NorrlandsOperans Symfoniorkester Sjostakovitj nr 14 26.1 Dirigent: Rumon Gamba Solister: Rebecca Rasmussen, sopran och Nikolay Didenko, bas Musik av Mahler, Britten & Sjostakovitj
NorrlandsOperans Symfoniorkester NorrlandsOperans Symfoniorkester är en nyfiken orkester som gärna provar på nya uttryck och samtidigt vårdar en anrik musikskatt. Chefdirigent sedan 2009 är Rumon Gamba från England. Det är en i allra högsta grad internationell orkester. Musikerna kommer från många olika håll i världen, de gästande dirigenterna och solisterna likaså. Man har flera gånger uppmärksammats på den internationella skivmarknaden, bland annat med en amerikansk Grammy Awardnominering för Urban Concertos med musik av David Chesky. Orkestern turnerar både i Sverige och utomlands. Grundstenarna till symfoniorkestern lades redan 1841 i och med bildandet av en militär blåsorkester i Umeå. Stråksektionen kom till 1974 i samband med grundandet av NorrlandsOperan. I dag består orkestern av omkring femtio yrkesmusiker, varav många även framträder i olika kammarmusiksammanhang. Utöver den ordinarie konsertsäsongen, spelar symfoniorkestern en viktig roll som opera-orkester. Den har också en självklar plats i NorrlandsOperans två festivaler, MADE och Umeå Jazzfestival. Sparbanksstiftelsen Norrland satsar på regional utveckling och kultur. Stiftelsen har inköpt två kvalitetsfioler som får disponeras av Norrlands- Operan i Umeå, en raritet tillverkad i Mantua Camilli Skola ca 1745 och en svensktillverkad fiol av Jan Larsson från Malung.
Program Gustav Mahler (1860 1911) Benjamin Britten (1913 1976) What the Wild Flowers Tell Me, sats 2 ur Mahlers Symfoni nr 3 (1893 6), arrangerad för liten orkester av Britten (1941) [10 ] Benjamin Britten (1913 1976) Four Sea Interludes ur operan Peter Grimes, opus 33a (1945) [16 ] Dawn (Gryning) Sunday Morning (Söndagsmorgon) Moonlight (Månsken) Storm Paus Dmitrij Sjostakovitj (1906 1975) Symfoni nr 14 för sopran, bas, stråkar och slagverk, opus 135 (text Lorca, Apollinaire, Küchelbecker, Rilke) (1969) [52 ] 1. De profundis (Lorca; bas);adagio 2. Malagueña (Lorca; sopran); Allegretto 3. Loreley (Apollinaire; sopran+bas); Allegro molto 4. Le Suicide (Apollinaire; sopran); Adagio 5. Les Attentives I (På vakt) (Apollinaire; sopran), Allegretto 6. Les Attentives II (Madam, look!) (Apollinaire; sopran+bas); Adagio 7. À la Santé (Apollinaire; bas); Adagio 8. Réponse des Cosaques Zaporogues au Sultan de Constantinople (Apollinaire; bas); Allegro 9. O Delwig, Delwig (Küchelbecker; bas); Andante 10. Der Tod des Dichters (Rilke, sopran); Largo 11. Schlußstück (Rilke, sopran+bas); Moderato Solister: Rebecca Rasmussen, sopran och Nikolay Didenko, bas
Rebecca Rasmussen Rebecca Rasmussen växte upp i Tyresö i en musikintresserad familj och studerade både tvärflöjt och körsång vid Tyresö musikklasser, innan hon som tolvåring beslöt bli sångerska. Efter Södra Latins gymnasium, med sånginriktning, fortsatte hon sångstudierna vid Ingesunds folkhögskola, Stockholm operastudio och slutligen Operahögskolan i Stockholm för hovsångerskan Anita Soldh fram till våren 2010. Under studietiden sjöng hon Marguerite i Faust, Rosalinda i Läderlappen och var sopransolist i uppsättningen Christie, Matthews, Ek på Kungliga Operan. Sommaren 2010 sjöng hon Tisbe i Vadstena-Akademiens Piramo e Tisbe av J. A. Hasse och fick mycket beröm, däribland: som Tisbe äger hon kvällen både vokalt och sceniskt, en genombrottsroll att lysa i. Därpå utsågs hon till 2011 års Jenny-Lind stipendiat. Motiveringen löd: Med sin klangrika, varma sopran och innerliga gestaltningsförmåga fängslar hon med moget artisteri. Utom 40 000 kronor kontant är priset två turnéer en i USA och en i Sverige. I vår sjunger hon rollen som Michaela i vår uppsättning av Carmen i regi av Helena Röhr. Nikolay Didenko Den ryske bassångaren Nikolay Didenko studerade både sång och dirigering vid Moscow Academy of Choral Art och tog examen 2003. Därefter har han varit flitigt anlitad i såväl USA som i Europa. Efter sin utbildning var han solist vid Den nya