Promemoria från arbetsgruppen som har utrett möjligheterna att ta ut avgifter av utländska examensstuderande för studier vid högskolor

Opetusministeriö Utbildning Undervisningsministeriet Promemoria från arbetsgruppen som har utrett möjligheterna att ta ut avgifter av utländska examensstuderande för studier vid högskolor Undervisningsministeriets arbetsgruppspromemorior och utredningar 2005:48 Opetusministeriön työryhmämuistioita ja selvityksiä Undervisningsministeriets arbetsgruppspromemorior och utredningar

Promemoria från arbetsgruppen som har utrett möjligheterna att ta ut avgifter av utländska examensstuderande för studier vid högskolor Undervisningsministeriets arbetsgruppspromemorior och utredningar 2005:48 Opetusministeriö Koulutus- ja tiedepolitiikan osasto 2005 Undervisningsministeriet Utbildnings- och forskningspolitiska avdelningen 2005

Opetusministeriö / Undervisningsministeriet Koulutus- ja tiedepolitiikan osasto / Utbildnings- och forskningspolitiska avdelningen PL / PB 29 00023 Valtioneuvosto / Statsrådet http://www.minedu.fi/julkaisut/index.html Yliopistopaino / Universitetstryckeriet, 2005 ISBN 952-485-071-0 (PDF) ISSN 1458-8102 Opetusministeriön työryhmämuistioita ja selvityksiä/ Undervisningsministeriets arbetsgruppspromemorior och utredningar 2005:48

Till undervisningsministeriet Undervisningsministeriet tillsatte den 3 mars 2005 en arbetsgrupp med uppgift att 1) utreda vilken avgiftspolicy som tillämpas i övriga EU- och EES-länder när det gäller utländska studerande, 2) bedöma vilken inverkan det skulle ha på förutsättningarna för internationaliseringen av de finländska högskolorna om utbildningskostnaderna för studerande från länder utanför EU och EES täcks med avgifter samt uppskatta för- och nackdelarna med avgifter, 3) undersöka på vilka sätt det är möjligt att täcka utbildningskostnaderna för högskolestuderande från länder utanför EU och EES med olika avgifter, 4) undersöka i vilken omfattning och i vilken form det i relation till annan utbildning kunde vara lämpligt för finländska universitet att erbjuda avgiftsbelagd undervisning för studerande från länder utanför EU och EES samt för vilka ändamål avgifterna kunde användas, 5) undersöka möjligheterna att ta ut avgifter för vetenskaplig och konstnärlig påbyggnadsutbildning av studerande från länder utanför EU och EES, 6) med beaktande av utvecklingen av stipendiesystemen undersöka möjligheterna att göra det lättare för studerande framför allt från länder utanför EU och EES att studera och förtjäna sitt uppehälle i Finland samt klarlägga specialfrågor som rör rekryteringen och antagningen av utländska studerande, 7) göra ett utkast till en eventuell regeringsproposition med förslag till behövliga ändringar av universitets- och yrkeshögskolelagen med beaktande av grundlagens princip om jämlikt bemötande. Till ordförande för arbetsgruppen utsåg undervisningsministeriet överdirektör Arvo Jäppinen från undervisningsministeriet och till ledamöter i arbetsgruppen ordförande Gustav Björkstrand från Finlands universitetsrektorers råd, rektor Pentti Rauhala från Rådet för Yrkeshögskolornas Rektorer Arene rf, sekreteraren för internationella ärenden Inka Leisma från Finlands studentkårers förbund FSF rf, sekreteraren för internationella ärenden Janna Koivisto från Förbundet för Studentföreningar vid Yrkeshögskolorna i Finland - SAMOK rf, direktör Ulla Ekberg från Centret för internationellt personutbyte CIMO, direktör Liisa Savunen från Finlands Akademi, budgetrådet Arto Merimaa från finansministeriet, undervisningsrådet Maija Innola från undervisningsministeriets yrkeshögskoleenhet och högskolerådet Anita Lehikoinen från undervisningsministeriets universitetsenhet. Maija Innola och Anita Lehikoinen är arbetsgruppens sekreterare.

Arbetsgruppen har som experter hört direktör Antti Hautamäki från Sitra, överinspektör Yrsa Korkman från minoritetsombudsmannens byrå, regeringsrådet Eero Koskenniemi från inrikesministeriet, utbildningspolitiska ombudsmannen Petri Lempinen från STTK, arbetskrafts- och utbildningspolitiska sekreteraren Saana Siekkinen från FFC, experten Tarja Tuominen från Finlands Näringsliv och direktör Mervi Virtanen från arbetsministeriet. Arbetsgruppen skall ha slutfört sitt arbete den 31 augusti 2005. Efter att ha slutfört arbetet överlämnar arbetsgruppen sin promemoria till undervisningsministeriet. Helsingfors, den 23 augusti 2005

Innehåll I Bakgrund 9 1 Inledning 9 1.1 Bakgrund 9 1.2 Internationell utveckling 10 1.2.1 Europeiska unionens utbildningspolitik 10 1.2.2 Terminsavgifter i andra EU- och EES-länder 12 2 Beskrivning av nuläget: utländska examensstuderande vid högskolor i Finland 17 2.1 Antal studerande och utbildningsutbud på främmade språk 17 2.2 Rekrytering, ansökan och antagning till utbildning 19 2.3 Studerandes studiesociala ställning 20 2.3.1 Studiestöd 21 2.3.2 Stipendier 22 2.3.3 Stöd till utländska forskare 23 2.4 Studerandes ekonomiska situation 23 2.5 Finansiering av internationaliseringen och högskolornas kostnader för utländska studerande 24 II Åtgärder för att öka antalet utländska examensstuderande och förbättra verksamhetsbetingelserna vid högskolorna 26 3 Den internationella utbildningsmarknaden 26 3.1 Den finländska högskoleutbildningens styrkor i den internationella konkurrensen 27 3.2 Specialfrågor som rör avgiftsbeläggning av utbildningen 28 3.3 Identifiering av nya möjligheter 29 4 Införande av terminsavgifter och högskolornas avgiftspolicy 31 5 Utveckling av studiemöjligheterna för utländska studerande 37 III Förslagets ekonomiska verkningar 40 IV Sammandrag av arbetsgruppens förslag 41 Bilaga. Uttalande 45

