Samla in, återvinn! Uppföljning av producentansvaret för 2003 Rapport 5380 juni 2004
Samla in, återvinn! Uppföljning av producentansvaret för 2003. NATURVÅRDSVERKET
Beställningar Ordertel: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln Naturvårdsverket Tel: 08-698 10 00, fax: 08-20 29 25 E-post: natur@naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm Internet: www.naturvardsverket.se ISBN 91-620-5380-9.pdf ISSN 0282-7298 Naturvårdsverket 2004 Elektronisk publikation
Förord Naturvårdsverket har av regeringen fått följande uppdrag: Naturvårdsverket skall redovisa de nivåer av återanvändning och återvinning som producenterna har nått upp till under 2003 för följande lagstiftning: Förordningen (1997:185) om producentansvar för förpackningar; Lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium; Lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar; Förordningen (1994:1236) om producentansvar för däck; Förordningen (1994:1205) om producentansvar för returpapper: Förordningen (1997:788) om producentansvar för bilar Naturvårdsverket skall även redovisa hur producenterna fullgör skyldigheterna enligt förordningen (2000:208) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. I uppdraget ingår även att utreda om stora avfallsfraktioner som idag inte materialåtervinns skulle kunna omfattas av producentansvar, t.ex. kuvert. Verket skall vid behov lämna förslag på kompletterande åtgärder och förslag till nödvändiga förändringar av regelverket. Vidare skall även behovet av ytterligare insamling efter materialslag redovisas samt hur detta i så fall skulle kunna formuleras. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 30 juni 2004. Naturvårdsverkets diarienummer för uppdraget är 641-88-04 Rp. Rapporten bygger på underlag från de bolag vilka samordnar återvinningsrapporteringen från producenter. Underlaget avseende återvinningsnivåer för förpackningar bygger också på information från företag som står utanför det gemensamma insamlingssystemet. Detta har granskats och bearbetats av Naturvårdsverket och Svenska MiljöEmissionsData (SMED). Rapporten har utarbetats av Lena Jacobsson, Sanna Due, Martin Påhlman och Erik Westin vid Naturvårdsverkets miljörättsavdelning samt av Ulrika Hagbarth vid avdelningen för hållbar samhällsutveckling. Stockholm i juni 2004 3
4
Innehåll Förord 3 Innehåll 5 Sammanfattning 6 Summary 9 Förslag till ändring i förordningen (1994:1236) om producentansvar för däck 11 Insamling efter materialströmmar och eventuellt ytterligare fraktioner 12 Naturvårdsverkets ställningstagande 12 Att samla in efter materialströmmar- materialbaserade mål 12 Ytterligare avfallsfraktioner 13 Producentansvar för förpackningar och returpapper 14 Naturvårdsverkets kommentarer 14 Återvinningsresultatet för förpackningar 16 Återvinningsresultat redovisat per material /varuslag 18 Producentansvar för däck 26 Producenternas resultat 26 Producentansvar för bilar 30 Naturvårdsverkets kommentarer avseende producentansvar för bilar 30 Producenternas återvinningsresultat 30 Producentansvar för elektronik 33 Naturvårdsverkets kommentarer avseende producentansvaret för elektronik 33 Regler för elektriska och elektroniska produkter 34 Insamlingen av el-avfall 35 Behandling av el-avfall 36 Tillsyn och efterlevnad 37 Referenser 38 5
Sammanfattning Insamlingen och återvinningen av producentansvarsavfall ligger fortsatt på en hög nivå. De materialslag som inte når målen har förbättrat sina resultat jämfört med föregående år. Insamlingen av el-avfallet fortsätter att öka och ligger nu på drygt 11 kg per person. I år redovisas återvinningen av träförpackningar för första gången, vilket medför att det totala återvinningsresultatet för förpackningar ökar till 80 procent. Den största andelen träförpackningsavfall går till energiutnyttjande, vilket resulterar i att det totala resultatet för materialutnyttjande sänkts till 51 procent. Privatimporten av glasflaskor fortsätter att öka. Eftersom denna mängd inte inkluderas i underlaget gör det att återvinningsresultatet för glasförpackningar sannolikt ligger lägre än det som redovisas, d.v.s. drygt 70 procent jämfört med redovisade 92 procent. Naturvårdsverket gör årligen en uppföljning av hur producenterna har nått återvinningsmålen. Det gäller avfall som omfattas av producentansvaret, vilket innebär uttjänta förpackningar, returpapper, däck, bilar samt elektriska och elektroniska produkter. I år inkluderas även ett kapitel om insamling efter materialströmmar och eventuellt ytterligare fraktioner. Med anledning av denna uppföljning upprepar Naturvårdsverket ett tidigare lämnat författningsförslag, vilket rör däck. Samla in, återvinn! är upplagd så att information och resultat redovisas varugruppsvis. Kapitelindelningen följer i huvudsak varugrupperna. I varje kapitel samlas Naturvårdsverkets kommentarer under särskild rubrik. När statistik redovisas i löpande text anges först siffran för 2003 och därefter inom parentes jämförbar siffra för år 2002, där sådan finns tillgänglig. Tiden är inte mogen för insamling efter materialströmmar Att samla in avfall efter material i stället för produkter/varor är intressant. Men tiden är ännu inte mogen för att ersätta eller komplettera producentansvaret med materialbaserade mål. Naturvårdsverket avser att fortsätta arbeta med frågan, exempelvis i Avfallsrådet. Slutsatsen kan mycket väl bli att materialbaserade mål kan och bör sättas. I dagsläget saknas dock underlag för en sådan bedömning. Inget nytt producentansvar föreslås Naturvårdsverket anser att en utvidgning av ytterligare producentansvar inte är aktuellt. Verket har undersökt situationen för kuvert och kontorspapper. Tekniska problem, en sannolikt dyr insamling och minskande mängder gör att en särskild insamling av kuvert inte kan motiveras i nuläget. En större inblandning av kuvert i pappersfraktionen skulle försämra kvaliteten på det insamlade materialet. Kontorspapper omfattas av ett frivilligt åtagande som hittills fungerat bra. Det är därför inte aktuellt att föreslå en lagreglering av kontorspappersinsamlingen. Återvinningen av förpackningar och returpapper är god I år inkluderas uttjänta träförpackningar för första gången i Naturvårdsverkets redovisning. Mängderna är stora och merparten energiutnyttjas. I år har även mjuka plastförpackningar som osorterade förbränns med hushållsavfallet räknats med. Därmed 6
