Sjukfrånvaro över generationer

isfinspektionen FÖR SOCIALFÖRSÄKRINGEN Rapport 2014:20 Sjukfrånvaro över generationer sf

Rapport 2014:20 Sjukfrånvaro över generationer En rapport från Inspektionen för socialförsäkringen Stockholm 2014

Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har till uppgift att genom systemtillsyn och effektivitetsgranskning värna rättssäkerheten och effektiviteten inom socialförsäkringsområdet. Systemtillsyn innebär att granska om regelverket tillämpas korrekt och enhetligt. Effektivitetsgranskning innebär att granska om en verksamhet fungerar effektivt med utgångspunkt i det statliga åtagandet. Rapporten kan beställas från Inspektionen för socialförsäkringen. Beställningsadress: Inspektionen för socialförsäkringen Box 202 101 24 Stockholm Telefon: 08-58 00 15 00 E-post: registrator@inspsf.se Rapporten kan laddas ner från www.inspsf.se Inspektionen för socialförsäkringen Tryckt av Elanders Sverige AB Stockholm 2014

Innehåll Generaldirektörens förord... 5 Sammanfattning... 7 Summary... 9 1 Inledning... 13 1.1 Uppdrag... 13 1.2 Syfte... 14 1.3 Definition av sjukfrånvaro... 15 1.4 Disposition... 16 2 Bakgrund... 17 2.1 Bestämningsfaktorer för sjukfrånvaro... 17 2.2 Uppväxten påverkar hälsan som vuxen... 18 2.3 Sjukfrånvaron varierar mellan olika år... 21 2.4 Tidigare studier... 22 3 Data och metod... 25 3.1 Data... 25 3.2 Metod... 26 3.3 Beskrivning av studiepopulationen... 28 4 Överföring mellan generationer... 31 4.1 Samvariation mellan föräldrar och barn... 31 4.2 Val av kalenderår... 33 4.3 Utbildning... 34 4.4 Yrke... 36 4.5 Försörjningsstöd... 40

4.6 Boenderegion... 41 4.7 Sammanboende eller ensamboende... 42 4.8 Plats i syskonskaran... 43 4.9 Sammanfattning av analyserna... 44 5 Omfattande sjukfrånvaro... 47 6 Sjukdomar och sjukfrånvaro... 51 6.1 Barnens sjukfrånvarodiagnoser... 51 6.2 Sjukdomsdiagnoser för föräldrar och barn... 55 7 Diskussion... 57 Referenser... 61 Bilaga 1... 65 Bilaga 2... 69 Bilaga 3... 71 Bilaga 4... 75 Bilaga 5... 81 Bilaga 6... 83

Generaldirektörens förord I en rapport våren 2012 besvarade ISF frågan i vilken utsträckning sjukskrivningsmönster går i arv (ISF rapport 2012:7). Studien visar att ju fler sjukfrånvarodagar föräldrar har under barnens uppväxt, desto fler sjukfrånvarodagar har i genomsnitt barnen som vuxna. I denna rapport, som liksom den föregående är svar på ett regeringsuppdrag, har analysen fördjupats i olika avseenden. Det finns ett visst samband mellan olika generationers sjukfrånvaro inom samma familj, oberoende av föräldrarnas utbildningsnivå, yrke, bostadsregion och familjeförhållanden. Överföringen i relativa tal har varit ungefär lika stor när sjukfrånvaron har varierat totalt sett. Med ett livsloppsperspektiv på orsaker till sjukdom och sjukfrånvaro framstår det klart att faktorer under uppväxten påverkar vuxnas hälsa och beteende och att det genetiska arvet och miljön samspelar. Även om hänsyn tas till barnets förhållande som vuxen, såsom yrke, utbildningsnivå och andra faktorer som samvarierar med sjukfrånvaro kvarstår att sannolikheten att ha en omfattande sjukfrånvaro som vuxen är större ju mer föräldrarna var sjukfrånvarande under uppväxten. Det visar att förhållanden i vuxenlivet inte helt kan eliminera effekterna av den påverkan som finns under uppväxten. Sjukdomar som har lett till omfattande sjukfrånvaro hos föräldrarna är också överrepresenterade hos barnen, vilket är en väntad överföring av medicinsk karaktär. Det är emellertid inte en specifik grupp av sjukdomar som orsakar en överföring av sjukfrånvarodagar från föräldrar till barn. Den största genomsnittliga överföringen observeras från mamma till dotter, dock inte mer än att en dags ökad sjukfrånvaro hos mamman innebär i genomsnitt 0,07 fler sjukfrånvarodagar hos dottern som 5

