Ett litet stycke stäpp

Ett litet stycke stäpp Skalbaggar på Lyngsjö-sandstäpp Christoffer Sjöholm, Malmö 2010

Ett litet stycke stäpp Skalbaggar på Lyngsjö-sandstäpp Konsultuppdrag utfört 2010 av Christoffer Sjöholm, Malmö Handledare: Pål-Axel Olsson, Ekologihuset, Lund Omslagsfoto: Knubbfrölöpare, Harpalus picipennis, från Reitter, Edmund. 1908. Fauna Germanica,

Ett litet stycke stäpp Skalbaggar på Lyngsjö-sandstäpp Christoffer Sjöholm 2010 Innehållsförteckning Sammanfattning... 2 Inledning... 3 Material och metoder...4 Resultat 1. Allmänt... 7 2. Jordlöpare, Carabidae... 7 3. Bladbaggar, Chrysomelidae... 9 4. Bladhorningar, Scarabaeidae... 10 Diskussion... 11 Använd Litteratur... 12 1

Sammanfattning En inventering av jordlöpare (Carabidae), bladbaggar (Chrysomelidae) och bladhorningar (Scarabaeidae) utfördes 2009 på en spillra sandstäpp vid Lyngsjö. Området har tidigare blivit föremål för ett par olika restaureringar som syftade till att röra om sanden. Anledningen är att man vill få fram mer kalkrik sand i topplagret och få fram kala sandytor som områdets rara växtarter kräver. Detta är även positivt för områdets evertebrater. 52 fallfällor användes, de var utplacerade mellan 25 maj och första juni. 265 skalbaggar fördelade på 21 arter blev funna. Tre av arterna är rödlistad som Nära Hotad (NT), en art som Sårbar (VU) och en som Starkt hotad (EN). Antalet rödlistade arter var förvånansvärt högt med tanke på områdets ringa storlek. Abstract An censusing of ground beetles (Carabidae), leaf beetles (Chrysomelidae) and scarab beetles (Scarabaeidae) were performed in 2009 on a small remnant of sand-steppe at Lyngsjö. The area has previously been the subject of a couple of restorations that were intended to stir the sand. Thereby getting more calcareous sand in the top layer and to get the bare sand surfaces that the area's rare plant species requires. 52 pitfall-traps were used and they were deployed between 25 May and the first of June. 265 beetles belonging to 21 species were found. Three of the species are red-listed as Near Threatened (NT), one species as Vulnerable (VU) and one as Endangered (EN). The number of listed species was surprisingly high considering the area's small size. 2

Inledning Sandstäppen är idag en mycket ovanlig naturtyp med mindre än 50 hektar kvar i Skåne. Tidigare fanns sandstäppen på betydligt större ytor, främst på Österlen. Omfattande tallplanteringar som startade på 1700-talet och förändrade jordbruksmetoder, bland annat införandet av konstgödsling har nu bara lämnat kvar en spillra. Sandstäppen karaktäriseras av en hög artdiversitet med flera rara och vackra växter såsom de väldoftande sandliljorna. Ej endast bland växter hyser denna naturtyp en hög och hotad artdiversitet utan det finns även ett stort antal svampar, mossor och insekter som är helt eller till största delen knuten till denna miljö. Denna undersökning tittar på insekter och då endast på gruppen skalbaggar. Man hade även kunnat inventera steklar och fjärilar som även de har ett flertal arter som är knutna till stäppen. Men skalbaggar har den fördelen att de förutom att ha ett stort antal arter som kräver öppen sandmark även kan inventeras enkelt och upprepningsbart med hjälp av fallfällor. Eftersom fångsten är upprepningsbar kan man följa ett område över tiden och märka förändringar. Detta är ej så enkelt när det gäller andra grupper av insekter. Denna undersökning utfördes på uppdrag av Lektor Pål-Axel Olsson, Ekologihuset, Lunds Universitet. 3