I Bakgrund 1 Inledning 1.1 Bakgrund I sitt utvecklingsprogram för utbildning och forskning (Utbildning och forskning 2003 2008), som godkändes i december 2003, uppställde statsrådet ambitiösa kvantitativa mål för universitet och yrkeshögskolor beträffande det internationella studentutbytet och utländska examensstuderande: målet var att under detta årtionde öka antalet utländska utbytesstudenter och examensstuderande med det dubbla från nuvarande nivå. De finländska högskolorna har kraftigt ökat sitt internationella samarbete under de senaste åren och antalet utländska utbytesstudenter och examensstuderande i Finland har vuxit snabbt. Finlands popularitet som målland för utbytesstudier har ökat, och flera olika mätare visar att Finland, i synnerhet universiteten, numera är det populäraste målet för studenter som deltar i EU:s utbytesprogram. Men trots en jämn ökning är det totala antalet utländska examensstuderande i Finland mycket lågt jämfört med andra EU-länder och centrala OECDländer. I alla nya utredningar och åtgärdsprogram som behandlar Finlands konkurrenskraft har internationaliseringen av högskolor och forskning lyfts fram som det viktigaste målet. Till de viktigaste målen och instrumenten för internationaliseringen är skapa en tillräckligt stor och mångkulturell finländsk högskoleinstitution som i sin tur kan fungera som lokomotiv för internationaliseringen i olika delar av landet. Inom högskoleutbildningen har det internationella samarbetet ett värde i sig, eftersom internationalismen kan bidra till att höja kvaliteten på utbildning och forskning, stärka den nationella innovationsbasen och öka toleransen och respekten för olika kulturer. Allt oftare används det internationella samarbetets omfattning och kvalitet också som kvalitetsindikator: en högskola som drar till sig utländska studerande och forskare anses ha en högre standard än andra. Högskolorna har ställt upp internationaliseringen som ett utbildnings- och forskningspolitiskt mål. Högskolorna har emellertid i sina utlåtanden om bl.a. utvecklingsplanen och undervisningsministeriets Strategi för internationell verksamhet i högre utbildning (Promemorior av undervisningsministeriets arbetsgrupper 23:2001) konstaterat att det inte utan merresurser är möjligt att i någon större utsträckning höja nivån på de kvantitativa målen. Efterfrågan på högskoleutbildning ökar starkt runt om i världen. Många länder i Asien och Afrika kan inte tillgodose landets efterfrågan på utbildning vid de egna högskolorna, utan skickar stora mängder studenter till utländska högskolor, trots att exempelvis Kina för tillfället genomför kraftiga satsningar för att öka volymen på sin högskoleutbildning. Starka 9

utbildningsanordnare, framför allt Förenta staterna, Australien och Storbritannien, har gjort utbildningsexporten till en av de snabbast växande affärsgrenarna. Situationen i Finland kan naturligtvis inte jämföras med den i de stora engelskspråkiga länderna, men genom att agera aktivt kan Finland i betydande mån dra nytta av tillväxtpotentialen. Internationellt sett har ju de finländska högskolornas dragningskraft ökat på ett sådant sätt som man på 1990-talet inte hade kunnat förutspå. De finländska högskolorna kan inte inom ramen för den nuvarande lagstiftningen nyttiggöra examensutbildningen på den internationella utbildningsmarknaden, eftersom universitetslagen och yrkeshögskolelagen föreskriver att en sådan utbildning skall vara avgiftsfri för studerandena. I samband med behandlingen av universitetslagen år 1997 påpekade riksdagen att bestämmelsen om avgiftsfrihet är mycket sträng och kan försvåra utvecklingen av universitetens internationella verksamhet. Riksdagen ändrade inte paragrafen i fråga, men förutsatte en utredning av vilken praxis som gäller för terminsavgifter i andra länder och vilka problem finländarna har upplevt i den aktuella frågan. Arbetsgruppen för högskolornas internationella strategi (2000 2001), som tillsatts av undervisningsministeriet, diskuterade under sin mandatperiod också möjligheten att föreslå införandet av terminsavgifter eller motsvarande avgifter vid högskolorna i Finland. Arbetsgruppen tog emellertid inte upp förslaget i sin promemoria. Den främsta enskilda orsaken till detta var att gruppen inte ansåg det vara ändamålsenligt att föreslå en praxis som avvek från den i de övriga nordiska länderna. Men situationen håller på att ändras på ett avgörande sätt i länderna runt Finland, eftersom såväl Sverige som Danmark som bäst bereder förslag till införande av terminsavgifter. Enligt olika enkäter anser en stor del av rektorerna vid de finländska universiteten och yrkeshögskolorna att man bör ta ut terminsavgifter av utländska examensstuderande. Också flera intressegrupper utanför högskolorna, framför allt Sitra och Eva liksom ett flertal arbetsmarknadsparter, är av samma åsikt. Undervisningsministeriet ansåg att det till följd av det ovan framförda är nödvändigt att se över situationen i Finland på nytt och att behövliga beslut bör fattas snabbt. Enligt EUfördraget är diskriminering på grund av nationalitet förbjuden inom fördragets tillämpningsområde. Utbildning och yrkesutbildning hör till tillämpningsområdet och därför skall invånarna i Europeiska unionen och på Europeiska ekonomiska samarbetsområdet bemötas på samma sätt som landets egna invånare. Av den orsaken gäller utredningen om möjligheterna att införa terminsavgifter eller andra motsvarande avgifter endast medborgare i s.k. tredje land. Universiteten och yrkeshögskolorna har också i dagens läge möjlighet att inom fortbildning, vid öppna universitet och yrkeshögskolor och genom att bevilja särskilda studierätter av olika slag ordna utbildning och andra utbildningstjänster som är avgiftsbelagda. Denna utredning gäller emellertid enbart sådan utbildning som leder till examen. 1.2 Internationell utveckling 1.2.1 Europeiska unionens utbildningspolitik Programmet Erasmus Mundus, som Europeiska unionen startade 2004, har tillfört frågan om avgiftsbelagd högskoleutbildning en ny dimension. Den viktigaste verksamhetsformen inom programmet är de europeiska magisterprogrammen till vilka man rekryterar studerande från tredje land. Programmet har som mål att samtidigt främja nätverksbyggandet vid de europeiska högskolorna och ge begåvade studerande från länder utanför Europa möjlighet att 10

