São Paulo (10,9 milj. invånare 2007, med förstäder ca 20 milj.), Rio de Janeiro (6,1; Rio med omnejd ca 11 milj.), Salvador 2,9, Brasilia DF 2,5

1 1. Basfakta Officiellt namn: Huvudstad: Folkmängd: Storstäder: Språk: Yta: Statsskick: República Federativa do Brasil / Federala republiken Brasilien Brasilia (2,5 miljoner invånare 2007, IBGE) 191,5 miljoner (2009, IBGE) São Paulo (10,9 milj. invånare 2007, med förstäder ca 20 milj.), Rio de Janeiro (6,1; Rio med omnejd ca 11 milj.), Salvador 2,9, Brasilia DF 2,5 Portugisiska 8 514 215 km² Federal republic Statschef/regeringschef: Luiz Inácio Lula da Silva (PT) från 2003 - Vicepresident: Utrikesminister: Större politiska partier: Nästa allmänna val : Rösträtt: BNP/capita: BNP: José Alencar Gomes da Silva (Partido Municipalista Renovador, PMR) Celso Luiz Nunes Amorim (PT) Arbetarpartiet (Partido dos Trabalhadores, PT, vänster); brasilianska demokratiska rörelsen (Paratido do Movimento Democrático Brasilieiro, PMDB, mittenparti); socialdemokratiska partiet (Partido da Social Democracia Brasilieira, PSDB, mitten/höger); Demokraterna (Democratas, DEM, högerparti); brasilianska progressiva partiet (Partido Progressista, PP, höger); Gröna Partiet (Partido Verde, PV, mitten/vänster) Luiz Inácio Lula da Silvas mandat löper till 31/12 2010, nästa val sker den 3/10 2010. Kommunal och distriktsval hålls nästa gång under år 2010. Obligatorisk rösträtt from 18 år och före 70 år. Frivillig rösträtt mellan 16-18 år och över 70 år samt för analfabeter. Personer i obligatorisk militärtjänstgöring röstar ej. USD 10 340 (2008, EIU vid PPP) USD 1 575 miljarder (2008, EIU) Inflation: 5,9% (genomsnitt för 2008, EIU) Jmf inflationsmål 4,50 ± 2 % Styrränta: 8,75% (29 oktober 2009) Arbetslöshet: 7,9% (2008, EIU) 8,4% (prognos av EIU för 2009) Statsskuld: 44% av BNP (september 2008) Valuta: Valutareserv: Real (1 BRL = 100 centavos), USD 1= BRL 1,74, EUR 1 = BRL 2,62 (27 november, 2009, OANDA) USD 193,8 miljoner (2008, EIU) Export: USD 197,9 miljoner (2008) Import: USD 173,2 miljoner (2008) Handelsbalans: USD 24,8 miljoner (2008) Medellivslängd: Befolkningstillväxt: Religion: Större exportpartner (enskilda länder): Viktigaste exportprodukter: Större importpartner (enskilda länder): Viktigaste importprodukter: Viktiga naturresurser: 72 år (76 år för kvinnor, 68 år för män)(cia) 1,199% (2009 uppskattat av CIA) Majoriteten är katoliker (med afrikanska inslag); andelen protestanter ökar genom den snabbt växande pingströrelsen och andra evangelistiska samfund; till minoritetsreligionerna hör också de afrikanska, urfolksreligioner och moderna sekter. USA 13,9%, Argentina 8,9%, Kina 8,3%, Holland 5,3%, övriga länder 63,7% (2008, EIU) Transportmaterial, metallprodukter, olja och bränsle, sojaprodukter, malm, kemikalier, kött, maskiner och utrustning, socker och etanol, el-utrustning, papper och cellulosa samt läderprodukter USA 14,8%, Kina 10,5%, Argentina 7,7%, Tyskland 6,9%, övriga länder 59% (2008, EIU) Drivmedel, industrimaskiner, elektrisk utrustning, kemikalier, bilar, fordonstillbehör, läkemedel, plast. Hälften av den brasilianska importen består av råvaror. Därefter kommer kapitalprodukter, olja och bränsle samt konsumtionsvaror. Olja, järnmalm, bauxit, tenn, aluminium, nickel, koppar, guld, ädelstenar, mangan, bly, trä m.fl. Allmänna helgdagar: 1 januari, karneval (fyra dagar i februari eller i mars), långfredagen, 21 april, 1 maj, 11 maj, 7 juni, 7 september (nationaldagen), 12 oktober, 2 november, 15 november, 25 december

2 2. Allmänt om Brasilien Brasilien är det största landet i Sydamerika med gemensam gräns med alla länder utom Chile och Ecuador. Landets storlek, uppdelning och språk har traditionellt sett gjort att Brasilien präglats av relativt stor isolering mot omvärlden. Brasilien är det femte största landet i världen, såväl till storlek som till befolkning. Det är ett land som karakteriseras av stora kontraster, hög utveckling på vissa områden och stora behov inom andra områden. Inkomstfördelningen är mycket ojämn men den goda ekonomiska utvecklingen under det senaste decenniet har tillsammans med en fattigdomsinriktad politik reducerat gapet mellan fattiga och rika. Med en historia präglad av kolonialism, feodalism