RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 10.12.2012 COM(2012) 737 final RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET i enlighet med artikel 184.8 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller erfarenheterna från genomförandet av 2008 års vinreform {SWD(2012) 415 final} SV SV

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET i enlighet med artikel 184.8 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller erfarenheterna från genomförandet av 2008 års vinreform 1. INLEDNING Reformen av den gemensamma marknadsordningen för vin, som antogs 2008 1 och är införlivad i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 2 av den 22 oktober 2007 (nedan kallad förordningen om en samlad marknadsordning), syftar till att öka konkurrenskraften hos EU:s vinproducenter. Den är utformad som en process i två faser. För det första var det nödvändigt att uppnå jämvikt på marknaden genom att gradvis avskaffa marknadsinterventioner, tillsammans med ett treårigt röjningssystem. Den andra fasen som började löpa från och med 2012 är däremot inriktad på verktyg för att öka konkurrenskraften hos EU:s vinproducenter, såsom omstrukturering och omställning av vinodlingar, investeringar och säljfrämjande åtgärder i tredjeländer. Åtgärderna administreras genom nationella stödprogram. Nya regleringsåtgärder för oenologiska metoder, kvalitet och märkning har dessutom harmoniserats, uppdaterats och förenklats för att bli mer konsument- och marknadsorienterade. I enlighet med artikel 184.8 i förordningen om en samlad marknadsordning, ska kommissionen före utgången av 2012 lägga fram en rapport om vinsektorn, i vilken bland annat erfarenheterna från genomförandet av reformen beaktas. Denna rapport är därför inriktad på de första tre åren av reformens genomförande, särskilt i fråga om röjningssystemet och de åtgärder som ingår i de nationella stödprogrammen. Dessutom analyseras effekten av den nya kvalitetspolitiken, de nya bestämmelserna om märkning av vin och om oenologiska metoder. Trenderna på EU:s vinmarknad sedan 2007, efter reformens antagande, analyseras också. Rapporten bygger på de meddelanden som medlemsstaterna har skickat till kommissionen i enlighet med EU:s lagstiftning, rapporten om genomförandet av säljfrämjande åtgärder på marknader i tredjeland 3, revisionsrättens rapport 4, den externa utvärderingen av vinreformen från Cogea och interna analyser baserade på officiella statistiska uppgifter. Eftersom den här rapporten är inriktad på reformens genomförande mellan 2008 och 2012 behandlas inte frågan om hävande av det tillfälliga förbudet för planteringsrätter, som infördes 1999. Reformen innebar inga förändringar, utan endast att förbudets upphävande sköts på framtiden. På grund av de allvarliga farhågor som vissa 1 2 3 4 EUT L 148, 6.6.2008, s. 1. EUT L 299, 16.11.2007, s. 1. KOM(2011) 774 slutlig. EUT C 167, 13.6.2012, s. 17. SV 2 SV

medlemsstater och berörda parter gett uttryck för har dock en högnivågrupp för planteringsrätter i vinsektorn inrättats för att lämna en rapport i slutet av 2012. SV 3 SV

2. MARKNADSLÄGET EU:s vinmarknad har under de senaste åren präglats av följande faktorer: En minskande vinproduktion i EU, en minskning av vinkonsumtionen i EU och en ökad vinexport till tredjeländer som väsentligt överstiger den ökade vinimporten. Nettoresultatet är en minskad lagerhållning med högre vinpriser som följd, särskilt under de senaste två åren. En jämvikt på marknaden uppnåddes, samtidigt som vissa marknadsåtgärder fasades ut, till exempel stödet för spritdrycksdestillation och för koncentrerad druvmust. 