En utvärdering av kostnadseffektiviteten i klimatinvesteringsprogrammen

En utvärdering av kostnadseffektiviteten i klimatinvesteringsprogrammen Eva Samakovlis och Maria Vredin Johansson SPECIALSTUDIE NR 12, APRIL 2007 UTGIVEN AV KONJUNKTURINSTITUTET

KONJUNKTURINSTITUTET (KI) gör analyser och prognoser över den svenska och ekonomin samt bedriver forskning i anslutning till detta. Konjunkturinstitutet är en statlig myndighet under Finansdepartementet och finansieras till största delen med statsanslag. I likhet med andra myndigheter har Konjunkturinstitutet en självständig ställning och svarar själv för bedömningar som redovisas. Konjunkturläget innehåller analyser och prognoser över svensk och internationell ekonomi. The Swedish Economy sammanfattar rapporten på engelska. Analysunderlag består av ett omfattande sifferunderlag i tabellform och publiceras i anslutning till Konjunkturläget. Analysunderlaget publiceras endast på KI:s hemsida i samband med Konjunkturläget i juni. Lönebildningsrapporten ger analyser av de samhällsekonomiska förutsättningarna för svensk lönebildning. Rapporten är årlig och sammanfattningen översätts till engelska. I serien Specialstudier publiceras rapporter som härrör från utredningar eller andra uppdrag. Forskningsresultat publiceras i serien Working Paper. Flertalet publikationer kan laddas ner från Konjunkturinstitutets hemsida, www.konj.se. KONJUNKTURINSTITUTET, KUNGSGATAN 12-14, BOX 3116, SE-103 62 STOCKHOLM TEL: 08-453 59 00 FAX: 08-453 59 80 E-POST: KI@KONJ.SE HEMSIDA: WWW.KONJ.SE ISSN 1650-996X

Förord Vid antagandet av klimatpropositionen 2002 fastställde riksdagen mål och strategi för den svenska klimatpolitiken. Det nationella målet följs upp och utvärderas genom s k kontrollstationer 2004 och 2008. Regeringen har uppdragit åt Naturvårdsverket och Energimyndigheten att gemensamt utarbeta underlag inför utvärderingen av klimatpolitiken vid kontrollstationen 2008. Arbetet skall göras i samarbete med Institutet för tillväxtpolitiska studier, Konjunkturinstitutet, Statens institut för kommunikationsanalys och andra berörda myndigheter. I uppdraget ingår bland annat utvärdering av styrmedel och åtgärder. Enligt uppdragstexten skall befintliga styrmedel och åtgärder utvärderas och jämföras på ett transparent och lättförståeligt sätt med avseende på kostnader, effekter på utsläpp i Sverige, EU och internationellt samt konsekvenser för andra samhällsmål. Vidare bör marginalkostnaderna för utsläppsminskningar i de olika sektorerna belysas. Fokus bör ligga på åtgärder och styrmedel som direkt syftar till att minska utsläppen eller som kvantitativt är av större betydelse. Ett styrmedel av relativt stor ekonomisk omfattning som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser är klimatinvesteringsprogrammen, Klimp. Klimp-bidragen administreras av Naturvårdsverket och beslutas av Rådet för investeringsstöd. Mellan 2003 och 2006 fördelades totalt 1 127 miljoner kronor i bidrag till olika investeringsprogram som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser. Ytterligare 359 miljoner kronor finns avsatta för 2007 och, för 2008, finns ett förslag på ett likartat belopp. Ett investeringsprogram består av åtgärder som till största delen utgörs av investeringar i fysiskt kapital. Programmen löper normalt under fyra år, och slutrapporteras därefter till Naturvårdsverket. Om investeringsprogrammen som hittills fått Klimp-bidrag uppfyller de förväntade utsläppsminskningarna kommer Klimp att minska utsläppen med 567 000 ton koldioxid (CO 2 ) ekvivalenter och elanvändningen med 340 000 MWh årligen, i genomsnitt, 14 år framöver. Syftet med detta projekt har varit att utvärdera kostnadseffektiviteten i Klimp-bidragen. Rapporten har utförts på uppdrag av Naturvårdsverket och utgör ett underlag till regeringsuppdraget om kontrollstation 2008. Författare till rapporten är Eva Samakovlis vid Konjunkturinstitutets Miljöekonomiska enhet och Maria Vredin Johansson vid Nationalekonomiska institutionen på Uppsala universitet. Vi är tacksamma för kommentarer från Reino Abrahamsson, Mats Dillén, Johanna Forslund, Bengt Johansson, Per Magdalinski, Pelle Marklund, Olle Oskarsson, Jörgen Sjödin, Magnus Sjöström och Göran Östblom..

5 Innehållsförteckning 1. Sammanfattning och slutsatser... 7 2. Utformning av Klimp... 11 2.1 Bakgrund... 11 2.2 Kommentarer till förutsättningar för bidrag... 11 2.3 Beskrivning... 13 2.4 Tidigare utvärderingar... 14 3. Teori... 16 3.1 Subventioner och skatters villkor för kostnadseffektivitet... 17 3.2 Skillnad mellan genomsnittlig och marginell subvention... 18 4. Deskriptiv analys... 20 4.1 Deskriptiv statistik per år... 21 4.2 Deskriptiv statistik per åtgärdsgrupp... 22 4.3 Deskriptiv statistik per sektorsmyndighet... 23 5. Utvärdering... 24 5.1 Naturvårdsverkets nyckeltal för Klimp... 24 5.2 Metod... 25 5.3 Analys av Klimps kostnadseffektivitet... 27 5.4 Analys av andra kostnadseffektivitetsaspekter... 37 6. Interaktion med andra styrmedel... 45 7. Administrationskostnader... 48 8. Marginalkostnaden för allmänna medel... 50 9. Övergripande bedömning... 51 10. Förslag till förbättringar av Klimp... 54 Referenser... 55 Titlar i serien Specialstudier... 57

