0000000EUROPAPARLAMENTET 1999 2004 Utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor 31 mars 2004 PE 340.787/1-10 ÄNDRINGSFÖRSLAG 1-10 Förslag till betänkande (PE 340.787) Hans Blokland Batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer Förslag till direktiv (KOM(2003) 723 C5-0563/2003 2003/0282(COD)) Kommissionens förslag Parlamentets ändringar Ändringsförslag 1 (Kompromissändringsförslag som ersätter ändringsförslagen 11, 73 och 74) Artikel 3, led 1 (1) batteri: en sådan källa till elektrisk energi som består av en eller flera primära battericeller (inte laddningsbara) och där energin genereras genom direkt omvandling av kemisk energi. (1) batteri eller ackumulator: en sådan källa till elektrisk energi som består av en eller flera primära battericeller (inte laddningsbara) eller av en eller flera sekundära battericeller (laddningsbara) och där energin genereras genom direkt omvandling av kemisk energi. Motivering Det finns inget behov av att skilja mellan batterier och ackumulatorer i detta direktiv. Samma bestämmelser gäller. Å andra sidan är det viktigt att trots allt nämna ackumulatorer för att garantera att de omfattas av bestämmelserna i direktivet. Syftet är att orden batteri och ackumulator skall kunna användas synonymt. AM\531033.doc PE 340.787/1-10
Kompromissändringsförslag från Chris Davies, Robert Goodwill, Bernd Lange, Paul A.A.J.G. Lannoye, Mauro Nobilia och Jonas Sjöstedt Ändringsförslag 2 (Kompromissändringsförslag som ersätter ändringsförslagen 89, 90 och 91) Artikel 3, led 6 (6) industribatteri eller -ackumulator: batterier eller ackumulatorer som används i industriellt syfte, till exempel som reservkraftkälla eller för framdrivning samt batterier eller ackumulatorer som används för elektriska fordon. (6) industribatteri eller -ackumulator: batterier eller ackumulatorer som används i industriellt eller kommersiellt syfte eller i offentliga byggnader. Ändringsförslag 3 (Kompromissändringsförslag som ersätter ändringsförslagen 97, 98, 99, 100, 101 och 102) Artikel 3, led 13 (13) tillverkare: varje person som, oavsett vilken försäljningsteknik som används och inbegripet distanskommunikation enligt direktiv 97/7/EG om konsumentskydd vid distansavtal a) tillverkar och säljer batterier eller ackumulatorer under eget märkesnamn, b) säljer vidare batterier eller ackumulatorer under eget märkesnamn eller ingående i apparater, eller c) yrkesmässigt importerar eller exporterar batterier, ackumulatorer eller apparater till en medlemsstat. (13) tillverkare: varje person som, oavsett vilken försäljningsteknik som används och inbegripet distanskommunikation enligt direktiv 97/7/EG om konsumentskydd vid distansavtal a) tillverkar och säljer batterier eller ackumulatorer under eget märkesnamn eller ingående i apparater, b) säljer vidare batterier eller ackumulatorer tillverkade av andra leverantörer under eget märkesnamn eller ingående i apparater, under förutsättning att leverantören inte kan identifieras, eller c) yrkesmässigt importerar eller exporterar batterier, ackumulatorer eller apparater till gemenskapsmarknaden. PE 340.787/1-10 2/9 AM\531033.doc
Motivering Definitionen av tillverkare får konsekvenser för frågan om producentansvaret. Enligt artikel 3 i WEEE-direktivet är tillverkaren av elektriska och elektroniska produkter ansvarig för de batterier som ingår i produkterna. Batteritillverkaren är ansvarig när batterierna tagits ut. Enligt bilaga II 1 tredje strecksatsen är det tillverkaren av den elektriska eller elektroniska produkten som skall se till att batterierna avlägsnas från allt WEEE. Först därefter inträder batteritillverkarens ansvar, om denne kan identifieras. Man måste undvika att både tillverkaren av de elektriska och elektroniska