har den totala återvinningen av förpackningar ökat från 67 till 80 procent jämfört med föregående år, samtidigt som materialutnyttjandet av alla förpackningar minskade från 54 till 51 procent. Eftersom delar av statistiken är framtagen för första gången bör resultaten betraktas med viss försiktighet. Återvinningsmålen nås för glas, wellpapp-, stål- och träförpackningar. Resultaten för plast-, papper och kartong samt aluminiumförpackningar har förbättrats men når ännu inte målen. Den stora privatimporten av glasflaskor för öl, vin och sprit påverkar återvinningsresultatet för glasförpackningar. Den nivå som redovisas är 92 procent. En mer rättvisande återvinningsnivå, med privatimporten inkluderad är 71 procent. Av dryckesförpackningarna visar returglas och PET-flaskor för återfyllnad resultat över målnivån medan aluminiumburkar och flaskor av engångs-pet inte klarar målen. Återvinningen av returpapper är god. Inga däck deponerades under året Alla insamlade däck, 76 700 ton, omhändertas på annat sätt än genom deponi. Materialersättningen och energiutvinningen har ökat under året samtidigt som exporten av hela däck har minskat. Naturvårdsverket anser att insamling och omhändertagande av uttjänta däck hittills har fungerat bra. Producentansvarsförordningen för däck behöver däremot uppdateras för att passa bättre ihop med bestämmelserna om deponering. Verket föreslår därför att syftet i förordningen om producentansvar för däck uppdateras. Producentorganisationen SDAB avser att under året inleda en livscykelanalys för att jämföra materialåtervinning med energiutvinning i cementugn ur miljösynpunkt. Naturvårdsverket välkomnar en sådan studie. Återvinningen av bilar i nivå med målet År 2003 återanvändes eller återvanns knappt 85 procent av skrotbilens vikt i Sverige. Målet är 85 procent. Uppgiften baseras på 67 000 skrotade bilar vilket är cirka 27 procent av det totala antalet skrotade bilarna i landet. 84,8 procent är det av producenterna gemensamt uppnådda resultatet. Förordningen om producentansvar anger att beräkningen skall utgöra ett genomsnitt per producent och år. Naturvårdsverket har emellertid enbart erhållit en uppgift om den av producenterna gemensamt uppnådda återanvändningen och återvinningen. 7
Elva kg el-avfall per person samlades in 2003 80 000 ton el-avfall samlades in 2003. Även 20 700 ton kylmöbler samlades in. Totalt motsvarar det mer än 11 kg per person och år vilket återigen är en ökning jämfört med tidigare år. Under hösten kommer nya regler att vara genomförda i svensk lagstiftning. De innebär ett utökat ansvar för producenterna för både insamling och behandling av el-avfallet. De nya EU-bestämmelserna omfattar även mål för insamlingsnivåer, återanvändning och återvinning, som ska uppnås på nationell nivå. För att beräkna dessa behöver producenterna rapportera mer utförligt. Naturvårdsverket konstaterar att tillsynen är bristfällig liksom uppföljningen av producentansvaret. Naturvårdsverket har för avsikt att arbeta med frågorna under det kommande året. 8
Collect and recycle - Summary Time not ripe for collection by material streams Collecting waste by materials instead of by products is an interesting concept. The time is not yet ripe to replace or complement producer responsibility with materialbased targets. The Swedish EPA intends to continue working with this question, for example in the Waste Council. The conclusion may very well be that material-based targets can and should be set. However, not enough information is available at this point in time for this conclusion to be drawn. No new producer responsibility proposed The Swedish EPA is not in favour of a further extension of producer responsibility. The Agency has examined the situation for envelopes and office paper. Due to technical problems and the prospect of high collection costs and diminishing quantities, a special collection of envelopes cannot be justified at the present time. A higher proportion of envelopes in the paper fraction would adversely affect the quality of the collected material. Office paper is covered by a voluntary commitment, which has worked well so far. There is therefore no reason to propose a statutory regulation of office paper collection. The recovery rate of packaging and waste paper is good Recovery and recycling of packaging increased in 2003 from 70 to 77 per cent. This is mainly because wood containers have been included in the total result for the first time. Energy recovery of flexible plastic packaging contained in household refuse has been included for the first time. This means at the same time that material recycling of all packaging declined from 64 to 48 per cent. The recovery targets have been met for glass, corrugated cardboard, steel and wood containers. The results for plastic, paper and cardboard, as well as aluminium packaging have improved, but do not yet meet the targets. See comment below about glass recycling. Of the beverage packaging, returnable glass and PET bottles for refilling show results in excess of the targets, while aluminium cans and disposable PET bottles do not meet the targets. Recovery rate of waste paper is good. Preliminary result for 2003 for packaging recovery, shown for the Packaging Directive Packaging Placed on the market Recycled (tonnes) Energy recovery Recycled (%) Recovery (%) Glass 165,000 151,200-92 - Plastic 164,941 28,283 85,228 17 69 Paper 632,800 405,799 1,482 64 64 Metal 66,247 31,900-48 - Wood 393,131 63,028 328,848 16 99 Total 1,422,119 680,210 415,558 48 77 9
No tyres were landfilled during the year All collected tyres are disposed of by other means than landfilling. Material substitution and energy recovery have increased during the year, at the same time as exports of whole tyres have decreased. The Swedish EPA is of the opinion that collection and disposal of waste tyres has worked well. The Ordinance on Producer Responsibility for Tyres needs to be updated, however, to be more compatible with the provisions concerning landfilling. The Agency therefore proposes that the purpose in the Ordinance on Producer Responsibility for Tyres be updated. (possibly: The producer organization SDAB (Swedish Tyre Recycling Co) intends to initiate a life cycle analysis to compare material recycling with energy recovery in a cement kiln from an environmental point of view. The Swedish EPA welcomes such a study.) Vehicle recovery close to target Just under 85 per cent of the scrap vehicle s weight was reused or recovered in Sweden in 2003. The target is 85 per cent. This figure is based on 67,000 scrapped vehicles, which is approximately 27 per cent of the total number of scrapped vehicles in the country. The Ordinance on Producer Responsibility states that the calculation shall comprise an average per producer and year. However, the Swedish EPA has only received a figure for the reuse and recovery rate achieved jointly by the producers. Eleven kg of WEEE per person and year collected in 2003 80,000 tonnes of WEEE (waste from electrical and electronic equipment) was collected in 2003. 20,700 tonnes of refrigeration equipment was also collected. This is equivalent to more than 11 kg per person and year. This can be compared to the collection target given in the WEEE directive of 4 kg per person and year, effective from 31 December 2006. New rules will be put into effect in Swedish legislation during the autumn. They entail an extended responsibility for the producers for both collection and treatment of the WEEE. The new EU provisions also include targets for collection levels, reuse and recycling which are to be met on a national level. To calculate these figures, more detailed reports are needed from the producers. The Swedish EPA observes that supervision is inadequate. 10
