Årsredovisning 2013 1 (44)
2 (44)
Innehåll Sid. Resultatredovisning 4 1. Verksamhet 4 1.1. Myndighetens bedömning av verksamheten - problemanalys 4 1.2 Antal adopterade m.m. 9 1.3 Beviljade, återkallade och nekade auktorisationer under år 2013 16 1.4 Kostnadsutveckling och renodling av kostnader 19 1.5 Statsbidrag till de auktoriserade adoptionsorganisationerna och 24 riksorganisationer för adopterade 1.6 Tillsyn över de auktoriserade adoptionsorganisationerna 25 1.7 MIA:s informationsverksamhet 28 1.8 Samråd med myndigheter och de adopterades organisationer m. fl. 28 2. Kompetensförsörjning 29 3. Sammanställning av MIA:s kostnader och intäkter uppdelade 32 på verksamhet Finansiell redovisning 34 Resultaträkning 34 Balansräkning 35 Anslagsredovisning 36 Tilläggsupplysningar och noter 37 Sammanställning över väsentliga uppgifter 43 3 (44)
1. Verksamhet Myndigheten för internationella adoptionsfrågor har till uppgift att skapa en hög kvalitet i den internationella adoptionsverksamheten i Sverige. 1.1 Myndighetens bedömning av verksamheten - problemanalys När en familj av olika anledningar inte förmår ta hand om sitt barn kan adoption vara en lösning för att ge barnet en ny familj. I detta sammanhang befinner sig barnet i en mycket utsatt situation. Därför följer enligt svensk lag och internationella konventioner att inga andra intressen får gå före barnets bästa när beslut om adoption ska fattas. MIA bedömer att myndigheten genom sin verksamhet, som redovisas i denna årsredovisning, har bidragit till att den internationella adoptionsverksamheten i Sverige håller hög kvalitet. Uppgiften blir dock allt svårare. Den internationella adoptionsverksamheten har på senare år genomgått en snabb och omfattande förändring. Anpassning till den förändrade verkligheten förutsätter samverkan mellan flera myndigheter. Adoptionsprocessen har blivit längre, alltmer komplicerad och känslomässigt påfrestande för de som vill adoptera. Samtidigt minskar antalet adoptioner (på tio år har antalet adoptioner till Sverige genom förmedling av adoptionsorganisationer minskat från 992 till 341, dvs. med ca 65 %) vilket innebär svårigheter att upprätthålla kompetens och kapacitet hos kommuner och adoptionsorganisationer. Av de barn som adopteras har många behov av medicinsk och psykiatrisk behandling. Vidare har de administrativa processerna i flera adoptionsländer blivit mer omfattande. Detta ställer större krav än tidigare på adoptionssökande, kommuner och adoptionsorganisationer. För MIA innebär utvecklingen ett ökat arbete med auktorisation, tillsyn och information. De flesta barn har i förväg kända särskilda behov Majoriteten av de barn som adopteras internationellt har i förväg kända särskilda behov på grund av sjukdomar, funktionsnedsättning och svår social bakgrund. Många barn är äldre än tre år och det är vanligt att de biologiska föräldrarna har fråntagits föräldrarätten. Även barn över tre-fyra års ålder och syskongrupper betraktas vanligtvis som barn med särskilda behov. Barnens i förväg kända särskilda behov ökar kraven på adoptionssökandes lämplighet. Kommunerna har ansvar för förberedelse, lämplighetsbedömning och stöd efter adoptionen. Deras handläggare behöver uppdaterad information om vilka barn som är aktuella för internationell adoption och om det stöd adoptivföräldrar kan behöva. När det gäller medgivandeutredningar saknas systematiska och väl beprövade utredningsmetoder. Samtidigt som kommunerna behöver mer kunskap för handläggningen vid internationell adoption minskar antalet adoptioner. Det som tidigare varit en sällanfråga blir för många 4 (44)
