Skogsbruk och kvicksilverproblemet i mark och vatten: En översikt av kunskapsläget

Skogsbruk och kvicksilverproblemet i mark och vatten: En översikt av kunskapsläget Rapport för Skogsstyrelssen Kevin Bishop och Staffan Åkerblom Department of Environmental Assessment Swedish University of Agricultural Sciences Box 7050 SE 750 07 Uppsala 2006 Rapport 2006:21

2

Skogsbruk och kvicksilverproblemet i mark och vatten: En översikt av kunskapsläget ISSN 1403-977X Skogsbruk och kvicksilverproblemet i mark och vatten: En översikt av kunskapsläget Kevin Bishop och Staffan Åkerblom 3

Sammafattning Kvicksilver (Hg) i fisken i hälften av Sveriges sjöar överskrider uppsatta gränsvärden för säker konsumtion. Långväga transporterade luftföroreningar är den huvudsakliga ursprunget till Hg i fisk. Den största delen av Hg som kommer i regn hålls kvar i marken där det övre organiska markskiktet är speciellt effektivt att kvarhålla deponerat Hg. Retentionen i marken har skyddat akvatiska ecosystem från den fulla effekten från Hg i depositionen. Det ackumulerade Hg i skogsmarken (från en trefaldig ökning i norra Sverige till en sexfaldig ökning i södra Sverige) är ett hot mot markens mikrobiella aktivitet. Det är också ett hot mot fisken eftersom alla åtgärder som kan öka överföringen av Hg i marken till vattnet (exempelvis skogsbruk) kan skapa problem som är ännu värre för fisken. Av de olika formerna av Hg är metylkvicksilver (MeHg) den mest effektiva formen för bioackumulering i den akvatiska födokedjan. De faktorer som gynnar metyleringen (till exempel reducerande förhållanden på grund av en höjd grundvattennivå) är av speciellt intresse. Nyligen utförda studier visar att skogsavverkning har varit kopplade till ökade koncentrationer av Hg och MeHg i avrinning och i biota. Även om endast ett fåtal sådana studier har utförts är resultaten mycket överensstämmande om att skogsbruket är en viktig faktor som ökar belastningen av Hg på akvatiska ekosystem. I några Kanadensiska studier om upptag i biota kunde man se ökningar av kvicksilverkoncentrationerna i fisk och perifyon på mellan två och fyra gånger. Med avseende på Hg i avrinningen är de minsta rapporterade effekterna från avverkning av skog en dubblering av den totala mängden Hg och MeHg i avrinning men med oförändrade koncentrationer. Andra studier i boreala områden visade på koncentrationsökningar i Hg med en faktor mellan två och 10. Ökningarna i koncentrationerna av MeHg var större, mellan 4 och 20 gånger under ett år. Vid ett område var ökningen inte förknippad med avverkning utan skedde när en skogsväg för maskiner anlades. Ökade koncentrationerna ser ut att finnas kvar under minst 5 år, med kortare effekter på humus som syns under det första året efter avverkning. Om man antar att skogsbruket ökar upptaget av kvicksilver i fisk med en faktor 3 under en period av 10 år och att 1% av landskapet avverkas under ett år, kan en fjärdedel av det kvicksilver som finns i svensk fisk sägas bero på skogsbruket. Om gallring också ger motsvarande effekter på bioackumuleringen kan bidraget från skogsbruket öka till nästan 40%. Detta resultat ska utvärderas med hänsyn till två viktiga faktorer. Det första är att skogsåtgärder ökar utlakningen av Hg och MeHg till nivåer som är jämförbara med de man kan se i våtmarker. Skogsbruket gör alltså att landskapet uppför sig som ett våtmarksområde med tanke på utlakningen av Hg. En annan viktig faktor är att skogsbruket inte har skapat de förhöjda koncentrationerna av Hg i marken. Även om skogsbruket ökar utlakningen av Hg från markförrådet vet vi inte i vilken utsträckning andra skogsbruks åtgärder kan öka retentionen av Hg medan skogen växer, exempelvis en ökad tjocklek på mårlagret eller en grundvattennivå som sjunker. När man ska vidta åtgärder för att begränsa effekterna av skogsbruket är de flesta av de nuvarande rekommendationerna bra som utgångspunkt från det nuvarande kunskapsläget, som att lämna en buffertzon i de bäcknära zonerna, undvika störningar i bäcken, eller att undvika åtgärder i fuktiga områden. Det är däremot troligt att den generella rekommendationen för skogsbruket att begränsa dräneringen för att återställa våtmarker troligen ökar belastningen av MeHg till akvatiska ekosystem. Dessa slutsatser återspeglar den nuvarande kunskapsläget men det är viktigt att poängtera att denna kunskap baseras på alltför få undersökningar för en sådan viktiga fråga. Det är därför bråttom att öka förståelsen för hur skogsbruket påverkar omsättningen av Hg och dess bioackumuering i akvatiska ekosystem samt dess effekter på markens biota. 4

Förord De höga kvicksilvernivåerna i svensk fisk har varit ett stort problem under flera decennier. De första studierna som visade att skogsavverkning kunde vara en starkt bidragande orsak till detta problem kom för mindre än 10 år sedan. Under tiden har endast ett fåtal relevanta studier kommit fram, men bilden var så illavarslande att skogsbruket ställdes inför svåra frågor. KSLA workshopen i September 2006 Does Forestry contribute to Mercury in Swedish Fish? skulle definiera hur långt man hade nått i denna fråga. Workshopen lyckades framgångsrikt att samla deltagare från alla större forskningsgrupper från Skandinavien samt nord Amerika som hade studerat detta problem. Efter två dagar av lyckade diskussioner och utbyte av ny kunskap lades grunden för vad som förhoppningsvis kan bli ett concensusdokument av vad som är känt om problemet och vilka rekommendationer som kan ges för att lösa problemet, men också definiera var ny forskning kan göras för att lösa de mest betydelsefulla frågorna. Processen att komma till ett gemensam concensusdokument kommer att ta tid. Tidtabellen för det svenska arbetet med skogsnäringens nationella miljömål är sådant att ett sådant dokument kommer att presenteras för sent för att avgöra var åtgärderna är mest betydelsefulla. Därför har undertecknade presenterat en interim sammanfattning till Skogsstyrelsen som kan ligga till grund för arbetet med de svenska miljömålen. Författarna vill påpeka att materialet som presenteras i denna rapport till stor del bygger på bidragen från workshopens deltagare. På grund av behovet att presentera denna rapport på så kort tid har det inte funnits någon möjlighet att förhandsgranska materialet. Det är med stor förväntan som vi ser fram emot att ersätta denna interima rapport med ett concensusdokument som alla deltagare från workshopenkan står bakom. Kevin Bishop och Staffan Åkerblom 5