Förslag till ändring i förordningen (1994:1236) om producentansvar för däck Den 16 juli 2001 trädde en ny förordning (2001:512) om deponering av avfall i kraft. Enligt förordningens 8 5 blev det från 1 januari år 2002 förbjudet att deponera hela begagnade däck som inte är cykeldäck och som har en diameter mindre än 1400 millimeter. Genom den nya förordningen om deponering har det formulerade syftet 1 i förordningen om producentansvar för däck förlorat aktualitet. Naturvårdsverket föreslår därför att producentansvarsförordningens 1 ändras. Nuvarande lydelse I denna förordning regleras producenters skyldighet att på ett miljömässigt godtagbart sätt ta hand om däck som har tjänat ut. Syftet är att minst 80 procent av alla däck som årligen återlämnas skall omhändertas på annat sätt än genom deponering. 1 Föreslagen lydelse Syftet med denna förordning är att producenterna skall ta hand om däck som har tjänat ut på ett miljömässigt godtagbart sätt. Förslaget ger också den inledande paragrafen en ökad tydlighet. Ett liknande förslag har tidigare presenterats av Naturvårdsverket (rapport 5237 respektive rapport 5299). Inga remissinstanser har haft något att invända mot förslaget. 11
Insamling efter materialströmmar och eventuellt ytterligare fraktioner Att samla in efter material i stället för produkt är intressant. Men tiden är ännu inte mogen för att ersätta eller komplettera producentansvaret med materialbaserade mål. Dagens underlag är alltför bristfälligt och mer arbete behövs. Naturvårdsverket avser att gå vidare med frågan i Avfallsrådet och i den nationella avfallsplanen. Det är inte aktuellt att föreslå att ytterligare avfallsfraktioner ska omfattas av producentansvaret. Det frivilliga åtagandet för kontorspapper har hittills fungerat bra. Att samla in kuvert skulle medföra tekniska problem för återvinningsindustrin och försämra kvaliteten på det insamlade papperet. Naturvårdsverkets ställningstagande Naturvårdsverket anser att en utvidgning/skärpning av befintliga återvinningsmål är intressant på sikt men inte i dagsläget. Vi anser att underlaget för sådana beslut f.n. är alltför bristfälligt och det saknas bra indikatorer för uppföljning. Naturvårdsverket avser att gå vidare med frågan, bland annat i Avfallsrådet. Det är möjligt men för närvarande inte nödvändigt att lagstadga om producentansvar för kontorspapper för att ersätta det nuvarande frivilliga åtagandet. För kuvert gör framförallt tekniska problem, sannolikt dyr insamling och relativt små mängder att en särskild insamling inte kan motiveras i nuläget. Att samla in efter materialströmmar - materialbaserade mål Naturvårdsverket gör bedömningen att underlaget för att föreslå kvantitativa mål i dagsläget är alltför bristfälligt. Slutsatsen kan, efter att mer arbete genomförts, bli att materialbaserade mål kan och bör sättas. Diskussioner förs nu, bland annat i EU:s tematiska strategier, om man i stället för ett produktbaserat system skulle fokusera på de olika materialslagen, plast, papper, gummi etc. Naturvårdsverket avser att arbeta vidare med frågan, bland annat i Avfallsrådet och i samband med framtagandet av en nationell avfallsplan. En idé som framkommit i dessa diskussioner är att genomföra ett försök i en kommun med sortering i en materialfraktion, exempelvis metall/plast. Likaså diskuteras vid vilka tillfällen det kan vara aktuellt med ett lagstadgat producentansvar och när det är optimalt att sträva efter frivilliga åtaganden. Frivilliga åtaganden kan ses som ett värdefullt komplement till producentansvaret. Vilken styrmedelsmix som är den optimala behöver också övervägas. Det handlar inte bara om sorteringskrav utan även om styrning och planering, ekonomiska incitament, fungerande uppföljning etc. Här behövs en bedömning från fall till fall. Slutligen är det värdefullt med en överblick över vilka direktiv, strömningar och tendenser som finns inom EU och den övriga omvärlden. 12
Ytterligare avfallsfraktioner Naturvårdsverket konstaterar att det inte är aktuellt att föreslå ytterligare producentansvar. Möjligheten att utöka det lagstadgade producentansvaret till fler produktgrupper har diskuterats i flera tidigare utredningar. När det gäller insamling av kontorspapper finns i dag ett frivilligt åtagande i branschen som fungerar bra. Målet är 50 procent insamling och återvinning. Konsumtionen motsvarar ca 2/3 av returpappersanvändningen och volymerna är relativt stora. Insamlingsnivåerna ökar stadigt och ligger nu på 57 procent. Från 2007 har producenterna åtagit sig att återvinna 75 procent. Det är möjligt att ersätta detta frivilliga åtagande med ett lagstadgat producentansvar. Frågan är dock hur relevant det skulle vara. Att lagstadga om ansvaret kan vara ett bra verktyg när producenterna inte lever upp till sina åtaganden. Så är dock inte fallet för kontorspapper. En anledning till att det går bra med insamlingen kan vara att det är relativt lätt både att sortera ut för användaren, samla in för den ansvarige och återanvända vid pappersbruken. Det går med andra ord att hålla en hög och jämn kvalitet på det återvunna materialet, vilket är en förutsättning för att det ska efterfrågas. De stora volymerna motiverar även från resurshushållningssynpunkt ett återanvändande. Naturvårdsverket konstaterar dock att det ännu återstår en hel del för producenterna att göra för att de ska uppnå det högre målet om 75 procent senast 31 december 2006. För kuvert är bilden något annorlunda. Det finns idag inget lagstadgat ansvar och inga frivilliga åtaganden att samla in kuvert. Volymen beräknas till mindre än en tiondel av mängden kontorspapper d.v.s. 20-30 000 ton. Kuvert finns i flera olika modeller. Merparten är bruna eller vita. Det finns kuvert med och utan fönster, självklistrande och icke-självklistrande, med eller utan innerkuvert och även kuvert av plast. En hel del kuvert slängs idag bland tidningspapper eller i kartongfraktionen. Enligt uppgift från Skogsindustrierna bör denna inblandning inte öka. Vid ett krav på insamling skulle de olika sorternas kuvert därför behöva särskiljas, troligen i flera olika fraktioner med medföljande högre kostnad, för att få en så hög och jämn kvalitet att det är ekonomiskt intressant att återvinna. Mängderna är redan förhållandevis små och kan förväntas minska ytterligare i framtiden. För en insamling talar att det ofta är bra fiber i papperet att återvinna samt att det finns ett pedagogiskt budskap i att inte slänga kuvert. 13
