1 Beredskapsenheten Information om funktionen Telekommunikationer (Delutredning i ÖCB:s rapport till regeringen, Infrastrukturuppdraget - om sårbarheten i den tekniska infrastrukturen) 2000-05-01
1 2000-02-15 Telekommunikationernas sårbarhet Utredningen har gjorts av Post- och telestyrelsen (PTS). PTS skall tillgodose totalförsvarets behov av telekommunikationer under höjd beredskap och stärka samhällets beredskap mot allvarliga störningar på dessa kommunikationer i fred. PTS funktionsansvar berör främst de samhällsviktiga teleoperatörernas nät och tjänster. PTS har inte ansvar för nät som inte är allmänt tillgängliga som t.ex. försvarets telenät, elfunktionens och polisens nät. PTS har inte heller ansvar för den civila ledningens anslutningar, som ÖCB svarar för eller distributionen av radio- och TV-program, som SPF svarar för. PTS arbetsmodell för att säkra telekommunikationerna bygger enligt regeringens uppdrag på upphandling. Det har bedömts vara den mest kostnadseffektiva metoden för att åstadkomma resultat i en kommersiell omvärld med hög förändringstakt. Den kommersiella utvecklingen med mångfald och stark fokusering på affärer kompletteras på detta sätt från statens sida med särskilda åtgärder för att dra fördel av den kommersiella utvecklingen. Sårbarhetsbedömningar av den civila infrastrukturen måste följaktligen beakta såväl de kommersiella drivkrafterna som de kompletterande insatser som PTS genomför. 1. Utvecklingen på teleområdet Merparten av uppgifterna är hämtade ur Öhrlings Price Waterhouse Coopers analys på uppdrag av Post- och telestyrelsen av Den svenska marknaden för telekommunikation 1998. Rapport 1999-06-04. Viss uppdatering har skett. Läget vid årsskiftet 98/99 Marknaden för fast och mobil telefoni växte med 15 % från 1997 till 1998. Från 1994 har marknadsvärdet ökat med 52 %. Mobiltelefonins del av den totala marknadens värde har tredubblats från 1994. Mobil telefoni Vid årsskiftet 98/99 fanns det 4,1 milj. (ca. 5 milj. vid årsskiftet 99/00) abonnemang för mobila teletjänster, varav 3,6 milj.gsm. 42 % (56 %) av Sveriges befolkning beräknades ha mobilabonnemang. De tre mobiloperatörernas andel av GSM-abonnemangen var följande: Telia Mobile 48 %, Tele2(Comviq) 35 % och Europolitan 17 %. Utbyggnaden av näten fortsätter och kapacitet och täckning förbättras. Telia Mobiles nät når ca 99% av Sveriges befolkning medan Europolitans och Tele2s nät båda täcker ca 96%. Den geografiska täckningen för Telia Mobiles nät är omkring 80-90 % medan Europolitans och Tele2s nät har en täckning på ca 40-60%.
2 Fast telefoni Den totala marknaden för fast telefoni ökade under 1998 med 7 %. Antalet fasta anslutningar är cirka 6 milj. Telia är dominerade accessnätoperatör med 98 % av abonnemangen.1998 hade Telia 93% av marknaden för nationella samtal som uppgick till 8 181 mkr. Tele2 hade en andel på 3% och övriga operatörer hade växt kraftigt till 4%. För internationella samtal var konkurrensen fortsatt intensiv. År 1998 hade Telia 63% av marknadsvärdet, Tele2s andel var 15% medan övriga aktörer dubblade tillsammans sin andel och ökade från 11% av marknadsvärdet till 22% Den 11 september 1999 infördes förvalsreformen vilket innebär att konsumenten kan välja vilken operatör som den vill använda för nationella och internationella samtal. Till nationella räknas samtal till ett annat riktnummerområde. Samtal inom samma riktnummerområde kopplas genom den direktanslutna operatören om inte det lokala prefixet används. I en telefonundersökning från den 2 november 1999 svarade 41% av hushållen att de valt operatör. Av dessa svarade 51% att de valt Telia, 30% Tele2, 26% övriga och 4% svarade att de inte visste. Dessa siffror indikerar att marknaden har förändrats kraftigt vilket troligen kommer att synas i 1999 års statistik. Telia dominerade även marknaden för ISDN och hade vid årsskiftet 98/99 373 000 abonnemang. Internet Abonnenttillväxten för Internet har under de tre senaste åren varit kraftig. Antalet användare med uppringd access har ökat från 54 000 abonnenter till 1,4 milj. 1998. Fördelningen mellan företags- och privatabonnemang bedömdes vara 25 % resp. 75 %. Andelen abonnenter hos de tre största operatörerna var följande: Telia 32 %, Tele2 30 % och Telenordia 17 %. Nätinfrastruktur Nätinfrastrukturen kan delas upp i tre grupper. Överföring av information på långa distanser sker via stomnät. Regionala nät /stadsnät ger en ort eller region tillgång till lokaltrafik och uppkoppling mot stomnäten. Lokala accessnät ger kopplingen mellan hemmen/företagen och stadsnäten. Det finns fyra ägare av landsomfattande allmänt tillgänglig nätinfrastruktur. Alla fyra använder sin infrastruktur för internt bruk men hyr ut nätkapacitet i varierande utsträckning. Telia har en infrastruktur som täcker i stort sett hela landet i form av stomnät, regionala nät/stadsnät och lokala accessnät. Telias optokabelnät bedöms vara 5000 mil. Telia hyr ut nätkapacitet till teleoperatörer och slutkunder. Banverket har ett landsomfattande fiberoptiskt stomnät som går i järnvägarnas banvallar och är 1000 mil långt. Nätkapacitet hyrs ut till teleoperatörer och slutkunder. Svenska Kraftnät har ett fiberoptiskt stomnät som går i topplinan på kraftledningar. Det sträcker sig 180 mil i södra och mellersta Sverige. En utbyggnad i Norrland med ytterligare 120 mil pågår. Svenska Kraftnät hyr ut svartfiber, hittills endast till Tele2.