produkterna och batteritillverkaren är ansvariga för batterihanteringen samtidigt eftersom det skulle leda till praktiska problem. Skäl 22 i kommissionens förslag lyder som följer: När det gäller frågan om producentansvar övertar batteritillverkarna ansvaret för den fortsatta behandlingen efter det att batteriet avlägsnats från ett separatinsamlat uttjänt fordon eller avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter. På grund av ovanstående överväganden måste detta skäl omformuleras. Ändringsförslag från Hans Blokland Ändringsförslag 4 (Ändringsförslag som ersätter ändringsförslagen 16, 17, 106, 107, 108, 109, 110, 111, 112, 113, 114, 115, 116, 117, 118, 119 och 120) Artikel 4, punkt 1 och 2 1. Medlemsstaterna skall förbjuda saluföring av alla batterier och ackumulatorer som innehåller mer än 0,0005 viktprocent kvicksilver, oavsett om de ingår i apparater. 2. Knappceller, och batterier som består av knappceller som har en kvicksilverhalt som inte överstiger 2 viktprocent skall undantas från förbudet i punkt 1. 1. Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2000/53/EG skall medlemsstaterna förbjuda saluföring av alla batterier och ackumulatorer som innehåller mer än: a) 5 ppm kvicksilver i vikt, b) 40 ppm bly och/eller c) 20 ppm kadmium. 2. Detta förbud skall inte gälla de tillämpningar som förtecknas i bilaga II a. 2a. Europaparlamentet och rådet skall på grundval av ett förslag från kommissionen ändra bilaga II a i enlighet med den tekniska utvecklingen för att ytterligare begränsa förteckningen över undantag i bilaga II a, om användning av kvicksilver, kadmium eller bly i dessa tillämpningar kan undvikas eftersom det finns alternativ på marknaden. AM\531033.doc 3/9 PE 340.787/1-10
Motivering Eftersom alla batterier och ackumulatorer används i elektriska apparater måste åtgärderna för att förhindra användning av tungmetaller i elektriska apparater överensstämma med åtgärderna i RoHS-direktivet. Det verkar befängt att tvinga tillverkare av elektriska och elektroniska apparater att minska halterna av kadmium, bly och kvicksilver till ett visst antal ppm medan batterierna i samma apparater fortfarande innehåller höga halter tungmetaller. I batteribranschen är det ett faktum att dessa gränsvärden kan uppnås redan i dag för icke laddningsbara batterier (alkali-mangan-batterier och zink-kol-batterier), som utgör över 85 procent av den samlade marknaden för bärbara batterier. På sidan 31 i motiveringen till sitt förslag KOM(2003) 723 skriver kommissionen: För hushållsapparater tycks trenden nu vara att ersätta NiCd-batterier med andra typer (t.ex. NiMH och Li-jon). En förteckning över undantag skall finnas för apparater där det inte går att undvika användning av tungmetallbatterier med andra ord där det inte finns något alternativ. Även knappceller avsedda för annat än hörapparater (med samma ordalydelse som i artikel 4.2 i kommissionens förslag) samt sladdlösa motordrivna verktyg skall läggas till denna förteckning. Förteckningen över undantag skall ses över för att avspegla den senaste tekniska utvecklingen. Syftet med batteridirektivet är att användningen av kadmium, bly och kvicksilver skall förbjudas när användning av dessa ämnen går att undvika. Ändringsförslag 5 (Kompromissändringsförslag som ersätter ändringsförslagen 18, 121, 122, 123, 124, 125, 126, 127, 128, 129 och 267) Artikel 5 Medlemsstaterna skall främja forskning om möjligheten att förbättra batteriers och ackumulatorers allmänna miljöprestanda under hela deras livscykel och möjligheten att saluföra batterier och ackumulatorer som innehåller minskade mängder farliga ämnen eller ämnen som är mindre förorenande, framför allt för att ersätta kvicksilver, kadmium och bly. Medlemsstaterna skall främja forskning och uppmuntra tillverkarna att förbättra batteriers och ackumulatorers allmänna miljöprestanda under hela deras livscykel och möjligheten att utveckla och saluföra batterier och ackumulatorer som innehåller minskade mängder farliga ämnen eller ämnen som är mindre förorenande, framför allt för att ersätta kvicksilver, kadmium och bly. Medlemsstaterna skall främja forskning och utveckling på dessa områden för att bidra till att dessa mål uppnås. PE 340.787/1-10 4/9 AM\531033.doc
