Matkronan Vem får konsumentens pengar?

Matkronan Vem får konsumentens pengar?

2 SAMMANFATTNING Stora förändringar när våra matvanor globaliseras Vad vi äter förändras över tid. Trender och dieter styr, liksom nya kostråd. Men ur ett större perspektiv är det främst en globalisering av våra vanor som står för de stora förändringarna. Vi har anpassat oss till en mer kontinental livsstil och en allt mindre del av det vi betalar för maten går till svenska producenter. I den här rapporten kommer den ekonomiska situationen för den svenska bonden att belysas ur tre perspektiv. I rapportens första kapitel kommer pris- och kostnadsutvecklingen på råvaror och livsmedel att redovisas medan det andra kapitlet handlar om vilken typ av mat som konsumeras. Det tredje kapitlet redogör för hur de pengar vi lägger på mat fördelas mellan de olika aktörer som förser oss med varorna: bonden, livsmedelsindustrin, matbutiken och staten. Idag går 35 procent av det vi betalar för livsmedel i butik till importerade varor, en ökning med 15 procentenheter sedan mitten av 1990-talet. Den svenska bondens andel av vår matbudget krymper således, och idag uppgår den till 13 procent. Det är en betydligt lägre andel än för 20 år sedan. Konkurrensen från andra länder har lett till billigare mat medan kostnaden för att producera maten har ökat markant. Fram till 1990-talet hölls priserna på jordbruksråvaror i Sverige uppe genom en kraftigt reglerad och subventionerad jordbrukspolitik. I och med avregleringen sjönk priserna och vid EU-inträdet öppnades gränserna för billigare import från övriga EU vilket gjorde att priset på både råvaror och livsmedel i butik sjönk ytterligare fram till. Under 15 år blev maten med andra ord relativt sett billigare. Samtidigt steg lönerna och matens andel av konsumtionen minskade drastiskt. För bönderna blev den ökade konkurrensen hård och antalet lantbruk minskade medan de som fanns kvar blev allt större. År skedde ett trendbrott. Lagernivåerna på jordbruksprodukter sjönk samtidigt som efterfrågan från en växande och allt rikare världsbefolkning ökade. Det bidrog till globalt ökande råvarupriser. Det fick till följd att även de svenska bönderna började få mer betalt igen. Råvarupriserna har sedan dess varierat betydligt mer än tidigare, vissa år har det varit rekordpriser, andra år har priserna varit tillbaka på samma låga nivåer som i början av 2000-talet. Priserna i butik har inte varierat lika mycket men under det senaste året har prishöjningarna även nått konsumenterna. Trots högre priser har inte alla jordbruksprodukter kommit upp i samma prisnivåer som under början av 1990-talet. Mjölken är ett exempel där bonden får mindre betalt nu än för 20 år sedan om man tar hänsyn till inflationen. Jämfört med övriga EU har livsmedelspriserna i Sverige anpassats och ligger nu närmare EU-genomsnittet än vid inträdet. Den starka kronkursen de senaste åren har dock gjort att Sverige vid en jämförelse återigen tillhör ett av de dyraste länderna att handla mat i. Jämfört med andra EU-länder lägger vi dock en något lägre andel av vår inkomst på mat. Skillnaden mellan EU-länderna, både vad det gäller prisnivåerna och den andel av hushållsinkomsten som spenderas på mat, minskar över tid medan länder utanför, som Norge och Schweiz, relativt sett har blivit allt dyrare.

