Sammanställning av mätningar inom Frivilligt åtagande 2007-2012 RAPPORT U2012:15 ISSN 1103-4092
Förord Systemet för mätning av metansläpp från biogasanläggningar har funnits sedan 2007 och två mätomgångar har genomförts. I dagsläget saknas en sammanställning av mätdata av metanslipp från biogas- och uppgraderingsanläggningar. Konsekvenser av detta har vi bland annat sett genom bristfälliga försök till uppskattningar av metansläpp, som gett värden som ligger långt ifrån de faktiskt uppmätta. Branschen har relativt god kännedom om att faktiska mätvärden finns, men saknar själva bearbetningen och sammanställningen. Det svenska systemet presenterades också vid Orbit-konferensen 2012 för att sprida Sveriges ledande kunskap om metanslip från biogas- och uppgraderingsanläggningar. Artikeln från Orbit-konferensen finns som bilaga till rapporten. Rapport och artikel har sammanställts av Magnus Andreas Holmgren, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Malmö december 2012 Helena Karlsson Ordf. Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Weine Wiqvist VD Avfall Sverige
Sammanfattning I biogasanläggningar, där det sker biologisk behandling av organiskt material genom anaerob nedbrytning, samt vid uppgradering av biogas till fordonsbränslekvalitet kan det uppstå utsläpp till luft i olika delar av systemet. Det finns framförallt fyra skäl till varför dessa utsläpp skall minimeras. Dessa är säkerhetsaspekter, växthusgaser, ekonomi och lukt. Med detta som bakgrund införde Avfall Sverige 2007 det s.k. Frivilligt åtagande för biogasanläggningar, där anläggningar förbinder sig att systematiskt arbeta med att kartlägga och minska sina utsläpp. En del av det frivilliga åtagandet är att återkommande genomföra emissionsmätningar vid anläggningen för att bestämma metanutsläpp och metanförlust. Mätningar och beräkningar genomfördes vid samtliga deltagande anläggningar i Frivilligt åtagande, under den första 3-årsperioden 2007-2009. Den andra 3-årsperioden 2010-2012 är i stort sett avslutad, men mätningar har ännu ej kunnat genomföras vid 10 deltagande anläggningar p.g.a. pågående ombyggnationer och utredningar. Under omgång 1 2007-2009 bestämdes biogas- och slamrötningsanläggningarnas metanförluster till 1,6% som medelvärde relativt den producerade mängden rågas. Ett rullande medelvärde för 2007-2012 har bestämts till 1,9%, där de senaste mätresultaten från respektive anläggning används vid medelvärdesbildningen. Den marginella ökningen förklaras genom att utsläppen tycks ligga på en relativt konstant nivå och att snarare fler utsläppskällor har upptäckts på anläggningarna vid det andra besöket. Det finns också exempel på tillkommande anläggningar i systemet som uppvisar höga förluster. För uppgraderingsanläggningar bestämdes metanförlusterna under omgång 1 2007-2009 till 2,7% som medelvärde relativt den producerade mängden rengas. Det rullande medelvärdet 2007-2012 har bestämts till 1,4%, vilket indikerar att stora förbättringar har skett på flera anläggningar. Nya anläggningarna som kommit in i systemet har också modern teknik med låga förluster. Systemet med frivilligt åtagande har haft ett stort genomslag i avfallsbranschen och bidrar till att metanutsläppen minskar från den sektorn. Dock står fortfarande ett antal aktörer inom avfallsbranschen utanför systemet. Sammantaget är dock kunskapen om metanutsläppen långt större i avfallsbranschen än bland övriga verksamheter i Sverige där produktion och uppgradering av biogas sker.