3 Teracom har ett radiolänknät som är både stomnät och regionalt nät för i första hand överföring av radio- och TV-program. Teracom hyr ut begränsad nätkapacitet (2 mbit/s) till bl.a. mobiloperatörer. Utfors är ny aktör på marknaden. Deras affärsidé är att tillhandahålla kapacitet medan andra leverantörer skall stå för innehållet. Utfors har hittills grävt ner 130 mil fiberkabel i de södra och mellersta delarna av Sverige. Utbyggnaden kommer att fortsätta och totalt är planerat 450 mil kabel. Det finns ett stort antal ägare av regionala nät/stadsnät. Telia äger nät i hela Sverige och på de flesta mindre orter är Telia det enda alternativet. 173 kommuner har någon form av stadsnät. 75 % bedöms ha kortare nät än 10 km och 20 % längre än 50 km. Kommunernas skäl till att investera i egen infrastruktur är oftast behoven hos den egna administrationen. STOKAB är efter Telia den största ägaren av stadsnät med 200 mil optokabel. STOKABs nät täcker större delen av innerstadskvarteren, de flesta kommunala inrättningar och kontors-, industri- och affärscentra i Stockholms stad. Det är också tänkt att centralorten i varje kommun i Stockholms län skall vara ansluten under 1999. STOKAB hyr ut svartfiber till teleoperatörer och slutkunder. I Stockholm finns således ett reellt alternativ till Telias nätinfrastruktur. Det största och mest betydelsefulla lokala accessnätet ägs av Telia. Det består i huvudsak av parkabel av koppar, det används för närvarande främst för telefoni, och når i princip alla svenska hushåll. I dagsläget finns endast ett fåtal andra aktörer på området med en liten andel av marknaden och därför finns ingen reell konkurrens. För att förbättra konkurrensen på accessnät föreslog PTS en lagändring i september 1999 för att möjliggöra för andra teleoperatörer att få tillgång till Telias accessnät. En lag förväntas träda i kraft i början av år 2001. Telia har dock aviserat att de tänker öppna upp accessnätet redan första kvartalet 2000. För taltelefoni utgör redan i dag GSM/NMT-näten alternativ till Telias kopparaccessnät vilket gör att Telia Mobile, Tele2(Comviq) och Europolitan kan räknas in bland accessnätsaktörerna. De lägre överföringshastigheterna, högre prisnivå och sämre geografisk täckning gör att mobilnäten ännu inte utgör ett fullgott alternativ till det fasta accessnätet. Utveckling Utvecklingen på telekommunikationsområdet kan karaktäriseras av fortsatt tillväxt av framförallt Internet och mobiltelefoni, konvergens mellan telefonioch datatrafik, konvergens mellan fast och mobil telefoni samt ökad utbyggnad av bandbredd i accessen. Det fasta telefoninätet är helt digitaliserat sedan den sista växeln hos Telia bytts ut till AXE-teknik 1998. Tillväxten inom mobiltelefonin sker i de digitala GSM-näten medan antalet abonnemang i de analoga NMT 450- och 900-näten stadigt sjunkit sedan 1995. Telia kommer att lägga ner NMT 900-nätet senast vid utgången av år 2000. En anledning till avvecklingen är att NMT tar upp högre kapacitet per talkanal än GSM på grund av den analoga NMT-tekniken. Genom avvecklingen kommer GSM-tekniken att få ökat bandutrymme. GSM-
4 näten ger också fördelar i form av bättre ljudkvalitet och tillgång på tjänster som t.ex. nummerpresentation, fax- och dataöverföring. Redan under 1996 uppfyllde Telia, Tele2 och Europolitan de täckningskrav som ställdes i licenserna för GSM 900. Det innebär att de täcker alla samhällen med mer än 10 000 innevånare och alla europavägar. GSM 1800 operatörerna skall täcka 50 % av befolkningen i Sverige och alla orter med mer än 50 000 innevånare. Telia, Tele2 och Europolitan bygger ut GSM 1800-nät för att öka kapaciteten. De räknar med en fortsatt stark trafiktillväxt p.g.a. ökad samtalstrafik, ökad efterfrågan på befintliga tjänster, nya tjänster samt mobil datakommunikation och Internet. GSM 1800-näten kommer att vara viktiga i de större städerna i Sverige där frekvenserna på GSM 900 redan utnyttjas maximalt. Ny Teknik i GSM Utvecklingen från dagens överföringshastighet på 9,6 kbit/s till morgondagens UMTS-nät år 2002 med möjlig kapacitet upp till 2 Mbit/s kommer att gå i etapper genom att uppgradera GSM. Det finns för närvarande ett antal möjliga tekniker som utvecklas för att uppgradera datahastigheten. HSCSD (High Speed Circuit Switch Data Technology) är en ny teknik för att öka kapaciteten för kretskopplad överföring som under 1999 2000 kommer att introduceras på marknaden. Under år 2000 planeras den paketförmedlade tekniken GPRS (General Packet Radio Service) att kunna användas och 2001 beräknas EDGE (Enhanced Data Rates for GSM Evolution) att introduceras. HSCSD tekniken medger en ökning av överföringshastigheten på GSM-nätet genom att mjukvaran uppdateras i basstationerna. Kapacitetsökningen sker i huvudsak genom att fler kanaler används för överföring, vilket praktiskt kan begränsa den maximala överföringskapaciteten. För närvarande används en talkanal med kapacitet på 9,6 kbit/s för att överföra data men med den nya tekniken utökas kapaciteten för en talkanal till 14,4kbit/s. Dessutom kommer användare kunna använda fler kanaler tillsammans