Nattugglor & storgösar När mörkret sänker sig över vattnet vaknar nattens härskare till liv. Den tidigare så fridfulla sjön förvandlas plötsligt till ett nattsvart kaos, där brutala gösar sätter såväl vilsna bytesfiskar som trollingfiskare på hårda prov Text & Foto: Mikael Johansson Min karriär som nattuggla på jakt efter sommarnattens storgösar började redan när jag var en osnuten yngling med brinnande fiskefeber, men med en ekonomi som lämnade mycket att önska. En egen trailerbåt var inte att tänka på, jag var förpassad till hyrbåtar och kämpade mig igenom många säsonger med portabla spöhållare, ekolod med givaren på en träpinne som spändes fast med tving och en gammal 3,5 hästars tvåtaktare som förde mer liv än ett raveparty. Trots mina begränsade resurser lyckades jag ganska bra. Och när arsenalen av prylar utökades med hemmagjorda paravaner och en portabel djuprigg bestående av persiennsnöre och ett blylod gjutet i en läskburk blev jag plötsligt het på vattenvidderna! Den faktor som främst gjorde att jag inte kom vidare i min utveckling som göstrollare var båtproblematiken. Ibland fanns ingen ledig båt att tillgå, emellanåt ägnade jag heta timmar åt att ösa en mindre insjö ur en bondes halvruttna eka eller så passade inte de skruvtingsförsedda spöhållarna på relingen. Det var dags att knega ihop till en egen båt. En egen båt innebär en mängd fördelar. Dels kan du placera spöhållare, elektronik och andra hjälpmedel precis där du vill och när du lär dig båtens egenskaper blir du på något vis ett med skutan. På så sätt får du en röd tråd i ditt fiske och därmed kommer effektiviteten som ett brev på posten. Efter mycket funderande föll slutligen valet på en dränkbalja de luxe en Linder 410 Fishing. I originalutförande är båten fullkomligt hopplös i hårdare sjö och lika ostabil som en elefant på gungfly. Men eftersom jag oftast fiskar själv och sjösätter på naturramper, sandstränder och allsköns skumma platser, gör båtens låga vikt att fördelarna överväger nackdelarna. Efter att ha tyngt ner båten med femtio kilo barlast i fören, och modifierat den efter eget tycke och smak, har jag nu en gösracer som tillåter mig att fiska på nästan alla vatten. 86 87
Bert Lachner, artikelförfattarens fiskekompis, med en imponerande storgös över åtta kilo som högg på en kontrastvobbler under en mörk, blåsig sommarnatt. En handhållen GPS förenklar din navigering och är dessutom en säkerhet om det blir dimma och du har svårt att hitta hem. Se till att slå på den innan du åker ut på kvällen. lokalisering & trollingstrategier. När jag ger mig ut på gösjakt är det ordning och reda som gäller. Jag följer närmast en militärisk disciplin, som går ut på att ha utrustningen i topptrim och att vara tidigt på plats för att köra omkring och leta platser, innan nattens prövningar sätter igång. Även om du känner ett vatten väl finns det många faktorer som påverkar fisket. Först och främst måste gösarna vara på hugget, vilket man dessvärre inte kan styra över, men istället för att fiska i blindo letar jag efter varmt vatten tidigt på säsongen. Om sommaren präglas av värmeböljor försöker jag senare under säsongen hitta områden med lite kallare vatten. Bytesfisken är alltid en viktig faktor oavsett period, och visar ekolodet dessutom en del större, inaktiva fiskar nära botten, är området absolut värt att hänga kvar i under kvällen och natten. Mina hemmavatten har ett maxdjup på 30-50 meter och fisket bedrivs ofta i och omkring dessa djup. Om jag inte känner till platsen lägger jag en rutt längs branter, toppar och ut på frivattnet på min GPS. Samtidigt noterar jag tydliga avvikelser i horisontlinjen, som höga träd, trädgränser, gläntor mm, som gör det lättare att navigera om du får problem med din GPS. Under trollingfisket använder jag uteslutande bensinmotor. Trots många nätters försök har jag