Innehåll 1 Inledning 1 1.1 Syfte och mål 1 2 Bakgrund 2 2.1 Biogas 2 2.2 Metan, CH 4 2 2.3 Rötning 2 2.4 Uppgradering 3 2.5 Frivilligt åtagande 3 2.6 Utsläppspunkter 4 2.7 Genomförande 5 3 Deltagande anläggningar 6 4 Resultat 8 4.1 Biogasanläggningar/Slamrötningsanläggningar 8 4.2 Uppgraderingsanläggningar 9 4.3 Hållbarhetskriterier 10 5 Diskussion 11 6 Referenser 12 Bilaga: M.A. Holmgren, H. Hellström, A. Petersson, A. Blom. The Swedish voluntary agreement for control of methane emissions from biogas plants. ORBIT Global assessment for organic resources and waste management. Konferensartikel
1 Inledning Vid biologisk behandling av organiskt material genom anaerob nedbrytning, rötning, samt vid uppgradering av biogas till fordonsbränsle kan det uppstå utsläpp till luft i olika delar av systemet. Det finns framförallt fyra skäl till varför dessa utsläpp skall minimeras. Dessa är: säkerhetsaspekter förhindra utsläpp av växthusgaser Biogas består i huvudsak av metan, CH 4, vilken är en brännbar och explosiv gas. Vid en halt av 4-16 % metan i luft kan gasblandningen antändas. Metan ger 23 gånger högre bidrag till växthuseffekten än koldioxid. I ett biogassystem kan det även förekomma små halter av dikväveoxid, N 2 O, även kallat lustgas. Denna gas ger 296 gånger högre bidrag till växthuseffekten än koldioxid (Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor, 2009) luktproblem Utsläpp från biogassystem kan medföra luktproblem, vilket drabbar anställda och närboende. ekonomi Anläggningen säljer gas eller använder gasen internt. Förluster genom utsläpp kan bli kostsamt. I en studie (Gunnarsson m.fl.) genomförd av SwedPower under 2004 genomfördes mätningar av utsläpp på ett antal biogas- och uppgraderingsanläggningar. I studien konstateras att i de anläggningar som undersöktes förekom små utsläpp i ett antal delar av anläggningarna. Det har även tidigare genomförts mätningar på utsläpp från uppgraderingsanläggningar (Persson, 2003) vilket visat att anläggningarna inte alltid lever upp till de nivåer på utsläpp som leverantörerna garanterat. Med detta som bakgrund införde Avfall Sverige 2007 det s.k. Frivilligt åtagande för biogasanläggningar (Holmgren, 2009), där anläggningar förbinder sig att systematiskt arbeta med att kartlägga och minska sina utsläpp. En del av det frivilliga åtagandet är att återkommande genomföra emissionsmätningar vid anläggningen för att bestämma metanutsläpp och metanförlust. En annan del av det frivilliga åtagandet är att regelbundet och systematiskt genomföra läcksökning vid anläggningen. Mät- och beräkningsmetoder för att bestämma metanutsläpp har publicerats i en separat rapport (Holmgren, 2011). Mätningar och beräkningar genomfördes vid samtliga deltagande anläggningar i Frivilligt åtagande, under den första 3-årsperioden 2007-2009. Den andra 3-årsperioden 2010-2012 är pågående, där en stor del av anläggningarna redan har besökts för att upprepa mätningarna. Några anläggningar kvarstår dock varför perioden ännu ej är avslutad när denna rapport publiceras. 1.1 Syfte och mål Projektet har som syfte att tillgängliggöra de mätdata och den kunskap som finns om metanutsläpp från biogas- och uppgraderingsanläggningar och sprida detta både nationellt och internationellt. Målet med projektet är sammanställa mätdata inom frivilligt åtagande från de två mätomgångarna och att publicera dessa, dels i denna Avfall Sverige rapport och dels i en artikel som presenterats vid den vetenskapliga konferensen ORBIT Global assessment for organic resources and waste management i Frankrike i juni 2012 (se bilaga). 1
