Fiskevårdsplan för Hofors kommun Resultat av inventeringar Beskrivning av vattendrag och sjöar Föreslag till fiskevårdande åtgärder och utvecklande av fisketurism Jens Andersson 4
Förord Under senare tid har fiskevården förändrats från att i mycket syssla med utplantering av fisk mot att återskapa naturliga fiskbestånd som reproducerar sig själva. Detta sker genom att återställa biotoper och eliminera vandringshinder för fisk. Då fria vandringsvägar för fisk har kommit mer i fokus har det blivit viktigt att ha en helhetssyn av hela avrinningsområden och göra skötselplaner utifrån dessa. På så sätt är fiskevården numera mer att se som en del av natur- och miljövården. Under 99-talet tog ett flertal kommuner i länet fram fiskevårdsplaner och togs beslut om att framställa även en fiskevårdsplan i Hofors kommun. Inventeringsarbetet genomfördes under somrarna och 3. Planen har skrivits under 3 och 4. Data från inventeringarna har legat till grund för de åtgärder som föreslås i planen. Det är viktigt att understryka att de intentioner som finns i planen endast kan genomföras i den mån fiskerättsägare och markägare så beslutar. De åtgärder som beskrivs är inte tvingande, utan menade att utgöra ett underlag och en hjälp för framtida fiskevårdande arbete. Förhoppningen med planen är också att den skall bidra till att öka fisketurismen i kommunen och därmed skapa arbetstillfällen, antingen direkt genom fiskevårdande skötsel av vattendragen, eller indirekt genom ökad fisketurism inom kommunen. Projektet har varit en samfinansiering mellan Hofors kommun näringsliv/turism och EU Mål inom Långsiktig fisketurism i Gästrikland, via fiskeenheten på Länsstyrelsen i Gävleborgs län. Under projektets gång har miljökontoret på Hofors kommun varit ytterst behjälplig med insamling av övrig data. Ett varmt tack för detta. Tack också till inventerarna Eleonore Forsberg, Sara Strid och Mikael Sjöblom samt elfiskemedhälparen Kenth Aldgård, som alla har gjort ett gott jobb. Kartor i planen kommer från Lantmäteriets Terrängkarta: Lantmäteriet, 4. Ur Geografiska Sverigedata, 6-4/88-X Gävle 4--5 Karl Gullberg, fiskeexpert, Länsstyrelsen Gävleborg Tommy Nielsen, kultur och fritid, Hofors kommun Pär Åslund, miljöchef, Hofors kommun Jens Andersson, projektledare, Hofors fiskeplan 3
4
Innehållsförteckning Sammanfattning Sid. 7. Fiskeplanens syfte Sid.. Problem inom fiskevården Sid. 3. Fiskevårdande åtgärder Sid. 6 4. Åtgärder för fisketurism Sid. 5. Metodik Sid. 6. Avrinningsområde 5 Gavleån Sid. 3 Resultat av inventeringar, vattendragsbeskrivningar och förslag till åtgärder 6. Hoån Sid. 5 6. Lugneån Sid. 33 6.3 Malmjärnsbäcken Sid. 4 6.4 Hyttbäcken Sid. 48 6.5 Översjöbäcken Sid. 56 6.6 Åglappsbäcken Sid. 6 6.7 Kröntjärnsbäcken Sid. 67 6.8 Storån Getån Sid. 73 6.9 Stamsån Sid. 8 6. Igeltjärnsbäcken Sid. 89 6. Krattdammsbäcken Sid. 93 6. Ugglebosjöbäcken Sid. 6.3 Dalkarlssjöbäcken Sid. 8 6.4 Mosenbäcken Sid. 6.5 Lövsjöbäcken Sid. 6 6.6 Åstjärnsbäcken Sid. 6.7 Stavtjärnbäcken Sid. 6 6.8 Lundertjärnsbäcken Sid. 3 6.9 Värnabäcken Sid. 37 5
6. Ängesån Sid. 4 6. Långsjöbäcken Sid. 48 6. Dammsjöbäcken Sid. 54 6.3 Gammelstillaån Sid. 57 6.4 Nystillaån Sid. 6 6.5 Gryssbäcken-Båldbäcken Sid. 68 6.6 Brickbäcken Sid. 75 6.7 Glasbobäcken Sid. 79 6.8 Sjöar inom Gavleåns ARO ej i anslutning till inventerade vattendrag Sid. 84 7. Avrinningsområde 53 Dalälven Sid. 85 Resultat av inventeringar, vattendragsbeskrivningar och förslag till åtgärder 7. Hedtjärnsbäcken Sid. 87 7. Djuptjärnsbäcken Sid. 94 7.3 Ballsenbäcken Sid. 7.4 Sjöar inom Dalälvens ARO ej i anslutning till inventerade vattendrag Sid. 5 8. Beräkningar av smoltproduktion och återvändande fisk Sid. 7 9. Beskrivning av fiskeplanens digitala del Sid.. Källförteckning Sid. 5 Namnindex Sid. 7 Bilagor 6
Sammanfattning Sammanfattning Målet med fiskeplanen är att den skall utgöra en bra grund för framtida fiskevårdsarbete i Hofors kommun. Dels som hjälpmedel när medel söks från det statliga fiskevårdsanslaget (Fiskeriverket) eller andra möjliga finansiärer som Svenska Naturvårdsverket och EU:s Strukturfonder. För att uppnå detta har samtliga vattendrag inom kommunen inventerats, med undantag från sådana som oftast är torrlagda under sommartid. Inventeringsmetodiken som använts är en något modifierad variant av metoden Biotopkartering - vattendrag som Jönköpings län tagit fram under 9-talet. I korthet går metoden ut på att inventeraren går längs vattendragen och för protokoll på biotoperna i och omkring vattendraget. När någon av de ingående parametrarna förändras längs vattendraget görs en sträckavgränsning och ett nytt protokoll påbörjas. På detta sätt delas vattendragen in i delsträckor med ett protokoll för varje sträcka. Eftersom protokollbyte sker så fort någon ingående parameter förändrats blir miljön mer eller mindre enhetlig inom varje delsträcka. Ett kartmaterial där samtliga faktorer och värderingar har tagits fram i GISmiljö. Det är svårt att säga något generellt om vattendragen och sjöarna då de är väldigt specifika. Däremot är problematiken den samma när det gäller fiskvandring, fragmentering, rensning och på många ställen även dålig skuggning. I flertalet av de inventerade vattendragen finns definitiva vandringshinder som hindrar fisk i dess vandring uppströms. Vandringshindren hindrar inte bara fisk från att nå lek- och uppväxtområden utan bidrar även till ökad fragmentering. Med detta menas att vattendragen delas upp i olika delar mellan vilka inget genetiskt utbyte kan ske mellan fiskpopulationer. På så sätt kan vandringshindren även bidra till att inavel inom fiskpopulationer uppstår. Rensning i vattendragen bidrar till att uppväxtområden försämras och tillgången på ståndplatser för vuxen fisk blir mindre då block och sten rensas ut. En följdeffekt av rensningarna är dessutom att lekområden för öring försvinner då gruset spolas bort eller blir så hårt packat att öringen inte kan gräva lekgropar i det. I de mindre vattendragen leder rensningarna dessutom till en onaturlig snabb avrinning, vilket ger mycket lågt vatten sommartid och i vissa fall till och med uttorkning med massfiskdöd som följd. Längs åkermarker och hyggen är skuggningen bitvis mycket dålig. Vid avverkning längs vattendrag finns föreskrifter som ålägger sparande av en skyddande kantzon med skuggande träd eller buskar. Detta är dock något som inte alltid följs av skogsbolag och enskilda skogsägare. Syftet med sparande av en kantzon är att minska utförseln av näringsämnen till vattendragen samt skapa skuggning. Ifall skuggningen är dålig medför detta att vattenvegetationen ökar markant. I första hand ökar fintrådiga alger, vilka när de dör och bryts ned, bidrar till öka sedimenttransporten och kan genom detta ödelägga lekbottnar längre nedströms. Dålig skugga bidrar även till att vattendragen helt kan växa igen och skapa översvämningsproblem. Ifall återställningar av de påverkade områdena genomförs kommer den naturliga fiskproduktionen att öka markant, vilket ger möjlighet till ett förbättrat och långsiktigt hållbart fritids- och sportfiske i vattnen inom Hofors kommun. Återställningarna syftar även till att återskapa de naturliga förhållanden som en gång rådde och bidrar på så vis även till en attraktivare naturmiljö. Vissa fiskevårdande åtgärder har också en mycket positiv effekt på natur och miljö i övrigt, som exempelvis minskad närsaltsbelastning i vattendragen. Förhoppningen är även att ett förbättrat fiske ska leda till möjlighet för fler fisketurismentreprenörer att etablera sig i regionen. Flera goda exempel på detta har på senare tid dykt upp i andra delar av Sverige och Hofors kommun har alla möjligheter att lyckas lika bra. En annan unik företeelse i Sverige som lockar besökare från andra länder är allemansrätten, vilken ger möjligheten till att fritt njuta av denna vildmark. En sådan självklar sak för oss svenskar som att kunna parkera bilen och gå ut och titta på utsikten, är helt omöjligt på många ställen i Europa. Det finns dock många andra intressen än fisket att ta hänsyn till i det fortsatta arbetet. Exempelvis kan vissa dammar, som utgör vandringshinder för fisken, vara av kulturhistoriskt intresse. Likaså kan kanotleder ligga i konflikt med fiskevården när det gäller att återlägga block och sten i vattendragen. Alla återställningsarbeten måste därför ske i samråd med markägare, kulturvård och andra intressenter. Mycket med arbetet att kartlägga markägare och kulturintressen kan göras genom att samköra andra register med det GIS och den databas som utvecklats som komplement till Fiskeplanen. Rekommendationerna i fiskevårdsplanen är tänkta att utgöra ett stöd och underlag vid eventuella ansökning av pengar för såväl ansökaren som den som skall bevilja ansökan 7
8
Hofors fiskevårdsplan Del I Resultat av inventeringar Vattendragsbeskrivningar Åtgärdsförslag 9
Fiskevårdsplanens syfte Fiskevårdsplanens syfte Avsikten med fiskevårdsplanen är att så långt möjligt kartlägga biologiska och fysiska förutsättningar för fiske och fiske samt ge förslag på hur fiskevårdsarbetet kan bedrivas i framtiden. Förslagen innefattar bland annat fortsatta inventeringar, beståndsuppskattning av befintliga fiskpopulationer, restaurering av förstörda biotoper samt att åter göra vattendrag tillgängliga för fisk genom utrivning av vandringshinder eller byggande av fiskvägar. I de fall där fiskarter helt slagits ut är målet att återintroducera dessa arter. Förhoppningen är att de vattendrag och sjöar som en gång hyst öring och harr åter skall göra det i framtiden. Avsikten är också att biotopåterställningarna skall ge så stora och stabila fiskbestånd, att det skall vara möjligt att bedriva ett hållbart och långsiktigt sport- och fritidsfiske i området. Antingen direkt i vattendragen och sjöarna eller i kustområdet. Starka fiskbestånd och ett uthålligt uttag är en förutsättning för att det i framtiden skall vara möjligt att bedriva ekonomisk verksamhet kring sportfisket. För att detta skall vara möjligt krävs även service i form av boende, faciliteter vid fiskevattnet, informationsskyltar med mera. Åtgärderna i fiskeplanen innefattar även förslag på var sådana faciliteter kan anläggas. Åtgärdsförslagen är i allmänhet inriktade på ädelfisk som öring och harr, då det i allmänhet är så att mänsklig påverkan i vattendragen missgynnat just sådana arter, och att åtgärder i högre grad är nödvändiga för dessa arter. I motsvarande grad har arter som abborre, gädda och gös gynnats. Fiske efter dessa arter är dock ofta lika efterfrågat som fiske efter laxfiskar. För en person kommande från kontinenten är det ofta lika exklusivt att dra en stor gädda som att fiska i ädelfiskvatten. Inför det fortsatta arbetet bör man tänka på att det inte är fel att se sjöar och vattendrag som goda fiskevatten efter gädda, abborre eller gös och låta dessa förbli detta och inte till varje pris söka skapa ädelfiskevatten. Utsättningar av ål och gös kan många gånger vara lika bra, eller bättre alternativ än utsättningar av laxfiskar. I frågan om lax och havsöring kan det sägas att båda en gång via Gavleån och Dalälven vandrat upp i Hofors kommuns vattendrag och ännu längre uppströms. Även om det i dag kan anses vara orealistiskt att försöka få detta tillbaka är det ändå möjligt., låt vara med stora investeringar. Denna fiskevårdsplan kan tjäna som ett första steg i riktning mot detta, samt mot ökat samarbete över kommun- och länsgräns inom såväl fiskevård som andra frågor rörande natur- och miljövård.
Problem inom fiskevården Problem inom fiskevården Reglering, kraftutvinning och andra dämningar. Sjöar och vattendrag har sedan lång tid tillbaka utnyttjats för att utvinna kraft. Dammar har anlagts både direkt i anslutning till kraftutvinning och för att skapa vattenmagasin där vatten kan sparas till vintern då efterfrågan på energi är större. Detta har fått till effekt att vattendrag helt har spärrats av för vandrande fisk och även att stora förut strömmande biotoper blivit uppdämda. De strömlevande fiskarterna, som öring och harr, konkurreras då ut av sjölevande arter, som gädda och abborre. Den stora variation i vattenstånd som uppkommer leder också till att den ekologiskt viktiga strandzonen utsätts för ständigt förändrade förhållanden, vilket gör att den i stort blir ett helt dött, oproduktivt område. För att komma till rätta med vandringshinder kan naturliga trösklar, eller fiskvägar i form av omlöp och trappor byggas. Det finns även andra former av anordningar, som exempelvis fiskhissar. För att minska dödlighet för nedvandrande fiskyngel kan exempelvis yngelledare anläggas. Det allra bästa för fiskevården är dock att helt riva ut dammarna, eftersom de naturliga förhållandena uppströms dammen då återställs, samtidigt som dödlighet hos nedvandrande fiskyngel minskar. Ett stort problem är otidsenliga vattendomar, som ofta tillåter nolltappning, dvs. hela vattenflödet går via kraftverket med efterföljande ofta onaturliga kanal, medan den naturliga fåran har liten eller ingen vattenföring. Till detta kommer problematik med mycket ojämna flöden. Som exempel i Hofors kommun finns Hoån, som tidvis blir kraftigt brunfärgad av våldsam tillrinning vid regn och vårflod, medan ån nästan står stilla vid andra tidpunkter av året. Nya vattendomar som tar större hänsyn till vattendragens fauna bör förhandlas fram i flertalet fall. Detta tar dock ofta lång tid att göra. Dammar anläggs även av andra orsaker än att utvinna kraft, exempelvis dammar för bevattning eller små spegeldammar anlagda ur estetiska skäl vid tomter. Även en damm med så liten fallhöjd som centimeter kan helt spärra av ett vattendrag för vandrande fisk, om förhållandena omedelbart nedanför dammen är dåliga. Rensningar och rätningar Längre tillbaka i tiden användes vattendragen som flottleder. Block och sten rensades då ur vattendragens fåror för att timmer inte skulle fastna. För att transport av timmer dessutom skulle ske snabbare rätades ofta vattendragen ut. I jordbruksmarker har vattendragen rätats ut för att vatten snabbare skall rinna bort från åkrar och för att man lättare skall kunna använda maskiner. Effekten av rensningar är att vattendragen blir enartade kanaler med släta bottnar. De kan även medföra att förgreningar och sidofåror torrläggs vilket gör att fiskens ståndsplatser förstörs i stor grad. Återställning sker i första hand genom att återföra det utrensade materialet med handkraft. Där så omgivningen medger och behov finns kan även maskiner användas. Försurning Huvudorsaken till försurning är nedfall av luftföroreningar. De försurande luftföroreningarna består främst av svavel- och kväveföreningar från förbränning. Dessa föreningar reagerar med luftens vattenånga och faller sedan ned som sur nederbörd. Resultatet blir till slut att sjöar och vattendrag blir surare, varvid skador både på fauna och flora uppkommer. Bland annat järn, aluminium och mangan lakas ur marken och bildar fällningar vid kontakt med syre. Dessa fällningar kan lägga sig på vattenorganismers andningsorgan och på så sätt kväva dem. Även tungmetaller kan lakas ur marken, med stora miljö- och hälsorisker som följd. Den enda i dag snabbt verkningsfulla åtgärden är att kalka vattnen eller marken i dess avrinningsområde. På lång sikt måste utsläpp av försurande ämnen till atmosfären minskas. Eutrofiering (övergödning) Utsläpp av näringsämnen sker från bland annat jordbruk, förbränning, reningsverk och enskilda fastigheter. Ökade halter av näringsämnen i sjöar och vattendrag leder till övergödning, algblomning, igenväxning, syrebrist och till slut även fiskdöd. Minskade utsläpp av näringsämnen till vattendrag kan ske genom anläggning av kantzoner och sedimentationsdammar samt genom förbättring av reningsprocessen i reningsverk. Ofta är det så, att man lagt täckdiken eller diken så att de mynnar direkt i vattendraget. Man har sedan ofta dämt själva vattendraget för att få
Problem inom fiskevården tillgång till vatten som skall bevattna åkrarna. Sedimentationsdammar löser både problemet med utläckage av näringsämnen och tillgång till vatten för bevattning. De näringsämnen som finns både som lösta vattnet i dammen och som sedimenterade i dammens botten, kan med hjälp av dammen återföras till åkermarkerna via bevattning eller rensning av dammen. Minskade utsläpp av näringsämnen till atmosfären fås genom att effektivisera förbränningen i motorer med mera. Strandnära avverkning Då skog avverkas kring ett vattendrag försvinner den viktiga vegetationsbården i kantzonen. Vattendraget påverkas då bland annat av ökad solinstrålning, högre vattentemperaturer och ökad tillförsel av organiskt material, vilket ger ökad igenväxning och sedimentation. Initialt ökar även näringstillförseln, men på längre sikt blir näringstillförseln minskad eftersom tillförseln av grovdetritus som exempelvis löv minskar. Grovdetritus som utgör basen för hela näringskedjan i mindre strömmande vattendrag. Den ökade markavrinningen från de avverkade områdena gör att införseln av findetritus ökar, vilket medför risk för igensättning av längre nedströms liggande lekbottnar. Vid hyggen kan också mängder av hyggesrester och annat skräp dämma igen och helt blockera fåran. Kantzoner bör därför alltid lämnas kvar längs ett vattendrag. Detta gäller även vid små, tidvis torrlagda och ej fiskförande vattendrag. Det är önskvärt att kantzoner med buskar och träd finns även i jordbruksmarker. Med tanke på att allt för mycket högre vegetation skulle medföra en negativ påverkan på naturvärdena i exempelvis ängsmarker, rekommenderas dock inte att man helt sluter zoner kring vattendrag som rinner genom sådana marker. Man bör här istället rikta in sig på att släppa upp enstaka träd som i så hög grad som möjligt skuggar vattnet, medan man håller nere övriga uppslag av lövsly och buskar. Dikningar För att snabba på avrinningen från skogsmarker dikas skogen. Dikningarna ökar transporten av findetritus och till en början även näringsämnen i vattendragen. Den ökade avrinningen gör även att dikade vattendrag riskerar att torka ut under perioder med lite nederbörd. I görligaste mån bör diken inte anläggas från första början. Där dikning redan skett kan dikena i ett senare skede läggas igen eller förses med V-formade utskov som ger en jämnare avrinning. För att minska utförseln av sediment till vattendrag kan det dessutom vara nödvändigt att anlägga sedimentationsdammar där diken mynnar. Detta gäller även de diken som vanligen anläggs i anslutning till vägar. Även våtmarker har i stor grad utdikats för att möjliggöra plantering av skog på tidigare lågproduktiva marker. Detta har fått till effekt att de vattenmagasin våtmarkerna utgjort till stor del försvunnit. Vattenflödet varierar då i mycket högre grad, med en mycket kraftig vårflod (ibland med risk för översvämningar längre nedströms) och därefter helt torrlagda vattendrag under perioder med lite nederbörd. På senare tid har tätorternas dagvattensystem där i stort sett inget vatten rinner naturligt till huvudvattendraget ytterligare ökat problemet med ojämna vattenföringar. För att utjämna vattenståndsvariationerna kan diken antingen läggas igen eller förses med V- formade utskov. Detta gäller framförallt i områden där utdikningarna varit misslyckade och någon produktiv skogsmark ej skapats. I fråga om dikningar i anslutning till jordbruksmarker och hastig ytavrinning vid tätorter kan dammar anläggas som en form av buffert där vatten släpps mot huvudvattendraget i en mera jämn takt. Detta är dock frågor som i större grad rör vattenvårdsförbund och kommunal vattenplanering. Vägtrummor Vid byggande av vägar anläggs ofta vägtrummor. Ett vanligt problem är att felaktigt anlagda vägtrummor utgör vandringshinder för fisk. Oftast är fallhöjden vid trummans utlopp för hög eller också är trummans lutning så brant, alternativt diametern på trumman så liten, att vattenhastigheten blir för stor. Vid nyanläggning av vägar bör därför eftersträvas att i så stor grad som möjligt bibehålla bäckarnas naturliga läge och bredd. I första hand bör därför halvtrummor eller broar anläggas. I andra hand bör trumman vara överdimensionerad och grävas ned så att bäckens normala vattenstånd befinner sig i höjd med en tredjedel av trummans diameter. Miljögifter Det finns ett stort antal miljögifter som kan påverka fisk. I detta stycke tas de vanligast förekommande upp. Tungmetaller, i form av kvicksilver, bly och kadmium tas alla upp i ekosystemet och anrikas allt mer ju högre upp i näringskedjan man 3
Problem inom fiskevården kommer, så kallad biomagnifikation. Även om fisken inte dör kan halterna i fisken bli så höga att de blir ohälsosamma att äta. Kvicksilver är den tungmetall som bedöms utgöra det allvarligaste problemet i Gävleborgs län. Ämnet härrör från luftföroreningar och utsläpp direkt i vattensystemen. Vid nedfall av sur nederbörd frigörs det kvicksilver som finns bundet i marken genom urlakning. Tidigare svartlistades sjöar med kvicksilverhalter överstigande mg/kg fiskkött. Svartlistningen har numera ersatts av kostrekommendationer från Livsmedelsverket. Gränsvärdet för försäljning av insjöfisk ligger på,5 mg/kg fiskkött. För att kvicksilverhalterna i fisk skall minska krävs en minskning av kvicksilvernedfallet och urlakningen från marken. Då urlakningen i stort beror på det sura nedfallet, består åtgärderna av kalkning. En stor del av sjöarna och vattendragen i Hofors kommun är försurningskänsliga. Metallhantering har skett under lång tid i Hofors kommun. I vissa vattendrag bör därför, innan andra åtgärder vidtas, provtagningar av sediment utföras. Andra förekommande miljögifter är PCB och liknande kolväteföreningar, bekämpningsmedel samt hormonellt störande föroreningar. Användningen av PCB i industrin är numer förbjuden, men ämnet kommer ändå ut i naturen genom läckage från soptippar och utfyllnadsmassor. PCB har genom förbudet ersatts av liknande bromerade kolväteföreningar som under senare år uppvisat samma giftiga egenskaper som de klorerade. Underlagsmaterialet är dock ännu för dåligt för att kunna förbjuda användningen av dessa bromerade ämnen. Bekämpningsmedel (medel mot insektsangrepp och ogräs) i vattnet kommer främst från läckage från jordbruksmarker. Användning av bekämpningsmedel bör minskas i så stor grad som möjligt, framförallt där jordbruksmarken ligger i nära anslutning till vattendrag. Genom att välja KRAV-märkta varor kan konsumenten vara säker på att bekämpningsmedel inte använts vid produktionen. Hormonellt störande ämnen påverkar fisk genom att störa fisken hormonella fortplantningssystem. Hormonstörande ämnen kommer framför allt ut i naturen genom avloppsvatten från städer och reningsverk, men även genom läckage från soptippar. Inventeringar av miljögifter och källor av dessa görs fortlöpande av Länsstyrelserna och kommunernas miljökontor. Enskilda fastigheter och andra punktkällor I enskilda äldre fastigheter består ibland avloppet av ingen rening alls eller tvåkammarbrunnar med dålig rening. Utsläpp sker direkt i ett vattendrag eller i ett dike som sedan mynnar i ett vattendrag. Detta medför både tillförsel av näringsämnen och hälsorisker. Det rekommenderas att snarast möjligt byta ut gamla avloppsfaciliteter mot moderna, effektivare reningsanläggningar. Exempel på andra punktkällor där läckage av både näringsämnen och miljögifter kan ske är gamla soptippar och andra igenfyllningar. Dessa är svåra att åtgärda, men håller på att inventeras inom andra projekt för att förhoppningsvis kunna åtgärdas i framtiden. För hårt fisketryck De naturliga fiskbestånden löper förutom miljöförstöring också risk att drabbas av ett för hårt fisketryck. Ifall uttaget av fisk i ett vattendrag är för stort blir först beståndet mindre, vilket i ett senare skede kan leda till att fiskbeståndet drabbas av genetisk utarmning (inavel). Även om fisk fortfarande lever i vattendraget när ett fiskeförbud eller andra restriktioner läggs på detta, kan den genetiska basen vara för liten för att kunna upprätthålla beståndet. För att utröna hur stora bestånden är och på så sätt även förstå hur stort fisketryck de tål och fastställa eventuella minimimått eller andra fångstbegränsningar utförs provfisken och elfisken i sjöar respektive vattendrag. För att skydda bestånden kan vissa sträckor eller hela vattendrag läggas i träda under olika tider på året eller under hela år. Främmande arter Förekomst av främmande arter (arter som planterats in av människan) ger förändrade konkurrensförhållanden, ökad predation samt ökad risk för smittspridning. Exempel på främmande arter som förekommer i Hofors kommun är mink, signalkräfta, regnbåge och bäckröding. Problemen med främmande arter är generella för hela landet och spridningen av dem bör begränsas så gott det går, antingen genom jakt eller genom anläggning av vandringshinder. 4
Problem inom fiskevården Minken utgör ett hot mot sjöfågel och fisk eftersom det är minkens huvudsakliga föda. Att minska minkstammen är mycket viktigt för att få bukt med dessa problem. Signalkräftan är smittbärare av den omtalade kräftpesten vilken kan utrota den svenska flodkräftan i ett helt vattensystem bara inom loppet av några år. Att få bort signalkräftan inom kommunens vattendrag är i stort sett omöjligt. Det rekommenderas därför att man så långt som överhuvudtaget är möjligt söker bevara de vattendrag där flodkräfta lever, men för den skull inte förhindra ytterligare utsättningar av signalkräfta i de vatten där denna redan finns. Självreproducerande regnbåge och bäckröding kan helt konkurrera ut öring i vissa delar av ett vattendrag, dels genom direkt predation på öringyngel och rom, men också genom att äta upp öringens mat eller att köra bort den från lekoch uppväxtområden. Det finns även uppgifter om att regnbåge stör öringens reproduktion genom att den vid sina egna lekförsök virvlar upp öringrom. I Sverige har ännu så länge självreproducerande regnbåge inte konkurrerat ut öring, vilket dock har skett i andra länder. Försiktighet och restriktivitet rekommenderas därför vid utsättningar av regnbåge. Där så sker skall galler finnas som förhindrar utvandring från sjön. Företrädelsevis bör sjöar där tillhörande vattendrag ofta är torrlagda användas. Bäckröding konkurrerar däremot ofta ut naturligt förekommande öring snabbt. Bäckröding är en mycket aggressivt revirhävdande fisk och kör bort även större öringar från dess uppväxtområden. Den är också mer tålig mot kortvariga påfrestande förhållanden, vilket leder till en konkurrensfördel gentemot öringen, då alltid en högre andel av en bäckrödingpopulation överlever påfrestningar än motsvarande andel för öring. Bäckröding verkar dock ha stora svårigheter att sprida sig förbi sjöar där gädda och andra rovfiskar förekommer. 5
3 Fiskevårdsåtgärder 3 Fiskevårdsåtgärder Fiskevårdande åtgärder beskrivs översiktligt i detta stycke. För en noggrannare beskrivning, finns föreslagna åtgärder nedtecknade i en databas där beskrivningar kan skrivas ut sträcka för sträcka för varje vattendrag, med tillhörande kartmaterial. Exempel på sådana ges i Bilaga II och III för Malmjärnsbäckens första fem sträckor. För i stort sett samtliga åtgärder gäller att dessa endast kan genomföras efter samråd med berörda, i synnerhet gäller detta vandringshinder. Framförallt gällande dammar måste i framtida vattendomar ansvarsfördelningen klargöras i fråga om underhåll, ansvar för ekonomisk skada, ansvar vid olyckor mm. Detta är dock inte något som vidare beskrivs i denna plan, utan något som kommer fastställas vid framtida förhandlingar. Fisktrappor Fisktrappor byggs av trä eller betong vid fördämningar för att fisken skall kunna få en fri vandringsväg förbi dessa. De finns i tre olika typer; bässängtrappor, denilrännor och slitsrännor. Dessa kan dessutom kombineras. Bassängtrappor är de vanligast förekommande och är en rad av bassänger, var och en placerad lite lägre än den föregående. Ibland finns även passager mellan bassängerna i deras understa delar, så kallade underströmsöppningar. Det finns även en mängd utformningar på överfallskanterna mellan bassängerna. Lutningen på bassängtrapporna bör ej överstiga -%. Det finns dock uppgifter på fungerade trappor med en lutning på 5%. Denilrännor är en typ av fisktrappor utan enskilda kamrar. De kallas också motströmstrappor. Principen med dessa är att fisken aldrig behöver hoppa eller simma genom kanaler. I kanalens väggar finns lameller som skapar mindre strömmar som går mot huvudströmmen. Dessa hjälper fisken på sin väg upp genom kanalen. Lutningen på dessa trappor är vanligtvis 5%. Slitsrännor kan sägas vara en kombination av de två ovanstående, där bassängerna avdelas med vertikala slitsar i olika former för att skapa strömförhållanden som skall hjälpa fisken upp genom rännan. Lutningen på dessa rännor ligger vanligtvis mellan 5 och 5 %. Nackdelen med fisktrappor i alla former är att de kräver tillsyn och skötsel, men fördelen är att de kan byggas inom en liten area. Omlöp Dessa utgörs av naturliknande utformade grävda kanaler runt vandringshindren. I kanalen behövs även viloplatser i form av bassänger. Lutningen på långa omlöp bör ej överstiga,5 %, men i kortare omlöp kan lutningar upp till 3 % användas. De bör även utformas så att åtminstone en del av dem alltid är vattenförande. Ett enkelt sätt att göra detta är att gräva ur dem i en dubbel trapetsoid form. Nackdelarna med omlöp är att de är komplicerade att utforma och kräver mer utrymme. För att förhindra erosion måste ofta omlöpens sidor stensättas. Fördelarna är att de kräver mindre tillsyn och underhåll än trappor samt att de utgör ett mycket mer naturligt inslag i miljön. Omlöp kan också användas som vandringsleder för andra mindre sim- och hoppstarka fiskarter, såväl som för andra vattenorganismer. I fiskevårdsplanen rekommenderas därför, att man i det fortsatta fiskevårdsarbetet i första hand söker åtgärda vandringshinder genom omlöp. Fiskramper Ett nytt sätt att åtgärda vandringshinder är att bygga om hela hindret till att vara passerbart för fisk. Detta sker genom att bygga upp en naturliknande fors med hjälp av betong och sten. Det finns ännu inget svenskt namn på åtgärden, men på engelska benämns den rocky ramp fishway. Den kallas här därför för Fiskramp. Då allt vatten rinner över hindret, får man inga problem med att fisken inte hittar ingångar osv. Dessutom är underhållet minimalt. Denna åtgärd kan även utföras med liten påverkan på exempelvis kulturmiljöhistoriska värden i anslutning till dammar. Nackdelen är att arbetet är omfattande och dyrt.. Fiskhissar och fiskslussar Fiskhissar och fiskslussar är anordningar som medger mer eller mindre passiv passage för uppströmsvandrande fisk. Skillnaden mellan de båda typerna är att slussarna i stort fungerar på samma sätt som fartygsslussar, medan fiskhissar aktivt transporterar fisken förbi hindret. Det 6
3 Fiskevårdsåtgärder finns många typer av fiskhissar, i olika utformningar. Nackdelarna är att de är både dyra och komplicerade att anlägga, kräver mycket underhåll och att effektiviteten är omtvistad. Fördelen är att de kräver liten plats (horisontellt räknat). Fiskspärrar och fiskledare Detta är anordningar för att förhindra att fiskar sugs in i kraftverksturbiner. De utgörs oftast av fingaller, men även andra typer av spärrar i form av bland annat flödesriktare finns. Spärrarna är dock utan verkan om ingen fri passage finns förbi turbinen, i form av exempelvis ett omlöp. Turbinbyte Turbinerna i kraftverk finns i olika former. I Sverige används främst Francis- och Kaplanturbiner. Francisturbiner har fasta skovelblad med från till till blad, beroende på fallhöjden. Dessa turbiner passar bäst i kraftverk med fallhöjder över 4 m. Eftersom skovelbladen sitter tätt, är dödligheten för fiskyngel hög; mellan 5 och 7 %. Kaplanturbiner är turbiner med rörliga blad. Ur effektivitetssynpunkt är dessa de bästa att använda vid fallhöjder understigande 3 m. Kaplanturbiner har oftast 4-8 blad, vilket gör att dödligheten för nedvandrande fiskyngel är mycket lägre, mellan och %. Bara genom att rätt sorts turbiner används i ett vattenkraftverk kan alltså den negativa påverkan på fisken minska betydligt. Biotopåterställning I stort består dessa åtgärder av att återföra utrensat material i fårorna och att åter göra torrlagda bifåror vattenförande för att återställa uppväxtområden och återskapa ståndplatser för fisk. Dessa arbeten kan ske för hand eller med maskin, beroende på vattendragets storlek och områdets framkomlighet. Lekgrusutläggning I rensade sträckor har ibland vattenhastigheten ökat så pass att lekgrus spolats bort. Efter att utrensat material återförts kan därför även nytt lekgrus behövas läggas ut. Detta kan även ske i sträckor där lekgrus inte förut funnits, bara strömförhållandena är de rätta. Det är dock förenat med vissa problem att få lekgruset att ligga kvar där det placerats ut, då det lätt spolas bort vid höga flöden. Med tiden brukar dock gruset hamna på lämpliga ställen i alla fall. Kantzoner och plantering av träd I de flesta fall där kantzoner och skuggning är dålig beror det på att de träd som stått närmast vattendraget huggits ner vid avverkning, men det förekommer även längs åker och ängsmarker. Längs de dåligt skuggade sträckor där vattendragen rinner genom kulturmarker rekommenderas plantering av träd. Vid planteringar rekommenderas att naturligt förekommande arter som al, asp och björk används. Med tanke på övriga naturvärden i ängs- och hagmarker är det dock inte önskvärt att träden står så tätt att det allt för negativt påverkar naturvärdena i dessa marker. Skuggningen är som viktigast i lek- och uppväxtbiotoper (ofta i vattendragens övre delar). Den utgör också skydd för yngel och mindre fiskar mot predatorer osv. Det är här bra om skuggningen blir så heltäckande som möjligt. Ängs- och hagmarker ligger dock ofta i vattendragens nedre, mera lugnflytande delar, som inte är lika viktiga som lek- eller uppväxtområde. Skuggningen här har sin största funktion i att kyla ner vattnet och förhindra igenväxning. Med tanke på övriga naturvärden i ängs- och hagmarker föreslås därför inte att man helt söker täcka vattendragets sidor med träd och buskar. Det blir då även svårtillgängligt för fiske. Målet i dessa sträckor är därför att ha så få träd längs vattendragen att det är fullt möjligt att fritt gå längs stranden, men att träden som finns är så stora att trädkronorna överlappar varandra och ger god skuggning av vattnet dvs. något liknande alléer längs med vattendragen, tillsammans med viss buskvegetation. Detta ger även ett småbrutet landskap med många övergångszoner - biotoper som i mycket saknas i dag och som har stort värde ur naturvårdande synpunkt. På ett fåtal sträckor där kantzonen är så tät att det är svårt att komma fram till vattendraget rekommenderas gallring. Anläggande av sedimentationsdammar Ofta är det så, att man lagt täckdiken eller diken så att de mynnar direkt i vattendraget. Man har sedan ofta dämt själva vattendraget för att få tillgång till vatten som skall bevattna åkrarna. Sedimentationsdammar löser både problemet med utläckage av näringsämnen och tillgång till vatten för bevattning. De näringsämnen som finns både som lösta vattnet i dammen och som 7
3 Fiskevårdsåtgärder sedimenterade i dammens botten, kan med hjälp av dammen återföras till åkermarkerna via bevattning eller rensning av dammen. Återställande av naturligt meandrande lopp Detta kan sägas vara en sammanslagning av allt som förut nämnts. Man söker med en kombination av åtgärder få ett vattendrag att återta ett mer naturligt lopp. Ofta krävs att man stensätter stränder där allt för mycket erosion annars sker. Om dock kantzonerna bara är breda nog, kan man låta vattendraget gräva sin egen fåra. Man kan även anlägga småvatten i form av sedimentationsdammar med översilning genom små våtmarker vid huvudfåran. Kantzoner kan planteras med träd och buskar. Sammantaget ger detta en mera variationsrik naturmiljö med flera små biotoper följande på varandra. Detta höjer diversiteten även avsett på omkringliggande natur, samtidigt som man får miljövinster i form av minskad närsaltsbelastning. Denna form av arbeten är omfattande och dyra och inte enbart inriktad på just fiskevård. De har dock genomförts med stor framgång ibland annat Danmark och i Höje å i Skåne. Stödutsättning, åter- och nyintroducering Återintroducering innebär utsättning av en fiskart i ett vattendrag där den tidigare funnits. Med stödutsättning menas att förstärka ett svagt bestånd av en befintlig fiskart. Med nyintroducering menas inplantering av en fiskart i ett vattendrag där den ej tidigare funnits. I stora delar av Hofors kommun har fiskbestånden sargats svårt av miljöförstöringen och det kommer i flera fall bli aktuellt med stödutsättningar och återintroduceringar, främst av öring och eventuellt även av harr. I fiskevårdsplanen rekommenderas att utsättningar i första hand görs av den fiskstam som redan finns i vattendraget. I de fall fiskarten som skall hjälpas på traven har försvunnit helt från ett område bör den vattenavståndsmässigt närmast kända fiskstammen användas. Antingen kan fiskyngel fångas och flyttas till det område där arten försvunnit eller så kan vuxna, lekmogna individer klämmas på rom som sedan sätts ut. Det anses att minst femtio till hundra föräldrafiskar behövs för att det genetiska materialet skall bli tillräckligt stort och inte ge risk för inavel. I sista hand kan odlad fisk från någon annan stam användas. För att den introducerade fisken skall bli så hårt präglad som möjligt på vattendraget rekommenderas utsättning av fisk i så tidigt utvecklingsstadium som möjligt. Antingen ögonpunktad rom eller matningsfärdigt yngel. Fiskeförbud, minimimått och maximimått I viktiga lek- och uppväxtmiljöer kan det vara nödvändigt att utfärda fiskeförbud under hela eller delar av året för att skydda bestånden. Minimimått bör fastslås för att ej beskatta fiskbestånden innan de hunnit leka åtminstone en gång. Även maximimått kan införas för att spara de största fiskarna (kallas i vissa sammanhang för troféfiskar). Detta gäller framförallt gädda en gädda över kilo kan vara värd sin vikt i guld i vissa sammanhang. Även så kallat specimenfiske efter troféfiskar är på kraftig frammarsch. Detta fiske bedrivs även efter så kallade vitfisk som sarv, braxen, mört, sutare och så vidare. Ett storvuxet bestånd av dessa arter är därför också värdefullt, vilket i framtiden kan motivera maximimått vid fiske även på dessa arter. Utfiskning av tusenbrödrabestånd Det kan ibland bli fallet, att man i sjöar får fiskbestånd som endast består av ett stort antal småfiskar, så kallade tusenbröder. Det är vanligast gällande abborre och röding. Detta beror på att fiskarna blivit så många att de konkurrerar för hårt med varandra om den mat som finns. Det blir då inte någon av fiskarna som blir stor nog att äta upp småfisk. Om man vill ha ett fiske som riktar in sig på färre, men större individer är då en bra åtgärd att fiska ut en del av beståndet. En annan åtgärd, om det gäller abborre, som kan ha bra effekt är att sätta ut gädda. Observera att detta inte bör ske i rödingsjöar. Gädda är en mycket svår predator på röding. Risvasar och lekgrund Både risvasar och lekgrund syftar till att skapa goda lekbiotoper. I det förstnämnda för abborre och i det senare fallet ofta för röding. Effekten av risvasar är omdebatterad och ej vidare undersökt, och ofta finns det gott om andra lekplatser i sjöar för abborre ändå. Nyttan med anlägga risvasar är tveksam. Sådana förslås därför inte i planen. Det finns emellertid inga hinder för att lägga risvasar i sjöar, om fiskerättsägare eller fiskevårdsområden anser detta vara önskvärt. Gällande lekgrund är problematiken att hitta goda platser för dessa. Lekgrund består av en blandning av lekgrus och sten och får inte sättas 8
3 Fiskevårdsåtgärder igen av finare material. Det är därför nödvändigt att hitta någon plats i sjön där vind, vågskvalp eller strömmar transporterar bort finare material. Elfisken Elfisken utförs för att försöka bestämma förekomst, storleksfördelning och täthet av fiskar i vattendrag. Elfiske kan även användas för att fiska ut exempelvis bäckröding eller gädda.. Elfisken får inte utföras utan tillstånd från både länsstyrelse och fiskerättsägare. Provfisken Provfisken utförs i syfte att underöka hur fiskbestånden ser i sjöar. Man använder då översiktsnät, där nätmaskornas storlekar är avpassade för att ge en god bild av fiskbeståndets sammansättning med avseende på förekommande fiskarter och storleksfördelning. För att få med även fiskarter som till stor del lever pelagialt (i den fria vattenmassan) eller vid ytan, som exempelvis siklöja) används pelagiala nät. Antalet nät bestäms efter sjöns areal och djupförhållanden. Det finns få förslag till att genomföra provfisken i planen, då man bör ta ställning till om provfisken bör genomföras först efter att berörda fiskevårdsområden fått läsa planen. Information till berörda En viktig del av det arbete som i framtiden kommer att bedrivas under fiskevården är att informera berörda, som jordbrukare, byalag och vattensamfälligheter, med flera. Den negativa påverkan som vattendragen utsatts för är sällan eller aldrig ett resultat av någon illvilja. Den nog viktigaste åtgärden av alla är därför att informera berörda personer, företag och föreningar i syfte att i samförstånd söka göra situationen bättre än vad den i dag är för vattendragen. 9
4 Åtgärder för fisketurism 4 Åtgärder för fisketurism Allmänt För att förbättra förutsättningarna för fisketurismen i kommunen föreslås även åtgärder som främjar detta. Förslagen består främst av lämpliga platser för att bygga vindskydd, eldstäder, bryggor och iläggningsplatser för båt. Ibland föreslås även att skyltning sker, vägbommar flyttas till platser närmare sjöar och vattendrag samt att parkeringsplatser anläggs. Kommunen har redan goda gädd- och abborrfiskevatten, där inga större fiskevårdande åtgärder behöver genomföras. Det finns dock behov av att förbättra tillgängligheten till ett antal av dessa vatten. Ett problem är stängsel, diken och ibland även boskap. Förslagna åtgärder angående dessa är spångar och stängselövergångar. Om så kan ske är det mycket önskvärt att stängsel dras tillbaka från kanterna vid vattendraget så pass att människor kan ta sig fram utanför stängslet.. Då detta emellertid rör pågående markanvändning och dessutom ofta är relativt omfattande arbeten finns detta ej föreslaget i planen mer än här, och då endast som ett önskemål. Fiskeservice Ett bra serviceutbud innefattar både information och sådant som praktiskt förenklar och förbättrar tillgängligheten vid vattendrag och sjöar som eldstäder, bryggor, båtar och guider. Även annan service, som logi, restauranger osv. faller inom begreppet. Information om fisket i kommunen bör samordnas mellan samtliga fiskevårdsområden vilket borgar för ett större utbud och högre kvalitet på utbudet. En gemensam broschyr bör därför tas fram för fisket i kommunen. I broschyren bör alla fiskevårdsområden och turismfiskeentreprenörer få presentera sig tillsammans med uppgifter om möjlighet till sjörespektive strömfiske, förekommande fiskarter och serviceutbud med mera. En databas tillgänglig via Internet har tagits fram i Länsstyrelsen Gävleborgs regi. Urvalsgrunderna för dessa förslag är naturmiljön, tillgänglighet, avsaknad av redan förekommande fritidshusbebyggelse och fiskemöjligheterna i vattendraget eller sjön. Det skall dock betonas att dessa endast är förslag till åtgärder och det är helt och hållet upp till mark- och fiskevattensägare att genomföra dessa. Att öppna vägar är inte en självklar åtgärd om vägarna är känsliga eller underhålls endast av privatpersoner eller vägföreningar. Likaledes är det tveksamt att öppna vägar som leder till sommarstugeområden och därigenom öka risken för inbrott. Försök att ta hänsyn till dessa saker har gjorts i planen. Det har dock inte varit görligt att ta reda på alla förhållanden angående vägar inom arbetet med fiskevårdsplanen.
