Riksdagens bankfullmäktiges berättelse för 1991

Riksdagens bankfullmäktiges berättelse för 1991 Helsingfors 1992

1992 rd B 2 RIKSDAGENS BANKFULLMÄKTIGES BERÄTTELSE FÖR 1991 * TILL RIKSDAGENS EKONOMIUTSKOTT HELSINGFORS 1992 t

3 INNEHÅLL Sida FINLANDS BANKS V ERK SA M H ET... 3 Den ekonomiska utvecklingen... 3 Centralbankspolitiken... 6 Penning- och valutakurspolitiken... 6 Oro pä valuta- och penningmarknaden... 8 Riksdagsvalet ökade osäkerheten... 8 Marken knöts till ecun... 8 Marken devalverades... 9 Kraftiga kapitalrörelser... 10 Fortsatt långsam utläningstillväxt... 11 Smärre förändringar i interventionssystemen på penningmarknaden... 12 En flexibel grundränta övervägdes... 12 Finansm arknaden... 12 Verksamheten på kapitalmarknaden var fokuserad pä mas skuldebrev smarknaden... 12 Bankernas ställning försvagades... 13 SCAB övertogs av Finlands Bank... 13 Omstruktureringen av bankerna fortsatte... 14 Valutaregleringen gick till historien, finansmarknaden allt öppnare... 15 Penningmarknadens verksamhetsförutsättningar utvecklades... 15 Penningmarknaden fick spelregler... 15 Finansmarknadslagstiftningen närmade sig Europeiska gemenskapernas direktiv... 16 Övrig myndighetsutövning... 17 Arrangemangen med de länder som Finland har betalningsavtal m e d... 17 Förvaltningen av valutareserven... 17 Revideringen av betalningsbalansstatistiken... 18 Betalningsmedelsförsörjningen... 18 Finlands Banks bokslut... 20 Balansräkning... 20 R esultaträkning... 22 Bokslutsbilagor... 23 Siffrorna i berättelsen baserar sig på de uppgifter som fanns tillgängliga vid månadsskiftet januari februari 1992. ISSN 0356-0457 Helsingfors 1992. Statens tryckericentral Sida Kommentarer till bokslutet... 24 Allmänna principer fö r bokslutet och bokföringen... 24 Kommentarer till balansräkningen...... 24 Kommentarer till resultaträkningen... 26 ÄRENDEN HANDLAGDA AV BANKFULLM ÄKTIGE... 29 Revisionen... 29 Granskningen av lånerörelsen och valutahandeln... 29 Inventeringen och inspektionen av avdelningskontoren... 29 Fonden för Finlands självständighets jubileumsår 1967 (S itra)... 29 Betalning av ränta på ett specialkonto för Sovjetunionens bank för utrikesekonom i... 29 Räntorna på krediter till Helsingfors Penningmarknadscentral A b... 29 Gränserna för räntorna på bankernas centralbankskrediter och centralbanksdepositioner och för räntorna inom Finlands Banks verksamhet på penning- och kapitalm arknaden... 30 Reform av grundräntesystem et... 30 Finlands Banks utländska upplåning... 30 Ändring av 2 m yntlagen... 30 Ändring av 2 statsrådets beslut av den 7 juni 1991 om markens externa värde (882/91)... 31 Tryggande av stabiliteten på finansmarknaden/ omorganisationen av Sparbankernas Central- A ktie-b ank... 32 Ändringar i pensionsstadgan för Finlands Bank 34 Nedskärning av Finlands Banks kontorsnät... 35 Nybygge för avdelningskontoret i K uopio... 36 Aktieteckningar och ak tiek ö p... 37 Beskrivningar av de nya sedlarna av 1986 års typ Litt. A... 38 Tjänste- och befattningshavarnas avlöning... 38 Direktionen... 38 Kontrollanterna vid avdelningskontoren... 39 Bankfullm äktige... 39 R evisorer... 40 FINLANDS BANKS VERKSAMHET Den ekonomiska utvecklingen återföreningen stigande räntenivån i Europa. V ärldshandelns volym tillväxt blev drygt 3 p ro D en ekonom iska recessionen, som började 1990, fördjupades ytterligare under 1991 och ledde till att produktionen m inskade. T otalproduktionen blev 6 procent m indre än 1990. Såväl exporten som den inhem ska efterfrågan gick klart tillbaka. Den externa balansen förbättrades, men lågkonjunkturen m edförde en rekordhög a r betslöshet, en avsevärd ökning i antalet k o n kurser och ökade kreditförluster för bankerna. F örtroendet för den stabila m arkens ekonom iska politik försvagades un der året, och valutaspekulationerna pressade upp den i förhållande till efterfrågeutvecklingen redan förut höga räntenivån. F ör att återställa den öppna sektorns konkurrenskraft och den ekonom iska politikens trovärdighet försökte m an på hösten nå en kostnadssänkande arbetsm arknadsuppgörelse. O säkerheten om uppgörelsen fram kallade i novem ber en om fattande valutaflykt, och m arken devalverades. K onjunkturom slaget var i Finland brantare än i andra västliga industriländer. Försvagningen av den ekonom iska aktiviteten efter 1989 hade sin grund såväl i externa faktorer som i balansproblem en i den ekonom iska utvecklingen i Finland under högkonjunkturen i slutet av 1980-talet. Å r 1991 rasade exporten till Sovjetunionen, den djupa konjunkturnedgången i flera viktiga västliga exportländer försvårade västexporten och utrikeshandelns bytesförhållande försäm rades. I spåren av den överhettade inhemska högkonjunkturen följde en urholkad cent, 'm edan Finlands exportm arknader i väst växte med m indre än 2 procent. T otalproduktionen sjönk tydligt i Storbritannien och Sverige, som är viktiga för Finlands export. I Tyskland var efterfrågetillväxten under första halvåret fortsatt stark. D en avtog dock klart m ot slutet av året, då Tyskland var tvunget att stram a åt också finanspolitiken för att få ned det budgetunderskott som återuppbyggnaden av östra Tyskland gav upphov till. Även om penningpolitiken i Förenta Staterna och Storbritannien avsevärt lättades upp under årets lopp, kunde någon tydlig vändning uppåt i ekonom in ännu inte skönjas. V ärdet av Finlands export till Storbritannien och Sverige m inskade med en tiondedel, och en relativt sett lika stor uppgång i exporten till Tyskland räckte inte till för att kom pensera detta. Finlands exportm öjligheter försvagades också av att det efter den långvariga högkonjunkturen på grund av ny produktionskapacitet uppstått ett globalt överutbud på m arknaden för skogsindustriprodukter. D en h årdnande k onkurrensen ledde till att såväl exportvolym en som exportpriserna sjönk; tydligast syntes detta i exporten av kemisk m assa och träfritt papper. Finlands sedan ett p ar år tillbaka försäm rade priskonkurrenskraft inverkade m enligt på exporten, och varken försvagningen av m arken på sensom m aren eller devalveringen i novem ber hann ha någon näm nvärd effekt på exporten under 1991. D ärem ot bidrog den vikande inhem priskonkurrenskraft, skuldsatta företag och ska efterfrågan till a tt öka försäljningen till hushåll och en hög räntenivå, vilket ytterligare däm pade den ekonom iska aktiviteten. västm arknadem a. V ästexporten repade sig n å got m ot slutet av året; på årsbasis förblev den I de västliga industriländerna fördjupades den dock i det närm aste oförändrad. Volymen av den sedan andra halvåret 1990 pågående konjunk turnedgången, och i O E C D -länderna växte bruttonationalprodukten med bara drygt en procent. Recessionen förvärrades av konflikten vid Persiska viken och den till följd av den tyska totala varuexporten krym pte med 6 procent på grund av sam m anbrottet i exporten till Sovjetunionen. Också tjänsteexporten gick kännbart tillbaka. E xportpriserna för v aror sjönk med ca 2 procent. Im portpriserna låg därem ot kvar på i 320239L

4 det närm aste o fö rän d rad nivå, och försvagning en av bytesförhållandet bidrog således också till a tt m inska n a tio n alin k o m sten.1 A vvecklingen av det bilaterala handelssyste m et m ed S ovjetunionen och Sovjetunionens sam hälleliga och ekonom iska problem ledde till att F inlands S ovjetexport stan n ad e på om kring en tredjedel av exporten året innan. D å väst ländernas export till Sovjetunionen föll till hälf ten av föregående års export, m inskade Finlands exportandel av den sovjetiska m arknaden. D en 8.4 m iljarder m a rk sto ra nedgången i v ärdet av Sovjetexporten hade en direkt effekt p å 1 'h procent av b ru tto n atio n alp ro d u k ten. B ara en obetydlig del av den friställda kapaciteten kunde an vänd as för ö kad försäljning på västm arknad e m a och h em m am arknaden. F inanspolitiken, som i budgeten för 1991 g rundade sig p å bedöm ningen a tt to ta lp ro d u k tionens volym skulle bli o fö rän d rad, blev stark t stim ulerande. Statshushållningens to ta la utgifter exklusive am o rterin g ar p å statsskulden växte m ed om kring 10 pro cen t.2 R ed an den egentliga budgeten innehöll en avsevärd utgiftsökning. D essutom drev k o n ju n k tu rau to m atik en u pp i synnerhet de sysselsättningsbaserade utgifterna. D e sän k n in g ar av de p riv ata arbetsgivarnas socialskyddsavgifter som gjordes till stöd för fö retagsverksam heten innebar en betydande ö k ning i statens inkom stöverföringar till Folkpensionsanstalten. N ä r p ro d u k tio n en inom den p riv ata sektorn m inskade och de offentliga utgifterna sam tidigt ökade i snabb ta k t, steg de offentliga utgifternas andel av b ru tto n a tio n a lp ro d u k te n till 48 p ro cent. Skattebasen skattepliktiga inkom ster och den efterfrågan som p åv erk ar inflödet av indirekta sk atter m inskade även nom inellt, och de offentliga sam fundens sk atteinkom ster reducerades. B rutto sk atteg rad en v ar ca 37 p ro cent eller n åg o t lägre än 1990. U n d e rsk o tte t i statshushållningen uppgick m ätt m ed nettofinansieringsbehovet till ca 30 m iljarder m a rk eller n ärm are 6 p ro cen t av b ru tto n a tio n a lp ro d u k te n ; exklusive finansope ratio n er v ar u n d ersk o ttet ca 4 procent. F ö r svagningen av den finansiella jäm vikten in n eb ar att det i statsekonom in u p p sto d ett svårkorri- 1 Uppgifterna baserar sig på Statistikcentralens prisindex för utrikeshandeln och på nationalräkenskaperna. 