Höjd över havet (m) Nissan status på laxbeståndet enligt tillgängliga undersökningar Bakgrund Den laxförande delen av Nissan sträckte sig förr från havet ca 11 mil upp till Nissafors (ovanför Gislaved). Idag kan laxen bara vandra 22 km upp till Oskarsströms nedre kraftverk (Figur 1). Den idag återstående sträckan av ån som anses har lämpliga uppväxtområden för lax är ca 1 mil, mellan Oskarsström och Åled. Dessutom förekommer lax i biflödet Sennan och på korta sträckor av biflödet Boarpsbäcken. Arealen lämpliga uppväxtområden för lax och havsöring har skattats vara 15 ha, varav 10 ha säkert är laxhabitat. Arealen anses kunna öka om biotopvårdsåtgärder vidtas. Nissans nedre biflöden kalkas och även Nissans huvudfåra påverkas positivt av kalkningar uppströms. Nissan 140 130 120 110 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Nissaströms krv Oskarsström Slottsmöllan Sperlingholm Sennan Hyltebruks krv 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 Avstånd (km) Figur 1. Fallprofil över Nissans nedre delar med biflödet Sennans inflöde markerat. Fallhöjden i Nissan på den laxförande sträckan är 15 m, dvs en lutning på endast 0,06%. I ett så stort vattendrag är denna lutning tillfyllest för att ån skall hysa ett naturligt och stabilt laxbestånd, men strömsträckor omväxlar med långa lugnvatten. I dessa lugnvattenpartier finns gädda vilket kan inverka negativt på laxbeståndet. Bedömningar säger att Nissan före vattenkraftutbyggnaden kan ha avkastat ca 10-15 ton lax årligen i kust- och åfiske (Degerman m fl 1999). Dessa siffror är dock mycket osäkra. Fångsterna i ån var perioden 1890-1900 endast 0,6-2,3 ton årligen, men då hade ett kustfiske redan utvecklats. Föroreningar gjorde att laxen försvann på 1920-talet. Vattenrening, kalkning, öppnade fiskvägar och restaurering av rensade bottnar kombinerat med laxutsättningar har åter etablerat en laxstam i ån. Laxutsättningar startade 1979. Den första naturproducerade laxungen fångades 1981 och sedan dess har laxbeståndet delvis varit självreproducerande och delvis varit beroende av årliga smoltutsättningar (ca 30 000 smolt per år sätts ut idag). 1
Inalles fyra laxtrappor finns i huvudfåran, dels vid Slottsmöllan inne i Halmstad (en byggd i seklets början och den andra 1987-89, fallhöjd 2,9 m) och dels vid Sperlingsholm (2 st byggda 1903 och 1988, fallhöjd 3,8 m). I Sennan finns tre fiskvägar och en i Boarpsbäcken nedom Sten. En fiskräknare installerad vid Slottsmöllan visar att få leklaxar kommer uppströms. För år 2013 understiger resultatet 50 laxar (exakt värde 44; Johan Lundgren, Länsstyrelsen). Laxbeståndets status a) Mängden lekfisk och rom Eftersom fiskräknaren bara funnits två år vid Nissan är resultaten från den så få att inga långtgående slutsatser kan dras. Om vi antar att 50 laxar passerar uppströms och att 50% är honor innebär det att 25 honor vandrar uppströms. Med en medelvikt på 5 kg har en sådan hona 6500 romkorn. Totalt således 162 500 romkorn för alla honor. Skulle denna rom spridas på 15 hektar innebär det en rommängd om ett romkorn per kvadratmeter. Detta är långt under de nivåer som anses vara nödvändiga för att ha starka laxbestånd. I Norge är rombehovet 3-9 romkorn per m 2, beroende på älvens läge och näringsrikedom. Svenska studier av rombehovet är inte klara, men preliminära resultat antyder motsvarande nivåer som i Norge. De sydligaste vattendragen i Norge har det högsta behovet av rom och detta