5 Metodik 5 Metodik Inventeringsmetodiken som använts vid inventering av vattendrag och vandringshinder för fisk är tagen ur en metod som arbetats fram av Länsstyrelsen i Jönköpings län (se Länsstyrelsen Jönköping, Biotopkartering-vattendrag. Metodik för kartering av biotoper i och i anslutning för vattendrag. Meddelande :). Vid kartering av omgivningen och närmiljön har dock en något förenklad variant använts istället för den i ovan nämnda metod. Vissa saker rörande vattendraget har dessutom lagts till i metoden som använts i inventeringarna för fiskeplanen. Exempelvis sträckbeskrivning, förslag till åtgärder, tillgång på upplagd sten samt tillgänglighet för fiske och maskinåterställning (exempel på protokoll finns i bilaga I). Data har samlats in under inventeringar under och 3. Gällande klassning av hur bra en sträcka är för öring har utvärdering skett på tre sätt; en som lekområde, en som uppväxtområde och en som ståndplats. Alla sträckor har fått klassning i en fyrgradig skala, enligt: =Ej lämpligt, =Möjligt, ej bra, =Tämligen bra och 3= Bra - mycket bra. Utvärderingen har baserats på strömförhållanden, bottensubstrat, skuggning, vattenvegetation, förekomst av grövre död ved etc. Om samtliga dessa faktorer är tillräckligt bra i en sträcka har sträckan getts högsta klass (exempel för ett lekområde: Strömmande vatten, botten bestående av grus och småsten, som skuggas bra). Om någon av de faktorer som är viktiga för att sträckan skall anses vara av högsta klass saknas i allt för hög grad, har nedklassning skett till tämligen bra. Om sträckan saknar en ännu större del av de faktorer som utvärderingen sker på, anses den som Möjlig, men ej bra. Detta betyder i stort sett att man misstänker att något värde för öring kan finnas i sträckan, men att man ej har definitiva iakttagelser på det, exempelvis att vattnet är strömmande, men att skuggning saknas och man inte ser något lekgrus. På grund av detta bör främst sträckorna med högsta och näst högsta klass komma ifråga vid åtgärdande, medan övriga sträckor åtgärdas först i andra hand. Avläsning av diagram Vid diagrampresentation av strömförhållanden, bottensubstratens fördelning samt vattenvegetationens täckning visas data i form av längdviktade medelvärden. Detta innebär att längden för varje inventeringsträcka har tagits med i beräkningarna för att inte en kort sträcka med en viss klassning skall få samma utslag som en lång sträcka med samma klassning. De längdviktade medelvärdena återspeglar på så vis värkligheten på ett mer sanningsenligt sätt. Nackdelen är att inga faktiska värden fås utan endast ett medelvärde mellan och 3, där påvisar avsaknad, påvisar <5% förekomst, påvisar 5-5% förekomst och 3 motsvarar >5% förekomst. Värdena går inte att överföra till exakta procenttal, men de ger ändå en bild av hur saker och ting förhåller sig till varandra. I diagram för strömförhållanden visas även hur stor del av vattendragets längd som domineras av de olika strömförhållandena. Dessa mörkare grå staplar avläses mot den högra skalan i diagrammen. Detta har gjorts för att visa även de faktiska längderna ibland kan det vara så, att exempelvis inslagen av forsande vatten är stort, men att det aldrig blir dominerande. Skillnaden mellan Tämligen bra och Möjligt, men ej bra är därför på sätt och vis mycket större än mellan "Bra mycket bra och Tämligen bra, då man vid näst högsta klassning faktiskt har iakttagit att sträckan har goda förhållanden, men saknar någon faktor. En klassning av Möjlig, men ej bra betyder att bara misstänkta värden finns.
5
6 ARO:Gavleån Avrinningsområde 5 Gavleån 3
6. ARO:Gavleån Hoån 6. Hoån Koord: X: 6793/ Y: 55 Hoån Hyttbäcken Stavtjärnbäcken Getån Malmjärnsbäcken Sammanfattning Hoån är Hofors kommuns största vattendrag, och utgör fortsättningen av Lugneån, vilken behandlas separat i denna plan. Hoån har sin början efter Ovako Steels industriområde i Hofors och rinner via sjöarna Lill-Gösken, Stor-Gösken och Särstasjön till Ottnaren. Vattensystemet fortsätter sedan förbi Ältebosjön ut i Gavelhytteån. Även om arealen värdefulla områden är tillräckligt stor för att ån själv skulle kunna hålla en öringstam, ligger åns största värde inte i detta. Åns största värde ligger snarare i att utgöra vandringsväg till de biflöden och längre uppströms liggande vattendrag där förhållandena är bättre. För att hålla en öringstam i ån måste de vandringshinder som finns åtgärdas och lekgrus läggas ut på valda platser. Stora delar av ån är otillgänglig för fiske på grund av riklig vattenvegetation. För att förbättra tillgängligheten för fiske bör, där så behövs, kantzoner återplanteras med träd för att öka beskuggningen vid stränderna. Stigar med övergångar förbi de många stängslen kan anläggas längs med stränderna och där så är möjligt anslutas till närmaste väg. Vad gäller sjöar, anses Stor-Gösken, Ottnaren och Ältebosjön vara av störst värde för fisketurism. Lill-Gösken har allt för påverkade omgivningar för att utgöra en attraktiv fiskesjö. Särstasjön är mer värd som fågelsjö. I de tre förstnämnda sjöarna föreslås restriktioner för gösfiske, båtuthyrning och uppsättande av informationstavlor. Vid Särstasjön kan eventuellt ett fågeltorn byggas i närheten av de fornlämningar som finns sydost om sjön, samtidigt som informationstavlor sätts upp om både fågelliv och fornlämningarna. Förutsättningarna för att få en naturligt vandrande stam av insjööring från Ottnaren är dock i dagsläget små, främst på grund av Ottnarens näringsrikedom och dess rikliga vattenvegetation. Detta kan dock komma att förändras om närsaltsbelastningen minskar, vilket dock kommer att ta lång tid. Ett snabbare sätt att få ett bestånd av vandrande insjööring i Hoån och Lugneån är därför att åtgärda det vandringshinder som ligger vid Hammarby gamla sulfitfabrik i Gavelhytteån i Sandvikens kommun, vilket skulle möjliggöra vandring av fisk ändå från Storsjön. Allmän beskrivning Hoån har sin början efter kulverten under Hofors industriområde. I kulverten rinner även Värnabäcken och Lissjöbäcken ut i ån, tillsammans med den omledning av Lugneån som skett via Ankdammen. Uppströms byter ån namn till Lugneån, vilken här behandlas separat. Hoån är kommunens största vattendrag. Det rinner först genom Hofors södra delar, omgiven av tomtmarker. Längs med åns stränder finns dock här i allmänhet ett parti våtmarker, lövskog eller grönytor. Före inflödet i sjön Lill- Gösken rinner Lundertjärnsbäcken ut i ån från söder. Strax öster om detta finns ytterligare ett industriområde. Ett antal mindre bäckar rinner ut i Lill-Gösken. Mellan Lill- och Stor-Gösken rinner ån förbi Fagersta genom tomtmarker, dock även här oftast omgiven av lövskog i åns 4
6.. ARO:Gavleån Hoån omedelbara närhet. I Stor-Gösken rinner Stavtjärnbäcken ut, tillsammans med ett antal mindre bäckar. Vid Stor-Göskens utlopp har ån delats upp i två delfåror, där den norra går via Tjärnäs kraftverk. Denna fåra tar emot vatten från ett antal åkermarksdiken. Den södra fåran, i dagsläget mer eller mindre torrlagd, rinner innan sammanflödet med den norra fåran genom mestadels lövskog, kring sammanflödet ofta mycket svårframkomlig. Strax efter Bergbo vidtar åker- och ängsmarkerna kring Torsåker. Förutom ett stort antal diken rinner här Åstjärnsbäcken och Getån ut i Hoån. Ost om Torsåker flödar Hyttbäcken ut i ån. Strax efter sammanflödet rinner ån genom Särstasjöns våtmarker, innan jordbruksmarken återkommer. Kring ån finns här ofta våtmarker med bårder av högvuxen vass. Från söder rinner Malmjärnsbäcken ut i Hoån före den sänkta och numera igenväxta Hosjöns våtmarker. Efter Hosjön vidtar åter åker- och ängsmark, ibland avbruten av mindre partier skog och våtmarker före utflödet i Ottnaren. Hoån är tillsammans med Gammelstillaån Gavelhytteåns två största tillflöden, vilken sedan själv via Storsjön rinner ut i havet via Gavleån. Hoån är recipient för såväl Hofors och Torsåkers avloppsverk. Tillsammans med näringsläckage från de omgivande jordbruksmarkernas är närsaltbelastningen hög i Hoån. Dessutom är ån recipient för industrivatten från Ovako Steel, lakvatten från soptippar samt dagvatten från samhällena längs ån. Ett antal gamla slaggtippar finns kring både ån och dess tillflöden. Förhöjda halter av tungmetaller, bland annat krom och nickel, har konstaterats i ån. Halterna av fria tungmetaller är dock på väg ned. I sediment, både i ån och dess sjöar, är dock halterna mycket höga. Detta måste tas i hänsyn i det fall arbeten i vattendragen på något sätt kan misstänkas påverka sedimenten. Värdefulla naturområden vid Hoån och dess sjöar är lövskogen och en hassellund vid Tjärnäs, samt Särstasjön och Ottnaren som fågellokaler. Strömförhållanden Hoån faller på sin väg mellan Lill-Gösken och Ottnaren ca 43 m över ca km. Allra största delen av fallhöjden är utbyggd, vilket tillsammans med den från början ringa fallhöjden att strömförhållandena domineras av lugnflytande förhållanden. (Figur 6..). Längdviktat medelvärde 3,5 9, Lugnflyt ande Strömförhållanden,9 Längdviktat medel,4,9, Svagt St römmande st römmande, Forsande Längd med dominans 8 6 4 Längd med dominans (km Figur 6... Diagram över rådande strömförhållanden i Hoån. Data från inventeringar gjorda sommaren. De få och korta sträckor som under inventeringen klassats som strömmande ligger oftast strax nedströms dammar. I flera fall var dessutom vattenföringen i de naturliga fårorna mycket låg. Detta beror på otidsenliga vattendomar med låga minimitappningar, vilka bör omförhandlas. Det finns även problem med ojämn vattenföring på grund av hastig avrinning av dagvatten. Denna problematik kan avhjälpas med anläggande av bland annat utjämningsdammar i anslutning till ledningar och diken. Att beskriva detta i detalj blir dock ett allt för omfattande arbete i denna plan. Bottensubstrat Hoåns bottensubstrat (Figur 6..) består till stor del av findetritus, lera och sand. Sten och block finns i anslutning till dammarna och till viss del som uppstickande genom annat, finare substrat. Grus saknas nästan helt. Längdviktat medelvärde 3,8 G.detritus,5,4 F.detritus Bottenmaterial Lera,8 Sand, Grus,7 Sten, Block, Häll Figur 6... Diagram över bottensubstratens fördelning i Hoån. Data från inventeringar gjorda sommaren. 5
6.. ARO:Gavleån Hoån Större delen av vattendraget är att räkna som en slättlandså med substrat av sand och lera. Det är därför knappast meningsfullt att utföra biotopvård i form av återförande av material på andra sträckor än de liggande mellan Tjärnäs och väg 68, samt möjligen sträckan mellan Göskensjöarna. Övriga sträckor rinner genom jordbruksmark och har naturligt substrat av sand, lera eller findetritus. För att minska näringsbelastning och sedimenttransport vore det emellertid mycket önskvärt att anlägga sedimentationsdammar i anslutning till de många dikena rinnande från åkermarkerna. Skuggningsförhållanden Större delen av ån har dåliga skuggningsförhållanden (Figur 6..3). Detta beror delvis på åns storlek, men även på att de kantzoner som finns mot jordbruksmarkerna ofta saknar träd (Foto 6..). Därför rekommenderas dels att kantzonernas bredd ökas samt att de återplanteras med träd, där så är nödvändigt. Skuggningsförhållanden (längd i km), 6,5,8,7 % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur 6..3. Diagram över hur Hoån skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. Detta får ses som högt och återspeglar åns dåliga skuggningsförhållanden. De höga vassarna förhindrar dessutom fiske från land längs stora delar av ån. Detta är ytterligare en anledning till att både bredda och plantera kantzoner, där så är möjligt. Längdviktat medelvärde 3 Total täckning,9 Övervattensv Vattenvegetation,4 Flytbladsv,4 Uv hela blad,3 Uv fingren., Rosettväxter,3 Trådalger, Påväxtalger,3 Fontinalis, Kuddmossor Figur 6..4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Hoån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Öringbiotoper Större delen av Hoån är att betrakta som i stort sett utan värde som lekplatsbiotoper för öring (Figur 6..5). De enda sträckor som möjligen kan ha något värde är korta sträckor nedanför dammarna i Tjärnäs och Bergbo samt mellan Gösken-sjöarna. Även i dessa sträckor saknas dock grus i några större mängder. De är dessutom helt avsnörda för vandrande fisk genom ett flertal vandringshinder. Det finns för nuvarande små möjligheter för öring att leka i Hoån. Om detta skall vara möjligt behövs åtgärdande av vandringshinder samt lekgrusutläggningar i de ovan nämnda sträckorna, då främst i Hoåns södra fåra nedströms Tjärnäs-dammen, där bottnen i dagsläget nästan enbart består av slagg. Lekområde för öring (m ) 5 5 68 Foto 6... Typbild, kantzoner i stort sett utan beskuggning. Inventeringssträcka 47, -6-3. Vattenvegetation Hoåns vattenvegetation uppvisar stor förekomst av amfibiska växter och flytbladsväxter. Det längdviktade medelvärdet av samtliga typer av vattenvegetation hamnar på, (Figur 6..4). Ej lämpligt Tämligen bra 8 38 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6..5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Hoån. Data från inventeringar gjorda sommaren. 6
6.. ARO:Gavleån Hoån Vad gäller uppväxtområden är situationen något bättre (Figur 6..6). Högklassiga uppväxtområden finns nedanför dammen i Tjärnäs. Dessutom finns sträckor klassade som tämligen bra vid Bergbo, nedströms dammarna i Berg och mellan Gösken-sjöarna. Uppväxtområde för öring (m ) 7 9 33 Ej lämpligt Tämligen bra 9 8 99 5 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6..6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Hoån. Data från inventeringar gjorda sommaren. För ståndplatsbiotoper är siffrorna liknande de för uppväxtområden. Det är dessutom i stort sett samma sträckor som är intressanta (Figur 6..7) Ståndplatsområde för öring (m ) 9 4 6 5 9 45 8 Ej lämpligt Möjligt, men ej bra Tämligen bra Bra-mycket bra Figur 6..7. Diagram över fördelningen av lämpliga ståndplatsområden för öring i Hoån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Då andelen biotoper värdefulla för öring är så låg i Hoån, ligger åns största värde inte i att själv fungera som lek- eller uppväxtplats, även om arealerna är fullt tillräckliga för att hålla en öringstam i Hoån om vandringshindren som skiljer dem åt åtgärdas. Åns största värde är att fungera som vandringsväg från sjöar till de av Hoåns biflöden där förhållandena är bättre (t.ex. Hyttbäcken, Getån eller Malmjärnsbäcken) samt vidare uppströms till den del av ån som kallas för Lugneån. Förhållandena för öring i Ottnaren är dock i dagsläget inte bra, mest beroende på att sjön mottar stora mängder näring från både Hoån och Gammelstillaån. Innan dessa förhållanden förbättras måste möjligheterna att få en öringstam levande i Ottnaren betecknas som små. Om dock förhållandena i framtiden förbättras och samtliga åtgärder som föreslås i denna plan genomförs, är det möjligt att det från Ottnaren kan vandra öring ändå upp till Tolven norr om Hofors. Möjlighet finns även att öring skulle kunna vandra från Storsjön, om kraftverksdammen vid Hammarby gamla sulfitfabrik åtgärdas. Det teoretiska antalet av smolt producerade i Hoåns vattensystem per år efter utförda åtgärder är 6455 smolt/år. Detta gör det väl värt att försöka utföra åtgärder för att göra Hoån tillgänglig för vandrande fisk även för Sandvikens kommun. Fiskfauna Det finns idag ingen öring i Hoån, mer än möjligen enstaka individer som kan kommit från tillflödena Getån och Hyttbäcken. Även bäckröding, nedvandrad från Stavtjärnbäcken och Värnabäcken, kan finnas i vattendraget. Vid elfiske utfört under nedströms dammen i Tjärnäs fångades lake, mört och abborre. I övrigt finns säkerligen gott om gädda och vitfisk i ån. Med stor säkerhet finns även gös och ål från Ottnaren eller Gösken-sjöarna i vattendraget, vilket gör att fisketurismen i ån är väl värd att utveckla även i det fall den inte bedrivs huvudsakligen på öring. Om öring sätts ut någonstans i Hoåns vattensystem, bör fisk kommande från Getån och/eller Hyttbäcken användas, då dessa med troligen är rester av Hoåns naturliga bestånd av öring. Vandringshinder för fisk I Hoån finns sju vandringshinder. Samtliga är definitiva (Tabell 6..).. Viss tveksamhet råder dock gällande hinder 4, då det vid inventering var omöjligt att ta sig fram till detta Vandringshindren beskrivs mer detaljerat nedan, ordnade nedströms gående från Lill-Gösken mot Ottnaren. 7
6.. ARO:Gavleån Hoån Tabell 6... Vandringshinder i Hoån numrerade från Lill-Gösken gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 6733 596 Fagersta Trösklar+dammluckor Partiellt,7 9 675 5934 Fagersta Rest av kvarndamm Definitivt 9-3 3 679 5339 Tjärnäs Äldre stendamm Definitivt,5 3 4 67 53397 SO Tjärnäs Bäverdamm Definitivt,5 35-36 5 67 53488 Bergs kvarn Kraftverksdamm Definitivt 4 39-4 6 6777 5349 SV Berg Damm Definitivt 4-4 7 67446 545 N Tjärnäs Kraftverk, trätub Definitivt 66-67 Vandringshinder består av ett system av trösklar och dammluckor med underfall, liggande i Lill-Göskens utlopp. Det finns sammanlagt fyra dammar, varav tre endast är dammluckor och den fjärde är en damm med nedanförliggande tröskel (Foto 6..). Under senare tid har dammluckorna ständigt stått öppna i syfte att förhindra översvämningar. På grund av detta är de tre förstnämnda inte att räkna som vandringshinder för tillfället. Den sista dammen utgör dock fortfarande ett definitivt hinder på grund av tröskeln nedanför. Hela hindret räknas därför som partiellt. Hindret kan enkelt åtgärdas genom att alltid hålla de tre förstnämnda dammarna öppna och antingen hålla den sista stängd eller omforma tröskeln till passerbar genom att gjuta fast stockar över tröskeln. Det bör dock i en ny vattendom säkerställas att dammluckorna i de tre första dammarna alltid står öppna. Det finns även en gammal kanal norr om dammarna, i vilken numera inte flödar något vatten. Eventuellt kan dock dammen ha värde för kulturmiljö. Om detta är fallet, kan den istället varsamt omformas till passerbart genom att plana ur fallet en aning, medan stensättningarna omkring bevaras. Vandringshinder 3 utgörs av en äldre stendamm som leder vatten mot kraftverket norr om Tjärnäs. Vid inventeringstillfället skedde inget vattensläpp genom dammluckorna (Foto 6..3). Det vatten som då rann i Hoåns naturliga fåra kom från läckage genom dammen. Denna naturliga fåra är ett av mycket få partier av Hoån som har fina förutsättningar för öring. En ny vattendom där erforderlig minimitappning för att kunna hålla en öringstam bör därför upprättas. Medelvattenföringen ur Stor-Gösken har beräknats till,9 m 3 /s. Minimitappningen bör enligt litteratur ligga mellan och 3 % av denna, tillsammans med simulering av naturliga vattenståndsvariationer. Vad gäller passage förbi dammen själv, är utrymmet litet för att bygga ett omlöp. Möjligen kan detta göras på åns sydsida, men man kommer då i konflikt med kulturhistoriska värden. Om ett omlöp på grund av detta är omöjligt att bygga, rekommenderas att man istället bygger en fisktrappa. Denna trappa bör byggas längs med dammens norra sida för att inte skämma de kulturhistoriska värdena alltför mycket. Trappan bör dock vara av sådana dimensioner att den klarar av att ta emot hela vattenflödet. Detta för att undvika problematik med att leda upp fisk i den samma. Foto 6... Vandringshinder. Sjöregleringsdamm med underfall och tröskel, fallhöjd ca,7 m, -6-6. Vandringshinder är en rest av vad som troligen varit en kvarndamm. liggande strax nedströms vägen mellan Gösken-sjöarna. Dammen är nu en i flera steg uppbyggd brant fors med stensättningar i kanterna. Då dammen idag ej fyller någon funktion, bör den rivas ur. 8
6.. ARO:Gavleån Hoån mest på östra sidan. Omgivningen består dock av åkermark och närliggande tomtmarker. Om plats för ett omlöp på grund av detta inte finns bör en fisktrappa byggas. Foto 6..3. Vandringshinder 3. Äldre stendamm med nolltappning vid inventeringstillfället, -6-7. Vandringshinder 4 är en bäverdamm liggande ungefär halvvägs mellan Tjärnäs och Bergby. Det var under inventeringstillfället omöjligt att ta sig fram till själva dammen. Hindret har därför för säkerhets skull klassats som definitivt, även om det inte kunnat inspekterats närmare. Det vanliga är dock att det finns någon form av passage förbi bäverdammar, åtminstone under vandringstid. Innan några åtgärder vidtas måste därför dammen med hjälp av båt inspekteras närmare. Vandringshinder 5 är en betongdamm liggande strax uppströms vägen mot Torsåker. Den har förut använts som kvarndamm, men används numer till kraftutvinning, där merparten av vattnet går via en tub till en turbin. (Foto (Foto 6..4). Om ingen vattendom med erforderlig minimitappning finns, bör en sådan förhandlas fram. Plats finns för att bygga ett omlöp på dammens östra sida. Omlöpets mynning bör då ligga nära utsläppet från turbinen. I andra hand rekommenderas att man bygger en fisktrappa. Vandringshinder 7 utgörs av det kraftverk som ligger norr om Tjärnäs, vilket vandringshinder 3 leder vatten till. Till kraftverket leds vatten via en tub. Fallhöjden är svår att uppskatta, men ligger någonstans mellan fem och tio meter. Inga åtgärder förutom att söka få till stånd en ny vattendom som säkerställer flödet förbi vandringshinder 3 föreslås. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Tillgängligheten för fiske i Hoån är relativt god, i det fall man använder båt. Det är dock inte öring som mest intressant att bedriva fiske på, utan snarare gädda, gös eller specimenfiske efter någon vitfisk. För att förbättra tillgängligheten för fiske även från åns stränder rekommenderas att stigar dras längs med åns stränder i kantzonerna. Där så är möjligt bör stigar dras även upp till närmaste väg. Övergångar bör byggas vid de många stängsel som finns vid åkeroch ängsmarken. Man kommer då också förhoppningsvis tillrätta med problem med nedtrampade grödor på åkrarna. Då ån ofta överkorsas av vägar finns inget behov av flera övergångar, utom möjligen någonstans mellan Gustavsberg och Hosjön. En kanotled finns redan upprättad från Hofors ned till Ottnaren och vidare mot Ältebosjön och Gavelhytteån. Det krävs dock för nuvarande lyft vid åtminstone sex platser. Den södra fåran vid Tjärnäs är för nuvarande inte paddlingsbar på grund av det ringa vattenflödet. Sjöar i anslutning till vattendraget Foto 6..4. Vandringshinder 5. Betongdamm med trätub till turbin, fallhöjd ca 4 m. -6-7. Vandringshinder 6 är Bergs nedre kraftstation, med en damm liggande sydväst om Berg med en fallhöjd på ca två meter. Plats finns att gräva omlöp på båda sidorna kring dammen, dock Lill-Gösken Lill-Gösken ligger strax nedströms Hofors samhälle, där bland annat Ovako Steel ligger. Sjön har under lång tid varit recipient för både avloppsvatten, processvatten från industrin och dagvatten från Hofors. Dessutom rinner den bredvid soptippen rinnande Lundertjärnsbäcken ut i sjön. Detta har medfört hög belastning av såväl tungmetaller som närsalter. Höga tungmetallhalter kan ses i vattenmossa (ex. mg/kg TS för kadmium), men framförallt lagrat i sjöns sediment. De förbättringar man på senare tid gjort i reningsverk har medfört att vattenkvaliteten i Lill-Gösken har blivit bättre. 9
6.. ARO:Gavleån Hoån Sjön är dock fortfarande att anse som eutrof och har riklig vattenvegetation. Förekommande fiskarter i sjön är gädda, abborre och vitfisk. Omgivningen består av bebyggda områden utom vid sjöns östra strand. Längs södra stranden går vägen mellan Hofors och Torsåker, tidvis hårt trafikerad. Då omgivningarna är så pass påverkade är förutsättningarna för fisketurism relativt dåliga. Åtgärder för att göra sjön mera tillgänglig för fiske än vad den redan är rekommenderas därför ej. Stor-Gösken Stor-Gösken är nästa nedströms liggande sjö. Kring sjön ligger Fagersta, Långnäs och Råbacka. Från Lill-Gösken sker visst tillflöde av närsalter och tungmetaller. Jämfört med Lill- Gösken är dock halterna lägre (, mg/ kg TS för kadmium). Även Stor-Gösken är eutrof, men har något mindre riklig vattenvegetation än Lill- Gösken. Förekommande fiskarter i sjön är gös, gädda, abborre, lake, ål, sutare, ruda, stäm, björkna, siklöja och id. Gös och signalkräfta har inplanterats. Omgivningen utgörs delvis av tomtåker och ängsmark, men huvuddelen består av blandskog. På norra sidan av sjön ligger Långnäs golfbana. Udden belägen på norra stranden mellan Fagersta och Långnäs består delvis av utfyllnader med gammalt slaggmaterial från metallhantering. En iläggningsplats för båtar ligger här. Södra sidan av sjön är obebyggd, med ett antal äldre gruvhål. Vid sjön finns en brygga anpassad för rörelsehindrade. Fisket i Stor- Gösken är redan populärt, och kan utökas ytterligare genom exempelvis uthyrning av båtar. För att göra fisket mer attraktivt kan informationstavlor med exempelvis djupkartor sättas upp i anslutning till befintliga bryggor och båtplatser. För att fisket på gösbeståndet skall vara uthålligt och tåla ett långsiktigt sportfiskeuttag bör restriktioner fastställas. Fisket med handredskap bör vara fångstbegränsat med antal fiskar och minimimått. I syfte att ta reda på hur fiskebeståndet i sjön ser ut och från detta fastställa eventuella begränsningar rekommenderas att provfiske utförs i sjön. Särstasjön Särstasjön är en igenväxande, grund sjö belägen öster om Torsåker. Den omges av mycket svårframkomliga, vassbevuxna våtmarker. Fornminnen i form av gravhögar finns strax sydväst om sjön. Sjön är en viktig häckningsoch rastplats för fågellivet. Förekommande fiskarter i sjön är gädda, abborre, lake, ål, vitfisk och troligen också gös. Då sjön knappast har något större värde som fiskevatten och dessutom har stort värde för fågellivet, bör inga åtgärder för att gynna fisketurism vidtagas här. Möjligen kan ett fågeltorn byggas i närheten av gravhögarna. Informationstavlor för både gravhögarna och fågellivet kan då sättas upp för att öka det allmänna turistiska intresset i kommunen. Ottnaren Ottnaren är belägen på gränsen mellan Hofors och Sandvikens kommuner. Sjön omges till största delen av blandskog med inslag av åkeroch ängsmark, främst längs västra stranden. Rikligt med fritidshus finns längs sjöns stränder.. Ett gravfält finns nordväst om Valludden på sjöns östra sida. Sjön har varit belastad av miljögifter, men genom förbättrade reningsmetoder har vattenkvaliteten idag blivit bättre. Vattenvegetationen är riklig. Ottnaren är en rastplats av internationell betydelse för bland annat storskrake. Förekommande fiskarter i sjön är gös, abborre, gädda, lake, ål, sarv, björkna, braxen, mört, gers och löja. Gös har stödutsatts i sjön under lång tid, men har upphört, då gösbeståndet i sjön är stabilt och självreproducerande. Regnbåge har förut utsatts. Fisket i sjön är populärt och omfattande. Enligt Sandvikens fiskeplan bör nätfiskeförbudet gälla tiden /5 3/8. Sjön är emellertid svår att fiska i utan båt, då stränderna vanligtvis har breda vassbälten. Dessutom förhindrar den omfattande fritidshusbebyggelsen framkomligheten på land. Ett antal båtar för uthyrning finns i sjön. För att ytterligare öka attraktiviteten för fiske i sjön bör informationstavlor med uppgifter om fiskarter, djupkarta etc. sättas upp. Då kanotleden från Hofors går genom sjön, vore det möjligen även önskvärt att ha en rastplats med vindskydd, grillplats osv., kanske belägen på norra sidan av Hoåns utlopp eller norr om Sotaskär. Då Ottnaren är näringsrik, grumlig och vegetationsrik lämpar sig sjön föga för öring. Om man får ner närsaltsbelastningen från Hoån och Gammelstillaån kan dock förhållandena förbättras, även om detta skulle ta lång tid. Om emellertid vandringshinder liggande i Gavelhytteån, i Sandvikens kommun åtgärdas, blir vägen fri för fisk vandrande från Storsjön. Ältebosjön Ältebosjön skiljer sig från Ottnaren genom endast ett smalt sund. Kring sjön finns mestadels åker- och ängsmark med partier av lövskog. 3
6.. ARO:Gavleån Hoån Smala våtmarksområden finns i sjöns södra delar. Sjön är eutrof och har riklig vattenvegetation, vilken försvårar fiske från land. Förekommande fiskarter i sjön är gös, abborre, gädda, lake, ål. sarv, björkna, braxen, gers och löja. Fisket i sjön är omfattande och populärt, dock krävs båt. För att utöka fisketurismen kan därför båtar hyras ut i Ältebosjön, såväl som i Ottnaren. Samma restriktioner som för Stor- Gösken föreslås. Enligt Sandvikens fiskeplan bör nätfiskeförbudet gälla tiden /5 3/8 Tamsen Tamsen är en liten avlångt formad sjö, som ligger väster om Ältebosjön. Dess omgiving består av blandskog på västra sidan och åker och ängsmark på östra. En liten bäck rinner från sjöns östra sida mot Ältebosjön. I sjön finns gädda och abborre. Något större intresse för fiske i sjön finns inte enligt kommunens inventeringar. Inga åtgärder föreslås. Sammanställning av åtgärdsförslag Hoån har för nuvarande endast vissa värden som öringvatten. Dess största värde är som vandringsled för fisk till lek- och uppväxtbiotoper längre upp i systemet och i tillrinnande vattendrag. De högst prioriterade åtgärderna i vattendraget bör därför vara att åtgärda de vandringshinder som finns i ån, samt att förhandla fram nya vattendomar. Vad gäller biotopvårdande åtgärder i form av återförande av utrensat material är större delen av ån från början ej möjlig att åtgärda. De undantag som finns är kortare sträckor nedströms dammarna i Tjärnäs och Berg samt mellan Gösken-sjöarna. Längs med åker- och ängsmarkerna rekommenderas dock återplantering av träd för att både öka åns beskuggning och minska närsaltsbelastningen. I anslutning till de många åkerdikena kan sedimentationsdammar byggas. Sammantaget gör detta även att biotoprikedomen ökar, även räknat över hela det till ån gränsande landskapet. Den i framtiden ökande beskuggningen skulle också göra ån mera tillgänglig för fiske från land. För att ytterligare öka tillgängligheten rekommenderas att om möjligt lägga en stig längs med åns stränder, tillsammans med övergångar över de många stängsel som finns vid åker- och ängsmarkerna. Där så är möjligt kan stigen anslutas till närmaste väg. Man kommer då också förhoppningsvis tillrätta med problem med nedtrampade grödor etc. De sjöar i anslutning till vattendraget som bedöms ha värde för fisketurism är Stor-Gösken, Ottnaren och Ältebosjön. Särstasjön har stora värden som fågelsjö, medan omgivningarna kring Lill-Gösken bedöms vara så påverkade av industri och annan bebyggelse att sjön är av ringa intresse som fiskesjö. Uthyrning av båtar och uppsättande av informationstavlor rekommenderas för de tre förstnämnda sjöarna. För att fisket i dessa skall vara uthålligt på lång sikt, förslås restriktioner i form av antal fiskar/dag, minimimått och nätfiskeförbud under vissa tider av året. Då Särstasjön är en intressant fågelsjö och dessutom har fornminnen i närheten, föreslås att ett fågeltorn byggs i närheten av de gravhögar som finns sydost om sjön och att informationstavlor för båda sakerna sätts upp. Ottnaren och Ältebosjön har i dagsläget små förutsättningar att hysa en till Hoån och Lugneån uppvandrande stam av öring. Om dock närsaltsbelastingen minskar, kan förhållandena för öring förbättras. Detta kommer emellertid att ta lång tid. Ett snabbare sätt att få en stam av insjööring som vandrar upp i Hoån Lugneån, är att åtgärda det vandringshinder som ligger vid Hammarby gamla sulfitfabrik och som dessutom har tillstånd till nolltappning. 3
6. ARO: Gavleån Lugneån 6. Lugneån Koord: X: 6793 / Y: 55 Trätub Värnabäcken Sammanfattning Lugneån rinner från sjön Tolven via Hammardammen. Efter Hammardammen går ån genom två fåror, där den ena går via Ankdammen och Svandammen eller Smeddammen till processvatten för Ovako Steel. Det ligger även en kraftstation under jord i denna fåra. Den andra fåran av ån är mer eller mindre torrlagd, den så kallade Tjohalia. Efter konserthuset är ån till stora delar kulverterad genom Ovako Steels industriområde. Större delen av åns vattenföring går via Dammfallets kraftstation, men en viss del har under senare tid släppts via den naturliga fåran. Ån är till stora delar orensad, vilket får betecknas som unikt. Ett antal bäverdammar dämmer dock upp ån på ett flertal ställen, vilket bör åtgärdas. Troligen saknas större förekomster av lekgrus i ån, vilket kan läggas ut på valda sträckor. I fåran gående mot industriområdet efter Hammardammen kan material återföras. Skuggningsförhållandena är dåliga, mest beroende på en kraftledningsgata. Vid framtida röjningar under kraftledningen bör större hänsyn tas till vegetation stående just vid vattendragets kantzoner. I Lugneån finns stora arealer högklassiga uppväxtoch lekområden. Närheten till Hofors gör att Lugneån kan få stora värden som fiskevatten. För detta krävs dock att öringbeståndet i ån stärks genom utsättningar av öring från Hyttbäcken och/eller Getån. Bäverdammarna bör inspekteras närmare för att utröna om de möjligen kan vara passerbara under våroch höstflöden. I det fall ingen passage är möjlig även under denna tid, rekommenderas att man antingen skjuter av eller flyttar bävrarna i Lugneån till ett för fiskevården mindre värdefullt vattendrag. Vidare bör nya vattendomar fastställas där en minimitappning till den naturliga fåran, tillsammans med simulering av högflöden, säkerställs. I framtiden kan vandringshinder i den nedströms liggande Hoån åtgärdas för att insjööring från Gösken-sjöarna, Ottnaren eller Storsjön i framtiden skall kunna vandra upp i Lugneån. För detta krävs dock att förhållandena förbättras för öring i sjöarna. I det fall öring skall vandra från Storsjön krävs att man åtgärdar även det vandringshinder som ligger vid Hammarby i Sandvikens kommun.. Ett annat alternativ är få en nedströms vandrande öringstam från Tolven. Ett omlöp kring dammen vid Robertsholm är då nödvändigt. Detta rekommenderas dock inte, då risk för hybridisering mellan den främmande stammen och den framtida eventuella naturliga stammen då föreligger. För att förbättra tillgängligheten för fiske i ån bör en stig snitslas från de redan befintliga väster om Hammardammen, som ansluter till stigen under kraftledningen. De spångar som finns i anslutning till denna stig bör underhållas. Om alla åtgärder som föreslås angående Lugneån och Hoån utförs, finns möjlighet att ha ett attraktivt öringfiske kring herrgården, det vill säga nästan mitt i Hofors. 3