och slaveri tar det dock tid att skapa mer jämlika samhällsvillkor. Befolkningen är etniskt blandad och många har rötter från andra delar av världen, som Europa, Afrika och Asien. Landet är mycket rikt på naturtillgångar och har en omfattande och snabbt växande export av råvaror och industriprodukter, importen växer dock snabbare än exporten. Brasilien blir en allt viktigare internationell aktör. Det finns sedan länge en mycket stor närvaro av svensk industri. Brasilien upptäcktes av den portugisiska sjöfararen Pedro Álvaro Cabral år 1500. Namnet Brasilien kommer från träslaget som i Afrika kallades brasilträ. Trädet var en mycket åtråvärd råvara och blev därför Brasilien första viktiga exportprodukt. Under kolonialtiden skeppades upp emot fyra miljoner afrikanska slavar till Brasilien för att arbeta på bomulls-, socker- och kaffefälten. Efter européernas intåg i landet utrotades nästan alla urfolk p.g.a. massakrer och sjukdomar som européerna hade med sig. Brasilien blev världens största guldproducent efter att man år 1693 upptäckt guld i Minas Gerais. Ekonomin började blomstra och efter tre sekel av portugisiskt styre blev Brasilien år 1822 självständigt. Brasilien styrdes av ett monarkiskt system fram till år 1888, då styret övergick till en militärt styrd republik. President Getúlio Vargas styrde landet från år 1930 till år 1954. Efterträdaren Juscelino Kubitschek antog en progressiv politisk kampanj som kallas 50 års utveckling på fem år. Han byggde då den nuvarande huvudstaden Brasília som invigdes år 1960. Militären styrde landet fram till 1986. Landet fick år 1988 för första gången en folkvald president, Fernando Collor de Mello. Då kunde också Brasilien demokratiseras och en ny konstitution som satte punkt för militärdiktaturen infördes. 3. Inrikespolitisk översikt Brasilien är en federal republik, indelad i 26 delstater och ett federalt distrikt (med huvudstaden Brasilia). Nationalkongressen består av två kammare: Deputeradekammaren (513 medlemmar) och senaten (81 medlemmar). Antalet ledamöter varje delstat har i deputeradekammaren beror på invånarantal men är inte proportionellt; delstater med liten befolkning gynnas. I senaten har varje delstat tre ledamöter. Vart fjärde år är det val till deputeradekammaren och vart åttonde till senaten. Arbetarpartiet (PT) fick flest röster i det senaste valet 2006 men är bara näst störst i deputeradekammaren (83 ledamöter), medan Partido do Movimento Democratico Brasileiro (PMDB, mittenparti) har 89 ledamöter. Koalitionsregeringen under Lulas andra mandatperiod (Lula II) är baserad på elva partier och har 37 ministerposter, varav några är oberoende respektive experter. Partibyten under pågående mandatperiod har varit relativt vanliga, men från och med 2007 har detta förbjudits. I praktiken betyder detta att ett mandat i kongressen tillhör partiet och inte den valde ledamoten. Inför valet 2010 var partibyten tvungna att registreras innan den 3 oktober 2009 för att vara giltiga och cirka 45 parlamentariker bytte

3 parti. De viktigaste oppositionspartierna är för närvarande PSDB (mitten/höger) och DEM (höger). Till oppositionen hör också några småpartier och ett antal partilösa ledamöter. Luiz Inácio Lula da Silva (Lula) valdes till president 2002 och omvaldes 2006 för en andra mandatperiod. Presidenten är stats- och regeringschef och utser regeringen, ledamöterna i den högsta domstolen (som också har ministerställning) samt ytterligare ett antal höga och centrala ämbetsmän. Lula valdes på grund av en politik för ökad ekonomisk jämlikhet och social utveckling. Sedan tillträdet har regeringen fört en makroekonomiskt strikt politik och de utlovade ekonomiska sociala förändringarna har delvis förverkligats. Trots återkommande korruptionsskandaler har PT:s opinionssiffror varit relativt stabila under Lulas två mandatperioder. Förhoppningen inom PT är att det starka opinionsstöd som president Lula personligen åtnjuter skall kunna komma partiet och dess presidentkandidat till del i valet 2010. Lula, som enligt konstitutionen är förhindrad att ställa upp för en tredje mandatperiod, har föreslagit Dilma Rousseff, minister och chef för Casa Civil (motsvarande statsrådsberedningen), som sin efterträdare men partiet fattar formellt beslut först vid en extra partikongress i februari 2010. José Serra, nuvarande guvernör i den mest inflytelserika delstaten São Paulo, är en annan av presidentkandidaterna. Serra kandiderade till presidentposten 2002 men förlorade då mot Lula i andra valomgången. Bland de 4 kandidaterna inför valet den 3 oktober 2010 är 2 kvinnor. Om en kvinna väljs till president blir det första gången i Brasiliens historia. 