inte lyckats med elmotor och troligtvis är det något ljud som avskräcker gösarna under vissa förhållanden. Anledningen till att jag har tyngt ner min båt är att det annars är svårt att hålla farter kring 1 knop, som jag strävar efter. Min hastighet brukar pendla mellan 0,7-1,6 knop och Det kan tyckas vara överkurs, men faktum är att djupgåendet varierar kraftigt beroende på fart, avstånd bakom båten och lintjocklek. samtidigt svänger jag svagt i S-kurvor. Det ger betena varierande fart och rörelser, vilket ofta är en framgångsrik taktik. Det kan skrivas en hel uppsats om månfaser och väder, men personligen är jag av åsikten att man ska fiska så ofta som möjligt. Jag har upplevt galna fiskepass under vitt skilda månfaser och idag tar jag inte någon större hänsyn till fenomenet. Däremot försöker jag hålla koll på eventuella lågtryck som kommer in efter längre värmeböljor, då kan fisket komma igång som genom ett trollslag. I mina sydsvenska vatten tar gösfisket vanligtvis fart i juni när vattentemperaturen klättrar upp mot 16-17 grader. Utvecklas sommaren normalt präglas juli och augusti ofta av värmeböljor och då gäller det att leta kallt vatten eller hoppas på ruskväder. Vissa säsonger håller fisket i sig ända till slutet på september, men i regel klingar det nattliga trollingfisket av i slutet av augusti. 88
Prova dig fram och skifta mellan olika vobblers för att försöka utröna vad som faller gösarna i smaken för stunden. fiskedjupet en nyckelfaktor. För att ta reda på hur djupt mina vobblers går med hänsyn till lintjocklek, linsläpp och båtens fart, tillbringar jag många timmar med att kryssa fram och tillbaka över en svagt sluttande sandbotten. Med ett handhållet spö får du snabbt resultat om du har koll på GPS, ekolod och när vobblern tar i botten. Denna kunskap är ovärderlig för att veta hur djupt vobblermodell A går i X knop på Y meters släpp med Z mm lina. Det kan tyckas vara överkurs, men faktum är att djupgåendet varierar kraftigt beroende på fart, avstånd bakom båten och lintjocklek. Utför samma manöver när du har X antal gram bly monterat framför vobblern. Notera resultatet och mycket är vunnet! Genom åren har jag fått förtroende för ett antal vobblermodeller som ger en fingervisning om vad gösarna vill ha på sin nattliga meny. Jag börjar alltid med att fiska av ett djupregister från någon meter under ytan till strax över tio meter med olika modeller. Jag skickar dels ner några långsamt vobblande beten till 4-8 meter på djupriggen, två hetsiga djupdykare går på frilina och till slut ett par ytgående beten, hetsiga och långsamma. Dessutom fiskar jag gärna med en långsamt vaggande vobbler med 20-30 grams sänke. Blyet fästs med gummiband och tar inte bara ner betet på önskat djup, utan ger även vobblern en lite ryckigare gång. Ofta får man ett antal gösar på en viss vobblertyp tidigt på kvällen och då är det en god idé att byta ut några andra beten till motsvarande modell under denna huggperiod. Senare på dygnet kan en annan betestyp fungera bättre och då byter du snabbt tillbaka och maximerar på så sätt dina chanser. Mina erfarenheter av nattfiske pekar dock på att färger har underordnad betydelse i förhållande till olika vobblermodeller och deras rörelser. vobblermodeller, färger & kontraster. Om jag hade tvingats till en gösduell är Nils Master Invincible 15-18 cm, Bomber 15-16A och Cotton Cordell Deep Diving Red Fin mina främsta vapen. Denna trio nyttjar jag mest och även om jag har haft framgångar med andra beten vill jag framhålla dessa vobblers som en riktigt bra grundarsenal. Därmed inte sagt att de är perfekta! Kvaliteten på Nils Master Invincible har varierat kraftigt genom åren. Vobblern är en riktig göskiller, men både skedens infästning och kroppens material påverkar gången markant. Jag köper alltid en handfull exemplar av varje modell och de som producerar flest hugg får följa med på fler turer. För att få en annorlunda gång på de som inte levererar, böjer jag försiktigt nosöglan åt höger, vänster eller upp och ner. Oftast fungerar det, men vissa vobblers fångar ingen fisk och då åker de i soporna När det kommer till färger väljer jag två helt skilda spår. Dels vill jag ha ett antal kontrastrika vobblers där huvudets färg är klart A Av någon anledning hugger gösarna ofta stenhårt på vertikalflugorna och för det mesta sitter betet väl förankrat långt in i den stenhårda käften. 90 91