6. ARO: Gavleån Lugneån Allmän beskrivning Lugneån är namnet på den del av Hoån som rinner mellan sjöarna Tolven och Hammardammen.. Omgivningarna består till största delen av löv- blandskog. Våtmarker har dock bildats kring bäverdammar i åns övre del. Smala våtmarker omger ån sträckvis även i de nedre delarna. Två mindre tillflöden från Lillflyet och Bönhusmyren finns i åns nedre del. Ån överkorsas på flera ställen av en kraftledning där avverkning av träd sker fortlöpande. Ån är en bit efter sin början i Tolven uppdämd och merparten av åns vattenflöde går via en trätub ner till Dammfallets kraftstation strax norr om Hammardammen. Under senare tid har dock en del vatten (ca 5 %) släppts till den naturliga fåran. Efter Hammardammen har ån letts ut i två fåror. Den ena rinner i en till början utsprängd fåra mot Ovako Steels industriområde, där den till slut blir helt kulverterad. Den andra går ner till den så kallade Ankdammen, vidare till Svandammen eller Smeddammen, varifrån det går en kulvert som ansluter till den gående under industriområdet. Vattnet som rinner genom denna fåra används både som processvatten av Ovako Steel och som källa för kraftutvinning. Strömförhållanden Lugneåns fallhöjd är ca 3 m över 3,4 km. Strömförhållandena är trots den stora fallhöjden lugnflytande i mer än hälften av sin sträckning (Figur 6..). Detta beror på att ån på flera ställen är uppdämd av ett antal bäverdammar., samt på dammar och omledningar inne i Hofors. Bäverdammarna ligger i åns övre delar. Övriga sträckor domineras av strömmande biotoper med inslag av svagt strömmande och forsande partier. Längdviktat medelvärde 3, Lugnflyt ande Strömförhållanden,4, Svagt strömmande Längdviktat medel,, Strömmande,5, Forsande Längd med dominans 4 Längd med dominans (km Figur 6... Diagram över rådande strömförhållanden i Lugneån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bottensubstrat Fördelningen mellan de olika fraktionerna bottensubstrat i Lugneån uppvisar påverkan från uppdämning av bäverdammarna. Sedimentation av findetritus och lera har skett i dessa områden. Då träd har dött och fällts av bävrarna finns även gott om grovdetritus i form av grenar osv. i ån (Figur 6..). Stor osäkerhet råder dock om hur bottnen ser ut i de uppdämda sträckorna, då det under inventering var omöjligt att undersöka substratet på grund av omgivande våtmarker. Grövre minerogena fraktioner ligger säkerligen under de sediment som bildats under den tid ån varit dämd. Viss risk för sedimenttransport finns om bäverdammarna rivs, vilket kan påverka vattenkvaliteten i Hammardammen som är vattentäkt för Hofors samhälle. Man bör därför med hjälp av dykinventering undersöka mäktigheten av ackumulerat material innan rivning sker. Sannolikt kommer dock de sediment som transporteras bort vid utrivning av bäverdammarna hamna i det lugnflytande parti som ligger norr om Bönhusmyren (Foto 6..). 33
6. ARO: Gavleån Lugneån Längdviktat medelvärde 3,8 G.detritus,5,4 F.detritus Bottenmaterial Lera,8 Sand, Grus,7 Sten, Block, Häll Figur 6... Diagram över bottensubstratens fördelning i Lugneån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Skuggningsförhållanden (längd i km),5,,7, % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur 6..3. Diagram över hur Lugneån skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. Vattenvegetation Lugneåns vattenvegetation uppvisar stor förekomst av amfibiska växter och flytbladsväxter. Det längdviktade medelvärdet av samtliga typer av vattenvegetation hamnar på, (Figur 6..4). Detta får ses som högt och återspeglar både åns dåliga skuggningsförhållanden och påverkan från bäverdammarna. 3, Vattenvegetation,,,,3 Foto 6... Typbild av det lugnflytande partiet norr om Bönhusmyren. Inventeringssträcka, -6-3. Där ån ej är uppdämd, består bottnen mestadels av block, sten och sand. Inga större förekomster av grus påträffades under inventeringarna. Sådana kan dock finnas längre ut i fåran, vilket likaledes kan undersökas med hjälp av dykinventeringar. Det som får betecknas som unikt är att ån knappast alls har blivit utsatt för rensning, frånsett små sträckor väst om kraftledningen och den utsprängda fåra som rinner mot industriområdet. På båda ställena bör block och sten återföras. Skuggningsförhållanden,6 km av åns totala sträckning av 3,4 km har skuggning som ej överstiger 5 % (Figur 6..3). Detta beror delvis på åns storlek, men också till stor del på den kraftledning som överkorsar ån på flera ställen, samt omgivande våtmarker. Vid framtida röjningar under kraftledningen bör större hänsyn tas just till vegetation stående vid åns stränder. Möjligen kan detta ske genom att bara såga av topparna av träden (framförallt gällande al), medan grenar som sträcker sig ut över vattendraget lämnas kvar.,, Total täckning Övervattensv Flytbladsv,7 Uv hela blad,4 Uv fingren., Rosettväxter,4,4 Trådalger Påväxtalger,7,7 Fontinalis Kuddmossor Figur 6..4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Lugneån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Öringbiotoper Lugneån har inga partier som klassats som högvärdiga lekplatsbiotoper för öring (Figur 6..5). Detta beror till största delen på att förekomsterna av lekgrus har skattats som små. Ett av de områden som möjligen kan ha någon större förekomst av lekgrus ligger dessutom uppströms bäverdammarna (Foto 6..). För att göra dessa områden helt tillgängliga för vandrande fisk krävs utrivning av bäverdammarna och förmodligen även avskjutning av bäver. Om inte utrivning och avskjutning genomförs, kan det vara motiverat att placera ut lekgrus, förslagsvis då i sträckorna liggande väster om kraftledningen. Det är relativt enkelt att via kraftledningsgatan ta sig till större delen av ån även med maskiner Man behöver då heller ej avverka någon skog. 34
6. ARO: Gavleån Lugneån Lekområde för öring (m ) 5 Uppväxtområde för öring (m ) 9 5 3 5 Ej lämpligt Tämligen bra 45 55 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6..5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Lugneån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Ej lämpligt Tämligen bra 45 55 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6..6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Lugneån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Det finns även stora arealer högklassiga ståndplatsbiotoper i Lugneån (Figur 6..7). De bästa ligger nedströms dammen vid Robertsholm, väster om kraftledningen och strax före åns utlopp i Hammardammen. I det fall material återförs och vattenföring säkerställs i fåran rinnande mot industriområdet i denna kan även denna bli en högklassig ståndplatsbiotop. Ståndplatsområde för öring (m ) Foto 6... Typbild från ett av Lugneåns värdefullaste lek- och uppväxtområden, strax nedströms dammen vid Robertsholm. Inventeringssträcka 4, -6-3. Det finns stora arealer högklassiga uppväxtområden i Lugneån (Figur 6..6). I stort sett samtliga sträckor där ån ej är lugnflytande har värden som uppväxtlokaler för öring, även den vid inventeringstillfället nästan torrlagda sträckan mellan Hammardammen och Ovako Steels industriområde (lokalt namn Tjohalia). Det är därför önskvärt att inte släppa mera vatten än nödvändigt via Svandammen och dess efterföljande kulvertering utan istället leda det via den först nämnda fåran, även om denna till stor del är kulverterad. En ny vattendom där det regleras att en tillräcklig mängd vatten släpps fritt via Tjohalia och kulverten vore därför mycket önskvärd. 4 4 3 5 6 55 43 85 Ej lämpligt Möjligt, men ej bra Tämligen bra Bra-mycket bra Figur 6..7. Diagram över fördelningen av lämpliga ståndplatsområden för öring i Lugneån. Data från inventeringar gjorda sommaren. I det fall man vill ha större öring i Lugneån, är det nödvändigt att åtgärda den nedströms liggande Hoån för att skapa fri vandringsväg från Ottnaren eller åtminstone från Gösken-sjöarna. Fiskfauna Det finns idag ett mycket svagt bestånd av öring i Lugneån. Vid elfiske utfört under nedströms dammen vid Robertsholm fångades två öringar, båda med en längd av mellan 5 och 3 cm. Ån elfiskades även strax uppströms utloppet i Hammardammen. Ingen öring fångades dock här, även om denna sträcka är ett mycket fint uppväxt- och ståndplatsområde. Förutom öring fångades gädda, mört, abborre, stensimpa och lake under elfiskena. Att notera är att inga mindre öringar fångades, vilket tyder på att reproduktionen är låg i Lugneån. Detta beror 35
6. ARO: Gavleån Lugneån främst på att något större vattenflöde inte släppts via Lugneåns naturliga fåra förrän på senare tid och att åns bästa lekområde är avspärrat på grund av bäverdammarna. Öringbeståndet bör förstärkas genom utsättningar av rom och yngel. För detta bör fisk kommande från Hyttbäcken och Getån användas, då dessa med stor säkerhet är rester av Lugne- och Hoåns naturliga stam. Den är dessutom storvuxen för att vara endast strömlevande. I framtiden kan sedan nedströms liggande vandringshinder åtgärdas för att skapa förbindelse mellan Lugneån, Hoån och vidare nedströms mot Ottnaren, Ältebosjön och Storsjön. Det är även möjligt att skapa ett bestånd av insjööring som vandrar nedströms från Tolven. Detta kan dock innebära risk för hybridisering mellan Hoåns naturliga öringstam och den inplanterade stammen. Detta rekommenderas därför inte. Ett alternativ kan vara att även plantera ut harr. Fiskeförbud bör råda i delar av ån, åtminstone för delar av året i de värdefulla kvill-liknande partierna nedströms dammen i Robertsholm. Vandringshinder för fisk I Lugneån finns elva vandringshinder (Tabell 6..). Viss tveksamhet råder dock gällande hinder 4, då det vid inventering var omöjligt att ta sig fram till detta. Vandringshindren beskrivs mer detaljerat nedan, ordnade nedströms gående från Tolven mot kulvertens utlopp i Hoån. Tabell 6... Vandringshinder i Lugneån, numrerade från Tolven gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 67699 5498 V Hofors station Betongdamm Definitivt 3 3-4 6768 557 V Hofors station Betongdamm, inlopp till trätub Definitivt 3 3-5 3 67678 55 SO Ulriksfors Bäverdamm Definitivt,7 5-6 4 6767 5476 Kraftledningen Bäverdamm Definitivt,5 6-7 5 6766 5467 V kraftledningen Bäverdamm Partiellt, 7-8 6 67536 5656 Hammardammens utlopp Betongdamm med underfall Definitivt 6 7 67479 567 Ankdammens utlopp Kulvert Definitivt,5 6-7 8 67538 5638 Hammardammens utlopp till Damm, sten och Tjohalia betong Definitivt 3 7 9 6757 5686 Tjohalia, konserthuset. Dammrest Definitivt 7 67497 5699 Ovako Steels industriområde Damm med gallergrind Partiellt 7 67465 576 Ovako Steels industriområde Kulvert under industriområde Partiellt 5 7 Vandringshinder är en betongdamm där den vattenmängd som går till Lugneåns naturliga fåra regleras (Foto 6..3). Den reglerar även nivån i sjön Tolven. Dess fallhöjd är ca 3 m. På senare tid har en del av Lugneåns vattenföring släppts via denna damm, vilket så småningom kommer att få mycket positiva effekter både för åns fiskoch övrigt vattenliv. En ny vattendom som säkerställer ett minimiflöde även i framtiden bör därför förhandlas fram. Plats finns för att bygga ett omlöp framförallt på västra sidan av dammen. Öring levande i Tolven får då tillgång till Lugneån. För detta krävs dock ett nedströmsvandrande bestånd, vilket för nuvarande troligen inte finns i sjön. Det rekommenderas dock inte att man sätter ut en sådan främmande stam, då risk för hybridisering med en framtida naturlig stam i Lugneån finns. Hindret bör på grund av denna risk inte åtgärdas, om inte den främmande stam som för närvarande finns i Tolven ersätts med den naturliga. Foto 6..3. Vandringshinder, betongdammen vid Lugneåns naturliga fåras början. Fallhöjd ca 3 m, - 6-6. 36
6. ARO: Gavleån Lugneån Vandringshinder är den damm som reglerar hur mycket vatten som skall rinna via trätuben till Dammfallets kraftverk. Då trätuben i sig utgör ett definitivt vandringshinder är det meningslöst att utföra åtgärder vid denna. För att förhindra att fisk går upp i fåran mot kraftverket kan det emellertid vara motiverat att spärra av denna, förslagsvis med ett galler av samma typ som finns vid kraftverk. Vandringshinder 3 är en stor bäverdamm som troligen utgör ett definitivt vandringshinder. Viss tveksamhet råder dock om detta, då det vid inventeringstillfället var omöjligt att undersöka hela bäverdammens längd. Före några mera drastiska åtgärder tas, bör därför dammen inspekteras mera noggrant. Möjligen finns fri passage förbi denna på något ställe, eftersom två öringar fångades vid elfiske uppströms dammen. Dammen orsakar dock även att strömmande, potentiella öringbiotoper för tillfället är helt lugnflytande. Det är dock inte någon längre sträcka det gäller (ca m). Därför är det möjligen inte nödvändigt att riva dammen med efterföljande flytt eller avskjutning av bäver, så länge som fri passage är säkerställd åtminstone vid lekvandringstid. Om dammen skall rivas, måste detta ske under den tid bävern ej har ungar beroende av en boplats. Alldeles nedströms dammen finns ett kort strömmande parti som visar hur ån hade sett ut utan bäverdammen. Vandringshinder 4 är ytterligare en bäverdamm liggande i anslutning till en spång gående under kraftledningen. Denna damm bör rivas ut helt, då den dämmer upp en mycket större del av ån än den uppströms liggande. Uppströms denna damm har en våtmark börjat bildas längs med ån. Även om det i naturvärdesinventeringar nämns att Hofors kommun är fattig på våtmarker, får det anses att kommunen är ännu fattigare på fritt strömmande vatten, och bäverdammen därför bör rivas. Vandringshinder 5 är en tredje bäverdamm som ligger ca 5 m nedströms förra vandringshindret.. Dammen är ganska liten och är för tillfället säkerligen passerbar vid högvatten. Då den emellertid även dämmer upp en del av ån och risk finns för att bävern bygger på dammen så att den till slut blir ett definitivt hinder, bör den rivas ut. Angående samtliga hinder skapade av bäver i Lugneån, bör man i första hand försöka se till att passage finns för fisk genom att riva dem. Man får sedan inspektera att sådan fortfarande finns minst en gång om året. Samtidigt kan viss jakt på bäver ske för att se till att inte bäverstammen blir allt för stor. Om dessa åtgärder inte räcker till för att hålla Lugneån passerbar för fisk åtminstone delårsvis, finns inget annat att göra än att skjuta av all bäver och riva samtliga dammar i Lugneån. Motiveringarna för detta är att Lugneån är ett vattendrag med stor potential för öring och fiske på denna; att det är unikt att ån till allra största delen är helt opåverkad av rensning; samt att den är ett av kommunens mycket få fritt strömmande vattendrag. Om dessutom den nedströms liggande Hoån åtgärdas på det sätt som beskrivs i planen, ökar värdet ytterligare av att ha fri passage genom hela Lugneån. Foto 6..4. Vandringshinder 5. Mindre bäverdamm, fallhöjd ca, m. -6-7. Vandringshinder 6 ligger vid Hammardammens utlopp och är en betongdamm med underfall. Denna reglerar vattenflödet via den fåra som går mot Svandammen. Då det ligger ett vandringshinder nedströms som ej är meningsfullt att åtgärda, föreslås inga åtgärder för detta hinder mer än att man istället för att släppa allt vatten i denna fåra även har viss vattenföring i den andra fåran, lokalt kallad Tjohalia. Vandringshinder 7 ligger vid Svandammens utlopp och reglerar hur mycket vatten som släpps till industriella processer och kraftverk inom Ovako Steels område. Till slut rinner detta vatten ut i den kulvert som ansluter till den större gående under industriområdet. Denna, mindre kulverts utlopp i huvudkulverten är satt ca, 5 m över nedanförliggande vattenyta (Foto 6..5). Att försöka göra passagen kulverten Smeddammen passerbar skulle bli mycket dyrt och nyttan tveksam. Det finns dessutom ett bättre alternativ. Därför föreslås inga åtgärder. 37
6. ARO: Gavleån Lugneån Foto 6..5. Vandringshinder 7. Ankdammens kulverts utlopp i huvudkulverten, fallhöjd ca,5 m. 3-8-3. Vandringshinder 8 är den damm som reglerar vattenflödet till Tjohalia (Foto 6..6). Fallhöjden från vattenyta till vattenyta är ca 3 meter. Vid inventeringstillfället släpptes inget vatten via dammen. Det är ont om utrymme för att gräva ett omlöp då dammen ligger omgiven av ett mindre parkområde med en del byggnader. Ett alternativ är att endast fastställa en minimitappning via den i dagsläget torrlagda fåran (Foto 6..7) utan att skapa fri vandringsväg. Man får då en framtida möjlighet att ha en i Tjohalia uppvandrande öring från nedströms liggande vatten, men tappar samtidigt möjligheten för såväl vidare uppvandring mot Lugneåns mycket fina partier som möjligheten för en nedströmsvandrande stam. Ett mycket bra alternativ är att bygga en naturliknande tröskel upp till Hammardammens nivå, med ständigt rinnande vatten, en så kallad fiskramp. Detta är dock en omfattande och dyr åtgärd. Föreslagen åtgärd är därför att först undersöka om en fiskramp möjligen kan byggas, och i det fall detta inte är görligt i första hand gräva ett omlöp, och i andra bygga en fisktrappa genom vilken all vattenföring förbi hindret släpps. Foto 6..7. Torrfåran nedströms vandringshinder 8, det så kallade Tjohalia. 3-8-3. Vandringshinder 9 är en damm liggande vid det gamla konserthuset. Den är i mycket dålig kondition (Foto 6..8) och vatten läcker kring och igenom dammen. Omkring dammen ligger rester av en äldre damm, en rest av en hytta från 6-talet. Den här beskrivna består dock i dag mest av betong. Då dammen är i så pass dåligt skick vore det bästa att riva ur den helt. De lämningar som finns kvar omkring denna märker ändå ut var den gamla hyttdammen fanns. Stor hänsyn till att inte skada lämningarna måste tas vid ett åtgärdande. Foto 6..8. Vandringshinder 9. Dammresten vid konserthuset, fallhöjd ca m. 3-8-3. Foto 6..6. Vandringshinder 8. Stendamm med underfall. Fallhöjd ca 3 m. 3-8-3. Vandringshinder är en gallergrind med dammluckor (Foto 6..9) som förut använts för reglering av hur mycket vatten som flödat från Tjohalia in mot industriområdet och den kulvert som går under detta. Den ligger exakt där stängslet mot industriområdet ligger. Då gallret tjänar som stopp för skräp som kan sätta igen kulverten längre nedströms, bör gallret vara kvar. Om man dock i framtiden får en vandrande stam upp mot Tjohalia från nedströms liggande sjöar bör dock avståndet mellan ribborna i gallret utökas. 38
6. ARO: Gavleån Lugneån Foto 6..9. Vandringshinder. Damm vid gränsen mot industriområdet. 3-8-3. Vandringshinder är kulverten under Ovako Steels industriområde. Den inventerades under 3. Den består av en nyare del av betong, och en äldre, byggd av sten. Bottnen består genomgående av hårt packad lera. Det var dock under inventering omöjligt att ta sig upp i den äldre delen på grund av rester av gångvägar och annan metallskrot. Det finns dock inga vandringshinder i själva huvudkulverten upp till denna del. Då fallhöjden mellan den del av kulverten som man kunde ta sig igenom och den del som ej var möjlig att ta sig igenom är så liten, finns det med stor säkerhet inga vandringshinder heller här, så länge ett tillräcklig stort vattenflöde finns. Kulverten är därför att anse som ett partiellt vandringshinder. I dagsläget släpps dock huvuddelen av vattnet via Ankdammen och dess efterföljande kulvert, vilken ej är passerbar. Det krävs därför inga åtgärder angående huvudkulverten mer än att man säkerställer tillräckligt vattenflöde via den naturliga fåran. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Lugneån har genom sin närhet till Hofors täthet mycket stora förutsättningar för fritidsfiske. Från Hammardammens norra del finns ett otal stigar upptrampade en bit västerut på vattendragets södra sida. Det finns här förutsättningar för att ytterligare öka framkomligheten så pass att även rörelsehindrade kan fiska i ån. Det som då behövs är att anlägga spångar och kastbryggor på valda ställen längs med ån som är framkomliga även för rullstol. Detta skulle skapa ett fiske i strömmande vatten anpassat för alla, vilket är mycket ovanligt. Stigarna upphör emellertid innan kraftledningen nås, och sträckan anpassad för rörelsehindrade kan därför i ett första skede möjligen avslutas här. Under kraftledningen finns dock en stig, som förmodligen används vid röjning. Det finns även ett antal spångar där stigen korsar ån Många av dessa är dock i mycket dålig kondition och vissa är till och med farliga att gå på. De bör därför underhållas. Vidare bör en stig snitslas från de redan befintliga stigarna, gående från Hammardammen, som ansluter till stigen under kraftledningen. Längre upp i vattendraget bör även en spång läggas över vattendraget till dess västra sida före kraftledningens nordligaste överkorsning. En stig kan även snitslas längs med östra sidan, vilken bör anslutas till den mindre väg som går till trätubens början. Om fiskeförbud skall gälla för sträckan nedströms dammen i Robertsholm skall tavlor där detta anges sättas upp. I det fall större delen av åns vattenföring leds via fåran gående mot och under industriområdet och de i fiskeplanen föreslagna åtgärderna angående Hoån utförs, kan man i denna i framtiden få ett attraktivt fiske efter insjööring nästan mitt i centrala Hofors. För detta krävs dock att man förbättrar förhållandena för öring i Gösken-sjöarna och Ottnaren, vilket kommer att ta lång tid. Ett bestånd av ett till Lugneån vandrande bestånd av insjööring är möjligt att få till stånd även i det fall man inte åtgärdar Hoån, men då krävs istället att man skapar fri passage för ett nedströmsvandrande öringbestånd från Tolven eller ännu längre uppströms liggande sjöar. Sjöar i anslutning till vattendraget Hammardammen Hammardammen är en artificiellt skapad mindre sjö liggande i Hofors norra delar. Sjön är vattentäkt för Hofors samhälle. Omgivningarna består av tomtmarker på sjöns sydöstra sida och i övrigt mestadels blandskog. En slinga är dragen längs med sjöns västra strand, där även Gästrikeleden går. Tillgängligheten för fiske är redan mycket god, och inga ytterligare åtgärder för att befrämja detta är aktuella. Det har förut varit föreslaget att sätta ut karp i Hammardammen. Inga utsättningar gjordes dock, med hänvisning till att sjön är Hofors vattentäkt och att risk fanns för grumling av vattnet.. Det finns dock olika arter av karp. Gräskarp (Ctenopharyngodon idella) lever av vattenvegetation. Detta medför att näring bunden i vegetationen kommer ut i det fria vattnet, vilket medför risk för algblomningar. Sådan bör inte sättas ut, även om de ökade närsaltshalterna detta skulle medföra i Hammardammen knappast innebär risk för algblomning då närsaltsnivåerna i Hammardammen är låga. Spegelkarp (Cyprinus carpio) lever av bottendjur, maskar, insekter och till viss del av växter, liknande vår egen braxen. Braxen finns redan i sjön. Utplantering av karp skulle då 39
6. ARO: Gavleån Lugneån endast troligen medföra en minskad stam braxen i sjön, inte ökad grumling av vattnet. Om intresse för utsättningar av spegelkarp i Hammardammen fortfarande finns, bör därför en sådan godkännas. Sammanställning av åtgärdsförslag Lugneån har stora förutsättningar att bli ett attraktivt fiskevatten, i första hand för ett rent strömlevande öringbestånd. En vattendom där en minimitappning för vatten i den naturliga fåran säkerställs bör förhandlas fram. Om de åtgärder som beskrivs i planen angående Hoån genomförs, har Lugneån förutsättningar att i framtiden bli en lek- och uppväxtplats för öring uppvandrad från Gösken-sjöarna, Ottnaren och Ältebosjön. För detta krävs emellertid att förhållandena för öring i dessa sjöar förbättras, vilket kommer att ta lång tid. Eventuellt kan dock vandringshindret liggande vid Hammarby i Sandvikens kommun åtgärdas (se kap 6. Hoån). Det skulle då finnas möjlighet att fiska insjööring såväl i själva Lugneån som i den fåra som leder till kulverten under Ovako Steels industriområde. Det finns även möjlighet att Lugneån skulle kunna utgöra lek- och uppväxtplats för nedströmsvandrande öring från Tolven. Det rekommenderas dock inte att man varken söker få en sådan eller åtgärdar hindret i Tolvens utlopp på grund av risk för hybridisering, om man inte ersätter den främmande öringstammen i Tolven med Hoåns stam. För närvarande bör man i Lugneån rikta in sig på att få ett strömlevande bestånd av öring från Getån eller Hyttbäcken, för att i framtiden åtgärda nedströms liggande vandringshinder. Större delen av Lugneån är i stort sett opåverkad av rensning. Återförande av utrensat material bör dock ske i den nedströms Hammardammen liggande torrfåran. Ån är dock troligen fattig på lekgrus, vilket kan läggas ut på valda sträckor. Detta bör dock göras först efter en närmare inventering av lekgrusförekomster med hjälp av dykinventering genomförts. Skuggningsförhållandena i ån är dåliga, men ej åtgärdbara, då detta beror på dels en kraftledningsgata, dels på naturliga förhållanden. Ån är i sitt övre lopp avsnörd av ett flertal bäverdammar. Dessa bör kontrolleras närmare för att undersöka om fri passage möjligen kan finnas vid högre vattenflöden. I det fall ingen fri passage finns, rekommenderas flytt eller avskjutning av bäver och rivning av samtliga dammar. För att förbättra tillgängligheten för fiske bör de stigar som går längs med södra stranden västerut från Hammardammen anslutas till stigen under kraftledningen. De spångar som överkorsar ån på ett flertal ställen under kraftledningen bör underhållas. Det kvill-liknande område som ligger nedströms dammen vid Robertsholm bör undantas från fiske genom fiskeförbud. 4
6.3 ARO: Gavleån Malmjärnsbäcken 6.3 Malmjärnsbäcken Koord: X:67947 / Y:548 Sammanfattning Malmjärnsbäcken har stora förutsättningar att bli en bra lek- och uppväxtplats för öring. Goda förhållanden råder gällande nästan samtliga faktorer. Strömförhållandena domineras av strömmande vatten, bottensubstratet är till största delen grövre minerogent material, skuggningen är i allmänhet tillfredsställande och vattenvegetationen relativt sparsam. Bäcken är dock kraftigt fragmenterad av ett antal dammar, dammrester och dåligt satta vägtrummor. Det får anses som högt prioriterat i fiskevårdsarbetet i Hofors kommun att göra Malmjärnsbäcken tillgänglig för vandrande fisk, då relativt begränsade åtgärder krävs för att genomföra detta. Rekommenderade åtgärder är att först åtgärda vandringshinder och sedan återföra utrensat material. När detta genomförts, kan rom och yngel från Hyttbäcken och/eller Getån sättas ut i bäcken. Då bäckens största värde emellertid inte ligger i att vara ett fiskevatten, rekommenderas att fiskeförbud införs minst delårsvis. Malmjärn har mycket goda förutsättningar för fisketurism. För att förbättra fiskemöjligheterna i sjön kan båtar hyras ut i anslutning till badplatsen i sjöns norra ände. Allmän beskrivning Malmjärnsbäcken rinner från Malmjärn för att rinna ut i Hoån strax väster om den före detta sjön Hosjön, ca,4 km från Hoåns utlopp i Ottnaren. Vid dess början på Malmjärns norra sida ligger ett fritidshusområde. Bäcken rinner sedan över en tallskogsbevuxen grusås. Flera äldre dammrester blockerar här bäcken. Efter vägen mellan Torsåker och Gammelstilla är bäcken likaså dämd på ett flertal ställen, bland annat vid Hohyttans sågverk, där bäcken ett kort parti är kulverterad Efter sågverket rinner bäcken i sitt nedre lopp genom åker- och ängsmark. Strömförhållanden Malmjärnsbäcken faller 34 m över ca km. Strömförhållandena domineras av svagt strömmande till strömmande vatten. Lugnflytande partier finns där bäcken dämts och inslag av forsande vatten finns ofta i anslutning till dammarna (Figur 6.3.). 4
6.3 ARO: Gavleån Malmjärnsbäcken Längdviktat medelvärde 3,,,,,9,6 Lugnflyt ande Strömförhållanden, Längdviktat medel,4,6, Svagt Strömmande st römmande,3 Forsande Längd med dominans Längd med dominans (km Figur 6.3.. Diagram över rådande strömförhållanden i Malmjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bottensubstrat Malmjärnsbäckens bottensubstrat domineras stort av grövre minerogena fraktioner av sandstorlek och över (Figur 6.3.). Findetritus finns sedimenterat i uppdämda sträckor och lera finns i bäckens nedersta delar. Även ett visst inslag av grovdetritus i form av nedfallna grenar osv. finns i bäcken. Längdviktat medelvärde 3,4 G.detritus,7 F.detritus Bottenmaterial,6 Lera,6,6 Sand Grus,8 Sten Block Häll Figur 6.3.. Diagram över bottensubstratens fördelning i Malmjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bäcken uppvisar spår av rensning i nästan hela sitt lopp. Då bäcken emellertid är liten och det upplagda materialet inte heller är av några större dimensioner, kan detta lätt åtgärdas med handkraft. skuggningen kommer från tallskog, är det vid framtida avverkningar mycket viktigt att man lämnar breda kantzoner kring bäcken, minst - 3 m. Skuggningsförhållanden (längd i km),5,,4 % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur 6.3.3. Diagram över hur Malmjärnsbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. Vattenvegetation Då skuggningsförhållandena är bra och bäcken i huvudsak har ett strömmande lopp över grövre minerogent substrat är vegetationen mycket sparsam i bäckens övre lopp. Där bäcken dämts finns dock rikligt med amfibisk vegetation och flytbladsväxter (Figur 6.3.4). Längdviktat medelvärde 3,6 Total täckning,9 Övervattensv Vattenvegetation,5 Flytbladsv Uv hela blad, Uv fingren. Rosettväxter, Trådalger,4,4 Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur 6.3.4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Malmjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Öringbiotoper För att vara ett mindre vattendrag har Malmjärnsbäcken stora arealer högklassiga lekområden. Över m är att räkna som i stort sett perfekta lekområden, medan ytterligare över m har bra förhållanden (Figur 6.3.5). Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena i Malmjärnsbäcken är genomgående bra (Figur 6.3.3). Även där bäcken rinner genom jordbruksmark finns åtminstone någon grad av skuggning. Ingen sträcka saknar skuggning helt. Då emellertid större delen av 4
6.3 ARO: Gavleån Malmjärnsbäcken Lekområde för öring (m ) 95 5 66 Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.3.5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Malmjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Det finns även gott om goda uppväxtbiotoper i Malmjärnsbäcken (Figur 6.3.6). Över 6 m är redan att anse som perfekta. Ytterligare över 5 m kan bli perfekta i det fall åtgärder i form av återförande av material genomförs. Uppväxtområde för öring (m ) 55 555 665 5 6 Ej lämpligt Möjligt, men ej bra Tämligen bra Bra-mycket bra Figur 6.3.6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Malmjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Foto 6.3.. Typbild från Malmjärnsbäckens övre del, en mycket fin lek- och uppväxtbiotop. Inventeringssträcka 7, -6-8 Vad gäller ståndplatsbiotoper, är vattendraget för litet för att utgöra någon bättre miljö för större öring. Närheten till Ottnaren gör att större öring istället i framtiden kan vandra ner till antingen Ottnaren eller ännu längre nedströms till Storsjön. Något diagram redovisas därför ej. Fiskfauna I dag finns troligen ingen öring i Malmjärnsbäcken trots de goda förhållandena. I elfisken utförda under fångades gädda och bäcknejonöga. Muntliga uppgifter finns dock om att öring både fångats och setts i bäcken. All fisk som finns i bäcken är nedvandrad från Malmjärn. Om de vandringshinder som spärrar tillgängligheten från Hoån åtgärdas, kan rom och yngel från Getån och Hyttbäcken sättas ut i Malmjärnsbäcken. Se dock kap 6. Hoån angående problematiken för öring uppvandrad från Ottnaren och Storsjön. Vandringshinder för fisk I Malmjärnsbäcken finns nio vandringshinder (Tabell 6.3.). Vandringshindren beskrivs mer detaljerat nedan, ordnade nedströms gående från Malmjärn mot Hoån. Tabell 6.3.. Vandringshinder i Malmjärnsbäcken, numrerade från Malmjärn gående nedströms mot Hoån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 67749 54 Malmjärns utlopp Trädamm Definitivt 678 546 Skogsväg norr om Malmjärn Vägtrumma Partiellt, 3-4 3 67843 5443 S Hohyttan Dammrest, sten Partiellt, 5-6 4 67858 5453 S Hohyttan Dammrest, sten Definitivt,6 6-7 5 67869 5453 S Hohyttan Dammrest, sten Definitivt 7-8 6 67895 5476 Hohyttan Damm vid sågverk Definitivt,5-7 6794 547 Hohyttan Damm, trä Definitivt - 8 679 547 Hohyttan Vägtrumma Passerbart -3 9 6799 5473 Hohyttan Vägtrumma Definitivt,3 3-4 43
6.3 ARO: Gavleån Malmjärnsbäcken Vandringshinder är en mindre trädamm som håller nivån i Malmjärn (Foto 6.3.). Funktionen är dock tveksam, då nivåskillnaden mellan sjöns vattenyta och bäckens vattenyta inte är mer än några centimeter. Den bör därför rivas ur och ersättas av en gjuten tröskel passerbar för fisk. Vandringshinder 4 är ytterligare en rest av en damm, som dessutom satts igen av grenar och annan grovdetritus (Foto 6.3.4). Dess fallhöjd är ca,6 meter. Dammen har troligen inga värden för kulturmiljön, då inga ytterligare lämningar finns i anslutning till denna. Den bör därför rivas, planas ur och blocken från dammen kan eventuellt spridas i fåran runt omkring. Detta kräver emellertid hjälp av maskin, då blocken är relativt stora. Foto 6.3.. Vandringshinder. Mindre damm av trä i Malmjärns utlopp. Inventeringssträcka, 3-8- 8. Vandringshinder är en vägtrumma som ligger vid den skogsväg som går västerut från den väg som förbinder fritidshusområdet vid Malmjärn med Hohyttan. Trumman är något för högt satt och bör sänkas. Vandringshinder 3 är en nästan helt raserad äldre damm. På dess högra sida sett nerifrån har vattnet brutit igenom och skapat ett litet fall med en fallhöjd på ca, meter (Foto 6.3.3). Detta anses utgöra ett minst partiellt vandringshinder, och bör därför planas ut ytterligare samtidigt som det breddas. Det räcker med att flytta ett par block, men man får dock ta stor hänsyn till att inte i övrigt påverka de omkringliggande ruinerna. Foto 6.3.4. Vandringshinder 4. Dammrest, igensatt med grenar och annan grovdetritus. Fallhöjd ca,6 m. Inventeringssträcka 6, -6-8. Vandringshinder 5 är likaledes en dammrest. I anslutning till denna finns emellertid stensättningar (Foto 6.3.5). Detta medför att intresse för kulturmiljön kan finnas. Fallhöjden räknat över hela dammresten är ca m. Det finns möjlighet att omforma fåran till passerbar genom att plana ur de fall som finns, men i det fall detta inte låter sig göras på grund av kulturmiljöintresse kan ett litet omlöp istället grävas på bäckens västra sida, där träd håller på att förstöra dammen. Foto 6.3.3. Vandringshinder 3. Dammrest där vattnet brutit igenom. Fallhöjd ca, m. Inventeringssträcka 5, -6-8. Foto 6.3.5. Vandringshinder 5. Dammrest med omkringliggande stensättningar. Fallhöjd ca m. -6-8. 44
