Futhark International Journal of Runic Studies Main editors James E. Knirk and Henrik Williams Assistant editor Marco Bianchi Vol. 7 2016
Published with financial support from the Nordic Publications Committee for Humanist and Social Sciences Periodicals (NOP-HS) Contributing authors 2017 This work is licensed under a Creative Commons Attribution 4.0 International License (CC BY 4.0) All articles are available free of charge at http://www.futhark-journal.com A printed version of the issue can be ordered through http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-309051 Editorial advisory board: Michael P. Barnes (University College London), Klaus Düwel (University of Göttingen), Lena Peterson (Uppsala University), Marie Stoklund (National Museum, Copenhagen) Typeset with Linux Libertine by Marco Bianchi University of Oslo Uppsala University ISSN 1892-0950
Contents Foreword.... 5 Bernard Mees. The Hogganvik Inscription and Early Nordic Memorialisation... 7 Wolfgang Beck. Die Runeninschrift auf der Gürtelschnalle von Pforzen als Zeugnis der germanischen Heldensage?.... 29 Luzius Thöny. The Chronology of Final Devoicing and the Change of *z to ʀ in Proto-Norse.... 47 Helmer Gustavson. Två runristade kopparamuletter från Solberga, Köpingsvik (Öl Fv1976;96A och Öl Fv1976;96B)... 63 Elena A. Melʹnikova. A New Runic Inscription from Hagia Sophia Cathedral in Istanbul... 101 Jana Krüger and Vivian Busch. The Metrical Characteristics of Maeshowe Runic Inscription No. 20... 111 Short notices Juliana Roost. An Inscribed Fibula from Basel-Kleinhüningen?... 127 Charlotte Boje Andersen and Lisbeth M. Imer. Ydby-stenen (DR 149) genfundet... 131 Jan Owe. Åsa, en mö i Skänninge (Ög 239)... 137 Magnus Källström. Till tolkningen av runorna på ett dryckeskärl från Lund (DR EM85;474A)... 143 Per Stille. Johan Bures runtavla och dess titel... 149 Reviews Martin Findell. Runes. Reviewed by Mindy MacLeod... 155 Heikki Oja. Riimut: Viestejä viikingeiltä. Reviewed by Kendra Willson.. 158 Wolfgang Krause. Schriften zur Runologie und Sprachwissenschaft. Reviewed by Martin Hannes Graf... 164 Klaus Düwel. Runica minora: Ausgewählte kleine Schriften zur Runenkunde. Reviewed by Patrik Larsson.... 170 Irene García Losquiño. The Early Runic Inscriptions: Their Western Features. Reviewed by Martin Hannes Graf... 174 Lisbeth M. Imer and (photo) Roberto Fortuna. Danmarks runesten: En fortelling. Reviewed by Anne-Sofie Gräslund.... 181
Florian Busch. Runenschrift in der Black-Metal-Szene: Skripturale Praktiken aus soziolinguistischer Perspektive. Reviewed by Martin Findell... 186 Contributors... 193
Till tolkningen av runorna på ett dryckeskärl från Lund (DR EM85;474A) Magnus Källström (Swedish National Heritage Board) Vid de omfattande arkeologiska undersökningarna i kvarteret S:t Botulf 12 i centrala Lund 1964 65 påträffades bebyggelse från 1000-tal till och med 1300-tal tillsammans med ca 20 000 föremål (Mårtensson 1965, 1966; Gar delin 2007). Bland de senare fanns ett laggat träkärl med runor, vilket liksom övriga fynd införlivades med Kulturens samlingar i Lund (KM 57135:1240). Runorna är ristade på kärlets botten och består av två rader, där endast den ena har kunnat tolkas. Den antas svara mot en beteck ning på själva föremålet. Någon mer exakt datering av föremålet har inte publicerats, men det ska ha påträffats i en avfalls grop som utifrån fält dokumen tationen i Kulturens arkiv kan dateras till 1100 1200-tal (e-brev från Conny Johansson Hervén, Kulturen, Lund). När Erik Moltke skrev sin bok Runerne i Danmark og deres oprindelse (1976, 380) behandlade han inskriften med utgångs punkt i en kalke ring av arkeo