2.1. Tillgång Den totala vin- och druvmustproduktionen i EU sjönk progressivt från 186 miljoner hl under perioden 2006 2007 till 163 miljoner hl under perioden 2011 2012. Denna nedgång kan i stor utsträckning förklaras av minskningen av EU:s vinodlingsarealer (-370 000 ha mellan 2006 och 2011 (-10 % av de sammanlagda arealerna)), som delvis (44 %) stöddes genom röjningssystemet. Med ett referensvärde för en genomsnittlig avkastning i EU på 50 hl/ha ger EU:s nuvarande vinodlingsarealer (ungefär 3,3 miljoner ha) en genomsnittlig avkastning på 165 miljoner hl vin, vilket ligger mycket nära den faktiska sammanlagda produktionen under perioden 2011 2012. De senaste årens omstrukturering och omställning av mer än 150 000 ha har inte lett till någon allmän ökning av avkastningen på EU-nivå, utan snarare till en produktion av vin av högre kvalitet och/eller till lägre kostnader per enhet. Under perioden 2011 2012 är vin- och druvmustproduktionen på 163 miljoner hl fördelad på följande sätt: 103 miljoner hl (63 %) vin med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning (SUB/SGB), 5 miljoner hl (2 %) vin med uppgift om druvsort, 51 miljoner hl (31 %) övrigt vin utan geografisk beteckning och resterande 7 miljoner hl (4 %) druvsaft. Frankrike och Italien är under perioden 2011 2012 fortsatt de största vinproducerande EU-medlemsstaterna (51 respektive 45 miljoner hl), följt av Spanien (37 miljoner hl), Tyskland (9 miljoner hl) och Portugal (5,6 miljoner hl). Produktionen av vin med uppgift om druvsort, som inte var tillåten före reformen, står nu för 2 % av den totala produktionen. Samtidigt är även vin med skyddad geografisk beteckning (SGB) i allt större omfattning märkt med uppgift om druvsort(er). I EU verkar dock utvecklingen av vin med uppgift om druvsort släpa efter i förhållande till konsumtionstrenden i flera tredjeländer och i EU-länder som inte producerar vin. I de länderna är konsumtionen mer inriktade på vin med uppgift om druvsort och mindre inriktade på vin med SUB/SGB, när det gäller vin av lägre eller medelgod kvalitet. 2.2. Efterfrågan i EU Vinkonsumtionen i EU har sjunkit från nästan 140 miljoner hl under perioden 2006 2007 till uppskattningsvis lite drygt 135 miljoner hl under perioden 2011 2012. Utvecklingen är dock inte entydig. Vinkonsumtionen (per capita och totalt) sjunker i de största vinproducerande medlemsstaterna i södra Europa och ökar i medlemsstaterna i norra Europa. Som redan nämnts är de sistnämnda länderna mer inriktade på märkesviner eller viner med uppgift om druvsort än på viner med SUB/SGB. En annan relevant trend är den ökande efterfrågan på otappat vin, vilket beror på att transportkostnaderna är lägre. SV 4 SV

Den totala mängden vin som används för industriella ändamål i EU (t.ex. spritdrycksdestillation, destillation av biprodukter, krisdestillation osv.) har också sjunkit från ungefär 33 miljoner hl under perioden 2006 2007 till lite drygt 26 miljoner hl under perioden 2009 2010 (-7 miljoner hl (-21 %)), vilket främst beror på ett minskat EU-stöd för destillation. Användningen av vin för industriella ändamål kan under de närmaste åren uppskattas till 13 miljoner hl som destilleras till spritdrycker för alkoholdrycksindustrin, 5 6 miljoner hl som destilleras till alkohol för energiändamål eller andra ändamål som inte inbegriper drycker (inklusive alkohol från obligatorisk eller frivillig leverans av biprodukter) samt 3 4 miljoner hl för vinäger. 2.3. Handel 2.3.1. Export/Import EU:s sammanlagda export till tredjeländer har ökat från 17,9 miljoner hl under 2007 till 22,8 miljoner hl under 2011 (+27 %). Det totala exportvärdet på EU:s viner ökade från 5,9 miljarder euro under 2007 till 8,1 miljarder euro under 2011 (+36 %). Exporten står nu för 15 % av produktionen, jämfört med mindre än 10 % under 2007. Under perioden 2007 2009 var exporten stabil, men under åren 2010 och 2011 ökade den avsevärt. De främsta exportdestinationerna var under 2011 USA (23 %), Ryssland (18 %) och Kina (10 %), Av det vin som exporterades från EU till tredjeländer bestod 65 % av vin på flaska, 24 % av otappat vin och 10 % av mousserande vin. Samtidigt har EU:s sammanlagda import från tredjeländer ökat från 12,9 miljoner hl under 2007 till 13,6 miljoner hl under 2011 (+5 %). Det totala importvärdet på vin från länder utanför EU minskade dock från 2,7 miljarder euro under 2007 till 2,4 miljarder euro under 2011 (-12 %). De huvudsakliga importländerna var under 2011 Australien (26 %), Chile och Sydafrika (20 % vardera) och USA (19 %). De genomsnittliga importpriserna sjönk kraftigt, särskilt på grund av övergången från import av vin på flaska till import av otappat vin. Importen av otappat vin stod för mer än 58 % av den totala importen under 2011, jämfört med 45 % under 2007, vilket gör viner av lägre och medelhög kvalitet mycket mer konkurrenskraftiga. Den här tendensen har även iakttagits när det gäller handeln inom EU. Under 2011 stod importen till Förenade kungariket och Tyskland för 64 % av den totala EU-importen. 