Arboretum Norr och Umeleden Hur det började

Arboretum Norr och Umeleden Hur det började Mats Hagner 2011-02-14 UBICON Rapport 5, 2004 ISSN 1654-4455 ----------------------------------------------------------------------------------------------------------- UBICON, Blåbärsvägen 19, 903 39 Umeå. Tel 090-141620. Epost mats.hagner@telia.com Organisationsnummer: 340827-8210. Postgiro: 130 75 17-1 1

Sammanfattning Historien innehåller uppgifter om bakgrundstankar, organisation, personer samt data för grundandet av de två stiftelserna Arboretum Norr och Umeleden (Ume Älvdal). Styrelsen i Umeleden beslöt våren 2000 att historien skulle nedtecknas av styrelsens medlemmar. Tyvärr fattas fortfarande viktiga delar. Trots detta finns det anledning att arkivera vad som skrivits som en rapport från UBICON (Umeå Biology Consulting) vilken arkiveras i LIBRIS, dvs. de svenska biliotekens databas. Carl Gustav Thögersen, en dansk skogsman valde att studera i Umeå när han förhindrades till insamling av lignoser i Chile. Där inträffade Allende-kuppen just när hans resa skulle anträdas. Hans studier vid institutionen Skoglig Produktionslära, Umeå universitet omfattade ett examensarbete i vilket han föreslog anläggning av ett arboretum i Baggböle, strax norr om Umeå. Mats Hagner, professor och prefekt för institutionen, blev entusiastisk och medverkade till att Stiftelsen Arboretum Norr bildades 1984-03-19. Att stiftelsen bildades berodde delvis på att planerna för en turistled Umeleden kommit långt. Arboretet skulle bli en av sevärdheterna längs älvdalen. Ett halvår efter bildandet av den första stiftelsen enades man vid ett sammanträde 1984-12-05 om att bilda stiftelsen Umeleden. Den sistnämnda stiftelsen har bytt namn två gånger och kallas 2011 för Ume Älvdal. Anledningen är bland annat att leden fått en mycket större längd, nämligen båda sidor om älven från Norrfors i norr till Holmsund i söder. I båda stiftelserna har Umeå kommun den viktigaste rollen, såväl bland finansiärerna som i styrelsen. Andra viktiga organisationer är de två universiteten och byalagen längs älven. Timmerrännan Norrfors Klabböle skulle användas för turism, men endast några hundra meter kunde bevaras. Många projekt, både genomförda och planerade beskrivs. Ämnesord: Arboretum Norr, Umeleden, Ume Älvdal, arboreta, Odlingsvärde, Lignoser, turism, cykelled, plantskolor, växtmaterial, härdighet, odlingsvärde, park, trädgård, timmerränna, sportfiske. 2

Förord I Umeleden föreslog styrelsen på våren år 2000 att den initiala historien skulle nedtecknas och publiceras som ett specialnummer av tidskriften Västerbotten. Mats Hagner lovade att försöka nedteckna sina intryck från det tidiga skeendet inom institutionen Skoglig Produktionslära vid Umeå universitet, där allt började 1974. Detta skede avslutades med bildandet av stiftelserna Arboretum Norr 19/3 1984 och Umeleden 5/12 1984. I det följande återfinns det manuskript som jag sände till Umeleden hösten 2000. Att det inte blivit något nummer av tidskriften Västerbotten beror på att alla andra som skulle lämna manuskript ännu inte lämnat sina. I avvaktan därpå finner jag anledning att publicera detta som en rapport från mitt företag UBICON. Därmed försvinner inte informationen så lätt. Rapporten innehåller i slutet en uppräkning av detaljer och beskrivning av händelser som inte använts i mitt inledande manuskript, men som kan användas av andra. Det började egentligen med Arboretum Norr Egentligen började alltihop med kuppen i Chile, då Alliende avsattes. Året var 1973 och Carl Gustaf Thögersen, en dansk skogsman med stor kunskap om trädslag, hade rekryterats för att bli stationerad i Chile som representant för det danska Örkenarboretet. Från södra Sydamerika skulle han bl.a. rekvirera trädslag av intresse för skogsbruket i Danmark. När den politiska situationen blev kaotisk i Chile kunde inte planerna genomföras och Carl-Gustaf beslöt i stället att skaffa sig fortbildning. Han for norrut i stället för till Chile och blev student hos mig på Skoglig Produktionslära, Umeå universitet 1974. Han gjorde ett examensarbete som formades till ett förslag om att anlägga ett Arboretum i Umeå. Det skulle bli det nordligaste i Skandinavien och kanske det nordligaste i världen. Han konstaterade att Umeås omgivningar var ypperliga för ett Arboretum, och att Baggböle dessutom hade så många andra kulturhistoriska värden. I staden fanns dessutom två akademiska skogliga utbildningar, samt en station för förädling av skogsträd. Carl-Gustaf ansåg med rätta att detta krävde tillgång till ett stort Arboretum. Hans entusiasm smittade mig och vi enades om att den lämpligaste platsen var i niporna i Baggböle. Själv hade jag stor kännedom om denna plats eftersom jag redan 1963-1965 arbetat med att planera en försöksstationen för skogsträdsförädling till Baggböle. Stationen låg då i Sundmo, Näsåker, Västernorrland. Prästbordet i Baggböle inköptes och fältstationen ritades in vid Prästsjöns strand. Föreståndaren, jag själv, skulle bo i Baggböle Herrgård. Det projektet fick slopas av två skäl. Umeå kommun vägrade godtaga kemiska preparat i forskningsplantskolan. SCA, som ägde Baggböle Herrgård, ville inte överlåta byggnaden med mindre än att tillräckliga medel fanns för en upprustning i autentisk stil. Föreningen Skogsträdsförädling sökte sig Carl Gustaf Thögersen o Mats Hagner 3