Material och metoder Området Lokalen är ett av de få kvarvarande sandstäppsområden i Sverige och ligger öster om Lyngsjö Kyrka vid Hommentorpsvägen (se figur 1). Lokalen är mest känd för sina rara växter där sandnörel, Minuartia viscosa är dess främsta attraktion, den har sin sista kvarvarande lokal i landet just här. När det gäller insekter så är tyvärr lokalen dåligt undersökt förutom en större inventering gjord 2007 av mig, även den på uppdrag av Pål-Axel Olsson och en mindre undersökning av Håkan Ljungberg 1999. Dessa undersökningar påvisade flera mycket ovanliga arter. Lokalen har restorerats med hjälp av grävning av sandblottor 2006 och harvning 2008 (utförd av Kristianstads kommun). Åtgärden utfördes för att öppna upp växttäcket och få fram mer djupliggande kalkrik sand, något som är nödvändigt för sandstäpp. Se bild 1. Restorationen är en del i ett forskningsprojekt lett av Lektor Pål-Axel Olsson, Lunds Universitet. Bild 1. Området efter att ha blivit harvat 2008. När inventeringen genomfördes 2009 var det harvade området betydligt mindre kalt. Foto av Pål-Axel Olsson. 4

Figur 1. Lyngsjö och dess omgivning. X markerar området där undersökningen utfördes Fällornas placering i området Fällorna placerades längs med två 50 meter långa fällinjer gående from norr till söder. Fällinjerna var placerade 10 meter ifrån varandra Fällorna grävdes ner med två meters mellanrum längs med linjerna. Se Figur 2. Det fällpar som låg på samma öst-västliga linje analyserades ihop. Figur 2. Visar de två parallella fällinjerna. Linjerna var 50 meter långa och 10 meter ifrån varandra. Fällorna var placerade längs linjerna med två meters mellanrum, totalt 52 fällor 5

Fällor Som fällor användes två deciliters kaffekoppar i plast som fylldes till 75 % med en dödarvätska. Dödarvätskan utgjordes av 10 % koksaltlösning med en mindre mängd tillsatt oparfymerat diskmedel för att häva ytspänningen. Denna vätska dödar och konserverar effektivt skalbaggar och har den fördelen framför glykol som ofta används att den ej är giftig för djur som kan komma åt att dricka den, den är även billig att tillverka. Fällorna grävdes ner precis i markhöjd och stod ute mellan den 25 maj och förste juni. Efter fällperiodens hälldes innehållet i varje fällområde i individuella påsar, tillverkade av nylonstrumpor, dödarvätskan silades ut och en lapp med information om vilket fällpar fällorna var placerade i lades i ett så kallat eppendorfrör och därefter i påsen som förslöts. Proverna förvarades sen frusna tills de analyserades. Sortering, montering och bestämning Varje påse med fällmaterial blötlades under ca 12 timmar i 10 liter varmt vatten för att avlägsna saltet. Saltet kan annars kan bilda kristaller på skalbaggarna när de torkar vilket försvårar bestämning, nålarna man använder kan även rosta sönder efter en längre tid. Fällmaterialet sorterades sedan blandat med vatten i en vanna. Skalbaggar ur de grupper som jag hade i uppdrag att inventera sorterades ut, resterande djur spritlades för eventuella framtida undersökningar. Större skalbaggar nålades direkt, mindre limmades först upp på papp som i sin tur nålades. Djur från grupper där könsdelarna behövs för säker bestämning fick dessa framtagna och limmade på papp som fästes på samma nål som djuret. Djuren torkades under 2 veckor och försågs sedan med etiketter där det framgår vilket fällområde de härrör från. Skalbaggarna bestämdes sedan under stereomikroskop. Samlingarna förvaras hos författaren. Val av skalbaggsgrupper Jordlöpare valdes då dessa skalbaggar är väldigt artrika i den typ av miljö och används både inom och utom landet som indikator organismer för skyddsvärda torrmarker. Det finns även ett flertal arter inom gruppen som är hotade i Sverige och har några av sina sista lokaler just på Österlens sandstäpper. Bladbaggar är en intressant grupp då de är växtätare och ofta monofaga, det vill säga de livnär sig endast på en växtart. De är ofta även kräsna med miljön som växten lever på. Det finns flera arter inom familjen som är knutna till torr sandmark. Bladhorningar är en annan grupp som ofta har blivit använd som indikatorer på skyddsvärda sandmarker och den har även den ett flertal mycket hotade arter på denna typ av miljö. 6