är nog rimliga nivåer även för Nissan. Låt oss anta att det i Nissan krävs 9 romkorn per kvadratmeter. På de 15 hektaren skulle detta krävas 1,35 miljoner romkorn. Detta motsvarar cirka 200 lekande laxhonor, att jämföras med dagens högst 25. Då är det intressant att konstatera att man år 2013 lyft förbi kanske 120 laxar ytterligare förbi Slottsmöllan. Skulle alla komma upp till lekområdena skulle beståndssituationen förbättras. b) Elfiskeundersökningar av lax - jämförvärden Detaljerade undersökningar finns över rekryteringen av laxungar genom elfisken som genomförs årligen på ett antal fasta stationer. I Nissan ligger de flitigast undersökta stationerna vid Stensbyfisket och Militärvadet (Tabell 1). Undersökningarna där syftar till en kontroll av laxrekryteringen, medan elfiskena i Sennan och Boarpsbäcken är en del i uppföljningen av kalkningsverksamheten (Schibli 2006). I Sennan är det en station nederst i ån vid Järnvägsbron som undersökts flitigast. Mängden laxungar som fångas vid elfiske, oftast undersöks en sträcka på 50 m längd och i de mindre vattendragen hela åbredden och i Nissan ca 10 m ut i fåran, anges som antal per 100 m 2, dvs antal per ar. I och med att det utförs liknande undersökningar med standardiserad elfiskemetodik över hela Sverige kan man jämföra resultatet från Nissan och dess biflöden med andra laxvatten. Denna jämförelse går ut på att se vad som är normalt i laxvattendrag och nyckeltalen eller jämförvärdena är framtagna ur den nationella elfiskedatabasen (Sers m fl 2008). Utgående från var vattendraget ligger, i detta fall västkusten, och dess storlek (indelat i tre klasser utgående från storleken på avrinningsområdet) så är det angivet vad som är låga, normala och höga tätheter av laxungar. För Nissan är förväntade normala tätheter av laxungar 73 per ar, medan vad som observerats i medeltal (median) för alla år var 30 per ar. Det innebär att Nissans status gentemot normala laxvattendrag bara är 41% (av 100%, beräknat som (30/73*100)). På samma sätt blev resultatet för Sennan 71% och för Boarpsbäcken 31% (Tabell 2). I det senare fallet beror det låga resultatet på att detta lilla vattendrag egentligen enbart är lämpat för havsöring, lax kräver större vatten. 2
Tabell 1. Undersökta stationer i de tre vattendragen, höjden över havet och första och senaste år som stationen undersökts. Antal prov visar antalet undersökningar som gjorts. Alla elfiskeundersökningar har genomförts av Länsstyrelsen eller konsulter till Länsstyrelsen. Data är inrapporterade och lagrade i SERS (Svenskt ElfiskeRegiSter vid Sveriges Lantbruksuniversitet). Vattendrag Lokalnamn Höjdläge (m) Första år Senaste år Antal prov Nissan Svensaströmmen 7 1989 2013 3 Nissan Stensbyfisket 8 1989 2010 21 Nissan Militärvadet 12 1989 2013 27 Nissan Militärvadet andra sidan 13 2004 2006 3 Nissan Oskarsström ned/ryab 18 1984 2001 7 Nissan Strax nedstr damm 125 2013 2013 1 Sennan Järnv.bro-landsv.bro 13 1989 2012 25 Sennan Tegelbruket 19 1990 1990 2 Sennan Simlångsbron/Virsehatt 45 1989 2001 10 Sennan Nedströms damm 54 1991 1992 2 Sennan Årnilts kvarn 66 1983 1992 5 Sennan Smoltutsättn.plats 69 1992 1998 3 Sennan Ställverket/Vfallsbr 74 1990 2011 24 Boarpsbäcken Jvgsbron utloppet 13 1989 1998 10 Boarpsbäcken Nedstr laxtrappan 20 1990 2012 23 Tabell 2. Förväntade tätheter (jämförvärden) för laxåar på svenska västkusten utgående från åarnas avrinningsområdesstorlek (Sers m fl 2008). Alla ingående