då alternativa placeringar och hamnade i Sävar. Planer för Arboretum Norr smidda år 1975 Carl-Gustav Thögersen och jag tänkte att Arboretet skulle få betydelse för skogsbruket, inte enbart för introduktion av exotiska virkesträd utan även för odling av viltfoder, julgranar och prydnadskvistar. Vi visste också att Norrlands parker och trädgårdar planterades med växter som egentligen passade bäst i Sydsverige. Till oss här i norr kom sådant som importerats från storodlare i Danmark, Holland och Tyskland. Det behövdes en organisation som kunde samla och presentera kunskap om härdigheten hos prydnadsväxter och på så sätt sanera marknaden. Vid ett konstituerande sammanträde 1975-03-14 med representanter från Skogsförbättring, Skogsvårdsstyrelsen, Domänverket, Umeå kommun, Hedlundakyrkan, Umeå turistnämnd samt från många institutioner vid Umeå Universitet och vid Skogshögskolan, beslöts att bilda en arbetsgrupp. I den ingick Mats Hagner ordf, Carl-Gustaf Thögersen sekr, Bengt Pettersson, professor ekologisk botanik vid Umeå universitet, Gunny Larsson, chefshortonom vid lantbrukshögskolan på Röbäcksdalen, Magnus Fries, professor i botanik vid skogshögskolan, samt stadsträdgårdsmästaren i Umeå, Erik Holmström. Småningom antogs namnet Arboretum Norr som var Bengt Petterssons förslag. Familjen Kempe med tidigare förankring i sågverksrörelsen i Baggböle förfogade över Drafle Arboretum på Hemsön. Dit for vi med studenterna vid Skoglig Produktionslära när undervisning i dendrologi var aktuell. Det var lätt att vinna gehör för tankarna på ett Arboretum hos Kemparna i Örnsköldsvik och redan i maj 1976 sökte vi pengar i Stiftelsen Seth Kempes Minne. Under en lång följd av år fick vi starkt stöd från familjen Kempe. 4

Mycket viktig hjälp fick vi också av Stig Anesäter på Västerbottens Folkblad och av Bertil Olsson på Västerbottens Kuriren, som spred kunskapen om det behövdes en bättre ordning på introduktion av lignoser i Norrland. Bertil kom att deltaga i arbetet med både Arboretum Norr och Umeleden. Oväntade motgångar tillstötte. Dekanus på Lantbruksuniversitetet Gustaf von Segebaden var inte särskilt entusiastisk. En utredning tillsattes, Rune Bengtsson, Lars Kardell och Sigvard Nilsson. Yttrandet blev en kalldusch eftersom skogshögskolan ansåg att svensk skogsnäring inte behövde utnyttja några andra trädslag än de svenska. Rektorsämbetet beslöt dock att ställa sig positiv till delfinansiering av planering av Arboretums uppbyggnad. En anledning var utlokaliseringen av Skogshögskolan från Stockholm till Garpenberg och Umeå. Arboreter behövdes för undervisningen på de nya orterna och Carl Gustaf Thögersen anställdes på deltid av Lantbruksuniversitetet. Han står fortfarande (1997) skriven som konsulent i SLU:s katalog. Denna svala hållning hos Skogshögskolan stärkte oss i gruppen och vi slipade våra planer till en diamant. Planen var att göra Arboretet till en organisation med distinkta uppgifter, snarare än till en parkanläggning. År 1978 visste vi att denna skulle öka mängden odlingsvärda träd och buskar i Sveriges fyra nordligaste län och att kunskapen skulle byggas upp i en databas. Det sistnämnda förslaget tyckte Bengt Pettersson var en omöjlig idé som han skrattade hjärtligt åt. Jag blev upprörd och anställde Peter Lidström, just examinerad från ADB-utbildningen på Umeå universitet. Peter gjorde på egen hand ett datorprogram som lagrade information om odlingsvärda träd och buskar. Den installerades på en svensk dator Zampo från Pajala. Året var 1978 och vi var verkliga pionjärer, ty först två år senare kom det första kommerciellt tillgängliga databasprogrammet på marknaden. Sammanträde om Arboretum Norr våren 1982. Övre r. Prof Lars Eriksson UmUn, Förv.chef Lars Mårdell UmUn, Stadshortonom Gunny Larsson Lantbr Univ,??, Dendrolog Carl Gustaf Thögersen, Prof Mats Hagner UmUn Nedre r. Dekanus Gustaf v Segebaden Skogshögsk, Direktör Carl Kempe, Rektor Lars Beckman UmUn, Stadsträdgårdsmästare Erik Holmström 5

Verksamhetens ekonomiska bas grundade sig under tiden 1977-1982 på bidrag från Umeå kommun, Umeå universitet, Lantbruksuniversitetet, samt på konsultarvoden. Från 1980 utökades lanbrukshögskolans engagemang genom att CG Thögersen fick en halvtidstjänst som försöksledare vid Röbäcksdalen, men det dröjde ända till 1984 innan en fast organisation skapades. Under ordförandeskap av Gösta Skoglund beslöts vid ett sammanträde 1979-04-27 att tillsätta en kommitté med uppgift att utarbeta en fastare organisationsform för Arboretum Norr. Kommunalrådet Thorsten W Persson blev dess ordförande och chefsjuristen Bert Aasa dess sekreterare. 1979-12-17 tog kommunen initiativet och beslutade att ingå som stiftare och bidraga med stiftelsekapital på 25000 samt årligt bidrag 40000. Förutsättningen var att landstinget, Umeå universitet och Lantbrukuniversitetet också skulle bidraga på samma sätt. Universiteten vägrade och turerna blev många. Slutligen tog Umeå kommun ensam på sig ansvaret och bildade Stiftelsen Arboretum Norr den 19:e mars 1984. Kommunen erbjöd universiteten plats i styrelsen och där sattes Mats Hagner från Umeå universitet och Gunny Larsson från Lantbruksuniversitet. Gunny på Röbäcksdalen hade dessförinnan genomfört ett intensivt lobbyarbete inom Lantbruksuniversitetet. Arboretum Norr fick till ändamål att anlägga ett Arboretum i Baggböle, att insamla kunskap om lignosers värde i Norrland, att insamla växtmaterial och att förmedla kunskap. Stiftelsen skulle i första hand se till förhållandena i de fyra nordligaste länen i Sverige. De första plantorna sattes i Arboretum Norr våren 1981. Antalet var betydande 758 st fördelade på 165 nummer (arter, provenienser, cultivarer). Ostasien 2006 De fortsatta ödena för Arboretum Norr kräver sin egen historiebeskrivning, ty efter 1984 lever denna stiftelse sitt eget liv, såsom en av attraktionerna inom Umeleden 6