operan i Moskva och till och med 2005 medlem i Houston Grand Opera Studio. Bland hans roller märks Frère Laurent i Romeo och Julia, Alidoro i La Cenerentola och Coline i La Bohème på the Houston Grand Opera med Patrick Summers som dirigent. Han har även gjort Basilio i Barberaren från Sevilla på New York City Opera, Verdis Requiem i Houston och Mozart and Salieri med Filarmonica de Galicia. Han har också sjungit Ramfis i Aida och Oroveso i Norma på Teatro Comunale i Italien och Trieste och Leporello i Don Giovanni på operan i Köln. Framtida engagemang inkluderar Frère Laurent i Romeo och Julia på Det Kongelige i Danmark och med den statliga filharmoniska orkestern i Moskva, samt Sonnambula på Bolshoiteatern, Sjostakovitj 14 med Bambergersymfonikerna, Mahler 8 med Sao Paolos symfoniorkester samt Norma och La Forza Destino på Kölnoperan. Benjamin Britten & Gustav Mahler När Benjamin Britten avlidit 1976 insåg musikvärlden att han, via sina ständiga experiment och omprövningar (dock utan att någonsin slå på trumman för saken) förnyat hela musiktraditionen inifrån. Främst gällde detta musikteatern, med en originalitet begriplig för alla. Ändå sågs han länge som en rätt konservativ
antiavantgardist. Men han var en av de tidigaste i sin generation, under tidigt 30-tal, som insåg Mahlers och Sjostakovitjs fulla betydelse. De blev hans eviga följeslagare. Britten har själv berättat hur han av misstag fick höra en Mahlersymfoni och då väntade sig 45 tråkiga minuter. Men ingalunda, trots ett slappt och illa repeterat framförande uppfattade han likafullt den solistiska, rena och genomskinliga instrumentationen, den in i detalj utarbetade klangfärgen, liksom den fulländade formkänslan, utan att en enda minut kändes tråkig: Framför allt var materialkänslan enastående och melodiken högst originell, med rytmisk och harmonisk spänning från början till slut. Efter konserten skydde jag inga ansträngningar att höra Mahlers musik i England och på kontinenten, på radio och skivor. I min entusiasm startade jag ett stort korståg bland mina vänner för min nya gud tyvärr med bara begränsad framgång, skrev han. När Britten 1941 i USA arrangerade andra satsen ur Mahlers Symfoni nr 3 för mindre orkester var det ett led i denna strävan, på förslag av hans förläggare Erwin Stein. Syftet var att göra Mahler bekant för en större krets vid en tid då symfonierna ännu var sällsynta företeelser på estraderna. I huvudsak bevarades stycket så nära Mahlers original som möjligt. Satsen hade komponerats av en runt 30-årig tonsättare på sommarferier i de österrikiska Alperna, borta från stressen och alla intrigerna på Hamburg-operan. Musiken låter oss ana hans liv i en liten by bland blomsterängarna. Bearbetningen blev känd för en större publik, när den våren 2011 framfördes av Baltimores symfoniker som ett led i firandet av 100-årsjubileet av Mahlers bortgång. Tidigare hade den dock kommit på skiva med Frankfurts Radiosymfoniker under Paavo Järvi, bland annat jämsides med den av Mahler utrensade Blumine-satsen ur Mahlers Symfoni nr 1. Brittens Peter Grimes Operan Peter Grimes med premiär 1945 innebar inte bara Brittens genombrott; med ens gick det inte längre att kalla England landet utan musik. Stycket planerades redan före hemresan från USA 1942 för att bosätta sig i Aldeburgh på engelska atlantkusten. I samma trakt utspelas operan om antihjälten Peter Grimes, byggd på George Crabbes diktcykel The Borough från 1810 i 24 brev, där Grimes uppträder i det 22:a, ett fiskaroriginal som bryts ned av omgivningens trångsynthet. Ju ondare samhälle, desto ondare blir individen, sa Britten. Samhällets tryck speglas i sex orkestermellanspel, utom Four Sea Interludes särskilt en Passacaglia. Orkestern har en slags berättarroll, för Britten också symboliserande andra världskrigets vanvett, i spåren av Alban Bergs Wozzek, Mussorgskijs Boris Godunov och