kommuner en sällsynt fråga. Ett utökat regionalt samarbete skulle kunna underlätta handläggningen av adoptionsfrågor och utveckla adoptionskunskapen i landet. Att skicka en adoptionsansökan till utlandet innebär en mängd svåra etiska ställningstaganden. När det gäller flera ursprungsländer ställs de sökande inför att välja vilka diagnoser/funktionsnedsättningar/ övriga särskilda behov som de är öppna för och vilka de inte kan tänka sig. Många sökandes enda möjlighet att hinna adoptera, innan de blivit för gamla för att få ett nytt medgivande, är att hos adoptionsorganisationerna ansöka om att adoptera barn med särskilda behov. För att kunna fatta välgrundade beslut behöver de emellertid kunna leva sig in i hur det skulle vara att adoptera ett barn med en specifik diagnos och samtidigt göra en realistisk bedömning av sin omsorgskapacitet och om de skulle klara av att bli föräldrar till det tänkta barnet. De behöver fundera över vilka prioriteringar de skulle behöva göra om barnets vårdbehov blir omfattande eller om barnet kommer att behöva extra mycket stöd. När de adopterade barnen kommer till Sverige behövs ofta fortsatt utredning och behandling och samhället behöver ha en beredskap för detta. Det går inte att förutsäga vilka medicinska behov de barn som adopteras internationellt har. Det är komplicerat att bedöma hälsotillståndet hos barn som kan ha erfarenheter av bristande omsorg och som nyss har fått en ny familj. Det ställer krav på hälso- och sjukvården att med relativt kort framförhållning ha en beredskap att möta nyblivna adoptivfamiljer. Vidare kan insatser komma att behövas på lång sikt. Det är även då viktigt att hälso- och sjukvården kan väga in adoptionsperspektivet vid bedömning och behandling av adopterade personers hälsotillstånd. Utmaningar för adoptionsorganisationerna Adoptionsorganisationernas verksamhet finansieras i huvudsak av adoptionsavgifterna. Då antalet adoptioner sjunker minskar deras resurser. Många av de barn som adoptionsorganisationernas nuvarande samarbetskontakter i utlandet söker familj till motsvarar inte de barn de adoptionssökande anser sig kunna ta emot. Organisationerna försöker etablera nya samarbetskontakter eftersom de inte kan finna adoptionssökande som kan/vill ta emot de barn som organisationerna ges möjlighet att placera från sina befintliga kontakter. Till följd av utvecklingen inom adoptionsområdet fattade Familjeföreningen för internationell adoption, FFIA, under hösten 2013 beslut att avveckla sin förmedlingsverksamhet under 2014. Samtidigt som adoptionsorganisationernas resurser har minskat har förmedlingsarbetet blivit alltmer resurskrävande. När de flesta barn som adopteras har i förväg kända särskilda behov och de sökande ställs inför svåra etiska ställningstaganden behövs mer kvalificerad vägledning och stöd än tidigare. Till skillnad från för några år sedan är det numera vanligt att adoptionsorganisationerna från sina utländska kontakter får i uppdrag att leta efter lämpliga föräldrar till ett visst barn. Organisationernas s.k. matchningsförslag ska sedan 5 (44)
godkännas av de utländska myndigheterna. Detta ställer stora krav på organisationernas kompetens. Vidare innebär de långa väntetiderna att varje adoptionsärende medför mer arbete. Det torde vara svårt för adoptionsorganisationerna att utveckla sin kompetens och öka sin kapacitet samtidigt som de tvingas anpassa sin organisation till det markant minskade antalet adoptioner. Adoptionsorganisationernas arbete försvåras också av att den administrativa processen i många ursprungsländer har blivit mer omfattande. I flera ursprungsländer finns vidare en oro för hur det går för de barn som adopteras internationellt. Myndigheterna kräver då utförligare utredning före och mer omfattande återrapportering efter adoptionen. Adoptivfamiljernas behov av stöd Adoptivfamiljer behöver i allt större utsträckning samhällets stöd efter adoptionen. Det kan vara i form av rådgivning och praktisk avlastning från socialtjänsten, medicinsk behandling i sjukvården och behandlingskontakter