7 1. Sammanfattning och slutsatser Riksdagen har under perioden 2002-2007 avsatt 1 482 miljoner kronor till klimatinvesteringsprogram (Klimp). Bidrag ges framförallt till kommunala program med åtgärder som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser i Sverige. Enligt förordningen om statliga bidrag till klimatinvesteringsprogram (SFS 2003:262) får bidrag endast ges till åtgärder som är kostnadseffektiva. Klimatpolitiska propositioner (2001/02:55 och 2005/06:172) betonar också vikten av att klimatmålet nås på ett kostnadseffektivt sätt. För subventioner är ett nödvändigt villkor för kostnadseffektivitet att alla aktörer möts av samma marginalsubvention. Ett tillräckligt villkor för styrmedlets kostnadseffektivitet är att det inte finns något annat styrmedel som hade kunnat uppnå samma utsläppsminskning till en lägre kostnad. Denna utvärdering syftar till att belysa kostnadseffektivitetsaspekter på Klimp-bidragen. Vi avser att besvara följande frågeställningar: Har alla åtgärdsgrupper fått samma marginalbidrag för CO 2 -minskningar? Har sektorsmyndigheterna blivit bättre/sämre på att välja projekt över tiden? Är sektorsmyndigheternas marginalbidrag för CO 2 -minskningar desamma? Beviljas projekt med teknikutveckling högre marginalbidrag än övriga projekt? Har Klimp påverkat andra miljömål än Begränsad klimatpåverkan? Hur förhåller sig Klimps administrationskostnad till CO 2 -skattens? Hur interagerar Klimp med andra klimatpolitiska styrmedel? Hur kan fördelningen av Klimp-bidragen bli mer kostnadseffektiv? Analysen baseras på data från projekt som beviljats drygt 1 miljard i Klimp-bidrag under åren 2003-2006. Ett problem är att det än så länge bara finns data på projektets förväntade inte realiserade CO 2 -minskningar och vi tvingas därför anta att de förväntade minskningarna motsvarar de realiserade. Vi skattar samhällets marginalkostnad för CO 2 -minskningar i Klimp dels utifrån projektens Klimp-bidrag och dels utifrån projektens miljöinvesteringskostnad (se avsnitt 5.3 för antagandena som analyserna bygger på). Genom att använda CO 2 -minskningarna per åtgärdsgrupp kan vi skatta marginalbidraget (och den marginella miljöinvesteringen) per kilo CO 2 till de olika grupperna av projekt. Resultaten visar att det nödvändiga villkoret för kostnadseffektivitet inte är uppfyllt för alla åtgärdsgrupper, d v s alla grupper möts inte av samma marginalbidrag (marginella miljöinvestering). Till viss del kan resultatet förklaras av att antalet projekt i vissa åtgärdsgrupper är mycket få, vilket troligtvis har gjort det svårt för sektorsmyndigheterna att bedöma dessa åtgärders kostnadseffektivitet. Vi har därför, i känslighetsanalyser, även undersökt i vilka större åtgärdsgrupper det nödvändiga villkoret för kostnadseffektivitet är uppfyllt. Resultaten från känslighetsanalyserna visar att det nödvändiga villkoret för kostnadseffektivitet är uppfyllt i tre av de elva åtgärdsgrupperna (Energi, industri; Energi, produktion; och Transporter, väg). Dessa tre grupper står tillsammans för 61 procent av bidragen och 69 procent av CO 2 -minskningarna. Det betyder att 39 procent av bidragen motsvarande 432 miljoner kronor skulle kunna ha fördelats mer kostnadseffektivt. Hade Klimp-bidragen enbart fördelats till de tre ef-

8 fektiva åtgärdsgrupperna kunde CO 2 -utsläppen ha minskats med ytterligare cirka 73 000 ton. För att få en indikation på om det tillräckliga villkoret för kostnadseffektivitet är uppfyllt för de tre åtgärdsgrupperna, gör vi en jämförelse med CO 2 -skatten. De tre åtgärdsgruppernas marginalbidrag varierar mellan 7-10 öre per kilo CO 2 och den marginella miljöinvesteringen mellan 19-50 öre per kilo CO 2. Skattesatsen uppgår generellt till 91 öre per kilo CO 2 och till 19 öre per kilo CO 2 för tillverkningsprocessen i industriell verksamhet och för jord-, skogs- och vattenbruk. För att kunna göra en jämförelse med CO 2 -skatten måste man även ta styrmedlens administrationskostnader och kostnader för allmänna medel i beaktande. Administrationskostnaderna för Klimp har varit höga. Under perioden 2002-2006 uppgick administrationskostnaderna för Klimp till drygt 128 miljoner kronor eller drygt 11 procent av de hittills fördelade Klimp-medlen. Som jämförelse kan nämnas att CO 2 -skattens administrationskostnader uppskattningsvis uppgår till 22,9 miljoner kronor per år, eller 0,09 procent av skatteintäkterna. I förhållande till styrmedlets storlek är administrationskostnaderna således betydligt högre för Klimp än för CO 2 -skatten. Det marginella Klimp-bidraget bör också skalas upp med skattefaktorer för att ta hänsyn till att ineffektiviteter uppkommer p g a att Klimp finansierats genom allmänna medel som genererats via störande skatter. Vilken skattefaktor som ska användas är dock omtvistat. Eftersom CO 2 - skatten är en rättvridande skatt som korrigerar för negativa externa effekter är den däremot inte föremål för någon sådan uppskalning. Under några grova antaganden: i) att marginalbidraget (den marginella miljöinvesteringen) ligger mitt i intervallet mellan 7 10 (19 50) öre, d v s 8,5 (34,5) öre per kilo; ii) att administrations- och marginalkostnaderna för offentliga medel ligger på 11 respektive 53 procent i Klimp; och iii) att administrationskostnaden för CO 2 -skatten är 0,09 procent, blir marginalbidraget (den marginella miljöinvesteringen) i Klimp lika med 14 (57) öre medan marginalkostnaden för CO 2 -skatten i industrin förblir 19 öre och för övriga sektorer 91 öre. Enbart med administrationskostnader, utan skattefaktorer, uppgår marginalbidraget (den marginella miljöinvesteringen) till 9 (38) öre per kilo CO 2. Som förstås i ovanstående räkneövningar, är kostnadseffektiviteten i Klimp beroende av vilka antaganden som görs. Klimp framstår som ett billigt styrmedel om man antar skattefaktor 1 (d v s ingen marginalkostnad för offentliga medel) och utgår från att marginalbidraget utgör den samhällsekonomiska marginalkostnaden, medan Klimp framstår som ett dyrare styrmedel om man antar skattefaktor 1,53 och att den marginella miljöinvesteringen utgör den samhällsekonomiska marginalkostnaden. Vidare ger CO 2 -skatten en skatteintäkt på cirka 26 miljarder kronor per år, medan Klimp hittills har medfört en kostnad för staten uppgående till 1,1 miljard. Eftersom vi inte heller kan utesluta dubbelstyrning, i och med att Klimp har gått till sektorer som även omfattas av andra klimatpolitiska styrmedel såsom CO 2 -skatt och EU-ETS, kan det även ha skapats fler ineffektiviteter. Svaret på om det tillräckliga villkoret för kostnadseffektivitet är uppfyllt för de tre åtgärdsgrupperna, beror således på vilka antaganden som görs.