vilket möjliggör högre kapacitet. Europolitan informerade den tredje september att de som första operatör i världen kan erbjuda en hastighet av 43,2 kbit/s. Flaskhalsen är dock att det för närvarande bara finns terminaler som stödjer 14,4 kbit/s. Konsumenterna får möjlighet att utnyttja den högre kapaciteten senare när nya modeller kommer som stödjer 43,2 kbit/s. Detta alternativ är relativt dyrt för användaren p.g.a. att man hela tiden har en uppkopplad förbindelse på precis samma sätt som vid ett telefonsamtal. GPRS som är nästa steg kommer efterhand att erbjuda en överföringshastighet på upp till 115 kbit/s. Förändringen jämfört med de tidigare teknikerna är att GPRS använder sig av paketförmedlad överföring, en teknik som ger ett effektivt utnyttjande av radioresurser för datatrafik genom att flera användare kan dela på en tidlucka. Detta innebär att man alltid kan vara uppkopplad utan att några tidluckor allokeras. På så sätt slipper man de långa uppkopplingstiderna och inloggningsförfarandet. Många menar att införandet av GPRS ger möjlighet för marknaden att kraftigt expandera eftersom tekniken ger möjlighet till att utnyttja datatjänster till en lägre kostnad. En viktig fördel är tåligheten mot störningar i radioförbindelsen. Dagens kretskopplade
5 förbindelser kopplar ner samtalet även vid korta avbrott i radioförbindelsen. En ytterligare fördel med GPRS är att Internet-tjänster som utnyttjar TCP/IPprotokollet kan användas. Nästa utvecklingssteg kallas EDGE och innebär att man för in en ny form av modulation av radiosignalen. Härmed kan den maximala överföringshastigheten flerdubblas, både för krets- och paketkopplade tjänster. En överföringshastighet på upp till 384 kbit/s nämns ofta. Liksom de tidigare teknikerna kommer EDGE att finnas tillgängligt för GSM-operatörer. Som en konsekvens av den begränsade geografiska utbyggnad som inledningsvis kommer att ske för UMTS är det sannolikt att de flesta bandbreddshöjande utvecklingsstegen i GSM kommer att implementeras i stora delar av näten. Dessa tekniker möjliggör att nya och snabbare tjänster kan erbjudas mobilt. HSCSD tillsammans med WAP (Wireless Application Protocol) är det första steget till mer avancerade mobila datakommunikationstjänster. Den förbättrade överföringshastigheten innebär att mobila datakommunikationstjänster blir mer attraktiva för användarna. När GPRS integreras i de mobila näten utökas överföringshastigheten ytterligare vilket höjer kvaliteten på tjänsterna och även utökar det möjliga utbudet. Dessutom möjliggör GPRS-tekniken tjänster som kräver ständig uppkoppling. Dessa tjänster är möjliga genom att användaren hela tiden kan vara uppkopplade utan att detta belastar nätet eftersom paketförmedlad datakommunikation endast använder en radiokanal när information sänds eller tas emot i motsats till kretskopplad datakommunikation som även belastar nätet när information inte överförs. Införandet av GPRS kommer att medföra behov av en ny betalningsstruktur. I dag betalar den mobila användaren för hur lång tid uppkoppling sker till mobilnätet. Eftersom GPRS tekniken ger möjlighet att vara uppkopplad utan att belasta nätet kommer troligen användaren att betala för utnyttjad kapacitet. Ovanstående utvecklingssteg är, till skillnad från UMTS, en ren utveckling av GSM-näten. Bland annat används samma frekvensband som i dagens GSM. Tjänsteinnehållet blir begränsat i förhållande till UMTS men täckningen kommer antagligen att vara större under överskådlig tid. En trolig utveckling är en utbyggnad av UMTS som täcker de mest tätbefolkade områden medan GPRS står för täckningen där efterfrågan är mindre. Med kombinerade terminaler (GSM/UMTS) kan en kombinerad tjänst erbjudas av den som har tillgång till båda sorternas nät. En utveckling som äger rum inom mobiltelefonin är att mobiltelefonen i vissa fall används i stället för den fasta telefonen för telefoni. För privatpersoner är denna användning begränsad men för kontor och företag ersätter den mobila telefonen allt mer fasta telefoner för telefonitjänster. Det som stoppar en snabbare konvergens mellan fast och mobil telefoni är prisskillnaden, samtalskvaliteten i de mobila näten och bandbredden vid dataöverföring. Kvaliteten i GSM-näten upplevs av många som ojämn för att mobiltelefoni helt skall kunna ersätta fast telefoni. Kvaliteten förbättras emellertid i och med att
