Den kommunala miljövårdsmyndighetens planlagda tillsynsverksamhet

Den kommunala miljövårdsmyndighetens planlagda tillsynsverksamhet Styrande faktorer vid utarbetande av tillsynsplan och -program Henriksson Marika och Sunabacka Karolina Examensarbete för högre (YH)-examen Utbildningsprogrammet för Teknologibaserat ledarskap Vasa 2019

EXAMENSARBETE I Författare: Henriksson Marika, Sunabacka Karolina Utbildning och ort: Högre YH, Teknologibaserat ledarskap, Vasa Handledare: Nylund Roger, Novia Titel: Den kommunala miljövårdsmyndighetens planlagda tillsynsverksamhet styrande faktorer vid utarbetande av tillsynsplan och -program Datum 12.4.2019 Sidantal 77 Bilagor 3 Abstrakt Till följd av ändringar i lagstiftningen har kommunernas miljövårdsmyndighet ålagts att införa s.k. regelbunden och planlagd tillsyn av verksamheter som är tillstånds-, anmälnings- eller registreringspliktiga enligt miljöskyddslagen (527/2014) och avfallslagen (646/2011, med ändring 834/2017). Tidigare har tillsynen av dessa verksamheter skett vid behov eller som frivillig regelbunden tillsyn. Den regelbundna, planlagda tillsynen ska ske enligt en tillsynsplan och ett tillsynsprogram som den kommunala miljövårdsmyndigheten beslutar om. Målsättningen med examensarbetet är att lyfta fram de styrande faktorerna för den kommunala miljövårdsmyndigheten vid utarbetandet av tillsynsplan och -program. I examensarbetet sammanfattas de krav som ställs på den regelbundna tillsynen via lagstiftning, samt myndighetsanvisningar och -rekommendationer. Här ingår bl.a. utredning om tillsynsplanens och -programmets uppbyggnad, resurser, avgifter, samarbete med andra myndigheter, beskrivning av datasystem som används i tillsynen samt information om hur inspektioner utförs. En väsentlig del av tillsynsplanen är den riskbedömning av verksamheter som bestämmer verksamheternas kontrollfrekvenser. Denna riskbedömning görs av kommunernas miljövårdsmyndigheter, och den kan variera mellan kommunerna. I examensarbetet görs en fördjupning i några riskbedömningsmetoder. Genom en enkätundersökning tas erfarenheter av den regelbundna och planlagda tillsynsverksamheten från de kommunala miljövårdsmyndigheterna i regionen fram. Resultatet av enkätundersökningen presenteras och reflektioner görs kring svaren som lämnats in. Våra uppdragskommuners tillsynsplaner granskas därefter mot den teoretiska bakgrunden samt utfallet av enkätundersökningen. Examensarbetet avslutas med en sammanfattning av kommande reformer som berör den kommunala miljövårdsmyndighetens tillsynsarbete. Språk: Svenska Nyckelord: miljövård, kommunal miljövårdsmyndighet, tillsyn, tillsynsplan, tillsynsprogram

MASTER S THESIS II Authors: Henriksson Marika, Sunabacka Karolina Degree Programme: Technology Based Management, Vaasa Supervisor: Nylund Roger, Novia Title: The Municipal environmental protection authority s planned supervision governing factors in the preparation of a supervision plan and program Date 12.4.2019 Number of pages 77 Appendices 3 Due to recent changes in the legislation, the Municipal environmental protection authorities have been obligated to introduce a regular and planned supervision of activities that are subjected to a permit, a notification or registration according to the Environmental Protection Act (527/2014) and the Waste Act (646/2011, and 834/2017). Before these changes in legislation, the supervision of these activities was done only when needed or as an optional regular supervision. The regular supervision must be performed in accordance with a supervision plan and a supervision program that the Municipal environmental protection authority decides on. The purpose of this Master s Thesis is to highlight the governing factors for the municipalities in the preparation of the supervision plan and supervision program for the regular and planned supervision. In the Thesis the requirements for the regular supervision stated by law, in instructions and recommendations given by authorities, are summarized. An inquiry into the structure of the supervision plan and programme, resources, fees, co-operation with other authorities, the data-systems used and information about how the supervision is performed are included. An essential part of the supervision plan is the assessment that must be done of the environmental risks for all the activities affected by this supervision. This assessment will guide the decision about the frequency of the supervision for each activity. The environmental protection authority in the municipality makes this assessment, and it can vary between municipalities. In the Thesis, methods that can be used in the risk assessment are presented. By making a survey, the experience of the regular and planned supervision work done in the municipalities in the region is reviewed. The result of the survey is presented and reflections are made on the answers that was given. The supervision plans of the author s employer municipalities are evaluated against the theoretical background and the outcome of the survey. The last chapters of the Thesis outline some coming reforms and changes in legislation that will affect the work of the Municipal environmental protection authorities. Language: Swedish Key words: environmental protection, Municipal environmental protection authority, supervision, supervision plan, supervision program

Innehållsförteckning 1 INLEDNING... 1 1.1 Problemformulering och syfte... 1 1.2 Examensarbetets uppbyggnad... 2 2 TEORETISK BAKGRUND... 3 2.1 Det lagstadgade miljöansvaret... 3 2.2 Den kommunala miljövårdsmyndigheten... 4 2.2.1 Den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter... 5 2.2.2 Ärendehantering... 6 2.3 Tillsyn inom miljövården... 8 2.3.1 Tillsynsmyndigheter... 9 2.3.1.1 Tillsynsmyndigheternas samarbete... 9 2.3.1.2 Myndighetsstyrning... 10 2.4 Tillsynens uppbyggnad i kommunerna... 11 2.4.1 Lagar som styr den kommunala miljövårdsmyndighetens tillsyn... 11 2.4.1.1 Tillsyn enligt miljöskyddslagen... 11 2.4.1.2 Tillsyn enligt avfallslagen... 13 2.4.1.3 Tillsyn enligt vattenlagen... 14 2.4.2 Den planlagda tillsynen... 14 2.4.2.1 Tillsynsplan... 16 2.4.2.2 Tillsynsprogram... 19 2.4.3 Riskklassificering och riskbedömning... 20 2.4.3.1 Miljöriskanalys enligt Öberg... 21 2.4.3.2 ISO standarden 31 000... 24 2.4.3.3 Kommunförbundets anvisningar för riskbedömning i miljövårdsmyndighetens tillsyn... 25 2.4.3.4 Sampling... 30 2.4.4 Kommunernas årsklocka för tillsynsarbetet... 32 2.4.5 Inspektionsförfarande... 33 2.4.5.1 Inspektionsberättelse... 33 2.4.6 Åtgärder vid överträdelser... 34 2.4.7 Dokumentation, datasystem... 35 2.4.7.1 Tweb... 36 2.4.7.2 YLVA-registret... 36 2.4.7.3 NOTTO-registret... 37 2.4.7.4 Maaperän tilan tietojärjestelmä MATTI... 37 2.4.7.5 Nätbaserade program för elektroniska tillståndsansökningar... 37 2.4.8 Resursbehov... 38 III

2.4.9 Avgifter... 39 2.5 Sammanfattning av den teoretiska bakgrunden... 39 3 DEN EMPIRISKA UNDERSÖKNINGEN... 40 3.1 Undersökningens upplägg... 40 3.1.1 Val av metod för vår undersökning... 41 3.1.1.1 Enkätundersökning... 42 3.2 Vår empiriska undersökning... 43 3.2.1 Målgrupp och syfte med vår enkätundersökning... 44 3.2.2 Uppgörande och genomförande av enkätundersökningen... 44 3.3 Resultat av den empiriska undersökningen... 45 3.3.1 Enkätfrågor och svar i kategorin Tillsynsplan och -program... 45 3.3.1.1 Analys av svaren i kategorin Tillsynsplan och -program... 49 3.3.2 Enkätfrågor och svar i kategorin Inspektioner... 50 3.3.2.1 Analys av svaren i kategorin Inspektioner... 54 3.3.3 Enkätfrågor och svar i kategorin Efterarbete och registrering... 54 3.3.3.1 Analys av svaren i kategorin Efterarbete och registrering... 56 3.3.4 Enkätfrågor och svar i kategorin Avgifter... 57 3.3.4.1 Analys av svaren i kategorin Avgifter... 58 3.4 Utvärdering av den empiriska undersökningen... 58 4 TILLSYNSVERKSAMHETEN I VÅRA UPPDRAGSKOMMUNER... 59 4.1 Snabbfakta om uppdragskommunerna... 59 4.2 Planlagd tillsyn i uppdragskommunerna... 60 4.2.1 Tillsynsklasser och branschspecifik riskbedömning... 61 4.2.2 Tillsynsprogrammet och anläggningsspecifik riskbedömning... 64 4.3 Våra uppdragskommuners resurser för miljövårdens tillsynsarbete... 65 4.4 Samarbete med andra myndigheter... 65 4.5 Utvärdering av våra uppdragskommuners tillsynsplaner... 65 5 REVIDERINGEN AV MILJÖSKYDDSLAGSTIFTNIGNEN SAMT TILLSTÅNDSBEHANDLINGEN I FRAMTIDEN... 67 5.1 Revideringen av miljöskyddslagen... 67 5.2 Kommande revideringar av lagstiftningen... 69 6 DISKUSSION... 71 KÄLLFÖRTECKNING... 74 IV Bilagor Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Frågeformulär för miljövårdsmyndigheterna i Österbotten Tillsynsplan för miljövårdsmyndigheten i Malax kommun Tillsynsplan för miljövårdsmyndigheten i Vörå kommun

1 1 INLEDNING Med tillsyn inom miljövården avses i det här examensarbetet sådan tillsyn som det stadgats om i den lagstiftning som styr den kommunala och den statliga miljövårdsmyndighetens verksamhet. Denna tillsyn har framför allt genom de senaste årens revideringar av miljöskyddslag (527/2014), avfallslag (834/2017) och marktäktslag (424/2015) utvidgats avsevärt till att i dagsläget innefatta allt från den tillsyn som sker vid behandling av tillstånd, anmälningar och registreringar samt i händelse av olycka, anmälning, avvikelse eller tillståndsbrott till en s.k. planlagd, regelbunden, tillsyn som sker enligt en tillsynsplan som miljövårdsmyndigheten har beslutat om. För införande av lagstadgad planlagd tillsyn enligt miljöskyddslagen (MSL) skulle den kommunala miljövårdsmyndigheten besluta om en tillsynsplan senast 1.9.2017. Planlagd tillsyn enligt miljöskyddslagen är i kommunerna en omfattande uppgift, då det berör all verksamhet som är tillstånds-, anmälnings- eller registreringspliktig enligt miljöskyddslagen. Dessa verksamheter spänner över ett brett spektrum av sektorer, med miljöskyddskrav som gäller specifikt för varje enskild sektor. Genom att planlägga tillsynen ska varje anläggning övervakas med ett visst intervall, som myndigheten beslutat om, på basen av den miljörisk man bedömt att verksamheten har. En motsvarande tillsynsplan, för tillsyn av viss verksamhet enligt avfallslagen (AL) skulle beslutas om senast 1.1.2017. 1.1 Problemformulering och syfte I de flesta kommunerna är miljövårdsmyndighetens planlagda tillsynsverksamhet i sitt initiala skede. Verksamhetens utformning är fortfarande under arbete, även om den planlagda tillsynen har kommit igång på många ställen. Lagstiftningen sätter de yttre ramarna för hur tillsynen ska ordnas, men kommunerna har själva möjlighet att styra tillsynsverksamheten, bl.a. så att resurserna för tillsynen används ändamålsenligt. Kommunerna beslutar även om tillsynsverksamhetens tyngdpunktsområden och tillsynsintervall.

2 Syftet med examensarbetet är att dra några vägledande slutsatser om vilka de styrande faktorerna är vid utarbetandet av miljövårdsmyndighetens tillsynsplan och -program i kommunerna, samt hur den planlagda tillsynen borde utformas för att ge god grund till den högklassiga, effektiva och jämlika tillsyn, som lagen kräver. Det finns även en förhoppning om att problemområden kan belysas och diskuteras. Utgångspunkten när tillsynen planeras är de krav som lagen ställer samt metoder för bedömning av verksamheters miljörisker, s.k. riskklassificering. Med hjälp av en empirisk undersökning av hur tillsynen planerats och utförs i vår regions kommuner kan erfarenheter från fältet beaktas i slutsatserna. 1.2 Examensarbetets uppbyggnad Examensarbetets teoretiska bakgrund hittas i kapitel två (2), Teoretisk bakgrund. Här sammanfattas den lagstiftning som styr den kommunala miljövårdsmyndighetens verksamhet. Fokus sätts på lagstiftningen gällande tillsynsuppgifterna, den planlagda tillsynens uppbyggnad och innehåll. Förutom en allmän beskrivning av tillsynsverksamheten, med utgångspunkt i lagstiftningen, så görs en fördjupning i den riskklassificering som planeringen av tillsynen ska kretsa kring. Några modeller som kan användas vid riskklassificering presenteras. I kapitel tre (3) Den empiriska undersökningen, beskrivs forskningsupplägg, och metodval för en empirisk undersökning. Vår undersökning, vald målgrupp samt utformning av den enkät som vi använt oss av behandlas i kapitlet. De svar som inkom i undersökningen presenteras gruppvis, enligt enkätens underrubriker. En analys av svaren görs vartefter de presenteras. Våra uppdragskommuner har godkänt en första tillsynsplan för miljövården. I kapitel fyra (4), Tillsynsverksamheten i våra uppdragskommuner, presenteras och granskas den, mot bakgrund av den teorin som framkommit i tidigare kapitel av examensarbetet samt mot de synpunkter som framkom i den empiriska undersökningen. Examensarbetet avslutas med kapitel fem (5), Revideringen av miljöskyddslagstiftningen samt tillståndsbehandlingen i framtiden, som sammanfattar framtidens tillsyn enligt signaler som den statliga miljöförvaltningen i Finland ger i det material som finns tillgängligt gällande revideringen av miljöskyddslagen, samt med Diskussion i kapitel sex (6), där vi gjort några reflektioner kring den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter, arbetssätt och framtida utmaningar.

2 TEORETISK BAKGRUND 3 Om allas vårt ansvar att värna om miljön, naturen och dess mångfald finns inskrivet i lagstiftning på flera nivåer. Den kommunala miljövårdsmyndigheten har tillkommit genom denna lagstiftning. För att få en bakgrundsbild av den kommunala miljövårdsmyndighetens verksamhet, och då särskilt tillsynsverksamheten, tas därför avstamp i lagstiftningen samt i de anvisningar som publicerats för den kommunala miljövårdsmyndigheten. 2.1 Det lagstadgade miljöansvaret EU:s miljöpolitik styrs av s.k. miljöhandlingsprogram (MHP), som är en gemensam miljöstrategi för unionens medlemsländer. Det första miljöhandlingsprogrammet antogs år 1973. Just nu är det sjunde miljöhandlingsprogrammet i ordningen gällande. Det antogs år 2013 genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU och är gällande fram till år 2020. I MHP har EU:s medlemsländer enats om att utöka sina ansträngningar för att skydda naturkapital, stimulera resurseffektiv, koldioxidsnål tillväxt och innovation samt att skydda invånarnas hälsa och välbefinnande samtidigt som planetens naturliga gränser respekteras. (Europeiska kommissionen 2014). MHP ska vara vägledande för de beslut som tas i medlemsländerna. Finlands grundlag ställer krav om miljöansvar på nationell nivå. Enligt grundlagens 20 har alla skyldighet att verka för en sund miljö, där var och en har möjlighet att påverka i frågor som gäller den egna livsmiljön. (Finlands grundlag 731/1999, 5.12.2018). Om kommunernas ansvar att främja miljövården hittas i allmänna ordalag inskrivet i kommunallagen och därefter även i speciallagstiftningen bl.a. i miljöskyddslagen, markanvändnings- och bygglagen och naturvårdslagen. I all denna lagstiftning ses främjandet av miljövården ur människans perspektiv, om rätten att ha en sund livsmiljö, med undantag för naturvårdslagen där kommunens uppgift ses ur naturens perspektiv. (Kommunförbundet 2018, 13).

4 Figur 1. Det lagstadgade miljöansvaret på kommunal, nationell och EU-nivå. 2.2 Den kommunala miljövårdsmyndigheten Den kommunala miljövårdsmyndigheten, vars specifika uppgift är att övervaka och främja miljövården inom kommunens område, tillkom genom lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/1986), som trädde i kraft första oktober 1986. Här finns bl.a. beslut om att alla kommuner ska utse ett särskilt organ som ska sköta den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter. Lagen har ändrats ett antal gånger under årens lopp men den är fortfarande grundstenen för den kommunala miljövårdsmyndigheten. (Lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning 64/1986, 12.2.2018). Den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter kan skötas av en självständig miljövårdsnämnd med ansvarsområde enbart som kommunal miljövårdsmyndighet eller så kan myndighetsuppgifterna skötas av en nämnd med fler ansvarsområden i kommunen än miljövården, t.ex. en sammanslagen byggnadstillsyns- och miljövårdsmyndighet. Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan därtill vara kommunens egen nämnd, en gemensam nämnd med andra kommuner enligt kommunallagen eller en samkommun. (Kommunförbundet 2018, 5, 49).

5 Nämnden utövar offentlig makt, fattar beslut och utövar administrativt tvång. I lagstiftningen ges gränser och villkor för beslutsfattandet. Detta innebär att nämnden inte utan grund i lagstiftningen t.ex. kan avslå en tillståndsansökan, fast den allmänna opinionen är emot verksamheten. I beslutet kan däremot lokala förhållanden beaktas genom att ställa särskilda krav på verksamheten. (Kommunförbundet 2018, 10). 2.2.1 Den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter Miljövården i kommunerna ska skötas så att man genom skydd, vård och utveckling av naturen och annan miljö blir möjligt att trygga en hälsosam, trivsam och stimulerande samt naturekonomiskt hållbar livsmiljö för kommunens invånare. Den kommunala miljövårdsmyndighetens övergripande uppgift att övervaka och främja miljövården i kommunen ska ske bl.a. genom att - planera och utveckla miljövården, - följa med miljösituationen och utföra utredningar och forskning vid behov, - delta i ordnande av handledning och rådgivning i miljövård, - avge utlåtanden till andra myndigheter och ta initiativ i frågor som ansluter sig till miljövården, - informera, upplysa och utbilda i frågor som gäller miljövården, - främja det kommunala samarbetet i miljövårdsfrågor med andra myndigheter, organisationer och samfund. (Lag om kommunernas miljövårdsförvaltning 64/1986, 12.2.2018). Motsvarande lagstiftning för den statliga miljövårdsmyndigheten hittas i lagen om Näringstrafik- och miljöcentralerna (897/2009) samt i lagen om Regionförvaltningsverken (896/2009) som båda trädde i kraft den första januari år 2010. Förutom de övergripande uppgifterna som finns beslutat om i Lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning, finns det ett antal speciallagar med bestämmelser om områdesspecifika uppgifter som ankommer på den kommunala miljövårdsmyndigheten. Sådana speciallagar är bl.a. miljöskyddslagen, avfallslagen, vattenlagen, lagen om vattentjänster, terrängtrafiklagen, sjötrafiklagen, marktäktslagen, naturvårdslagen och lagen om friluftsliv. De huvudsakliga uppgifterna som miljövårdsmyndigheten har enligt dessa lagar gäller tillstånds-, anmälnings-, registrerings- och tillsynsärenden. (Kommunförbundet, 12.2.2018).

6 Enligt statistik från kommunförbundet har den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter mångdubblats under de ca 30 år som gått sedan år 1986, när lagen om den kommunala miljövårdsmyndigheten trädde i kraft. Varje år har i snitt 8 nya författningar tillkommit. (Kommunförbundet 2018, 5). Detta åskådliggörs i ett diagram som Kommunförbundet publicerat år 2013, se figur 2. Figur 2. Utvecklingen av kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter åren 1986 2012. (Kommunförbundet 2013, 6). En av de lagändringar som på senare tid lett till ett märkbart större ansvarsområde för den kommunala miljövårdsmyndigheten i många kommuner är den ändring av Marktäktslagen (424/2015) som trädde i kraft 1.6.2016. Lagändringen innebar att myndighetsansvaret gällande tillstånd för och tillsyn över marktäktsverksamhet helt ålades den kommunala miljövårdsmyndigheten. Före lagändringen beviljades tillstånd för täktverksamhet av ett av kommunen utsett organ, t.ex. byggnadstillsynsmyndigheten eller kommunstyrelsen, endast marktäkter med miljötillstånd övervakades av miljövårdsmyndigheten. 2.2.2 Ärendehantering Förutom att beakta speciallagstiftningen ska den kommunala miljövårdsmyndigheten i sitt beslutsfattande även beakta förvaltningslagen med dess principer för hanteringen av ärenden (Kommunförbundet 2018, 10).

7 Kommunernas miljövårdsmyndighet har en självständig och oberoende ställning i förhållande till kommunens övriga myndigheter och till staten. De speciallagar som styr miljövårdsmyndighetens beslutsfattande saknar bestämmelser om rätten att överta behandlingen av ärenden. Det betyder att även om miljövårdsmyndigheten förvaltningsmässigt hör under kommunstyrelse och kommunfullmäktige så kan kommunstyrelsen inte överta behandlingen av ärenden som den kommunala miljövårdsmyndigheten fattat beslut i. (Kommunförbundet 2018, 5). Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan enligt Lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning 7 överföra beslutanderätt och befogenheter till en tjänsteinnehavare som lyder under nämnden, om så är tillåtet enligt kommunens förvaltningsstadga som fastslås av kommunfullmäktige. I ärenden som gäller s.k. förvaltningstvång, d.v.s. när ett förbud eller en myndighetsorder ges tillsammans med ett hot om vite, kan beslutanderätten inte överföras på tjänsteinnehavare. (Lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning 64/1986, 12.2.2018). För att den kommunala miljövårdsmyndighetens tillsyn av tillstånds-, anmälnings- och registreringspliktig verksamhet ska vara så effektiv som möjligt har av miljöministeriet anvisats att följande behörigheter delegeras till tjänsteinnehavare: - rätten att få upplysningar och göra inspektioner, enligt miljöskyddslagen 172, vattenlagen 14 kap. 3 och 122 och 123 i avfallslagen, - rätten att vidta omedelbara tillsynsåtgärder, avbrytande av verksamhet eller meddelande om föreläggande enligt miljöskyddslagen 181 och 182, vattenlagen kap 14 11 och avfallslagen 126, - lämnande av begäran om utredning till polisen, åtgärder i samband med miljöbrott. Tillsynsmyndigheten ska enligt lag lämna in en begäran om utredning till polisen om man i tillsynen upptäcker lagstridig verksamhet. (Hietamäki M. m.fl. 2016, 125-126). Av miljövårdsmyndighetens tjänsteinnehavare med beslutanderätt förutsätts den kompetens som uppgiften kräver (Lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning 64/1986, 12.2.2018). Hur detta i praktiken genomförs beslutas av kommunerna i anställningsförfarandet. Som ansvarsområdeschef för miljövården i kommunerna förutsätts vanligen en för uppgiften lämplig högskole-/yrkeshögskoleexamen i kombination med erfarenhet av uppgifter som anknyter till myndighets- och/eller miljövårdsärenden.

