Lisa och Amanda var två vanliga tjejer som gick i skolan, men allt förändrades när Lisa gick ner i källaren Mikaela som i år hade hållit på med att reta tjejerna skulle nu få sitt lilla straff. Varför var vissa lärare så konstiga? Hur hade katten hamnat där nere? Varför kunde katten prata? Vem hade skrivit affischen och varför? Frågorna var många men, hur kommer det att gå? En bok om två tjejer, några elaka tjejer, konstiga lärare och djur.
Kapitel 1: Ljuden - Hörde du ljudet? undrade Lisa. - Va? Vilket ljud? Jag hörde inget, sa Amanda. - Och vad håller ni på med? sa Sura Sara strängt som var kemilärare. - Vi jobbar bara Sara, sa Amanda och slog upp kemiboken. - Bra, fortsätt då, sa Sura Sara. - Precis! Jobba som Sara sa prata inte om något annat, sa Mikaela elakt. - Om en varg skulle äta upp Sura Sara och Mikaela skulle jag inte bli ledsen, sa Lisa. Men där var det där ljudet igen! Den här gången hörde även Amanda. - Det finns inget ljud, sa Mikaela elakt. Det finns inget konstigt det är bara ni som inbillar er så märkliga och konstiga saker. Eller så kanske det är ni som är konstiga. Då blev det rast. - Skönt med rast och att slippa den här mörka hemska salen, sa Lisa och tittade sig omkring när dom gick ut på rast. - Mm, verkligen, sa Amanda och hostade. - Haha, du lät som en katt, sa Lisa och skrattade. Åh vad jag skulle vilja ha en katt någon gång.
Kapitel 2: Rädslan När Lisa gick till skolan nästa dag kunde hon bara tänka på ljuden som hon hört dagen innan. Hon hade inte heller sovit särskilt bra för hon hade fått massor av hemska mardrömmar om vad dom läskiga ljuden kunde ha vart och VEM som gjorde det. Amanda var sjuk, så Lisa gick fram till några tjejer med mössor på huvudet som stod lite längre bort i korridoren - Eh hejsan, skulle jag kunna få vara med? frågade Lisa lite nervöst för hon visste inte vilka tjejerna var. Då vände sig tjejerna om och då såg Lisa att det var Mikaela, Vendela och Julia. - Eh, om du vill vara med oss måste du vara min assistent hela veckan, sa Mikaela och log elakt. - Nej, jag vill nog inte vara med.
- Försent! Du har redan frågat så du är min assistent nu Lisa, sa Mikaela. - Ja, precis, förresten om du ska vara Mikaelas assistent måste du se bra ut, sa Julia och knuffade ner Lisa när dom gick iväg. Lisa tittade sig omkring i korridoren och såg plötsligt konstiga, slemmiga och gröna fotspår. Det är nog bara inbillning tänkte hon tyst när hon tog på sig jackan. Men när hon öppnade ytterdörren började ett monster ta form framför henne, ett grönt, stort, läskigt och konstigt monster. Hon sprang fort tillbaks och gömde sig bakom väskorna. - Oj, skrämde jag dig? frågade Alexandra. Alexandra var ny på skolan men, ändå en av Lisas favoritlärare. - Eh, nej inte alls, sa Lisa glatt. - Okej, men följ med till mitt klassrum för du ser lite blek ut.
Kapitel 3: Affischen När Lisa gick fram till sin plats i korridoren såg hon Amanda stå ensam i korridoren. - Hej Amanda, sa Lisa. Mår du bra nu? - Ja, jag mår bra, men nu måste jag gå till skolsköterskan, hejdå. När Amanda hade gått gick Lisa fram till anslagstavlan som fanns lite längre bort i korridoren. Där fanns en affisch som hon inte sett innan. Allt är som vanligt Det finns inget monster i skolan Det är flera personer på sistone som har hört konstiga ljud i skolan. Några tror till och med att det finns ett monster som gör ljuden här i skolan. Lisa och Amanda hörde ljuden ifrån kemisalen i måndags. Många har även hört ljud ifrån svenska-salen. Vaktmästaren förklarar att det bara var ett litet fel på avloppsrören. Det är alltså ingenting att vara orolig för. Bra, då finns det inget monster, tänkte Lisa och kände sig lättad. När hon tänkte gå så tappade hon sin telefon på golvet. Lisa böjde sig ner och då blåste det till, hon såg hon att det stod någonting på baksidan av affischen. Lisa ställde sig upp och vände på affischen. Hon flämtade till när hon fick se vad som stod på affischen Ett monster Det finns monster här Det finns ett monster här i skolan som lever någonstans i källaren tror vi. Många har hört konstiga ljud och det är tydligen monstret som vaknat. Hur det kom ner i källaren vet vi riktigt inte men, gå inte ner i källaren för där lever monstret.