Introduktion Under lång tid har man varit bekymrade över de alarmerande höga kvicksilverhalterna i fisk i flera avlägsna sjöar i Sverige. Under 1970 och 1980-talen var fokus riktat mot kvicksilver(hg)deposition och försurning. Under det senaste årtiondet har detta lett fram till en medvetenhet om vilken roll processer i avrinningsområden har för metylering och hur deponerat kvicksilver blir biotillgängligt för bioackumulering i akvatiska ekosystem. Svenska forskare har bidragit till att föra fram kunskapen om problemen med Hg och att formulera en modell för kritisk belastning för deposition av Hg (Meili et al. 2003). Dessa framsteg identifierar processer i skogsmarken och utströmningsområden som bidrar till en ökning av bioackumulerbart metylkvicksilver (MeHg) till akvatiska ekosystem (Bishop and Lee, 1997), samt att visa på betydelsen av variationer i grundvattennivån för svavelreducerande bakterier som är betydelsefulla i metyleringsprocessen (Branfierun et al. 2001). Detta visar på den stora betydelsen som skogsbrukets aktiviteter har i problematiken kring Hg: The great challenge for science and policy is to define and evaluate the prospective management alternatives, such as riparian management in forestry and reservoir regulation that might mitigate the enduring threat posed by Hg output from catchment soils to surface waters. (Bishop and Lee, 1997) Sedan dess har några studier visat att averkning, samt andra skötsel och manipuleringsåtgärder av skogar i boreala områden, ökar belastningen av metylkvicksilver som transporteras från avrinningsområden eller mängden kvicksilver som finns i fisk nedströms den behandlade ytan (t ex Porvari et al. 2003). Detta ger viktiga frågor om skogsbrukets betydelese för den situation vi har idag, där kvicksilverhalterna i gädda och abborre överstiger de rekommenderade gränsvärdena för mänsklig konsumtion i mer än hälften av Sveriges sjöar (Fig 1). Frågan om skogsbrukets betydelse för detta problem har fått uppmärksamhet från den internationella vetenskapliga kåren och myndigheter (Erickson 2003, Fjeld 2003, Finland's Environmental Admin. 2003, Skogskonferensen 2003) men också i media samt NGOs (t ex www.snf.se/pdf/art-skog-kvicksilver.pdf). Denna uppmärksamhet har blivit extra stor vid diskussioner i samband med de skador som stormen Gudrun och de efterföljande planerna för att ta vara på stormfälld skog (Munthe et al. 2006). Forskningen som hitills har utförts har skapat frågor som måste besvaras, men det finns alltför lite data för att värdera det faktiska bidraget från skogen, samt möjligheterna att begränsa dessa effekter genom att exemplevis anlägga buffertzoner i bäcknära zoner. Oorganiskt Hg (Hg tot ) är den huvudsakliga formen av Hg i atmosfärisk deposition, medan fisk innehåller främst MeHg. Omvandlingen av Hg tot till MeHg sker i syrefattiga miljöer, t ex i vattenmättade näringsrika zoner i våtmarker, bäcknära områden och sediment (t ex Meili 1997) samt i fuktiga hydrologiska förhållanden, sådana områden finns naturliga (t ex våtmarksområden i barrskog och tropiska områden), eller som skapas genom förändrat markutnyttjande vid exempelvis skogsavverkning eller i dammar för elkraftverk. 6

Fig. 1. Kvicksilver mg/kg i 1-kg gädda (Munthe et al., 2004) Hg i fisken i hälften av Sveriges 100 000 sjöar överskrider gränsvärden för säker konsumtion (FAO riktlinje 0.5 mg/kg). Förändringar i avrinningsområden kan leda till ökade nivåer av Hg i fisk nedströms i storleksordningen 10 gånger, utan någon extra tillförsel av Hg (t ex Porvari 2003). Denna effekt kan tillskrivas en ökad nettometylering av naturligt och antropogent Hg som finns lagrat i marken. Vid avverkning höjs grundvattennivån, och störningar från avverkningen ökar den hydrologiska kopplingen av ytliga vattenflöden samt transporten av DOC som binder Hg tot och MeHg. Därför finns det orsak att misstänka att avverkning kan bidra med ökade Hg transporter samt nettometyleringen av Hg (vid en ökad mängd stillastående samt rinnande vatten). Detta har också påvisats i många studier. I Kanada har ökade koncentrationer av MeHg i zooplankton (Garcia och Carignan 1999) och Hg tot koncentrationer i fisk (Garcia och Carignan 2000) kunnat påvisas i vatten som finns i områden där avverkning har genomförts. I Finland har halterna av 7

både MeHg och Hg tot ökat kraftigt efter avverkning (Porvari et al. 2003). När man hade anlagt en fordonsväg för skogsmaskiner genom ett område som används i långsiktig miljöövervakning i Sverige skedde en ökning av MeHg (Munthe och Hultberg, 2004) vilket har fått stor uppmärksamhet. Detta drog till sig allmänhetens uppmärksamhet i Sverige för modernt skogsbruk, genom artiklar i media (t ex WWFs brev till Västerbottenkuriren 18 februari, 2003, och uppföljnng av detta brev). I de svenska och finska studierna var den ökade utförseln av MeHg inte begränsat till enbart året efter avverkning utan fortsatte under minst 5 år. Det finns alltså goda skäl att oroa sig för att skogsbruket bidrar till problemet med Hg i fisk. Det kan desutom misstänkas att genom att minska störningar och avverkning i de bäcknära zonerna kan skogsbrukets effekter på metylering och utförsel av Hg minskas betydligt. Med den tillgängliga information vi har idag är det svårt att uppskatta storleken av skogsbrukets bidrag till detta problem eller möjligheterna att minska påverkan genom ett ändrat skogsbruk. KSLA Workshop: Does Forestry contribute to mercury in Swedish fish? Trots alla bevis som finns för att lyfta fram frågan om skogsbruket är en väsentlig orsak till de problem vi har i insjöfisk, har vi inte haft tillräckligt med information i Sverige för att ge ett tillfredsställande svar på om detta verkligen är fallet. Om det är så, vilka olika möjligheter finns det som kan begränsa det eventuella tillskottet från svenskt skogsbruk? Bristen på relevant information och kunskap i dessa frågor var påtaglig vid SLUs Skogskonferens (2003, Dagens skogsbruk ett hot mot mark och vatten). Med utgångspunkt från denna känsliga och viktiga fråga organiserade SLU och IVL ett internationellt symposium för att 1) Samla ihop tillgänglig information om skogsbrukets påverkan på kvicksilverproblmet och att definiera var forskningsfronten står idag. 2) Definiera vad som kan göras bättre för att svara på frågan om vad, om några, förändringar kan göras för att minska den eventuella effekten av skogsbruket på kvicksilverproblemet. Eftersom workshopens fokus var på svenskt skogsbruk var KSLA villiga att stå som värd för workshopen, vilket samlade forskare, skogsägare och brukare, myndighetspersoner och NGOs (Appendix innehåller program samt deltagrna i workshopen). Workshopen hölls i slutet av September. Ett concensusdokument om rekommendationer för olika skogsbruksaktiviteter är under konstruktion, tillsammans med en specialutgåva av KSLA tidskriften. Dessa publikationer kommer, dessvärre, att komma för sent för att hinna bli ett bidrag i skogssektorns nationella miljömål. Därför ska denna rapport sammanfatta de huvudsakliga resultaten från workshopen i delen för skogsbrukets påverkan på kvicksilver i fisk. Innan dessa resultat kommer ett avsnitt att presenteras över mängden och ursprunget till kvicksilver som finns i svensk skogsmark, samt vilken skada den orsakar i viktiga markprocesser. 8