8 Av den kommunala miljövårdsmyndigheten och av varje enskild tjänsteinnehavare som arbetar för myndigheten förutsätts att tillsynsarbetet sköts på ett självständigt, oberoende och opartiskt sätt. Miljövårdsmyndighetens verksamhet ska vara planerad så att detta är tryggat i alla lägen. Uppgifter som kan äventyra opartiskheten eller myndighetens rätt att föra talan för det allmänna miljöskyddsintresset kan inte tilldelas den kommunala miljövårdsmyndigheten. (Hietamäki M. m.fl. 2016, 15). Det är även olämpligt att ett organ som också har hand om funktioner som belastar miljön, som t.ex. vatten- och avloppstjänster, avfallshantering, näringspolitik och energiproduktion, har hand om miljövårdsuppgifterna. (Kommunförbundet 2018, 9). 2.3 Tillsyn inom miljövården En viktig del av miljövårdsmyndighetens arbete består av tillsyn över verksamheter som ålagts anmälnings-, registrerings- eller tillståndskrav. Denna tillsyn kan indelas i s.k. förhandstillsyn och efterhandstillsyn. Förhandstillsynen sker innan en verksamhet startar, genom granskning av de handlingar som ingår i en ansökan eller anmälan, ställningstaganden till följd av inkomna utlåtanden i ärendet o.s.v. Efterhandstillsynens uppgift är att säkerställa att man i verksamheterna följer lagstiftningen och de föreskrifter och anvisningar som getts. Genom denna tillsyn följs verksamhetens miljökonsekvenser upp och eventuella förändringar i verksamheten eller dess omgivning uppmärksammas. (Hietamäki M. m.fl. 2016, 23). Miljövårdsmyndighetens tillsyn omfattar uppgifter så som: - Medverkan i tillståndsprocesser och i processer för ändringssökande. - Givande av utlåtanden. - Planering av s.k. planlagd tillsyn. - Övervakning för att kontrollera att tillståndsvillkor följs. - Anmälan till polisen för förundersökning. - Handläggande av respons från medborgarna. - Givande av information till allmänheten om tillsynssituationer. (Hietamäki M. m.fl. 2016, 14).

2.3.1 Tillsynsmyndigheter 9 De allmänna tillsynsmyndigheterna enligt miljöskyddslagen är Närings-, trafik- och miljöcentralen (ansvarsområdet för miljö och naturresurser) som fungerar som statlig tillsynsmyndighet samt de kommunala miljövårdsmyndigheterna (23 ). Samma myndigheter övervakar också efterlevnaden av avfallslagen (24 ). Tillsynen av tillstånds-, anmälnings- och registreringspliktig verksamhet enligt miljöskyddslagen och avfallslagen sker både på statlig och på kommunal nivå på ett planlagt sätt, med s.k. planlagd tillsyn. Tillsynsmyndigheter enligt vattenlagen är den kommunala miljövårdsmyndigheten och NTM-centralerna. Denna tillsyn är inte planlagd i kommunerna, endast på statlig nivå. Regionförvaltningsverken har även hand om en del av miljötillsynen på statlig nivå, eftersom det är dessa som utövar förvaltningstvång enligt vattenlagen. Tillsynsmyndigheter enligt Miljöskyddslagen för sjöfarten är NTM-centralerna, Trafiksäkerhetsverket (Trafi), Finlands miljöcentral (SYKE), gränsbevakningen, tullen och polisen enligt den uppgiftsfördelning som framgår av samma lags kapitel 12 (Hietamäki M. m.fl. 2016, 17-18). Tillsynen över avfallshanteringen i småbåtshamnar och mottagning av avfall från fritidsbåtar utövas av de kommunala miljövårdsmyndigheterna (Miljöskyddslag för sjöfarten 1672/2009, kap. 12 5, 12.2.2018). SYKE har hand om tillsyn bl.a. gällande internationella avfallstransporter, ämnen som bryter ned ozonskiktet (ozonförordningen) och vissa fluorerande växthusgaser (F-gasförordningen) samt export av förbjudna och strängt reglerade kemikalier. Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) fungerar som en av de tillsynsmyndigheter som övervakar miljöskyddslagen om produkter som innehåller organiska lösningsmedel och efterlevnaden av statsrådets förordning om förpackningar och förpackningsavfall (Hietamäki M. m.fl. 2016, 17). 2.3.1.1 Tillsynsmyndigheternas samarbete Mellan tillsynsmyndigheterna ska finnas ett samarbete, men tillsynsmyndigheterna bör även samarbeta med andra myndigheter som har verksamhet som kan inverka på miljövårdens område (Hietamäki M. m.fl., 18).

10 Enligt miljöskyddslagens 23 ska NTM-centralerna och de kommunala miljövårdsmyndigheterna ha ett nära samarbete. Den statliga tillsynsmyndigheten (NTMcentralen) ska underrätta den kommunala miljövårdsmyndigheten om brister som upptäcks i samband med tillsynen och för eventuella åtgärder som ligger inom den kommunala miljövårdsmyndighetens behörighet. På motsvarande sätt ska den kommunala miljövårdsmyndigheten underrätta den statliga tillsynsmyndigheten om brister som upptäcks vid tillsynen. I miljöministeriets anvisningar för miljötillsynen föreskrivs att samarbetet mellan den kommunala miljövårdsmyndigheten och NTM-centralerna även ska omfatta planeringen av tillsynen. NTM-centralerna bör samordna sin inspektionsverksamhet med den kommunala miljövådsmyndigheten och stödja den kommunala miljövårdsmyndigheten genom att arrangera goda möjligheter till informationsbyte och ge handledning till kommunerna i frågor gällande miljövård. Vidare bör NTM-centralerna och kommunerna tillsammans behandla utmaningar som man stöter på i samband med tillsynsuppgifterna för att komma överens om gemensamma riktlinjer och förfaringssätt. I händelse av brottsmål bör information om hur brottsmålet fortskrider finnas hos både den kommunala och statliga tillsynsmyndigheten. Vid olyckor eller exceptionella situationer ska NTM-centralen tillsammans med miljövårds- och räddningsmyndigheter i kommunen där situationen uppstått avtala om förfaringssätt. Andra myndigheter som miljövårdsmyndigheten kan samarbeta med, beroende av ärendets karaktär, är den kommunala byggnadstillsyns-, veterinärvårds- och hälsoskyddsmyndigheten, brand- och räddningsmyndigheten, livsmedelssäkerhetsverket (Evira), arbetarskyddsmyndigheten, fiskerimyndigeten och de som övervakar jordbruksstöd. (Hietamäki M. m.fl. 2016, 18-20). 2.3.1.2 Myndighetsstyrning Den allmänna styrningen av tillsynsverksamheten som följer av miljöskyddslagen, avfallslagen och marktäktslagen ankommer på av miljöministeriet, som även tillhandahåller de anvisningar som ligger till grund vid planering av NTM-centralernas och kommunernas tillsynsverksamhet. Tillsynen enligt vattenlagen styrs av miljöministeriet, NTM-centralerna, SYKE och Jord- och skogsbruksministeriet gemensamt, medan kommunikationsministeriet och miljöministeriet styr tillsynsverksamheten enligt miljöskyddslagen för sjöfarten. (Hietamäki M. m.fl. 2016, 22).

2.4 Tillsynens uppbyggnad i kommunerna 11 2.4.1 Lagar som styr den kommunala miljövårdsmyndighetens tillsyn Förutom en planlagd, regelbunden tillsyn som utförs av tillstånds-, anmälnings- och registreringspliktig verksamhet enligt miljöskyddslagen (527/2014) och avfallslagen (646/2011) så utför den kommunala miljövårdsmyndigheten tillsyn vid behov i samband med behandling av ärenden enligt alla de lagar som ankommer på den kommunala miljövårdsmyndigheten, samt de förordningar och direktiv som utfärdats med stöd av dessa lagar, även om skyldighet att organisera en systematisk tillsyn inte finns. Den kommunala miljövårdsmyndigheten är tillsynsmyndighet även enligt följande lagar, och förordningar som utfärdats med stöd av den, i vilka krav om planlagd tillsyn saknas: - Marktäktslagen (555/1981) - Vattenlag (587/2011) - Miljöskyddslag för sjöfarten (1672/2009) - Lag om vattentjänster (119/2001) - Sjötrafiklag (463/1996) - Terrängtrafiklag (1710/1995) I många kommuner fungerar den kommunala miljövårdsmyndigheten även som den kommunala myndighet för campingområden, som avses i lagen om friluftsliv. 2.4.1.1 Tillsyn enligt miljöskyddslagen Verksamheter som medför utsläpp eller som kan förorena miljön eller leda till att olägenheter av något slag uppstår har man genom miljöskyddslagstiftningen belagt med tillstånds- eller registreringskrav eller krav om att anmälan om verksamheten görs till miljövårdsmyndigheten innan verksamheten inleds. Beroende på vilken slags verksamhet det är fråga om, samt dess omfattning, så ges föreskrifter eller anvisningar av rekommendationskaraktär eller så görs en tillståndsprövning som leder till att ett tillstånd eller ett beslut på basen av anmälan utarbetas för verksamheten. I lagstiftningen finns noggranna bestämmelser om vilka uppgifter ett miljötillstånd ska innehålla och i miljötillståndet ställs detaljerade krav på hur verksamheten ska utformas och drivas för att förorening och olägenheter inte ska uppstå. Registrerings- och anmälningsförfaranden leder vanligen till att allmänna anvisningar och/eller rekommendationer för verksamheten ges. Verksamheterna som anmäls eller registreras ska

12 följa de miljöskyddskrav som getts i den förordning som utfärdats för sektorn. (Kommunförbundet 2018, 25-28). Beroende av verksamhetens omfattning kan anmälan eller miljötillstånd krävas för verksamheter såsom bl.a. skogsindustri, metallindustri, energiproduktion, kemisk industri, stenkrossning och -brytning, tillverkning av livsmedel eller foder, djurstallar, avfallsåtervinning, motorsportbanor och skjutbanor, verksamhet där organiska lösningsmedel används, trafikplatser eller -terminaler. I miljöskyddslagen och -förordningen listas alla de verksamheter som kräver tillstånd eller anmälan och som övervakas av den kommunala miljövårdsmyndigheten respektive den statliga tillståndsmyndigheten. Verksamheter för vilka en registrering enligt miljöskyddslagens bilagor 1 och 2 är tillräcklig är bl.a. distributionsstationer för flytande bränsle, asfaltstationer, mindre energiproduktionsanläggningar, kemiska tvättinrättningar och anläggningar som använder organiska lösningsmedel. Grundvattenområden är särskilt känsliga områden på vilka ett miljötillstånd kan krävas även för sådan verksamhet som annars är registreringspliktig. Om man bedömer att en verksamhet kan medföra oskäliga olägenheter för grannar kan också ett miljötillstånd krävas. (MSL 527/2014, 1.9.2018). Miljövårdsmyndigheten ska registrera en registreringspliktig verksamhet när alla dokument som krävs enligt förordningen som gäller för sektorn har lämnats in. Ingen förhandstillsyn krävs. Om myndigheten i samband med granskning av de inlämnade dokumenten märker att förordningens krav inte uppfylls ska tillsyn av verksamheten inledas direkt efter registreringen. Förvaltningstvångsförfarande kan användas för att styra verksamheten att uppfylla förordningens krav. När tillsynsverksamheten planeras bör, av denna anledning, beaktas att resursbehovet för periodisk tillsyn av nystartad registreringspliktig verksamhet kan vara mer omfattande än den tillsyn som utförs för miljötillståndspliktig verksamhet, eftersom ingen förhandstillsyn görs vid anläggningar med registreringskrav. Om man vid en regelbunden periodisk inspektion upptäcker brister används normalt tillsynsförfarande, där man uppmanar om åtgärder, meddelar föreläggande och vid behov förenar föreläggande med hot om vite. (Hietamäki M. m.fl. 2016, 135-136). Till anmälningspliktig verksamhet av engångsnatur enligt miljöskyddslagen hör bl.a. verksamhet som tillfälligt medför buller eller skakningar (MSL 118 ), verksamhet som p.g.a. olycka, störningar eller någon annan oförutsedd situation innebär risk för miljöförorening eller behov av avvikande avfallshantering (MSL 120 ), och verksamhet av

13 försöksnatur (MSL 119 ). Tillsynen gällande de anmälningspliktiga verksamheterna av engångsnatur är till viss del begränsad i de fall som anmälan gäller en kortvarig situation. En verksamhet kan dock avbrytas omedelbart genom ett s.k. omedelbart förvaltningstvång, om man bedömer att olägenheterna är allvarliga. Om händelsen sker utom tjänstetid kan polismyndigheter ingripa. Vid anmälan om oförutsedda situationer och verksamhet av försöksnatur kan inspektion göras på platsen innan beslut om anmälan tas. Uppföljning är även viktig. Försöksverksamhet bör inspekteras minst en gång under tiden som verksamheten pågår. I händelse av andra situationer som föranleder inspektion och en fara för miljön konstateras kan ett föreläggande meddelas av tillsynsmyndigheten, med efterföljande uppföljning (MSL 180 ). (Hietamäki M. m.fl. 2016, bilaga 1). 2.4.1.2 Tillsyn enligt avfallslagen Till den kommunala miljövårdsmyndighetens tillsynsuppgifter enligt avfallslagen hör nedskräpningsärenden. Eftersom dessa ärenden kan beröra både den bebyggda miljön enligt markanvändnings- och bygglagen och även förorening av marken enligt miljöskyddslagen så bör ett beslut om arbetsfördelning mellan myndigheter tas. Som princip hör avfall som är ovan jord till den kommunala miljövårdsmyndigheten att övervaka, men avfall ovan jord kan även förorsaka risk för förorening eller förorening av mark och grundvatten, vilket hör till den statliga tillsynsmyndighetens, NTM-centralens, tillsyn. Detsamma gäller för avfall som grävts ned. En bedömning av om avfallet kan förorsaka förorening av mark eller grundvatten eller om någon sådan risk finns måste göras. På motsvarande vis som gällande risk för miljöförorening enligt miljöskyddslagen, så kan den kommunala miljövårdsmyndigheten vid en konstaterad risk för nedskräpning meddela ett beslut i syfte att förhindra föroreningen. Dessa beslut görs med stöd av avfallslagen 125 och medför tillsyn och uppföljning. Till den s.k. regelbundna, planlagda, tillsyn som sköts av kommunala miljövårsmyndigheten hör yrkesmässig avfallsinsamling, som är registreringspliktig enligt avfallslagen 100. Tillsynen utförs med stöd av avfallslagen 124, och ska basera sig på en tillsynsplan. Även tillsyn över avfallstransporter, anläggningar för behandling av avfall och anläggningar där det uppkommer farligt avfall inspekteras enligt den kommunala miljövårdsmyndighetens tillsynsplan, om ansvaret för denna tillsyn genom överenskommelse med NTM-centralen har lagts på den kommunala miljövårdsmyndigheten. (Hietamäki M. m.fl. 2016, 138).

2.4.1.3 Tillsyn enligt vattenlagen 14 Den kommunala miljövårdsmyndighetens tillsyn enligt vattenlagen gäller främst dikningsärenden. Dessa ärenden blir vanligtvis anhängiga hos kommunen genom att en part skriftligen lämnar in en anmälan om problem eller olägenhet till kommunen. Tillsynen ingår inte i den planlagda tillsynen, men en uppskattning av resurser för tillsyn i samband med dikningsärenden kan ingå i planeringen av tillsyn. (Hietamäki M. m.fl. 2016, bilaga 1, 139). 2.4.2 Den planlagda tillsynen När miljöskyddslagen reviderades år 2014 innebar det att en ny lagstadgad uppgift ålades den kommunala miljövårdsmyndigheten. Från att inspektioner och tillsyn tidigare enbart utförts vid behov och i samband med olika ansökningar och anmälningar så medförde lagändringen att tillsynen skulle ske på ett planlagt sätt, enligt en s.k. tillsynsplan och ett tillsynsprogram. (Kommunförbundet 2016, 3). I kommunerna skulle en plan för tillsynen uppgöras senast 1 september 2017. Den planlagda tillsynen gällde först endast tillstånds- och registreringspliktig verksamhet enligt miljöskyddslagen. Hit hör framför allt alla de verksamheter som enligt miljöskyddslagen och -förordningen kräver miljötillstånd. (MSL 168 ). I den planlagda tillsynen ingår efter ändring av miljöskyddslagen (1166/2018) även de anmälningspliktiga verksamheterna. I tillsynen övervakas att verksamheter med miljötillstånd följer tillståndskraven. I samband med den planlagda tillsynen ska bedömas om ett miljötillstånd måste justeras eller om ett nytt miljötillstånd måste sökas ifall förändringar har skett i verksamheten. (Hietamäki M. m.fl. 2016, 23). I tillsynen över anmälnings- eller registreringspliktig verksamhet enligt miljöskyddslagen, följer miljövårdsmyndigheten upp om den sektorsvisa förordningens miljöskyddskrav följs, men även kraven i avfallslagen och miljöskyddslagen ska följas. De sektorsvisa förordningarna kan innehålla krav om gränsvärden för utsläpp och kontrollskyldigheter. (Kommunförbundet 2018, 27). Avfallslagen reviderades år 2017, och då tillkom även här en planerad tillsyn för den kommunala miljövårdsmyndigheten. Enligt avfallslagen 124 ska den kommunala miljövårdsmyndigheten planlägga tillsynen för verksamhet med yrkesmässig avfallsinsamling och avfallstransport.

15 Enligt anvisning från miljöministeriet kan tillsynen enligt miljöskyddslagen och avfallslagen, med fördel förenas i en gemensam plan för den kommunala miljövårdsmyndigheten. (Hietamäki M. m.fl. 2016, bilaga 1, 125). Ett huvudsakligt syfte med att planlägga tillsynen är att de resurser som avsätts för miljövårdsmyndighetens tillsynsverksamhet ska riktas rätt, så att miljöförorening och följderna av föroreningar i miljön förebyggs och förhindras. I planeringen utgår man nämligen både från behovet av tillsyn men även de resurser som finns tillgängliga för tillsynsverksamheten. (Hietamäki M. m.fl. 2016, bilaga 1, 125). Tillsynen ska, enligt miljöskyddslagens 167, ordnas så att den är högklassig, regelbunden och effektiv och den ska baseras på en bedömning av miljörisker. Det förutsätts att tillsynen är oberoende och opartisk och att detta tryggas i alla lägen. Tillsynen ska vara öppen och uppgifterna ska hanteras med god kundservice. (Hietamäki M. m.fl. 2016, 15). Figur 3 åskådliggör hur en välfungerande planlagd tillsyn bör vara uppbyggd. Figur 3. Beståndsdelar hos en effektiv och verkningsfull planlagd tillsyn (Hietamäki M. m.fl. 2016, 124).

16 Tillsynsplan och -program ska enligt miljöskyddslagen uppgöras av den kommunala miljövårdsmyndigheten, men detta förutsätter egentligen inget förvaltningsbeslut. I de anvisningar som miljöministeriet har gett rekommenderas dock att tillsynsplan och -program tas upp i nämnderna, eftersom dessa ger en bra helhetsbild av tillsynsverksamheten och innehåller viktiga beslut gällande prioriteringar som ska göras. Beslutsfattarnas delaktighet i utarbetandet av tillsynsplan och -program förbättrar kännedomen om tillsynsuppgifterna och de resurser som finns till förfogande. (Hietamäki M. m.fl. 2016, bilaga 1, 131) Innan planen behandlas i nämnden kan ett utkast läggas fram offentligt och utlåtanden kan begäras, även om detta inte är en skyldighet enligt lagen. Genom att ha ett förslag till tillsynsplan framlagt offentligt, så att allmänheten har möjlighet att ta del av den och ge sina synpunkter, så försäkrar man sig om att planeringen av tillsynsverksamheten skett med öppenhet och genomskådlighet för allmänheten. Trots att åsikter kan tas emot i ett utkastskede så är nämndens beslut där en tillsynsplan fastställs ett s.k. beslut om ordnande av verksamhet, vilket saknar besvärsrätt enligt miljöskyddslagen. Det är miljövårdsmyndighetens uppgift att regelbundet se över och uppdatera tillsynsplanen vid behov. Ett lämpligt intervall för att se över tillsynsplanerna är minst en gång per fullmäktigeperiod, som ger intervallet vart fjärde år, om inte behov att se över planen uppstår oftare. (Hietamäki M. m.fl. 2016, bilaga 1, 131) Enligt Miljöministeriets anvisning 2016, är både tillsynsplan och -program offentliga handlingar. Beredning av tillsynsprogram ska vara en öppen process, men publicering av tillsynsprogram ska göras med aktsamhet, då ett sådant förfarande kan försämra uppnåendet av målen för tillsynen. (Hietamäki M. m.fl. 2016, bilaga 1, 133-134). Publicering och annan behandling av personuppgifter ska dessutom, både inom offentliga och privata sektorn, göras enligt de regler som ställs i den Europeiska unionens allmänna dataskyddsförordning (EU 679/2016). Förordningens uppgift är att säkerställa den enskildes rätt till kontroll och skydd av personuppgifter och rätten till skydd av privatlivet, och detta ställer krav på de uppgifter som publiceras i samband med hantering av ärenden (Kommunförbundet 2017). 2.4.2.1 Tillsynsplan Den kommunala miljövårdsmyndigheten ska, enligt miljöskyddslagen och avfallslagen, göra upp en tillsynsplan som ska ligga till grund för genomförande av regelbunden tillsyn av tillstånds-, anmälnings- och registreringspliktig verksamhet på sitt område. Vad tillsynsplanen ska innehålla hittas i miljöskyddslagen (168 ) och närmare detaljerat i statsrådets förordning om miljöskydd (28 ), men det är de kommunala

17 miljövårdsmyndigheterna i varje kommun som besluter om hur pass omfattande man utformar sin plan. Det rekommenderas att hela den kommunala miljövårdsmyndighetens tillsynsområde samlas i en och samma tillsynsplan, trots att det lagstadgade kravet på tillsynsplan endast gäller tillsyn enligt miljöskyddslagen och avfallslagen. Genom att all tillsyn omfattas av en och samma plan skapas en helhetsbild av den tillsyn som miljövårdsmyndigheten har hand om. Det innebär att beslut gällande resursfördelning lättare kan fattas samtidigt som man försäkrar sig om att det behov av tillsyn som finns i kommunen har identifierats. (Hietamäki M. m.fl. 2016, bilaga 1, 125). Enligt miljöskyddslagen (MSL 168 ) ska tillsynsplanen åtminstone innehålla uppgifter om: - områdets miljöförhållanden, - verksamheter som medför risk för förorening, - resurser och metoder för genomförandet av tillsynen, - grunderna för ordnandet av tillsynen och för riskbedömningen, - samarbetet mellan de myndigheter som svara för tillsynen. I statsrådets förordning om miljöskydd (28 ) anges innehållskravet mer detaljerat: - en allmän uppskattning av riskerna för förorening av miljön på det område som planen omfattar, - uppgifter om de tillståndspliktiga och registreringspliktiga verksamheter som omfattas av myndighetens tillsynsansvar som en förteckning eller ett separat elektroniskt register, - en beskrivning av förfarandet för att utarbeta tillsynsprogrammet, - uppgift om hur bedömningen av miljörisker utförs, vilka grunderna för bedömningen är och hur den styr utarbetandet och övervakningen av tillsynsprogrammet, - uppgift om huruvida tillsynsmetoder som baserar sig på stickprov används vid periodiska inspektioner, till vilken del stickprov används och på vilka grunder stickproven utförs, - en beskrivning av inledande och användning av inspektioner enligt 169 i miljöskyddslagen; om myndigheten inte har närmare anvisningar om saken räcker det med en hänvisning till förfarandena enligt 169 och 186 i miljöskyddslagen, - uppgift om tillsynsresurserna i form av årsverken och andra nyckeltal som beskriver tillsynen, - en beskrivning av myndighetssamarbetet vid tillsynen.