- Oj, vad läskigt, sa Lisa högt för sig själv. - Hej Lisa. Har det hänt något? För du ser lite rädd ut, sa Amanda. - Mm, läs den här artikeln. Amanda läste artikeln. - Ja nu vet jag varför du var rädd. - Mm, men, på framsidan står det att det bara var fel på rören. - Dom kanske bara inte vill skrämma oss tror jag iallafall men, man undrar ju vem som har skrivit affischerna. - Ja, det kan man ju undra men, nu måste vi gå till hemkunskapen så vi inte blir sena.
Kapitel 4: Upptäckten Lisa och Amanda var i svenska-salen och ritade nyckelpigor. Fast egentligen skulle dom börja att skriva på en egen bok men, svenskaläraren var sjuk så det var en vikarie där idag. - Lisa skulle du kunna gå ner och hämta några fler röda papper? undrade vikarien som hette Petra. - Okej, sa Lisa lite nervöst. Egentligen ville inte Lisa det för att det var därifrån ljuden kommit, på affischen stod det att det skulle finnas något där nere. Något väldigt, väldigt läskigt. - Här får du nyckeln till källaren. Så att du kommer in, sa Petra och log. Lisa gick ut ur klassrummet och kände sig rädd, väldigt rädd. När hon öppnade dörren till källaren drev en förfärlig stank förbi henne så att hon var tvungen att hålla för näsan när hon gick in. Lisa försökte att inte tänka på något monster men, det var svårt för henne för det kändes verkligen som om det fanns nåt väldigt skrämmande och läskigt här nere. Hon stannade och lyssnade. Hon hörde något som lät som ett högt klösande och väsande. Det gjorde henne mer rädd över att det kanske fanns något monster. Källaren var stor, när hon nästan var framme såg hon det: MONSTRET! Lisa ville springa därifrån men någonting fick henne att stanna kvar. Det var det där monstret som såg så läskigt ut men, ändå gulligt. Monstret hade huggtänder där fram, röda ögon, lång yvig päls och gav ifrån sig ett fruktansvärt väsande. Lisa tänkte för sig själv: Jag ska bara hämta röda papper sen kan jag springa härifrån, upp till klassrummet. Hon tog ett steg fram och ett till. En stund senare tog hon ännu ett steg till. Papperna låg exakt bakom monstret. Ännu ett steg till. Nu var hon nästan framme, men nu vågade hon verkligen inte gå längre fram för monstret stirrade på henne med sina stora läskiga, röda ögon. Hon slet åt sig papperna och sprang några meter men, monstret satt kvar och stirrade. När Lisa tittade riktigt noga såg det faktiskt ut som en katt. När Lisa gick fram till dörren hörde hon ett flåsande bakom sig. Det var monstret som hade följt efter henne. När hon sprang ut genom dörren tänkte hon berätta för vikarien, men vikarien skulle väl inte tro att det fanns något monster i skolan. Nu visste Lisa säkert att det fanns ett monster en våning under dom.
Kapitel 5: Dikten När Lisa gick till skolan nästa dag sprang hon fram till Amanda som stod och väntade. Amanda hade hört hela berättelsen om monstret, för Lisa hade ringt henne sent igår kväll och berättat allt hon visste om monstret. - Hej Lisa, finns det verkligen ett monster i källaren? frågade Amanda. - Jag vet helt säkert att jag såg ett monster i källaren igår. - Okej, men kom, vi måste till mattelektionen. Efter att fröken hade genomgång skulle Lisa öppna sin mattebok. På första sidan i Lisas matteboken satt någonting som såg ut som en dikt. På dikten stod det så här: ~Någon som tror på monster är feg som person, Någon som tror på monster är rädd, väldigt rädd som person. För monster är ju som alla vet ett påhittat djur i livlig fantasi~ - Amanda, viskade Lisa när hon läst dikten. - Vad är det Lisa? Vi kan prata på rasten för jag måste verkligen jobba så att jag inte kommer efter i matten, sa Amanda och fortsatte jobba. - Okej, vi pratar senare. När matten var slut så sprang dom ut på rast till sitt hemliga ställe bakom skolan. Det var ett ställe som bara dom visste om. - Vad är det Lisa? Det var något du ville säga till mig på lektionen innan, sa Amanda. - Ja, när jag öppnade min mattebok så satt det en lapp trodde jag, men det var en dikt som handlade om att man är rädd och feg om man tror på monster. Men det som är så konstigt är att ingen vet att jag såg monstret i källaren igår. - Mm, men det skulle kunna vara Mikaela och hennes kompisar som också läst affischen och sedan skrivit en dikt till dig för att retas? Kanske?