9 Ytterligare analyser av kostnadseffektivitetsaspekter i Klimp visar att: Det marginella Klimp-bidraget skiljer sig inte signifikant åt över åren, vilket innebär att vi inte finner något stöd för att Naturvårdsverket och sektorsmyndigheterna blivit bättre (eller sämre) på att prioritera bland projekten. Det marginella Klimp-bidraget skiljer sig inte heller åt mellan sektorsmyndigheterna, vilket innebär att vi inte finner något stöd för att Naturvårdsverkets och sektorsmyndigheternas olika bedömningskriterier har resulterat i olika marginalbidrag. Vidare har projekt som syftar till teknikutveckling inte beviljats högre marginalbidrag jämfört med övriga projekt, vilket förefaller en smula märkligt då teknikutveckling var något som särskilt uppmärksammades i förordningen om statliga bidrag till klimatinvesteringsprogram (SFS 2003:262). Inte heller har projekt som var särskilt effektfulla i begränsandet av växthusgaser och, som av sektorsmyndigheterna, benämndes guldklimpar beviljats ett högre marginalbidrag jämfört med övriga projekt. Givet antagandet om att de i ansökan angivna utsläppsminskningarna också kommer att realiseras kommer Klimp, baserat på våra data, att leda till att utsläppen av växthusgaser minskar med 552 000 ton CO 2 -ekvivalenter årligen. Av Sveriges totala utsläpp, uttryckt i CO 2 -ekvivalenter, på 67 miljoner ton år 2005 (Naturvårdsverket, 2006a), utgör minskningarna som erhålls genom Klimp mindre än en procent. Om vi även räknar med de elbesparingar som uppnås (omräkningsfaktor 375 kg/mwh), utgör CO 2 -minskningarna drygt en procent av de totala utsläppen 2005. Förutom Begränsad klimatpåverkan kommer framförallt följande miljömål att påverkas av Klimp: Frisk luft genom att utsläppen av kväveoxider, svavel och flyktiga organiska föreningar har minskat; Ingen övergödning genom att utsläppen av kväveoxider har minskat; Bara naturlig försurning genom att utsläppen av svavel och kväveoxider har minskat; och God bebyggd miljö genom minskad energianvändning och ökad andel biologisk avfallsbehandling. Det råder således inget tvivel om att Klimp väsentligen kommer att bidra till att minska såväl utsläppen av växthusgaser som andra utsläpp. Frågan som man måste ställa sig är emellertid om samma utsläppsminskning skulle ha kunnat åstadkommas till en lägre kostnad för samhället. Eftersom utsläpp av CO 2 får samma påverkan på halten i atmosfären oavsett var utsläppen sker, är det bäst att minska utsläppen där marginalkostnaden är lägst. Vår bedömning är att förutsättningarna för att minska CO 2 -utsläppen kostnadseffektivt är större för CO 2 -skatten och EU: s system för handel med koldioxidutsläppsrätter (EU-ETS), än med Klimpbidrag Om Klimp även fortsättningsvis ska vara en del av Sveriges klimatpolitiska strategi föreslår vi några förändringar i syfte att öka Klimps kostnadseffektivitet och träffsäkerhet: 1. Identifiera sektorer, som inte omfattas av andra klimatpolitiska styrmedel, där det är särskilt svårt att få till stånd åtgärder för att minska CO 2 -utsläppen. Ge enbart bidrag till projekt i de sektorerna. Det eliminerar dubbelstyrningen. 2. Ge enbart bidrag till vanligt förekommande projekt. Våra resultat visar att det är svårare att fördela bidragen effektivt i åtgärdsgrupper som omfattar få an-

10 sökningar. Det är naturligt att sektorsmyndigheter som enbart bedömer få projekt kan ha svårt att avgöra åtgärdernas kostnadseffektivitet. 3. Använd en fastslagen fördelningsnyckel för att värdera samtliga (miljö)effekter. Jämför sedan bidraget som ges av fördelningsnyckeln med bidraget som projektet ansöker om. Klimps underordnade mål, t ex teknikutveckling och andra miljömål, försvårar en effektiv fördelning av bidragen. Naturvårdsverkets nyckeltal är inte utformade för att överhuvudtaget ta hänsyn till andra (miljö)effekter. Om det inte är möjligt att använda en fördelningsnyckel för att på så sätt ta hänsyn till Klimps underordnade mål, bör Klimpförordningen omformuleras i andan ett mål ett medel, d v s fokusera enbart på CO 2 -minskningar. 4. Tillämpa samma kriterium för kostnadseffektivitet oavsett vilken sektorsmyndighet som bedömer projektet.

11 2. Utformning av Klimp 2.1 BAKGRUND Stödet till klimatinvesteringsprogram (Klimp) är en vidareutveckling av de lokala investeringsprogrammen (LIP). Bakgrunden till styrmedlet motiveras i Klimatpropositionen (Prop. 2001/02:55) med följandet text: Det är viktigt att ta tillvara det lokala engagemanget i kommunerna om den positiva utveckling på miljöområdet som skett i Sverige skall kunna fortsätta och Sverige skall kunna vara ett föregångsland i fråga om hållbar utveckling. Utveckling utifrån de lokala förutsättningarna är ett viktigt komplement till de nationella styrmedlen. Ett statligt bidrag till lokala klimatinvesteringsprogram bör leda till ett skärpt intresse för långsiktigt klimatarbete och en samverkan mellan olika lokala aktörer. De erfarenheter som kan vinnas i fråga om ny teknik och nya tillämpningar av befintlig teknik är ett annat viktigt syfte. I propositionen (2001/02:55) betonas betydelsen av kostnadseffektivitet i klimatinvesteringsprogrammen, även om det görs utrymme för vissa avsteg från principen: Åtgärderna i klimatinvesteringsprogrammen skall i första hand bedömas utifrån kostnadseffektivitetskriteriet. Det är viktigt att klimatmålet kan uppnås till minsta möjliga kostnad för samhället. För att stimulera såväl nytänkande som helhetssyn och för att vinna erfarenheter kan det dock vara angeläget att i mindre omfattning genomföra åtgärder trots en lägre kostnadseffektivitet. Nya metoder och tekniker bör kunna prövas även om kostnaderna initialt är höga för demonstrationsprojekt. I Regeringens proposition Nationell klimatpolitik i global samverkan (prop. 2005/06:172) görs bedömningen att Klimp har bidragit betydligt till minskade koldioxidutsläpp. Därför föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2006 en förstärkning och förlängning av programmet till 2008. 2.2 KOMMENTARER TILL FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR BIDRAG Stödet regleras i förordningen om statliga bidrag till klimatinvesteringsprogram (SFS 2003:262) och i Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om statliga bidrag till klimatinvesteringsprogram (NFS 2003:13). Medan förordningar och föreskrifter är bindande, är allmänna råd endast vägledande inför bedömningar och beslut om bidrag. I följande avsnitt redovisar vi förutsättningarna för att få bidrag enligt förordningen och kommenterar dem ur ett kostnadseffektivitetsperspektiv. För fullständiga paragraftexter samt information kring förfarande i bidragsärenden, återkrav, särskilda förutsättningar för stöd till vinstdrivande verksamhet, bemyndiganden och överklaganden hänvisas till förordningstexten. Enligt 1 i förordningen (2003:262) får statliga bidrag ges till en kommun för klimatinvesteringsprogram med åtgärder som bidrar till att minska utsläppen av växthusgaser i Sverige. Klimat-