6.3 ARO: Gavleån Malmjärnsbäcken Vandringshinder 6 utgörs av Hohyttans sågverk. Bäcken har här letts genom en dammlucka in i en ca 5 meter lång kulvert. Kulverten går in i sågverket, där troligen ytterligare ett vandringshinder ligger. Det var emellertid inte vid inventeringstillfället möjligt att undersöka detta. Hindret är dock att räkna som definitivt, fallhöjden mellan den uppströms liggande dammen och utloppet från sågverket uppskattats till ca meter. Ett omlöp där en del av vattnet leds runt sågverket bör byggas och ny vattendom där vattenföringen i detta fastställs bör upprättas. Vandringshinder 7 är en damm liggande strax nedströms utsläppet från sågverket. Den används möjligen som bevattningsdamm. Utloppet från dammen utgörs av ett luckförsett ca meter högt fall (Foto 6.3.6). Det är här lätt att bygga en fisktrappa och dessutom sköta underhållet av denna, då fallet ligger i anslutning till en väg. I annat fall rekommenderas att man även här bygger ett omlöp. Utrymmet för ett sådant är dock dåligt. Foto 6.3.7. Vandringshinder 9. Vägtrumma, för högt satt.. Fallhöjd ca,3 m. Inventeringssträcka 3, - 6-8. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Malmjärnsbäckens värde ligger inte mest i att vara ett fiskevatten, utan istället i att utgöra ett lek- och uppväxtområde för fisk antingen uppvandrad via Hoån från nedströms liggande sjöar eller nedvandrad från Malmjärn. Därför rekommenderas i det fall man utför de åtgärder som nämns här att man även utfärdar fiskeförbud för bäcken, åtminstone delårsvis. Sjöar i anslutning till vattendraget Foto 6.3.6. Vandringshinder 7. Fall vid luckförsedd damm. Fallhöjd ca m. Inventeringssträcka, - 6-8. Vandringshinder 8 är en vägtrumma liggande under den väg som går vid vandringshinder 7. Den anses som passerbar och några åtgärder är därför inte nödvändiga. Vandringshinder 9 är ytterligare en vägtrumma. Den är dock för högt satt och har en fallhöjd av ca,3 meter i sitt utlopp (Foto 6.3.7). Fallet tillsammans med trumman utgör ett definitivt vandringshinder. Den bör därför sänkas. Malmjärn Malmjärn är en relativt stor sjö liggande sydost om Torsåker. Dess omgivning består mestadels av tallskog 6 mindre tillflöden finns, dock har inget av dessa något värde som biotop för öring. Troligen sker även grundvattenutflöden i sjön. Sjöns stränder utgörs i allmänhet av sand, grus, sten och block. Vattenvegetationen är sparsam, och vattnet är relativt klart. Sjön är oligotrof och anges som känslig för försurning. Malmjärn är Torsåkers vattentäkt. Ett stort antal fritidshus ligger kring sjön. Vägar finns kring nästan hela sjön, de på västra sidan är dock spärrade av en vägbom.. Vid sjöns norra sida i anslutning till fritidshusområdet finns en välbesökt badplats tillsammans med båtplatser och bryggor. Tillgängligheten för fiske från land är god kring hela sjön. De långgrunda förhållandena gör dock att fisket från land är svårt. Malmjärns fiskevårdsområde har planerat att sätta ut fisk i sjön, men har under provfisken kommit fram till att det i sjön finns ett mycket bra bestånd storvuxen abborre. Man har därför kommit fram till att utsättningar av put-and-take-fisk ej skall genomföras. Förutom abborre finns gädda, vitfisk, lake, siklöja och ål. Utsättningar av gös har skett i sjön, men har troligen lyckats dåligt då gös trivs bättre i grumliga, näringsrika vatten. Om Malmjärnsbäcken görs tillgänglig finns dock 45
6.3 ARO: Gavleån Malmjärnsbäcken möjligheten att öring kommande från Hoån skulle kunna vandra upp i sjön. För att göra fiske i hela sjön mera tillgängligt rekommenderas uthyrning av båtar i anslutning till badplatsen i sjöns norra ände. Sammanställning av åtgärdsförslag Malmjärnsbäcken har redan stora förutsättningar för att utgöra ett lek- och uppväxtområde för öring. Nästan hela bäcken är emellertid stängd för vandrande fisk genom ett stort antal vandringshinder. Det rekommenderas därför att man först och främst åtgärdar dessa. Sedan kan utrensat material återföras till fåran, där sådant finns upplagt. Öringrom och yngel från Hyttbäcken och Getån kan sedan sättas ut i bäcken. Vid framtida avverkningar bör breda (-3 meter) kantzoner lämnas kring bäcken. Då bäcken vid utförda åtgärder får stort värde som lek- och uppväxtområde, rekommenderas att man inför fiskeförbud, åtminstone delårsvis. För att göra Malmjärn mer attraktiv som fiskesjö rekommenderas uthyrning av båtar i anslutning till den badplats som ligger i norra delen av sjön. 46
6.4 ARO: Gavleån Hyttbäcken 6.4 Hyttbäcken Koord: X:6779 / Y:56 Sammanfattning I Hyttbäcken finns en rest av Hoåns gamla öringstam. Då denna kan utgöra ett värdefullt avelsmaterial för framtida utsättningar av fisk i Hoåns vattensystem är åtgärder i Hyttbäcken av hög prioritet. Vattendraget rinner i sin övre del genom skogsmarker, medan åker- och ängsmark dominerar omgivningen i dess nedre delar. Hyttbäcken har till stor del lugnflytande förhållanden, avbrutna av mer snabbt strömmande partier mellan Vibyhyttan och väg 68 samt kring Vivägen vid Ersbäck.. De mer strömmande biotoper som finns ligger ofta i anslutning till vandringshinder. Bottensubstraten består till större delen av lera vid jordbruksmarkerna. Rensning och uträtning har förekommit i stort sett hela bäckens längd. Material kan återföras, där sådant ligger i närheten av fåran. Dessutom bör sedimentationsdammar anläggas där diken från åkermark rinner direkt ut i vattendraget. Skuggningen är ofta dålig, ibland saknas skuggning helt. Breddning och återplantering av kantzoner bör ske. De lekbiotoper som finns är små och fragmenterade. Lekgrusutläggningar kan därför komma ifråga. Arealerna för värdefulla uppväxtplatser är något större, men likaledes fragmenterade. I Hyttbäcken finns idag tolv vandringshinder, varav sex är definitiva. Det som är mest angeläget att åtgärda är det längst nedströms liggande, söder om Vivägen. Minst tre av de övriga vandringshindren har dock höga kulturmiljövärden, och stor hänsyn till detta måste tas vid åtgärdande. Ett åtgärdande av hindren vid Vibyhyttan gör dock inte några sträckor med goda förhållanden för öring i Hyttbäcken själv tillgängliga. Emellertid öppnar man då för vidare vandring upp mot Sälgsjön och dess tillrinnande bäckar. Hyttbäcken kan ha värde som fiskevatten, dock ej för nuvarande främst efter öring, eftersom öringstammen för närvarande är liten. Bäckens nedre delar kan dock utgöra ett intressant gäddfiskevatten. Det rekommenderas därför att stigar dras längs med stränderna i vattendragets kantzoner, där även övergångar över diken och stängsel bör byggas. I anslutning till där vägar korsar vattendraget kan mindre parkeringsplatser anläggas, där även informationstavlor sätts upp. Sälgsjön är angiven som en sjö med relativt stort värde för fiske. Det rekommenderas därför att en parkeringsplats anläggs vid sjön. Det vore även önskvärt att båtuthyrning sker i sjön. I det fall åtgärder utförs i Sälgsjöns tillrinnande vattendrag ökas fiskevärdet ytterligare. 47
6.4 ARO: Gavleån Hyttbäcken Allmän beskrivning Hyttbäcken rinner från Sälgsjön vid Barkhyttan för att rinna ut i Hoån strax uppströms Särstasjön vid Torsåker. På sin väg mot Hoån, mottar Hyttbäcken vatten från ett antal diken, mest från åker- och ängsmark. Till en början består omgivningarna av bland-, tall- och lövskog. Vid Vibyhyttan vidtar åker- och ängsmarker på östra sidan, medan det på den västra finns bland- eller lövskog. I Vibyhyttan finns ett antal dammar och andra vandringshinder. Efter väg 68 rinner Hyttbäcken under ca km genom enbart åkermark. Vid Särstaholm ligger ett kortare parti lövskog. Efter vägen nordost ur Torsåker (Vivägen) återkommer åker- och ängsmarkerna, vilka varar hela vägen ner till utloppet. I Hyttbäcken vid Vibyhyttan har forsärla häckat oregelbundet under ett antal år. Här finns även det enda i Gästrikland funna beståndet av vippstarr (Carex paniculata). Hänsyn till dessa värden måste tas vid utförandet av åtgärder i vattendraget. Strömförhållanden Hyttbäcken faller ca 5 meter över ca 5 km. Större delen av Hyttbäcken består av lugnflytande förhållanden. I dessa lugnflytande områden finns dock ofta inslag av mer strömmande vatten, även om de sällan blir dominerande (Figur 6.4.). Sträckor dominerade av svagt strömmande eller strömmande vatten finns emellertid kring Vibyhyttan, väg 68 och Vivägen. Längdviktat medelvärde 3, 3, Lugnflyt ande Strömförhållanden,,6 Svagt strömmande Längdviktat medel,9, Strömmande, Forsande Längd med dominans 4 3 Längd med dominans (km Figur 6.4.. Diagram över rådande strömförhållanden i Hyttbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bottensubstrat Bottensubstratens fördelning är i Hyttbäcken relativt jämn, med grus, sten och block i dess mera strömmande partier och med mestadels lera vid åker- och ängsmarkerna. Längdviktat medelvärde 3,9,9 G.detritus F.detritus Bottenmaterial,7 Lera,9 Sand,4 Grus,, Sten Block Häll Figur 6.4.. Diagram över bottensubstratens fördelning i Hyttbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bäcken har antingen rensats, rätats ut eller grävts om i stort sett hela sitt lopp. Upplagt material i större mängd i anslutning till fåran finns framförallt i sträckorna uppströms Vibyhyttan och kring Vivägen. Mindre mängder utrensat material finns längs sträckorna mellan de ovan nämnda platserna. Då dessa sträckor är relativt lättillgängliga även för maskin, bör utrensat material återföras med hjälp av maskin. I de omgrävda och rätade sträckor som rinner genom åker- och ängsmarkerna nedströms den damm som ligger söder om Vivägen består substratet av mestadels lera och/eller findetritus. Inget grövre material finns heller vid sidorna. Inga biotopvårdande åtgärder i form av att lägga block eller sten i fåra är därför aktuella här. I det fall kantzonerna breddas och återplanteras kan dock möjligen i framtiden muddring ske i de mest igenväxta sträckorna. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena i Hyttbäcken är bra uppströms Vibyhyttan. Nedströms Vibyhyttan ligger dock åker- och ängsmarker. Där är skuggningsförhållandena mycket sämre, på grund av dåliga kantzoner (Figur 6.4.3). Ibland saknas kantzoner helt (Foto 6.4.). Det förordas därför att kantzonerna breddas där så behövs och återplantering av träd sker där sådana saknas. Om kantzonerna blir så breda att ån kan börja meandra naturligt kan dessutom utrensat material i form av block återföras till fåran för att detta skall ske. 48
6.4 ARO: Gavleån Hyttbäcken Skuggningsförhållanden (längd i km),7,6,8,9 % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur 6.4.3. Diagram över hur Hyttbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. Öringbiotoper Lekbiotoperna i Hyttbäcken är relativt små och utspridda (Figur 6.4.5). På grund av omfattande rensning har de lekområden som från början fanns troligen förlorat det lekgrus som fanns där. Det har sedan spolats ner i lugnflytande sträckor och överlagrats med finare sediment. Den enda sträcka som klassats som bra-mycket bra ligger strax nedströms nordöstra vägen ur Torsåker. Partier som klassats som tämligen bra eller möjligt, men ej bra finns vid Vibyhyttan, nedströms väg 68 och vid Ersbäck. För att förbättra öringens lekmöjligheter i Hyttbäcken rekommenderas därför utläggningar av lekgrus i dessa sträckor. Lekområde för öring (m ) 6 55 8 Foto 6.4.. Typbild, sträcka i stort sett utan kantzoner. Inventeringssträcka, -6-9 Vattenvegetation Det längdviktade medelvärdet för Hyttbäckens vattenvegetation hamnar på,, vilket är högt (Figur 6.4.4). Vegetationen består mestadels av amfibiska eller övervattenslevande växter, vilket beror på den dåliga skuggningen i Hyttbäckens nedre delar och troligen även på hög belastning av näringsämnen från de omgivande jordbruksmarkerna. Detta är ytterligare en anledning till att kantzonerna bör utökas. Där diken rinner ut direkt i ån från jordbruksmarkerna bör sedimentationsdammar med översilning anläggas. Ej lämpligt Tämligen bra 99 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.4.5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Hyttbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Angående uppväxtområden för öring är situationen något bättre. Över 5 m har klassats som bra-mycket bra till tämligen bra. Ytterligare över 39 m anses ha möjligt, men ej bra värde som uppväxtplatser (Figur 6.4.6). De bästa uppväxtområdena ligger nedströms Vibyhyttan och kring Vivägen. För att ytterligare förbättra förhållandena bör utrensat material återföras till fåran. Längdviktat medelvärde 3, Total täckning,7 Övervattensv Vattenvegetation,3 Flytbladsv,7,7 Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter,3 Trådalger, Påväxtalger,9 Fontinalis, Kuddmossor Figur 6.4.4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Hyttbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Uppväxtområde för öring (m ) 575 85 3 965 Ej lämpligt Tämligen bra 8 55 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.4.6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Hyttbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. 49
6.4 ARO: Gavleån Hyttbäcken Då vattendraget inte är så stort, kraftigt rensat, uträtat och på sina ställen dämt saknas i stort goda ståndplatsbiotoper. Endast 4 m anses vara av högsta klass. Relativt goda ståndplatsbiotoper finns dock nedströms Vibyhyttan. Om material återförs, kommer förhållandena även för ståndplatser att förbättras. Ståndplatsområde för öring (m ) 95 6 Ej lämpligt Tämligen bra 4 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.4.6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Hyttbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Fiskfauna I Hyttbäcken finns ett mindre bestånd av storvuxen strömlevande öring, som troligen är en rest av Hoåns ursprungliga bestånd. Detta får betecknas som mycket värdefullt, då fisk från Hyttbäcken kan användas som avel- och utsättningsfisk i hela Hoån vattensystem. Elfiske utfördes under 3 på tre lokaler i vattendraget. Den längst uppströms belägna lokalen var nedströms dammen vid Sälgsjöns utlopp. Detta utfördes för att undersöka om öring möjligen levde kvar uppströms vandringshindren vid Vibyhyttan. Vid elfisket fångads emellertid endast stora mängder mört och abborre, samt enstaka ålar. Det finns därför med stor säkerhet ingen öring uppströms Vibyhyttan. Nästa nedströms liggande lokal ligger strax nedströms vandringshindren vid Vibyhyttan. Här fångades två större öringar, samt måttligt med abborre, mört och gers. Det är därför säkerställt att öring finns mellan vandringshindren vid Vibyhyttan och Vivägen. Den tredje elfiskelokalen låg uppströms Vivägen. Lokalen elfiskades för att få en uppfattning om hur stort öringbeståndet och dess reproduktion är. Vid elfisket fångades sammanlagt 7 öringar, varav 5 var äldre och var årsyngel. Tätheterna beräknades till 3,5 respektive 4,7 öringar per m. Jämfört med de normalvärden Fiskeriverket använder för vattendrag under 5 m bredd i Norrlands inland, 4 respektive öringar per m, är värdena låga. Detta (så långt man kan dra slutsatser av ett enda elfiske) tyder på att öringen i Hyttbäcken är under hård press. Hyttbäcken bör därför prioriteras mycket högt i fiskevårdsarbetet inom kommunen, och totalt fiskeförbud bör råda till dess att öringstammen ökat. Om samtliga de åtgärder som förslås i denna fiskevårdplan utförs kan ett bestånd av öring vandrande från Ottnaren eller Storsjön skapas. För denna problematik, se kap 6. Hoån. Vandringshinder för fisk I Hyttbäcken finns tolv vandringshinder. (Tabell 6.4.). Sex av dessa är definitiva, medan resten är passerbara. Vandringshindren beskrivs mer detaljerat nedan, ordnade nedströms gående från Sälgsjön mot Hoån. Tabell 6.4.. Vandringshinder i Hyttbäcken, numrerade från Sälgsjön gående nedströms mot Hoån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 6758 53475 Sälgsjöns utlopp Damm, trä Definitivt,7 674 53545 N Vibyhyttan Damm, sten Definitivt,3 3-4 3 6749 53545 Vibyhyttan Damm, sten Definitivt 4-5 4 6748 53544 Vibyhyttan Vägtrumma Passerbart 4-5 5 6747 53544 Vibyhyttan Damm, betong Definitivt 4-5 6 674 5355 Vibyhyttan Vägtrumma Passerbart 5-6 7 674 5355 Vibyhyttan Dammrest, sten Definitivt,5 5-6 8 6736 536 Väg 68 Vägtrumma Passerbart 9-9 67354 536 O Väg 68 Vägtrumma Passerbart - 679 53737 NO Karlsberg Damm, betong och trä Definitivt,6-674 53739 NO Särsta Vägtrumma Passerbart -3 676 53766 O Särsta Vägtrumma Passerbart 3-4 5
6.4 ARO: Gavleån Hyttbäcken Vandringshinder är en mindre trädamm som håller nivån i Sälgsjön (Foto 6.4.). Eftersom vattnet i Hyttbäcken ej längre används i industriellt ändamål är dess funktion i dagsläget endast att hålla nivån i sjön.. Den bör därför ersättas med en naturliknande uppbyggd tröskel av block och sten. Foto 6.4.. Vandringshinder. Regleringsdamm vid Sälgsjön med underfall. Inventeringssträcka, - 6-9. Vandringshinder är en damm där vattnet förut använts till att driva ett vattenhjul. Två dammluckor finns, där den ena leder vatten mot vattenhjulet och den andra är fri, dock med ett fall på ca,3 m. (Foto 6.4.3). Anläggningen har underhållits av Vibyhyttans byalag och har höga kulturhistoriska värden. På östra sidan av dammen finns dock en vid inventeringstillfället torrlagd liten fåra, som troligen använts som bräddavlopp. Denna skulle relativt enkelt kunna omformas till ett omlöp.. Stor hänsyn måste dock tas till att inte förändra de höga värdena för kulturmiljön. Foto 6.4.3. Vandringshinder. Gammal damm av sten och trä. Vattenhjulhuset kan ses till vänster i bilden. Fallhöjd ca,3 m. Inventeringssträcka 3, -6-9 Vandringshinder 3 består av en trädamm med en nedanförliggande brant uppbyggd fors av block och sten. Den totala fallhöjden är drygt m. Dammen används för nuvarande för att skapa en spegeldamm. Om dammen inte har några kulturhistoriska värden och dessutom saknar vattendom, bör den rivas ur. Hindret kan dock troligen ganska lätt åtgärdas genom att bygga en fisktrappa i trä gående från utskovet (Foto 6.4.4) där allt vatten släpps. Man får då inga problem med att leda upp fisken i denna. Foto 6.4.. Vandringshinder 3. Damm av sten och trä. Fallhöjd ca,3 m. Inventeringssträcka 4, -6-9 5
6.4 ARO: Gavleån Hyttbäcken Vandringshinder 4 utgörs av tre parallella vägtrummor (Foto 6.4.3). De är passerbara och kräver därför inga åtgärder. Foto 6.4.3. Vandringshinder 4. Tre vägtrummor, passerbara. Inventeringssträcka 5, -6-9. Vandringshinder 5 är en mindre privat anlagd betongfördämning för att skapa en spegeldamm. (Foto 6.4.4). Denna bör rivas ut.. vatten över bräddavloppet. För att undvika att vattnet försvinner in mellan och under stenarna och blocken i detta, måste bräddavloppet tätas, lämpligen med insprutning av cement eller betong. Viss omformning av blockens placering är troligen då också nödvändig. Ett annat alternativ är att gräva ett omlöp, vilket det finns plats för på båda sidorna av vattendraget. Det ligger dock åkermark på västra sidan och en grönyta på dess östra. Om ett omlöp grävs på östra sidan, kommer det att förändra hela bilden och upplevelsen av den gamla dammbyggnaden. Detta rekommenderas därför inte. Om ett omlöp grävs, bör det ligga på västra sidan. Ett tredje alternativ är att bygga en fisktrappa av block och sten, vilken likaledes förändrar bilden av dammen. Om den dock läggs nersänkt på bräddavloppets östra sida med mynningen alldeles nedanför bräddavloppets bas, förändras inte bilden i lika hög grad. Det är således mycket svårt att direkt välja hur hindret bör åtgärdas. Ytterligare noggrann projektering vid åtgärdande av hindret är nödvändig. Foto 6.4.4. Vandringshinder 5. Mindre fördämning med omkring liggande stensättningar. Fallhöjd ca m. -6-8. Vandringshinder 6 utgörs av en passerbar vägtrumma. Inga åtgärder är nödvändiga. Vandringshinder 7 består av rester av en stendamm, liggande bredvid en hyttruin (Foto 6.4.5) där vatten förr använts för att driva någon form av vattenhjul. En del av vattnet rinner genom de gamla byggnaderna. Resterande vatten läcker genom det gamla bräddavloppet (Foto 6.4.6). Under vårflöden forsar dock vattnet mycket hastigt över bräddavloppet. Hela anläggningen utgör ett definitivt vandringshinder. Anläggningen är emellertid av högt kulturhistoriskt värde och är väl underhållen av Vibyhyttans byalag. En bra möjlighet att åtgärda hindret är därför att stänga vattenflödet genom ruinerna för att släppa allt Foto 6.4.5. Vandringshinder 7. Dammrest med omkring liggande stensättningar. Fallhöjd ca m. Inventeringssträcka 5, -6-9. Foto 6.4.6. Vandringshinder 7. Gammalt bräddavlopp, där viss del av vattnet läcker genom stenarna. Fallhöjd ca m. Inventeringssträcka 4, -6-9. 5
6.4 ARO: Gavleån Hyttbäcken Vandringshinder 8 är vägtrumman under väg 68. Den är passerbar och behöver ej åtgärdas. Vandringshinder 9 utgörs av en vägtrumma som går under en traktorväg vid åkermarken strax öster om väg 68. Den är helt passerbar. Inga åtgärder är nödvändiga. Vandringshinder är en mindre damm uppbyggd av betong och trä. Den har möjligen används som bevattnings- eller branddamm och utgör ett definitivt vandringshinder. Den har numera ingen användning och bör därför rivas, i synnerhet som den snör av två för öring värdefulla områden från varandra. Vandringshinder är två parallella vägtrummor liggande vid vägen mellan Särsta och Rönningen. Då de är passerbara krävs inga åtgärder. Vandringshinder är likaledes två vägtrummor som ligger vid den väg som går parallellt med järnvägen. Då även dessa är passerbara krävs inga åtgärder. För samtliga vandringshinder mellan Sälgsjön och Vibyhyttan (nr 7) gäller dock att inga större arealer värdefulla öringbiotoper i Hyttbäcken görs tillgängliga om hindren görs passerbara. Det som skapas är dock fri passage upp till Sälgsjön och dess tillrinnande bäckar (Kröntjärnsbäcken och Översjöbäcken), vilka har goda förutsättningar som lek- och uppväxtområde för öring. Om hinder -7 i Hyttbäcken skall åtgärdas, bör detta ske i samband med åtgärder i även Sälgsjöns tillrinnande bäckar. Dessa båda bäckar har dock sin egen problematik, se kap 6.5 6.7. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Hyttbäcken kan ha värde för fisketurism, för nuvarande dock mest som gäddvatten i sina nedre delar. De många diken och stängsel som finns vid åker- och ängsmarkerna sätter dock ned framkomligheten betänkligt. Det rekommenderas därför att övergångar byggs vid dessa och stigar snitslas längs med åns båda sidor. Om dessutom kantzonerna breddas löser man förhoppningsvis problem med nedtrampade grödor. På flera ställen finns spänger som går över bäcken. Vissa av dessa kan vara i behov av underhåll. Där bäcken korsas av vägar kan parkeringsplatser eventuellt byggas. Vid dessa kan informationstavlor med kartor över stigarna och ån sättas. Öringstammen i ån är liten, och något större fiske på denna bör därför inte bedrivas för närvarande. Fiskeförbud rekommenderas därför i de få föryngringsplatser som finns i Hyttbäcken. Efter att de åtgärder som beskrivs här genomförts och stammen blivit större, kan fiske efter öring bedrivas i de mer strömmande sträckorna. Eftersom den öring som lever i Hyttbäcken med stor säkerhet är en rest av Hoåns gamla stam, är den mycket värdefull. Den bör därför odlas upp i någon form av odlingsanläggning. Denna bör ligga i anslutning till något av de vattendrag som hör till Hoåns vattensystem och som dessutom har tillräcklig vattenföring och goda kemiska förutsättningar för odling av öring i övrigt. Sjöar i anslutning till vattendraget Sälgsjön, Barkhyttan Sälgsjön är en medelstor sjö med en areal av ca,8 km. Den är en av två sjöar i kommunen med detta namn och är belägen öster om Barkhyttan. Till sjön rinner Kröntjärnsbäcken och Åglappsbäcken-Översjöbäckens samlade vatten via den lilla sjön Kalven. På sjöns norra sida rinner Igeltjärnsbäcken till sjön. Förutom dessa tre bäckar finns fem ytterligare tillflöden som ej är namngivna på kartan. Sjöns omgivning består mestadels av blandskog. På norra och västra sidan ligger jordbruksmark i närheten av sjön. Kring tillflödet rinnande från Kalven finns en lövskogsbevuxen mindre våtmark. I sjön finns enligt äldre uppgifter gädda, abborre, vitfisk, lake, ål och inplanterad gös. Kring större delen av sjön finns mindre vägar i närheten. Dessa går dock i allmänhet fram till privata fritidshus. Sälgsjön är i Värdering av sjöar i Hofors kommun angiven som en sjö med relativt stora värden som fiskevatten. I det fall Kröntjärnsbäcken och/eller Översjöbäcken genom åtgärder får en öringstam ökar fiskeintresset ytterligare (se efterföljande kapitel). Det vore därför önskvärt att anlägga någon parkeringsplats i närheten av sjön i den mån sådan inte redan finns. Vid denna kan även informationstavlor sättas upp. Sjön är relativt tillgänglig för fiske även från land, dock vore det önskvärt med båtuthyrning i sjön för att ytterligare öka tillgängligheten Igeltjärnen N Sälgsjön Igeltjärnen är en av flera sjöar med samma namn i kommunen. Den är belägen en dryg kilometer norr om Sälgsjönäs. Från sjön rinner en liten bäck söderut mot Sälgsjön. Igeltjärnen är i stort sett helt omgiven av hyggen med uppväxande ungskog. Vattenvegetationen är sparsam. En väg finns på sjöns östra sida. Vid sjön finns även vindskydd med eldstad. Gädda, abborre finns 53
6.4 ARO: Gavleån Hyttbäcken naturligt. Öring och regnbåge sattes ut i sjön då denna arrenderades av ABB. Bäcken från sjön är så liten även under höga flöden att den saknar värde som biotop för vandrande fisk. Den har därför inte inventerats. Då tillgängligheten redan är god vid sjön och övriga faciliteter redan finns föreslås inga andra åtgärder än normalt underhåll av vindskydd och eldstad. Sammanställning av åtgärdsförslag Hyttbäcken är ett av de vattendrag i Hofors kommun som har en rest kvar av Hoåns stam. Den får därför anses som mycket värdefull, då fisk från Hyttbäcken kan användas som avelsmaterial för framtida utsättningar i Hoåns vattensystem. De goda öringbiotoper som finns i Hyttbäcken är dock relativt små och avsnörda från varandra av vandringshinder. Det som därför först bör göras är att åtgärda i synnerhet det längst nedströms liggande definitiva hindret. Många av de vandringshinder som finns i Hyttbäcken kring Vibyhyttan är emellertid värdefulla kulturmiljöobjekt. Stor hänsyn måste tas till detta vid åtgärdande. På grund av rensningar är lekgrusförekomsterna i Hyttbäcken små. Utläggningar av lekgrus rekommenderas därför i utvalda sträckor. Återförande av utrensat grövre material bör göras i sträckorna mellan Vibyhyttan och dammen söder om Vivägen. Vidare bör vattendragets kantzoner breddas och planteras med träd där så behövs för att öka skuggningen vid vattendraget. Om möjligt kan man då även låta bäcken börja meandra naturligt. Vid de många diken som rinner ut i Hyttbäcken bör sedimentationsdammar med översilning anläggas. Då öringstammen i vattendraget är svag bör fiske på denna inte tillåtas. Sälgsjön är i andra inventeringar nämnd som en relativt populär fiskesjö. Det rekommenderas därför att man vid sjön anlägger en parkeringsplats i den mån sådan inte redan finns. Man kan i anslutning till denna även sätta upp informationstavlor. 54
6.5 ARO: Gavleån Översjöbäcken 6.5 Översjöbäcken Koord: X: 67585 / Y: 53365 Översjöbäcken Sammanfattning Översjöbäcken har vissa förutsättningar för att utgöra ett lek- och uppväxtområde för öring i Sälgsjön eller längre nedströms liggande vattendrag. Bäcken har dock rensats kraftigt och sträckvis även rätats ut. Det finns idag inga större förekomster av lekgrus i bäcken. Sådant bör därför läggas ut. Utrensat material kan återföras till fåran där sådant finns upplagt vid fåran och substratet i övrigt utgörs av grövre material. Skuggningen är mestadels god. På vissa sträckor är dock skuggningen dålig och bäcken har bitvis nästan vuxit igen. Det är därför motiverat att återplantera eller släppa upp kantzoner där sådana i dag saknas. Om öring sätts ut, bör fisk från Hyttbäcken och/eller Getån användas. Fiskeintresset i vattendraget är litet och då vattendraget främst i framtiden kan utgöra ett föryngringsområde bör några åtgärder angående fisketurism inte vidtas. Dammsjön väster om Barkhyttan har emellertid ett naturskönt läge och tillgängligheten för fiske kan därför eventuellt förbättras genom uthyrning av båtar. En båtplats kan då förläggas till sjöns södra strand och en mindre parkeringsplats anläggas vid den mindre skogsväg som går här. Allmän beskrivning Översjöbäcken rinner söder om Barkhyttan; från Översjön via Dammsjön och Kalven till Sälgsjön. Mellan Översjön och Dammsjön finns blandskog på bäckens södra sida och jordbruksoch tomtmarker på dess norra. Efter Dammsjön omges bäcken till en början av blandskog. Efter vägen från Barkhyttan övergår omgivningarna till åker- och ängsmarker, som ca 4 sydväst om Kalven åter övergår till blandskog. Strax uppströms inloppet i sjön rinner Kröntjärnsbäcken ut i Översjöbäcken. Mellan Kalven och Sälgsjön består omgivningen av ibland lövskogsbevuxna våtmarker. Strömförhållanden Översjöbäcken faller ca meter över ca,7 km, sjöar borträknade.. Större delen av Översjöbäcken består av lugnflytande och svagt strömmande förhållanden. Små partier strömmande vatten finns dock, medan forsande biotoper i stort sett saknas. (Figur 6.5.). 55
6.5 ARO: Gavleån Översjöbäcken Längdviktat medelvärde 3,8,4 Lugnflyt ande Strömförhållanden,5, Svagt strömmande,7,3 Strömmande, Forsande Längd med dominans (km Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena i Översjöbäcken är till stor del bra (Figur 6.5.3). Även vid jordbruksmarkerna står oftast en smal lövridå kring bäcken. Återplantering och/eller uppsläppande av befintliga kantzoner rekommenderas dock i de sträckor som för närvarande nästan helt saknar skuggning. Skuggningsförhållanden (längd i km),8,9, Längdviktat medel Längd med dominans Figur 6.5.. Diagram över rådande strömförhållanden i Översjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bottensubstrat Översjöbäckens bottensubstrat domineras av block och sten i mera strömmande områden. Inslaget av lera är dock stort. Där vattendraget rinner genom jordbruksmark består ibland substratet av mycket hårt packad lera. Längdviktat medelvärde 3, G.detritus,6 F.detritus Bottenmaterial,4 Lera,6,6 Sand Grus,5 Sten,3 Block Häll Figur 6.5.. Diagram över bottensubstratens fördelning i Översjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bäcken har utsatts för kraftig rensning och upplagt material finns oftast kvar i bäckens närhet. Maskin kan användas för att återföra material på alla sträckor utom den allra nedersta. på grund av de omgivande våtmarkerna. Det räcker dock i allmänhet troligen med att manuellt föra tillbaka block och sten. Där bäcken rinner genom jordbruksmarker utgörs dock substratet ibland av lera. Det är här knappast motiverat att återföra material även om sådant finns upplagt, på grund av erosionsrisk. % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur 6.5.3. Diagram över hur Översjöbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. Vattenvegetation Det längdviktade medelvärdet för Översjöbäckens totala vattenvegetationstäckning hamnar på,, vilket är högt (Figur 6.5.4). Detta beror på riklig växtlighet vid jordbruksmarkerna, där framförallt sjöfräken har bildat stora bestånd. Där skuggningen är bra och substratet består av block och sten finns stora bestånd av näckmossa. Detta medverkar till att värdet för den totala vegetationstäckningen blir högt. Längdviktat medelvärde 3, Total täckning,6 Övervattensv Vattenvegetation,5 Flytbladsv Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger,9 Fontinalis, Kuddmossor Figur 6.5.4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Översjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Öringbiotoper Inga lekområden av bästa klassning finns i Översjöbäcken (Figur 6.5.5). Det beror för det mesta på ringar förekomst av grus, men även på dålig skuggning. I det fall man vill ha öring i den nedströms liggande Sälgsjön, är Översjöbäcken dock ett av de vattendrag som kan ha värde som 56
6.5 ARO: Gavleån Översjöbäcken lek- och uppväxtbiotop. Lekgrus kan därför läggas ut på valda sträckor, förslagsvis sträckan nedströms vägen söderut från Barkhyttan. Lekområde för öring (m ) 335 3 Ej lämpligt Tämligen bra 4 848 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.5.5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Översjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Arealen förstklassiga uppväxtområden är också liten, 8 m. Sammanlagt har dock över 36 m har klassats som sträckor med visst värde som uppväxtbiotoper (Figur 6.5.6). Om åtgärder i form av att återföra utrensat material utförs, kan den högklassiga arealen uppväxtområden utökas kraftigt. Uppväxtområde för öring (m ) 835 8 4 78 Värdefulla ståndplatsbiotoper är ovanliga i Översjöbäcken på grund av bäckens ringa djup. Det finns dock en och annan hölja där enstaka större öringar kan stå. Eftersom Översjöbäcken emellertid knappast lämpar sig för fiske, redovisas inget diagram. Fiskfauna Översjöbäcken elfiskades i inventeringssyfte under. I detta elfiske fångades abborre, mört och bäcknejonöga. I Sälgsjön finns gädda, abborre, vitfisk, lake, ål och gös. I Kalven, Dammsjön och Översjön finns gädda, abborre och vitfisk. Det finns med stor säkerhet ingen öring varken i vattendraget eller de sjöar det rinner genom. Det finns dock förutsättningar för att hålla en öringstam om de åtgärder som här föreslås utförs. Om dessutom den nedströms liggande Hyttbäcken åtgärdas ökar vattendragets värde ytterligare, då fisk härifrån då även kan fås att vandra upp i Kröntjärnsbäcken och Åglappsbäcken.. Om utsättningar av fisk blir aktuell, bör öring från Hyttbäcken och/eller Getån användas. Vandringshinder för fisk I Översjöbäcken finns tre vandringshinder. (Tabell 6.5.). Ett av dessa är definitivt, medan resten är passerbara. Vandringshindren beskrivs mer detaljerat nedan, ordnade nedströms gående från Översjön mot Sälgsjön. Ej lämpligt Tämligen bra 67 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.5.6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Översjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Tabell 6.5.. Vandringshinder i Översjöbäcken, numrerade från Översjön gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 676 533 Väg mellan Över- och Dammsjön Vägtrumma Passerbart - 67564 53 Väg genom Barkhyttan Blockansamling vid stenbro Definitivt,5 3-4 3 67564 533 Åkermark O Barkhyttan Vägtrumma Passerbart 4-5 Vandringshinder är en vägtrumma liggande vid den mindre väg som går mellan Översjön och Dammsjön. Då den är passerbar föreslås inga åtgärder. Vandringshinder ligger vid vägen som går söderut från Barkhyttan. Det består av en ansamling av block vid en bro av betong (Foto 6.5.). De har troligen hamnat där då en äldre bro rivits och utgör nu ett definitivt 57