- Det skulle kunna vara så. Men kom så går vi till kemilektionen för Sara gillar ju inte att man kommer försent. Plus en sak till, du och jag ska ta reda på vem och varför någon skrev dikten till mig. - Aa, det ska vi verkligen, sa Amanda medan dom sprang till lektionen. - Men du, Amanda jag kom på en sak. Tänk om det var monstret som skrev dikten. För vi vet ju egentligen ingenting om monster, sa Lisa när dom jobbade på ett nytt kemiprojekt. - Det kan ju va så, bara för det inte står så i sagor betyder det inte att det inte stämmer, sa Amanda och jobbade vidare.
Kapitel 6: Boken - Ska du med ut på rast nu eller? undrade Amanda. - Eh, nej jag måste till biblioteket, svarade Lisa. Lisa gick ner till biblioteket för att låna en bok om katter. För monstret hon sett såg ut som en katt, det var därför hon ville veta någonting om katter. Nere på biblioteket visste hon inte riktigt var faktaböckerna fanns så hon gick till bibliotekarien. - Hej, jag undrar om du har någon bok om katter, sa Lisa. - Ja, det har vi, sa bibliotekarien nervöst. Undra varför hon är så nervös tänkte Lisa för sig själv. - Här har vi en bok om katter, sa bibliotekarien och gick snabbt därifrån. När hon öppnade boken såg hon att vissa sidor var borta och att viss text var överstruken så att man inte kunde läsa men, man kunde läsa lite iallafall och så här stod det i boken om vad katten äter: Fåglar och fisk Vilda katter jagar först och äter sen, dom tycker om. Tama katter äter mest köpt kattmat, torrfoder eller våtfoder och en skål med fräscht vatten. älskar alla katter, men man ska inte ge för mycket då kan katten få ont i magen. Varför är vissa ord markerade tänkte Lisa. Hon gick fram till papperskorgen för att slänga en trasig penna när hon såg att det låg en massa papper som såg ut att tillhöra boken som hon höll i. Lisa plockade upp alla papper, på papperna var det en massa konstiga anteckningar. Det kunde stå: Detta blir perfekt till katten och massa annat. Lisa tog med sig alla papper och boken, på vägen ut läste hon om kattens utseende där inga ord var överstrukna: Katter har olika färg på päls Kattens utseende är olika. Det kan bero på vilken ras dom är eller vilken färg pälsen har. Vissa katter har brun päls andra har svart och vit päls. Klor och päls är två saker som alla katter har om det inte hänt någon olycka.
Ute på rasten var hon med Amanda, sedan blev det historia. Men hon väntade med att berätta för Amanda vad som hade hänt med boken och bibliotekarien. För det skulle hon få veta lite senare
Kapitel 7: Blandningen Lisa var på väg till matten när hon kände att hon behövde gå på toa. Lisa började tänka på varför hon inte hade sett Amanda idag, men sen kom på att hon kanske var sjuk. När hon öppnade dörren till tjej-toaletten hörde hon Mikaela och Julia inne i ett bås. Lisa undrade vad dom höll på med, men sen hörde hon ytterligare en röst, rösten grät och sen förstod hon vem rösten tillhörde, den tillhörde Amanda! "Du håller tyst, det fattar du va?" hörde hon Julia säga. Nu fick Lisa nog, hon gick med bestämda steg fram till toan där dom va. Dörren var inte låst, så hon öppnade och såg Amanda sitta gråtande på golvet med Mikaela och Julia framför sig. - Vad gör du här, det här är privat, sa Mikaela ilsket. - Jo, jag hörde Amandas röst och jag ville se vad som hände, sa Lisa med en bestämd ton. Kom nu Amanda, vi går. - Du berättar inte det här va, Amanda, fattar du? skrek Mikaela efter dom. Lisa tänkte inte fråga för mycket nu, men en sak visste hon: Dom två måste få igen för det dom gjort. - Kom så går vi till mattelektionen, sa Lisa lugnt till Amanda som fortfarande var lite ledsen. Men vad var det som hände egentligen? - Jag berättar sen, sa Amanda. Efter matten var det rast, men Amanda var tvungen att gå till doktorn så istället för att gå ut på rast med Amanda var hon med Cindy, en annan kompis som hon kände. - Va kul att vi kunde va, sa Cindy. Kommer du? - Jo, ja kommer, sa Lisa. Det enda Lisa gick runt och tänkte var hur hon skulle få tag i ingredienserna till receptet. För nu hade Lisa tänkt ut en plan på hur hon skulle hämnas, hon skulle skrämmas. Med hjälp av monstret. Lisa tänkte locka till sig det genom att göra en fisksoppa, för Lisa hade läst i en faktabok om katter att dom gillar fisk.