3 MATKRONAN MATENS KOSTNAD, FRÅN JORD TILL BORD Matens kostnad från jord till bord I detta kapitel kommer prisutvecklingen på livsmedel att beskrivas från kostnaden för den företagare som producerar livsmedlet till priset vi konsumenter betalar. Priset för maten bestäms av flera komponenter. I grunden ligger råvaran, vars värde avgörs av vad den kostar att producera men bara till en viss del. Mest avgörande för en varas pris är snarast vilka mervärden råvaran har och vad motsvarande råvara kostar hos konkurrenterna, både de svenska och de i andra länder. I nästa led förädlas råvaran och kostnader för främst personal och teknik tillkommer. Därefter kommer livsmedlet ut i butik, där vi som konsumenter kan köpa det för det pris som handlaren sätter efter att ha tillgodosett sina egna marginaler samt tagit hänsyn till konkurrensen. På vägen sker även en hel del svinn som ger kostnader i alla led. Hur prisnivån i de olika leden har förändrats sedan mitten av 1990-talet fram till idag ses i Figur 1. Jämfört med det generella prisläget blev maten allt billigare under en lång period men har sedan 2008 följt den allmänna prisnivån. Under de senaste två åren har priserna på jordbruksvaror till och med haft en snabbare ökningstakt. Den visas i konsumentprisindex, KPI, medan prisutvecklingen för jordbruksreglerade livsmedel, som inte inkluderar frukt och grönt, visas i KPI-J. Figuren visar också att bonden de första tio åren efter EU-inträdet fick allt mindre betalt medan kostnaderna blev allt högre. Detta blir tydligt vid en jämförelse av A-index, som visar utvecklingen för avräkningspriser, det vill säga vad bonden får betalt för råvaran, och PM-index som visar produktionsmedelspriserna (kostnaderna för att producera råvaran). Den snabbaste prisutvecklingen har livsmedelsindustrin stått för. Produktionsprisindex, PPI-J, som visar priserna för reglerade jordbruksvaror vid försäljning till marknaden, har haft en snabbare utveckling än både de matpriser konsumenten betalar (KPI-J) och den övriga prisutvecklingen i samhället (KPI). Vad dessa prisförändringar beror på kommer att beskrivas i en redovisning av varje led för sig. F1. Prisutveckling i Sverige -2013. = F2. Index för avräkningspriser mellan -2013. = 180 A-index 180 Kött 160 140 PM-index PPI-J KPI-J 160 140 Mejerivaror Vegetabilier KPI 80 80 60 60 2013 2013 Källa: Egen bearbetning av uppgifter från SCB och Jordbruksverket Källa: Egen bearbetning av uppgifter från Jordbruksverket 1 I slutet av 1980-talet kostade jordbrukspolitiken staten närmare 17 miljarder kronor om året trots att de svenska matpriserna låg 60 procent över priserna i dåvarande EG. I det läget beslutade en enig riksdag om en helt ny jordbrukspolitik som skulle styras av marknadspriser och konsumenternas efterfrågan. Avregleringen blev emellertid kortvarig. blev Sverige medlem i EU och jordbruket återreglerades, denna gång i en gemensam europeisk jordbrukspolitik. Källa: Nationalencyklopedin www.ne.se/rep/jordbrukshistoria-svenskt-jordbruk-efter-andravarldskriget

4 MATKRONAN MATENS KOSTNAD, FRÅN JORD TILL BORD Bönderna har fått allt mindre betalt Från mätperiodens start och fram till sjönk priserna för jordbruksvaror, en trend som inte enbart hade samband med de fallande priserna vid EU-inträdet, utan som pågått sedan avregleringen 1 i början av 1990-talet. Mest föll priserna på kött, se Figur 2. En förklaring var de lägre importpriser som industrin var tvungen att ta hänsyn till när den satte priserna på råvaror från de svenska jordbrukarna. Under vände dock den nedåtgående utvecklingen, dels på grund av ett dåligt skördeår i Sverige, dels för att priserna på världsmarknaden började stiga. Främst var det vegetabiliernas priser som sköt i höjden men mejerivaror och kött följde snart efter. De senaste åren har präglats av större svängningar i priserna