4. Utrikespolitisk översikt President Lula har under sin tid vid makten strävat efter att höja Brasiliens internationella profil och har fört en aktiv utrikespolitik med fokus på att fördjupa de bilaterala relationerna med övriga Sydamerika och i syd-syd-samarbetet. Den regionala integrationen sker såväl inom Mercosur och UNASUR i form av fördjupade bilaterala relationer som rent fysiskt genom järnvägar, vattenvägar, pipelines och andra projekt även om framstegen går långsamt. En av president Lulas stora utrikespolitiska framgångar har varit G20-gruppen genom vilken Brasilien tagit rollen som talesman för utvecklingsländerna vid de s.k. Doha-förhandlingarna inom WTO. Inom ramen för dessa WTO-förhandlingar har Brasilien/G-20 kraftigt drivit frågan om minskat jordbruksstöd inom EU och USA. Brasilien har under den globala finansiella krisen spelat en allt tyngre roll inom det andra G-20 samarbetet rörande finansiella och ekonomiska frågor. President Lula var mycket nöjd med beslutet att denna G-20 gruppering fortsättningsvis skall spela huvudrollen rörande internationellt ekonomiskt och finansiellt samarbete. Brasilien är mycket aktivt i FN. En av de viktigaste utrikespolitiska frågorna för president Lula har länge varit att få igenom en reform av FN:s säkerhetsråd, där Brasilien i många år gjort anspråk på en permanent plats. Brasilien innehar en av de icke-permanenta platserna i säkerhetsrådet under perioden 2010-2011. Brasilien ingår tillsammans med Indien, Japan och Tyskland i den s.k. G4-gruppen som aktivt arbetar för en reform av säkerhetsrådet med en utökning av antalet permanenta medlemmar. Brasilien har på senare år också utökat sina internationella insatser i konfliktzoner och vunnit ökat förtroende som ledare i både fredsbevarande uppdrag och politiska medlaruppdrag. Landet leder den militära delen av FN:s stabiliseringsuppdrag MINUSTAH på Haiti och samordnar FN-aktiviteterna i Guinea-Bissau. President Lula har även engagerat sig i initiativ för bekämpning av hunger och fattigdom och för innovativa finansieringsmekanismer för FN, IMF och Världsbanken. Lula har vidare drivit frågan

4 om erfarenhetsutbyte om etanolproduktion bilateralt mycket starkt och satt Brasilien på kartan i utvecklingssammanhang ibland annat i Afrika. Dessa engagemang är både uttryck för det ökade intresset för omvärlden och för de höga brasilianska ambitionerna i FN. Brasilien har nära och goda relationer till alla latin- och centralamerikanska länder. President Lulas har prioriterat att säkerställa den stabilitet i regionen som är en grundpelare för den brasilianska ekonomins fortsatta goda utveckling. Lula är en aktiv medlare i regionala frågor och gör detta med tyst diplomati snarare än att öppet ta ställning eller kritisera grannländer. I december 2004 kom Brasilien och övriga sydamerikanska stater överens om att med EU som modell skapa en ny form för politiskt och ekonomiskt samarbete: Sydamerikanska nationsgemenskapen (CASA Comunidade Sul-Americana de Nações), som nu bytt namn till Unasul. Unasur är i grunden en sammanslagning av tullunionerna Mercosul och Andinska gemenskapen med totalt 12 medlemsländer. Fördraget om bildandet av unionen skrevs på den 23 maj 2008 i Brasilia med målsättningen att vara fungerande runt 2019. En dialog om försvarsfrågorna inkluderades i Unasul-samarbetet under 2008. Strukturen har kommit till användning flera gånger under 2009 för diskussioner om regional konflikthantering (Colombia- Venezuela, Colombia-Uruguay och de amerikanska baserna i Colombia). I juli 2007 hölls det första toppmötet mellan EU och Brasilien och ett strategiskt partnerskap lanserades. Mötet var ett startskott för ett breddat och fördjupat samarbete, speciellt i frågor rörande energi, klimatförändringar och mänskliga rättigheter. Under det andra toppmötet som hölls i Rio de Janeiro i december 2008 skrev Brasilien och EU under en gemensam åtgärdsplan med prioriteringar för hur det strategiska partnerskapet skall konkretiseras. Det tredje toppmötet ägde rum i Stockholm under det svenska ordförandeskapet i EU den 6 oktober 2009. Mötet fokuserade på klimatförändringar och den ekonomiska och finansiella världskrisen, men även ett avtal om viseringsfrihet för alla EU-länder och Brasilien slutfördes. 