Producentansvar för förpackningar och returpapper Återvinningen av förpackningar ökade under 2003 från 67 till 80 procent. Ökningen beror främst på att träförpackningar inkluderats i det totala resultatet för första gången. Även energiutnyttjande av mjuka plastförpackningar som ingår i hushållsavfallet har räknats med. Detta innebär samtidigt att resultatet för materialutnyttjande minskade från 54 till 51 procent. Återvinningsmålen nås för glas-, wellpapp-, stål- och träförpackningar. Resultaten för plast-, papper och kartong samt aluminiumförpackningar har förbättrats men når ännu inte målen. Av dryckesförpackningarna visar returglas och PET-flaskor för återfyllnad resultat över målnivån medan aluminiumburkar och flaskor av engångs-pet inte klarar målen. Återvinningen av returpapper är god. Enligt förordningen (1997:185) om producentansvar för förpackningar ska en producent tillhandahålla lämpliga insamlingssystem för att underlätta för hushåll och andra att sortera ut och lämna sitt förpackningsavfall. Hushållen är skyldiga att sortera. Producenten är också skyldig att informera hushållen om sin verksamhet. Slutligen ska det insamlade förpackningsmaterialet återvinnas enligt mål som varierar för materialslag och varugrupp. Enligt förordningen (1994:185) om producentansvar för returpapper har producenterna skyldighet att samla in och ta hand om returpapper. 75 viktprocent av de tidningar som samlas in som returpapper i Sverige ska materialåtervinnas. Producenten är också här skyldig att informera hushåll om sortering, insamling och bortforsling av returpapper. Naturvårdsverkets kommentarer Avfallsrådet Det nyinrättade Avfallsrådet kommer under året att diskutera frågor som rör producentansvaret för förpackningar och returpapper. Bland annat kommer diskussionerna att kretsa kring vad som karakteriserar ett lämpligt insamlingssystem, när en god servicenivå kan anses vara uppnådd samt vilka sorteringstekniker som ska användas i framtiden. Övriga frågor som behandlas under året är ansvarsfördelningen mellan producenter och kommuner beträffande kostnader för förpackningsavfall som hamnar i hushållsavfallet samt vem som ska bekosta den fastighetsnära insamlingen. Naturvårdsverket kommer under hösten att ta fram vägledningsmaterial för det lokala samrådet mellan kommuner och producenter samt en tillsynsvägledning för tillsynen över producentansvaret. Vägledningarna kommer att baseras på diskussioner i Avfallsrådet och därtill knutna arbetsgrupper. 14
Privatimporten påverkar återvinningsresultatet för glasförpackningar Privatimporten av glasflaskor för öl-, vin- och sprit från Europa till främst södra Sverige har ökat kraftigt de senaste åren. Förra året privatimporterades uppskattningsvis 48 000 ton glasflaskor med alkohol till Sverige. Även dessa flaskor samlas in och återvinns av Svensk Glasåtervinning. Den totala mängden glasförpackningar som sätts på marknaden av svenska producenter skiljer sig således väsentligt från den mängd som totalt sätts på den svenska marknaden Den återvinningsnivå som redovisas till EU är 92 procent, men här är alltså privatimporten inte inkluderad, vilket gör att resultatet blir mycket högt. En mer rättvisande återvinningsnivå, med privatimporten inkluderad, är 71 procent. Nya återvinningsmål i det reviderade förpackningsdirektivet Det nya förpackningsdirektivet gäller från och med den 11 februari 2004. Framtida mål för materialutnyttjande av förpackningsavfall uppdelat på materialslag är: 60 % glas 60 % papper och kartong 50 % metall 22,5 % plast, och då endast plast som blir till ny plast 15 % trä Det totala återvinningsmålet (materialutnyttjande och energiutnyttjande sammantaget för allt förpackningsavfall) höjs till minst 60 procent. Totalmålet för materialutnyttjande höjs till minst 55 och högst 80 procent. Målen ska uppnås senast 2008. De nya medlemsstaterna får förlängning till 2012-2015. Ett annat resultat av det reviderade förpackningsdirektivet är att kommissionen ska redovisa en rapport till parlamentet och rådet som visar hur direktivet har implementerats. För att förbereda för denna rapport kommer kommissionen att låta två konsultföretag göra en studie. Studien är indelad i två delar där en del fokuserar på de miljömässiga effekterna av direktivet och den andra fokuserar på hur den inre marknaden har påverkats. Ansvaret för studien delas mellan direktoratet för miljö och direktoratet för den inre marknaden. Den delen av studien som avhandlar miljöeffekterna av direktivet kommer att utreda olika alternativ för att förstärka arbetet med att förebygga att avfall uppkommer samt hur man kan öka återanvändningen. Enligt instruktionen till studien kommer frågan om indikatorer som visar en förpacknings miljöpåverkan att ingå. En annan fråga som tas upp är förpackningars innehåll av farliga ämnen och tungmetaller. Rapporten ska redovisas för rådet och parlamentet juni 2005. Mjuka plastförpackningar som förbränns räknas nu in i resultatet Från 2003 räknas nu den mängd mjuka plastförpackningar som osorterade läggs i det hushållsavfall som går till energiutnyttjande in i resultatet. Mängden beräknas till 48 000 ton. Detta innebär att nivån för plastförpackningar förbättras avsevärt. Målet är 70 procent återvinning och genom denna åtgärd uppnås 69 procent. Dock når plastförpackningar inte upp till delmålet 30 procent materialutnyttjande. 15