2 I beräkningen har förändringarna i budgeteringsförfarandet beaktats. 5 g erbart strukturellt u n d erskott. D å också kom m unernas utgifter växte betydligt m er än in k om sterna, uppgick hela offentliga sektorns fi nansiella u n d ersk o tt exklusive finansieringsbe hov p å grund av långivning och a n d ra finansiella investeringar till 5 procent av b ru tto n a tio n a l p rodukten; ett å r tidigare hade den offentliga sektorn haft ett överskott på drygt en procent. D e t finansiella un d ersk o ttet vände trenden för skuldsättningen i den offentliga ekonom in klart uppåt. H ela offentliga sektorns skuld uppgick vid årets slut till ca 23 procent och statens skuld till 18 procent av b ru tto n atio n a lp ro d u k ten ; den senare v ar 7 procentenheter större än vid slutet av 1990. A vm attningen i ekonom in försvagade fö re ta gens lönsam het påtagligt. Produktionsvolym en m inskade inom den privata sektorn med 7 p ro cent. A rbetsproduktiviteten förb ättrad es endast obetydligt, tro ts a tt företagen rask t m inskade sin arbetskraft. Den vikande efterfrågan gjorde det svårare a tt överföra kostnadsstegringen p å p ri serna. F öretagens interna finansiering försvaga des dessutom av a tt de krediter som upptagits för finansiering av de senaste årens o m fattande in vesteringar och nyupplåningen under 1991 drev u p p rän tek o stn ad ern a. F öretagens k o stn adstryck lättad e i någon m ån un d er årets lopp m ed u n d a n tag fö r imp o rtp risem a, som steg p å grund av devalve ringen. Ö kningen i inkom stnivån saktade av, och företagens indirekta arb etsk raftsk o stn ad er sänktes. Effekten av de i början av maj beslutade finanspolitiska stö d åtg ärd ern a försvagades dock av den k än n b a ra stegringen i företagens arbetslöshetsförsäkringskostnader. D en nya omsättningsskattelagen som trädde i kraft vid början av o k to b er elim inerade största delen av den ackum ulerade om sättningsskatten i p ro duktio n sk o stn ad ern a. Skogsindustrin sänkte in köpspriserna för virke avsevärt, m en dess rå varu k o stn ad er förblev trots det höga. D etta berodde dels på a tt dyrt virke fanns i lager sedan tidigare, dels på a tt det förekom endast få virkesaffärer till reducerade priser. D en försvagade intern a finansieringen, det k ä n n b a rt m inskade kapacitetsutnyttjandet, den sto ra skuldsättningen och de höga rä n to rn a gjorde a tt företagen m inskade sina investeringar. V olym en av de fasta investeringarna blev k n ap p t en fem tedel m indre än 1990. Investeringarna föll relativt sett m era inom industrin än inom den s.k. slutna företagssektorn. T ro ts nedgången se dan 1990 blev volym en av de p ro d u k tiv a inves teringarna endast något m indre än före hög ko n ju nkturen 1987 1989. O ckså lagren krym p te; genom a tt d ra ned sina lager försökte före tagen m inska finansieringskostnaderna. O rsak till lagerm inskningen var em ellertid också a tt orderstocken hade m inskat och a tt virkeshandeln var låst fö r drygt ett halvår. F öretagen m inskade sin upplåning betydligt. D en ca 10 procent sto ra tillväxten i deras kre ditstock berodde till övervägande del på valu tak rediternas ökade m otvärde i m ark till följd av devalveringen. På gru n d av den försvagade lönsam heten ökade företagens skuldsättning alltjäm t snabbt. A ntalet företagskonkurser ökade med ca 80 procent jä m fö rt m ed 1990. Bl.a. ett flertal in dustriföretag m ed stort beroende av exporten till Sovjetunionen och m ånga företag inom bygg nads- och servicebranschen tvingades a tt u p p h ö ra med sin verksam het. K on k u rsern a ökade b an kernas kreditförluster sam tidigt som k u rs fallet p å börsen och nedgången i fastigheternas värde försvagade bankernas soliditet. T ro ts a tt den reala nationalinkom sten sjönk m ed nästan en tiondedel, steg hushållens (in klusive icke-vinstsyftande sam m anslutningar) disponibla realinkom st med en procent. L öne sum m an m inskade realt m ed 4 procent; företagar- och förm ögenhetsinkom sterna m inskade m ed drygt en tiondedel. Ink o m stö v erfö rin g am a, inklusive pensionerna, växte d ärem ot i rask takt. H ushållens n etto skattegrad sjönk avsevärt be roende dels p å a tt inkom stöverföringarna från den offentliga sektorn ökade snabbt, dels p å a tt skatteåterbäringen som borde ha utbetalts i de cem ber sköts fram till våren och a tt inkom stbe skattningen lindrades vid början av juli. D en ekonom iska osäkerheten ökade hushål lens sparande un d er 1991, vilket bidrog till den successiva förbättringen av den externa balansen i ekonom in, m en sam tidigt försvagades den in hem ska efterfrågan. H ushållens skuldsättning, som hade tilltagit i snabb ta k t u n d er h ö g k o n ju n k tu re n, hade sta n n at av redan 1990. Den växande arbetslösheten, de höga realrän to rn a och de sjunkande förm ögenhetsvärdena däm pade skuldsättningslusten ytterligare u n der 1991. Tillväxten i beloppet utestående konsum tionskrediter i det närm aste upphörde. D ärem ot blev bostadskreditstocken något större p å grund av statens ökade bostadsfinansiering. T ro ts den obetydliga uppgången i hushållens realinkom st gick den privata konsum tionen ned m ed drygt 4 procent. A tt hushållen kanaliserade sitt sparande till bank d ep o sitio n er och m asskuldebrevslån bidrog till a tt fö rd ju p a recessionen på bostadsm arknaden. N ya bo städ er färdigställdes n ärm are en fjärdedel m indre än 1990. A n talet osålda nya b o städer m inskade något m o t slutet av 1991, m en förblev alltjäm t stort. Ig ån g sätt ningen av nya bostadsbyggen m inskade m ed om kring 30 procent jäm fö rt m ed å ret innan. B ostadspriserna fo rtsatte a tt falla. I septem ber 1991 var prisnivån för gam la bo städ er i hela landet 15 procent lägre än ett å r tidigare. O ckså priserna p å bostad sp ro d u k tio n en vände nedåt under året. D en to ta la efterfrågan m inskade med 8 p ro cent. Till följd av den fö rän d rad e efterfrågestru k tu ren och de allt färre flaskhalsarna i p ro d u ktionen krym pte im portvolym en med 13 procent. Således m inskade det inhem ska u tb u det, eller b ru tto n a tio n alp ro d u k ten, m indre än efterfrågan, dvs. m ed 6 procent. F ab rik sin d u s trins p ro d u k tio n föll med 10 procent, och b ra n schens andel av to talp ro d u k tio n e n m inskade följaktligen. F ab rik sin d u strin s andel av b ru tto natio n alp ro d u k ten s värde reducerades också av a tt prisernas fö rändring liksom un d er de n ä r m ast föregående åren inom industrin v ar be tydligt m indre än inom den slutna sektorns branscher. L ågk o n ju n k tu ren och lönernas långsam m a anpassning försvagade sysselsättningen d ra s tiskt. I slutet av året var de sysselsatta 7 pro cen t färre än fjärde kvartalet 1990. A rbetslösheten steg i decem ber till över 10 procent. D en allt m attare efterfrågan p å arb etsk ra ft m inskade också arbetsk raftsu tb u d et; arb etskraftens andel av befolkningen i arb etsfö r ålder sjönk m ed en procentenhet jä m fö rt m ed 1990. D en m a tta inhem ska efterfrågan däm pade inflationstrycket. Till avm attningen i inflationen bidrog också a tt im p ortpriserna stabiliserades n ä r kriget vid Persiska viken v a r över. K o n su m entprisindexets 12 m ånaders stegring m inska de från 4.9 procent vid slutet av 1990 till 3.2 procent i oktober. H ö jn in g arn a av vissa indi rekta sk a tte r och devalveringen av m ark en drev u p p inflationstakten till 3.9 pro cen t i decem ber 1991 jä m fö rt m ed decem ber 1990. A v indexets to ta la ökning orsakades över 2 procentenheter av höjningarna av indirekta sk atter och statens priser och avgifter. L ön ern a anpassade sig långsam t till det fö r säm rade ekonom iska läget. D etta berodde delvis p å a tt de enligt det gällande tvååriga avtalet ytterligare höjdes i maj. Inom flera branscher