studera. Studerande som deltar i de magisterprogram som godkänts av kommissionen får 5 000 euro i resestipendium samt 1 600 euro per månad för kostnader som studierna orsakar. Däremot får de högskolor som utvecklar och erbjuder programmet bara ett engångsbidrag på 15 000 euro. Således får de länder som tar ut terminsavgifter av medborgare från tredje land betydligt högre bidrag för sina program än de högskolor som inte får ta ut terminsavgifter. Med tanke på Finlands internationaliseringsmål är situationen mycket bekymmersam, eftersom de magisterprogram som antagits till programmet Erasmus Mundus används som ett slags kvalitetsprojekt för att marknadsföra den högre utbildningen i Europa. Den finländska utbildningens synlighet och attraktionskraft på global nivå försvagas om de finländska högskolorna på grund av bristande resurser inte kan delta i programmet i full utsträckning. I Europeiska unionens viktigaste utvecklingsstrategi, Lissabonstrategin, intar utbildningen och forskningen en mycket central position när det gäller utvecklingen av den europeiska konkurrensförmågan i såväl ekonomiskt som socialt hänseende. Kommissionen antog nyligen ett meddelande (Att mobilisera Europas intellektuella resurser: skapa möjligheter för universiteten att lämna sitt fulla bidrag till Lissabonstrategin, KOM (2005) 152 slutlig), som handlar om de europeiska högskolornas möjligheter att påverka genomförandet av Lissabonstrategin. Enligt meddelandet gäller de främsta utmaningarna att möjliggöra kvalitet av världsklass, förnya högskolornas förvaltning och styrning samt öka finansieringen. Beträffande den sista punkten kan som jämförelse nämnas att EU-länderna i medeltal satsar 1,1 procent av sin BNP på högskoleutbildning, medan USA använder 2,7 procent och Kanada 2,5 procent av BNP. Skillnaden förklaras främst av den stora andelen privat finansiering i Nordamerika. I Europa räknas högskoleutbildning till offentliga tjänster som i huvudsak produceras med allmänna medel. Först under de senaste åren har man på den europeiska kontinenten börjat diskutera möjligheten att använda också privat finansiering för att producera offentliga tjänster avsedda för allmänheten. I viss mån dikteras nytänkandet av tvång, eftersom få länder har haft tillgång till allmänna anslag som står i relation till tillväxten för finansieringen av de tilläggsresurser som behövs för de växande högskolorna. Dessutom åldras befolkningen i många länder i Europa i snabb takt. Därför har länderna genom en sträng budgetdisciplin tvingats förbereda sig på ökade utgifter framför allt inom social- och hälsovården. Frågor som rör avgifter inom utbildningen har lyfts fram också i den europeiska debatten om avkastningen på utbildning: det är klart att högskoleutbildningen ger stor avkastning till såväl samhället som individen. Vilkendera aspekten som är ges större vikt varierar från land till land. I många länder är avkastningen till individer betydande, vilket i viss mån har medverkat till höjningen av terminsavgifterna i Storbritannien. Till följd av de strukturella reformerna av beskattningen har skatteprogressionen inte längre samma utjämnande effekt på avkastningen till individen som tidigare, vilket bidrar till att ge den allmänna jämlikhetsaspekten en ny prägel. Diskussionen om utländska studerandes terminsavgifter anknyter i hög grad till detta allmänna debattklimat. I kommissionens meddelande lyfter man fram förutom den bristande finansieringen av högre utbildning också utvecklingen av högskolornas förvaltning och styrning mot en allt större autonomi. I detta sammanhang är det viktigt att dra sig till minnes att autonomi enligt EUA (Europas universitetsförbund) bland annat innebär att högskolorna själva kan fatta beslut bl.a. om terminsavgifter. Kommissionen anser att många länder har en för stark offentlig styrning av högskolorna, vilket förhindrar högskolornas utveckling till moderna universitet med en kvalitet av världsklass. Hos oss anknyter därför diskussionen om avgiftsfrihet starkt till frågan om autonomi. Kommissionen har lämnat förslag till ett nytt integrerat 11

program för samarbete på utbildningsområdet. Tanken är att programmet skall ersätta bland annat programmen Sokrates och Leonardo från början av 2007. Behandlingen av förslaget fortsätter ännu, men det bör påpekas att det i kommissionens ursprungliga förslag finns ett särskilt avsnitt om magisterprogram. Beträffande övriga delområden som stöds via det nya programmet sägs det att de skall vara avgiftsfria för studerandena, men för magisterprogrammen saknas ett sådant konstaterande. 1.2.2 Terminsavgifter i andra EU- och EES-länder Alla EU-länder förutom Luxemburg, Tyskland, Sverige, Danmark och Finland tar ut terminsavgifter av högskolestuderande från länder utanför EU och EES. Också några av de tyska delstaterna tar ut terminsavgifter av utländska studerande som överskridit studietiden och av studerande som avlägger en andra examen. I Danmark och Sverige pågår som bäst beredningen av en ändring av gällande avgiftspraxis. I Danmark kommer man att införa terminsavgifter för studerande från länder utanför EU/EES-området. Också Sverige har tillsatt en utredare för att undersöka möjligheterna att införa terminsavgifter för utländska studerande. Grunderna för fastställandet av avgifter för utländska högskolestuderande från länder utanför EU och EES länder skiljer sig mellan EU-länderna. Vanligen tillämpas inte samma avgiftspraxis för studerande från länder utanför EU och EES som för landets egna invånare och för studerande från länder inom EU och EES (franskspråkiga Belgien, Holland, Irland, Storbritannien, Österrike, Lettland, Malta, Polen, under genomförandet av reformen Sverige, Slovakien, Slovenien, Danmark, Ungern och Schweiz). I regel betalar medborgare i tredje land högre terminsavgifter än landets egna invånare. Beträffande avgifternas storlek finns det betydliga skillnader mellan de olika EU-länderna. Avgifterna kan variera också inom samma land beroende på åsyftad examen, utbildningsområde eller typ av högskola. Österrike, Grekland, Portugal och Frankrike (universitet) tar ut avgifter som ligger under 1 000 euro. I de övriga länderna kan avgifterna vara avsevärt högre och är ofta så dimensionerade att de täcker kostnaderna för utbildningen. I Belgien (Fl), Holland, Storbritannien, Italien, Grekland, Portugal, Polen, Slovakien och Danmark kan högskolorna själva bestämma storleken på avgifterna. I Danmark fastställs nivån på de avgifter som tas ut av utlänningar på basis av budgetfinansieringen av de enskilda sektorerna. I praktiken ligger de danska terminsavgifterna vanligen mellan 50 000 och 100 000 kronor. I Italien och Portugal däremot finns det en i lag föreskriven minimi- och maximinivå. Förutom terminsavgifter kan utländska studerande bli tvungna att betala olika avgifter för registrering, prov och studieservice. I flera länder (Belgien, Irland, Storbritannien, Österrike, Grekland, Lettland, Polen, Ungern) kan utländska högskolestuderande från länder utanför EU och EES under vissa förutsättningar beviljas lättnader i terminsavgiften eller befrias från avgiften. Också i detta fall varierar praxisen i de olika länderna. Bland annat utlänningar som beviljats permanent uppehållstillstånd, flyktingar eller personer som arbetat i landet under åren innan studierna inleddes kan på olika grunder beviljas avgiftslättnader. Så gott som alla länder som tar ut terminsavgifter av utländska studerande erbjuder dessa möjligheten att söka stipendier eller studiestöd för högskolestudier (Belgien, Spanien, Holland, Storbritannien, Italien, Österrike, Grekland, Lettland, Portugal, Polen, Frankrike, Tyskland, Slovenien, Schweiz för fortsatta studier, Danmark, Tjeckien och Estland). De stipendieprogram som erbjuds utländska studerande grundar sig vanligen på bilaterala avtal 12