elfisken har medtagit, alla år. Bedömd medelstatus utgörs av observerad mediantäthet dividerad med förväntad normaltäthet. Laxbestånd i västkustvattendrag (Sers m fl 2008) Medel- Nyckeltal/Jämförvärden Observerad Medel- Vattendrag Klass bredd (m) Låga Normala Höga täthet Antal prov status Nissan >1000 km 2 50 31 73 120 30 71 41% Sennan <100 km 2 6 21 48 81 34 62 71% Boarpsbäcken <100 km 2 3 21 48 81 15 33 31% Nu är laxbeståndet inte statiskt utan har varierat över tid. I figur 2 presenteras medelantal laxungar som erhållits vid elfiske i Nissan. Beståndet var av god status under 1990-talet, men är idag under gränsen för låga tätheter enligt förteckningen av jämförvärden. Detta visar två saker, dels att en försämring skett, dels att habitatet i Nissan kan hysa höga tätheter av laxungar. Några kända försämringar av habitatet i Nissan har inte skett sedan 1990-talet, snarare har biotopvårdsåtgärder förbättrat miljön för lax. Alltså borde någon annan orsak finnas till försämringen och de låga tätheterna av lax under 2000-talet. 3
Figur 2. Medeltäthet av laxungar (antal per ar) på undersökta stationer i Nissan 1984-2013. Vertikala streck anger gränser för låga, normala och höga tätheter. I Sennan har man noterat motsvarande utveckling (Figur 3), men där har inte tätheten nått låga nivåer annat än enstaka år. Sammantaget visar undersökningarna en tydlig negativ trend i laxbeståndet. Oavsett om orsaken är lokal (ex försämrat habitat), regional (ex dåliga fiskvägar, hårt fiske) eller på en global skala (ex försämrad havsöverlevnad) så måste fisket anpassas till rådande förhållanden. Med dagens utveckling bör fisketrycket minska, alternativt/samtidigt undersöks om mängden lekfisk kan öka genom förbättrade fiskvägar. 4
Figur 3. Medeltäthet av laxungar (antal per ar) på undersökta stationer i Sennan 1983-2012. Vertikala streck anger gränser för låga, normala och höga tätheter. c) Elfiskeundersökningar av lax och öring Bedömningsgrund för ekologisk status Genom EU:s ramdirektiv för vatten så åligger det Sverige att klassa våra vatten i olika nivåer av ekologisk status. Tanken är att alla vatten skall nå hög eller god ekologisk status. Sämre nivåer kallas måttlig, otillfredsställande och dålig status. En sådan statusklassning kan göras utgående från t ex elfiskeundersökningar och det finns en speciell metodik framtagen (Beier m fl 2007). Nissan hamnar vanligen i klassen otillfredsställande status, bland annat beroende på de låga tätheterna av laxfisk. För att göra statusklassningen görs en beräkning av den förväntade tätheten av lax- och öringungar om lokalen var opåverkad av störningar och fisken hade fri tillgång till stationen. Återigen har vi alltså ett slags förväntade värden att jämföra med, skillnaden är här att lax och öring behandlas sammantaget och att man inte jämför med alla andra laxåar utan bara med sådana där den ekologiska statusen är god eller hög. Denna förväntade täthet av lax+öring beräknas för varje station för sig utifrån de givna förutsättningarna (bredd, klimat, avstånd till hav och sjöar etc). I medeltal för alla undersökta stationer i Nissan alla år så var den förväntade tätheten av lax+öring 57 ungar per ar, alltså något lägre än jämförvärdet (se avsnitt b ovan). Att det skiljer mellan de olika nyckeltalen beror på att lax och öring kan gynnas i måttligt övergödda vatten, alltså blir det lite högre förväntade tätheter när man jämför med alla vatten på västkusten än när man jämför med bara de med bra ekologisk status. Vid denna jämförelse så hade Nissan cirka hälften av förväntad täthet av lax+öring, Sennan var något bättre och Boarpsbäcken hade höga tätheter (Tabell 3). Återigen var skillnaden att Boarpsbäcken är ett utpräglat öringvattendrag och hade goda tätheter av öring, inte lax. 5
