Vad var det för något? Varför var den här? Vem var det som ville ha hennes uppmärksamhet? Ville den göra henne illa? Therese hade så många frågor, kommer hon nånsin få veta sanningen!?
Kapitel 1: Ljudet - Hörde du? sa Therese - Therese! Gå ner och hämta papper i källan! sa Måns med en hög och stark röst - Ja Therese gå till källarn nu, eller är du rädd för spöken!? Erik ska alltid retas. Men han är inte den värsta, den värsta är dum Måns, vår lärare. Han säger aldrig till Erik bara för att Måns är Eriks farbror. Det märks att dom är släkt. - Får Isabel följa med? - Ja, bara jag slipper höra ditt tjat! Här har ni nycklarna. Och så gick dom och tog på sig skorna. - Vi slipper iallafall kemilektionen, sa Isabel glatt -Mm, det är ju tur, men att gå ner i källaren är nästan värre. -Ja det har du rätt i. Dom hade bara varit där en gång innan, men då var hela klassen med. Nu var det ju bara Therese och Isabel. Medan dom gick i trapporna hörde Therese det där ljudet igen. Det lät från källaren. - Hörde du? - Nä, vadå? sa Isabel förvånat
- Ska vi verkligen gå in? - Varför inte? sa Isabel förvånat - Hörde du inte ljudet? - Nä, vaddå? - Äh, jag kanske bara inbillade mig. - Nu går vi in. sa Therese Kapitel 2: Rädslan Varför hade bara Therese hört ljudet? Varför hörde inte Isabel det? Nu var dom inne i källaren. Det luktade fuktigt och golvet var smutsigt. - Jag går och hämtar papperna, så kan du vänta här och hålla upp dörren så att den inte slår igen. sa Isabel - Okej. sa Therese medan hon sopade bort lite sand som hade fastnat på strumpan. Hur vågade Isabel gå in dit själv? Vad var det där? Det såg ut som två röda ögon som stirrade på henne! Det var säkert inbillning. Nu kom Isabel. Therese blev lite skakig när hon tänkte på ögonen, dom hade stirrat på henne. Nu var dom på väg till klassrummet igen. På vägen träffade dom rektorn, Eva. - Hej, vad gör ni här? sa Eva med sin mjuka röst. Therese tycker att Eva är den snällaste på skolan. - Vi har varit nere och hämtat papper till kemin. - Jaha, vill ni följa med in i personalrummet och ta en bulle? - Ja! sa dom i mun på varandra - Jag ska bara gå och kopiera några papper. Jag kan ta med era papper, jag går ju förbi kemisalen. sa Eva Precis när Eva hade gått kom Erik fram från ingenstans. - Har ni varit och fått skäll av Eva? sa han med sin retsamma röst. Vad hände med hans ögon? Dom blev röda! Det var precis dom ögonen hon sett i källaren. Nu kom Eva bakom dom. Therese tittade fram och skulle se om Eriks ögon verkligen hade
varit röda, det var säkert bara inbillning allt det här med röda ögon för när hon tittade på Erik hade han sina vanliga blå ögon. Nu öppnade Eva dörren till personalrummet. - Varsågoda att kliva på. sa Eva - Tack. sa Isabel Dom satt i personalrummets soffa och pratade om allt möjligt.
Kapitel 3:Affischen På fredagen när Therese kom till skolan såg hon skolbladen, dom kommer alltid på fredagar. Therese gick fram och tog ett blad och började läsa: En helt vanlig skola! Allt är som vanligt, va inte oroliga. Det är en helt vanlig skola. Ni kan vara helt lugna skolan är en helt vanlig skola. Inga monster, inga spöken,inget ovanligt. Va helt lugna en helt vanlig skola, en helt vanlig skola! Vilken konstig text, tänkte Therese. Hon vände på bladet, för hon visste att det alltid fanns en baksida och så började hon läsa: En ovanlig skola! Akta er skolan är farlig! Berätta för era föräldrar! Flytta härifrån! Du är i fara om du stannar här! Vi har hört ljud ifrån källaren, det finns bitmärken! Vi har alltså ett monster i skolans källare! Ett monster! Hon vände på bladet, för på nåt sätt kändes de tryggare med den första sidan. Hon hade ju själv hört ljud ifrån källaren!