2 Bakgrund I detta kapitel ges en mycket kort bakgrund till biogasområdet samt bakgrunden till de mätdata som sedan presenteras. 2.1 Biogas Ett biogassystem är komplext och det kan förekomma ett antal olika emissioner från en rad olika delar av systemet. Vid biogasanläggningen sker produktionen av biogas, s.k. rågas. Om biogasen skall användas som fordonsgas eller matas in på naturgasnätet behöver den först behandlas i en gasreningsanläggning (eller uppgraderingsanläggning), där föroreningar och koldioxid avskiljs, vilket ger s.k. rengas. Se Tabell 1 för karaktäristiska data. Tabell 1. Karaktäristiska data för rågas och rengas (Holmgren, 2009). Rågas Rengas CH 4, metan 45-85 vol-% 94-99 vol-% CO 2, koldioxid 15-45 vol-% <5 vol-% H 2 S, svavelväte <5 ppm <1 ppm N 2, kvävgas <5 vol-% <5 vol-% 2.2 Metan, CH 4 På 100 års sikt har metan ca 23 gånger starkare påverkan på växthuseffekten än koldioxid. Utsläpp av ett kilogram metan ger således lika stor påverkan på växthuseffekten som utsläpp av 23 kilogram koldioxid. Det finns stora kvantiteter metan i biogassystemet och då metan är en stark växthusgas är det av stor vikt att minimera utsläppen av metan. Där det finns utsläpp i biogas- eller uppgraderingsanläggningar förekommer i princip alltid metan. Metan bildas vid anaerob nedbrytning av organiskt material. Förutom i rötkammare sker detta naturligt i andra syrefria miljöer som våtmarker och sjösediment. Utsläpp sker även från idisslande djur och vid gödselhantering. Utsläppen av metan från idisslare kan inte minskas, däremot kan utsläppen från gödsel reduceras, t.ex. genom att röta den. 2.3 Rötning Traditionellt har rötning skett vid avloppsreningsverk där slam från reningsverk använts som substrat. Det huvudsakliga skälet till denna rötning har varit att stabilisera slammet. Biogasen har i mångt och mycket setts som en biprodukt från den processen. Under 1990- och 2000-talen har flera anläggningar byggts för rötning av biologiskt avfall. Anläggningar finns som hanterar i huvudsak industriellt avfall (ex. från livsmedelsproduktion eller slakteri) eller insamlat hushållsavfall. Även gödsel från kreatur kan rötas, med fördel tillsammans med andra substrat. Rötning kan ske i två olika temperaturnivåer, antingen s.k. mesofil rötning vid ca 37 C eller s.k. termofil rötning vid ca 55 C. 2
2.4 Uppgradering Om biogasen skall användas som fordonsgas eller matas in på naturgasnätet måste den uppgraderas, dvs renas från koldioxid. Den vanligaste tekniken är vattenskrubber där gasen tvättas ren i vatten. I PSAanläggningar adsorberas koldioxiden i kolonner fyllda med t.ex. aktivt kol. I kemisorptionsanläggningar (ex. COOAB) sker adsorption av koldioxiden till en amin-baserad kemikalie. En ny typ av uppgraderingsteknik är den kryogena tekniken där gasen renas genom att kylas till den temperatur där koldioxiden kondenserar eller sublimerar (dvs. går direkt från gasfas till fast fas). 2.5 Frivilligt åtagande Systemet Frivilligt åtagande beskrivs detaljerat i rapporten Frivilligt åtagande inventering av utsläpp från biogas- och uppgraderingsanläggningar (Holmgren, 2009). Det är viktigt att poängtera att kvantifieringen av metanförluster endast görs i systematiska utsläppskällor, och att det åligger anläggningens personal att regelbundet utföra läckagekontroll i gasutrustning etc. Vidare är systemgränserna viktiga som underlag vid tolkningen av mätresultaten, varför de tål att upprepas här, se Figur 1-Figur 3. Figur 1. Grön streckad linje visar systemgräns för frivilligt åtagande vid biogasanläggning 3
Figur 2. Grön streckad linje visar systemgräns för frivilligt åtagande vid slamrötningsanläggning Figur 3. Grön streckad linje visar systemgräns för frivilligt åtagande vid uppgraderingsanläggning 2.6 Utsläppspunkter De vanliga utsläppspunkterna beskrivs i Handbok metanmätningar, kapitel 5 (Holmgren, 2011). I korthet så rör det sig ofta om olika typer av ventilationer samt rötrestlager och på uppgraderingsanläggningar är det den avskilda koldioxiden (restgas) som alltid innehåller lite metan. Utformningen av anläggningsdelar skiljer sig mycket åt varför både processer som generar metan och möjligheter att mäta dessa utsläpp varierar. 4
