Torne/Kalix älvars Vattenvårdsförbund 2000

TÖRNE / KALIX ÄLVARS VATTENVÅRDSFÖRBUND. ÅRSRAPPORT 2000

Torne/Kalix älvars Vattenvårdsförbund 2000 Postadress Telefon Telefax E-post (projektledare) Torne/Kalix älvars 0978-12188 0978-]2423 Vattenvårdsförbund 070-3502399 c/o Pajala kommun 98485 Pajala jan.apelgvist^ kommun.pajala.se 2

INNEHÅLL Sammanfattning... 4 Inledning... 5 Historik... 5 Geografiska och fysiska förhållanden...6 Hydrogeokemiska förhållanden... 6 Områdets geologi... 6 Karta...7 Socioekonomiska förhållanden... 7 Ekologiska förhållanden... 8 Torne älv... 8 Kalix älv...9 Eu:s vattendirektiv...10 Verksamhet... 1.0 Medlemmar... I 1 Medlemmar under år 2000... 11 Verksamhet under år 2000...1 I Verksamhetsplan för verksamhetsår 2000... 12 Verksamhetsplan 2001 våren... 13 Verksamhetsplan 2001-2006... 13 Recipientkontroll... 14 Samordnad recipientkontroll SRK... 14 Samordnat recipientkontrollprogram 2001... 15 Kostnad för recipientkontrollprogram... 15 Programformer... 16 Parametrars informationsvärde... 16 Programmet för övervakning av miljökvalite PMK... 18 Bedömningsgrunder för Miljökvalitet... 18 Utveckling av kontrollprogram...18 Forskningsplattform... 19 Referenser... 20 3

Sammanfattning Torne/Kalix vattenvårdsförbund grundades i maj år 2000. Förbundet är resultatet av förberedelser som tog sin början för omkring tio år sedan, då lokala miljömyndigheter i de svenska kommunerna Kiruna, Gällivare, Pajala, Övertorneå, Överkalix, Kalix och Haparanda enades om iden med en gemensam funktion för övervakning av vattenkvaliteten i Torne och Kalix älvar. I dagsläget finns tolv medlemmar i förbundet, sju svenska kommuner, två gruvföretag, ett mejeri samt två statliga skogsbolag, alla medlemmar sedan förbundets formella bildande. Finska kommuner öster om Torne älv liksom andra industriföretag i båda länderna har visat intresse för förbundet och medlemsantalet förväntas öka inom den närmaste framtiden. De två älvarna utgör det sista större outbyggda älvsystemet i Europa. Älvarnas källflöden finns i eller på randen av Laponiaområdet, beskrivet som den sista vildmarken i Europa och upptaget på världsarvslistan. I området finns några av Europas största gruvor; världens största underjordsgruvor för järnmalm i Kiruna och Malmberget samt Aitikgruvan utanför Gällivare, Europas största koppargruva. I området öster om Torne älv finns en lovande malmprovins med guld och basmetallfyndigheter. Nära mynningen av Torne älv finns ett av Europas största smältverk för krom. Skogsbruket i området är viktigt både för Sverige och Finland med produktion av både sågtimmer och pappersmassa. Området är av tradition viktigt för turism och renskötsel. Föreningens målsättning är att övervaka och vårda vattnet i Kalix, Kaitum, Torne, Laino, Muonio och Könkämä älvar med biflöden genom samordnad recipientkontroll och andra vattenvårdsaktiviteter. Förbundet avser att bidra till vården av området genom att verka för organiserat samarbete avseende miljöundersökningar inom avrinningsområdet. Resultat från dessa undersökningar liksom utsläpps- och övriga data från medlemmarna ska sammanställas och utvärderas. En viktig uppgift för förbundet är att svara för redovisning av den samordnade recipientkontrollen för medlemmarnas räkning. Förutom intressant geologi och geokemi har området stora miljövärden. Ansträngningarna att utveckla övervakningsformerna, vilket sker i enlighet med det nya vattenvårdsdirektivet inom EU, innebär en unik möjlighet att flytta fram positionerna avseende kunskap och förståelse för samverkan mellan komplexa ekologiska och hydrogeokemiska system. Vattenvårdsförbundet medger en möjlig startpunkt för ett vetenskapligt pionjärarbete förutsatt att resurser kan mobiliseras härför. 4

