Lärdomsprov BROMARF-TENALA FISKEOMRÅDES NYTTJANDE- OCH VÅRDPLAN

Lärdomsprov BROMARF-TENALA FISKEOMRÅDES NYTTJANDE- OCH VÅRDPLAN Kivistö Lillemor, Ylönen Camilla Utbildningsprogram för fiskeri och miljö 2005

ÅBO SAMMANDRAG YRKESHÖGSKOLA Utbildningsprogram för fiskeri och miljö Kivistö Lillemor och Ylönen Camilla Bromarf-Tenala fiskeområdes nyttjande- och vårdplan Handledare: Arto Huhta, Raisa Kääriä och Gabriella Lindholm Maj 2005 Sidoantal 47+9 Bromarf-Tenala fiskeområde är beläget i Ekenäs kommun i västra Nyland. Områdets totala vattenareal är 19 700 hektar, varav ca 17 800 ha på havsområdet och ca 1 900 ha insjöar. Vattenägoförhållandena är mycket splittrade och majoriteten av både de samfällda och skiftade vattenområdena är små. Den övervägande delen ägs av privatpersoner. Fiskeområdet har ett uppskattat fisketryck på drygt 3 % år 2001. Yrkesfisket som idkas är s.k. skärgårdsfiske. Fiskeområdet har ett rätt välfungerande utplanteringssystem och man har redan tidigare gått in för vissa maskstorlekar inom nätfisket. Planen innehåller en utredningdel och en nyttjande- och vårddel. I planen ges allmänna råd för ordnandet av fiske. De viktigaste råden är följande: rekommendationer av minimått och knutavstånd rekommendationer av utplanteringsarter och kvalitetskriterier för utplanteringsfisk effektiverad fiskeövervakning delägarlagens samarbete bör utvecklas Nyckelord: fiskeområde, Bromarf-Tenala, nyttjande- och vårdplan Förvaringsplats: Åbo yrkeshögskolas bibliotek

TURKU POLYTECHNIC ABSTRACT Degree program of fisheries Kivistö Lillemor and Ylönen Camilla Management and utilization plan for Bromaf-Tenala fishing area Instructor(s): Arto Huhta, Raisa Kääriä, Gabriella Lindholm May 2005 Total number of pages 47+9 Bromarf-Tenala fishing area is located in Ekenäs municipality in western Nyland. The area covers 19 700 hectares of water which about 17 800 hectares is water and the reaming 1 900 hectares are lakes. The ownership of the waters is very scattered and the majority is collective owned or private water areas. The fishing area had an estimated fishing pressure of about 3 % year 2001. Professional fishing that is taken place in the area is so called archipelagic fishing. Bromarf-Tenala fishing area has a setting plan for fish settings that is working well and they are using regulated sizes of mesh for net fishing. The plan consists of a investigation part and a management and utilisation plan. The most important guide lines are as follows: Recommendation for minimisize of fish and distance between knots in net fishing. Recommendation of species for setting fish and quality criterions for setting fish. A more effective fishing control. The cooperation of the small fishery associations should be developed. Keywords: Fishing area, fishery association, Bromarf, Tenala Deposit at: Library of Turku polytechnic

1 FÖRORD... 6 2 GRUNDDEL... 7 2.1 Vad är ett fiskeområde?...7 2.2 Vad gör ett fiskeområde?...7 2.3 Fiskeområdets placering, storlek och vattenägare...7 2.4 Allmän beskrivning av området...8 2.4.1 Gennarbyviken...8 2.4.2 Havsområdena...9 2.4.4 Markområdena...9 2.4.5 Farleder, båttrafik, fiske- och småbåtshamnar...10 2.4.6 Rekreationsområden...10 2.4.7 Skyddsområden...11 2.5 Vattenkvaliteten...11 2.6 Inom området verkande fiske- och miljöorganisationer...13 2.6.1 Bromarf fiskargille...13 2.6.2 Nylands fiskarförbund...14 2.6.3 Krogars vattenskyddsförening...14 2.7 Yrkesfiske...14 2.8 Fiskodlingar...15 2.9 Fritidsfiske och fisketurism...16 2.9.1 Gammelgädda-projektet...18 2.10 Fiskbestånden...19 2.10.1 Gös...19 2.10.2 Abborre...19 2.10.3 Sik...20 2.10.4 Gädda...20 2.10.5 Strömming...20

2.10.6 Lax...21 2.10.7 Havsöring...21 2.10.8 Mört, braxen, björkna...21 2.11 Utplanteringar...22 2.12 Olika bestämmelser som påverkar fisket...22 2.13 Dagens fiskeövervakning...22 2.14 Annat som påverkar fisket...23 2.14.1 Sälen...23 2.14.2 Storskarven...24 2.15 Pågående undersökningar/utredningar/uppföljningar inom området...24 2.15.1 Grunda havsvikar som fiskarnas lekområden....24 3 FISKEOMRÅDENAS MÅL... 25 3.1 Mångsidigt fiske och nyttjande av vattenområden...25 3.2 Försiktighetsprincipen/underfiske...26 3.3 Skydd av viktiga lek- och yngelområden...26 3.4 Skydd av vattenkvaliteten och livsmiljöer...27 3.5 Samarbete...27 4 ÅTGÄRDER... 28 4.1 Samarbete...28 4.2 Information...28 4.2.1 Vattenägarinfo...29 4.3 Utplanteringar...29 4.4 Bestämmelser om fiske...31 4.4.1 Områdets egna bestämmelser...31 4.5 Andra fiskevårdsåtgärder...33 4.6 Fiskeövervakning...33

4.7 Delägarlag- Sammanslagning av små områden...34 4.8 Övriga åtgärder...35 4.8.1 Utmärkning av fiskeredskap och övervakning...35 4.8.2 Vattenområden för yrkesfiske bör försäkras...35 4.8.3 Fisketillstånd...35 5 FINANSIERING... 36 6 UPPFÖLJNING... 39 7 KONTAKTUPPGIFTER... 40 KÄLLOR BILAGOR BILAGA 1: PARAGRAFER BILAGA 2: UTPLANTERINGAR ÅREN 1995-2003 INOM BROMARF-TENALA FISKEOMRÅDE BILAGA 3: KVALITETSKRITERIER KARTBILAGOR 1. BROMARF-TENALAFISKEOMRÅDES GRÄNSER 2. REKREATIONS- OCH SKYDDSOMRÅDEN. FIGURER 1. Fördelning av vattendragens fosforbelastning 1995 belastningsektorvis. 2. Fördelning av vattendragens kvävebelastning 1995 belastningsektorvis. 3. Yrkesfiskefångsten i Nyland 4. Verksamhetsbidrag 1994-2003 5. Fiskekortsmedel 1994-2003. 6. Vattenägarersättningar 1997-2002. 7. Arealgräns (ha) då ersättningen överstiger 200 mk/30

TABELLER 1. Bromarf-Tenala fiskeområde i siffror.