12 investeringsprogrammen kan innehålla åtgärder inom energi-, avfalls- och transportområdena men även inom andra sektorer och syfta till såväl minskning av utsläppen av växthusgaser som energiomställning och besparing av energi. Programmen skall utarbetas i samverkan med andra aktörer. Om det bedöms lämpligt kan sådant bidrag också ges till andra än kommuner. Ett klimatinvesteringsprogram får också i begränsad omfattning innehålla åtgärder av särskild regional eller lokal vikt som bidrar till att uppnå andra av riksdagen beslutade miljökvalitetsmål. Bidrag kan även ges till administrationen av programmet, dock högst 50 procent av administrationskostnaden. Genom att Klimp är ett relativt sektorsövergripande styrmedel, som gynnar en rad olika typer av åtgärder inom olika sektorer, är en viktig förutsättning för kostnadseffektivitet uppfylld. Mot bakgrund av dagens system med CO 2 -skatt och handel med utsläppsrätter finns däremot risk för dubbelstyrning. Den starka lokala förankringen borde vara en fördel eftersom det rimligtvis är på lokal nivå som man känner till vilka åtgärder som är billigast och mest effektiva. Den lokala förankringen kan emellertid också utgöra en risk för partsintressen. Enligt 2 kan bidrag ges till enstaka åtgärder eller paket av åtgärder utan krav på ett fullständigt investeringsprogram under förutsättning att åtgärderna är särskilt effektiva när det gäller att begränsa utsläppen av växthusgaser. Enligt 3 skall Ett klimatinvesteringsprogram innehålla folkbildnings- och informationsinsatser om programmens åtgärder. Projekt som syftar till folkbildnings- och informationsinsatser innehåller rimligtvis inga stora CO 2 -minskningar på kort sikt, men eftersom de utgjorde en förutsättning för att få bidrag bör de inkluderas i en utvärdering av Klimp som styrmedel. Enligt 4 får bidrag endast ges till åtgärder som är kostnadseffektiva. I fråga om åtgärder med låg kostnadseffektivitet får bidrag endast ges i mindre omfattning för att 1. stimulera nytänkande och helhetssyn genom användande av ny teknik eller nya metoder, eller 2. genomföra demonstrationsprojekt. Om ansökningarna om bidrag beräknas komma att överstiga tillgången på medel, ges bidrag till de program eller åtgärder som i sin helhet och i ett långsiktigt perspektiv bedöms ha störst effekter på utsläppen av växthusgaser i förhållande till bidragets storlek. För bidrag till en åtgärd krävs att den som ansvarar för åtgärden själv finansierar en del av den miljörelaterade merkostnaden för åtgärden. Ett problem med Klimp är att CO 2 -minskningarna som investeringarna leder till, inte kan observeras direkt utan måste uppskattas. Bidragstagaren kan därför ha incitament att överdriva projektets CO 2 -minskningar. Å andra sidan, betonas i 4 att den som ansvarar för investeringen, t ex en kommun, måste vara med och finansiera åtgärden. Det borde verka tillbakahållande, åtminstone såtillvida att inte bidrag söks för ogenomtänkta och olönsamma åtgärder. I 4 betonas vikten av kostnadseffektivitet, samtidigt som utrymme lämnas för avsteg från principen. Eftersom Klimpbidraget delas ut på basis av kommunernas ansökningar vilka i sin tur baseras på uppskattade CO 2 -minskningar är det inte säkert att

13 samtliga åtgärder får lika stort bidrag per minskat kilo CO 2. M a o är det osäkert om Klimp i praktiken uppfyller det nödvändiga villkoret för kostnadseffektivitet. Det finns därför anledning att utvärdera hur Klimp-bidragen har fördelats. Klimp syftar främst till att minska klimatpåverkande utsläpp. Ett underordnat mål är teknikutveckling. Syftet med teknikutveckling är att försöka generera överspillningseffekter, d v s positiva externa effekter som kan ge upphov till kostnadsbesparingar som även kommer andra investerare till del. Flera mål försvårar sannolikt en kostnadseffektiv fördelning av Klimp-bidragen. Enligt 5 får bidrag endast lämnas till åtgärder som påbörjats efter beslutet om bidrag och som inte är lönsamma på kort sikt. Ett annat problem med Klimp är att det är bidragstagaren som har bäst förutsättningar att bedöma om bidraget skulle ha genomförts även utan bidrag. Bidragstagaren har därför incitament att framställa bidraget som nödvändigt. Enligt 6 får bidrag inte ges till åtgärder som 1. följer av skyldigheter i lag eller annan författning, 2. avser löpande underhåll, eller 3. ligger inom den normala verksamheten och ändå skulle ha genomförts. Eftersom Klimp är ett så sektorsövergripande styrmedel måste den här paragrafen vara svår att tillämpa i praktiken. Sektorsmyndigheternas beredning och granskning av ansökningarna borde emellertid ha utgjort ett stöd men ingen garanti för uppfyllandet av 6. 2.3 BESKRIVNING Riksdagen har hittills (2002-2007) avsatt 1 482 miljoner kronor till klimatinvesteringsprogram. Under perioden 2003 till 2006 fördelades 1 127 miljoner vid tre beslutsomgångar 2003, 2004/2005 och 2006. 1 Nya fördelningsbeslut kommer i en fjärde beslutsomgång att fattas i maj 2007. Ett investeringsprogram består av åtgärder som till största delen utgörs av investeringar i fysiskt kapital. Programmen löper normalt under fyra år, och slutrapporteras därefter. Varje program består av ett antal åtgärder. Vanliga åtgärder inom Klimp är fjärrvärme (etablera, bygga ut, förtäta, ansluta), biogas (producera, uppgradera, distribuera, tanka, köpa fordon), konvertering från olja/el till biobränslen, energieffektivisering, och informationskampanjer (Naturvårdsverket, 2006b). Bidragen administreras av Naturvårdsverket och beslutas av Rådet för investeringsstöd. Naturvårdsverket gör en första bedömning av om vissa övergripande krav på programmet som: klimatstrategi; folkbildnings- och informationsinsatser; samverkan med andra aktörer och kvalitetssäkring; uppföljning och utvärdering; samt spridning av kunskap och erfarenheter är uppfyllda. De enskilda åtgärderna (projek- 1 Den ansökta bidragssumman var under samma period 6 700 miljoner kronor.