Kvicksilver i skogsmarken Ursprung, Halter och Risker Kvicksilver i atmosfären fångas av skogen. Kvicksilver, en av våra giftigaste tungmetaller, har en global spridning från utsläpp genom mänsklig aktivitet som sträcker sig långt bak i tiden. Förhöjda halter av kvicksilver går numera att finna över hela jordklotet. En global uppskattning av andelen antropogent kvicksilver i atmosfären uppskattas vara mer än dubbla den naturliga andelen kvicksilver (Nrigau 1989). De stora barrskogsområdena på norra halvklotet har visat sig vara speciellt utsatta för kvicksilver i atmosfären. Barrskogen i Sverige utgör två tredjedelar av markutnyttjandet. Barrträdens kronor fångar effektivt partiklar och föroreningar som finns i luften. Denna egenskap beror på att barren har en stor yta och att barren produceras i en stor mängd. Kvicksilver transporteras till marken direkt via nederbörd, bundna till barren (fallförna) eller när kvicksilver sköljs av från barren vid nederbörd (krondropp). En viss mängd kvicksilver tillförs också marken som torrdeposition. Den extra tillförseln av kvicksilver i skogen är 3-4 gånger större än vad den totala depositionen i nederbörden är över öppen mark (Munthe et al. 1995). Den storskaliga spridningen ser man i en tydlig syd-nordlig gradient med större årlig deposition kvicksilver i södra som avtar mot norra Sverige. Denna depositionsgradient av kvicksilver över Sverige är uppmätt dels i nederbörd (Figur 2) men också genom analyser av mossa (Rühling och Tyler 2001). Industrier och andra lokala utsläppskällor kan också orsaka stora lokala föroreningar inom ett väl avgränsat område, med stora förhöjningar av kvicksilverkoncentrationerna som följd. Stora lokala utsläppskällor är klor-alkalifabriker, men tandläkarkliniker bidrar också med stora utsläpp. Klor-alkalifabrikerna i Örnsköldsvik och Skutskär har bidragit till stora lokala föroreningar av kvicksilver. Det är dock bekräftat att den stora mängden antropogent kvicksilver som hamnar i svensk skogsmark har sitt ursprung utanför Sveriges gränser (Iverfeldt et al. 1995). 9

Figur 2. Årlig deposition av kvicksilver i nederbörd (µg m -2 år -1 ) vid olika lokaler i Sverige och Finland (Pallas). Kvicksilver analyserad i nederbörd som samlats upp i nederbörd över öppet fält. Data från IVL. Kvicksilver i skogsmarken En stor del av det kvicksilver som släpps ut och faller ner kvarhålls i marken. Som en följd av det ökade nedfallet av kvicksilver har kvicksilverkoncentrationerna ökat kraftigt i skogens ytliga marklager (Johansson et al. 2001). Skogsmarkens egenskaper gör att stora mängder kvicksilver binds effektivt i markens ytskikt och transporteras endast långsamt därifrån. Koncentrationerna i mårlagret följer i allt väsentligt mönstret för nedfallet med höga koncentrationer i södra Sverige och successivt minskande koncentrationer norrut. Koncentrationerna av kvicksilver i mårlagret i södra Sverige är ungefär dubbelt så höga som i norra Sverige (Figur 3). Retentionen av Hg, ofta över 90% genom tillskott från atmosfären, skyddar akvatiska ecosystem, iallafall för en tid, men det leder till en ackumulering som kan bli ett hot mot markens biota. Hg i marken är också ett hot mot sjöar och vattendrag om det börjar att läcka i större utsträckning än idag, eller om det ombildas till den betydligt giftigare formen MeHg. 10

Figur 3. Koncentrationer av kvicksilver på tre olika djup i podsolprofiler i svensk skogsmark. Data från Alriksson (2001). I mårlagret sker den mest effektiva fasthållningen av kvicksilver. Höga koncentrationer av kvicksilver har blivit effekten av den ökade depositionen och den långsamma transporten från mårlagret. Bakgrundsvärden för kvicksilver är svåra att fastställa på grund det inte finns områden som är opåverkade av antropogent tillförd kvicksilver. Ett riktvärde för bakgrundskoncentrationen av kvicksilver i måren har dock angetts till 0.07 mg kg -1 (Johansson et al. 1995). Förhöjningen av kvicksilver i mårlagret i södra Sverige är så stor som 6 gånger detta bakgrundsvärde. Motsvarande förhöjning i norra Sverige är 3 ggr. En viss arnrikning av kvicksilver går också att finna i markens anrikningsskikt under måren då kvicksilver som transporteras, kopplat till löst organiskt kol från måren, faller ut här. I det underliggande ursprungsmaterialet är dock koncentrationen av kvicksilver lägre än 0.01 mg kg -1. Den syd-nord gradient man ser i mårskiktet har inte gått att påvisa i C horisonten och i den undre C horisonten är koncentrationen av kvicksilver jämt fördelad över landet. Detta tyder på att markprofilen på detta djup inte är påverkad i någon större utsträckning av det antropogena nedfallet av kvicksilver. Tabell 1. Kvicksilver (Hg tot ) och metylkvicksilver (MeHg) i skogsjordar med gran, podsoler. Södra Sverige Hg tot µg g -1 MeHg µg g -1 % Gårdsjön Mårlager 0.36 0.0006 0.2 B horisont 0.047 0.0002 0.4 60-80 cm 0.023 0.0002 0.7 Aneboda Mårlager 0.35 0.0024 0.7 B horisont 0.042 0.0002 0.5 Södra Tyskland 1 Humus lager 0.44 0.0004 0.1 B horisont 0.10 0.0005 0.5 Norra Sverige 2 Utströmningsområde 0.060 0.0072 12 1 Schwesig och Matzner 2001, 2 Skyllberg et al. 2003 11