logen Maria Cinthio (fig. 1) och tillägger i en bildtext: Bægeret ej set af forf. I den engelska upplagan av samma bok (Moltke 1985, 471) var tyd ligen för ut sätt ningarna desamma och Moltke har alltså själv aldrig granskat inskriften utan bygger på den nämnda kalkeringen till sammans med fotografier. Den redaktion av inskriften som meddelas i Sam nordisk run text databas under signum DR EM85;474A och i databasen Danske Rune indskrifter (SkL 27) återgår båda på Moltkes arbeten. I den senare åter ges förutom teckningen också ett fotografi av föremålet (fig. 2). I maj 2016 vände jag mig till Kulturen i Lund för att få möjlighet att studera inskriften i verkligheten, men det visade det sig då att före målet inte gick att lokalisera i samlingarna och man misstänkte att det hade blivit fel placerat. Genom museet fick jag dock tillgång till en rit ning av före- Källström, Magnus. Till tolkningen av runorna på ett dryckeskärl från Lund (DR EM85;474A). Futhark: International Journal of Runic Studies 7 (2016, publ. 2017): 143 48. 2017 Magnus Källström. This is an open-access article distributed under the terms of the CC BY 4.0 International License and available free of charge at http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-312843.
144 Short Notices Fig. 1. Maria Cinthios kalkering av inskriften på laggkärlsbottnen från kv. S:t Botulf 12 i Lund. Efter Moltke 1976 och 1985. Fig. 2. Fotografi av samma laggkärlsbottnen, i Kulturens samlingar, Lund målet, som måste vara Maria Cinthios original teckning och den egent liga förlagan till avbildningen hos Moltke. Den överens stämmer också fullständigt med denna och är vid sidan av fotografier vår främsta källa till denna inskrift. Förmodligen är detta den enda avritning av runorna som har gjorts med direkt tillgång till föremålet. I Runologisk Labo ra torium vid National museet i Köpen hamn finns visserligen ett ark med läsning av Erik Moltke som han skall ha gjort i samband med ett besök i Lund den 5 mars 1975, men av anteck ningarna framgår att den bygger på ett fotografi och att före målet redan då var på avvägar. 1 Förutom bottnen består fyndet av fem kilformiga laggar, som visar att sidorna i kärlet har lutat utåt. Det har alltså i ursprungligt skick haft formen av en tratt formad, ganska vid och låg skål. Bottnen skall enligt upp gift ha måtten 8,7 7,2 cm och runorna vara 1,8 2,7 cm höga. Ristningen består som nämnts av två rader med runor, som Moltke i den engelska upplagan av sin bok (Moltke 1985, 474) återger på följande sätt: bikka r fa r(u)n? beaker Bågen i den första runföljden skall egentligen sträcka sig över de tre runorna kar som ingår i samma bindruna, ett fel som har korri gerats i de ovan nämnda data baserna. I bikk a r har Moltke alltså funnit en mot svarig- 1 Ett stort tack till Anders Jansson, Kulturen i Lund, och Lisbeth Imer, Nationalmuseum, Köpen hamn, för tillhandahållande av arkivmaterialet. Futhark 7 (2016)
Till tolkningen av runorna på ett dryckeskärl från Lund 145 Fig. 3. Maria Cinthios kalkering av träkärlet från kv. S:t Botulf 12 Ö. Efter original i Kulturens samlingar, Lund. het till ordet bägare, vilket verkar över tygande. Det mot svarar forn västnordiska bikarr, fornsvenska bikar(e), forndanska bechæræ m. och åter går ytterst på medeltidslatinets bicarium, bacarium vin- el. vattenkärl (se t.ex. SAOB, sp. B4746; Hellquist 1948, 121, s.v. bägare). Den dubbel tecknade k-runan framstår som helt omotiverad, men detta kan knap past utgöra någon större invändning mot den föreslagna tolk ningen. Möj ligen beror stav ningen på osäkerhet rörande konsonantens kvan titet i det ursprungligen kort staviga ordet. Om den