6.5 ARO: Gavleån Översjöbäcken vandringshinder. Hindret kan lätt åtgärdas genom att riva bort och sprida ut blocken. Foto 6.5.. Vandringshinder. Blockansamling nedströms en betongbro. Fallhöjd ca,5 m. Inventeringssträcka 6, -6-. Vandringshinder 3 är en vägtrumma som ligger vid åkermarkerna strax ost om Barkhyttan (Foto 6.5.). Då den bedömts som passerbar krävs inga åtgärder. Foto 6.5.. Vandringshinder 3 Vägtrumma vid åkermark. Inventeringssträcka 4, -6-. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Översjöbäcken i sig har ringa värde som fiskevatten. då det är ett så litet vattendrag. Dess största värde ligger i att utgöra lek- och uppväxtplats för en framtida eventuell öringstam. Inga åtgärder för att befrämja fiske i bäcken rekommenderas därför. Sjöar i anslutning till vattendraget Översjön Översjön är en mindre sjö liggande söder om väg 8. Till sjön rinner Åglappsbäcken och ett på kartan namnlöst mindre vattendrag från Kulleberget. Kring sjön ligger i norr och väster åker- och ängsmarker. I söder och öster ligger blandskog med en del tomtmark kring ett antal stugor. Vattenvegetationen är intermediär. Strandkanterna består mestadels av block och sten med finare sediment liggande emellan. Vägar finns i närheten av alla sjöns stränder utom på norra sidan. Fisketillgängligheten är relativt god även från land. Inga åtgärder för att öka fisket i sjön rekommenderas dock. Dammsjön vid Barkhyttan Dammsjön ligger strax öster om Översjön. Den är mycket vackert belägen, med en brant stupande mindre bergsklack på dess nordvästra sida. Omgivningarna utgörs av blandskog, åker och ängsmark. Förutom Översjöbäcken finns två mindre, ej namngivna tillflöden på södra sidan. Runt sjön ligger ett stort antal fritidshus. Mindre vägar går till dessa. Sjön har redan ett visst intresse som fiskevatten. På grund av sjöns vackra läge kan fisketillgängligheten eventuellt förbättras genom att hyra ut båtar i sjön. En båtplats för dessa kan förslagsvis anläggas vid sjöns södra strand, där inga fritidshus finns. Vid den mindre skogsväg som går österut från Sibbersbo kan då också en mindre parkeringsplats anläggas. Kalven Kalven är en liten sjö som ligger strax väster om Sälgsjön vid Frostnäs. Omgivningarna utgörs mestadels av blandskog och en lövskogsbeklädd våtmark på sjöns östra sida, där även en väg går. Vattenvegetationen är riklig, och sjöns stränder utgörs mestadels av finsediment. Ett mindre tillflöde finns i sjöns norra ände. Tillgängligheten för fiske är dålig, men då fiskeintresset i sjön bedömts som litet, bör inga åtgärder för detta vidtas. Sammanställning av åtgärdsförslag Översjöbäcken har vissa förutsättningar för att kunna utgöra ett lek- och uppväxtområde för öring. Större förekomster av lekgrus saknas dock. Sådant kan därför läggas ut på valda sträckor. Det definitiva vandringshindret vid vägen söderut från Barkhyttan bör åtgärdas samtidigt Vidare bör utrensat grövre material återföras där sådant finns upplagt bredvid fåran. Kantzoner bör återplanteras med träd där så är 58
6.5 ARO: Gavleån Översjöbäcken nödvändigt. I Dammsjön kan eventuellt båtar hyras ut. En båtplats kan då anläggas vid sjöns södra strand och en mindre parkeringsplats anläggas vid den skogsväg som går söder om sjön. 59
6.6 ARO: Gavleån Åglappsbäcken 6.6 Åglappsbäcken Koord: X: 67585 / Y: 53365 Åglappsbäcken Sammanfattning Åglappsbäcken rinner upp ur Lilla Kröntjärnen ca 4 km nordost om Hofors. Den är i sitt allra översta lopp så liten att den saknar värde för fiskevården. Efter sammanflödet med Fäbodbäcken blir dock bäcken mycket fin i avseende på lek- och uppväxtbiotoper för öring. Bäckens omgivning består ned till riksväg 8 av tall- och blandskog med en del hyggen i närheten. Kantzoner har dock i allmänhet lämnats kvar. Hyggesavfall har dock spolats ner i bäckfåra vid höga flöden, vilket medför risk för igensättning. Bäckens botten består i övrigt till större delen av block, sten, grus och sand. Den för ett till större delen svagt strömmande till strömmande lopp. Skuggningen anses som tillfredsställande. Vattenvegetationen är sparsam och består till stor del av näckmossa samt amfibisk vegetation i anslutning till den lilla tjärnen Åglappen. I elfisken utförda under 3 konstaterades att bäckröding lever i bäcken. Detta medför att åtgärder inriktade på att få till stånd ett från längre nedströms vandrande bestånd av öring ej är meningsfulla. Åglappsbäcken skulle dock kunna utgöra ett mycket bra lek- och uppväxtområde för öring från Hyttbäcken, vilken i dagsläget är fåtalig. Det rekommenderas därför att man fiskar ur bäckröding, vilket kan ske med hjälp av rotenon eller elfiske. Fördelen med elfiske är att fisken inte dödas. Man kan sedan flytta denna till något annat vattendrag, förslagsvis Stavtjärnbäcken. Efter utfisken skett måste de vandringshinder som finns i bäcken åtgärdas, helst upp till sammanflödet med Fäbodbäcken,men minst upp till Åglappen. Sedan kan öring eller rom från fisk i Hyttbäcken eller Getån planteras ut i bäcken. I övrigt krävs inga större åtgärder utom att årligen manuellt rensa bäcken från hyggesrester. Allmän beskrivning Åglappsbäcken rinner upp ur Lilla Kröntjärnen ca 4 km nordost om Hofors. I sitt översta lopp är vattendraget mycket litet och under sommartid är vattenflödet knappt märkbart. Ca 5 m söder om Lilla Kröntjärnen flödar Fäbodbäcken samman med Åglappsbäcken. Efter sammanflödet blir vattendraget större och får förutsättningar för fisk. Via tjärnen Åglappen rinner bäcken söderut där tre mindre tillflöden i form av skogsdiken finns. Vattendraget fortsätter förbi Bäcken och riksväg 8. Ett dike från jordbruksmarken rinner ut i Åglappsbäcken söder om riksväg 8. Bäcken rinner till slut ut i Översjön. Omgivningarna består mellan Lilla Kröntjärnen och Åglappen av gran- och tallskog samt av hyggen i olika föryngringsstadier. Kring Åglappen finns ett mindre parti våtmark. Efter vägen söder om Åglappen följer tallskog, övergående mot blandskog ju längre ner mot väg 8 man kommer. Kring Bäcken och strax söder om vägen passeras tomtmarker. Åglappsbäckens nedersta del rinner genom åkermarkerna norr om Översjön. Bäcken rinner i utkanterna av ett 6
6.6 ARO: Gavleån Åglappsbäcken av Hofors flitigt utnyttjat fritidsområde. Tillflödet Fäbodbäcken rinner från ett litet, värdefullt naturområde med gamla granar och tallar. Det har varit ett domänreservat och är omnämnt i Länsstyrelsens Värdefull natur i Gävleborg som ett klass 3-område för naturvård. Strömförhållanden Åglappsbäcken faller ca 75 meter över drygt 4 km. Bäcken domineras starkt av svagt strömmande eller strömmande biotoper. (Figur 6.6.). Längdviktat medelvärde 3,4, Strömförhållanden,5,7 Lugnf lytande Svagt St römmande Forsande st römmande Längdviktat medel,6,4,, 4 Längd med dominans (km Längd med dominans Figur 6.6.. Diagram över rådande strömförhållanden i Åglappsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren 3. Bottensubstrat Åglappsbäcken domineras av minerogena fraktioner tillsammans med grovdetritus. Bland grovdetritusen räknas även in hyggesrester som spolats ner i bäcken vid höga vattenflöden. Det vanligaste substratet är sand, men även grus, sten och block är vanligt förekommande. Den stora mängden hyggesrester gör att risk för igensättning råder längs större delen av bäcken. Den behöver därför rensas från hyggesrester minst en gång om året. Längdviktat medelvärde 3,9 G.detritus,, F.detritus Bottenmaterial Lera, Sand,5 Grus,9 Sten,7 Block, Häll Figur 6.6.. Diagram över bottensubstratens fördelning i Åglappsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren 3. Bäcken är till synes knappast rensat eller uträtad alls förrän i närheten av Bäcken, där viss påverkan börjar synas. Den blir allt kraftigare tills bäcken blir uträtad vid tomtmarkerna för att till slut vara helt omgrävd vid jordbruksmarken norr om Översjön. Det finns dock emellertid inte några större mängder upplagt material utom precis vid tomtmarkerna. Eftersom bäcken även i dessa sträckor har bra förhållanden som uppväxtbiotop, är några åtgärder i form av återförande av material inte nödvändiga. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena i Åglappsbäcken är till stor del bra (Figur 6.6.3). Vid de hyggen som ligger vid bäcken har erforderliga kantzoner i allmänhet lämnats kvar. Söder om riksväg 8 finns dock två sträckor där skuggningen är dålig. Eftersom den ena av dessa rinner genom tomtmarker och den andra ligger omdelbart före utflödet i Översjön finns ingen större anledning att utföra åtgärder inriktade på att få bättre skuggning. Skuggningsförhållanden (längd i km),4,,8 % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur 6.6.3. Diagram över hur Åglappsbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren 3. Vattenvegetation Det längdviktade medelvärdet för Åglappsbäckens totala vattenvegetation hamnar på,5, vilket är relativt lågt. En stor del av detta 6
6.6 ARO: Gavleån Åglappsbäcken består av näckmossa och kuddmossa, vilket speglar bäckens goda skuggningsförhållande. Det stora inslaget näckmossa bidrar till bäckens goda förutsättningar som uppväxtbiotop för laxfisk. Uppväxtområde för öring (m ) 8 6 36 556 3,5,4 Tot. Veg Övervattensv Vattenvegetation,, Flytbladsv Uv hela blad, Uv fingren. Rosettväxter, Trådalger,,4,5 Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur 6.6.4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Åglappsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren 3. Öringbiotoper För att vara ett vattendrag av Åglappsbäckens storlek är arealerna goda lekområden mycket stora. Dock är bara 535 m av högsta klass (Figur 6.6.5). Detta beror på att skuggningen är något dålig vid en del hyggen och att de sträckor där grus finns ofta har ett stort inslag av sand. Lekområde för öring (m ) 535 56 4 43 Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.6.6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Åglappsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren 3. Foto 6.6.. Typbild, vacker lek- och uppväxtbiotop i Åglappsbäcken med sten, grus och sand. Inventeringssträcka 9, 3-7-. Ståndplatsbiotoper för av högsta klass för större öring saknas i Åglappsbäcken (Figur 6.6.7). Detta beror på bäckens ringa storlek. Det finns dock gott om djupare höljor där enstaka större öringar kan stå. 5 96 Ståndplatsområde för öring (m ) 738 Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.6.5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Åglappsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren 3. Arealen uppväxtområden av högsta klass är dock stor. Större delen av bäcken (sträckorna mellan Åglappen och Bäcken) anses vara av högsta värde (Figur 6.6.6 och Foto 6.6.). Ej lämpligt Tämligen bra 3 475 9 9 5 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.6.7. Diagram över fördelningen av lämpliga ståndplatsområden för öring i Åglappsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren 3. Fiskfauna Åglappsbäcken elfiskades på tre lokaler i inventeringssyfte under hösten 3. Den längst uppströms liggande lokalen låg strax nedströms vägen söder om Åglappen. I detta 6
6.6 ARO: Gavleån Åglappsbäcken elfiske fångades årsyngel av bäckröding, mört och gädda. Nästa lokal räknat nedströms låg i närheten av det motionsspår som ligger norr om Bäcken. Här fångades både årsyngel och äldre individer av bäckröding, samt bäcknejonöga. Den längst nedströms liggande lokalen låg strax uppströms utflödet i Översjön. Fångsten här bestod av endast abborre. Det är genom elfiskena säkerställt att bäckröding finns i Åglappsbäcken åtminstone upp till Åglappen. Då denna är en svår konkurrent till öring är möjligheterna att få ett från Sälgsjön eller längre nedströms liggande vatten små. Detta är mycket olyckligt, då man kan tänka sig att öring från Hyttbäcken möjligen hade kunnat fås att vandra upp även i Åglappsbäcken via Sälgsjön och Översjöbäcken, om de vandringshinder som finns i Hyttbäcken åtgärdats, se kap 6.4 Hyttbäcken och 6.5 Översjöbäcken. Det är ingen större mening att utföra några som helst åtgärder inriktade på öring i Åglappsbäcken så länge som bäcköring finns kvar i systemet. Det rekommenderas därför, om man vill ha öring att man fiskar ur bäckrödingen. Detta kan ske med hjälp av rotenon eller utfiskning med hjälp av elfiske, där någon form av avstängningsanordning flyttas fram sträcka för sträcka. Fördelen med elfiske är att man inte dödar fisken, som sedan kan flyttas till något annat vattendrag, förslagsvis Stavtjärnbäcken. Man måste då vara mycket noggrann med att behandla/fiska ut även de minsta tillflödena. Utfisken av bäckröding är ofta relativt omfattande projekt som kan ta lång tid. Efter att utfisken skett och det är säkerställt att bäckröding inte längre finns kvar, kan öring eller öringrom från Hyttbäcken eller Getån planteras ut på lämpliga ställen. Vandringshinder för fisk I Åglappsbäcken finns tre vandringshinder. (Tabell 6.6.). Ett av dessa är definitivt, medan resten är passerbara. Vandringshindren beskrivs mer detaljerat nedan, ordnade nedströms gående från Lilla Kröntjärnen mot Översjön. Tabell 6.6.. Vandringshinder i Åglappsbäcken, numrerade från Lilla Kröntjärnen gående nedströms mot Översjön. Data från inventeringar gjorda sommaren 3. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 67744 589 S Lilla Kröntjärnen Vägtrumma Partiellt 3-4 6776 59 S Lilla Kröntjärnen Vägtrumma Partiellt,5 5-6 3 6775 596 S Åglappen Vägtrumma Partiellt,3 8-9 4 67695 596 S Åglappen Igensättning, hyggesrester Partiellt - 5 67654 5359 Bäcken Damm, trä och sten Definitivt 4-5 6 6765 536 Bäcken Vägtrumma Passerbart 4-5 7 6764 5367 Riksväg 8 Vägtrumma Partiellt, 5-6 8 67635 537 S riksväg 8 Vägtrumma Partiellt, 6 9 6767 5374 S riksväg 8 Damm, sten och betong Definitivt,3 6-7 6767 5374 S riksväg 8 Dammrest, fall Definitivt,7 6-7 676 5379 S riksväg 8 Vägtrumma Passerbart 7-8 Vandringshinder är en vägtrumma som ligger vid den mindre väg som går norr om sammanflödet med Fäbodbäcken. Den är något för högt satt, men då bäcken här ändå är så pass liten att den saknar värde för fiskevården, är det knappast meningsfullt att åtgärda trumman. Vandringshinder är ytterligare en vägtrumma som ligger i närheten av den väg som går väster om Åglappen. Då den lagts dit för att skogsmaskiner skall kunna ta sig över bäcken finns inte den väg trumman går under utmärkt på kartan. Trumman har en fallhöjd av ca,5 m i sitt utlopp och utgör ett minst partiellt vandringshinder. Den bör därför tas bort helt eller grävas om. Vandringshinder 3 är ytterligare en vägtrumma som ligger vid den väg som går söder om Åglappen. Även denna är för högt satt. Trumman har en fallhöjd av ca,3 m i sitt utlopp. Den bör grävas om, vilket bör kunna ske relativt enkelt, då den ovanpåliggande körbanan inte är asfaltbelagd. 63
6.6 ARO: Gavleån Åglappsbäcken Vandringshinder 4 består av en igensättning av hyggesrester kombinerat med stockar som lagts över bäckfåran för att vid avverkning köra över med maskiner (Foto 6.6.). Detta har skapat ett partiellt vandringshinder som kan bli definitivt Om det pålagras med ytterligare hyggesrester och sediment. Hindret bör rivas ur i samband med att man rensar hela bäckens längd på hyggesrester. genom att genom trösklar höja vattennivån nedströms. Vandringshinder 8 är ytterligare en vägtrumma som ligger under den väg som går till husen väster om bäcken, söder om riksväg 8. Den är något för högt satt och har en fallhöjd i sitt utlopp av ca, m. Den utgör ett partiellt vandringshinder och kan åtgärdas genom att grävas om. Den ovanpå gjutna bron av cement försvårar dock detta. Det är därför troligen bättre att om möjligt försöka höja vattennivån nedströms med hjälp av trösklar. Foto 6.6.. Vandringshinder 4 Igensättning av hyggesrester. 3-7-. Vandringshinder 5 en mindre damm byggd av sten och träplankor (Foto 6.6.3) vid en tomt norr om riksväg 8 vid Bäcken. I den ovanförliggande dammen finns även ett vattenuttag. Dammen har en total fallhöjd av drygt m. Vattnen läcker emellertid genom dammen. Hindret bör rivas ut. Foto 6.6.4. Vandringshinder 8. För högt satt trumma vid vägen mot husen söder om riksväg 8. Fallhöjd ca, m. 3-7-. Vandringshinder 9 är en vid en tomt anlagd spegeldamm, byggd av sten, trä och betong. Fördämningen tillsammans med nedanförliggande förhållanden skapar ett definitivt vandringshinder med en fallhöjd på över m. Hindret bör i första hand åtgärdas genom att försöka bygga trösklar nedströms eftersom spegeldammen skulle utgöra en av de trösklar som höjer vattennivån till ovanförliggande hinder. Foto 6.6.3. Vandringshinder 5. Mindre damm vid tomt av sten och träplankor där vattnet läcker genom dammen. 3-7-. Vandringshinder 6 är en vägtrumma som ligger ommedelbart nedströms hinder 5. Trumman är passerbar och kräver inga åtgärder. Vandringshinder 7 är den vägtrumma som går under riksväg 8. Den är något för högt satt och utgör ett partiellt vandringshinder. Då det är förenat med stora svårigheter att både stänga av och gräva upp vägen bör hindret istället åtgärdas Foto 6.6.5. Vandringshinder 9. För högt satt trumma vid vägen mot husen söder om riksväg 8. Fallhöjd ca,3 m. 3-7-. 64
6.6 ARO: Gavleån Åglappsbäcken Vandringshinder är en brant fallande kort sträcka med flera delfall. Det är okänt om fallen är helt naturliga eller rester av någon form av fördämning. Runt omkring fallen ligger emellertid tegelstenar och andra rester från byggnader, vilket möjligen tyder på att fallen från början åtminstone delvis är skapade av människohand. De eventuella strukturer som möjligen funnits omkring vattendragen är dock sedan länge borta. Hindret kan åtgärdas genom att med maskinhjälp försöka plana ut fallen något och dessutom skapa djuphålor mellan dessa. Hindrets totala fallhöjd är svåruppskattad då det är så utsträckt, men ligger kanske kring m. Vandringshinder är en vägtrumma som går under en traktorövergång mellan åkrarna norr om Översjön. Trumman är helt passerbar och kräver inga åtgärder. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Åglappsbäckens största värde skulle, om öring fanns i bäcken, vara som lek- och uppväxtbiotop. Några åtgärder för att främja fiske i bäcken föreslås därför ej. Om man dock anser att bäckrödingen i bäcken kan utgöra en resurs för bäckmete, kan stigar snitslas. Dessa kan då gå mellan vägen söder om Åglappen och det motionsspår som går norr om Bäcken. Sjöar i anslutning till vattendraget Lilla Kröntjärnen Lilla Kröntjärnen är en mindre sjö liggande ca 4 km nordost om Hofors. Intill sjön går järnvägen från Hofors. Sjön omges till större delen av mindre partier våtmark. med blandskog liggande utanför. Vattenvegetationen är sparsamt till intermediär och bottensubstratet består till större delen av finsediment.. Stigar går fram till sjön både på västra och södra sidan. Fisket i sjön är litet, och den närliggande järnvägen gör att sjön knappast är värd att lägga några resurser på att förbättra tillgängligheten för fiske på. Åglappen Åglappen är en liten tjärn liggande ca km längs med den väg som går norrut från riksväg 8 väster om Bäcken. Sjön omges av smala våtmarker med mestadels tallskog liggande omkring dessa. Vattenvegetationen är sparsam och botten består av finsediment. Avståndet mellan vägen och sjön är ca 3 m och vid sjön ligger ett vindskydd. Omfattningen av fisket i tjärnen är liten, och några åtgärder för att främja fisket föreslås därför ej. Sammanställning av åtgärdsförslag Åglappsbäcken har stora möjligheter att utgöra ett lek- och uppväxtområde för öring, om åtgärder i längre nedströms liggande vattendrag genomförs. Då det finns bäckröding i bäcken är för nuvarande möjligheterna små för öring. Innan några åtgärder inriktade på öring genomförs i bäcken är det helt nödvändigt att fiska ur bäckrödingen. Detta kan ske med hjälp av rotenon eller elfiske. När detta gjorts, kan övriga åtgärder genomföras. Man behöver då först åtgärda samtliga vandringshinder upp till sammanflödet till Fäbodbäcken. Då vattendraget redan har mycket fina förhållanden som lek- och uppväxtbiotop behöver inga andra åtgärder än att årligen rensa bäcken från hyggesrester genomföras. Bäcken och de sjöar som den rinner upp ur eller rinner genom har emellertid ringa värde som fiskevatten. Inga åtgärder för att främja fisket i bäcken föreslås därför. Om man emellertid bestämmer sig för att ha bäckrödingen kvar för att bedriva bäckmete på kan en stig snitslas mellan vägen söder om Åglappen och den motionsslinga som går norr om Bäcken. 65
6.7 ARO: Gavleån Kröntjärnsbäcken 6.7 Kröntjärnsbäcken Koord: X: 67599 / Y: 534 Sammanfattning Kröntjärnsbäcken har stora förutsättningar för att hålla en stam av öring. Strömförhållandena är till stor del svagt strömmande eller strömmande. Bottensubstratet består till stor del av grövre minerogena fraktioner. Skuggningen är i stort sett att anse som bra. Återplantering av kantzoner rekommenderas dock för vissa sträckor där sådan inte kan förväntas växa upp av sig själv. Stora arealer lekområden finns, medan uppväxtbiotopernas area är mindre. Bäcken är rensad i en stor del av sitt lopp, vilket gör att återförande av utrensat material rekommenderas för att utöka uppväxtbiotopernas areal. Dessutom bör en dammrest strax före utloppet rivas ur. Inga definitiva vandringshinder finns i bäcken. Dock finns ett antal partiella som bör åtgärdas. Bäcken elfiskades under, vilket visade förekomst av bäckröding i bäcken. Detta medför att åtgärder inriktade på att få till stånd ett från längre nedströms vandrande bestånd av öring ej är meningsfulla. Innan sådana genomförs måste bäckrödingen fiskas ur. Detta kan ske med hjälp av rotenon eller genom elfiske. Elfiske har fördelen att fisken inte dör, den kan sedan sättas ut i något annat vattendrag, förslagsvis Stavtjärnbäcken. Efter utfisken skett och det säkerställts att bäckröding inte längre finns kvar kan öring eller öringrom planteras ut i bäcken. Fisk från Getån och/eller Hyttbäcken bör användas. Det råder emellertid tveksamhet om bäckens vattenföring. Under inventering var vattenståndet mycket lågt, vilket försvårade bedömningen av vandringshinder mycket. Återbesök är därför nödvändiga innan man tar ställning till om vandringshindren i bäcken kräver åtgärder. Vattenföringen verkade vara lägre i bäckens nedre delar, vilket kan bero på ett allt för kraftigt vattenuttag. Dessa förhållanden bör utredas närmare, då vattenmängden kanske inte är tillräcklig för att en öringstam kan överleva. Möjligen kan restriktioner angående vattenuttag behövas. Allmän beskrivning Kröntjärnsbäcken rinner upp ur tre mindre flöden i dalen mellan Glasboberget och Kaptensberget nordost om Hofors. Dessa förenas, och rinner ut i Stora Kröntjärnen. Via den lilla sjön Kvatten rinner Kröntjärnsbäcken ut i Översjöbäcken. Ca 4 m ost om Stora Kröntjärnen finns ett tillflöde, som kommer från den lilla tjärnen Lortglo. Ytterligare tillflöden sker från Eriksberg och i Kvatten. Bäckens omgivningar består från Stora Kröntjärnen ned till väg 8 mestadels av blandskog eller granskog med en del kalhyggen och mindre våtmarker. Nedströms väg 8 rinner bäcken genom åkeroch ängsmark, med vissa inslag av lövskog. Strömförhållanden Kröntjärnsbäcken faller ca 8 meter över ca 5,3 km. Strömförhållandena domineras av svagt strömmande och strömmande vatten (Figur 66
6.7 ARO: Gavleån Kröntjärnsbäcken 6.7.). Under inventeringen rådde dock extremt lågt vattenstånd, vilket medför att de forsande partiernas utbredning kan ha underskattats. De lugnflytande sträckor som finns i bäcken ligger alla nedströms väg 8. Längdviktat medelvärde 3,8, Strömförhållanden,9,, Lugnf lytande Svagt St römmande Forsande st römmande Längdviktat medel,3,4, 4 3 Längd med dominans (km Längd med dominans Figur 6.7.. Diagram över rådande strömförhållanden i Kröntjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bottensubstrat Som väntat av strömförhållandena, är domineras Kröntjärnsbäckens bottensubstrat av minerogena fraktioner, från sand till block. På grund av hyggen är även inslaget av grovdetritus relativt stort. Risk för igensättning finns i och nedströms de sträckor där hyggen finns. Man bör här gå längs vattendraget för att rensa ur fåran från hyggesrester. Längdviktat medelvärde 3,9 G.detritus,4 F.detritus Bottenmaterial,5 Lera,8 Sand,6 Grus,7 Sten,4 Block, Häll Figur 6.7.. Diagram över bottensubstratens fördelning i Kröntjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bäcken är till synes nästan opåverkad av rensning uppströms tillflödet från Eriksberg. Nedströms detta har dock rensning i varierande grad utförts i samtliga sträckor. Vissa är omgrävda och rätade. Upplagt material ligger i allmänhet kvar vid fåran. Då tillgängligheten är god för maskin vid samtliga dessa sträckor kan en mindre grävmaskin användas vid behov. På vissa sträckor finns stor risk för igensättningar av grenar och annan grovdetritus kommande från kalhyggen. Fåran bör i dessa sträckor rensas från skräp. Strax före utloppet i Översjöbäcken ligger en dammrest som bör rivas ur. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena i Kröntjärnsbäcken är till stor del bra (Figur 6.7.3). Även vid jordbruksmarkerna står oftast en smal lövridå kring bäcken. Den enda sträcka som helt saknar skuggning ligger alldeles nedströms väg 8. I denna bör kantzoner släppas upp eller återplanteras. Återplanteringar kan göras vid en sträckor ost om Eriksberg, omkring väg 8 och omkring Kvatten. Skuggningsförhållanden (längd i km),,4,4 3,3 % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Dålig skuggning Mindre bra skuggning Bra skuggning Figur 6.7.3. Diagram över hur Kröntjärnsbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. Vattenvegetation Det längdviktade medelvärdet för Kröntjärnsbäckens vattenvegetation hamnar på,4 (Figur 6.7.4), vilket får anses som lågt och speglar bäckens goda skuggningsförhållanden. 3,4 Tot. Veg, Övervattensv Vattenvegetation, Flytbladsv,,,, Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger,4 Påväxtalger,4 Fontinalis, Kuddmossor Figur 6.7.4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Kröntjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. 67
6.7 ARO: Gavleån Kröntjärnsbäcken Öringbiotoper I Kröntjärnsbäcken finns gott om bra lekbiotoper för öring (Figur 6.7.5). De bästa leklokalerna ligger samlade mellan tillflödet från Eriksberg och den väg som går mellan Högståsen och Åglappen. Uppväxtområde för öring (m ) 4 8 83 6 6 Lekområde för öring (m) 4 35 55 Ej lämpligt Tämligen bra 3 648 976 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.7.5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Kröntjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Foto 6.7.. Typbild, mycket fin lekbiotop i Kröntjärnsbäcken. Inventeringssträcka 8, -6-4. För ett vattendrag av Kröntjärnsbäckens storlek är arealen högvärdiga uppväxtbiotoper mycket stor, 6 m (Figur 6.7.6). Om åtgärder i form av att återföra utrensat material utförs, kan den högklassiga arealen uppväxtområden dessutom utökas kraftigt på ett enkelt vis. Ej lämpligt Tämligen bra 3 55 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.7.6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Kröntjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Eftersom Kröntjärnsbäckens främsta värde ligger i att vara ett lek- och uppväxtområde snarare än som ståndplats för större öring, redovisas inget sådant diagram. Öringrom eller yngel skulle redan i dagsläget kunna sättas ut. Eventuellt kan även harr komma ifråga. Det råder dock stor tveksamhet om hur stort vattenflödet är. Vid inventeringstillfället var flödet mycket lågt. Om detta är fallet varje sommar, kan bäcken möjligen bli helt torrlagd under extremår. Bäcken inventerades under tre dagar, den, 4 och 7:e juni. Vattenståndet tycktes vara lägre i de nedre delarna än i de övre, vilket kan bero på ett allt för stort vattenuttag. Detta bör utredas närmare innan utsättningar sker. Restriktioner angående vattenuttag kan vara nödvändiga att upprätta. Fiskfauna Kröntjärnsbäcken elfiskades i inventeringssyfte under hösten på en lokal. Lokalen var belägen nedströms den väg som går norrut från riksväg 8 mot Norrönningen. Ingen annan fiskart fångades. Förekomsten av bäckröding gör att fiskevårdande åtgärder inriktade på öring i Kröntjärnsbäcken ej blir meningsfulla. Innan några andra åtgärder utförs, måste man fiska ut bäckrödingen. Detta kan ske med hjälp av rotenon eller elfiske. Fördelen med elfiske är att fisken inte dör och sedan kan sättas ut i något annat vattendrag, förslagsvis Stavtjärnbäcken. Man måste dock vid båda metoderna vara noggrann med att fiska ut även små tillflöden. Efter det säkerställts att bäckröding inte längre finns, kan öring eller rom planteras ut i Kröntjärnsbäcken. Fisk från Hyttbäcken och/eller Getån bör användas. Förutom bäckröding finns säkerligen gädda, lake, abborre och mört uppvandrad från sjöarna i Kröntjärnsbäcken. 68
6.7 ARO: Gavleån Kröntjärnsbäcken Vandringshinder för fisk I Kröntjärnsbäcken finns fjorton vandringshinder (Tabell 6.7.). Inget har ansetts vara definitivt för öring. Dock finns sex partiella. Vandringshindren beskrivs mer detaljerat nedan, ordnade nedströms gående från Stora Kröntjärn mot Översjöbäcken. Tabell 6.7.. Vandringshinder i Kröntjärnsbäcken, numrerade från Stora Kröntjärnen gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 6783 5984 St. Kröntjärnens utlopp Vägtrumma Passerbart 6789 537 SO St. Kröntjärnen Blockansamling Partiellt? -3 3 6779 5336 Vägen Åglappen-Högståsen Vägtrumma Partiellt, 5-6 4 67784 537 S vägen Igensättning Partiellt 6-7 5 67759 538 NO Eriksberg Vägtrumma Passerbart - 6 67689 5366 N väg 8 Vägtrumma Passerbart,5 7-8 7 6768 5374 N väg 8 Mindre cementdamm Partiellt,3 8-9 8 67678 5377 N väg 8 Vägtrumma Passerbart 9-9 67676 5383 N väg 8 Mindre trädamm Partiellt,3-67673 5396 N väg 8 Vägtrumma Passerbart -3 6766 534 Väg 8 Vägtrumma Passerbart 3-4 67645 534 S väg 8 Igensättning Partiellt,5 4-5 3 67644 5353 V Kvatten Vägtrumma Passerbart 5-6 4 6764 536 V Kvatten Vägtrumma Passerbart 6-7 Vandringshinder är en vägtrumma liggande vid den väg som går vid Stora Kröntjärnens utlopp (Foto 6.7.). Då den är passerbar och det är tveksamt om bäcken har tillräcklig vattenföring så här långt uppströms föreslås inga åtgärder. Foto 6.7.. Vandringshinder. Vägtrumma, ingen fallhöjd. Inventeringssträcka, -6-4. Vandringshinder är en ca 5 m lång sträcka, där vattnet vid det låga vattenståndet vid inventeringstillfället strilade under och mellan block och sten (Foto 6.7.3). Då vattnet rinner under blocken är fallhöjden omöjlig att uppskatta. Sträckan är dock troligen passerbar för öring åtminstone under högflöden. Hindret kan åtgärdas genom att rensa ur block med maskin. Nyttan med detta är dock tveksam på grund av bäckens ringa vattenföring så här långt uppströms. Foto 6.7.3. Vandringshinder. Sträcka där vattnet rinner under och mellan stora blockansamlingar. Ca 5 m längd. Inventeringssträcka, -6-4. Vandringshinder 3 är en dåligt nedgrävd vägtrumma som ligger vid vägen mellan Åglappen och Högståsen (Foto 6.7.4). Den ligger nedströms tillflödet från Lortglo och bäcken får här märkbart mera vatten. Fallhöjden vid utloppet är endast, m, men då vattennivån är så låg inne i trumman, ca 3 cm, anses trumman utgöra ett partiellt vandringshinder. Trumman bör grävas ned ytterligare, alternativt vattennivån höjas nedströms. 69
6.7 ARO: Gavleån Kröntjärnsbäcken Vandringshinder 9 består av en tjock bräda man lagt över bäcken för att skapa en spegeldamm vid en tomt. Plankan bör rivas ur. Möjligen kan denna ersättas med en passerbar tröskel av block. Vandringshinder är en passerbar vägtrumma. Den ligger vid en väg som ej är med på kartan. Trumman är passerbar och behöver ej åtgärdas. Vandringshinder är trumman under väg 8, vilken är passerbar. Inga åtgärder är nödvändiga. Foto 6.7.4. Vandringshinder 3. Dåligt anlagd vägtrumma. Fallhöjd ca, m. Inventeringssträcka 5, -6-4. Vandringshinder 4 en ansamling av grenar och annan grovdetritus som lagrats på med sten och grus (Foto 6.7.5). Det kan lätt tas bort med yxa, såg och spade. Vandringshinder är en igensättning av grenar och annan grovdetritus strax söder om väg 8 (Foto 6.7.6). Vid det låga vattenstånd som rådde vid inventeringen, utgjorde detta ett definitivt vandringshinder. Om hindret fortfarande finns kvar, kan det lätt rivas ur. Fåran i övrigt bör dock rensas från annat skräp. Foto 6.7.5. Vandringshinder 4.. Fallhöjd ca, m. Inventeringssträcka 6, -6-4. Vandringshinder 5 är en helt passerbar vägtrumma som ligger vid den skogsväg som går i nord-sydlig riktning mitt mellan Eriksberg och Högståsen. Inga åtgärder är nödvändiga. Vandringshinder 6 är en vägtrumma vid en av de många småvägarna norr om väg 8. Då den är passerbar är inga åtgärder nödvändiga. Vandringshinder 7 är en gjuten, mindre cementdamm. Den används för den närliggande stugans vattenuttag. Dammen bör rivas. Vandringshinder 8 är en vägtrumma liggande vid den mellersta av de tre mindre vägar som går norrut från väg 8. Den är passerbar och behöver ej åtgärdas. Foto 6.7.6. Vandringshinder. Ansamling av grenar och annan grovdetritus vid block. Inventeringssträcka 4, -6-. Vandringshinder 3 är en passerbar vägtrumma som ligger vid den större vägen väster om Kvatten. Inga åtgärder är nödvändiga. Vandringshinder 4 är ytterligare en vägtrumma som ligger vid den mindre väg som vänder tillbaka över bäcken strax öster om den förra vägen. Trumman är passerbar och behöver ej åtgärdas. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Kröntjärnsbäckens främsta värde är inte att själv utgöra ett fiskevatten, utan att vara lek- och uppväxtbiotop för öring från nedströms liggande vattendrag eller sjöar. Det går redan stigar längs med större delen av bäcken. Några ytterligare åtgärder för främjande av fisketurism rekommenderas ej angående bäcken. 7
6.7 ARO: Gavleån Kröntjärnsbäcken Sjöar i anslutning till vattendraget Stora Kröntjärnen Stora Kröntjärnen ligger ca 4,5 km nordost om Hofors. Järnvägen från Hofors går alldeles i närheten på sjöns norra sida. Sjöns omgivningar utgörs av bland- och granskog och en liten våtmark vid inflödet. Sjön ligger mycket vackert, med en brant stupande kulle i sydväst. Buller från järnvägen stör dock naturupplevelsen i sjön något. Sjön är försurningskänslig och kalkas fortlöpande. I sjöns finns enligt äldre uppgifter gädda, abborre, vitfisk, lake, ål och siklöja. Vattenvegetationen är sparsam och fiske från land kan ske utan större problem. På södra sidan går en stig som är i behov av visst underhåll i form av spänger. I Hofors kommuns sjövärdering anges att visst fiskeintresse finns för sjön. På grund av detta och sjöns vackra läge rekommenderas därför fortsatt kalkning och utökade faciliteter, möjligen i form av ett vindskydd med grillplats etc. Sammanställning av åtgärdsförslag Kröntjärnsbäcken har mycket fina förutsättningar att utgöra ett lek- och uppväxtområde för öring som lämpligen fiskas på i Sälgsjön eller ännu längre nedströms. Bäckröding lever i vattendraget, vilket gör att åtgärder inriktade på öring i dagsläget ej vore meningsfulla. Innan några sådana utförs, måste bäckrödingen fiskas ut, vilket kan ske med hjälp av rotenon eller elfiske. Elfiske har fördelen att man inte dödar fisken, vilken sedan kan sättas ut i något annat vattendrag, förslagsvis Stavtjärnbäcken. Inga definitiva vandringshinder finns i bäcken. På grund av bäckens låga vattenföring vid inventeringstillfället kan dock dessa missbedömts. Återbesök är därför nödvändiga vid högre vattenstånd, varefter man får ta ställning till om åtgärder krävs. Efter det konstaterats att ingen bäckröding längre finns kvar i vattendraget kan utplanteringar av öringrom och yngel från Hyttbäcken och/eller Getån ske. Lortglo Lortglo är en liten tjärn liggande ca,3 km ost om Stora Kröntjärn. Från sjön rinner en mindre bäck mot Kröntjärnsbäcken. Den omges av skogsbevuxna våtmarker och ett hygge på nordöstra sidan. På sjöns södra sida går järnvägen. Något intresse för fiske i sjön finns inte enligt kommunens inventeringar. Inga åtgärder föreslås. Kvatten Kvatten är en mindre sjö, liggande söder om väg 8 mellan Sälgsjönäs och Barkhyttan. Omgivningarna består av lövskog och åkermarker. På västra sidan ligger en badplats dir en cykelväg går. Ett antal privata båtbryggor finns i sjön. I nordost finns ett mindre ej namngivet tillflöde. Sjön är relativt lättfiskad även från land. Några åtgärder för att befrämja fisketurism föreslås ej. 7