än tidigare, vilket följer utvecklingen på världsmarknaden. Trots de prisökningar som skett i slutet av mätperioden så var de inflationsjusterade reala avräkningspriserna 3 procent lägre 2013 än. Tittar man på enskilda varukategorier låg mejeri- och köttpriserna 4 respektive 22 procent lägre medan priserna på vegetabilier hade en positiv utveckling och låg 7 procent högre än inflationen. Det visar en bearbetning av statistik från Jordbruksverket. I Tabell 1 jämförs utvecklingen på en rad jordbruksvarors pris och värde. Omräknat till 2013 års prisnivå fick mjölkbonden 3,80 kronor per kilo mjölk. Sjutton år senare, 2013, hade avräkningspriset gått ner till 3,70 kronor per kilo. 2013 var ändå ett år med rekordhöga avräkningspriser, ett år tidigare var de nere på 3,38 kronor per kilo. Även priserna på potatis ligger lägre idag medan företagare med produktion av vete, slaktsvin och nötkött får mer betalt. T1. Pris och värde av några jordbruksvaror och 2013 Avräkningpris, kr/kg Andel av jordbruksvärdet, % i 2013 års prisvärde 2013 2012 Mjölk 3,80 3,70 26 17 Vete 1,38 1,67 5 7 Matpotatis 3,08 3,00 4 3 Slaktsvin 2) 15,10 17,08 12 7 Nötkött, sammanvägt 2) 25,44 26,68 10 8 2) Tidigaste prisuppgifterna är från 1996 Källa: Egen bearbetning av uppgifter från Jordbruksverket medan kostnaderna för att producera har blivit allt högre Prisnivån på produktionsmedel, det vill säga de insatsvaror som bönderna behöver för att producera jordbruksvaran, har ökat betydligt mer än både avräkningspriser och inflation. Totalt ökade PM-index 35 procent mer än inflationen mellan och 2013. Den drastiska uppgången beror framför allt på högre priser på arbetskraft och olja, där råoljepriserna i sin tur har medfört en prisökning på energi- och drivmedel, handelsgödsel och växtskydd under hela perioden, se Figur 3. Arbetskraftskostnaderna syns framför allt i veterinärkostnaderna men även i underhållskostnader för maskiner och byggnader, som redovisas i linjen Övrigt. När det gäller foderkostnaderna låg dessa på en jämn nivå fram till då priserna på vegetabilier ökade. F3. Prisindex för några av jordbrukets produktionsmedel mellan -2013. = 300 Övrigt 250 200 150 50 2013 Veterinär Gödsel Växtskydd Foder Energi Utsäde F4. Fördelning av jordbrukets kostnader 2012, % Utsäde och förökningsmaterial 6,3 Energi, smörjmedel 10,8 Gödnings- och jordförbättringsmedel 6,9 Växtskyddsmedel och bekämpningsmedel 2,3 Veterinärkostnader 0,9 Djurfoder 31,6 Underhåll av utrustning 6,6 Underhåll av byggnader 2,3 Jordbrukstjänster 7,0 Indirekt mätta finansiella tjänster (fisim) 2,3 Andra varor och tjänster 23,0 Källa: Egen bearbetning av uppgifter från Jordbruksverket Källa: Egen bearbetning av uppgifter från Ekonomisk kalkyl för jordbrukssektorn (EAA) och Jordbruksverket

5 MATKRONAN MATENS KOSTNAD, FRÅN JORD TILL BORD I Figur 4 kan man se att kostnaderna för foder står för nästan en tredjedel av de totala kostnaderna för jordbruksproduktionen och de har ökat med 55 procent sedan. Den näst största kostnaden är andra varor och tjänster, exempelvis entreprenadtjänster. Dessa står för nästan en fjärdedel av kostnaderna. Utvecklingen med högre priser på produktionsmedel och mindre betalt för slutprodukten har lett till sjunkande lönsamhet för många svenska bönder. Detta har i sin tur medfört en strukturrationalisering, där en högre produktivitet och effektivitet har varit nödvändig för att kunna vara kvar på marknaden. Antalet lantbruksföretag minskade från 87 000 till 68 000 2010. Priserna i EU närmar sig varandra Jämfört med övriga EU har av räkningspriserna i Sverige släpat efter. Samma utveckling har också skett i våra grannländer Finland och Danmark, även om Finlands priser har tagit igen detta de senaste åren, se Figur 5. EU15 2 har en något långsammare prisuppgång än EU27 3. Prisnivån i de länder som blivit