18 Kommunernas särdrag, och framför allt tillsynsobjektens antal, är avgörande för hur pass omfattande tillsynsplanen behöver göras. I de kommuner där den regelbundna tillsynen omfattar flera hundra objekt kan tillsynsplanen utarbetas enligt de anvisningar som Miljöministeriet har gett för den statliga tillsynsmyndighetens planlagda tillsyn, med det beaktat att de tillsynsuppgifter som ankommer på den kommunala miljövårdsmyndigheten skiljer sig från den statliga myndighetens tillsynsuppgifter. Ju färre tillsynsobjekt desto enklare kan tillsynsplanen göras. I sin enklaste form består den planlagda tillsynen i kommunen av en kort beskrivning av hur tillsynen genomförs i praktiken samt en lista över sådana objekt som tillsynen gäller. (Hietamäki M. m.fl. 2016, bilaga 1, 125). Enligt statsrådets förordning om miljöskydd ska tillstånds- och tillsynsmyndigheterna ha ett tillräckligt stort samarbete. I tillsynsplanen ska framgå vilka andra myndigheter man har ett samarbete med och vilken sorts samarbete man har med dessa. Detta kan t.ex. åskådliggöras genom att i tabellform lista samarbetsmyndigheter och övervakningsobjekt, enligt modell i kommunförbundets anvisning från 2016, se tabell 1.

19 Tabell 1. Exempel på samarbetsmyndigheter och övervakningsobjekt (Kommunförbundet 2016, 25). 2.4.2.2 Tillsynsprogram På basen av tillsynsplanen utarbetas ett tillsynsprogram. Enligt MFS 30 ska tillsynsprogrammet åtminstone innehålla: - en plan över de periodiska kontroller över olika typer av tillståndspliktiga och registreringspliktiga verksamheter som ska genomföras under programperioden, - uppgift om andra avsedda åtgärder inom den regelbundna tillsynen, - en beskrivning av hur målen i tillsynsprogrammet för den föregående perioden uppnåtts.

20 Tillsynsprogrammet består av en förteckning över samtliga verksamheter i kommunen som omfattas av den regelbundna tillsynen samt uppgifter om deras inspektionsfrekvens, specifikt för varje anläggning. Inspektionsfrekvensen ska baseras på tillsynsplanens riskbedömning, där verksamhetstypen bestämmer den allmänna tillsynsklassen. Tillsynsklass för ett enskilt tillsynsobjekt justeras därefter beroende på faktorer som gäller specifikt för tillsynsobjektet, bl.a. efterlevnad av tillståndskraven, anläggningens placering och karaktär. I tillsynsprogrammet fastställs målsättningar för förverkligandet av tillsynsprogrammet. På samma vis som tillsynsplanen kan också tillsynsprogrammet göras enklare i mindre kommuner där tillsynsobjekten är färre till antalet. I sin enklaste form är tillsynsprogrammet en kort precisering av tillsynsplanen där den kommande tillsynsperiodens tillsyn beskrivs konkret. (Hietamäki M. m.fl. 2016, bilaga 1, 125). Tillsynsprogrammet ska gärna utarbetas så att den ger en tydlig bild av de tillsynsåtgärder som ingår i en periodisk tillsyn, och således ger en tydlig förklaring till tillsynsavgiften. (Hietamäki M. m.fl. 2016, bilaga 1, 132). Tillsynsmyndigheten tillåts, enligt behov, ställa tillsynsuppgifterna i prioritetsordning för att på så vis sköta tillsynen på ett ändamålsenligt sätt (MSL 167 ). De resurser som finns ska användas så att man uppnår det bästa slutresultatet ur miljöavseende. Beroende av resurser kan t.ex. olika urvalsmetoder (sampling) användas när tillsynsprogrammet för ett verksamhetsår fastställs. (Hietamäki M. m.fl. 2016, 61). 2.4.3 Riskklassificering och riskbedömning Med risk avses oönskade händelser, men det beskriver inte själva händelsen, utan sannolikheten att den oönskade händelsen inträffar och hur omfattande de negativa konsekvenserna är, ifall den sker. Beroende på konsekvensens omfattning, även kallat skadeeffekt, i kombination med sannolikheten att händelsen sker så upplevs risken som mer eller mindre betydande. (Öberg T., 2009). Risk i miljöskyddssammanhang är en händelse till följd av vilken miljön kan förorenas. Frekvensen för tillsynen enligt både miljöskyddslagen och avfallslagen ska vara baserad på en bedömning av de risker och de miljökonsekvenser som en verksamhet kan medföra. Riskens betydelse ska sammanvägas av sannolikheten att risken inträffar och hur allvarliga följderna är ifall risken inträffar. Frekvensen för den regelbundna tillsynen av miljötillstånds-, anmälnings- och registreringspliktiga verksamheter ska således bestämmas utifrån en bedömning av verksamhetens miljörisker. Ju större risk en verksamhet innebär för

21 miljön, desto tätare ska kontrollfrekvensen för verksamheten vara. (Kommunförbundet 2016, 18). Följande faktorer kan, enligt statsrådets förordning om miljöskydd 29, beaktas i bedömningen av kontrollfrekvens: - eventuella och faktiska konsekvenser som verksamheten har på hälsan och miljön med hänsyn till utsläppsnivåerna och -typerna, olycksrisken och hur känslig den lokala miljön är, - hur väl miljöskyddslagen och de bestämmelser som utfärdats och de föreskrifter, förelägganden och i synnerhet tillståndsvillkor som utfärdats med stöd av den följts i verksamheten, - verksamhetsutövarens deltagande i miljölednings- och miljörevisionsordningen, - annan tillsyn över anläggningen, om den helt eller delvis motsvarar tillsyn enligt denna lag. Grunderna för miljövårdsmyndighetens riskbedömning ska framgå av tillsynsplanen. Där ska även framgå hur riskbedömningen styr fastställandet av tillsynsprogram. (Kommunförbundet 2016, 18). Verksamhetsidkaren har rätt att veta till vilken tillsynsklass verksamheten hör och vilka kriterierna är för klassificeringen (Hietamäki M. m.fl. 2016, 134). Till hjälp vid bedömning av en verksamhets risker och hur dessa bör hanteras kan olika ramverk och standarder användas. I litteraturen hittas även teori kring riskanalys med olika angreppsvinklar beroende av vilket syfte riskanalysen har. 2.4.3.1 Miljöriskanalys enligt Öberg Tomas Öberg ger i sin bok Miljöriskalys (2009) en strukturerad bild av miljöriskanalysens uppbyggnad, vilken även kan ses som ett exempel på en steg-för-steg manual vid analys av miljörisker. Riskanalysen, enligt Öberg, inleds med s.k. faroidentifiering där de faror som bör beaktas identifieras. Öbergs definition av fara i miljöavseende är en faktor eller en situation som har potential att skada organismer, system eller populationer som exponeras av den (citat). Faroidentifieringen innebär att man letar upp problem innan de orsakat skador, och även de mest osannolika potentiella farorna bör tas fram. Faroidentifieringen har en avgörande

22 betydelse för riskanalysen, eftersom de faror man identifierar kommer att ligga till grund, avgör inriktning och omfattning av riskanalysarbetet. Det är viktigt att riskanalysens mål och avgränsningar är kända, d.v.s. vad det är som ska skyddas från skada och hur definieras skada i det aktuella sammanhanget. För att åstadkomma en täckande och användbar faroidentifiering behövs en kombination av kompetens och kunskap om organismen, systemet eller populationen som kan drabbas av farorna samt kunskap om själva faran. Kompetens och kunskap kan erhållas genom att sakkunniga eller experter anlitas, men vanligt vad gäller miljörisker är också att de som skulle kunna drabbas av faran, allmänheten, boende i närområden osv. tillfrågas. Som hjälpmedel under faroidentifieringen kan man till fördel använda sig av grafiska metoder, t.ex. händelseträd eller diagram för att få en struktur och övergripande bild av farorna. När de potentiella farorna har identifierats görs en närmare beskrivning av dem, en s.k. farokarakterisering. Farobedömning är ett gemensamt begrepp för faroidentifiering och karakterisering sammanslaget. När farobedömningen har avslutats görs en exponeringsbedömning, i vilken man gör antaganden om hur sannolikt det är att målorganismen, systemet eller populationen exponeras för farorna man identifierat. Vanligt är att man tar hjälp av olika matematiska metoder för att få en välmotiverad bedömning av sannolikheter. På basen av farobedömning och exponeringsbedömning kommer man slutligen fram till riskerna. Riskkarakterisering kallas den utvärdering som sammanväger exponeringsbedömningen och farobedömningen. Öbergs riskbedömningsprocess beskrivs schematiskt i figur 4.

23 Figur 4. Riskbedömningsprocessen schematiskt enligt Öberg T., Miljöriskanalys (Öberg 2009, 12). När riskbedömningen är genomförd ska utfallet kommuniceras till den eller de som ska ta beslut om hur riskerna ska hanteras. Det kan vara t.ex. till en ledningsgrupp, en styrelse, eller ett kommunalt organ. Eftersom riskbedömningen innehåller antaganden och överväganden där subjektiva värderingar kan påverka så är det också vanligt att man informerar om delresultat till beslutsfattarna under processens gång, för att skapa förtroende hos dem. Efter att riskbedömningen har kommunicerats till beslutsfattarna ska ett beslut gällande riskhanteringen tas. Riskhantering omfattar både riskvärdering, riskbegränsning och riskövervakning. Riskvärderingen ska ge en bild av relationen mellan olika risker man bedömt samt ge en rekommendation till mottagaren om de beslut man borde ta gällande riskerna. Riskbegränsning innebär åtgärder för att förebygga och kontrollera risker. Riskanalysen är en levande process, eftersom riskerna tar nya former och utvecklar sig över tiden. Därför bör en verksamhets risker följas upp regelbundet, s.k. riskövervakning. Öbergs riskanalysprocess, som ett flödesschema, kan studeras i figur 5. (Öberg 2009, 10-13).

24 Figur 5. Riskanalysprocessen enligt Öberg (Öberg 2009, 13). I riskanalysprocesserna finns osäkerheter. Öberg delar in osäkerheterna i epistemiska osäkerheter och aleatoriska osäkerheter. Epistemiska osäkerheter kan vara brister i kunskap, felaktiga antaganden eller olämpligt val av beräkningsmetoder. Dessa osäkerheter kan reduceras genom ytterligare undersökningar och genom att öka kunskapen. Aleatoriska osäkerheter är t.ex. slumpmässiga osäkerheter, som avser en naturlig variation, även kallad variabilitet. Dessa kan inte reduceras utan enbart beskrivas bättre i analysen. (Öberg 2009, 195). 2.4.3.2 ISO standarden 31 000 Inom företags- och organisationsvärlden är riskhantering ett centralt verktyg för att skapa en hållbar verksamhet där osäkerheter hanteras på ett genomtänkt sätt. Som jämförelse till Öbergs miljöriskanalys samt ett exempel på en standard som används till hjälp i samband med riskhantering inom företag är ISO standarden för riskhantering ISO 31 000. Standarden består av ramverk, principer och processer för att styra, identifiera, analysera, värdera, behandla, följa upp och granska risker. (Arwinge O. m.fl. 2017, 86). Att ett företag följer standarden för riskhantering kan även krävas för att företaget ska accepteras t.ex. som leverantör. Investerare och intressenter kan också kräva information om företagets risker som underlag i sitt beslutsfattande. (Arwinge O. m.fl. 2017, 102). Riskhanteringsprocessens schema enligt standarden ISO 31 000 är snarlik den som Öberg ritar upp i sin bok Miljöriskanalys. De samma delmomenten förekommer om än beskrivet med andra termer. I ISO-standarden inleds riskhanteringsprocessen genom att en kontext etableras, i vilken företagets ledning definierar och kommunicerar en gemensam referensram för riskhanteringsprocessen i företaget. Därefter vidtar riskbedömningen där potentiella risker identifieras, analyseras och värderas (i Öbergs schema kallat faror). Kriterierna

25 sannolikhet och konsekvenser vägs samman. Målet med riskhanteringsprocessen är att företagets ledning ska ge vägledning till organisationen om hur risksituationer ska bedömas och därefter hanteras. Riskhanteringsprocessen lever över tid. Genom att följa upp, kontrollera och rapportera resultat samt med erfarenheter behöver vissa risker omvärderas, nya risker kan uppstå, o.s.v.. Riskhanteringsplanen bör kontinuerligt förbättras för att företagets mål på olika plan ska kunna uppnås. (Arwinge O. m.fl. 2017, 83-106). De olika stegen i ISO 31000-standardens riskhanteringsprocess framgår av figur 6. Figur 6. Riskhantering, schema enligt ISO 31000. 2.4.3.3 Kommunförbundets anvisningar för riskbedömning i miljövårdsmyndighetens tillsyn Kommunförbundet har 2016 gett ut en anvisning, Ohje kunnan ympäristösuojelun valvontasuunnitelman ja valvontaohjelman laatimiseen, som är ämnad att fungera som ett stöd åt kommunernas miljövårdsmyndigheter i uppgörandet av tillsynsplan och -program. Anvisningen kan användas som en checklista i arbetet med att strukturera upp tillsynsverksamheten och den innehåller även en instruktion till hur riskbedömningen kan utföras. Metoden som beskrivs är i stort den samma som miljöministeriet anvisar kommunerna i publikationen Anvisningar för miljötillsynen från 2016. Kommunförbundet

26 har dock en mer omfattande beskrivning av tillvägagångssättet. Här följer en sammanfattning av riskbedömningen enligt kommunförbundets anvisning. I en verksamhets riskbedömning ska både de branschspecifika och de anläggningsspecifika miljöriskerna vägas samman. Den branschspecifika riskbedömningen inleds genom att de olika branschernas miljörisker identifieras. Branschspecifika miljörisker är: - utsläpp till luft, även damm och lukt, mängd och kvalitet, - buller och vibrationer, - avloppsvatten till avloppsnätet, mängd och kvalitet, - avloppsvatten till vattendrag, mängd och kvalitet, - producerat avfall, mängd och kvalitet, - utsläpp till jordmån och grundvatten, - nedskräpning och oordning, - mängd farliga ämnen i verksamheten, - risk för olycksfall och störningssituationer. När riskerna i en bransch identifierats bedöms de enligt en poängskala 0-3 enligt tabell 2. Poäng (bransch) Riskens betydelse 0 Ingen risk (ingen miljöpåverkan finns) 1 Liten risk (kortvarig olägenhet, ingen fara för förorening av miljön) 2 Måttlig risk (orsakar olägenhet eller fara för förorening av miljön) 3 Betydande risk (fara för hälsa eller betydande fara för förorening av miljön) Tabell 2. Poängsättning i branschspecifik riskbedömning. Det sammanslagna antalet poäng som en bransch får anger branschens tillsynsklass och - frekvens enligt tabell 3.

Poäng (bransch) Tillsynsklass Tillsynsfrekvens 27 0-4 4 en gång/8 år 5-9 3 en gång/5 år 10-14 2 en gång/3 år Över 15 1 en gång/år Tabell 3. Tillsynsfrekvens enligt riskbedömningen för en bransch. Den anläggningsspecifika riskbedömningen sker i nästa skede. Till anläggningsspecifika miljörisker räknas bl.a. risker som härrör från en anläggnings placering samt från verksamhetens omfattning och karaktär. I tabell 4 listas de aspekter som föreslås ingå i den anläggningsspecifika riskbedömningen. I bedömningen ges antingen 0 eller 1 poäng för varje faktor, beroende på om man anser att miljörisken finns eller inte. I kommuner med få övervakningsobjekt, som man även har en bra kännedom om, kan riskbedömningen göras endast anläggningsspecifik, så att den allmänna riskbedömningen för de olika branscherna kan lämnas bort.

Poäng (anläggning) Risk, verksamhetens läge 28 Grundvatten Ytvatten Avstånd till bosättning eller fritidsbosättning Känsliga objekt i påverkningsområdet (skolor, sjukhus, naturskyddsområden, rekreationsområden) Poäng (anläggning) Risk, verksamhetens karaktär Verksamhetens karaktär och omfattning Lokaler och utrustning Faktorer med anknytning till produktion och tillverkning Transporter och lagring Tillsynshistoriken: - Tillsynernas antal och komplexitet - Rapporteringsfrekvens och komplexitet - Efterlevnad av regler och tillståndsvillkor - Inträffade olycksfall och avvikande situationer - Frivilliga miljöledningssystem Tabell 4. Faktorer som poängsätts i anläggningsspecifik riskbedömning. Poängen från den anläggningsspecifika riskbedömningen summeras med poängen från den branschspecifika riskbedömningen. Totala antalet poäng anger tillsynsklass och tillsynsfrekvens enligt tabell 5.

Totalpoäng Tillsynsklass Tillsynsfrekvens 29 (bransch + anläggning) 0-8 4 en gång/8 år 9-15 3 en gång/5 år 16-22 2 en gång/3 år Över 23 1 en gång/år Tabell 5. Tillsynsfrekvens när anläggnings- och branschspecifik riskbedömning summeras. I en riskmatris kan tillsynsklassen slutligen granskas. Med hjälp av riskmatrisen bedöms de identifierade riskernas betydelse; sannolikheten att risken inträffar samt omfattningen av miljöföroreningen om så sker. På basen av riskmatrisen kan en anläggnings tillsynsklass höjas eller sänkas. I kommunförbundets anvisning ges exempel på en riskmatris, se tabell 6. Riskens sannolikhet Tillsynsklass Stor 3 2 1 Måttlig 4 2 1 Liten 4 3 2 Riskens betydelse Liten Måttlig Allvarlig Tabell 6. Exempel på riskmatris.

En definiering av riskklasserna enligt kommunförbundets anvisning framgår av tabell 7. 30 Riskklasser Riskklass 1 Riskklass 2 Riskklass 3 Riskklass 4 Miljöutsläppen kan ha betydande och långvariga konsekvenser för hälsa och miljö. Verksamheten bör ha tätare övervakning. Tillsyn en gång/år. Miljöutsläppen kan ha konsekvenser av varierande omfattning för trivsel och miljö. Tillsynen sker enligt normal frekvens, en gång/3 år. Miljöutsläppen kan ha små och kortvariga konsekvenser. Orsakar ingen miljöförorening. Tillsynen sker enligt normal frekvens, en gång/5 år. Miljöutsläppen har så gott som ingen påverkan på miljön. Verksamheten kan övervakas mer sällan, tillsyn sker en gång/8 år. Tabell 7. Beskrivning av riskklasserna. (Kommunförbundet 2016, 26-28). 2.4.3.4 Sampling Periodiska inspektioner kan även fastställas med urvalsförfaranden, även kallat sampling. Riskbaserad sampling är en kombination av sampling och riskbedömning och det innebär att anläggningar delas in i olika grupper på basen av på förhand fastställda kriterier med tanke på bedömda miljörisker. Förfarandet kan åskådliggöras genom exemplet i figur 7.

31 Figur 7. Exempel på riskbaserad sampling. Om en kommun har väldigt få anläggningar som omfattas av regelbunden tillsyn, och miljöriskerna vid dessa anläggningar bedöms vara ungefär lika stora, kan de periodiska inspektionerna baseras enbart på sampling, genom ett rent slumpmässigt urval. Genom att anpassa urvalsmetoden, t.ex. enligt figur 8, kan man säkerställa att alla anläggningar genomgår periodisk tillsyn åtminstone med ett visst intervall man valt. (Hietamäki M. m.fl. 2016, bilaga 1, 130). Figur 8. Exempel på urvalsmetod av tillsynsobjekt vid regelbunden tillsyn (Hietamäki M. m.fl. 2016, bilaga 1, 131).