- Oj, just det, jag måste tyvärr gå till skolsyster, jag hinner inte va med dig, sa Cindy och gick iväg. - Okej, hejdå, sa Lisa. Hon hade ingenting emot Cindy men, nu var det skönt att hon gick för hon behövde tid att tänka ut receptet till fisksoppan. Hon gick tillbaks till korridoren där hon mötte Mikaela och Julia. - Vet du va, sa dom och knuffade ner henne på golvet. Vi vill inte att du kommer till lektionen, för det enda du gör är att förstöra, sa dom och skrattade medan dom gick iväg. Lisa ville gråta men höll inne tårarna, hon ville inte börja gråta inför dom. När dom gått var hon inte ledsen längre hon var arg på att dom bara kunde gå och knuffa ner folk på de sättet. Lisa hämtade ett anteckningsblock och började skriva på receptet för att locka till sig monstret. Ingredienser 3 hela små laxar 2 1/2 dl mjölk 1 tsk socker 4 dl vatten 10 gram malt nötkött 5 gram broccoli Gör så här: 1. Häll i vatten och mjölk i en kastrull. 2. Mixa ihop laxarna, köttet och broccolin och häll i kastrullen. 3. Blanda ihop och sätt på spisen på hög temperatur och låt stå i fem minuter. 4. Tillsätt sockret och rör om. Låt sedan stå i en kvart. Okej, nu har jag ett recept, men inga ingredienser, tänkte Lisa. Laxen kan jag ju få tag på i skolans kök, mjölk och socker finns också. Köttet och broccolin kan jag ta hemifrån, vattnet finns ju också här i skolan. På lunchrasten ska det bli av
Det ringde in, Lisa gick till hemkunskapen där dom skulle baka idag. - Okej, idag ska vi baka chokladmuffins, sa deras lärare, Victoria. Så är det någon som vill dela ut recepten? - Jag kan dela ut recepten, Victoria, sa Mikaela. - Okej, här har du recepten, Mikaela. Mikaela log mot sina kompisar. Hon gav ut recepten fint till alla utom Lisa, för till Lisa slängde hon bara ett papper. Pip, pip lät det när muffinsen blev klara och var färdiga att tas ut ur ungen. - Okej allihop nu är det tyvärr lunch, sa Victoria, men vi kommer att fortsätta efter rasten. När Lisa var ensam i korridoren tog hon på sina skor och jacka och gick till lunchen. Det var spagetti och köttfärssås till lunch, något som Lisa tyckte var väldigt gott. När nästan alla hade ätit klart och ingen såg på, så smög hon in i köket. Hon hittade mjölken och sockret med en gång men, hon hittade inte laxen. Hon letade igenom hela köket efter laxen men, hittade den inte. Lisa hörde fotsteg, så hon sprang och gömde sig bakom ett bord. Lisa såg att det var Sura Sara. " Hm, jag tyckte att jag hörde nåt här inne men det var väl inget " sa Sara innan hon gick därifrån. Lisa letade upp en plastpåse som hon la ingredienserna i och gick hem. När hon var hemma tog hon fram alla andra ingredienser och hon visste att dom inte hade lax men, hennes pappa skulle komma hem ikväll från sin fiskesemester. Hon tog fram alla andra ingredienser och gömde i sitt rum, där hon visste att mamma och pappa inte skulle leta. Lisa kollade på klockan och insåg att hon var tvungen att springa för att komma i tid. Hon kom exakt i tid innan det ringde in. - Okej, nu ska vi fortsätta med våra muffins, sa Victoria.