mellan länderna eller är avsedda för begåvade studerande eller studerande från något u-land. Praxis vid beviljande av stipendier varierar, likaså finansieringskällorna, och det finns inga heltäckande internationella utredningar i frågan. Nedan följer en närmare granskning av praxis i några av de EU-länder som har central betydelse för Finland. Sverige Studierna är avgiftsfria för alla oberoende av ursprungsland. Också utländska studerande har rätt till statligt studiestöd. För närvarande övervägs emellertid möjligheten att införa terminsavgifter för studerande från länder utanför EU och EES. Den utredare som tillsatts i frågan kommer troligtvis att föreslå att alla offentliga högskolor inför terminsavgifter för utländska studerande som kommer från länder utanför EU/EES och som studerar för grundexamen. Till grund för de föreslagna avgifterna kommer att ligga de faktiska studiekostnaderna. Förslaget gäller inte utbytesstudenter eller privata högskolor. Motivet till reformen är att uppmuntra och stödja internationaliseringen av högskolorna. Danmark Hittills har studierna varit avgiftsfria också för utländska studerande. Våren 2005 antog riksdagen en lag enligt vilken terminsavgifter kommer att införas för studerande från länder utanför EU/EES. Lagen träder i kraft 2006. Samtidigt som avgifterna kommer man också att införa ett stipendieprogram som gör det möjligt att befria studerandena från terminsavgifter och bevilja mindre stipendier för att täcka levnadskostnaderna. Enligt lagen skall högskolorna ha frihet att själva bestämma terminsavgifternas storlek. Avgiften skall emellertid täcka studiekostnaderna i sin helhet, eftersom högskolan inte längre kommer att få statsstöd för utländska studerande. Det skall bli obligatoriskt att ta ut avgifter, om inte högskolan särskilt har befriats från skyldigheten (tuition fee waiver). Storleken på avgiften kommer troligtvis att variera beroende på examensnivå, men några närmare uppgifter finns ännu inte att tillgå. Likaså är det fortfarande oklart hur mycket avgifterna kommer att skilja sig mellan olika högskolor. Bakom reformen ligger ambitionen att befria de danska skattebetalarna från ansvaret för utlänningarnas studiekostnader och stärka högskolornas ställning på den globala marknaden. Tyskland För närvarande är den högre utbildningen i regel avgiftsfri för studerande såväl från EU som från länder utanför EU. Vissa delstater tar emellertid ut terminsavgifter av studerande som överskridit studietiden och/eller av dem som avlägger en andra examen. Avgiften är då 500 650 euro per termin. Terminsavgifterna diskuteras dock som bäst, och några delstater överväger att införa terminsavgifter. Detta blev möjligt sedan förbundsstatens grundlagsdomstol upphävt ett beslut på förbundsstatsnivå som förbjöd delstaterna att ta ut terminsavgifter. Avgifterna kommer i så fall att gälla alla studerande, inte bara utlänningar. Planernas innehåll varierar mellan olika regioner, men samtidigt med införandet av terminsavgifter har man också för avsikt att ta i bruk ett system med studiestöd och lån för mindre bemedlade studerande. Det statliga studiestödet är i första hand avsett för tyska studerande, men också studerande 13

från länder utanför EU kan ansöka om det, om personen i fråga är politisk flykting eller har arbetat i landet i minst fem år innan studierna inleds. Dessutom finns det ett flertal stipendieprogram som administreras av t.ex. olika stiftelser. En del stipendier är knutna till ett visst utbildningsområde, medan andra grundar sig på bilaterala avtal mellan tyska och utländska universitet. Frankrike Studieavgifterna varierar kraftigt beroende på bl.a. utbildningsprogram eller högskola. Vid universiteten är avgiften per läsår sällan högre än 300 euro. Vid tekniska högskolor är årsavgiften omkring 600 euro. Övriga högskolor tar vanligen ut högre årsavgifter. Kriterier för beviljande av studiestöd och stipendier är den studerandes socioekonomiska bakgrund och studieframgång. Omkring 22 000 utländska studerande får årligen statligt stipendium. Stipendieprogrammen är av två slag: program som anknyter till bilateralt samarbete och som ofta baserar sig på gemensam finansiering samt program som är avsedda för begåvade studerande. Syftet med i synnerhet det senare är att stödja högskolornas internationalisering och locka de främsta utländska begåvningarna till landet. Holland Universiteten och yrkeshögskolorna har rätt att själva bestämma storleken på de terminsavgifter som tas ut av utländska studerande. Avgiften varierar enligt högskola, och i några högskolor också enligt examensnivå. Studerande från länder utanför EU/EES betalade mellan 1 445 och 9 000 euro för läsåret 2003/04. Det förstnämnda beloppet är det basbelopp som enligt lag skall tas ut per termin. Den statliga finansieringsandelen som omfattar samtliga utländska studerande förblir sannolikt oförändrad fram till 2007. Den kommer så småningom att ersättas med ett stipendieprogram som administreras av högskolorna själva. Med stipendieprogrammet vill man locka till sig de mest begåvade studerandena. Det statliga studiestödet gäller inte utländska studerande. Däremot erbjuds stipendieprogram av olika slag, såsom Netherlands Fellowship Programmes som finansieras med medel som anslagits för utvecklingssamarbete, omfattar 57 länder och riktar sig till människor i arbetslivet, eller Huygens Programme som kan sökas av studerande som avlagt minst kandidatexamen och som kommer från länder med vilka Holland har bilaterala avtal om kulturutbyte. Utbildningsministeriet bereder som bäst ett nytt finansieringssystem för den högre utbildningen. Systemet skall tas i bruk 2005. I samband med reformprocessen har man lyft fram förslag om att slopa den statliga finansieringen beträffande dem som studerar för grundexamen och kommer från länder utanför EU/EES, det vill säga högskolorna skulle inte längre beviljas statsandelar för sådana studerande. Förslaget har diskuterats livligt. Storbritannien Studerande från länder utanför EU/EES betalar i regel högre studieavgifter än andra, eftersom avgiften i vanliga fall skall täcka alla studiekostnader. Universiteten får själva bestämma storleken på avgifterna, och därför är skillnaderna stora beroende på högskola, åsyftad examen och utbildningsområde. Årsavgiften för en utländsk studerande är cirka 7 400 30 000 euro. För studier för grundexamen betalade en utländsk studerande i medeltal 11 300 euro under 14