6 EFR-teknik införs i mobilnäten. (EFR, Enhanced Full Rate, är den senaste generationens röstkodare för GSM-nät.) När det gäller tjänsteerbjudanden så liknar tjänsterna i det fasta och det mobila näten allt mer varandra. I vissa fall är tjänsterna mer sofistikerade i det mobila näten, vilket delvis beror på att terminalerna för mobil telefoni innehåller mer funktionalitet. Det fasta nätet har främst fördelar inom tjänster som kräver mer bandbredd än de 9,6 (14,4)( 43.3) kbit/s som GSM-näten erbjuder i dag. Internetaccess Det finns idag ett flertal olika accessformer för anslutning till Internet. Uppringd access i fasta telefoninätet med modem (56 kbit/s) är det vanligaste för privatanvändare och mindre företag. ISDN (Intergrated Services Digital Network) ger över koppartråd en uppringd digital förbindelse med 128 kbit/sek. Dessa två accessformer ger privatanvändarna i dag tillgång till Internet som i de flesta fall är tillräcklig för enklare användning. Det ökade behovet av bandbredd gör dock att ISDN inte längre är det självklara alternativet konsumenterna efterfrågar. Bredbandsuppkoppling, kapaciteten varierar mellan olika leverantörer. Kabelmodem till kabel-tv-näten kan få ett visst genomslag i de områden som redan idag har kabel-tv. Kapacitet 0,5 flera Mbit/s. Idag har endast ett fåtal procent av kabel-tv bolagens TV kunder även Internetaccess via Kabel-TV. ADSL (Asymmetrical Digital Subscriber Line, teknik för att kunna överföra ca. 2-8 Mbit/s över vanlig koppartråd) har också potential att bli en vanlig accessform för hushåll och små och medelstora företag. Telia har under 1998 och 1999 gjort omfattande test av tekniken mot hushåll och företag i Stockholm, Göteborg och Sundsvall. Internetaccess via satellit ger en överföringshastighet av 400 kbit/s. Även elnätsmodem är en möjlig accessform. Många bedömare anser dock att access via elnätet inte kommer att vara ett kommersiellt alternativ inom de närmaste åren. PTS kommer att meddela tillstånd för yttäckande system vilket kommer att möjliggöra radioaccess från punkt till multipunkt. Bandbredden ut till hushållen är inte den enda begränsande faktorn i systemet. Uppkopplingen från Internetoperatören till Internet är ofta en flaskhals och det är relativt vanligt att systemen överbokas, vilket leder till låg bandbredd per användare under högtrafiktimmar. IP-telefoni IP-telefonin är under utveckling. Internet Protocol (IP) är det protokoll med vilket data skickas till och från olika enheter på Internet. Varje enhet har en unik adress som identifierar den och skiljer den från andra enheter. När data
7 skickas eller tas emot delas den upp i små paket, som innehåller IP-adressen för både sändare och mottagare. IP är ett förbindelselöst protokoll, dvs. det finns ingen etablerad förbindelse mellan de kommunicerande ändpunkterna till skillnad från t.ex. dagens publika telenät med kretskopplad teknik. Detta möjliggör att data från en mängd olika enheter kan skickas över samma kanal. Det är viktigt att inte förväxla ren IP-telefoni med internettelefoni. IP-telefoni överförs via ett lokalt nätverk (LAN) eller ett fjärranslutet nätverk (WAN) med hjälp av IP-protokollet. Detta skiljer sig från internettelefoni, där trafiken överförs över det publika Internet där inga garantier finns för en viss samtalskvalitet eller maximal fördröjning. Internettelefonin kan sägas vara en delmängd av IP-telefonin. Det är främst telefoni över egna IP-baserade nät som är aktuell som komplement till dagens publika nät med kretskopplad teknik. En markant kvalitetsförbättring har skett med tekniken. Marknaden är tydligt inriktad mot IP som bärande protokoll och alla de stora tillverkarna av nätverksutrustning arbetar intensivt med att ta fram nya produkter inom området. Två huvudsakliga områden där IP-telefoni kommer att få tidigt genomslag kan identifieras. Det första är möjligheten att utnyttja företagens lokala nätverk även för telefoni. Detta kommer att ge kostnadsbesparingar åt företagen då de kan utnyttja det egna nätet för både telefonin och data. Företag och organisationer kan även utnyttja hyrda förbindelser för IP-trafik mellan egna kontor på olika platser. Det andra är långdistanssamtal pga. kostnadsfördelar. Det som kan bromsa tillväxten inom IP-telefonin är om priserna på internationella samtal över publika kretskopplade nät faller betydligt mer och snabbare än beräknat. Då kommer kraven på samtalskvalitet att öka hos IPtelefonin som då inte kan ses som ett lågprisalternativ. I framtiden kommer abonnenterna vid vanliga samtal inte att märka vilket teknikval operatören gjort. Operatörerna kommer att använda IP-teknik i det bakomliggande nätet när detta är det bästa alternativet och annan teknik i andra fall. Innan IP-terminaler finns tillgängliga på bred front på marknaden bedöms IP-telefoni huvudsakligen att handla om att ersätta teknik i nätverk som binder samman städer och länder (backbone-nät). Det är först när telefonin paketeras med bild, data mm. och när integrerade tjänster erbjuds som en skillnad kommer att upplevas. Nätinfrastruktur Optokabelnät kommer att fortsätta att byggas ut både vad gäller geografisk täckning och kapacitet. Telia, Utfors och Svenska Kraftnät bygger t.ex. nya anläggningar i triangeln Stockholm-Göteborg-Malmö. Nya tekniker för våglängdsmultiplexering tas i bruk, vilket ökar kapaciteten i befintlig infrastruktur. Utbyggnaden av stadsnät bedöms komma att fortsätta. Omfattningen, särskilt i glesbygd, blir mycket beroende av statsmakternas ställningstagande till utredningen Bredband för tillväxt i hela landet och i vilken omfattning staten vill lämna bidrag till utbyggnad. Betänkandet, som publicerades i juni 1999, innehåller en rad förslag till åtgärder i syfte att skapa en väl fungerande IT-infrastruktur för att Sverige skall behålla sin roll som ledande IT-nation. Målet som det beskrivs i betänkandet är dels att ITinfrastrukturen skall vara väl utbyggd och öppen helst till kostnadsbaserade