i barnpsykiatrin. MIA får från adoptionsorganisationerna, barnhälsovården och kommunerna återkommande signaler om att det förekommer svårigheter i adoptivfamiljer som tagit emot barn med särskilda behov. Föräldrar som tar emot barn med svåra erfarenheter behöver särskilt stöd för att minska risken för att föräldrarna inte ska klara av att ta hand om barnet. MIA får från olika håll uppgifter om att många adopterade barn börjar i förskolan innan barnet fått en trygg relation till sina nya föräldrar. Då syskongrupper och barn i skolåldern adopteras väcks också frågor rörande föräldraledighet och uppskjutande av skolstart. Adoptivföräldrar uppmuntras under föräldraförberedelsen att söka råd och stöd efter adoptionen men många kommuner i landet har inte något adoptionskompetent stöd att erbjuda. De yrkesverksamma som möter adoptivfamiljerna måsta ha kunskap om den speciella situation en adoption kan innebära. Forskning visar att relativt små tidiga insatser kan stimulera en god utveckling och förebygga framtida problem. Ett generellt erbjudande skulle normalisera nybildade adoptivfamiljers eventuella behov av stöd. Det vore önskvärt om adoptivföräldrar kunde erbjudas rådgivning och stöd på samma sätt som familjehemsföräldrar. Socialnämndens familjehemssekreterare torde ha den rätta kompetensen för att ge ett sådant stöd. 6 (44)
Stöd till adopterade som söker sitt ursprung I mars 2013 lämnade MIA ett förslag till Socialdepartementet om hur praktiskt stöd till adopterade som söker sitt ursprung kan organiseras. Adoptionsorganisationernas möjligheter att hjälpa de adopterade minskar. Utifrån behovsanalys och inhämtad information samt synpunkter från bl.a. adopterades organisationer och adoptionsorganisationerna menar MIA att stöd till adopterade bör vara en statlig angelägenhet. Myndighetens förslag är att MIA:s uppdrag ska utökas så att MIA får ansvar för att ge individuellt stöd till adopterade som söker sitt ursprung. Redan nu ger MIA visst begränsat stöd till adopterade som söker sitt ursprung. Under 2013 ökade emellertid antalet enskilda ärenden om adopterades ursprung hos MIA med ca 20 procent jämfört med föregående år. MIA har med sitt nuvarande uppdrag inte möjlighet att ge det stöd som behövs och inte kapacitet att inom sin nuvarande organisation hantera det ökande antalet ärenden. Det är angeläget att samhället tar ett ansvar för dessa frågor. De som efterfrågar hjälp att söka sitt ursprung vet inte vart de ska vända sig och efterfrågar information. MIA avvaktar nu besked om hur regeringen ställer sig till förslaget. Enskilda adoptioner Vid de s.k. enskilda adoptionerna, d.v.s. adoptioner som inte förmedlas av de auktoriserade adoptionsorganisationerna, finns särskilda svårigheter att bedöma om en adoptionsplacering är i barnets intresse. Det gäller vid adoption av redan kända barn, ofta släktingbarn, som är bosatta i sitt hemland när frågan prövas av svenska myndigheter. En del av dessa barn lever i fungerande familjer i hemlandet. Detta är emellertid en fråga som inte omfattas av den prövning MIA ska göra av ärenden om tillåtligheten av enskild adoption. Det är angeläget att det i barnets hemland utreds om den planerade adoptionen är till barnets bästa. I länder som inte anslutit sig till 1993 års Haagkonvention finns det emellertid inget krav på att detta måste göras. Det finns inte heller något krav på att en sådan utredning måste ingå i det svenska beslutsunderlaget. En utredning (2008 års adoptionsutredning, Ju 2007:17), som i juli 2009 redovisade sitt betänkande Modernare adoptionsregler (SOU 2009:61), har behandlat bl.a. denna fråga. MIA anser att det är mycket viktigt att utredningens förslag genomförs, då den innehåller många angelägna förslag som syftar bl.a. till att stärka barnets bästa vid internationell och nationell adoption, inte minst gäller detta utredningens förslag kring de enskilda adoptionerna. 7 (44)