2.7 Genomförande Genomförandet av mätningar och beräkningar beskrivs i Handbok metanmätningar, kapitel 6 och 7 (Holmgren, 2011). Värt att notera är att den relativa metanförlusten som beräknas relaterar till anläggningarnas uppmätta flöden och halter av metangas. Dessa värden har varierande osäkerhet från anläggning till anläggning. Generellt kan dock sägas att mätningar på rengas är mer tillförlitliga än rågasmätning, varför resultaten från rengas används vid redovisning av resultat för uppgraderingsanläggningar. Mätningar skall genomföras under de för anläggningen normala driftsförhållandena för att utsläppen som mäts sedan skall kunna extrapoleras till årsbasis. Normala driftförhållanden gör att uppgifterna blir mer representativa. Vad som är normala driftförhållanden varierar mycket mellan olika anläggningar, för vissa anläggningar är t.ex. den normala situationen en intermittent drift av uppgraderingsanläggningen. Man skall dock vara medveten om att mätningar alltid ger en ögonblicksbild av situationen på anläggningen. 5
3 Deltagande anläggningar Den första mätperioden var mellan 2007 och 2009, då mätningar genomfördes på sammanlagt 18 biogasanläggningar/slamrötningsanläggningar och 20 uppgraderingsanläggningar. Den andra mätperioden är mellan 2010 och 2012, där mätningar ännu ej kunnat genomföras vid ett antal deltagande anläggningar (Tabell 2 och Tabell 3). Ragn Sells (Vänersborg) har valt att lämna Frivilligt åtagande under omgång 2. Ett flertal (ca 10 stycken) nya anläggningar har tillkommit under omgång 2. Tabell 2. Deltagande biogasanläggningar och slamrötningsanläggningar Anläggning Huvudman Omgång 1 2007-2009 Omgång 2 2010-2012 Bjuv, Wrams Gunnarstorp E.on Gas Sverige X X Boden Bodens kommun X X * Borås, Sobacken Borås Energi & Miljö X X Eskilstuna Eskilstuna Energi & Miljö X X Falkenberg Falkenbergs Biogas - X Falköping Falköpings kommun X X Helsingborg NSR Återvinning X X Jönköping Jönköpings kommun X X Kalmar Kalmar Vatten X X Karlstad Karlstads kommun - X Kristianstad Kristianstad Biogas - X * Laholm Laholms Biogas X X Linköping, Nykvarn Tekniska Verken i Linköping X X Linköping, Åby Svensk Biogas, Linköping X X Norrköping, Händelö Svensk Biogas, Linköping X X Skellefteå Skellefteå kommun X X * Skövde, avfall Skövde Biogas - X Skövde, avfall Skövde kommun X - Skövde, reningsverk Skövde kommun X X * Sävsjö Sävsjö Biogas - X Uppsala, Kungsängen Uppsala kommun X X Vänersborg, Heljestorp Ragn Sells X - Västerås Svensk Växtkraft X X * Anläggningen deltar i systemet, men mätning ej genomförd under perioden p.g.a. ombyggnationer och/eller utredningar under hösten 2012. 6
Tabell 3. Deltagande uppgraderingsanläggningar Anläggning Huvudman Omgång 1 2007-2009 Omgång 2 2010-2012 Bjuv, Wrams Gunnarstorp E.on Gas Sverige X X Boden Bodens kommun X X * Borås, Gässlösa Borås kommun X X Bromma Scandinavian Biogas X X * Eskilstuna Eskilstuna Energi & Miljö X X Falkenberg Falkenberg Biogas - X Falköping Göteborg Energi X X Göteborg, Arendal Göteborg Energi X X Helsingborg (2 st) NSR Återvinning X X Jönköping (nr 1) Jönköping Energi X X Jönköping (nr 2) Jönköping Energi - X Kalmar Kalmar Vatten - X Karlstad Karlstads kommun - X Kristianstad Kristianstad Biogas - X * Laholm E.on Gas Sverige X X Linköping, Åby (nr 3 & 4) Svensk Biogas i Linköping X X Linköping, Åby (nr 5) Svensk Biogas i Linköping - X Malmö, Sjölunda E.on Gas Sverige - X Norrköping, ARV E.on Gas Sverige X X Norrköping, Händelö Svensk Biogas i Linköping X X Skellefteå Skellefteå kommun X X * Skövde, avfall Skövde Biogas - X Skövde Skövde kommun X X * Stockholm, Henriksdal Scandinavian Biogas X X * Sävsjö Sävsjö Biogas - X Uppsala Uppsala kommun X X Västerås Svensk Växtkraft X X Östersund Vatten Östersund X X * Anläggningen deltar i systemet, men mätning ej genomförd under perioden p.g.a. ombyggnationer och/eller utredningar under hösten 2012. 7