vuxen. För döttrar till mödrar som har omfattande sjukfrånvaro innebär det ändå ett betydande antal ytterligare sjukfrånvarodagar. Rapporten är skriven av Simon Bjurström, Malin Josephson och Helena Persson. Stockholm i oktober 2014 Per Molander 6

Sammanfattning ISF gav i mars 2012 ut rapporten Långtidssjukfrånvaro hos föräldrar och deras barn. 1 Studien visar att ju fler sjukfrånvarodagar föräldrar har under deras barns uppväxt, desto fler sjukfrånvarodagar har i genomsnitt barnen som vuxna. Syftet i den här rapporten är att undersöka närmare vad som kan ha betydelse för den observerade överföringen. I studien undersöks överföringen av sjukfrånvaro från föräldrar till barn under år när den totala sjukfrånvaronivån är hög respektive låg. Vidare undersöks överföringen av sjukfrånvaro i olika grupper av föräldrar, till exempel i olika utbildnings- och yrkesgrupper. Betydelsen av föräldrarnas sjukfrånvaro för sannolikheten att barnen har en omfattande sjukfrånvaro studeras också. I rapporten beskrivs även diagnospanoramat vid sjukfrånvaro hos barnen beroende på hur mycket föräldrarna var sjukfrånvarande och på vilken sjukdom som orsakat föräldrarnas sjukfrånvaro. Resultaten visar att det finns ett samband mellan olika generationers sjukfrånvaro inom samma familj, oavsett föräldrarnas utbildningsnivå, yrke, om föräldrarna har haft försörjningsstöd eller inte, om föräldern bor i en storstadsregion eller i mellan-, tät- eller glesbygd, om barnet har vuxit upp hos den ena eller hos bägge föräldrarna, samt om barnet är äldsta syskon eller inte. Resultaten visar även att sjukdomar som har orsakat omfattande sjukfrånvaro hos föräldrarna är överrepresenterade vid sjukfrånvaro hos deras döttrar och söner. Samma mönster finns för alla stora sjukdomsgrupper. Det är inte en specifik grupp av sjukdomar som orsakar en överföring av sjukfrånvarodagar från föräldrar till barn. 1 ISF (2012a). 7

Studien grundas på analyser av registerdata från Statistiska centralbyrån och från Försäkringskassan. Med sjukfrånvaro avses dagar som ersätts av Försäkringskassan med sjukpenning, förtidspension, sjukbidrag, sjukersättning eller aktivitetsersättning. Sjukfrånvarodagarna räknas från och med den tredje sjukfrånvaroveckan. Föräldrarnas sjukfrånvaro observeras under åren 1990 1995 då barnen är mellan 10 19 år, medan barnens sjukfrånvaro observeras för åren 2006 2011 då barnen är 26 35 år. I rapporten studeras hur många sjukfrånvarodagar som i genomsnitt överförs från föräldrar till barn för varje ytterligare dag som föräldern är sjukfrånvarande totalt och för olika delgrupper. Den största genomsnittliga överföringen observeras från mamma till dotter, men trots det överför mamman endast en liten del. En dags längre sjukfrånvaro hos mamman innebär i genomsnitt 0,07 fler sjukfrånvarodagar hos dottern som vuxen. Resultaten ger stöd för att det finns en överföring mellan generationer, oavsett under vilka år sjukfrånvaron observeras. I rapporten jämförs överföringen år 2006 2007 då sjukfrånvaron var relativt hög, med överföringen år 2010 2011 då sjukfrånvaron nådde en historiskt låg nivå. Överföringen är lika stor procentuellt sett under de observerade åren, även om den minskade något i absoluta tal. Döttrar till mödrar som var sjukfrånvarande i minst ett halvår har den högsta genomsnittliga sjukfrånvaron. De har 20 sjukfrånvarodagar fler än döttrar till mödrar som inte hade någon sjukfrånvaro under den studerade sexårsperioden. Även om hänsyn tas till faktorer för föräldrar och barn som samvarierar med sjukfrånvaron, kvarstår att sannolikheten att barnen har en omfattande sjukfrånvaro som vuxna är större ju mer föräldrarna var sjukfrånvarande under uppväxten. Resultaten i rapporten visar att ju mer sjukfrånvarande föräldrarna är, desto mer omfattande är de vuxna barnens sjukfrånvaro, oavsett de socioekonomiska och sociala faktorer som observeras i studien. Det krävs dock vidare studier för att förstå orsaker till överföringen av sjukfrånvaro och hur den kan påverkas. 8