2.3.2. Inom EU Nästan 33 % av EU-vinet omfattas av handel mellan medlemsstaterna. Mot bakgrund av att 15 % av EU-vinet exporteras kan man dra slutsatsen att nästan 50 % av vinerna konsumeras i andra länder än de länder som de producerades i. Detta visar att marknadsjämvikten i EU är beroende av en välfungerande inre marknad. Handeln inom EU har ökat från 43 miljoner hl under 2007 till 49 miljoner hl under 2011 (+14 %). Vin på flaska förlorar sakta terräng (från 52 % under 2007 till 49 % under 2011), medan otappat vin vinner marknadsandelar (från 39 % under 2007 till 42 % under 2011). Detta stämmer överens med utvecklingen när det gäller importen från tredjeländer. Genom att tappa upp vinet på flaska vid destinationen får man väsentligt lägre priser och det är ett system som i allt högre grad används för vin av lägre och medelhög kvalitet. Värdet på handeln inom EU är stabilt och ligger på ungefär 8,8 miljarder euro. SV 5 SV

2.3.3. Handelsbalans Handelsbalansen för vinsektorn i EU är positiv och ökade från 5 miljoner hl under 2007 till 9 miljoner hl under 2011 (+80 %), vilket i värde innebär en ökning från 3,2 miljarder euro under 2007 till 5,7 miljarder euro under 2011 (+76 %). Ökningen är betydande när det gäller icke mousserande viner (från 4,7 miljoner hl till 9,3 miljoner hl (+100 %)) och mousserande viner (från 1,2 miljoner hl till 2 miljoner hl (+80 %)), medan icke mousserande otappade viner har minskat betydligt (från -0,8 miljoner hl till -2,4 miljoner hl (-200 %)). Detta visar att EU är mycket konkurrenskraftigt när det gäller mousserande viner och viner på flaska. De otappade vinerna från EU tappar dock marknadsandelar jämfört med de utländska otappade vinerna. Exportandelen för otappat vin har under den aktuella perioden minskat. EU-vinernas marknadsandelar minskar i länder som USA och Kanada, medan de ökar i Kina och Ryssland. 2.3.4. Lager och priser De sammanlagda ingående vinlagren minskade från 175 miljoner hl under perioden 2009 2010 till 164 miljoner hl under perioden 2011 2012 (-6 %). De ingående lagren 2011 2012 utgör ungefär 100 % av den totala produktionen. Att lagren nyligen minskat är mycket betydelsefullt, eftersom det innebär att EU:s lager för närvarande är mindre än de någonsin varit sedan början av regleringsåret 2004 2005. När det gäller priserna på otappat vin råder en tydligt uppåtgående trend sedan början av regleringsåret 2010 2011, både för röda och vita otappade viner i de tre främsta vinproducerande medlemsstaterna. Enligt de senaste uppgifterna för röda viner varierar priserna från 4,5 euro/volymprocent/hl (Frankrike, det högsta sedan 2004) till 3,5 euro/volymprocent/hl (Spanien, även det priset det högsta sedan slutet av 1990-talet). För vita viner ser prisbilden ungefär likadan ut. Det genomsnittliga priset på mousserande vin har dock sjunkit under den här perioden. Lager och priser är viktiga indikatorer för hur stabilt läget är på EU:s vinmarknad för närvarande. 3. RÖJNINGSSYSTEM Syftet med röjningssystemet var att avlägsna icke-konkurrenskraftiga viner av lägre kvalitet avsedda för subventionerad destillation från marknaden. Det har varit en mycket framgångsrik åtgärd som lett till att 161 164 ha har röjts, med en årlig minskning av EU:s vinproduktion på ungefär 10,5 miljoner hl. Röjningssystemet var inriktat på vinproducenter som beslutade att röja alla sina vinodlingar 92 % av stödmottagarna) och producenter som var över 55 år gamla (75 % av stödmottagarna). I slutet av treårsperioden hade 1 024,62 miljoner euro betalats ut för denna åtgärd. SV 6 SV