Artikelförfattaren med en stabil storgös som högg på en ytligt trollad»nisse«i totalt mörker. 4 tips för göstrolling 1 Trolla inte omkring planlöst. Lägg upp en rutt på din GPS och markera varje hugg eller fisk. De produktiva områdena kan ibland vara väldigt små, men med hjälp av navigatorn kan du alltid återvända till heta platser. lysande och kroppens övriga färg är vit eller skarpt gul. Under ett flertal säsonger testade jag och en kompis huruvida kontrastlinjen spelade någon roll på hemmamålade vobbler. Vi provade klassiska färger såsom röd/vit, gul/orange och svart/vit. Normalt hugger gösen bytesfisken, eller i det här fallet vobblern, precis bakom huvudet. Under påfallande många nätters fiske med vobbler där övergången mellan färgerna var placerad mitt på kroppen, eller till och med längst bak, föll huggen exakt över kontrastlinjen. Merparten av de kontrastvobblers som finns att köpa har linjen strax bakom huvudet och sitter där en krok är det ingen dålig idé. Experimentet visar hur extremt känsliga gösens ögon är och viss forskning tyder på att gös och kattdjur till vissa delar har samma uppbyggnad av ögonen. I vissa ljusförhållanden gäller kontrastrika beten och i andra lite mer blandade färger. Därför väljer jag att köra med både kontrastbeten och mer diffust färgade vobblers sida vid sida för att utröna vad som funkar för tillfället. Glöm inte att ljuset förändras under nattens gång; var snabb med att byta beten om en huggperiod indikerar vad gösen gillar! Mina erfarenheter av nattfiske pekar dock på att färger har underordnad betydelse i förhållande till olika vobblermodeller och deras rörelser. Ett tydligt bevis på detta kom under en augustinatt när gösarna löpte amok. En envis kompis hade beslutat sig för att enbart använda 15 cm Swim Whizz i olika kulörer under hela passet. Han hade till och med lämnat övriga vobblers hemma för att inte falla för frestelsen att byta. Ganska omgående fick jag fisk på både Nils Master och Westins Jätte. Efter en huggperiod som varade i timmar kunde jag summera åtta landade gösar, varav flera över 6 kilo. Under samma tid hade kompisen inte ett pet! Vid halv två på natten gav han upp. Han fick låna en»nisse«och belönades omgående med en fin gös. Därefter dog huggperioden ut och vi stod som fågelholkar och skakade på våra huvuden fisketryck & paravaner. Vilka vobbler gösarna föredrar och hur de ska presenteras varierar naturligtvis också från ett vatten till ett annat. I en nyupptäckt större sjö spelade det först ingen större roll vilka beten vi använde. När fisketrycket ökade blev plötsligt»nissar«intressanta och därefter var det ytgående småvobblers som gällde. När fisketrycket ökade ännu mer var det nästan omöjligt att få fisk om inte betena presenterades långt ifrån båten via paravaner. Denna problematik gäller i många sjöar, men tyvärr tillåts inte paravanfiske i vissa vatten, vilket innebär att man måste fiska betena extra långt bakom båten och det är nu kunskaperna från den svagt sluttande branten kommer till nytta. Hur djupt Efter en huggperiod som varade i timmar kunde jag summera åtta landade gösar, varav flera över 6 kilo. Under samma tid hade kompisen inte ett pet! 2 Placera en gummibandssnara med 20-30 gram bly 1-5 meter framför vobblern för att få ner grundgående beten lite djupare. Sänket ger dessutom vobblern ryckigare och mer attraktiva rörelser. Gummibandet gör det enkelt att ta bort blyet under drillning. 3 Gösen tar inte alltid lina i hugget, men en lysstav som tejpas fast på spötoppen ger full kontroll i mörkret och visar tydligt eventuella hugg! 4 Saknar du räkneverksrullar? Knyt stoppknutar av tunn flätlina vid varje tiometersgräns på huvudlinan och fixera dem med snabblim. På så sätt kan du enkelt höra när 10, 20, 30 eller mer lina rasslar ut genom spöringarna. 92 93