5. Handelspolitik Under president Cardosos tid vid makten (1995-2002) bröts landets isolering vilket resulterade i öppnande mot omvärlden, avskaffandet av flera importsubstitutioner vilket i sin tur medförde massiva utländska investeringar. Det ledde till att Brasilien ändrades i grunden. De tidigare höga skyddstullarna och konkurrensskyddet för den inhemska industrin är en av anledningarna till att över 220 svenska företag finns representerade på den brasilianska marknaden, många med produktionsanläggningar också för export. Handelspolitiken är en viktig komponent i brasiliansk utrikespolitik och tar sin utgångspunkt i en diversifierad och allt mer konkurrenskraftig industri, en dynamisk jordbrukssektor och en kraftigt ökande utrikeshandel. Brasilien har tidigare pendlat mellan protektionism och frihandel men under senare tid alltmer främjat frihandel och liberalism. President Lula har prioriterat regionala samarbeten också på handelsområdet, exempelvis tullunionen Mercosul. Lula-regeringens handelspolitik har under senare år präglats av ett ökat fokus på relationerna med Afrika, Asien och grannländerna i Latinamerika. Sedan april 2009 är Kina Brasiliens största handelspartner och exporten till Kina har under året ökat med 41,3%. Brasilien exporterar i första hand råvaror till Kina och importerar industrivaror. Handeln med USA och EU har minskat under det senaste året och Brasilien har nyligen fått rätt av WTO att agera mot amerikanska

5 subventioner på inhemsk bomull. Även handeln med Argentina har minskat kraftigt under det senaste året på grund av argentinsk protektionism för att skydda den inhemska industrin under den globala finanskrisen. Brasilien hotar med att dra Argentina inför Mercosul och WTO. Mellan 2000 och 2007, exporterade EU27 mindre till Brasilien än vad man importerade, vilket ledde till ett underskott EUR 11,5 miljarder (2007). Under de första nio månaderna av 2008 minskade underskottet som ett resultat både av att exporten till Brasilien ökade och importen minskade. Brasiliens totala andel av EU27:s handel nådde under 2008 2% av exporten och 2,3% av importen och med de siffrorna är Brasilien EU27 s tionde mest viktiga handelspartner. EU27:s direkta investeringar i Brasilien ökade från EUR 5,4 miljarder (2006) till EUR 7,1 miljarder (2007). Under EU-Brasilien toppmötet i oktober 2009 hölls även ett parallellt toppmöte för europeiska och brasilianska företag. Företagstoppmötets rekommendationer om hur man ska öka investeringarna, utveckla handel och motverka protektionism samt svårigheter och möjligheter inom klimat- och energiområdet lämnades över till de politiska ledarna och återfinns bl.a. på svenskt näringslivs hemsida. Av Sveriges utrikeshandel utgör import från Brasilien 0,5% och placerar landet på en 27:e plats och när det gäller export står Brasilien för 0,8% vilket ger landet en 23:e plats, enligt Sveriges statistiska centralbyrå. 6. Ekonomisk situation Den makroekonomiska politiken, som allmänt anses vara en starkt bidragande faktor till Brasiliens positiva ekonomiska utveckling de senaste åren, består huvudsakligen av en flytande valutakurs och en stram makroekonomisk politik. Brasiliens statsskuld har under de senaste åren minskat i förhållande till BNP och goda ekonomiska möjligheter har gjort det möjligt för landet att minska sin skuld till IMF. I finanskrisens spår har statsskulden ökat pga ökade statliga utgifter för att motverka effekterna av krisen och i oktober 2009 låg den på cirka 46,4% av BNP. Real- och styrräntan ligger nu på en låg nivå jämfört med i början av året och är ihte längre den högsta realräntan i världen. Under oktober 2009 var räntenivån 8,75%, jämfört med i januari 2009 då den låg på 12,75%. Inför nästa år räknar