1993 års Haagkonvention Till 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner är nu 93 stater anslutna, vilket innebär att denna konvention är en av de Haagkonventioner som flest stater har anslutit sig till. Många stater som är bundna av konventionen har dock ännu inte helt anpassat sin lagstiftning och administration till konventionens krav. Haagkonferensens Permanenta Byrå har tagit fram en Guide to Good Practice No 1. Den publicerades 2008 (se www.hcch.net). Vidare har Haagkonferensen år 2013 publicerat Guide to Good Practice No 2 on Accreditation and Adoption Accredited Bodies. Syftet med Guiderna är att underlätta och förbättra tillämpningen av konventionen och de har stor betydelse för arbetet. Samtliga 32 ursprungsländer som samarbetat med de svenska adoptionsorganisationerna under år 2013 har anslutit sig till barnkonventionen. Vidare har 23 av dessa ursprungsländer anslutit sig till 1993 års Haagkonvention. Dessa länder är Bolivia, Bulgarien, Colombia, Ecuador, Estland, Filippinerna, Indien, Kazakstan, Kenya, Kina, Lesotho, Litauen, Madagaskar, Montenegro, Panama, Polen, Slovakien, Sri Lanka, Sydafrika, Thailand, Tjeckien, Ungern och Vietnam. De ursprungsländer som inte har anslutit sig till Haagkonventionen är Etiopien, Ghana, Kirgizistan, Nigeria, Republiken Korea, Ryssland, Serbien, Taiwan och Zambia. Flera av dessa länder förbereder dock en anslutning till konventionen. Krav på bilaterala avtal Det börjar bli vanligare att ursprungsländer kräver att bilaterala avtal ingås med mottagarländerna, vilket medför en ökad arbetsbelastning på bl.a. MIA. Avtalskraven gäller även om länderna är anslutna till 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Tidigt under hösten 2013 stoppade ryska Högsta Domstolen pågående adoptioner till Sverige. Från Ryssland har Sverige mottagit ett utkast till bilateralt avtal angående adoptionssamarbete mellan länderna. Regeringen har arbetat intensivt för att lösa den humanitära situationen för barnen och de aktuella svenska familjer som hade pågående ärenden i Ryssland. Vidare har regeringen inlett diskussioner med Ryssland kring avtalet. MIA har bistått regeringen i detta arbete. Situationen var inte löst vid årsskiftet 2013/2014 och arbetet kommer därför att fortsätta under 2014. Pågående utredningsarbete i Danmark I Danmark har en utredning tillsatts med uppdrag att göra en helhetsanalys med särskilt fokus på internationella adoptioner. Frågor rörande vilka länder Danmark ska samarbeta med, organiseringen av adoptionsförmedlingen, tillsyn, förberedelse av och stöd till adoptivfamiljer m.m. ska utredas. Den danska utredningen, som ska bli klar under 2014, kan förväntas bli av stort intresse även för svenska förhållanden. 8 (44)
1.2 Antal adopterade m.m. Cirka 50 000 barn har kommit till Sverige genom internationell adoption sedan år 1969. År 2013 kom 341 barn till Sverige för adoption genom auktoriserade adoptionsorganisationer mot 466 under år 2012 och 538 under år 2011. Under 1970- och 1980-talen uppgick antalet internationella adoptioner till som högst 1 800 barn per år. Under åren 2004-2008 kom i genomsnitt 798 adoptivbarn per år genom auktoriserade organisationer, men de senaste fem åren (2009-2013) har antalet sjunkit till 550 barn i genomsnitt. Anlända adoptivbarn genom auktoriserade adoptionsorganisationer år anlända barn år anlända barn 1981 1 271 1998 825 1982 1 143 1999 942 1983 1 404 2000 862 1984 1 279 2001 915 1985 1 393 2002 1 008 1986 1 354 2003 920 1987 1 142 2004 992 1988 920 2005 941 1989 701 2006 765 1990 680 2007 681 1991 785 2008 610 1992 847 2009 750 1993 754 2010 655 1994 842 2011 538 1995 799 2012 466 1996 832 2013 341 1997 765 totalt 29 122 9 (44)