Ostasien 2006 Redan 1982 började det stå klart att Arboretum Norr borde bli en separat del i en större skapelse. Jag fick stöd för detta hos Olle Zackrisson professor i Ståndortslära på Skogshögskolan. Olles historiska intresse sammanföll med mitt och vi tyckte att hela området runt Baggböle borde marknadsföras: kulturhistorien kring sågverket, kraftverksepokerna, nipornas kvartärgeologi och deras botaniska förändring från bete till skog, stenålderslämningarna kring Stornorrfors och veteodlingen vid Prästsjön i värmeperioden 800 år före K.f. Arboretum Norr blev därefter en del i det vi kallade Kulturhistoriskt Centrum. Till stöd kom också två andra professorer vid Skogshögskolan: Dag Lindgren och Bengt Jonsson. I maj 1982 utformade jag ett tiosidigt dokument om Ett natur- och kulturvetenskapligt centrum i Baggböle. Där förutsattes att en gångbro byggdes över älven till Klabböle. Hela 22 punkter av intresse togs upp bl.a: Arboretum, Herrgården, Husgrunderna från sågverksepoken, Kraftverken, Flottningen, Bronsålderslämningar, Paleobotanik och agrikulturell historia, Soldattorpen, Fisket, Kvartärgeologi, Erosion i niplandskapet samt Skogsbruket förr och nu. Idén med ett utvidgat centrum föll skogshögskolans ledning i smaken och vi kunde gå vidare med planeringen för både ett arboretum och en övergripande organisation. Abel Olsson i Skogsägareföreningen med starkt kulturhistoriskt intresse bidrog med sin organisationsförmåga och under hans ordförandeskap hölls 1983-11-22 ett konstituerande möte på Bio Abelli. Dit kom representanter för Umeå kommun, Energiverket, Vattenfall, Umeå universitet., SLU, Länsstyrelsen, Flottledsförvaltningen, Fiskenämnden i Västerbottens län, Museet, Umbygda, Hedlundakyrkan, Arboretum Norr. Mötet beslöt att utse en samarbetskommitté med uppgift att utreda det fortsatta arbetet. I kommittén ingick Karin Eriksson (Länsstyrelsen), Mats Hagner (Arboretum Norr), Gustaf v Segebaden (Sveriges Lantbruksuniversitet), Nils Backlund (Statens Vattenfallsverk), Erik Holmström (Umeå 7

kommun), Mats Hagner (Umeå universitet). Abel Olsson utsågs till Ordförande och Monica Aasa till sekreterare. Strax söder om Ostasien 2006 Olof Sundell, drivande kraft bakom Husbyringen i Dalarna, inbjöds februari 1984 till Umeå. Han gav oss många värdefulla tips och blev den som anvisade en utsträckt led snarare än ett centrum. Därmed blev styrelsen medveten om att hela landskapet runt Ume älvdal borde inkluderas i verksamheten. Då stod det också klart att byalagen borde entusiasmeras för att ingå i en framtida stiftelsebildning. I byarna fanns en viktig kunskap om tidigare odlingsmödor samt aktuell kunskap om nutidens problem. På våren 1984 diskuterades många namnförslag: Kultur-leden, Umensibus, Ultimaturum, Aqva Culturum, Bottnensis, Älvbygda, Natur- och Kultur led, Uman vid Uman, Kultuman, Kulturum, Umleden, Kultur-slingan. Arbetsnamnet Umeringen antogs och man beslöt att utlysa en tävling om namnet. I maj 1984 hölls ett möte i kraftverket Stornorrfors med representanter för byarna Norrfors, Sörfors, Brännland, Klabböle, Baggböle, Röbäck, Böleå, Västteg, Östteg, och Ön. De församlade hälsade ideerna om Umeringen med glädje. Man beslöt föreslå en stiftelse med fem fasta styrelseplatser: Markägarna, Vattenfall, Kommunen, Länsstyrelsen och Universiteten. Dessutom skulle två övriga platser stå till förfogande för allmänheten. Kommittén sände i maj ut ett förslag till 37 organisationer med stadgar för stiftelse och med beskrivning av alla sevärdheter. Där uttalades också att stiftelsen inte själv skulle äga några sevärdheter utan verka genom att sprida kunskap, samordna och finansiera skötsel av attraktionerna längs älven. Remissvaren var positiva och den femte december 1984 kunde man vid sammanträde på Skogshögskolan besluta om att bilda Stiftelsen med namnet En natur- och kulturvårdsled i Ume älvs dalgång. Styrelsen, som fick i uppgift att anlägga, utveckla och vårda leden, hade följande sammansättning: 8