de flesta experter med att räntan kommer att höjas igen efterhand som ekonomin återhämtar sig. Det finns ett historiskt motstånd mot räntesänkningar p.g.a. tidigare erfarenhet av hyperinflation. Brasilien är ett av de få större länderna som har lyckats ta sig igenom den globala ekonomiska krisen utan några större effekter framförallt p.g.a. liten exponering mot världsmarknaden, en stor inhemsk och ökande konsumtion samt en väl reglerad banksektor. Under 2008 hade Brasilien en årlig ekonomisk tillväxt på 5,4%, för 2009 spår man tillväxtsiffror på 1%. Prognosen för 2010 är en tillväxt på 4,0%. I början av krisen ökade kostnaden för exportindustrins krediter och landet fick höjda marginaler på lån från utlandet. Den brasilianska valutan sjönk i värde med mer än 40 % mot USD. Till följd av detta antogs en återhämtningsplan för ekonomin huvudsakligen genom förstärkning av likviditeten i banksektorn. Utöver detta infördes olika tidsbegränsade åtgärder såsom skattelättnader för industriproducerade produkter och sänkta transaktions- och inkomstskatter. Den brasilianska industrin påverkades av krisen och produktionen sjönk med 7% under 2009, men väntas under nästa år att öka med cirka 8%. Arbetslösheten som under tidigare år har haft en neråtgående trend ökar nu och arbetslöshetsprognosen ligger på runt 8,2% för 2009 jämfört med cirka 7,9% under 2008. I samband med finanskrisen har många arbeten försvunnit men trenden har nu vänt och under

6 oktober 2009 skapades över 200 000 nya arbetstillfällen. Under perioden januari till oktober 2009 har 1,16 miljoner nya jobb skapats, en minskning sen 2008 då 2,1 miljoner nya jobb skapades under samma period. Den ökande arbetslösheten medför tryck på Brasiliens stela arbetsmarknadslagar och ökad debatt om mer flexibla anställningsvillkor. Prognosen inför framtiden ser dock ljusare ut och en minskning mot 7,3% förväntas under 2011. Den 1 februari 2009 höjdes minimilönen från BRL 415 till BRL 465 (SEK 1 675) och vid årsskiftet 2010 till BRL 510 (SEK 1950). Ökningen av minimilönen gagnar ungefär 25 miljoner arbetare, samt 17,8 miljoner pensionärer och förtidspensionärer i Brasilien.. Genomsnittslönen i augusti månad 2009 var BRL 1,336.80, vilket är 2,2 % högre än i augusti 2008. Brasilien har ett av världens mest svåröverskådliga skatte- och momssystem. Som ett direkt svar på detta väntar ett reformförslag i kongressen på behandling. Reformförslaget innebär bl.a. en sammanslagning av det delstatliga momssystemet till ett likvärdigt momssystem över hela landet. Om lagförslaget går igenom i kongressen återstår att se, särskilt under ett valår. Skatteinbetalningarna hela tiden sjunkit i finanskrisens spår och först i oktober 2009 blev resultatet bättre. Från januari till oktober 2009 har staten fått in BRL 552,4 miljarder, en minskning på 6,83% sen samma period under förra året. Bovespa är namnet på börsen i São Paulo. Den globala finanskrisen har kraftigt påverkat börsens utveckling. Ett fall på 41% under 2008 har följts av en ökning med nära 50% under 2009. Valutainströmningen under senare delen av 2009 har ökat så kraftigt att regeringen infört en ny skatt på 2 % på finansiella transaktioner för att begränsa effekten på valutan. 7. Klimat, miljö och energi Avskogning och utsläpp från landförändringar (LULUCF) står för omkring 55 % av Brasiliens koldioxidutsläpp och gör att landet är fjärde största utsläppsland i världen. Regeringen tar frågan på allvar och har antagit en nationell klimatplan med målsättning att minska utsläpp från avskogning med 80% till 2020. Regeringens politik och insatser för att få stopp på illegal avverkning har börjat ge resultat och mellan augusti 2008 och juli 2009 minskade avskogningen med 45% jämfört med föregående år, vilket är den lägsta nivån sedan uppmätningar påbörjades 1988. Den globala ekonomiska krisen och ovanligt stora regnmängder i Amazonasregionen anses ha bidragit till de fallande siffrorna, och den stora utmaningen är att behålla den positiva trenden när ekonomin och efterfrågan på jordbruksprodukter vänder uppåt igen. Boskapsskötsel upptar större delen av illegal avskogad mark och anses tillsammans med jordbruk, gruvdrift och selektiv timmerhuggning, vara de huvudsakliga