Ändringsförslag 6 (Kompromissändringsförslag som ersätter ändringsförslagen 146, 147, 148, 149, 150, 151, 152, 153, 154, 155, 156, 157, 158, 159, 160, 161, 162, 163, 164, 165, 26, 167 och 168) Artikel 13 1. Senast fyra år efter det datum som anges i artikel 32.1 skall medlemsstaterna uppnå en genomsnittlig lägsta insamlingsnivå motsvarande 160 gram per invånare och år för alla förbrukade bärbara batterier och ackumulatorer, inbegripet bärbara nickelkadmium-batterier. Senast samma datum skall medlemsstaterna också uppnå en särskild lägsta insamlingsnivå motsvarande 80 procent av den totala mängden förbrukade bärbara nickelkadmium-batterier och -ackumulatorer per år. Den totala mängden skall både innefatta de bärbara nickelkadmium-batterier och -ackumulatorer som varje år insamlas inom ramen för insamlingssystem och de som varje år bortskaffas i det fasta kommunala avfallet. 2. En rapport om resultaten av övervakningen skall utarbetas på grundval av tabell 2 i bilaga I. Utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EG) nr 2150/2002 om avfallsstatistik skall medlemsstaterna varje år, med början ett år efter det datum som anges i artikel 32.1, sammanställa en sådan rapport, som skall omfatta ett helt kalenderår. Rapporten skall överlämnas till kommissionen senast sex månader efter det berörda årets utgång. 1. Senast fyra år efter det datum som anges i artikel 32.1 skall medlemsstaterna uppnå en genomsnittlig lägsta insamlingsnivå motsvarande 50 procent av den nationella årliga försäljningen under de två föregående åren när det gäller alla bärbara batterier och ackumulatorer, inbegripet bärbara nickelkadmium-batterier. Senast sex år efter det datum som anges i artikel 32.1 skall medlemsstaterna också uppnå en lägsta genomsnittlig insamlingsnivå motsvarande 60 procent av den nationella årliga försäljningen under de två föregående åren när det gäller alla förbrukade bärbara batterier och ackumulatorer, inbegripet bärbara nickelkadmium-batterier. 2. En rapport om resultaten av insamlingen skall utarbetas på grundval av tabell 2 i bilaga I. Utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EG) nr 2150/2002 om avfallsstatistik skall medlemsstaterna varje år, med början ett år efter det datum som anges i artikel 32.1, sammanställa en sådan rapport, som skall omfatta ett helt kalenderår. Rapporten skall överlämnas till kommissionen senast sex månader efter det berörda årets utgång. 2a. Senast sex år efter det datum som anges i artikel 32.1 skall kommissionen lägga fram ett förslag i enlighet med artikel 251 i fördraget för att höja insamlingsmålen. AM\531033.doc 5/9 PE 340.787/1-10
Motivering Insamlingsmålen bör ändras till procentmål för att bättre avspegla den varierande konsumtionsnivån inom EU. Denna procentsats kan lätt beräknas genom en analys av de årliga försäljningsvolymerna som bör baseras på de två föregående årens siffror med tanke på hamstringseffekten. Bestämmelsen bör utformas så, att eventuella skillnader på grund av hamstringseffekten blir så små som möjligt. Ett inledande insamlingsmål på 50 procent stöds av lokala och regionala myndigheter som en ambitiös men genomförbar målsättning som emellertid bör kompletteras med ett tillvägagångssätt i flera etapper. Ändringsförslag 