läsåret 2004/05 och för studier för påbyggnadsexamen som inkluderar mastersnivå 11 600 euro. Studier inom de medicinska vetenskapsgrenarna var dyrare med en medianavgift på 28 400 euro på grundexamensnivå. Majoriteten av de utländska studerandena betalar sina studier själva, eftersom det statliga studiestödssystemet främst riktar sig till inhemska studerande. Utländska studerande som är berättigade att betala samma avgifter som inhemska studerande har också rätt att ansöka om studiestöd. För att räknas in i denna kategori krävs t.ex. flyktingstatus eller en bestämd tids vistelse i landet. Storbritanniens regering och ett flertal organisationer kan emellertid erbjuda stipendier som är avsedda för utländska studerande. Många stipendier får dock sökas bara för påbyggnadsstudier. De skotska högskolorna får fatta sina beslut mycket självständigt, också när det gäller avgifter för studerande som kommer från länder utanför EU. Irland Sedan början av 1996 får studerande i regel avlägga sin första högskoleexamen avgiftsfritt (Free Fees Initiative). För påbyggnadsstudier som inkluderar mastersnivå tar man fortfarande ut en terminsavgift. Utbildningsministeriet betalar terminsavgiften för utländska studerande som uppfyller följande villkor: studeranden avlägger sin första grundexamen, är antingen EUmedborgare eller flykting och har vistats i något EU-land i minst tre år under de fem år som föregick studiestarten. Studieprogrammet skall i regel omfatta minst två år vid någon erkänd läroanstalt. Avgiftsfriheten gäller inte avgifter för registrering, examina eller studieservice. Studerande som inte uppfyller kriterierna ovan skall betala en terminsavgift som har fastställts för studerande från länder utanför EU. Avgiftens storlek är i hög grad beroende av högskola och utbildningsprogram. Läsåret 2004/05 var avgifterna 7 500 34 250 euro. De lägsta avgifterna hade de humanistiska och ekonomiska utbildningsområdena, medan studierna var klart dyrast på de medicinska områdena. Forskarstuderande från långvariga partnerländer kan söka stipendium ur programmet DCI Fellowships som finansieras med medel för utvecklingssamarbete. Också en del universitet kan erbjuda egna stipendier för utländska studerande. Estland I Estland fastställer universitetsrådet årligen universitetens terminsavgifter. Inom yrkesutbildningen på högre nivå skall avgiften täcka åtminstone 75 procent av de beräknade studiekostnaderna. Studier inom den statligt ordnade högre utbildningen är avgiftsfria för estniska medborgare och således också för medborgare i EU- och EES-länder. Utländska studerande som har beviljats uppehållstillstånd kan söka statligt studiestöd förutsatt att de uppfyller de stödkriterier som gäller för studierna. För studielån krävs permanent uppehållstillstånd. Forskarstuderande med tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd har möjlighet att ansöka om stipendier. Lettland I Lettland betalar utländska studerande en läsårsavgift som varierar stort. Avgifterna påverkas av många olika faktorer, såsom om högskolan är offentlig eller privat, studieområde, utbildningsprogrammets popularitet och högskolans läge. Studerande som saknar permanent uppehållstillstånd betalar varierande avgifter på basis av avtal med högskolan. Utgångspunkten 15

är dock alltid att avgiften skall täcka åtminstone de faktiska studiekostnaderna, vilket medför att avgifterna är högre än för lettiska studerande eller utländska studerande med permanent uppehållstillstånd. Lettiska medborgare och utlänningar med permanent uppehållstillstånd betalar en avgift per läsår som är omkring 250 3 000 euro vid de statliga högskolorna och omkring 450 5 000 euro vid privata högskolor. Studerande som kommit till landet för att delta i ömsesidiga utbytesprogram betalar inga studieavgifter. De har också möjlighet att ansöka om stipendium, men detta täcker vanligtvis inte alla kostnader. 16

2 Beskrivning av nuläget: utländska examensstuderande vid högskolor i Finland 2.1 Antal studerande och utbildningsutbud på främmade språk De utländska studerandena vid högskolorna kan indelas i två huvudgrupper, dvs. utbytesstuderande som genomför bara en del av sina studier i Finland och examensstuderande som har för avsikt att avlägga examen vid en finländsk högskola. Det internationella samarbetet mellan högskolorna ökade kraftigt under 1990-talet, vilket yttrade sig framför allt i ett ökat internationellt studentutbyte. Även om studentutbytet mellan högskolorna har ökat snabbt, har de mål som ställts för utbytet inte uppnåtts. År 2004 studerade 4 340 utländska utbytesstuderande vid de finländska högskolorna. Samma år tog Finland emot 3 800 utländska studerande via yrkeshögskolornas student- och praktikantutbytesprogram. Vid universiteten har trenden när det gäller studentutbyten vänt så att fler utbytesstuderande från utlandet söker sig till de finländska universiteten än finländska studerande till de utländska universiteten. Också vid yrkeshögskolorna har antalet utländska utbytesstuderande ökat kraftigt under 2000-talet. En del av yrkeshögskolornas studentutbytesprogram är kortvariga program som varar under tre månader. Antalet utländska examensstuderande vid de finländska universiteten och yrkeshögskolorna har under de senaste åren ökat i jämn takt. I utvecklingsplanen för utbildning och forskning som har godkänts av statsrådet har som mål uppställts att 12 000 utländska examensstuderande skall studera vid de finländska högskolorna år 2008. Om antalet utländska studerande ökar jämnt kommer målet att uppnås 2010. År 2004 fanns det drygt 8 400 utländska examensstuderande, av vilka cirka 4 000 var från länder utanför EU och EES. År 2004 hade universiteten något under 1 000 fler utländska examensstuderande än yrkeshögskolorna. Omkring en tredjedel av de utländska examensstuderandena vid universiteten, dvs. 1 580, avlade licentiat- eller doktorsexamen. Av de utländska studerandena kom flest från Europa, Asien och Afrika. Av de europeiska studerandena var närmare två tredjedelar inskrivna vid universitet. Också av de nord- och latinamerikanska studerandena studerar fler vid universitet än vid yrkeshögskolor. Vid yrkeshögskolorna finns det däremot betydligt fler afrikanska examensstuderande än vid universiteten. När det gäller antalet studerande från Asien finns det inga större skillnader 17