6 1 FÖRORD Enligt lagen om fiske skall fiskeområdena göra upp en nyttjande- och vårdplan, som innehåller en utredning över fiskbeståndens tillstånd och allmänna riktlinjer för ordnandet av fiske och fiskevattenvård. I vattenrättsliga projekt skall man ta i beaktande fiskeområdets nyttjande- och vårdplan i tillräcklig mån. Man kan jämföra en nyttjande- och vårdplans rättsliga påverkan med region- och generalplanering. Bromarf-Tenala fiskeområdes första nyttjande- och vårdplan uppgjordes 1993 av Tom Abbors och planen godkändes vid områdets stämma 1993. Arbetet med att komplettera och uppdatera nyttjande- och vårdplanen påbörjades sommaren 2004 av vuxenstuderandena Camilla Ylönen och Lillemor Kivistö vid Åbo Yrkeshögskolas linje för komplettering av iktyonomexamen till yrkeshögskoleexamen. I arbetet har vi använt oss av nya publikationer från bl.a. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, Västra Nylands vatten och miljö rf samt Nylands Förbund samt sådana nya uppgifter som finns att tillgå utan en skriftlig fiskeriförfrågan. Fiskeområdets styrelse har hösten 2005 vissa små ändringar och kompletteringar i planen.

7 2 GRUNDDEL 2.1 Vad är ett fiskeområde? Fiskeområdena är lagstadgade samarbetsorgan, vars medlemmar är samfälligheterna i det gemensamma vattenområdet, vattenområdets ägare samt yrkes- och fritidsfiskarnas föreningar (LoF 71). Till fiskeområdet kan höra en kommuns eller flera kommuners vattenområden, vilka bildar ett fiskeriekonomiskt enhetligt område. Fiskeområdets mål är att effektivera vattnens fiskeriekonomiska utnyttjande på sitt verksamhetsområde. Fiskeområdena har en viss myndighetsfunktion. I Finland finns ca 225 fiskeområden. Enligt 1 i lagen om fiske skall vid bedrivande av fiske största möjliga produktivitet hos vattenområdena eftersträvas. För att nå dessa mål bör fiskeområdet göra en nyttjande- och vårdplan, som innehåller en utredning över fiskbeståndens läge samt allmänna riktlinjer för ordnandet av fiske och fiskevattenvård. Några paragrafer som ligger som grund för uppgörande av en nyttjande- och vårdplan finns uppräknade i BILAGA 1: Paragrafer. 2.2 Vad gör ett fiskeområde? Fiskeområdets offentligrättsliga uppgifter baserar sig på lagen om fiske. Fiskeområdet har rätt att göra beslut om bl.a. begränsningar gällande fiske och fiskeredskap för att säkerställa ett bestående fiskebestånd. Fiskeområdet besluter också om grunderna för utdelningen av statens fiskevårds- och spinnfiskeavgifter till vattenägarna. Fiskeområdet övervakar fisket och fiskerinäringens allmänna intressen. 2.3 Fiskeområdets placering, storlek och vattenägare Bromarf-Tenala fiskeområde är beläget i Ekenäs kommun i västra Nyland. Området består i huvudsak av den yttre skärgårdszonen på Bolaxsfjärden samt Porsö-Bredsundsfjärden och av långsträckta åsar inramade havsvikar, av vilka den viktigaste är Lindöviken och Hölklötfjärden. Dessutom hör sötvattenbassängen Gennarbyviken och några insjöar till fiskeområdet. Områdets

totala vatten areal är ca 19 700 hektar, fördelat på havsområdet ca 17 800 ha och insjöar ca 1 900 ha. Se kartbilaga 1. 8 Vattenägoförhållandena är mycket splittrade och majoriteten av både de samfällda och skiftade vattenområdena är små. Totalt finns ca 750 fastigheter på vattenområdet, varav ca 535 är skiftade och endast ca 90 är över 50 ha. Vattenområdena ägs till en del av lokala privatpersoner, men många av ägarna kommer från huvudstadsområdet (Esbo, Helsingfors, Vanda). En digitaluppdatering av vattenägarregistret inom fiskeområdet har tagits i bruk på hösten 2005. 2.4 Allmän beskrivning av området 2.4.1 Gennarbyviken Gennarbyviken är en havsvik som avskiljdes från havet vid Stagsund 1957 för att säkerställa färskvattentillgången för det då under planering varande järnverket i Koverhar. Idag fungerar Gennarbyviken förutom som en sötvattenbassäng för Fundia Koverhars ändamål även som reservoarvattenkälla för i första hand Hangö stad. (Holmberg 2000.) Efter avstängningen grundades Gennarbyvikens fiskevårdsförening 1971 för att tillvarata vattenägarnas intressen, då inga åtgärder dessförinnan vidtagits för att åstadkomma en kartläggning av förändringarna och ålägga intressenterna kompenserande åtgärder i Gennarbyviken (Abbors 1993). Viken är 16 km lång och dess totala areal 10,5 km 2. Gennarbyvikens tillrinningsområde är 120 km 2 stort. Den uppskattade tillrinningen är ca 1 m 3 /s, vilket medför att tillrinningsområdet har en tämligen liten betydelse för Gennarbyviken. (Holmberg 2000.) De viktigaste fiskarterna är gädda och abborre. Dessutom fiske efter sik och gös som ökat under de senaste åren. För Gennarbyviken finns en egen fiskevårdsplan för perioden 2000 2005 gjord av Ralf Holmberg på Västra Nylands vatten och miljö rf.

9 2.4.2 Havsområdena Havsområdena består av yttre skärgård, öppna fjärdar med exponerade holmar och stränder, inre skärgård samt långsmala skyddade havsvikar, vilka har en tämligen smal vassbevuxen strandzon. Däremot saknas rinnande vattendrag där fisk kan stiga i nämnvärd omfattning. Havsområdena är mycket varierande. (Abbors 1993.) 2.4.3 Insjöarna Insjöarna i området ligger geografiskt inom Salpaussälkä-ändmoränernas geomorfologiska område och sjöarna är på grund av detta rätt karga och näringsfattiga. Sjöarna är till arealen rätt små. De ligger sällan i omedelbar närhet till åkrar, vilket gör dem ställvis brunt humusfärgade. Detta är en orsak till att stränderna vid insjöarna är rätt glest bebyggda. (Abbors 1993.) 2.4.4 Markområdena Markområdena omfattar sammanlagt 443 km 2. Tätortsarealen är 4,4 km 2, vilket motsvarar 1 % av totalarealen. Jordbrukslägenheterna (246 st. enligt uppgifter från 1992) har en sammanlagd åkerareal på 55km 2. Den sammanlagda skogsarealen är mer än två gånger större än åkerarealen varför skogsbruket kan sägas dominera primärproduktionsstrukturen. (Abbors 1993.) Området är glesbebyggt. Antalet invånare inom fiskeområdet är drygt 2600 personer. Antalet fritidsbostäder har ökat kraftigt under de senaste åren. 1980 var antalet fritidsbostäder 1120 och 1989 drygt 1500. Den fasta bebyggelsen i skärgården är delvis rätt gammal, men också nya byggnader har uppförts under de senaste årtiondena. Den äldre bebyggelsen, som ofta övergått i fritidsbruk, ligger ofta nära stranden med utsikt över havet på platser som är skyddade från väder och vind. Tätortsbebyggelsen är koncentrerad till Tenala kyrkby. Den största delen av fritidsbebyggelsen inom området utgörs av bebyggelse med tillgång till bilväg. Bebyggelsen är litet mer koncentrerad i byarna Vättlax, Bredvik och Kvigos. I skärgården är med undantag av Porsö är bebyggelsen ganska gles, beroende på