drivkrafterna till avskogning. Att kalhugga och bränna skogen för att bruka marken har historiskt varit en möjlighet att få äganderätt till marken i Amazonas, vilket uppmuntrades av militärdiktaturen på 60- och 70-talet i en strävan att kolonisera de inre delarna av landet. Även om man idag är överens om målet att sätta stopp för illegal avskogning, kommer det ta tid att ändra förhållningssättet till regnskogen bland stora delar av befolkningen i Amazonas vars försörjning är beroende av den. Dock finns även starka intressen inom industrin och jordbrukssektorn att investera i och utveckla Amazonasregionen, genom att bygga vägar, vattenkraftverk och industrier. Att balansera dessa intressen med miljöhänsyn är en utmaning för regeringen.

7 Regeringen lanserade i augusti 2008 Amazonasfonden med syfte att skapa finansiella incitament för att förhindra avskogning och premiera hållbar ekonomisk och social utveckling. Brasilien är en aktiv spelare i de internationella klimatförhandlingarna och är en ledande röst inom G77. I likhet med andra utvecklingsländer trycker Brasilien på det historiska ansvaret för utsläpp av växthusgaser och förväntar sig att de industrialiserade länderna ska ta ledningen genom att minska sina utsläpp med 40% till 2020 samt bidra med finansiering för teknologiöverföring. Brasilien har i internationell jämförelse en mycket ren energimatris och med de senaste siffrorna för minskad avskogning i Amazonas har Brasilien stora möjligheter att betydligt minska sina utsläpp av växthusgaser på medellång sikt. Inför klimatkonferensen i Köpenhamn har regeringen utfäst att landet ska minska sina utsläpp med [40% till 2020 jämfört med BAU, vilket motsvarar en återgång till 1994-års utsläppsnivåer]. Knappt 10% återstår av den ursprungliga atlantiska regnskogen. Ett av de allvarligaste problemen i dessa områden är bränder. Även Brasiliens savanner (cerrado) drabbas av avskogning och bristande miljöhänsyn. Savannen har ett mycket rikt men känsligt växt- och djurliv med finns 90 000 olika insektsarter, 550 fågelarter och 150 olika sorters däggdjur. Storskaliga monokulturer av soja och sockerrör påverkar den biologiska mångfalden och eukalyptusplantager kan påverka grundvattennivåerna. Stora ansträngningar görs för att begränsa användningen av gift i jordbruket. Den illegala handeln med tropiska djur skadar naturlivet ytterligare. Bestämmelserna har emellertid skärpts och även innehav i god tro leder till beslag. I global jämförelse har Brasilien en mycket ren energimatris med 45% förnybar energi och hela 85% av elektriciteten från vattenkraft. Arbete pågår för att bygga ut vattenkraften ytterligare bl.a. genom två stora vattenkraftverk i Amazonasregionen (Rio Madeira). Sol- och vindenergi är tillkommande källor liksom utbyggd kärnkraft, närmast med igångsättandet av det tredje kärnkraftverket Angra 3. Andelen utsläpp från fossil energi och industri växer dock och Brasilien måste investera kraftigt i förnybara energikällor och förbättra sin energieffektivitet, för att bibehålla sin rena energimatris. Brasilien är i stort sett självförsörjande av olja och de nya djuphavsfyndigheterna förväntas förvandla landet till oljeexportör. Enligt IEA besitter Brasilien 40% av världens existerande oljefyndigheter till havs utanför OPEC området. I de östra delarna av landet finns ännu relativt oexploaterade gasfyndigheter. Brasilien är idag världens andra största producent och världens största exportör av biodrivmedel. Brasiliens etanolprogram har sitt ursprung ur 70-talets oljekris och är idag i princip helt utan subventioner. 40% av bilparken och 90% av nya personbilar kan köras på både etanol och bensin. Den brasilianska sockerrörsbaserade etanolen minskar utsläppen med upp till 90% jämfört med fossila bränslen och produceras inte i Amazonasregionen, där klimatet inte är gynnsamt för sockerrör. Mindre än 1% av landets yta upptas åt sockerodling och eftersom produktion av livsmedel ökat i snabbare takt än etanol de senaste åren, anses inte den brasilianska etanolen påverka pris eller produktion av livsmedel. Sverige och Brasilien har ett bilateralt samarbetsavtal om bioenergi som ger möjligheter till breddade och fördjupade relationer inom det området.