Umeå Kommun: Karl-Axel Johansson (Ordf ), suppl. Erik Eriksson Universiteten: Gustaf v Segebaden (SLU), suppl. Mats Hagner (Umeå Univ.) Länsstyrelsen: Karin Eriksson, suppl. Märt Saarm Statens Vattenfallsverk: Nils Backlund, suppl. Åke Johansson Norra sidans byamän: Lars Näsholm, suppl. Ingvar Lindgren Södra sidans byamän: Anders Nordström, suppl. Arne Lindström Övriga: Allan Risberg, suppl. Bertil Olsson Här skall fortsättningsvis endast nämnas några milstolpar:. Följande personer blev valda som ordföranden första gången det angivna året: Karl-Axel Johansson 1984, Bo Sjöstedt 1985, Bengt Olof Karlsson 1989, Torsten Gustafsson 1992, Bengt Olof Karlsson 1995. Projekt som genomförts: Skyltning Tidigt bestämdes att rustika anslagstavlor av träplank hängande under tak uppburna av kraftiga trästolpar skulle användas. Dessa spånklädda tak skyddar affischerna väl och satsningen på kraftiga träkonstruktioner gör att skyltarna åldras med skönhet. Umeledens styrelse har genom gott samarbete med vägmyndigheterna fått mycket god hjälp med vägskyltar längs leden. Broschyrer Redan när Umeleden bildades framstod det som en huvuduppgift att sprida kunskapen om dalgångens alla sevärdheter till allmänheten. Det bestämdes att man skulle anlita all expertis som fanns inom staden för att beskriva de olika punkterna och att informationen skulle lämnas i form av ett faktablad i svartvitt kopierat till A4, vikt till A5. Så småningom har hela 26 punkter och företeelser kommit att beskrivas på dessa blad och de har också översatts till många språk. Urpo Taskinen var den som initialt gav bladen dess slutliga text. Den skulle ligga i tre nivåer: huvudrubriker med grov information för den som var ytligt intresserad, det finstilta på tredje nivån för den som i sin tur skulle tala inför grupper. På senare år har Rabbe Sjöberg och Bengt-Åke Jonasson omarbetat bladen och även beskrivit nya punkter. Ungdomslagen vid kommunen fick i uppgift att under sommaren se till att dessa blad alltid fanns tillgängliga i de postlådor av trä som satts upp vid varje sevärdhet. Tyvärr finns inte längre denna typ av arbetskraft tillgänglig, varför systemet med lådor vid varje sevärdhet inte kunnat upprätthållas. Bladen har därför bundits samman i en bunt och sistlidna år funnits tillgänglig endast på några få platser. Detta är dyrbart eftersom varje turist tar med sig alla bladen. Det är ineffektivt eftersom få av besökarna känner till att broschyrerna finns och var de finns. Umeledens styrelse håller sig ajour med senaste nytt och har sedan några år diskuterat hur en multimediapresentation av ledens sevärdheter skall genomföras. Umeleden har också beskrivits i form av välillustrerade kartor, påkostade broschyrer. Med en mycket väl genomarbetad skrift Tag Umeleden till skolan, Rabbe Sjöberg 1995, har vi serverat all viktig information till traktens skollärare. 9

Svedjebruk vid Prästsjön Svedjebruk och odling av forntida grödor vid Prästsjön. Detta arkeologiska projekt drevs 1987-1993 av Roger Engelmark och han tog emot allmänhet, föreningar och skolor. Planerna var också att bygga upp hus på ålderdomligt sätt, för att senare sätta eld på dem. Syftet var att öka kunskapen om vilka delar av huset och dess innehåll av kokkärl, kläder, verktyg och matförråd som återstår efter en brand. Tyvärr uppstod svårigheter med den långsiktiga finansieringen och det vetenskapliga projektet fick läggas i malpåse. Kurser i timringsteknik genomfördes också. Fortfarande finns förhoppningar bland arkeologerna att projektet skall återupptas. Flottrännan Tyvärr kunde Umeleden inte rädda den 6 km långa flottrännan från Stornorrfors till Klabböle. Avsikten var att låta turister, glidande i båt, högt uppifrån niporna blicka ut över det vackra älvlandskapet. Nu finns bara några hundra meter av rännans nedersta del kvar och den har prytts med ett minnesmärke över flottningsperioden samt en minnessten. Minnesmärket är en 5 m hög rörlig skulptur gjord 1992 av Ante Dahlstedt. Varje minut töms vatten i rännan under ljudligt plaskande. Vid Energicentrum i Klabböle där skulpturen finns att beskåda står också en minnessten med namnet på de företag som fåfängt satsade medel för att rädda rännan från förgängelsen. På stenen står Till glädje för kommande generationer ville vi bevara flottningsrännan. Cykel Cykelleden förbättras ständigt, både genom nybyggnad: Backen Baggböle, Brännland och genom broslagning: Tväråbron på Grubbe, Storgrovabron vid Backens kyrka, Oxbron på Bölesholmarna och Notvarpsbron Baggböle-Klabböle. Den sistnämnda långa hängbron över älven tillkom 1991 genom en ihärdig insats av bl. a. Stig Lundberg. Mycket återstår ännu att göra, men leden har blivit populär för dagsturer och också för stora arrangemang som Umetrampet med 2000 deltagare. Vårfloden 1995 gjorde delar av cykelleden ofarbar, men tur nog spolades inte den nybyggda vägbanken från 1993 bort av vattenmassorna. I skrivande stund pågår diskussioner om på vilken nivå i terrängen en cykelväg skall läggas nedanför Brännland. Kanske den rentav skall läggas så lågt att den tidvis är översvämmad? Umeledens styrelse har under årens lopp hunnit genomföra väldigt många projekt av vilka här skall nämnas några få: Konstutställning på Idunteatern, utbyggnad av Energicentrum, rekonstruktion av Linbanan till Kåddisholmen, upprustning av Bagarstugan i Sörfors, Grillstugor på åtta platser, medverkan i Fallens dag, arrangemang av Fågelmorgon, medverkan vid Öppen lantgård, upptäckt av Medeltida hamn i Baggböle, beskrivning av bygdens betydelsefulla personligheter genom tiderna, bl.a. två ärkebiskopar, Byarnas historia skrivs av lokala entusiaster som jobbar i studiecirkelform. Sörfors var först på plan med ett vackert arbete. Att döma av pågående aktiviteter följer snart fler byar efter. Hällristningarna i Norrfors kom som en läglig upptäckt i Umeledens barndom, 1984. Lagom till arkeologiprofessorn Evert Baudous sextioårsdag fann tre arkeologer vid Umeå universitet dessa ristningar, de enda i Västerbotten. De 60 bilderna, skapade för drygt 4000 år sedan, utgör en verklig publikmagnet och ligger lägligt intill den jättelika kraftverksdammen och laxodlingen. Umeleden har passat på att illustrera tidsrymder och världhistoria längs den träbro som byggts för att minska slitage på hällarna. Där kan man fysiskt uppleva hur oerhört lång tid som förflutit sedan stenåldersjägarna under religösa ritualer knackade in bilderna på 10

