ALLLLT DU BEHÖVER FFÖR ATT FFÖLLJJA ALLFFTAS FFRAMFFART II SKOGARNA!!!! september-oktober 2005 Redaktörernas Ruta Så var då sommaren slut och DM och SM (som i år avgörs i södra Dalarna) står för dörren. Sommaren innehöll ett O-ringen i Småland med tankarna inställda på nästa år, vilket Elin skrivit om i detta nummer. Det finns även en sida med diverse iakttagelser från årets femdagars. Jag knåpade ihop någonting om U10, också finns det lite annat smått och gott att läsa. Vi har även fått en ny träningskompis till Alfta Lina Bäckström, A-landslagtjej, från OK Linné. Hon flyttar hit i höst och ska träna med oss, samt fortsätta sina studier här i byn. (OBS! Ändrat nu!) Lycka till i mästerskapsskogarna i höst! /Maria R
Edmanstjärnsstenen Sveriges längsta sten Curt Eckard i Älvkarhed har skyltat 700 platser med kulturhistoriskt eller naturskyddsvärde på södra Alfta en stor ideell insats. Ni kanske har sett hans bruna skyltar? Så här lyder informationstexten på hans skylt vid flyttblocket i myren vid Edmanstjärn i västra kanten av kartan Stenatjärnarna: Maths Ö Detta flyttblock som en gång lämnades kvar av inlandsisen väger c:a 17-18 000 ton och har i folkmun kallats Gammel-Karis Mangelsten. Det uppmättes på 1920-30 talet av riksdagsman Olov Johansson från Edsbyn. Måtten var: Längd 45 m. bredd 13-20 m. höjd 12 m. Stenen sägs vara större än Ovanåkers kyrka. Juni 2001 Curt Eckard Älvkarhed
Genrepet med stort O? Trots att siktet för många hälsingeorienterare nu är inställt på vårt eget arrangemang av Sveriges största idrottsäventyr på flygfältet i Mohed nästa sommar, så styrde vi ändå kosan till det innersta av Småland i slutet av juli. Den lilla orten Skillingaryd agerade centralort för 2005 års O-ring, och hälsingarnas husvagnar placerades förstås på första parkett. Det blev en vecka som vilken annan O- ringenvecka som helst, med lite regn, lite för lite sol och massa orienteringsanalyserande. Småland var för mej ett helt outforskat orienterings-landskap innan denna femdagarsvecka, men jag kan ju inte påstå att jag kände mej mer nervös för den sakens skull. Det skulle bara bli kul att få uppleva ännu en O-ring med allt vad det innebär. Klubbens campare anlände, som vanligt, under fredagen eller lördagen, och vi fick en verkligt mysig campinggata under lite höga tallar och på totalt regnsäker mark. Något som var en himla tur, då regnet öste ner under fredagen och sedan kom med jämna mellanrum under veckan. Vi hade inte många meter till c-ortstorget, så det var bara att gå dit och kolla läget lite när man kände för det. I Mässan hade Hälsingland såklart en stor och välbesökt monter, där det delades ut information och svarades på frågor under hela veckan. Intresset för att komma till Hälsingland 2006 verkar stort, många ser fram mot att äntligen få åka lite norrut, efter så många år i de södra delarna av landet. En fråga som kom upp många gånger under veckan, var huruvida vi kommer att gå tillbaka till de mer omtyckta toatälten eller hålla fast vid de mindre mysiga bajamajorna, som tydligen ska vara bättre ur ett ekonomiskt perspektiv. Klart är i alla fall att de allra flesta vill ha tillbaka de gamla tälten, men det är kanske något som tyvärr inte kommer att hända? Veckan inleddes som sig bör med en invigning. Något som jag aldrig uppskattat så värst mycket, speciellt inte när den är flera timmar lång Risken finns att det blir lite segt och tråkigt. Men det var i alla fall hyfsat med folk vid c-ortstorget som tittade på en del uppträdanden, lyssnade på en massa talare och så vidare. Efter invigningen genomfördes en slags microorientering med några elitlöpare som sprang i olika heat och slog ut varandra. Det var intressant till en början, men blev lite smått utdraget. Själva tävlandet under veckan flöt på som vanligt för de allra flesta, vissa dagar var man nöjd, någon annan dag bommades det lite för mycket och så vidare. Sen fanns det vissa som inte ens tog sig i mål vissa dagar, men det är sånt som händer Det bjöds på lite varierande terrängtyper under veckan, och det som de längre klasserna fick ge sig in i under 3:e etappen var rätt fascinerande; det var väldigt kuperat och liknade snarare kontinental terräng än småländsk. Det blev en utslagsgivande dag, och jag klarade inte ens av min bana, utan gav upp efter att ha letat 2:an i 15-20 minuter. Vilodagen inföll i år redan på tisdagen, och den spenderades av vissa på Alternativets discgolf-tävling i Värnamo. Även här blev mitt resultat utgått, det där med golf är verkligen inte min grej Thomas och Martin fullföljde dock och slutade på topp 10 i en tävling som faktiskt drog över 50 herrar och runt 10 damer. Jag har hört att Alternativet-killarna har tänkt att försöka fixa en tävling även nästa år, en riktigt bra vilodags-aktivitet! En annan höjdpunkt under veckan var så klart det omåttligt populära spexet, som var