8 8. Infrastruktur och investeringsplaner Brasiliens infrastruktur är otillfredsställande och har många brister vad gäller vägar, hamnar och flygplatser om man jämför med andra medelinkomstländer. Privatiseringen inom olika områden har ökat, vägkoncessioner säljs ut till privata aktörer, privatisering av flygplatsdriften och skötseln av hamnar förväntas. Dock väntas ett lyft i satsningarna på landets infrastruktur inför att Brasilien ska vara värd för världsmästerskapet i fotboll 2014 och OS i Rio de Janeiro år 2016. Regeringen startade 2007 investeringsprogrammet Programa de Aceleração de Crescimento (PAC) som syftar till att öka och samordna utvecklingsinvesteringarna inom olika områden såsom infrastruktur, hälsa och sjukvård, energi och utbildning. Kostnaderna för PAC beräknas uppgå till BRL 503 miljarder. Vägsystemet i Brasilien lämnar mycket övrigt att önska, trots att mer än 60% av all transport fraktas på vägar. Experter menar att det till stor del är p.g.a. de dåliga vägförbindelserna som BNP ökar i en relativt långsam takt. I en undersökning gjord av nationella transportförbundet under 2009 konkluderades att 69% av de statliga motorvägarna var i otillfredsställande skick. Detta är dock en förbättring sen 2007 då 73,9% av motorvägarna var i dåligt skick. Flygtransporten i landet genomgick en revolution när lågprisbolaget Gol etablerades 2001 och sedan dess har flera lågprisbolag tillkommit och konkurrensen på flygmarknaden ökat, även om den fortfarande är begränsad och resorna fortfarande relativt dyra. Sedan Gol köpte upp Varig i mars 2007 så har deras marknadsandel ökat men TAM är fortfarande det största bolaget med 58,2% av den inhemska marknaden. Guarulhos i São Paulo är den största och mest trafikerade flygplatsen i landet och hanterade över 20 milj. passagerare 2008. Runt 70% av Brasiliens varuexport passerar genom landets 46 hamnterminaler längs landets 7000 km långa kustlinje. Men enligt en undersökning har det visat sig att ineffektiviteten i hamnarna kan jämföras med att landet skulle ligga 60% längre bort från aktuella marknader än vad det faktiskt gör. Hamnen i Santos är den största containerhamnen i Sydamerika och under 2006 transporterades 76 miljoner ton med last genom den. Brasiliens kuperade landskap har försvårat utbyggnaden av järnväg men den viktigaste anledningen till den underutvecklade järnvägsstrukturen har varit starka lobbygrupper och särintressen till förmån för utbyggnad av vägtrafiken. Detta anser man nu varit ett historiskt misstag. En stor andel av investeringarna inom PAC kommer att gälla just järnvägar. Målsättningen är dels att genomföra en sammanbyggnad av järnvägsnätet över landet och att tvinga fram en övergång till bredspårig järnväg. Järnvägarna anses dock inte vara ett möjligt alternativ för persontrafik med undantaget den snabbjärnväg som skall byggas mellan Rio de Janeiro och Sao Paulo till 2014. En undersökning gjord av Ibope visade att 36,4 miljoner brasilianare kopplade upp sig mot Internet i juni 2009. Under månaden var medeltiden för uppkopplingen 71 timmar och 30 minuter, vilket gör Brasilien världsledande inom den kategorin. President Lula sammankallade i september 2009 en arbetsgrupp för att utveckla en bredbandsstrategi (Plano Nacional de Banda Larga). Målet är att på ett kostnadseffektivt sätt erbjuda bredbandsanslutning i såväl rika och befolkade områden, som fattiga och mindre bebodda områden i landet. Förhoppningen är att bredbandsutvecklingen ska leda till snabbare utveckling i landet. 2009 lanserade regeringen ett nytt bostadsprogram, Mitt Hus, Mitt Liv (Minha Casa, Minha Vida). Satsningen, som saknar tidsplan, kom till för att förbättra bostadsmarknaden, enligt

