2012-08-10 1 (6) TJÄNSTESKRIVELSE M 2010-000624 Miljö- och stadsbyggnadsnämnden Klagomål på elektromagnetiska fält från kraftledning, Tollare 1:126 m.fl, Värmdöleden - Värmdövägen Förslag till beslut Miljö- och stadsbyggnadsnämnden beslutar att lämna klagomålen på Vattenfall Eldistribution AB:s kraftledning, ledningsdragning mellan Värmdöleden och Björknäs transformatorstation norr om Värmdövägen, utan krav på ytterligare åtgärd. Beslutet är fattat med stöd av 26 kap. 9 samt 2 kap. 7, med hänvisning till 9 kap. 1 (pt.3) och 3 miljöbalken. I beslutet har miljöbalken 2 kap. 2 och 3 beaktats. Sammanfattning Närboende i Kocktorp har klagat på höga magnetfält från en kraftledning. Vattenfall har redogjort övergripande för hur magnetfälten kan sänkas med hjälp av omhängning eller nedgrävning av kraftledning, samt hur detta relaterar till hur magnetfälten kommer att ändras utan dessa åtgärder. Båda åtgärderna kan sänka magnetfälten under 0,4 μt för de boende. Samtidigt gör åtgärder i regionens ledningsnät att magnetfälten sjunker även utan dessa åtgärder. Strålsäkerhetsmyndigheten beskriver att det är oklart om svaga elektromagnetiska fält från kraftledningar innebär några risker alls, men betonar att riskerna med så här svaga elektromagnetiska fält i så fall är mycket små. Beträffande elektromagnetiska fält har Mark- och miljööverdomstolen, i dom från augusti 2011, angett bland annat att verksamhetsutövaren behöver bevisa att olägenhet inte föreligger, om det finns vetenskapliga grunder för att risker kan finnas. Eventuella olägenheter på grund av kraftledningarna måste dock sättas i relation till kostnad och omfattning för åtgärdsalternativen, enligt miljöbalkens försiktighetsprincip. Miljöenheten bedömer att de elektromagnetiska fälten kring kraftledningen innebär olägenhet enligt miljöbalken, men åtgärderna är orimligt omfattande i relation till de olägenheter de innebär. Miljöenheten rekommenderar därför att Miljö- och stadsbyggnadsnämnden inte förelägger Vattenfall Eldistribution AB att åtgärda ledningarna ytterligare. GRANSKAT AV: SVEAXE POSTADRESS BESÖKSADRESS TELEFON E-POST SMS WEBB ORG.NUMMER Nacka kommun, 131 81 Nacka Stadshuset, Granitvägen 15 08-718 80 00 info@nacka.se 716 80 www.nacka.se 212000-0167
2 (6) Ärendet Miljöenheten fick under hösten 2010 in klagomål på höga magnetfält från kraftledning i Kocktorp, mellan Värmdöleden och Värmdövägen. Ledningarna är två med 70 kv spänning och en med 20 kv. Vattenfall Eldistribution AB äger ledningarna. De boende hänvisade både till befarade magnetfält och mätningar från april 1988 (inomhus, hus ca 10 meter från ledning) samt december 1999 (utomhus). Mätningen från 1988 visade magnetfält på 0,4 0,8 μt inomhus, förutom nära punktkällor i bostaden där värdena var betydligt högre. Mätningen från 1999 visade magnetfält på upp 1-2 μt i anslutning till samma hus samt 0,4-4 μt på tomten. Inga bostadshus ligger inom 10 meter från ledningarna, vilket är gränsen för avstånd mellan byggnad och ledningen enligt Elsäkerhetsverkets starkströmsföreskrifter. I början av 2011 redovisade Vattenfall aktuella beräkningar, som indikerade att årsmedelvärdet låg över 0,4 μt i anslutning till cirka 20 bostadshus inom 40 meter från ledningarna och omkring 1-2 μt i de närmaste husen. Vattenfall redovisade även en grov skattning av de nivåer som man på sikt kan förvänta sig när regionnätet är utbyggt. För att få en bättre bild av fältnivåerna så förelade Miljö- och stadsbyggnadsnämnden om komplettering med närtidsscenarier för maxbelastning, minimibelastning och transformatorfel (MSN 143, 27 april 2011). Redovisning kom in den 30 juni 2011. Det framgick då att prognoserna var osäkra, för att de berodde på flera faktorer som inte var tidssatta eller som låg utanför Vattenfalls kontroll. På grund av prognosernas osäkerhet beslutade Miljö- och stadsbyggnadsnämnden att utgå från de värden som var kända för 2010/2011. Dessa bedömdes innebära olägenhet, vilket gjorde att nämnden förelade Vattenfall Eldistribution AB att utreda åtgärdsalternativ för att minska magnetfälten, samt beskriva