6.8 ARO: Gavleån Getån 6.8 Storån-Getån Koord: X: 67958 / Y: 5364 Åsmundshyttan Stamsån Bysjön Bagghyttan Sammanfattning Getån rinner från sjön Dammen via Bysjön, för att flöda samman med Hoån sydväst om Torsåker. Övre delen av ån rinner genom mycket vackra natur- och kulturmiljöer. I dess nedre delar rinner ån genom jordbruksmark. Getån kan få stora värden som fiskevatten, eftersom den öring som lever i vattendraget är både talrik och storvuxen. Om öring kan fås att vandra från Getån via Hoån till Ottnaren eller vidare ner till Storsjön som den troligen förut gjort, ökar åns värde som fiskevatten ytterligare. Åns strömförhållanden utgörs mestadels av lugnflytande eller svagt strömmande vatten. Bottensubstraten består ofta av sand och lera i mera lugnflytande partier. Block, sten och grus finns i de mera strömmande partierna. Till stora delar är dock ån rensad och/eller omgrävd. Ibland saknas kantzoner och skuggning helt. Det rekommenderas därför att återförande av utrensat material utförs från Dammen till Bagghyttan och kring Åsmundshyttan. Breddande och återplantering av kantzoner bör ske där så är nödvändigt. Närsaltsläckaget från de omgivande jordbruksmarkerna är troligen stort. Därför rekommenderas förutom breddade kantzoner även anläggande av sedimentationsdammar vid åtminstone de större dikena från jordbruksmarken. Arealerna med goda förutsättningar som lek- och uppväxtbiotoper är relativt stora, medan ståndplatser är mindre vanliga. I vattendraget finns ett stort antal vandringshinder. Då det emellertid endast finns bäckröding uppströms Bysjön, är det knappast lönt att åtgärda dessa vandringshinder eller genomföra andra fiskevårdande åtgärder i dessa sträckor innan bäckrödingen fiskats ut. Man bör därför i första hand koncentrerar sig på sträckorna nedströms Bysjön. För att förbättra tillgängligheten för fiske i ån bör stängselövergångar byggas. Man kan även genomföra ett större och mera omfattande projekt, där man förutom de ovan beskrivna åtgärderna även återställer ån till ett mer meandrande lopp där den idag är uträtad. Detta gäller för sträckorna mellan Bagghyttan och Åsmundshyttan. Om kantzonerna görs tillräckligt breda, kan ån, under viss övervakning, tillåtas gräva ut sin egen fåra. Strandskoningar anläggs sedan på de ställen där det finns risk att ån gräver sig utanför kantzonerna. En annan möjlighet är att lägga ån i ett meandrande lopp maskinellt. Man får då för att undvika erosion anlägga strandskoningar längs större delen av de åtgärdade sträckorna. Viss risk för sedimenttransport vid arbeten i vattendraget finns dock. Det rekommenderas därför att man först genomför åtgärder längs med en mindre sträcka i syfte att studera effekterna av detta. Detta mera omfattande projekt är lika mycket inriktat på natur- och miljövård som fiskevård, då man förutom förbättrade förhållanden för öringen även får mycket fina naturmiljöer och minskar närsaltsbelastningen till såväl Getån som nedströms liggande vatten som Hoån, Ottnaren och Storsjön. Sammantaget bör åtgärder i Getån prioriteras mycket högt inom fiskevårdsarbetet i Hofors kommun. 7
6.8 ARO: Gavleån Getån Allmän beskrivning Getån har sin början vid den s.k. Dammen vid Baggå. Den kallas även för Storån. Ån passerar under järnvägen för att en sträcka rinna på järnvägens västra sida. Omgivningarna består här av jordbruksmarker, dock står oftast ett mer eller mindre brett parti av löv- eller barrskog runt fåran. Kring Nyhem finns dock en sträcka omgiven av åkermark, i stort utan kantzoner. Sträckvis rinner ån här i en djup ravin. Ett litet antal hus med tillhörande tomtmark finns också här. Ett litet tillflöde finns i höjd med Lövsjöns fritidsområde. Norr om Nyhem passerar ån åter under järnvägen. Omgivningarna består här mestadels av ängs- eller åkermark. Sträckvis har mer eller mindre breda kantzoner med mestadels lövträd dock lämnats kvar. Mellan järnvägen och Bagghyttan tas vatten emot från två mindre tillflöden. Vid Bagghyttan rinner ån en stäcka genom tomtmarker. Norr om Bagghyttan återkommer jordbruksmarkerna. I höjd med Ugglebo rinner Ugglebosjöbäcken ut i Getån. Vid Rönningsholm avbryts jordbruksmarkerna av lövskog i en sträcka av ca 4 m. Norr om Bodås finns ett mindre tillflöde rinnande från Gillermossen och Igeltjärnen. Vid Österhästbo rinner Getån in i Bysjön. Förutom Getån rinner även Stamsån och tre mindre bäckar ut i Bysjön. Efter Bysjön finns ett mindre parti där ån omges av lövskog. Jordbrukmarkerna återkommer dock snart, avbrutna av endast mindre partier lövskog. Sydväst om Åsmundshyttan passeras åter järnvägen. Omgivningarna består här av blandskog. Efter Åsmundshyttan rinner ån nästan uteslutande genom åkermarker. Ett mindre tillflöde finns strax norr om Åsmundshyttan. Ytterligare ett ligger norr om Prästhyttan. Getån flödar till slut samman med Hoån sydost om Vall. Stora delar av vattendraget rinner i en ravin genom välhävdade hagmarker med stora intressen för natur- och kulturmiljö. Strömförhållanden Getåns fallhöjd är ca 8 meter över ca 3 km. Strömförhållandena domineras av lugnflytande och svagt strömmande vatten. Strömmande partier är ovanliga, medan rent forsande biotoper i stort sett saknas (Figur 6.8.). Längdviktat medelvärde 3,3 7,5 Strömförhållanden 4,8,5,9, Lugnf lytande Svagt St römmande Forsande st römmande Längdviktat medel 8 6 4 Längd med dominans (km Längd med dominans Figur 6.8.. Diagram över rådande strömförhållanden i Getån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bottensubstrat Bottensubstratens fördelning är i Getån relativt jämn (Figur 6.8.). Ofta består bottnen av sand eller lera vid åns kanter med en sträng av grövre material i mitten av fåran. Findetritus dominerar i de allra mest lugnflytande sträckorna, exempelvis mellan Bodås och Bysjön. Sträckor med grövre material finns mellan Dammen och Bodås, norr om Bysjön, samt kring Åsmundshyttan och Prästhyttan. Partier helt dominerade av grus finns vid åns början väster om järnvägen och kring Bagghyttan. Längdviktat medelvärde 3, G.detritus,8 F.detritus Bottenmaterial, Lera,6 Sand,,, Grus Sten Block, Häll Figur 6.8.. Diagram över bottensubstratens fördelning i Getån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Getån är till stora delar rensad och uträtad. Framförallt gäller det de delar av ån som ligger nedströms Bagghyttan. Man har här grävt ur och rätat ån långa sträckor. Eftersom substratet i övrigt dock ofta består av lera och sand i dessa sträckor finns inget upplagt material. Det är därför heller ej någon mening att föra dit sådant. Upplagt material finns dock i anslutning till fåran 73
6.8 ARO: Gavleån Getån i sträckorna uppströms Bagghyttan, några partier mellan Bysjön och Åsmundshyttan, samt i ett längre parti från Åsmundshyttan till Prästhyttan. För dessa sträckor rekommenderas att utrensat material återförs till fåran. Då tillgängligheten för maskin i allmänhet är mycket god eller god, kan maskin användas vid behov. Undantaget är sträckorna från Dammen ner till vägen gående till Lövsjöns fritidsområde, där vegetation och terräng gör att tillgängligheten för maskiner är mycket dålig. För dessa sträckor rekommenderas istället manuell biotopvård. Användandet av maskin får emellertid inte inverka menligt på den värdefulla natur- och kulturmiljön kring ån mer än vad som är absolut nödvändigt. Det vore önskvärt att även att låta vattendraget börja meandra mera naturligt, där så är möjligt. Detta skulle även inbegripa anläggande av sedimentationsdammar där diken mynnar direkt i ån, mindre våtmarker i anslutning till dessa, samt breddande av kantzoner och återplantering av dessa. Vid återställandet av ett meandrande lopp rekommenderas att man följer de principer som anges i Sportfiskarnas bok Ekologisk fiskevård. Där rekommenderas att meandringen skall ske med en frekvens av ca gånger vattendragets bredd (i Getåns fall blir detta omkring 5 m). Dessutom bör strandskoningar i någon form användas för att undvika erosion. Om dock kantzonerna blir tillräckligt breda, kan man möjligen helt enkelt låta vattendraget gräva sin egen fåra. Detta sätts relativt enkelt igång genom lägga ut något hinder i form av större block eller dylikt med oregelbundna mellanrum i fåran. Man får dock då ha viss övervakning av vattendraget, så att det inte gräver ut allt för mycket. På de platser där detta sker får man då anlägga strandskoningar. Detta skulle bli ett mycket omfattande och dyrt projekt och lika inriktat på natur- och miljövård som fiskevård. Fördelen är att man med de breda kantzonerna, sedimentationsdammarna med anslutande våtmarker och det meandrande loppet skulle skapa en mycket vacker naturmiljö samtidigt som man med stor säkerhet sänker närsaltsläckaget från åkermarkerna betänkligt. Man sänker då också närsaltstillflödet till Ottnaren, vilket är en huvudorsakerna till att förutsättningarna för öring i Ottnaren är dåliga. Liknande projekt har genomförts med framgång ibland annat i Danmark och i Höje å i Skåne län. De sträckor i Getån som i första hand skulle bli föremål för dessa omfattande åtgärder är i en första omgång de mellan Bysjön och Åsmundshyttan och i en andra omgång de mellan Bagghyttan och Bysjön. Viss risk för kraftig sedimenttransport finns dock om man genomför dessa åtgärder allt för snabbt och vid fel tider på året. Detta kan undvikas genom att endast genomföra en del av restaureringen under varje år. Detta bör ske sommartid, när vattenflödena är så låga som möjligt. Det förutsätts då att de höga flödena under hösten spolar bort eventuellt sediment som hamnat på olämpliga ställen Detta gäller dock inte sträckorna mellan Bagghyttan och Bysjön, där eventuellt uppgrumlat sediment med stor säkerhet kommer att falla till bottnen i Bysjön. Då det är mycket svårt att säga hur stora problemen blir, rekommenderas att man först i studiesyfte, åtgärdar en mindre sträcka med en längd av kanske - m där både ett meandrande lopp skapas och en sedimentationsdamm anläggs. Ett lämpligt ställe för detta finns i närheten av Spjutängs (sträcknummer i inventering: 9) Substratet här består av lera och findetritus, det är relativt enkelt att med maskin komma ner till vattendragets östra sida och effekterna av arbetet kan studeras i såväl den omedelbart nedströms liggande sträckan som vid Åsmundshyttan. Längs med vattendraget har metallhanteringen varit omfattande, vilket medför risk för frisläppande av tungmetallhaltigt sediment. Innan några åtgärder genomförs som kan tänkas störa åns befintliga sediment, rekommenderas därför provtagning av dessa. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena i Getån är till stor del dåliga. Skuggning saknas helt i 3,9 km av åns sträckning, medan den är dålig i ytterligare, km. (Figur 6.8.3). Mestadels beror detta på dåliga kantzoner vid åker- och ängsmarkerna (Foto 6.8.), men även på ett mycket illa utfört hygge vid Nyhem. Det rekommenderas därför att kantzonerna återplanteras med träd i stort sett hela vattendragets sträckning. Undantagen är vattendragets början ner till Nyhem, strax före väg- och järnvägsövergången sydost om Sörgården, öster om Sörgården, mellan vägarna vid Bodåsgruvan, en sträcka norr om Bysjön, samt ett parti strax uppströms Åsmundshyttan. På många ställen är redan kantzonerna relativt breda och återplantering av enstaka träd kan här troligen ske omgående utan större problem. 74
6.8 ARO: Gavleån Getån Skuggningsförhållanden (längd i km) 3,9, 4,3,9 % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Dålig skuggning Mindre bra skuggning Bra skuggning Figur 6.8.3. Diagram över hur Getån skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. 3,, Tot. Veg Övervattensv Vattenvegetation,9 Flytbladsv,3 Uv hela blad, Uv fingren., Rosettväxter, Trådalger, Påväxtalger,4 Fontinalis, Kuddmossor Figur 6.8.4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Getån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Foto 6.8.. Typbild, sträcka i stort sett utan skuggning och kantzoner. Inventeringssträcka 46, -6-4. Vattenvegetation Det längdviktade medelvärdet för Getåns vattenvegetation hamnar på, (Figur 6.8.4). Detta är högt och beror på åns dåliga skuggningsförhållanden. Vissa sträckor är nästan helt igenväxta (Foto 6.8.). Den sträckvis mycket rikliga vattenvegetationen utgör även goda gäddbiotoper, vilket gör återplanteringar av kantzoner blir ännu mer angelägna. Troligen sker även ett stort närsaltstillflöde från de omgivande åkermarkerna och de många diken som rinner från dessa. Det rekommenderas därför att sedimentationsdammar med översilning anläggs där åtminstone de större dikena mynnar i huvudvattendraget. Foto 6.8.. Typbild, igenväxande sträcka av Getån. Inventeringssträcka 5, -6-. Öringbiotoper En areal av 475 m i Getån har klassats som bra-mycket bra. Ytterligare 53 m anses ha tämligen bra förhållanden som lekområde (Figur 6.8.5). De bästa lekområdena ligger samlade i vattendragets allra översta del, från Dammen till Nyhem. Bra, men inte perfekta lekområden finns gående nedströms ned till sammanflödet med Ugglebosjöbäcken och kring Åsmundshyttan. Områdena är dock åtskilda av ett stort antal vandringshinder. 75
6.8 ARO: Gavleån Getån Lekområde för öring (m ) 5 3 4 75 omgrävningen inga sträckor fått klassning som ståndplatsbiotoper av högsta värde (Figur 6.8.7). Ståndplatsområde för öring (m ) 3 3 55 8 389 7 755 Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.8.5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Getån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Sträckor med goda förhållanden som uppväxtbiotoper är i stort sett de samma som är goda lekområden. Arealerna är dock något större. Över 56 m har ansetts vara bra-mycket bra, medan ytterligare 9395 m har tämligen bra förutsättningar som uppväxtområden (Figur 6.8.6). Dessa kan åtgärdas relativt lätt genom att återföra utrensat material. Uppväxtområde för öring (m ) 9 395 5 645 34 9 6 Ej lämpligt Tämligen bra 4 44 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.8.7. Diagram över fördelningen av lämpliga ståndplatsbiotoper för öring i Getån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Fiskfauna Elfisken har utförts i Getån på tre ställen under 3. Den översta lokalen låg uppströms vägen mot Lövsjön. Här fångades bäckröding, bäcknejonöga och gädda. Nästa nedströms liggande lokal låg nedströms vägen vid Bagghyttan. I denna lokal fångades enbart bäckröding. Den längst nedströms liggande lokalen låg nedströms den raserade dammen vid Åsmundshyttan. Här fångades öring (Foto 6.8.4), gädda, lake och abborre. 3 9 55 Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.8.6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Getån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Foto 6.8.4.Öring fångad vid elfiske i Getån. 3-8- 7. Foto 6.8.3. Typbild, vackert uppväxtområde i Getån med strömmande vatten över block, sten och grus med mycket död ved.. Inventeringssträcka 3, 3-8-7. Getån är på sina ställen stor nog att utgöra ståndplats även för större öring. Dock har på grund av den omfattande rensningen och Antalet fångade årsyngel av öring var, och av äldre fisk var antalet 3. En täthetsberäkning ger ett värde på 6,8 respektive 3, öringar per m. Jämfört med Fiskeriverkets medelvärden för vattendrag mellan 5- meters bredd i Norrlands inland är detta normalt. Så långt som man kan dra någon slutsats av ett enda elfiske, verkar alltså öringen i Getån ha en tillfredställande reproduktion. 76
6.8 ARO: Gavleån Getån Med stor säkerhet finns det dock ingen öring uppströms Bysjön, där den konkurrerats ut av bäckrödingen. Samtidigt har Bysjön fungerat som en spärr för vidare spridning av bäckröding nedströms. Därför bör man i ett första skede rikta in de fiskevårdande åtgärderna på sträckan Bysjön-Hoån, samt på den i Bysjön utrinnande Stamsån. Åtgärder i Getån längre uppströms är knappast meningsfulla så länge som bäckröding finns här. Samtidigt ligger Getåns bästa lekområden här. Man bör därför fiska ut denna, vilket kan ske med rotenon eller elfiske. Elfiske har fördelen att fisken inte dör, vilken sedan kan sättas ut i något annat vattendrag, förslagsvis Stavtjärnbäcken. När det konstaterats att bäckröding inte längre finns i dessa sträckor kan ytterligare fiskevårdande åtgärder utföras. Öringen i Getån kan vara en spillra av den öringstam som förut funnits i hela Hoåns vattensystem. Denna öringstam får därför anses som mycket värdefull. Fisk från Getån bör därför i framtiden utgöra avelsmaterial för uppodling och utsättningar i andra vattendrag inom Hofors kommun. Det vore mycket värdefullt att ha någon form av fiskodling i anslutning till Getån, där den lokala stammen kan odlas upp för utsättningar. Kanske kan en sådan förläggas till det gamla frörenseriet i Åsmundshyttan eller någon annan byggnad där vatten från ån förut använts till något industriellt ändamål. Fördelen med detta är att man då sparar resurser på att leda om vatten från ån och så vidare då sådana omledningar redan finns i dessa byggnader. Vandringshinder för fisk I Getån finns sjutton vandringshinder (Tabell 6.8.). Sex av dessa är definitiva, tre har bedömts vara partiella, medan resten är passerbara. Tabell 6.8.. Vandringshinder i Getån, numrerade från Dammen gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 669687 5359 Dammens utlopp Stendamm, större Definitivt 66968 53579 Under väg 68 Tröskel, betong Passerbart, - 3 669685 5357 V Väg 68 Trädamm vid tomt Definitivt -3 4 6697 53565 Väg mot Lövsjöns fritidsområde Vägtrumma och blockansamling Definitivt 3-4 5 669796 53577 Strax uppströms väg 68 Liten fördämning av block och plast Partiellt,3 8-9 6 66984 5358 Kulvert under järnvägen Trädamm Definitivt,5 9-7 66983 5363 Sörgården Vägtrumma och dammrest Partiellt,5-8 66989 53588 Bagghyttan Fördämning av sten och betong Partiellt,6 5-6 9 6699 53587 Bagghyttan Vägtrumma Passerbart 6-7 669956 53573 Väg mot Gods Vägtrumma Passerbart 8-9 66997 53556 Sammanflödet med Ugglebosjöbäcken Vägtrumma, dubbel. Passerbart 9-675 5345 Väg mot Bodåsgruvan Vägtrumma, dubbel Passerbart - 3 6788 5358 Rosenlund Mindre damm av sten och plåt Definitivt -3 4 679 5358 Rosenlund Vägtrumma, dubbel Passerbart -3 5 67 5358 Väg mot Söräng Vägtrumma Passerbart 3-4 6 6786 536 Prästhyttan Trädamm Definitivt,5 43-44 7 67847 5366 Prästhyttan Kraftverksdamm, betong, sten. Definitivt 3 44-45 Vandringshinder består av en äldre stendamm vid sjön Dammens utlopp. Vattnet regleras först genom en dammlucka. Själva dammen är genomgången av trummor på två ställen. Trummornas utlopp sitter ca,5 m över nedanförliggande vattenyta (Foto 6.8.5) Det sker även visst läckage. Dammen fyller idag ingen funktion utan att hålla vattennivån uppe. Eftersom naturmiljön för ett stort antal fritidshus vid sjön skulle ändras kraftigt vid en utrivning bör detta ej genomföras. Omkringliggande tomtmarker gör att ett omlöp knappast kan grävas. Dessutom saknas i stort större arealer tillgängliga biotoper värdefulla för öring i vattendragen uppströms Dammen (se kap 6.3 Dalkarlssjöbäcken, 6.4 Mosenbäcken och 6.5 Lövsjöbäcken). Det rekommenderas därför att vandringshindret ej åtgärdas. 77
6.8 ARO: Gavleån Getån Foto 6.8.5. Vandringshinder. Äldre stendamm, genomgången av plåttrumma. Fallhöjd totalt ca m.. Inventeringssträcka, -6-. Vandringshinder är en liten betongtröskel liggande under väg- och järnvägsövergången strax nedströms Dammen. Vad den från början fyllt för funktion är okänt. Hindret är passerbart, och kräver inga åtgärder. Vandringshinder 3 är en privat liten trädamm, anlagd vid en tomt för att skapa badplats. Vid kontakt med tomtägarna sades att dammen endast är stängd under sommartid. Om dammen ständigt står öppen under resten av året finns ingen anledning att åtgärda dammen. Då dammen emellertid gör att Getåns finaste lekområden fragmenteras bör detta säkerställas skriftligen, där ägaren förbinder sig att se till att dammen är öppen under årets övriga delar. Vandringshinder 4 består delvis av en trumma under vägen mot Lövsjöns fritidsområde, delvis av en blockansamling nedströms denna. Blockansamlingen är möjligen en rest av en äldre damm eller bro, idag helt raserad. Hindret är definitivt, och kan åtgärdas genom att med maskin flytta på blocken. Det kan dock hända att efter man gjort detta, kommer fram att vägtrumman är för högt satt. Detta är i dagsläget omöjligt att se. Om vägtrumman är för högt satt, bör hela vägbanken grävas ur och ersättas med en bro. Vandringshinder 5 är en liten privat damm uppbyggd av block och plastskynken. Då den inte ligger vid en tomt är orsaken till fördämningen okänd. Den bör därför rivas ut. Detta kan ske med handkraft. Vandringshinder 6 är en märklig trädamm liggande inne i den kulvert som går under väg 68 och järnvägen norr om Nyhem (Foto 6.8.6). Den har möjligen använts för att tillhandahålla vatten till ånglok. Dammen fyller idag ingen synbar funktion och bör därför rivas ur. För att Foto 6.8.6 Vandringshinder 6. Trädamm lagd i början av kulvert under järnväg. Fallhöjd ca,5 m. Inventeringssträcka 9, -6-4. underlätta passage i övrigt bör ett och annat större block eller annan anordning för att bryta det laminära flödet läggas inne i kulverten. Vandringshinder 7 består av en trumma under en traktorvägsövergång belägen öster om Sörgården samt en delvis raserad kvarndamm. Byggnaden står kvar bredvid vattendraget och är i relativt god kondition. Inget vatten flyter dock på det ställe där vattenhjulet förut fanns. Block från dammen har ramlat ner vid trummans utlopp. Blockansamlingen plus den något för högt lagda trumman gör att hindret är svårpasserat utom vid höga vattenstånd. Det bör därför åtgärdas genom att gräva bort den vall går igenom. Vallen kan sedan ersättas med en enklare bro. Vandringshinder 8 är en fördämning uppbyggd strax söder om vägen vid Bagghyttan. Den består av en lutande häll, gjuten i två steg med en fördjupning i mitten. De två stegen är ca,3 m höga vardera. Fördjupningen i mitten gör att fisk troligen kan passera, om bara vattenmängden är tillräcklig. Hindret har därför klassats som partiellt och behöver möjligen inte åtgärdas. Det rekommenderas dock att återbesök vid högre vattenflöde sker för att säkerställa att fisk verkligen kan ta sig förbi. Vandringshinder 9 är den vägtrumma som ligger under vägen vid Bagghyttan. Trumman är passerbar och behöver ej åtgärdas. Vandringshinder är ytterligare en passerbar vägtrumma, belägen vid vägen mot godset norr om Bagghyttan. Inga åtgärder är nödvändiga. Vandringshinder är en dubbel vägtrumma som ligger vid sammanflödet med Ugglebosjöbäcken. Trumma är passerbar. Inga åtgärder är nödvändiga. 78
6.8 ARO: Gavleån Getån Vandringshinder är vägtrumman vid vägen mot Bodåsgruvan. Den är passerbar och kräver inga åtgärder. Vandringshinder 3 består av en stenfördämning med plåtplattor (Foto 6.8.7). Denna har byggts för att leda vatten in i en damm bredvid ån. Hindret är definitivt trots sin ringa fallhöjd och bör rivas ur. Foto 6.8.8. Vandringshinder 6. Äldre fördämning av sten, betong och trä. Fallhöjd ca,5 m. Inventeringssträcka 43, -6-. Foto 6.8.7 Vandringshinder 3. Fördämning av sten och plåt. Inventeringssträcka, -6-. Vandringshinder 4 är en vägtrumma som ligger vid Rosenholm. Trumman har bedömts som passerbar för öring, men som ett partiellt vandringshinder för annan fisk. Den bör därför sänkas eller bytas ut.. Vandringshinder 5 är vägtrumman under vägen sydväst om Söräng. Trumman är passerbar och behöver ej åtgärdas. Vandringshinder 6 är en av sten, betong och trä uppbyggd damm vid Prästhyttan (Foto 6.8.8). Den är ca,5 meter hög och har dämningseffekt långt uppströms. Bredvid ligger en äldre kvarn eller hammare. Den fåra som leder genom byggnaden är dock nästan igenslammad och igenväxt, vilket tyder på att dammen idag inte fyller någon funktion. Den kan dock möjligen vara värdefull för kulturmiljövården. Önskvärt vore att riva dammen eller att öppna upp ett av utskoven ned till vattendragets naturliga bottennivå. I sträckan uppströms har dock sedimentation och igenväxning skett under lång tid (Foto 6.8.9). Detta medför risk för sedimenttransport vid utrivande. Det finns dock gott om plats för att gräva ett omlöp på hindrets västra sida. Om detta inte låter sig göras kan dammen relativt lätt formas om till en fiskramp, då grunden för en sådan i stort redan är lagd. Foto 6.8.9. Sträckan uppströms vandringshinder 6. Inventeringssträcka 43, -6-. Vandringshinder 7 är en betongdamm med ett mindre kraftverk belägen strax norr om Prästhyttan. Hindret är definitivt och har en fallhöjd av ca 3 m. Plats för att bygga ett omlöp finns på hindrets västra sida. Dock får man då även problem med den bilväg som går här. I det fall ett omlöp inte kan grävas kan istället en fisktrappa byggas. Vidare bör minimitappning fastställas. Foto 6.8.9. Vandringshinder 7, betongdamm med kraftverk. Tuben gående till turbinen ses till vänster i bild. Gamla brofundament mitt i bild. Inventeringssträcka 43, -6-. 79
6.8 ARO: Gavleån Getån Vad gäller vandringshinder -5, ligger dessa uppströms Bysjön. Innan bäckrödingen fiskats ut från dessa sträckor är det knappast meningsfullt att åtgärda dessa. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Getån rinner delvis genom väldigt vacker naturmiljö framförallt i dess övre delar, från Dammen ned till Åsmundshyttan.. Vattendragets nedre lopp kan delvis utgöra goda fiskevatten efter gädda. Getån har på grund av detta fina möjligheter att utgöra ett attraktivt fiskevatten. Tillgängligheten begränsas dock av stängsel, varför det är nödvändigt att bygga övergångar över dessa. Mindre parkeringsplatser kan anläggas i den mån några sådana inte redan finns där vägar överkorsar vattendraget. Vid dessa kan även tavlor med bland annat kartor och information om områdets höga natur- och kulturmiljövärden sättas upp. Stigar finns redan upptrampade längs stora delar av vattendraget, men sådana kan snitslas i den mån sådana inte redan finns. Stigar kan även dras upp till närmast liggande väg på lämpliga ställen, vilket förhoppningsvis löser problem med nedtrampade grödor etc.. Då ån överkorsas av vägar på så många ställen finns troligen inget behov av att anlägga ytterligare övergångar. Sammantaget bör åtgärder i Getån vara mycket högt prioriterade inom fiskevårdsarbetet i Hofors kommun. Sjöar i anslutning till vattendraget Bysjön Bysjön är en grund, näringsrik mindre sjö belägen vid Österhästbo. Vattenvegetationen är riklig. Runt sjöns södra del ligger sankmarker, medan omgivningarna i övrigt utgörs av lövskog och jordbruksmarker. Förutom Getån rinner Stamsån och ett mindre på kartan ej namngivet vattendrag till sjön. På östra sidan finns ett antal lergravar där tippning av rivningsmassor med mera skett. Inget större intresse för fiske i sjön finns enligt kommunens inventeringar. Det finns ingen anledning att söka utöka detta, då sjön också har vissa värden som fågelbiotop. Vidare bör kantzonerna kring vattendraget breddas och återplanteras med träd där så behövs. Återförande av utrensat material bör genomföras från Dammen till Bagghyttan (efter gjorda utfisken) och kring Åsmundshyttan. Detta kan i allmänhet göras med maskinhjälp, vilket dock ej får inverka menligt på den värdefulla natur- och kulturmiljön. Där åkerdiken och andra tillflöden rinner ut i fåran bör mindre sedimentationsdammar med översilningsvåtmarker anläggas. Detta får till effekt att närsaltsbelastningen minskar och att naturvärdena längs med hela ån utökas betänkligt. Den andra, mera omfattande kombinationen av åtgärder inbegriper förutom allt ovanstående även återställande av ett mer naturligt meandrande lopp. I denna kombination ingår att först återställa den i dagsläget sträckvis helt uträtade och omgrävda ån till en mer naturligt meandrande lopp. Runt den återställda fåra bör sedan kantzoner återplanteras. För att undvika erosion bör stränderna förstärkas med någon form av strandskoningar. Möjligen kan man, om kantzonerna är tillräckligt breda, helt enkelt låta ån gräva sin egen fåra under viss övervakning så att erosionen inte blir allt för kraftig. Där detta händer får man dock ändå förstärka stränderna. När arbetena genomförs finns viss risk för sedimenttransport. Detta kan undvikas genom att endast åtgärda en mindre del av sträckorna varje år. Det rekommenderas dock att man först genomför åtgärder i ett mindre parti av ån för att undersöka effekterna av detta. Viss risk kan finnas för tungmetaller i åns sediment, vilket bör utredas innan åtgärder som kan tänkas påverka detta genomförs. För att öka åns värde som fiskevatten kan övergångar över de många stängsel som finns anläggas. Där vägar korsar ån kan parkeringsplatser anläggas i den mån sådana inte redan finns. Vid dessa kan informationstavlor om både åns fiske och de i övrigt mycket höga natur- och kulturmiljövärdena kring ån sättas. Getåns öring är i övrigt är ett mycket värdefullt bestånd som kan utgöra avelsfisk för uppodling för utsättning i andra vattendrag inom Hofors kommun. Sammanställning av åtgärdsförslag För Getån kan två olika kombinationer av åtgärder göras. Den första, mindre omfattande, är att först åtgärda vandringshindren nedströms Bysjön och fastställa minimitappning för det kraftverk som ligger norr om Prästhyttan. Samtidigt sker utfisken av bäckröding uppströms Bysjön. 8
6.9 ARO: Gavleån Stamsån 6.9 Stamsån Koord: X: 67345 / Y: 53585 Sammanfattning Stamsån rinner från Sälgsjön vid Kalvsnäs till Bysjön. Stamsåns strömförhållanden är lugnflytande i ca 4,3 km av åns sträckning av 7,5 km. Resten av ån har svagt strömmande eller strömmande vatten med små inslag av fors. Bottensubstratens fördelning mellan olika fraktioner är relativt jämn. Större delen av Stamsån är påverkad av rensning i någon grad. Skuggningen är naturligt dålig i en stor del av vattendraget. Där dålig skuggning beror på intilliggande åkermarker bör dock återplantering av kantzoner ske. Vid de små hyggen som ligger i vattendragets övre delar bör större hänsyn tas till vattendraget vid framtida gallringar. Återförande av utrensat material bör utföras i sträckorna mellan Fågelmossens våtmarker och övergången av väg 68. Lekgrus kan läggas ut i två mindre sträckor. Det finns fyra definitiva vandringshinder, vilka samtliga kräver åtgärder. Två av dessa ligger vid Isaksberg och två vid Skönbacka. Alla dessa är dammar eller dammrester, minst ett är troligen av intresse för kulturmiljön. Det partiella hinder som finns kan dock rivas ur enkelt. Stamsån har i dagsläget inga större värden som fiskevatten och det rekommenderas därför inte att man lägger några större resurser på att främja fisketurismen i vattendraget. Man kan dock möjligen snitsla stigen som går över Fågelmossens gamla torvtäkt bättre och sedan länka samman vägen mellan Isaksberg och Skessen med vägen norr om Stamsån. En spång finns redan här. I vattendraget skall enligt muntliga uppgifter finnas en öringstam. Dock fångades ingen öring under elfisken utförda under varken eller 3. Det finns därför med stor säkerhet ingen öring kvar i Stamsån idag. Det är dock positivt att det heller inte finns någon bäcköring kommen från Getåns övre delar. Stamsån har förutsättningar att utgöra ett viktigt lek- och uppväxtområde för öring från Getån om föreslagna åtgärder utförs.. Åtgärder i Stamsån bör därför prioriteras högt inom fiskevårdsarbetet i Hofors kommun. 8
6.9 ARO: Gavleån Stamsån Allmän beskrivning Stamsån rinner från Sälgsjön vid Kalvsnäs till Bysjön, där den sammanflödar med Getån. Första delen av sitt lopp rinner ån genom ibland mycket svårframkomliga våtmarker. Efter våtmarkerna tar tall- och blandskog över, ibland avbrutna av mindre kalhyggen. I närheten av Hästboheden övergår omgivningarna jordbruksmarker. Ett mindre ej namngivet tillflöde finns i Fågelmossens våtmarker. Öster om Isaksberg flödar Igeltjärnsbäcken samman med Stamsån. Vid Skönbacka och Hästbo finns ytterligare två mindre tillflöden. Nedre delen av Stamsån rinner genom samma för natur- och kulturmiljö värdefulla område som Getån. Strömförhållanden Stamsåns fallhöjd är ca 34 meter över drygt 7,5 km. Strömförhållandena är lugnflytande i mer än 4,3 km av åns sträckning (Figur 6.9.). Detta beror till stor del på våtmarksområdena i åns början och dämning vid vandringshinderna. Det finns även större lugnflytande partier söder om sammanflödet med Igeltjärnsbäcken. Övriga sträckor av ån domineras antingen svagt strömmande eller strömmande vatten, med inslag av rent forsande biotoper. Inslag av forsande vatten finns, men ingen sträcka domineras av forsande förhållanden. Längdviktat medelvärde 3 4,3 Strömförhållanden,3,6 Lugnf lytande Svagt St römmande Forsande st römmande Längdviktat medel,9,4,,3 6 4 Längd med dominans (km Längd med dominans Figur 6.9.. Diagram över rådande strömförhållanden i Stamsån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bottensubstrat Bottensubstratens fördelning är i Stamsån jämn (Figur 6.9.). Fin- och grovdetritus dominerar ibland annat våtmarksområdena i åns början. Grovdetritus i form av grenar osv. finns även i relativt stor mängd i mera strömmande partier. Sträckor dominerade av grövre minerogent material finns strax nedströms Fågelmossen, i och omkring Isaksberg och omkring Skönbacka. Längdviktat medelvärde 3,3,3 G.detritus F.detritus Bottenmaterial, Lera,7 Sand,5 Grus,7 Sten,8 Block, Häll Figur 6.9.. Diagram över bottensubstratens fördelning i Stamsån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Vid jordbruksmarkerna domineras bottensubstraten av lera eller sand. Väldigt få partier av Stamsån är idag till synes helt opåverkade av rensning eller omgrävning. Då detta emellertid inte skett för att flotta timmer är rensningen oftast inte särskilt omfattande. Biotopvårdande åtgärder i form av återförande av utrensat material rekommenderas dock för sträckorna liggande mellan Fågelmossens våtmarker och väg 68:s övergång. Tillgängligheten för maskin är i allmänhet god, utom för sträckan mellan Fågelmossen till Isakberg. Här rekommenderas därför i första hand manuell biotopvård. Om det visar sig att detta är för omfattande arbeten att genomföra manuellt, är dock ån tillräckligt bred för att kunna köra ner i med maskin från vägen mellan Isaksberg och Skessen. Man blir då tvungen att avverka en viss mängd skog. Vid sträckorna nedströms väg 68 har visserligen fåran grävts om och rätats ut långa partier, men då substratet här är naturligt fattigt på grövre material finns inget sådant att återföra. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena i Stamsån får anses som mindre bra överlag.. Skuggningen är dålig i drygt 3,5 km av åns sträckning. (Figur 6.9.3). Större delen av detta beror på våtmarkerna i åns början, men även på mindre kalhyggen där kantzoner ej lämnats kvar och på tomtmarker vid Isaksberg. Vid våtmarkerna är skuggningen naturligt dålig och inga åtgärder för att utöka denna kommer därför ifråga. Vid kalhyggena är kantzoner på väg upp, vilka bör sparas vid framtida gallringar. Gående från Skönbacka till 8