Inledning Torne, Kalix, Muonio & Könkämä älvar och deras biflöden utgör det sista stora oreglerade älvsystemet i Europa. Dessa älvar utgör även en oersättlig livsmiljö för många djur och växter. En stor del av vår historia och kultur är knuten till vattendragen. Detta är ett oersättligt natur- och kulturarv som vi bör bevara för kommande generationer. Det gemensamma avrinningsområdet är mycket stort, över 58 000 (km)2, dvs. mer än 10 % av Sveriges yta. Den sammantagna vattenföringen är 550 m3/s. I området bor på svenska sidan ca 100 000 människor och på finska sidan ca 42 000. Området hyser väsentliga delar av den fysiska basen för näringslivet med stora skogsarealer, malm- och mineralfyndigheter både i Sverige och Finland, jordbruksmark längs älvdalarna, turism, rennäring samt fiskevatten. Vattenkvaliten i dessa älvars avrinningsområden är förhållandevis god. Det är något vi måste värna om. Ett led i detta är en kontinuerlig uppföljning av miljötillståndet i älvarna. Alla verksamheter som har direktutsläpp i vattendragen är idag ålagda att följa ett kontrollprogram. För att få en bättre helhetssyn och möjliggöra bästa möjliga kontroll av miljötillståndet är det fördelaktigt att samordna alla olika verksamheters resurser i ett gemensamt miljöövervakningsprogram och detta oavsett om verksamheterna har sitt säte i Sverige eller Finland. Vattnet är vår gemensamma resurs. Ett samordnat kontrollprogram kan ge en kvalitetshöjning utan att det behöver bli dyrare för den enskilde verksamhetsutövaren som redan idag är ålagd att bekosta recipientkontroll; i vissa fall blir kostnaden till och med lägre. Historik För ca tio år sedan började miljöförvaltningarna i de berörda svenska kommunerna Kiruna, Gällivare, Pajala, Övertorneå, Överkalix, Kalix och Haparanda kommun att arbeta med att förankra iden om ett gemensamt vattenvårdsförbund för de två älvdalarna. Det tog ytterligare några år innan kommunerna tagit ställning politiskt i frågan och ställt sig bakom förslaget. Därefter dröjde det en tid innan verksamhetsutövarna (de tekniska förvaltningarna) mobiliserats till att delta i arbetet med utvecklandet av förbundet. Så småningom bildades en interimsstyrelse med ett flertal arbetsgrupper under sig. Interrimsstyrelsen hade som uppgift att förbereda förbundets bildande genom att klargöra de juridiska förutsättningarna samt utarbeta underlag för stadgar och riktlinjer för förbundets verksamhet. Representanter från de sju kommunernas miljö- och tekniska förvaltningar, Boliden Mineral AB, och LKAB har deltagit. Länsstyrelsen i Norrbottens län och Finlands motsvarighet, Lapplands miljöcentral har också varit konsulterade i en del frågor. Förbundet bildades och stadgarna fastställdes i samband med en förbundsstämma i maj år 2000. Förbundet har idag tolv verksamhetsdrivande medlemmar, samtliga kommuner i den svenska delen av avrinningsområdet, två gruvföretag, ett mejeri samt två skogsföretag. Fortfarande saknas medlemmar från Finland, men kontakter pågår och intresset från finsk sida är stort. Förbundet som är en frivillig sammanslutning av olika aktörer inom Torne /Kalix älvars avrinningsområden har som syfte att värna och verka för vattenvård och samordnad vattenkontroll i avrinningsområdena. 5

Geografiska och fysiska förhållanden Det sammantagna avrinningsområdet för Kalix och Torne älvar är mycket stort; 34 441 km2 för Torne älv med en medelvattenföring av 373 m''/s, och 23 846 km2 för Kalix älv med en medelvattenföring av 280 m3/s. Mellan byarna Junosuando och Tärendö finns en världsunik bifurkation, Tärendöälven som avleder 52 % av Torne älvs vattenflöde över till Kalix älv. Älvarna utgör Europas sista flodområde som hittills inte byggts ut för vattenkraftproduktion eller andra industriella ändamål. I syfte att skydda älvarna från utbyggnad klassificerades dessa 1993 som nationalälvar. Älvarnas källflöden ligger i eller på gränsen till Laponiaområdet, vilket utgörs av de tre vidsträckta nationalparkerna Sarek, Stora Sjöfallet och Padjelanta samt det stora naturreservatet Sjaunja. Området är upptaget på FN:s världsarvslista. Älvarna flyter genom det svensk/finska barrskogsområdet på Nordkalotten och mynnar i den norra delen av Bottenviken. Vattnet i älvsystemet är endast i obetydlig utsträckning påverkat av utsläpp från samhällen och industrier. Området var täckt av inlandsis fram till för omkring 10000 år sedan. Den nedtryckning av jordskorpan som orsakades av inlandsisen håller på att återhämtas, med en landhöjning av ca 1 cm per år längs Bottenvikskusten. Därigenom tillväxer älvarna i längd med matematiskt sett ca 1 m per år, och ständigt stiger nytt land ur havet. Som en konsekvens av denna process utgörs de nedre delarna av avrinningsområdet av gammal havsbotten, med rika sedimentlager i synnerhet längs de lägre delarna av älvdalarna. Dessa sediment utgör en viktig tillgång för jordbruket i området, vars avkastning är förbluffande god med tanke på dess geografiska belägenhet. Hydrogeokemiska förhållanden De viktigaste hydrogeologiska elementen är Kalix och Torne älvar. Hydrogeokemin i området är starkt påverkad av topografin i området. De två huvudsakliga delarna av området, det alpina området i nordväst och det boreala området i sydost ger upphov till två flödestoppar av smältvatten, i maj respektive i juni. Resultat från en omfattande undersökning under åren 1990-1993 visar att vattnets sammansättning kan beskrivas som en blandning av vatten med ursprung i de två beskrivna regionerna. Under snösmältningsperioden observerades en phsänkning, vilken har en stark koppling till nedbrytning av organisk substans. Huvudelementen i vattnet avspeglar områdets geologi, med varierande förhållanden mellan de olika elementen under året beroende på klimatiska och hydrogeologiska faktorer. Områdets geologi De geologiska formationerna i området är de äldsta i Skandinavien, omkring 2,8 miljarder år. I väst utgörs bergarterna av skiffer, gnejs samt grönstenar. Öster om bergskedjan är bergarterna normalt granit och gnejs. Området hyser stora fyndigheter av apatitjärnmalm liksom kopparhaltig gnejs. Vittringsprocesser i berg och morän styr i hög grad näringstillgången och vegetationens tillväxtvillkor, med hög näringsstatus i Tornedalen och i grönstensbältena nära Kiruna och Gällivare. 6