Kapitel 4: upptäckten På måndagen var Isabelle sjuk, det var tråkigt tyckte Therese. Therese skulle precis gå ut på rast när Måns ropade på henne: - Therese!! - Ja, sa Therese. - Kan du gå ner med den här i källaren, och ta upp en hög vita papper? Han höll upp en stor kartong framför henne. - Okej, sa hon med en suck. Hon vågade inte säga emot. Men hon ville ju inte gå ner där efter att hon läst skolbladet. - Bra! sa han och gav henne nycklarna. Therese tog kartongen. Den var inte speciellt tung, så hon behövde nog inte stanna i trappan. Nu var hon utanför dörren, och så kom hon ihåg det som hänt i veckan när hon och Isabel gick ner i källaren. Nu var det ju både skolbladet och det som hänt dom i veckan som skrämde henne. Utan att tänka på det var hon nu utanför dörren. Men om hon inte hade med sig papperna upp skulle hon få en rejäl utskällning av Måns, och det ville hon minst just nu, för om en vecka var det utvecklingssamtal. Nu eller aldrig! Hon gick smygandes fram till dörren, hon skakade när hon skulle lyfta upp armen för att låsa upp. Nu var dörren upplåst! Hon satte handen på handtaget och öppnade dörren, hon gick försiktigt in och hon började känna den fuktiga lukten. Hon tände lampan, och där precis under lampan såg hon den, den var rufsig, svansen eller om det nu var så lik en svans, den var minst tio gånger mindre än kroppen. Den...eller monstret vände sig om. Ögonen var röda. Monstret morrade. Hon ställde ner kartongen och började försiktigt gå bakåt mot väggen, väggen var kall och hade små utstickande hårda saker. De skavde lite på ryggen. Monstret kom närmare...närmare...nu stod den minst en meter ifrån henne. Den såg ut som en katt, men med rufsig päls, liten svans, det var som om någon hade klippt av svansen, röda ögon och tio gånger större än en vanlig katt. Hon hörde små steg i trappan, hon tänkte: äntligen kommer det någon som kan rädda henne! Vad hände med monstret? Det krympte och pälsen slätade ut sig och ögonen blev gula. Nu såg det ut som en helt vanlig katt. Hon hörde att det kom någon. Hon tittade på dörren. Där stod Måns och så sa han med sin arga röst: - Har du inte hämtat papper än?
- Nä eller... jag hittade dom precis, sa hon nervöst. - Gå du upp, jag kan hämta dom. Katten kom jamande fram till Måns. - Åh du har träffat Gullan, visst är hon snäll? - Gullan? Var det katten han menade?
Kapitel 5: Dikten Nästa dag, alltså tisdag, var Isabelle fortfarande sjuk. Therese satt på sin plats i klassrummet och räknade i matteboken, fast hon hade bara g jort en uppgift på 30 min. För hon satt och tänkte på de som hände igår och om hon skulle berätta det för Isabelle, när hon kom tillbaka. Therese gick fram till Karin, hennes lärare. - Jag går på toa. - Okej, men snabba dig ni har snart kemi sa Karin. - Okej. Therese gick ut till korridoren där dom hade toaletterna. Hon öppnade dörren där det hängde en skylt som det stod "Flickor" på. När hon stängde dörren märkte hon att det satt något på dörren, det var en liten lapp som det stod något på. Hon tände lampan och låste dörren. Hon läste på lappen, det stod: "Vi har träffats, det vet bara du och jag. Du vet vem jag är och jag vet vem du är.du är så töntig som tror på mig." Det såg ut som en dikt. Therese började tänka: Vem hade skrivit den? Vem hade jag träffat på sistone? Det kan ju inte vara Isabel för hon hade ju inte varit i skolan den här veckan. Vem träffade jag igår? Det knackade på dörren. Den som knackade frågade: - Är du klar? Jag måste verkligen på toa! Det var Kim som knackade. Therese kände igen hennes röst för dom hade varit bästa vänner innan Isabel hade börjat. Kim hade blivit arg på Therese för att hon var med Isabel. Therese började tänka på om det kanske var Kim som hade skrivit lappen, för det stod ju att "jag" var töntig. - Hallå är det någon där inne eller!? ropade Kim - Ja, det är Therese! Får man inte vara på toa ifred? sa Therese utan att tänka på det. - Okej... Förlåt, men skynda dig! Och så öppnades dörren och Therese kom ut med dikten i handen, och frågade argt: - Varför fortsätter du?
