Akvaristik Praktisk akvaristik del 6 Klor och kloraminer Text: Patrik Rosén I akvariet finns det sällan eller aldrig något klor, det försvinner efterhand när vattnet cirkulerar. Ett undantag kan vara om vattenverket i din kommun utöver klorgas/klordioxid tillsätter ammoniumsulfat till dricksvattnet. Då bildas kloraminer, som inte går att lufta ut. De stannar kvar i akvarievattnet och släpper långsamt ut både sitt klor- och sitt ammoniuminnehåll. Kloraminer förekommer i tre varianter, monokloramin, dikloramin och trikloramin. Det sistnämnda är giftigast. Det är generellt rätt obehagliga substanser, som dessutom genom kemiska reaktioner kan bilda ytterligare giftiga ämnen (somliga carcinogena). Kloraminer kan vara dödliga för fiskar redan i låga koncentrationer. Använder din kommun denna kloreringsmetod är det klokt att dels använda ett vattenberedningsmedel (det finns ett flertal att välja på i zoobutikerna), natriumtiosulfat eller askorbinsyra (se nedan), och dels inte byta mer vatten än 20 till 25 procent av akvariets volym i veckan. Finns det höga halter av kloraminer i vattnet eller om man har känsliga fiskar bör man dessutom filtrera vattnet över aktivt kol. När du läser nedanstående, håll verkligen skillnaden mellan klor och kloraminer i baknacken. Mätning av klor För att mäta klor kan man köpa klortest för mätningar i swimmingpool. Dessa test börjar visserligen ge utslag först vid en för fiskar dödlig nivå, men man kan modifiera mätningen lite. I stället för att mäta i det medföljande mätröret, tar man ett smalt 15 till 20 cm högt glasrör (förslagsvis ett provrör) med genomskinlig fot. I detta häller man vattnet som ska provas och tillsätter motsvarande mängd reagens för den volym vatten man har. Om man nu håller röret ovanför ett vitt underlag och kikar ned genom dessa 15 till 20 cm vatten, kan man om vattnet innehåller klor se en liten färgskiftning, som hade varit för svag att se i ett tunnare vattenskikt. På detta sätt kan man enligt Krause påvisa klorkoncentrationer ända ned till 0,01 mg/l. Mätningen blir inte exakt, men är bättre än inget. Luftning Ett enkelt sätt att minska klorhalten är att tappa upp vattnet i en hink med hjälp av duschslangen. Man håller duschen någon meter över hinken och fyller den på så sätt. Vattnet genomluftas, vilket minskar klorhalten kraftigt. Ofta känner man en svag klorlukt när man gör detta. Klorhalterna i ledningsvattnet kan variera från dag till dag. Tycker man att det luktar mycket klor när man tappar upp vatten för ett vattenbyte, kan man helt enkelt vänta med att byta vatten till dagen efter. Kloraminer går dock inte att lufta ut, så kolla med vattenverket i din kommun vilken form av klor de tillsätter. Natriumtiosulfat Har man bråttom kan man kemiskt ta bort Kolfilter, tre stycken seriekopplade från kranen. klor genom att tillsätta natriumtiosulfat (Na 2 S 2 O 3 ). Detta är om jag förstått det rätt även huvudbeståndsdel i många vattenberedningspreparat, typ Aquasafe. Man blandar först till en stamlösning genom att lösa 25 g natriumtiosulfat i en liter vatten. Man bör vara noggrann. Visserligen är ett överskott av natriumtiosulfat inte lika farligt som klorrester i vattnet, men helt klart inte önskvärt. Om 100 liter vatten innehåller 0,2 mg/l klor, räcker 5-6 ml av stamlösningen för att oskadliggöra detta. Anders Cassel rekommenderar i sin bok Killis en dosering på 1 g natriumtiosulfat till 10 liter vatten. Askorbinsyra Man kan även tillsätta lite askorbinsyra (C 6 H 8 O 6, C-vitamin) till vattnet om man vill få bort klor. Detta rekommenderas ibland av vattenverken till personer som är extremt känsliga för klorrester i dricksvattnet. Det räcker med mycket lite askorbinsyra, cirka en knivsudd per liter vatten. Jag har ingen uppgift på exakt dosering. Askorbinsyra torde inte vara farligt för de flesta fiskar i dessa koncentrationer (sna- 42 Ciklidbladet 2/2011 - Årgång 44 www.ciklid.org
