INDIKATORER FÖR GIFTFRI MILJÖ

INDIKATORER FÖR GIFTFRI MILJÖ Utredning och förslag till utveckling av två miljöindikatorer ALEXANDRA ZAMPARAS EXAMENSARBETE I MILJÖ- OCH HÄLSOSKYDD STOCKHOLMS UNIVERSITET 2004

Abstract In 1999, the Swedish Parliament adopted fifteen environmental quality objectives. The environmental objectives describe the state of the environment that is to be achieved within one generation. For every environmental quality goal, a number of interim targets has been defined. A Non-Toxic Environment is described as follows: The environment must be free from manmade or extracted compounds and metals that represent a threat to human health or biological diversity. In 2003, the Swedish Chemicals Inspectorate delivered a report suggesting suitable indicators for monitoring and evaluating progress towards a Non-toxic environment. In this report the knowledge basis for the indicators Concentration of persistent organic pollutants in breast milk and Concentration of dioxin and dioxin-like PCB-congeners in food compared to set levels is presented. Procedures for updating the indicators on a regular basis are proposed, as well as ways of illustrating the indicator on the Swedish environmental objectives portal. The indicator Concentration of persistent organic pollutants in breast milk is one of the five most interesting indicator suggestions for monitoring and evaluating environmental objective progress. Its target level is that breast milk is free from hazardous substances. The Swedish National Food Administration is responsible for breast milk sampling and the work is financed by the Swedish Environmental Protection Agency. There is usually a one- to two year delay between collecting the samples and producing statistically corrected results. Samples have over long time been analyzed for PCB-congeners, chlorinated pesticides (DDT, HCB, HCH etc.). Later on PBDE were added to the list. Results should preferably be delivered in a ready-to-use format together with raw data from the National Food Administration in order to assure data quality. Between 1996 and 2003 the median concentrations of PCB, HCH, HCB and DDTcompounds were reduced by 5-14 % per year. PBDE levels have been increasing between 1996 and 1998 and after that, until 2001, a declining trend has been observed. A presentation proposal in the form of a diagram is included for this indicator. The indicator Concentration of dioxin and dioxin-like PCB-congeners in food compared to set levels aims to show human population exposure for dioxins and dioxin-like substances through food and reflects even the appearance of unintentionally produced substances in the biota. High dioxin concentrations occur mainly in fatty fish, meat and dairy products. For meat, dairy and oil products are set levels between 0,75-6 pg TEQ/g lipid. For fish and fish products are set levels at 4 pg TEQ/g fresh weight. The indicator is based on the European Union s intake levels (2 pg/kg*day). The existing monitoring program does not provide a suitable platform for timetrend studies since sampling has not been carried out in the same way from one year to another.

Sammanfattning Sveriges riksdag fastställde 1999 femton nationella miljömål (prop. 1997/98:145). Miljömålen beskriver det tillståndet i den svenska miljön som miljöarbetet syftar till att uppnå. För varje nationellt miljömål har ett antal delmål definierats. Miljömålet Giftfri miljö beskrivs enligt följande: Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Kemikalieinspektionen är den ansvariga myndigheten för miljömålet. Kemikalieinspektionen tog fram 2003 ett förslag till uppföljning av miljömålet Giftfri miljö. I denna rapport görs en kunskapsredovisning om underlaget till de föreslagna indikatorerna Gm:3 Halter av långlivade organiska ämnen i modersmjölk samt Gm:5 Halter av dioxin och dioxinlika PCB-kongener i animaliska livsmedel jämfört med satta gränsvärden. Lämpliga rutiner för redovisning av data till indikatorerna samt presentationssätt på Miljömålsportalen genom det regionala uppföljningssystemet (RUS) föreslås. Miljöövervakningen förser indikatorerna med kontinuerlig information. Miljömålsportalens indikatorpresentationer riktas i första hand mot grupper som kan använda sig av miljömålsinformation i arbetet (tjänstemän, politiker, verksamma i ideella organisationer, media och näringsliv) samt även studerande. Indikatorn Gm:3 Halter av långlivade organiska ämnen i modersmjölk är en av de fem mest intressanta indikatorförslagen för uppföljningen av Giftfri miljö. Indikatorns målnivå är att ämnen med särskilt farliga egenskaper inte ska förekomma i modersmjölk. Bröstmjölk är en mycket bra matris för att mäta persistenta organiska miljöföroreningar. Ansvarig för provtagningen är Livsmedelsverket och Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram finansierar arbetet. Det finns en fördröjning från en- till två år mellan provtagning och redovisning av resultat. De ämnen som har undersökts under hela tiden är PCB (ett antal kongener) samt klorerade pesticider (DDT, HCB, HCHs, klordaner). Senare har bromerade flamskyddsmedel (PBDE) tillkommit som aktuella ämnen av hälso- och miljöriskintresse. Det är önskvärt att indikatorn produceras av Livsmedelsverket och levereras i form av ett diagram och tabell med bakgrundsdata för att säkerställa kvaliteten. Mellan 1996 och 2003 minskade medianhalten av PCB, HCH, HCB och DDT-föreningar med 5-14 % per år. Minskningen var snabbare för DDTföreningar än PCB. När det gäller PBDE nivåer mellan 1996 och 2001 har halterna ökat fram till 1998 och sedan dess har en minskande trend observerats. Resultaten avser modersmjölksprov från Sverige. Redovisningsförslag i form av diagram har tagits fram. Indikatorn Gm:5 Halter av dioxin och dioxinlika PCB-kongener i animaliska livsmedel jämfört med satta gränsvärden syftar till att visa exponering för dioxiner och dioxinlika ämnen av befolkningen genom animaliska livsmedel och speglar även förekomsten av oavsiktligt bildade ämnen i biota. Höga halter dioxiner och dioxinlika ämnen framförallt påträffas i fet fisk, mejeriprodukter och kött. För kött, mjölk och oljeprodukter varierar gränsvärdena mellan 0,75 6 pg TEQ/g fett. För fisk och fiskprodukter är gränsvärdena satta till 4 pg TEQ/g färskvikt. Indikatorn baseras just nu på EU:s intagsgränser (2 pg/kg*dag). Utifrån det befintliga kontrollprogrammet för livsmedel kan tidstrendsstudier inte genomföras eftersom proven har inte tagits på samma sätt från år till år.