båtförbindelsekrav och brist på småbåtshamnar. Fritidsbebyggelse typ semesterbyar finns på ett par platser inom området. 10 2.4.5 Farleder, båttrafik, fiske- och småbåtshamnar Inom området finns en farled som går över Bredsundsfjärden upp genom gloppet till Bromarf kyrkby samt farleden i nord-syd riktning på Bolaxfjärden, som går upp till Strömma kanal. Sedan går en farled till Pettu via Korsuddarna. En farled leder från Ekholms fjärden till Tenala kyrkoby. Båttrafiken i området består till största delen av transporter till och från fritidsbostäderna på öarna samt till och från fiskeplatserna. Största delen av båtturismen går förbi området på grund av bristen på småbåtshamnar. Inom området finns 3 småbåtshamnar, i Skataudden, i Bromarf och i Tenala. Småbåtshamnen i Tenala är inte avseddd för gäster. Egentliga fiskehamnar finns inte inom området. Den statliga pontonbryggan på Skataudden får användas för lossning och lastning av yrkesfiskare. Privata fiskehamnar finns i huvudsak i Padva och Vättlax. Sedan den första nyttjande- och vårdplanen 1993 skrevs, har fiskeområdets gränser ändrats så att Predium småbåtshamn vid Järnö inte längre hör till Bromarf-Tenala fiskeområde. Det finns det ca 200 platser vid mindre privata bryggor. 2.4.6 Rekreationsområden Inom Bromarf-Tenala fiskeområde finns några områden som är reserverade för rekreation och friluftsliv enligt Västra Nylands landskapsplan. Enligt landskapsplanen finns ett större område reserverat för rekreation i närheten av Ovanmalm träsk. I Vättlax Sandviken finns ett 22 ha stort område som hör till Föreningen Nylands friluftsområden och som har fungerande service. Därtill äger Helsingfors stad en stor del av Prästön norr om Hangö udd, ön ligger vid gränsen till Bromarf-Tenala fiskeområde och öppen för rekreation för Helsingforsbor. (Se kartbilaga 2). Det finns även simstränder i Nitlax, Orvlax, Vikstranden, Furutorp och Padva.

11 2.4.7 Skyddsområden Det finns flera naturskyddsområden och Natura 2000-områden inom fiskeområdets gränser. Syftet med Natura 2000- nätverket är att värna om naturens mångfald inom Europeiska Unionen. Dels är det värdefulla naturtyper man valt att skydda, dels hotade arter av växter och djur. I naturvårdslagen (1096/1996) nämns nio hotade naturtyper, som på grund av sina naturvärden är viktiga livsmiljöer och därför bör skyddas. Man kan inrätta privata naturskyddsområden i kraft av naturvårdslagen. Området Tapelsåsen-Lindöviken-Heimlax består av sju skilda delområden, som representerar tre typers områden. På Knopön, Framnäs och Flatholmens områden finns hemiboreliska ädelträdsskogar och lundar. Tapelsåsen och Sattala malms åsar har representativa fornstrandsmarker. Den tredje gruppen består av Lindöviken och Heimlax fågelvattensområden. Även Bölsviken-Bredviken området är både natura- och fågelvattenområde. Dessutom finns några mindre privata skyddsområden inom fiskeområdet varav de flesta är skyddade enligt fågeldirektivet eller naturskyddslagen. (Se kartbilaga 2). 2.5 Vattenkvaliteten De nyländska vattendragen belastas mest med näringsämnen förorsakade av diffus belastning från jordbruket och avloppsvatten från samhällen, industri och glesbebyggelse. I figurerna 1 och 2 har man framställt hur den totala belastningen av fosfor och kväve i vattendragen fördelas mellan olika belastningssektorer. Övergödningen syns i vattendragen bl.a. i att algblomningarna har blivit mer allmänna, vattnet har blivit grumligt, stränderna och fiskeredskapen har blivit slemmiga, växtligheten vid stränderna och i vattnet har ökat, de mera krävande fiskarterna har försvunnit och karpfiskarna har ökat (Nylands landsbygds- och skärgårdsprogram, 2001). Eutrofieringen av Finska viken har fortgått och blomningarna av blågrönalger har ökat trots att belastningen på Finska viken minskat. En orsak till detta är den fosforbelastning som frigjorts från bottensedimenten i och med de försämrade syreförhållandena.

12 Atmosfäriskt nedfall 1 % Naturlig urlakning 15 % Industri 1 % Samhälle 10 % Skogsbruk 1 % Gles bebyggelse Åkerodling 4 % 65 % Boskapsskötsel 3 % Figur 1: Fördelning av vattendragens fosforbelastning 1995 belastnngssektorvis. (Källa: Uudenmaan ympäristön tila, Nylands miljöcentral 1995). Atmosfäriskt nedfall 3 % Naturlig urlakning 20 % Åkerodling 36 % Industri 2 % Boskapsskötsel 3 % Gles bebyggelse 1 % Skogsbruk 1% Samhälle 34 % Figur 2: Fördelning av vattendragens kvävebelastning 1995 belastningssektorvis. (Källa: Uudenmaan ympäristön tila, Nylands miljöcentral 1995) Vattenkvaliteten i området påverkas av en betydande punktbelastning norr om Hangö udd i Bengtsårsområdet ( Visko Oy, Sandö gård) och av Oy Forcit Ab söder om Bengtsårområdet. Bengtsårområdet har årligen återkommande syreproblem. Under sommaren tar syret slut eller minskar kraftigt i områdets djupare delar. Detta syns i bottenfaunan, som är klart rubbad och

13 fåtalig i områdets djupare delar. Dessutom leder syreproblemen till att närsalter, som är bundna till bottensedimenten börjar frigöras till vattnet och på det sättet höjs djupvattnets närsalter med flere tiotal gånger. Denna inre eutrofiering ökar vattendragsbelastningen. Kvävebelastningen i området har med undantag av de senaste åren minskat klart och den är idag endast en bråkdel av vad den var då fabriken inledde sin verksamhet. Även i vattendraget kan man märka en lätt minskning av kvävehalterna jämfört med situationen på 1980-talet. I fosforbelastningen har det inte skett några stora förändringar under 1990-talet. (Holmberg & Jokinen 2004.) Tenalaviken, som består av Gretarbyviken, Hölklötfjärden, Lunkbölefjärden och Moderviken, är ett halvisolerat havsområde, med ett smalt och tämligen grunt sund som enda förbindelse med det utanförliggande havet. Vattendragsbelastningen från Tenala reningsverk upphörde på senhösten 1997 då reningsverket stängdes och områdets avloppsvatten började ledas till Ekenäs. I den mottagande Tenalaviken har den direkta inverkan från avloppsvattenbelastningen kunnat märkas som något förhöjda ammoniumkväve- och bakteriehalter i det ytnära vattnet. Vikens största problem är det försämrade syreläget under sensommaren. Detta har medfört en inre belastning av det redan från tidigare belastade havsområdet. Man tror inte att någon snabb förändring beträffande syresituationen är att vänta trots att områdets punktbelastning upphört. Den diffusa belastningen från ovanliggande jordbruksmarker i kombination med gångna års belastning räcker förmodligen till, att upprätthålla den uppkomna situationen ännu under en lång tid. ( Holmberg 2000.) Därtill påverkas vattenkvaliteten av diffus belastning från i första hand jordbruket. På den allmänna situationen inverkar även allmänsituationen i Finska viken och Östersjöns norra del. Salthalten är 2-3. Vattenkvaliteten i Gennarbyviken är tillfredsställande. 2.6 Inom området verkande fiske- och miljöorganisationer 2.6.1 Bromarf fiskargille Yrkes- och binäringsfiskare är i regel anslutna till det lokala fiskargillet som är i sin tur är ansluten till den regionala rådgivningsorganisationen Nylands fiskarförbund. Inom Bromarf- Tenala fiskeområde är Bromarf fiskargille verksamt. Bromarf fiskargille grundades på 1940-talet och har ca 40 medlemmar. En småskalig verksamhet bedrivs i form av ordnande av en gillesfest.