Figur 1. Torne/Kalix älvars gemensamma avrinningsområde. Socioekonomiska förhållanden Befolkningen i området uppgår till nära 150 000 invånare, 2/3 i Sverige. Fördelat över områdets yta, 58000 (km), varav största delen i Sverige, blir populationstätheten 2 å 3 invånare per kvadratkilometer. Områdets storlek motsvarar 1/10 av Sverige eller något mindre än Belgien och Nederländerna tillsammans. Under tusentals år har älvarna utgjort kommunikationsleder mellan havet och inlandet. Samhällen har bildats och utvecklats både längs älvarna och på båda sidor om älvmynningen. En effekt av landhöjningen är att dessa bosättningar gradvis hamnat längre och längre bort från älvmynningen och från tid till annan har nya bosättningar etablerats vid det nya läget för älvmynningen. På så sätt har en serie samhällen bildats längs älvarna, varav de flesta finns kvar idag. Älvarna har aldrig utgjort ett hinder för kommunikation utan i stället underlättat kommunikationerna, med båt under sommarhalvåret och över isen på vintern. På så sätt har mer eller mindre enhetliga kulturer och språk utvecklats var för sig längs de två älvarna. Ett exempel på denna situation är Tornedalen, nu delad av en nationsgräns, som under tusentals år utgjort ett enhetligt kulturellt område med gemensamt språk, Tornedalsfinska, med en serie byar med identiska namn på ömse sidor om älvarna samt med starka släktband mellan befolkningen i de två länderna. Kalix älv utgör å sin sida ett område med delvis annorlunda kultur och med ett helt annat språk, Kalixdialekt i olika varianter.

I området finns världens två största underjordsgruvor för järnmalm i Kiruna och Malmberget samt Europas största koppargruva, Altik utanför Gällivare. I dessa gruvor bryts tillsammans nära ett hundra miljoner ton maltre och gråberg varje år. Ambitiösa miljöskyddsprogram har som mål att hålla utsläppen från dessa industrier nere på låga nivåer. I norra Finland håller ett intressant område med guld- och basmetallmalmer på att utvecklas. Kromgruvan nära Kemi, öster om Torne älv är bland de största i världen och krommineraliseringar är kända längs nedre delen av Torne älv. Krommalmen från Kemigruvan förädlas till ferrokrom i ett smältverk nära Torneå. Skogsbruket i området är viktigt både för Sverige och Finland med produktion av både sågtimmer och tack, vare långsam tillväxt, mycket högkvalitativ pappersmassa. Längs älvdalarna finns jordbruksområden där Golfströmmens gynnsamma påverkan och det nordliga lägets många soltimmar under växtsäsongen bidrar till hög produktion och hög kvalitet på jordbruksprodukterna. Boskapsskötsel bedrivs i mindre omfattning. Området är av tradition viktigt för turism, en sektor som utvecklas i takt med att älvarnas status som sportfiskevatten förbättras genom restriktioner i havsfisket efter lax i Östersjön. Slutligen har området sedan urminnes tider använts för renskötsel. Denna näring är av central ekonomisk betydelse för samebefolkningen och en viktig kulturell tillgång i området. Ekologiska förhållanden Torne och Kalix älvar utgör tillsammans västra Europas till arealen största sammanhängande flodsystem, som inte är exploaterat för vattenkraftproduktion. 1993 utnämndes älvarna till nationalälvar tillsammans med två andra älvar i Sverige vilket innebar ett förstärkt skydd för älvarna mot bland annat vattenkraftsexploatering. Älvarna har sina källflöden i de nordvästliga fjällområdena i eller på randen av världsarv och vildmarksområdet Laponia och ligger i ett lättillgängligt barrskogsområde. Vattendragens avrinningsområden karakteriseras av låg befolknings -och djurtäthet samt liten andel jordbruksmark men relativt stora ytor av skogsmark. Längs de rinnande vattnen finns några av vårt lands allra artrikaste miljöer. De naturliga skiftningarna i älvarnas vattenföring har utmed stränderna skapat en hel serie zoner med olika levnadsvillkor för växter och djur, från lågvattennivån till de extrema högvattensnivåerna som bara uppnås vid sällsynt kraftiga vårflöden. I Norrland kan älvdalarna med sin rikedom på växter och djur framträda som oaser i det vidsträckta men i övrigt ganska karga och artfattiga skogslandskapet. Älvdalarna har också en viktig funktion som spridningsvägar för sjöarnas och sjösträndernas flora och fauna. Enligt en beräkning så kan man finna 6000-11000 arter av växter, svampar och djur dvs. ungefär 20% av landets hela artbestånd, om man genomsöker stränderna utmed en oreglerad Norrlandsälv hela vägen från källorna till havet. Därtill kommer alla arter som lever i själva vattendraget eller på dess botten. Torne älv Torne älv är vår nordligaste älv och drygt 520 kilometer lång. Den börjar ovanför Abisko och mynnar ut i Haparanda skärgård. Nedersta delen av älven är gränsälv mot Finland tillsammans med bifloden Könkämä-Muonioälven. Torneälven hänger samman med Kalixälven via bifurkationen Tärendö älv, där en betydande del, 52% av flödet i Torne älv strömmar över till Kalix älv. Vegetationen kring älvens källflöde, Torneträsk präglas av s

