Färja igen nu tillbaka till fastlandet Närmare bestämt till Brüssel där vi sprang en medel i en ganska flack terräng utan större svårigheter, dock en rejäl bom på första kontrollen för min del. Efter ombyte igen utan dusch men lite våtklut drog vi vidare de ca 60 milen mot Frankrike och en stad som heter Dijon. Den är huvudstad i regionen Bourgogne som är känd för sin vintillverkning. Vi känner även till Dijonsenap som tillverkas där av till 90% importerade frön från Kanada Efter rätt sen framkomst blev det direkt i säng för de flesta medan några av det något yngre gardet drog till sta n en sväng. Före tisdagens tävling en kort sight-seeingpromenad och sen ut till dagens långdistans som var längre än utlovat och dessutom på en dålig karta. Diffusa kontrollpunkter gjorde det hela svårare än nödvändigt. Tiderna blev långa för de som fullföljde och många bröt. Efter loppet var vi på vinprovning i närheten innan vi slutligen kom tillbaka till hotellet för middag. Morgonen efter en sprint utanför hotellet. Första kontrollen ströks då den låg inom inhägnat område och grindarna var låsta. Någon skulle ha öppnat dem men försov sig och kom först då de flesta hade startat. som fjäll-ol. Nästa anhalt St Etienne där vi sprang en rolig tävling vid vårt hotell Les Chalet des Alpes på 1300 m höjd. Skala 1:10000 och 5 m ekv. med optimal stigning 100 m på banan kändes lite
På kvällen erbjöds en fyra rätters middag som satt fint efter en något mager matvecka 1. Tidig torsdagsmorgon vidare till Turin, Italien. Vi åkte till en samling i byn där arrangören mötte och tog med sig busschauffören genom byns trånga gator för att se om bussen klarade att ta oss till TC. Det går bra tyckte vår eminente chaufför och det blev buss ända fram trots att byinnevånnare med all tydlighet visade att det inte var tillåtet att köra buss genom byn. Men vi skulle ju därifrån också och då hade någon täppt till passagen med att parkera sin bil. Så nu blev det ett backande fram och tillbaka livligt påhejade av tillströmmande boende och under engagerat vinkade av en lokalpolis. Det var en balkong på andra våningen som satt ivägen för vår dubbeldäckare men det gick efter att en av de nyparkerade bilarna körts bort. Till nästa boende, en svit på Tulip Hotell och ytterligare en fyra rätters Mot Venedigtävlingen ett måste varje år för Höst-Öst-resenärer. Det var ju Höst-Östresenärer som kom med idén från början och denna tävling har sedan dess arrangerats varje år. Fredag eftermiddag start i Adriatic Meeting, första delen, en sprint vid Lignano riviera där sista delen av banan gick på stranden. Här träffade vi även andra deltagare som ex. familjen Lindberg OK Djerf och Fam. Jacobsson Degerfors. Under lördagen sprangs etapp 2 i Palmanova, som under senare delen av 1500 talet byggdes som ett fort för att skydda sig mot Ottomansk erövring. Staden är byggd som en stjärna med nio uddar(bastioner). Här var det tänkt att handelsmän, hantverkare och andra skulle bosätta sig men ingen ville flytta hit. För att få hit bosättare benådades ett antal
kriminella som erhöll tomt och byggnadsmaterial i utbyte mot att de bosatte sig här. Detta hände 1622. Numera är det en av Italiens turiststäder och en alldeles utmärkt stad att springa sprint-ol i. Då vi hade kontroller även utanför staden blev ett av problemen att hitta var det gick att ta sig ut. Mot första kontrollen var man tvungen att hitta en tunnel genom muren då det bättre alternativet via vägen var förbjudetkryssat. Här stod Viktoria från OK Djerf strategiskt placerad och pekade under det att hon skrek in i tunneln! Så var det äntligen dags för resans clou, Venedigorienteringen. Förväntansfulla drog vi till stationen Mestre och tåget till Venedig. Runo tog med sig kartan från förra året för att underlätta promenaden till TC. Väl framme och ut ur stationshuset mötte oss en syn vi absolut inte hade tänkt oss inte bara vatten i kanalerna utan alla gator var också översvämmade till knäna. Några tog båten ut till samlingsplatsen men vi tänkte att bästa förberedelsen inför loppet var att vada sig fram till TC. Så av med strumpor och skor och på med tävlingsskorna. Med uppvikta byxor och kartan i högsta hugg drog vi iväg.
Efter ca 45 minuters promenad i vattnet nådde vi TC och väl där fick vi besked om att vi kunde starta när vi ville med startstämpling, före kl. 13.30 dock. Skönt, vi var sena och riskerade att missa starttiden men hade nu gott om tid. Resterande tävlingskläder på, toakö och sen iväg till startplatsen. Kö igen men efter ca 5 minuter kom nytt besked TÄVLINGEN ABRUTEN!!! Milt sagt mycket frustrerade italienare hytte med näven och ifrågasatte beslutet men arrangören kunde inte göra något då polisen förbjudit tävlingsstart. Enligt vad vi hörde var anledningen att någon ringt polisen och klagat över att de blev nerskvätta av orienterare! Som om de inte riskerade att bli blöta ändå!! Halva tävlingen var igång emellertid och ett stort antal löpare trängdes som vanligt med turisterna. Och vad gjorde då vi, lite mer timida svenskar? Jo vi skulle få våra kartor men inte vid start utan på TC. Så tillbaka dit, en fint i den långa kön och jag stod först och kunde hämta våra tävlingskartor. Ut igen och start med egen tidtagning men det blir ju inte samma tempo. De som hunnit starta och fullföljt fick sina resultat och prisutdelning skedde efteråt trots att halva startfältet inte fick springa. Hade detta kunnat hända i Sverige?? Bilden ovan visar vattenståndet under hempromenaden då tidvattnet sjunkit. Detta var vecka 2 av våra 3 och forts. följer om ni orkar Birgitta och Runo i
PS! Nedan syns kartan vi sprang på i Venedig. Allt det gråa är bebyggelse och det vita är gator och öppna platser som torg m.m. De stora turiststråken är inlagda i form av brunfärgade gator, allt för att ge löparna chansen att planera sitt lopp och undvika den mesta trängseln.