14 ten) skickas sedan på granskning till relevant sektorsmyndighet: Energimyndigheten granskar energirelaterade åtgärder; Vägverket granskar vägtrafikåtgärder osv. Sektorsmyndigheten bedömer om programmets redovisade miljöeffekter och livslängd kan anses rimliga. De bedömer också om programmet uppfyller förordningens krav för bidrag. Bedömningen baseras bl a på en samling nyckeltal (åtgärdens nuvärde med/utan bidrag, återbetalningstid, kostnadseffektivitet som de antingen definierar som bidrag per minskat kilo CO 2 eller som miljöinvestering per minskat kilo CO 2 ). Sektorsmyndigheten gör sedan en prioritering enligt regelverket och ger en samlad bedömning. Relevant länsstyrelse yttrar sig även över de sökandes åtgärder. Rådet för investeringsstöd gör slutligen en sammanvägd bedömning av vilka åtgärder och program som skall beviljas bidrag. De beviljade projekten har, av Naturvårdsverket, delats in i elva olika åtgärdsgrupper: Avfall; Energi, lokaler; Energi, övrigt; Energi, industri; Energi: produktion; Information; Övrigt; Stödjande åtgärder; Transporter, sjöfart; Transporter, spår; och Transporter, väg. Varje projektgrupp innehåller mellan ett (Transporter, sjöfart) och 127 olika projekt (Transporter, väg) och har totalt fått bidrag på mellan 155 000 kronor (Transporter, sjöfart) och 339 miljoner kronor (Energi, produktion). Varje åtgärdsgrupp delades sedan in i ett antal undergrupper för att ytterligare precisera åtgärdens karaktär. 2.4 TIDIGARE UTVÄRDERINGAR Till Kontrollstation 2004 genomförde Naturvårdsverket en utvärdering av Klimp som fokuserade på styrmedlets klimatpåverkan (Naturvårdsverket, 2004). Vid tidpunkten för utvärderingen hade 300 miljoner kronor beviljats till projekt som beräknades leda till 114 000 ton minskade utsläpp av CO 2 -ekvivalenter årligen och 71 000 MWh i minskad elanvändning. Slutsatserna från utvärderingen var bl a att: att en mindre del av projekten inom Klimp skulle, antagligen, ha genomförts även utan bidrag. att eftersom bidragssummorna var små och bara 12 procent av de som beviljats Klimp bidrag var företag borde Klimp inte haft så stor inverkan på konkurrensförhållandena. att det har förekommit avsteg från regeln att Klimp-bidrag inte ska ges till åtgärder som följer av skyldigheter i lag eller där det finns andra styrmedel som medför att åtgärden sannolikt kommer att genomföras. att Klimp-bidraget per kilo CO 2 -minskning uppgick till 0,12 kronor. En fallstudie av fem kommuner som fått respektive inte fått Klimp-bidrag visar att kommunerna som har fått Klimp redan kommit långt i sitt klimatarbete, har fler tjänstemän som är drivande i klimatfrågan, har större mängd avsatta resurser för själva ansökningsförfarandet och har tidigare erfarenhet av LIP/Klimp ansökningar. Studien redogör också för vad ett avslag har betytt i respektive kommun. Resultaten från intervjuerna visar att flertalet av åtgärderna i projekten kommer att genomföras även utan investeringsbidrag och, för en av kommunerna, även inom tidsramen. Studien

15 betonar att Klimps utformning missgynnar små kommuner eftersom de inte har lika mycket resurser att avsätta för att skriva en bra ansökan och därför kan få avslag även om projektet är bra (Persson, 2005). Att ansökningsförfarandet är mycket resurskrävande bekräftas också i en intervjuundersökning som omfattar alla som sökte Klimp-bidrag år 2004 (87 ansökningar). I 40 procent av ansökningarna användes minst två personmånaders arbete för att färdigställa ansökan. Naturvårdsverkets information upplevs däremot av kommunerna som relevant och lätt att förstå, oavsett kommunstorlek och om man har fått bidrag tidigare eller inte (Flodin, 2005). I en annan undersökning, omfattande 54 av 73 projekt som fick avslag på sina Klimpansökningar 2003, framkommer att större kommuner var mer nöjda med Naturvårdsverkets handläggning än mindre kommuner, samt att det krävande ansökningsförfarandet inte gett små kommuner reella möjligheter att få bidrag (Gullers Grupp Informationsrådgivare AB, 2004). En analys som utgår från intervjuer av 15 personer från kommuner som ansökt om Klimp-bidrag visar bl a att avslag ger upphov till olika reaktioner hos ansökarna. För en del ansökare är bidraget en förutsättning för att projekten ska kunna genomföras. Ett avslag innebär då att projekten inte kommer att genomföras. Andra ansökare tar till sig motiveringen och förbättrar ansökan till nästa ansökningstillfälle. Några av projekten genomförs ändå, men på längre sikt (Gullers Grupp Informationsrådgivare, 2003). Energimyndigheten (2006) har analyserat interaktionen mellan sex ekonomiska styrmedel, däribland Klimp, och hur de bidrar till klimatmålet och till försörjningstryggheten. Resultaten från den analysen kommenteras i Avsnitt 6.

16 3. Teori Enligt ekonomisk teori löser en perfekt marknadsekonomi samhällets resursfördelningsproblem så att samhällets resurser utnyttjas effektivt. En perfekt marknadsekonomi kännetecknas av att det inte finns några marknadsmisslyckanden. Externa effekter är ett exempel där marknaden misslyckas genom att konsumtion eller produktion ger upphov till skadliga effekter vars kostnader inte avspeglas i marknadspriserna. Utsläpp av CO 2 är en sådan effekt som, om den inte internaliseras genom miljöpolitiska styrmedel, leder till en oönskad miljöpåverkan genom för höga utsläpp av CO 2. För en effektiv klimatpolitik krävs: att utsläppen minskas till den nivå där den samhällsekonomiska kostnaden för att minska utsläppen med en enhet är lika med det samhällsekonomiska värdet (nyttan) av miljöförbättringen (samhällsekonomisk effektivitet). att varje utsläppsminskning åstadkoms till minsta möjliga samhällsekonomiska kostnad (kostnadseffektivitet). För att uppnå en samhällsekonomisk effektiv nivå på CO 2 -utsläppen krävs således att såväl nyttan av, som kostnaden för, CO 2 -minskningen är kända. I praktiken finns det osäkerheter både kring nyttan av och kostnaden för CO 2 -minskningar. Därför sätts inte miljömålen baserat på kriterier för samhällsekonomisk effektivitet utan efter de nivåer som speglar kritiska belastningar och vad som anses ekonomiskt rimligt (Brännlund och Kriström, 1998). Enligt det operativa delmålet för miljömålet Begränsad klimatpåverkan ska: De svenska utsläppen av växthusgaser som ett medelvärde för perioden 2008-2012 vara minst 4 procent lägre än utsläppen 1990. Utsläppen skall räknas som CO 2 -ekvivalenter och omfatta de sex växthusgaserna enligt Kyotoprotokollet och IPCC: s definitioner. Delmålet skall uppnås utan kompensation för upptag i kolsänkor eller med flexibla mekanismer (Sverige miljömål, 2007). 2 Givet det klimatpolitiska målet är det viktigt att styrmedel väljs så att målet nås till lägsta möjliga kostnad. Uttalanden om åtgärders effektivitet är ibland oprecisa, något som kan bidra till förvirring kring åtgärders effektivitet. Det som i flertalet fall avses är åtgärdens uppfyllelse av ett enda mål (effectiveness) eller åtgärdens kostnadseffektivitet (cost-efficiency). 3 En åtgärd är kostnadseffektiv om den antingen maximerar måluppfyllelsen till en given kostnad eller minimerar kostnaden för ett givet mål. Beroende på vilka kostnader 2 Den svenska målet för begränsad klimatpåverkan har följande lydelse: Halten av växthusgaser i atmosfären skall i enlighet med FN: s ramkonvention för klimatförändringar stabiliseras på en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig. Målet skall uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras, livsmedelsproduktionen säkerställs och andra mål för hållbar utveckling inte äventyras. Sverige har tillsammans med andra länder ett ansvar för att det globala målet kan uppnås (Sveriges miljömål, 2007). 3 En åtgärds effektivitet bedöms i relation till åtgärdens mål (Lindblom och Hansson, 2004). En åtgärd kan ha ett eller flera mål. I de fall en åtgärd bara har ett mål talar vi, på engelska, om åtgärdens effectiveness. Effektivitet innebär i det här fallet att största möjliga uppfyllelse av målet har nåtts. Det kan finnas flera olika åtgärder som uppfyller målet och, som därmed, är effektiva. Om åtgärden har flera mål talar vi, återigen på engelska, om åtgärdens efficiency. I det här fallet innebär effektivitet att samtliga mål nåtts i största möjliga utsträckning inget av målen kan nås till en högre grad utan att något annat mål nås till en lägre grad. I svenskan finns inte motsvarande semantiska distinktion om åtgärden har ett eller flera mål.