- Vaddå, vad har jag g jort? sa Kim förvånat Therese började tänka på om det kanske inte var Kim som hade skrivit lappen, för hon såg helt förvånad och lite rädd. Så istället för att visa lappen och skälla på henne, sa hon istället med snäll röst: - Varför knackar du på dörren och håller på och skrika på mig att jag ska skynda mig? - För att jag behöver gå på toa, sa hon och slank förbi Therese in på toan och stängde dörren med en smäll. Therese började gå mot kemisalen medan hon tittade på dikten och tänkte: Vem träffade jag igår? Då kom hon på det, hon stannade. Det är ju klart att det är monstret. eller. Katten.
Kapitel 6: Boken Istället för att gå till kemisalen gick hon till biblioteket, för att läsa fakta om katter. När hon kom in i biblioteket såg hon Gunilla. Gunilla var typ 90 år och den konstigaste på hela skolan. Hon hade jobbat som bibliotekarie i 50 år och det sägs att hon bodde i källaren i 20 år innan hon började. Therese gick fram till Gunilla och frågade: - Har ni en bok om katter? - Vad ska du ha den till? frågade Gunilla misstänksamt - Äh, jag vill bara läsa om katter. - Vad har du i handen? frågade hon och pekade mot handen som Therese hade dikten i. - Inget, och så gömde hon den bakom ryggen. Gunilla höjde rösten, hon skrek nästan. - Jo jag såg ju att du hade nått i handen, ta fram den! Therese blev rädd, hon började gå mot dörren när hon hörde Gunilla säga: - Nä vi har inga böcker om katter! - Okej, sa Therese medan hon gick med snabba steg mot dörren. Efter skolan gick Therese tillbaka till biblioteket, och hoppades på att Gunilla inte var där. Hon hade tur, för det var Anna som stod i lånedisken. Therese gick fram till Anna och frågade: - Har ni en bok om katter? - Ja det är klart att vi har, sa hon och gick ut från disken och började gå mot några hyllor. - Här har vi dom, det finns jättemånga om katter men jag rekommenderar den här, och så tog hon upp en bok som det var en liten svart katt på. - Tack, sa Therese och tog boken och gick mot läsrummet. Hon slog upp första sidan, där stod det: Lär dig om katter! Hon bläddrade till nästa sida, där stod det: Olika utseende
Katters utseende är olika pga av att det finns olika raser, mönster och olika längd på päls. Det finns en ras som heter Nakenkatt, den rasen har ingen päls därför heter det Nakenkatt. Bilder på olika raser: Nakenkatt Bondkatt Skeppskatt Men det stod inget om att dom kunde bli tio gånger större. Hon bläddrade till nästa sida, och började läsa: Mat Tamkatter (husdjur) äter torrfoder och mjukmat, och dom ska alltid ha tillgång till friskt och kallt vatten. Man ska låta dom vara när dom äter tex inte klappa dom. Vildkatter jagar tex möss, fisk och fåglar och sen äter. Therese lade boken i soffan och gick.
Kapitel 7: Blandningen Nästa dag var Isabelle i skolan igen. Therese berättade allt som hänt, om katten, dikten, Kim, Gunilla och Eriks ögon. Isabelle såg helt förvånad ut, hon sa: - Oj, hur kan jag missat allt? Jag var ju bara sjuk i tre dagar! - Jag vet, men vi måste göra nåt åt det här. - Mm. Efter lektionen träffades dom på fotbollsplanen, dom hade en och en halv timmes rast. Dom stod och tänkte på hur dom skulle göra, så kom Therese på en idé. - Jag har en idé... Kom! sa Therese Dom började gå mot skolhusen, nu stod dom utanför kemisalens fönster. Isabelle kollade upp mot fönstret. Det var minst 2 meter upp dit. - Hur ska vi komma upp dit? frågade Isabelle - Jag vet inte, du får typ sitta på mina axlar du vet så dom gör i film!? Och så skrattade Therese. - Det skulle kunna funka... - Va! Menar du att du ska sitta på mina axlar! - Ja, vi provar. Kom! - Okej då... Och så ställde sig Isabelle på en sten lite längre bort och Therese framför den, det var en ganska hög sten. Isabelle hoppade upp. Therese gick försiktigt mot fönstret, det vinglade lite men det gick bra. Nu var dom framme vid fönstret, Isabelle sträckte ut handen. Fönstret var öppet! - Det är öppet, Therese det är öppet! skrek Isabel, som tur var så var typ alla elever i kiosken och köpte godis. - Va bra, öppna! Isabelle öppnade fönstret och började klättra in. - Jag är inne! Kom in jag låser upp dörren. - Okej, jag kommer. Therese knackade på dörren, Isabelle öppnade direkt när hon hörde knackningen. Therese gick in, hon låste snabbt dörren. - Vad ska vi göra här inne egentligen, du har inte berättat? sa Isabelle.