7 Tabell 1. Utvecklingen i Finland 1981 1990 i genomsnitt E x p o rt... 2.4 Privata investeringar......3.8 Privat k o n su m tio n...3.7 Inhem sk total efterfråg an......4.1 därav o ffen tlig...3.5 I m p o r t...4.7 B N P......3.4 Inkom stnivå... 8.9 Exportens enhetsvärdeindex... 4.0 Im portens enhetsvärdeindex... 1.5 B ytesförhållande...2.4 K onsum en tp riser......6.2 december decem b er... Arbetslöshet, %......4.8 B ruttoinvesteringar... 25.7 B ru tto sp arande... 23.5 Bytesbalans = finansiellt n e t t o... 2.2 företagssektorn... 4.9 finansinstitut... 4.1 h u sh å ll... 2.0 offentlig sek to r... 0.7 översteg lönehöjningarna den linje som föreskrevs i avtalet. Även om löneglidningen i slutet av året minskade till drygt en procent, var den för hela året fortfarande i genomsnitt drygt 2 procent. Inkom stnivån för samtliga löntagare steg med i genom snitt 6.2 procent; av detta utgjorde realökningen 2 procentenheter. Sänkningen av socialförsäkringsprem ierna för a r betsgivarna inom den privata sektom minskade arbetskostnadernas stegring. D ärem ot närapå stagnerade den långvariga snabba tillväxten i arbetsproduktiviteten. Inom fabriksindustrin gick arbetskostnaderna per producerad enhet upp med ca 5 procent. Försvagningen av m arkens externa värde sedan som m aren och devalveringen i novem ber förbättrade dock industrins priskonkurrenskraft. F ö r hela året var industrins priskonkurrenskraft m ätt med relativa kostnader per producerad enhet i genom snitt ca 4 procent bättre än 1990. 1988 1989 1990 1991 volymförändring, % 3.7 1.6 1.6 6.5 12.5 16.3 7.0 18.9 5.0 4.2 0.4 4.3 7.6 7.4 0.3 8.3 1.8 1.8 5.7 2.1 11.1 8.8 0.9 13.2 5.4 5.4 0.4 6.2 förändring, % 9.0 8.9 9.2 6.2 5.2 7.5 1.2 0.3 2.3 3.5 1.7 2.3 2.9 3.9 2.8 1.9 5.1 6.6 6.1 4.1 6.5 6.5 4.9 3.9 4.6 3.5 3.4 7.6 i procent av bruttonationalprodukten 26.9 30.3 28.3 22.8 24.4 25.3 23.3 18.2 2.6 5.0 5.1 4.6 5.2 8.3 9.6 8.1 4.3 4.9 6.3 6.4 3.7 4.7 3.2 1.9 2.0 3.1 1.4 4.8 Den ekonom iska politiken grundade sig sedan flera år tillbaka på att en fast valutakurs skulle upprätthållas och konkurrenskraften bevaras genom anpassning av den inhem ska kostnadsnivån. I syfte att förbättra företagens lönsam het och konkurrenskraft genomfördes bland annat finanspolitiska åtgärder. Sedan konjunkturläget påtagligt fö. säm rats hade det krävts en sänkning av de nom inella lönerna för att bevara trov ärdigheten i den ekonom iska politiken. Löneavtalsförhandlingar med m ålet att stärka konkurrenskraften inleddes i augusti. De avancerade dock inte näm nvärt under höstens lopp, vilket ökade m isstron m ot den finländska ekonomin. F ö r att påskynda förhandlingarna lade regeringens tillkallade medlare den 21 oktober fram ett avtalsförslag för arbetsm arknadens centralorganisationer. Förslaget gick ut på att förbättra företagens konkurrenskraft genom att sänka de nom inella arbetskraftskostnaderna. C entralor ganisationerna godkände förslaget, men exportindustrins centrala branschförbund ställde sig avvisande till en lönesänkning. D essutom ansåg m an inom exportindustrin att avtalet inte skulle höja priskonkurrenskraften tillräckligt. O säkerheten om arbetsm arknadsuppgörelsens öde förstärkte devalveringsförväntningarna och kapitalutflödet. Inte ens kraftigt höjda m arknadsräntor kunde hejda m inskningen av valutareserven. Den 14 novem ber lät Finlands Banks direktion m arken bölja flyta fritt, och följande dag beslöt regeringen på fram ställning av Finlands Bank devalvera m arken med 12.3 procent. I slutet av novem ber nådde arbetsm arknadsorganisationerna överenskom m else om ett tvåårigt löneavtal. Enligt avtalet blir det under det första året ingen allm än löneförhöjning. Ett an n at centralt element ä r att en del av arbetsgivarnas arbetspensionsförsäkringsprem ier från början av 1993 skall betalas av arbetstagarna. Im portnedgången bidrog till att stärka den sedan 1990 förbättrade handelsbalansen trots att exportinkom sterna k lart m inskade. H andelsbalansen visade ett överskott på 4.6 m iljarder m ark. U nderskottet i tjänstebalansen ökade och blev 7.1 m iljarder m ark. D å räntorna på den utländska skulden fortfor att växa, fördjupades faktorinkom st- och transfereringsbalansens un derskott till 20.9 m iljarder m ark. U nderskottet i bytesbalansen blev 3 m iljarder m ark m indre än året innan eller 23.4 m iljarder m ark. Bytesbalansunderskottet och de p å grund av devalveringen dyrare utländska valutorna höjde den utländska nettoskulden till 178.9 m iljarder m ark eller till 35 procent av bruttonationalprodu kten. Centralbankspolitiken Penning- och valutakurspolitiken Penningpolitikens viktigaste mål var alltjäm t att hålla m arkens värde stabilt. D en vikande inhem ska efterfrågan skapade förutsättningar för att lätta upp penningpolitiken, m en de möjligheter som m arkens variationsintervall erbjöd kunde på grund av m isstron m ot m arkens externa värde inte utnyttjas i bötjan av året. Efter kopplingen av m arken till Europeiska gem enskapernas officiella valuta- och räkneenhet, ecun, i juni stärktes förtroendet för penningpolitiken, och valutakursen tilläts under som m aren försvagas till en nivå nära variationsintervallets övre gräns. U nder 1991 präglades penning- och valutam arknaden av en ständigt återkom m ande oro med åtföljande kraftiga fluktuationer i de korta räntorna. N ä r det ekonom iska läget snabbt försäm rades höjdes krav på en devalvering av m arken. Både regeringen och Finlands Bank ansåg att obalansen borde rättas till med interna åtgärder för att en bestående anpassning av kostnadsnivån skulle kunna åstadkom m as. O ckså den finländska ekonom ins ökade integrering med det övriga E uropa ansågs kräva att inflationen varaktigt sänktes. En stram finanspolitik och ett inkom stpolitiskt avtal som förbättrade konkurrenskraften ansågs bäst tjäna detta ändam ål. Finland kopplade den 7 juni m arken till ecun genom ett ensidigt beslut. V alutakurserna än d rades inte och variationsintervallet för m arkens kurs m ot ecun bibehölls oförändrat vid ± 3 procent. Ä ndringen av valutakorgen utgjorde en fortsättning på den sedan flera å r tillbaka bedrivna fastkurspolitiken. O säkerheten om utvecklingen av m arkens externa värde höll dock i sig med undantag för en k ort period under som m aren. F rån sensom m aren stödde Finlands Bank m arkens värde genom a tt låta räntorna stiga. Trots det var banken tvungen att tidvis sälja rätt stora m ängder valuta på avista- och term insm arknaden. Regeringens budgetproposition för 1992 stärkte inte den ekonom iska politikens tro v ärdighet. Bland annat ansågs det osäkert om de sparlagar som föreslogs för a tt hejda tillväxten i statens utgifter skulle kunna genom föras. D en ekonom isk-politiska linjens trovärdighet försvagades också av att de inkom stpolitiska förhandlingarna, som pågick hela hösten, inte föreföll att leda till resultat. N ä r räntorna förblev höga och stora m ängder valuta fortsatte att flöda ut ur landet, lät Finlands Bank m arken börja flyta fritt den 14 novem ber. Statsrådet beslöt följande dag på fram ställning av Finlands Bank att höja gränserna för variationsintervallet för m arkens kurs m ot ecun med 14 procent, vilket m otsvarade en sänkning av m arkens externa värde med 12.3 procent. De nya gränserna för m arkens kurs m ot ecun fastställdes till 5.39166 (FIM /E C U ) och 5.72516 (FIM /E C U ) m ot tidigare 4.72953 och 5.02207. D e höga rän to rn a och de ökade kreditförlusterna ansträngde bankernas lönsam het. Fin-

9 lands B ank lättad e b ankernas ställning genom a tt stegvis sänka bank ern as kassareservskyldighet. B ankernas depositionsskyldighet sänktes u n der årets lopp gradvis från 7 p ro cen t av kassareservbasen vid slutet av 1990 till 4 p rocent i decem ber 1991. U n d er året frigavs kassareservdepositioner till ett belopp av 7 040 m iljoner m ark. K assareservdepositionerna uppgick vid årets slut till 10 361 m iljoner m ark. Oro p å valuta- och penningm arknaden V aluta- och p en n ingm arknaden var hela året m ycket instabil. D etta kom till synes i höga rän to r, k raftiga rän tev ariatio n er och avsevärda kapitalrörelser. S tö rn in g ar förekom i synnerhet i sam band m ed riksdagsvalet i m ars, n ä r Sverige b and k ro n an till ecun i maj och d å statsbudgeten offentliggjordes vid m ånadsskiftet augusti-sep tem ber. De tröga inkom stavtalsförhandlingarna bidrog u n d er höstens lopp till a tt ö k a trycket på m arken. Riksdagsvalet ökade osäkerheten D e krav p å en devalvering av m ark en som höjdes i offentligheten i b ö ijan av 1991 och den poli tiska osäkerheten inför det förestående riksdags valet u p p rä tth ö ll en i förhållande till det eko nom iska läget hög räntenivå. I sam band med valet den 17 m ars tilltog o ro n på v a lu ta m a rk n a den ytterligare. E n m ån ad s h elib o rrän tan steg u n der d ag arn a före valet till n ärm are 16 procent då den v ar som högst. E fter valet steg en m ån ad s h elib o rrän tan till drygt 17 procent och tre m å n a ders rän tan till ca 15 procent. T ro ts de höga rän to rn a ström m ade v aluta sakta ut u r landet än d a fram till b ö