Nedanstående tabell och diagram visar antalet anlända barn genom adoptionsorganisationer samt könsfördelning åren 2004-2013. Anlända barn genom auktoriserade adoptionsorganisationer samt könsfördelning år totalt flickor pojkar 2004 992 710 282 2005 941 634 307 2006 765 446 319 2007 681 394 287 2008 610 320 290 2009 750 345 405 2010 655 267 388 2011 538 216 322 2012 466 199 267 2013 341 127 214 1200 1000 800 600 400 200 0 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 år totalt flickor pojkar 10 (44)
Antalet anlända barn under åren 2007 2013 genom respektive adoptionsorganisation Organisation 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Adoptionscentrum 465 381 453 391 338 272 180 Adoptionsföreningen 4 11 4 7 6 6 2 La Casa, ALC Barnen Framför Allt - 74 73 112 108 117 107 108 Adoptioner, BFA-A Barnens Vänner - interna- 38 44 64 69 34 44 33 tionell adoptionsförening, BFA-A Familjeföreningen för interna- 100 101 117 80 43 37 18 tionell adoption, FFIA Summa 681 610 750 655 538 466 341 Antalet anlända barn genom adoptionsorganisationer från de vanligaste adoptionsländerna åren 2005 2013 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Kina 452 325 273 197 245 184 107 90 59 Taiwan 5 5 10 29 46 54 45 42 32 Kenya - - - - 9 14 24 23 29 Sydafrika 47 37 41 39 38 28 30 22 25 Colombia 48 46 35 40 50 71 77 40 23 Ryssland 30 46 2 9 17 20 26 33 21 Rep. Korea 102 90 69 77 95 74 60 49 19 Polen 25 12 21 17 13 18 12 14 17 Tjeckien 4 2 3-6 9 9 12 17 Litauen 6 6 10 7 12 15 11 12 12 Etiopien 36 27 34 36 33 29 24 15 11 Estland 6 7 7 9 7 10 9 9 8 Thailand 21 21 26 14 15 17 11 14 7 Filippinerna 7 10 5 8 7 7 5 7 7 11 (44)
Nedanstående tabell visar barnets ålder då familjen fick barnet i sin vård. Uppgifterna är hämtade från MIA:s enkät till alla som adopterat genom en adoptionsorganisation år 2012. Svarsfrekvensen var 81 %. Tabellen visar familjer som adopterat ett barn. Utvecklingen går mot att barnen blir äldre då familjerna får dem i sin vård. År 2008 var ca 39 % av barnen under ett år, men 2012 var endast ca 18 % under ett år. År 2008 var ca 11 % av barnen tre år eller äldre, medan motsvarande andel för år 2012 uppgick till ca 19 %. Barnets ålder då familjen fick barnet i sin vård 45 40 35 2008 2009 2010 2011 2012 30 25 20 15 10 5 0 ej fyllt 1 år fyllt 1,men inte 2 år fyllt 2 år,men inte 3 år fyllt 3,men inte 4 år fyllt 4 år,men inte 5 år fyllt 5 år,men inte 6 år över 6 år 12 (44)
Statistiska Centralbyrån har tagit fram uppgifter om antal utomnordiska barn i åldern 0-17 år (dvs. ej fyllda 18 år) som invandrat till Sverige med anknytning till adoptivförälder eller annan person sedan 2005 (MIA bildades 2005) och som senast ett år senare är adopterade. Uppgifter för åren 2012 och 2013 föreligger för närvarande inte. I statistiken ingår inte barn som adopterats när adoptivfamiljen var bosatt utomlands och som därefter invandrat tillsammans med sina adoptivföräldrar till Sverige och inte heller barn som i annat fall invandrat samtidigt som anknytningspersonen. Adopterade barn (0-17 år) enligt folkbokföringen invandringsår adopterade senast ett år senare 2005 1011 2006 805 2007 728 2008 691 2009 828 2010 729 2011 630 Enskild adoption Den eller de som vill adoptera ett barn från utlandet ska enligt huvudregeln anlita en auktoriserad adoptionsorganisation. Detta gäller dock inte enstaka fall av adoption som avser släktingbarn eller där det annars finns särskilda skäl att adoptera utan förmedling av en auktoriserad adoptionsorganisation. MIA ska i sådana fall, innan barnet lämnar landet, pröva om förfarandet är godtagbart. Samma krav på medgivande från socialnämnden och genomgången föräldrautbildning gäller vid dessa s.k. enskilda adoptioner som vid adoptioner förmedlade av adoptionsorganisationer. 13 (44)