medlemmar i EU efter var dock generellt lägre från början och inflationen högre, vilket gör att den faktiska ökningen inte är lika stor. Utvecklingen går mot att de olika medlemsländernas prisnivåer närmar sig varandra. Nedgången i de svenska priserna de senaste två åren kan förklaras med att kronan har varit stark och eftersom jämförelsen utgår från priser i euro blir dessa relativt sett lägre i Sverige. De reala avräkningspriserna har under hela perioden sjunkit med cirka 10 procent för både EU15 och för Sverige. Sedan har de dock stigit med 17 procent i Sverige jämfört med 14 procent i hela EU. En liknande prisutveckling har skett i Danmark och Finland de senaste åren. Det har relativt sett blivit dyrare att producera jordbruksvaror i Sverige än i de närmaste grannländerna och i EU15. Den största kostnadsökningen har dock skett i de medlemsländer som kom med i EU på 2000-talet. Det är 60 procent dyrare att producera i EU15 idag än det var men hela 80 procent dyrare om man räknar med samtliga EU-länder. Justerar man kostnaderna för inflation blir skillnaderna för jordbruket i de olika länderna ännu större. Den reala prisutvecklingen i Sverige innebär att produktionsmedel var 26 procent dyrare 2012 än vad de var, vilket är en dubbelt så stor prisökning som för EU15-länderna. Sedan har dock även den reala prisutvecklingen närmat sig EUs lägre nivå och bönder i såväl Sverige som i övriga EU har fått 16 procent högre reella kostnader. F5. Index för avräkningspriser på jordbruksprodukter i EU. = F6. Produktionsprisindex för samtliga varor samt för livsmedel -2013. = 180 Sverige 160 Finland Danmark 140 EU27 EU15 80 60 160 Vegetabilier 150 exkl grönsaker 140 Mejerivaror 130 110 90 80 2013 Kött Livsmedel, totalt Totalt exkl livsmedel, drycker och tobak Källa: Egen bearbetning av uppgifter från Eurostat Källa: Egen bearbetning av uppgifter från SCB och Jordbruksverket 2 EU15 utgör de länder som var medlemmar i EU före 1 maj 2004: Österrike, Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Sverige och Storbritannien. 3 EU27 är samtliga medlemsländer i EU. Förutom EU15 tillkommer Bulgarien, Cypern, Tjeckien, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Rumänien, Slovenien och Slovakien.

6 MATKRONAN MATENS KOSTNAD, FRÅN JORD TILL BORD När det däremot gäller livsmedelsindustrin har prisutvecklingen tills för ett par år sedan följt utvecklingen i andra branscher, med en ökning på drygt 20 procent mellan och 2010. Mellan 2010 och 2012 steg dock prisnivån med 10 procent medan den sjönk i andra branscher. Detta visas i Figur 6. Producentprisindex, PPI, mäter prisutvecklingen för varor producerade av svenska företag och som avser försäljning på den svenska marknaden. Producentprisindex i Sverige följer generellt övriga EUs prisutveckling. Lite mer än hälften av livsmedelsindustrins kostnader går till råvaror och priserna på dessa bestäms med jordbruksprodukternas avräkningspriser. Mellan och minskade råvarupriserna med 12 procent, samtidigt som industrin ökade sina priser på färdiga livsmedel med nästan 10 procent. De senaste årens höjning av råvarupriser gör dock att denna skillnad i utvecklingen har minskat. Sett över hela perioden har industrin kunnat öka sina marginaler genom att få ett högre pris från handeln samtidigt som den har betalat mindre för råvarorna. Det finns dock andra stora kostnader i livsmedelsindustrin än råvaror. Under stod personalkostnaderna för 16 procent av de totala kostnaderna, handelsvarorna för 13 procent och övriga externa kostnader för den återstående andelen. Fram till steg personalkostnaderna med drygt 50 procent, vilket är något mindre än inom andra branscher. Jämfört med övriga varor och tjänster i samhället har dock priserna för livsmedelsindustrins varor ökat betydligt mer. Skillnaderna mellan olika industrier är dock stora. Slakterier