Denna engångsåtgärd anses vara en framgång eftersom den har hjälpt lantbrukare som inte var konkurrenskraftiga att överge produktionen av vindruvor samtidigt som den har bidragit till ökad jämvikt på EU:s vinmarknad och till att göra sektorn mer konkurrenskraftig. Under samma period (2008 2011) röjdes 111 364 ha utan stöd. 4. NATIONELLA STÖDPROGRAM Den centrala delen i 2008 års vinreform var inrättandet av nationella stödprogram med särskilda budgetpaket för att öka konkurrenskraften hos EU:s vinsektor. Totalt 18 medlemsstater fick möjlighet att använda sina budgetanslag för att finansiera åtgärder riktade till vinsektorn, i enlighet med deras specifika behov och från en meny med totalt 11 åtgärder. De nationella stödprogrammen löper på 5 år och kan ändras två gånger per år genom en finansiell överföring mellan åtgärder eller genom att ändra åtgärder. Nationella stödprogram har under dessa första tre år (2009 2011) genomförts utan större problem. De löpte smidigt eftersom medlemsstaterna redan satt sig in i de grundläggande principerna. Det sammanlagda budgetgenomförandet förblev högt under den perioden eftersom medlemsstaterna utnyttjade 97 % av den sammanlagda tillgängliga budgeten på 2,8 miljarder euro. Av dessa medel användes 42 % för omstrukturering och omställning av vinodlingar, 12 % för spritdrycksdestillation, 10 % för destillation av biprodukter från vinframställning, 8,5 % för säljfrämjande åtgärder för EU-viner i tredjeländer och 8,2 % för vinodlares användning av koncentrerad druvmust. Medlemsstaterna överförde 7 % av medlen från den samlade marknadsordningen till systemet med samlat gårdsstöd och ungefär 6 % användes för investeringar. För de återstående två åren (2012 2013) bör utfasningen av vissa marknadsåtgärder, såsom stöden för destillation och för koncentrerad druvmust, leda till att en del andra åtgärder ökar i betydelse: säljfrämjande åtgärder (från 8,5 % till 17 % av de totala utgifterna), investeringar (från 6 % till 15 %), systemet med samlat gårdsstöd (från 7 % till 13 %) och åtgärden för omstrukturering och omställning, där den sistnämnda fortfarande är den mest omfattande åtgärden (ungefär 40 %). Den övergripande utvecklingen när det gäller de nationella stödprogrammen är mycket positiv, men det krävs fortfarande vissa förtydliganden och förbättringar för vissa åtgärder. Dessutom måste särskilda bestämmelser för Kroatiens nationella stödprogram fastställas. 4.1. Åtgärden för omstrukturering och omställning Åtgärden för omstrukturering och omställning var inte bara den mest omfattande åtgärden utan har även fått ökad betydelse under de första tre åren. Under dessa första tre år uppgick utgifterna för denna åtgärd till 1 153 miljarder euro för omstrukturering av ungefär 50 000 ha per år, varav de flesta arealerna var i Frankrike, Spanien och Italien. Det beräknas att ungefär 305 000 ha (10 %) av EU:s vindlingsarealer kommer att omstruktureras inom reformens första fem år. Den här åtgärden inte uppvisat någon större inverkan på EU:s produktionskapacitet när det gäller avkastning, men den bidrar däremot särskilt till ökad kvalitet, en produktion som är anpassad till marknadsefterfrågan samt sänkta produktionskostnader genom ökad mekanisering och moderniserade jordbruksmetoder. Det är mycket viktigt att öka konkurrenskraften hos EU:s vinproducenter och EU:s vinsektor. SV 7 SV

Kommissionen överväger att tydligare definiera vissa metoder, särskilt när det gäller förbättringar av tekniken för att förvalta vinodlingar och miljövänlig drift såsom energisparande, samt att införa bestämmelser för att säkerställa tillfredsställande kriterier för beräkningen av bidrag. Detta skulle kunna göras genom att fastställa riktlinjer. 