Inom mårlagret går det också att påvisa en vertikal gradient där koncentrationen av kvicksilver i undre delen av mårlagret är högre än i den övre delen. Detta beror på en anrikning av kvicksilver vid nedbrytningen av organiskt material. Omsättningen av kvicksilver i marken är starkt kopplat till det organiska materialets omsättning. Åldern på det organiska materialet i den undre delen av mårlagret har genom C14 analyser uppskattats till dubbelt så hög som i den övre delen av måren. Detta bidrar till att kvicksilver anrikas mest effektivt i den undre delen av mårlagret. Koncentrationen av kvicksilver i mårlager ökar trots minskade utsläpp och nedfall av kvicksilver. Denna ökning syns framförallt i den undre delen av mårlagret. Metylkvicksilver utgör endast en mycket liten del av den totala mängden kvicksilver i skogsmarken (Tabell 1). Metyleringsprocessen har alltså liten betydelse i skogsmarkens mårlager. Andelen metylkvicksilver är låg även i markens B och C-horisonter. I den bäcknära zonen vid utströmingsområdet är andelen MeHg betydligt högre. Kvicksilver är ett starkt miljögift i marken Det är i mårlagret som merparten av det organiska materialet bryts ned och de förhöjda halterna av kvicksilver innebär risker för nedbrytningen och näringsomsättningen i skogens ekosystem. Vid nedbrytningen av skogens material frigörs näringsämnen. Denna process är därför viktig för att upprätthålla skogsekosystemets produktionsförmåga. Den mikrobiella nedbrytningen är den viktigaste delen vid omsättningen av organiskt dött material. En störning i mårlagrets mikrobiella funktion kan därför ge allvarliga återverkningar på skogsekosystemet som är svåra att förutse. Den mikrobiella aktiviteten är mycket känslig för kvicksilver. Den negativa effekten av kvicksilver i mårlagret har kunnat påvisas i laboratorieförsök vid små förhöjningar av kvicksilverkoncentrationen (Bringmark och Bringmark 2001a). Eftersom koncentrationen i skogsmarkens mårlager har ökat mer än så över stora delar i Sverige finns det uppenbara risker att detta kan ge allvarliga återverkningar på skogsmarkens viktiga nedbrytningsprocesser. Fältundersökningar som genomförts i Sverige har kunnat påvisa att negativa effekter i markens mikrobiella aktivitet verkligen förekommer i områden med regionalt förhöjda halter av kvicksilver (Bringmark och Bringmark 2001b). 12

Kritisk belastning av kvicksilver i skogsmarken En internationell överenskommelse (Århusprotokollet) att begränsa den storskaliga spridningen av kvicksilver har antagits av flera Europeiska stater samt USA inom luftkonventionen(unece, 1998). Man har identifierat ekosystem där bestämda gränsvärden av kvicksilver då skadliga effekter inte kan påvisas (kritisk koncentration) inte får överstigas. Genom att begränsa utsläppen av kvicksilver får inte nedfallet av kvicksilver överstiga olika värden (kritisk belastning). Hur mycket utsläppen och nedfallet måste begränsas för att halterna av kvicksilver ska sjunka under den kritiska koncentrationen beräknas med en modell för kritisk belastning. Modellerna har en enkel struktur som utgår ifrån en balans i flödet av kvicksilver till och flödet av kvicksilver ut från ett ekosystem. Spridningen av bly och kadmium begränsas också med utgångspunkt från Århusprotokollet. Mer information om kritisk belastning och kritiska gränsvärden finns att läsa på hemsidan för FNs konvention om gränsöverskridande föroreningar (http://www.unece.org/env/lrtap/). Figur 4. Samband mellan löst organiskt kol (DOC) och kvicksilver i markvatten (Hg D ) i markvatten som samlats in i norra (Gammtratten) och södra (Aneboda) Sverige. Den heldragna linjen visar en kompletterande studie med undertryckslysimeter som också bekräftade sambandet mellan DOC och Hg D. Den huvudsakliga transporten från mårlager sker med kvicksilver i markvatten. Rötternas upptag av kvicksilver är, jämfört med detta flöde, mycket litet. Kvicksilveravgång i gasform sker också men denna transport är också låg. När man har tagit fram modellerna för beräkning av kritisk belastning av kvicksilver i skogsmark har man utgått ifrån den starka koppling som finns mellan omsättning av organiskt material och omsättning av kvicksilver. Undersökningar av markvatten som samlats in med hjälp av lysimetrar i fält har visat på ett starkt samband mellan kvicksilver och löst organiskt kol som rinner från mårlagret (Figur 4). Kvicksilverkoncentrationer som är normaliserade till halten av organiskt kol har visat sig fördela sig mellan det fasta och lösta organiska materialet i mårlagret enligt ett konstant samband oberoende av skillnader i deposition och andra miljöfaktorer. Detta samband har fastställts i svenska undersökningar och används numera vid beräkning av kritisk belastning (Åkerblom et al. 2006). Under lång tid har halten kvicksilver i fisk varit den huvudsakliga målsättningen när man har begränsat utsläppen av kvicksilver. Med utgångspunkt från kvicksilvrets giftighet i skogsmarken har även skogsmarken blivit en viktig komponent när man ska beräkna kritisk belastning. De undersökningar som gjorts i Sverige ligger till grund för den kritiska koncentrationen av kvicksilver i skogsmark och är satt till 0.5 mg kg -1. Beräkningar av kritisk belastning av kvicksilver i Sverige varierar mellan 0.05 och 0.20 g ha -1 år -1 med ett medianvärde på 0.10 g ha -1 år -1 (Figur 5). För närvarande överstiger den faktiska belastningen detta värde över stora delar av Sveige (Figur 5). Balansen i flödet till mårlagret är högre än flödet från mårlagret och det sker en 13

ackumulering av kvicksilver i skogsmarkens övre skikt. För att nå målen i Århusprotokollet behöver alltså utsläppen av kvicksilver minska radikalt. Figur 5. Kritisk belastning av kvicksilver (vänster) och hur stort nuvarande deposition i skogens mårlager överskrider den beräknade kritiska belastningen (nuvarande deposition/kritisk belastning) (höger). Slutsatser Skogsmarken innehåller stora förråd av kvicksilver som endast långsamt släpper ifrån sig kvicksilver till sjöar och vattendrag. Koncentrationen av kvicksilver i skogsmarkens mårlager är så höga i stora delar av Sverige att viktiga markprocesser riskerar att skadas. I vilken utsträckning och på vilket sätt kvicksilver i skogsmarken hamnar i sjöar och vattendrag är inte känt. Mycket tyder på de stora förråden av kvicksilver i högre delar av marken i ett avrinningsområde endast på mycket lång sikt kommer att omsättas i sjöar och vattendrag. Trots minskade utsläpp av kvicksilver under de senaste årtiondena har man inte kunnat påvisa någon återhämtning av halten kvicksilver i mårskiktet. Det finns tecken på att kvicksilver halter i de undre delarna av mårskiktet faktiskt ökar. De markprocesser som reglerar koncentrationen av kvicksilver reagerar endast långsamt på ett förändrat nedfall av kvicksilver. Det krävs därför kraftigare reduktioner av utsläppen av kvicksilver, framförallt utanför Sveriges gränser, för att nå målen i internationella överenskommelser. 14