Varje gös lämnar avtryck. Låt dina trävobblers torka efter fiskepassen och fyll därefter hål och bitmärken med snabblim, annars försämras snabbt gången när vobblern suger till sig vatten. Skarpa kontraster vid krokfästet brukar göra att huggen faller exakt där de ska går exempelvis favoritvobblern på 80 meters släpp med 0,19 mm flätlina i 1,2 knops fart? Jag skyr andra båtar som pesten och i sjöar med hårt fisketryck försöker jag så långt det bara går att hitta områden där jag kan fiska i lugn och ro. Det är oftast här du har bäst fiske, men se till att hålla informationen för dig själv. Det finns gott om snyltare som lägger mer tid på att försöka ta reda på var duktiga gösfiskare uppehåller sig, än på att själva leta efter fisk! utrustning & rätt inställning. Gösfiske med djuprigg har både anhängare och motståndare. Jag fiskar alltid minst två spön på djuprigg, men har bytt ut den vanliga stålvajern som sitter på riggen mot 0,80 mm nylonlina. Gösarna uppskattar inte oväsendet när vajern viner i vattnet och enligt min mening har man betydligt bättre fiske med nylonlina. Normala djupriggspön om 10-20 lbs och 8,6 fot är mina favoriter. Som sidospön kör jag med lite styvare 10-fotare och för att kunna få ut ytterligare beten om paravaner inte är tillåtna använder jag två 13-fotare. Jag kör med multirullar och har alltid med mig extraspolar med olika dimensioner av flätlina för att snabbt kunna byta till en tunnare eller tjockare lina på ytspöna och på så vis kontrollera betenas djupgående lite noggrannare. Som tafs blir det uteslutande tunnast möjliga fluorocarbon. Om vattnet hyser mycket gäddor använder jag dimensioner kring 0,46-0,52 mm, men i vissa vatten är gösarna så dominerande att det räcker med en något tunnare diameter. Tafsen fäster jag till huvudlinan med en Albrightknut, det ger en smidig övergång och du kan från början ha en längre tafs som kapas ner under passets gång vid eventuellt slitage. Jag har provat både beteshakar och ögleknutar, men märker ingen större skillnad. Varje sjö har sina egenheter som det tar tid att komma underfund med och när du väl har gjort det, byter gösen beteende och förbryllar dig på nytt. Beteshakar har fördelen att det går betydligt snabbare att byta bete, vilket är viktigt under korta huggperioder. Jag experimenterar ofta med krokvalet. Klassiska Gamakatsu Treble 13 är ofta ett utmärkt val, men vissa vobblermodeller får sämre rörelser med denna krok. Om jag misstänker att så är fallet byter jag till Owner Stinger 36, som även finns i röd färg. Emellanåt tycker jag mig ha märkt att röda krokar fungerar bättre, men om så verkligen är fallet låter jag vara osagt. Vi har alla våra små detaljer som vi tror stenhårt på. Nattlig göstrolling är en fascinerande fiskeform som hela tiden kräver nya tankegångar. Varje sjö har sina egenheter som det tar tid att komma underfund med och när du väl har gjort det, byter gösen beteende och förbryllar dig på nytt. För egen del sporrar det mig, och även om jag ibland blir förbannad när saker och ting inte går min väg, är det värt allt slit när man till slut prickar rätt och får uppleva nervpirrande fajter med stabila storgösar i sommarnattens mörker. Maniskt glada människor brukar överanvända uttrycket: Carpe diem fånga dagen. Jag är av motsatt åtsikt: Carpe noctem fånga natten! A 94 95