4 Resultat 4.1 Biogasanläggningar/Slamrötningsanläggningar Samtliga resultat anges som procentuell förlust relativt den rågas som produceras i biogasanläggningen eller slamrötningsanläggningen. Resultaten redovisas dels uppdelat på de olika typerna av anläggning, dels som medelvärde av samtliga deltagande anläggningar. Kategoriseringen har gjorts efter typen av anläggningen och inte efter det substrat som rötas, dvs till kategorin slamrötningsanläggningar hör både rena avloppsreningsverk och samrötning med slam och avfall som sker på ett avloppsreningsverk. Medelvärden från omgång 1 redovisas i Tabell 4. Eftersom omgång 2 ännu ej är fullt genomförd redovisas ett rullande medelvärde, som består av resultat från mätning i omgång 2 om den genomförts, samt resultat från omgång 1 för de anläggningar som ännu ej besökts i omgång 2 (Tabell 5). De senare resultaten finns också redovisade i Figur 4. Tabell 4. Resultat från Omgång 1, fördelade på typ av anläggning: 2007-2009 Kategori Medel Slamrötningsanläggning 2,7 % Biogasanläggning 0,8 % Samtliga 1,6 % Tabell 5. Resultat, fördelade på typ av anläggning, rullande medelvärde 2007-2012 Kategori Medel Slamrötningsanläggning 1,9 % Biogasanläggning 1,8 % Samtliga 1,9 % Samtliga 1,9 % Figur 4. Slamrötningsanläggningar (1) och biogasanläggningar (2) - resultat från i första hand omgång 2 och, om dessa saknas, från omgång 1 (markerat med röda staplar). * markerar att mätning av emission från rötrest ej var möjlig att genomföra, värde saknas därmed eller bygger på uppskattning från matematisk modell 8
Resultaten i Figur 4 illustrerar flera saker. Uppdelningen mellan slamrötningsanläggningar och biogasanläggningar visar på god spridning inom bådas kategorier. Det går inte att se någon skillnad mellan en generellt sätt äldre slamrötningsanläggning och en generellt sätt modernare biogasanläggning avseende storleken på förluster, vilket också återspeglas av att medelvärdena är i stort sett desamma (Tabell 5). Andelen av de totala förlusterna som kommer från förluster i rötrest markeras med en mörkare färg i figuren. Andelen varierar mellan betydande och försumbar, dock finns en mycket stor osäkerhet i dessa data eftersom det i många fall ej har varit möjligt att mäta förlusterna. I de fall som mätningar har genomförts så bedöms osäkerheterna ligga på ± 25-100 %. De anläggningar där mätning ej var möjlig att genomföra eller där rötrestlager ligger utanför systemgränsen (utanför staketet), markeras med en stjärna (*). Ibland saknas värde helt på förlusterna i dessa fall, vid senare mätningar har en matematisk modell tillämpats för att grovt uppskatta förlusterna. Nya mätmetoder utvecklas i pågående och planerade forskningsprojekt vilket möjliggör mätning från fler anläggningar i kommande omgångar av frivilligt åtagande. Bland stora förluster i kategorin Övrigt märks avluftningar från slamschakt och olika ventilationsflöden (ex från mottagning och slambehandling). 4.2 Uppgraderingsanläggningar Samtliga resultat anges som procentuell förlust relativt den rengas som produceras i uppgraderingsanläggningen. Anläggningarna kategoriseras efter den teknik som används för avskiljning av koldioxid, inom kategorierna kemisk adsorption, PSA och vattenskrubber. End-of-pipe är ytterligare en kategori som innehåller de PSA- och vattenskrubberanläggningar som har installerat utrustning för att destruera metanutsläpp i restgasen (CO 2 ). Medelvärden från omgång 1 redovisas i Tabell 6. Eftersom omgång 2 ännu ej är fullt genomförd redovisas ett rullande medelvärde, som består av resultat från mätning i omgång 2 om den genomförts, samt resultat från omgång 1 för de anläggningar som ännu ej besökts i omgång 2 (Tabell 7). De senare resultaten finns också redovisade i Figur 4. Tabell 6. Resultat från Omgång 1: 2007-2009 Teknik Medel Kemisk adsorption 0,4 % End-of-pipe 1,7 % PSA 2,5 % Vattenskrubber 3,2 % Samtliga 2,7 % Tabell 7. Resultat, rullande medelvärde 2007-2012 Teknik Medel Kemisk adsorption 0,2 % End-of-pipe 1,0 % PSA 2,5 % Vattenskrubber 2,0 % Samtliga 1,4 % 9