17 (och nyttor) som avses, kan en åtgärd vara kostnadseffektiv i olika bemärkelser/dimensioner. Om kostnaderna består av myndighetsresurser, t ex sakanslag, är en åtgärd kostnadseffektiv då den uppnår måluppfyllelse till lägsta möjliga kostnad för myndigheten. Om kostnaderna istället består av samhälleliga resurser är åtgärden samhällsekonomiskt kostnadseffektiv då den uppnår avsett (miljö)mål till lägsta kostnad för samhället. Det finns inget som säger att en åtgärd som är kostnadseffektiv ur myndighetens synvinkel behöver vara det ur samhällets synvinkel, men det finns heller inget som talar emot det. 3.1 SUBVENTIONER OCH SKATTERS VILLKOR FÖR KOSTNADSEFFEKTIVI- TET På kort sikt är en skatt på utsläpp (t) och en subvention till utsläppsminskningar (s) likvärdiga sätt att nå en given utsläppsminskning. På lång sikt skiljer sig emellertid de båda styrmedlen åt. Medan en skatt alltid leder till att utsläppen minskar, kan en subvention resultera i att utsläppen ökar. Till skillnad från skatten signalerar subventionen lönsamhet i branschen varför nyetableringar av företag kan leda till att de totala utsläppen ökar på sikt. Lite tillspetsat kan man uttrycka det som att medan skatten driver olönsamma företag ur branschen, lockar subventionen olönsamma företag till branschen. Eftersom Klimp-bidraget kan betraktas som ett engångsbidrag i klumpsummeform, är risken för sådana långsiktiga negativa incitament emellertid liten. För att förenkla och formalisera beskrivningen av villkoren för skatter och subventioners kostnadseffektivitet antar vi att det enbart är företagen som producerar CO 2 - utsläpp. Om man antar att företagens kostnadsfunktioner för CO 2 -minskningar är kontinuerliga och differentierbara (åtminstone) en gång, ska kostnaden för det sist minskade kilot CO 2 vara lika i samtliga företag för att kostnadseffektivitet ska råda. Om marginalkostnaden för att minska CO 2 -utsläppen är lägre i företag m än i företag n, tjänar samhället på att företag m minskar utsläppen mer och företag n mindre. Vid en skatt på t kronor per kilo CO 2 utsläpp kommer företagen att minska utsläppen fram tills dess att marginalkostnaden för utsläppsminskningen är lika med skatten. När marginalkostnaden för utsläppsminskningen överstiger skatten väljer företaget att släppa ut CO 2 och betala skatten. Med en skatt kommer, på så sätt, samtliga företags marginalkostnader för utsläppsminskningar att bli lika med skatten, d v s MC 1 = MC 2 =... =MC N = t. 4 Företag som har en låg marginalkostnad för utsläppsminskningar kommer att minska sina utsläpp mer än företag som har en hög marginalkostnad för utsläppsminskningar, vilket innebär en kostnadseffektiv minskning av CO 2 utsläppen. Ett nödvändigt villkor för kostnadseffektivitet är således att alla företag som ger upphov till utsläppen har samma marginalkostnad för den sist minskade enheten. Ett tillräckligt villkor för att 4 Per definition uppfylls inte marginalkostnadsvillkoret för koldioxidskatten då den är differentierad mellan t ex industri och hushåll.

18 styrmedlet ska vara kostnadseffektivt är att det inte finns något annat styrmedel som hade kunnat uppnå samma CO 2 -minskning till en lägre kostnad. Motsvarande resonemang kan föras när det gäller en subvention, s. Om subventionen per minskat kilo CO 2 är lika till alla företag kommer varje företag att minska sina utsläpp fram tills dess att marginalkostnaden för att minska utsläppen är lika med subventionen, d v s MC 1 = MC 2 =... =MC N = s. Vid marginalkostnader högre än subventionen kommer företaget att släppa ut CO 2 och, följaktligen, inte erhålla subventionen. Klimp är ett subventionsprogram som kräver att den som ansvarar för åtgärden själv finansierar en del av den miljörelaterade merkostnaden för åtgärden. För att ta reda på om det nödvändiga villkoret för kostnadseffektivitet är uppfyllt för Klimp analyserar vi dels om marginalbidragen är lika i alla åtgärdsgrupper och dels om de marginella miljöinvesteringarna är lika i alla åtgärdsgrupper. I de flesta fall förordar miljöekonomer beskattning av negativa externa effekter som utsläpp av CO 2. Finns det egentligen någon anledning överhuvudtaget att subventionera förorenare? Ja, trots att det kan framstå en smula motsägelsefullt finns det situationer där en subvention kan vara det enda alternativet. Subventioner kan vara nödvändiga då det av legala, eller andra orsaker, är svårt att identifiera och beskatta förorenaren. Föroreningarna kan ha skett för länge sedan (före modern miljölagstiftning) eller av ett stort antal geografiskt spridda källor (t ex industriers utsläpp av försurande ämnen). I sådana fall kan det vara mer angeläget att avhjälpa miljöproblemet än att hitta den/de skyldiga. Subventioner till investeringar i ny teknologi kan också generera s k överspillningseffekter, t ex kunskapsspridning och utveckling av teknologisk kunskap (Jaffe et al., 2005). Enligt Klette et al. (2000) utgör överspillningseffekter det huvudsakliga motivet för statliga subventioner till kommersiell forskning och utveckling. 3.2 SKILLNAD MELLAN GENOMSNITTLIG OCH MARGINELL SUBVENTION S i, till projekt (eller före- Den genomsnittliga subventionen per kilo CO 2 -minskning, tag) i, definieras som S i Si = CO 2i = x 0 i där S i är subventionen till projekt i och x i är projektets övriga positiva och negativa (miljö)effekter (här antagna lika med noll). Eftersom kostnaden för staten subventionen mäts i kronor och nyttan CO 2 -minskningarna mäts i sin naturliga enhet (CO 2 ekvivalenter), utgör den genomsnittliga subventionen i praktiken en kostnads-