14 2.6.2 Nylands fiskarförbund Nylands Fiskarförbund r.f. (grundat 1907) utgör en sammanslutning av fiskargillen, delägarlag och fiskeområden i landskapen Nyland och östra Nylands kustområden. Fiskarförbundets egen målsättning och de av ministeriet givna resultatmålen definierar riktlinjerna för förbundets verksamhet. Förbundet strävar till att allmänt främja och utveckla fiskerinäringen inom sitt verksamhetsområde så att yrkesfiskets ställning tryggas utöver språkgränserna, att konsumtionen av inhemsk fisk ökar, att fiskbestånden utnyttjas rationellt samt för att förbättra på fiskevattnens produktionsförmåga. Förbundet arbetar med frågor i anknytning till näringsmässigt fiske, fiskerätt, fiskevård, rådgivning och information. (http://www.saunalahti.fi/~nyfisk/nyfisk_verksam.htm, [luettu 24.1.2005].) 2.6.3 Krogars vattenskyddsförening Krogars vattenskyddsförening rf grundades 1969. Föreningen har koncentrerat sig på att skydda havsnaturen och att få övergödningen att avta i vattnen norr om Hangö udd. Idag är även skyddet av grundvattnet, luftskyddet och bullerbekämpningen aktuella i föreningens verksamhet. Föreningen har varit en av de drivande krafterna bakom planerna på att bygga avloppsvattenledningar från bl.a. Visko till reningsverket i Stormossen i Hangö. (http://www.krogars.org/svenska/etus-sv.html, [luettu 24.1.2005].) 2.7 Yrkesfiske Vid ordnande av fiske bör yrkesfiskarnas behov alltid beaktas inom fiskeområdet. Inom Bromarf-Tenala fiskeområde idkas ett så kallat skärgårdsfiske. På området finns det ca 10 st yrkesfiskare som bedriver skärgårdsfiske (muntlig information: K-J Lindqvist 10.10.2004). Nät och skötar är de viktigaste redskapen och fångsten består till största del av gös, sik, flundra, abborre och strömming. Inom området bedrivs inget trålfiske för tillfället, men inom området finns vattenområden som lämpar sig för trålfiske.

15 Gösfångsterna har ökat och orsaken är den goda årsklassen 1997. En nedgång i gösfångsterna är att vänta, men en uppgång är sannolik då årsklasserna 2001 och 2002 visar sig i fångsterna (Fiskresurser 2004). Abborrfångsterna har minskat, men orsaken till att abborrfångsten har minskat är inte känd. I slutet av 1990-talet var det varma somrar som var gynnsamma för abborrens reproduktion som väntas visa sig i fångsterna (Fiskresurser 2004). Laxfångsterna fortsätter att minska och orsaken till detta har inte funnits. Det antas att sälen är en orsak men även utplanteringarnas misslyckande spelar en roll i detta. För gäddans, sikens och lakens del har inga större fluktuationer i fångsterna skett och inga större förändringar är att vänta. Mörtfiskarnas invasion ökar hela tiden och ser inte ut att ta slut. Ur figur 3 framgår att fångsterna i Nyland har gösen ökat medan de andra fiskarterna har minskat eller ligger ungefär på samma nivå som tidigare. Figur 3: Yrkesfiskefångsten i Nyland. (Källa: http://www.saunalahti.fi/~nyfisk 24.1.2005) 2.8 Fiskodlingar Inom Bromarf-Tenala fiskeområde finns idag inte fiskodlingar för odling av konsumtionsfisk. Däremot finns det i Gennarbyviken kassar för odling av en-somriga sikyngel och

16 havsöringssmolt. Om det skulle bli aktuellt med fiskodlingar, som använder minst 2000 kg torrfoder per år eller där fiskens tillväxt är minst 2000 kg per år inom området, skall lov sökas enligt miljöskyddslagen och förordningen. Dessutom kan man behöva lov enligt vattenlagen; 1 15, 9 2, 1 12-15, 9 7 och 1 18. Loven ansöks via den regionala miljöcentralen. 2.9 Fritidsfiske och fisketurism Fritidsfiske har ingen entydig definition, men kan anses omfatta sådant fiske som bedrivs under fritid inklusive dess immateriella värden samt till detta fiske knuten närings- och annan verksamhet som främjar och betjänar fritidsfiske (Fritidsfisket i Finland idag och i framtiden, 2001). Fritidsfiskare har alltmer förskjutits från fiske med nät och katsa i riktning mot spöfiske. Även specialisering på någon viss form av fiske eller på fiske av någon viss fiskart har skett. Utvecklingen av fisketurismen har ökat kraftigt det senaste 10 åren. Olika projekt har finansierats med medel från EU:s strukturfond för att produktifiera och marknadsföra fisketjänster vilket lett till att samarbete mellan fiske- och turistbranscherna ökat, som i sin tur resulterat till att tjänsterna utvecklats i allt marknadsföringsdugligare riktning (Fritidsfisket i Finland idag och i framtiden, 2001). Grundförutsättningarna för fisketurismen ligger i fiskerättsoch tillståndsfrågorna, nyttjande och vården av fiskevattnen, kringtjänsterna, produktutvecklingen och marknadsföringen. Det stora antalet fritidsfiskare utgör en stark grund för utvecklingen av fisketjänster. Enligt LoF 1996/1045 har var och en rätt att meta och pilka samt bedriva handredskapsfiske med spö, en rulle och ett bete, trollingfiske med ytterligare ett viktdrag eller en paravan inom byarågång. Undantaget är forsar och strömdrag i lax- eller sikförande vattendrag samt sådana vattenområden inom vilka fiske med stöd av något annat är förbjudet. För tävlingar i mete, pilkfiske och handredskapsfiske eller motsvarande anordnade tillställningar skall också tillstånd av fiskerättinnehavaren inhämtas. Handredskapsfisket, det sk. spinnfisket blev fritt enligt ovanstående från början av januari 1997. Att meta och pilka är avgiftsfria allemansrättigheter, men den som bedriver spinnfiske utan vattenägarens tillstånd skall förutom fiskevårdsavgiften betala en spinnfiskeavgift till staten. Denna fiskevårdsavgift/spinnfiskeavgift skall betalas av personer över 18 år men under 65 år.