2.4.4 Kommunernas årsklocka för tillsynsarbetet 32 Genom att planering, utförande och utvärdering av miljövårdsmyndighetens tillsyn tas med som en del av kommunens normala årliga rutiner, kan man i budgetberedning beakta tillsynsuppgifterna för det kommande året och utvärderingen av ett år som gått görs i samband med bokslutet. En sammanfattning av tillsynens målförverkligande under året som gått kan årligen tillkännages nämnden, men en uppföljning kan också ingå som en del av alla delårsrapporteringar. Det årliga målförverkligandet, där både tillsynernas antal, kvalitet och effekt av den tillsyn som gjorts granskas, rekommenderas ligga till grund när följande års tillsynsprogram utarbetas. Omfattningen av tillsynens uppföljning och granskning kan variera beroende på kommunens storlek och antal tillsynsobjekt, samt de resurser som finns att tillgå i tillsynsarbetet. Miljöministeriet har anvisat ett förslag till rutin för den kommunala miljövårdsmyndighetens tillsynsarbete. (Hietamäki M. m.fl. 2016, bilaga 1, 133). Rutinen framgår av figur 9. Figur 9. Exempel på årsklocka för tillsynsarbete i kommunerna (Hietamäki M. m.fl. 2016, bilaga 1, 133).

2.4.5 Inspektionsförfarande 33 Som en del av den periodiska tillsynen av tillstånds-, anmälnings- och registreringspliktig verksamhet utförs inspektioner på platsen för verksamheten. Till inspektionen räknas också planeringen av inspektionen, granskning av dokument, kontroll av årsrapporter och åtgärder i samband med inspektionens utförande och upprättande av ett inspektionsprotokoll. Vid inspektionen går man igenom verksamheten och granskar att den motsvarar tillståndsbeslutet eller den förordning som reglerar den typ av verksamhet som inspekteras. Andra myndigheter kan kallas att delta vid inspektion om det är nödvändigt för genomgången av verksamheten. Uppföljningsinspektion görs vid behov och ingår i tillsynsprogrammet. (Hietamäki M. m.fl. 2016, 61-63). Den kommunala miljövårdsmyndighetens samtliga inspektioner utförs med iakttagande av förvaltningslagens (434/2003) bestämmelser. Vanligen kommer man överens om inspektionstidpunkt på förhand med verksamhetsidkaren och eventuella andra myndigheter som närvarar vid inspektionen. Endast i undantagsfall, om situationen kräver det, kan en inspektion göras utan att verksamhetsidkaren meddelats om den. Verksamhetsidkaren förväntas ha nödvändiga dokument och uppgifter till förfogande under inspektionen. Särskilt vid den första periodiska inspektionen efter att en verksamhet startat är det viktigt att man försäkrar sig om att verksamhetsidkaren förstår kraven som man ställt i det beviljade miljötillståndet. Vid oklarheter är det tillsynsmyndighetens uppgift att tolka tillståndet och bestämmelserna. (Hietamäki M. m.fl. 2016, 63). Förutom tillsynsprogrammets regelbundna, planlagda, inspektioner görs inspektioner på grund av olycka, anmälan om olägenhet, bristande efterlevnad av tillståndet eller om det av någon annan orsak finns skäl att anta att verksamheten medför olägenhet eller någon annan betydande följd eller risk för miljö eller hälsa. (Hietamäki M. m.fl. 2016, 61). 2.4.5.1 Inspektionsberättelse Efter inspektionen ska en inspektionsberättelse (eller en promemoria) sammanställas så fort som möjligt. Inspektionsberättelsen ska delges de parter som haft rätt att närvara vid inspektionen. (Förvaltningslagen 434/2003 39 ). Miljöministeriet rekommenderar att inspektionsberättelsen vara delgiven berörda parter inom två månader efter inspektionsdatum, vilket enligt statsrådets förordning om miljöskydd gäller för inspektion av s.k. direktivanläggningar som övervakas av den statliga tillsynsmyndigheten. (Hietamäki M. m.fl. 2016, 63).

34 Inspektionsberättelsen ska innehålla uppgifter om inspektionens förlopp och de viktigaste observationerna som gjorts vid inspektionen, och på ett tydligt sätt konstatera om verksamheten följer kraven i miljötillståndet eller eventuella åtgärder som man konstaterar behöver göras för att tillståndskraven ska uppnås. Skyldigheter som åläggs verksamhetsidkaren ska vara exakta och entydiga, och de ska vara möjligt att följa upp dem. Dokumentationen ska vara sådan att det är möjligt att i efterhand ta upp ett ärende på nytt utgående från den dokumentation som förts. Åtminstone följande ska framkomma: - ort och tidpunkt, - vilka som är närvarande, - inspektionens orsak, - slutresultat, - eventuella ärenden som kräver tilläggsutredningar. Man kan förena inspektionsberättelsen med överenskommelser av avtalsmässig karaktär. Om sådana ingår rekommenderas att berörda parter undertecknar inspektionsberättelsen. Finns fotomaterial så bör fotografens namn samt tidpunkt för när fotografiet togs uppges. (Hietamäki M. m.fl. 2016, 35-36, 65). 2.4.6 Åtgärder vid överträdelser Om det vid tillsynen av en verksamhet framkommer att verksamhetsidkaren gjort sig skyldig till tillståndsöverträdelser eller tillståndsbrott så ska tillsynsmyndigheten vidta administrativa eller straffrättsliga åtgärder för att åtgärda situationen. (Hietamäki M. m.fl. 2016, 15). De administrativa åtgärderna vidtas vanligen genom att tillsynsmyndigheten skriftligen framför en anmärkning gällande verksamheten, ofta förenad med en tidtabell för att rätta till bristfälligheterna. I ett s.k. hörande ges verksamhetsidkaren tid att bemöta anmärkningen, ge en förklaring till avvikelsen, och framföra sin synpunkt gällande tidtabellen för att åtgärda bristfälligheterna. (Hietamäki M. m.fl. 2016, 15). Tillsynsmyndigheten har även befogenhet att besluta om att verksamhetsutövaren ska utreda hur verksamheten påverkat miljön, samt uppmana om återställande av miljön eller vidtagande av andra åtgärder för att avlägsna olägenheter man orsakat (MSL 175 ).

35 Situationen ska följas upp tills man kan konstatera att bristfälligheterna har åtgärdats. Återkallande eller en ändring av tillståndet kan bli aktuellt, om situationen är allvarlig. (Hietamäki M. m.fl. 2016, 26, 63). Skulle tillståndsbrottet eller missförhållandet strida mot lagen och innebära direkt miljöfara ska tillsynsmyndigheten göra en anmälan till polisen för förundersökning. Detta bör ske genast situationen upptäcks. (Hietamäki M. m.fl. 2016, 15). För att lämna begäran om utredning krävs inget beslut hos miljövårdsmyndigheten, utan detta kan jämföras med en omedelbar administrativ åtgärd och med tanke på ärendets brådskande karaktär så rekommenderas att befogenhet att lämna in begäran om utredning delegeras till tjänsteinnehavare. Enligt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet 24 1 mom. 3 punkten är ärenden gällande begäran om utredning av polismyndigheten sekretessbelagda. (Hietamäki M. m.fl. 2016, 126). I exceptionella fall kan tillsynsmyndigheten även besluta om omedelbart avbrytande av en verksamhet eller delar av den, om det finns en direkt fara för människors hälsa eller betydande miljöförstöring. Verksamhetsutövaren ska dock, om det är möjligt, ges tillfälle att bli hörd innan ett beslut tas om att en verksamhet avbryts. (MSL 181 ). För omedelbart avbrytande av en verksamhet kan tillsynsmyndigheten vid behov begära handräckning av polismyndigheten (Hietamäki M. m.fl. 2016, 30). 2.4.7 Dokumentation, datasystem I det dagliga arbetet använder de kommunala miljövårdsmyndigheterna olika sorters register- och dataprogram. Vanligt förekommande är att t.ex. Excel tabeller används för registrering av inspektioner, uppföljningar, årsrapporter och dylikt. Dessutom finns det i samband med kommunens andra dataprogram tillgängligt olika funktioner som även är användbara inom miljövården. Exempelvis CGI:s Facta har funktioner för registerföring av miljöärenden. Användandet av olika program varierar stort mellan olika kommuner. Variationen beror kanske främst på budgetmedel, men även på åsikter om behov av olika leverantörers datatjänster, och kommunernas traditioner och rutiner då en del dataprogram kanske har använts längre tid. Nedan beskrivs kort några vanliga typer av register och program som används inom kommunernas miljöförvaltning.

2.4.7.1 Tweb 36 Tweb är ett nätbaserat ärende- och dokumenthanteringssystem som upprätthålls av Triplan Oy. Här diarieförs kommunens alla ärenden och ärenden bereds och behandlas, samt dokument och beslut publiceras på kommunernas hemsidor via detta program. (Triplan, 26.10.2018). 2.4.7.2 YLVA-registret YLVA- registret (tidigare VAHTI) upprätthålls av Närings-, trafik- och miljöcentralen. Enligt miljöskyddslagen ska kommunernas miljövårdsmyndigheter fr.o.m. 1.9.2017 registrera följande information: - beslut som fattats av den kommunala miljövårdsmyndigheten om tillståndsanmälnings- och tillsynsuppgifter, - uppgifter om beslut som till följd av överklagande meddelats av Vasa förvaltningsdomstol och högsta förvaltningsdomstolen, - uppgifter baserade på registreringsanmälningar till den kommunala miljövårdsmyndigheten om registreringspliktiga verksamheter, - uppföljnings- och kontrolluppgifter och andra motsvarande uppgifter om miljötillstånds-, anmälnings- och registreringspliktig verksamhet som omfattas av den kommunala miljövårdsmyndighetens tillsynsansvar och som verksamhetsutövaren är skyldig att lämna tillsynsmyndigheten. (Miljöförvaltningens gemensamma webbtjänst, 25.10.2018). I YLVA-registret finns också funktioner där verksamhetsidkare direkt ska kunna mata in årsrapporter etc. Problemen med ibruktagandet av YLVA har varit många, och därmed har registret egentligen först från och med hösten 2018 varit tillgängligt för kommunerna att använda. Dessutom finns det fortfarande bara en finsk version av registret, och därmed är också alla bruksanvisningar etc. ännu endast tillgängliga på finska, trots att lagstiftningen krävt att alla miljövårdsmyndigheter borde ha använt registret redan i över ett års tid. YLVA-registret utvecklas fortfarande med nya funktioner. Förhoppningen är att registret skulle bli till stor nytta även för kommunala miljövårdsmyndigheter, till skillnad från föregångaren VAHTI, som endast hade mycket begränsade funktioner.

2.4.7.3 NOTTO-registret 37 NOTTO-databasen är ett register, vars främsta uppgift är att främja och effektivera styrning och övervakning av marktäktsverksamhet. I registret införs nödvändiga uppgifter gällande tillstånd och anmälningar enligt marktäktslagen. Registret upprätthålls av Närings-, trafikoch miljöcentralerna samt Finlands miljöcentral. Från uppgifterna som registrerats i NOTTO uppgörs en årsrapport årligen på Finlands miljöcentral. Tidigare har endast NTM-centralerna som övervakande myndighet haft tillgång till registret, men eftersom kommunernas miljövårdsmyndigheter efter lagändring är tillstånds- samt tillsynsmyndighet enligt marktäktslagen, har registret under senaste åren ändrats så att även kommunerna har tillgång till registrets uppgifter samt rättigheter att göra ändringar. Marktäktsinnehavarna har enligt lagen skyldighet att rapportera årliga tagna mängder, och det finns möjlighet att mata in uppgifter elektroniskt, vilket underlättar myndigheternas arbete. Verksamhetsidkarnas aktivitet varierar stort. Kommunens tillsynsmyndighet har som uppgift att uppmana om utebliven rapportering och kan mata in uppgifter som inlämnats på papper. Tyvärr har NOTTO-registret liknande problem som statliga YLVA-registret, utvecklingsarbetet fortgår och registret finns endast tillgängligt på finska. (Miljöministeriet, 25.10.2018). 2.4.7.4 Maaperän tilan tietojärjestelmä MATTI En databas som upprätthålls av Finlands miljöcentral och NTM-centralerna. I MATTIregistret lagras information om markområden, där det kan ha uppstått utsläpp av skadliga ämnen, samt områden som har blivit undersökta och sanerade. Information till registret har insamlats från olika myndigheters register och arkiv, samt även med uppgifter av markägarna. Målet med registret är att uppnå olika lagars krav om att hindra och minska skador på hälsa och miljö från förorenade markområden. (Miljöministeriet, 25.10.2018). 2.4.7.5 Nätbaserade program för elektroniska tillståndsansökningar På marknaden finns idag flera olika program för elektroniska tjänster, bl.a. elektronisk mottagning av olika tillståndsansökningar. Ett exempel är Lupapiste, där kommuner kan kommunicera med tillståndssökaren elektroniskt och ta emot elektroniska handlingar. Lupapiste har också tjänster för miljövårdsmyndigheter. Med tanke på miljöärendens komplexitet, underlättar elektroniska handlingar behandlingen av ärenden.

2.4.8 Resursbehov 38 Införandet av en regelbunden och planlagd tillsyn innebär att mer resurser än tidigare behövs för tillsynsuppgifter inom miljövården. I det första skedet ska en tillsynsplan utarbetas där riktlinjerna för den planlagda tillsynen tas fram. I nästa skede ska data samlas in och registreras i det datasystem som myndigheten väljer att använda för de uppgifter som krävs för tillsynen. Förutom regelbundna inspektioner av verksamheter och granskning av årsrapporter så hör även information i händelse att lagstiftning ändrat eller om kraven i ett tillstånd behöver förklaras för verksamhetsidkaren till tillsynsuppgifterna. Vid planering av resurser för miljövårdens tillsyn bör man även ta i beaktande den uppföljande tillsyn som är nödvändig om man vid en rutinmässig, planlagd tillsyn upptäcker bristfälligheter i en verksamhet. Efter att den planlagda tillsynen i praktiken har pågått en viss tid, när man känner till vilka verkningar tillsynen får i fråga om tidsåtgång per inspektion, datasystemens lämplighet o.s.v., så borde en utvärdering av tillsynsarbetet göras internt för att få en bild av till vad ytterligare resurser skulle behöva tillsättas, eventuellt om en omstrukturering av arbetsuppgifter hos personalen kan behöva göras. Som nämnts tidigare så krävs att miljövårdens tillsyn utförs på ett oberoende och opartiskt sätt, och det förutsätts givetvis av den tjänsteinnehavare som ska utföra tillsynsuppgifterna. För att trygga detta krävs att man i förvaltningsstadgan för den kommunala organisationen har resurser fördelade så att tjänsteinnehavare i jävssituationer kan avsäga sig en uppgift utan att tillsynen över en verksamhet riskerar bli bristfällig. I små kommuner kan detta vara en utmaning, då miljövårdsmyndighetens uppgifter vanligen sköts av en person, och ställföreträdande tjänsteinnehavare kanske inte har den kunskap om specialområden inom miljövården som en tillsynsuppgift kanske kräver. I större organisationer kan detta lösas smidigare, utan att kvaliteten av tillsynen riskerar försämras. I samband med uppgörande av tillsynsprogrammet bör man ta i beaktande resurser och sätta upp mål för tillsynsverksamheten som är rimliga med tanke på personalens arbetsbörda. Miljöskyddslagen tillåter att den kommunala miljövårdsmyndigheten ställer tillsynsuppgifterna i angelägenhetsordning (MSL 167 ). Begränsade resurser ska användas rättvist och så att slutresultatet blir det bästa möjliga med tanke på miljön. De prioriteringar man gör i tillsynsarbetet ska framkomma i tillsynsplanen. (Hietamäki M. m.fl. 2016, s. 127-128).

39 Resurserna för tillsynen varierar från kommun till kommun. Enligt miljöministeriets anvisningar ska 25-30 % av de för tillsyn reserverade resurserna sättas på planlagd tillsyn. Resterande tillsynstid ska användas för granskning av rapporter, eventuella återbesök, utlåtanden, rådgivning och övriga tillsynsuppgifter. Personalresurser för tillsynen kan med fördel åskådliggöras genom att ange personarbetsår t.ex. i tabellform. (Kommunförbundet 2016, 23). Genom att använda nyckeltal i tillsynsplanen kan resursbehov och resurser åskådliggöras. Nyckeltal som används är t.ex. antal årsverken, antal objekt under regelbunden tillsyn samt antal inspektioner per år. (Hietamäki M. m.fl. 2016, 127). 2.4.9 Avgifter I samband med lagändringarna genom vilka de kommunala miljövårdsmyndigheternas tillsynsarbete utökas så har även laglig grund att ta ut avgift för tillsynen införts. Avgifterna syftar till att kunna ge ökade resurser för tillsynsarbetet. Genom att avgiftsbelägga tillsynen kan även kvaliteten på tillsynen höjas, då en avgiftsbelagd prestation har konstaterats utföras kvalitetsmässigt på en högre nivå, mera noggrant och omfattande än icke-avgiftsbelagda prestationer. (Social- och hälsovårdsministeriet 2003). De avgifter som tas ut ska motsvara myndighetens prestationer. Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan, enligt miljöskyddslagen 205, ta ut en avgift för regelbunden tillsyn och inspektioner som baserar sig på ett tillsynsprogram. Avgift kan även tas ut för inspektioner som utförs för tillsynen över att ett förbud eller föreläggande som avses i 175 eller 176 iakttas eller för tillsynen över sådant avbrytande av verksamheten som avses i 181. Avgiften ska beräknas enligt grunderna i en taxa som fastställts för den kommunala miljövårdsmyndigheten. Verksamhetsidkaren har rätt att ta del av grunderna till den avgift som uppbärs för tillsynen. (Hietamäki M. m.fl. 2016, 135). 2.5 Sammanfattning av den teoretiska bakgrunden Kapitel två omfattar examensarbetets teoretiska bakgrund. Den kommunala miljövårdsmyndigheten har beskrivits, med förankring i den lagstiftning som innebar grundandet av en kommunal miljövårdsmyndighet och den lagstiftning som styr den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter och ansvar. Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan vara verksam i olika typer av nämndstrukturer. Hur uppgiften sköts beslutas till viss del av kommunerna, trots att lagstiftningen också ställer krav på hur

40 myndighetens uppgifter ska arrangeras. Även ärendehanteringen kan variera kommuner emellan, då beslut om delegering av beslutanderätt i vissa ärenden ligger hos kommunerna. I teoridelen har en fördjupning gjorts specifikt i de lagar och förordningar som formar miljövårdsmyndighetens tillsynsverksamhet. Tillsynen inom miljövården är ett ansvarsområde som tagit nya former, efter att ett krav om planlagd och regelbunden tillsyn har införts. Från att myndigheten tidigare främst har utfört s.k. förhandstillsyn, i samband med behandlingen av tillstånds- eller anmälningsärenden ska tyngdpunkten flyttas till s.k. efterhandstillsyn, då granskning av att verksamheter följer gällande krav görs med ett regelbundet intervall. För att den regelbundna tillsynen ska vara jämlik, effektiv och hålla hög standard ska den baseras på en plan som miljövårdsmyndigheten beslutat om. Här är s.k. riskklassificering avgörande för hur ofta en verksamhet ska granskas - både verksamhetstypens risker och den specifika anläggningens risker ska bedömas. Detta ligger alltså till grund för den kommunala miljövårdsmyndighetens planlagda tillsynsverksamhet. 3 DEN EMPIRISKA UNDERSÖKNINGEN För att nå syftet med vårt examensarbete önskade vi, förutom den teoretiska bakgrunden till det planlagda tillsynsarbetet, även undersöka hur de kommunala miljövårdsmyndigheterna i vår region upplever att den planlagda tillsynen fungerar, efter att kravet om denna har införts i miljöskydds- och avfallslagen. För ändamålet gjordes en empirisk undersökning. I detta kapitel motiveras och beskrivs vårt val av undersökningsupplägg och -metod innan undersökningens resultat presenteras sammanfattat med en analys av enkätsvaren. 3.1 Undersökningens upplägg Det grekiska ordet empiri kan till svenska översättas med ordet erfarenhet. Med empiriskt baserad kunskap menas den kunskap man får då man skaffar sig erfarenheter genom observationer av omvärlden, av verkligheten. De flesta vetenskaper är empiriska, t.ex. fysik, kemi och ekonomi. Däremot är t.ex. matematik och filosofi inte empiriska vetenskaper, eftersom man i dessa vetenskaper inte studerar verkligheten för att nå kunskap, utan med härledningar och bevis kan kunskap produceras. (Davidson & Patel 2003, 18). Det finns flera olika sätt att göra en undersökning på. Valet av upplägg görs utifrån problemformuleringen. Man måste bestämma sig för vilka individer som ska ingå, vilka

41 metoder som ska användas och när i tiden undersökningen ska genomföras. Några exempel på olika upplägg för undersökningar är survey-undersökning, fallstudie och experiment. Vid en survey görs undersökningen på en större avgränsad grupp. Survey-undersökningar ger möjlighet att samla stor mängd information, oftast muntligen eller skriftligen. T.ex. opinions- eller marknadsundersökningar är exempel på surveyundersökningar. En fallstudie är en undersökning på en mindre avgränsad grupp. Ett fall kan vara en individ, en grupp individer, en organisation eller en situation. Vid fallstudier utgår man från ett helhetsperspektiv och försöker få så täckande information som möjligt. Fallstudier kommer ofta till användning när man vill studera processer och förändringar. I vissa fall kan experiment användas som undersökningsupplägg. I experiment studerar man enstaka variabler och försöker få kontroll över allt som kan påverka dessa variabler. Experiment kan göras på olika sätt, i laboratorium eller i verkligheten. (Davidson & Patel 2003, 53 55). 3.1.1 Val av metod för vår undersökning Det finns många olika sätt att samla in information på i undersökningssyfte. Några undersökningsmetoder är observationsstudier, intervjuer och enkäter. I en s.k. observationsstudie studerar man beteenden och skeenden i ett naturligt sammanhang i samma stund som de inträffar. Observationsstudier är lämpliga om de utvalda individerna t.ex. har ont om tid eller annars är ovilliga att lämna information. Observationsmetoden kräver mindre mängd aktivitet och samarbete av de utvalda individerna än de flesta andra undersökningsmetoder. En stor nackdel med metoden är att den är tids- och även resurskrävande. Man måste dessutom räkna med att det kan uppstå oförutsedda händelser som gör att resultatet av observationen inte är tillförlitligt. Om vi hade använt oss av observationsstudie som metod för vår undersökning, så hade vi t.ex. kunnat närvara under inspektionstillfällen samt under miljötjänsteinnehavarnas andra arbetsmoment i tillsynssammanhang. (Davidson & Patel 2003, 87). En intervju kan genomföras både personligen, men även via telefon- eller videosamtal. Vid en intervju ställer intervjuaren frågor och intervjupersonen svarar. Svaren kan noteras på olika sätt, t.ex. genom en ljudinspelning eller genom att intervjuaren antecknar. (Davidson & Patel 2003, 69).