Tabell 3. Förväntade tätheter av lax+öring (antal ungar per ar) vid elfiske i vattendrag med hög eller god ekologisk status. Alla ingående elfisken har medtagit, alla år. Lax + öring -i bra vatten (Beier m fl 2007) Medel- Vattendrag Förväntat Observerad status Nissan 57 30 53% Sennan 79 49 62% Boarpsbäcken 50 75 150% Diskussion Rekryteringen av laxungar i Nissan och Sennan är på låga nivåer. Eftersom tätheterna varit större under 1990-talet så antas att habitatet i sig kan härbärgera mer laxungar än vad som påträffas vid undersökningar under 2000-talet. Det är rimligt att anta att försämringen av rekryteringen beror av en försämrad överlevnad av lax i havet eftersom motsvarande nedgång syns i alla västkuståar med lax (Degerman m fl 2013). Dock är nivåerna i Nissan jämförelsevis låga (41% av normal status). Observationer av att det är få lekfiskar som passerar uppströms Slottsmöllan indikerar att brist på lekfisk kan vara en bidragande orsak. Eftersom man observerat och fångat mer lekfisk nedströms Slottsmöllan än vad som observerats passera förbi är det rimligt att anta att ett problem finns vid denna passage. Sedan decimeras ytterligare beståndet av lekfisk genom fiske. Enligt tillgänglig statistik fångas i storleksordningen runt 50-100 laxar i Nissan årligen, varav en del vildproducerade. Dessa vilda laxar borde med tanke på beståndssituationen släppas tillbaka och tillåtas leka. Kontroll/förbättring av fiskvägarna och minskat fiske på vildlax är åtgärder som bör införas direkt. På sikt kan även utsättningsstrategin behöva ses över. Det kan vara rimligt att en del av kvoten till utsättning förs över till utsättning av yngel på de lågt besatta uppväxtområdena. Då erhålls en naturlig selektion samtidigt som Nissans produktionspotential utnyttjas. I och med att Nissan inte har kvar sin ursprungliga genetiska laxstam borde detta kunna vara en möjlighet som kan övervägas. Detta moment kan dock avvakta då det är osäkert om det ger mätbar effekt på kort sikt. Referenser Beier, U. Degerman, E., Hammar, J., Sandström, A., Axenrot, T., Bergstrand, E., Filipsson, O. & P. Nyberg, 2011. En främmande art i Vättern ekologiska effekter av utsättningar av Gullspångslax. Finfo 2011:7, 80 s. Degerman, E., Almer, B. & K. Höglind, 1999. Västkustens laxåar. Fiskeriverket Information 1999:9, 156 s. Degerman, E., Jens Persson, Berit Sers & Johan Östergren, 2013. Fisheries, management and status of Atlantic salmon stocks in Sweden: National report for 2012. Working Group on North Atlantic Salmon. Working paper 2013/23, 25 s. Schibli, H., 2006. BIOLOGISK EFFEKTUPPFÖLJNINGI KALKADE VATTENDRAG INOM HALLANDS LÄN. Redovisning av elfisken samt fångststatistik och resultat i lekfisk- och smoltfällor 2004-2005. Länsstyrelsen i Hallands län. Enheten för naturvård och miljöövervakning. Meddelande 2006:13, 104 s. Sers, B., Magnusson, K. & E. Degerman, 2008. Referensvärden från Svenskt Elfiskeregister. Information från Svenskt ElfiskeRegiSter, nr 1, 49 s. Erik Degerman Sveriges Lantbruksuniversitet Institutionen för akvatiska resurser, Sötvattenslaboratoriet 2013-11-14 6