FÖRKORTNINGAR...1 INLEDNING...3 MILJÖMÅLET GIFTFRI MILJÖ...3 STUDIENS SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR...6 METODER...6 AVGRÄNSNINGAR...6 DISPOSITION...6 BAKGRUND...7 REGLERING OCH ÖVERVAKNING...7 KEMIKALIEINSPEKTIONEN MILJÖMÅLSANSVARIG MYNDIGHET...7 Övriga miljömålsaktörer...8 MILJÖMÅLSUPPFÖLJNING...8 Indikatorer och DPSIR-modellen...8 Indikatorutveckling inom EU och internationellt...9 Miljöövervakning...11 PRESENTATION AV MILJÖINDIKATORER...12 Projektet RUS...12 Indikatorpresentation och målgrupper...13 HALTER AV LÅNGLIVADE ORGANISKA ÄMNEN I MODERSMJÖLK... 15 BAKGRUND...15 PCB, DDT OCH PBDE...16 INDIKATORNS SYFTE OCH TOLKNING...16 DATAPRODUKTION...17 KVALITETSSÄKRING...17 DATABEDÖMNING FÖR INDIKATORPRODUKTION...18 FÖRSLAG TILL PRESENTATION PÅ MILJÖMÅLSPORTALEN...19 HALT AV DIOXIN OCH DIOXINLIKA PCB-KONGENER I ANIMALISKA LIVSMEDEL JÄMFÖRT MED SATTA GRÄNSVÄRDEN... 21 BAKGRUND...21 DIOXINER OCH BERÄKNING AV TOXICITETSVÄRDET...22 INDIKATORNS SYFTE OCH TOLKNING...22 DATAPRODUKTION...22 FÖRSLAG TILL INDIKATORPRODUKTION...23 DATABEDÖMNING FÖR INDIKATORANVÄNDNING...23 FÖRSLAG TILL PRESENTATION PÅ MILJÖMÅLPORTALEN...24 SLUTSATSER OCH SAMMANFATTANDE BEDÖMNING...25 TACK!...27 REFERENSER...28 BILAGA 1 UTDRAG UR KEMIKALIEINSPEKTIONENS SLUTRAPPORT FÖRSLAG TILL INDIKATORER FÖR GIFTFRI MILJÖ (JUNI 2003)...33 BILAGA 2 DPSIR MODELLEN...37 BILAGA 3 UTDRAG UR FÖRORDNINGEN (1985:837) OM PCB MM....38 BILAGA 4 - DOKUMENTMALLAR...39 BILAGA 5 ÄMNESGRUPPER SOM ANALYSERAS I MODERSMJÖLK SAMT FET FISK...45

Figur 1 Organisationsschema Miljömålsarbetet ligger under avdelningen för Riskbegränsning...8 Figur 2 Beskrivning av begreppet indikator med hjälp av informationspyramiden...9 Figur 3. Diagram som visar nedåtgående trender av dioxiner och dibenzofuraner i vissa länder, i pg WHO-TEQ/g humant fett....10 Figur 5 Exempel på en indikatorpresentation...14 Figur 6. Exempel på redovisning av indikator i diagram med två axlar...20 Tabell 1. Ämnesgrupper samt kongener som analyseras i modersmjölk...45 Tabell 2. Ämnesgrupper samt kongener som analyseras i fet fisk...46

Förkortningar Agenda-21 Namnet på FN:s handlingsprogram för miljö och hållbar utveckling, antaget under konferensen i Rio 1992. DDE 1,1'-(dikloretenyliden)bis4-klorbensen, nedbrytningsprodukt av DDT DDT 1,1,1-triklor-2,2-bis(4-klorfenyl)etan, ett insektsbekämpningsmedel DPSIR Internationellt vedertagen modell, framtagen av EEA för uppföljning av miljömål och miljöarbete. Står för Drivkrafter, Påverkan, Status, Inverkan och Respons. EEA European Environmental Agency EG Europeiska gemenskapen EU Europeiska Unionen FN Förenta Nationerna GD Generaldirektör GUS Gemensamt uppföljningssystem HBCD hexabromcyclododekan HCB hexaklorbensen HCH hexaklorcyklohexan, tidigare bl.a. insektsgift Ibid. ibidem, latin för på samma ställe, samma referens som ovan IMM Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet IPCS International Programme on Chemical Safety KemI Kemikalieinspektionen klordan 1,2,4,5,6,7,8,8-oktaklor-3a,4,7,7a-tetrahydro-4,7-metanoinden, ett bekämpningsmedel OCC organochlorine compounds OECD Organisation for Economic Co-operation and Development PBDE polybromerade difenyletrar (tillhör gruppen bromerade flamskyddsmedel, används bl.a. i elektronikutrustning). PCB polyklorerade bifenyler POP persistent organic pollutants (långlivade organiska miljögifter), definierad enligt 1

UNEP:s Stockholmskonvention från år 2001 som är en global konvention om långlivade organiska föroreningar. REACH Registration, Evaluation and Authorisation of CHemicals (kommissionens förslag till nya kemikalieregler) RIVM Rijksinstituut voor Volksgezonheid en Milieu (Nationella institutet för folkhälsan och miljön) Holland. RUS Regionalt uppföljningssystem SLU Sveriges Lantbruksuniversitet SoS Socialstyrelsen TCDD 2,3,7,8-tetraklordibenso-p-dioxin TEF toxisk ekvivalensfaktor TEQ toxiska ekvivalenter (TCDD-ekvivalenter) UNEP United Nations Environment Programme WHO World Health Organisation 2

Inledning Rachel Carson slog larm år 1962 med sin bok Tyst Vår om bekämpningsmedlens förödande effekter i naturen. Vad händer om alla fåglar försvinner efter vårt flitiga användande av DDT, Aldrin och PCB? Tanken var skrämmande och miljömedvetandet hade vaknat både i USA, där boken först publicerades, och i övriga världen. Inte långt efter publicerades i Sverige boken Plundring svält förgiftning av Hans Palmstierna med samma budskap och bidrog till den svenska miljöskyddslagen som tillkom 1969. Två miljöforskare och en miljöreporter Colborn, Peterson Myers och Dumanoski tog tråden 1997 där Carson slutade i Tyst Vår. De hade sammanställt bevis om kemikaliernas påverkan på människor och djur inte minst på fortplantningsförmågan. De långlivade organiska föroreningarna var här för att stanna, upphittade även i avlägsna områden och överfördes från moder till barn. Hur ser bilden av kemikalieanvändningen ut idag? Det är ett kemikaliesamhälle vi lever i, kemikalier av olika sammansättning och egenskaper anses nödvändiga i vårt liv. Tusentals ämnen befinner sig i omlopp i miljön. Globalt produceras årligen ca 400 miljoner ton kemikalieprodukter och fortfarande en uppåtgående trend uppvisas (Kemikalieinspektionen 2003b). Svenska företag tillverkar eller importerar ca 65 000 kemiska produkter som är rapporterade till produktregistret. I dessa återfinns ca 12 000 olika ämnen. När det gäller omfånget av kemikalieinnehållande varor (rena kemikalier/produkter eller varor behandlade med en kemisk produkt) uppskattas siffran till 160 miljoner ton per år (Kemikalieinspektionen 2003d). Människor exponeras på flera olika sätt: hemma, i arbetet och på fritiden. Ett antal ämnen är svårnedbrytbara, lipofila med benägenhet att lagras i fettvävnaden hos människa och djur och är bioackumulerande. När dessa återfinns i miljön betraktas de som miljögifter och kallas även för persistenta organiska miljöföroreningar (Persistent Organic Pollutants POP). Persistensen gör att skaderisken kan finnas kvar under en lång tid. Även om man lyckas stoppa utsläppen av ett ämne som redan har släppts ut i miljön, finns ämnet kvar och gör sig påmint för en lång tid framöver. Dessa stabila föroreningar kan via havets och vindens omlopp transporteras långa sträckor utan att förändras. De senare årens studier har också visat att dessa ämnen överförs från mödrar till deras avkommor. Därmed blir ämnenas effekter globala, oavsett var källan ligger (Naturvårdsverket 1998). Hälsoutfall som relateras till persistenta organiska ämnen är bland annat reproduktionsstörningar, fosterskador, påverkan på nervsystemet och immunförsvaret och cancer. Livsmedel och dricksvatten är den huvudsakliga exponeringsvägen men även inandning och upptag via huden av luftburna ämnen är inte att ringakta. Miljögiftsproblemen är ständigt aktuella. Även om användningen av organiska gifter som PCB och DDT har förbjudits, har de senaste åren uppmärksammats nya relativt svårnedbrytbara ämnen som t.ex. bromerade flamskyddsmedel. Dessutom kan det finnas andra ännu okända miljögifter samt omvandlingsprodukter av redan kända miljögifter som vi utsätts för utan att vi riktigt vet om det, särskilt kortlivade och reaktiva ämnen. Forskningen i miljögiftsområdet är fortfarande intensiv och ju flera svar vi får desto flera frågor och funderingar uppstår. Miljömålet Giftfri miljö Sveriges riksdag fastställde 1999 femton nationella miljömål (prop. 1997/98:145). Miljömålen beskriver det tillståndet i den svenska miljön som miljöarbetet syftar till att uppnå. För varje nationellt miljömål har ett antal delmål definierats. För varje miljökvalitetsmål finns en ansvarig myndighet. Ambitionen är att till nästa generation skall de största miljöproblemen vara lösta, därför benämns de nationella miljömålen även generationsmål. Detta betyder att alla viktiga miljöåtgärder i Sverige skall ha genomförts fram till år 2020. Denna tidsgräns tar dock inte hänsyn 3