och köttvaruindustrier hade den största andelen kostnader för råvaror, 64 procent, medan råvarorna i bagerier och mjölproduktindustrin endast stod för 36 procent. Omvänt var personalkostnaderna störst i bagerinäringen medan de stod för en relativt liten andel hos slakterierna. Billigare kött för konsumenten De första åren efter EU-inträdet blev maten billigare i Sverige och ända fram till halkade livsmedelspriserna efter utvecklingen hos andra varor och tjänster. Se Figur 7. För konsumenten inträffade ett prisfall på livsmedel 1996 och detta berodde främst på en momssänkning från 21 till 12 procent. Efter har framför allt mejerivarorna bidragit till att konsumentprisindex för jordbruksvaror ökat kraftigt. Prisutvecklingen för kött och vegetabilier har dock legat under inflationen hela perioden. Priserna på livsmedel har under 2000-talet generellt sett hållits nere genom lågpriskedjornas etablering i början av perioden. Butikerna har fått ökad konkurrens och prisfokuseringen har varit stor. Det har även skett flera förändringar i butiksledet när det gäller teknik och effektivisering. Likaså har ökningen av egna märkesvaror, EMV, bidragit till att hålla priserna nere, liksom de senaste årens starka kronkurs som har gjort importerade livsmedel billigare. Efter har dock prisnedgången motverkats av höga priser på råvaror. Antalet livsmedelsbutiker har minskat med nästan 2 000 sedan 1996 och bland dem som är kvar finns en allt större andel lågprisbutiker. F7. Utveckling av konsumentprisindex, KPI. = F8. Prisutvecklingen på livsmedel i EU. 1996 = 140 KPI Kött 130 110 90 80 2013 KPI Mejerivaror KPI Vegetabilier KPI Jordbruksprodukter KPI Totalt 170 Sverige 160 Finland 150 Danmark 140 130 110 90 80 1996 2000 2002 2004 2008 2010 2012 EU27 Källa: Egen bearbetning av uppgifter från SCB och Jordbruksverket Källa: Eurostat 6 Handelsvaror är varor som säljs vidare utan någon form av vidareförädling.

7 MATKRONAN MATENS KOSTNAD, FRÅN JORD TILL BORD Köttpriserna sjönk under andra halvan av 1990-talet och även om det har skett en uppgång sedan dess är de fortfarande relativt sett lägre än vid EU-inträdet. Under 1990-talet var det främst griskött som blev billigare men priset har stabiliserats under 2000-talet. När det gäller nötkött har priserna stigit något mer än övriga varor de senaste tio åren men då har istället fågelköttet blivit billigare. EU-inträdet var av extra betydelse för köttpriserna eftersom dessa förhållandevis snabbt sänktes till EUs prisnivåer. Under senare år har högre världsmarknadspriser och importförbud på brasilianskt nötkött gjort att priserna stigit igen. Den stora kostnadsposten för handeln är varor som säljs vidare utan någon form av vidareförädling, så kallade handelsvaror. De står för tre fjärdedelar av de totala kostnaderna. Därefter kommer personalkostnader på 12 procent. Råvarukostnaden står för mindre än 1 procent. I partihandeln står inköp av varor för 85 procent av kostnaderna medan övriga kostnader hamnar på andra plats. Fram till följde prisutvecklingen i Sverige den danska och den finska, och låg generellt under den genomsnittliga utvecklingen i Europa. Se Figur 8. De senaste åren har dock priserna i våra grannländer ökat mer än här. Sedan 2010 har maten blivit 10 procent dyrare i Finland, 8 procent i Danmark, 6 procent i hela EU och endast 2 procent dyrare i Sverige. Trots att priserna på mat inte har ökat lika snabbt i Sverige som i övriga EU-länder hade Sverige 2012 den näst dyraste maten i hela EU, 24 procent högre än medelnivån. Se Figur 9. Endast i Danmark var det dyrare men där är momsen på livsmedel nästan dubbelt så hög som i Sverige. F 9. Prisnivåindex för livsmedel 2012. EU27 = Norge Schweitz Danmark Sverige Österrike Finland Irland Island Luxemburg Italien Belgien Frankrike Cypern Tyskland Grekland Storbritannien Malta Slovenien Nederländerna Spanien Portugal Estland Lettland Slovakien Tjeckien Ungern Litauen Bulgarien Rumänien Polen Prisnivåindex för livsmedel och alkoholfria drycker Varav moms 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 110 130 140 150 160 170 180 190 Källa: Egen bearbetning av uppgifter från Eurostat