19 effektanalys. 5 Den genomsnittliga subventionen ger alltså subventionen per kilo CO 2. Att vända på kvoten, och sätta CO 2 i täljaren och S i nämnaren, ger CO 2 -minskningen per bidragskrona. Om ett subventionerat projekt endast uppnår ett mål, t ex. CO 2 - minskningar, kan den genomsnittliga subventionen användas för att rangordna olika projekt. Men om projekten innebär flera miljöeffekter som samtliga värderas positivt av samhället, t ex minskningar av CO 2, kväveoxider och fosfor, kan vi endast med säkerhet säga att rangordningen m a p genomsnittligt bidrag ger ett rättvisande resultat om de övriga effekterna är identiska (till storlek och karaktär) i alla projekt. Om bidragsbesluten enbart grundas på det genomsnittliga bidraget finns det därför en uppenbar risk att Klimp-bidragen allokeras felaktigt. För en korrekt jämförelse av projekt med projektspecifika miljöeffekter måste man därför kontrollera för dessa effekter. Den marginella subventionen per kilo CO 2 till projekt (eller företag) i, MS CO2, i, definieras som MS CO2, i = Si CO2i x i. För effektivitet i fördelningen av subventioner måste den marginella subventionen till CO 2 -minskningar i projekt m ( MS CO 2, m ) vara lika med den marginella subventionen till projekt n, ( MS CO2, n) när man kontrollerar för projektens övriga effekter. Uttryckt i formella termer, MS MS n, CO2, m x = CO2, n x ; m m n där x m (x n ) är projekt m:s (n:s) övriga (miljö)effekter. 5 I en kostnadseffektanalys (cost-effectiveness analysis) beräknar man en åtgärds kostnad per enhet miljöeffekt (t ex minskad CO2), se t ex Samakovlis och Vredin Johansson (2005).

20 4. Deskriptiv analys Analysen baserar sig på ett utdrag från Naturvårdsverkets databas Klimax som innehåller information om de projekt som beviljats Klimp-bidrag. Informationen baseras både på de uppgifter som de sökande angett i sina ansökningar och på sektorsmyndigheternas bedömningar av ansökningarna. Viktigt att notera är dock att de angivna utsläppsminskningarna är uppskattade - inte realiserade. I det registerutdrag vi har från Klimax (2006-11-21) har 566 projekt beviljats totalt 1 084 miljoner kronor i bidrag. 6 Bland dessa finns åtta projekt som är nedlagda på programägarnas begäran. Dessa projekt har inte erhållit Klimp-bidrag och vi bortser därför från dem i analysen. 7 Vår analys omfattar därför totalt 558 projekt. Med totalinvestering avses i data hela kostnaden för investeringen. Med miljöinvestering avses de merkostnader som är nödvändiga för att miljöeffekterna som anges i ansökan ska uppnås (Naturvårdsverket, 2005a). Tabell 1 visar att ett genomsnittligt Klimp-projekt fick närmare 2 miljoner kronor i bidrag, innebar en investering på 11,6 miljoner kronor, en energibesparing på 1 391 MWh och en minskning av växthusgaser 8 på 990 ton. I de fall där uppskattade utsläppsminskningar saknas, antar vi att dessa är lika med noll. Med tanke på att programägarna rimligtvis hade incitament att överdriva, snarare än underdriva, projektens miljö- och energibesparingseffekter anser vi att det är ett rimligt antagande. 9 Notera att minimivärdena för minskningarna av CO 2 och energibesparingar är negativa. Det innebär i praktiken att några projekt fick Klimp-bidrag till ökningar av CO 2 utsläpp och energianvändning. 10 Tabell 1 Beskrivande statistik över Klimp projekten, N = 558. Variabler Medelvärde Standard Minimum Maximum avvikelse Bidrag, kronor 1 942 617 3 283 482 5 820 24 000 000 Total investering, kronor 11 598 692 27 209 060 0 375 300 000 Miljöinvestering, kronor 8 280 259 16 187 134 19 400 125 000 000 Minskning CO2, ton 990 2 373-1 646 20 098 Energibesparingar, 1 391 6 891-31 970 86 705 MWh Elbesparingar, CO2 ton 225 1 111-1 950 16 285 Livslängd 14 10 1 60 CO 2 -minskningarna utgörs av minskningar av växthusgaser uttryckt i CO 2 ekvivalenter. Energibesparingar består av summan av ett projekts minskningar (eller ökningar) av energi uttryckt i MWh. I Klimax är energibesparingar uppdelade på: bränsle, drivmedel och energislag. Baserat på de uppgifter sökande lämnar i ansökan, summeras 6 Priserna är nominella om inte annat anges. 7 Fler projekt kan vara nedlagda sedan vårt registerutdrag gjordes. 8 Minskningar av CO2, fluorkarboner, metan, ofullständigt flourerade kolväten, dikväveoxid och svavelhexaflourid uttryckt i koldioxidekvivalenter. 9 I en utvärdering av incitamenten i de lokala investeringsprogrammen (LIP) finner Vredin Johansson (2007) emellertid inget stöd för att kommunerna skulle ha överdrivit de uppskattade utsläppsminskningarna. 10 I vissa fall kan de negativa värdena bero på felaktiga upplysningar i ansökningarna.

21 förändringarna i de olika typerna av energibesparingar till projektets totala energibesparing (eller ökning). Dessutom sker i ansökan en omräkning av energibesparingen, m h a emissionsfaktorer, till totala CO 2 -minskningar (eller ökningar). Det innebär att det i Tabell 1 finns energibesparingarna uttryckta både som ton CO 2 -minskningar och som minskade MWh. I Klimax finns emellertid två variabler som inte räknas om till förändringar i CO 2, men som rimligen innebär förändringar i CO 2 ; el som drivmedel, el(d), och el som energislag, el(e). 11 Summan av dessa, omräknade till CO 2 enligt Energimyndighetens omräkningsfaktor för marginalel (375 kg/mwh) 12, ger variabeln vi i Tabell 1 kallar för elbesparingar. I Klimax finns utöver el(d) och el(e) en mängd variabler som innebär förändringar i energiförbrukning men som inte innebär några förändringar i CO 2 -utsläpp. Bland dessa finns olika biobränslen (deponigas, rötgas, energigräs m fl.), bio-drivmedel (biogas, biobaserad etanol och RME) samt två energislag (sol- och spillvärme). Då förändringar i dessa variabler inte ingår i projektets totala CO 2 -minskningar/ökningar innebär det att vi, för att kontrollera för sådana effekter, inkluderar dem separat i analysen (se tabell 5 för samtliga variabler som ingår i analysen). Klimp-projekten förväntas även leda till annan miljöpåverkan. Övriga utsläppsminskningar som förekommer i ansökningarna är: koloxid 903 784 kg/år; kväve 123 353 kg/år; kväveoxider 1 314 935 kg/år; svavel 98 372 kg/år; stoft 118 545 kg/år; flyktiga organiska föreningar 283 255 kg/år. Projekten beräknas också återföra växtnäring: kalium 331 000 kg/år; kväve 497 650 kg/år; fosfor 221 700 kg/år. 4.1 DESKRIPTIV STATISTIK PER ÅR Uppdelat på programår har det genomsnittliga Klimp-projektet fått ett allt lägre bidrag och inneburit större CO 2 -minskning över tiden, se Tabell 2. Skillnaderna mellan programåren för bidrag, miljöinvestering, CO 2 -minskning och energibesparing är emellertid inte statistiskt signifikanta. 13 11 Anledningen till att Naturvårdsverket inte räknar om elbesparingar till minskade CO2-utsläpp är att minskad elanvändning framförallt påverkar marginalelen som på kort sikt produceras utomlands och därför inte leder till minskade utsläpp i Sverige (Naturvårdsverket, 2004). 12 Omräkningsfaktorn baseras på ett långsiktigt tidsperspektiv med EU som systemgräns, vilket innebär att marginalelen kommer från gaskombi (Energimyndigheten, 2007). Klimp-projektens genomsnittliga livslängd var 14 år varför antagandet om ett långsiktigt tidsperspektiv kan diskuteras. I det empiriska avsnittet genomförs en alternativ analys där en omräkningsfaktor baserad på ett kortsiktigt tidsperspektiv med Norden som systemgräns antas, vilket innebär att marginalelen kommer från kolkondens (969 kg CO2 per MWh). 13 Baseras på Scheffé-test för jämförelse av flera (multipla) medelvärden. Nollhypotesen utgörs av likhet mellan medelvärdena och p-värden större än 0.05 innebär att vi inte kan förkasta nollhypotesen på 5-procentsnivån. Resultat från Scheffé-testen: Bidrag (p=0.81); Miljörelaterad investering (p=0.38); CO2-minskning (p=0.51); Energibesparing (p=0.54).