8 priser, dels att detta skall ske genom ett gynnande av sund konkurrens och mångfald. Särskilt anges att säkerhetsfrågor måste uppmärksammas vid utbyggnaden av nya nät med många ägare och operatörer. Konkret föreslår betänkandet att staten genom ett nationellt strukturprogram skall kartlägga befintlig infrastruktur för att kunna bestämma var behov av ytterligare utbyggnad föreligger. Kommuner och landsting ges en roll i att planera egna program för försörjning av bredbandsledning inom sina gränser. Staten skall dock i denna utbyggnad ha en samordnande funktion. Betänkandet föreslår också en rad andra åtgärder, exempelvis av regionalpolitiskt slag och rörande främjandet av utbyggnaden av kanalisation, vilka syftar till att uppfylla målen. Som en följd av betänkandet gav regeringen i oktober Svenska Kraftnät i uppdrag att bedöma möjligheterna till en snabb och effektiv utbyggnad av ledning för bredbandskommunikation via befintliga kraftnätsledningar. Utöver ovan nämnda utredningsinsatser har regeringen även tillsatt en utredning som skall undersöka hur det planerade stomnätet kan bindas samman med bostäder och företag. Det slutliga ställningstagandet till under vilka förutsättningar utbygganden av IT-infrastrukturen kommer att ske kan till sin inriktning komma att redovisas i IT-propositionen i mars 2000. Utvecklingen av accessnät har delvis redovisats under avsnittet Internetaccess. ADSL-teknik för att öka kapaciteten i befintligt kopparnät, utnyttjande av kabel-tv-nät, elnät och satellit är möjliga alternativ. Bredbandsutvecklingen i GSM-näten med GPRS och UMTS ökar deras användbarhet som accessnät. Inom ett par år bedöms allt mer fiber dras längre ut mot slutkund även för privatpersoner. Bostadsbolag är allt mer intresserade och även andra aktörer som energibolag och kommunala bolag med stadsnät visar intresse. En trolig utveckling är att fiber kommer att erbjudas som en gruppanslutning för t.ex. ett hyreshus eller till närmaste kopplingspunkt mot slutkunden. Radioteknik för punkt till multipunkt access (LMDS) är framtida accessalternativ främst för operatörer som vill erbjuda egen access till slutkund. 2. Hotbild Generella aspekter Förändringar i vår omvärld och inom teleområdet har medfört stora omvärderingar av hot och risker. Allt är emellertid inte av negativ art. Till det positiva hör att risken för ett väpnat angrepp bedöms som mycket liten. Tid antas finnas för att vidta lämpliga anpassningsåtgärder. En stark kommersiell utveckling ger tillgång till nya kommunikationsmöjligheter. Tekniken är helt digitaliserad med ökad funktionssäkerhet och minskad risk för avlyssning som positiva konsekvenser. En mångfald av fysiska och logiska nät växer fram såväl inom de fasta som de mobila telenäten. Sammantaget ger denna utveckling en rad möjligheter att öka telekommunikationernas robusthet under förutsättning att de positiva effekterna tillvaratas på ett framsynt sätt. Samhällets ökade beroende av väl fungerande telekommunikationer minskar toleransen för avbrott och störningar. Kraven blir allt högre och samhällsviktiga funktioner förlitar sig alltmer på att kommunikation inom tele-
9 och dataområdet fungerar med stor säkerhet. Det innebär att behovet av insatser för att förebygga funktionsbortfall ökar. Den snabba teknikutvecklingen med nya tjänster kan medföra nya sårbarheter. Det blir ännu viktigare att kunna skydda infrastrukturen inte bara mot fysiska angrepp utan även mot allt mera sofistikerade logiska attacker. De kommersiella drivkrafterna och konkurrensen leder till ökad centralisering och koncentrering av nyckelfunktioner inom driftledning, övervakning och styrning av näten. Vital kompetens samlas till ett fåtal personer. Det är nödvändigt att dessa nyckelpersoner är tränade att hantera även situationer som är svårare än de som kan tänkas uppträda under normala kommersiella förhållanden Fredstida hot mot telekommunikationerna som kan leda till svåra påfrestningar på samhället Naturkatastrofer, sabotage och terroristhandlingar mot telesystem och samhällets elförsörjning samt intrång via telenät i teleoperatörernas styr- och övervakningsnät med stödsystem bedöms vara tänkbara hot som i fredstid kan leda till svåra påfrestningar på samhället. Svåra snöoväder kan medföra elavbrott i flera dygn. Översvämningskatastrofer kan åstadkomma stora avbrott på telekablar och elavbrott. Större teleanläggningar har egna stationära reservelverk medan mindre stationer och mobila basstationer endast har batterireserv för några timmars elavbrott. Fysiskt sabotage mot teleanläggningar kan ske med sprängladdningar, brandmedel, fordon och tunga verktyg. Åverkan kan ske på kablar, förstärkare längs kabelanläggningar och på yttre delar av radiolänk- och radioanläggningar. Sabotage mot elförsörjningen kan leda till långa elavbrott som kan medföra att telekommunikationer slutar att fungera inom mindre eller större områden om inte funktionen i större utsträckning utrustas med reservkraft. HPM (High Power Microwave, Högeffekt Pulsad Mikrovågsstrålning) är en typ av elektromagnetiskt vapen som är under utveckling. Det kan avge mikrovågspulser med mycket hög effekt via antennsystem med hög förstärkning. Det kan åstadkomma skada eller förstörelse på elektroniska system. Ett vapen som kan döljas i en skåpbil bedöms kunna verka mot en teleanläggning inom några tiotal meter. Den bedömningen måste dock verifieras med mätningar eftersom både husväggar och stativskåp minskar verkan. HPM anses vara ett tänkbart terroristvapen som dolt kan göra stor skada på viktiga system utan att skada personal. Intrång och manipulation av informationssystem (informationskrigföring) är ett hot som växer i takt med att det svenska samhällets beroende av informationssystem ökar. Utvecklingen av Internet har gjort att dess standard för datakommunikation är helt världsdominerande. Med en gemensam IPstandard kan vem som helst via Internet få tillgång till ett otal databaser i hela
10 världen. Utvecklingen medför samtidigt en ökad risk för att obehöriga, var som helst i världen, kan ta sig in i dåligt skyddade datasystem och göra ändringar - manipulera. Det finns i dag inte tillräckliga medel för att skydda datasystem mot kvalificerade intrång. Lösenord och brandväggar ger endast ett kortvarigt skydd. Telekommunikationer och datasystem är under stark utveckling både kommersiellt och tekniskt. Det medför nya sårbarheter men också möjligheter till förbättring av säkerheten. Det hot som för närvarande bedöms som det allvarligaste är intrång via teleförbindelser i datasystem av olika slag för att manipulera dem. Manipulationen kan ha olika syften, från att okynnesändra på hemsidor eller att utnyttja telekommunikationer utan att betala, till att störa eller förstöra datasystem för t.ex. elförsörjning, telesystem och betalningar. Något som på allvar skulle äventyra upprätthållandet av samhällets funktion vore en väl planerad massiv intrångsattack mot vitala stödsystem för samhällsviktiga funktioner. En sådan skulle kunna allvarligt störa t.ex. elförsörjning och telekommunikationer. Skydd mot den typen av hot utvecklas inte inom de kommersiellt betingade skyddsåtgärderna. Hot i krig Det allvarligaste hotet mot telekommunikationer i krig är anfall från luften med precisionsstyrda robotar och bomber mot stora telefastigheter med många viktiga funktioner som transmissionsnoder, tjänstenoder, televäxlar och driftledningar med stödsystem. Även sabotage och informationskrig (intrång) kan i en inledning vara effektiva åtgärder för att förstärka kaos i samhället och försvåra ledning. Om kärnladdningar används vid en konflikt utanför vårt land kan telekommunikationer påverkas av elektromagnetiska pulser (EMP). Slutsatser Totalförsvaret och samhället är i mycket hög grad beroende av väl fungerande telekommunikationer under såväl fred, kris som krig. Detta beroende ökar successivt. Ett begränsat angrepp mot telekommunikationer kan ske redan i fredstid där angriparen har goda möjligheter att vara anonym. Tidigt i en konflikt kan massiva angrepp ske i form av logiska intrångsattacker via telenät. Om konflikten eskalerar kan fysisk bekämpning av våra telekommunikationer komma att genomföras. Dessa anfall kan ske i första hand i form av precisionsbekämpning med långräckviddiga, luftburna vapen och med sabotörer. Totalförsvarets och samhällets beroende av väl fungerande telekommunikationer kommer att bestå och sannolikt öka. Den tekniska och ekonomiska utvecklingen inom telekommunikationsområdet medför en ökad centralisering av drift- och övervakningsfunktioner. Detta innebär ökad sårbarhet för den enskilda teleoperatören. Samtidigt ökar antalet operatörer, vilka har sina centrala ledningar på olika platser i landet. De fördelar som därmed genereras av en ökad mångfald bör tillvaratas. Utvecklingen av IP-teknologin kommer att gå mot en ökad globalisering av telekommunikationerna. Detta medför en ökad risk för att obehöriga, var som helst i världen, kan göra intrång och manipulera i dåligt skyddade system. Skyddet mot detta måste förbättras.
11 Elberoendet är omfattande för telekommunikationerna och måste beaktas. Avlyssningsrisken med enkla utrustningar minskar genom ökat utnyttjande av fiberkabel och digital teknik i radiokommunikation. Om delar eller hela nät slås ut ökar belastningen på andra nät. Här har mångfalden av nät, skilda från varandra, samt införande av prioritetssystem stor positiv betydelse. Effekten av EMP- och HPM-stridsmedel måste beaktas för telekommunikationernas nyckelfunktioner. Med hänsyn till ökningen av de IT-relaterade hoten mot telekommunikationerna och effekten av detta är det av stor betydelse att kunna analysera inträffade händelser och vidta lämpliga motåtgärder. 