närheten till fjällen med dominerande ängsbjörkskogar och myrmarker. Längs mellersta delarna av Torneälven finns den artrikaste strandvegetationen som älven har. Torneälven är Östersjöområdets största kvarvarande älv med naturlig laxreproduktion och här finns Sveriges längsta tillgängliga laxvandringssträcka i en älv. I biflödet Lainoälven vandrar laxen (Salmo salar) högt upp i systemet och här sker en fjärdedel av Torneälvens totala laxproduktion. Torneälven erbjuder också viktiga lekområden för havsöring (Salmo trutta trutta) som vandrar högt upp i vattensystemet och viktiga lekområden är framförallt de större biflödena till Muonioälv. Kustsiken (Coregonus lavaretus) har sina viktigaste lekområden i nedre delen av älven på en sträcka på ca 5 mil upp till Vuentokoski. Sikhåvningen i Kukkolaforsen är vida berömd och har anor långt tillbaka i tiden. Under de senaste åren har grönling observerats i nedersta delen av älven vilken har invandrat från Finland. Kalix älv Har sina källflöden i det klassiska turistområdet Kebnekajse och mynnar ut i Bottenviken vid Kalix och är ca 460 kilometer lång. Älven innehåller några av de få återstående vattenfall vi har i en storälv, nämligen Jokkfall, Linafallet och Killingefallet. Liksom Torneälven har Kalixälven många långa forsar med stränder innehållande en stor artrikedom. I älvens nedre lopp finns ävjebroddsvegetation så artrik och så välutbredd att den är unik i världen. Älven har ett flertal biflöden exempelvis Kaitumälven och Tärendöälven. Kalixälven med biflödet Ängesån har mycket bra reproduktion av lax och havsöring. Älven har tre skilda bestånd av lax, uppströms Jokkfall, nedströms Jokkfall och Ängesån. Laxbestånden är unika genom sin ursprungsnaturlighet. I Ängesåsystemet leker även havsöring. Nedre delen av älven och upp till Kamlunge har viktig reproduktion av älvlekande kustsik. Sammantaget finns mycket stora skyddsvärden både vad avser naturen som sådan och det värde denna har som utkomstmöjlighet för befolkningen i regionen. Figur 2. Laxfiske i Torneäly inom Pajala kommun. 9

Eu:s Vattendirektiv Tillkomsten av förbundet har skett delvis med avsikt att möta de förväntade kraven inom EU:s vattendirektiv. Direktivet trädde i kraft den 23 oktober 2000 då det kungjordes i EU:s officiella tidning men är ännu inte till sin helhet implementerat varken i svensk eller finsk lag. Det övergripande syftet med direktivet är att se till att en god ekologisk vattenstatus uppnås och bibehålls inom unionen. Ekologisk hållbar vattenkonsumtion ska främjas genom ett långsiktigt skydd av tillgängliga vattenresurser, både med avseende på kvalitet och kvantitet. Direktivet föreskriver en helhetssyn på både skydd och användning av vattenresurserna och innebär att kraven på samarbete skärps innebärande bland annat att övervakning bör ske avgränsat utifrån avrinningsområdenas fysiska utsträckning vilket alltså tillgodoses med förbundets omfattning Sveriges drygt hundra avrinningsområden ska delas in i distrikt och i varje distrikt ska det finnas en myndighet som preciserar och upprättar åtgärdsprogram för miljömålen i direktivet. Länsstyrelserna har lämnat sin samlade syn på de administrativa arrangemang som vattendirektivet säger ska finnas i varje medlemsland. De föreslår att Sverige indelas i 12 distrikt och att en länsstyrelse i varje distrikt utses till behörig myndighet. Naturvårdsverket ställer sig i princip bakom länsstyrelsernas förslag. Sverige kommer sannolikt att delas in i mellan 10 och 20 distrikt. Distrikten kan även vara internationella och exempel på det är när avrinningsområden sträcker sig över nationsgränser vilket är fallet med Torneälvens avrinningsområde som till stor del ligger i Finland. En utredning om hur direktivet ska hanteras har tillsatts av regeringen och den ska i första hand ta itu med den geografiska indelningen samt organisatoriska och administrativa frågor. Verksamhet Förbundets verksamhet bygger på frivilligt medlemskap och samarbete mellan suveräna medlemmar, vilka samtliga bedriver verksamhet av ett eller annat slag. Kommunerna är medlemmar genom de tekniska kontoren eller motsvarande funktioner och saknar myndighetsroll. Den bärande iden är att området ska vederfaras en förbättrad kontroll av miljön både vad avser kvalitet och kostnadseffektivitet. Detta skall uppnås genom att befintliga program för övervakning och provtagning samordnas samt att även utvärdering och revision sker samordnat. Verksamheten har inledningsvis inriktats på samordning av rutiner samt säkerställande av gemensamma normer för kvalitetssäkring. I arbetet med kvalitetssäkring är den bärande tanken att den verksamhet som förbundet utövar ska i möjligaste mån genomsyras av den bästa tillgängliga kunskap som finns att tillgå. En del i kvalitetsarbetet som förbundet genomfört är utbildning av samtliga provtagare som verkar inom kommunerna och företagen. Utbildningen har utförts av ett ackrediterat konsultföretag som har sitt utbildningsmaterial granskat och godkänt av det svenska Naturvårdsverket. Alla provtagare har därvidlag erhållit ett diplom som bevis på att de är godkända provtagare för recipientkontroll. Nästa steg i arbetet är antagandet av ett recipientkontrollprogram som även det ska uppfylla vissa grundläggande krav, både vad gäller utformning och vilket informationsvärde som programmet ska ha. Förbundet avser att under våren 2001 ansöka om EU-medel för en fortsatt utveckling av förbundets olika verksamheter. Förbundet finansieras genom medlemsavgifter, för närvarande 10000 kr per full medlem och år. I avvaktan på tillkomst av fler medlemmar samt som starthjälp har stöd beviljats av länsstyrelsen i Norrbotten. För den inledande 3-årsperioden kommer stöd att sökas från EU:s program Interreg 3A, vilken är utformad för att stödja verksamhet i gränsområden. 10