När dom hade slutat och Lisa gick hem var hon faktiskt ganska glad över att hon hade kommit på den planen som hon trodde skulle funka.
Kapitel 8: Hämnden När Lisa gick till skolan nästa dag tänkte hon bara att det var idag hon skulle hämnas på Mikaela men, hon visste inte riktigt hur hon skulle få med sig monstret till Mikaela. Klockan 8:20 började skolan, Lisa skulle börja dagen med engelska. Engelska var ett av hennes favoritämnen och Alexandra var engelskalärare, Alexandra var en av Lisas favoritlärare. - Hej, allesammans, idag ska vi jobba lite mer med plural hade jag tänkt, sa Alexandra och log, precis som hon brukade. Ni får komma fram här och hämta pappret som ni ska jobba med. - Hej Amanda, viskade Lisa. - Hej, viskade Amanda tillbaks. - Hur mår du? Och skulle du kunna berätta vad som hände igår med Mikaela. - Jag mår bra, och det handlade om att Mikaela plattar sitt hår, hon ville inte att någon skulle tro att hon fixade sitt hår varje morgon, sa Amanda. - Jag berättar en sak för dig på rasten. När det blev rast sprang Amanda fram till Lisa och frågande vad hon ville berätta, så Lisa berättade allt om planen och hur hon hade blivit knuffad. - Okej, men när ska vi göra den där fisksoppan då? frågade Amanda. - På lunchrasten kan vi väl springa hem till mig och laga fisksoppan men, vi måste vara noga med att städa efter oss, sa Lisa. - Okej, och vi kan lägga ner den i någons väska och ta med till skolan då eller? - Ja, självklart, sa Lisa glatt.
- Tjejer ska inte ni gå ut nu, sa Sura Sara. - Jo, vi tänkte gå ut nu, sa Amanda. - Men, varför måste hon vara så elak hela tiden, sa Lisa medan hon tog på sig sina skor. Riiing, riiing lät det när skolklockan ringde och dom skulle gå in, Lisa och Amanda skulle ha musik med Marcus. - Hoppas att det funkar nu då, sa Amanda. - Mm, det får vi verkligen hoppas, sa Lisa. För Mikaela ska inte tro att hon inte kommer att få igen för alla dom år hon har retat oss. - Nej, skulle det inte bli typ någon köttgryta, sa Lisa när dom var på väg till lunchen. - Va, jag trodde att vi skulle äta crepes till lunch men, aja vi får väl se vem som har rätt, sa Amanda och skrattade. - Ha, jag sa ju att det var någon sorts gryta, sa Lisa. - Jag som verkligen älskar crepes, sa Amanda. - Haha, men du hade väl inte gått runt längtat efter en lunch bara för att det var crepes eller? - Kom, vi måste springa hem till mig, sa Lisa och började springa. Lisa och Amandas skyndade sig hem för att hinna laga till fisksoppan. - Okej, här är ingredienserna och här har vi en kastrull, sa Lisa. - Bra, men vi borde skynda vi har typ bara 35 minuter på oss, sa Amanda. Vi börjar med att hälla i mjölken och vattnet. - Kom med mig vår fisk är i garaget, sa Lisa. - Va, vad menar du, sa Amanda. Är dom i garaget? - Mm, pappa kom hem från sin fiskesemester igår. Det var för mycket fisk så vi la in lite i garaget.
- Oj, Lisa, sa Amanda. Fisken har spritt ut sig över hela garaget, för en lax ligger på biltaket. - Ja, just det pappa snubblade och skadade foten igår, sa Lisa. Så jag tror det är därför fisken är på lite konstiga ställen, okej men nu letar vi upp två små laxar till. - Amanda kan du hämta en plastpåse som vi kan lägga ner soppan i? - Visst, vart har ni dom då? Frågade Amanda. - I högsta lådan bredvid kylskåpet, svarade Lisa. Oj vi måste gå till skolan snart för Sara gillar inte när man kommer försent. - Nej, det gör hon verkligen inte, sa Amanda. Men kommer du ihåg när Erik kom typ två minuter försent, hon blev ju jättearg. - Ja, det blev hon verkligen men, det var lite märkligt för när Mikaela kom en kvart sent sa Sara bara: Oj, vad bra att du kom. Men nu måste vi verkligen skynda till skolan. - Phu, vi kom exakt i tid men, har du inte tänkt på HUR vi ska komma ner i källaren?! sa Lisa. - Jag vet faktiskt inte men, tyst nu det här är viktigt, sa Amanda. - Okej, tydligen ska vi gå ner i källaren för att alla ska veta vad man ska göra om det skulle bli krig eller sånt, sa Sura Sara helt ointresserad av att gå ner i källaren. Så kom nu så går vi. Men kom ihåg nu: Ta det lugnt när ni tar på er skorna och ta med er era väskor. Men det var ingen som hörde, utan alla bara sprang ut i korridoren och skyndade sig att ta på sig skorna. - Ungar, hörde ni inte vad jag sa?! skrek Sura Sara. - Jo, jag hörde men, alla knuffade mig så jag höll att ramla, sa Mikaela.