Skogsbrukets bidrag till problemet med bioackumulering av Hg i fisk Hur mycket av kvicksilvret i fisken kan tillskrivas skogsbruket Med utgångspunkt från de förhöjda halterna av kvicksilver i skogsmark, bidrar skogsbrukets avverkning med en ökad belastning av MeHg and därigenom en ökad bioackumuleringen av Hg? Förhöjda halter av Hg i fisk efter avverkning rapporterades första gången från Kanada av Garcia och Carnigan (1999, 2000 och 2005), som jämförde 20 sjöar som inte hade påverkats av avverkning med 9 sjöar som hade blivit påverkade av avverkning (Tabell 2). Fiskar som befann sig högre upp i näringskedjan hade större ökningar av Hg flera år efter avverkningen. Studier som utfördes senare i samma område (Desroiers et al. 2006) fann också ökade halter av Hg i perifyton (Tabell 3). I fem av åtta sjöar som hade blivit avverkade var dessa ökningar statistiskt signifikanta, med ökningar som varierade med en faktor mellan noll och åtta. Tabell 2. Koncentrationen av totalkvicksilver (THg) i fisk efter slutavverkning (1996-1998). Observera att koncentrationerna varierar beroende på trofinivå och storlek. Från Garcia och Carignan (2005). Namn Latinskt namn Trofinivå Standardiserad längd (mm) THg (mg kg -1 torr biomassa) Referenssjöar (n=20) Sjöar påverkad av slutavverkning (n=9) Vit sugkarp Catostomus commersoni Bentivor 325 0.55 1.23 1.08 2.41 Abborre Perca flavescens Omnivor 135 0.68 1.08 0.99 1.51 Gös Stizostedion vitreum Top Predator 318 0.98 1.00 1.87 2.78 Gädda Esox lucius Top Predator 560 1.00 2.59 2.39 3.58 Tabell 3. Koncentrationen av metylkvicksilver i periphyton (ng g -1 torr biomassa). Med periphyton avses den påväxt av alger, bakterier och svampar som förekommer på undervattenväxters blad och stammar. Värden i fet stil indikerar en signifikant förändring. Från Desrosiers m. fl. (2006). Sjö Före avverkning Efter avverkning (år 1) Efter avverkning (år 2) DF2 1.7+1.3 8.5+3.4 - DF5 5.2+3.1 10.7+4.9 - DF7 5.4+4.4 44.9+16.1 - DF9 7.6+4.3 7.3+2.3 - K3 4.3+2.4 6.4+2.8 41.2+13.0 K4 7.7+1.6 18.2+3.5 28.4+8.9 K8 6.4+3.2 4.6+2.6 9.2+4.4 DA9 4.2+1.5 15.0+15.3 11.7+8.7 Dessa Kanadensiska studier är fortfarande de enda som har studerat effekterna från avverkning på kvicksilver i akvatisk biota. Andra studier av skogsbrukets effekter har tittat på koncentrationer och flöden av Hg tot och MeHg i avrinning. Den första studien som visade på en ökad avrinning utfördes av Porvari och medhjälpare i Finland (Tabell 4). Vid avverkningen av ett 7 ha stort bestånd ökade flödet av Hg tot med en faktor fyra och MeHg med en faktor sex. Det ökade flödet kom sig av dels en ökad avrinning men också ökade koncentrationer. Det var svårt att utvärdera effekten av avverkning i sig från den påföljande behandlingen av området. Nyligen, 15

opublicerade data från detta område visar att effekterna av avverkningen finns kvar efter mer än 5 år. I Sverige har man kunnat visa hur en avverkningsgata för skogsmaskiner vid Gårdsjön vid referensområdet F1 där den oavsiktliga vägen som gick rakt igenom området ökade flödet av MeHg med en faktor av mer är 5 under mer än 5 år (Tabell 4). Det har också skett en ökning av Hg tot, men den största effekten av det gick över inom ett år, i samband med ökande mängden humus. Effekten från avverkning är tydlig och stor i de publicerade studierna. Preliminära resultat från två nya ännu ej publicerade studier presenterades vid workshopen (Tabell 4). I en av dessa har avverkning skett några månader innan workshopen, vissa ökningar i koncentrationen av Hg tot samt MeHg hade kunnat noteras, men det är för tidigt att kunna göra några förutsägelser vad denna studie kommer att leda till. En annan studie i Ontario, Kanada, har pågått under flera år. I denna undersökning har en dubblering av transporten av Hg kunnat påvisas, men den största orsaken till denna ökning är den ökade avrinningen och endast begränsade effekter på koncentrationen av Hg tot och MeHg. 16

Tabell 4. Utlakning och transport av metyl- och totalkvicksilver från brukad skogsmark. Halterna avser medianvärden om inte annat har kommenterats. Land Period Bäckvatten Kommentar Koncentration (ng l -1 ) Transport (g km -2 yr -1 ) THg MeHg Thg MeHg S. Sverige Gårdsjön, F1 1 1994-1998 1999-2001 3.56 4.30 0.05 0.22 2.31 3.03 0.03 0.15 Skogligt referensområde (3.7 ha) med inslag av fuktiga och mossbeklädda områden nära vattendraget, före resp. efter markstörning (kraftiga hjulspår) hösten 1999. Gårdsjön, F2 2 1999-2006 8.1 0.53 - - Skogsbestånd (3.3 ha) föryngringsavverkat hösten 1999. Värden före avverkning saknas. Som referensområde används data från F1 innan markstörning, se ovan. Götaland 3 1987-2004 1999-2006 N. Sverige Svartberget 1993-1998 4.1 7.5 4.6 0.12 0.51 0.20 - - Typvärden (median) från växande skog (baserat på 8 (THg) respektive 4 (MeHg) skogsbestånd) och 14 slutavverkade hyggen (1-7 år gamla, samt ett kraftigt stormpåverkat område (>75 %)). 1.6 0.07 Mogenskog, (42ha) och 8 ha våtmark Balsjö 4 Före avverkning Referens S. Finland 5 Före avverkning Efter avverkning Referens Referens Kanada Ontario 6 Före avverkning Efter avverkning 2004 2005 2006 2005-2006 2005-2006 1994-1997 1998-2000 1994-1997 1998-2000 2003-2004 2004-2006 5.7 6.4 8.13 12.02 4.90 4.74 7.19 6.16 0.3 0.4 0.15 0.35 0.33 0.33 0.16 0.37 0.29 0.40 0.81 3.44 0.64 0.74 7.3-1.3* 6.2 0.6* 0.013 0.025 0.02 0.13 0.03 0.04 0.106-0.083* 0.141 0.013* Skogsbestånd (37 ha) slutavverkat april 2006 samt skogligt referensområde (20 ha). Skogsbestånd (7.1 ha) slutavverkat och markberett. Inslag av torv (5 %). Skogsbestånd slutavverkat juli 2004 med lätt markberedning på sydsluttningar. Värdena avser medelvärden. *Observera att transportvärdena för år 2004 respektive 2006 endast avser 6 månader. 17