till naturens återhämtningsförmåga och för ett antal miljömål kommer det att ta längre tid att uppfyllas (Miljömålsportalen 2004). I maj 1998 beslöt regeringen att tillkalla ett parlamentariskt utskott med uppgift att göra en samlad översyn om delmålen som behövs för att miljömålen skall kunna uppnås inom en generation. Utskottet, som tog sig namnet Miljömålskommittén fick även i uppgift att utreda åtgärder och konsekvenser samt, bland annat, miljömålsuppföljning. Miljömålskommiténs betänkande presenterades juni 2000 i rapporten Framtidens miljö allas vårt ansvar (SOU 2000:52). För diskussionen kring utvärderingen av miljömålet och delmålen hänvisas läsaren till Miljömålsrådets tredje årsrapport om uppföljningen av Sveriges miljömål överlämnades till regeringen den 4/6 2004. 4

Generationsmålet Giftfri miljö beskrivs enligt följande: Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Målet (prop. 2000/01:65 och prop. 2000/01:30) består av det övergripande miljökvalitetsmålet samt sex delmål, inom parentes anges årtalet då delmålen skall uppnås: 1. Kunskap om kemiska ämnens hälso- och miljöegenskaper (2010): 2. Miljö- och hälsoinformation om varor (2010) 3. Utfasning av särskilt farliga ämnen (2003-2015) 4. Fortlöpande minskning av hälso- och miljöriskerna med kemikalier (2010) 5. Riktvärden för miljökvalitet (2010). (Enligt notis på Kemikalieinspektionens webbsida (2004-04-29) har detta delmål redan uppnåtts. KemI har fastställt riktvärden för de 100 vanligaste växtskyddsmedlen i ytvatten). 6. Kartläggning av förorenade områden (2005) Generationsmålet riktar sig till förekomsten av farliga ämnen som har framställts av människan och som spridits i miljön. En viktig utgångspunkt för målet är den s.k. Esbjergdeklarationen som Sverige tillsammans med andra deltagarländer undertecknade vid den fjärde Nordsjökonferensen 1995. Enligt deklarationen skall utsläpp av farliga ämnen till Nordsjön ha upphört år 2020. Kemikalieinspektionen är den miljömålsansvariga myndigheten för Giftfri miljö (Kemikalieinspektionen 2003b). Enligt regeringens bedömning innebär miljökvalitetsmålet följande i ett generationsperspektiv (Kemikalieinspektionen 2003b): Halterna av ämnen som förekommer naturligt i miljön är nära bakgrundsnivåerna. Halterna av naturfrämmande ämnen i miljön är nära noll. Den sammanlagda exponeringen i arbetsmiljö, yttre miljö och inomhusmiljö för särskilt farliga ämnen är nära noll och för övriga kemiska ämnen inte skadlig för människor. Förorenade områden är undersökta och vid behov åtgärdade. Giftfri miljö har också pekats ut av Socialstyrelsen som ett av de fem miljömålen som har den tydligaste kopplingen till människors hälsa (SoS 2004). Miljömålskommitén föreslog i sin proposition (2000:52) en uppsättning av totalt 159 indikatorer för att mäta graden av måluppfyllelse. Uppsättningen är utvecklad efter DPSIR-modellen som utvecklats inom EU (se bilaga 2). Under 2002 påbörjade Kemikalieinspektionen ett arbete med att ta fram förslag på lämpliga indikatorer för det övergripande miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och för delmål 1, 2, 3 och 4. Syftet med arbetet var att granska de befintliga indikatorer som föreslogs av Miljömålskommitén samt att se över möjligheten att utveckla nya indikatorer. Resultatet från arbetet redovisades i juni 2003 i en rapport (Indikatorrapporten; Kemikalieinspektionen 2003a; se även Bilaga 1) som innehåller förslag till möjliga indikatorer. Kemikalieinspektionen avser att använda de föreslagna indikatorerna i den fortsatta utvecklingen av uppföljningssystem för Giftfri miljö. 5

Studiens syfte och frågeställningar Med denna rapport avses: Att göra en kunskapsredovisning om underlaget till i Indikatorrapporten föreslagna indikatorer Gm:3 - Halter av långlivade organiska ämnen i modersmjölk och Gm:5 - Halt av dioxin och dioxinlika PCB-kongener i animaliska livsmedel jämfört med satta gränsvärden. Att föreslå lämpliga rutiner för redovisning av data till indikatorerna Att föreslå lämpligt presentationssätt för indikatorerna. Metoder Litteraturgenomgång inklusive material från miljömålsarbetet och intervjuer på Kemikalieinspektionen Studiebesök/intervjuer på Livsmedelsverket Kurs om indikatorer på Statistiska Centralbyrån Kontakt med ansvariga för RUS (Regionalt Uppföljningssystem) Avgränsningar Rapporten fokuserar på indikatorarbetet som det bedrivs i Sverige och uppföljningen av det nationella miljömålet Giftfri miljö. Specifika källor och ämnesflöden har inte tagits upp. Ämnenas egenskaper och sammansättning beskrivs kortfattat. Studien utgår ifrån de två indikatorerna såsom de föreslagits i Kemikalieinspektionens rapport Förslag till indikatorer för giftfri miljö (Kemikalieinspektionen 2003a). Presentationen av indikatorerna avser användningen av det redan framtagna gränssnittet inom GUS samt Miljömålsrådets riktlinjer (Länsstyrelsernas RUS 2004a). Rapporten behandlar inte möjliga åtgärder som kan leda till att miljömålet uppnås, för detta hänvisas till Miljömålsrådets rapporter Miljömålen - allas vårt ansvar (2004) och de Facto 2004. Disposition Rapporten är uppdelad i fem avsnitt och fem bilagor samt förkortningar och referenser. Inledningen ger en orientering kring frågorna som behandlas i rapporten samt studiens avgränsningar. Bakgrundsavsnittet innehåller information om miljömålsuppföljning och indikatorer, presentation av indikatorer på Miljömålsportalen samt Kemikalieinspektionen och övriga miljömålsaktörer. Indikatorutvecklingen inom EU och internationellt behandlas också kortfattat. Sedan följer de två avsnitten som beskriver indikatorerna Halter av långlivade organiska ämnen i modersmjölk och Halter av dioxin och dioxinlika PCB-kongener i animaliska livsmedel jämfört med satta gränsvärden. Där presenteras bakgrundsinformation och diskuteras indikatorernas syfte och tolkning, rutiner för dataproduktion, kvalitetssäkring, databedömning, förslag till presentation på Miljömålsportalen samt förslag till fortsatt utveckling. Sista avsnittet innehåller slutsatser och en sammanfattande bedömning. 6