sitt förnämsta bytesdjur älgen, det djur utan vilket stenåldersfolket inte kunde klara den stränga vinterkölden i Västerbottens inland. Umeå Motorbåtssällskap arrangerade våren 1989 en gratis tur på älven från Umeå till Klabböle. Inte mindre än 200 passagerare togs med på färden upp till Energicentrum. Mer än så rymde inte båtarna. Utvidgning av Umeleden Röbäck inneslöts i Umeleden då Volvo 1996 byggde ut sin fabrik. Trafikleden längs södra stranden fick dras fram till den gamla anrika byn kom kontakt med många nya sevärdheter. Samma år presenterades en ny översiktsplan för Umeå, och från politiskt håll ställde man frågor till styrelsen ifall den ville åtaga sig att planlägga en utvidgning av leden ända till Holmsund-Obbola. Då erfarenheterna av verksamheten 1984-1996 enbart var positiva inleddes genast planeringen och Rabbe Sjöberg presenterade snabbt en plan. Detta engagemang resulterar också i att Umeleden är remissorgan vid all utbyggnad av broar etc. Projekt som planerats men av ett eller annat skäl inte genomförts: Skogbruksstig i regi av Västerbottens Skogsägare i berget mellan Skravelsjö och travbanan skulle tydliggöra vad bruk av skog innebär. Ett Strömakvarium har skissats som en del av Energicentrum i Klabböle. Där behövs en ny vandringsled för all den lax som tycks bli stående vid mynningen av kraftverkstunneln. Fiskvägen skulle få sitt vatten från det äldsta kraftverkets damm och byggas så att allmänheten kunde se fiskarna genom glasväggar. Zoologerna vid Umeå universitet skulle samtidigt få ett värdefullt laboratorium. Den vilda laxens kraftfulla hopp och smidiga rörelser kunde man på ett mindre kostsamt sätt njuta från en kafépråm med nedsänkta glasväggar nedanför Klabböle, ty där hoppar grov lax och öring hela sommaren. Jaktstig och vård av villebråd skulle visas i trakten av Kåddis i regi av Umeå jaktvårdskrets Naturrum vid Energicentrum. Vattenorgel vid Klabböle i vilken skulle utnyttjas det vattentryck som finns i dammen ovanför gamla kraftverket Rekonstruktion av Laxmina i Baggböle Skidspår på niporna med utsikt över älvdalen Souvenir från Umeleden. Storhässjan vid Norrfors herrgård. Slutord Umeleden har medverkat till att levandegöra kulturen och naturen runt älven i stadens närhet. Genom att den inte själv äger några fasta anläggningar besväras den inte av driftkostnader och administration utan fungerar smidigt genom att samordna de som äger älvdalen. Umeledens stiftare besitter tillsammans en oerhörd kompetens som kan rekryteras utan kostnad. Organisationen har hittills fungerat utan att allvarliga konflikter uppstått och jag är övertygad om att den skall kunna fortsätta att verka för allas bästa även då leden nu fördubblas genom expansion söderut. Det är av största vikt att de byar och organisationer som äger älvdalen mellan Umeå och Holmsund-Obbola går in som stiftare i Umeleden och att de får säte i styrelsen. ----------------------------------------------------- Idésprutor Bengt-Åke Jonasson, Monica Aasa, Rabbe Sjöberg, Kjell Thelberg, Thure Sandström, 11