6.9 ARO: Gavleån Stamsån utflödet i Bysjön finns emellertid ett antal sträckor som rinner genom åker- och ängsmark. Skuggningen är här dålig på grund av dåliga kantzoner. Återplantering av kantzoner bör ske i dessa sträckor. Skuggningsförhållanden (längd i km), 3,3 3,,9 % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur 6.9.3. Diagram över hur Stamsån skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. Vattenvegetation Det längdviktade medelvärdet för Stamsåns vattenvegetation hamnar på,3 (Figur 6.9.4). Detta är mycket högt. Till större delen beror detta på sträckan genom våtmarkerna i åns början där breda bårder av vass omger vattendraget (Foto 6.9.). Även vid Isaksberg, nedströms Skönbacka och väg 68 finns sträckor med riklig vattenvegetation. Framförallt består vattenvegetationen av övervattenslevande amfibiska växter och flytbladsvegetation. 3,3 Tot. Veg, Övervattensv Vattenvegetation,5 Flytbladsv,6,, Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter, Trådalger,,, Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur 6.9.4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Stamsån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Foto 6.9.. Typbild, sträcka av Stamsån genom Fågelmossens våtmarker. Inventeringssträcka, - 9-. Öringbiotoper De högklassiga lekområden som finns i Stamsån är små för ett vattendrag av Stamsåns storlek, endast 8 m (Figur 6.9.5). De är dessutom vitt utspridda och åtskilda av vandringshinder Det finns emellertid en relativt stor area (3 m ) som skulle kunna utgöra goda lekområden. Mestadels är det avsaknad av skugga som gjort att områdena inte fått högre klassning. En sådan, ca 4 m lång sträcka ligger nedströms Skönbacka Det kan dock finnas anledning att genomföra utläggning av lekgrus i Stamsån. De sträckor som kan komma ifråga för detta är en kort sträcka strax uppströms sammanflödet med Igeltjärnsbäcken och en sträcka nedströms vägen som går över ån vid Hästboheden mot Skönbacka. Lekområde för öring (m ) 4 55 3 Ej lämpligt Tämligen bra 8 69 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.9.5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Stamsån. Data från inventeringar gjorda sommaren. För uppväxtbiotoper är den area som klassats som bra-mycket bra ännu mindre, endast 3 m (Figur 6.9.6). Det finns dock ytterligare över 5 m som anses ha tämligen bra förhållanden. Nerklassningen beror till större delen på rensningar, men även på dålig skuggning (Foto 6.9.). Ytorna högklassiga uppväxtområden kan åtgärdas relativt enkelt genom återförande av material. De sträckor som 83
6.9 ARO: Gavleån Stamsån i första hand bör åtgärdas ligger mellan Fågelmossen och Isaksberg samt omkring Skönbacka. Uppväxtområde för öring (m ) 4 7 5 Ej lämpligt Tämligen bra 3 9 85 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.9.6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Stamsån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Foto 6.9.. Typbild, sträcka av Stamsån med relativt goda förutsättningar som uppväxtbiotop, men där skuggningen är dålig. Inventeringssträcka 3, -9-. Fiskfauna Enligt muntliga uppgifter skall en stam av öring finnas i Stamsån. Vid elfisken utförda under på två lokaler (strax före sammanflödet med Igeltjärnsbäcken och vid Hästbo kvarn) fångades emellertid ingen öring, endast gädda, lake och bäcknejonöga. Ytterligare elfisken utfördes därför under 3 på två lokaler omkring Isaksberg. Den längst uppströms liggande lokalen låg där ån gör en krök norrut vid den väg som går mellan Isaksberg och Skessen. Här fångades abborre, gädda, bäcknejonöga och lake. Nästa nedströms lokal låg omedelbart nedströms dammen vid Isaksberg. Inte här fångades någon öring, endast gädda. Det får med stöd av de utförda elfiskena därför anses att ingen öring längre finns kvar i Stamsån. Positivt är dock att det inte heller finns någon bäckröding som kommit från den övre delen av Getån via Bysjön. Efter de åtgärder som här beskrivs utförts, kan därför utsättningar av öringrom och yngel göras. För detta bör fisk från Getån användas. Möjligen kan även ett nedströmsvandrande bestånd från Sälgsjön fås att leva i Stamsån om ett sådant sätts ut i sjön. På grund av risk för blandning av stammar rekommenderas dock inte detta. Vandringshinder för fisk I Stamsån finns sju vandringshinder (Tabell 6.9.). Fyra av dessa är definitiva, ett är partiellt, medan resten bedömts vara passerbara. Det finns inga sträckor som ansetts utgöra ståndplatsbiotoper av bästa klass (Figur 6.9.7), vilket beror på den omfattande rensningen av vattendraget. Ståndplatsområde för öring (m ) 3 4 3 3 75 7 Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.9.7. Diagram över fördelningen av lämpliga ståndplatsbiotoper för öring i Stamsån. Data från inventeringar gjorda sommaren. 84
6.9 ARO: Gavleån Stamsån Tabell 6.9.. Vandringshinder i Stamsån, numrerade från Sälgsjön gående nedströms mot Bysjön. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 6765 53486 Isaksberg Dammrest Definitivt - 67638 53497 Isaksberg Fördämning vid tomt Definitivt 4-5 3 67653 53533 V Igeltjärnsbäckens utlopp Planka Partiellt,3 7-8 4 6759 5356 Hästboheden Trädamm vid bro Definitivt,6 9-5 67577 53564 Hästbo kvarn Stendamm Definitivt - 6 6757 5358 Väg mot Skessberget Vägtrumma, dubbel Passerbart 3-4 7 6748 53578 Väg 68 Vägtrumma, dubbel Passerbart 5-6 Vandringshinder är en dammrest belägen vid Isaksberg (Foto 6.9.3). Dammen är delvis raserad, men utgör ett definitivt vandringshinder, då vattnet till stor del rinner under eller kring block och stenar i stället för över dem. Fallhöjden från vattenyta till vattenyta är ca m och dammen håller stora vattenmängder. Dammens påverkan kan ses över 4 m uppströms. Byggnationen är en rest av en damm för en masugn med stångjärnshammare, omtalad redan omkring 56. Den har därför värde kulturhistoriskt sett.. Vid en utrivning skulle troligen stora arealer öringbiotoper återskapas uppströms hindret, men det finns dock stora mängder sediment som under årens lopp lagrats uppströms. På grund av de stora vattenmassorna förordas dessutom att man iakttar stor försiktighet vid ett åtgärdande. Då problematiken är så stor vid en total utrivning, kan det istället vara ett bra alternativ att omforma hindret till att passerbart för öring genom att flytta runt block och på så vis plana ut fallet. Då dammen har värde ur historiskt perspektiv vore en god kompromiss möjligen att iståndsätta och täta dammen, men samtidigt göra det möjligt att skapa en för fisk passerbar väg där vatten alltid rinner. Man bör då genomföra åtgärder vid dammens södra sida, där den nästan rasat samman. Detta också för att undvika påverkan på den ruin som ligger på dess norra sida. Samtliga åtgärder kräver ytterligare projektering. Foto 6.9.3. Vandringshinder. Delvis raserad stendamm. Fallhöjd totalt ca m. Inventeringssträcka, -6-5. Vandringshinder är en fördämning vid Isaksberg som skapar en spegeldamm vid en tomt. Fördämningen är dock gammal och är en rest av Västerhästbos nedre stångjärnshammare, byggd omkring 6. Det synliga utloppet är två trummor, där vattenflödet regleras av en trädamm. Hindrets totala fallhöjd är ca m (Foto 6.9.4). Vid sidan av dammen sågs vid inventeringstillfället spår efter rinnande vatten i form av något som liknade ett omlöp. Om detta är skapat naturligt vid höga flöden eller av människohand var omöjligt att säga. Bäst vore att riva ur dammen helt, men man får då en kraftigt förändrat utseende vid den närliggande tomten. Om utrivning ej kan genomföras, rekommenderas att man istället anlägger ett mindre omlöp på dammens norra sida. Ett tredje alternativ är att anlägga en fisktrappa ansluten till befintlig damm, där allt vatten släpps. 85
6.9 ARO: Gavleån Stamsån kulturvärdena. Hindret kan dock relativt enkelt åtgärdas genom att omforma det fria utskovet till passerbart. Detta kan göras på flera olika sätt. Eftersom fallhöjden ej är så stor, behövs troligen ingen egentlig fisktrappa byggas. Istället kan en fiskramp formas med hjälp av gjutande av ett lutande plan, där sten och block sedan sätts fast på sådant sätt att fisken kan passera. Foto 6.9.4. Vandringshinder. Damm vid tomt i Isaksberg. Fallhöjd totalt ca m. Inventeringssträcka 3, -6-5. Vandringshinder 3 består av en planka lagd över ån, fastsatt med sten. Den har möjligen satts dit för att hålla kvar vatten för bevattning av den näraliggande åkermarken. Plankan tillsammans med de nedanförliggande lilla forspartiet utgör minst ett partiellt vandringshinder. Hindret bör rivas ur. Vandringshinder 4 består av en mindre trädamm som lagts vid den norra bron vid Skönsbacka (Foto 6.9.5). Som för vandringshinder 3 kan den möjligen användas som bevattningsdamm för närliggande åkermark. Den bör rivas ur. Foto 6.9.5. Vandringshinder 4. Trädamm lagd vid bro. Fallhöjd totalt ca,6 m. Inventeringssträcka 9, -6-4. Vandringshinder 5 är en av damm av sten och betong, som ligger i anslutning till Hästbo kvarn. Fallhöjden är relativt liten, ca m (Foto 6.9.6). Den fåra som leder genom kvarnhuset ser inte ut att ha haft flödande vatten på länge. Kvarnhuset ser dock nyligen underhållet ut, och har troligen kulturmiljömässiga värden. Utrivning är det bästa alternativet sett ur fiskevårdens perspektiv, men kan kanske inte genomföras på grund av Foto 6.9.6. Vandringshinder 5. Dammen vid Hästbo kvarn. Bild tagen snett ovanifrån. Fallhöjd ca m. Inventeringssträcka 9, -6-4. Vandringshinder 6 utgörs av en dubbeltrumma under vägen mot Skessberget. Det är passerbar och kräver inga åtgärder. Vandringshinder 7 är ytterligare en dubbel vägtrumma, som ligger under väg 68. Trumman är väl anlagd och kräver inga åtgärder. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Stamsån kan ha vissa värden som fiskevatten, dock ligger dess största värde i att vara lek- och uppväxtområde för öring antingen i Sälgsjön eller i Getån. Det rekommenderas därför att man i första hand lägger resurser inriktade på fisketurism på andra vatten. Efter detta har skett kan möjligen tillgängligheten förbättras till de idag mycket svårframkomliga delarna kring åns början. På grund av en äldre torvtäkt är det nästan omöjligt att ta sig till ån i det fall man inte redan känner till den stig som går från skogsvägen väster om Isaksberg. Denna stig bör snitslas bättre. Stigen kan sedan förlängas längs med vattendraget ner mot Isaksberg där åns vackraste fiskesträckor finns. Vägen mellan Isaksberg och Skessen och den väg som finns norr om Stamsån kan länkas ihop. En spång finns redan här, men stigen dit är nästan omöjlig att hitta. Övriga delar av Stamsån anses redan ha så god tillgänglighet för fiske att några ytterligare åtgärder ej är nödvändiga. 86
6.9 ARO: Gavleån Stamsån Sammanställning av åtgärdsförslag Stamsån har stora värden främst som lek- och uppväxtområde för öring i antingen Sälgsjön eller Getån. Enligt muntliga uppgifter skall öring finnas i ån. Någon sådan fångades dock ej under elfisken under varken eller 3. Det får därför anses fastställt att ingen öring idag finns kvar i ån. Det som först bör göras är att åtgärda vandringshindren. Man skall vid åtgärdande av dessa dock även ta stor hänsyn till kulturhistoriska värden. Efter detta bör utrensat material återföras där sådant finns tillgängligt. Efter detta rekommenderas återplantering av kantzoner där befintliga kantzoner saknar skuggning. Angående fisketurism har Stamsån ej några större värden för närvarande. Resurser för att utöka fisketurism föreslås i första hand läggas på andra vattendrag. Om öring fås att leva i ån, kan det dock vara motiverat att snitsla en stig till vattendragets övre delar från den redan befintliga skogsvägen väster om Isaksberg över den gamla torvtäkten och sedan förlänga stigen ner mot Isaksberg, samt att länka ihop vägen Isaksberg-Skessen med den väg som går norr om Stamsån. 87
6. ARO: Gavleån Igeltjärnsbäcken 6. Igeltjärnsbäcken Koord: X: 6765 / Y: 53545 Sammanfattning Igeltjärnsbäcken rinner från Igeltjärnen väster om väg 68 för att flöda samman med Stamsån norr om Skönbacka. Strömförhållandena är mestadels lugnflytande och bottensubstratet domineras av findetritus och sand. Skuggningen är i allmänhet tillfredsställande, dock saknas kantzoner där bäcken i sitt nedre lopp rinner förbi åkermark. Då kantzoner i stort sett saknas här sker troligen visst läckage av närsalter från åkern ut i bäcken, vilket kan påverka den nedströms liggande Stamsån. Bäckens närsaltnivåer kan därför provas vid olika tidpunkter på året. Om nivåerna befinns vara höga rekommenderas att kantzonerna utökas något vid åkermarkerna och dessutom gärna återplanteras med träd. Förutom detta rekommenderas inga ytterligare åtgärder, då vattendraget i stort saknar intressen som både fiskevatten och öringbiotop. Eventuellt kan dock fisk eller kräftor sättas ut i Valls kalkbrott. Allmän beskrivning Igeltjärnsbäcken rinner från Igeltjärnen vid Valls kalkbrott till att flöda samman med Stamsån norr om Skönbacka. Bäcken rinner mestadels genom gran- löv eller blandskog, avbruten av ett mindre parti tomtmark strax öster om Igeltjärnen. De sista ca 4 metrarna rinner bäcken genom åkermark. Större delen av sitt lopp rinner bäcken i närheten av väg 68. Strömförhållanden Igeltjärnsbäckens faller ca 3 meter över drygt,5 km. Strömförhållandena domineras starkt av lugnflytande förhållanden med inslag av svagt strömmande vatten (Figur 6..). Strömmande och forsande biotoper saknas helt. Längdviktat medelvärde 3,6, Strömförhållanden,3,4,, Lugnf lytande Svagt St römmande Forsande st römmande Längdviktat medel 4 Längd med dominans (km Längd med dominans Figur 6... Diagram över rådande strömförhållanden i Igeltjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. 88
6. ARO: Gavleån Igeltjärnsbäcken Bottensubstrat Igeltjärnbäckens bottensubstrat domineras starkt av findetritus och sand. (Figur 6..). Inslaget av grovdetritus är relativt stort, medan övriga fraktioner förekommer sparsamt. Längdviktat medelvärde 3, G.detritus, F.detritus Bottenmaterial,5 Lera,9 Sand,4 Grus,3 Sten,5 Block, Häll Figur 6... Diagram över bottensubstratens fördelning i Igeltjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Ingen del av Igeltjärnsbäcken är opåverkad av rensning. En stor del av bäcken är omgrävd och rätad. På grund av vattendragets ringa storlek och i övrigt små värden som öringbiotop förordas dock inga åtgärder i form av återförande av utrensat material, även om sådant finns kvar vid fåran i relativt stor mängd. Skuggningsförhållanden (längd i km),,3 % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur 6..3. Diagram över hur Igeltjärnsbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. Vattenvegetation Det längdviktade medelvärdet för Igeltjärnsbäckens vattenvegetation hamnar på, (Figur 6..4). Det höga värdet beror på vattendragets ringa storlek och på amfibisk vegetation (ofta starr etc.) stående i kanterna. Vid åkermarken i bäckens nedre lopp är vegetationen mycket riklig. Detta kan tyda på att näringstillförseln här är stor, vilket kan tänkas påverka den nedströms liggande Stamsån. Det kan därför vara motiverat att utöka kantzonerna vid åkermarken. Innan detta görs bör dock närsaltsbelastningen uppmätas i bäcken. 3,,8 Vattenvegetation,8 Foto 6... Typbild, sträcka av Igeltjärnsbäcken med god skuggning, men med lugnflytande vatten och botten dominerad av findetritus. Inventeringssträcka 6, -7-. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena är tillfredsställande i större delen av bäckens lopp (Figur 6..3). Där bäcken i sin nedre del rinner genom åkermark är dock skuggningen dålig. Tot. Veg Övervattensv, Flytbladsv Uv hela blad,,,,,, Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur 6..4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Igeltjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Öringbiotoper Igeltjärnsbäcken förutsättningar som lekområde för öring är mycket små, endast 9 m har befunnits ha några som helt värden som lekbiotop (Figur 6..5). De lugnflytande förhållandena gör att det heller inte finns några större förutsättningar för att lägga ut lekgrus. 89
6. ARO: Gavleån Igeltjärnsbäcken Lekområde för öring (m ) 9 Ståndplatsbiotoper för öring saknas helt i bäcken. Inget diagram över detta redovisas därför. Fiskfauna Uppgifter saknas för vattendraget. Ej lämpligt Tämligen bra 5 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6..5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Igeltjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Den areal som bedömts ha några som helst värden som uppväxtområde är också liten, 65 m (Figur 6..6). Vandringshinder för fisk I Igeltjärnsbäcken finns fem vandringshinder (Tabell 6..). Samtliga är vägtrummor och passerbara även för annan fisk än öring. Inga åtgärder är nödvändiga att genomföra. Ingen ytterligare beskrivning av vandringshindren görs därför. Uppväxtområde för öring (m ) 65 Ej lämpligt Tämligen bra 4 675 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6..6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Igeltjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Tabell 6... Vandringshinder i Igeltjärnsbäcken, numrerade från Igeltjärnen gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 678 53476 O Igeltjärnen Vägtrumma Passerbart - 6788 53486 O Igeltjärnen Vägtrumma Passerbart 3-4 3 67735 5354 N skogsvägen mot Sälgsjön Vägtrumma Passerbart 8-9 4 6773 5356 Skogsvägen mot Sälgsjön Vägtrumma Passerbart 9-5 6767 53537 Åkermark före sammanflödet Vägtrumma Passerbart - Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Igeltjärnsbäcken har endast ringa värden som fiskevatten. De sjöar som finns i anslutning till vattendraget har redan tillräckliga faciliteter. Därför rekommenderas inga ytterligare åtgärder. Sjöar i anslutning till vattendraget Valls kalkbrott Valls kalkbrott har varit vattenfyllt sedan länge, vilket har skapat en långsmal sjö liggande söder om Igeltjärnen. Ingen förbindelse finns med Igeltjärnen, men sjön tas ändå med här då den ligger så nära. Vattnet är mycket klart, och sjön med de klippor som skapats av kalkbrytningen är en populär badplats. Omgivningen består främst av tall- och blandskog. En väg, skyltad från väg 68, går hela vägen fram till sjön. En flytbrygga, tillsammans med en informationstavla om kalkbrottet finns vid sjön. Dessutom finns bänkar och en grillplats. Det finns inga egentliga in- eller utflöden till sjön. Dess vatten består av regnoch grundvatten. Sjön har redan stort intresse som utflyktsmål. Eftersom in- och utlopp saknas 9
6. ARO: Gavleån Igeltjärnsbäcken kan fisk eller kräftor sättas ut i sjön utan problem i det fall berörd fiskevårdsförening vill göra detta. Om kräftor sätts ut, bör detta vara flodkräftor. Sammanställning av åtgärdsförslag Igeltjärnsbäcken har endast försumbara intressen som fiskevatten eller som öringbiotop. Inga åtgärder för att främja varken fisk eller fiske i vattendraget rekommenderas därför. Emellertid kan visst närsaltsläckage från åkermarken i dess nedre del ske, vilket påverkar den nedströms liggande Stamsån. Därför rekommenderas utökade kantzoner vid åkermarken. Bäckens närsaltsnivåer bör dock provas innan detta sker. Eventuellt kan utsättning av fisk och/eller kräftor komma ifråga i Valls kalkbrott. Foto 6... Valls kalkbrott, bild tagen från flytbryggan. -7-. Igeltjärnen Igeltjärnen är en liten sjö väster om väg 68, ca 7 meter söder om Arvidshem. Dess omgivningar består av främst tallskog. En smal våtmarksremsa omger hela sjön utom på dess södra sida, där stränderna istället utgörs av sten, block och hällar. Det är här lätt att fiska från land. Sjön har ringa intresse som fiskesjö, och då både väg, grillplats, bänkar osv. redan finns vid sjön förordas inga ytterligare åtgärder. 9
6. ARO: Gavleån Krattdammsbäcken 6. Krattdammsbäcken Koord: X: 676 / Y: 536 Sammanfattning Krattdammsbäcken rinner upp ur ett antal sjöar och mindre vattendrag belägna söder om Kratte masugn och utgör ett av Stamsåns tillflöden. Det område bäcken rinner igenom har delvis stora värden för både natur- och kulturmiljö, vilken måste tas i hänsyn till vid fiskevårdande åtgärder i bäcken. Vattendraget har stor fallhöjd och är i stora delar av sitt lopp antingen svagt strömmande eller strömmande.. Kring våtmarksområdena råder dock lugnflytande förhållanden, med botten av findetritus. Bottenmaterialet består till stora delar av grövre minerogena fraktioner. Skuggningsförhållandena är i stort sett så bra som de kan vara, med undantag för ett hygge vid Kratte Masugn där inga kantzoner lämnats kvar. För ett vattendrag av Krattdammsbäckens storlek har bäcken stora arealer värdefulla lek- och uppväxtbiotoper. Det är med stor säkerhet möjligt att Krattdammsbäcken på egen hand kunde hålla ett öringbestånd som kunde fiskas på i Sälgsjön. För att utöka arealen goda uppväxtområden bör utrensat material återföras till fåran mellan Lillsjön och fröplantagen samt möjligen även vid tomtmarkerna i Kalvsnäs. De vandringshinder som finns i bäcken bör åtgärdas. De två största ligger vid Kalvsnäs och vid vägen västerut ut från Kratte Masugn. Det ena kan åtgärdas genom att lägga trösklar genom den nedanför liggande trumman. Det andra, en mycket dåligt anlagd vägtrumma, bör åtgärdas genom att ersätta den med en bro eller möjligtvis helt enkelt gräva ur trumman och stänga av den sällan använda vägen just här. Övriga hinder åtgärdas genom utrivning, omflyttning av block och i ett fall genom tröskling. Tre sjöar i Krattdammsbäckens avrinningsområde har redan stort intresse som fiskesjöar; Sälgsjön, Axen och Mörsen. Även Torshytte-Dammsjön har visst värde som fiskesjö. Vid dessa finns redan vissa faciliteter i form av vindskydd och i Sälgsjöns fall även en badplats med bryggor. Det kan därför vara motiverat med båtuthyrning i båda dessa sjöar. Då emellertid kanotuthyrning sker vid Kratte Masugn kan möjligen dessa användas vid fiske i Mörsen och Torshytte-Dammsjön om berörd fiskevårdsförening tillåter detta. Axen ligger dock mera otillgängligt till, och uthyrning av båt i denna sjö skulle vara av värde. 9
6. ARO: Gavleån Krattdammsbäcken Allmän beskrivning Krattdammsbäcken rinner från Krattdammen vid Kratte masugn via Lillsjön och Dammsjön till Sälgsjön. Den utgör ett av Stamsån tillflöden. Från Krattdammen finns två utlopp. Det västra är den naturliga bäckfåran, medan det andra är det gamla inloppet mot masugnens vattenhjul. Krattdammen tar emot vatten från sjöarna Mörsen, Axen, och Torshytte-Dammsjön via mindre bäckar. Bäcken rinnande från Mörsen har besökts, men befunnits vara så liten och ha så ringa fallhöjd att den ej har inventerats. Två mindre tillflöden kommer från Kammaråsen och Skessberget. En del vatten från sjön Skessen tas emot via ett av sjöns två utlopp. Skessens andra utlopp, Skessenbäcken har inventerats, men befunnits i stort sakna värden för fiskevården, då vattnet i bäcken ofta rinner mellan och under block och sten. Hela sträckan mellan Skessen och Sälgsjön kan sägas vara ett stort vandringshinder. Önskvärt vore att hålla den mängd vatten dom rinner via Skessens utflöde mot Sälgsjön till ett minimum för att istället låta merparten av vattnet rinna via Krattdammsbäcken. Skessens bäck behandlas därför inte vidare i denna plan. I Dammsjön vid Kalvsnäs finns ytterligare ett tillflöde, Gettjärnsbäcken. Detta tillflöde har besökts, men då det vid kontakt med markägaren framkom att denna bäck har mycket liten vattenföring och sommartid ofta går torrlagd, har inga inventeringar i denna bäck utförts. Krattdammsbäckens omgivningar består till en början av blandskog och ängsmarker kring Kratte masugn. Den naturliga fåran rinner genom barrskog till en början som övergår i blandskog mot Lillsjön. Ett hygge ligger i närheten av Kratte Masugn. Omkring Lillsjön ligger mindre skogsbeklädda våtmarker. Efter Lillsjön återkommer blandskogen, efter vilken bäcken ett parti rinner genom en gammal fröplantage. Denna är i stort att karaktärisera som blandskog med stor andel barrträd. Efter Dammsjön passerar bäcken tomtmarkerna i Kalvsnäs. Kring bäckens övre del, kring Kratte Masugn, finns områden med höga värden för såväl naturvård och kulturhistoria. Strömförhållanden Krattdammsbäcken faller ca 34 meter över en längd av,7 km. En stor del av bäcken utgörs av svagt strömmande eller strömmande biotoper. (Figur 6..). Lugnflytande förhållanden finns kring Lillsjön och vid utloppen i Dammsjön och Sälgsjön. Längdviktat medelvärde 3,7 Strömförhållanden,6,8,5,9 Lugnf lytande Svagt St römmande Forsande st römmande Längdviktat medel,4, Längd med dominans (km Längd med dominans Figur 6... Diagram över rådande strömförhållanden i Krattdammsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bottensubstrat Krattdammsbäckens stora fallhöjd och strömmande vattenhastighet gör att bottensubstraten till stor del andel består av grövre minerogena fraktioner. Inslaget av grus hamnar på ett längdviktat medelvärde av,6. Detta är mycket högt (Figur 6..), och flera sträckor domineras helt av grus. Findetritus dominerar dock i de mer lugnflytande partierna, som vid Lillsjön och en sträcka strax före fröplantagen. En dåligt utförd avverkning i närheten av Kratte Masugn har gjort att stora mängder hyggesrester spolats ner i bäcken, vilket har förorsakat igensättning. Det är nödvändigt att rensa bäcken från detta och dessutom årligen undersöka om ytterligare igensättning skett. Längdviktat medelvärde 3,6 G.detritus, F.detritus Bottenmaterial, Lera, Sand,6 Grus, Sten,4 Block, Häll Figur 6... Diagram över bottensubstratens fördelning i Krattdammsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bäckens östra utlopp är helt och hållet onaturligt. Det rinner dessutom genom kulturhistoriskt värdefulla miljöer. Några åtgärder för att återföra material vidtas inte här. 93
6. ARO: Gavleån Krattdammsbäcken Omgrävning av fåran har säkerligen skett både genom fröplantagen och vid tomtmarkerna. Material kan återföras i sträckorna mellan Lillsjön och fröplantagen och möjligen även vid tomtmarkerna. Då bäcken inte är så stor räcker det med att göra detta för hand. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena är tillfredsställande i större delen av. Krattdammsbäcken (Figur 6..3). De partier där skuggningen kan anses vara dålig är en ca 4 m lång sträcka vid fröplantagen, där en kraftledning förut gått, samt vid avverkningen nära Kratte Masugn där inga som helst kantzoner lämnats kvar (Foto 6..). Skuggningsförhållanden (längd i km),,4,8, % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Dålig skuggning Mindre bra skuggning Bra skuggning Figur 6..3. Diagram över hur Krattdammsbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. 3, Tot. Veg,8 Övervattensv Vattenvegetation,4 Flytbladsv,,, Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter,6,,,3 Trådalger Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur 6..4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Krattdammsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Öringbiotoper För ett så litet vattendrag som Krattdammsbäcken är de arealer som har värden som lekområden stora. 9 m har redan högsta värden som lekområden (Figur 6..5). Några sträckor domineras helt av lekgrus (Foto 6..) Dessa ligger i Krattdammens naturliga fåra och vid Dammsjöns utlopp och tyvärr uppströms definitiva vandringshinder. Ytterligare över 5 m har ansetts ha tämligen bra förhållanden Dessa sträckor är i övrigt variabla biotoper, där mindre partier av lekgrus ligger utspridda bland annat material. Mellan Dammsjön och Sälgsjön finns sträckor med mycket bra bottenmaterial för lek, där nerklassning skett på grund av för låg vattenhastighet, i sin tur beroende på ett antal dammar. Lekområde för öring (m) Foto 6... Typbild, Krattdammsbäcken. Sträcka där avverkning skett och inga kantzoner lämnats kvar. Stora mängder hyggesrester i bäckfåran. Hunden Nelson bakom igensättningen. Inventeringssträcka 7, 3-7-6. Vattenvegetation Det längdviktade medelvärdet för Krattdammsbäckens vattenvegetation hamnar på, (Figur 6..4). Detta är högt, men värdet är något missvisande, då en stor del av detta beror på amfibisk eller övervattenslevande vegetation stående i kanterna av den ej naturliga fåran vid masugnen. 9 535 Ej lämpligt Tämligen bra 57 77 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6..5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Krattdammsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. 94
6. ARO: Gavleån Krattdammsbäcken Krattdammsbäcken är i allmänhet för liten (sällan över 3 m bred) för att utgöra ståndplats för större öring. Inga sträckor anses vara av bästa klass som ståndplats. Något diagram för detta redovisas därför ej. Foto 6... Typbild, Krattdammsbäcken. Sträcka helt dominerad av lekgrus. Inventeringssträcka 6, 3-7-6. Det finns även goda uppväxtbiotoper i Krattdammsbäcken (Foto 6..3). Emellertid är endast 97 m av bästa klass. (Figur 6..6). Detta beror i allmänhet på rensning av vattendraget, vilket lätt kan åtgärdas genom återförande av material. Den sträcka som ligger vid avverkningen vid Kratte Masugn skulle ha fått högsta klassning som uppväxtbiotop om kantzoner sparats. Foto 6..3. Typbild, mycket vacker uppväxtbiotop, Krattdammsbäcken. Inventeringssträcka 5, 3-7- 6. Fiskfauna Krattdammsbäcken elfiskades på två lokaler i inventeringssyfte under 3. Den längst uppströms liggande lokalen låg i den naturliga fåran nedströms Krattdammen. Vid detta elfiske fångades abborre, gädda och bäcknejonöga. Nästa nedströms liggande lokal låg nedströms vägen som går västerut från Kratte Masugn. Även här blev fångsten abborre, gädda och bäcknejonöga. Det finns därför med stor säkerhet inte någon öring i Krattdammsbäcken i dag, även om goda förutsättningar för detta finns. Det finns dock säkerligen i övrigt en från sjöarna upp- eller nedvandrad normal fiskfauna i bäcken. Krattdammsbäckens fina förhållanden gör dock att öring skulle kunna sättas ut redan nu, om vandringshindren åtgärdades. De arealer goda öringbiotoper som finns i Krattdammsbäcken är fullt tillräckliga att på egen hand hålla en öringstam som kunde fiskas på i den nedströms liggande Sälgsjön. Det bästa vore dock om fisk hade kunnat vandra hela vägen från Getån eller ännu längre nedströms liggande vatten, via Stamsån. För utsättningar bör fisk från Getån och eller/ Hyttbäcken användas. Vandringshinder för fisk I Krattdammsbäcken finns tio vandringshinder (Tabell 6..). Fyra av dessa är definitiva, två är partiella, medan resten bedömts vara passerbara. Uppväxtområde för öring (m ) 97 5 5 5 4 75 Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6..6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Krattdammsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. 95
6. ARO: Gavleån Krattdammsbäcken Tabell 6... Vandringshinder i Krattdammsbäcken, numrerade från Krattdammen gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 67384 5369 Kratte masugn Damm, sten och betong. Definitivt,7 Ej forcerbar sträcka 6739 536 Kratte masugn genom masugnsruiner Definitivt 7 - mm. 3 6745 5398 N Lillsjön Vägtrumma Passerbart 3-4 4 67487 533 S fröplantagen Vägtrumma, dubbel Passerbart 5-6 5 6755 5385 Fröplantagen Vägtrumma, dubbel Passerbart 7-8 6 6759 536 N fröplantagen Vägtrumma, dubbel Passerbart 8-9 7 67597 539 Dammsjöns utlopp Betongtröskel Partiellt,4 8 676 5336 Kalvsnäs Stendamm + vägtrumma Definitivt,5-9 6765 534 Kalvsnäs Spegeldamm Definitivt,3-6766 5344 Kalvsnäs Spegeldamm Partiellt,3-3 67375 535 Krattdammens västra utlopp. Sjötröskel av trä och sten Partiellt,3 5 67384 534 Stigen N Krattdammen Mindre fall Partiellt,4 6-7 3 67393 5347 Vägen V Kratte Masugn Vägtrumma Definitivt,5 7-8 Vandringshinder är den damm som reglerar nivån i Krattdammen (Foto 6..4). Dess total fallhöjd från vattenyta till vattenyta är ca,7 m och utgör ett definitivt hinder. Då emellertid uppströms liggande vattendrag befunnits sakna större värden för öring behöver hindret ej åtgärdas. Det rekommenderas dock att man endast släpper ett minimun av vattenflödet genom denna damm. Foto 6..5. Vandringshinder. Fåra rinnande genom masugnsruiner mm,.fallhöjd totalt ca 7 m. Inventeringssträcka, -7-5. Vandringshinder 3 är en vägtrumma vid en mot väst gående skogsväg norr om Lillsjön. Trumman är passerbar och behöver ej åtgärdas. Foto 6..4. Vandringshinder. Damm vid Krattdammens utlopp. Fallhöjd totalt ca,7 m. Inventeringssträcka, -7-5. Vandringshinder utgörs av en starkt fallande sträcka genom och förbi ruinerna av den gamla masugnen (Foto 6..5). Hindrets totala fallhöjd är ca 7 m. Hela området har mycket höga värden för kulturhistoria. Då hindret är svåråtgärdat och den naturliga fåran har mycket högre värde för fiskevården bör inga åtgärder vidtas. Vandringshinder 4 är en dubbel vägtrumma liggande vid fröplantagens södra ände. Hindret anses vara passerbart, men ett byte ut de två små trummorna mot en enda av större diameter kan ändå vara motiverat, då viss risk finns för igensättning. Vandringshinder 5 är ytterligare en dubbel trumma, liggande inne i fröplantagen. Det samma gäller detta hinder som för vandringshinder 4. 96