Graden av respons till avverkning varierar, vilket inte är förvånande med tanke på den stora variationen i vad som transporteras från olika avrinningsområden även utan avverkning (Tabell 4). På en stor skala finns det flera faktorer som korrelerar väl med högre koncentrationer av Hg i fisk. Det är exempelvis andelen skog och våtmarker i avrinningsområdet samt koncentrationen av det lösta organiska kolet. Att vårmarker är viktiga källor för MeHg utflöden från terrestra områden kommer ifrån studier där man har kunnat skilja på flödet från olika delar i landskapet. Våtmarker, och speciellt de organiskt rika bäcknära zonerna som ofta finns kring bäckar i skogsbeklädda områden har visat sig bidra med mycket högre mängder av transporterat MeHg per ytenhet än väldränerade områden (Tabell 5). Skillnaden i flödet av MeHg från organiskt rika jordar och minerala jordar är jömförbara med oavverkade och avverkade avrinningsområden (Figur 6). Tabell 5. Specifik transport av MeHg från mineraljordar jämfört med våtmarker/bäcknära zoner/utströmningsområden. Region Område Period Specifik MeHg utlakning Upplagrings område Utströmnings område g/km 2/ yr g/km 2 /yr NW Ontario 1 ELA Upland/Wetland 1 1991 0.01.18 Upland/Wetland 2 1991 0.01.20 N. Sverige Svartberget- Kallkällbäcken 1993 0.05.89 Västrabäcken 1993 0.05.21 Wisconsin 4 Allequash Creek 1992-1994....21-.55 SW Sverige Gårdsjön F1 Catchment Höst 1991.24 0.09 F1 Catchment Vinter 1991 0.01 0.2 F1 Catchment 5 Medel. 94-98 0.03 F1 Catchment 5 1999 efter avverkning 0.15 1 St. Louis, et al; 2 Lee et al.; 3 Bishop et al. ; 4 Krabbenhoft, et al. ; 5 Hultberg *Från Bishop och Lee, 1997, med nyligen presenterade F1 flödesdata från IVL Nyheter 2002 #1 18

8 8 mg/ha/yr MeHg 6 4 2 Uplands Wetland Hotspots 10-30 mg/ha/yr MeHg 6 4 2 Pre- Logging Post- Logging Pre- Track Post- Track 0 0 Finland, Porvari et al, 2001 Sweden, IVL News, 2002 Figur 6. Jämförelse av skillnaden mellan våtmarker och bäcknära områden och minerala marker till vänster (från tabell 5) och mellan avverkade och icke avverkade avrinningsområden till höger (från tabell 4). Observera att skalan på Y axeln är samma på båda figurerna. Skalning från avrinningsområden till landskapet Vid en jämförelse av spridningen i MeHg transporten från mineraljordar och våtmarker, är spridningen i samma storleksordning som skillnaden före och efter avverkning. Ytan av våtmarker är densamma och oförändrad inom ett avrinningsområde, medan nya områden påverkas av avverkning varje år. När vi diskuterar om skogsburkets påverkan på Hg i ett landskapsperspektiv måste vi skala upp från det individuella avrinningsområdet. Detta innefattar både en uppskattning av hur länge skogsavverkningen ger en påverkan och storleken på området. Om omsättningstiden för en skog är 100 år så avverkas 1% av skogen varje år. Storleken och den temporala omfattningen av effekterna varierar med de presenterade studierna som bakgrund. En fyrfaldig ökning i belastningen och bioackumulationen ligger väl inom den variation som man kunnat se i olika studier. Effekten kan förväntas pågå under minst 5 års tid då det inte finns några exempel idag på att effekten har avtagit. Alltså antar vi en 10 årig effekt av en avverkning. I denna situation kommer belastningen till ett vattendrag att öka med 30%. Om där sker en gallring under omsättningsperioden som kan väntas ha en likadan effekt kommer belastningen att öka med 60%. Beräkningar: Utlakningen från ett bevuxet skogsområde har ett normaliserat värde av 1. 1% av landskapet påverkas varje år och effekten finns kvar under 10 år. Detta betyder att 10% av landskapet påverkas någon gång under den tiden, med en förhöjning av utlakningen jämfört med en växande skog på 4. Påverkad utlakning: 0.1*4=0.4 Opåverkad utlakning: 0.9*1=0.9 Totala belastningen=1.3 relativt utlakningen från ett opåverkat område med värdet 1. Alltså sker en ökning av 23% som kan tillskrivas skogsavverkningen. I en annan uppskattning på landskapsnivå gjorde Hellsten m fl (2006) yttäckande beräkningar för att uppskatta den potentiella ökningen av 19

kvicksilverutlakning från skogsmark i södra Sverige till följd av ökade hyggesarealer orsakade av stormen Gudrun. Utlakningskoefficienterna från växande skog och hyggen fastställdes med hjälp av uppmätta data från tidigare studier från konventionellt skött och slutavverkad skog, oberoende av stormen. Utlakningen av total- och metylkvicksilver från växande skogs fastställdes till 4.1 respektive 0.12 ng l-1 vilket ska jämföras med utlakningen från hyggen vilka fastställdes till 7.5 respektive 0.51 ng l-1 (tabell 1). Genom att jämföra hyggesarealer före och efter stormen uppskattades ökningen i kvicksilverutlakning till 3 % för totalkvicksilver och 11 % för metylkvicksilver i Götaland. Det måste påpekas att det finns en stor osäkerhet i alla sådana regionala uppskattningar. Effekten av avverkning är baserat på ett fåtal studier och effekterna från dessa studier har en stor variation i sina effekter. De valda områdena är inte heller ett representativt urval i landskapet. Exempelvis är de flesta data från områden som saknar betydande våtmarksområden. Även om lokalerna skulle vara representativa för landskapet finns det ändå en stor variation och känslighet hos landskapet för störningar. Regionala skillnader kan också finnas, både med avseende på vilka metoder man använder sig av samt känsligheten i landskapet för störningar i skogen exempelvis tunna jordar med stora nederbördsmängder i sydvästra Sverige, och områden med djupare jordar och mindre regn i norra Sverige. Variationen i känslighet kan exemplifieras i skillnaden i en studie i Ontario, Kanada, där ett kalhygge inte gav upphov till förändringar i koncentrationen och i Gårdsjön där en väg genom avrinnigsområdet gav upphov till en kraftig ökning i koncentrationen av MeHg. Det finns ytterligare två faktorer som man måste ta hänsyn till när man ska utvärdera skogsbrukets påverkan. Det första är att det inte är skogsbruket som har orsakat det överskott av ackumulerad Hg som man kan observera i ytliga markskikt vilket är en effekt av långväga spridning av Hg. Den andra faktorn är att vi inte vet i vilken utsträckning växande brukade skogar släpper (eller inte släpper) mindre MeHg till akvatiska ecosystem än skogar som inte påverkas av något skogsbruk. Vi vet helt enkelt inte hur stora Hg koncentrationerna skulle vara i ett skogslandskap som saknar skogsbruk och avverkning. Om en växande skog fångar mer av det antropogena nedfallet Hg i marken eller omvandlar en mindre andel av Hg i utlakningen till MeHg som kan bioackumulera skulle detta kunna motverka en ökad belastning av Hg vid avverkning. Faktorer i brukade skogar som kan minska belastningen av MeHg är tjockare mårlager som kan späda ut det Hg som ackumuleras. Djupet på de syrerika förhållanden i markprofilen med lägre grundvattenstånd.i skogar med effektiv avrinning ökar snabbt vilket också minskar metyleringen. Strategier för att begränsa Hg effekterna vid skogsavverkning Med utgångspunkt från att avverkning ökar belatningen av Hg till den akvatiska miljön så finns det behov att överväga olika strategier för att begränsa denna effekt. Dessa stategier måste grunda sig på en förståelse på de processer som ökar transporten av MeHg i samband med skogsavverkning. Det finns två grupper av processer som man ska ta hänsyn till. Den ena är de faktorer som påverkar nettometyleringen. Eftersom svavelreducerande bakterier verkar vara särskilt viktiga vid nettometyleringen i avrinningsområden i skogen så gynnas nettometyleringen av tillgången på en kolkälla av god kvalitet (energikälla), syrefria miljöer, närvaron av 20