4.2. Säljfrämjande åtgärder på marknader i tredjeland Säljfrämjande åtgärder på marknader i tredjeland har blivit mycket vanliga inom vinsektorn och har under de senaste åren bidragit till den ökade exporten av viner med skyddad ursprungsteckning eller skyddad geografisk beteckning (SUB/SGB). Det ska dock nämnas att åtgärden inte omfattar åtgärder för vin utan geografisk beteckning, med undantag för vin med uppgift om druvsort. Under de första tre åren uppgick utgifterna för denna åtgärd till 236 miljoner euro och med hänsyn till utfasningen av vissa marknadsåtgärder (spritdrycksdestillation, krisdestillation etc.) förväntas dess budgetandel för perioden 2012 2013 att öka. Åtgärden utnyttjas för att främja försäljningen av vin med SUB/SGB. De marknader i tredjeland som den riktar sig till är USA, Kanada, Japan och Schweiz. Åtgärden riktar sig även till nya marknader i utveckling såsom Kina, Brasilien och Indien. Det handlar om flera insatser, såsom pr, marknadsföring eller reklam, följt av informationskampanjer och deltagande i evenemang, varumässor eller utställningar. Ett viktigt inslag i denna åtgärd är att privata företag kan ansöka om bidrag och att varumärken kan användas i de säljfrämjande kampanjerna. Det bör påpekas att i september 2010 beslutade kommissionen på begäran av medlemsstaterna att ge utrymme för möjligheten att förlänga de säljfrämjande insatserna för en viss stödmottagare i ett visst tredjeland från tre till fem år. I november 2011 offentliggjorde kommissionen dessutom en rapport om genomförandet av denna åtgärd under de första två åren, dvs. 2009 och 2010. Kommissionen överväger en förbättring av genomförandet och effektiviteten när det gäller den här åtgärden, särskilt i fråga om kontroller, prioriteringen av små och medelstora företag, kollektiva varumärken och vissa utgifters stödberättigande. Det har även framkommit att det finns ett behov av att se till att åtgärden är praktiskt tillämplig på såväl viner med uppgift om druvsort som på viner utan geografisk beteckning, samt av en granskning av överensstämmelsen mellan den här åtgärden och de nya bestämmelserna om övergripande säljfrämjande förvaltning. 4.3. Investeringar Huvudmålet med investeringsåtgärden är att förbättra de ekonomiska resultaten i mikroföretag samt i små och medelstora företag. Totalt utnyttjades ett relativt lågt belopp på 167 miljoner euro under de första tre åren (Frankrike (108,4 miljoner euro), Tyskland (30,6 miljoner euro) och Österrike (14 miljoner euro)). I de stödberättigande utgifterna ingår uppbyggande, förvärv inkluderat leasing, eller förbättringar av fast egendom, köp eller leasingköp av nytt maskineri och ny utrustning, däribland programvara upp till tillgångens marknadsvärde och andra kostnader förenade med leasingkontraktet. Rena ersättningsinvesteringar ska inte vara stödberättigande. Trots framgången med denna nya åtgärd, som infördes genom förordningen om en samlad marknadsordning, finns det fortfarande ett behov av ytterligare förtydliganden av vilka stödberättigande insatser som omfattas av åtgärden. Problem när det gäller gränsdragningen vid liknande insatser inom ramen för program för landsbygdsutveckling har i framför allt SV 8 SV

Italien och Spanien lett till förseningar i genomförandet av den här åtgärden. De problemen bör kunna åtgärdas genom fastställandet av riktlinjer. 4.4. Överföring till systemet med samlat gårdsstöd Överföringen av medel till systemet med samlat gårdsstöd uppgick under 2011 till 16 % av den totala budgeten, bl.a. tack vare Spaniens beslut att kompensera för den avskaffade åtgärden för spritdrycksdestillation. När medlemsstaterna väl har överfört dem till systemet med samlat gårdsstöd kan medlen inte åter göras tillgängliga för vinanslagen, dvs. den tillgängliga budgeten för nationella stödprogram minskas med motsvarande belopp under kommande år. Totalt överfördes oåterkalleligt 190 miljoner euro från den samlade marknadsordningen till systemet med samlat gårdsstöd under perioden från 2009 till 2011. Luxemburg, Malta och Förenade kungariket överförde alla sina anslag. Åtgärden kommer att försvinna från det nationella stödprogrammet. Enligt ett förslag till ändring av förordningen om en samlad marknadsordning på detta område ska medlemsstaterna under 2013 kunna besluta (för budgetåret 2015) om en slutgiltig överföring av en del av eller alla sina anslag till systemet med samlat gårdsstöd. 