8 MATKRONAN MATENS KOSTNAD, FRÅN JORD TILL BORD Två år tidigare, 2010, var prisnivån i Sverige bara 16 procent högre än EUs genomsnitt och Sverige delade då tredjeplatsen med Luxemburg, efter Danmark och Irland. Österrike och Belgien hade endast 1 procent lägre priser än Sverige. Dessa båda länder har därefter blivit relativt billigare. Belgien är för övrigt det land som har haft störst prisnedgång de senaste två åren. Till de länder där maten har blivit relativt billigare hör även Irland. Den största prisökningen har skett i Polen, som fortfarande är billigast i Europa. Prisskillnaderna mellan EU-länderna har krympt något mellan och 2012. Utanför EU är det Norge som har den högsta prisnivån och priserna där ökar även i högre takt än för medlemsländerna. En längre tillbakablick visar att priserna i Sverige har närmat sig dem inom övriga EU; innan EU-inträdet betalade vi 30 40 procent mer för maten. Uppgången de senaste åren beror på en stark krona, vilket höjer priserna vid en sådan här jämförelse. Tittar man på enskilda livsmedelsgrupper är det relativt dyrt med bröd i Sverige, samtidigt som det fortfarande är mycket billigare än i Danmark och Norge. Se Tabell 2. Vår prisnivå för mejerivaror och ägg ligger nära EUs genomsnitt medan Norge har mer än dubbelt så höga priser. T 2. Prisnivåindex 2012 för vissa livsmedel, EU27= Bröd och ceralier Kött Mejerivaror och ägg Danmark 159 132 117 Tyskland 104 128 92 Frankrike 106 123 Polen 58 55 63 Finland 130 119 114 Sverige 135 126 112 Storbritannien 89 107 Island 130 119 112 Norge 183 179 214 Källa: Eurostat

9 MATKRONAN LIVSMEDELSKONSUMTION Livsmedelskonsumtion Enligt Nationalräkenskaperna för 2012 konsumerade vi i Sverige livsmedel för 288 miljarder kronor. Av den summan var 71 procent, eller 204 miljarder, inköp av livsmedel i detaljhandeln medan resterande 85 miljarder var någon form av restaurangmat. Utöver detta köpte offentliga storhushåll inom vård och skola in och serverade mat för ytterligare 8,9 miljarder kronor. Av hushållens totala konsumtionsutgifter svarade maten för drygt 17 procent. Se Figur 10. Den största enskilda posten var bostaden, som stod för 27 procent av utgifterna. Andra stora poster var transporter och fordon samt rekreation och kultur, som vardera stod för över en tiondel av konsumtionen. Matbudgeten stabil senaste decenniet Förhållandena 2012 skiljde sig stort från 1950- och 1960-talen då hushållen lade närmare en tredjedel av sin konsumtion på livsmedel från butiker och restauranger. Livsmedlens andel av konsumtionen sjönk sedan stadigt fram till mitten av 1990-talet och har sedan varierat mellan 16 och 18 procent. De senaste årens stigande andel beror främst på höjd livsmedelskvalitet och ökad förädlingsgrad, vilket lett till att hushållen valt att betala mer för maten. Se Figur 11. Under gick 79 procent av matutgifterna till inköp i butik, och 21 procent till inköp på olika typer av restauranger. Under 2012 var förhållandena 71 respektive 29 procent. Till bilden av hushållens förändrade konsumtion hör också att dessa jämfört med använder en lägre andel av sin konsumtion för boende och alkohol, och en större del för möbler och hushållsutrustning, telekommunikation samt för hälso- och sjukvård. Det finns en uppfattning om att hushåll med lägre inkomster lägger en högre andel av sina inkomster på mat än vad hushåll med högre inkomster gör. Men detta stämmer inte. Flera undersökningar genom åren har visat att så inte är fallet och även enligt SCBs senaste undersökning på området skiljer