Träförpackningar är nytt för i år För första gången kan Naturvårdsverket redovisa återvinningsresultat för träförpackningar. Mängden som sattes på marknaden 2003 var 452 606 ton. 92 procent återvanns, till största delen genom energiutnyttjande. Dessa siffror medför att det totala återvinningsresultatet ändras. Dels ökar den totala återvinningen, där alla materialslag räknas samman, från 67 procent till 80 procent, dels minskar resultatet för materialutnyttjande från 54 procent till 51 procent. Detta kommer sannolikt att få betydelse för de svenska insatserna när det gäller att nå de nya högre nivåerna, som träder i kraft 31 december 2006 genom ändringen i förpackningsdirektivet. Återvinningsresultatet för förpackningar Här redovisas en dokumentation av Naturvårdsverkets resultatredovisning av producentansvaret för förpackningar avseende 2003. Här beskrivs den uppgiftsinsamling via postenkät som har riktat sig till materialbolag och till företag som, till Naturvårdsverket, har anmält att ta sitt eget ansvar för förpackningsavfallet, samt metodiken för beräkning av de uppgifter som använts för nationell och internationell rapportering. Dokumentationen har utförts av Svenska Miljöemissionsdata (SMED) på uppdrag av Naturvårdsverket inom projektet Internationell rapportering av svenska avfallsdata under år 2004. Projektet har omfattat uppdatering av register och enkäter, utskick av enkäter och påminnelser, samt granskning, kvalitetsredovisning (se Kvalitetsdeklaration) och sammanställning av de uppgifter som krävs för nationell och internationell rapportering. Aktiviteterna har utförts av SMED och Naturvårdsverket i samarbete. I projektet har inte ingått att granska/kvalitetsredovisa de skattningsmetoder som materialbolagen använder för att få fram sina uppgifter. Utgångspunkten för beräkningen av återvinningsnivån är i denna rapport den totala mängden förpackningar som beräknas sättas på marknaden. Detta gäller samtliga materialslag nedan. 16
Tabell 1. Resultatet av förpackningsinsamlingen 2003, materialbolagen Materialslag Totalt satt på marknaden (ton) Materialutnyttjande (ton) Energiutnyttjande (ton) Materalutnyttjande (%) Återvinning (=material- o energiutnyttjande (%) Glas 165 000 151 229-92 - Plast, ej PET 149 095 26 916 75 588 1) 18 69 PET-flaskor 13 488 10 652-79 - av engångstyp Papper o 200 000 75 020 1 482 38 38 kartong Wellpapp 422 000 359 000-85 85 Stål 41 700 30 400-73 73 Aluminium 9 000 2 500-28 28 Returburkar 15 547 13 266-85 85 Trä 393 131 63 028 328 848 16 100 Totalt 1 408 961 732 011 405 918 52 81 1) Varav 48 000 ton som energiutvunnits i kombination med hushållsavfall Företag med eget ansvar För företag som, till Naturvårdsverket, har anmält att ta sitt eget ansvar för förpackningsavfallet har 107 företag av 160 svarat på enkäten. Undersökningens resultat visar att förpackningsmängden från dessa företag utgör en relativt stor del av det trä som satts på marknaden, 15 procent, men för övriga materialslag är de tillförda mängderna relativt sett mycket små, mellan 0-3 procent av materialbolagens uppgifter. Kvantiteterna redovisas i tabellen nedan. Beräkningarna har skett utan någon bortfallsjustering för de företag som inte har svarat. Tabell 2. Resultat av förpackningsinsamlingen 2003, fristående företag Materialslag Totalt satt på svenska marknaden (ton) Materialutnyttjande (ton) Energiutnyttjande (ton) Materialutnyttjande (%) Återvinning (=material- och energiutnyttjande (%) Glas 8 8 0 100 100 Plast, ej PET 2 357 790 437 34 52 PET-flaskor, ej återanvändning 0 0 0 20 20 Papper, papp, kartong 16 835 14 561 1 435 86 95 Wellpapp 3 376 3 062 272 91 99 Stål 976 648 0 66 66 Aluminium 0 0 0 0 0 Returburkar 0 0 0 0 0 Trä 59 475 16 759 11 706 28 48 Totalt 83 027 35 828 13 890 43 60 17
Enligt en bedömning står de REPA-anslutna producenterna för i storleksordningen 95 procent av den totala mängden, medan cirka 5 procent utgörs av friåkare eller företag som själva tar ansvar för förpackningsavfallet. Återvinningsresultat redovisat per material /varuslag Glasförpackningar Återvinningsmålet för glasförpackningar är 70 procent materialutnyttjande. Svensk Glasåtervinning (SGÅ) rapporterar ett återvinningsresultat på 92 procent (88). Totalt sattes 165 000 ton (170 000) på den svenska marknaden av producenterna. Därutöver privatimporterades uppskattningsvis 48 000 ton flaskor med alkohol av svenska konsumenter. 151 200 ton (149 000) återvanns. Tillverkningen av glasförpackningar i landet uppgick till 83 500 ton (101 000). 130 400 ton (132 000) tomma eller fyllda glasförpackningar importerades medan 48 900 ton (63 000) tomma eller fyllda glasförpackningar exporterades. Diagram 1. Utvecklingen i procent av återvinningen av glasförpackningar åren 1994-2003 95% 90% 85% 80% 75% 70% 65% 60% 55% 50% 92% 88% 86% 83% 84% 84% 77% 72% 61% 56% 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Kravnivå: 70 % materialutnyttjande Källa: SMED och Svensk Glasåtervinning Plastförpackningar Målet för plastförpackningar är 70 procent återvinning, dock minst 30 procent materialutnyttjande. Med återvinning menas materialutnyttjande och energiutnyttjande. Resultatet för 2003 är 18 procent materialutnyttjande och 50 procent energiutnyttjande. Totalt ger det en återvinning om 68 procent. Nytt för i år är att även de mängder mjuka plastförpackningar som osorterade läggs i sådant hushållsavfall som förbränns med energiutnyttjande har räknats in i 18
återvinningsresultatet. Detta innebär att nivån för plastförpackningar förbättrats avsevärt, även om målet inte nås. Totalt sattes 151 453 ton (155 964) plastförpackningar på den svenska marknaden. Den mängd som gick till materialutnyttjande var 27 706 ton (24 535) medan 76 025 ton (26 322) energiutnyttjades. Här beräknar Plastkretsen att 48 000 ton mjukplast energiutnyttjades i kombination med hushållsavfall. Därför noteras det en stor uppgång av energiutnyttjande jämfört med tidigare år. Någon uppgift för återanvändning har inte redovisats. Uppgifterna bygger på enkätsvar från Plastkretsen AB, Svensk Ensilageplast Retur AB samt några större företag med eget ansvar. Diagram II. Utvecklingen i procent av material- och energiåtervinningen av plastförpackningar åren 1994-2003 70% 60% 50% 50% 40% 30% 20% 10% 0% 20% 17% 15% 17% 16% 16% 16% 15% 16% 18% 13% 13% 11% 8% 2% 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Materialutnyttjande Energiutnyttjande Kravnivå: 70 % återvinning, dock minst 30 % materialutnyttjande Källa: SMED och Plastkretsen Metallförpackningar Målet för återvinning av metallförpackningar är 70 procent materialutnyttjande. I gruppen metallförpackningar ingår förpackningar av stål och av aluminium, men inte dryckesförpackningar som har egna återvinningsmål. Materialåtervinningsresultatet för 2003 uppges av Metallkretsen vara 73 procent (70) för stål- och 28 procent (24) för aluminiumförpackningar. Aluminium har ökat sedan föregående år men når inte målet. Totalt sattes 42 676 ton (44 500) ton stål och 9 000 ton (9 000) aluminium på den svenska marknaden. Den mängd som materialutnyttjades var 31 048 ton (31 100) för stål och 2 500 ton (2 200) för aluminium. Uppgifterna baseras sig på enkätsvar från Metallkretsen och några större företag med eget ansvar. Uppgifterna om tillförda mängder metallförpackningar gäller Me- 19