omfattning, kostnad och tidsåtgång för åtgärderna. (MSN 317, 19 oktober 2011) I februari 2012 redogjorde Vattenfall för alternativen omhängning och nedgrävning, hur regionnätets utbyggnad kommer att minska magnetfälten, samt vilken kombinerad effekt de förväntar sig av åtgärdsalternativ och regionnätets utbyggnad. I samband med redovisningen så betonade Vattenfall att beräknade magnetfält inte tar hänsyn till topografi och hur ledningarna hänger ner, vilket gör att avstånden i diagrammen som ungefärliga och inte kan överföras rakt av till karta. Enligt redovisningen räknar Vattenfall med att omhängning av ledningarna skulle kosta omkring 3 miljoner kronor och kan göras inom ett år från att beslut tas. Magnetfälten kan då sänkas till under 0,4 μt på 5-10 m avstånd, där inga bostadshus finns idag. Vattenfall har skattat att nedgrävning skulle kosta minst 16 miljoner. Nedgrävning förutsätter ny sträckning, vilket skulle göra att magnetfält från ledningen inte längre påverkar området. Eftersom åtgärden skulle kräva ny koncession så är det oklart hur lång tid det skulle ta. Enligt redovisningen har åtgärder i regionnätet redan inneburit att magnetfälten har minskat med ca 40% jämfört med beräkningen som redovisades i början av 2011. Vattenfall räknar med att årsmedelvärdet för magnetfältet idag ligger under 0,4 μt på omkring 25 m avstånd
3 (6) från ledningen. Det är dock inte specificerat hur mycket som beror på nytt ledningsnät och hur mycket som beror på minskade elleveranser på grund av mildare klimat. Under hösten planeras fler åtgärder i regionnätet, vilka förutsätts minska magnetfälten ytterligare. Enligt Vattenfall bör magnetfältet då ligga under 0,4 μt på omkring 20 m avstånd. På längre sikt räknar Vattenfall med att regionnätets utbyggnad kommer att minska magnetfälten till under 0,4 μt även direkt under ledningarna. Förändringar kommer att ske stegvis, i takt med att etapper i elnätet byggs klart. Vattenfall har dock inte kunnat redogöra för exakta tidpunkter och uppgifter om hur stora förändringarna blir i olika steg, eftersom det ligger delvis utanför deras kontroll. De boende framförde i skrivelse från den 30 maj 2012 (bilagd) att: De anser att Vattenfalls rapport är ytterst bristfällig och bör underkännas, eftersom den inte följer MSN:s föreläggande och klargör hälsorisker, beskriver kommande nivåer eller ger tydliga kostnadsberäkningar. Kommunen och Vattenfall måste ta fram bättre kostnadsberäkning och finansieringsförslag för att göra en rimlighetsavvägning. Vidare yrkar de på att: Beräkningar av dagsläget ska utgå ifrån normalår. Beräkningarna ska baseras på uppmätta avstånd mellan lednings närmaste punkt och respektive bostad. Beräkningar av kommande situation ska korrigeras enligt ovan samt kompletteras med säkrad tidsplan. Beräkningsunderlaget för belastning, strömstyrka och årsvariation ska redovisas. Beräkningar för maxbelastning ska redovisas. Strålningsvärden ska redovisas som medelvärde för 1 respektive 10 år, samt även timmedelvärde vid maxbelastning. Vattenfall bör föreläggas att redovisa regelbundna strålningsberäkningar utifrån aktuell belastning samt installera fast mätutrustning för att verifiera beräkningar. Kostnadsunderlaget för omhängning och markförläggning ska redovisas. Kommunen ska redovisa utfört utredningsarbete avseende markförläggning och exploaterbar mark. Vattenfall ska redovisa syftet med ledningen i längre perspektiv. MSN ska ta hänsyn till Mark- och miljööverdomstolens dom från den 26 augusti 2011, ärende 2010-M 4127 (Döshultsfallet). Vattenfalls invändningar om osäkerheter för att ny markförläggning kräver ny koncession bör ogillas, eftersom luftledningen kommer att behöva ny koncession snart. Föreläggandet bör innehålla krav på att ledningarna åtgärdas samt att strålningsnivåerna garanteras även i maxscenarier. Ytterligare en skrivelse kom in den 7 augusti. Denna skrivelse hänvisar till de boendes överklagande av MSN:s tidigare föreläggande, där de bland annat begärt: Att mätningar och beräkningar görs av oberoende konsult. Att Vattenfall anger när sjöledningen tas i drift.