Medlemmar Idag består förbundet av tolv medlemmar, ett antal som förhoppningsvis ska öka i framtiden. Medlemmarna består av sju svenska kommuner, två gruvbolag, ett mejeri och två skogsbolag. Finska kommuner och industriaktörer har ställt sig positiva till förbundet och förväntas att ansluta sig som medlemmar i framtiden. Längs kusten i Bottniska viken har bildandet av ett kustvattensförbund diskuterats. I dagsläget är inte något sådant förbund bildat. Medlemmar under år 2000 Kiruna kommun Gällivare kommun Pajala kommun Övertorneå kommun Överkalix kommun Haparanda kommun Kalix kommun LKAB Boliden Mineral AB Norrmejerier Statens fastighetsverk Sveaskog AB För att säkra den vetenskapliga nivån på undersökningar inom avrinningsområdet bör universitet vara anknutna till förbundet. I denna tidiga fas av arbetet har endast informella kontakter tagits. En möjlig väg att organisera samarbetet vore att ett eller flera universitet ansluter sig som stödmedlem till förbundet. Verksamhet under år 2000 En interimsstyrelse har varit verksam under första delen av året fram till och med förbundsstämman 26 maj 2000 där en ordinarie styrelse valdes. Interimsstyrelsen har bestått av följande personer: Bris Takala Boliden Mineral AB. Kenneth Nordström LKAB. Arne Björnfot och Håkan Gustavsson Gällivare kommun. Jan Kangas och Göran Wigren Haparanda kommun. Ronny Klippmark och Mats Lahti Kiruna kommun. Bert-Åke Koivumaa och Johny Lantto Pajala kommun. Interimsstyrelsens huvudsakliga uppgift har varit att förbereda förbundsstämman och valet av den ordinarie styrelsen. Vid förbundsstämman som hölls den 26/5 2000 i Tärendö valdes en ordinarie styrelse bestående av följande : Styrelseledamöter för två år: Bert-Åke Koivumaa, Pajala kommun. Manfred Lindvall, Boliden Mineral. Kenneth Nordström, LKAB 11

Styrelseledamöter för ett år: Arne Björnfot, Gällivare. Jan Kangas, Haparanda kommun. Jan Rutqvist, Boliden Mineral AB Suppleanter för ett år : Anders Lindholm, LKAB. Gunnel Nilsson, Kalix kommun. Lisbeth Nilsson, Kiruna kommun. Kenneth Sköld, Överkalix kommun. Reinhold Törrnä, Svea skog lins Takala, Boliden Mineral AB. Styrelseordförande för ett år: Manfred Lindvall, Boliden Mineral AB Vice ordförande för ett år : Bert-Åke Koivumaa, Pajala kommun. Revisorer för ett år: Bengt Hageback, Pajala kommun. Agneta Suikki, Pajala kommun Revisorsuppleanter för ett år: Birgitta Higberg, Pajala kommun. Anita Lampa, Pajala kornmun Valberedning för ett år: Johny Lantto, Pajala kommun. Mats Lahti, Kiruna kommun. Göran Wigren, Haparanda kommun En projektledare har varit anställd under en stor del av året. Under året har flera arbetsgrupper varit verksamma enligt nedan: Administrativa gruppen, med syfte att förbereda frågor inför förbundsstänvnan. Arbetsuppgifter har varit bland annat att ta fram stadgar för förbundet, medlemsavgifter rnm Kommungruppen, med syfte att ta fram lösningar för kommunernas del i vattenvårdsförbundets samordnade kontrollprogram. Arbetsuppgifter har bland annat varit att ta fram en fördelningsmodell av kostnader mellan kommuner. Recipientgruppen, med syfte att samordna det gemensamma kontrollprogrammet. Arbetsuppgifter har bland annat varit att fastställa antal punkter, ingående parametrar och frekvens i provtagningen. Under året har interimsstyrelsen haft tre stycken sammanträden En förbundsstämma hölls den 26/5 2000 i Tärendö och det var datumet som vattenvårdsförbundet officiellt bildades. Under året har styrelsen haft fyra stycken sammanträden och en extra förbundsstämma har hållits i Haparanda den 4/12 2000. Stämman hade som syfte att påbörja arbetet med att ta fram en flerårig verksamhetsplan som ska ligga till grund för en kommande ansökan till EU. Vid mötet deltog Stig Kerttu, EU-expert för att informera om EU:s strukturprogram. Verksamhetsplan för verksamhetsår 2000 En verksamhetsrapport sammanställs. Rapporten ska innehålla följas nde: Bakgrund och historik till förbundets bildande Målsättning för förbundets verksamhet En nulägesbeskrivning av förbundets område med en beskrivning av geografiska, sociala, ekologiska och ekonomiska uppgifter (verksamhetsutövare) samt en beskrivning av respektive verksamhetsutövares och eventuellt andra förekommande kontrollprogram En beskrivning av hur kontrollprogrammen ska modifieras till verksamhetsåret 2001, samt 12

identifiera luckor och göra en bedömning av hur det samordnade kontrollprogrammet långsiktigt kan utvecklas. Rapporten ska vara klar före mars månads utgång år 2001. Färdigställa recipientkontrollprogrammet. Ta fram en bra karta över vattenområdet Logotyp arbetas fram. Förbundets namn översätts till engelska samt, i avvaktan på finska medlemmar, tilldelas ett arbetsnamn på finska. Hemsidan utvecklas Utbildning/samordningsträffar för provtagare Budget och verksamhetsplan sammanställs. En verksamhetsplan och ansökan om EUmedel för en sjuårsperiod ska förberedas under hösten. En ansökan om EU-medel för det närmaste året (hösten 2000-våren 2001) sammanställs. Medlemsvärvning fortsätter Verksamhetsplan 2001 våren Medlemsvärvning Finland Provtagarutbildning genomförs 010118-010119 Årsrapport Interreg 3a ansökan Samordnad kontrollprogramstart under våren 2001. Verksamhetsplan 2001-2006 Arbeta för att värva finska och fler svenska medlemmar. Verka för samordning av kontrollprogram med Finland. Utveckla kontrollprogrammet med biologiska parametrar samt bakgrundsvärden. Ta fram informationsmateriel- trycksaker på både finska, svenska och engelska- utforma hemsida på alla 3 ovanstående språk. Uppbyggande av informationskanaler i varje kommun- internetbaserad, eventuella webbkameror anslutna till hemsida. Initiera kunskapsuppbyggnad, inventeringar och undersökningar inom avrinningsområden och identifiera lämpliga samarbetspartners. Anordna seminarier Studiebesök Kostnader. Projektledare under 6 år Styrelse (arbetstid, resor) Material (dator, programvaror telefon etc.) Lokaler Seminarier Konsultation. Distrubition och tryckning av rapport. 13