Resultat 1.Allmänt Totalt bestämdes 265 skalbaggar fördelade på 21 arter. Tre av arterna är rödlistad som Nära Hotad (NT), en art som Sårbar (VU) och en som Starkt hotad (EN). För mer utförlig information angående de olika arternas fördelning i området, se Appendix 1. 2.Jordlöpare, Carabidae 262 individer av jordlöpare blev funna, de var i sin tur fördelade på 19 arter. Tre av arterna är rödlistade som nära hotad (NT). Guldkornlöpare, Amara aenea En mellanstor (6.2-8.8 mm) art, väldigt varierande i storlek och färgskimmer, men normalt med kraftigt mässingsskimmer. Arten finns i södra halvan av landet och är vanligast vid kusten. Den är en karaktärsart för torra solbelysta marker som dock ej ska vara helt utan växtlighet. Man ser dem ofta springa omkring över sanden under soliga dagar. 44 individer noterades. Ljusbrun kornlöpare, Amara bifrons En mellanstor (5.3-7.4 mm) ljus kornlöpare med svagt bronsskimmer. Den har en vid spridning i landet men har sin huvudsakliga utbredning vid kusten i de södra delarna. Det är en utpräglad torrmarksart som gillar nästan sterila sandytor som är solexponerade. En individ blev tagen. Kustkornlöpare, Amara lucida En liten (4.6-6.4 mm) kornlöpare, svart med ofta kraftig glans. Den finns längs kusten i södra Sverige. Det är en utpräglad kustart som man hittar på torra kortvuxna gräsmarker på sand eller grus. Fyra individer fångades. Liten kornlöpare, Amara tibialis En liten (4.4-5.7) mörk jordlöpare. Ser ut som en mindre upplaga av guldkornlöpare och lever även på samma platser som denna art. Den är alltså en sand eller grusmarksart. Den finns över större delen av landet även om den är vanligast i de södra delarna. En individ blev funnen. Gulbent marklöpare, Calathus ambiguus En stor (8.4-11.6 mm) svart jordlöpare med röda ben. Den finns upp till mellansverige men huvuddelen av sin utbredning i Sverige är på Öland och östra Skåne. Den lever uteslutande på öppna sandmarker med sandblottor. Två individer blev tagna. Ängsmarklöpare, Calathus erratus En stor (8.5-11.8 mm ) mörk art. Den finns i större delen av Sverige men är vanligast i söder. Den föredrar torra vegetationsfattiga sand eller grusmarker. En individ blev funnen. Stor marklöpare, Calathus fuscipes En stor (10-14.4 mm.) jordlöpare, glänsande svart med rödaktiga ben. En relativt allmän art i landets södra hälft. Den föredrar hyfsat torr öppen mark, helst gräsbevuxen men är ej så kräsen. En individ fångades. 7