Nedanstående tabell visar antalet inkomna ärenden om prövning av om särskilda skäl att adoptera utan anlitande av en auktoriserad adoptionsorganisation föreligger och om förfarandet vid enskild adoption är godtagbart. MIA:s prövning av ärenden om enskild adoption år ärenden 2009 50 2010 53 2011 42 2012 44 2013 32 I ärenden om enskild adoption där barnets hemvistland är anslutet till 1993 års Haagkonvention ska konventionens bestämmelser följas. MIA är centralmyndighet enligt konventionen och förmedlar de handlingar som enligt konventionen ska lämnas till det andra landet. Nedanstående tabell visar antalet inkomna ärenden om förmedling av handlingar enligt Haagkonventionen till det andra landet. MIA:s förmedling av handlingar i ärenden om enskild adoption år ärenden 2009 13 2010 21 2011 11 2012 16 2013 13 14 (44)
Utfärdande av s.k. artikel 23-intyg En adoption som, enligt intyg av den behöriga myndigheten i den stat där adoptionen har ägt rum, har genomförts i enlighet med Haagkonventionen erkänns automatiskt i de övriga fördragsslutande staterna. MIA utfärdar dessa s.k. artikel 23-intyg när adoptionen har ägt rum i Sverige. Nedanstående tabell visar antalet inkomna ärenden om utfärdande av artikel 23-intyg. MIA:s utfärdande av artikel 23-intyg år ärenden 2009 49 2010 65 2011 97 2012 44 2013 23 Godkännande av utländska adoptionsbeslut Utländska adoptionsbeslut erkänns automatiskt i Sverige om den eller de sökande var medborgare i eller hade hemvist i den aktuella staten när beslutet meddelades. Om barnet var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige när beslutet meddelades krävs dock att adoptionsbeslutet godkänns av MIA för att det ska gälla i Sverige. Även i vissa andra fall kan MIA godkänna ett utländskt adoptionsbeslut. Nedanstående tabell visar antalet inkomna ärenden om godkännande av utländska adoptionsbeslut. MIA:s godkännande av utländska adoptionsbeslut år ärenden 2009 25 2010 35 2011 45 2012 30 2013 27 15 (44)
1.3 Beviljade, återkallade och nekade auktorisationer under år 2013 Auktoriserade adoptionsorganisationer under år 2013 Under år 2013 har nedan angivna fem organisationer haft auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling i Sverige (beviljad av MIA för samtliga t.o.m. den 31 december 2015). Adoptionscentrum Adoptionsföreningen La Casa (ALC) Barnen Framför Allt - Adoptioner (BFA-A) Barnens Vänner - internationell adoptionsförening (BV) Familjeföreningen för internationell adoption (FFIA) Organisationerna har dessutom varit beviljade auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling i sammanlagt 32 ursprungsländer, se tabell sid. 17. MIA:s auktorisationsbeslut för respektive berörd organisation gällde t.o.m. den 31 december 2013 för samtliga dessa länder med undantag för Kirgizistan, Taiwan och Vietnam, se tabellen. Samtliga adoptionsorganisationer är ideella organisationer med medlemsantal varierande upp till ca 5500 personer. 16 (44)
De auktoriserade adoptionsorganisationerna har under år 2013 haft auktorisation för följande länder Adoptions- ALC BFA-A BV FFIA Land/Organisation centrum Bolivia x x x Bulgarien x x x Colombia x x x Ecuador Estland Etiopien Filippinerna Ghana x x x x x Indien x x x Kazakstan Kenya x x x x Kina x x x Kirgizistan x 1) Lesotho Litauen Madagaskar Montenegro Nigeria Panama Polen Republiken Korea x x x x x x Ryssland x x Serbien Slovakien x Sri Lanka x x x Sydafrika x Taiwan x 2) x x Thailand x x x Tjeckien Ungern x x Vietnam x x x 3) Zambia 1) Fr.o.m. 2013-07-01 2) Fr.o.m. 2013-03-06 3) T.o.m. 2013-12-18 x x x x x x 17 (44)