- Vi ska göra mat åt katten. - Vilken katt? frågade Isabel förvånat - Eh...Jag menar monstret eller monstret är en katt. - Ja just de, men vad ska vi blanda i? - Typ fisk, mjölk och lite andra grejer. - Men brukar inte Måns äta mat här inne? sa Isabel och började gå mot ett kylskåp. Det här är hans kylskåp, vi kollar om han har något därinne. - Okej. Isabelle öppnade kylskåpet, Therese såg en burk med ett blått lock och något rosa där i. - Det här kanske är lax, sa hon och tog burken och öppnade locket. Det kom en lukt av fisk upp i Therese näsa. - Japp det är lax, sa hon och satte på locket och ställde burken på ett av kemiborden. Isabelle hittade ett mjölkpaket. - Vad gillar katter mer? sa Isabel och tittade runt i kylskåpet. - Jag vet inte, eller förresten jag läste en bok om katter i bibblan. Vi kan gå dit och läsa i den. - Gå du, jag väntar här så att ingen kommer. - Okej, jag skyndar mig. Therese gick försiktigt ut och sprang genom korridoren,tills hon var framme vid bibliotekets dörr. Hon öppnade dörren och gick in. Nu visste hon ju vart boken var så hon gick raka vägen dit, hon hittade den. Hon bläddrade till sidan där det stod vad dom åt: Mat Tamkatter (husdjur) äter torrfoder och mjukmat, och dom ska alltid ha tillgång till friskt och kallt vatten. Man ska låta dom vara när dom äter tex inte klappa dom. Vildkatter jagar tex. möss, fisk och fåglar och sen äter.
Therese hittade en bläckpenna, hon skrev på sin arm vad dom skulle ha, hon skrev: vatten (kallt), möss. När hon skrev det rös hon till. Hon la tillbaka boken i hyllan och pennan på bordet, hon sprang tillbaka till kemisalen. - Hittade du nåt? frågade Isabelle när Therese precis kommit in genom dörren och låst den. - Ja, vatten och... möss. - Va! Ska vi fånga möss!? - Ja, vi måste. sa Therese och gick fram till ett skåp och hämtade två par plasthandskar. - Men vart ska vi hitta möss? sa Isabelle och tog emot ett par handskar som Therese gav henne. - Min morfar har möss i köket, och han satte ut musfällor i helgen, vi kan gå dit och kolla. Vi tar med oss fisken så kan vi blanda ihop det hemma hos morfar. - Okej... sa hon och tittade på klockan, vi har exakt en timme på oss. - Okej, kom vi går. Jag tar fisken. Dom gick ut från kemisalen och sprang ut. Nu var dom framme vid Therese morfar, Therese gick uppför trappan och tog upp en nyckel ur fickan och låste upp. - Kommer du eller? - Ja, men är din morfar inte hemma? frågade Isabelle fundersamt - Nä, han åkte till Kreta i förrgår och vi tar hand om hans blommor och posten. - Jaha, men nu måste vi skynda oss. sa Isabelle och sprang uppför trappan. Therese sprang efter och sprang före Isabelle. Dom hade tur... - Isabelle kom! Det ligger en mus här! - Ja jag kommer. - Hämta en skål, det finns i skåpet precis över dig. sa Therese Isabelle tog fram en skål och Therese tog musen och la i den i skålen. - Nu måste vi skynda oss. sa Therese och ställde skålen på bordet, och tog fram en mixer. - Vaddå menar du att vi ska mixtra musen!? - Ja, vad ska vi annars göra? - Okej, men jag tänker inte titta när den mixtras! - Nä, det behöver du inte men vi måste skynda oss, vi har 50 minuter. Therese slängde i musen och laxen och vatten, tillslut blev receptet: 1 mus (död) 1 stekt lax
Ett halvt glas mjölk Gör så här: Ta fram en mixer (stavmixer rekommenderas ej), häll i alla ingredienser i mixern och börja mixtra. Mixtra tills det är en röra, när det är en röra häll det i en muffins form och ställ in den i kylen 2 timmar. När dom hade ställt in burken i kylen sprang dom tillbaka till skolan.