Brun sandjägare, Cicindela hybrida En stor (12-16 mm) väldigt karaktäristisk art. Den är bronsfärgad med vit till beige teckning på täckvingarna. Dess utbredning täcker södra Sverige. Den är en snabbspringande och flygande jägare på öppna sand och grusytor, ej nödvändigtvis så stora, utan man finner den ofta i mindre husbehovssandtag och liknande. En individ blev tagen. Kameleontlöpare, Harpalus affinis En stor (8.5-12 mm) väldigt varierande art, från svart till metalliskt blå. Den finns över hela landet förutom fjällen och vill ha öppen mark, helst sandmark. Den är en av de vanligaste arterna inom släktet. 12 exemplar fångades Smal frölöpare, Harpalus anxius Nära hotad (NT) Detta är en medelstor (6.5-8 mm.) jordlöpare med en långsträckt mörk kropp. Den var förut funnen i Skåne, Blekinge, södra Halland, Öland, Gotland, Östergötland och Närke. Under 1900 talet minskade den och har nu försvunnit från Östergötland och Närke. Den är fortfarande relativt allmänt förekommande i östra europas stäpper. Den lever på torr sandmark med sparsam vegetation och gynnas av sandblottor orsakade av störningar från betande djur eller till exempel stridsvagnskörning. Det främsta hotet mot den är exploatering eller igenväxning av de få lämpliga sandmarkslokaler som finns kvar. 23 individ fångades vilket är ett anmärkningsvärt stort antal. Knubbfrölöpare, Harpalus picipennis Nära hotad (NT) En liten (6-7 mm) mörk klumpigt byggd jordlöpare. Idag finns den bara kvar i Skåne, tidigare fanns den även på Öland men är numera utdöd där. Man hittar den på två platser i landskapet, dels i Vombsänkan och dels på Österlen. Den finns fortfarande i hyfsat antal på Östeuropas torrmarker. Den är knuten till öppna torra och varma sandmarker såsom grustag, sandslänter och sandstäpp. Den hotas av igenväxning på grund av övergödning och minskat bete, även minskat markslitage är ett hot mot den då den kräver vegetationslösa partier. Förvånansvärt nog fångades hela 50 exemplar vilket är mycket för en såpass ovanlig art, det gör den till områdets näst allmännaste art. Dvärgfrölöpare, Harpalus pumilus En liten (4.5-6.2 mm) jordlöpare. Brunsvart i färgen och relativt smal. Den finns endast längst i söder i Sverige och man hittar den där på torra sand och grusmarker med gles vegetation. Sex individer infångades under inventeringen. Blå frölöpare, Harpalus rubripes En stor (8.5-12.2 mm) jordlöpare där hannen oftast är glänsande blåsvart, honan är dock mattsvart. Den finns i södra hälften i landet och gillar grusmark, helst kal, såsom grustag. Man kan även finna den på lastplatser och liknande platser. Två individer fångades Hedfrölöpare, Harpalus rufipalpis Nära hotad (NT) En medelstor (8.5-11 mm) svart klumpigt byggs jordlöpare. Förutom tillfälliga lokaler så finns den i Sverige endast i Skåne och möjligen även på Öland där den åtminstone tidigare har haft en fast population. I Skåne hittar man den framför allt på Österlen och i Vombsänkan. I Östeuropa ska den vara relativt vanlig. Den vill ha 8

öppen solig sandmark med gles vegetation. Den hotas av igenväxning av sandmarker, minskat bete eller annan form av slitage och exploatering av sandmarker. Två individer blev funna. Kullrig frölöpare, Harpalus serripes En relativt stor (9.3-11.5 mm) art, svart och rätt så bred och kullrig. Den finns i södra Sverige på torra sand och grusmarkslokaler med gles vegetation. Där den förekommer är den ofta en tallrik art och kan då användas som en indikation på att området kan hysa mer sällsynta arter. En individ blev funnen. Sandfrölöpare, Harpalus smaragdinus En hyfsat stor (9-11.4 mm) mörk art. Hannen har oftast blått eller violett glänsande täckvingar. Den finns i södra hälften av landet och man finner den uteslutande på torra öppna sandmarker med stora sandblottor. Hela 90 exemplar blev tagna vilket går den till den vanligaste arten i området. Grusfrölöpare, Harpalus tardus En hyfsat stor (8.4-11 mm) art, mörk och bredd, lik föregående men mindre kullrig. Den finns i en större del av landet på sand och grusmarker, dock ofta med mullinblandning och ej nödvändigtvis torrt, finns därför även på frodigare ängar och i öppen skog där närstående arter ej förekommer. En individ fångades. Sommarsollöpare, Poecilus lepidus En stor (11-15.2 mm) kraftigt metallglänsande vacker art som som ger ett relativt slankt intryck. Den finns i hela landet uteslutande på sand och grusmarker med låg vegetation som är öppna och solbelysta. Sju individer blev tagna i fällorna Bronsstumplöpare, Syntomus foveatus En liten (3.1-3.8 mm) matt bronsglänsande jordlöpare. Den finns i en stor del av landet men uteslutande på torra och sandiga marker med gles vegetation. 13 individer fångades 3. Bladbaggar, Chrysomelidae Endast en art blev funnen, men det var dock en väldigt intressant art då den är rödlistad såsom sårbar (VU). Galeruca pomonae Sårbar (VU) En relativt stor (6-12 mm) bladbagge. Hyfsat platt med normalt bruna täckvingar. Arten finns i södra hälften av landet med sin största population på Öland. I Skåne är den mest känd från ett fåtal lokaler på västra sidan med två fynd de sista 20 åren rapporterade på artportalen. Den är dålig på att spridda sig till nya områden då den saknar flygförmåga. Den lever på torra öppna områden såsom sandstäpp och alvarmark. Där livnär den sig på korgblommiga växter, främst rödklint, Centaurea jacea. Två exemplar blev tagna i undersökningen och den verkar ej tidigare ha varit rapporterad för området. 9