rjan av april. Finlands B ank lät inte den ökade v alutaefterfrågan försvaga m a r kens värde u ta n sålde i m ars utlän d sk v alu ta på avistam ark n ad en fö r drygt 7.6 m iljarder m ark. F inlands Banks v alutaförsäljningar stram ade åt bank ern as likviditet. D e första d ag arn a efter valet steg beloppet av bank ern as dagslån i F in lands B ank till k n ap p t 3 m iljarder m ark då det var som högst. F ö r vissa b an k er steg dagslånerän tan d ä rfö r till 30 p ro cen t.3 3 Enligt bestämmelserna på dagsmarknaden måste en bank betala dubbel dagslåneränta, om det glidande medeltalet för dess dagsposition för fem bankdagar är negativt. D en nya regeringen u n der statsm inister Esko A hos ledning utnäm ndes den 26 april. R egering en angav i sitt program a tt den gick in för den stabila m arkens ekonom iska politik. D etta var ägnat a tt lugna finansm arknaden, och de k o rta rä n to rn a sjönk klart i april och maj. R äntedifferensen gentem ot utlandet m inskade: skillnaden m ellan tre m ånaders helib o rrän tan och ecuräntan krym pte i m aj då den v ar som m inst till k n ap p t 2 procentenheter. F inlands B ank stödde räntenedgången och lät valutaindexet i m aj för svagas med ca två procent. M arken knöts till ecun K opplingen av den svenska kro n an till ecun den 17 maj inledde en ny period av v alu taoro. Sve riges än d ring av valutakorgen väntades leda till ett m otsvarande beslut också i F inland. Sam tidigt höjdes dock krav på a tt beslutet skulle kom bineras med en sista devalvering av m a r ken. O säkerheten på grund av devalveringsförv än tn ingarna drev upp rä n to rn a och utlöste ett utflöde av kapital vid m ånadsskiftet m aj-juni. U n d e r de två sista veckorna i maj sålde Finlands B ank valuta för drygt 11 m iljarder m ark för a tt m otverka en försvagning av valutaindexet. V alu tautflö d et stram ade åt b ankernas likviditet, som F in lan d s B ank endast delvis lättad e genom penningm arknadsoperationer. O vernighträntan på interb an k m ark n ad en steg i b ö ija n av juni till drygt 26 procent då den var som högst. S am ti digt steg dagslåneräntan för vissa b an k er till 30 procent. D en 4 ju n i avlät regeringen en proposition till riksdagen om än d ring av 2 m yntlagen. Sam tidigt m eddelades a tt m arkens externa värde skulle förbli o fö rän d rat i sam band med ä n d ringen av valutakorgen och a tt valutakursens variationsintervall fortsättningsvis skulle vara ± 3 procent. D et nya variationsintervallets m itt p u n k t bestäm des utgående från de v alutakurser som E uropeiska gem enskapernas m edlem slän der fastställde den 6 juni kl. 15.15 (finsk tid). E ftersom det gam la valutaindexets poängtal då befann sig i variationsintervallets m ittp u n k t, blev den då gällande ecukursen m ittp u n k t fö r det nya variationsintervallet. G rän sern a fö r variationsintervallet fastställdes till 4.72953 (F IM / E C U ) och 5.02207 (F IM /E C U ). O m läggningen av valutakorgen hade m arginell inverkan på fastställandet av m arkens externa värde, efter som de v a lu to r som ingick i och var a n k n u tn a till EG :s valutaenhet till övervägande del, dvs. drygt 85 procent, ingick i det gam la valutaindexet. E fter ecuanknytningen ebbade v alu tak u rsfö r vän tn in g arn a u t och valuta började ström m a in i landet igen. Finlands B ank köpte valuta, och den konvertibla valutareserven växte i ju n i med 6.6 m iljarder m ark. V alutainflödet fö rb ättrad e b ankernas likviditet avsevärt. I m itten av juni steg beloppet av b an kernas dagsdepositioner i Finlands Bank till drygt 6 m iljarder m ark då det v ar som störst och o v ern ighträntan p å inter b an k m ark n ad en sjönk till u n d e r 5 procent. D å fö rtro en d et på valu tam ark n ad en ökade efter m arkens koppling till ecun, blev det möjligt a tt lätta up p penningpolitiken. Finlands Bank höll b ankernas likviditetsläge lätt, och m a rk n a d srän to rn a gick ned. H ela som m aren, frånsett några dagar, gjorde b a n k ern a dagsdepositioner i F inlands Bank, och differensen m ellan tre m å naders helib o rrän tan och ecu rän tan låg kring en procentenhet. I juli-augusti tilläts m arkkursen försvagas till en nivå nära variationsintervallets övre gräns. M arken devalverades M ed tanke p å m a rk n ad sreak tio n ern a v ar det viktigt a tt budgetpropositionen för 1992 skulle innehålla åtg ärd er till stöd för fastkurspolitiken. Regeringen m eddelade a tt den satt som m ål a tt begränsa realtillväxten i statsekonom in till noll och föreslog om kring 40 sp arlag ar fö r a tt kunna skära ned utgifterna. F ö r a tt lagarna skulle g o d kännas i riksdagen krävdes också m edverkan av den politiska oppositionen. B udgetproposi tionen väckte em ellertid stark kritik. Inom in dustrin ansåg m an a tt åtg ä rd ern a för a tt stärka kon k u rren sk raften var otillräckliga. L ö n tag ar organisationerna var å te r m issnöjda över de föreslagna n ed sk ärn in g arn a av inkom stöver föringar. N ä r fö rhandlingarna om 1992 års inkom st avtal, som hade inletts i augusti, inte föreföll a tt avancera näm nvärt, växte trycket p å m arken ånyo. R ä n to rn a steg på nytt, och räntedifferensen gentem ot u tlan d et ökade i slutet av septem ber m ed 3 procentenheter eller till drygt 4 p ro centenheter. A tt tilltron till valutakursen försvagades syn tes fram för allt i de finländska företagens be teende. F rå n början av augusti till slutet av septem ber köpte företagen u tländsk valuta av b an k ern a till ett n ettobelopp av drygt 20 m iljar 2 320239L d er m ark. D ärem o t ökade de utlän d sk a placerar n a sina m ark fo rd rin g a r och drog således fördel av den höga m a rk rän ta n. F inlands Bank var tvungen a tt stödja m arken genom a tt sälja u t ländsk valu ta p å avistam arknaden. D e u td rag n a förh an d lin g arn a om inkom stav talet och det m o tstån d som regeringens b u dget p roposition m ötte i riksdagen u p p rätth ö ll sto r o säkerhet på penning- och v alu tam arknaden också i oktober. På m ark n ad en fram träd d e även en m ålm edveten strävan a tt sänka m arkens värde. D ifferensen m ellan de k o rta inhem ska och de k o rta u tlän d sk a rä n to rn a låg k v ar i närheten av fyra procentenheter. R ykten om a tt det inom regeringen rådde oenighet om den ekonom isk-politiska linjen och det faktum a tt regeringens tidsgräns fö r det inkom stpolitiska avtalet närm ade sig orsakade ett kraftigt valu tautflöde den 17 21 oktober. A rb etsm ark n a dens ce n tralo rg an isatio n er godkände den 22 o k to b e r det m edlingsförslag som b an k d ire k tö r K alevi Sorsa lagt fram dagen innan och som gick ut på a tt arb etsk raftsk o stn ad ern a skulle sänkas m ed ca 7 procent. D etta lugnade penning- och valu tam ark n ad en fö r en tid. F rå n m itten av augusti fram till den 21 o k to b er sålde F inlands B ank u tländsk valuta fö r ca 28 m iljarder m ark; ca 19.5 m iljarder m ark av beloppet såldes den 17 21 oktober. F inlands Banks konvertibla valutareserv m inskade från slutet av juli till slutet av o k to b e r m ed drygt 17 m iljarder m ark eller till 16.4 m iljarder m ark. På grund av den k n ap p a valutareserven steg be loppet av ban k ern as dagslån i F inlands B ank då det v a r som högst till nästan 19 m iljarder m ark sam tidigt som overn ig h trän tan på in te rb a n k m ark n ad en gick upp till drygt 27 procent. F inlands B anks direktion beslöt den 23 o k to b e r tem p o rärt slopa stra ffrä n tan p å 30 procent på ban k ern as dagslån. D ärefter sjönk over n ig h trä n tan p å in terb an k m ark n ad en m ed drygt 14 procentenheter till 13 procent. N ä r läget på arb etsm ark n ad en föreföll a tt klarn a, lä tta d e F inlands B ank b an kernas likviditet genom a tt kö p a deras b an k certifikat och ingå värdepappersrelaterade återk öpsavtal m ed dem. Sedan likviditetsläjget p å penningm arknaden å te r n o r m aliserats i början av novem ber, återinförde F inlands B ank den 12 novem ber de tidigare reglerna på dagsm arknaden. Vid de förbundsvisa fö rh an d lin g arn a v a r det hela tiden m ycket osäkert om m edlingsförslaget för arbetsm ark n ad en skulle g o dkännas, efter som fram fö r allt de cen trala expo rtin d u strifö r