tallkretsen och några fristående företag. En okänd andel friåkare ligger utanför redovisningen. Diagram III. Utvecklingen i procent av återvinningen av metallförpackningar åren 1994-2003 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% 71% 73% 70% 64% 61% 41% 43% 40% 28% 28% 24% 25% 22% 24% 17% 18% 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Stål Aluminium Kravnivå: 70 % materialutnyttjande för stål- och aluminiumförpackningar Källa: SMED och Metallkretsen Pappersförpackningar Papp-, pappers- och kartongförpackningar Målet för återvinning av förpackningar av papper och kartong är 70 procent, dock minst 40 procent materialutnyttjande. Den nivå som uppnåddes 2003 var 43 procent (38) återvinning och 41 procent (37) materialutnyttjande. Alltså ett totalt resultat om 43 procent, vilket är långt ifrån återvinningsmålet. Uppgiften skiljer sig något från vad Svensk Kartongåtervinning (SKÅ) uppger, vilken baserar sig på den mängd som anslutna företag sätter på marknaden. I denna rapport används den totala mängden som sätts på den svenska marknaden. Mängden pappers- och kartongförpackningar som sattes på marknaden var 216 835 ton (200 000). Av den insamlade mängden har 89 581 ton (74 882) materialutnyttjats och 2 917 ton (1 730) energiutnyttjats. Någon återanvändning har inte rapporterats av SKÅ. Uppgifterna bygger på enkätsvar från SKÅ samt några större företag med eget ansvar. Enligt sent inkomna uppgifter från IL Recycling materialåtervinns ytterligare 10 800 ton uttjänta pappers- och kartongförpackningar, mestadels bobiner. Dessa uppgifter avser fristående företag. Diagram IV. Utvecklingen i procent för materialutnyttjande för papp- och kartongförpackningar åren 1994-2003 20
50% 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% 45% 43% 34% 37% 34% 34% 35% 37% 19% 10% 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Kravnivå: 70 % återvinning, dock minst 40 % materialutnyttjande Källa: SMED och Svensk Kartongåtervinning Wellpappförpackningar Målet för återvinning av förpackningar av wellpapp är 65 procent materialutnyttjande. År 2003 uppnådde wellpapp 85 procent (86). Den totala mängden förpackningar till den svenska marknaden uppskattas av RWA Returwell (Returwell) till 425 376 ton (423 000). Mängden som materialutnyttjades var 362 062 ton (362 000). Energiutnyttjande förekommer, men ingår inte i resultatmålen för producentansvaret. Avfallet som uppstår vid byggarbetsplatser etc. är svårt att mäta. Återanvändning är inte aktuellt för wellpapp. Uppgifterna baserar sig på enkätsvar från Returwell och några större företag med eget ansvar. Det finns en okänd andel friåkare, t.ex. mindre importörer av produkter/förpackningar. 21
Diagram V. Utvecklingen i procent för materialutnyttjande av wellpappförpackningar åren 1994-2003 90% 80% 74% 77% 81% 84% 85% 84% 84% 85% 86% 85% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Kravnivå: 65 % materialutnyttjande Källa: SMED och Returwell Träförpackningar För första gången kan Naturvårdsverket redovisa uppgifter om träförpackningar. Verkets enkät har som ett led i en informationskampanj skickats till ett stort antal företag, små som stora, både materialbolag och företag som tar eget ansvar. Uppgifter om total kvantitet på marknaden är, enligt uppgift från Svenskt Returträ, en uppskattning baserad på branschinformation. Den uppgick 2003 till 452 606 ton. Uppgifter om både material- och energiutnyttjande är en sammanslagning av uppgifter från Svenskt Returträ, Container-Pack och övriga företag. Mängden materialutnyttjat är 79 787 ton. Den energiutnyttjade mängden uppgår till 340 554 ton. Totalt ger det en återvinningsnivå om 92 procent. Det bör dock noteras att statistikinsamlingen rörande träförpackningar befinner sig i ett tidigt skede, varför siffrorna bör betraktas med viss försiktighet. Dryckesförpackningar För dryckesburkar av aluminium rapporterar Svenska Returpack att 15 547 ton (15 641) tillfördes den svenska marknaden 2003. 13 266 ton (13 474) av dessa materialutnyttjades. Det ger en återvinningsnivå om 85 procent (86). Returburkarna når därmed inte målet på 90 procent materialutnyttjande. För PET-flaskor av engångstyp rapporterar Svenska Returpack att 13 488 ton (11 281) sattes på marknaden. 10 652 ton (8 659) gick till materialutnyttjande. Det ger en återvinningsnivå om 79 procent (77). PET-flaskor av engångstyp når inte målet på 90 procent materialutnyttjande. Svenska Bryggareföreningen rapporterar att mängden returglas för öl och läsk som sattes på marknaden 2003 var 218 152 ton (253 078). Återanvänd mängd är 217 712 ton (250 151). Det ger en återvinningsnivå om 100 procent, trots att de reella mängderna minskat jämfört med 2002. 22
För PET-flaskor som återfylls rapporterar Svenska Bryggareföreningen att 17 171 ton (18 653) sattes på marknaden. 16 731 ton (18 105) återanvändes, vilket ger en återvinningsnivå om 97 procent (97). Diagram VI. Utvecklingen i procent av materialåtervinningsnivån för aluminiumburkar åren 1996-2003 94% 92% 90% 92% 91% 88% 86% 84% 87% 84% 86% 85% 86% 85% 82% 80% 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Kravnivå: 90 % materialutnyttjande Källa: SMED och Svenska Returpack Diagram VII. Utvecklingen i procent av materialåtervinningsnivån för PET-flaskor åren 1996-2003 90% 85% 80% 81% 77% 80% 78% 78% 77% 79% 75% 74% 70% 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Kravnivå: 90% materialutnyttjande Källa: SMED och Svenska Returpack-PET Diagram VIII. Returglas och PET-flaskor, återanvändningsnivån åren 1996-2003 23