sig inte livsmedlens andel av de totala utgifterna nämnvärt mellan olika typer av hushåll. I storleksordningen 16 procent går till livsmedel, oavsett hushållens inkomst. Se Tabell 3. De små skillnader som trots allt finns förklaras bland annat av att hushåll med lägre inkomster ofta är fåpersonershushåll som inte nödvändigtvis unnar sig dyr mat i samma utsträckning som större hushåll. F10. Hushållens konsumtionsutgifter 2012 fördelade på ändamål, % F11. Livsmedelskonsumtionens andel av hushållens totala konsumtionsutgifter Livsmedel från butiker 12,3 Restaurangmat 5,1 Alkohol och tobak 3,7 Kläder och skor 4,8 Bostad 27,3 Möbler 5,0 Hälso- och sjukvård 3,3 Transporter och fordon 13,1 Post och telekommunikationer 3,3 Rekreation och kultur 11,1 Övrigt 11,1 20 Restaurangmat 18 Livsmedel från butiker 16 14 12 10 8 6 4 2 0 1996 2004 2008 2008 2010 2012 Källa: Nationalräkenskaperna 2012, SCB Källa: Nationalräkenskaperna -2012

10 MATKRONAN LIVSMEDELSKONSUMTION T 3. Hushållens livsmedelsutgifter i olika inkomstklasser Procent av totala hushållsutgifter Inköpta livsmedel Disponibel inkomst/ konsumtionsenhet Alkoholfria drycker Utemåltider Summa Första kvintilen 116 400 11,7% 1,1% 2,8% 15,6% Andra kvintilen 184 800 11,6% 1,0% 2,9% 15,5% Tredje kvintilen 238 800 11,4% 1,0% 3,5% 15,9% Fjärde kvintilen 345 500 10,5% 0,8% 3,7% 15,0% Samtliga hushåll 244 000 11,1% 0,9% 3,4% 15,4% Källa: Egen bearbetning av SCBs HUT-undersökning 2012 Tabellen visar olika inkomstgruppers disponibla inkomst per konsumtionsenhet och hur stor andel av denna som används för livsmedel. Alla utgifter ökar inte proportionellt med antalet personer i hushållet och därför används begreppet konsumtionsenhet. En ensamboende vuxen motsvarar 1,0 konsumtionsenhet, två sammanboende vuxna 1,51. Barn 1 motsvarar 0,52 medan barn 2 motsvarar 0,42 konsumtionsenheter. I det förra kapitlet konstaterades att Sverige har näst dyrast mat i hela EU, 24 procent högre än medelnivån. Se Figur 9. Om man däremot ser till livsmedelsutgifternas andel av de totala hushållsutgifterna är bilden annorlunda. Figur 12 avser livsmedel köpta i butik och Sverige återfinns bland de länder där man lägger en lägre andel av sina utgifter på livsmedel än EUs genomsnitt, 12,1 procent jämfört med 13 procent för EU 27. Österrike, Irland, Storbritannien och Luxemburg lägger i sin tur en betydligt lägre andel av de totala konsumtionsavgifterna på livsmedel än vad Sverige gör. Länder med liknande andel som den svenska är Finland, Nederländerna, Tyskland och Danmark. De som lägger en högre andel är med undantag av Norge och Island antingen medelhavsländer, där mat prioriteras, eller nya medlemsstater med lägre inkomster. I Figur 10 konstaterades att cirka 12 procent av hushållens totalutgifter användes för att köpa livsmedel i butiker. I Figur 13 nedan redovisas konsumtionsutgifterna mer detaljerat. Största utgiftsposten var kött, med 19 procent av livsmedelsutgifterna. Därefter följde mjölk, ost och ägg samt bröd och spannmålsprodukter. F 12. Livsmedlens andel av hushållens totala konsumtionsutgifter 2012 Bulgarien Lettland Estland Polen Portugal Ungern Slovakien Grekland Tjeckien Slovenien Island Malta Italien Spanien Frankrike Belgien Cypern Norge EU (27 länder) Finland Sverige Nederländerna Tyskland Danmark Irland Österike Storbritannien Luxemburg Källa: Eurostat 0 5 10 15 20