Bakgrund Reglering och övervakning Numera finns det en omfattande lagstiftning som reglerar användandet och förekomsten av kemikalier. Genom tillsyn kontrolleras så att reglerna efterlevs. Vad avser kemikalier i EGlagstiftningen är reglerna harmoniserade. Detta betyder att ett enskilt EU-land får endast undantagsfall och med klara redovisade skäl avvika från den gemensamma ståndpunkten. Förslag till en ny kemikalielagstiftning lämnades av kommissionen oktober 2003 för vidare behandling av ministerrådet och europeiska parlamentet. Den nya strategin som kallas för REACH (Registration, Evaluation and Authorisation of CHemicals) lägger tydligt ansvar på industrin för bedömning och riskhantering av kemikalier. Samma system för registrering, bedömning och godkännande kommer att gälla för nya ämnen och existerande ämnen (Regeringen 2004). För kemikalier med vissa farliga egenskaper krävs det särskilt tillstånd. EU planerar också att inrätta en ny kemikaliemyndighet som skall ansvara för tillämpningen av REACH. Sverige samarbetar även med andra organ när det gäller kemikaliekontroll bl.a. FN, UNEP, IPCS och OECD. Sverige har under lång tid dokumenterat tillståndet i miljön och dess förändringar. Miljöövervakningen bedrivs numera både på nationell och på regional nivå, där olika miljöer regelbundet provtas och analyseras. Den insamlade informationen kan ge indikationer, genom kontinuerlig uppdatering om miljöskyddsåtgärderna ger resultat, dvs. om de uppsatta miljömålen kommer att uppfyllas. Det är bland annat miljömålen, miljöbalken, EU direktiv och internationella konventioner som avgör vad som skall mätas i miljön. Kemikalieinspektionen miljömålsansvarig myndighet Kemikalieinspektionen, lokaliserad i Sundbyberg (Stockholm), har ca 170 anställda och är den centrala myndigheten med ansvar för kemikaliekontrollen. Den sorterar direkt under Miljödepartementet. Ett organisationsschema presenteras nedan (fig. 1). I Kemikalieinspektionens arbete ingår att se till tillverkare, importörer och säljare tar sitt ansvar för att kemiska produkter och andra varor hanteras säkert. Dessutom inverkar den för utvecklingen av mindre skadliga produkter och varor och för att påverka användare och andra aktörer att minska riskerna. Det ingår även att påverka forskning och utveckling så att kunskap om kemikalieflöden och kemikalierisker tas fram och sprids vidare. Kemikalieinspektionen har även en internationell roll, där den tillsammans med andra länder arbetar för att ta fram gemensamma regler för kemikalier och kontrollera deras efterlevnad. Myndigheten måste granska och godkänna bekämpningsmedel innan de får användas. Kemikalieinspektionen ger också stöd till regional och lokal tillsyn samt sektorsmyndigheter (myndigheter som på något sätt har ett övergripande ansvar för utvecklingen inom en särskild samhällssektor) (Kemikalieinspektionen 2004b). Organisatoriskt knutet till Kemikalieinspektionen är även det Toxikologiska rådet, ett expertorgan för samråd och rådgivning till statliga myndigheter. För Kemikalieinspektionen innebär miljömålsansvaret bl.a. att bygga ett nätverk av myndigheter och andra aktörer för att underlätta rapporteringen samt skapa förutsättningar så att delmålen uppnås (Kemikalieinspektionen 2002). Den ansvarar också för samordning och uppföljning av arbetet med miljökvalitetsmålet (Kemikalieinspektionen 2003c). Dessutom ingår myndigheten i Miljömålsrådet och deltar aktivt i båda beredningsgrupper som finns under rådet (Kemikalieinspektionen 2003b). Miljömålsarbetet ligger under avdelningen för Riskbegränsning. Där finns även verksamheterna Strategier och styrmedel, Inspektion och vägledning, Produktregistret samt Statistik och flöden. 7

Figur 1 Organisationsschema Miljömålsarbetet ligger under avdelningen för Riskbegränsning. (Källa: KemI 2004a) Övriga miljömålsaktörer Miljömålsrådet har inrättats av regeringen med syfte att samordna miljömålsarbetet mellan myndigheterna och att fördela medel bland annat till miljömålsuppföljningen och miljöövervakningen (Miljömålsportalen 2004). Rådet ansvarar även för utvärdering och rapportering av miljömålsarbetet till regeringen. Rapportering angående utvecklingen av miljömålen sker årligen medan det var fjärde år görs en fördjupad utvärdering som kan användas som underlag för beslut om åtgärder och styrmedel. Rapporteringen bygger på underlag från Kemikalieinspektionen samt från andra miljömålsansvariga myndigheter. Ledamöter i Miljömålsrådet är representanter från centrala myndigheter, länsstyrelserna, kommunerna, organisationer och näringsliv. Två beredningsgrupper ansvarar för att förbereda ärenden till rådets möte samt vissa beslut om fördelning av medel. En annan arbetsgrupp inom rådet tar hand om informationsarbetet. För miljömålen regionalt ansvarar länsstyrelserna. På lokal nivå är det kommunerna som formulerar miljömålen genom t.ex. det lokala Agenda-21 dokumentet. Även näringslivet och miljöorganisationer måste nämnas i sammanhanget. Miljömålsuppföljning Indikatorer och DPSIR-modellen Enligt Naturvårdsverket definieras begreppet indikator med hjälp av en informationspyramid. Grunden i pyramiden består av data, t.ex. resultaten av olika mätningar. Nästa nivå är indikatorer som bygger på ett urval av data, med syfte att visa tillståndet eller förändringar i tillståndet i ett system. Dessutom utgör indikatorer ett kommunikationsmedel, med syfte att informera 8