Beviljade, återkallade och nekade auktorisationer under år 2013 Adoptionscentrum har under år 2013 ansökt om och beviljats auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling i Bolivia, Bulgarien, Ecuador, Estland, Filippinerna, Kina, Lesotho, Madagaskar, Montenegro, Panama, Republiken Korea (Sydkorea), Ryssland, Serbien, Sydafrika, Thailand, Vietnam och Zambia (beviljade t.o.m. den 31 december 2015) samt Etiopien, Ghana, Indien, Kirgizistan och Taiwan (beviljade t.o.m. den 31 december 2014). Adoptionscentrum ansökte under år 2013 också om förnyad auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling i Colombia, Kenya och Nigeria. Dessa ansökningar var vid verksamhetsårets utgång ännu under handläggning varför tidigare auktorisationsbeslut för Adoptionscentrum avseende Colombia, Kenya och Nigeria gäller i avvaktan på MIA:s beslut. Dessutom ansökte Adoptionscentrum under år 2013 om auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling i Ungern. Ansökan var vid verksamhetsårets utgång ännu under handläggning. ALC ansökte under år 2013 om auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling i Colombia. Ansökan var vid verksamhetsårets utgång ännu under handläggning varför tidigare auktorisationsbeslut för ALC avseende Colombia gäller i avvaktan på MIA:s beslut. BFA-A har under år 2013 ansökt om och beviljats auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling i Bolivia, Bulgarien, Litauen, Polen, Ryssland, Slovakien, Taiwan, Thailand, Tjeckien, Ungern och Vietnam (beviljade t.o.m. den 31 december 2015) samt Indien (beviljad t.o.m. den 31 december 2014). BFA-A ansökte också under år 2013 om förnyad auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling i Kenya. Ansökan var vid verksamhetsårets utgång ännu under handläggning varför tidigare auktorisationsbeslut för BFA-A avseende Kenya gäller i avvaktan på MIA:s beslut. Dessutom ansökte BFA-A under år 2013 om auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling i Sri Lanka, men återkallade därefter sin ansökan. BV har under år 2013 ansökt om och beviljats auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling i Bulgarien, Kina och Taiwan (beviljade t.o.m. den 31 december 2015). BV ansökte också under år 2013 om förnyad auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling i Kenya. Ansökan var vid verksamhetsårets utgång ännu under handläggning varför tidigare auktorisationsbeslut för BV avseende Kenya gäller i avvaktan på MIA:s beslut. 18 (44)
FFIA har i oktober 2013 beslutat att avveckla sin adoptionsförmedlingsverksamhet under år 2014. FFIA har, mot denna bakgrund, under år 2013 ansökt om och beviljats auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling i Bulgarien, Colombia, Indien, Kazakstan, Kenya, Kina, Sri Lanka, Thailand och Ungern t.o.m. den 31 december 2014 för att slutföra de pågående ärenden där ansökningshandlingar har sänts till respektive ursprungsland senast den 31 december 2013. FFIA har dessutom i december 2013 begärt att få dra tillbaka sin auktorisation för adoptionssamarbete med Vietnam. MIA har den 19 december 2013 återkallat FFIA:s auktorisation för Vietnam. Bright Star Adoption Center (BSAC) ansökte under år 2013 om auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling i Sverige och Etiopien. MIA avslog ansökan avseende internationell adoptionsförmedling i Sverige då det bl.a. inte stod klart att BSAC skulle komma att förmedla adoptioner på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt, utan vinstintresse och med barnets bästa som främsta riktmärke. Det fanns även stora brister i BSAC:s ansökan om auktorisation för Etiopien. Då auktorisation för Sverige är en förutsättning för auktorisation i ett annat land avslog emellertid MIA ansökan om auktorisation för Etiopien redan på den grunden att auktorisation för Sverige saknades. Beslutet har inte överklagats. Adoptia - internationell adoptionsförening ansökte under år 2013 om auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling i Sverige och Etiopien, men återkallade sina ansökningar varvid MIA avskrev ärendena från vidare handläggning. 