4.5. Destillation av biprodukter Den här åtgärden består av ett stöd som beviljas till destillatörer av biprodukter vid framställning av vin (t.ex. återstoder av vindruvspressning och jäsningsrester). Åtgärden syftar till att garantera kvaliteten på vin genom att undvika överpressning av druvor, som är förbjudet enligt EU:s lagstiftning, och till att skydda miljön. Den alkohol som framställs inom ramen för den här åtgärden ska för att undvika en snedvridning av marknaden uteslutande användas för industriella ändamål eller som energikälla. Utgifterna för destillation av biprodukter uppgick under de tre åren till totalt 267 miljoner euro, dvs. Spanien (95,3 miljoner euro), Frankrike (92,8 miljoner euro) och Italien (66 miljoner euro). Åtgärden utnyttjas endast i fem medlemsstater och det finns ingen sådan politik i andra vinproducerande länder. Den presenteras ofta som en åtgärd som är nödvändig för vindestillerier. Det verkar därför lämpligt att utvärdera om åtgärden bör fortsätta att gälla i sin nuvarande form eller om den istället skulle kunna inriktas på stöd till vinproducenterna eller vinodlarna själva, med hänsyn även till de minskande avsättningsmöjligheterna för alkohol. Det bör noteras att vissa regioner i framför allt Frankrike undersöker möjligheterna att använda biprodukterna på alternativa sätt (t.ex. för kompostering och biogasproduktion). 4.6. Andra åtgärder Totalt betalades 71,5 miljoner euro ut för skördeförsäkringar under perioden 2009 2011. För grön skörd betalades under perioden 41,5 miljoner euro, vilket omfattade 24 000 ha i Italien, Slovenien och Cypern. Att åtgärder för grön skörd har fått så begränsad framgång beror på att den fullständiga destruktionen eller borttagandet av druvklasar ska göras när de fortfarande är omogna, vilket kan vara riskabelt för vinodlare. När det gäller skördeförsäkringar finns det redan liknande instrument på nationell nivå. SV 9 SV

4.7. Utfasade åtgärder De tre åtgärder som upphör att gälla 2012 (användning av koncentrerad druvmust, spritdrycksdestillation och krisdestillation) har fått en avsevärt mindre roll. Utfasningen av dessa subventionerade åtgärder kan betraktas som mycket framgångsrik, eftersom den inte har inverkat negativt på jämvikten i vinsektorn. Krisdestillation är en åtgärd som under 2009 fortfarande var flitigt utnyttjad av framför allt Frankrike och Italien, varefter den under 2010 och 2011 blev mindre vanlig och under 2012 helt upphörde. 5. KVALITETSPOLITIK Den nya kvalitetspolitiken gäller sedan den 1 augusti 2009 och avser skyddade ursprungsbeteckningar (SUB), skyddade geografiska beteckningar (SGB) och traditionella uttryck. För SUB/SGB är de nya reglerna helt i linje med Världshandelsorganisationens (WTO) avtal om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (nedan kallat TRIPs-avtalet) och de överensstämmer med systemet för skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel. Det ansågs nödvändigt att modernisera denna politik för att harmonisera EU:s regler och för att anpassa vinprodukterna till marknadsefterfrågan. Vinsektorn är ganska speciell genom att en stor del av produktionen omfattas av SUB eller SGB, och ett vins anseende och kvalitet har mycket ofta ett samband med produktionsområdet, särskilt i vinproducerande medlemsstater. Den nya kvalitetspolitiken ska bidra till att ytterligare befästa kvalitetsviner med SUB eller SGB och deras skydd mot kopiering i Europa och i tredjeländer. För EU var det en viktig uppgift inom reformen att konsolidera förteckningen över EU-viner med SUB och SGB. Kvalitetspolitiken ska inte begränsas till ovannämnda produktsegment utan även omfatta viner med märkning och viner med uppgift om druvsort, eftersom allmänheten betraktar dem som kvalitetsprodukter. 