7 (Kompromissändringsförslag som ersätter ändringsförslagen 29, 189, 190, 191, 192, 193, 194, 195, 196, 197 och 198) Artikel 19, punkt 1 1. Medlemsstaterna skall se till att tillverkarna, eller tredje part som agerar för deras räkning, senast tre år efter det datum som anges i artikel 32.1 uppnår följande lägsta återvinningsgrad: a) Återvinning av allt bly och minst 65 procent av genomsnittsvikten av det material som ingår i blybatterier och -ackumulatorer. b) Återvinning av allt kadmium och minst 75 procent av genomsnittsvikten av det material som ingår i nickelkadmiumbatterier och -ackumulatorer. c) Återvinning av 55 procent av genomsnittsvikten av allt material som ingår i andra förbrukade batterier och ackumulatorer. 1. Medlemsstaterna skall se till att tillverkarna, eller tredje part som agerar för deras räkning, senast tre år efter det datum som anges i artikel 32.1 uppnår följande lägsta återvinningsgrad: a) Återvinning av minst 65 procent av genomsnittsvikten av det material som ingår i blyackumulatorer som finns förtecknade i bilaga II a och ett slutet kretslopp för allt bly som ingår i blyackumulatorer. b) Återvinning av minst 75 procent av genomsnittsvikten av det material som ingår i nickelkadmium-ackumulatorer och ett slutet kretslopp för allt kadmium som ingår i nickelkadmium-ackumulatorer. c) Återvinning av 55 procent av genomsnittsvikten av allt material som ingår i andra förbrukade batterier och ackumulatorer. De föreslagna lägsta återvinningsgraderna skall utvärderas regelbundet och anpassas till bästa tillgängliga teknik samt enligt det förfarande som fastställs i artikel 30. PE 340.787/1-10 6/9 AM\531033.doc
Ändringsförslag 8 (Kompromissändringsförslag som ersätter ändringsförslagen 32, 33, 34, 35, 36, 212, 213, 214, 215, 216, 217, 218, 219 och 220) Artikel 22 Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att tillverkare registreras, när de släpper ut en produkt på marknaden, och att de tillhandahåller en garanti om att hanteringen av förbrukade batterier och ackumulatorer kommer att finansieras. Garantin kan bestå i att tillverkaren deltar i lämpliga system för finansiering av hanteringen av förbrukade batterier och ackumulatorer, eller av en materialåtervinningsförsäkran eller ett spärrat konto. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att tillverkare registreras, när de släpper ut en produkt på marknaden, och att de tillhandahåller en garanti om att hanteringen av de förbrukade batterier och ackumulatorer som de släppt ut på marknaden kommer att finansieras. Garantin kan bestå i att tillverkaren deltar i lämpliga system för finansiering av hanteringen av förbrukade batterier och ackumulatorer, eller av en materialåtervinningsförsäkran eller ett spärrat konto. Den ekonomiska garantins storlek skall bero på de ingående ämnenas riskpotential. För batterier som fortfarande ingår i andra produkter som bilar eller elektrisk och elektronisk utrustning när dessa produkter förvandlas till avfall skall batteritillverkaren vara ansvarig för den fortsatta behandlingen först efter det att batterierna avlägsnats från dessa produkter. Medlemsstaterna skall varje år upprätta ett register över tillverkare och insamla information, inklusive årliga dokumenterade bedömningar, om vilka kvantiteter och kategorier av batterier och ackumulatorer som släppts ut på marknaden i landet, samlats in, behandlats och återvunnits inom medlemsstaterna samt om insamlat exporterat avfall, uttryckt i vikt eller, om detta är omöjligt, i antal. AM\531033.doc 7/9 PE 340.787/1-10