1.4 Kostnadsutveckling och renodling av kostnader Adoptionskostnadernas utveckling för familjer som adopterat Familjernas adoptionskostnader består dels av de avgifter som betalas till sammanslutningen som ombesörjer förmedlingen av barnet till de sökande och dels kostnader därutöver för översättning, legalisering m.m. Familjernas adoptionskostnader består dessutom av kostnader för resa och uppehälle i samband med att barnet hämtas från sitt ursprungsland. Avgiften till sammanslutningen kan delas upp i två delar; en Sverigedel och en utlandsdel. Sverigedelen avser kostnader för sammanslutningens arbete i Sverige och utlandsdelen hänför sig till sammanslutningens kostnader i utlandet. Antalet anlända barn minskade med ca 13% från 2011 till 2012 (jämfört med en minskning på ca 18 % från 2010 till 2011). Sett över en längre tidsperiod har det också skett en minskning av antalet anlända barn. Från 2008 till 2013 har antalet adoptioner minskat med ca 44 %. Handläggningstiden för respektive ärende har dock ökat bl.a. på grund av att det är en större andel barn med särskilda behov som är aktuella för internationell adoption samt 19 (44)
att ursprungsländerna ställer allt högre krav på sökanden och adoptionsorganisationerna. I många länder är vistelsetiden lång vilket också leder till ökad administration, krav på tillgänglighet och också i många fall ökade kostnader för resor för adoptionsorganisationerna och familjerna. Även valutakursförändringar påverkar storleken på adoptionskostnaderna. Vid adoption av syskongrupper är avgifterna delvis annorlunda. Kostnadsutvecklingen för familjer som adopterat genom auktoriserad adoptionsorganisation redovisas i följande sammanställning Adoptionsorganisationernas avgifter för kostnader i År År År År År 2008 2009 2010 2011 2012 tkr tkr tkr tkr tkr 1. Sverige 60 60 63 70 78 2. Ursprungslandet 63 78 68 69 65 Summa genomsnittlig avgift 123 138 131 139 143 till organisationerna Övriga kostnader som familjen betalar för 3. Översättning, bestyrkande av handlingar 9 10 11 13 14 4. Resa och uppehälle 43 49 52 59 58 Summa genomsnittlig kostnad för familjen 175 197 194 211 215 Källa: De auktoriserade adoptionsorganisationerna. Förklaring: Uppgifterna bygger på samtliga adoptioner respektive år. Underlag har inhämtats från adoptionsorganisationerna. De har redovisat sina avgifter per land (p. 1 och 2) och beräknade övriga kostnader per land (p. 3 och 4). Genomsnittskostnaden är ett vägt medelvärde. 20 (44)
Exempel på hur mycket en adoption från ett antal olika länder, utvalda bl.a. ur ett geografiskt perspektiv, kostar för en familj (adoptionsavgifter och beräknade egna kostnader). Land/År 2010 2011 2012 Vistelsetid i landet** Bolivia 203 170 223 678 214 618 ca 6-8 veckor Bulgarien* 207 696 216 014 216 896 ca 1 vecka +2 veckor (två resor) Ecuador 228 975 251 975 280 675 ca 8-12 veckor Etiopien 162 475 174 475 190 425 ca 2-3 veckor Kenya* 281 936 296 926 289 879 ca 8-10 månader Kina* 181 987 184 266 191 557 ca 2-3 veckor Polen 149 865 159 442 161 761 ca 0,5 vecka + 3-7 veckor (två resor) Sydkorea 235 475 242 475 251 875 ca 3-4 veckor (sedan augusti 2012, tidigare ca 1 vecka) Thailand* 120 683 125 017 132 504 ca 2 veckor Källa: Landrapporter (tabell 2) avseende uttagna avgifter för kostnader i Sverige och utlandet samt familjens egna kostnader. * Flera organisationer har varit verksamma i landet och vi har därför räknat fram en genomsnittlig avgift Kenya AC, BFA-A, BV, FFIA. Kina AC, BV, FFIA Bulgarien AC, BFA-A Thailand AC, BFA-A, FFIA **Vistelsetiderna är de uppskattade vistelsetiderna och varierar för familjer. Angivna tider är ett genomsnitt för åren 2010-2012. Det statliga adoptionsbidraget på 40 000 kr har varit oförändrat sedan år 2000 då bidragets andel av den genomsnittliga kostnaden var 36 %. För år 2012 motsvarade det statliga bidraget 18,6 % av totalkostnaderna (jämfört med 19 % år 2011). 21 (44)