4 (6) Att Vattenfall åläggs att rapportera och mäta vid högre belastning än normaldrift. Att det inte är acceptabelt med höga strålvärden efter att sjöledning tagits i drift. Krav på åtgärder över 0,4 μt. Krav på vite om åtgärder inte vidtas. Enligt skrivelsen är Vattenfalls utredning undermålig och kan inte användas som underlag för beslut i ärendet. Miljöenheten bedömer att både de elektromagnetiska fälten och den oro de kan ge utgör olägenhet för de närboende, men att olägenheten inte är så stor att det är rimligt att kräva omhängning eller nergrävning. Miljöenheten bedömer även att mer detaljerade beskrivningar av strålning och åtgärdskostnader inte är nödvändig, eftersom den möjliga risk som beskrivs i forskningen är så liten att det inte handlar om någon gränsavvägning. Skäl till beslut Miljöbalken, vägledning och forskning En kraftledning är en miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken 9 kap. 1 punkt 3. Det finns därför skäl att bedriva tillsyn enligt miljöbalken på kraftledningen. Strålsäkerhetsmyndigheten har tagit fram allmänna råd om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (SSMFS 2008:18), men råden är bara utformade för att förhindra akuta effekter. Riktvärdet för elektromagnetiska fält från kraftledningar är 100 μt, vilket är satt som 2 % av den nivå där effekter observerats. Miljöenheten bedömer därför att det inte finns någon risk för att de boende utsätts för akuta störningar på grund av magnetfälten längs ledningen. Enligt epidemiologisk forskning finns ett samband mellan barnleukemi och långvarig exponering för kraftfrekventa magnetfält över 0,4 μt. Sjukdomen är mycket ovanlig, men något vanligare hos barn som bor i magnetfält över 0,4 μt. Forskningen har inte hittat någon förklaring till sambandet, vilket bidrar till att Sverige saknar rikt- och gränsvärden för långvarig exponering för lågfrekventa elektromagnetiska fält. Om det finns ett orsakssamband mellan lågfrekventa elektromagnetiska fält och barnleukemi så uppskattar tillsynsvägledande myndigheter att det orsakar mindre än ett fall per år i Sverige. I internationella studier (WHO) beskrivs elektromagnetiska fält från kraftledningar som möjligen cancerogena. Bristen på bevis för orsakssambandet mellan magnetfält och sjukdom innebär inte att verksamheten inte medför olägenhet. Istället är det verksamhetsutövaren som ska bevisa att olägenhet inte behöver befaras. Det räcker med att det finns en risk för påverkan för att man ska kunna anse att olägenhet föreligger enligt 9 kap. 3 miljöbalken. Även risken för psykisk oro hos närboende är tillräckligt för att ledningen ska kunna anses ge upphov till olägenhet. Nacka kommuns miljöenhet bedömer att magnetfält som överstiger 0,4 μt som årsmedelvärde kan anses vara olägenhet. Enligt miljöbalken 2 kap. 3 ska den som bedriver en verksamhet vidta åtgärder som behövs för att förebygga olägenheter för hälsa eller miljö. Detta gäller så snart det finns skäl att anta att verksamheten kan leda till olägenhet (miljöbalkens försiktighetsprincip). Enligt 2