10 bunden, M etallarbetarförbundet och Pappersförbundet, m otsatte sig ett godkännande. V alutaflödet vände inte, och räntorna var fortsatt höga. Den 25 oktober utökade bankfullm äktige Finlands Banks fullm akter att uppta utländsk kredit från 1.5 till 5 m iljarder dollar. U nder andra veckan i novem ber tog valutautflödet åter fart och heliborräntorna steg betydligt. Bankfullm äktige utvidgade den 14 novem ber Finlands Banks räntefullm akter så att den övre gränsen för bankernas dagslåneränta höjdes från 30 till 50 procent. Sam m a dag beslöt Finlands Bank höja dagslåneräntan till 20 p ro cent och straffräntan till 40 procent. Det kraftiga valutautflödet höll i sig, trots att en m ånads heliborräntan under dagens lopp steg till drygt 27 procent. I den situationen lät Finlands Bank m arken börja flyta fritt på efterm iddagen. Beslutet fattades, eftersom det föreföll klart att den allm änna osäkerheten och utflödet av valuta skulle fortsätta åtm instone till den 29 novem ber, då de förbundsvisa inkom stavtalen skulle undertecknas. D å läget m ot bakgrund av de förbundsvisa avtalsförhandlingarna inte gav hopp om någon snabb ljusning och då den konvertibla valutareserven inklusive Finlands Banks term insposition i praktiken var töm d, var Finlands Banks direktion inte beredd att finansiera valutautflödet med utländska krediter. D en 15 no vember beslöt statsrådet på fram ställning av Finlands Bank att sänka m arkens externa värde m ed 12.3 procent. E fter devalveringen av m arken kom m ark kursen att ligga i den starkare delen av variationsintervallet och den låg kvar n ära m ittpunkten under resten av året. I början av veckan efter devalveringen vände valutaström m en sm å ningom tillbaka till Finland, då de finländska företagen började ta hem sina valutafordringar. De utländska placerarna sålde därem ot sina m arkinvesteringar. U nder perioden från devalveringen fram till årets slut köpte Finlands Bank utländsk valuta för 21 m iljarder m ark. V alutainflödet lättade snabbt bankernas likviditet, och bankernas dagsposition i Finlands Bank blev positiv i slutet av veckan närm ast efter devalveringen. N ä r läget på penning- och valutam arknaden norm aliserades, sänkte Finlands Bank dagslåneräntan den 21 novem ber åter till 15 procent och straffräntan till 30 procent. Detta återspeglades i en tydlig nedgång i overnighträntan på interbankm arknaden. Även om de korta penningm arknadsräntorna sjönk med flera procentenheter om edelbart efter beslutet att låta m arken flyta, låg de dock fram till m itten av decem ber på en i förhållande till det ekonom iska läget relativt hög nivå. D etta berodde på den tröga uppgången i valutareserven. U nder senare hälften av december sjönk de korta m arknadsräntorna. Tre m ånaders heliborräntan låg vid slutet av 1991 på 12.3 procent, dvs. differensen gentem ot m otsvarande ecuränta krym pte till ca 2 procentenheter. D ärem ot steg de långa rän to rn a efter devalveringen med om kring en halv procentenhet före årets slut. Kraftiga kapitalrörelser O ron på finansm arknaden orsakade under 1991 betydande kapitalrörelser. N ä r osäkerheten tilltog flödade kapital ut u r landet och n är m ark naden åter lugnade sig vände flödet tillbaka. T otalt sett förslog kapitalim porten under året inte till a tt finansiera underskottet i bytesbalansen. Av det 23 m iljarder m ark stora bytesbalansunderskottet finansierades 17 m iljarder m ark med kapitalim port och 6 m iljarder m ark med Finlands Banks valutareserv. Vid slutet av 1991 uppgick Finlands Banks konvertibla valutareserv till 33 583 m iljoner m ark och nettobeloppet av Finlands Banks term insförsäljningskontrakt till 8 696 m iljoner mark. K apitalim porten bestod till övervägande del av portföljinvesteringar (tabell 2). Största delen av dessa utgjordes av försäljning till utlandet av finländska låntagares m asskuldebrev i utländsk valuta. N ettokapitalim porten i form av portföljinvesteringar uppgick 1991 allt som allt till 35.5 m iljarder m ark. Den höga inhem ska räntenivån ökade de utländska m arkinvesteringam a ända fram till hösten. Efter devalveringen reducerade de utländska placerarna sina m arkinvesteringar. M asskuldebrev i m ark såldes till utlandet för ca 12 m iljarder m ark netto. Vid slutet av året uppgick utlänningarnas innehav av m asskuldebrev i m ark till 19 m iljarder m ark. Å r 1991 köpte utländska placerare statens m asskuldebrevslån för 23 m iljarder mark; en tredjedel av dessa var denom inerade i m ark. Via term insm arknaden ström m ade under året betydande m ängder kapital u t u r landet. F ö retagen i Finland köpte term insvaluta av bankerna i m ars, vid m ånadsskiftet m aj-juni och från slutet av augusti fram till devalveringen av m arken. F rån början av augusti till slutet av oktober köpte de finländska företagen term insvaluta av Tabell 2. Bytesbalansens finansiering, Mmk 1990 1991 I II III IV I IV H andelsb alans... 2 218 96 281 2 192 2 205 4 582 A. BYTESBALANS... B. K A P IT A L IM P O R T... Lån (icke-om sättningsbara på andrahandsm arknaden)... D irektinvesteringar... Portföljinvesteringar (aktier och m asskuldebrev), n e tto... Övriga k a p ita ltra n sa k tio n e r... 26 513 41 605 17491 9 525 22 110 11 529 7 670 4 568 3 884 1 541 8 004 5 779 6 880 4 659 3 645 1 339 14 553 12 200 3 306 3 599 2 895 2 235 8 841 13 100 5 564 11 388 1 940 3 255 4 068 8 635 11 23 420 17016 12 364 8 370 35 466 22 444 A. + B. V A L U TA R ESERVEN S F Ö R Ä N D R IN G... 15 092 3 102 2 221 6 905 5 824 6 404 Tilläggsuppgift: Statens kapitaltransaktioner, n etto.. 3 283 6 522 2 615 5 822 7 791 22 751 bankerna för 27 m iljarder m ark netto, vilket orsakade ett nästan lika stort kapitalutflöde. D ärem ot köpte de utländska placerarna finska m ark på term insm arknaden fram till september. I m ars däm pades deras intresse för m arkplaceringar något på grund av devalveringsförväntningarna. N ä r räntedifferensen gentem ot utlandet vidgades på hösten, ökade de utländska placerarna sina m arkinvesteringar på term insm arknaden betydligt. Efter devalveringen avstod de till en del från sina term insplaceringar i m ark. Tillväxten i de finländska företagens direktinvesteringar i utlandet bröts 1991: direktinvesteringarnas belopp blev 8.5 m iljarder m ark och var nästan en tredjedel m indre än året innan. D irektinvesteringar i Finland gjordes knappast alls. Finlands utländska nettoskuld ökade med 43 m iljarder m ark och uppgick vid årets slut till 179 m iljarder m ark. Statens andel av den utländska nettoskulden utgjorde 53 m iljarder m ark. Den utländska nettoskuldens andel av b ru tto n atio nalprodukten växte från 26 procent vid slutet av 1990 till 35 procent vid slutet av 1991. Omkring hälften av tillväxten orsakades av bytesbalansunderskottet och resten av valutakursförändringarnas effekt på skuldens värde i m ark. Fortsatt långsam utlåningstillväxt Den snabbt ökade ekonom iska osäkerheten däm pade allm änhetens skuldsättningsvilja, och kreditefterfrågan var obetydlig. D essutom skärpte bankerna sina säkerhetskrav på grund av de växande kreditförlustriskerna och nedgången i säkerheternas värden, vilket begränsade kredittillgången. Tillväxten i bankernas totala u t låning, som vid slutet av 1990 m ätt som 12 m ånaders förändring hade varit ca 10 procent, avstannade så gott som helt före slutet av 1991. Beloppet av bankernas utestående krediter i m ark förändrades inte under året. N ya bostadskrediter upptogs ca 15 procent mindre än föregående år. Likaså lyftes nya konsum tionskrediter i m indre om fattning än 1990. Frigivningen av hushållens utländska krediter vid början av ok tob er syntes inte näm n värt i den utländska upplåningen. D etta berodde dels på devalveringsförväntningarna, dels på de rätt höga förm edlingskostnaderna för utländska krediter. Företagen lyfte ungefär lika mycket nya m arkkrediter som ett år tidigare. Till skillnad från året innan m inskade företagens valutakreditstock från början av hösten på grund av

12 v alutak u rsfö rv än tn in g arn a. Vid årets slut v ar beloppet utestående valutak red iter förm edlade av ban k ern a n ärm ast till följd av devalveringen 10 m iljarder m ark större än vid föregående årsskifte, dvs. 115 m iljarder m ark. M edelräntan på sam tliga nya krediter i m ark låg kvar på sam m a nivå som året innan. M e d elrän tan p å nya bostads- och konsum tionskrediter förblev i det närm aste o fö rän d rad. På grund av o m fö rh an d lin g ar av skulder hos före tag som d ra b b a ts av lönsam hetsproblem sjönk m edelräntan på företagens nya m ark k red iter något jä m fö rt m ed 1990. 