17 Fritidsfiskarna är som aktivast under sommarhalvåret. De vanligaste fångsterna består av abborre, gädda, gös och sik. Införandet av det länsvisa spinnfiskekortet har haft en negativ inverkan på vattenägarnas inkomster. T.ex. trolling med flera än ett spö per person, fiskesafaris och fiske med nät fordrar dock fortfarande vattenägarens lov. Trolling har idag blivit ett populärt fiskesätt och det kräver stora vattenarealer. Intresset för fritidsfisket är stort inom Nyland. År 2001 fiskade 286 000 personer på Nylands havsområde. Den totala fiskefångsten av fritidsfisket inom Nyland var år 2001 ca 3,17 miljoner kg varav 115 000 kg inom Bromarf-Tenala fiskeområde (Toivanen & al 2002). Fisketrycket inom området har år 2001 uppskattats till 3,05 % (Bromarf-Tenala fiskeområdes verksamhetsberättelse, 2003).

18 Tabell 1: Bromarf-Tenala fiskeområde i siffror. Alla uppgifter är avrundade till närmaste tiohundra- eller tusental Uppgifterna om fritidsfiskare och fritidsfiskefångster baserar sig på statistik från publikationen Suomi kalastaa 2001, Kala- ja riistaraportteja nro 266 Bromarf-Tenala fiskeområde i siffror Fritidsfiske Fritidsfiske fångst Fiskare 87 400 st./år Tjuvfiskefångst 4 000 kg/år Fiskedygn totalt 76 000 dygn/år Totalfångst 117 000 kg/år Spinnfiske med 17 000 dygn/år Spinnfiske med 44 000 kg/år länskort länskort Spinnfiske med 14 000dygn/år Spinnfiske med 10 000 kg/å vattenägarens tillstånd vattenägarens tillstånd Mete och pilkfiske 31 000 dygn/år Mete och pilkfiske 27 000 kg/år Annat fiske mer vattenägarens tillstånd 14 000 dygn/år Annat fiske med vattenägarens tillstånd 32 000 kg/år Inom Nylands förbunds landsbygds- och skärgårdsprogarm 2001 vill man göra turistnäringen, där fisketurismen ingår, till en stark näring. Men man vill att utvecklandet av turisttjänster ska ske på ett sätt som värnar om miljön och betonar landsbygdens och skärgårdens krav. Speciellt på värdefulla naturområden och i skärgården skall turistflödet styras och vid behov begränsas. 2.9.1 Gammelgädda-projektet Gammelgäddan är ett nätverk av över 20 företagare längs den nyländska och östnyländska kusten. Projektet varade åren 2000-2003. Man ville erbjuda en mångsidig palett av tjänster från fiskebåtar och guider till stugor och mötesutrymmen, samt till en del styra gäddfisket till vissa platser. Med i projektet var ett par företagare från Bromarf-Tenala fiskeområde och åtminstone en av företagarna har fortsättningsvis verksamhet.

19 2.10 Fiskbestånden Fiskbeståndet i vårt land har redan länge lidigt antingen direkt eller indirekt av förändringar i livsmiljön. Miljöförändringarna har varit skadligast för de ekonomiskt högst värderade fiskarterna, vilka är arter som leker i strömmade vatten. Generellt är tillståndet för fiskbestånden i våra vattendrag relativt gott. Mångfalden i våra fiskbestånd har blivit smalare sedan ett antal bestånd av vandringsfisk försvunnit (Böhling & Salminen 2003). För yrkesfiskare är strömmingen, vassbuken, gösen, abborren och siken de viktigaste arterna. Inom Bromarf-Tenala fiskeområde är det gösen, siken och abborren de viktigaste arterna. Fritidsfiskarena är intresserande av gös, abborre, sik och gädda. 2.10.1 Gös Gösen trivs bäst i skyddade och en aning eutrofierade vik- och skärgårdsområden. Gösens lekområde är grunda havsvikar som snabbt värms på våren och har sten-, grus- eller lerbotten. Gösens förökningsframgång varierar årligen beroende på temperaturen. Gösen är vår ekonomiskt viktigaste kustart. Av yrkesfiskarnas gösfångster fångas största delen på senhösten, vårvintern och våren med nät. Under lektiden fås litet gös även i strömmings- och fjällfiskeryssjor. Fritidsfiskarnas gör fångster kommer under sommarmånaderna med nät och drag. 2.10.2 Abborre Abborren är en art som anpassar sig lätt. I de finska vattnen begränsar endast vattnets temperatur dess utsträckning. Abborren leker på områden där de förekommer vattenväxtlighet där rombanden kan limmas fast. Skillnaderna i årsklasserna är stora. Temperaturen är den viktigaste faktorn som inverkar på förekomsten av stora årsklasser på område där de inte förekommer skadliga miljöförändringar som inverkar på reproduktionen. Stora årsklasser bildas under varma somrar. Största delen av yrkesfiskarnas fångster kommer som bifångst från övrigt fiske under maj och juni med ryssjor och nät samt på sensommaren och hösten huvudsakligen på nät.

20 2.10.3 Sik Siken är en art som trivs i syrerika och kalla vattendrag och leker på grunda vatten med gruseller sandbotten i september-november. I vårt land förekommer olika ekologiska former av siken. Men de hör alla till samma art, Coregonus lavaretus. Längs med vår kust förekommer vandringssik, skärgårdssik och havslekande sik (sandsik, på finska karisiika). Skärgårdssiken är storvuxen, lokalt förekommande och förökar sig ställvis naturligt. Vandringssiken är beroende av utplanteringar. Havssiken växer långsamt. Den har betydelse på områden där det finns stammar, som förökar sig.(heikinheimo & al, 2004.) Sik fiskas mest med nät av yrkesfiskare och likaså med nät av fritidsfiskare, men under senare år har sikmetets andel vuxit särskilt vid den nyländska kusten (Fiskresurser 2003). Jämfört med nätfiskad sik är metad sik små i medeltal 35-38 cm, då man med nät i medeltal får sik som är ca 45 cm, då nätets knutavstånd är 45-51 mm. Största delen av den metade siken är vandringssik, som härstammar från utplanteringar. 2.10.4 Gädda Gäddan förekommer i hela vårt land och trivs nära strandvegetationen. I skärgådsvattnen har konstaterats att gäddan är en mycket lokal fisk som trivs i vegetationsrika grunda och lugna strandområden. Gäddan leker på våren då isen går och i havsområden håller leken på till juni. I långt eutrofierade vatten har man märkt att gäddstammen ofta försvagas. På havsområden är speciellt blåstångszonen viktig för gäddans levnadsmiljö och yngelproduktion, som föresvinner genom eutrofieringen 2.10.5 Strömming Strömmingen förekommer längs med hela vår kust. Strömmingen är en stimfisk som leker på våren men även höstlekande populationer förekommer. Strömmingen är den viktigaste arten för yrkesfiske och fiskas med trålare, ryssjor och i liten utsträckning nät. Strömmingens välbefinnande är helt beroende av Östersjöns tillstånd och regleringen av fiskbeståndet.