Summary Sick leave across generations The Swedish Social Insurance Inspectorate (Inspektionen för socialförsäkringen, ISF) is an independent supervisory agency for the Swedish social insurance system. The objectives of the agency are to strengthen compliance with legislation and other statutes, and to improve the efficiency of the social insurance system through system supervision and efficiency analysis and evaluation. The ISF s work is mainly conducted on a project basis and is commissioned by the Government or initiated autonomously by the agency. This report has been commissioned by the Government. Background In this report we study the intergenerational relationship in sickness absence between parents and children. The knowledge about intergenerational transmission is important from an equality perspective. A high transmission from parents to their children means that a person's opportunities to a great extent are determined by his or her parents' situation. A low transmission, by contrast, means that a person's life opportunities to a greater extent are determined by the person s own choices and personal characteristics. Intergenerational mobility in terms of sickness absence is also important in order to understand how sick leave develops over time. If there are strong links between generations, it is likely that a high sickness absence of a generation also affects sickness absence in the next generation. Objectives The purpose of this report is to examine factors that may have significance for intergenerational transmission of sick leave. The study examines the extent of transmission of sick leave days; when 9

the overall sickness absence levels are high or low; in different groups of parents regarding education, occupation, living region and social benefit; when the child lives with one or both of the parents; the transmission depending on the child's place among the siblings. We also study the importance of comprehensive sickness leave. The report also analyses the transmission depending on disease diagnosis for the parents and for the children during sickness absence. Data and methods The analyses are based on Swedish register data. We follow all children born between 1976 and 1980. The children are linked to their parents. The parents are observed between 1990 and 1995 when their children are between 10 and 19 years old. The children are observed between 2003 and 2008 when they are between 26 and 35 years old. Sickness absence is measured as the average annual number of days with sickness benefit within a sickness spell and days with disability pension. Due to data restrictions days with sickness benefit are counted from the third week within a given sickness spell. Transmission between parents and children is estimated by linear regression with control for parents' and children's age. The average marginal transmission of sickness absence of one additional day absent due to sickness is estimated in separate analyses for the transmission mother to daughter, mother to son, father to daughter and father to son. The relative likelihood of having a comprehensive sickness absence, in the analyses, defined as the average to be on sick leave for at least 6 months per year, is also estimated. The analysis takes into consideration other factors of the parents that have a bearing on the level of absenteeism and also to the child's circumstances in adulthood. Findings The results in this report show that there is a correlation between the different generations number of sick leave days within the same family regardless of the parents' educational level, profession, if the parents have had social benefit or not, if the parent lives in a metropolitan region or in the middle, densely or sparsely populated areas, if the child is growing up with one or both parents, and the child is the eldest sibling or not. The largest average transmission is observed from mother to daughter. Yet, the transmission of sick-leave 10