Recipientkontroll Enligt Naturvårdsverkets Allmänna råd 86:3 skall vattenrecipientkontrollen belysa eventuella effekter av förekommande utsläpp samt ge myndigheter och övriga intressenter underlag för utvärdering, planering och utförande av miljöskyddande åtgärder. Målet för recipientkontrollen skall vara att: Åskådliggöra större ämnestransporter och belastningar från enstaka föroreningskällor inom ett vattenområde. Relatera tillstånd och utvecklingstendenser med avseende på tillförda föroreningar och andra störningar i vattenmiljön till förväntad bakgrund och/eller bedömningsgrunder för miljökvalitet. Belysa effekter i recipienten av föroreningsutsläpp och andra ingrepp i naturen. Ge underlag för utvärdering, planering och utförande av miljöskyddande åtgärder Samordnad recipientkontroll I utvärderingen av Norrbottens läns samordnade recipientkontroll (SRK) som utfördes av Naturvårdsverket1991 framgick det att den låga provtagningsfrekvensen samt att så f parametrar analyserats gjorde det svårt att dra några säkra slutsatser om vattendragens tillstånd med utgångspunkt enbart från SRK. Utvärderingen utmynnade i ett förslag där det konstaterades att recipientkontrollen kan bedrivas genom att mäta på få ställen i varje vattendrag men att en ökning av den årliga frekvensen bör normalt ske med sex gånger per år förutom vid särskilt angelägna mätstationer där frekvensen bör vara tolv gånger per år. Vidare föreslås att utsläppskontrollen samordnas med recipientkontrollen så att samtliga utsläpp mellan två mätstationer i vattendraget kan kvantifieras. I detta avseende behövs en översyn av mätvariabler så att samma parametrar mäts i utsläppskontrollen som i recipientkontrollen. Utvärderingen har använts som grund av arbetsgruppen inom vattenvårdsförbundet vid utformningen av nuvarande recipientkontrollprogram. Nedan redovis översiktligt hur provtagningsprogrammen har sett ut fram till nu. Kommunerna inom avrinningsområdet har fram till nu bedrivit recipientkontroll på ett varierande antal provtagningspunkter inom kominunerna med en frekvens av två gånger per år. I en del kommuner har ingen recipientkontroll bedrivits under de senaste åren. Utsläppskontrollen från reningsverken bedrivs i samtliga kommuner med en fastställd årlig periodicitet. De stora gruvföretagen LKAB och Boliden Mineral AB har fastställda kontrollprogram för sina verksamheter och de har provtagningsfrekvenser med ett minimum av sex gånger per år på sina recipientprovtagningspunkter. Utsläppskontrollen från gruvföretagen sker med en årlig fastställd periodicitet. Med anledning av att en del kommuner inom området inte har haft någon fungerande recipientkontroll och att frekvensen varit låg i provtagningen i andra kommuner så presenteras inga mätvärden i denna årsrapport. Gruvbolagen har tidsserier i recipientdata men eftersom en målsättning är att ge en helhetsbild över området så presenteras inga data från dessa program i föreliggande rapport heller. En annan aspekt angående presentation av data är att för att kunna göra en bedömning utifrån insamlade data så behöver insamlingen ske med en kontinuitet och viss frekvens över en längre tidsperiod. 14

Samordnat recipientkontrollprogram 2001 En arbetsgrupp inom vattenvårdsförbundets regi har under år 2000 arbetat fram ett förslag till samordnat recipientkontrollprogram (SRK) som startades upp officiellt den 27 mars år 2001. Programmet innebär att samtliga kommuner har fastställda kontrollpunkter där provtagning sker. Frekvensen i provtagningen är fastställd till sex gånger per år enligt följande, en provtagning i januari, två i maj, en i juni, en i juli och en i september. Om provtagning ej kunnat ske i januari så ska provomgången tas i mars istället. Provtagningen omfattar följande programformer, basprogram, tungmetaller och miljöövervakning. Programformerna fördelas på punkterna kommunvis enligt följande; Kiruna kommun har totalt fyra provtagningspunkter med följande programformer, två av punkterna har samtliga program och två av punkterna har basprogram och miljöövervkning. Gällivare kommun har totalt tre punkter där en punkt har samtliga programformer, en punkt har basprogram och tungmetaller och en punkt med enbart basprogram. Pajala kommun har totalt sex punkter där två punkter har samtliga programformer, tre punkter har basprogram och miljöövervakning och en punkt med enbart basprogram. Övertorneå kommun har totalt en punkt med enbart basprogram. Överkalix kommun har totalt två punkter där en punkt har samtliga programformer och en punkt med enbart basprogram. Haparanda kommun har totalt två punkter där en punkt har samtliga programformer och en punkt med basprogram och tungmetaller. Kalix kommun har totalt en punkt med samtliga programformer. Samordningen med gruvföretagens kontrollpunkter består i följande. Inom Kiruna kommun har LKAB två recipientkontrollpunkter som ska ingå i vattenvårdsförbundets recipientkontrollprogram och inom Gällivare kommun har LKAB två punkter och Boliden Mineral AB 8 punkter som också ska ingå i vattenvårdsförbundets kontrollprogram. Gruvbolagens parameterlista är omfattande men överensstämmer inte till sin helhet med programformerna i recipientkontrollprogrammet för vattenvårdsförbundet och en anpassning av parametrar ska ske under år 2001. Kostnad för recipientkontrollprogrammet Enligt fastställd fördelningsmodell mellan kommunerna kommer de årliga analyskostnaderna för recipientkontrollen att bli enligt följande. Kostnaderna är exklusive personalkostnader och mervärdesskatt. Kiruna kommun 43722 kronor Gällivare kommun 36102 kronor Pajala kommun 13464 kronor Övertorneå kommun 7578 kronor Överkalix kommun 101 16 kronor Haparanda kommun 31944 kronor Kalix kommun 18474 kronor Gruvföretagen LKAB och Boliden Mineral AB bekostar sin provtagning utanför denna fördelningsmodell. 15