5.1. Skyddad ursprungsbeteckning och skyddad geografisk beteckning Fram till den 31 december 2011 hade medlemsstaterna lämnat in 1561 produktspecifikationer för SUB/SGB (1122 SUB och 439 SGB) till kommissionen för granskning före slutet av 2014. Detta motsvarar de befintliga vinnamn som omfattades av gemenskapens skydd i kraft av rådets förordning (EG) nr 1493/1999 5. Det ska noteras att 143 vinnamn, för vilka ingen produktspecifikation lämnades in i rätt tid, har förlorat sitt skydd i unionen. Den första genomgången av de produktspecifikationer som mottagits visar att det krävs ändringar i de flesta underlagen för att de ska uppfylla EU:s regler. Följande kan göras för att förenkla och förbättra EU:s lagstiftning om SUB/SGB samt minska den administrativa arbetsbördan: EU:s register över skyddade ursprungsbeteckningar (SUB) och skyddade geografiska beteckningar (SGB) skulle kunna öppnas även för geografiska beteckningar från 5 EGT L 179, 14.7.1999, s. 1. SV 10 SV

tredjeländer som omfattas av skydd i EU i kraft av ett internationellt avtal som EU är part till. Reglerna om förhållandena mellan SUB/SGB och tidigare varumärken bör harmoniseras med de sektorsövergripande bestämmelserna genom en hänvisning till TRIPs-avtalets brytdatum den 1 januari 1996. 5.2. Skyddade traditionella uttryck Traditionella uttryck är en egenhet för vinsektorn, genom vilka vissa namn som traditionellt associeras med vissa viner med SUB skyddas. I EU finns det 359 skyddade traditionella uttryck, varav 100 fungerar som nationella synonymer till SUB/SGB (t.ex. appellation d'origine contrôlée i Frankrike, Prädikatswein i Tyskland eller Vino de la Tierra i Spanien etc.) och 259 som kvalitetsbeskrivningar (t.ex. reserva, château och tawny etc.). Sedan den 1 augusti 2009 har kommissionen mottagit 22 nya ansökningar, varav 7 från medlemsstater och 15 från tredjeländer (2 från Argentina och 13 från USA). Eftersom traditionella uttryck inte är industriella äganderätter som SUB/SGB utan snarare avser märkningsuppgifter bör reglerna om traditionella uttryck ses över, särskilt i fråga om tillämpningsområdet för skydds- och kontrollreglerna. 6. MÄRKNING OCH PRESENTATION Bestämmelserna om märkning och presentation har i stor utsträckning förenklats och harmoniserats mellan olika vinprodukter. De medger nu en större flexibilitet för EU:s vinsektor, särskilt när det gäller produktionen av viner utan SUB/SGB som är märkta med årgång och namn på druvsort (vin med uppgift om druvsort). EU:s produktion av vin med uppgift om druvsort utgjorde 2011 4,6 miljoner hl (68 % från Spanien och 20 % från Frankrike), vilket vittnar om hur viktig denna avsättningsmöjlighet är för både vinodlare och konsumenter. Flera medlemsstater är dock ovilliga att utveckla sina viner med uppgift om druvsort och utesluter sina mest relevanta druvsorter för att i stället reservera dem för SUBviner. Kommissionen konstaterar dessutom att USA:s restriktioner när det gäller årgångsmärkning påverkar även EU:s export av vin med uppgift om druvsort till denna viktiga marknad. För att öka avsättningsmöjligheterna för denna typ av vin skulle man kunna införa en ny kategori av vinprodukter, dvs. vin med uppgift om druvsort, i bilaga XIb till förordning (EG) nr 1234/2007. Vad beträffar uppgiften om druvsort på vinetiketter är EU-lagstiftningen fortfarande inte helt enhetlig, särskilt inte i fråga om namn på druvsorter som sammanfaller med EU:s SUB/SGB. Det finns dessutom inga vetenskapliga uppgifter om skillnaderna mellan druvsorterna Vitis och Vitis vinifera (t.ex. kan vissa druvsorter klassificeras som Vitis eller Vitis vinifera beroende på medlemsstaten). För att åtgärda dessa problem måste en ändring av reglerna om druvsorter övervägas. SV 11 SV

7. OENOLOGISKA METODER De ändrade reglerna om oenologiska metoder var ett av vinreformens viktigaste resultat, genom att tillföra flexibilitet i fråga om tillstånd till nya oenologiska metoder för att anpassa EU-sektorn till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen samt göra det möjligt för EU:s viner att konkurrera med viner från tredjeland på världsmarknaden. För att uppfylla de internationella standarderna för oenologiska metoder i enlighet med rekommendationerna från den internationella vinorganisationen (OIV) och förse producenter inom EU med de nya möjligheter som finns för producenter i tredjeländer måste för övrigt de nya oenologiska metoderna godkännas