days is limited. One day of sick leave more of the mother means an average of 0.07 more days of sick leave for the daughter as an adult. The results also show that the diseases that caused widespread absence of the parents are overrepresented in the absence of their daughters and sons. The same patterns are available for all major disease groups. There is not a specific group of diseases that are the cause of transmission of sick leave days from parents to children. It is not of any significant importance what year that sickness absence is observed. The years 2006 to 2007, when sickness absence level in Sweden was relatively high, are compared with 2010 to 2011, when sickness absence reached a historically low level. The transmission is equal in percentage terms, although it has declined slightly in absolute terms. The daughters of mothers who were on sick leave at least half a year on average had the highest average sickness absence among children. These daughters have on average 20 more sick days than daughters of mothers who had no sickness absence during the studied six-year period. Even taking into account factors for parents and children the correlates with absenteeism remains; the probability of having a comprehensive sickness absence as an adult is greater the more the parents were absent due to illness during childhood. Conclusions There is a transmission of sick leave from parents to children, regardless of socio-economic and social factors that are observed in the study. It requires further studies to understand the reasons for the transmission of sick leave and how it can be influenced by values and standards. 11

12

1 Inledning 1.1 Uppdrag Studier av överföring mellan föräldrar och barn är ett växande forskningsområde. 2 Kunskap om betydelsen av vårt föräldraarv och för vilka grupper denna koppling är särskilt stark är viktig, inte minst ur ett jämlikhetsperspektiv. Är det vår familjebakgrund eller våra unika egenskaper som bestämmer hur det går för oss? En hög överföring innebär att en persons situation i större utsträckning avgörs av hennes eller hans föräldrars situation. En låg överföring innebär däremot att en persons situation i större utsträckning bestäms av egna val och personliga egenskaper. Kunskapen om överföring när det gäller sjukfrånvaro är också viktig för att förstå hur sjukfrånvaron utvecklas över tid. Om det finns starka samband mellan generationer, är det troligt att en hög frånvaro hos en generation också påverkar frånvaron för nästa generation. ISF gav i mars 2012 ut rapporten Långtidssjukfrånvaro hos föräldrar och deras barn. 3 Rapporten var ett svar på ett regeringsuppdrag i 2011 års regleringsbrev. Enligt uppdraget skulle ISF undersöka om det finns ett samband mellan olika generationers sjukfrånvaro inom samma familj. Studien visar att ju fler sjukfrånvarodagar föräldrar har under deras barns uppväxt, desto fler sjukfrånvarodagar har i genomsnitt barnen som vuxna. I rapporten från 2012 studerades sjukfrånvaro med sjukpenning i fyra veckor eller längre, och sjukfrånvaro med sjukersättning. Analyserna i rapporten visar att det finns en överföring av sjukfrånvaro från föräldrar till barn. För varje ytterligare dag som föräldern i genomsitt 2 Se Black och Deveraux (2011) för en översikt av den senaste nationalekonomiska forskningen inom området. 3 ISF (2012a). 13

är sjukfrånvarande per år ökar barnens sjukfrånvaro i genomsnitt med mellan 0,06 och 0,11 dagar per år. Överföringen är störst mellan mammor och döttrar. Om en förälder har någon sjukfrånvaro under barnets uppväxtår, har barnet i genomsnitt runt 30 procent fler sjukfrånvarodagar som vuxen än om föräldern inte hade varit sjukfrånvarande. Bland barn till föräldrar som har varit sjukfrånvarande är omfattningen av sjukfrånvaron för döttrarna och sönerna större ju mer sjukfrånvarande föräldern har varit. Regeringen har i regleringsbrevet för år 2013 gett ISF i uppdrag att undersöka närmare vad som kan ha betydelse för den observerade överföringen av sjukfrånvaro mellan generationer. 1.2 Syfte Syftet med denna rapport är att undersöka närmare vad som kan ha betydelse för den observerade överföringen i sjukfrånvaro mellan generationer. I studien undersöks följande: Överföringen av sjukfrånvaro från föräldrar till barn under år när den totala sjukfrånvaronivån är hög respektive låg. Överföringen av sjukfrånvaro från föräldrar till barn i olika grupper av föräldrar med avseende på utbildning, yrke och social utsatthet. Överföringen av sjukfrånvaro från föräldrar till barn beroende på föräldrarnas boenderegion, om barnet bor hos en eller hos båda föräldrarna, samt barnets plats i syskonskaran. Betydelsen av föräldrarnas sjukfrånvaro för sannolikheten att barnen har en omfattande sjukfrånvaro. Diagnospanoramat för barnen beroende på hur mycket föräldrarna var sjukfrånvarande och på vilken sjukdom som orsakade föräldrarnas sjukfrånvaro. 14