5 (6) kap. 7 gäller kraven på åtgärd så länge det inte är orimligt. För att avgöra vad som är rimligt så ska nyttan av åtgärden vägas mot kostnaden. Tillsynsvägledande myndigheter har tagit fram gemensamma rekommendationer för hur försiktighetsprincipen ska tillämpas för lågfrekventa elektromagnetiska fält. Enligt denna bör beslutsfattare sträva efter att åtgärda elektromagnetiska fält som starkt avviker från vad som kan anses vara normalt i den aktuella miljön, om åtgärder kan genomföras till rimliga kostnader. Genomsnittliga magnetfält i bostäder är ungefär 0,1 μt i storstad och 0,05 μt i mindre tätort. Enligt Vattenfalls beräkningar (februari 2012) är magnetfälten idag högre än jämförvärdet för storstad inom ca 50 m från kraftledningen. De åtgärder som planeras i regionnätet ser inte ut att räcka för att sänka magnetfältet under 0,1 μt för de boende som har klagat. Rättsfall - Mark- och miljööverdomstolens dom i Döshultsfallet Den 26 augusti 2011 dömde Mark- och miljööverdomstolens Svenska Kraftnät att flytta en kraftledning i ärende 2010-M 4127 det så kallade Döshultsfallet. Bakgrunden var att en fastighet utsattes för höga elektromagnetiska fält från en närliggande kraftledning. Kraftledningen gav även upphov till elektriska strömmar, vilket gjorde att de boende och deras djur fick stötar. Domstolen ansåg att såväl elektromagnetiska fält över 0,4 μt, som oro och elektriska stötar innebär olägenheter enligt miljöbalken 9 kap 3. Angående rimlighetsavvägningen (2 kap 7 ) så ansåg domstolen att kostnaden av en åtgärd ska vägas mot allvarligheten i olägenheten och hur stor störningslättnad åtgärden innebär. Domstolen meddelade även att behovet av att åtgärda en ledning måste bedömas från fall till fall. Miljöenheten har kontaktat både Strålsäkerhetsmyndigheten och Socialstyrelsen för tillsynsstöd med anledning av domen i Döshultsfallet. Socialstyrelsen har inte tagit ställning, medan Strålsäkerhetsmyndigheten svarat att domen inte kan ses som prejudikat om inte förhållandena är de samma. De ansåg även att domens tyngd minskade av att domen inte var enhällig. En påtaglig skillnad mellan Döshultsfallet och Kocktorp i Nacka är att de boende i Döshult utsattes för elektriska stötar, vilket gett en påtaglig störning och ökat oron. Överväganden Nyttan av en åtgärd beror bland annat på risken som åtgärdas och hur länge åtgärden kommer att verka. Den olägenhet de boende rapporterat är elektromagnetiska fält. Forskning tyder på att det är väldigt liten sannolikhet att drabbas av sjukdom på grund elektromagnetiska fält, vilket minskar risken. I och med att risken med magnetfälten är liten så blir även nyttan av en åtgärd liten. Samtidigt är de åtgärder som kan minska magnetfälten både omfattande och kostsamma. Miljöenheten bedömer därför att det inte är rimligt att förelägga om åtgärd för att sänka magnetfälten. Utöver kostnadsaspekten så bör åtgärdernas varaktighet bedömas utifrån utvecklingen i regionnätet. Även utan de utvärderade åtgärderna så räknar Vattenfall med att magnetfälten
6 (6) minskar kraftigt. Sådana sänkningar gör att nyttan av omhängning eller nedgrävning av ledningssträckan blir mindre. Tore Liljeqvist Miljöinspektör Miljöenheten Bilagor Karta med ledningens läge Vattenfalls åtgärdsutredning Skrivelse från Kontaktgruppen marklägg Kåktorp 70kV, daterad den 30 maj 2012