rare tvärtom), då det är en svag organisk syra. Om vattnet dessutom är relativt hårt (över 6 dh), kommer syran snart att neutraliseras. Notera att askorbinsyran även kan sänka ph-värdet något. Askorbinsyra köper man lättast i en vanlig livsmedelsbutik, det brukar finnas på kryddhyllorna. Easylife Ett av de vattenberedningsmedel som finns på marknaden anser jag är värt ett eget stycke. Det har marknadsförts som ett mirakelmedel, och för en gångs skull håller jag med. Flaskan ska skakas om ordentligt innan man häller medlet i akvariet. Det är en mjölkfärgad vätska som grumlar vattnet något precis vid tillsättning, men det brukar klarna upp efter ett par timmar. Fördelen med just Easylife är att det även hanterar ammoniumdelen från kloramin. Det har funderats mycket över vad medlet innehåller. Två kvalificerade gissningar är en speciell lera eller pulveriserad zeolit. UV-ljus Kör man vattnet genom ett UV-filter, det vill säga belyser vattnet med UV-ljus, bryter detta också ned klor och kloraminer. Det brukar poängteras att vattnet inte ska gå för fort genom UV-filtret ju längre tid vattnet blir belyst desto effektivare är behandlingen. UV-ljus gör däremot ingenting med ammonium. Filtrera kranvattnet En dyrare men effektiv lösning för att motverka både klor och kloraminer är att koppla ett eller flera kolfilter på kranen. Det finns flera varianter att välja mellan, från modeller med ett enda stort kolblock till filterhus med kolgranulat i en patron. Jag har valt lösningen med filterhus och seriekopplat tre hus. När kolpatronerna ska bytas flyttar jag de två bakersta (de längst från kranen) ett snäpp framåt och sätter en ny patron i det sista filtret. Med kolfilter får man som bonus bort även en del tungmetaller. Kloramin är dock svårare att komma tillrätta med än klor. Om jag har förstått det rätt spjälker aktivt kol upp kloramin i två delar. Klordelen neutraliseras i kolfiltret, men ammonium frigörs och neutraliseras inte. För egen del har jag kopplat på ett stort filter med zeolit efter kolfiltren. Zeolit är ett jonbytarmaterial, som förenklat beskrivet suger upp bland annat ammonium och ersätter det med natriumklorid (vanligt koksalt). Zeoliten förbrukas med tiden, men kan lätt regenereras i en koksaltlösning. Man laddar om den, helt enkelt. Zeolit kan vara svårt att hitta i vanliga akvariebutiker, men det är ett vanligt filtermaterial till dammar. Butiker med sortiment för dammar brukar ha zeolit i storpack. Det är relativt dyrt men i och med att man kan ladda om det är det en engångskostnad. Liksom med UV-filter är rekommendationen för kol/zeolitfilter att vattnet inte passerar för snabbt genom dem. Krause ( Handbuch Aquarienwasser ) rekommenderar ett flöde på bara 2 till 3 liter vatten per minut. Själv kör jag ett snabbare flöde (ungefär halvt normalt kranvattenflöde) och tycker det fungerar bra. Nästa tips behandlar oxydator och väteperoxid. Vattentunna med zeolitfilter inuti. Filtret består av ett avloppsrör (110 mm i diameter) som är ca en meter långt och fyllt med zeolit. I botten på avloppsröret finns hål borrade så att vattnet kan gå rakt igenom filtret. www.ciklid.org Ciklidbladet 2/2011 - Årgång 44 43