Figur 5. Uppgraderingsanläggningar - resultat från i första hand omgång 2 och, om dessa saknas, från omgång 1 (markerat med röda staplar). Kemisk adsorption (1), End-of-pipe (2), PSA (3) och vattenskrubber (4). Noterbart är att de högsta rapporterade förlusterna är mätningar från omgång 1 och att det i flera fall handlar om anläggningar med relativt sett mycket liten produktion (storleksordningen 200 000 Nm 3 /år). Värden på förluster i restgas är jämförelsevis tillförlitliga eftersom de oftast kan mätas på ett kontrollerat sätt, osäkerheten i siffrorna bedöms variera mellan ± 5-25 %. Många äldre anläggningar har byggts med kontrakt på max 2 % metanslip, nya anläggningar har vanligen betydligt lägre förluster (Bauer m.fl.). Noterbart är att två av fem anläggningar med en End-of-pipe lösning uppvisar förluster pga. fel i destruktionsanläggningen. Förlusterna i anläggningarnas fast installerade analysutrustning har bestämts till 0,04 % i medeltal, dvs. marginell inverkan. Den är dock inte helt obetydlig eftersom det motsvarar 20 % av det gränsvärde på 0,2 % förlust som tillämpas i Tyskland idag. Osäkerheter i mätningarna bedöms ligga på ± 10-20 % med avläsning på rotameter. Ventilationsförluster har mätts på 17 av 21 anläggningar. Osäkerheten i denna mätning är stor eftersom fläktflödet är mycket svårt att mäta i de fall som det sitter en vägg- eller takfläkt utan ventilationskanal. Schabloner har ibland tillämpats, vilket gör att osäkerheterna bedöms variera mellan ± 5-50 %. Trots de stora osäkerheterna kan resultaten anses vara tydliga eftersom förlusterna har sin grund i läckage som går att täta, dvs. oavsett ventilationsflödets storlek så skall metanhalten kunna vara mycket låg i processlokaler (storleksordningen 10-20 ppm), och där betydande läckor finns kan halterna vara så stora som 500-5000 ppm. 4.3 Hållbarhetskriterier Till det beräkningsverktyg för biogasanläggningar, som tagits fram av den svenska gasbranschen, fanns behov av s.k. default-värden gällande metanförluster för de anläggningar som ej genomfört egna mätningar. För att premiera anläggningar som genomfört mätningar, men för att också ha relevanta default-värden, valdes tredje kvartilen av de rullande medelvärdena motsvarande data i Tabell 5 och Tabell 7 (gällande data vid årsskiftet 2011/2012). Dessa värden är 2,5 % för biogas- och slamrötningsanläggningar samt 2,1 % för uppgraderingsanläggningar. 10
5 Diskussion Systemet med Frivilligt åtagande har fått stort genomslag i avfallsbranschen, och under de år som gått har vi också sett ett ökat fokus på frågan om metanförluster såväl från branschen som från myndigheter och forskare. Trenden är tydlig, metanförlusterna från befintliga svenska anläggningar minskar i och med kunskap om rådande utsläpp samt kunskap om åtgärder för att minska utsläppen, och där har systemet med Frivilligt åtagande spelat en avgörande roll. Vid upphandling och tillståndsgivning för nya anläggningar får också metanförluster en stor vikt, vilket borgar för fortsatt låga metanutsläpp från svenska biogasanläggningar som hanterar avfallssubstrat. Om resultaten från omgång 1 och omgång 2 jämförs ses en marginell ökning av förlusterna från biogasanläggningar, vilket förklaras genom att utsläppen tycks ligga på en relativt konstant nivå och att fler utsläppskällor har upptäckts på anläggningarna vid det andra besöket. För uppgraderingsanläggningarna är förlusterna betydligt lägre under omgång 2 vilket indikerar att stora förbättringar har skett på flera anläggningar, samt att de nya anläggningarna som kommit in i systemet har modern teknik med låga förluster. Dock är det fortsatt så att inte alla berörda svenska anläggningar som rötar avfall deltar i systemet. De anläggningar som står utanför systemet är ca 10 stycken och drivs i både kommunal och privat regi. Sammantaget är kunskapen om metanutsläppen långt större i avfallsbranschen än bland de ca 130 svenska reningsverk som producerar biogas eller bland de många småskaliga gårdsanläggningar som byggts och planeras för runtom i Sverige. 11