11 MATKRONAN LIVSMEDELSKONSUMTION I Figur 14 beskrivs utvecklingen av konsumtionen av ovanstående livsmedel under de senaste 15 åren. Utgifterna för kött, frukt och läsk har ökat medan de har minskat för grönsaker, sötsaker samt oljor och fetter. Hittills har konsumtionen av livsmedel beskrivits i monetära termer och som andelar av hushållens konsumtionsutgifter. För att belysa trenderna inom livsmedelskonsumtionen kommer avsnittet nedan att baseras på direktkonsumtion av olika varor, se Figur 15. Under perioden 2012 har konsumtionen av mjölk minskat med 17 procent, från knappt 145 liter per person och år, till knappt liter. Två tydliga trender finns: dels att konsumtionen av mjölk minskar totalt sett, dels att konsumenterna byter ut standardmjölken mot magrare mjölksorter. När det gäller smör och margarin ser vi en konsumtionsminskning fram till motsvarande knappt 33 procent, från 17,2 kilo per person till 11,6 kilo. Konsumtionen ökade sedan med 30,5 procent, och låg 2012 på 14,6 kilo per person. Ökningen har sannolikt sin förklaring i LCHFdieter. Sammantaget har dock såväl konsumtionen av smör och margarin som av mjölk minskat under perioden. En förskjutning till mer kontinentala konsumtionsmönster har sannolikt bidragit till detta. Konsumtionen av bröd och konditorivaror ökade med drygt 40 procent, från 55,2 kilo per person till 77,6 kilo, fram till, vartefter konsumtionen föll med 10 procent de följande tre åren. När det gäller färsk potatis minskade konsumtionen med 20 procent. Sannolikt har en ökad användning av ris och pasta haft betydelse för minskningen för färsk potatis, men också tillgången till alltmer förädlade potatisprodukter som gratänger och pommes frites. Köttkonsumtionen har ökat stadigt under perioden, med 57 procent. Den har gått från 31,3 kilo per person och år till 49,1 kilo. Tänkbara orsaker kan vara den gynnsamma konsumentprisutvecklingen på kött tillsammans med ökade hushållsinkomster. Konsumtionen av färska köksväxter visar en tydlig ökning, med drygt 49 procent mellan och 2012. Även på dryckesfronten har det skett förändringar. När det gäller alkoholfria drycker (läsk och mineralvatten) ökade konsumtionen med drygt 44 procent till. Därefter ha konsumtionen sjunkit något igen till 94,7 liter per person 2012. För vin är ökningen hela 92 procent och för starköl närmare 50 procent. När det gäller vin kan en bidragande faktor till den ökade konsumtionen vara en förskjutning till mer kontinentala konsumtionsmönster, medan konsumtionsökningen av starköl sannolikt har drivits av en relativt låg prisökningstakt. När det gäller spritdrycker har konsumtionen däremot minskat med 25 procent, troligen till följd av de mer kontinentala vanorna. Under hela perioden har konsumtionen av socker fallit, vilket sannolikt beror på ett minskat användande av socker som sötningsmedel till drycker men också på ett minskat bakande i hushållen. F 13. Hushållens utgifter för livsmedel inköpta i butik, uppdelat på produktslag, % Bröd och spannmålsprodukter, 14,9 Kött, 19,5 Fisk, 5,5 Mjölk, ost och ägg, 16,1 Oljor och fetter, 2,5 Frukt, 6,7 Grönsaker, 9,3 Sötsaker, glass, sylt, marmelad och konfekt, 10,8 Salt, kryddor, såser och barnmat, 4,5 Kaffe, te och choklad, 3,1 Läsk, juice, saft och mineralvatten, 7,2 Källa: Egen bearbetning av uppgifter från Nationalräkenskaperna

12 MATKRONAN LIVSMEDELSKONSUMTION F 14. Utvecklingen av hushållens utgifter för livsmedel inköpta i butik uppdelat på olika produktslag, %. 20 18 16 14 12 10 Bröd och spannmålsprodukter Kött Fisk Mjölk, ost och ägg Oljor och fetter Frukt Grönsaker Sötsaker, glass, sylt, marmelad och konfekt Salt, kryddor, såser och barnmat Kaffe, te och choklad Läsk, juice, saft och mineralvatten 8 6 4 2 0 1996 2000 2002 2004 2008 2010 Källa: Egna beräkningar baserat på Nationalräkenskaperna F 15. Direktkonsumtion av utvalda livsmedel, kilo/liter per capita, -2012 150 135 105 90 75 Mjölk (inkl syrat), liter Läskedrycker och mineralvatten, liter Bröd och konditorivaror, kg Kött, färskt och fryst, kg Färska köksväxter, kg Potatis färsk, kg Starköl, liter Vin, liter Ost, kg Smör och margarin, kg Socker, kg 60 45 30 15 0 1996 2000 2002 2004 2008 2010 2012 Källa: Jordbruksverket

16 MATKRONAN LRF 2014 LRF 2014 Lantbrukarnas Riksförbund, 105 33 Stockholm. Telefon 0771-573 573. www.lrf.se