101% 100% 99% 98% 97% 96% 95% 96% 97% 99,8% 99% 99% 99% 99% 98% 98% 98% 98% 98% 98% 97% 97% 97% 94% 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Returglas PET för återanvändning Källa: SMED och Bryggareföreningen Återvinningsresultatet för returpapper Naturvårdsverket konstaterar åter att returpapper når och går utöver målnivån i lagstiftningen, vilken är 75 procent insamling för materialåtervinning eller annat miljömässigt godtagbart omhändertagande. 80 procent (84) återvanns år 2003. Totalt sattes 531 000 ton på den svenska marknaden. 424 000 ton samlades in och materialutnyttjades. Samtidigt som leveranserna av papper till den svenska marknaden har ökat har den insamlade mängden minskat. Insamlings- och återvinningsgraden har sjunkit för första gången sedan producentansvaret infördes. Enligt Pressretur beror detta på flera faktorer. Det har funnits inkörningssvårigheter vid övergång till fri fastighetsnära insamling. Vidare har stora mängder som levererades från pappersbruken under hösten 2003 ännu inte hunnit tillbaka in i insamlingssystemet. Tabell 3. Utveckling av konsumtion resp. insamling av returpapper 1996 2003 År Konsumtion, ton Insamling, ton Insamling, % 1996 531 000 385 000 74 1997 547 000 425 000 78 1998 553 000 435 000 79 1999 544 000 437 000 80 2000 570 000 454 000 80 2001 537 000 441 000 82 2002 517 000 435 000 84 2003 531 000 424 000 80 Källa: Pressretur Frivilligt åtagande för kontorspapper 24
Pappersbranschen har sedan 1996 ett frivilligt åtagande om 50 procent för insamling och återvinning av träfritt papper, eller kontorspapper. Åtagandet liknar producentansvaret för returpapper till sin konstruktion. Det förnyades 2001 och målet höjdes då till 75 procent. Kontorspappersinsamlingen nådde 57 procent under 2003, vilket är en ökning jämfört med året innan. Resultatet var då 54 procent. Tabell 4. Konsumtion och insamling av kontorspapper och liknande /TF tryckpapper) samt insamlingsgrad 1996-2002 (tusen ton) 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Konsumtion 344 343 358 366 378 361 402 379 Netto 211 192 202 209 214 200 315 290 Insamling 144 157 170 179 191 196 210 209 Insamlingsprocent 32,2 40,6 44,6 48,3 50,5 53 53,7 56,9 Källa: Kontorsinsamlingen Frivilligt åtagande för lantbruksplast Enligt ett frivilligt åtagande ska branschen för lantbruksplast senast vid utgången av 2004 uppnå en återvinningsnivå om 30 procent. För 2003 redovisar SvepRetur att 12 604 ton lantbruksplast sattes på marknaden. 9 640 ton samlades in och energiutnyttjades. Det ger en återvinningsgrad om 76 procent. Det bör noteras att ingen lantbruksplast gick till materialutnyttjande. 25
Producentansvar för däck Alla insamlade däck omhändertas på annat sätt än genom deponi. Materialersättningen och energiutvinningen har ökat samtidigt som exporten av hela däck har minskat. Naturvårdsverket anser att insamling och omhändertagande av uttjänta däck hittills har fungerat bra. Verket föreslår att syftet i förordningen om producentansvar för däck uppdateras. I förordningen om producentansvar för däck (1994:1236) anges att producenter har skyldighet att på ett miljömässigt godtagbart sätt ta hand om däck som har tjänat ut. Minst 80 procent av alla däck som återlämnas skall omhändertas på annat sätt än genom deponering. Producenternas resultat År 2003 föll drygt 72 000 ton (64 000 ton 2002) däck till skrot. Under året har cirka 76 700 ton (73 800 ton 2002) samlats in och 76 700 ton (90 600) återvunnits. Detta ger en insamlingsgrad på 107 procent (115) och en återvinningsgrad på 107 procent (142). Resultaten på över 100 procent överstiger det som borde vara teoretiskt möjligt men förklaras av vald beräkningsmetod. Svensk Däckåtervinning AB (SDAB) har som sin uppgift att genomföra producentansvaret för anslutna däckproducenter, för närvarande 140 (140) importörer och producenter. SDAB bildades 1994 och har, enligt sin bolagsordning, till uppgift att utan vinstsyfte på effektivaste sätt i Sverige upprätta och administrera ett återvinningssystem avseende uttjänta gummidäck för att nå av Riksdagen uppsatta mål. Ragn-Sells AB är SDAB:s huvudentreprenör till och med år 2008. Vid årsskiftet 2003/4 införde SDAB ett förändrat insamlingssystem innebärande att man kommer och hämtar skrotdäck istället för att ha fasta insamlingsstationer. Denna merservice har också bidragit till att återvinningsavgiften höjts från 7 till 13 kr plus moms per däck. SDAB bedömer att anslutningsgraden av betalande producenter är hög, över 95 procent, och i praktiken är man den enda aktören som genomför producentansvaret för däck i Sverige. SDAB:s resultatrapportering omfattar därför i praktiken situationen avseende all däckinsamling och däckåtervinning i hela Sverige. Inga däck har lämnats till deponi under året. 26
Tabell 5. Behandling av insamlade däck i Sverige år 2002, 2001, 2000, 1999 och 1996. Källa: SDAB Behandling Regummering Export, hela däck Återanvändning Sprängmattor Materialersättning Materialåtervinning Export, däck-klipp Energi, värmeverk Energi, cementindustri 2003 2003 2002 2002 2001 2001 2000 1999 1996 ton % ton % ton % ton ton ton 3 200 4 5 200 6 3 000 4,8 5 800 5 400 2 600 7 800 10 20 900 23 3 200 5,1 4 800 7 900 2 650 1 300 2 700 1 500 0,8 1 100 4 700 350 4 600 6 4 500 5 2 700 4,3 3 100 4 500 2 200 17 100 22 11 400 13 15 000 24,1 3 400 5 900 5 600 7 6 600 7 19 200 30,8 18 000 8 500 4 900 3 400 4 12 500 14 3 600 5,8 300 6 100 11 200 15 8 000 9 8 400 13,5 10 400 10 700 16 250 22 600 1 29 20 800 23 6 700 10,8 22 800 20 000 23 250 Deponi - - - - - - 600 1 600 3 350 Totalt 76 700 100 90 600 100 62 300 100 70 300 75 300 55 550 Lager, export och import av däck Lagret av däck har ökat något under året, från 21 000 till 22 000 ton. Nivåerna kan variera stort över ett år beroende på skiftande avsättningsmöjligheter. Bruket av skrotdäck som bränsle i fjärrvärmeverk är naturligt kopplat till vintersäsongen medan exempelvis utsortering av regummerbara stommar har bättre förutsättningar sommartid. En del av de insamlade däcken återvinns eller återanvänds utomlands. Exporten av hela däck, 7 800 ton (20 900) har till cirka 88 procent gått till Europa för återanvändning eller regummering medan resten gått till olika afrikanska, asiatiska eller sydamerikanska stater för återanvändning. Tyskland är den enskilt största mottagaren av hela däck. Export av tuggade däck, 12 500 ton (3 600), har gått till Finland, främst som konstruktionsmaterial vid avslutning av deponier. Materialåtervinning och materialersättning Andelen materialåtervinning (pulver och granulat) har fortsatt legat på en låg nivå som ett resultat av att materialåtervinningsanläggningen i Malmö brann ner år 2001. Bearbetning har skett på en anläggning i Surahammar. Klippta skrotdäck används även som vägmaterial, materialersättning, på exempelvis deponier. Enligt SDAB medför förbränning i cementugn att stålinnehållet, 12 procent av skrotdäckets vikt, materialåtervinns och ersätter det järn som annars måste tillsättas. 1 Enligt SDAB medför förbränning i cementugn att stålinnehållet, 12 % av skrotdäckets vikt, materialåtervinns och ersätter det järn som annars måste tillsättas. Det motsvarar ytterligare 2 700 ton materialåtervinning. 27