42 En enkät är ett frågeformulär som kan skickas åt svararen t.ex. elektroniskt eller per post. En enkät är en billig och enkel metod att samla in information. Mottagaren av enkäten kan i lugn och ro fundera på frågorna och svarsalternativen. Vid en enkätundersökning eliminerar man också den s.k. intervjuareffekten, d.v.s. att intervjupersonen påverkas av intervjuarens sätt att ställa frågor och följdfrågor. Negativt med enkäten är att metoden alltid ger ett visst bortfall av svaren, hur en fråga är konstruerad styr svaren. Ju sämre konstruerade frågor, desto större bortfall. Enkäten kan heller inte göras för lång, och den svarande har inte möjlighet att ställa följdfrågor. Personer med läs- och skrivsvårigheter eller personer med annat modersmål hamnar ofta i bortfallsgruppen. (Ejlertsson 2005, 11 13). För vår undersökning valde vi upplägget fallstudie, eftersom vår målgrupp är en mindre avgränsad. Vi valde att utnyttja oss av en enkätundersökning som undersökningsmetod, främst av praktiska orsaker samt den begränsade tidsramen. Vårt fall var de Österbottniska, tvåspråkiga kommunernas miljövårdsmyndigheter, deras tillsynsverksamhet och -planer. 3.1.1.1 Enkätundersökning När man genomför en enkätundersökning, kan man strukturera upp arbetet i olika moment. Ett exempel på en modell för hur uppdelningen kan göras visas i figur 10.

43 Figur 10. Undersökningsgången i en enkätundersökning (Ejlertsson, 2005, 16). 3.2 Vår empiriska undersökning Som undersökningsmetod valde vi att utföra en empirisk undersökning, närmare bestämt en enkätundersökning. Motivering till vårt val har beskrivits i föregående kapitel. Innan resultatet av vår enkätundersökning presenteras redogörs för undersökningens målgrupp, syfte samt genomförande.

3.2.1 Målgrupp och syfte med vår enkätundersökning 44 Målgruppen för vår enkätundersökning var de tvåspråkiga Österbottniska kommunernas miljövårdsmyndigheter. Syftet med enkätundersökningen var att skapa en bild av våra Österbottniska kollegors erfarenheter kring den planlagda tillsynen i praktiken samt ibruktagandet av tillsynsplaner och -program. Vi sökte specifikt även efter förbättringsförslag till upplägget idag, samt uppgifter om arbetsmetoder hur t.ex. inspektioner genomförs och vilka program som används i samband med tillsynen i det dagliga arbetet. 3.2.2 Uppgörande och genomförande av enkätundersökningen Frågeformuläret som vi sammanställde blev rätt långt, med totalt 31 frågor. Enkäten innehöll mest s.k. öppna frågor, där man svarar med text. Frågorna kategoriserades i undergrupperna: - tillsynsplan och -program, - inspektionerna, - efterarbete och registrering, - avgifter. Frågeformuläret presenteras i bilaga 1. Med tanke på analysen av enkätsvaren så hade det troligen varit enklare med frågor med svarsalternativ i form av numrering enligt en skala, så att man fyller i svaret med en siffra, eller så att man har färdiga svarsalternativ att välja mellan. Vi visste dock på förhand att målgruppen var liten, och att antalet svar inte kommer att vara stort. Vi hade en förhoppning om att få ut mera av enkätundersökningen om svaren kan ges fritt formulerade, med öppna svar. Svaren till frågeformuläret lämnades in anonymt. Motiveringen till det var att man kunde svara på frågorna mera kritiskt än om man skulle ha fyllt i namn och arbetsgivare. Idén till enkätundersökningen fick vi några dagar före en större sammankomst skulle ske mellan regionens miljötjänsteinnehavare. Tiden blev alltså knapp att få enkäten sammanställd. Miljötjänsteinnehavarna i de tvåspråkiga kommunerna i Österbotten har träffar ungefär två gånger per år, där aktualiteter inom miljövården diskuteras, tips och råd om hur man t.ex. kan angripa problem som uppkommer utbytes samtidigt som gemenskapen tjänsteinnehavarna emellan förstärks. I träffarna deltar representanter från kommunerna

45 Jakobstad, Karleby, Kaskö *, Kaustby, Korsholm *, Korsnäs *, Kristinestad *, Kronoby, Larsmo, Malax, Nykarleby, Närpes *, Pedersöre, Vasa och Vörå (* kommun som hör till samarbetsområdet Västkustens miljöenhet, där de medverkande kommunerna har en gemensam nämnd och värdkommunen är Korsholm) (Korsholms kommun, 5.11.2018). Träffen där enkätundersökningen genomfördes hölls 25.10.2018 i Vasa. Vi delade ut ett exemplar av enkäten åt varje tjänsteinnehavare som deltog i träffen (en del kommuner och städer har flera tjänsteinnehavare), och vi räknade med att vi i bästa fall får in ett svar från varje kommun/stad. Vi hade planerat att enkäten skulle fyllas i under träffen och att vi skulle få in svaren samma dag. Det visade sig att endast någon enstaka lämnade in sitt enkätsvar direkt, de flesta ville ha tid på sig att fylla i svaren. Några påmindes ännu att lämna in sina svar två veckor efter träffen, via e-post. Enkäten genomfördes innan miljöskyddslagen reviderades. Därmed har de anmälningspliktiga verksamheterna inte inkluderats i frågorna. Det som kallas tillståndspliktig verksamhet i enkätfrågorna, omfattar både anmälningspliktiga och tillståndspliktiga verksamheter. 3.3 Resultat av den empiriska undersökningen Den slutliga svarsprocenten i vår enkätundersökning var 54 %. Vi fick in sju svar av 13 möjliga. Med öppna frågor kan det vara svårt att få svaren analyserade på ett ändamålsenligt sätt. Om man ändå använder sig av öppna frågor, kan man vid svarsbearbetningen försöka kategorisera frågorna. Finner man t.ex. olika teman i svaren, kan man kategorisera dem och lägga kategorierna som variabelvärden, och då kan även de öppna svaren databehandlas som enkätsvar med fasta svarsalternativ. (Ejlertsson, 2005, 111). 3.3.1 Enkätfrågor och svar i kategorin Tillsynsplan och -program Under kategorin Tillsynsplan och -program fanns 13 frågor, se bilaga 1. Med frågorna i denna kategori ville vi utreda vad tjänsteinnehavarna anser om tillsynsplanen och -programmet som verktyg. De flesta svarande (sex av totalt sju svar) hade uppgjort en

46 tillsynsplan och ett -program. Två kommuner hade uppgjort planen år 2015, fyra kommuner under år 2016. Den sjunde kommunen, som ännu saknade program, hade inte haft en miljötjänsteinnehavare på en längre tid, men målet var att uppgöra en tillsynsplan under år 2019. Sex av sju kommuner hade uppgjort ett tillsynsprogram, varav en kommun år 2015, tre kommuner under år 2016, en kommun uppgav att programmet uppgjorts åren 2016-2017 och en kommun år 2017. Den sjunde svarande saknade även ett tillsynsprogram på grund av avsaknad av miljötjänsteinnehavare, och där skulle tillsynsprogrammet uppgöras under år 2019. På frågan om vägledningen och informationen är tillräcklig gällande miljövårdens planlagda tillsynsarbete (bl.a. från den statliga miljöförvaltningen) svarade två kommuner. Den första svarande ansåg att vägledningen och informationen är tillräcklig. Den andra svarande ansåg att det har kommit dåligt med information från statligt håll, men att kommunförbundet nog har informerat, och att informationen överlag är sämre på svenska. Alla svarande (fem st.) var positiva till nyttan av tillsynsplanen och -programmet i arbetet: - Bättre övervakning genom regelbunden tillsyn. - Strukturerar upp arbetet. - Bra arbetsschema. Bl.a. verktyg att övertyga förtroendevalda att det behövs resurser till miljöövervakning. - Programmet ger bra överblick över mängden miljötillstånd/registrerade objekt som ska övervakas. Inspektionsarbetet görs mera systematiskt och jämlikt. - Man kan planera arbetet på ett bra sätt. På frågan där man fritt fick skriva vad som är bra och dåligt med tillsynsplanen, var det två svarande som uppgav det i planen fanns lite fel och brister, men att de går att åtgärda i samband med uppdatering. De andra svarande (tre st.) var nöjda med nuvarande tillsynsplan. I samband med frågan där man fritt fick skriva om tillsynsprogrammet var svaren varierande, både positiva och negativa kommentarer framkom. - Alla har inte ens verksamhet alla år. Det goda är att man har något att eftersträva varje år.

47 - Bra med en organiserad tillsyn, med prioritering på olika verksamheter på olika år, t.ex. djurstall ett år och metallindustri ett annat år. Programmet ger dock krav på tjänstemännen att hinna med inspektionerna. - Årlig planering, planeringen håller aldrig :/. Redovisning årligen är bra, då vet nämnden att man gjort någonting. - Håller ordning på tillsynspliktig verksamhet. Bra med översikt över tillsynsintervallerna. - Ett genomtänkt upplägg för programmet saknas, dålig information om vad som förväntas av kommunerna: *företagsspecifik inspektionsplanering? *godkännande/behandling av programmet i nämnd? *förväntat tillsynsresultat *planerade insp. på basen av resurser eller behov? I nästa fråga ville vi veta vilka objekt som inkluderats i tillsynsplanen och -programmet för miljövårdsmyndigheten i kommunen. I miljöskyddslagens 168 finns uppräknat vad tillsynsplanen och -programmet ska innehålla (tillståndspliktiga, anmälningspliktiga och registreringspliktiga verksamheter), men utöver dessa kan olika kommuner ha ytterligare objekt enligt andra lagar som kräver tillsyn. Alla svarande (sex st.) hade kryssat i verksamheter med miljötillstånd och registreringspliktig verksamhet. Två svarande hade också kryssat i att marktäkterna är inkluderade i tillsynsplan och -program. Gällande frågan ifall någon/några av verksamheterna har utelämnats från planen och programmet lämnades 3 svar: - Nej. - Marktäkterna nog beaktats men de är inte med i officiella programmet. - Verksamheten som tidigare varit tillståndspliktiga, men som efter ändring av miljöskyddslagen inte längre är tillståndspliktiga. Nästa fråga gällde antalet tillsynsobjekt och ungefärligt antal av olika verksamhetstyper. Vi ville också veta hur man uppfattar framtida utsikter gällande antalet tillsynsobjekt. Här kom det fem svar:

48 - Totalt 236 övervakningsobjekt. Djurstall och pälsdjursfarmer utgör 89 %. Övriga är stenkross 2 %, avfall 3 % och övriga 6 %. Gällande djurstall och pälsfarmer antas farmerna öka i storlek men minska i antal. - Har tre kommuner, 150+60+40 nu, ökar troligen med 20-tal i.o.m. ändring i miljölagen. - 87 st., olika verksamhetstyper är servicestationer 29 st., avfallsbehandlingsstationer tillsammans 20 st.. - Totalt 353. - Totalt 34 st.: djurstallar 3, pälsfarmer 4, ytbehandling 3, kemtvätt 1, avfall 7, betongstation 1, skjutbana 1, motorsportbana 1 och registreringspliktiga 13 st. I nästa fråga ville vi veta hur många tillsynsklasser kommunerna har indelat de olika verksamhetstyperna i, och varför. I fyra svar av totalt fem har man uppgett att det finns tre tillsynsklasser, en har svarat att det finns fyra tillsynsklasser. - Tillsynsklasser 1-3. 1: grundvattenområden tillsyn 1x/år, 2: verksamhetens bredd varierar år till år, tillsyn 3-4 år, 3: stabil verksamhet, utan större växlingar, tillsyn 5-7 år. - 3 st. - 3 klasser. - Var 5:e år, var 3:e år och varje år. Allmänt vedertagna inspektionsfrekvenser. - 4 riskklasser, orsak okänd. Fem svar inkom även i frågan där vi ville veta vad tillsynsfrekvensen för olika verksamheter baseras på, och om en medveten riskbedömning har gjorts. - Baserad på egen bedömning. - Riskbedömning enligt vad verksamheten berör och var den befinner sig (grundvattenområden osv). - Tillsynsfrekvensen bestäms av läget samt mängden av farliga ämnen som används. - Tillsynsfrekvensen har bedömts utifrån tidigare erfarenheter, samt utifrån diskussioner med kolleger och andra myndigheter. - Riskbedömning om verksamheten görs vid inspektionerna, ev. byte av inspektionsfrekvens meddelas i inspektionsprotokollet.

49 Gällande publicering av tillsynsplan på kommunens internetsidor svarade fem av sex att den finns publicerad på internet, en svarande kom inte ihåg om publicering gjorts. 3.3.1.1 Analys av svaren i kategorin Tillsynsplan och -program Miljöskyddslagen ställde krav att den kommunala miljövårdsmyndigheten ska uppgöra en tillsynsplan och ett tillsynsprogram senast 1 september 2017. De flesta av de svarande i vår enkätundersökning hade uppgjort tillsynsplan och -program, och ansåg även att de har nytta av den lagstadgade organiseringen av tillsynen, men även negativ respons framkom. Den negativa responsen beror kanske främst på resursbrist, men också på osäkerhet och att man inte tycker sig ha fått tillräckligt med vägledning och information från t.ex. statligt håll. Miljöministeriets anvisningar för miljötillsynen finns tillgänglig på svenska, men denna riktar sig främst till den statliga tillsynsmyndigheten. Den kommunala miljövårdsmyndighetens tillsyn ingår som en kort bilaga till publikationen. Vägledningen från Kommunförbundet finns bl.a. i form av en finskspråkig anvisning för uppgörande av tillsynsplan och -program, svensk version saknas ännu. För att effektivera miljövårdsmyndighetens tillsynsarbete så borde man i tillsynsplan och - program inkludera förutom planlagd tillsyn, även tillsyn av marktäkter och tillsyn enligt annan lagstiftning som ingår i myndighetens arbete. Har man begränsade resurser och all verksamhet inom miljövården sköts av en person i kommunen så är det enklast att ha ett styrdokument där man samlat all tillsyn. Emellanåt kan det vara problematiskt att avgöra om en anläggning kräver tillsyn eller inte. T.ex. verksamheter som tidigare varit tillståndspliktiga, men i och med ändring av lagstiftningen så hamnar ifrågavarande verksamhet utanför tillståndsplikten, kan fortfarande i vissa fall kräva tillsyn. Det är myndighetens sak att bedöma om en anläggning ska tas bort från tillsynsprogrammet eller inte. Baserat på svaren i enkätundersökningen så är det stor variation på antalet objekt som kräver planlagd tillsyn i olika kommuner. Verksamheter i regionen är givetvis inte jämnt utspridda, t.ex. stad/landsbygd påverkar (exempelvis mera djurstall/farmer på landet och flera industrier i städerna). Enkätfrågan gällande antalet tillsynsobjekt och arbetsbörda kunde ha utvecklats mera. Det vi inte har fördjupat oss i alls är de olika miljöavdelningarnas personalresurser etc. Frågan

50 var också ställd så att man kunde uppge ungefärliga siffror. Till viss del påverkas svaret av föråldrade register. Den regelbundna tillsynen är i sitt initiala skede i de flesta kommunerna. Skulle man ställa frågan på nytt om några år kunde svaret vara något helt annat, då mera exakta siffror finns om verksamheter som kräver tillsyn. I kommunförbundets mall för uppgörande av tillsynsplan finns fyra tillsynsklasser. Endast en kommun av de svarande har fyra tillsynsklasser, och orsaken enligt den svarande var okänd. De övriga svarande har tre tillsynsklasser, orsak framkommer inte, kanske man velat förenkla och förtydliga systemet genom att ha färre tillsynsklasser. Ofta tar kommuner, och speciellt grannkommuner, modell av varandra för att ha enhetligare direktiv och behandling av ärenden i en region. Variationen i svaren gällande riskbedömning är mycket intressant. Man kan bara spekulera ifall variationen beror på osäkerhet eller om det finns något annat bakomliggande (tidsbrist, resursbrist, informationsbrist). En del kommuner har kanske haft en viss indelning av olika verksamheter i olika tillsynsklasser i sin tidigare övervakning, som inte varit lagstadgad. Tids- och resursbrist gör sig också påmind här, det saknas tid att analysera och fundera. Man gör som andra har gjort utan att reflektera desto mer över klassificeringen. 3.3.2 Enkätfrågor och svar i kategorin Inspektioner I kategorin Inspektioner hade vi totalt tio frågor, se bilaga 1. Gemensamt för alla svar som inkommit (sex st.) är att man informerar verksamhetsidkaren telefonledes, och man överenskommer om en lämplig tidpunkt för en inspektion. Två svarande skickar också bekräftelse och förhandsuppgifter via e-post. Vid inspektionerna medverkar oftast en person (i ett svar uppgavs att två medverkar) från myndighetens sida samt verksamhetsidkaren eller dess representant. Enligt en svarande är det fördel att verksamhetsidkaren är på plats. I vissa fall samordnas inspektionerna med andra myndigheter, som är följande: NTMcentralen i Södra Österbotten, kommunens byggnadsinspektion, kommunens hälsoinspektion, räddningsverket i samband med inspektion av distributionsstationer, veterinär vid djurskyddsbrott och polis vid misstänkt miljöbrott. Om man tror att inspektionen kan innebära en säkerhetsrisk så samordnas inspektionen med en annan inspektör eller med polis.

51 Gällande säkerhetsriskerna vid inspektionstillfällen samt beaktande av dem uppgavs att skyddskläder och -utrustning används. Det förekommer också smittorisker, bilolyckor, aggressiva människor. Vid behov tas polis med. Andra åtgärder är att t.ex. tänka på hur man parkerar bilen så man vid behov snabbt kan avlägsna sig, och man informerar kolleger om vart man far. Vid frågan hur en inspektion är uppbyggd var svaren mycket entydiga. På verksamhetsplatsen går man igenom handlingarna, (tillståndshandlingar, rapporter, tidigare inspektionsprotokoll etc.) och en bedömning görs gällande hur tillståndskraven uppfylls i verksamheten. Sedan görs en rundvandring på verksamhetsområdet/vid objektet. Samtidigt diskuteras saker, oegentligheter, man noterar och frågar upp fakta samt vid behov sammanfattar vad som konstaterats. På frågan om vilka objekt som upplevs som mest resurs- eller tidskrävande och varför kom det fem svar: - Små näringsidkare som har det svårt ekonomiskt och inte alltid ser miljöaspekter som något som borde prioriteras. - Avfallsbehandlingen mest tidskrävande. Där finns inga standarder. - Aggressiva kunder som inte ser att de bryter mot lagen och stämmer direkt efter tillsyn. De förbaskade breven till rätten och så klago-ärenden som t.ex. täppta diken. - Tillstånds- eller övervakningsärenden där det finns konflikter med grannar. - VOC-anläggningar och energiproduktionsanläggningar p.g.a. svår och detaljrik lagstiftning. På frågan om vilka objekt som upplevs som minst resurs- eller tidskrävande kom också fem svar: - T.ex. svinhus med bra bokföring och goda rutiner. - Servicestationerna är ganska enkla objekt. - Bra skötta farmer. Då man vet att personen i fråga följer lagen till punkt och pricka och lite bättre. Det är mycket lättare att göra inspektionen då man ser att helheten är välskött, bokföringen är i ordning (eller t.o.m. skickad via e-post åt mig), och man ser välmående djur, hela burar osv. - Rutininspektioner där verksamhetsutövaren har allt i skick.

52 - Djurgårdar och pälsfarmer, enkel tillsyn det mesta oförändrat sedan tillstånd gavs (lagring av gödsel, spridningen). Bemötandet vid tillsynsobjekten upplevs oftast som bra. - I huvudsak blir vi bra bemötta, avgifterna förstås inte omtyckta. - Bemötandet överlag bra, verksamhetsidkarna förstår varför man gör inspektioner. Vissa krav som ställs kan förstås möta kritik, men genom att informera varför kraven ställs så blir förståelsen bättre. - Det varierar men vi har klarat oss levande hittills. En småföretagare är alltid rädd för att det blir dyrt och omständigt. - Oftast ok. Först kan verksamhetsidkaren vara nervös men det brukar släppa efter ett tag och inspektionen flyter på bättre som dialog. - 90 % är sakliga och nöjda även att ruttna äpplen blir tillsedda. - Oftast saklig. Vi hade en fråga i enkäten, där man skulle välja de tre variabler som man anser är viktigast vid inspektionerna. Man skulle numrera variablerna i viktighetsordning från 1 (viktigast) till 3 (tredje viktigast). Fem svarande hade lagt nummer på variablerna, medan en svarande ansåg att alla variabler var viktiga. Variablerna var följande: - effektivitet/snabbhet, - informationsgivande (allmän information om krav m.m.), - rådgivande/sakkunnighet (en slags konsultation), - jämlik behandling, kraven och tillsynen ska vara lika för alla, - serviceinriktat/kundorienterat, - flexibilitet, - styrande, - förtroendegivande. I tabell 8 har resultatet av de svarandes poängsättning presenterats. De högsta staplarna motsvarar nr 1 (viktigast), de näst högsta nr 2 (näst viktigast) och de lägsta nr 3 (tredje viktigast). Staplarnas färgsättning är sådan att en svarande har en färg. Tabellen visar att de flesta tycker att variabeln jämlik behandling, kraven och tillsynen ska vara lika för alla är viktigast. Näst viktigast anses informationsgivande, och rådgivande/sakkunnighet.

53 VARIABLER Tabell 8. Fördelningen av variablerna i enkätens fråga nr 22, där den variabel som fått flest ettor i enkäten (de höga staplarna i figuren) anses som viktigast. I kommentarsfältet fick man beskriva tankesättet. Två svarande har kommenterat: - Alla saker är viktiga. Och allt är saker som kunderna sagt att är viktiga. (Vi kör med inofficiella möten 3-4 ggr/år med pälsfarmare, där vi diskuterar olika saker. Uppskattade tillfällen och dit kommer även de, som man aldrig annars får kontakt med). - Behandlingen bör vara jämlik mellan samma typ av verksamhet, dock med hänsyn till olikheter i omgivningen. Miljötillståndets bestämmelser är de som gäller, och verksamheten bör kunna styras så att bestämmelserna uppnås. Självklart ska inspektionerna göras på ett serviceinriktat sätt med stor betoning på kundtjänst! Ur myndighetssynpunkt anser de svarande att största nyttan med inspektionerna är följande: - Miljöskyddet hålls på samma nivå i alla verksamheter. - Uppföljningen och kontakten som förhoppningsvis leder till förbättringar. - Man bygger upp en relation till företagarna, de blir uppmärksamma på att myndighetstillsynen finns också efter att tillståndsbeslutet getts. Man lär känna arbetsfältet och praktiska saker i företagen, inspektionerna är också undervisande. - Att man sätter sig ner och går igenom miljötillståndet grundligt istället för att enbart ha tillgång till årsrapporter för övervakningen.