inom EU enligt de användningsvillkor som fastställts av OIV (användning av enzympreparat, syrning genom elektromembranbehandling, användning av kitosan och kitinglukan, svaveldioxidinnehåll i vissa specifika viner, förändringar i bestämmelserna för dimetyldikarbonat, eller klarning för vissa likörviner) 6. Det finns en växande efterfrågan på vinprodukter med lägre alkoholhalt och EU:s vinproducenter är rätt så intresserade av detta nya möjliga segment i utbudet. Hittills har några medlemsstater (bl.a. Österrike och Tyskland) reglerat användningen av vinbeteckningar för dessa produkter i sin lagstiftning. För att undvika en fragmentering av EU-marknaden bör EU utarbeta en gemensam och enhetlig politik på detta område, genom att introducera och främja nya kategorier för vinprodukter ( avalkoholiserat vin och partiellt avalkoholiserat vin ) i linje de resolutioner om avalkoholiserat vin som nyligen antagits av OIV. Reformens genomförande har även visat att EU:s regler om oenologiska metoder bör vara mer harmoniserade och förenklade för att garantera rättvis konkurrens mellan EU:s vinproducenter och öppenhet för konsumenter. I nuläget kan situationen beskrivas enligt följande: Det finns flera olika minsta verkliga alkoholhalter beroende på kategorierna för vinprodukter (t.ex. 4,5 volymprocent för viner med SUB/SGB, 6 volymprocent för mousserande kvalitetsviner av aromatisk typ, 7 volymprocent för pärlande vin osv.), medan OIV endast fastställer en enda minsta verkliga alkoholhalt på 8,5 volymprocent med utrymme för flexibilitet med en sänkning till 7 volymprocent. Samma inkonsekvens gäller för högsta totala alkoholhalt beroende på vinodlingszonerna (15 volymprocent i A-zoner, 20 volymprocent i C-zoner och för vissa viner med SGB i zon B, samt ingen högsta totala alkoholhalt för viner med SUB som framställts utan berikning). Slutligen kan reglerna om överpressning av druvor, inklusive kontrollen av dessa, samt reglerna om den minimikvantitet alkohol som får ingå i biprodukter (bilaga XVb till förordningen om en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna) och om destillation av biprodukter förenklas. 8. SLUTSATSER Det främsta syftet med 2008 års vinreform var att öka konkurrenskraften hos EU:s vinproducenter. 6 EUT L 19, 21.1.2011, s. 1. EUT L 103, 13.4.2012, s. 38. SV 12 SV

Kommissionen anser att genomförandet av 2008 års vinreform har varit framgångsrikt. Avskaffandet av åtgärder för marknadsintervention har skett utan större störningar. Anpassningen av EU:s vingårdsarealer och vinproduktion till efterfrågan har fortsatt under de senaste åren. Enligt de senaste uppgifterna är marknaden relativt stabil, prisläget är bättre och trots en kontinuerlig minskning av den inhemska konsumtionen finns det inget som visar att det skulle finnas något strukturellt överskott i vinsektorn. Röjningssystemet och de nationella stödprogrammen har genomförts fullt ut, vilket bl.a. innebär att 161 164 h har röjts och ungefär 305 000 ha har omstrukturerats med hjälp av EU-medel. Även andra viktiga åtgärder används i stor utsträckning, såsom säljfrämjande åtgärder och investeringar. Enligt den senaste tillgängliga handelsinformationen har exporten till tredjeländer ökat väsentligt sedan 2007 och den uppgår nu till över 22 miljoner hl (8,1 miljarder euro det genomsnittliga exportvärdet per hl har ökat). De första månaderna av 2012 har till och med visat en viss ökning jämfört med motsvarande period 2011. Etableringen på nya marknader är visserligen imponerande, men på andra utländska marknader och även i en del medlemsstater minskar marknadsandelarna på grund av konkurrensen från viner från tredjeländer. Avslutningsvis anser kommissionen att vinreformens fortsättning kommer att bidra till att öka vinsektorns konkurrenskraft. Kommissionen kommer att ytterligare undersöka tänkbara förbättringar av lagstiftningen i syftet att förtydliga och mer i detalj beskriva vissa specifika frågor, särskilt vad beträffar de nationella stödprogrammen, kvalitetspolitiken samt märknings- och vinframställningsmetoderna. SV 13 SV