senare delen av inskriften uttalar sig inte Moltke, men han har satt den tredje runan u i den andra raden inom parentes, medan det sista tecknet har lämnats oidentifierat. Anledningen till tvek sam heten be träffande det tredje tecknet är något oklar, eftersom det på bilden framstår som en mycket tydlig u-runa, även om bistaven har en tyd lig vinkel upptill. (I Moltkes anteckningar från 1975 har denna runa i stäl let getts en vagt r-liknande form, men att döma av fotografiet kan han ha missletts av en skada i träet.) Det sista tecknet ser också ut som en u-runa, men med en kortare mer båg böjd bistav, som är ansatt ett stycke nedanför huvud stavens topp och i en trubbigare vinkel mot huvud staven. Nedtill på samma huvudstav finns dessutom en kort dubbelsidig bistav snett nedåt höger, som liknar den som förekommer i den före gående antagna n-runan. Den tydliga skillnaden gentemot den tidigare u-runan gör det mindre till talande att här också räkna med ett u. Sanno likare är att det rör Futhark 7 (2016)
146 Short Notices sig om en l-runa med något lång bistav. Det skulle alltså kunna handla om en binderuna l n eller n l, men detta resulterar i en helt outtal bar anhopning av kon sonanter. Frågan är därför om inte n-bistaven i stället skall uppfattas som en sting ning och att det rör sig om en stungen l-runa. En sådan runa före kommer ju sporadiskt i medel tids inskrifterna och brukar som bekant translittereras med ʟ. Detta får konsekvenser för iden tifieringen av den föregående runan, eftersom den korta bistaven även här skulle kunna uppfattas som en mot svarande sting ning och runan alltså läsas e. En sådan variant är också känd från medel tids inskrifterna och brukar ömsom återges med e eller æ. I detta fall ligger det först nämnda alter nativet närmast till hands. Den andra raden kan i så fall trans littereras fa rueʟ, vilket inte är särskilt svårt att tolka. Det man osökt asso cierar till är givetvis ordet farväl och runföljden kan utan problem åter ge en motsvarighet till fornsvenska far väl må det gå dig väl, var lyck lig, far väl (Söder wall 1884 1918, 1: 240). Detta är ju en rätt passande inskrift på ett dryckeskärl. Mitt förslag är alltså att inskriften skall återges, normaliseras och tolkas på följande sätt: bikk a r fa rueʟ Bikarr. Far vel. Bägare. Må det gå dig väl. Inskriften på träskålen från Lund illustrerar problemet med att entydigt kunna trans litte rera en runinskrift. Fyndet har bedömts som medel tida och man måste då utgå från möjlig heterna i det medeltida run systemet när man ska överföra texten till latinska bokstäver. Att Moltke åter ger den näst sista runan med n beror säkert på att han (omedvetet?) har haft vikinga tids inskrifterna i åtanke. Redan förekomsten av en a-runa med ensidig bistav på gammalt danskt område är dock ett tydligt tecken på att vi be finner oss i medeltid, och i samma riktning pekar också det stora inslaget av bind runor. I ett vikingatida sammanhang är också det avslutande tecknet obegrip ligt, medan det har goda om än rätt sällsynta mot svarigheter under medel tid (se t.ex. Källström 2016, 130 f.). Någon stungen l-runa är inte tidigare känd från runinskrifterna i Lund, men väl en stungen n-runa. Den ingår i det bekanta tofaɴa Tōfa-Anna (gen.) på bennålen DR 307 från Prenne gatan. En stungen l-runa finns där emot representerad i de danska runhand skrifterna, Codex Runicus av Skåne lagen och den s.k. Mariaklagan, vilket visar att denna variant har varit känd på medeltida danskt område (se vidare Brøndum-Nielsen 1927 28, 158 160). Futhark 7 (2016)