Kapitel 8: Hämnden När dom kom in på skolgården hade dom fem minuter kvar på rasten. Dom gick bort till en bänk, dom satt alltid på den bänken och kollade vad alla g jorde. Therese kollade bort mot fotbollsplanen, där stod alltid Erik med alla sina "polare". Dom stod i en ring och pratade säkert om vem dom skulle mobba. Ungefär tre minuter senare kommer Erik, Emil och Ludvig fram till bänken och tog tag i sidan där Therese satt och lyfte... Isabelle gled ner på marken, Therese började glida... Det ringde i klockan, killarna släppte bänken och sprang därifrån. Therese studsade upp på bänken, hon lyckades sitta kvar. Therese gick av bänken och gick fram till Isabelle och hjälpte henne upp. - Gick det bra? frågade Therese - Mm... sa Isabelle Medans dom gick mot klassrummet berättade Therese för Isabelle vad dom skulle göra med maten, dom bestämde träff kl: 16:00 på skolans fotbollsplan. Efter skolan sprang Therese hem till sin morfar och Isabelle hem till sig. När Therese kom innanför dörren kände hon en äcklig doft som var så äcklig så hon höll på att spy. Therese gick in i köket, hon tittade bort mot diskbänken och där förstod hon vad som luktade. Dom hade glömt att diska mixen. Hon kollade på klockan som satt på väggen, klockan var kvart i tre så hon hade 1 timme & 15 min på sig innan hon måste vara på skolan. Hon gick fram till disken, det luktade så äckligt så hon var nära på att gå ut, men hon kom på att det fanns plasthandskar i skåpet under diskbänken och klädnypa som hon kunde ha på näsan så att hon inte kände så mycket lukt. Hon öppnade skåpet, tog fram ett par handskar och en klädnypa och så började hon diska. När hon hade diskat klart så var det en timme kvar tills hon måste vara på skolgården. Dom träffades på skolgården som dom hade bestämt. - Vad ska vi göra? frågade Isabelle. - Vi ska gå ner i källaren och kolla hur vi ska göra imorgon. sa Therese och höll upp påsen med muffinsen i. - Men är inte skolan låst? frågade Isabelle och kollade fundersamt mot skolan. - Jo, men vaktmästaren Olsson är ju alltid här på torsdagar och han är alltid snäll och lånar ut sina nycklar. Kom vi går och frågar, han är där borta! sa Therese och drog med Isabelle.
- Okej... - Hej Olsson! sa Therese - Hej tjejer! Vad gör ni här så här sent, längtar ni efter skolan? sa han och skrattade. - Nä, jag glömde mitt armband i källaren idag, och vi undrar om vi skulle kunna få låna nycklarna? - Jamen självklart. Kan ni gå ner själva, för jag måste bli klar här? sa Olsson och suckade - Mm det går bra! sa Therese - Här har ni. - Tack! sa Therese och sprang uppför trappan och öppnade dörren. - Vaddå har du glömt ditt armband i källaren? sa Isabelle förvånat. - Nej, jag sa ju bara det för att ha en anledning att gå ner i källaren. - Jaha! Therese tyckte det var konstigt och väldigt läskigt att vara själv med Isabelle i skolan. Nu stod dom utanför dörren... - Lås upp. sa Isabelle - Okej... Therese tryckte in nyckeln i nyckelhålet och vred om... Therese öppnade dörren, de spred sig en lukt av instängt och fukt. - Sch va tyst så att den inte kommer fram. viskade Therese - Okej. viskade Isabelle tillbaka. Dom smög in, Therese höll hårt i påsen med muffinsen. Dom började prata om vart dom skulle lägga muffinsen och vart dom skulle gömma sig, men det var en grej dom inte tänkte på... Helt plötsligt var det någon som sa: - Skulle jag kunna få smaka lite på den där muffinsen? Isabelle vände sig om och såg en katt... - Katten pratar... viskade hon till Therese. Therese vände sig om och såg Gullan, katten öppnade munnen och sa: - Ska ni äta den där eller? - Eh...Nä, den är till dig. sa Therese och öppnade påsen och gav den till Gullan. Gullan tog muffinsen och tog en tugga.
