Karlshammars kraftstation. Fr. v: kaplanhallen från 1935, francishallen från 1916 och maskinistbostaden. Karlshammar Mönsterås kommun, Fliseryds socken Byggår: 1917 och 1936 Emån Huvudfåran Historik Historiskt sammanhang: Industrielektrifiering. Privat verk. Mellan Fliseryd och Östersjön går Emån genom en glesbefolkad skogsbygd där ån kantas av flacka, översilade områden som använts för utmarksslåtter, men mer sällan odlats upp. På samma sträcka finns även några strömmar, vilka utnyttjats för olika typer av tidigindustriella anläggningar, men som under 1900-talet samlades i Emsfors papperbruks ägo. Karlshammarsfallet ligger mellan hemmanen Fågelsjö, på den södra sidan och Hälleforshult på den norra. I 1825 års jordebok anges att Carlshammars järnmanufakturverk, med två spikhamrar och en knipphammare, fanns på den södra sidan. Privilegium (tillstånd) för denna anläggning tycks dock ha utfärdats först 1842 till handlanden C G Ekerot. År 1859 gav kommerskollegium sitt tillstånd för uppförande av två stångjärnshammare och kupolugn vid Karlshammar. Sökanden var en C J Lundberg, som då på 50 år arrenderade bruket. Järnbruket lades ned omkring sekelskiftet 1900. 1 Generalstabskartan från 1870-talet anger att järnbruk och sågverk då fanns vid den södra sidan och en mjölkvarn på den norra sidan om ån. Sagesmän på orten som minns/mindes bruket som det såg ut i början av 1900-talet har dock berättat att det även på södra sidan funnits en kvarn, samt en spånhyvel som låg i anslutning till sågverket, medan det på norra sidan funnits en smedja som hört till järnbruket. På den norra sidan om ån ska även ha funnits ett tegelbruk. Nuvarande kraftverksägare uppger att lertäkterna ännu kan ses i terrängen på den norra sidan om ån och att det på kraftstationsbyggnaden finns takpannor tillverkade vid Karlshammars tegelbruk. Broförbindelse mellan åstränderna har funnits åtminstone 1870-talet, enligt generalstabskartan. 1 Det finns uppgifter om att en stångjärnshammare fanns vid Karlshammar redan under 1830-talet. Den nuvarande ägaren uppger att Karlshammars bruk ska ha haft ett eget myntverk. Inget årtal för brukets nedläggning har påträffats, men Geografiskt statistiskt handlexikon över Sverige från 1883 omnämner järnbruket som att det existerar och författaren till Fliseryds socken, född 1899, tycks minnas bruket.
Ett par kilometer nedströms Karlshammar ligger Emsforsfallet, där Skruvshults pappersbruk startades år 1731 på den södra sidan och Emsfors papperbruk år 1814 på den norra (på Emmekalvs ägor). Från 1860-och 1870-talen industrialiserades Emsfors pappersbruk och på 1890-talet kompletterade man lumppapperstillverkningen med tillverkning både av trä- och cellulosamassa. Skruvshult papperbruk köptes upp av Emsfors år 1890, varefter det revs och ersattes av ett träsliperi. Från denna tid fram till slutet av 1960-talet flottades timmer ned till pappersbruket. År 1895 tecknades ett arrendekontrakt mellan lantbrukaren J A Nilsson (sannolikt på Hälleforshult) och Emsfors Pappersfabriks AB om att bolaget skulle få arrendera Karlshammarsfallet i 49 år. Tidningarna kunde rapportera att man hade för avsikt att förlägga ett träsliperi på platsen. Något sådan kom dock sannolikt aldrig att byggas, däremot uppfördes vid den norra stranden ett elektriskt vattenkraftverk med en likströmsgenerator omkring år 1898. Möjligen inrättades kraftverket i den tidigare kvarnen. Kraftverket tjänade främst till lyse i pappersbrukets verksbyggnader och bostäder. Kraftverksmaskinistbostad med ladugård låg i nära anslutning till kraftverket på den norra sidan. År 1916 inköptes Fågelsjö av Emsfors bruk. En vattendom från samma år medgav att man byggde igen kungsådran vid Karlshammar och bruket lät uppföra en ny damm över hela vattendraget. Dammen försågs med flottningsränna. Från denna tid fungerade Karlshammarsdammen som