- Oj, det var ju synd Mikaela, och ni andra ta det lugnt i framtiden. Men nu ställer ni upp er på ett rakt led så att vi kan gå ner i källaren. Många tyckte det var spännande att få gå ner i källaren, för det var bara några få som hade vart där nere förut. - Du, Amanda ska vi ställa oss sist, för då kan vi ju ge soppan till monstret? viskade Lisa till Amanda. - Okej, men ska alla andra se monstret då? - Ja, det får vi väl riskera om det kommer fram. Amanda låtsades knyta sin sko för att alla skulle kunna gå om dom. - Kom vi smiter in här, sa Amanda och smög iväg bakom ett par hyllor. Skynda! Amanda plockade fram påsen med soppan i. - Okej, håll för näsan nu, för du vet väl hur de luktar? sa Amanda och höll för näsan. - Amanda plocka fram den fort så att dom inte ser att vi är borta, sa Lisa och kollade mot utgången. - Så, nu är det bara att vänta. Men lyssna! Dom hörde små tassande steg lite längre bort. Amanda jag tror att monstret känner doften av soppan och kommer hit, sa Lisa väldigt, väldigt tyst, nästan som en viskning. Lisa var väldigt nervös men, hon kände sig inte ett dugg rädd för monstret. Nu såg tjejerna ett par röda ögon som stack fram mellan två hyllor. - Åh, nu är monstret här, sa Lisa och kände hur hennes hjärta bankade hårdare och hårdare ju närmare monstret kom. Monstret sprang fram till soppan och började äta. - Eh, hej lilla monster, sa Amanda nervöst. - Jag heter faktiskt Tigris och vad vill ni? sa monstret med en raspig röst. Amanda tyckte rösten lät som om den tillhörde någon dom var väldigt förkyld. - Ursäkta, Tigris är du förkyld eller nåt? sa Amanda.
- Ja, jag känner mig lite krasslig faktiskt, sa Tigris. Men vad vill ni egentligen? - Jo, vi undrar om du vill hjälpa oss att skrämma Mikaela, vår väldigt elaka klasskompis? - Jo, jag hade själv en elak kattkompis, så jag vet hur det är. - Sch, jag hör fotsteg, sa Amanda. Det är Sura Sara och det ser ut som hon väntar på någon men, kom nu så går vi till Mikaela. - Hej, Mikaela, sa Lisa och log. - Vad vill du nu då? sa Mikaela elakt och log. - Dags att komma fram nu Tigris. Tigris tog ett stort kliv framåt och väste högt. - Aaaaaaaa! Vad är det där och förlåt, för allt, sa Mikaela med tårar i ögonen. Mikaela, Julia och Vendela stod bara och glodde på monstret som just nu höll på att putsa tassarna - Men, vad ska du säga till Sura Sara när hon kommer hit då, sa Mikaela som fortfarande var lite rädd efter att monstret hade kommit fram. - Jag har ingen aning men, vet du det Tigris? Hallå Tigris? - Skit i henne det var väl så att hon blev rädd för alla människor bara, sa Amanda. Kom så går vi, jag tror inte jag vill vara här längre.