- Är det du som är monstret? frågade Therese och tittade på Gullan medan hon slukade muffinsen, det såg ut som om hon aldrig ätit. - Det beror på vad du tycker är ett monster, om du menar när jag ser ut så här? sa Gullan och växte typ tio gånger så stor som hon var vanligt, pälsen blev ruffsig och ögonen röda. - Ja... jag menar när du ser ut så! sa Therese och tog Isabelles hand och backade bak. - Ser du? viskade Therese till Isabelle - Mm... Fråga om hon kan hjälpa oss!? sa Isabelle lugnt, det var som om hon såg monster varje dag. - Sk...skulle du kunna hjälpa oss att skrämma en elak kille i vår klass? - Ja självklart, på ett villkor... - Vad? frågade Isabelle - Om ni kan ge mig mat. sa Gullan och slickade sig om munnen. - Okej. sa Therese - Bra, vad ska jag göra? Dom stod och pratade med Gullan i minst tio minuter om hur hon skulle skrämma Erik. Sen gick dom upp till Olsson och sa att dom hittade armbandet och gav tillbaka nycklarna.
Kapitel 9: Sanningen Dom träffades vid bänken, och höll koll på Erik. Snart skulle det hända, dom skulle hämnas för allt Erik g jort mot dom. Rasten var slut, alla sprang till klassrummet utom Therese och Isabelle. Dom sprang fram till Erik och frågade om dom fick prata med honom. När alla hade gått in kom hon... Gullan gick fram till Therese, Isabelle och Erik. Hon stirrade ilsket på Erik och morrade, Erik blev så rädd så han grät eller det kom en droppe. - Säg förlåt till tjejerna för allt du g jort mot dom, annars äter jag upp dig. sa Gullan och morrade - K...kan du prata? sa Erik försiktigt - Klart jag kan, men säg förlåt...nu!! ropade Gullan - F...förlåt! sa Erik och sprang mot klassrummet. Therese, Isabelle och Gullan började gapskratta. - Han trodde att du skulle äta upp honom!! sa Therese och höll sig för magen för hon skrattade så mycket. - Jag vet, men nu är jag hungrig. Har ni med er maten? sa Gullan och slickade sig runt munnen. - Ja, den ligger i Källaren. Men vi har lektion nu, vi är redan fem minuter försena. Vi ses sen. sa Therese och sprang mot klassrummet. Efter skolan skyndade dom sig ner till källaren, dom hade bestämt att dom skulle sova där. Therese hade sagt till sin mamma och pappa att hon sov hos Isabelle, och Isabelle sa till sin mamma och pappa att hon sov hemma hos Therese. Dom satt hela eftermiddagen och skrattade åt det som dom hade g jort mot Erik. När dom skulle gå och lägga sig kom Therese på en grej som hon verkligen ville ha ett svar på: - Hur blev du ett monster? - Vet du vem Gunilla är? frågade Gullan - Ja, det är bibliotekarien!? - Det var hon som g jorde mig såhär. - Hur? frågade Therese förvånat
- Jag tar det från början. När jag var nyfödd kom jag till Gunilla. Hon var jättesnäll, men så en dag blev hon vräkt från lägenheten. Och då flyttade vi ner hit, hon var fortfarande jättesnäll mot mig. Men så en dag, jag låg och sov. Helt plötsligt vaknade jag av att Gunilla ropade: Jag kommer bli känd, miljoner och jag kommer att behöva livvakter. Jag förstod ju inte vad hon sa så jag somna om, men så vaknar jag av att jag får ett stick i magen. Jag blir arg och morrar mot henne... Gullan tystnade - Var det nåt i sprutan som g jorde dig till ett monster? frågade Isabel - Ja, det tror jag. - Men varför började du ta "kontakt" med mig? frågade Therese och tog upp dikten ur fickan, hon la den framför Gullan. Gullan började läsa: "Vi har träffats, det vet bara du och jag. Du vet vem jag är och jag vet vem du är.du är så töntig som tror på mig.till Therese!" - Den här dikten har inte jag skrivit, det måste vara Gunilla. Men det var jag som skrev affischen i alla fall, för jag var rädd att du var likadan som Gunilla. Och jag trodde det var du som tog "kontakt" med mig. - Nä, men jag är glad att jag träffade dig. sa Therese och klappade Gullan - Jag också! - Skulle du vilja flytta hem till mig!? För här vill du väl inte bo? - JA! Det är klart att jag vill! Kan jag flytta in imorgon? sa Gullan och la sig i Therese knä. - Ja det är klart att du får!