4.Bladhorningar, Scarabaeidae Även inom denna grupp blev utbytet magert med tanke på antal individer och arter då endast en art blev funnen. Kvalitet var dock hög då den är rödlistad som starkt hotad (EN) Daggborre, Maladera holosericea Starkt hotad (EN) En vacker liten (6-8.5 mm) skalbagge. Den är starkt välvd, rödbrun med ett puderlager vilket gör att den skimrar som sammet eller daggdroppar. Den har ett mycket begränsat utbredningsområde i Sverige och finns bara på ett mindre parti på Österlen. Den är starkt knuten till sandstäpp där den lever av växtrötter, speciellt fältmalört, Artemisia campestris. Den hotas liksom flertalet andra sandstäppsarter av igenväxning på grund av minskat bete och kvävenerfall. Även minskat slitage som öppnar upp sandytor är ett hot mot daggborren. Ett exemplar blev taget. Den verkar ej tidigare ha varit noterad för lokalen. 10

Diskussion Området har en fantastisk rikedom av rödlistade arter på ett väldigt litet område. Speciellt förekomsten av daggborre, Maladera holosericae och bladbaggen Galeruca pomonae är noteringsvärd då dessa två arter har en väldigt begränsad utbredning i Skåne och ej tidigare noterats för lokalen. Tidigare undersökningar har även påvisat fler hotade arter. Gemensamt för de rödlistade arter som blev funna var att de kräver ett kraftigt markslitage och sandmark, vilket oftast betyder sandstäpp, även om kalk även behövs för denna naturtyp. Det är viktigt att de sandomröringar som har utförts på lokalen fortsätter regelbundet för att se till så att arterna ej dör ut. En utvidgning av området skulle även vara önskvärd. Det finns mindre områden med öppen sand i närheten, en inventering av dem vore önskvärd då även de kan hysa hotade arter som kan behöva utökat skydd. Jag rekommenderar även starkt att området återinventeras regelbundet så att både positiva och negativa populationsförändringar kan följas och ifall utvecklingen är negativ åtgärder kan utföras innan det är för sent. Jag rekommenderar även en inventering av områdets dyngbaggar då denna grupp hyser ett flertal hotade sandstäppsarter, även flera arter som räknas såsom utdöda i Sverige. 11

Använd Litteratur Artdatabanken. 2010. Faktablad: Galeruca pomonae. ArtDatabanken, SLU Baranowski, R.,Ehnström, B., Ljungberg, H. 2005. Faktablad: Maladera holosericea, Daggborre. ArtDatabanken, SLU Hansen, V. 1927. Biller VII. Bladbiller of bønnebiller (Chrysomelidae & Lariidae). Danmarks Fauna 31. Köpenhamn, Danmark Landin, B O. 1957. Svensk insektfauna 9: Skalbaggar. Bladhorningar: fam. Scarabaeidae. Entomologiska föreningen, Stockholm. Sverige Lindroth, C. H. 1961. Svensk insektfauna. 9, Skalbaggar, Coleopetra. Sandjägare och jordlöpare, fam. Carabidae. 2. omarb. uppl. Entomologiska föreningen, Stockholm. Sverige Ljungberg, H., Hall, K. 2009. Nyckel till svenska dyngbaggar. Trycksaken, Uppsala, Sverige Ljunberg, H. 2005. Artfaktablad: Harpalus picipennis, Knubbfrölöpare. Artdatabanken SLU Ljunberg, H. 2005. Artfaktablad: Harpalus rufipalpis, Hedfrölöpare. Artdatabanken SLU Ljungberg, H. 2005. Artfaktablad: Harpalus anxius, smal frölöpare. Artdatabanken SLU Ljungberg, H., Svensson, M. 1993. Förenklad Bestämningsnyckel till Svenska jordlöparsläkten (Coleoptera: Carabidae). Lund Lyneborg, L., Coulianos, C-C. 1979. Skalbaggar i färg. Almqvist & Wiksell, Uppsala, Sverige Olsson, K.-A. m. fl. (red). 2003. Floran i Skåne. Vegetation och utflyktsmål. Lund, Sverige Daggborre, Maladera holosericae, från Reitter, Edmund. 1908. Fauna Germanica, 12