Kapitel 9: Sanningen Lisa skyndade sig till skolan nästa morgon för att prata med Tigris om hon fortfarande skulle vara kvar. - Tigris, Tigris var är du? ropade Lisa. - Jag e här borta, ropade Tigris tillbaks. - Vart? Jag ser dig inte, ropade Lisa. - Leta då! Noga! sa Tigris och skrattade ett märkligt gulligt skratt på en sån hemsk varelse. Lisa letade och tillslut hittade hon ett litet hål i golvet där hon såg en svans som hon visste tillhörde Tigris. - Hej Tigris, bor du här? frågade Lisa. - Nej, egentligen inte men jag blev förflyttad hit, sa Tigris. - Tack för hjälpen, ursäkta om jag frågar men hur kom du hit? Jag tänkte att monster brukar väl ändå inte bo i en skolkällare eller? - Nej, jo nu ska jag berätta för dig, sa Tigris. Det var så här att jag var en helt Mjau, mjau lät det nerifrån hålet där Tigris satt och målade tassarna. - Ursäkta, mina ungar, dom är väl hungriga antar jag, sa Tigris. - Har du ungar? frågade Lisa glatt. - Ja men, nu fortsätter jag berätta hur jag hamnade här, i eran skolkällare, sa Tigris. Jo, som sagt, jag var en helt vanlig katt som lekte med mitt garnnystan i vardagsrummet när min matte kom. Hon höll på att experimentera väldigt mycket, även fast det var hennes jobb. För egentligen var hon skollärare, hon tog med mig till ett laboratorium, där togs en massa prover och andra kemigrejer, alltså sånt som ingen kan nåt om, bara dom smarta och hon är smart. Sen blev jag nedsövd och när jag vaknade upp var jag stor och hemsk. Jag kunde till och
med prata människospråk. Sedan visade sig det att hon jobbade på den här skolan, hon ville inte att någon skulle hitta mig så hon gömde mig här. - Men vem är din matte då? frågade Lisa. - Sara, hon som är kemilärare, sa Tigris. Hon tänkte skicka mig till Indien så fort hon fick chansen men, det fanns ett problem. Det var Alexandra, jag fick veta att hon är polis som jobbar här under ett tag. - Så om inte Alexandra skulle jobba här, så skulle du vara i Indien, sa Lisa. Men vem var det som skrev affischen och den där dikten då? - Det var Alexandra, som skrev affischen för att varna alla, men Sara skrev om den för att ingen skulle få veta nåt om mig och Sara visste att du visste om mig, så det var hon som skrev dikten för att skrämma dig. Plus det var också tack vare dig som jag inte är i Indien. - Jag vet, sa Lisa men mer hann hon inte säga förrän hon hörde att någon låste upp källardörren. Dörren öppnades och Alexandra kom in i källaren. - Lisa, vad gör du här? undrade Alexandra. - Jag pratar med Tigris, sa Lisa. - Jaså, du menar monstret som står bakom dig, och som håller på att borstar svansen, sa Alexandra. Okej, jag är polis och jag jobbar här för att Tigris är ett monster och jag försöker göra så att Tigris blir en vanlig katt igen och jag tror att jag har det rätta medlet för det. Så här Tigris drick detta. Det kan ha en smak av kaffe, men du vill väl bli normal. - Okej ge mig kaffet då, sa Tigris. Tigris drack upp vätskan och förvandlades snabbt till en katt igen. - Wow, Tigris du är en katt igen! sa Lisa med förvånad röst. - Jag vet eller hur är jag söt, men jag kan fortfarande prata, sa Tigris och jag måste ha en matte, men vem?
- Tigris jag är ledsen att du fortfarande kan sa Alexandra. - Sssch... avbryt inte, jag vill att Lisa ska ta hand om mig, för då kan vi snacka hela natten lång, skrek Tigris. - Vill du verkligen det?! frågade Lisa med glad röst. Jag har alltid velat ha en katt, men jag tänkte mig aldrig att den skulle kunna prata. - Nä, men ta med mig hem nu då, sa Tigris. - Kom nu så går vi upp, sa Alexandra. Alla var nöjda och när dom kom upp till korridoren såg dom flera polisbilar stå ute på skolgården och Sara satt i en av dom. - Hej, Lisa vad är det som har hänt? undrade Amanda. - Jo, jag är Tigris nya matte, och Sara var den gamla, och Alexandra är polis, sa Lisa. - Va! Är det där Tigris? Hon är ju jättesöt, men kommer du att jobba kvar här Alexandra? - Ja, det kommer jag, sa Alexandra. Från början var det inte tänkt så men, ja trivs så bra här, så jag tänker stanna kvar, vill ni ha fika? Jag bjuder. - Ja, gärna, sa tjejerna och så gick dom iväg. Med Tigris efter sig.