Programformer Kontrollprogrammet omfattas av tre olika programformer där grunddelen utgörs av ett sk basprogram som mäts i samtliga kontrollpunkter. Vissa av punkterna har utökats med metaller och/eller miljöövervakningsprogram. Nedan redovisas vilka parametrar som ingår i de olika programformerna. Basprogram (Tung ) metaller tnliljöövervakning Temperatur Koppar, Cu Kalcium, Ca PH Zink, Zn Magnesium, Mg Konduktivitet Aluminium, Al Klorid, Cl Alkalinitet Kadmium, Cd Sulfat Aciditet Bly, Pb Natrium, Na Absorbans 420 nm Arsenik, As Kalium, K Nitrat-kväve Kvicksilver, Hg Mangan, Mn Kväve-total Järn, Fe Fosfor-total COD^,1i Suspenderande substans Parametrars informationsvärde Vattentemperaliiren påverkar bland annat den biologiska omsättningshastigheten och syrets löslighet i vatten. PH-värcle är ett mått på hur surt eller basiskt ett vatten är. Låga värden uppmäts som regel i sjöar och vattendrag i samband med snösmältning eller kraftiga regn under perioder med tjäle. Vid ph-värden under ca 5,5 uppstår biologiska störningar som till exempel nedsatt fortplantningsförmåga hos vissa fiskarter, utslagning av känsliga bottenfaunaarter mm. Låga ph-värden ökar många metallers löslighet och därmed giftighet i vatten. Konduktivitet (elektrisk ledningsförmåga) är ett mått på den totala halten av lösta salter i vattnet. De ämnen som vanligen bidrar mest till konduktiviteten i sötvatten är kalcium, magnesium, natrium kalium, klorid, sulfat och vätekarbonat. Konduktiviteten ger information om mark- och berggrundsförhållanden i tillrinningsområdet. Konduktivitet kan i en del fall också användas som indikation på utsläpp. Alkalinitet är ett mått på vattnets innehåll av syraneutraliserande ämnen vilka främst utgörs av karbonat och vätekarbonat. Alkaliniteten ger information om vattnets buffertkapacitet dvs förmågan att motstå försurning. Aciditet (acid neutralizing capacity) är ett alternativt mått på buffertkapaciteten som förutom vätekarbonathalten också innefattar halten av organiska anjoner. I klara vatten är skillnaden mellan aciditet och alkalinitet relativt liten men i bruna (humösa) vatten kan aciditeten vara betydligt högre än alkaliniteten. 16

Absorbans (färgtal) ä r främst ett mått på vattnets innehåll av humus och järn. Nitrat-kväve (NO;N) är en viktig närsaltkomponent som direkt kan tas upp av växtplankton och högre växter. Nitrat är lättrörligt i marken och tillförs sjöar och vattendrag genom sk markläckage. Kväve-total anger det totala kväveinnehållet i ett vatten. Kvävet kan föreligga dels som organiskt bundet och dels som lösta salter. De senare utgörs av nitrat, nitrit och ammonium. Kväve är ett viktigt näringsämne för levande organismer. Fosfor-total anger den totala mängden fosfor som finns i vattnet. Fosfor föreligger i vatten antingen organiskt bundet eller som fosfat (P04-P). Fosfor är i allmänhet det tillväxtbegränsande näringsämnet i sötvatten och alltför stor tillförsel kan medföra att vattendrag växer igen och syrebrist uppstår. Cocl\j (kemisk syreförbrukning ) ger information om halten organiska ämnen och vissa oorganiska ämnen som järn och ammonium. Värdet anger mängden syre som åtgår vid den kemiska oxidationen av provet. Vatten som är kraftigt förorenade med organiskt material kan ha höga värden. Suspenderande substans ger information om grumlighet, ljusförhållanden och kan utgöra underlag för toxicitetsbedömning. Tunginetaller är metaller med en densitet > 5g/cm3. De finns naturligt i miljön i förhållandevis låga halter. Vissa tungmetaller främst bly, kadmium och kvicksilver tycks inte ha någon funktion i levande organismer och orsakar redan i små mängder skador på både djur och växter. Tungmetallerna är oförstörbara, bryts inte ner och utsöndras mycket långsamt från levande organismer. De är således exempel på stabila ämnen som blir miljögifter för att de dyker upp i alltför stora mängder i fel sammanhang. Metallerna förekommer i olika kemiska former och är därigenom i olika grad tillgängliga för levande organismer. Miljöövervakning. Fastställer jonbalansen i vatten. Ingående parametrar används också för att bland annat räkna fram en beräknad alkalinitet i förindustriell tid, att användas som jämförvärde för nutida alkalinitet. 17