3. Sårbarhetsanalys och motåtgärder IT-attacker Det nya och i framtiden ett allvarligt hot mot telekommunikationer är en följd av Internetutvecklingen och att IP (Internet Protocol) är världsstandard för datatrafik med stora möjligheter till samtrafik. Därmed öppnas också angreppsmöjligheter mot dåligt skyddade datasystem och nät. Det är angeläget att dels klarlägga möjligheterna att utifrån göra intrång och manipulera i dessa, dels följa upp hur hotet utvecklas i Sverige. Post- och telestyrelsen har initierat intrångsanalyser med hjälp av s.k. Red Teams hos teleoperatörerna. Ett projekt med en liten grupp med kvalificerade hackers upphandlas av teleoperatören. Deras uppgift är att pröva om det går att utifrån via telenät ta sig in i teleoperatörens styr- och övervakningsnät. Upptäcks intrången? Kan nätelement (dataväxlar, telefoniväxlar, transmissionsutrustningar) manipuleras och sättas ur funktion? Nätens struktur och deras svagheter kartläggs. Analysen skall leda till att åtgärder vidtas för att försvåra intrång. Teleoperatörernas intresse och ansvar är att förhindra hacking och bedrägerier. PTS intresse är att planerade större attacker av en angripare utifrån kan försvåras eller förhindras. PTS delfinansierar därför analyserna av beredskapsskäl. Resultaten ägs av teleoperatören. PTS får del av resultaten av intrångsanalyserna och de motåtgärder som teleoperatören vidtar av kommersiella skäl. Skyddsåtgärder mot fientliga angrepp i större skala analyseras. PTS kan finansiera merkostnader för åtgärder som vidtas av beredskapsskäl mot det större hotet. Intrångsanalyser har genomförts hos tre teleoperatörer. Preliminärt kan sägas att analyserna har givit underlag för åtgärder som vidtagits av berörda operatörer. Tekniken inom teleområdet utvecklas mycket snabbt och telesystemen byggs ut med nya nät och tjänster. Risken är uppenbar att säkerhet och skyddsåtgärder kan bli eftersatta i denna konkurrensutsatta bransch. Intrångsanalyser bör därför kontinuerligt genomföras för att vidmakthålla en tillräcklig förmåga hos operatörerna att
12 upptäcka och ingripa mot intrångsförsök. Analyserna skall kontrollera om möjligheter till intrång finns och initiera motåtgärder. Även hotutvecklingen måste följas och analyseras. Nivån på hotet mot vårt land kan för närvarande bedömas som lågt i förhållande till hotet mot t.ex. USA. Det finns dock anledning att tro att hotet ökar efter hand som utnyttjandet av IP ökar. PTS avser att starta ett projekt som försöksvis under cirka två år skall ta emot rapporter om intrångsincidenter från teleoperatörerna, analysera dem och informera andra operatörer om hur angreppsmetoder förändras och på vilket sätt skydd och motåtgärder kan åstadkommas. Om projektet visar sig vara effektivt bör det efter en försöksperiod finansieras av intressenterna själva. Det är viktigt att operatörerna har förtroende för projektet så att inte affärskänslig information riskerar att bli känd. Projektet bör därför inte finansieras och styras av en myndighet. Ansvariga i samhället skall självfallet få del av hotutvecklingen och möjliga motåtgärder i sådan form att enskildheter inte avslöjas som kan drabba någon operatör. Fjärrstridsmedel Bekämpning av vitala funktioner med kvalificerade fjärrstridsvapen i form av precisionsstyrda robotar och bomber är vid väpnat angrepp det allvarligaste hotet mot telekommunikationer. Nyckelfunktioner som driftövervakning, trafikstyrning, uppgradering och förändringar i nätelement fjärrstyrs och centraliseras till en eller ett fåtal platser hos teleföretagen. Sårbarheten blir stor om vital teknik koncentreras till ett fåtal platser i byggnader som har ett otillräckligt skydd mot dessa vapen. Sedan mitten av 1980-talet har viktiga televäxlar och transmission i Televerkets/Telias nät placerats i bergskyddade teleanläggningar som har fullträffskydd mot detta hot. PTS har för telefunktionen haft precisionsstyrda luftburna vapen som det dominerande krigshotet och har under den tid PTS haft funktionsansvar sedan 1993 byggt sju nya bergrumsanläggningar och ytterligare en har påbörjats. Sju om- och tillbyggnader av äldre berganläggningar har gjorts under samma tid för telefunktionen. Totalt finns, vid utgången av år 2001, mer än tjugo skyddade teleanläggningar i bergrum över hela landet från Älvsbyn i norr till Malmö i söder. Alla nuvarande större samhällsviktiga teleoperatörers driftledningar har då utrymme i fullträffskyddade anläggningar dit de kan flytta vid höjd beredskap. Ungefär hälften av de tre GSM-operatörernas växlar kommer att vara fullträffsäkert placerade. Telias mest vitala teknik är bergskyddat placerad över hela landet vilket ger en godtagbar stomme av skydd för deras telesystem. De nya samhällsviktiga teleoperatörerna har utrymmen där vital utrustning placeras, med tyngdpunkt i de tre storstadsområdena. Långa elavbrott Ett tredje allvarligt hot mot telekommunikationer är långvariga avbrott i landets elförsörjning. Större telestationer har fast installerade dieselgeneratorer med drivmedel för cirka tre dygn. Mindre teleanläggningar nära abonnenterna (utflyttade abonnentsteg för fast telefoni och basstationer för mobil telefoni) har endast batterireserv för i allmänhet några timmars elavbrott. Vid t.ex. snöoväder är detta inte tillräckligt. Då erfordras tillförsel av reservkraftaggregat. Vid omfattande sabotage- och terroristangrepp mot elförsörjningen eller i krig kan elavbrotten bli långvariga inom stora områden.