1.3 Definition av sjukfrånvaro Med sjukfrånvaro avses i rapporten dagar som ersätts av Försäkringskassan med sjukpenning, förtidspension, sjukbidrag, sjukersättning eller aktivitetsersättning. 4 I den följande texten används det gemensamma namnet sjuk- och aktivitetsersättning för förmånerna förtidspension, sjukbidrag, sjukersättning och aktivitetsersättning. Sjukpenning och sjuk- och aktivitetsersättning beviljas som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. 5 För att få jämförbarhet över tid omfattar studien endast sjukfrånvarodagar från och med den tredje sjukfrånvaroveckan. 6,7 Detta hänger samman med att det år 1992 infördes en sjuklöneperiod på 14 dagar då arbetsgivaren betalar ut ersättning till den försäkrade. 8 Dessutom återinfördes år 1993 en karensdag för både anställda och egenföretagare. 9 Den genomsnittliga sjukfrånvaron observeras under åren 1990 1995 för föräldrarna och under åren 2006 2011 för barnen. Barnen är under observationsperioden i åldrarna 26 35 år. I rapporten beräknas nettodagar, vilket betyder att till exempel två dagar med halv sjukpenning eller halv sjuk- eller aktivitetsersättning räknas som en dags sjukfrånvaro. 4 Ersättning vid långvarig arbetsoförmåga på grund av sjukdom var tidigare en del av det allmänna pensionssystemet och utgavs i form av förtidspension och sjukbidrag. Dessa ersattes år 2003 av förmånerna sjukersättning och aktivitetsersättning och blev en del av sjukförsäkringen (se SFS 2001:489). Rätten till sjukpenning och sjukersättning regleras numera i socialförsäkringsbalken, SFB (2010:110), som trädde i kraft den 1 januari 2011 och ersatte lagen (1962:361) om allmän försäkring, AFL. 5 Före den 1 juli 1993 kunde dock sjukbidrag och förtidspension beviljas på nivåerna hel, två tredjedelar samt halv omfattning, se 7 kap. 2 AFL i dess lydelse före den 1 juli 1993. Förmånsnivåerna för sjukpenning regleras i 27 kap. 45 SFB och för sjuk- och aktivitetsersättning i 33 kap. 9 SFB. 6 Detta är en skillnad jämfört med ISF:s tidigare rapport (2012a) där sjukfrånvaron beräknades från och med den fjärde sjukfrånvaroveckan. 7 Ett undantag är arbetslösa och deltagare i arbetsmarknadspolitiska program. Se bilaga 1. 8 Reglerna om sjuklön finns i lagen (1991:1047) om sjuklön. 9 SFS 1992:1701. 15

1.4 Disposition Rapporten är disponerad enligt följande. Kapitel 2 är ett bakgrundskapitel som behandlar bestämningsfaktorer för sjukfrånvaro, hur uppväxten påverkar hälsan som vuxen och hur sjukfrånvaron har varierat mellan olika år. Kapitlet avslutas med en genomgång av tidigare studier. Kapitel 3 handlar om data och metod samt beskriver studiepopulationen. Resultaten presenteras i kapitlen 4, 5 och 6. Kapitel 4 handlar om överföring av antalet sjukfrånvarodagar från föräldrar till barn, medan kapitel 5 handlar om döttrar och söner som har en omfattande sjukfrånvaro. I kapitel 6 redovisas resultat som handlar om sjukdomar och sjukfrånvaro. Rapporten avslutas med en diskussion i kapitel 7. 16