beslutsfattare och andra målgrupper om utvecklingen av t.ex. ett miljöproblem. Indikatorns utformning beror på vilken målgruppen är. Huvudsakligen skall en indikator vara mätbar, vetenskapligt grundad, uppföljningsbar och leda till åtgärder när detta behövs (Rosenlund et al. 2002). Nyckeltal är ett begränsat antal utvalda indikatorer som ger information om åt vilket håll utvecklingen går. I Miljöinformationsutredningen (SOU 1997:4) definierar man nyckeltal som ett relationstal, där två faktorer relateras till varandra (t.ex. mängd utsläpp i förhållande till produktionsvolym) medan en indikator uttrycks som ett enskilt tal (t.ex. halter av ett ämne i modersmjölk). Figur 2 Beskrivning av begreppet indikator med hjälp av informationspyramiden (Källa: Naturvårdsverket 2004a) Som en del i utformningen av det indikatorbaserade uppföljningssystemet för Giftfri miljö behöver rutiner för dataförsörjning till flera av de i indikatorrapporten föreslagna indikatorerna tas fram. Indikatorerna för Generationsmålet, Gm-indikatorerna, är baserade på uppgifter från miljöövervakningen. En praktisk användbar rutin för att erhålla data från datavärdarna eller Naturvårdsverket behöver utformas samt koordineras tidsmässigt med miljöövervakningens rapportering. Indikatorpresentationerna på Miljömålsportalen som introducerades i juni 2003 är ett första steg mot ett gemensamt uppföljningssystem som innefattar nationell och regional miljömålsuppföljning. En bra indikator skall också kunna leda till åtgärder inom det problemområdet den beskriver. I fallet med mätningar i modersmjölk kan åtgärder inte direkt tillämpas för ämnesgrupperna PCB och pesticider eftersom dessa redan är förbjudna. Däremot kan strategier för minskning av bromerade flamskyddsmedel tillämpas. Giftfri miljö har av Socialstyrelsen pekats ut som ett av de miljökvalitetsmål som har den tydligaste kopplingen till människors hälsa. Den nationella miljöhälsorapporten (Socialstyrelsen 2004) kommer att fungera som underlag för uppföljningen av de hälsorelaterade miljökvalitetsmålen. Arbets- och miljömedicin vid Stockholm läns landsting fick våren 2002 ett uppdrag att föreslå hälsorelaterade indikatorer. Indikatorerna avser påverkan på människors hälsa från omgivningsluften, inomhusmiljön, miljögifter och strålning. Totalt föreslås tolv indikatorer. Utvecklingen av miljöhälsoindikatorer är inte helt problemfri. Sambanden mellan miljö och hälsa är inte alltid helt tydliga. Ofta har det fokuserats på exponeringsindikatorer (dvs. halter i miljön) och det kan vara lämpligt när det inte finns tillräckligt underlag från epidemiologiska studier. När det gäller människor som har tagit skada av kemiska ämnen så har de ofta utsätts för dessa genom exponering som inte är allmänt förekommande, t.ex. genom arbetsmiljön, olyckor eller speciella kostvanor (Rosenlund et al. 2002). Indikatorutveckling inom EU och internationellt Uppföljningen av miljömålen inom EU görs huvudsakligen inom den europeiska miljöbyrån, EEA, och den europeiska statistiska centralbyrån, EUROSTAT. EEA:s indikatorarbete kan 9

summeras i utvecklingen av ett kärnset indikatorer (Core set), sektorindikatorer (för transport, energi och jordbruk) samt en årlig indikatorrapport Environmental Signals. Indikatorrapporten riktas främst mot beslutsfattare. När det gäller persistenta organiska miljöföroreningar i Core set behandlas de främst som halter i miljön eller marina organismer (EEA 2004). Däremot finns det inte i dagsläget några konkreta förslag till indikatorer som relaterar till hälsa och Giftfri miljö. EUROSTAT arbetar med indikatorer utifrån ett statistiskt perspektiv (Naturvårdsverket 2002b). Figur 3. Diagram som visar nedåtgående trender av dioxiner och dibenzofuraner i vissa länder, i pg WHO-TEQ/g humant fett. (Källa: WHO 2004) De framtagna indikatorerna delas i tre grupper: påverkansindikatorer, strukturindikatorer (avser ekonomin i sin helhet, sysselsättning, innovation och forskning, ekonomiska reformer, social sammanhållning samt miljö) och indikatorer för hållbar utveckling (SCB kurs, 2004). Kommissionen har även tagit fram en uppsättning nyckeltal (Headline indicators) och rapporterar årligen om indikatorutvecklingen i Environmental Signals rapportserien. Sedan mitten av 80-talet har Världshälsoorganisationens (WHO) europeiska regionalkontor, i samarbete med andra organisationer, samordnat ett omfattande program för att studera möjliga miljörisker från exponering för dioxiner, dibensofuraner och PCB. Programmet avser speciellt nyfödda barn som ammas. Exponeringsstudierna indikerar en nedåtgående trend av organiska föroreningar på grund av en kontinuerlig minskning i miljön vilket är ett resultat från utsläppsåtgärder tillbaka i tiden (fig. 3) (WHO 2004). OECD har utvecklat indikatorer sedan 1989 och dess kärnset består av indikatorer som täcker 14 miljö- och resursfrågor. Utifrån detta har tio miljö key indicators valts ut. Där återfinns en indikator som beskriver halter av tungmetaller och organiska föreningar i miljön och levande organismer. FN har tagit fram indikatorer för hållbar utveckling uppdelade i Sociala, Miljö, Ekonomiska och Institutionella. Nordiska ministerrådet omfattar i sin uppsättning indikatorer rester av kemikalier i miljön (men inte i människan) och antal incidenter där rester av pesticider (kemiska växtskyddsmedel) har hittats i livsmedel. I olika sammanhang återfinns halter organiska föreningar i modersmjölk som en hälsoindikator. Utifrån litteraturen och organisationernas hemsidor på Internet kan det konstateras att det pågår mycket internationellt arbete med utveckling av indikatorer. Att kunna visa trender och kopplingar mellan hälsan och miljöföroreningar verkar vara av stort intresse. 10