13 En flex ib e l grundränta övervägdes G ru n d rä n ta n låg u n der 1991 o fö rän d rat kvar på 8.5 procent. Även om g ru n d rä n tan un d er årens lopp har m inskat i betydelse som penningpolitiskt instrum ent, används den fortfarande i sto r om fattning som referensränta för både depositioner och krediter. Differensen m ellan g ru n d rän ta n och m a rk n a d srä n to rn a var hela året stor. B ankfullm äktige diskuterade på sina m öten ett flertal gånger problem en i sam band med den trögrörliga g ru n d rä n tan och olika alter nativ a tt skapa ett flexibelt grundräntesystem. N åg o t beslut om a tt än d ra system et fattades dock inte. Smärre förändringar i interventionssystemen på penningm arknaden Finlands Banks interventionssystem än drades inte n äm n v ärt u n d er 1991. E rfaren h etern a av dagsm arknadssystem et u nder året visade a tt en åtstram n in g av b an k ern as likviditet får avsett snabbt genom slag på o v ern ig h trän tan på interb an k m ark n ad en. E tt problem är d ärem o t att system et fö rstärk er v ariatio n ern a i de k o rta rä n to rna. Vid ingången av året b örjade Finlands B ank i sin penn in g m ark n ad sh an d el m ed b an k er na u tö v er ban k ern as bank certifik at an vända värdep appersrelaterade återk ö p sav tal, s.k. re por. E tt återk ö p sav tal in n eb är a tt en b a n k som h a r rä tt till centralbanksfinansiering säljer v ärde p a p p er u r sin egen portfölj till F inlands B ank för en bestäm d tid för a tt skaffa finansiering. Sam tidigt ingår F inlands B ank ett avtal m ed b anken om a tt b anken k öper tillbaka värdep ap p eren en viss dag till ett bestäm t pris. In fö ran d et av repor var ett led i F inlands B anks strävan a tt begränsa riskerna i sam band med centralbanksfinansieringen. R e p o r h a r an v än ts i huvu d sak för att utjäm n a stora likviditetsfluktuationer. Som u nderlag för repo rn a godkände Finlands B ank statens skuldförbindelser och m asskulde brev i m ark sam t bank certifik at och m asskul debrev i m ark em itterade av de b an k er som h ar rä tt till centralbanksfinansiering. F inlands Bank kunde också enligt prövning g o d k än n a an d ra bankcertifikat i m ark. I p rak tik en skedde re p a o p eratio n ern a huvudsakligen m ed b an k ern as bankcertifikat. S törsta delen av återköpsavtalen löpte på en m ån ad. Vid slutet av året uppgick Finlands Banks innehav av återk ö p sav tal till 2 725 m iljoner m a rk och av b an k certifik at till 9 157 m iljoner m ark. av m asskuldebrev i m ark ökade m ed 15 m iljarder m ark och uppgick vid årets slut till drygt 19 m iljarder m ark. D e enskilda lånens ringa belopp och de b ro k i ga lånevillkoren m edförde fo rtfaran d e problem för verksam heten på an d rah an d sm ark n ad en. I synnerhet de m asskuldebrevslån som em ittera des i början av året var på grund av den ettåriga källskatten m ycket kortfristiga. O ckså lån för an d ra än allm änheten em itterades fo rtfaran d e rikligt. D e finländska låntagarnas m asskuldebrevsem issioner i utländsk valuta uppgick till kn ap p t 30 m iljarder m ark. Staten stod fö r största delen av upplåningen. Såväl finska statens som flera finländska bankers kreditvärdighet försäm rades något, vilket började få negativa konsekvenser fö r den utländska upplåningen. F in ansm arknaden Verksamheten på kapitalm arknaden var fo ku sera d på masskuldebrevsmarknaden R edan för an d ra året i följd arrangerade b ö rsb o lagen inte en enda nyem ission för allm änheten. D e höga rän to rn a och börsbolagens om fattan d e förluster ledde till a tt aktiekurserna föll b ran t under hela året. Alldeles i slutet av året vände kurserna dock up p åt. A ktieom sättningen fo rt satte a tt m inska d rastiskt jä m fö rt med föregåen de år, och flera företag avregistrerades från börslistan. A ktiviteten p å k ap italm ark n ad en v ar liksom året innan fokuserad på m asskuldebrevsm ark naden, som p å grund av källskatten på 10 procent som träd d e i kraft vid årets b ö ija n blev a ttrak tiv a re i synnerhet för hushållen. D e fö r säm rade statsfinanserna drev up p statens in hem ska upplåning: statens obligationsem issio ner steg till 11 m iljarder m ark. O ckså bankerna em itterade m asskuldebrevslån i betydligt större om fattning än tidigare. S kattefria lån em ittera des inte alls. E m issionerna av skattepliktiga lån fö r all m änheten uppgick till 31 m iljarder m ark, vilket främ jade utvecklingen p å a n d ra h an d sm a rk n aden. H elsingfors F o n d b ö rs andel av lånehandeln krym pte dock ytterligare sedan om sättningen till största delen b ö rjat ske u ta n fö r börsen i b an k er och bankirfirm or. Till utlän d sk a placerare såldes m ark lån för drygt 21 m iljarder m ark. Efter devalveringen m inskade de utlän d sk a placerarna dock sina m arkinvesteringar i någon m ån. N e t tobeloppet av de u tländska placerarnas innehav Bankernas ställning försvagades D et sn ab b t försäm rade ekonom iska läget och den u n d e r nästan hela året höga räntenivån försvårade b an kernas ekonom iska ställning yt terligare och påskyndade den pågående o m struktureringen av banksektorn. S parbankernas C entral-a ktie-b anks svårigheter växte sig så sto ra a tt F inlands B ank i septem ber v ar tvungen att överta kontrollen av banken fö r a tt k u n n a trygga stabiliteten i landets penningväsen. B ankernas utlåning till allm änheten ökade osedvanligt litet. B ankernas sam m an räk n ad e balansom slutning steg endast obetydligt tro ts a tt devalveringen drev upp v alutafordringarnas och valutaskuldernas värde i m ark. F ö r flera b anker m inskade balansom slutningen betydligt, vilket gjorde det lättare fö r dem att uppfylla de skärpta soliditetskraven enligt den nya depositionsbankslagen. A v b an kernas nya krediter var det nästan bara de adm inistrativt reglerade krediterna (i huvudsak räntestödskrediter) som fortfarande v ar b u n d n a till g ru n d rän tan och såd an a krediter beviljades till ett m indre belopp än året innan. D e vanligaste m arkn ad sb estäm d a referensrän to rn a var fo rtfaran d e h e lib o rrän to m a, m en ock så långfristiga referensräntor och b ankernas egna referensräntor användes i allt större u t sträckning. Av det to tala beloppet utestående m ark k red iter var vid årets slut drygt hälften bu ndet till g ru n d rän tan. B ankerna kom m er d ä r fö r a tt ha en strukturell ränterisk ä n n u u n der m ånga år. E n allt större del av bankernas m edelsanskaff ning skedde till m ark n ad srän ta. O rsak till d etta var fram för allt källskatten, som träd d e i kraft vid årets början. I synnerhet i början av året bidrog konkurrensen m ellan b an k ern a om de exceptionellt stora belopp som frigjordes från skattefria ko n to n till a tt höja depositionsränto m a. A v b an kernas m arkdepositioner utgjorde de g ru n d rän teb u n d n a depositionerna vid slutet av 1991 alltjäm t nästan 70 procent. K ällskatten och den höga räntenivån lockade särskilt i början av året privatpersoner a tt in vestera i m asskuldebrev. B ankernas em issioner av m asskuldebrev ökade d ä rfö r påtagligt. En orsak till ökningen var också a tt i synnerhet de lokala ban k ern a försökte höja sin soliditet ge nom a tt ge ut riskdebenturlån. D essa lån hänförs till ban k ern as supplem entära egna kapital. Frigivningen av kassareservdepositioner lä t tade b an kernas ekonom iska ställning. D etta återspeglades också i a tt utvecklingen på pen ningm arknaden stabiliserades frånsett un d er slutet av året. D å stram ades bankernas likviditet åt på grund av devalveringsspekulationerna och deras em issioner av bankcertifikat ökade kraftigt. Differensen m ellan m edelräntan på bankernas m edelsanvändning i m ark och på deras m edels anskaffning i m ark blev m indre än föregående år. K ällskattens neddragande effekt på rän te m arginalen gjorde sig m ä rk b a r särskilt i början av året. R äntem arginalen ökade något på som m aren, då m a rk n ad srän to rn a låg på sin lägsta nivå. D en krym pte em ellertid å ter på hösten, då devalveringsspekulationerna och b an kernas fö r svagade likviditet drev up p rän to rn a. I b an k ern a ledde kundernas svårigheter till ökade kreditförluster och betalningsstörningar och till en ökning i beloppet oreglerade krediter. T ro ts rationaliseringssträvandena försäm rades ban k ern as resultat betydligt. D etta berodde fram för allt p å a tt kreditförlusterna m ån g d u b b lades jä m fö rt m ed året innan. D en sn abbt fö r säm rade lönsam heten och de fallande aktie- och fastighetspriserna in n eb ar a tt flera b an k er hade svårigheter a tt uppfylla soliditetskraven. S C A B övertogs av Finlands B ank B anksektorns problem blev m ycket påtagliga i och med övertagandet av S p arb ankernas Central-A ktie-b ank. SCAB hade varit u n d er F in lands Banks och bankinspektionens specialob servation sedan hösten 1989, och övervakningen