Föreningsinformation Medlemserbjudande Ännu ett medlemserbjudande gläntar på dörren och jag hoppas att föregående erbjudande var till belåtenhet. Denna gång kan vi erbjuda den populära Akvarieboken Från Arapaima till Ögonfläcksrasbora skriven av NCS-medlemmen Gabriella Ekström. Boken kan köpas via Akvarielagret på plats eller genom att ringa eller e-posta in er order. Ord. pris 295 SEK exklusive frakt. Medlemspris 250 SEK exklusive frakt. info@akvarielagret.se Telefon 08-80 80 80 Akvarielagret Lövåsvägen 40 16732 Bromma Om ditt företag vill erbjuda våra medlemmar ett medlemserbjudande så tveka inte att kontakta mig! Alexander.ylipaa@ciklid.org 072-2000430
Aquarium Stockholm KVALITET OCH KUNSKAP! I våra 200 akvarier har vi över 150 arter vildfångade och odlade Malawi/ Tanganyikaciklider. Stort sortiment av saltvattensfi sk/koraller och tillbehör. Vi har även sällskapsfi sk, malar, discus och många andra sorters ciklider. Akvarier, foder, växter och tillbehör till verkligt bra priser! Hos oss går det även bra att beställa akvarium efter egen design. STOCKHOLMS MESTA AKVARIEBUTIK NÄR DET GÄLLER! Vi har egenodlad, importerad och vildfångad fi sk. Hos oss hittar du ett bra sortiment med saltvattenfi sk, koraller och tillbehör. Vi har tillbehören för att starta både enklare samt mer avancerade system för söt och saltvattensakvarium. I sortimentet ingår bl.a, NLS, Aquaterra,Tropic Marin, Aquatic nature, Eheim, JBL, Hydor, Tropical, Ocean Nutritions och Korallen-zucht. www.aquariumstockholm.se Aquarium Stockholm Akvarie-Leasing AB Starrbäcksgatan 3 172 74 Stockholm Tel. 08-98-72 70 Fax. 08-28 27 08 butiken@akvarieleasing.se www.aquariumstockholm.se Öppettider Mån-fre 12-19 Sommartid maj-aug 12-18 Lör 10-14 www.ciklid.org Ciklidbladet 2/2011 - Årgång 44 45
Cikliden Nr. 133 Text: Kjell Fohrman och Christian Alfredsson. Foto: Christian Alfredsson Pseudotropheus williamsi Familj: Cichlidae Tidigare vet. namn: Chromis williamsi Temperatur: 23-27 C Längd: 18 cm ph: 7,5-8,5 Handelsnamn: Williamsi, Williams mbuna Utbredning: Malawisjön: Runt Likoma- och Chizumuluöarna i Malawi. Norra delen av sjön vid Makonde till Nkhata Bay Akvariestorlek: Minimum 120 centimeter & 250 liter Svårighetsgrad: Naturlig biotop: Den återfinns i klippbiotopens övre del med mycket turbulent vatten där den är relativt skygg. Hanarna håller ett stort revir och jagar iväg andra hanar. Föda Allätare. I sin naturliga miljö äter den i huvudsak plankton, men även insektslarver och andra små ryggradslösa djur. Lämpligt akvariefoder är fryst foder kombinerat med torrfoder av olika slag. Könsskillnad Hanen är betydligt mer orange än honan och får blå läppar. Honan är mer gul/grå. Båda har två rader med prickar. Beteende och lek Alla haplochromina är maternala (honan) munruvare. Denna arts honor ruvar cirka 20 till 25 dygn och antalet yngel brukar variera mellan 30 och 50. Denna arts hanar är revirhävdande mot andra hanar av samma art. I ett rejält stort akvarium kan man ha flera hanar ihop. Det är viktigt att det finns gott om gömställen i akvariet. Akvariemiljö Ett lämpligt akvarium skall innehålla gott om gömställen (gärna grottor byggda med stenar) men även ett öppet sandområde. Bottenmaterialet skall vara finkornigt. Denna art kan hållas ihop med andra större mbunas, samt med haplisar, då den är lite tuffare än många andra mbunas. Övrigt: Det finns flera olika populationer av denna art. 46 Ciklidbladet 2/2011 - Årgång 44 www.ciklid.org
www.ciklid.org Ciklidbladet 2/2011 - Årgång 44 47