svavel (elektronreceptor) samt närvaron av Hg. Den andra gruppen av processer är de faktorer som leder till en ökad transport av de olika formerna av Hg från marken till våra sjöar och vattendrag. Störningar av marken är en viktig factor som kan öka transporen av Hg, med risker för erosion av partikulärt och humus material som kan föra med sig stora mängder Hg till våra vatten. Den minskade transpirationen som uppstår vid avverkning kan öka både ytlig avrinning och metyleringen genom en höjd grundvattennivå. Detta skapar förhållanden med syrefria miljöer där metylering kan gynnas. Ytliga flödesvägar kan också binda ihop en större yta i avrinningen hydrologiskt till bäcken. Detta kan gynna transporten av MeHg från områden där en hög metylering sker till bäcken. Hjulspår, stående vatten och översvämningar i samband med sådana störningar kan också bidra till metylering och transport till bäckar. Det finns en rad rekommendationer hos den svenska skogsstyrelsen (läs mer på www.svo.se) för att minska effekten av avverkning på kvicksilver som bör uppmärksammas i och med de nu presenterade fakta. Flera av dessa åtgärder är högst lämpliga: Var försiktig vid och kring fuktiga partier vid markberedning och uttransport av virke. Särskilt viktigt är detta vid utströmningsområden mot bäckar och vattendrag. Använd till-fälliga broar där vattendrag eller fuktstråk måste passeras. Lägg inte ris på ett sådant sätt att det dämmer uppströms. I det stormdrabbade området där både hyggesstorlekar och -andelar är mycket stora på sina håll är det extra angeläget att körskador på marken undviks, även om det är bråttom att få ut virket. Undvik att göra stora hyggen i anslutning till fuktiga marker. Ju större hygget är, desto mer stiger grundvattennivån. Grundvattenfluktuationer i humusrika markhorisonter ökar risken för metylering och utlakning av kvicksilver. Vänta tio år innan ett anslutande om-råde avverkas. Undvik att kalavverka fuktig mark. Ställ gärna en skärm som motverkar att grundvattnet stiger. På fuktig mark är grundvattenståndet redan nära ytan. Undvik markskador och av-verka på fuktig mark helst när det är ordentlig tjäle. Samarbeta med övriga markägare inom samma tillrinningsområde (t ex till en sjö) dels om att hitta alternativa körvägar så att bäckar och känsliga fuktiga partier skyddas mot körning, dels om att bygga broar över vattendrag och fuktstråk som måste passeras nå-gonstans. Man kan också samarbeta om avverkningarnas förläggning i tiden så att inte de sammanlagda hyggesstorlekarna blir för stora. En rimlig rekommendation som mycket väl bör undersökas mer är att: Dikesrensa på så sätt att inte uttransporten av humus ökar. Skapa humusfällor för både nya och gamla dikessystem. Lägg gärna igen anslutningar från diken som inte har haft avsedd produktionshöjande effekt. 21

Minskningar av koncentrationen av humus som minskar belastningen av Hg till vattnet, genom att skapa små dammar för att samla upp humus skapar också områden där metylering kan ske. Översvämmade skoger i vattenkraftverks reservoarer är välkända för att öka metyleringen av Hg och bioackumuleringen dramatiskt (Trembloy et al. 1998). Uppfångning av humus vid låga flöden kan också skapa situationer där höga flöden kan frigöra stora mängder ackumulerad humus. En generell rekomendation för skogsbruket kan också övervägas, och det är att minska dräneringen med syftet att restaurera våtmarker. Våtmarker har generellt sett en högre transport av MeHg än väldränerade jordar. Värdet av att ha flera våtmarker och risken från ökade mängder kvicksilver, ger upphov till en målkonflikt mellan den nationella strategin för myllrande våtmarker och önskemålen att redcera metylkvicksilver i fisk. Slutsatser Utlakningen av kvicksilver från skogsmark utgör en betydande kvicksilverkälla för belastning på ytvatten, men utlakningen varierar kraftigt beroende på avrinningsområdets egenskaper. Skogsbruket kan stå för en väsentlig del av denna belastning, framför allt i samband med föryngringsavverkning, och fortgå under lång period (>5 år). Avgörande för de miljömässiga konsekvenserna av åtgärder i skogslandskapet är hur en ökad utlakning påverkar kvicksilvernivåerna i nedströms akvatiska ekosystem. Vidare forskning och övervakning är nödvändig för en generell bedömning av miljöpåverkan av åtgärder i skogslandskapet (t.ex. avverkning, markberedning, dikesrensning, våtmarksrestaurering). Framför allt gäller detta i områden där åtgärden genomförs på en stor del av avrinningsområdets totala yta och där recipienten kan förväntas vara känslig för en ökad kvicksilverbelastning. 22