54 - Jämlik behandling och alla ges samma krav att uppfylla. Och om det kommer fram problemfall, så ser man dem ganska snabbt vid inspektionerna. Rådgivning. - Att man följer lagen. 3.3.2.1 Analys av svaren i kategorin Inspektioner Inspektioner är något som mer eller mindre alltid gjorts inom de kommunala miljövårdsmyndigheternas arbete, men inspektionerna har inte varit lika regelbundna som i den planlagda tillsynen. Därmed är genomförandet av inspektioner också ganska lika i alla kommuner (små variationer förekommer dock). Inspektionerna upplevs som mer eller mindre resurskrävande beroende på tjänsteinnehavarens erfarenhet och kunskap om verksamheten som inspekteras. Naturligt är att en tjänsteinnehavare i en kommun med många objekt av inom samma verksamhetsgrupp småningom blir insatt i verksamhetsgruppens miljökrav. Därmed upplevs också inspektionerna mindre resurskrävande. Det kanske händer att verksamhetsidkaren har förhinder eller vägrar närvara vid en inspektion, men detta är ändå inget hinder för att inte genomföra inspektionen. Verksamhetsidkarens frånvaro försvårar trots allt erhållandet av tillräckliga och korrekta uppgifter. I variabelfrågan fanns egenskaper som anses som viktiga vid inspektionerna från både kundens och myndighetens sida. Tanken med denna fråga var att få fram någon viss egenskap som fungerar som ledstjärna för inspektionsarbetet. Intressant att ingen av tjänsteinnehavarna hade svarat flexibilitet, vilket vanligen är viktigt för kunder. Denna fråga kunde även ha gjorts annorlunda, eventuellt som en öppen fråga. Då hade inte den som ställt frågan kunnat styra svaren, utan svarande kunde själv ha listat tre viktiga egenskaper. Alternativt kunde man ha lagt en siffra framför alla egenskaper, vilket i sin tur kan upplevas svårt om variablerna är många. 3.3.3 Enkätfrågor och svar i kategorin Efterarbete och registrering Med frågorna under kategorin Efterarbete och registrering ville vi få en bild av om kommunernas miljövårdsmyndigheter har klara direktiv om inspektionsprotokollets utseende, behandlingstider, dataprogram som används etc. I kategorin fanns totalt fyra frågor, se bilaga 1.

55 På frågan ifall myndigheten har ett uttalat mål för hur snabbt efter en inspektion som verksamhetsidkaren bör få ta del av ett protokoll med resultatet av tillsynen, åtgärdskrav m.m., har ingen av de svarande (sex st.) ett uttalat mål. - Beroende på fallen men inom ett år är det efterkontroll. Men efterkontrollen kan vara tidigare också. - Ett uttalat mål finns inte men protokollet kommer inom några veckor. - Nej, inget uttalat mål, men protokollet ska utarbetas och skickas utan fördröjning. - Inga nedskrivna mål, inom rimlig tid, d.v.s. högst 3 månader. - Nej. - Inga mål finns uppsatta, men i medeltal inom en vecka, max. två. Uppbyggnaden av protokoll från en planlagd tillsyn är liknande i alla kommuner som svarat, man summerar syfte, iakttagelser, brister, åtgärder och annat beroende på verksamhetens art. - Ägarens namn, verksamhetsidkare, plats för verksamheten, dränering, gödselhantering, ströanvändning, rening av dräneringsvatten, gödselspridningsareal, hantering av döda djur, djurmängd. - Orsak till insp., kommentarer/observationer, sammanfattning och behov av åtgärder, avgift. - Orsak till insp., tidpunkt, vad som inspekterats, iakttagelser, brister eller nyligen åtgärdade sådana/annat aktuellt, förbättrings förslag och avgift med hänvisning till taxan. - I stora drag vad man diskuterat, vad man kommit överens om gällande tillståndsbestämmelserna, krav som påpekats och med en tidpunkt när åtgärderna ska vara åtgärdade. - Datum, vem var på plats, klockan, vad setts över, åtgärdskrav (om behövs) och tidtabell för åtgärden. Vad tillsynen kostar, vem som ger mera info, kontaktuppgifter namn och utdelning. - Tid, plats, deltagare, hur lovet ser ut är det i kraft, kort beskrivning av verksamheten, sophämtning, olägenheter och förslag på förbättring. Följande fråga gällde återbesök till inspektionsobjekt: Vad är ett vanligt återbesöksintervall när myndigheten uppmanat om en åtgärd? Görs återbesökt för alla åtgärdsuppmaningar? Om inte, hur bestäms vilka åtgärdskrav som kräver återbesök?

56 - Återbesök görs endast vid allvarliga brister. - Mina resurser är rätt små, så ibland görs inga återbesök, ibland görs flera återbesök enligt åtgärdsuppmaningar, Det beror på fallen och personen i fråga. - För pälsfarmer har återbesök gjorts efter några månader för att kontrollera att gödsel avlägsnats och strö tillförts, ifall det vid inspektionstillfället varit under arbete. - Har hittills tänkt att kontrolleras vid nästa inspektion, inga allvarliga brister. - Det beror på överträdelsen, återbesök görs för allvarligare saker, annars kontrolleras det vid nästa planlagda tillsyn. - P.g.a. tidsbrist blir många återinspektioner ogjorda. Vanligt återbesöksintervall är ett år, kortare intervall för t.ex. nedskräpning. På frågan vilket program som används för den planlagda tillsynens register var de flesta svaren: Microsoft Excel (fyra st.), och Tervekuu (ett svar), och inget program (ett svar). I ett svar fanns uppgett att programmet CGI Facta miljö kommer att tas i bruk. En kommentar gavs om Excel: Brister är t.ex. att det är svårt att få överskådligt för det enskilda miljötillståndet. Svårt också att få lagt in påminnelser och tidsbundna krav på lämpligt sätt. Fördelen är att programmet är gratis. 3.3.3.1 Analys av svaren i kategorin Efterarbete och registrering Tidsrymden för rimlig behandlingstid varierar från kommun till kommun. Förvaltningslagen (434/2003), kap 2 stakar upp grunderna för god förvaltning, men det är ofrånkomligt att t.ex. resursbrist och uppgiftsmängd gör att ärenden handhas med en viss variation i kommunerna. Det intressanta är att ingen av de svarande kommunerna har nämnt YLVA-registret i sina svar. YLVA-registret är det register som enligt miljöskyddslagen ska användas av kommunernas miljövårdsmyndigheter för registrering av bl.a. tillstånds- och tillsynsuppgifter och beslut. Kanske frågeformuleringen var sådan att man endast tänkte på kommunens egna program, då vi uttryckligen efterlyste program för den planlagda tillsynens register. En annan trolig orsak att YLVA inte nämndes är att trots lagstiftningens krav har inte det nya YLVA-registret ännu tagits in i rutinerna för tillsynen, delorsak är att det ännu finns problem med användningen. Ledstjärnan borde vara att avskalat och enkelt även gör arbetet enklare. Man borde från statligt håll fundera på att slå ihop samtliga av miljövårdsmyndighetens olika register till ett

och samma register, istället för att ha skilda register för verksamheter enligt miljöskyddslagen och marktäktslagen och så vidare. 57 Resursbristen leder ofta till att det saknas dataprogram för kommunernas miljövårdsövervakning. En annan orsak kan vara att man inte känner till programutbudet eller också att det saknas program som är skräddarsydda för just miljövårdsmyndigheterna i kommunerna. 3.3.4 Enkätfrågor och svar i kategorin Avgifter I kategorin Avgifter fanns tre frågor, se bilaga 1. På frågan hur avgifterna för den planlagda tillsynen har bestämts, varierade svaren mellan en fast avgift och timtaxa. Två av de svarande hade uppgett att de har fast avgift, varav den ena hade förklarat att den fasta avgiften baserar sig på en uppskattning av tidsåtgången. Tre svarande hade uppgett timtaxa, varav den ena hade minimiavgift 3h/besök och de två andra hade en tabell för genomsnittlig tidsåtgång per verksamhetsgrupp. På frågan ifall avgiften för tillsynen är motiverad, kunde fem svar tolkas som jakande, och den ena (sista) lite tveksam: - Ett sätt att få inkomster. - Avgiften bör motsvara utgifterna. - Det tar tid och skyddskläderna kostar också. - Avgift bra istället för att skattebetalare står för den och ev. uppföljningar. - Miljövårdsmyndighetens utgifter bör i större utsträckning täckas av inkomster. Önskvärt vore att vi kunde ta betalt för fler myndighetsuppgifter. - Både och. I vissa fall kan man tycka vi borde ha bättre sakkunskap så företagen får ut något av tillsynen. Dålig utbildning ges av miljöministeriet till kommunerna. Gällande frågan hur verksamhetsidkare mottagit den planlagda tillsynen och dess avgifter var slutsatsen att mottagandet för det mesta varit med förståelse och att ingen har klagat. Men också negativt: Verksamheter med dålig lönsamhet, t.ex. farmer ogillar skarpt avgifterna.

På sista frågan gällande förbättringsförslag och kommentarer kom följande svar: 58 - Riskklasserna onödiga. - Samarbete mellan myndighetsinstanser kunde förbättras. Många verksamhetsidkare upplever att inspektionerna är för många/år. 3.3.4.1 Analys av svaren i kategorin Avgifter På basen av svaren verkar kostnaderna för tillsynen ha blivit vardag för verksamhetsidkare. Att man inom miljövården börjar uppbära avgift för utfört arbete, av de verksamheter som föranleder arbetet, upplevs som rimligt. Motsvarande arbets- och debiteringssätt har sedan länge tillämpats t.ex. inom den kommunala byggnadstillsynen. Om man även beaktar att miljövårdsmyndighetens uppgifter genom lagändringar har styrts från tillsyn i samband med tillståndsärenden till en regelbunden planlagd tillsyn, så bör myndighetens inkomster även styras från behandling av tillståndsärenden till uppgifterna i samband med den planlagda tillsynen. 3.4 Utvärdering av den empiriska undersökningen Efter att ha utfört enkätundersökningen framkom några svaga punkter i vårt tillvägagångssätt och i utformningen av enkäten. Frågeformuläret kunde ha planerats noggrannare. Med tanke på att vi önskade få in svaren snabbt så var frågeformuläret antagligen för långt med de öppna frågorna, som dessutom var ganska avancerade. Frågorna kunde ha brutits ner i kortare och enklare frågor. Vi kunde också ha informerat de svarande om enkäten på förhand, och reserverat mer tid till undersökningen vid det möte där den genomfördes. Som ett alternativ till enkätundersökningen kunde man ha genomfört intervjuer, där de svarande skulle ha getts möjlighet att utveckla svaren ytterligare. Intervjuer som metod skulle dock ha varit mera tidskrävande. P.g.a. vår snäva tidsram valde vi att genomföra en enkät.

4 TILLSYNSVERKSAMHETEN I VÅRA UPPDRAGSKOMMUNER 59 Våra uppdragskommuner antog nyligen en första plan för miljövårdens tillsynsverksamhet. Tillsynsplanerna är sådana att de kan användas för att kunna inleda planlagd tillsyn, även om de sannolikt kommer att byggas på efterhand som man märker att tydligare vägledning behövs. Innan vi presenterar våra uppdragskommuners tillsynsverksamhet så ges kortfattat bakgrundsfakta om kommunerna. I kapitlet beskrivs också våra kommuners miljövårdsmyndigheters resurser och samarbetet med andra myndigheter. 4.1 Snabbfakta om uppdragskommunerna Nämndstrukturen i våra uppdragskommuner, Malax och Vörå, skiljer sig något från varandra med avseende på miljövårdsmyndighetens placering i organisationen. I Malax finns en separat nämnd som har hand om den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter, medan Vörå har en kombinerad byggnads- och miljönämnd som både fungerar som kommunal miljövårdsmyndighet och kommunal byggnadstillsynsmyndighet. Tillsammans med Närings-, trafik- och miljöcentralen ansvarar nämnderna för tillsynen över miljöskyddslagen i kommunen. I den kommunala förvaltningsorganisationen har tjänsteinnehavarna tillhörande miljövårdsmyndigheten i våra uppdragskommuner placeras i den tekniska sektorn respektive i den allmänna förvaltningen. (Malax kommun, 24.1.2019, Vörå kommun, 24.1.2019). Karakteristiskt för våra uppdragskommuner är det flacka landskapet med tätbebyggda centrumområden, i övrigt dominerar glesbebyggelse med jordbruk, skogsbruk och skärgård. Ett speciellt särdrag för kommunerna i regionen är landhöjningen samt förekomsten av alunjordar, som bör tas i beaktande i jord- och vattenbyggnadsarbeten och jordbruket. Några större vattendrag finns, bl.a. Malax å och Petalax å i Malax kommun och Kyro älvs mynning, Vörå å och Kimo å i Vörå. I kommunerna finns flertalet för vattenförsörjningen viktiga grundvattenområden samt områden som ingår i Natura 2000-nätverket. I tabell 9 ges en bakgrundsuppgifter om våra uppdragskommuner.

60 Malax Vörå Totalyta (km 2 ) Land: 522 Land: 782 Inlandsvatten: 4 Inlandsvatten: 9 Hav: 1429 1955 Hav: 709 1500 Invånarantal 5545 (december 2015) 6693 (juni 2016) Språkfördelning Svenska: 85 % Finska: 10,2 % Andra språk: 4,8 % Svenska: 82,5 % Finska: 12,9 % Andra språk: 4,6 % Grannkommuner Närpes, Korsnäs, Kurikka, Laihela, Korsholm, Vasa Nykarleby, Kauhava, Vasa, Korsholm, Storkyro Tabell 9. Bakgrundsuppgifter om uppdragskommunerna (Lantmäteriverket, 24.1.2019) 4.2 Planlagd tillsyn i uppdragskommunerna En första tillsynsplan godkändes för miljövårdsmyndigheten i respektive uppdragskommun under höst/vinter 2017-2018. Tillsynsplanerna hittas som bilaga 2 och bilaga 3 till examensarbetet. I utformningen av tillsynsplanerna jämfördes grannkommuners och -städers tillsynsplaner, och en version enligt våra kommuners särdrag utarbetades på basen av dem. De större kommunernas och samkommunernas tillsynsplaner är ofta omfattande och detaljerade. I våra kommuner gjordes en mer sammanfattad version av tillsynsplan, innehållande främst de uppgifter som lagen förutsätter. Tanken var att tillsynsplanen kan kompletteras efterhand, när man märker att behov av mer information finns. Efter att tillsynsplanen och ett tillhörande tillsynsprogram godkänts kan den regelbundna och avgiftsbelagda tillsynen inledas. I Malax gjordes den första planlagda tillsynen under år 2018. Vörå inleder den planlagda tillsynen år 2019. Huvudsakligen består verksamheter som berörs av planlagd tillsyn i våra uppdragskommuner av djurhållning (främst pälsfarmer, svinhus, nöt- och hönsgårdar), industriell verksamhet i mindre skala (t.ex. båttillverkning, såg- och virkestorkning), avfallshantering och avloppsvattenrening, marktäkter och registrerad verksamhet så som distributionsstationer för flytande bränsle. I våra uppdragskommuner finns inga större förorenande industrier.

61 Eftersom den planlagda tillsynen är i sitt inledande skede är tillsynsobjektens antal ännu inte helt klarlagt. De uppgifter som finns tillgängliga via t.ex. YLVA-registret har konstaterats vara föråldrade. Kommuner som inte har egna register över verksamhet som berörs av planlagd tillsyn kan dock utgå från YLVA-registret när tillsynen inleds, och uppdatera uppgifterna vartefter tillsynen framskrider. I Malax finns sedan många år ett register över verksamheterna som omfattas av planlagd tillsyn. Enligt detta skulle tillsynsobjektens antal just nu vara ca 80 st, av vilka över hälften är djurhållningsverksamhet. Vörå kommun, som bildats genom kommunsammanslagningar år 2007 och år 2011, mellan forna Maxmo, Oravais och Vörå kommuner, har ännu inget komplett register med tillsynsobjekten, utan man kommer att utgå från YLVA-registret när tillsynen inleds. 4.2.1 Tillsynsklasser och branschspecifik riskbedömning Tillsynsklasserna i uppdragskommunernas tillsynsplaner är tre till antalet. Kommunförbundet och miljöministeriet rekommenderar, som framgår av kapitel 2.4.3.3, fyra tillsynsklasser, med tillsyn från för klass 1 varje år till för klass 4 vart 8:e år. En bedömning gjordes att tre tillsynsklasser är lämpligt i våra kommuner, där den första tillsynsklassen kräver tillsyn minst vartannat år, vilket även tillåter tillsyn årligen om man bedömer att ett sådant behov finns. Tillsynsklass 3 kräver tillsyn vart 5:e år eller mer sällan, vilket är en kombination av miljöministeriets och kommunförbundets rekommenderade tillsynsklass 3 och 4 (vart 5:e respektive vart 8:e år). Målet är att varje verksamhet ska genomgå tillsyn minst vart 5:e år. Tillsynsklasserna i tillsynsplanen kan studeras i tabell 10.

62 Tillsynsklass I Verksamheter belägna på grundvattenområde, oberoende av verksamhetens art. Verksamheter med känsliga vattendrag eller andra särskilt störningskänsliga objekt i verkningsområdet. Verksamheter vars risker för miljön anses vara betydande. Tillsyn minst en gång vartannat år Tillsynsklass II Anläggningar där skillnader i verksamheten kan upptäckas på årsnivå, t.ex. verksamhet med avfallshantering och marktäktsverksamhet. Tillsyn vart 3:e år Tillsynsklass III Verksamheter som vanligen har liten årsvariation. Registreringspliktig verksamhet tillhör i utgångsläget tillsynsklass III. Tillsyn vart 5:e år eller mera sällan Tabell 10. Tillsynsklasserna i tillsynsplanen. I tabell 10 framkommer även de huvudsakliga grunderna för riskbedömningen för de olika branschernas allmänna tillsynsklass. Faktorer som är avgörande för en bransch tillsynsklass, och bedömning av de allmänna riskerna för miljön, är de för branschen förväntade och normala mängderna och kvaliteten av bl.a. utsläpp, buller, vibrationer, avloppsvatten och avfall. De anläggningar som övervakas av den kommunala miljövårdsmyndigheten anses inte vara sådana där riskerna för miljön är betydande, således finns inga verksamheter i tillsynsklass 1 i utgångsläget. Enligt tillsynsplanen kan en verksamhet dock placeras i en högre tillsynsklass på basen av uppgifter som framkommer vid tillsyn, vid anläggningsspecifik riskbedömning. I tillsynsklass två, anläggningar där skillnader i verksamheten kan upptäckas på årsnivå, har i våra kommuner placerats anläggningar där avfall lagras och/eller hanteras samt marktäktsverksamhet, med undantag av mindre marktäktsverksamhet där täktplan inte krävs. Båda dessa är verksamheter bedöms kunna ändra märkbart från år till år, och tillsyn vart tredje år är befogad.

63 Tillsyn vart 5:e år eller mer sällan, så som föreskrivs för verksamheter i tillsynsklass 3, ansågs lämpligt för djurhållningsverksamhet och den industri som kommunen övervakar. All registreringspliktig verksamhet samt de verksamheter vars tillsyn sker enligt marktäktslagen placerades även i denna tillsynsklass. På basen av ovanstående har branscherna getts tillsynsklasser, som kan studeras i tabell 11. Bransch Tillsynsklass Skogsindustri 3 Metallindustri 3 Energiproduktion 3 Kemisk industri 3 Tillverkning av bränslen eller upplagring och hantering av kemikalier eller bränslen 3 Verksamhet där organiska lösningsmedel används 3 Malm- eller mineralbrytning eller tagande av marksubstanser och torv 2 Tillverkning av mineralprodukter 3 Produktion eller behandling av läder eller textilier i en anläggning 3 Tillverkning av livsmedel eller foder 3 Djurstallar, farmer eller fiskodling 3 Trafik 3 Behandling av avfall som sker yrkesmässigt eller i en anläggning samt behandling av avloppsvatten 2 Annan verksamhet, enl. MSL, bilaga 1, punkt 14 3 Tabell 11. Branschspecifika tillsynsklasser för tillstånds- och anmälningspliktig verksamhet enligt miljöskyddslagen.

Samtliga registreringspliktiga verksamheter placerades i tillsynsklass 3. I tabell 12 listas de registreringspliktiga verksamheterna och deras tillsynsklass. 64 Verksamhet Tillsynsklass Energiproducerande anläggningar 3 Asfaltstationer 3 Distributionsstationer för flytande bränsle 3 Kemisk tvättinrättning 3 Förbrukning av organiska lösningsmedel 3 Tabell 12. Tillsynsklasser för registreringspliktig verksamhet. Även tillsynen enligt marktäktslagen inkluderades i tillsynsplanen. Marktäktsverksamheternas tillsynsklasser finns i tabell 13. Verksamhet Tillsynsklass Bergtäkt 2 Större grus- eller jordtäkt 2 Mindre grus- eller jordtäkt 3 Tabell 13. Tillsynsklasser för marktäktsverksamhet. 4.2.2 Tillsynsprogrammet och anläggningsspecifik riskbedömning I tillsynsprogrammet listas alla de enskilda anläggningarna som övervakas av den kommunala miljövårdsmyndigheten och tillsynen påbörjas enligt den kontrollfrekvens som branschspecifika riskbedömningen föranlett. Tillsynens utfall, bl.a. de faktorer som anges i statsrådets förordning om miljöskydd 29 (se kapitel 2.4.3) om verksamhetens säregenskaper och efterlevnad av tillståndskrav, kommer att vara avgörande för ändring av en enskild anläggnings tillsynsklass. Om miljötjänsteinnehavaren anser att tillsyn av en anläggning bör ske oftare än den branschspecifika tillsynsklassen tillåter, kan anläggningens tillsynsklass ändras t.ex. i samband med att ett kommande års tillsynsprogram godkänns av nämnden.