en uppsamlingsstation för timret, där det sorterades och mättes innan betalning utgick till skogsägarna 2. Dammen var byggd i en zick-zackform som utnyttjades vid virkessorteringen. Den äldre kraftstationen på norra sidan lades ned. I dess ställe uppfördes den äldsta delen av den nuvarande kraftstationen, som ligger på den södra sidan om ån. Kraftaggregatet från 1890-talsstationen ska ha flyttats ned till fabriken i Emsfors, där man anlagt ett kraftverk med direktverkande turbiner år 1907 vilket elektrifierades fullt ut år 1924. Emsfors kraftverk revs år 2010. Karlshammars kraftstation hade från början sex francisturbiner (tre tvillingturbiner) utmed en liggande axel som drev en stor ASEA-generator. År 1935-1936 byggdes stationen ut med en ny del, varvid de två yttersta turbinerna ersattes av ett stående kaplanaggregat i en egen maskinhall. En förnyad vattendom gav samtidigt höjd dämningsgräns och dammen förhöjdes. År 1951 drogs en ny kabel mellan Karlshammar och Emsfors, varvid all maskindrift vid Emsfors pappersbruk (utom i träsliperiet på Skruvhultssidan) elektrifierades. Förutom kraft till bruket försörjde stationen Emsfors och Påskallaviks samhällen, Dunkelid, Fågelsjö och Runnö med elektricitet. I början av 1950-talet uppfördes en transformatorstation vid Karlshammar, för sammankoppling med Sydkrafts nät. År 1972 köptes Emsfors bruk av Södra Skogsägarna och år 1975 lades massatillverkningen ned. 1979 beslutade man att lägga ned all verksamhet vid bruket. Därefter följde en turbulent 10-årsperiod av konkurser, avstyckningar och försäljning av olika delar av pappersbrukets egendomar, bl.a. Karlshammarstationen. Driften av pappersbruket fortsatte till den definitiva nedläggningen år 1989. Karlshammars kraftstation inköptes av den nuvarande ägaren år 1990. Sedan dess har anläggningen fortlöpande renoverats, med stor hänsyn tagen till dess ursprungliga utförande och kulturhistoriska kvaliteter. Beskrivning av miljön Miljösammanhang: Kraftverksmiljö Karlshammar upplevs idag närmast som en renodlad kraftverksmiljö, helt dominerad av dammens vattenpegel och kraftstationen. Vid sidan av kraftverket med sin integrerade maskinistbostad och tillhörande uthus finns dock ytterligare några äldre byggnader på orten. Tvärs över vägen från kraftstationen och intill vattnet ligger en större mangårdsbyggnad som troligen har bebotts av järnbrukets ägare eller föreståndare, samt i senare tid av pappersbrukets skogvaktare. Där finns också ladugårdar som hör till egendomen. Under Emsforstiden brukades gården av arrendatorer som var bosatta i något av de mindre bostadshus som ligger på samma sida om vägen som kraftverket. Ett par av dessa byggnader har troligen varit smedbostäder till järnbruket under slutet av 1800-talet. Söder om bostäderna ligger en byggnad som varit skola. Samtliga bostadshus har moderniserats i varierande grad. Det större huset som vetter ut mot dammen har till sitt kvar en äldre karaktär, med yttre ändringar senast företagna på 1940-1950-talet. På den norra sidan finns endast ett äldre boningshus några hundra meter uppströms bron. Tidigare har funnits ett torp intill bron, troligen bostad för mjölnaren/kraftverksmaskinisten, men detta är idag rivet. Karlshammar är ett strömkraftverk, utan något egentligt vattenmagasin. Ån är dock relativt bred i detta parti, vilket ytterligare förstärks av dämningen. Eftersom körbron korsar vattnet på uppströmssidan blir vattenspegeln mycket påtaglig och bidrar till upplevelsen av platsen. Både kraftverket och inspektorsbostaden speglas av dammen. Miljön kring själva dammbyggnaden är sedan ett par hundra år och i olika omgångar kraftigt påverkad av olika ändringar som har samband med kraftutvinningen. Dammen löper mellan holmar av upplagd sten och lämningar 2 Film från 1952 om detta ska finnas enligt kraftverksägaren. Hembygdsföreningen?