21 2.10.6 Lax Största delen av laxfångsten är beroende av utsättningar. Överlevnaden hos utplanterade laxyngel har varit svag efter är 1996. På Finska viken har överlevnaden varit ännu sämre än på övriga områden. Ryssjor och drivnät är de viktigaste fångstredskapen för lax. Sälen förorsakar skada på laxfisket längs hela den finska kusten. Skadornas mängd varierar på olika områden. T.ex. på Finska viken blev ca en fjärdedel av yrkesfiskarnas fångst förstörd av säl år 2002 (Fiskresurser 2003). Även skarven stör laxfisket på vissa områden. 2.10.7 Havsöring Havsöringsfångsten på havsområdet är nästan helt beroende av utplanteringar. Den största delen av ynglen utplanteras som åläggandeutplanteringar grundade på beslut av miljötillståndsverken (f.d. vattendomstol) som två-åriga smolt. Mest utplanteringar görs i Bottenviken och Finska viken. Fritidsfiskarna fångar största delen av havsöringen, yrkesfiskarnas andel har de senaste åren varit ca en fjärdedel. Havsöringsfångsterna har under de tio senaste åren minskat, fastän utplanteringsmängderna inte har väsentligt ändrats. De viktigaste orsakerna antas vara ändringar i fisket och efter 1990-talets mitt även utplanteringsfiskens sämre överlevnad. (Fiskresurser 2003.) 2.10.8 Mört, braxen, björkna Mörten har blivit rikligare i Finska vikens kustvatten, och är nu mycket allmän även i den yttre skärgården. Även braxen och björkna finns mer än förr. Mörten förökar sig i inre skärgården och vikar. Orsaken till att de blivit rikligare är en effektivare förökning, som sannolikt beror på att lekområdena eutrofierats. Från början har mört, björkna, braxen varit typarter för den inre skärgården. (http://www.rktl.fi/kala/elinymparistot/merenlahdet_lisaantymisalueina/sarjen_runsastuminen_su omenlahdella.html, [luettu 21.10.2004].)

22 2.11 Utplanteringar Fiskevården har på Bromarf-Tenala fiskeområden till stor del varit utplanteringar av fiskyngel. Inom området utplanteras fisk av några enskilda vattenägare och fiskelag, men den huvudsakliga utplanteringen av fisk sker i Bromarf- Tenala fiskeområdes regi. Fiskarter som utplanterats är gädda (både nykläckt och försträckt), sik både skärgårdssik och insjösik, insjööring, havslekande sik (en-somrig) och havsöring. Se BILAGA 2. Fiskeområdet har en sk. roterande utplanteringsplan där fiskeområdet är indelat i fem olika delar. 2.12 Olika bestämmelser som påverkar fisket Fiskeområdet har ett relativt stort ansvar för organiserandet av fisket inom sitt verksamhetsområde. Organiserandet av fiske kan ske t.ex. genom föreskrifter om minimått, begränsningar av maskstorleken på nät och beslut om fredningsområden. 2.13 Dagens fiskeövervakning Fiskeövervakning är stödjande och kompletterande åtgärd vid strävande att vid bedrivande av fiske eftersträvas största möjliga bestående produktivitet. Övervakningen av fisket ankommer på såväl myndigheter som ägare av vattenområden. Myndighetsövervakning utförs av polisen samt fiske-, gränsbevaknings- och tullmyndigheter. Ordnandet av fiskemyndigheternas övervakning följer arbetsfördelningen mellan ministeriet och regionalförvaltningen. Till jord- och skogsbruksministeriets uppgifter hör allmän styrning, utveckling av lagstiftningen. Fiskerienheterna vid Arbetskrafts- och näringscentralerna sköter den praktiska övervakningen och ärenden gällande enskilda fall. Största delen av Arbetskraftsoch näringscentralernas tillsyn över fisket är dock koncentrerad till övervakning av det yrkesmässiga fisket. Polisen, gränsbevaknings- och tullmyndigheterna utövar tillsyn över fisket så att detta inte är till förfång för deras egentliga tjänsteutövning. Tillsynen över fisket är inriktad på att övervaka att bestämmelser i lagen och förordningen om fiske samt föreskrifter som grundar sig på beslut som fattats av jord- och skogsbruksmininsteriet, Arbetskrafts- och näringscentralerna, fiskeområdena och fiskelagen följs.

Fiskeövervakning av vattenområde kan grunda sig på ägande eller så att en edsvuren fiskeövervakare utnämns (Kalastusalueopas 1999). 23 Edsvuren fiskeövervakare som blivit tillsatt av fiskeområde har rätt att övervaka på området att fisket följer förordningarna i fiskerilagstiftningen, myndigheternas beslut och att de bestämmelser som fiskeområdet och delägarlaget beslutat om efterföljs (Kalastusalueopas 1999). Fiskeövervakaren är skyldig att inom sitt verksamhetsområde på begäran bistå ägare av vattenområde, om dennes rätt kränks. Ägare av vattenområden, delägare i samfällt vattenområde och innehavare av fiskerätten kan endast ingripa i olovligt fiske då gärningsmannen ertappas på bar gärning. Fiskeområdets övervakare har inte rätt övervaka gjorda bestämmelser och dess efterföljande inom fiskeområdet utan skild fullmakt av delägarlagen eller av andra vattenägare. Fiskeövervakarna tillsätts med ett skilt skriftlig avtal där man fastställer antal övervakningstillfällen, ersättningar, rapportering och ansvar (Kalastusalueopas 1999) För att en bra och saklig övervakning skall kunna utföras bör informationstillfällen för övervakare ordnas samt meddela övervakaren om nya förordningar, beslut och bestämmelser. Bromarf-Tenala fiskeområde har i enligt 97 i LoF tillsatt 5 edsvurna fiskeövervakare som årligen avlägger en redogörelse över verksamheten till fiskeområdets stämma. Fiskeområdet har avtal med 18 vattenägare om övervakning av deras privata vatten. Fiskeövervakarenas uppgifter är att se till att förordningar och bestämmelser som nämns i fiskerilagstifningen efterföljs, kontrollera att nät med knutavstånd under 45 mm inte används och i mån av möjlighet uppskatta fisketrycket och speciellt spinnfisketrycket inom området. 2.14 Annat som påverkar fisket 2.14.1 Sälen Sälstammens snabba tillväxt i Östersjön under de senaste decennierna och sälarnas mer orädda beteende på grund av den obetydliga jakten har ökat skador som sälarna förorsakar fisket.

24 De är allmän kännedom att uppskattande av sälskador är svårt nästan omöjligt. Sälarna orsakar skador som är svåra att konkret konstatera. Sälarna skrämmer fiskarna och skadorna kan vara mycket lokala beroende på sälbeståndets storlek. Forskningsresultat om sälskador och antalet sälar för kustområde finns mycket lite. Sälarna blir ett allt större problem för skärgårdsfisket. Sälen äter fisk från både nät och ryssjor samt skadar fisk i fiskodlingar. Behovet av avskjutning av säl kommer att växa och licensernas antal borde ökas. 2.14.2 Storskarven Storskarven har blivit en allt vanligare syn i skärgården. Numera häckar den även här. Storskarven lever på fisk. Den fångar inte bara fritt simmande fisk utan den gör också gärna besök i både nät och fiskodlingar från vilka den tar både större fiskar och stora mängder fisk. Växer sig stammen av storskarv sig starkare kommer det med tanke på yrkesfiskets lönsamhet att bli nödvändigt med jakt på skarven. 2.15 Pågående undersökningar/utredningar/uppföljningar inom området 2.15.1 Grunda havsvikar som fiskarnas lekområden. Grunda havsvikar som fiskarnas lekområden är ett av Vilt- och fiskeriforskningens projekt där man undersöker fiskars förökning och faktorer som påverkar detta, i grunda havsvikar. Målen är att 1) utveckla metoder för kartläggning av lekområden, 2) producera fakta för planering av iståndsättning av havsvikar och värdering av miljöförändringars påverkan, 3) klarlägga orsakerna till att mörtfiskarna har blivit rikligare vid Finska viken. Undersökningsområdena är belägna på Hangö-Ekenäs området. Undersökningen har inletts i maj 2003 och de första resultaten väntas under 2004.( http://www.rktl.fi/kala/elinymparistot/merenlahdet_lisaantymisalueina/, [luettu 21.10.2004].)