Till tolkningen av runorna på ett dryckeskärl från Lund 147 Den stungna l-runan har i de rätt fåtaliga exempel som vi känner i flera fall använts för att markera långt /l/, vilket knappast är för väntat i ordet vel, som bör ha haft kort konsonant i utljud. Att här använda en stungen l-runan verkar alltså ganska omotiverat, men detta behöver man förmod ligen inte ta så allvarligt. I fornsvenskan förekommer exempel vis vid sidan av vel, veel, wal även skrivningar som väll och vell (Söderwall 1884 1918, 2: 1026). Det finns dock en detalj i läsningen som bör uppmärksammas. Studerar man fotografiet (fig. 2) lite närmare upptäcker man att utform ningen av de två sista runorna inte riktigt stämmer med teckningen. De bistavar som jag har tolkat som sting ningar ser här ut att vara längre och de verkar gå helt i linje med varandra som om det rörde sig om en enda obruten linje. I så fall är den avslutande l-runan inte stungen, utan det är bistaven i den näst sista runan som har dragits för långt åt höger. Runföljden bör då i stället translitte reras faruel eller faruæl beroende på hur man vill uppfatta runan n. Tolkningen blir dock ändå detsamma som ovan har föreslagits: Far vel, Må det gå dig väl. Moltke (1976, 380) kallar föremålet det store bæger, men egent ligen har det rört sig om en ganska låg skål, som har kunnat rymmas i en hand (jfr även formu leringen i Moltke 1985, 474: this big cup ). Föremålet som sådant har tillhört de enklare dryckeskärlen under medeltiden. Visser ligen hade de medeltida bägarna också cylindrisk form och gärna tratt formig myn ning, men de var betydligt högre och kunde vara tillverkade i andra mate rial än trä (om skål och bägare under denna period, se t.ex. Kjell berg 1962, 34 45, 77 97). Man kan alltså fråga sig om det bikarr som har ristats på den laggade träskålen från S:t Botulf verkligen är en beteckning på det aktuella före målet eller om vi kanske här skall räkna med en mer ironisk använd ning av ordet. Bibliografi Brøndum-Nielsen, Johannes. 1927 28. Studier i dansk lydhistorie. Acta philologica Scandinavica 2: 150 185. Danske Runeindskrifter. Nordisk forskningsinstitut, Københavns universitet. http://runer.ku.dk/ DR + nr = inskrift publicerad i Danmarks runeindskrifter, av Lis Jacobsen och Erik Moltke, 3 vol.: Text; Atlas; Registre (København: Munksgaard, 1941 42). Gardelin, Gunilla. 2007. Kv. Botulf 12, Lund: Arkeologisk undersökning 1964. Arkeo logiska arkivrapporter från Lund, 277. Lund: Kulturen. Hellquist, Elof. 1948. Svensk etymologisk ordbok. 3. uppl. Lund: Gleerup. Futhark 7 (2016)
148 Short Notices Kjellberg, Sven T. 1962. Att dricka öl: Aktiebolaget Malmö förenade bryggerier 1912 1962. Malmö: AB Malmö förenade bryggerier. Källström, Magnus. 2016. Gravhällsfragmentet från Tornby i Fornåsa i Öster götland och utvecklingen av några medeltida runformer. Futhark: International Journal of Runic Studies 6 (2015): 107 142. Moltke, Erik. 1976. Runerne i Danmark og deres oprindelse. København: Forum.. 1985. Runes and Their Origin, Denmark and Elsewhere. Copenhagen: Nationalmuseets forlag. Mårtensson, Anders W. 1965. Stadshallen och det medeltida Lund. Våra vägar och byggen (Stockholm) 1965.1: 5 9.. 1966. Vårfrugatan i Lund. Ale: Historisk tidskrift för Skåneland 1966.3: 1 12. Samnordisk runtextdatabas. Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. http://www.nordiska.uu.se/forskn/samnord.htm SAOB = Ordbok över svenska språket. Utgiven av Svenska akademien. Lund: Gleerup, 1898. Söderwall, Knut Fredrik. 1884 1918. Ordbok öfver svenska medeltids-språket. 3 vol. Lund: Berlingska boktryckeri. Supplement. Av Knut Fredrik Söderwall, Walter Åkerlund, Karl Gustaf Ljunggren och Elias Wessén. 2 vol. Lund: Berlingska boktryckeri, 1925 73. Futhark 7 (2016)