av äldre anläggningar finns såväl under som över vattnet. Vid dammen finns lämningar både av en flottningsränna och av en fisktrappa. Nuvarande kraftverksägare, som under åren 2006-2008 renoverat dammen, uppger att lämningar av åtminstone två äldre dammar finns just uppströms den befintliga dammen. Dammkonstruktionen är sedan renoveringen i huvudsak i betong, men vid ombyggnaden bemödade man sig att märka upp och återplacera de huggna stenblocken i dammbyggnadens och den cirka 30 meter långa intagskanalens fasader. Vattnet tas in i kraftverket via öppna sumpar. Kraftstationen är uppbyggd av tre byggnadsvolymer: francishallen, kaplanhallen och maskinistbostaden. Samtliga byggnader är exteriört och interiört välbevarade med många ursprungliga ytskikt, delar och detaljer. Francishallen och maskinistbostaden uppfördes 1917. Byggnaderna är uppförda i rött tegel och fasaderna är slammade med ett varmrött bruk. Francishallen är en högrest hall med öppen bruten takstol och ett entresolplan där den elektriska kontrollutrustningen är placerad. Ställverket satt ursprungligen monterat i taket, men detta ändrades år 1951 då ett rastrum för maskinisterna, beläget i den anslutande maskinistbostaden, omändrades till ställverksrum. Den ursprungliga utrustningen i francishallen är i mycket stora delar bevarad, inklusive ännu fungerande kontrolltavla i marmor, kompletterad vid 1935 års utbyggnad av stationen, samt ställverket från 1950-talet. De senare moderniseringar av kontrollutrustningen som gjorts har inneburit att nya skåp har infogats så diskret som möjligt i den gamla inredningen. De fyra francisturbinerna är urplockade för renovering varför detta aggregat inte är i drift år 2012. Då kaplanhallen byggdes år 1935 anslöt man i utförandet till den befintliga anläggningen. Även denna byggnad är uppförd i rött tegel, dock oslammat, med brutet tak, rundbågiga spröjsade fönster och samma detaljer i murverket (takfot, hörnlisener). Även interören påminner om francishallens, med ett högrest rum med ett entresolplan. Det höga kraftaggregatet står centriskt placerat och förstärker rummets monumentala resning. Generösa fönster ger rikligt med ljus till rummet och utblickar över dammen och vattendraget. Utrustningen är i det närmast komplett bevarad och i drift, endast kuggväxeln har bytts ut. Kulturhistoriska värden Karlshammars kraftverk har ett mycket högt kulturhistoriskt värde, vilket gäller anläggningen som helhet men i synnerhet den ovanligt välbevarade kraftstationsbyggnaden med interiörer och utrustning. Kraftstationen framstår år 2012 i allt väsentligt som då den skapades, år 1916 respektive 1935. Inget annat vattenkraftverk av denna ålder i Kalmar län torde vara så opåverkat av senare förändringar både till sitt inre och till sitt yttre. I synnerhet interiören med bevarade originalmaskiner, kontrolltavlor i marmor, klinkergolv m.m. är unik för länet. I Kaplanhallen samverkar teknik och arkitektur till en monumental interiör. Kraftstationens tre volymer bildar en liten miljö i sig, intresseväckande och vacker. Byggnaderna är till sitt yttre förhållandevis enkla, men välkomponerade med fina proportioner och detaljer. Dammen, byggd 1916 och förhöjd 1935, är till stora delar renoverad, men med omsorg om att bevara dess ursprungliga yttre med huggen sten, samt de lämningar som finns i anslutning. Vattenspegeln, som speglar kraftstationen, utgör ett påfallande inslag i miljön och förhöjer upplevelsen för dem som passerar platsen. Kraftverket utgör också en del av Emsfors papperbruks historia och av miljön i bruksorten Emsfors, om än belägen på ett visst avstånd från denna. På bruksområdet i Emsfors finns en kulturhistoriskt sett mycket värdefull miljö med stort historiskt djup och en mångfald av byggnader och anläggningar. Pappersbruksmiljön utgör förklaringen till Emsfors samhälle och grunden till den lokala historiska identiteten, varför det är meningsfullt att delar av den bevaras. Stora delar av fabriken i Emsfors befinner sig dock i förfall. Karlshammars kraftstation är en del av denna miljö som ännu befinner sig i synnerligen gott skick och anläggningen är som helhet bevarandevärd. Till detta kommer att Karlshammar som ort har en intressant äldre industrihistoria. Denna historia förefaller dock sparsamt beskriven och de eventuella lämningarna av den äldre verksamheten förefaller dåligt kartlagda. Historiska källor Litteratur: Oskarshamns kulturnämnd 1985; Där papper formas; om ett bruk och dess människor. Tärnfors, Martin (1976); Fliseryds socken. Tidningen Kalmar, 1995-11-25. Muntl: Ingemar Relfsson.
Kaplanhallen. Maskinistbostaden med de två kraftstationshallarna i bakgrunden. Francishallen. Interiör från Francishallen. Interiör från Kaplanhallen. Detalj från Kaplanhallen.
Francisaggregates generator från 1916 Francisaggregates regulator. Kaplanaggregatets kuggväxel och generator. Kaplanaggregatets regulator.
Kontrollpanelen i marmor i Francishallen. Francishallen med 1951 års ställverk. Automatluckan vid det norra dammfästet samt lämningar av äldre industriellt verk, troligen av kvarnen/den äldsta kraftstationen. Fundament i murad sten för flottningsränna och tidiagare laxtrappa. Vattenspegeln, körbron och stora huset, inspektorsbostaden, vid Karlshammar. Uthus till maskinistbostaden.