9 Stadsministeriets bedömning så saknas omkring 8 miljoner bostäder. En investering på BRL 34 miljarder ska ge 1 miljon nya bostäder och målet med programmet är att låginkomsttagare ska få en bostad, medan familjer med en inkomst på upp till 10 minimilöner (en minimilön BRL 505) ska få subventionerade bostäder. Stödet omfattar hela landet, men fokus ligger på städer i det fattiga nordöstra Brasilien och på storstadsområden i landets sydöstra delar. 9. Befolkning och religion Den brasilianska befolkningen växer varje år men tillväxtfaktorn har minskat och beräknas till 1,2% 2009 jämfört med 1,4% under 2007. Med internationella mått mätt är den brasilianska befolkningen relativt ung men medelåldern har ökat beroende på minskade födelse- och dödstal. Spädbarnsdödligheten minskade mellan åren 1998-2008 med 30% och 2008 var spädbarnsdödligheten 22,6 per 1000 födslar. Det brasilianska folket är en blandning av många olika etniciteter och nationaliteter. Man kan ännu idag se spår av olika invandringsvågor och vilka geografiska områden dessa är förknippade med. Några exempel på detta är den europeiska och asiatiska blandning som finns i södra Brasilien. Det finns spår i kulturen och språket från länder som Tyskland, Japan, Libanon, Italien, Schweiz, Spanien, Ukraina, Polen och Sverige. Nordöstra delen av landet domineras av ättlingar till afrikanska slavar med starka inslag i kulturen av afrikanska traditioner. Brasilien har världens näst största svarta befolkning, efter Nigeria, det största antalet japaner utanför Japan och fler med påbrå från Libanon och Syrien än dagens befolkning i dessa länder. Det finns även en liten svenskkoloni i norra delstaten Rio Grande do Sul på gränsen till Argentina. När de första portugiserna anlände i början av 1500-talet uppgick antalet indianer till mellan fem och tolv miljoner. Till följd av massakrer, sjukdomar, deportering och assimilering är det sammanlagda antalet urfolk idag cirka 310 000, men enligt en undersökning 2005/06 omkring 700.000 personer uppger sig ha indiansk identitet. Från slutet av 1800-talet har invandringen skett från framförallt Europa och Japan. Det koloniala arvet är påtagligt. De ledande skikten består fortfarande nästan uteslutande av europeiska ättlingar trots att de svarta och den stora andelen av befolkningen med blandat ursprung utgör över hälften av medborgarna. Idag finns det cirka 220 olika grupper av urfolk i Brasilien som talar ca 180 olika språk. Mer än två tredjedelar av dessa grupper urfolk består av färre än tusen personer. Ungefär 280 000 av urinvånarna bor fortfarande i sina ursprungsområden och 30 000 bor utanför dem. I Amazonas finns det 63 grupper som lever helt isolerade. Urfolkens rättigheter garanteras i konstitutionen från 1988, inklusive deras rätt till att utöva sin kultur samt rätten till deras traditionella land. Avgränsningen av landet skulle ha skett inom 5 år efter att konstitutionen gick igenom, men pågår ännu idag. I mars 2009 fattade Högsta domstolen beslutet att urfolksområdet Repaso Serra do Sol skulle tillhöra urfolken, och de ockuperande fick lämna området. Beslutet välkomnades av urfolksförsvarare, men är beroende av vissa förutsättningar som ändå gör det svårt för urfolken att använda landet. Urfolken hotas ständigt av intrång av skogsskövlare, gruvföretag, storgodsägare etc. Vägbyggen, vattenregleringar och annan infrastruktur är ytterligare orsaker till konflikter mellan urinvånarna och andra parter med ekonomiska intressen i områdena. En annan är de otillräckliga resurserna för kartering och lantmäteri. Korruptionen är ett problem och representanter för myndigheter som stödjer urfolk inkl. Funai (Fundação Nacional do Índio) har mot mutor sålt mark till icke urinvånare. En av FN utsänd rapportör, S. James Anaya, besökte Brasilien under 2008 för att undersöka urfolkens situation. Han