Det motsvarar ytterligare 2 700 ton materialåtervinning, utöver vad som redovisats i tabellen ovan. SDAB stödjer forsknings och utvecklingsprojekt vilka syftar till att finna nya användningsområden för uttjänta däck. Omfattningen av detta stöd har dock minskat under året. SDAB avser att under året inleda arbetet med att genomföra en livscykelanalys för att ur miljösynpunkt jämföra materialåtervinning med energiutvinning i cementugn. Ansvaret för däck från skrotbilar SDAB:s insamlings- och återvinningssystem för däck har till år 2001 byggt på gratis inlämning vid insamlingsstationer och att man inte tvingas särskilt kontrollera däckens ursprung. Från våren 1998 finns en överenskommelse mellan SDAB, Sveriges Bilskrotares Riksförbund (SBR) och bilindustrin om att den som lämnar däck från skrotade bilar skall lämna uppgift till mottagningsstationen om detta samt om mängden sådana däck. Fakturering sker sedan med den inlämnade uppgiften som grund. De överenskomna rutinerna har dock inte följts. Första januari år 2002 introducerade SDAB ett nytt avtal mellan SDAB och den individuelle demonteringsfirman. Cirka 150 bilskrotningsföretag har hittills skrivit under avtalet. Enligt avtalet medges bilskrotaren rätt att lämna in skrotbilsdäck utan särskild avgift vid inlämningstillfället. I gengäld godkänner demonterarna en kvartalsvis fakturering från SDAB där återvinningsavgiftens storlek faktureras utifrån det antal skrotintyg som inrapporterats till Trafikregistret. SDAB beräknar att man genom denna överenskommelse hittills får in betalning endast för cirka 35 procent av de skrotbilsdäck man omhändertar. Numera hämtar SDAB skrotdäck istället för att ha fasta insamlingsstationer. På det viset borde man få in betalning för de skrotbilsdäck man omhändertar. Hur gör man i andra länder? Deponering av skrotdäck är ett väl känt miljöproblem även internationellt. I många europeiska länder har man redan eller diskuterar regler och lösningar som minskar deponeringen. Med början år 2003 för nya deponier, införs förbud mot deponering av däck i hela EU genom det så kallade deponeringsdirektivet. Tidigare deponerades 27 procent av alla uttjänta däck i EU, årligen cirka 675 000 ton. I Norden och Beneluxländerna är deponering av däck ovanlig medan det i andra delar av EU kan vara den helt dominerande behandlingsformen. Den europeiska branschorganisationen BLIC har publicerat (i ETRA News mars 2004) en översikt över de europeiska länderna och hur de omhändertar skrotdäck. Producentansvars regler gäller redan, eller införs nu, i de allra flesta länder i EU-25. I Danmark och Slovakien har staten ansvar och finansieringen sker med skattemedel. I Österrike, Tyskland, Italien, Irland, Spanien och England har siste ägaren avfallsansvaret på en fri avfallsmarknad. 28
Naturvårdsverket upprepar förslag till ändring i förordningen (1994:1236) om producentansvar för däck Den 16 juli 2001 trädde en ny förordning (2001:512) om deponering av avfall i kraft. Enligt förordningens 8 5 blev det från 1 januari år 2002 förbjudet att deponera hela begagnade däck som inte är cykeldäck och som har en diameter mindre än 1400 millimeter. Genom den nya förordningen om deponering har det formulerade syftet 1 i förordningen om producentansvar för däck förlorat aktualitet. Naturvårdsverket föreslår därför att producentansvarsförordningens 1 ändras. Nuvarande lydelse I denna förordning regleras producenters skyldighet att på ett miljömässigt godtagbart sätt ta hand om däck som har tjänat ut. Syftet är att minst 80 procent av alla däck som årligen återlämnas skall omhändertas på annat sätt än genom deponering. 1 Föreslagen lydelse Syftet med denna förordning är att producenterna skall ta hand om däck som har tjänat ut på ett miljömässigt godtagbart sätt. Förslaget ger också den inledande paragrafen en ökad tydlighet. Ett liknande förslag har tidigare presenterats av Naturvårdsverket (rapport 5237 respektive rapport 5299). Inga remissinstanser har haft något att invända mot förslaget. 29
Producentansvar för bilar År 2003 återanvändes eller återvanns knappt 85 procent av skrotbilens vikt i Sverige. Målet är 85 procent. Naturvårdsverkets kommentarer avseende producentansvar för bilar Knappt 85 procent (84,8) är den nivå av återanvändning och återvinning som bilproducenterna genom BPS och dess nätverk av demonterare nått upp till under 2003. Redovisningen omfattar 27 % av de bilar som skrotades i Sverige år 2003. Det finns goda skäl att anta att även övrig bilskrotning i Sverige uppnådde cirka 85 procent återanvändning och återvinning under året, åtminstone bland de skrotar som demonterar glas för återvinning. Naturvårdsverket anser därför att producenterna uppnått uppsatta återanvändnings- och återvinningsmål. Genom den gemensamma metod för återvinningsberäkning som nyligen beslutats i EU kommer svensk återvinningsberäkning att förändras. EU-målet inom området behöver dock inte uppnås förrän senast 2006. BPS anför att förordningens krav på 85 procents återvinningsgrad per producent och år bör ändras och anpassas till EG-direktivets kravformulering, per fordon och år. Det är ännu oklart hur begreppet per fordon och år skall uttolkas i EU. Naturvårdsverket avvaktar därför med att ta ställning till BPS framförda ändringsförslag. Vad säger producentansvarsförordningen om återanvändning och återvinning? Förordningen föreskriver att en producent som tillverkat eller fört in bilar vilka väger mindre än 3,5 ton, till Sverige skall se till att material och komponenter från bilarna återanvänds eller återvinns till minst 85 procent av bilens vikt, och till minst 95 procent senast från och med år 2015. Andelarna skall beräknas på tjänstevikten på bil exklusive förarvikten enligt lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner, och utgöra ett genomsnitt per producent och år. Producenternas återvinningsresultat BIL Producentansvar Sverige AB (BPS) samordnar rapporteringen från 26 stycken generalagenter vilka tillsammans marknadsför alla bilmärken som säljs på den svenska marknaden med undantag för Lada. Utöver BPS medlemsföretag sätter även ett antal privatimportörer såväl nya som begagnade bilar på den svenska marknaden. Naturvårdsverket har inte fått in några uppgifter från dessa. BPS har rapporterat för åren 1999-2002. BPS har ett informellt samarbete med ett nätverk av bilskrotare, för närvarande 80 stycken (81), vilka svarar för demonteringen. Totalt utfärdades under året cirka 245 000 skrotningsintyg (cirka 280 000). Av dessa lämnades 27 procent (23) av skrotbilarna in till demonterare i BPS nätverk. Totalt rapporterar BPS att man i nätverket av bilskrotare återvunnit eller återanvänt 84,8 30