Rännan Mats Hagner, Ny version 1997-12-28 Titel (förslag) Flottningsrännan - en sorglustig historia Penningen som satte stopp för ett jättelikt turistprojekt Kärleken till torvan stjälper ofta stort lass Girigheten som rev rännan Flottrännan som revs av girighet Flottrännan som revs fast alla ville ha den kvar Flottrännan som turistmagnet - revs trots att alla ville ha den kvar. Rännan som stod ivägen men som var bra att ha Den unika klenoden som raserades av girighet Umeås främsta profil raserades Ett minnesmärke ur tiden Rännan byggs Från Stornorrfors till Klabböle blev älvfåran nästan torr när det jättelika kraftverket tog vattnet genom berget 1959. Älven som transportled blev bruten och de 30 000 timmerstockar som flottades per dag, 12 milj per år, togs i stället genom en nybyggd 6 km lång flottningsränna.(figur Karta över rännans sträckning). Fallhöjden var 75 m och med 13 m3 vatten per sekund blev det god fart på timret. Rännan bryts sönder Rännan konstruerades enligt helt nya principer, i smäcker 3 mm aluminiumplåt. Den ansågs tåla timrets nötning och dessutom vara underhållsfri. Tyvärr flöt i älven inte bara timmer utan en mängd vassa metallföremål: bomlänkar med bultar, kättingar, bryggdelar, dörrar. Dessa skar sönder rännan, som redan efter ett år brast i sista kurvan. En enorm timmerbröt bildades strax nedanför tunnelutloppet (Figur, bild av timmerbröt). Tur i oturen var att rännan inte gick sönder högt uppe på en nipa där bröten blivit liggande uppe på land och där vattnet skulle ha spolat ut en djup kanjon. Under kommande vinter 1960/61 fick man lov att byta de 983 aluminiumplåtarna mot 4 mm galvaniserad stålplåt med tätning av gummiduk. Arbetet för de 10-15 mannarna gick lätt tack vare en speciell vagn som gick på den redan färdigställda rännans kanter (Figur vagn på rännan). Konstruktionen i stålplåt fungerade bra ända tills flottningens sista år 1980. Därefter murade man igen vattenintaget. Betagande utsikt från båtar i rännan Fyra år senare skulle rännan säljas som skrot, men från stiftelsen Umeleden kom då med ett förslag att denna Sveriges största flottränna skulle bevaras som byggnadsminne och samtidigt användas i ett turistiskt projekt, oöverträffat i landet. Från båtar i rännan skulle man från 60 meters höjd över älven få skåda ut över det vackra niplandskapet (Figur Rännan i landskapet). Under en 20 minuters glidande färd i den långa silverormen skulle man åka både under och över vägar, skåda skogar, fält med betande djur och hjortar i hägn. Man skulle också få höra guiden berätta om hur livet gestaltat sig i Västerbottens äldsta kulturbygd. 12

Vattenfall avstår sommarvatten Det vatten som krävdes: 5 m3/sek, kunde Vattenfall kunna avstå eftersom de tappades under den årstid då vattenmagasinen ändå höll på att fyllas. Det skulle ge ett vattendjup i mitten av rännan på 50 cm och räcka till turistbåtarna som skulle flyta fram i 18 km/tim. Roligt men farligt Båtar kan fastna, komma på tvären, dämma upp vattnet och tippa. Färden ansågs inte kunna hejdas någonstans: väl i rännan måste alla följa med till slutet. För att minimera riskerna men ändå använda billiga och lätta båtar, tänkte man skapa ett fast tåg av 2-3 båtar genom att sätta en triangelformad bom från aktern av den första båten till fören på nästa. (Figur på båttåg).dessutom skulle folk i båten bära flytvästar med ett rep fastsatt i toften. Ingen skulle kunna resa sig eller gå upp på båtens kant. En guide med kommunikationsradio skulle både muntra upp med berättelser och hålla ordning på vilda turister. Återtåg Båtarna skulle vara lätta nog att kunna hanteras av två man och fraktas tillbaka med lastbil. Dessa skulle också frakta turisterna från Klabböle till rännans inlopp vid Stornorrfors kraftverk. Start och mål Rännan skulle vidgas till dammar vid platsen för i- och urstigning. Där skulle sinnrika nät fånga de turister som råkade falla i det 1.5 m djupa vattnet och förhindra en ofrivillig simtur i rännan. Där skulle också finnas servering, kiosk och vindskydd med eldplats. Vid slutet av färden skulle man kunna fika i Energicentrum och sedan få en guidad tur i kraftverksmuseet. Båtbiljetten skulle också bli ett certifikat som visade att man vågat åka i landets största flottningsränna (Figur från Nevada, hisnande färd). Sysselsättning för ungdomar All denna aktivitet skulle ge ansenlig sysselsättning: underhåll av ränna och båtar, transporter, turistguidning. Med 8 båtar igång samtidigt behövdes lika många guider samt dessutom 12 personer. Under högsäsong skulle man köra i två skift: 10-16 och 16-22. Investeringar De nödvändiga investeringarna ansågs belöpa sig totalt till 3.4 miljoner kronor, varav startoch målbassängerna tog huvudparten med 2.5 miljoner. Båtarna skulle inte kosta mer än 0.2 miljoner. (((Monica Aasa:s skriver om följande))) Sponsorer ställer upp Markägarna knorrar - vill ha bort rännan Vattenfall i kläm Skrotfirma i kläm får betalt två gånger Domstolen sätter stopp för turistprojektet Markägare knorrar - vill ha kvar rännan 13