15 hade hela tiden skärpts. I o k to b e r 1990 u ta rb e ta de tillsynsm yndigheterna ett saneringsprogram för SCAB, som gick ut på a tt b an k en sm åning om skulle upplösa sina stora riskko n cen tratio n er och fö rstärk a sin k ap italstru k tu r. I slutet av 1990 ökades SCAB:s ak tiekapital genom en aktie em ission som tecknades av sp arb an k ern a. G e nom aktiefinansieringen och vissa a n d ra a r rangem ang stödde sp a rb an k ern a SCAB med ca 1.8 m iljarder m ark. I maj 1991 tillsatte b a n k inspektionen, Finlands Bank och finansm iniste riet en gem ensam arb etsg ru p p för a tt planera åtg ärd er i händelse av en bankkris. På sensom m aren 1991 blev det u p p e n b a rt att SCAB inte skulle k lara av de m ål som satts upp för saneringen och a tt dess svårigheter skulle återverka också p å sp arb an k sfältet. SCABgruppen höll på a tt bli ett h o t såväl fö r stabili teten i det finländska finans- och bankväsendet som för landets anseende och kreditvärdighet. D å det den 19 septem ber inte b ara på den inhem ska m ark n ad en u ta n också på de u tlä n d ska m a rk n a d e rn a u p p sto d en tydlig m isstro m ot SCAB, beslöt F inlands Bank a tt p åskynda ge nom fö ran d et av p lanerna. F ö r a tt återställa fö rtro en d et fö r S p a rb a n kernas C entral-a ktie-b anks verksam het tog Finlands Bank om edelbart över k ontrollen av banken. S am tidigt gjordes fö rä n d rin g a r i SCAB:s ledning. B ankfullm äktige k o n staterad e a tt det fö r att återställa fö rtro en d et för SCAB och för att u p p rä tth å lla stabiliteten i det finansiella system et var nödvändigt att upplösa b an k en s största riskkoncentrationer. D en m est betydande av dessa v ar Oy T am pella A b. F ö r a tt sanera SCAB:s verksam het och fö r de p rak tisk a arrangem angen i sam band m ed u p p lösningen av ban k en s risk k o n cen tratio n er bil dade F inlands B ank tre holdingbolag. A ktie m ajoriteten och b estäm m an d erätten i SCAB överfördes till Scopulus Oy genom en riktad aktieem ission på 2 m iljarder m ark. Solidium Oy:s uppgift blev a tt överta de ägaroch kreditrisker i sam b an d m ed SC A B -gruppens industriella verksam het som v ar av central be tydelse för SCAB:s soliditet. A ktiem ajoriteten i Oy T am pella A b, vilken innehades av SCABgruppen, överfördes d ä rfö r på Solidium, som också övertog de k red iter som SC A B -gruppen beviljat T am pella. V idare tecknade Solidium Oy Tam pellas rik tad e aktieem ission på 530 m iljoner m ark och betalade den genom en m otsv aran d e kvittning av T am pellas krediter. F inlands Banks exceptionella deltagande i ägandet av ett industriföretag blev nödvändigt, eftersom T am pella hotades av en ekonom isk återvändsgränd som om edelbart skulle ha lett till oöverstigliga problem för SCAB och hela sparbanksgruppen. D etta skulle allvarligt ha ru b b a t fö rtro en d et för finansm arknadens stabilitet och banksystem et sam t o rsak at F inlands Bank och sam hället betydande förluster. Bankfullm äktige anslöt sig till direktionens åsikt, a tt till F inlands Banks uppgifter inte hör a tt bedriva industripolitik. E ftersom T am pella dock av om ständigheternas tvång ham nade i den offentliga sektorns F in lan d s Banks ägo, skulle det vara naturligare a tt bolaget under övergångsperioden överfördes till ett statligt industripolitiskt organ, dvs. till handels- och industrim inisteriet. F inlands Banks ägande i Tam pella via holdingbolagen ä r avsett a tt vara endast tem p o rärt, och bolaget kom m er att säljas vid första bästa tillfälle. S ponda Oy upplöser risk k o n cen tratio n er i sam band m ed SCAB:s och SC A B -gruppens a k tie- och fastighetsinvesteringar. Bolaget h a r u t över en större värdepappersportfölj, som i h u vudsak innehåller b ö rsaktier, också övertagit 28 inhem ska fastigheter eller fastighetsbolag och 6 u tlän d sk a fastighetsbolag. Sponda äm n ar avstå från ägandet så sn art som möjligt. V ilka de slutliga k o stn ad ern a för a tt klara SCAB u r krisen blir för sam hället stå r k lart först n är de tillgångsposter som överförts på holdingbolagen h ar avyttrats. A llt som allt blir F inlands B ank tvungen a tt binda om kring 14 m iljarder m a rk i operationen. Omstruktureringen av bankerna fo rtsa tte B ankernas allt svagare lönsam het, de sk ä rp ta soliditetskraven och den h å rd n an d e k o n k u rren sen h ar fram tv in g at ratio n aliserin g ar inom bankverksam heten. B ankkontorens an ta l m ins kade m ed drygt 200 eller m ed 7.5 procent och an ta let b an k an ställd a m ed närm are 3 000 perso ner eller m ed 6.5 procent. D essutom upp h ö rd e b ankverksam heten vid ca 1 700 postanstalter. L o k ala b an k er fusionerades i rask ta k t. D e lokala ban k ern as an ta l m inskade m ed 70 och uppgick vid årets slut till drygt 400. P å grund av problem en m ed SCA B konkretiserades saneringsplanem a längst inom sparbanksgruppen. Valutaregleringen gick till historien, finansm arknaden allt öppnare V alutaregleringen, som avvecklats u n der m ånga år, slopades helt och hållet 1991. E n ny valutalag trädde i k raft vid årets början. H uvudprincipen ä r a tt v alu tatran sak tio n ern a ä r tillåtn a, om Finlands B ank inte särskilt bestäm t a tt de skall vara beroende av tillstånd. I valutabestäm m elserna bibehölls dock skyldigheten a tt läm na Finlands Bank uppgifter om v alu tatran sak tio n er för statistiska ändam ål. Vid början av 1991 upphävde F inlands Bank den återstående valutaregleringen frånsett be stäm m elserna om privatpersoners och med p ri vatpersoner jä m fö rb a ra sam m anslutningars u t ländska upplåning. D e viktigaste av de bestäm m elser som upphävdes var begränsningen av kortfristiga k ap italtran sak tio n er och förbudet a tt till utlandet sälja m asskuldebrev em itterade före den 1 februari 1990. D å förbudet för hushållen a tt u p p ta u tländska krediter upphävdes den 1 o ktober, var valu ta regleringen, som tilläm pats un d er hela efter krigstiden, i sin helhet avvecklad. Sam tidigt uppfylldes i d etta hänseende kraven i EESavtalet om det E uropeiska ekonom iska sam arbetsom rådet. T ro ts den slopade valutaregleringen överva k a r F inlands B ank fo rtfaran d e finansinstitutens u tlan d sfu n k tio n er genom v alutabankstillstånden och tillstånden till valutaverksam het. Ö ver vakningen ä r avsedd a tt hindra för sto r risk tagning i utlandsverksam heten. Vid början av 1991 blev det tillåtet för u t ländska b an k er a tt grunda filialkontor i Finland. Av de redan etablerade d o tterb an k ern a o m vandlades tre till filialkontor. En d o tte rb a n k har m eddelat a tt om bildningen sker i m itten av 1992 och en a tt den förblir d o tterb an k. Penningm arknadens verksam hetsförutsättningar utvecklades Helsingfors Penningm arknadscentral Ab:s (HPmc) stad g ar godkändes i o k to b er 1991. Penningm arknadscentralen erbjuder förvaring och clear ing av värdeandelar. I centralens datab aserad e register förs värdeandelskonton, d ä r de värde an d elar som ä r förem ål för handel p å penning m ark n ad en finns registrerade. Penningm arknadscentralen fu n gerar också som clearing- sam m anslutning fö r handeln p å pen n in g m ark naden. S törsta aktieägare i H Pm c ä r Finlands Bank, heliborbankerna (A C A, F B F, K O P, PSB, SCAB) och staten. V erksam heten enligt värdeandelssystem et inleds u n d er 1992. B ankernas m öjligheter a tt h an tera sitt likviditetsläge fö rb ättrad es n är F inlands B ank i m ars 1991 införde ett nytt checkkontosystem. De b an k er som d eltar i system et ä r via ett d a ta kom m unikationsnät i realtid kopplade till F in lands Banks checkkontosystem. Via sina a r betsstationer u tfö r ban k ern a betalningar från sitt eget checkkonto till a n d ra checkkonton i system et. Via system et fö rm edlar b an k ern a också uppgifter till F inlands B ank om täckningsöverföringar i sam band m ed betalningarna fö r bokföring (betalningsclearing). I initialskedet anslöt sig h eliborbankerna, STS-Banken och statsk o n to ret till checkkontosystemet. På hösten ökade antalet an v än d are så att de vid årets slut uppgick till 16. Finlands Bank fo rtfo r a tt tilläm pa det förfa rande med kvittning av kassareserver som b a n ken hade infört i slutet av föregående år. Syste m et innebär a tt de b an k er som h a r rä tt till centralbanksfinansiering tillåter a tt F inlands B ank a n v än d er deras kassareservdepositioner som partiell säkerhet för centralbanksfinansieringen. Penningmarknaden fic k spelregler B ankinspektionen och F inlands B ank hade 1990 kom m it överens om a tt F inlands Bank skulle svara för den övervakning av in terb an k m ark n aden som föreskrivs i v ärd epappersm arknadslagen. A v denna anledning fortsatte Finlands B ank de förh an d lin g ar som året innan hade inletts m ed ban k ern a om a tt u ta rb e ta spelregler för penningm arknaden. A vtalet undertecknades den 24 april 1991.1 avtalet definieras principerna för p en n ingm arknadshandeln m ellan ban k ern a och skyldigheterna fö r de b a n k er som fungerar som m ark n ad sg aran ter. I en bilaga till avtalet definieras de principer som b an k ern a skall tillläm pa vid sina inbördes tra n sa k tio n e r med bankcertifikat. Principerna gäller prissättning, clearing och korrigering av fel. I enlighet med avtalet grundades en etisk kom m itté m ed nio representanter fö r b an k ern a och en representant för F inlands Bank, som sam tidigt fu ngerar som ordfö ran d e i kom m ittén.