Miljöövervakning Nationell och regional miljöövervakning Miljöövervakningen dokumenterar kontinuerligt miljötillståndet och utgör idag ett instrument som bidrar till att visa huruvida miljömålen är på väg att uppnås. Dagens föroreningsbild kännetecknas av en diffus påverkan av olika föroreningar där källan oftast inte är klart identifierbar. Genom mätningar försöker man göra en koppling mellan miljötillstånd och källa, därefter kan åtgärder föreslås. En annan uppgift för miljöövervakningen är att avslöja nya, hittills okända miljögifter. Det ställs även krav inom EU och internationellt för att länderna ska rapportera om sitt miljötillstånd (Naturvårdverket 2002a). Miljöövervakningen är uppdelad i tio programområden. En del programområden avser olika media t.ex. luft, kust och hav, skog, jordbruksmark medan andra har en mer generell karaktär, t.ex. miljögiftssamordning. Varje programområde har flera delprogram och varje delprogram flera undersökningstyper, dvs. vilka variabler som mäts och beräknas samt vilka metoder som används. Miljöövervakningen är dessutom uppdelad i nationell och regional miljöövervakning. Naturvårdsverket ansvarar för den nationella och länsstyrelserna ansvarar för den regionala (Naturvårdsverket 2004b). Hälsorelaterad miljöövervakning Målsättningen med den hälsorelaterade miljöövervakningen är att ge en uppskattning av människans exponering för hälsofarliga ämnen i miljön, göra mätningar av markörer på människoexponering och genomföra analyser som kopplar ihop miljöexponering och hälsoproblem. Programområdet är avgränsat att omfatta: omgivningsmätningar med relevans för human exponering, exponeringsmätningar samt individrelaterade besvär (effekter) förorsakade av faktorer i den omgivande miljön (Naturvårdsverket 2004b). Delprogram i detta programområde är exponering via luft, besvärsstudier, exponering för miljöföroreningar samt exponering via livsmedel. När det gäller exponering för miljöföroreningar omfattas under 2004: Mätningar av perfluorerade ämnen i modersmjölk och blod, mätningar av PCB och ftalater hos en grupp unga män, mätningar av polybromerade difenyletrar hos högkonsumenter av fisk under perioden 1991-2002, mätningar av kemiska bekämpningsmedel hos några grupper av befolkningen samt avslutning av ett projekt om mätningar av ftalater i modersmjölk. Undersökningarna genomförs av Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet, Forskningscentrum Människa-Teknik-Miljö, Örebro Universitet, och Institutionen för Yrkesmedicin, Lunds Universitet. Mätningar av exponering via livsmedel omfattar persistenta organiska föreningar i modersmjölk (regionala skillnader) samt exponering via livsmedel i dagligvaruhandeln. Undersökningarna i modersmjölk koordineras med studierna av exponeringen för metaller hos gravida kvinnor. Undersökningen görs på rullande schema i olika städer och har tills nu genomförts: 2000 i Stockholm, 2001 i Göteborg, 2002 i Lund och 2003/4 i Umeå. Syftet med programmet är bl.a. att på sikt få information om eventuella regionala skillnader. Toxikologiska enheten på Livsmedelsverket ansvarar för dessa mätningar. I undersökningstypen Exponering via livsmedel befinner sig de för indikatorn relevanta mätningar som beskrivs i nästa kapitel (Naturvårdsverket 2004c). Miljögiftssamordning Miljögiftssamordningen är ett programområde i den nationella miljöövervakningen. Den omfattar ett antal verksamheter med miljöövervakning och miljömålsuppföljning som syfte: stöd till miljöprovbank, screening, retrospektiva studier samt mätningar i urban miljö (mätningar i slam och askor). Nedan följer en kort beskrivning av några av de olika verksamheterna (Naturvårdsverket 2004). 11

Miljöprovbanken På Naturvårdsverkets hemsida definieras miljöprovbanken som en vetenskaplig institution med resurser för insamling, tillvaratagande och bevarande av prover från miljön avsedda för miljöforskning och miljöövervakningen. Proven är såväl abiotiska (luft, vatten, sediment etc.) som biotiska (djur och växter). Omfattas gör även biomarkörer (endogena substanser) som indikerar tillstånd och förändringar i miljön. De är av intresse för att studera människopåverkan på miljön tillbaka i tiden. Miljöprovbanken är lokaliserad på Naturhistoriska Riksmuseet (Naturhistoriska riksmuseet 2003). Screening Screeningundersökningar är ett första led i arbetet med att identifiera möjliga miljö- och hälsoskadliga kemiska ämnen (fig.3). Dessa undersökningar används som beslutsunderlag om ämnen skall inkluderas i den reguljära uppföljningen eller om de bör mätas en gång efter en viss tid, om åtgärder för begränsad kemikalieanvändning samt som en varningsklocka för nya miljögifter. Antalet analyserade ämnen varje år begränsas också av analystekniken samt de ekonomiska resurserna avsedda för detta ändamål. Screening är en begränsad serie av mätningar vid ett eller några tillfällen för att se om ett ämne återfinns i miljön. Undersökningarna kan omfatta ett stort antal ämnen för att ge en övergripande föroreningsbild eller ett/en grupp av kemiska ämnen. Underlag för varje ämne som blir aktuellt för screening tas fram från litteraturen, olika kemikalieregister, samt forsknings- och tillsynsdata (Naturvårdsverket 2004). För mer detaljerad information angående screening hänvisas till rapporten Genomgång och prioritering av kemiska ämnen för nationell screening inom miljöövervakningen (Länsstyrelsen Jönköpings län 2002). Figur 4 Diagram för screening processen (efter Hedlund 2001) Rapporten Hur nyttja data från produktregistret för identifiering av kandidater till monitoringprogrammet (Naturvårdsverket 2003) presenterar möjligheten att använda Kemikalieinspektionens produktregister i miljöövervakningsprogrammet. För år 2004 är följande ämnen aktuella för screening: Adipater, 1.2.2 oktaklorstyren (och andra styrener, klorerade och bromerade med liknande egenskaper), limonen, siloxaner, mirex, endosulfan, isocyanater (Naturvårdsverket 2004a). Retrospektiva studier Studier på prov som har lagrats i miljöprovbanken görs för att ta fram tidstrender från flera år tillbaka i tiden tills nu. Presentation av miljöindikatorer Projektet RUS Regeringen gav 1998 Länsstyrelserna i uppdrag att föreslå ett regionalt uppföljningssystem. Då bildades projektet RUS 99 och resultaten redovisades i rapporten Regional uppföljningssystem för miljömålen. 2001 övergick projektet i en ny fas som kallas för RUS med syfte att ta fram 12

indikatorer för den regionala uppföljningen av miljömålen. Arbetet har omfattat förslag till indikatorer, utveckling av ett presentationsverktyg samt förbättring av dataflöden. Projektet organiseras av en grupp på tio personer från olika länsstyrelser samt en styrgrupp med åtta representanter från länsstyrelser, Naturvårdsverket och Kommunförbundet. Under 2003 startades projektet GUS (Gemensamt Uppföljningssystem) som ett samarbete mellan RUS, Naturvårdsverket och Miljömålskansliet. Inom ramen för detta projekt, utvecklades av SLU miljödata ett presentationssätt för Miljömålsportalen (den officiella portalen för Sveriges miljömål http://www.miljomal.nu) baserat på tidigare erfarenheter inom RUS. Projektet avslutades oktober 2003. Projektet RUS avslutades den 30 juni 2004 (Länsstyrelsernas RUS 2004a). Efter projektets avslutning är det planerat att RUS ska bli en del av GUS-reg, det nya gemensamma uppföljningssystemet. Där kommer länsstyrelsernas gemensamma aktiviteter inom miljömålsuppföljning att samordnas. Samtidigt blir GUS-reg länsstyrelsernas representant i förhållande till centrala myndigheter (Länsstyrelsernas RUS 2004a). Indikatorarbetet är pågående och på Miljömålsportalen presenteras just nu 80 av indikatorerna. Lista med alla indikatorer finns att hämta från länken http://www.rus.lst.se/2004/indikatorlista.xls. Indikatorpresentation och målgrupper I rapporten Index, indikatorer, presentationsverktyg och de svenska miljömålen (Segnestam och Persson 2002) definieras målgrupperna som direkta och indirekta. I de direkta grupperna hör till sakkunniga och myndigheter, politiker och allmänheten. I de indirekta grupperna hör till grupper som kan använda resultaten av miljömålsuppföljningen men informationen inte tydligt riktas till. Dessa grupper kan vara miljöorganisationer, forskare och media. I samma rapport grupperas även informationen från indikatorer i två direkta kategorier beslutsunderlag och information samt de indirekta grupperna där informationen avser opinionsbildning, forskningsunderlag eller nyhetsvärde. Samtidigt som uppföljningen av miljötillståndet har utvecklats, vilket innebär behov av data och olika sätt att beskriva ekosystemens komplexitet, så har kommunikationen av miljöproblem och en öppen dialog med den enskilde medborgaren blivit alltmer viktigare. Informationsbehovet från en indikator kan på så sätt variera stort mellan de olika intressegrupperna. Detta bestämmer detaljnivån och om det ska presenteras information i kvantitativ eller kvalitativ form. I varje fall är data av god kvalitet en viktig ingrediens (Segnestam och Persson 2002). Miljömålsportalens indikatorpresentationer riktas i första hand mot grupper som kan använda sig av miljömålsinformation i arbetet (tjänstemän, politiker, verksamma i ideella organisationer, media och näringsliv) samt även studerande. Tillgång till mer detaljerad och fördjupad information finns genom speciella knappar på webbsidan (fig. 5). 13