References Åkerblom, S. Meili, M. Bringmark, L. Johansson, K. Berggren-Kleja, D. Bergkvist, B. Opublicerade data. Alriksson, A. Regional variability of Cd, Hg, Pb and C concentrations in different horizons of Swedish forest soils. Water Air Soil Pollution: Focus. 2001; 1: 325-341. Bishop, K., and Y.H. Lee,, 1997. Catchments as a source of mercury/methylmercury in boreal surface waters. In: Metal Ions in Biological Systems Vol. 34, Mercury and Its Effects on Environment and Biology. (H. Sigel and A. Sigel, (eds.) Marcel Dekker, pp. 113-130. Branfireun, B.A., Bishop, K., Roulet, N.T., Granberg, G.,. and M. Nilsson (2001) Mercury cycling in boreal ecosystems: The long-term effect of acid rain constituents on peatland pore water methylmercury concentrations. Geophysical Research Letters. 28:1227-1230. Bringmark, L, Bringmark, E. Lowest effect levels of lead and mercury on decomposition of mor layer samples in a long-term experiment. Water Air Soil Pollution: Focus. 2001b; 1: 425-437. Bringmark, L, Bringmark, E. Soil Respiration in relation to small-scale patterns of lead and mercury in mor layers of southern Swedish forest sites. Water Air Soil Pollution: Focus. 2001a; 1: 395-408. Desrosiers, M., Planas,D., Mucci, A. 2006. Short-term responses to watershed logging on biomass, mercury and methyl mercury accumulation by periphyton from boreal lakes. Canadian Journal of Fisheries Aquatic Sciences, 63:1734-1745. Erickson, B.E. (2003): Environmental News: Clear-cutting increases mercury in runoff. Environ. Sci. Technol. 37: 200A-201A. Finland's Environmental Administration (SYKE) (2003): Kvicksilver från myrar och kalhyggen strömmar ut i skogssjöar. SYKE, http://www.environment.fi/default.asp?contentid=52377&lan=sv. Fjeld, E. (2003): Skogsdrift øker avrenningen av kvikksølv Forskning.no, 04.Jul 2003, in Norwegian, http://www.forskning.no/artikler/2003/juli/1057214087.5 Garcia, E.; Carignan, R.: 1999 'Impact of wildfire and clear-cutting in the boreal forest on methyl mercury in zooplankton' Can. J. Fish. Aquat. Sci. 56, 339-345. Garcia, E., and Carignan, R.: 2000. 'Mercury concentrations in northern pike (Esox lucius) from boreal lakes with logged, burned, or undisturbed catchments.' Can. J. Fish. Aquat. Sci. 57 (Suppl. 2): 129-135. Garcia, E. och Carignan, R. 2005. Mercury concentration in fish from forest harvesting and fireimpacted Canadian boreal lakes compared using stable isotopes of nitrogen. Environmental Toxicology and Chemsitry, 24: 685-693. Hellsten, S., Westling, O. och Larsson, P-E. 2006. Miljökonsekvenser för vattenkvalitet. Underlagsrapport inom projekt Stormanalys. Rapport 10-2006. Skogsstyrelsen, Jönköping. 33 sid. Hultberg, H., Hultengren, S. och Pleijel, H (red). 2006. Luftföroreningar, miljö och framtid. 35 års forskning om skog, mark och vatten. Gårdsjöstiftelsen och Naturcentrum AB. Iverfeldt, A, Munthe, J, Brosset, C, Pacyna, J. Long-term changes in concentration and deposition of atmospheric mercury over Scandinavia. Water Air Soil Pollution. 1995; 80: 227-233. Johansson, K, Andersson, A, Andersson, T. Regional accumulation pattern of heavy metals in lake sediments and forest soils in Sweden. Science of the Total Environment. 1995; 161: 373-380. Johansson, K, Bergbäck, B, Tyler, G. Impact of atmospheric long-range transport of lead, mercury and cadmium on the Swedish forest environment. Water Air Soil Pollution: Focus. 2001; 1: 279-297. Meili, M. (1997): Mercury in lakes and rivers. Met. Ions Biol. Syst. 34: 21-51. Meili, M., Bishop, K., Bringmark, L., Johansson, K., Munthe, J., Sverdrup, H. & de Vries, W. (2003): Critical levels of atmospheric pollution: criteria and concepts for operational 23

modelling of mercury in forest and lake ecosystems. Sci. Total Environ. 304: 83-106. Meili, M., Bishop, K., Bringmark, L., Johansson, K., Munthe, J., Sverdrup, H. & de Vries, W. (2003): Critical levels of atmospheric pollution: criteria and concepts for operational modelling of mercury in forest and lake ecosystems. Sci. Total Environ. 304: 83-106. Munthe, J, Hultberg, H, Iverfeldt, A. Mechanisms of deposition of methylmercury and mercury to coniferous forests. Water Air Soil Pollution. 1995; 80: 363-371. Munthe, J. 2003. Presentation at Skogskonferensen: Dagens skogsbruk - ett hot mot mark och vatten? Munthe, J. and Hultberg, H. 2004. Mercury and methylmercury in run-off from a forested catchment - concentrations, fluxes and their response to manipulations. - Water Air Soil Pollut. Focus, 4:607-618. Munthe, J., Fjeld, E., Meili, M., Porvari, P., Rognerud, S., Verta, M. (2004): Mercury in Nordic freshwater fish: An assessment of spatial variability in relation to atmospheric deposition. MZ Materials and Geoenvironment 51: 1239-1242. Munthe, J., Hellsten, S., Westling, O., and Zetterberg, T. (2006): Efter stormen: Kvicksilver ökar.miljlöforskning för ett uthålligt samhälle 2006(3), pp. 26-27. Nriagu, J.O. A global assessment of natural sources of atmospheric trace metals. Nature. 1989; 338: 47-49. Porvari, P. 2003. Sources and fate of mercury in aquatic ecosystems. Academic dissertation, University of Helsinki och Finnish Environment Institute (SYKE), Helsinki 2003. ISSN 1239-1875. Porvari, P., Verta, M., Munthe, J. & Haapanen, M. (2003): Forestry practices increase mercury and methyl mercury output from boreal forest catchments. Environ. Sci. Technol. 37: 2389-2393 Rühling, A, Tyler, G. Changes in the atmospheric deposition of minor and rare elements between 1975 and 2000 in south Sweden, as measured by moss analysis. Environmental Pollution. 2004; 131: 417-423. Schwesig, D, Matzner, E. Pools and fluxes of mercury and methylmercury in two forested catchments in Germany. Science of the Total Environment 2000; 260: 213-223. Skogskonferensen (2003): http://www-skogskonferensen.sfak.slu.se/dokumentation/; http://www-skogskonferensen.sfak.slu.se/dokumentation/skog2003dok.pdf Skyllberg, U, Qian, J, Frech, W, Xia, K, Bleam, W.F. Distribution of mercury, methyl mercury and organic sulphur species in soil, soil solution and stream of a boreal forest catchment. Biogeochemistry. 2003; 64: 53-76. Svenska Naturskyddsföreningen (SNF): Modernt skogsbruk ger fortsatt höga kvicksilverhalter i fisk! http://www.snf.se/pdf/art-skog-kvicksilver.pdf UNECE, 1998. Convention on long-range transboundary air pollution The 1998 Aarhus protocol on heavy metals. Västerbotten Kuriren Feb. 18, 2003Naturskyddsförening debate article. Modernt skogsbruk ger fortsatt höga kvicksilverhalter i fisk! 24