25 NYTTJANDE- OCH VÅRDDEL 3 FISKEOMRÅDENAS MÅL 3.1 Mångsidigt fiske och nyttjande av vattenområden Fiske är ett viktigt sätt att utnyttja de förnybara levande naturresurserna. Den allmänna målsättningen för fisket är ett hållbart nyttjande av naturresursen, dvs. fiskbestånden. Detta nyttjande kan anses ha tre dimensioner: en ekologisk, en ekonomisk och en social. (Böhling & Salminen 2003.) Ekologiskt hållbart är fisket, då det inte förorsakar bestående ekologiska förändringar, tex. utrotning av fiskarter, fiskbestånd eller fiskstammar eller förorsakar en bestående förändring av deras genetiska mångfald eller diversitet. Ekonomisk hållbarhet innebär, att fisket bedrivs rationellt och ekonomiskt lönsamt. Socialt hållbart är fisket då olika befolkningsgrupper likvärdigt bereds möjlighet att fiska. Lagen om fiske (286/1982) 1 innehåller allmänt tolkat principen om hållbart nyttjande. Där förutsätts, att innehavaren av fiskerätt, förutom att ordna ett effektivt och rationellt fiske, också tar sig an vården av fiskbestånden och deras reproduktion. Ett viktigt tilläggskrav är att vården av fiskbestånden inte får skada naturen eller dess jämvikt. Med största möjliga produktivitet, som omnämns i lagen om fiske, kan avses antingen en ekonomisk produktivitet räknad i euro eller biologisk produktivitet angiven såsom fångstvolymen eller en kombination av båda synsätten. Om tolkningen vore enbart ekonomisk, kunde man dra den slutsatsen, att fritidsfisket skulle få så framträdande plats som möjligt. Ett fiskevattens ekonomiska produktivitet i fritidsfisket bestäms nämligen mer av hur mycket det fiskas i det, än av hur mycket som fångas. De största bestående fångsterna på lång sikt fås då fiskbeståndens naturliga reproduktionsförmåga är som mest effektiv. En förutsättning för det är i allmänhet att fisket styrs. En kraftig naturlig reproduktion är också det enda sättet att säkerställa fiskstammars genetiska diversitet, som är en av de främsta förutsättningarna för ett hållbart fiske.

26 Fiskevården gör nytta på följande sätt: - fångsterna ökar - fångsternas sammansättning förbättras - fångstens användbarhet förbättras - nya fiskemöjligheter skapas - fisket görs tillgängligt för allt fler - skador av miljöförändringar lindras - fisket och annan användning av vattendraget samordnas - förutsättningar för företagsamhet skapas inom området Den ekonomiska nytta fiskevården ger kan noteras, förutom i ett större värde av fångsten, också som ökade inkomster från fiskekort eller till ett förhöjt värde på stugtomter. 3.2 Försiktighetsprincipen/underfiske Försiktighetsprincipen har samband med regleringen av fiske, och genom att tillämpa den strävar man efter att säkerställa ett varaktigt utnyttjande av fiskeresurserna. Försiktighetsprincipen innebär att ju osäkrare kunskapen om fisket och fiskbeståndens tillstånd är desto försiktigare bör fisket bedrivas (Fiskresurser 2004). 3.3 Skydd av viktiga lek- och yngelområden Lek- och yngelområdena är grunden för produktionen av fisk. Områdena är ofta små till sin yta, men kan upprätthålla fiskstammen för stora områden. Fiskynglen behöver skydd och tillgång till föda för att klara sig. Även vattnets kvalitet inverkar på hur stor del av ynglen överlever. Ynglen är mer känsliga än vuxna fiskar. Olika fiskarters yngel trivs i olika miljöer. Näringsrika vatten är gynnsamma för mörtfiskar. I näringsfattiga vatten trivs sik och andra klarvattensfiskar.

27 3.4 Skydd av vattenkvaliteten och livsmiljöer De viktigaste vattenkvalitetsfaktorerna som påverkar fiskar är i allmänhet vattnets temperatur, syrehalt och vattnets ph eller surhet. Det finns även en stor grupp andra vattenkvalitetsparametrar, som påverkar hur fisken trivs. Nedsmutsning av vattnen kan orsaka främmande smaker och lukter i fisken och även i övrigt begränsa fiskens användningsmöjligheter (Kilpinen 2002). I december 2000 kom Europeiska Unionens vattendirektiv enligt vilket vattendragens vattenkvalitet skall återföras till en viss nivå och sedan hållas där. Direktivet är en ram, som varje stat själv förverkligar. Man följer upp och klassificerar vattnen på ekologiska grunder. Vid klassificeringen jämförs t.ex. förhållandena för fiskar, bottenfauna och vattenväxter med förhållanden där människans inverkan är obetydlig. Med tanke på fiskevård borde man då få uppgifter om vattenkvaliteten på lekområdena under rommens utvecklingstid (Kilpinen 2002). 3.5 Samarbete Genom samarbete försäkrar man sig om att man så bra som möjligt utnyttjar befintlig kunskap och erfarenhet då man gör upp och besluter om fiskevårdsprogram. Det är även viktigt att man hör efter synpunkter från så många olika håll som möjligt då man förbereder beslut om fiskevård. Särskilt viktigt blir samarbetet då det är fråga om vidsträckta vattenområden till vilka mångas intressen är knutna. För att konflikter ska kunna undvikas bör åtminstone de viktigaste fiskargrupperna godkänna fiskevårdens mål och åtgärder.

28 4 ÅTGÄRDER 4.1 Samarbete Förordningen om fiske anger miniminivån vad gäller de beslut som fattas av fiskeområdet. Det är dock skäl att skicka ut fiskeområdets nyttjande- och vårdplan till alla samfälligheter (delägarlag). Samfälligheten bör tillhandahålla skriftlig information om sina beslut till alla del- och stugägare, även till dem som inte har möjlighet att delta i samfällighetens möten. Fiskarkåren får bäst information om fiskebestämmelser i samband med försäljning av fiskekort. T.ex. kan man bifoga en broschyr, där man sammanställt basinformation om fiskebestämmelserna, oberoende av hur de utfärdats, till dem som löser ut fiskekort/fiskelov. Bromarf-Tenala fiskeområde har samarbete med Särkisalo-Finby fiskeområde på övervakningssidan. Man kunde ha samarbete om maskstorlek och/eller minimimått med andra närliggande fiskeområden. För att göra sig mera känt bland allmänheten kunde fiskeområdet vara mer synligt lokalt samt i massmedia. 4.2 Information Informationen är en nödvändig del av varje fiskevårdsprogram. Det är speciellt viktigt att information om vårdåtgärderna och projektets bakgrund når de personer vars fiske eller andra förmåner direkt berörs av åtgärderna. Med öppen information skapar man en positiv atmosfär och når en bättre uppslutning kring de gemensamma målsättningarna. Styrelsen uppdaterar vid behov fiskeområdets Internet-hemsida tillsammans med Nylands fiskarförbund.