inte minst Sjostakovitjs Lady Macbeth från Mzensk. Redan före premiären i juni 1945 på Sadler s Wells-teatern hade han brutit ut mellanspelen för separat konsertbruk. En vässad orkestrering med mörka skuggor framhäver draget av hotfulla psykogram. Gryning framkallar bilden av havslandskapet, med en kyla trängande in i märgen, och dess tunga hotfulla dyningar. Söndagsmorgon kontrasterar fiskarnas arbete, söndagen till trots, med tankar på hur folk hemma samlas av kyrkklockornas ringande. Månsken låter klart månljus strö silverglimtar genom nattmörkrets koralton innan den hotfulla stämningen åter brer ut sig. Storm i rondoform lämnar inga tvivel om stormens styrka och piskande regn, men också med en liten solglimt innan ovädret tar ny fart. Medan havsbilderna utspelas till sjöss runt 1830, fångar den separat utgivna Passacaglian småstadslivet kring hamnen, puben och kyrkan. Brittens uttalade avsikt bakom Peter Grimes var att återupprätta en engelsk briljans, frihet och vitalitet som varit egendomligt sällsynt sen Purcell : Särskilt intresserade mig operans allmänna arkitektur- och formproblem, och jag beslöt avstå från Wagners idé om en permanent melodik för den klassiska principen om separata nummer, som däremellan kristalliserar och lyfter fram känslorna inför de dramatiska situationerna. Bättre än så kan nog inte särarten i Brittens fyra havsbilder fångas. Dmitrij Sjostakovitj Sjostakovitjs 14:e Symfoni tillägnades Britten, den ende utländske tonsättare han släppte inpå livet efter deras första möte 1960. Brittens War Requiem sågs av Sjostakovitj som 1900-talets största musikverk, medan Britten ansåg att ryssen var den av alla tonsättare som stod honom närmast. Han dirigerade engelska premiären för symfonin på Aldeburgh-festivalen 1970 efter Rudolf Barsjajs uruppförande med Moskvas Kammarorkester i Leningrad 29 september 1969. Dödstankar dominerar symfonin. Även Sjostakovitj inspirerades av Mussorgskijs Sånger och danser om döden, men också av Mahlers Das Lied von der Erde. Andra utlösande faktorer var Warszawa-paktens invasion i Tjeckoslovakien och den följande Prag-våren. Sjostakovitj såg dock i musiken en motvikt mot de dystra texterna: Lyssnarna ska inse att de måste leva rent och aktivt för land, folk och de progressiva idéer som motiverar vårt socialistiska samhälle... de ska kunna gå ut efteråt och finna att livet är underbart. Bland andra fann dock författaren Solsjentsyn verket alltför pessimistiskt. Andra insåg udden mot alla diktaturer. Sjostakovitj sa själv: Det är idiotiskt att protestera mot döden som sådan; den
kommer i alla fall. Men man kan protestera mot den våldsamma döden. En död i förtid genom olycksfall eller fattigdom är illa nog, men värre är när nån dödas av en annan människa. De två första dikterna är skrivna av den under spanska inbördeskriget falangistmördade Lorca. De följande sex författades av den franske ironikern och surrealisten Apollinaire (med järnband kring pannan sen han i första världskriget fått granatsplitter i skallen). En skrevs av den tyskättade Wilhelm Küchelbecker som förvisats till Sibirien efter att ha deltagit 1820-talets dekabristuppror, och som avslutning ingår två bittra Rilke-sånger. Alla framförs i rysk översättning i tolkning av olika författare. De har grupperats, ibland utan paus, så att symfonin kan uppfattas som skriven i traditionell fyrsatsig form. Sjostakovitj var till en början osäker på vad han skulle kalla stycket men valde symfoni för att betona den musikaliska helheten och texternas enhetlighet. Han undvek titeln oratorium då han inte använde någon kör. Rolf Haglund
NorrlandsOperans Symfoniorkester Våren 2012 peer GyNt Musik av Sibelius, Nielsen och Grieg 19.1 sjostakovitj Nr 14 Musik av Mahler, Britten och Sjostakovitj 26.1 Klubbkonsert Kort konsert med barhäng efteråt 27.1 Stråkdrag genom seklen Norrbottens Kammarorkester Musik av Bach, Mozart och Barber 5.2 Brahms violinkonsert Musik av Tarrodi, Brahms och Sibelius 9.2 Carmen Opera av Georges Bizet 2.3 4.4 Score Musik från tv- och datorspel 20.4 21.4 Eldfågeln Musik av Golijov, Mozart, Franck och Stravinskij 26.4 MADE Festival 9 12.5 Fagottkonsert Musik av Bruch, Larsson Gothe och Mendelssohn 16.5 Läs mer på www.norrlandsoperan.se Våra sponsorer