2 Bakgrund Kapitlet beskriver kort bestämningsfaktorer för sjukfrånvaro, teorier om hur uppväxten kan påverka hälsan som vuxen, hur sjukfrånvaron varierar mellan olika år och tidigare studier om intergenerationell överföring. 2.1 Bestämningsfaktorer för sjukfrånvaro Sjukdom och nedsatt arbetsförmåga är den mest uppenbara förklaringen till sjukfrånvaro. De flesta som är sjukfrånvarande är det på grund av psykisk ohälsa eller besvär i rörelseorganen. Psykisk ohälsa är idag den vanligaste orsaken till sjukfrånvaro för kvinnor och män yngre än 50 år. Det är vanligast i åldrarna 30 49 år. Psykiska sjukdomar medför även de längsta perioderna av sjukfrånvaro. 10 För att ha rätt till sjukpenning, sjuk- eller aktivitetsersättning, ska arbetsförmågan vara nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom. Arbetsförmåga är ett relativt begrepp och kan sammanfattas i individens förmågor i relation till krav i arbetet. Det innebär att en persons arbetsförmåga vid sjukdom och funktionsnedsättning är olika i olika yrken. Olika yrkens krav är en del av förklaringen till skillnader i sjukfrånvaro mellan yrken, men även arbetsmiljö och anpassningsmöjligheter skiljer sig mellan yrken. Vissa yrken innebär till exempel tunga lyft och kräver fysisk styrka, medan det i andra yrken finns en stor toleransnivå för fysiska funktionshinder. Yrken med krav på längre utbildning innebär ofta mer varierande arbetsuppgifter och större möjligheter till anpassning av arbetsuppgifterna. En ytterligare orsak 10 Försäkringskassan (2014a). 17

till skillnaderna i sjukfrånvaro mellan yrken kan vara att individer med en sämre hälsa och arbetsförmåga i större utsträckning börjar arbeta i yrken med lägre krav på utbildning och andra kvalifikationer. 11 Folkhälsomyndighetens folkhälsorapport 12 visar att de som har en kort utbildning har mer psykisk ohälsa än de med en längre utbildning. Men inte bara psykisk ohälsa utan dessutom alla stora dödsorsaker i befolkningen hjärtsjukdom, stroke, cancer, olyckor, självmord och alkoholrelaterade diagnoser är vanligare bland personer med kort utbildning. Utöver hälsa, arbetsmiljö och arbetsvillkor har även andra faktorer en stor betydelse för sjukfrånvaron. Användningen av sjukförsäkringen påverkas av ersättningsnivån och av kontroller. Vidare har inställningen till sjukfrånvaro och till arbete hur man förväntas bete sig betydelse för sjukfrånvaron. Arbetsförmåga och sjukdom är i regel en gradfråga snarare än att man är helt frisk eller helt arbetsoförmögen. Hur stigmatiserande det är att vara sjukfrånvarande, det vill säga hur den som är sjukfrånvarande betraktas utifrån negativa egenskaper, kan variera beroende på hur vanligt förekommande det är med sjukfrånvaro i till exempel bostadsområdet eller på arbetsplatsen. Ett minskat negativt stigma kan leda till normförändringar och göra det mer accepterat att vara sjukfrånvarande. Det finns även stöd i forskningen för att sociala interaktioner mellan människor på till exempel arbetsplatser påverkar nivån på sjukfrånvaron. 13 2.2 Uppväxten påverkar hälsan som vuxen Ett livsloppsperspektiv i synen på orsaker till sjukdom och sjukfrånvaro betonar att faktorer under uppväxten påverkar vuxnas hälsa och beteende. Det finns olika modeller som på ett övergripande sätt beskriver hur förhållanden i barndomen kan påverka hälsan senare i livet och vad som kan förklara att skillnader i hälsa mellan olika 11 Försäkringskassan (2011) och (2012). 12 Folkhälsomyndigheten (2014). 13 I ISF:s rapport (2012b) finns en översikt över faktorer som påverkar nivån på sjukfrånvaron. 18