29 4.2.1 Vattenägarinfo Till vattenägare betalas ersättningar för nyttjande av vattenområdet t.ex. spöfiskeersättnig. Disponenten ger närmare uppgifter om villkor och ersättningarnas storlek, samt ansökningsblankett. Området informerar kända vattenägare som är berättigade till ersättningar via brev. Kungörelse där vattenägare uppmanas att ta kontakt med fiskeområdet angående ersättningarna ingår i annonsorganen i samband med kungörelsen om stämman. 4.3 Utplanteringar Vid planeringen av utplanteringar borde tas i beaktande ynglens kvalitet och principer vid utförande av utplanteringar. Målen med de flesta utplanteringarna är att producera en så stor fångst på ett ekonomiskt lönande sätt och använda yngel som bäst anpassar sig till olika förhållanden (Kalaistutusten kehittämistyöryhmä 2004, MMM 2004:6). Se BILAGA 3. Fiskeområdet kan ge råd om utplanteringar inom dess område. Fiskeområdet kan bl.a. ge utlåtande åt Arbetskrafts- och näringscentralen, om fiskeområdet har ansökt om utplanteringslov enligt LoF 121. Fiskeområdet har då befogenhet att styra utplanteringsverksamheten och från detta tillgängliga resultat. Då kan fiskeområdet: förbjuda och begränsa användande av allmänna fiskerätten (LoF 11.3 och 11.1) maskstorleks begränsningar för redskap (LoF 32.2) förbud och begränsningar för olika fiskeredskap (LoF 32.3 och 37. 2) grunda eller dra in ett fredningsområde (LoF 43 och 46.1) bestämma om minimått som avviker från förordningen (LoF 35.2) Stämman för Bromarf-Tenala fiskeområde har år 2003 gjort en uppdatering av nyttjande- och vårdplanen från 1993 angående utplanteringar av fisk i havsområdet och insjöarna. Enligt LoF (286/82) 64 kan fiskerättsinnehavarna överlåta vården av fiskbeståndet på fiskeområdet. Även om några enskilda vattenägare och fiskelag idag gör utplanteringar inom Bromarf-Tenala fiskeområde, sker den huvudsakliga utplanteringen av fisk i Bromarf-Tenala fiskeområdes regi.

För att effektivera utplanteringarna inom fiskeområdet sker den årliga utplanteringen om möjligt delområdesvis enligt följande rekommendation: 30 Delområde 1: Från Lindöviken i norr, till båtviken i öster, Östergårdsviken i söder och Horsön i väster. Delområde 2: Från Horsön västerut och norrut till Skataudden. Delområde 3: Bromarfs norra sida, från Skataudden i väster till knopströmmen i öster. Delområde 4: Från Knopströmmen till Vikbyviken. Delområde 5: Insjöarna, T.ex Malarbyträsk, Ovanmalmträsk, Frankböleträsk År 2006 står delområde 2 i tur. Enligt verksamhetsplanen 2004-2008 rekommenderas utplantering av havsöring för vård av fiskbestånd. Trots att man planterat ut i stort sett samma mängder öring, har fångsten man fått av utsättningarna minskat ända sedan början av 1990-talet. Även antalet fiskar som återvänt för att leka har minskat. Detta beror i huvudsak på den förändring som skett i fisket (Böhling & Salminen 2003). På grund av detta borde man eventuellt hålla sig återhållsam med utplantering av öring. För att stärka bestånden av skärgårdssik rekommenderas utplanteringar. Lämpliga lekområden finns inom området. Under 1990-talet har man årligen satt ut 0,5-1,5 miljoner yngel av vandringssik. Man uppskattar att den fångst detta gett upphov till uppgår till ca 200 kg per tusen utsatta ensomriga yngel, vilket är ett utmärkt resultat. Utsättningarnas goda resultat beror i huvudsak på att minsta knutavstånd i näten är 45 mm i största delen av Finska viken. Sikarna hinner uppnå ett halvt kilos vikt innan de fiskas upp (Böhling & Salminen 2003). Vandringssiken leker i rinnande vatten (åar och älvar), som inte förekommer inom Bromarf-Tenala fiskeområde, varför det inte rekommenderas att vandringssik utplanteras. Enligt verksamhetsplanen 2004-2008 rekommenderas medlen för utplanteringar att användas så att ca 60 % används för utplanteringar av havsöring och resten för utplantering av skärgårdssik. Här kunde man kanske tänka om och använda medlen 60 % för skärgårdssik och resten för havsöring eller någon annan art. Utplanteringar av lax och gös rekommenderas inte. Enligt en allmän uppfattning lönar det sig inte att sätta ut nykläckta gäddyngel i vatten där arten förökar sig naturligt. Det lönar sig inte att sätta ut yngel i ett strandområde som saknar vegetation.

31 Under senare år har utsättningarna av gädda i viss mån minskat, eftersom man inte vetenskapligt kunnat påvisa några säkra resultat, förutom i vatten, där gäddans naturliga reproduktion är svag. Gäddan är en stationär art, vandringarna är korta. Om man vill styra gäddfisket till ett visst område där gäddan inte har naturliga reproduktionsmöjligheter eller reproduktionsmöjligheterna är försvagade, rekommenderas utsättning av gäddyngel. Utsättning av ål var som livligast på 1960-talet. Efter 1979 beviljade man inga nya importtillstånd på grund av risken för spridning av fisksjukdomar. Efter det att utsättningarna upphört började ålfångsterna snabbt att minska. 1989 fick man börja importera ålyngel igen. Ålutsättningarna har varit lönsamma, nyttoeffekten beror till stor del på hur fisket organiseras. På det bäst organiserade områdena med effektivt fiske har fångsten uppgått till närmare 600 kg per tusen utsatta yngel. Vid utplantering av ål bör man tänka på att en samverkan mellan ål och abborre kan vara ödesdiger för kräftan. Speciellt känsliga är svaga, dåligt reproducerande kräftbestånd eller bestånd, som återhämtar sig efter utsättningen (Salminen&Böhling 2003). 4.4 Bestämmelser om fiske Reglering av fiske är den viktigaste metoden inom fiskevård. Fiskets mängd och kvalitet inverkar på fiskbestånden och fiskpopulationen på vattenområdet. Målet med reglering av fiske är att säkra fiskbeståndens nyttjande och tillgång. Genom reglering av fiskeredskap, fredningstider och minimimått kan man säkra ett målmedvetet utnyttjande av fiskbestånden. 4.4.1 Områdets egna bestämmelser Vissa av dessa åtgärder som tas upp i följande kapitel är en fortsättning på tidigare gjorda beslut. För att uppnå den målsättning, som nämns i 1 i lagen om fiske, har man på stämman 2004 gjort ett beslut om förbud om användning av nät med knutavstånd under 45 mm i havsområdet inom Bromarf-Tenala fiskeområde. Undantag är fiske efter agn. Enligt förordning om fiske gäller dessutom att vid fångst av strömming, vassbuk, nors och siklöja är minsta tillåtna knutavstånd i redskap av 10 mm. Vid fångst av havslax och öring med drivgarn och förankrat nät som sträcker sig till vattenytan eller dess närhet är minsta tillåtna knutavstånd 80 mm. Vid fångst av havslax och öring med bottennät är minsta tillåtna knutavstånd 51 mm. Bestämmelsen är i kraft under tiden 1.1.2005 31.12.2009.