tillbaka med en show efter två års uppehåll. Årets föreställning hade titeln Gladiatorerna, och handlade om Kejsar Kampradius som skulle lämna över kejsardömet Småland till sin son Ben När Var Hur, men en girig Stefan Edberg ville annat IKEA-relaterade skämt duggade tätt, liksom de proffsigt genomförda sång- och dansnumren. Man kan inte annat än imponeras över spexarnas insats, som tränar in hela föreställningen veckan innan O-ringen och sen spelar två gånger per dag, samtidigt som många av dem är med högt upp i toppen i sina klasser. Det är synd att det inte är spex varje år, men det kommer säkert finnas många andra roliga aktiviteter som lockar nästa år. Efter fredagens tävling var så tävlingsdelen på årets O-ring slut. Jag tycker att allt flöt på bra för smålänningarna, men det finns säkert de som är mer insatta än jag och kan peka på saker som vi får tänka på till nästa år för att göra det hela så bra som möjligt. Något som vi dock får svårt att bräcka är att få till en bättre 6:e etapp än den som var i år Efter många år av fester som varit mer eller mindre kaosartade på ett eller annat sätt, så blev det en helt klockren kväll på ett helt osannolikt ställe; med hjälp av bussar togs alla festglada orienterare 40 minuter ut i de småländska skogarna, och där blev vi avsläppta, vid Sigges Loge, ett ställe som tog in 1600 personer och var helt suveränt för en fest som denna! Det blev aldrig trångt, insläppet flöt på bra och musikutbudet var suveränt. Sen att det regnade under kvällen gjorde inte det minsta, det kunde man ta en kväll som denna. Trötta och smått sega kunde vi sedan packa ihop tält och husvagnar på lördagsmorgonen, och dra iväg hemåt igen. Nu är det vi som står på tur för att arrangera, och jag tycker att det ska bli jättekul, och hoppas verkligen att vi gör O- ringen 2006 till den bästa någonsin! GRATTIS! Till fina resultat på O-ringen! Josefine Engström, 6 D20E Johan Hedlund, 3 H20M Fredrik Lundagårds, 8 H18 Eva Woxlin, 6 D45 Pär Hansson, 8 H20L Jimmy Larsson, 9 H18L John Berglund, 9 H65K Elisabeth Rost, vinnare av klubbtävlingen /Elin
Årets längsta dag Den som tror att midsommarafton är den längsta dagen på året har fel. Den dagen kommer ungefär en vecka efter O-ringen. Det är lördagen då U10 avgörs. Vi anländer på kvällen mot lördagen i en minibuss med Stefan som ledare. Alla tjejer utom de två litauerskorna plus fyra av killarna. (Hur många vi var i minibussen låter jag vara osagt, men jag kan säga att det var rätt trångt längst bak.) Det är skymning, man ser silhuetterna av militärtält och husvagnar. Det är U10- stämning. Packningen plockas ut ur bilen, alla lastar in i tält och vi samlar sedan laget för ett genomsnack. Toma och Vilma har också kommit dit. Vi presenterar oss och kollar vem som ska springa vilken sträcka, så att alla vet. Bodil har med sig färgpennor och vi förklarar att vi ska måla kinderna för Toma och Vilma. De skrattar. Jag känner mig taggad och försöker smitta av mig på tjejerna i laget. Vi går och läger oss ganska omgående. Hör Alftaflaggan gnissla i vinden, och tänker att det här kan bli lika jobbigt som första året jag var med (och lovade mig själv att aldrig mer gå upp så tidigt och springa med magont. Jag har varit med tre gånger sedan dess ). Som tur är hissar Sven-Erik Kocken Carlsson ner flaggan och det något pirriga U10-natt-lugnet lägger sig över området. Det blir tävlingsdags, Johanna och jag (första respektive andra sträckan), går upp i dimman på det daggvåta gräset, dricker fruktsoppa, käkar mackor med ost. Vi joggar iväg, kollar växlingen, Johanna börjar värma upp. Jag säger Lycka Till och börjar själv värma upp. Det går lite upp och ner för oss i laget, till slut blir vi 62, efter Anna-Karin, Bodil och Vilma på tredje, Toma på fjärde och Bente på den femte och avslutande sträckan. Regnet hänger i luften hela tiden, men det kommer inga större skurar, som tur är. Det blir prisutdelning så småningom och vi försöker tvingar oss att stå där och kolla, trots att vi håller på att ramla ihop av hunger. Orkar igenom HD12-kavlen, sedan går vi hem till det orangea Viking-tältet, där vår superkock gjort köttbullar och potatismos. Att något kan vara så gott! Tävlingen är nu avgjord, klockan är nio-tio någonting, vi har ätit lunch, och årets längsta dag har bara börjat. Maria.R PS. Säga vad man vill om reseplaneringar och information, på väg till U10 och på plats skötte sig ledarna utomordentligt bra!