grupper består över generationer. Gemensamt i alla resonemang är att det genetiska arvet och miljön samverkar, samt att miljön både kan minska och öka risken för att individen drabbas av sjukdom och nedsatt arbetsförmåga. 14 En teori om uppväxtens betydelse för hälsan senare i livet är att vissa perioder i livet, till exempel tidig barndom eller tonår, kan ha stor betydelse för hälsan i vuxenlivet. När den kritiska perioden inträffar beror på individens specifika hälsoutfall, levnadsvanor och beteende. En annan modell utgår från att den sammantagna mängden av ogynnsamma förhållanden, till exempel otrygga förhållanden eller onyttig kost, delvis kan förklara sambandet mellan uppväxtvillkor och hälsoproblem senare i livet. Enligt denna modell är det mängden ogynnsamma förhållanden som har störst relevans för hälsoutvecklingen, inte när de uppträder. En ytterligare modell poängterar betydelsen av hur gynnsamma förhållanden i vuxenlivet kan kompensera för ogynnsamma förhållanden i barndomen. Det skulle betyda att graden av överföring av sjukfrånvaro mellan föräldrar och barn till stor del beror på den sociala rörligheten mellan generationer. Möjligheter till social rörlighet, utbildning, goda förutsättningar i arbetslivet och till goda inkomster påverkas dock av individens hälsa. Det innebär att de med dålig hälsa har en större sannolikhet att fastna i levnadsvillkor och arbetsförhållanden som samvarierar med en ökad förekomst av sjukdom och sjukfrånvaro. En förklaringsmodell till att skillnader i hälsa mellan olika grupper består över generationer är att olika grupper i samhället har olika värderingar och normer som i sin tur påverkar beteenden, levnadsvanor och hälsa. Vuxna som är kvar i samma socioekonomiska grupp eller bor kvar på samma ort som sina föräldrar delar också i stor utsträckning föräldrarnas värderingar och normer. Andra studier betonar psykologiska och biologiska förklaringar och att ojämlika levnadsvillkor ger upphov till en höjd kronisk stressnivå för grupper med relativt sett sämre levnadsförhållanden. Den kroniska stressen påverkar individen direkt, men har även betydelse för hälsorelaterade levnadsvanor. 14 Mackenbach (2012) har publicerat en översikt av teoretiska modeller om orsaken till skillnader i hälsa i en modern välfärdsstat, samt ett empiriskt stöd för modellerna. Se även boken Den orättvisa hälsan, red. Rostila och Toivanen (2010), för en utförlig beskrivning av orsaker till skillnader i hälsa mellan olika grupper och hur stress kan påverka hälsan. 19

Föräldrarnas sjukfrånvaro kan på olika sätt påverka uppväxtmiljön och innebära påfrestningar för deras söner och döttrar. Enligt stressforskningen har händelser och omständigheter tidigt i livet stor betydelse för hur man som vuxen klarar av påfrestningar och krav. Samma situation, till exempel oro för att inte klara av arbetet, ger upphov till olika reaktioner hos olika individer beroende på tidigare erfarenheter och förväntningar. Negativa förväntningar, att känna sig osäker på om man kan hantera en situation, att inte ha kontroll och inflytande över vardagen och att vara övertygad om att man kommer att misslyckas med att klara av de krav som ställs, ger upphov till en långvarig stressbelastning och ökar risken för hälsoproblem. Inflytande och kontroll, sociala resurser och en grundläggande självkänsla av att kunna påverka sin egen livssituation och sin utveckling, dämpar stressreaktioner och skyddar mot ohälsa. Kronisk stress skapar en kronisk störning i de fysiologiska reaktionerna vid belastning och ökar risken för en rad olika sjukdomar. En nyligen publicerad empirisk studie av Carlsson m.fl. (2014) visar att barn i högstressade familjer hade en hög nivå av kortisol, vilket är ett biologiskt mått på stress. I studien ingick familjer i Sverige med femåriga barn. Föräldrarna svarade på frågor om stress och svåra livshändelser hade påverkat familjen, till exempel skilsmässa eller arbetslöshet. Utifrån svaren på frågorna identifierades en grupp barn där det kunde förmodas att stressnivån i familjen var hög och en grupp barn där stressnivån kunde förväntas vara mer normal. Genom att analysera en rad biologiska markörer visar forskarna vidare att en hög stressnivå inte bara trycker ned immunförsvaret, utan även skapar en obalans som kan bidra till en autoimmun reaktion. Forskningsartikeln refererar till en rad empiriska studier som visar på det biologiska sambandet mellan stress och sjuklighet senare livet. Becker och Tomes (1979, 1986) har utvecklat en teoretisk modell för hur inkomst, tillgångar och konsumtion överförs från föräldrar till barn. Modellen visar att intergenerationell överföring sker genom flera olika processer: arvet av egenskaper från föräldrarna (förvärvat under barndomen och genetiskt), föräldrarnas investering i barnen och samhällets investering i barnen. Modellen utgår från den påverkan som sker när barnen växer upp. Den vuxna personens humankapital är endast proportionellt i förhållande till det humankapital som byggdes upp under barndomen. Empiriska studier av intergenerationell överföring som utgår från denna teoretiska ansats studerar 20