Figur 5 Exempel på en indikatorpresentation (källa: http://www.rus.lst.se/2004/lathund.rtf) För indikatorn kan ett kortnamn samt ett fullständigt namn anges. Överst till vänster visas ett diagram med syfte att visualisera indikatorns utveckling och snabbt kunna ge en bild av åt vilket håll miljötillståndet går, försämring eller förbättring? Teckenförklaring figurtext ingår. Vissa indikatorer presenteras också på regional nivå där användaren kan på kartan välja vilka områden ska visas. Under diagrammet finns det plats för en kommentar som avser beskrivning och tolkning av diagrammet. Ytterligare information kan hittas i knappmenyn nederst där metod, dataunderlag, om data och fördjupning beskrivs. Metod avser dataursprung samt datakvalitet, medan dataunderlag ger värdena för diagrammet. Om data innehåller administrativ information samt dataleverantör för diagram och karta. Under fördjupning finns det plats för kompletterande information, vilka miljöfrågor som berörs, länkar till dokument eller myndigheter mm. För att presentationen av indikatorerna på miljömålsportalen skall ha en enhetlig karaktär, finns det även riktlinjer för texter och diagram (Länsstyrelsernas RUS 2004b). 14

Halter av långlivade organiska ämnen i modersmjölk Bakgrund Livsmedelsverket startade 1996 projektet OCC-gravida (OrganoChlorine Compounds) för att undersöka halter av persistenta organiska miljöföroreningar (POP) i bröstmjölk. Syftet med undersökningen var att få kunskap om halterna av hälsofarliga ämnen i modersmjölk från svenska mödrar. På så sätt skulle kroppsbelastningen och de eventuella hälsoriskerna för modern och spädbarnet eller fostret uppskattas. Proverna bestod av bröstmjölk, venöst blod, hår och navelsträngsblod från förstföderskor i Uppsala/Östhammar-området. 300 mödrar deltog i studierna. Mödrarna fick även fylla i en enkät med avseende på livsstil och användning av medicin. Eftersom halterna av POP i modersmjölk minskar med antalet barn som en kvinna föder har enbart förstföderskor valts. Mellan 1996 och 1999 har prover tagits varje år. Från och med år 2000 görs provtagningen vartannat år. Förstföderskor från Uppsalaregionen tillfrågas att delta i studien. Urvalet av 2-3 mödrar görs slumpmässigt från kvinnor som har fått barn i första veckan av varje månad. Målsättningen är att totalt samla prov från 30 mödrar per år. Mödrarna får instruktioner om insamling av bröstmjölk, och även insamlingsflaskor och bröstmjölkspump. Mjölken samlas in under tredje veckan efter förlossningen. Av de insamlade proverna skickas en del till analys och en del sparas i miljöprovbanken för framtida analyser (Livsmedelsverket 2001). POP-analyser har genomförts i många länder och i Sverige har Koidu Norén och medarbetare vid Karolinska Institutet tidigare genomfört en rad sådana studier. Där användes poolade prover (flera prover läggs samman och av analysen tas ett medelvärde fram) från Stockholmsmödrar (Norén 1987). Vid sidan av Livsmedelsverkets undersökningar har Norén och medarbetare visat att mellan 1970 och 1997 har halterna av både DDT och PCB minskat påtagligt i modersmjölk med halveringstider på 6 (p,p -DDT) respektive 14 (summapcb) år (Norén and Meironyté 2000). Samtidigt visas en påtaglig uppgång i PBDE-halter fram till 1997, men dessa trender har brutits vid senare mätningar (Lind et al. 2003). Livsmedelsverkets mätningar har under hela tiden, sedan 1996, gjorts enligt samma metoder. De ämnen som har undersökts under hela tiden är PCB (ett antal kongener) samt klorerade pesticider (DDT, HCB, HCHs, klordaner). Senare har bromerade flamskyddsmedel (PBDE) tillkommit som aktuella ämnen av hälso- och miljöriskintresse. Analyser finns sedan 1996 men inte av alla prover. I bilaga 5 (tabell 1) listas vilka långlivade organiska miljöföroreningar som analyseras i modersmjölk (Livsmedelsverket 2003). Mellan 1996 och 2003 minskade medianhalten av PCB, HCH, HCB och DDT-föreningar med 5-14 % per år. Minskningen var snabbare för DDT-föreningar än PCB (Lignell et al. 2004). När det gäller PBDE-nivåer mellan 1996 och 2001 har halterna ökat fram till 1998 för att sedan plana ut och även minska. Resultaten avser mätningar i modersmjölk i Sverige. Analyser har i viss omfattning genomförts även med avseende på syntetiska myskföreningar (nitromyskföreningar samt polycykliska myskföreningar). Ett möjligt samband mellan användning av parfymerade produkter och halterna i modersmjölk har kunnat konstateras. Däremot är underlaget litet och de statistiska sambanden osäkra för att ämnesgruppen skall kunna användas som indikator (Livsmedelsverket 2004). 15