Det bidde en rännstump längst ner Skulptur och minnessten ((( Mats Hagner skriver om följande))) Utsiktstorn, Vattenorgel, Kafépråm eller vad? Den kvarvarande rännan är en upplevelse för dem som vill vandra i den och begrunda hur det var när 40 000 timmerstockar dansade förbi varje dag. Inom Umeledens styrelse har vi diskuterat att komplettera med andra attraktioner längst ned där rännan möter vattnet som kommer ut ur tunneln. Ett utsiktstorn tillverkat av några vackra kraftledningsstolpar. Ett stort flytande vattenhjul drivet av tunnelns vattenmassor. En vattenorgel med vatten i en sughävert från det gamla kraftverkets damm: 5 m vattentryck. En demonstration av olika turbiner levandegjord med vatten från dammen. Från en cafépråm på älven där tunnelvattnet möter gamla älvfåran skulle man kunna njuta det skådespel som hoppande lax och laxöring bjuder på hela sommaren igenom. Med en glasförsedd akterdel under vattenlinjen kunde turisterna se de stora fiskarna i sin naturliga miljö. Från pråmen kunde man, såsom i Ångermanälven vid Sollefteå, dessutom tillåta ett litet antal sportfiskare att kasta med fluga eller drag. De fiskekorten kan man ta mycket bra betalt för, och på köpet få en effektiv fiskebevakning. Pengar i potten Vi hoppas någon förverkligar något av dessa projekt eller kommer med ännu bättre förslag. En mindre summa pengar finns i potten. Xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx Ej utnyttjad information 1979-06-02 Bert Aasa föreslår att en stiftelse Arboretum Norr bildas 1979-06-21 Håkan Thörnström presenterar förslag till stadgar 1979-09-06 Sammanträde på kommunen under ledning av Thorsten W Persson 1979-12-17 Kommunfullmäktige beslutar att ingå som stiftare i Stiftelsen Arboretum Norr, dels ställa 25 000 kr till stiftelsekapitalet, dels ge 40 000 kr i årligt bidrag. Till representanter i styrelsen utse Erik Holmström och Erik Eriksson samt som suppleanter Rune From och Torsten W Persson. (I antagna stadgar förutsätts att Västerbottens landsting, Umeå universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet går in med samma anslag.) 1979-12-12 Umeå universitet beslutar att inte ingå som stiftare, men att avsätta 40 000 kr/år för de närmaste två åren, samt att avsätta 20 000 kr ur gemensamma medel för linjenämnd och fakultetsnämnd. 1980-05-02 Stiftelsen Seth Kempes Minne. 16 000 till anläggning av plantskola 1981-01-09 Professorerna Bengt Jonsson och Olle Zackrisson vill i detalj få reda på vad AN kan prestera av värde för Skogis. Mats Hagner ger dem en lista. 1981-02-10 Skoglig genetik o växtfysiologi satsar 2000 kr och ståndortslära satsar 7000 kr på AN. En kommitté tillsätts av lantbruksuniversitetets förvaltningsnämnd. Den består av Bengt Jonsson och Olle Zackrisson. 1981-02-11 SLU Skogsvetenskapliga fakulteten, förvaltningsnämnd, beslut: att avsätta 20000 kr/år till AN, att Olle Zackrisson ingår i styrelsen och att en utvidgning av verksamheten föreslås. 14

1981-09-17 Slutanslag 10 000 från linjenämnden och fakultetsnämnden för matematisk naturvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet. Samtidigt slutanslag från rektorsämbetet vid Umeå Universitet. 1981-10-27 Landstinget meddelar att man inte kunnat bevilja något bidrag eftersom någon stiftelse fortfarande inte bildats. 1981-12-04 Arboretumkommittén. fortfarande ingen fast organisation bildad 1982-02-25 Konferens: Klimathärdighet - vad är det? Medverkande: Gunny Larsson, Arne Dunberg, Mats Hagner, Ulf Nordfjell, Carl-Gustaf Thögersen, Gunnar Öhqvist 1983-09-28 Stiftelsen Seth Kempes Minne beviljar 35 000 kr per år i 3 år om landstinget, kommunen och universiteten avsätter 30 000 kr vardera. Lantbrukshögskolan ger 40% lön till Thögersen och anser sig därmed uppfyllt sitt åtagande. 1983-10-28 Umeå universitet lämnar bidrag med 30 000 per år i 3 år. 1984-02-22 Håkan Törnström, Umeå kommun meddelar att ett förslag till ensidig stiftelsebildning av kommunen nu föreligger. I den inbjuds de två universiteten att ingå med en representant vardera, utan något krav på ekonomiska insatser. 1984-03-19 Umeå kommun bildar Stiftelsen Arboretum Norr och universiteten deltar genom att utse representanter i styrelsen: ordinarie Mats Hagner, suppl. Lars Eriksson Ändamål: att anlägga ett Arboretum i Baggböle, att insamla kunskap om lignosers värde i Norrland, att insamla växtmaterial, att förmedla kunskap, att demonstrera växter, att ge råd. De fortsatta ödena hos Arboretum Norr kräver sin egen historiebeskrivning, ty efter 1984 lever denna stiftelse sitt eget liv, såsom en av attraktionerna inom Umeleden ---------------------------------------- Mats Hagner 1982-04-26 beskriver i ett tiosidigt dokument Ett natur- och kulturvetenskapligt centrum i Baggböle några av Baggböleområdets kulturhistoriska värden. Det förutsätts att en gångbro byggts över älvfåran mellan Klabböle och Baggböle: Arboretum Herrgården Husgrunderna från sågverksepoken Kraftverken Flottningen Bronsålderslämningar Paleobotanik och agrikulturell historia Soldattorpen Fisket Kvartärgeologi Erosion i niplandskapet Skogsbruket förr och nu Karta bifogas med sammanlagt 22 punkter att demonstrera ingår. Sex av dessa ligger på södra älvsidan. ---------- Diskussion om Stiftelse och Stadgar. Arbetsnamn: Umeringen. Ändamål: att anlägga, utveckla och vårda en natur- och kulturvårdsled mellan Umeå och Sörfors/Norrfors. att ta tillvara, levandegöra och förklara områdets natur- och kulturvärden att initiera, stimulera och samordna delägares och intressenters verksamhet Stiftare skulle inkludera byalagen, kommunen, universiteten och museet. 15