mellan universiteten och yrkeshögskolorna. Av tabellen nedan framgår antalet utländska studerande som deltagit i högre utbildning som leder till examen under åren 1999 2004. Siffrorna anger antalet enligt världsdel. År 2004 fanns det drygt 8 400 utländska examensstuderande, av vilka cirka 4 000 var från länder utanför EU och EES. År 2004 hade universiteten något under 1 000 fler utländska examensstuderande än yrkeshögskolorna. Omkring en tredjedel av de utländska examensstuderandena vid universiteten, dvs. 1 580, avlade licentiat- eller doktorsexamen. Av de utländska studerandena kom flest från Europa, Asien och Afrika. Av de europeiska studerandena var närmare två tredjedelar inskrivna vid universitet. Också av de nord- och latinamerikanska studerandena studerar fler vid universitet än vid yrkeshögskolor. Vid yrkeshögskolorna finns det däremot betydligt fler afrikanska examensstuderande än vid universiteten. När det gäller antalet studerande från Asien finns det inga större skillnader mellan universiteten och yrkeshögskolorna. Av tabellen nedan framgår antalet utländska studerande som deltagit i högre utbildning som leder till examen under åren 1999 2004. Siffrorna anger antalet enligt världsdel. Utländska studerande som studerar för examen vid yrkeshögskolor och universitet 1999 2004 Latin- Nord- amerika och år Totalt Europa Afrika amerika Karibien Asien Oceanien Okänd 1999 5 135 2 603 690 232 105 1 443 23 39 2000 6 338 3 358 755 262 116 1 725 27 95 2001 6 675 3 644 759 242 126 1 742 32 130 2002 7 317 4 012 828 241 149 1 917 36 134 2003 7 873 4 221 894 263 160 2 245 34 56 2004 8 438 4 469 968 252 195 2 471 39 44 Källa: Statistikcentralen Yrkeshögskolorna har överlägset flest studerande från utlandet på utbildningsområdena för samhällsvetenskap, ekonomi, administration, teknik och kommunikation. Inom dessa utbildningsområden finns över två tredjedelar av alla utländska examensstuderande som studerar vid yrkeshögskolor. Ytterst få utländska examensstuderande har sökt sig till yrkeshögskolornas humanistiska och pedagogiska utbildningar eller till utbildningsområdena för naturbruk, miljö och kultur. I förhållande till antalet studerande vid universiteten finns det flest utländska studerande inom utbildningsområdena för konst, jord- och skogsbruk och inom humanistisk utbildning. Vid de finländska högskolorna inledde år 2004 totalt 2 221 nya utländska examensstuderande sina studier. Av dem inledde 1 289 studier vid någon yrkeshögskola. En knapp femtedel av de nya utländska universitetsstuderandena var forskarstuderande. I tabellen nedan granskas enligt världsdel antalet nya utländska studerande som inledde studier vid de finländska högskolorna år 2004. 18

Nya Latinstuderande Nord- amerika och 2004 Europa Afrika amerika Karibien Asien Oceanien Okänd Studerande vid yhs 527 258 21 34 434 5 10 Univ/lägre el. högre 385 45 39 19 263 6 4 högskoleexamen Univ/Forskarstuderande 105 5 2 9 45 1 4 Totalt 1 017 308 62 62 742 12 18 Källa: Statistikcentralen De finländska högskolorna har internationellt sett ett stort utbildningsutbud på främmande språk. De utländska examensstuderandena vid yrkeshögskolorna studerar vanligen inom engelskspråkiga utbildningsprogram av vilka det finns över 70. Alla yrkeshögskolor, förutom en svenskspråkig, erbjuder utbildningsprogram på främmande språk. I yrkeshögskolornas utbildningsutbud ingår i regel 2 3 utbildningsprogram på främmande språk. Det engelskspråkiga utbudet är störst på de stora utbildningsområdena, dvs. inom teknik och kommunikation, handel och administration, social- och hälsovård och idrott. Universiteten har kunnat erbjuda rikligt med engelskspråkiga studieprogram som utformats bl.a. med tanke på utbytesstuderande. Inrättandet av magister- och doktorsprogram på främmande språk under de senaste åren innebär nya möjligheter för utländska examensstuderande. För närvarande erbjuder universiteten närmare 100 sådana program. Alla högskolor ordnar undervisning i finska eller svenska för utländska examensstuderande. På många orter är undervisningsresurserna otillräckliga, vilket försvårar integrationen av utländska studerande i det finländska samhället. Högskolorna har också samarbetat regionalt och på så sätt försökt att genom samarbete bl.a. meddela språkundervisning och tillhandahålla stödtjänster för utländska studerande. Det engelskspråkiga utbildningsutbudet har också breddats i olika delar av landet genom att utländska studerande fått möjlighet att välja kurser vid alla högskolor i regionen. Antalet utländska examensstuderande har stigit i jämn takt under de senaste åren. Också högskolornas utbildningsutbud på främmande språk har utvecklats positivt. 2.2 Rekrytering, ansökan och antagning till utbildning På begäran av arbetsgruppen genomförde Centret för internationellt personutbyte CIMO våren 2005 en enkät vid högskolorna. Genom enkäten ville man klarlägga utländska examensstuderandes situation i dag i fråga om rekrytering, ansökan och antagning till utbildning (Garam 2005). Också i tidigare CIMO-utredningar har man behandlat praxis i anknytning till utlänningars studier för examen (Aalto 2003, Kinnunen 2003). Enligt enkätsvaren var det största problemet att inrikta rekryteringen av utländska studerande så att duktiga, motiverade och språkkunniga studerande sökte sig till högskolorna. I många högskolor ansågs rekryteringen vara dåligt samordnad och oprofessionell. Enligt högskolorna var fungerande studentutbytesprogram viktiga rekryteringsinstrument. Dessutom betonade högskolorna tillgången till fungerande studieservice av hög kvalitet. Universiteten vill i fortsättningen rekrytera studerande i första hand för magisterprogram och påbyggnadsstudier. 19