22 Tabell 2 Beskrivande statistik per år, medelvärde (standard avvikelse) Bidrag kronor Miljöinvestering kronor CO2 ton/år Energi MWh/år N 2003 2 094 462 (3 165 034) 2004 1 929 369 (3 307 569) 2006 1 846 609 (3 350 377) 7 634 326 (12 368 886) 9 309 438 (19 393 445) 7 246 403 (13 249 502) 837 (2 014) 963 (2 401) 1 148 (2 580) 1 969 (10 049) 1 183 (4 304) 1 258 (7 073) 131 255 172 4.2 DESKRIPTIV STATISTIK PER ÅTGÄRDSGRUPP Tabell 3 visar att flest projekt finns i åtgärdsgrupperna Transporter, väg och Information. Uppdelat på åtgärdsgrupp har gruppen Avfall, följt av Energi, produktion, fått de högsta genomsnittliga bidragen. De högsta genomsnittliga CO 2 - minskningarna sker i åtgärdsgruppen Transporter, spår följt av Avfall. De största genomsnittliga energibesparingarna sker i åtgärdsgruppen Transporter, spår följt av Energi, produktion. Tabell 3 Beskrivande statistik per åtgärdsgrupp, medelvärden (standard avvikelser) Bidrag Miljöinvestering CO2 Energi N kronor kronor ton/år MWh/år 1. Avfall 6 538 850 22 680 400 3 957 1 083 20 (7 032 297) (26 288 948) (5 170) (2 577) 2. Energi lokaler 1 930 860 8 998 635 602 692 75 (2 380 081) (14 235 124) (1 726) (1 192) 3. Energi övrigt 1 057 667 4 460 833 99 657 12 (1 137 758) (5 566 406) (110) (584) 4. Energi industri 2 215 512 10 882 242 1 194 1 053 33 (4 133 683) (22 733 883) (2 500) (2 171) 5. Energi produktion 3 446 503 20 169 576 1 665 2 422 97 (4 230 705) (25 375 590) (2 666) (7 657) 6. Information 866 215 2 364 241 221 1 461 106 (1 569 198) (4 335 744) (1 296) (9 349) 7. Övrigt 1 289 218 2 986 487 232 474 6 (1 149 094) (2 234 437) (303) (917) 8. Stödjande åtgärder 349 649 724 433 0 1 76 (411 334) (921 887) (3) (10) 9. Transporter sjöfart 151 500 505 000 348 1 304 1 10. Transporter spår 2 458 800 7 456 000 4 488 14 412 5 (1 212 837) (4 544 109) (3 868) (15 974) 11. Transporter väg 1 966 152 (2 963 679) 5 995 401 (8 792 112) 1 406 (2 556) 1 526 (8 487) 127

23 Bland de projekt som har CO 2 -effekter (positiva såväl som negativa), var det genomsnittliga Klimp-bidraget 1,75 kronor per kilo CO 2 (2006-års priser och utan att kontrollera för övriga miljöeffekter och elbesparingar). Det genomsnittliga bidraget per kilo CO 2 varierar dock mycket mellan grupperna. Det högsta genomsnittliga bidraget återfinns i grupp 8 Stödjande åtgärder (5,68 kronor/kg) och det lägsta i grupp 9 Transporter sjöfart (0,10 kronor/kg). Skillnaderna mellan gruppernas genomsnittliga bidrag per kilo CO 2 är signifikanta (p=0,00). I jämförelse av medelvärdena för åtgärdsgruppernas bidrag (p=0,00), miljöinvesteringar (p=0,00), CO 2 -minskningar (p=0,00) och energibesparingar (p=0,01) kan likhet mellan åtgärdsgrupperna förkastas i samtliga fall. 4.3 DESKRIPTIV STATISTIK PER SEKTORSMYNDIGHET Flest projekt har bedömts av Energimyndigheten, följt av Naturvårdsverket och Vägverket. Tabell 4 visar att det genomsnittliga bidraget var högst för projekt som bedömdes av Jordbruksverket följt av Banverket. Den genomsnittliga CO 2 -minskningen var störst i projekt som bedömdes av Banverket, följt av Energimyndigheten. Den genomsnittliga energibesparingen var också störst i projekt som bedömdes av Banverket, följt av Boverket. Skillnaderna mellan sektormyndigheternas bidrag är signifikant (p=0,00), likaså är skillnaderna mellan sektorsmyndigheternas miljörelaterade investeringar (p=0,00), CO 2 -minskningar (p=0,00) och energibesparingar (p=0,00). 14 Tabell 4 Beskrivande statistik per sektorsmyndighet, medelvärden (standard avvikelser) Sektorsmyndighet Bidrag Miljöinvestering CO 2 Energi N kronor kronor ton/år MWh/år Banverket (BV) 3 250 000 10 400 000 6 136 20 499 2 (1 767 767) (6 505 382) (4 927) (22 225) Boverket (BOV) 1 941 247 5 818 390 295 2 958 39 (2 722 100) (8 216 775) (1 204) (13 797) Energimyndigheten (EM) 2 641 286 13 668 371 1 420 1 251 234 (3 572 524) (20 953 995) (2 450) (5 770) Jordbruksverket (JBV) 3 712 000 12 374 000 78 294 1 Naturvårdsverket (NV) 1 238 756 3 890 842 593 350 145 (3 290 790) (12 120 819) (2 370) (2 407) Sjöfartsverket (SFV) 151 500 505 000 348 1 305 1 Vägverket (VV) 1 472 261 (2 668 575) 4 391 306 (7 656 310) 808 (2 288) 2 019 (8 204) 136 14 Baseras på Scheffé-test för jämförelse av flera (multipla) medelvärden. Nollhypotesen utgörs av likhet mellan medelvärdena och p-värden större än 0,05 innebär att vi inte kan förkasta nollhypotesen.