Man menade att stiftelsen inte skulle äga några områden utan endast underlätta skötseln av intressanta punkter samt medverka till att skaffa pengar för vård av kulturlämningar. 1984-01-13. Kommittén sammanträder. Stiftelsen Arboretum Norr skall bildas. Kommunen har redan beslutat att bli ensam stiftare med 5 ledamöter i styrelsen och att tillskjuta medel för verksamheten. Mats Hagner avråder från att ta in Centrum i stiftelsen Arboretum Norr. Verksamheten ligger inte inom ramen för den nämnda stiftelsen. Thörnström från Umeå Kommun nämner ideell eller ekonomisk förening, aktiebolag och stiftelse som tänkbara organisationsformer. Namn diskuteras. Olof Sundell skall inbjudas Målsättning för Centrum skall utarbetas av Hagner och Olsson ----------------------- 1984-02-21 Olof Sundell presenterar Husbyringen. Beslut att utvidga verksamhetsområdet till Tegsbron - Stornorrfors kraftverksdamm. Föreslå organisationsformen Stiftelse Beslutar att stödja projektet med Timmerrännans bevarande och det turistiska projektet samt att uppdra till kommitténs representanter att bekantgöra detta beslut. Beslutar att använda arbetsnamnet Umeringen. Utlysa en tävling om namnet. ---------------------- 1984-03-23 Beslut att Monica Aasa och Erik Gruffman tar fram kartor Beslut att Mats Hagner presenterar sevärdheter längs ringen i skriven form Beslut att Nils Backlund ombesörjer skyltning av färdvägen till Stornorrfors kraftstation Meddelar Nils Backlund att flottrännans rivning anstår till hösten 1984, då enligt gällande avtal entreprenören skall riva den. ---------------------- 1984-04-03 Sammanträde i entrébyggnaden Stornorrfors kraftverk. Närvarande är också representanter för byarna Norrfors, Sörfors, Brännland, Klabböle, Baggböle, Röbäck, Böleå, Västteg, Östteg, Ön. Representanter från Kåddis och Ytterhiske saknas. Information: Förslaget är att stiftelsens styrelse har 5 fasta platser: kommunen, länsstyrelsen, Universiteten, Vattenfall, Markägarna. De två återstående skall utses av årsmötet och vara öppet för alla. Byborna går hem för att diskutera med sina byalag. ---------------------- 1984-04-04 Kommittén beslutar att fördela ansvaret för en utredningsrapport. ---------------------- 1984-05-17 1900 Skogshögskolan. Kallade: Umeå Universitet, rektor och 5 institutioner, Umeå kommun, Statens Vattenfallsverk, Umeälvens flottledsförening, Länsstyrelsen, Hedlundakyrkan, Västerbottens Skogsägareförening, Umbygda, SLU, Arboretum Norr, Västerbottens Museum, Byalagen 10 st, Kyrkobordet samfällighet, Intresseföreningar 2 st. Presentation av utredningsrapport. Beslut att sända förslaget på remiss till 37 organisationer. -------------------- 1984-09-19 Genomgång av remisssvar. Rivning av timmerrännan 16

-------------------- 1984-10-22 Genomgång av remissvar Rapportens slutliga utformning Förberedelser för konstituerande sammanträde 1984-12-05 --------------------- Slutrapport november 1984: Remissvar (37 st) och förslag till beslut. Natur- och Kulturvårdsleden i Umeälvens dalgång pp 27. ------------------- 841127 Åke G Svensson meddelar att Umeå universitet inte skriver på som stiftelsebildare den 5/12. Man önskar avvakta med att ingå som stiftelsebildare till det att stiftelseurkunden utformats. I en i officiell skrivelse utser Umeå universitet Mats Hagner som suppleant i styrelsen. och meddelar att SLU utser ordinarie ledamot. ------------------- 1984-12-05 Konstituerande sammanträde på Skogshögskolan Beslut om stiftelsebildning - Ja Ändamål: att anlägga, utveckla och vårda en natur- och kulturvårdsled i Ume älvs dalgång mellan Umeå och Sörfors/Norrfors, att initiera, stimulera och samordna stiftares, markägares och andra intressenters verksamhet.?????? Stiftare: Umeå kommun, Umeå universitet, Sveriges Lantbruksuniversitet, Länsstyrelsen i Västerbotten, Statens Vattenfallsverk, Hedlundakyrkan Baggböle Herrgård, Hembygdsföreningen Umbygda, Nolia, Norrfors byamän, Sörfors byamän, Brännlands byamän, Kåddis byamän, Klabböle byamän, Baggböle byamän, Röbäck byamän, Grisbacka byamän, Grubbe- och Västerhiske byamän, Brännlandsortens intresseförening. Styrelse: Kommunen: Karl-Axel Johansson (Ordf ), suppl. Erik Eriksson Universiteten: Gustaf v Segebaden, suppl. Mats Hagner Länsstyrelsen: Karin Eriksson, suppl. Märt Saarm Statens Vattenfallsverk: Nils Backlund, suppl. Åke Johansson Norra sidans byamän: Lars Näsholm, suppl. Ingvar Lindgren Södra sidans byamän: Anders Nordström, suppl. Arne Lindström Övriga: Allan Risberg, suppl. Bertil Olsson --------------------- 1985-03-25 Rännan. Insamlingen Rädda flottningsrännan har snart nått sitt mål. Kommunen har beslutat att stå som huvudman, svara för framtida underhåll och i samråd med Vattenfall förhandla med markägarna. 1985-04-25 Rännan. Insamlade medel har använts för att lösa kontraktet med rivningsfirman. Avtalet om rännan har undertecknats av alla parter, men förhandlingar med markägarna återstår. 1985-10-21 Rännan: Beslut att ställa sig bakom ett bevarande av 1300 m längst ned, längs blivande Energicentrum. Att hemställa att kommunen åtar sig huvudmannaskapet för denna del av rännan. Att undersöka om donatorerna är villiga att avstå från återbetalning så att den nedersta delen av rännan kan göras till en turistattraktion. Att via Nord-Nytt tillförsäkra en dokumentation av hela rännan i form av flygfotos. Broschyrer: Mats Hagner föreslår att alla sevärdheter beskrivs i broschyrer och att denna verksamhet blir kontinuerlig, med särskilda resurser avsatta. Beslut i enlighet med förslaget. 17

------------------ 1985-12-05 Beslut om invigning av Umeleden: Pressresa 1986-05-31:Klabböle by, Kraftverksmuséet, Stornorrfors, Hällristningar, Baggböle, båtfärd med lunch Baggböle-Umeå. Invigning 1986-06-01 kl 1400 vid hällristningarna i Norrfors: Landshövdingen, Riksantikvarien och Stiftelsens ordförande. Guidade bussturer. Cykelturer. Tipsrunda. -------------------- 18