därför ofta föräldrarna under barnens uppväxtår och barnen som vuxna. På så vis observeras föräldrarna under den period de kan tänkas påverka barnen genom både ett aktivt handlande och genom överförbara egenskaper. Sammanfattningsvis pekar flera modeller och empiriska resultat på att det kan finnas en intergenerationell överföring av hälsa och sjukfrånvaro. 2.3 Sjukfrånvaron varierar mellan olika år Utvecklingen av sjukfrånvaron kan mätas med det så kallade ohälsotalet. Under perioden 1990 2013 finns det två tydliga trender för män respektive kvinnor i åldersgrupperna 16 29 år samt 30 49 år. Dels har män generellt lägre ohälsotal 15 än kvinnor, dels har de som är mellan 16 och 29 år betydligt lägre ohälsotal än de som är mellan 30 och 49 år. 16 Ohälsotalet varierar mellan olika år. För kvinnor i åldersgruppen 30 49 år låg ohälsotalet på ungefär 30 fram till 1997, för att därefter öka och nå en topp på 43 år 2003. Män i samma åldersgrupp hade fram till 1997 ett ohälsotal på ungefär 22 som ökade till 26 år 2003. Efter 2003 sjönk ohälsotalet stadigt, men har under de senaste två åren åter börjat öka för kvinnorna. Männens ohälsotal har däremot stabiliserats på ungefär 15. Av figur 1 framgår att skillnaden i ohälsotal mellan könen inte är lika markant i åldersgruppen 16 29 år och minskar i slutet av perioden, i jämförelse med dem som är 30 49 år. 17 Ohälsotalet för denna yngre 15 Ohälsotalet är antalet utbetalda nettodagar av sjukpenning, arbetsskadesjukpenning, rehabiliteringspenning, sjuk- och aktivitetsersättning (tidigare förtidspension och sjukbidrag) per registrerad försäkrad och år. Med registrerad försäkrad avses alla svenska eller utländska medborgare mellan 16 64 år som bor eller arbetar i Sverige. 16 Det är den indelning som används i äldre officiell statistik och som är mest jämförbar med de ålderskategorier som inkluderas i den här rapporten. 17 Till och med 1997 användes antalet sjukpenningförsäkrade som nämnare vid beräkning av ohälsotalet. Alla som arbetade i Sverige och beräknades tjäna minst 24 procent av prisbasbeloppet var sjukpenningförsäkrade. Då det från och med 1994 inte längre var obligatoriskt att anmäla inkomstförändringar övergick Försäkringskassan till att använda antalet registrerade försäkrade, ett begrepp som omfattar alla svenska och utländska medborgare som har fyllt 16 år och som är bosatta eller arbetar i Sverige. Det innebar att fler individer ingick i nämnaren och att ohälsotalet minskade, speciellt i grupper med låga inkomster. Uppgifterna blir därigenom inte helt jämförbara över tid. Av figur 1 framgår att ohälsotalet skiftar nivå mellan 1997 och 1998, framför allt för den yngre åldersgruppen (16 29 år). Detta beror troligen på en förändring av nämnaren vid beräkningen av ohälsotalet. 21