Ändringsförslag från Hans Blokland Ändringsförslag 9 (Ändringsförslag som ersätter ändringsförslag 266) Bilaga IIa Bilaga IIa Batterier och ackumulatorer i tillämpningar som är undantagna från förbudet i artikel 4.1 I enlighet med artikel 4.2 är batterier och ackumulatorer i följande tillämpningar, oavsett om de ingår i apparater eller ej, undantagna från förbudet i artikel 4.1: - Knappceller, och batterier som består av knappceller som har en kvicksilverhalt som inte överstiger 2 viktprocent. - Kadmium i batterier eller ackumulatorer för nödbelysning. - Kadmium i batterier och ackumulatorer för industriella tillämpningar. - Kadmium i batterier och ackumulatorer för flygplan och tåg med undantag av nickelkadmium-batterier som används i eldrivna fordon, eftersom dessa tillämpningar omfattas av artikel 4.2 a i direktiv 2000/53/EG. - Bly i batterier och ackumulatorer för bilar, enligt bestämmelserna i direktiv 2000/53/EG. - Bly i batterier och ackumulatorer för tillämpningar som behövs för att starta förbränningsmotorer (till exempel trädgårdstraktorer, båtmotorer, flygplan och motorcyklar). - Bly i batterier och ackumulatorer för industriella tillämpningar. - Kadmium i batterier eller ackumulatorer för sladdlösa motordrivna verktyg. Medlemsstaterna skall i enlighet med artikel 11 förbjuda att de batterier och ackumulatorer som anges i denna bilaga bortskaffas genom deponering eller förbränning. Motivering En förteckning över undantag skall finnas för apparater där det inte går att undvika användning av tungmetallbatterier. Med andra ord där det inte finns något alternativ. Förteckningen över undantag skall ses över för att avspegla den senaste tekniska utvecklingen. Nickelkadmium-batterier som används i eldrivna fordon kan inte ingå i denna förteckning över undantag, eftersom dessa tillämpningar omfattas av artikel 4.2 a i direktiv 2000/53/EG. Även knappceller avsedda för annat än hörapparater (med samma ordalydelse som i artikel 4.2 i kommissionens förslag) samt sladdlösa motordrivna verktyg skall läggas till denna förteckning. Det bör tydligt framgå att inga av de batterier som är undantagna från förbudet mot innehåll av tungmetallerna kvicksilver, kadmium och bly får deponeras eller förbrännas. PE 340.787/1-10 8/9 AM\531033.doc
Ändringsförslag 10 (Kompromissändringsförslag som ersätter ändringsförslag 3) Skäl 22 När det gäller frågan om producentansvar övertar batteritillverkarna ansvaret för den fortsatta behandlingen efter det att batteriet avlägsnats från ett separatinsamlat uttjänt fordon eller avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter. När det gäller frågan om producentansvar övertar batteritillverkarna, när dessa kan identifieras, ansvaret för den fortsatta behandlingen efter det att batteriet avlägsnats från ett separatinsamlat uttjänt fordon eller avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter. Motivering Definitionen av tillverkare får konsekvenser för frågan om producentansvaret. Enligt artikel 3 i i WEEE-direktivet är tillverkaren av elektriska och elektroniska produkter ansvarig för de batterier som ingår i produkterna. Batteritillverkaren är ansvarig när batterierna tagits ut. Enligt bilaga II 1 tredje strecksatsen är det tillverkaren av den elektriska eller elektroniska produkten som skall se till att batterierna avlägsnas från allt WEEE. Först därefter inträder batteritillverkarens ansvar. Man måste undvika att både tillverkaren av de elektriska och elektroniska produkterna och batteritillverkaren är ansvariga för batterihanteringen samtidigt eftersom det skulle leda till praktiska problem. Se även skäl 22 i kommissionens förslag: När det gäller frågan om producentansvar övertar batteritillverkarna ansvaret för den fortsatta behandlingen efter det att batteriet avlägsnats från ett separatinsamlat uttjänt fordon eller avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter. AM\531033.doc 9/9 PE 340.787/1-10