Universiteten och yrkeshögskolorna fattar själva beslut om praxis och rutiner vid antagningen av studerande. Högskolebehörigheten definieras i universitetsförordningen och i yrkeshögskolelagen. Enligt gällande princip skall utländska sökande ha behörighet för studier på samma nivå i sitt eget land. På grund av skillnaderna mellan utbildningssystemen kan högskolorna kräva att utländska sökande har några års studier på högskolenivå i sitt ursprungsland innan de anses ha tillräckliga förutsättningar för att klara av att avlägg högskoleexamen i Finland. Definitionen av vem som är utländsk studerande varierar mellan högskolorna. Utländsk grundutbildning och medborgare i annat land är båda så gott som lika vanliga kriterier för att personen skall betraktas som utländsk sökande. Till yrkeshögskolornas finskspråkiga utbildning för unga sker ansökan via gemensam antagning. I detta sammanhang definieras en person som har fått sin grundutbildning utomlands som utländsk studerande. Däremot varierar yrkeshögskolornas praxis när det gäller utbildning på främmande språk. Undervisningsministeriet har tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att undersöka möjligheterna att utsträcka systemet med gemensam antagning också till examensutbildningen på främmande språk. Arbetsgruppens mandat går ut i slutet av 2006. Vid högskolorna definieras personer med dubbelt medborgarskap vanligen som finländare om man använder medborgarskap som kriterium för att räknas som utländsk sökande. Om någon definieras som utländsk sökande på basis av det land där denne fullföljt sin grundutbildning, betraktas också personer med dubbelt medborgarskap som utlänningar om grundutbildningen fullföljts i utlandet. I fråga om utländska examensstuderande finns det enligt uppgifter stora skillnader i ansöknings- och antagningsförfarandena mellan olika högskolor, men också mellan olika program inom samma högskola. Endast i några yrkeshögskolor har ansvaret för ansökningarna för hela högskolans del koncentrerats till en enda ansökningsbyrå. Utmärkande för universiteten är att fakulteterna och utbildningsprogrammen ansvarar för ansökan och antagning. De finländska högskolorna samarbetar inte med kommersiella aktörer vid rekrytering av utländska studerande eller i frågor som rör utländska studerandes ansökningar. Marknadsförings-, ansöknings- och antagningsprocessen genomfördes i huvudsak i samarbete med högskolor, ambassader och beskickningar i Finland och utomlands. Antagningen av utländska studerande kan ske på grundval av urvalsprov, examensbetyg, dvs. tidigare studieprestationer eller utifrån båda. Ansöknings- och antagningskriterierna varierar enligt utbildningsområde liksom enligt medborgarskap och ursprungsland. Det är vanligare inom universitetssektorn än inom yrkeshögskolorna att vid valet av utländska sökande enbart utgå från betyg. Vid yrkeshögskolorna har man däremot mera systematiskt ordnat urvalsprov. Om urvalsprocessen enbart grundar sig på betyg uppstår det enligt högskolorna problem vid bl.a. jämförelsen mellan utgångsnivåerna och kontrollen av betygens riktighet. Flera finländska yrkeshögskolor ordnar urvalsprov också i studenternas ursprungsland. Att ordna prov utomlands innebär mycket arbete för högskolan, men om provet ordnas i Finland har inte alla sökande möjlighet att delta på grund av kostnader eller problem med visum. Alla högskolor fäster vikt vid de sökandes språkkunskaper. I de flesta fall styrks språkkunskaperna genom betyg som ges vid internationellt godkända språktest (IELTS och TOEFL). Några högskolor använder egna språktest, intervjuer eller essäuppgifter. 2.3 Studerandes studiesociala ställning Utländska studerande som bedriver heltidsstudier har rätt till samma studiesociala förmåner som finländska medborgare, t.ex. studiebostad och måltidsstöd. Vissa studiesociala förmåner 20

förutsätter att den studerande betalat medlemsavgiften till studentkåren vid universitetet i fråga. Rabatterna inom de kollektiva färdmedlen varierar enligt kommun. I samband med studentkårsavgiften betalar de utländska universitetsstuderandena också en hälsovårdsavgift, vilket ger dem tillgång till SHVS tjänster i samma utsträckning som de finländska universitetsstuderandena. Den ort där yrkeshögskolan är belägen ansvarar för studenthälsovården vid yrkeshögskolorna. Enligt klientavgiftslagen 734/1992 kan av den som har sin hemort utomlands uppbäras en avgift som får vara högst lika stor som kostnaderna för serviceproduktionen, om inte något annat följer av internationella avtal som binder Finland. I praktiken innebär det att utländska studerande som studerar vid yrkeshögskolor och kommer från länder utanför EU och EES och som inte har sin hemkommun i Finland skall ha tillräckligt med pengar för att kunna betala de faktiska kostnaderna för hälsovården eller en försäkring som täcker eventuella sjukkostnader. Också universitetsstuderande som behöver anlita tjänster utanför SHVS, till exempel sjukhusvård, förväntas stå för kostnaderna själva. Tillhandahållandet av hälso- och sjukvårdstjänster för utländska studerande har i många fall gett upphov till oklarheter i kommunerna. Arbetsgruppen för utveckling av målen för och innehållet i studenthälsovården (STM 2005:6) har rekommenderat att social- och hälsovårdsministeriet i brådskande ordning utreder och utarbetar anvisningar för dels organiseringen av hälso- och sjukvårdstjänster för utländska studerande, dels finansieringen av kostnaderna. EU-länderna skall i början av 2007 inleda verkställandet av direktiv 2004/114/EG som handlar om bl.a. förutsättningarna för studerande från tredje land att resa in och vistas i landet. Enligt direktivet skall alla studerande ha en sjukförsäkring när de kommer till ett EUland för att studera där. 2.3.1 Studiestöd Utlänningar som har kommit till Finland i studiesyfte kan inte få finländskt studiestöd. Utlänningar som är permanent bosatta i Finland och som vistas i landet av andra skäl än studier kan beviljas studiestöd. Grunderna för vistelsen i landet prövas med stöd av bestämmelserna i utlänningslagen. Studiestöd kan beviljas utlänning som 1) har beviljats ett sådan kontinuerligt eller permanent uppehållstillstånd som avses i 33 i utlänningslagen (301/2004); 2) är medborgare i Europeiska unionen, därmed jämförbar person eller familjemedlem till unionsmedborgare enligt 153 och 154 i utlänningslagen vars uppehållsrätt har registrerats enligt 159 i utlänningslagen; eller 3) är nordisk medborgare enligt 157 i utlänningslagen och har registrerat sin vistelse med ett internordiskt flyttningsbetyg. Studiestöd kan således beviljas utlänningar med permanent uppehållstillstånd. Likaså kan studiestöd beviljas utlänningar med kontinuerligt uppehållstillstånd. Kontinuerligt uppehållstillstånd beviljas exempelvis om personen i fråga - har varit finsk medborgare eller åtminstone den ena föräldern eller far- eller morföräldern är eller har varit finsk medborgare, - utför arbete eller bedriver näring av fortgående karaktär eller - är familjemedlem till en sådan person, - är återflyttare från det forna Sovjetunionens territorium, 21