13 För detta erfordras reservkraftaggregat i tillräcklig mängd för att hålla telefunktionen igång under veckolånga elavbrott. PTS har under 1998 och 1999 anskaffat drygt 1600 mindre elverk till de viktigaste teleoperatörerna. Genom avtal åtar sig operatörerna kostnaderna för drift och underhåll av aggregaten. PTS har svarat för investeringen. Antalet motsvarar teleoperatörernas behov av aggregat vid ett omfattande snöoväder som kan drabba del av landet. PTS kan enligt avtalet vid behov avgöra hur aggregaten skall utnyttjas vid t.ex. en större naturkatastrof. Ytterligare anskaffning är planerad. Skador i nät Vid en större naturkatastrof typ snöoväder eller översvämning, annan katastrof eller i krig kan telenät skadas eller bli överbelastade inom ett större eller mindre område. I sådana lägen behöver samhällsviktiga funktioner ha prioritet både i det fasta och i de mobila telefoninäten. Behov av förstärkning av telesambandet kan också uppstå inom ett katastrofområde. PTS har under 1996 och 1997 anskaffat tio mobila basstationer vardera till de tre GSMoperatörerna. PTS har av beredskapsskäl finansierat anskaffningen. Operatörerna svarar för drift och underhåll. Basstationerna får placeras ut och vara i drift i näten men de skall kunna flyttas vid behov. I avtal med operatörerna regleras hur de skall fördelas över landet. PTS kan vid behov avgöra hur de skall användas. PTS avser att införa ett prioritetssystem i fasta och mobila telefoninät för samhällsviktiga grupper. Systemet skall vara i drift i fredstid. Utredningar har genomförts 1998 av Ericsson Telecom AB och 1999 av de operatörer som skall införa systemet. Det bedöms preliminärt kunna införas med början år 2001. Teleoperatörernas och PTS personal måste tränas att hantera svåra skador på telenät. Centralisering av nätfunktioner En konsekvens av att nätfunktioner och tjänster centraliseras och att näten fjärrövervakas och fjärrstyrs är en ökad risk för att delar av landet kan bli telemässigt avskurna vid stora skador i näten. Risken är särskilt stor för Norrland och Gotland. Konsekvenserna av ett alltmer avlägset invasionshot är att särskilda satsningar på skydd av telekommunikationer i Norrbotten och på Gotland inte längre är lika angelägna. Den kommersiella utvecklingen för dessa områden ger dock inte samma säkerhet jämfört med resten av landet. Därför har PTS initierat utbyggnad av optokabel för att åstadkomma ytterligare transmission till Norrland. PTS säkerställer även att flera transmissionsnät kan utnyttjas vid stora skador, framförallt i krig, genom att bygga hopkopplingspunkter mellan optokabelnäten. Elektromagnetiska vapen Ett hot från HPM-vapen bedöms vara under utveckling. De anses vara särskilt lämpade för sabotage. Ett fordonsburet vapen i en skåpbil beräknas kunna skada teleutrustning inom några tiotal meter. En provmätning har genomförts mot en av Telias större telestationer. Teleutrusningarnas placering och väggarnas tjocklek gav ett gott skydd mot denna typ av HPM-insats. Mätningar kommer att göras på flera teleanläggningar för att ge underlag för hur allvarligt hotet är. HPM kan även initieras med hjälp av särskilda laddningar i t.ex.
14 bomber och robotar. Bergtäckning ger ett gott skydd. Även det EMP-skydd som de bergskyddade teleanläggningarna har skyddar mot HPM. EMP-verkan från höghöjdsexploderande kärnladdningar kan skada teleutrustning antingen genom direktstrålande eller ledningsbunden effekt. Fiberoptiska kablar påverkas inte av EMP och leder inte heller EMP. De fullträffskyddade teleanläggningarna har EMP-skydd i form av volymskydd och avsäkring av metallkablar. Volymskyddet utgörs av plåt som omsluter teknikbyggnaderna. Alla vitala telefunktioner som placerats i bergskyddade teleanläggningar har skydd mot EMP. 4. Sammanfattning Hoten mot telekommunikationerna precisionsstyrda bomber och robotar, intrång i teleoperatörernas nät för att sätta dem ur funktion, långvariga elavbrott och sabotage kan riktas mot många teleoperatörers nät var som helst i landet där en angripare bedömer att sårbarheter finns. PTS nuvarande satsning på fullträffskyddade teleanläggningar slutförs under försvarsbeslutsperioden. Centraliseringen av nätfunktioner, tjänster och övervakning samt fjärrstyrning av näten medför att delar av landet, främst Norrland och Gotland, riskerar att få avbrott i teletrafiken vid svåra skador i näten. Därför måste en fortsatt satsning ske på att öka mångfald och skydd i transmissionsnät som, långsiktigt är en förutsättning för säkerhet åt alla slag av telekommunikationer. Det är nödvändigt att skydda telekommunikationerna mot ett växande ITrelaterat hot och att följa upp hur hotet utvecklas. Ett prioritetssystem är viktigt för samhällsviktiga grupper och funktioner vid svåra störningar i telefonin. Med funktionsövningar tränas PTS och teleoperatörerna att hantera svåra skador på telenät som annars kan leda till svåra påfrestningar på samhället. PTS bedömer att telefunktionens förmåga att motstå väpnat angrepp ej är godtagbar. Vad avser förmåga att motstå svåra påfrestningar på samhället i fred är förmågan delvis godtagbar. Nedan redovisas PTS bedömning av motståndsförmåga avseende vitala funktioner inom telekommunikationsområdet. Funktion Svåra påfrestningar Väpnat i fred angrepp Skydd av driftledningar Godtagbar Ej godtagbar Elförsörjning Godtagbar Ej godtagbar Skydd mot IT-angrepp Ej godtagbar Ej godtagbar Internet, infrastruktur Ej godtagbar Ej godtagbar
15 Prioritet av telefoni Ej godtagbar Ej godtagbar Hopkopplingsmöjligheter Godtagbar mellan nät Ej godtagbar Transmission, Godtagbar Ej godtagbar nationell infrastruktur Med den planering som PTS har för de närmaste två åren anser PTS att telekommunikationernas sårbarhet och beredskap kommer att vara godtagbar vid försvarsbeslutsperiodens slut. Totalförsvaret bör därför i ökad omfattning kunna utnyttja publika nät i stället för att skaffa egna sambandssystem. Kapaciteten i GSM-näten ökar så att de blir fullvärdiga accessnät. Utöver Telias nät finns möjligheter att ansluta samhällsviktiga enheter till andra operatörers nät, som i ökad utsträckning utnyttjar annan transmission än Telias. När ett prioritetssystem införts kommer samhällsviktiga grupper att kunna ha prioritet i fasta och mobila telefoninät.