4.3 Våra uppdragskommuners resurser för miljövårdens tillsynsarbete Det finns ett personarbetsår för skötseln av miljövårdsärenden i båda uppdragskommunerna, vilket är vanligt i kustkommunerna i Österbotten. Hit hör Malax, Vörå, Kronoby, Larsmo, Kaustby. Flerpersonersorganisationer finns genom samarbetet i Västkustens miljöenhet (Närpes, Kristinestad, Kaskö, Korsnäs, Korsholm), Vasa, Nykarleby, Jakobstad, Karleby, Pedersöre. De uppgifter i samband med tillsynsarbetet som miljöministeriet har rekommenderat bör delegeras från miljövårdsmyndighet till underlydande tjänsteinnehavare, för att göra arbetet smidigare, har delvis delegerats i Malax och Vörå (beskrivs i kapitel 2.2.2 Ärendehantering). Enligt kommunernas förvaltningsstadgor ges tjänsteinnehavaren rätt att få upplysningar och göra inspektioner enligt miljöskyddslagen, vattenlagen och avfallslagen. Tjänsteinnehavare har rätt att vidta omedelbara tillsynsåtgärder, avbryta verksamhet och meddela föreläggande enligt vattenlagen och avfallslagen. Motsvarande tillsynsuppgift enligt miljöskyddslagen är enbart delvis delegerad, vilket kunde tas upp till övervägande när förvaltningsstadgan revideras nästa gång. Till tjänsteinnehavare har delegerats rätten att lämna in begäran om utredning till polisen om lagstridig verksamhet upptäcks i tillsynen. En utvärdering av resursfördelningen och -behovet för den kommunala miljövårdsmyndighetens arbetsuppgifter bör göras efter att den planlagda tillsynen har kommit igång och kan sägas ha fått en viss rutin. 65 4.4 Samarbete med andra myndigheter I tillsynsarbetet finns ett samarbete med grannkommunernas miljövårdsmyndigheter och andra myndigheter. Den statliga tillsynsmyndigheten kallar vanligen den kommunala miljövårdsmyndigheten att närvara vid periodiska inspektioner av anläggningar i kommunen. Förutom att information om anläggningen genom detta förfaringssätt också finns hos kommunen så ger närvaro vid inspektionerna möjlighet att stämma av i tillsynsförfarandet och bedömningen av brister i olika verksamheter. 4.5 Utvärdering av våra uppdragskommuners tillsynsplaner Med de tillsynsplaner som godkänts i våra uppdragskommuner kan alltså den regelbundna och avgiftsbelagda tillsynen av tillstånds-, registrerings- och anmälningspliktig verksamhet inledas, men en revidering av tillsynsplanerna kommer att behöva göras inom kort.

66 Sedan tillsynsplanerna godkändes i våra kommuner har miljöskyddslagens anmälningspliktiga verksamheter (MSL 115 a ) tillkommit. Tillsynen över dessa kommer troligen inte att avvika från tillsynen över tillståndspliktig verksamhet, men verksamheterna bör i tillsynsplanerna beskrivas enligt miljöskyddslagens indelning. Till följd av detta är även en taxarevidering aktuell. Den riskbedömning som gjordes i tillsynsplanerna är en branschspecifik riskbedömning, där främst erfarenheter från tidigare inspektioner användes som grund för indelning av verksamheter i tillsynsklasser. En anläggningsspecifik riskbedömning kan vägas in när den första planlagda tillsynen utförts vid de olika anläggningarna. Denna bedömning kommer troligen att bli allt mer avgörande för tillsynsverksamheten när tillsynsplanen följts i några år. Hur en verksamhet drivs, efterlevnad av tillståndskrav, skötsel av utrustning och lokaler samt hur känslig omgivningen är, är vägande faktorer som kan skilja två anläggningar i samma bransch från varandra på ett väsentligt sätt i fråga om miljörisker. För att skapa en så rättvis och jämlik bedömning som möjligt, borde den anläggningsspecifika riskbedömningen beskrivas tydligare i våra tillsynsplaner. Som beslutsunderlag vid byte av tillsynsklass kan t.ex. de analysmetoder som beskrivs närmare i kapitel 2.4.3, Riskklassificering och riskbedömning användas. Genom att påvisa risker med poängsättning kan bedömningen göras tydlig för verksamhetsidkaren. Ett problemområde som lyftes fram i svaren från vår enkätundersökning är de säkerhetsrisker som tillsynsverksamheten innebär, bl.a. otryggheten när en tjänsteinnehavare utför tillsyn på egen hand. För att undvika farosituationer kunde säkerhetsaspekterna och förbyggande av risker för tjänsteinnehavaren tas med i tillsynsplanen. En rutin kring hur miljötjänsteinnehavaren informerar t.ex. kollegor om plats och tidpunkt för de inspektioner man utför, samt på vilket sätt man borde genomföra inspektioner vid tillsynsobjekt som inte bör besökas av en ensam tjänsteinnehavare kunde utarbetas. I tillsynsplanerna saknas också en handlingsplan för de händelser då man i tillsynen upptäcker lagbrott som kräver polisanmälan eller om en verksamhet innebär direkt miljöfara och bör avbrytas omedelbart.

5 REVIDERINGEN AV MILJÖSKYDDSLAGSTIFTNIGNEN SAMT TILLSTÅNDSBEHANDLINGEN I FRAMTIDEN 67 Miljöskyddslagstiftningen har under många år reviderats och regeringen med sina spetsprojekt har försökt förenkla bl.a. tillståndsprocesser och minska på byråkratin genom att avlägsna överlappande funktioner och införa enklare förfaranden. Enligt regeringsprogrammet får inte kostnaderna för industrin eller kommunernas uppgifter öka, och ytterligare reglering ska undvikas när EU-lagstiftningen införlivas nationellt. I det här kapitlet beskrivs det projekt som startades år 2011, i Miljöministeriet regi, som skulle leda till en revidering av miljöskyddslagen. Några troliga, kommande revideringar av den lagstiftning som påverkar miljövårdsmyndigheterans verksamhet beskrivs också. 5.1 Revideringen av miljöskyddslagen År 2011 inledde miljöministeriet ett projekt, med syftet att revidera miljöskyddslagen. Projektet skulle bidra med förslag, utifrån vilka den nya miljöskyddslagen (527/2014) skulle beredas. Orsaken till att man ansåg att lagen borde revideras var att man hade konstaterat att miljöskyddslagstiftningen som en helhet betraktad var mycket svårtolkad efter många ändringar. Dessutom hade det tillkommit många paragrafhänvisningar som gjorde att lagen var besvärlig att läsa och förstå. Revideringsprojektet indelades i tre faser. I fas 1 (2011-2014) blev resultatet stadfästande av den nya miljöskyddslagenlagen och förordningen år 2014, där man lyckades implementera EU:s direktiv om industriutsläpp (Industrial Emissions Directive, IED) i den nationella lagstiftningen samt att man moderniserade tolkningar av bestämmelserna i grundlagen. I och med implementeringen av IED förbättrades och förenhetligades kraven om tillämpning av bästa tillgängliga teknik (Best Available Technic, BAT). Målet var också att effektivera tillståndsförfarandet inom miljöskyddet och tillsynen över tillstånden, genom att införa planlagd tillsyn på basen av riskbedömning av verksamheterna. Tillsynen blev avgiftsbelagd efter denna fas. (RP 214/2013 rd, 26.10.2018). I fas 2 (2015) bedömdes behovet att ändra miljöskyddslagen och annan miljölagstiftning som tillämpas på de verksamheter som avses i miljöskyddslagen. Resultatet av denna fas var bestämmelser om effektiverad behandling av miljötillstånd, gemensam behandling av

68 tillstånd som avses i miljöskyddslagen och marktäktslagen och höjande av gränserna för tillståndsplikt för djurstallar, varvid ca 3300 djurstallar i hela landet föll utanför tillståndsplikten. Hittills hade det funnits vägledande djurenhetskoefficienter som använts vid beräkning av tillstånds- och behörighetsgränser, men dessa koefficienter lades in i bilaga i lagen, vilket gjorde att de blev bindande för alla tillståndsmyndigheter. Dessutom hade det tidigare funnits bestämmelser om att tillstånden med jämna mellanrum ska genomgå en översyn av tillståndsvillkor, alltså i praktiken en ny tillståndsprocess, och detta krav avlägsnades. Istället ska de tillståndspliktiga verksamheterna granskas med regelbunden tillsyn, då myndigheterna samtidigt kan granska om det finns grunder för ändring av ett tillstånd. (RP 257/2014 rd, 26.10.2018). I den sista revideringsfasen, fas 3 (2017 2019) har man skapat ett nytt, enklare anmälningsförfarande som delvis ersätter miljötillståndsförfarandet. Djurstallar började i hög grad omfattas av anmälningsförfarandet, och istället för ett miljötillstånd med tillståndsvillkor styrs verksamheten av branschspecifika förordningar. Vid verksamheter som har små miljökonsekvenser skulle tillståndsplikten slopas helt. I regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av miljöskyddslagen (RP 8/2017 rd) fanns också förslag på hur miljötillståndsförfarandet ska göras smidigare genom att det till lagen ska fogas förvaltningslagskompletterande bestämmelser om myndighetsrådgivning i samband ansökan om tillstånd. Rådgivningen ska ges på begäran av den sökande, avgiftsfritt och via de elektroniska datasystemen. I regeringens proposition till riksdagen (RP 94/2018 rd) föreslogs att miljöskyddslagen kompletteras med bestämmelser om ett nytt förfarande som bygger på förhandskontroll och som är lättare än miljötillståndsförfarandet. Ändringarna i miljöskyddslagen och statsrådets förordning om miljöskydd trädde i kraft den 1 februari 2019, samtidigt som statsrådets förordning om anmälningspliktiga djurstallar (138/2019) trädde i kraft. Tillståndsplikten kan kvarstå, trots att tillståndströskeln höjs, t.ex. på grund av grannelagsförhållanden (alltså att en granne får olägenheter av verksamheten) eller om verksamheten medför risk att vattendrag eller grundvatten förorenas. (Miljöministeriet, 6.2.2019).

5.2 Kommande revideringar av lagstiftningen 69 Det som ännu är på kommande i fråga om miljöskyddslagstiftningens revidering, är en del av de mål som statsminister Sipiläs regering har ställt gällande digitalisering och smidigare författningar. Regeringens förslag om att användningen av e-tjänster ska öka vid behandlingen av miljöoch vattentillstånd, innebär att handlingar kunde inlämnas till myndigheterna på elektronisk väg och kungörelser och tillhörande handlingar samt beslut ska publiceras på myndighetens webbplats istället för kommunernas anslagstavlor. Motiveringen till ändringen är att effektivisera tillgången till information och möjligheten att påverka i miljöfrågor när handlingar och beslut publiceras elektroniskt. Även om ärenden i första hand sköts elektroniskt kommer det också i fortsättningen att vara möjligt att lämna in handlingar på traditionellt vis, till pappers. Ändringarna förutsätter dock inte att staten eller de kommunala miljövårdsmyndigheterna förnyar eller tar i bruk nya system. Lagarna avses att träda i kraft 1 januari 2020. (Miljöministeriet, 5.2.2018). Regeringen föreslår också att det ska stiftas en ny lag som möjliggör samtidig behandling av vissa miljörelaterade tillstånd. Man skulle kunna ansöka om flera olika tillstånd samtidigt, elektroniskt och på ett och samma ställe. Målet med reformen är att få till stånd en snabbare och smidigare tillståndsprocess, som skulle gynna sökande, parter och myndigheter. Det kan handla om projekt som kräver tillstånd enligt antingen miljöskyddslagen, vattenlagen eller marktäktslagen och ytterligare ett av följande tillstånd: undantagslov enligt naturvårdslagen eller tillstånd enligt markanvändnings- och bygglagen, gruvlagen eller lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor. I figur 11 åskådliggörs förslaget om samtidig behandling av tillstånd.

70 Figur 11. Förslag på hur regeringen anser att samtidig behandling av olika tillstånd kunde ske hos ett enda serviceställe (Miljöministeriet, 5.2.2018). De olika tillståndens behandlingsskeden, t.ex. kungörelser, utlåtandebegäran m.m., skulle sammanfalla. Beroende på vilket tillstånd det handlar om är det antingen den statliga tillstånds- och tillsynsmyndigheten (som inrättas i samband med landskapsreformen) eller den kommunala miljövårdsmyndigheten som är samordnande myndighet. Den sökande skulle fortfarande själv kunna besluta om ifall behandlingen av olika tillstånd ska samordnas eller inte. Separat behandling, liksom ärenden sköts i dagens läge, skulle fortfarande vara möjlig. Lagarna avses träda i kraft den 1 januari 2021. (Miljöministeriet, 5.2.2018).

6 DISKUSSION 71 Som avslutning på examensarbetet diskuteras här några av våra reflektioner om bakgrundsmaterialet och enkätundersökningen i de tidigare kapitlen samt några tankar kring den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter och framtida utmaningar i anslutning till vårt tema. Som framkommit i den teoretiska bakgrunden har den kommunala miljövårdsmyndighetens tillsynsverksamhet ökat efter de lagändringar som skett under de senaste åren. Hur verksamheten ska utföras styrs till viss del av lagar, till viss del av beslut som kommunerna själva fattar. En skillnad mellan de statliga och de kommunala tillstånds- och tillsynsmyndigheternas rutiner hittas bl.a. i fråga om de s.k. samråd som ordnas med verksamhetsidkarna. Enligt miljöskyddslagen har miljötillståndsmyndigheten skyldighet att ge verksamhetsidkaren råd i samband med skötseln av ett tillståndsärende. Rådgivningen kan gälla vilka uppgifter som ska ingå i tillståndsansökan, tidtabellen för behandlingen, vilka utredningar som ska bifogas ansökan m.m. För den statliga myndigheten och större kommuner med tillsyn över stora anläggningar eller projekt är lagparagrafen säkert ett förtydligande av arbetsmomentet, men för små landsbygdskommuner är rådgivning vardag. Det är vanligt att verksamhetsidkare oanmälda besöker kommunen flera gånger redan under tiden som man sammanställer sin ansökan eller anmälan, innan ärendet ens har anhängiggjorts. En skyldighet att under ärendets behandling, på eget initiativ eller på initiativ av verksamhetsidkaren, hålla ett mer formellt samråd med verksamhetsidkaren, där även andra berörda myndigheter kan delta, infördes i miljöskyddslagen år 2017 (39 a ). Förutom miljövårdsmyndighetens lagstadgade skyldighet att ge råd och information i anslutning till skötseln av ärendet, så anvisar miljöministeriet den statliga tillsynsmyndigheten att hålla samråd med verksamhetsidkaren även efter att ett miljötillståndsbeslut eller ett beslut på basen av anmälan getts. Vid samrådet går man igenom tillståndsbeslutet och tillståndsvillkoren i detalj. (Miljöministeriet 2016, s. 25). För att göra efterhandstillsynen smidigare så skulle det vara befogat även för kommunerna att hålla ett dylikt samråd efter beviljande av miljötillstånd eller efter beslut på basen av anmälan. Genom detta skulle också eventuella oklarheter gällande tillståndskrav undvikas. Ett orosmoment för de kommunala miljövårdsmyndigheterna i kommuner med stor andel svenskspråkiga invånare är den språkliga servicen från statliga myndigheter. Frustrationen kring den bristfälliga svenska servicen är stor, vilket framkommer tydligt i vår

72 enkätundersökning. En del blanketter, register och väsentlig information finns endast på finska. Eftersom inte bara myndigheter, utan även enskilda privata verksamhetsidkare, t.ex. förväntas rapportera om sin verksamhet, så borde all information vara tvåspråkig av jämställdhetsskäl. Kommuner med en stor andel svenskspråkiga verksamhetsidkare åläggs dessutom en betydligt större rådgivande funktion då statens språkliga service brister. Orsaken till att översättningar är fördröjda eller inte alls görs kan bero på bristande resurser, okunskap eller nonchalans. Oberoende av orsak så är situationen inte acceptabel. Eftersom översättningar kan dröja flera år så ser man ofta ingen annan möjlighet än att börja använda den finska versionen av ett material, vilket gör att man från statligt håll felaktigt kan påstå att en översättning är onödig. Enligt miljöministeriets anvisningar ska ledorden för miljötillsynen vara självständighet, oberoende och opartiskhet. Kan man säga att små kommuner uppfyller det här kravet, om en tjänsteinnehavare har ansvar för all tillsyn? Miljövårdsmyndigheterna i flera kommuner i svenska Österbotten består av en-persons-organisationer. Det betyder att tjänsteinnehavaren i många kommuner lägger upp en tillsynsplan och ett -program åt sig själv att följa. Även om beslut om godkännande av tillsynsplan och program fattas av en nämnd, så ligger tjänsteinnehavarens förslag som utgångspunkt. Skulle tillsynen bli effektivare om organisationen var större, så att någon annan än den som utför tillsynen ställer upp tillsynens mål? Större kommuner och städer, eller kommuner som har ingått samarbetsavtal för miljövården, möjliggör att tjänsteinnehavare kan specialisera sig på tillsyn av specifika verksamheter. Det är en fördel vid övervakning av verksamheter med mycket detaljerad eller förhållandevis komplicerad lagstiftning att följa. Fördelen med en liten organisation är den flexibilitet som möjliggörs samt att resurser för tillsynsarbetet enkelt kan riktas dit där behovet är som störst, vilket poängteras som viktigt av miljöministeriet. I landsbygdskommuner, som Malax och Vörå, där djurhållning är dominerande verksamhet, påverkas miljövårdsmyndigheterna mest av lagändringen gällande djurstallens tillståndsprocess. Antalet nya miljötillståndsärenden minskar sannolikt, men istället tillkommer beslut på basen av anmälan, som ska anses vara enklare, men som enligt vår bedömning just nu troligen innebär oförändrad arbetsmängd. Genom att avlägsna tillståndsplikten och istället införa anmälningsplikt för en verksamhet, minskas inte den administrativa bördan - inga steg i ärendehanteringen har tagits bort. Man förflyttar endast tyngdpunkten från förhands- till efterhandstillsyn. Kommunala miljövårdsmyndigheter har även fått större ansvarsområde och fler anläggningar att övervaka i och med de lagändringar

73 genom vilka tillsynsobjekt har överflyttats från NTM-centralernas övervakning till kommunernas övervakning. Alla lagändringar som innebär förändrade rutiner är inledningsvis tidskrävande för tillstånds- och tillsynsmyndigheten. Detta bör beaktas när man besluter om tillsynsprogram och lägger upp verksamhetsplan i samband med budgeten. I skrivande stund är frågetecknen kring de senaste lagändringarna många. Inga beslut har ännu tagits på basen av anmälan i våra kommuner. Det är även oklart hur ett beslut om godkännande av anmälan ska vara formulerat. Det har ansetts att beslutstexten kan förkortas betydligt när många av kraven som ställs på verksamheten redan framgår av en förordning, men samtidigt är ett sådant beslut svårare att tolka för verksamhetsidkaren än de beslut där väsentliga krav framgår av texten i beslutet. När nya sätt att hantera ärenden tillkommer bör miljövårdsmyndighetens taxor ses över och vid behov ändras. Ett ärendes hanteringstid ska motsvara taxan. Efter att den regelbundna och planlagda tillsynen har kommit igång och man kan börja utvärdera den, kan behov av ändringar i våra tillsynsplaner uppstå. Tillsynsverksamheten är en levande verksamhet som, till följd av utomstående faktorer samt med den erfarenhet vi skapar, kontinuerligt kommer att ta nya former. Utmaningen ligger främst i att hitta resurser för att möta de krav som lagstiftningen ställer.

KÄLLFÖRTECKNING 74 Litteratur: Arwinge, O., Olve, N-G., Magnusson, Å, 2017. Risk, strategi och styrning. Lund: Studentlitteratur. Davidson, B., Patel, R., 2003. Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur. Eljertsson, G., 2005. Enkäten i praktiken. Lund: Studentlitteratur. Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen fram till 2020 Att leva gott inom planetens gränser. Europeiska unionens allmänna dataskyddsförordning (EU 679/2016) Hietamäki, M., Järvinen, K., Lahtela, J., Leinonen, K., Serenius, K., Siili- Hakkarainen, L., 2016. Anvisningar för miljötillsynen. Helsingfors: Miljöministeriet. ISO 31000:2009 Risk management Principles and guidelines Kommunförbundet, 2013. Den kommunala miljövårdsmyndighetens handbok för förtroendevalda. Helsingfors. Kommunförbundet, 2016. Ohje kunnan ympäristösuojelun valvontasuunnitelman ja valvontaohjelman laatimiseen. Helsingfors. Kommunförbundet, 2017. Cirkulär 14/2017 29.5.2017 Den allmänna dataskyddsförordningen. Kommunförbundet, 2018. Den kommunala miljövårdsmyndigheten handbok för förtroendevalda. Helsingfors. Social- och hälsovårdsministeriet, 2003. Kunnallisen ympäristöterveydenhuollon valvonnan maksullisuuden laajentamista selvittäneen työryhmän muistio, 2003:30. Helsingfors. Öberg, T., 2009. Miljöriskanalys. Lund: Studentlitteratur.