17 Finansmarknadslagstiftningen närmade sig Europeiska gem enskapernas direktiv U n d er 1991 bereddes flera reform er av lagstift ningen om finansieringsverksam heten och fi nansinstituten. R eform arbetet intensifierades till följd av fö rh an d lin g arn a om det E uropeiska ekonom iska sam arb etso m råd et (EES), vilka slutfördes i novem ber. I decem ber ifrågasattes dock vissa jurid isk a delar i avtalet av EG dom stolen. M ålet ä r fo rtfaran d e a tt av talet skall träd a i kraft vid b örjan av 1993. F ö r finan sm ark n ad en in n eb är E E S -avtalet a tt de finländska stad g an d en a om finansiella tjän s ter och k apitalrörelser till sina väsentliga delar skall bringas i sam klang m ed E uropeiska ge m enskapernas direktiv. Den kom m itté som tillsatts för a tt revidera finansieringslagstiftningen fick sitt betänkande om de än d rin g ar som E G -stad g an d en a kräver färdigt i jan u ari 1992. K o m m ittén föreslog a tt depositionsbankslagstiftningen, som träd d e i kraft vid b örjan av 1991, och lagen om finan sieringsverksam het, som träd d e i k raft vid b ö r jan av 1992, skulle förenas till en enda lag om kred itin stitu t som skulle b eak ta E G :s stadganden, fram för allt det a n d ra bankdirektivet. D en föreslagna lagen skulle, om den genom förs, innebära lindrade äg arb eg rän sn in g ar och strängare krav i fråga om k o ncernbokslut, till syn, sto ra ansvarsförbindelser och soliditet. Av betydelse i p ropositionen ä r också a tt de kre ditinstitut som få tt koncession inom det E u ro peiska ekonom iska sam arb etso m råd et inte skulle behöva ytterligare koncession för a tt till han d ah ålla tjänster i ett a n n a t land antingen direkt eller via ett filialkontor. Lagen ä r avsedd att trä d a i k raft tillsam m ans m ed E E S -avtalet vid b ö ijan av 1993. E n viktig sk attereform m ed betydelse för verksam heten p å fin an sm ark n ad en genom fördes vid b ö ijan av 1991, då rä n to rn a p å b an k d e p o sitioner och m asskuldebrev b örjade beskattas med en k ällskatt på 10 procent. D en u rsp ru n g ligen ettåriga lagens giltighetstid förlängdes vid början av 1992 m ed två å r och skatten höjdes till 15 procent. D et n u v aran d e källskattebeslutet ä r tem p o rärt. Enligt det förslag om förenhetligande av beskattningen av k ap italin k o m ster som en a r betsgrupp inom finansm inisteriet lade fram i ja n u a ri 1992 skulle alla k ap italin k o m ster enligt nord isk t m ö n ster påföras en p ro p o rtio n ell sk att på 25 30 procent. Sam m a sk attep ro cen t skulle också tilläm pas vid beskattningen av företag. Enligt förslaget skulle också rätten a tt d ra av rä n to r i beskattningen m inska. O ckså de lagstiftningsprojekt som gällde värdep ap p ersm ark n ad en avancerade under 1991. Vid början av augusti träd d e både lagen om värdeandelssystem et och lagen om värdeandelskonton i kraft. Enligt lagarna ersätts ak tie brev och an d ra fysiska v ärdepapper m ed regist reringar på konton i värdeandelsregister. D en arbetsgrupp som dry ftat clearingen av värdepappershandeln föreslog på våren a tt värdepappersclearingen skulle regleras genom en lag. Enligt förslaget skulle clearingen av värde an d elar kräva koncession och övervakas av m yndigheterna. D en kom m itté som fått till uppgift a tt utreda behovet av en revidering av lagstiftningen om värdep ap p ersm ark n ad en utgående från dels v ärdepappershandelskom m itténs förslag, dels det harm oniseringstryck som den europeiska integrationen fram kallar avgav sitt b etänkade i slutet av året. D e viktigaste förslagen innebar att inform ationsskyldigheten hos de företag som em itterar värd ep ap p er för allm änheten skulle u tö k a s och preciseras. En proposition med förslag till partiell revi dering av lagen om placeringsfonder avläts till riksdagen på hösten. De änd rin g ar som träd d e i k raft vid början av 1992 gav utlän n in g ar rä tt att förvärva an delar i finländska placeringsfonder. Indirekt blev det således m öjligt fö r u tlän n in g ar a tt investera i b u n d n a aktier. K om m ittén för u tlänningars äg an d erätt före slog i sitt betänkande i slutet av ju n i a tt gällande begränsningar av utlänningars ä g an d erätt skulle upphävas. Ä garrestrik tio n em a skulle enligt fö r slaget slopas också för kreditinstitut och för säkringsbolag. P å hösten tillsattes en arb etsg ru p p som fick till uppgift a tt u ta rb e ta e tt förslag om en ge m ensam säkerhetsfond fö r depositionsbankerna. F ondens syfte skulle vara a tt trygga en stabil verksam het för depositionsbankerna och att säkra deponenternas fordringar. I novem ber kom b etän k an d et från finansgruppskom m ittén, som hade u tre tt b ankernas och försäkringsbolagens m öjligheter a tt bilda finansgrupper, deras b ranschgränser och sam arbete och tillsynen över såd an a finansgrupper. Enligt kom m itténs förslag skulle b an k er och fö rsäkringsanstalter k u n n a h ö ra till sam m a koncern och vara v aran d ras m oder- och d o t terbolag. I förslaget sätts dock strän g a villkor u p p fö r a tt hålla isär verksam heterna sam t för soliditet, riskkontroll, konkurrens och k u n d skydd. K om m ittén föreslog också a tt tillsynen över finansgrupperna skulle koncentreras till en ny självständig tillsynsm yndighet. D enna skulle u töver bankinspektionens uppgifter också över ta en betydande del av Finlands Banks övervakningsuppgifter. D en nya tillsynsm yndigheten skulle enligt förslaget också övervaka fö rsäk ringsbolagens placeringsverksam het tillsam m ans m ed social- och hälsovårdsm inisteriets försäkringsavdelning. Kom m issionen för arbetspensionsfonder, som hade undersökt finansieringen av arbetspensionssystemet på lång sikt och olika fonderingsprinciper föreslog i sitt betänkande i januari 1992 bland annat att räntan på de lån som beviljas från arbetspensionsförsäkringsprem ier m er än förut skulle bestäm m as m arknadsm ässigt. Enligt försla get skulle fonderingsandelen ökas. R edan innan kom m ittén hade avgett sitt betänkande bestämdes vid de inkom stpolitiska förhandlingarna att en del av pensionsavgifterna skulle överföras på arbets tagarna. F inlands Bank var representerad också i räntestödsarbetsgruppen och i bostadsfinansieringsarbetsgruppen. R än testödsarbetsgruppen före slog a tt det gällande räntestödssystem et skulle ersättas med ett behovsprövat kapitalstöd sepa rat från lånearrangem angen. Bostadsfinansieringsarbetsgruppen u n d erströ k i sitt b etänkande m asskuldebrevsm arknadens betydelse för u tb u det av långfristig bostadsfinansiering. F inlands Bank deltog också i en arbetsgrupp som dryftade utvecklingen av m asskuldebrevsm arknaden. A rbetsgruppens betänkande, som blev färdigt i decem ber, innehåller flera p rak tis ka förslag för a tt främ ja an d rah an d sm ark n ad en för m asskuldebrevslån. Övrig myndighetsutövning A rrangem angen med de länder som Finland h a r betalningsavtal med Finland och Sovjetunionen ingick den 27 de cember 1990 avtal om att avskaffa clearingsystem et m ellan länderna. Vid slutet av 1990 u p p h ö rde förmedlingen av betalningar via clearingkontot i rubel. C learingkontot kunde dock an vändas fram till slutet av januari 1991 för be talningar som inte var klara vid årsskiftet. Vid böijan av februari upphörde Finlands Bank att 3 320239L köpa och sälja clearingrubel och a tt notera växelkursen för rubeln. Medlen på rubelclearingkontot överfördes till ett s.k. avslutningskonto i US-dollar som öppnades vid årets början. Via detta konto förmedlades alla betalningar som hänförde sig till clearingexportleveranser som licensverket godkänt 1990 och resterande betal ningar för 1990 års im port. Förm edlingen av clearingbetalningar upphörde definitivt vid slutet av juni 1991. Slutsaldot visade då en skuld för Finland på 0.3 miljoner dollar. M yndigheterna i det forna Sovjetunionen har ännu inte gett anvis ningar om hur överföringen av kontom edlen skall ske och när kontot skall avslutas. F ö r a tt balansera clearingkontot överfördes 285 m iljoner rubel i början av 1987 till ett rän teb äran d e specialkonto. D en sista posten av Sovjetunionens kontoskuld, 60 m iljoner rubel, förföll till betalning i slutet av 1991. I överens stäm m else med om förhandlingen i P arisklubben av det forna Sovjetunionens skulder uppsköts betalningen av skulden på specialkontot till början av 1993. Finland hade 1991 ett clearingbaserat betal ningssystem med Bulgarien för förm edling av betalningar från Finland till Bulgarien. Systemet hölls i kraft för a tt Bulgarien skulle kunna betala sin kontoskuld med varuleveranser via clearing. Bulgariens skuld uppgick vid 1991 års slut till 34 m iljoner m ark m ot 75 m iljoner m ark ett å r tidigare. Förvaltningen av valutareserven P rinciperna för placeringen av valutareserven ändrades inte under året. Effekten av m arkens koppling till ecun på förvaltningen av valu tare serven liksom också U S -dollarns och den ja p a n ska yenens ställning som reservvalutor gran sk a des dock ingående. Delvis oberoende av ecukopplingen ökades E M S -m arknadens och ecuns andel av placeringarna. F inlands Banks konvertibla valutareserv pla cerades liksom tidigare främ st i skuldförbindel ser em itterade av stater, depositioner i u tländsk valuta, guld och IM F :s särskilda drag n in g srätter enligt kraven p å säkerhet och likviditet. De viktigaste placeringsvalutorna v ar U S-dollarn, D -m arken, den franska francen, det brittiska pundet, den nederländska gulden, ecun och den ja p a n sk a yenen. G uldinnehavet förblev o fö rä n d rat. R iskhanteringen effektiverades och proce duren för beslutsfattandet gjordes klarare.