6 Referenser 1. (2009). Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Europeiska unionens officiella tidning 5.6.2009. 2. Bauer F., Hulteberg C., Persson T. & Tamm D. (2013). Biogasuppgradering - Granskning av kommersiella tekniker. SGC rapport 270. 3. Gunnarsson I., von Hoffman V., Holmgren M., Kristensson I., Liljemark S., & Pettersson A. (2005). Metoder att mäta och reducera emissioner från system med rötning och uppgradering av biogas. RVF Utveckling 2005:07. 4. Holmgren M. (2009). Frivilligt åtagande inventering av utsläpp från biogas- och uppgraderingsanläggningar. Avfall Sverige rapport U2007:02 Rev. 5. Holmgren M. A. (2011). Handbok metanmätningar. SGC rapport 227. 6. Persson M. (2003). Utvärdering av uppgraderingstekniker för biogas. SGC Rapport 142. 12
Bilaga
Rapporter från Avfall sverige 2012 avfall SVerigeS utvecklingssatsning U2012:01 Avfallsavgifter 2010. Insamling och behandling av hushållsavfall - former och utförande U2012:01 Bestämning av andel fossilt kol i avfall som förbränns i Sverige U2012:03 Fosforfällor. Fosforfiltermaterial - ett hushållsavfall U2012:04 Internationellt intresse för svenska avfallslösningar U2012:05 Determination of the fossil carbon content in combustible municipal solid waste in Sweden U2012:06 HCS Hållbarhetscertifiering av stadsdelar. Steg 1 U2012:07 Biogas from lignocellulosic biomass U2012:08 Viktbaserad avfallstaxa. Vart tar avfallet vägen? U2012:09 Handbok i kommunal avfallsplanering. Vägledning för ett framgångsrikt arbete U2012:10 Avfallsförebyggande i praktiken. en guide till hur kommuner kan arbeta med återbruk. Underlagsrapport U2012:11 Extraktion av metaller från flygaska med hjälp av elektrokemiska metoder U2012:12 Kartläggning av vittrings- och korrosionsproblem vid hantering av matavfall. Etapp III Verifiering av metodik U2012:13 Integration via miljöarbete U2012:14 Karaktärisering av deponier samt detektering av deponigas med geofysiska metoder malaga-projektet Fas 2, Steg 1 4 U2012:15 Sammanställning av mätningar inom Frivilligt åtagande 2007-2012 avfall SVerigeS utvecklingssatsning, BiologiSk Behandling B2012:01 Ökad koncentration av växtnäring i biogödsel B2012:02 Verktyg för att säkerställa lågt kadmiuminnehåll i bio-gödsel avfall SVerigeS utvecklingssatsning, deponering D2012:01 Mätning av sättningar i deponier. En kartläggning av nuvarande och framtida metoder D2012:02 Avfall Sveriges Deponihandbok reviderad Handbok för deponering som en del av modern avfallshantering D2012:03 Resurseffektiv lakvattenbehandling D2012:04 Lakvattendetektion med hjälp av katjonsbyte. Fallstudie av Flishults avfallsanläggning i Vetlanda kommun AVFALL SVERIGES UTVECKLINGSSATSNING, AVFALLSFÖRBRÄNNING F2012:01 Primärenergi i avfall och restvärme F2012:02 Ackumulering av metaller i vegetation på geotekniska askkonstruktioner F2012:03 Kapacitetsutredning 2011. Tillgång och efterfrågan på avfallsbehandling till år 2020 F2012:04 Assessment of increased trade of combustible waste in the European Union F2012:05 Strategier för att hantera tryckimpregnerat virke som bränsle baserat på flödet av koppar, krom och arsenik F2012:06 Mätning av fossilandel i rökgas
Vi är Sveriges största miljörörelse. Det är Avfall Sveriges medlemmar som ser till att svensk avfallshantering fungerar - allt från renhållning till återvinning. Vi gör det på samhällets uppdrag: miljösäkert, hållbart och långsiktigt. Vi är 15 000 personer som arbetar tillsammmans med Sveriges hushåll och företag. Avfall Sverige Utveckling U2012:15 ISSN 1103-4092 Avfall Sverige AB Adress Telefon Fax E-post Hemsida Prostgatan 2, 211 25 Malmö 040-35 66 00 040-35 66 26 info@avfallsverige.se www.avfallsverige.se