Elektroniska källor: 75 Edita Publishing Ab, Finlex, internettjänst för publicering av rättsligt material. [Online] www.finlex.fi: Finlands grundlag 11.6.1999/731 (hämtat 5.12.2018) Lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning 24.1.1986/64 (hämtat 12.2.2018) Miljöskyddslag för sjöfarten 29.12.2009/1672 (hämtat 12.2.2018) Miljöskyddslag 27.6.2014/527 (hämtat 01.09.2018) Avfallslag 17.6.2011/646 (hämtat 01.09.2018) Markanvändnings- och bygglag 5.2.1999/132 (hämtat 01.09.2018) Vattenlag 27.5.2011/587 (hämtat 01.09.2018) Statsrådets förordning om miljöskydd 4.9.2014/713 (hämtat 01.09.2018) Lag om närings-, trafik- och miljöcentralerna 20.11.2009/897 (hämtat 01.09.2018) Lag om regionförvaltningsverken 20.11.2009/896 (hämtat 01.09.2018) Kommunförbundet, Den kommunala miljövårdsmyndigheten [online] https://www.kommunforbundet.fi/sakkunnigtjanster/samhalle-ochmiljo/miljo/miljovard/den-kommunala-miljovardsmyndigheten. (hämtat 12.2.2018) Korsholms kommun, Västkustens miljöenhet. [Online] https://www.korsholm.fi/byggbo-och-miljo/vastkustens-miljoenhet/. (hämtat 5.11.2018) Lantmäteriverket Finlands areal kommunvis 1.1.2019 [online] https://www.maanmittauslaitos.fi/sites/maanmittauslaitos.fi/files/attachments/2019/01/ Suomen_pa_2019_kunta_maakunta.pdf (hämtat 24.1.2019) Malax kommun, Allmän information om Malax. [Online] http://www.malax.fi/ forvaltning-och-politik/allman-information-om-malax (hämtat 24.1.2019)

76 Miljöförvaltningens gemensamma webbtjänst, YLVA för kommunerna [Online] http://www.ymparisto.fi/sv- FI/Kartor_och_statistik/Informationssystem/Den_elektroniska_tjansten_for_overvakni ngen_av_miljoskydd_ylva/ylva_for_kommunerna. (hämtat 25.10.2018) Miljöministeriet, Registerbeskrivning för MATTI- och NOTTO-registret. [Online] http://www.ym.fi/fi-fi/ministerio/yhteystiedot_ja_asiointi/rekisteriselosteet(31531). (hämtat 25.10.2018) Miljöministeriet, pressmeddelande 29.11.2018. Regeringen föreslår att e-tjänster ska användas i behandlingen av miljö- och vattentillstånd. [Online] http://www.ym.fi/sv- FI/Aktuellt/Regeringen_foreslar_att_etjanster_ska_an(48612). (hämtat 5.2.2019) Miljöministeriet, pressmeddelande 29.11.2018. Regeringen lägger fram lagförslag om ett enda serviceställe för miljörelaterade tillstånd. [Online] http://www.ym.fi/sv- Fi/Aktuellt/Regeringen_lagger_fram_lagforslag_om_ett(48594). (hämtat 5.2.2019) Miljöministeriet, 2018. Revidering av miljöskyddslagen. [online] http://www.ym.fi/sv- FI/Miljo/Lagstiftning_och_anvisningar/Miljoskyddslagstiftning_under_beredning/Rev idering_av_miljoskyddslagen. (hämtat 05.02.2019) RP214/2013 rd, Regeringens proposition till riksdagen med förslag till miljöskyddslag och till lagar om ändring av vissa lagar som har samband med den. [Online] https://www.eduskunta.fi/sv/vaski/sidor/trip.aspx?triptype=riksdagsarenden&docid= rp+214/2013. (hämtat 26.10.2018) RP 257/2014 rd, Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av miljöskyddslagen och av marktäktslagen. [Online] https://www.eduskunta.fi/sv/vaski/sidor/trip.aspx?triptype=riksdagsarenden&docid= rp+257/2014 (hämtat 26.10.2018) RP 8/2017 rd, Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av miljöskyddslagen. [Online] https://www.eduskunta.fi/sv/vaski/kasittelytiedotvaltiopaivaasia/sidor/rp_8+2017.a spx. (hämtat 26.10.2018)

77 RP 94/2018 rd, Regeringens proposition till riksdagen med förslag till ändring av miljöskyddslagen och 48 kap. 3 i strafflagen. [Online] https://www.eduskunta.fi/sv/vaski/kasittelytiedotvaltiopaivaasia/sidor/rp_94+2018. aspx. (hämtat 26.10.2018) Triplan, broschyr om Tweb. [Online] https://www.triplan.fi/doc/22480tweb%20_elektronisk_broschyr.pdf. (hämtat 26.10.2018) Vörå kommun, Kommunens organisation. [Online] https://www.vora.fi/kommunen/foervaltning/kommunens-organisation (hämtat 24.1.2019)

BILAGA 1 Frågeformulär för miljövårdsmyndigheterna i Österbotten Detta frågeformulär har uppgjorts för att användas som en del av en empirisk undersökning i vårt examensarbete för högre YH-examen inom teknologibaserat ledarskap på Yrkeshögskolan Novia i Vasa. Frågorna som ställs gäller kommunernas miljövårdsmyndigheters tillsyn av verksamheter som berörs av planlagd tillsyn. Svaren behandlas anonyma i slutarbetet. Tack på förhand! Karolina och Marika TILLSYNSPLAN OCH - PROGRAM 1. Har din kommun/stad uppgjort en tillsynsplan? JA NEJ 2. Vilket år godkändes tillsynsplanen? Och hur ofta ska den uppdateras? 3. Har din kommun/stad uppgjort ett tillsynsprogram? JA NEJ 4. Vilket år togs tillsynsplan och -program i bruk (d.v.s. när har den planlagda tillsynen inletts)? 5. Är den vägledning och information om miljövårdens planlagda tillsynsarbete som finns tillgänglig (bl.a. från den statliga miljöförvaltningen) tillräcklig? Skulle ni önska mer vägledning om något specifikt gällande den planlagda tillsynen: 6. På vilket sätt anser du att du har nytta av tillsynsplan/-program i ditt arbete? 7. Skriv fritt vad som är bra och dåligt med TILLSYNSPLANEN (kommentarer, åsikter, förbättringsförslag, etc.):

8. Skriv fritt vad som är bra och dåligt med TILLSYNSPROGRAMMET (kommentarer, åsikter, förbättringsförslag, etc.): 9. Kryssa i vilka objekt som finns med i planen och programmet för din kommun: Verksamheter med miljötillstånd Registreringspliktig verksamhet Marktäkter Övrigt, vad? : Har någon/några av verksamheterna i fråga 9 utelämnats från planen och programmet, varför? 10. Ungefär hur många övervakningsobjekt enligt planen finns totalt i kommunen? Ge också gärna ungefärligt antal av olika verksamhetstyper. Är prognosen sådan att antalet objekt antas bli fler eller färre, och varför? 11. Hur många olika tillsynsklasser har ni indelat de olika verksamhetstyperna i och varför just detta antal tillsynsklasser? 12. Vad är tillsynsfrekvensen för olika verksamheter baserad på? Hur har frekvensen bestämts, faktorer som varit styrande mm.. Har en medveten riskbedömning gjorts?: 13. Finns er tillsynsplan tillgänglig på er kommuns/stads websida. Om inte, vad är orsaken till att den inte finns?

INSPEKTIONERNA 14. Hur meddelas om planlagda inspektioner till verksamhetsidkare? På vilket sätt är man i kontakt? För- och nackdelar med detta förfarande? 15. Vilka närvarar vid inspektioner? 16. Samordnas miljövårdens planlagda tillsyn med andra myndigheters tillsyn, och i så fall i vilka sammanhang sker en samordning? 17. Vilka (säkerhets)risker bör man beakta vid inspektionstillfället och hur beaktar ni dessa? 18. Beskriv kort en inspektions uppbyggnad: 19. Vid vilka objekt upplever du att tillsynen är mest resurskrävande och varför? 20. Vid vilka objekt upplever du att tillsynen är minst resurskrävande och varför? 21. Hur upplever du bemötandet vid tillsynsobjekten?

22. Vilka 3 av följande variabler anser du är viktigast gällande inspektionerna. Markera viktighetsordning och beskriv gärna mer om hur du tänker i ditt val på raderna nedanför: - Effektivitet/snabbhet - Informationsgivande (Allmän information om krav mm.) - Rådgivande/sakkunnighet (En slags konsultation) - Jämlik behandling, kraven och tillsynen ska vara lika för alla - Serviceinriktat/kundorienterat - Flexibilitet - Styrande - Förtroendegivande - Annat: 23. Vad anser du ur myndighetssynpunkt är den största nyttan specifikt med inspektionerna? EFTERARBETE OCH REGISTRERING 24. Finns ett uttalat mål för hur snabbt efter en inspektion som verksamhetsidkaren bör få ta del av ett protokoll med resultatet av tillsynen, åtgärdskrav mm? Uppfylls målet? Hur snabbt sker delgivningen? 25. Beskriv uppbyggnaden av ett standardprotokoll från en planlagd tillsyn! 26. Vad är ett vanligt återbesöksintervall när myndigheten uppmanat om en åtgärd? Görs återbesök för alla åtgärdsuppmaningar? Om inte, hur bestäms vilka åtgärdskrav som kräver återbesök?

27. Vilket program används för den planlagda tillsynens register? Fungerar programmet bra för ändamålet? För- och nackdelar med det program som används, andra kommentarer: AVGITER ÖVRIGT 28. Hur har avgifterna för den planlagda tillsynen bestämts (genomsnittlig tidsåtgång, fast avgift)? 29. Anser du att avgiften för tillsynen är motiverad? Varför? 30. Hur har nyheten om den planlagda tillsynens avgifter mottagits av verksamhetsidkare? 31. Förbättringsförslag, fritt formulerade kommentarer som berör den planlagda tillsynen:

TILLSYNSPLAN FÖR MILJÖVÅRDSMYNDIGHETEN I MALAX KOMMUN Miljönämnden i Malax kommun 27.9.2017 26

Innehåll 1. Inledning 2. Miljövårdsmyndighetens verksamhetsområde 2.1. Miljöförhållanden inom verksamhetsområdet 2.2. Verksamheter som kan medföra risk för förorening 3. Tillsynsverksamhetens uppbyggnad 3.1. Resurser 3.2. Samarbete med andra myndigheter 3.3. Tillsynsprogram 3.4. Inspektioner 3.5. Datasystem 3.6. Avgifter 4. Riskbedömning och inspektionsfrekvenser 4.1. Tillsynsklasser 4.2. Riskklassificering av verksamheter med regelbunden tillsyn 5. Övrig tillsyn Protokolljusterarnas signatur

1. Inledning I syfte att förebygga och förhindra miljöförorening samt begränsa följderna av föroreningar i miljön ska den kommunala miljövårdsmyndigheten, enligt miljöskyddslagen (527/2014), göra upp en tillsynsplan som ska ligga till grund för genomförande av regelbunden tillsyn av tillstånds- och registreringspliktig verksamhet på sitt område. Tillsynen ska ordnas så att den är högklassig, regelbunden och effektiv och baserar sig på en bedömning av miljörisker. Tillsynsplanen ska innehålla uppgifter om: - områdets miljöförhållanden - verksamheter som medför risk för förorening - resurser och metoder för genomförandet av tillsynen - grunderna för ordnandet av tillsynen och för riskbedömningen - samarbetet mellan de myndigheter som svarar för tillsynen I ett tillsynsprogram, som baserar sig på tillsynsplanen, bestäms detaljerat vilka objekt som omfattas av den regelbundna tillsynen och hur denna ska genomföras. Tillsynsplan och -program godkänns av miljönämnden. Planen och programmet ses över regelbundet och uppdateras vid behov. 2. Miljövårdsmyndighetens verksamhetsområde I Malax kommun fungerar miljönämnden som kommunens miljövårdsmyndighet. Tillsammans med Närings-, trafik- och miljöcentralen ansvarar miljönämnden för tillsynen över miljöskyddslagen i Malax kommun. Malax kommuns totalyta är 1954 km², av vilket 521 km² är landområden, 4 km² är inlandsvatten och 1429 km² är havsområden. Strandlinjen är 338,7 km lång. Kommunen har 5 545 invånare (31.12.2015). Kommunen är tvåspråkig med 85 % svenskspråkiga och 10,2 % finskspråkiga. Malax ligger i landskapet Österbotten och grannkommuner är Korsnäs, Kurikka, Laihela, Korsholm, Närpes och Vasa. 2.1. Miljöförhållanden inom verksamhetsområdet Kommunens centrumområden är tätbebyggda medan resten av kommunen domineras av glesbebyggelse, jordbruk, skogsbruk och skärgård. Landskapet är mestadels flackt med förekomst av alunjordar. De största vattendragen i kommunen är Malax å och Petalax å. I ådalarna karakteriseras kulturlandskapet av vida vyer. Skärgården karakteriseras av landhöjning med ett stort behov av muddringar samt ställande av särskilda krav vid byggande. I kommunen finns följande för vattenförsörjningen viktiga grundvattenområden (klass I), för vilka skyddsplaner finns uppgjorda: - Kolnebacken A och Kolnebacken B, 1047502 A och B - Storstenrösbacken, 1047551 - Petalax, 1047505 Protokolljusterarnas signatur

- Strömsören, 1047501 - Trutören, 1047503 - Källorna, 1047552 (delvis i Korsnäs kommun) - Vägvik, 1028501 (delvis i Korsnäs kommun) I kommunen finns följande områden som ingår i Natura 2000-nätverket: - Petalax åmynning och Öfjärden, FI0800054 - Kvarkens skärgård, Malax-Bergö ytterskärgård, FI0800130 - Kackurmossen, FI0800018 - Sanemossen och Kajaneskogen, FI0800021 2.2. Verksamheter som kan orsaka risk för förorening I Malax kommun finns inga större förorenande industrier. Verksamheter som kan orsaka risk för förorening är bl.a. industriell verksamhet i mindre skala, djurhållning, jordbruk, skogsbruk, marktäkter och torvbrytning. 3. Tillsynsverksamhetens uppbyggnad Den kommunala miljövårdsmyndighetens tillsyn utförs enligt följande lagar samt de förordningar och direktiv som utfärdats med stöd av dem: - Miljöskyddslag 574/2014 - Marktäktslagen 555/1981 - Avfallslag 646/2011 - Vattenlag 587/2011 - Miljöskyddslag för sjöfarten 1672/2009 - Lag om vattentjänster 119/2001 - Sjötrafiklag 463/1996 - Terrängtrafiklag 1710/1995 - Lag om friluftsliv 606/1973 Regelbunden tillsyn görs med stöd av miljöskyddslagen för tillstånds- och registreringspliktiga verksamheter enligt tillsynsplanen och -programmet. Vid behov utförs tillsyn i samband med behandling av ärenden enligt övriga lagar och förordningar samt för verksamheter som inte är tillståndspliktiga eller registrerade. 3.1. Resurser I Malax kommun sköts miljövårdsmyndighetens ärenden av miljönämnden. Befogenheter har delegerats till miljösekreteraren. Det finns ett personarbetsår för skötseln av miljövårdsärenden. 3.2. Samarbete med andra myndigheter Miljövårdsmyndigheten samarbetar med övriga myndigheter och instanser som är verksamma i området, bl.a.: - Malax kommuns tekniska avdelning Protokolljusterarnas signatur

- Malax kommuns byggnadstillsynsmyndighet - Västkustens miljöenhet - Vasaregionens avfallsnämnd - Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten - Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland - Österbottens räddningsverk - Polisinrättningen i Österbotten - andra kommuner i regionen. 3.3. Tillsynsprogram På basen av tillsynsplanen utarbetas ett tillsynsprogram. Det består av en förteckning över samtliga verksamheter som omfattas av den regelbundna tillsynen samt uppgifter om deras inspektionsfrekvens, specifikt för varje anläggning. Inspektionsfrekvensen ska baseras på tillsynsplanens riskbedömning. I tillsynsprogrammet fastställs målsättningar för förverkligandet av tillsynsprogrammet. En sammanfattning av målförverkligande tillkännages miljönämnden årligen. 3.4. Inspektioner Som en del av tillsynen utförs inspektioner på platsen för verksamheten. Till inspektionen räknas också granskning av dokument, kontroll av årsrapporter och åtgärder i samband med inspektionens utförande. Uppföljningsinspektion görs vid behov och ingår i tillsynsprogrammet. Stickprov används inte i tillsynen. Förutom tillsynsprogrammets regelbundna inspektioner görs inspektioner på grund av olycka, anmälan om olägenhet, bristande efterlevnad av tillståndet eller om det av någon annan orsak finns skäl att anta att verksamheten medför olägenhet eller någon annan betydande följd eller risk för miljö eller hälsa. Inspektionerna utförs med beaktande av 39, förvaltningslagen (434/2003). 3.5. Datasystem Exceltabeller används för registrering av inspektioner, uppföljningar, årsrapporter och dylikt. Verksamheter som enligt miljöskyddslagen är registreringspliktiga läggs in i VAHTI-registret som upprätthålls av Närings- trafik- och miljöcentralen. Uppdatering av uppgifter sker kontinuerligt. 3.6. Avgifter Den kommunala miljövårdsmyndigheten tar, enligt miljöskyddslagen 205, ut en avgift för regelbunden tillsyn och inspektioner som baserar sig på ett tillsynsprogram. Avgift tas även ut för inspektioner som utförs för tillsynen över att ett förbud eller föreläggande som avses i 175 eller 176 iakttas eller för tillsynen över sådant avbrytande av verksamheten som avses i 181. Avgiften beräknas enligt grunderna i Taxa för den kommunala miljövårdsmyndigheten i Malax kommun, fastställd av kommunfullmäktige. Protokolljusterarnas signatur

4. Riskbedömning och inspektionsfrekvenser Frekvensen för den regelbundna tillsynen av miljötillstånds- och registreringspliktiga verksamheter ska bestämmas utifrån en bedömning av miljörisker. Följande faktorer kan beaktas i bedömningen av kontrollfrekvens: - Eventuella och faktiska konsekvenser som verksamheten har på hälsan och miljön med hänsyn till utsläppsnivåerna och -typerna, olycksrisken och hur känslig den lokala miljön är. - Hur väl miljöskyddslagen och de bestämmelser som utfärdats och de föreskrifter, förelägganden och i synnerhet tillståndsvillkor som utfärdats med stöd av den följts i verksamheten. - Verksamhetsutövarens deltagande i miljölednings- och miljörevisionsordningen, - Annan tillsyn över anläggningen, om den helt eller delvis motsvarar tillsyn enligt denna lag. 4.1. Tillsynsklasser Tillsynsobjekten indelats i tre tillsynsklasser baserat på en bedömning av miljörisker. Tillsynsklass I - Verksamheter belägna på grundvattenområde, oberoende av verksamhetens art. - Verksamheter med känsliga vattendrag eller andra särskilt störningskänsliga objekt i verkningsområdet. - Verksamheter vars risker för miljön anses vara betydande. Tillsynsklass II - Anläggningar där skillnader i verksamheten kan upptäckas på årsnivå, t.ex. verksamhet med avfallshantering och marktäktsverksamhet. Tillsynsklass III - Verksamheter som vanligen har liten årsvariation. - Registreringspliktig verksamhet tillhör i utgångsläget tillsynsklass III. Inspektionsfrekvens enligt tillsynsklass: Tillsynsklass I - tillsyn minst en gång vartannat år Tillsynsklass II - tillsyn vart 3: dje år Tillsynsklass III - tillsyn vart 5:e år eller mera sällan En detaljerad förteckning över tillstånds- och registreringspliktiga verksamheter i verksamhetsområdet finns i tillsynsprogrammet. Verksamhetstypen bestämmer den allmänna tillsynsklassen. Tillsynsklass för ett enskilt tillsynsobjekt justeras beroende på faktorer som gäller specifikt för tillsynsobjektet, bl.a. efterlevnad av tillståndskraven. Protokolljusterarnas signatur

4.2. Riskklassificering av verksamheter med regelbunden tillsyn Tillsyn enligt miljöskyddslagen 527/2014 Verksamheter som kräver miljötillstånd enligt miljöskyddslagen samt verksamheternas riskklassificering: Verksamhet Tillsynsklass Verksamhet placerad på viktigt grundvattenområde 1 Skogsindustri 3 Metallindustri 3 Energiproduktion 3 Kemisk industri 3 Tillverkning av bränslen eller upplagring och hantering av kemikalier 3 eller bränslen Verksamhet där organiska lösningsmedel används 3 Malm- eller mineralbrytning eller tagande av marksubstanser 2 och torv Tillverkning av mineralprodukter 3 Produktion eller behandling av läder eller textilier i en anläggning 3 Tillverkning av livsmedel eller foder 3 Djurstallar, farmer eller fiskodling 3 Trafik 3 Behandling av avfall som sker yrkesmässigt eller i en anläggning 2 samt behandling av avloppsvatten Annan verksamhet, enl. MSL, bilaga 1, punkt 14 3 Registreringspliktiga verksamheter enligt miljöskyddslagen samt verksamheternas riskklassificering: Verksamhet Tillsynsklass Energiproducerande anläggningar 3 Asfaltstationer 3 Distributionsstationer för flytande bränsle 3 Kemisk tvättinrättning 3 Förbrukning av organiska lösningsmedel 3 Tillsyn enligt marktäktslagen 555/1981 Från och med 1.7.2016 överfördes tillsynen enligt marktäktslagen från kommunens byggnadsinspektion till miljövårdsmyndigheten. I tillsynen ingår, beroende av verksamhetens omfattning, årliga inspektioner, begynnelse- och avslutningsinspektioner Protokolljusterarnas signatur

samt kontroll av årsrapporter. Verksamheternas riskklassificering med tanke på miljöskyddet: Verksamhet Tillsynsklass Bergtäkt 2 Större grus- eller jordtäkt 2 Mindre grus- eller jordtäkt 3 5. Övrig tillsyn Förutom den regelbundna tillsyn som utförs enligt miljöskyddslagen så utförs vid behov tillsyn i samband med behandling av ärenden enligt bl.a. följande lagar och förordningar: - Avfallslag 646/2011 - Vattenlag 587/2011 - Miljöskyddslag för sjöfarten 1672/2009 - Lag om vattentjänster 119/2001 - Sjötrafiklag 463/1996 - Terrängtrafiklag 1710/1995 - Lag om friluftsliv 606/1973 - Statsrådets förordning om begränsning av vissa utsläpp från jordbruk och trädgårdsodling 1250/2014 - Statsrådets förordning om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför avloppsnätet 158/2017 - Andra inspektioner enligt miljöskyddslagen, bl.a. i samband med anmälningar enligt miljöskyddslagens 118-120 KÄLLOR Justitieministeriet, 2014. Miljöskyddslag 527/2014. [Online] http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2014/20140527#l21p240 [hämtat 10.5.2017] Edita Publishing Ab Justitieministeriet, 2014. Statsrådets förordning om miljöskydd 713/2014. [Online] http://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2014/20140713 [hämtat 10.5.2017] Edita Publishing Ab Malax kommun, 2017. Allmän information om Malax. [Online], http://www.malax.fi/forvaltning-och-politik/allman-information-om-malax [hämtat 10.5.2017] Jaakkola Riitta, 2015. Jungfrudanser och snickarglädje. Vasa: Oy Arkmedia Ab. Protokolljusterarnas signatur

VÖRÅ KOMMUN Miljövårdsmyndighetens tillsynsplan Övervakning av miljötillstånd, marktäktstillstånd, anmälnings- och registreringsskyldiga verksamheter Godkänd av byggnads- och miljönämnden 80/20.11.2017 Träder i kraft 1.1.2018