- är familjemedlem till en finsk medborgare eller kan anföra personliga humanitära skäl, - beviljas asyl eller uppehållstillstånd på grund av flyktingskap eller behov av skydd och är familjemedlem till en sådan person. - Medborgare i Europeiska unionen och deras familjemedlemmar (eller med dem jämförbara isländska, norska, schweiziska och liechtensteinska medborgare och deras familjemedlemmar) har rätt till finländskt studiestöd om orsaken till vistelsen i landet är någon annan än studier och uppehållsrätten har registrerats i Finland på grund av att personen i fråga: - bedriver ekonomisk verksamhet i egenskap av avlönad arbetstagare eller självständig yrkesutövare och har tillräckliga medel och vid behov en sjukförsäkring, så att han eller hon inte under vistelsen i Finland behöver ty sig till utkomststöd enligt lagen om utkomststöd eller därmed jämförbara förmåner. Om personens uppehållsrätt har registrerats på grundval av att personen har antagits som studerande vid en läroanstalt i Finland och har tillräckliga medel för vistelsen och vid behov en sjukförsäkring, har han eller hon i regel inte rätt till finländskt studiestöd. Studiestöd kan beviljas bara sådana nordiska medborgare eller deras familjemedlemmar som vistas i landet av någon annan orsak än studier och vars vistelse har registrerats i Finland. Tillfällig vistelse betraktas inte som flyttning, och vistelsen registreras inte. Om en utlänning kommit till landet för studier och syftet ändras under vistelsens gång t.ex. till följd av äktenskap/samboförhållande, arbete/arbetslöshet, avgörs rätten till studiestöd utifrån de ändrade förhållandena. Studiestödsnivån är densamma för utländska och finländska studerande. Bostadstillägget är 80 procent av de godtagbara månatliga boendekostnaderna. Gränsen är 214,44 euro per månad (252 euro från 1.11.2005). Utgifter som överstiger detta belopp beaktas inte. Bostadstillägget är 26,90 171,55 euro per månad (från 1.11.2005 är maximibeloppet 201,60 euro). Statsgarantin för studielån för studier i Finland är 300 euro i månaden och för studier utomlands 440 euro i månaden. Enligt den nya examensstrukturen kan den som inleder sina studier den 1 november 2005 eller senare och fullgör studierna inom utsatt tid dra av en del av sitt studielån i beskattningen. Studielånsavdraget kan också beviljas sådana skattskyldiga som har omfattats av ett studiestödssystem som administreras av ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller av Ålands landskapsregering. Under läsåret 2003 2004 hade högskolorna 2 077 utländska studerande med studiestöd. 2.3.2 Stipendier Det finländska studiestödet gäller i regel inte utländska studerande och de nuvarande stipendiesystemen är otillräckliga. Utländska studerande har emellertid många studiesociala förmåner, såsom måltidsstöd, möjlighet till studentboende och rabatter inom kollektivtrafiken, men levnadskostnaderna i Finland är höga. Stipendier som är avsedda för utlänningar som kommer till Finland beviljas i första hand sådana studerande som avlagt examen på minst Mastersnivå för påbyggnadsstudier samt för forsknings- och undervisningsarbete vid finländska universitet och forskningsinstitut. För studier vid yrkeshögskolor finns det inga stipendier. De flesta stipendieprogram administreras av Centret för internationellt personutbyte CIMO. Stipendieprogrammet The Finnish Government Scholarship Pool grundar sig på avtal om kulturutbyte, kulturutbytesprogram och bilaterala stipendieutbytesprogram som ingåtts av regeringen. Dessutom finns det 22

stipendieprogram för forskarstuderande och forskning i finska språket och litteraturen, fennougristik samt etnologi och folkloristik och för sådana forskarstuderande och forskare i finska språket och kulturen som representerar Rysslands finskbesläktade folkgrupper. Via CIMO:s stipendieprogram har Finland årligen tagit emot närmare 700 stipendiater, av vilka cirka 60 procent kommer från de prioriterade områdena. Stipendierna kan, beroende på program, sökas antingen av enskilda studerande eller av institutionerna vid det mottagande universitetet. Stipendieperioden omfattar vanligen 3 12 månader och månadsbeloppet varierar mellan 700 och 1 000 euro. Det finns väldigt få stipendier som är avsedda för enskilda examensstuderande från utvecklingsländerna. Hittills har högskoleutbildning inte prioriterats i Finlands utvecklingspolitiska program, som starkt betonar vikten av allas rätt till grundläggande utbildning. 2.3.3 Stöd till utländska forskare Under de senaste åren har man vinnlagt sig om att stärka internationaliseringen av forskarutbildningen. Finlands Akademi stödjer forskarskolorna genom finansiering av verksamhet, undervisning, kurser och internationalisering. Dessutom kan också utländska forskare delta i forskningsprojekt som finansieras av Finlands Akademi. I sådana fall utgör lönen till den utländska forskaren en del av den samlade finansieringen av forskningsprojektet. Även i forskningsprojekt som finansieras av Tekes kan man inkludera lönekostnader och andra kostnader för utlänningar som arbetar inom finländska forskningsprojekt. Medel beviljas organisationen i fråga, inte enskilda forskare. Också CIMO har ett stipendieprogram som är avsett för doktorander och som inriktat sig på Ryssland och länderna i Baltikum samt Mellan- och Östeuropa (CIMO Fellowship). 2.4 Studerandes ekonomiska situation För att beviljas uppehållstillstånd skall utländska studerande som kommer från länder utanför EU och EES kunna visa att deras försörjning är tryggad. En utländsk studerande skall ha minst 500 euro i månaden till sin disposition. Studerande som beviljats uppehållstillstånd för studier får arbeta under läsåret, men arbetstiden får inte överstiga 20 timmar per vecka. För arbete under loven finns inga begränsningar. Lönen för deltidsarbete under terminen kan innebära att myndigheterna efter prövning sänker kraven på den summa pengar som det förutsätts att den studerande behöver för sitt uppehälle till mindre än 500 euro per månad. Enligt undersökningar är försörjningen för examensstuderande i Finland i stor utsträckning beroende av förvärvsinkomster, stöd från familjen och besparingar. Enligt en utredning om integreringen av utländska examensstuderande i det finländska samhället (Kinnunen 2003) utgjordes i medeltal två tredjedelar av universitetsstuderandes inkomster av förvärvsinkomster. För studerande vid yrkeshögskolor däremot var stödet från familjen en viktigare inkomstkälla. Andra inkomstkällor var enligt enkäten stipendier från Finland och studentens hemland, studiestöd och studielån, moderskapspenning och andra former av sociala trygghetsförmåner, inkomster av företag och placeringar samt understöd och lån från vänner. Enligt undersökningen lever ett stort antal utländska examensstuderande under mycket knappa förhållanden. Förmodligen är det också så att finländska studerande vid behov har lättare att få arbete än utländska studerande. Under studietiden utförde de utländska 23