Programmet för övervakning av miljökvalitet (PMK) År 1978 inrättades PMK-programmet som bedrivs i Naturvårdsverkets regi. Data från denna verksamhet ska bland annat utgöra referens till recipientkontrollen. Inom vattenvårdsförbundets avrinningsområde finns totalt tolv stycken PMK-punkter i vilka det bedrivs provtagning med en relativt hög frekvens. Sju av punkterna är förlagda i vattendrag och fem av punkterna i sjöar inom avrinningsområdet. I punkterna analyseras parametrar som överensstämmer med de i recipientkontrollens tre ovan beskrivna programformer. PMK analyserar även ett flertal ytterligare tilläggsparametrar. Bedömningsgrunder för Miljökvalitet Naturvårdsverket har utvecklat ett system för bedömning av miljökvalitet för flera olika naturtyper och ett av dem är, Sjöar och vattendrag. Bedömningsgrunderna är ett verktyg som på vetenskaplig grund men ändå enkelt ska möjliggöra tolkning och utvärdering av miljödata. Rapporterna är baserade på dagens samlade kunskap om miljöeffekter och orsakerna till dessa. Kunskapen ökar dock hela tiden och på sikt kommer det att finnas behov av att revidera rapporterna. Syftet med bedömningsgrunderna är att län, kommuner och andra ska kunna göra kvalificerade bedömningar av miljökvaliten utifrån insamlade data om miljön och därmed få bättre underlag för miljöplanering och målstyrningsarbete. I bedömningen ingår två aspekter. Dels en bedömning av tillståndet som sådant med avseende på ekosystemets kvalitet och dels en bedömning av hur mycket det uppmätta tillståndet avviker från ett sk jämförvärde. Jämförvärdet representerar i de flesta fall en uppskattning av ett "naturligt" tillstånd. Rapporten om sjöar och vattendrag ger underlag för bedömning av vattenområdens status ifråga om kemisk-fysikaliska faktorer som näringsämnen/eutrofiering, syretillstånd och syretärande ämnen, ljusförhållanden, surhet/försurning och metaller. Med utgångspunkt i insamlade data inom vattenvårdsförbundets regi ska dessa bedömningsgrunder användas för framtida utvärderingar och bedömningar om områdets status och kvaliteer. Utveckling av kontrollprogram Ambitionen inom vattenvårdsförbundet är att befintligt kontrollprogram ska revideras och utvecklas för att så småningom kunna optimeras med avseende på kostnadseffektivitet och informationsvärdet i det som mäts. EU:s nya vattendirektiv kommer också i framtiden att innebära att en revidering av programmet är nödvändig för att de syften och mål som där är uppsatta ska införlivas. Ett exempel är att direktivet föreskriver en utökning av biologiska mätparametrar, för att därigenom bättre kunna belysa effekter av föroreningar i vattendragen men även för att kunna fastställa vattendragens ekologiska status. 18

Forskningsplattform Vattenvårdsförbundet erbjuder unika möjligheter för forskning och kunskapsuppbyggnad om samspelet mellan geologi, genikemi, hydroegokemi och ekologi. Tekniken för övervakning, hantering och rapportering av data är i sig ett område med stor utvecklingspotential. Vattenvårdsförbundet, med kontroll över stora datamängder, utgör en möjlig plattform för ett forskningsprogram med ett antal olika undersökningar och projekt med en gemensam nämnare - vattenkvaliteten i älvarna. Viktiga frågor är mobiliserings- och transportprocesser. Ett älvsystem som Kalix och Torne älvar utgörs av flera stora vattenvolymer med lång uppehållstid och stor förmåga att fastlägga element. Dessutom är ett samordnat angreppssätt med flera discipliner viktigt för utvärdering av systemets status och involverade processer. Kunskapen är idag begränsad rörande totala mängder samt årstidvariationer, inverkan av jordarter samt antropogen påverkan. Målet för ett forskningsprogram med vattenvårdsförbundet som bas bör därför vara att identifiera kunskapsluckor samt att organisera forskning i syfte att fylla dessa luckor. Därmed sammankopplas olika vetenskapliga discipliner och en bred och djup förståelse för området kan uppnås. 19

Referenser: Ingri, J. 1996. Kalixälvens hydrogeokemi, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Rapportserie nummer 2/1996 Ivarsson Hans 1998 Berggrunds- och jordartsgeologi, Naturgeografiska inst. Umeå Universitet Larborn, Louise; Inventering av äldre gruvavfall i Norrbotten; Examensarbete, Luleå Tekniska Universitet 1993:124 E Löfgren Stefan 1992 Samordnad vattendragskontroll i Norrbottens län-vattenkvalitet och ämnestransporter 1965-90, samt förslag till ändring av kontrollprogram ISSN 0283-9636. Länsstyrelsen i Dalarnas län 1998 Dalälvens vattenvårdsförening, samordnad Vattendragskontroll 1998. Rapport 1999:17. ISSN 1403-3127 Länsstyrelsen i Norrbottens län 1992 Bilaga till rapporten. Samordnad vattendragskontroll i Norrbottens län. Översiktlig redovisning av samtliga kontrollpunkter. Rapportserie Nr 2/1992. Naturvårdsverket 1990 Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Allmänna Råd 90;4. Klassificering av vattenkemi samt metaller i sediment och organismer. ISBN 91-620-0042-X. Naturvårdsverket 1999 Bedömningsgrunder för Miljökvalite. Sjöar och vattendrag. Bakgrundsrapport Kemiska och Fysikaliska parametrar. Rapport 4920. ISBN 91-620-4920-8. Naturvårdsverket 1999 Helhetssyn i vattenvården. Naturvårdsverket 1999 Sjöar och vattendrag. Rapport 4913.ISBN 91-620-4913-5, Naturvårdsverkets förlag 1996 Skyddade älvar, ISBN 91-620-1162-6 Naturvårdsverket 1990 Recipientkontroll vatten. Allmänna RÅD 86;3. ISBN 91-620-0012-8 Nilsson, P., 1996; Antropogenic flows of zinc and associated metals in Sweden; AFR rapport 131 SMHI 2000 Data över genomsnittsflöden och avrinningsområde från (www.smhi.se) Thunberg & al, 2001 ; Groundwater geochemistry in a mineralized area, Liikavaara, northern Sweden. Föredrag accepterat för presentation vid konferensen Securing the Future, Skellefteå 2001 20