PCB, DDT och PBDE Från början utnyttjades PCB (Polyklorerade bifenyler) i kondensatorer och transformatorer på grund av deras isoleringsförmåga och tålighet mot höga temperaturer. Så småningom kom flera tillämpningar, exempelvis i värmeväxlare, hydrauloljor, PVC-plast, som mjukgörare i fogmassor, färger, lim och karbonfritt kopiepapper. PCB är egentligen en grupp av 209 kongener 1 (varianter) med olika kloreringsgrad och olika placering av kloratomerna. Det är ett begränsat antal kongener som har påtagliga skadeverkningar (strukturer med möjlig plan struktur är giftigast). Dessa utgör en liten del av den totala PCB mängden men är giftiga även vid låga halter (Naturvårdsverket 1998). De kan förstöras genom förbränning vid mycket hög temperatur (1100-1300 o C). PCBprodukter kan även vara förorenade med andra ämnen som dioxiner eller dibenzofuraner som även i ytterst små mängder kan vara extremt giftiga. Dioxiner och dibenzofuraner produceras inte avsiktligt utan bildas som biprodukter vid framställning eller förbränning (i låg temperatur) av klorhaltiga ämnen. Hälsoeffekter som har kopplats samman med PCB är reproduktions- och tillväxtstörningar, försämrat immunförsvar, beteendeeffekter samt cancer. Vid 1970-talet förbjöds användningen av PCB i Sverige men det finns fortfarande kvar rester i produkter och byggnader från denna tid. Sedan 1970-talet har halterna PCB i den svenska miljön sjunkit (ibid.). Upptäckten av DDT (1,1,1-triklor-2,2-bis(4-klorfenyl)etan) gav 1946 Nobelpris till Paul Herman Müller. Det nya mirakelmedlet kunde effektivt bekämpa myggor och flugor och därmed används fortfarande i vissa länder i kampen mot malaria. Senare uppmärksammades effekterna av det generösa användandet inom jordbruket på fågellivet. DDT stör fortplantningsförmågan hos djur och kan dessutom orsaka hormonstörningar. I Sverige förbjöds användningen vid början av 1970-talet. Bromerade flamskyddsmedel används i plast, textilier och elektronisk apparatur för att förhindra brand. De bromerade medlen utgörs av PBDE (polybromerade difenyletrar), TBBP-A (tetrabrom bisfenol-a), PBB (polybromerade bifenyler) samt HBCD (hexabromcyklododekan). Halterna av dessa ämnen har under en senare tid uppvisat ökande halter i miljön, men bedöms ännu inte utgöra någon akut hälsofara. I dagsläget finns det dock inte tillräcklig kunskap om hälsoeffekterna hos människan. Samtidigt är bromerade flamskyddsmedel ännu en grupp persistenta organiska miljöföroreningar som vi omger oss med. De återfinns i miljön och i modersmjölk i ökande halter medan andra miljögifters halter sjunker (Darnerud 1998). Av dessa anledningar är det viktigt att forskningen kring de bromerade flamskyddsmedlen fortsätter i samband med att halterna i miljön och människan bevakas genom miljöövervakningen. Indikatorns syfte och tolkning Indikatorn är en av de fem mest intressanta indikatorförslagen för uppföljning av generationsmålet Giftfri miljö. Indikatorns målnivå är att ämnen med särskilt farliga egenskaper (persistenta organiska miljöföroreningar) inte ska förekomma i modersmjölk (KemI 2003a). Den syftar till att visa trender för de organiska miljöföroreningarnas halter som i sin tur indikerar om målet är på väg att uppnås. Undersökningarna kan användas för uppskattning av kroppsbelastningen för modern samt det ammade barnets exponering. Enligt DPSIR modellen kan indikatorn användas som ett mått på tillstånd (halter av kemiska ämnen) och eventuellt påverkan (användning av kemiska ämnen, utsläpp från punktkällor och diffusa källor samt spridning av kemiska ämnen). 1 Kongener kan definieras som Medlemmar av en grupp halogenerade organiska ämnen med samma grundläggande molekylstruktur men olika halogeneringsgrad och/eller olika placering av halogenerna (Naturvårdsverket 1998). 16

Källorna till de organiska miljöföroreningarna varierar men gemensamt är att ämnen släpps ut i miljön, i vatten och land. Eftersom ämnena är fettlösliga lagras de så småningom i fettvävnaden hos djur längst ner i näringskedjan. Genom näringskedjan lagras och biomagnifieras de svårnedbrytbara organiska ämnen, dvs. halten av ämnena anrikas från bytesdjur till rovdjur. Genom konsumtionen av animaliska livsmedel exponeras människan för de olika persistenta ämnena. För ammande barn utgör modersmjölk den huvudsakliga födan. Bröstmjölk är en mycket bra matris för att mäta POP. Dessa ämnen är fettlösliga, ackumuleras i kroppsfettet och under amningsperioden uppstår en jämviktsfördelning mellan kroppsfett och modersmjölk (Naturvårdsverket 2000). Dataproduktion Ansvarig för provtagningens genomförande är Livsmedelsverket. Naturvårdsverkets nationella miljöövervakningsprogram finansierar rekrytering av mödrar, hembesök och provinsamling, analysarbete, datainmatning och bearbetning. Livsmedelsverket är delfinansiär genom att stå för lönerna till personerna som ingår i arbetsgruppen, samt upplåta lokaler, apparater och förbrukningsmaterial (Naturvårdsverket 2000). När alla prover för ett år har samlats skickas de till analys. PCB, pesticider och PBDE analyseras på Livsmedelsverkets laboratorium. Därefter sammanställs provsvaren och bearbetas statistiskt. Resultaten redovisas i form av en sakrapport till Miljöövervakningen med tabeller och diagram i sakrapporten som visar vilka kongener som har analyserats (i ng/g mjölkfett), medelvärde, median, min, max och värden under bestämningsgränsen. I vissa rapporter är data inte korrigerade för faktorer som kan ha betydelse i analysen t.ex. moderns ålder eller antal kongener. Samband mellan ålder och miljögiftshalter har redovisats. Vissa samband mellan olika typer av POP-ämnen har också redovisats. Det finns ungefär en ett- till två-års fördröjning från provtagning till färdiga resultat. Data produceras huvudsakligen från mätningar i Uppsala. Inom ramen för miljöövervakningens delprogram Exponering via livsmedel görs undersökningar på rullande schema i olika städer och har tills nu genomförts: 2000 i Stockholm, 2001 i Göteborg, 2002 i Lund och 2003/4 i Lycksele. Syftet med programmet är att studera eventuella regionala skillnader. Det är i nuläget oklart om provtagningen i andra städer kommer att fortsätta. En utvärdering av de redan genomförda provtagningarna kommer att göras för att besluta om fortsättning. Även om mätningarna i andra områden inte fortsätter på regelbunden basis så kan resultaten fortfarande inkluderas i indikatorpresentationen för jämförelse (som en tabell eller som fördjupningsinformation). Preliminärt kan det konstateras (möte på NV 2004-10-28) att regionala skillnader inte är signifikanta med undantag för något förhöjda halter i Lycksele. Proverna är dock fortfarande under bearbetning. Datavärd 2 för humana exponeringsdata är Institutet för Miljömedicin på Karolinska Institutet (IMM 2004). Detta innebär att data lagras och arkiveras samt kan levereras till olika institutioner och myndigheter vid förfrågan. Eventuellt överskott av bröstmjölksproverna lagras på Livsmedelsverket. Kvalitetssäkring Det är önskvärt att indikatorn produceras av Livsmedelsverket som ansvarar för mätningarna. Detta innebär att de nya resultaten levereras i färdigbearbetad form, som exempelvis ett diagram 2 Enligt Naturvårdsverket: En datavärd ska på ADB-medium lagra, arkivera och leverera data till dem som så önskar och göra vissa kvalitetssäkringskontroller. 17