6. ARO: Gavleån Krattdammsbäcken Vandringshinder 6 ligger vid den väg som går längs södra stranden av Dammsjön och är likaledes en dubbel vägtrumma. Det samma gäller detta hinder som för vandringshinder 4. Vandringshinder 7 utgörs av en gjuten betongtröskel vid Dammsjöns utlopp (Foto 6..6). Hindret är partiellt. Det bör åtgärdas genom att omforma den idag helt plana tröskeln till passerbar, genom att bygga upp antingen ett eller två steg på vägen upp till Dammsjöns nivå. Detta kan göras genom att borra ut hål i betonggrunden, där hållare för plankor eller stockar sätts. Dessa kan sedan utgöra trösklar vilka gradvis höjder vattennivån. Foto 6..6. Vandringshinder 7. Betongtröskel vid Dammsjöns utlopp,.fallhöjd totalt ca,4 m. Inventeringssträcka, -9-. Vandringshinder 8 består delvis av en stendamm, delvis av en trumma. Stendammen har lagts i trummans inlopp (Foto 6..7). Dammen skapar en spegeldamm uppströms. Hindret är definitivt. Den uppströms liggande sträckan verkar, så pass det går att se, ha stora lekgrusförekomster. Då det i närheten ligger en gammal kvarn kan fördämningen vara en rest från denna. Den väg som går bredvid har dock i stort förstört de eventuella kulturhistoriska värden själva dammen en gång möjligen haft. Det bästa vore att helt riva ut hindret och därigenom även återskapa ett fint lekområde. Detta skulle emellertid påverka naturmiljön vid de närliggande tomterna och låter sig eventuellt inte göras. I det fall det är omöjligt kan hindret istället omformas till passerbart genom att gjuta ett antal liknande steg som det första. Detta medför vissa svårigheter, då man får lägga dessa steg genom den omedelbart nedanför liggande vägtrumman. Foto 6..7. Vandringshinder 8. Damm av betong och sten vid inlopp till vägtrumma..fallhöjd ca,5 m. Inventeringssträcka, -9-. Vandringshinder 9 är en mindre damm uppbyggd av plankor och betong vid en tomt (Foto 6..8). Dammen skapar en liten vattenspegel. Det har ansetts som definitivt, då plankorna tillsammans med den underliggande tröskeln har en höjd av,3 m och förhållandena nedanför det lilla fallet inte medger att fisk kan ta fart för att hoppa över hindret.. Hindret bör åtgärdas genom rivas ut. Vid utrivning återskapas även en liten sträcka med goda förhållanden räcka med goda förhållanden för öring, även som ståndplats. Ett annat alternativ är att fördjupa förhållandena nedanför, så att fisk kan ta tillräcklig fart för att hoppa över hindret. Fördjupningen bör då vara åtminstone en halv meter djup. Foto 6..8. Vandringshinder 9. Liten damm uppbyggs av betong och plankor..fallhöjd ca,4 m. Inventeringssträcka, -9-. Vandringshinder är ytterligare en mindre trädamm anlagd för att skapa en spegeldamm vid en tomt. Den består av stockar fastlagda med sten (Foto 6..9). Förhållandena nedanför det lilla fallet är dock något bättre här och fisk kan troligen ta fart nog i vattnet för att kunna ta sig över hindret. Det har därför klassats som partiellt. Det bör dock, precis som föregående hinder, rivas ut. 97
6. ARO: Gavleån Krattdammsbäcken Foto 6..9. Vandringshinder. Fördämning av sten och stockar..fallhöjd ca,3 m. Inventeringssträcka, -9-. Vandringshinder är den tröskel som finns vid Krattdammens västra utlopp mot den naturliga fåran. Tröskeln själv har inte högre fallhöjd än ca,3 meter, men förhållandena nedanför denna gör hindret till minst partiellt (Foto 6..). Då emellertid uppströms liggande vattendrag har ringa värden som öringbiotoper behöver det ej åtgärdas. Det kan dock tänkas, att öring från Krattdammsbäcken i framtiden skulle kunna sprida sig upp i Krattdammen. Hindret kan då åtgärdas genom att plana ut tröskeln och de nedströms liggande förhållandena så pass att passage för fisk möjliggörs. Det finns dock ingen anledning att göra detta förrän man fått ett öringbestånd att leva i Krattdammsbäcken. bort trumman och sedan ersätta denna med en bro. Vägen används dock knappast och det är för övrigt möjligt att ta vägen vid Dammsjön om man med bil vill ta sig till områdena på västra sidan av bäcken. Det kan därför vara fullt möjligt att helt lägga igen vägen, gräva ur trumman och helt enkelt strunta i bron. Om detta genomförs, måste dock betonggrisar eller något liknande sättas på båda sidor, eftersom det annars finns risk någon, i tron att vägen finns kvar, kör ner i fåran. Foto 6... Vandringshinder. Mycket dålig anlagd vägtrumma..fallhöjd ca,5 m. Inventeringssträcka 7, 3-7-6. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Krattdammsbäcken har ringa förutsättningar som ett vattendrag för fiske. Krattdammsbäcken har dock stora möjligheter att utgöra lek- och uppväxtbiotop för öring levande i Sälgsjön eller Stamsån. Den enda sträcka som kan tänkas utgöra ett fiskevatten är den mellan Dammsjön och Sälgsjön, och här ligger mestadels privata tomter. Inga åtgärder för att utöka fiske i Krattdammsbäcken är motiverade. Sjöar i anslutning till vattendraget Foto 6... Vandringshinder. Sjötröskel av sten och stockar..fallhöjd ca,3 m. Inventeringssträcka 5, 3-7-6. Vandringshinder utgörs av ett mindre fall som ligger omedelbart uppströms en bro, där stigen från Krattdammen går. Det kan enkelt åtgärdas genom flytta ett par block. Vandringshinder 3 är en mycket illa anlagd vägtrumma vid den väg som går västerut från Kratte Masugn. Den är omöjlig att åtgärda genom höjning av vattennivån nedströms på grund av sin stora fallhöjd (Foto 6..). Hindret bör åtgärdas genom att gräva ut och ta Mörsen söder om Krattdammen Mörsen är en mindre sjö liggande söder om Krattdammen, i höjd med Nyhyttan. Sjön har ett ej namngivet tillflöde från väst. Från sjön rinner ett av Krattdammsbäckens källflöden, Mörsenbäcken. Bäcken har besökts, men ansetts både vara för liten och sakna tillräcklig fallhöjd för att vara värd att inventera i fiskevårdssyfte. Sjön omges av mestadels tallskog. Stränderna utgörs av ett smalt parti våtmark. Vattenvegetationen är intermediär och utgörs främst av näckrosor. Vid sjön ligger ett mycket fint vindskydd med möjligheter till bland annat grillning. Väg finns i närheten av sjön och fram till vindskyddet. I sjön har regnbåge, öring och bäckröding satts ut. Bäckrödingen har dock med 98
6. ARO: Gavleån Krattdammsbäcken stor säkerhet hindrats från att vandra vidare ner i systemet av predation från gädda i Torshytte- Dammsjön och Krattdammen. Gädda och abborre finns naturligt i Mörsen. Sjön har kalkats, senast under. Då sjön använts som put-and-takesjö och i övrigt har mycket bra faciliteter finns ingen större anledning att utöka detta. Möjligen kan dock båt hyras ut. Då sjön ligger nära Kratte Masugn kan sjön användas som fiskesjö för gäster här. Då emellertid kanoter kan hyras vid Kratte Masugn och dessa kan transporteras på väg fram till sjön, finns möjlighet att istället använda dessa vid fiske i den närliggande Torshytte-Dammsjön om berörd fiskevårdsförening tillåter detta. Torshytte-Dammsjön Torshytte-Dammsjön ligger vid Tallbo, ca,5 km söder om Kratte Masugn. På sjöns södra sida ligger Brändfallets våtmarker. Omgivningarna i övrigt utgörs av främst blandskog. Bäcken från Mörsen rinner ut på sjöns södra sida och ett mindre tillflöde finns även från Nyberget i norr. Mindre vägar och stigar går till sjöns östra sida, där även ett antal fritidshus ligger. Sjön har visst värde som fiskevatten och är relativt lättfiskad även från land. Närheten till Kratte Masugn gör att sjön kan användas som fiskesjö för gäster här. Möjligen kan en båt för uthyrning läggas även i denna sjö. Då emellertid kanoter kan hyras vid Kratte Masugn och dessa kan transporteras på väg fram till sjön, finns möjlighet att använda dessa vid fiske i den närliggande Torshytte- Dammsjön om berörd fiskevårdsförening tillåter detta. Axen Axen ligger ca 7 meter öster om Krattdammen. Sjöns omgivningar består av mindre våtmarker och blandskog. Ett mindre tillflöde från våtmarker kommer från nordost. Utflödet till Torshytte-Dammsjön Inga fritidshus finns vid sjön, och den har därför stort värde som ett naturfiskevatten. Värdet ökas av närheten till Kratte Masugn.. Sjön ligger dock relativt otillgängligt till. Om man hyr kanot i Kratte Masugn, får man bära den dryga meter från närmsta väg. Det får därför anses som högst motiverat att ha en båt för uthyrning i sjön, möjligen tillsammans med något vindskydd. Detta får dock inte uppföras på sådant vis att det stör omgivningens i övrigt relativt orörda omgivningar. Krattdammen Krattdammen är en smal och lång sjö skapad av dammen vid Kratte masugn. Dess södra ände utgörs av våtmarker. Ett antal vassbevuxna våtmarker ligger ute i sjön. Detta ger sjön ett visst värde som fågelsjö. Omgivningen i övrigt utgörs av främst tall- och lövskog. Vid sjöns norra ände ligger Kratte masugn, ett välbesökt fritidsområde där även Gästrikeleden passerar. I norr änden av sjön finns även en badplats och ett vindskydd. Båtar ock kanoter kan hyras. I sjön finns gädda, abborre, lake och vitfisk. Då faciliteterna redan är mycket bra finns ingen anledning att utöka dessa. Lillsjön Lillsjön är en mindre sjö belägen strax norr om Krattdammen. Den är grund och har mycket riklig vattenvegetation. Omgivningen utgöras av blandskog väster om sjön och ängsmark öster om sjön. Förutom Krattdammsbäcken rinner ett mindre, ej namngivet vattendrag från Kammaråsen ut i sjön. Väg finns i närheten. I sjön finns gädda, abborre, lake och vitfisk, bland annat sutare. Sjön saknar dock större intresse som fiskesjö och några åtgärder för att öka tillgängligheten för fiske vidtas därför ej. Det kan dock i framtiden möjligen vara motiverat att försöka rensa någon form av kanal genom sjön där vattenvegetationen hålls borta för att minska predationen på nedvandrande öring. Skessen Skessen är en mindre sjö liggande nordväst om Kratte masugn. Omgivningarna består främst av lövskog. Sjön har två utlopp, ett gående till Krattdammsbäcken och ett direkt till Sälgsjön. I sjön finns gädda, abborre,lake, och vitfisk, bland annat sutare. En förbommad skogsväg går bredvid sjöns södra sida. Då denna väg inte leder till några fritidshus, är meningen med bommen svår att förstå, då den minskar tillgängligheten till sjön betänkligt. Det föreslås därför att vägbommen flyttas, åtminstone fram till sjön. Det utlopp som går från Skessen direkt till Sälgsjön har inga värden som biotop för fisk, och ett ökat vattenflöde via det utlopp som rinner mot Krattdammsbäcken är därför önskvärt. Dammsjön vid Kalvsnäs Dammsjön är en av ett antal sjöar i kommunen med samma namn. Denna ligger vid Kalvsnäs. Förutom Krattdammsbäcken tar sjön emot vatten från bland annat Gettjärnsbäcken i väster. Sjöns omgivningar består på norra sidan framförallt av ängsmarker. Vid östra och västra stränderna ligger fröplantager. Omgivningen i övrigt utgörs av bland- och lövskog. Sjön ligger lätt tillgängligt till, med vägar på både östra och 99
6. ARO: Gavleån Krattdammsbäcken västra sidan. På södra stranden finns ett vindskydd. Sjön anges i den sjöutvärdering som Hofors kommun gjort, som en fiskesjö med betydelse för endast lokalt fiske. I det fall öring fås att leva i Krattdammsbäcken, skulle dock intresset öka betydligt. Det kan då vara motiverat att anlägga en mindre parkeringsplats i närheten, om detta kan göras utan att inkräkta på miljön för de närliggande tomterna. I sjön finns enligt äldre uppgifter gädda, abborre, lake och vitfisk, bland annat sutare och ruda. Gettjärnen Getjärnen är mindre sjö som ligger två kilometer väster om Dammsjön. Dess omgivningar består av en våtmark liggande kring utloppet på östra sidan och i övrigt av blandskog. Enligt muntliga uppgifter har sjöns utloppsbäck, Gettjärnsbäcken, mycket liten vattenföring och är på gränsen till torrlagd många somrar. Den har därför inte inventerats. Sjön ligger relativt otillgängligt till. Närmaste väg finns ca 4 meter norr om sjön. Då sjön endast är av lokalt fiskeintresse enligt inventeringar gjorda av Hofors kommun finns ingen större mening att söka utöka fisket i sjön. Sälgsjön vid Kalvsnäs Sälgsjön är en av två sjöar i kommunen med samma namn. Den ligger i närheten av Kalvsnäs. Förutom Krattdammsbäcken tas vatten emot från Skessens andra utlopp, Nordansjöbäcken och Djupbäcken. Alla dessa bäckar har besöks, men befunnits sakna värden för fiskevården i stort. I sjöns östra ände rinner Stamsån ut ur sjön. Sjöns omgivningar består i väster av tomtmarkerna vid Kalvsnäs. Den norra strandens västra del består delvis av åker- och ängsmark. I övrigt består sjöns omgivning av blandskog med mycket tall. Vid sjöns östra ände finns en badplats med bryggor och ett mindre fritidshusområde. Dessutom finns ett vindskydd i närheten av där bäcken direkt från Skessen rinner in i sjön. I Hofors kommuns värdering av sjöar anges sjön ha stort intresse som fiskesjö. Enligt muntliga uppgifter fångas abborre över kilot regelbundet i sjön. Om öring fås att leva i Krattdammsbäcken skulle fiskeintresset öka ytterligare. En annan möjlighet är att söka få till stånd ett nedströmsvandrande bestånd som vandrar ner till Stamsån. Detta rekommenderas dock inte i första hand, eftersom Stamsån kan göras tillgänglig för öring från Getån, och inplantering av ett annat bestånd skulle skapa risk för blandning mellan de båda stammarna. Det är högst motiverat med båtuthyrning i sjön, kanske förlagd till den redan befintliga badplatsens bryggor eller vindskyddet på södra stranden. I anslutning till båtplatsen kan en informationstavla med djupkartor över sjön, med mera sättas upp. Sammanställning av åtgärdsförslag Det som först bör göras i Krattdammsbäcken är att åtgärda vandringshindren vid Kalvsnäs samt de hinder som ligger i den naturliga fåran vid Krattdammen. Vad gäller hindren liggande i det grävda utloppet, bör dessa inte åtgärdas på något annat sätt än att man håller det vattenflöde som rinner denna väg till ett absolut minimum. Större delen av det vatten som rinner från Skessen direkt mot Sälgsjön bör istället ledas till Krattdammsbäcken, eftersom Skessens bäck mot Sälgsjön saknar intresse som biotop för fisk. Utrensat material bör återföras i sträckorna mellan Lillsjön och fröplantagen och möjligen även vid tomtmarkerna i Kalvsnäs. På grund av bäckens ringa storlek räcker det troligen med att utföra detta för hand. Kantzoner bör släppas upp vid hygget nära Kratte Masugn och större hänsyn till bäcken måste tas vid framtida skogsarbeten. Efter utförda åtgärder kan öring rom och yngel från Getån och/eller Hyttbäcken sättas ut i bäcken. Krattdammsbäckens största värde ligger i att utgöra ett lek- och uppväxtområde för öring från Dammsjön, Sälgsjön och i framtiden möjligen även från Stamsån eller ändå längre nedströms liggande vattendrag. Några åtgärder för att göra bäcken mera tillgänglig för fiske än vad den redan är därför inte aktuella. Sälgsjön är dock en intressant och välbesökt fiskesjö. Det finns redan faciliteter av form av en badplats med bryggor och ett vindskydd. Servicen kan därför utökas med båtuthyrning och informationstavlor i samband med denna. Vid Dammsjön kan en mindre parkeringsplats, även denna med informationstavlor, anläggas. Mörsen, Torshytte- Dammsjön och Axen har värden som fiskesjöar, mycket beroende på närheten till Kratte Masugn. Det rekommenderas därför att man åtminstone i Mörsen och Axen har båtar för uthyrning, vilket möjligen kan vara motiverat även i Torshytte- Dammsjön. Det kan dock tänkas att man i Mörsen och Torshytte-Dammsjön kan använda kanoter hyrda på Kratte Masugn för fiske i sjöarna om berörd fiskevårdsförening och Kratte Masugn kommer överens om detta. Axen ligger dock dryga meter från närmsta väg, vilket gör det jobbigt att bära en kanot från vägen till sjön. Det får därför anses högst motiverat att ha åtminstone någon båt för uthyrning i sjön.
6. ARO: Gavleån Ugglebosjöbäcken 6. Ugglebosjöbäcken Koord: X: 669975/ Y: 53555 Sammanfattning Ugglebosjöbäcken rinner upp ur ett antal diken väster om Uggleboberget, vilka samlas till en fåra strax väst om Ugglebosjön. Vattenföringen blir dock inte tillräcklig för att bäcken skall vara av värde för fiskevården förrän nedströms Ugglebosjön, som tar emot vatten från både Tjärnan och Nyhytte- Dammsjön. Bäcken passerar efter Ugglebosjön äldre ängsmarker och ett skogsparti innan väg 68 och järnvägen passeras. Efter järnvägen ligger ett mindre parti lövskog, varefter bäcken sedan rinner ut i åkermarkerna nordväst om Bagghyttan. Ugglebosjöbäcken rinner ut i Getån ca 7 meter norr om Bagghyttan. Då bäckröding finns i denna sträcka av Getån, är fiskevårdande åtgärder i Ugglebosjöbäcken ej meningsfulla förrän bäckrödingen fiskats ut. Strömförhållandena domineras av svagt strömmande eller strömmande vatten. Lugnflytande partier finns emellertid strax nedströms Ugglebosjön och vid de gamla ängsmarkerna söder om Ugglebo. Bottensubstraten domineras av sand och grövre minerogena fraktioner. Grus är vanligt förekommande. Vattenvegetationen är rikligt i de lugnflytande sträckorna, men näckmossa dominerar starkt där bäcken är mera strömmande och väl skuggad. För ett vattendrag av Ugglebosjöbäckens storlek finns stora arealer mycket fina lek- och uppväxtbiotoper för öring i bäcken. Elfiske utfört under 3 påvisade emellertid varken öring eller bäckröding. Flera definitiva och partiella vandringshinder finns, det mest svåråtgärdade ligger i anslutning till passagen under järnvägen. Detta kan möjligen åtgärdas genom att plana ut fallet. Om detta inte går, rekommenderas istället en mindre fisktrappa upp till lämplig vattennivå. Man får då också täta den ovanför liggande stenkulverten. I övrigt rekommenderas at man river ut dammar och dammrester, samt planar ut ytterligare ett mindre fall. Utrensat material bör återföras till fåran i sträckorna väster om Sveden och nedströms järnvägen. Önskvärt vore att bredda och plantera kantzonerna där bäcken rinner genom åkermark nordväst om Bodås. När åtgärder utförts, kan öringrom och yngel från öring i Getån och/eller Hyttbäcken sättas ut i bäcken. Då Ugglebosjöbäckens största värde ligger i att i framtiden eventuellt utgöra lek- och uppväxtområde för öring i Getån, rekommenderas inga åtgärder för att främja fisket i bäcken. Nyhytte- Dammsjön har dock visst värde som fiskesjö, och har redan faciliteter i from av ett vindskydd med grilloch badplats. Dessa bör underhållas, och det är möjligen även motiverat anlägga en brygga där en båt kan hyras ut.
6. ARO: Gavleån Ugglebosjöbäcken Allmän beskrivning Ugglebosjöbäcken rinner upp ur ett antal diken och källflöden väster om Uggleboberget. Dessa samlas till en enda fåra strax väster om Ugglebosjön. Till Ugglebosjön rinner även Tjärnans bäck, som dock var för liten för att vara värd att inventera. Denna bäck rinner även från Nyhytte-Dammsjön. I sina översta delar består bäckens omgivningar av granskog. Väster om Ugglebosjön rinner bäcken förbi en gammal ängsmark. Efter Ugglebosjön följer ängsmarker där kantzoner av lövträd kvar längs bäcken samt en del mindre åkrar. Bäcken rinner sedan in ett parti i skogsmarken vid Sveden. Strax före väg 68 återkommer ängsmarkerna på bäckens ena sida. Efter bäcken runnit under väg 68 och järnvägen söderifrån utgörs omgivningarna av lövskog, tomter och jordbruksmarker. Ugglebosjöbäcken rinner ut i Getån ungefär halvvägs mellan Bodås och Bagghyttan. Då Ugglebosjöbäckens vattenföring med all säkerhet är för liten uppströms Ugglebosjön för att ha värden som öringbiotop (även om övriga faktorer är bra), är de diagram som visas här baserade på beräkningar på sträckorna nedströms sjön. Strömförhållanden Ugglebosjöbäcken faller ca 3 meter över drygt km. Strömförhållandena domineras av strömmande och svagt strömmande vatten (Figur 6..). Större lugnflytande partier finns dock nedströms Ugglebosjön och vid de gamla ängsmarkerna i Ugglebo. Forsande inslag finns, men blir aldrig dominerande. Längdviktat medelvärde 3,5 Strömförhållanden,4,4,6 Lugnf lytande Svagt St römmande Forsande st römmande,9,5, 4 3 Längd med dominans (km Bottensubstrat Ugglebosjöbäckens bottensubstrat domineras starkt av sand och grövre minerogena fraktioner. (Figur 6..). Findetritus dominerar dock i de lugnflytande partier som nämns ovan. Längdviktat medelvärde 3,5 G.detritus,6 F.detritus Bottenmaterial,5 Lera,3 Sand,, Grus Sten,5 Block, Häll Figur 6... Diagram över bottensubstratens fördelning i Ugglebosjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Större delen av Ugglebosjöbäcken är påverkad av rensning i någon grad. En sträcka mellan Ugglebosjön och Ugglebo är omgrävd och rätad. Detsamma gäller sträckorna genom jordbruksmarkerna nedströms väg 68. Upplagt material i större mängder finns vid sträckorna kring vägen västerut från Ugglebo, i skogsmarkerna vid Sveden och i sträckan mellan väg 68 och den andra vägen bäcken passerar nedströms. Utrensade block och stenar bör återföras här. Tillgängligheten för maskin är i allmänhet god, undantaget de sträckor som rinner genom skogsmark och omedelbart nedströms väg 68, där även järnvägen ligger. Då bäcken är relativt liten räcker det dock troligen med handkraft eller en mindre grävare. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena är tillfredsställande i större delen av bäckens lopp (Figur 6..3). Där bäcken i sin nedre del rinner genom åkermark är dock skuggningen dålig. Det vore här önskvärt att bredda och plantera kantzonerna med buskar och träd. Längdviktat medel Längd med dominans Figur 6... Diagram över rådande strömförhållanden i Ugglebosjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren.
6. ARO: Gavleån Ugglebosjöbäcken Skuggningsförhållanden (längd i km),,5,5, Lekområde för öring (m) 7 59 % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Dålig skuggning Mindre bra skuggning Bra skuggning Figur 6..3. Diagram över hur Ugglebosjöbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. Vattenvegetation Det längdviktade totala medelvärdet för Ugglebosjöbäckens vattenvegetation hamnar på, (Figur 6..4). Detta är högt och beror till stor del på kraftig vegetation i de sämre skuggade sträckor, bland dessa främst de i åkermarkerna nedströms väg 68 och järnvägen. En viss del av det höga totala värdet beror också på att det finns stora bestånd av näckmossa i bäcken. 34 Ej lämpligt Tämligen bra 8 9 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6..5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Ugglebosjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Den areal som bedömts ha största värde som uppväxtområde är också stor för att vara en bäck av Ugglebosjöbäckens storlek, 35 m (Figur 6..6). Arealen kan relativt enkelt utökas genom återförande av utrensat material. De finaste uppväxtområdena finns i stort på samma sträckor som utgör goda lekbiotoper (Foto 6..). 3 Vattenvegetation Uppväxtområde för öring (m ),,6 35 8 Tot. Veg Övervattensv,3 Flytbladsv,4 Uv hela blad, Uv fingren., Rosettväxter,, Trådalger Påväxtalger,8 Fontinalis, Kuddmossor Figur 6..4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Ugglebosjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Ej lämpligt Tämligen bra 5 3 55 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6..6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Ugglebosjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Öringbiotoper Ugglebosjöbäcken förutsättningar som lekområde för öring är goda. 7 m har ansetts vara lekbiotoper av högsta klass (Figur 6..5). Detta är en stor areal för en bäck av Ugglebosjöbäckens längd och storlek. De bästa lekområdena är ett kort parti strax söder om Ugglebo och den sträcka där bäcken rinner in i skogen väster om Sveden. Foto 6... Typbild, fin uppväxtbiotop i Ugglebosjöbäcken. Inventeringssträcka 5, -7-9. 3
6. ARO: Gavleån Ugglebosjöbäcken Ugglebosjöbäckens största värde ligger i att vara lek- och uppväxtområde för öring kommande från Getån. Inget diagram över ståndplatser redovisas därför. Fiskfauna Ugglebosjöbäcken elfiskades i inventeringssyfte på en lokal under 3. Denna låg i den fina sträckan söder om Ugglebo. Under elfisket fångades endats bäcknejonöga. Positivt är dock att ingen bäckröding från Getåns övre delar vandrat upp i bäcken. Det finns dock säkerligen bland annat gädda, abborre och mört nedvandrad från Ugglebosjön i bäcken. Öringrom eller yngel från Getån kan planteras in i bäcken efter övriga fiskevårdande åtgärder utförts. Så länge som bäckröding finns i Getåns övre del är dock fiskevård inriktad på öring i Ugglebosjöbäcken troligen meningslös. Vandringshinder för fisk I Ugglebosjöbäcken finns tolv vandringshinder (Tabell 6..). Två av dessa är definitiva, tre är partiella och resten är passerbara för öring. Tabell 6... Vandringshinder i Ugglebosjöbäcken, numrerade från uppströms Ugglebosjön gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 67995 5335 SV Ugglebosjön Vägtrumma Passerbart - 66993 5335 SV Ugglebosjön Vägtrumma Passerbart -3 3 669943 53377 SV Ugglebosjön Igensättning Definitivt,6 5-6 4 669957 53396 SV Ugglebosjön Vägtrumma Passerbart 6-7 5 669947 53457 SO Ugglebosjön Dammrest Partiellt,6-6 66994 5354 Väg 68 Kulvert av sten Passerbart 8-9 7 66999 53543 NV Bagghyttan Damm, fors Definitivt,5 9-8 66994 5355 NV Bagghyttan Vägtrumma Passerbart - 9 66994 5355 NV Bagghyttan Fall Partiellt,5-66994 5355 NV Bagghyttan Dammar plus vägtrumma Partiellt,3-669946 53558 NV Bagghyttan Vägtrumma Passerbart 3-4 669969 53556 NV Bagghyttan Vägtrumma Passerbart 4 Vandringshinder -4 ligger alla uppströms Ugglebosjön. Då dessa sträckor har för liten vattenföring för att vara värdefulla för fiskevården, behandlas dessa inte vidare här. Vandringshinder 5 ligger vid Ugglebo och består av rester av en gammal damm. Dammresten tillsammans med det övrigt lilla forsande partiet utgör ett minst partiellt vandringshinder. Hindret går att åtgärda enkelt genom att riva och plana ut det. För detta krävs dock hjälp av maskin. Vandringshinder 6 är en ca meter lång kulvert under stenbron där väg 68 går. Ett litet fall, ca, m högt finns i ingången till passagen under järnvägen. Hindret anses passerbart, men det kan ändå finnas anledning att underlätta passagen för fisk genom att lägga block eller dylikt inne i kulverten. Vandringshinder 7 ligger i och utanför passagen under stenbron och består av en kort och brant fors med en fallhöjd av ca,5 meter (Foto 6..). Hindret är definitivt och kan åtgärdas genom plana ut forsen något. Om detta är omöjligt, kan man bygga en mindre fisktrappa upp till samma vattennivå som ingången till kulverten. Man får då även försöka täta sidorna i kulverten för att förhindra att vattnet läcker ut mellan stenarna i stenbron. Foto 6... Vandringshinder 7. Fall omedelbart nedströms passagen under stenbron vid järnvägen. Det mindre fallet kan anas inne i kulverten. Inventeringssträcka 9, -7-8. 4
6. ARO: Gavleån Ugglebosjöbäcken Vandringshinder 8 är den vägtrumma som går under vägen nordväst ur Bagghyttan. Trumman är passerbar och kräver inga åtgärder. Vandringshinder 9 är ett mindre fall som ligger i närheten av vägen. Det utgör ett minst partiellt hinder och bör planas ut något. Vandringshinder är en kombination av små spegeldammar av trä (Foto 6..3) och en vägtrumma. Vägtrumman är passerbar, men dammarna utgör ett minst partiellt vandringshinder och bör rivas ut. Foto 6..3. Vandringshinder. Fall vid spegeldamm byggd av trä.. -7-8. Vandringshinder är vägtrumman under den väg som går mot godset norr om Bagghyttan. Den är passerbar och kräver inga åtgärder. Vandringshinder är ytterligare en vägtrumma och ligger där Ugglebosjöbäcken flödar samma med Getån. Även denna är passerbar och kräver inga åtgärder. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Ugglebosjöbäcken har endast ringa värden som fiskevatten, men kan utgöra en god framtida lekoch uppväxtplats för öring. Inga åtgärder rekommenderas därför angående bäcken. Sjöar i anslutning till vattendraget Ugglebosjön Ugglebosjön är en mindre sjö som ligger vid Kallmuren, ca,5 km sydväst om Bodås. Sjön omges av blandskog på sin västra sida och ängsmarker och tomter på sin östra. Förutom Ugglebosjöbäcken rinner en bäck från Tjärnan till sjön. Vattenvegetationen är riklig och sjön har breda och högvuxna vassbårder. Mindre vägar går fram till sjön till tomterna på dess östra sida. Bottensubstratet i sjöns stränder består av detritus. I sjön finns gädda, abborre, lake och vitfisk. Sjön har ringa värde som fiskesjö och några åtgärder för att främja fisket föreslås därför inte. Tjärnan Tjärnan ligger ca 5 meter norr om Ugglebosjön. Den är något mindre än Ugglebosjön och har i stort sett samma förhållanden som denna, med riklig vattenvegetation och breda, höga vassbårder. Omgivningarna består på norra och östra sidan av ängs- eller åkermarker och i övrigt blandskog. Mindre vägar går i närheten av sjön. Inga åtgärder för att främja fisket i sjön föreslås. Nyhytte-Dammsjön Nyhytte-Dammsjön ligger ca meter nordost om Nyhyttan och är en medelstor, ganska vackert belägen sjö. Dess omgivningar består av tall- och blandskog, med en mindre ängsmark i sjöns södra del. Vattenvegetationen är intermediär och består bland annat av vass, näckrosor och notblomster. Bottnen i strandzoner består mestadels av findetritus och sand. Sjön har inga tillrinnande vattendrag. Ett utflöde, som rinner vidare mot Tjärnan och Ugglebosjön finns i sjöns sydligaste del. Ett antal fritidshus finns kring sjön. Vägar finns kring sjön och på östra sidan finns även stigar, kommande från Bodås. I sjön finns gädda, abborre och vitfisk. Enligt äldre uppgifter har även öring och bäckröding satts ut i sjön. Bäckrödingen har lyckligtvis troligen inte lyckats vandra ned mot Ugglebosjön, eftersom någon sådan inte fångades under elfisket i Ugglebosjöbäcken under 3. Vid sjön finns ett vindskydd med grillplats, där även bad kan ske. Fisket i sjön har viss betydelse. Det rekommenderas därför att en mindre brygga anläggs vid vindskyddet. Sjön är relativt svårfiskad från land, vilket möjligen gör det motiverat att ha en båt för uthyrning i sjön. I övrigt rekommenderas normalt underhåll av vindskyddet och grillplatsen. Sammanställning av åtgärdsförslag Ugglebosjöbäcken har möjlighet att i framtiden utgöra en lek- och uppväxtbiotop för öring kommande från Getån. Då emellertid Det finns bäckröding i den del av Getån Ugglebosjöbäcken rinner ut i, är det ej meningsfullt att utföra några åtgärder i Ugglebosjöbäcken förrän bäckrödingen fiskats ut i Getån. När detta gjorts, bör man först åtgärda de vandringshinder som finns i Ugglebosjöbäcken. Det mest svåråtgärdade ligger i anslutning till passagen under järnvägen, där den lämpligaste åtgärden är att antingen plana ut fallet som ligger här, 5
6. ARO: Gavleån Ugglebosjöbäcken alternativt bygga en mindre fisktrappa. I övrigt rekommenderas utrivning av dammar och dammrester, samt utplanande av ytterligare ett fall. Utrensat grövre material kan återföras till fåran i sträckorna i skogen väst om Sveden samt mellan järnvägen och de nedströms liggande vägarna. Då bäcken är relativt liten, räcker det troligen med att göra detta manuellt. Det vore även önskvärt att bredda och plantera kantzonerna där bäcken rinner genom åkermarkerna nordväst om Bagghyttan. När samtliga åtgärder utförts, bör öringrom och yngel från fisk i Getån och/eller Hyttbäcken användas för utsättningar. Nyhytte-Dammsjön har vissa värden som fiskesjö. Det rekommenderas därför att man rustar upp det vid sjön liggande vindskyddet och grillplatsen, samt att man möjligen anlägger en mindre brygga där båtuthyrning kan ske. 6
6. ARO: Gavleån Ugglebosjöbäcken 6.3 Dalkarlssjöbäcken Koord: X:669534 / Y:53555 Lövsjöbäcken Mosenbäcken Sammanfattning Dalkarlssjöbäcken rinner från Norr-Dalkarlssjön söder om söder om länsgränsen via Gnopen och Dammsjön för att rinna ut i Dammen vid Bagghyttan. Omgivningarna består av våtmarker, barrskog och vid Dammsjön och Dammen även ängs- och tomtmarker. Huvuddelen av vattendraget består av lugnflytande vatten som rinner genom våtmarker. Bottensubstraten domineras av grov- och findetritus, och allra största delen av bäcken är helt opåverkad av rensning. Detta gäller även våtmarkerna, som ibland uppvisar massförekomster av orchidéer. Skuggningen är så bra som man kan förvänta sig. Vattenvegetationen är riklig och domineras av amfibisk och övervattenvattenslevande vegetation. Större förutsättningar för öring saknas i vattendraget. Inga fiskevårdande åtgärder föreslås därför varken angående bäcken eller de sjöar det rinner genom. Allmän beskrivning Dalkarlssjöbäcken rinner från Norr-Dalkarlssjön, belägen söder om länsgränsen, ca,5 km söder om Baggå. Den passerar sedan Gnopen- Dammsjön och rinner ut i Dammen vid Baggå. I Dammens utlopp börjar Getån. I Gnopen rinner Lövsjöbäcken ut, och i sträckan mellan Dammsjön och Dammen rinner Mosenbäcken ut i Dalkarlssjöbäcken. Det finns också ett mindre tillflöde från våtmarkerna ost om Skakelberget. Dalkarlssjöbäcken rinner till stor del genom våtmarker av varierande bredd, avbrutna av barrskog. Ibland försvinner bäcken diffust ut i våtmarkerna för att åter samlas till en fåra efter dessa. I våtmarkerna finns ofta massförekomster av orchidéer (Foto 6.3.), och våtmarkerna ser i övrigt ut att vara helt opåverkade ut av dikning eller andra företag. Bäcken är mycket liten och har en stor del av sin sträckning en medelbredd understigande en meter. Foto 6.3.. Våtmark med massförekomst av orchidéer vid Dalkarlssjöbäcken. 3-8-. 7
6.3 ARO: Gavleån Dalkarlssjöbäcken Strömförhållanden Dalkarlssjöbäcken faller ca meter över drygt km, sjöarna ej räknade. Strömförhållandena domineras starkt av lugnflytande förhållanden (Figur 6.3.). Mindre partier sammanhängande partier med snabbare strömhastighet finns ungefär halvvägs mellan Dalkarlssjön och Gnopen samt strax uppströms utflödet i Gnopen. efter en kort sträcka gett upp detta. Då bäcken dock saknar värde för fiskevården rekommenderas inga åtgärder. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena är så bra man förvänta sig i Dalkarlssjöbäcken (Figur 6.3.3). Där skuggningen är dålig beror detta på omgivande våtmarker. Längdviktat medelvärde 3,, Strömförhållanden,4,6,3,,, Lugnf lytande Svagt St römmande Forsande st römmande Längdviktat medel Längd med dominans (km Längd med dominans Figur 6.3.. Diagram över rådande strömförhållanden i Dalkarlssjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren 3. Bottensubstrat Dalkarlssjöbäcken bottensubstrat domineras starkt av grov- och findetritus som ligger i anslutning till våtmarkerna (Figur 6.3.). Längdviktat medelvärde 3,3 G.detritus,8 F.detritus Bottenmaterial, Lera, Sand,5 Grus,4 Sten, Block, Häll Figur 6.3.. Diagram över bottensubstratens fördelning i Dalkarlssjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren 3. Allra största delen av Dalkarlssjöbäcken är helt opåverkad av rensning eller omgrävning. Den enda sträcka där man kan se att fåran blivit rensad ligger nedströms vägen norr om Norr- Dalkarlssjön. Man har troligen här försökt gräva ut fåran för att sänka vattennivån i sjön med Skuggningsförhållanden (längd i km),3,5,5, % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Dålig skuggning Mindre bra skuggning Bra skuggning Figur 6.3.3. Diagram över hur Dalkarlssjöbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren 3. Vattenvegetation Det längdviktade medelvärdet för Dalkarlssjöbäckens vattenvegetation hamnar på,9 (Figur 6.3.4). Detta är mycket högt och beror på riklig vegetation av bland annat säv i anslutning till våtmarkerna. 3,9 Tot. Veg,8 Övervattensv Vattenvegetation,4 Flytbladsv,8 Uv hela blad, Uv fingren., Rosettväxter, Trådalger, Påväxtalger,7 Fontinalis, Kuddmossor Figur 6.3.4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Dalkarlssjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren 3. Öringbiotoper Dalkarlssjöbäcken förutsättningar som lekområde för öring är mycket små, endast 8 m har befunnits ha några som helt värden som lekbiotop (Figur 6.3.5). 8
6.3 ARO: Gavleån Dalkarlssjöbäcken Lekområde för öring (m ) 6 Ståndplatsbiotoper för öring saknas helt i bäcken. Inget diagram över detta redovisas därför. Fiskfauna Uppgifter saknas för vattendraget. I sjöarna finns en normal fiskfauna av gädda, mört och abborre etc. Ej lämpligt Tämligen bra 3 98 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.3.5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Dalkarlssjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren 3. Den areal som bedömts ha några som helst värden som uppväxtområde är också liten. Endast 56 m har värden i någon grad (Figur 6.3.6). Ett litet, vackert uppväxtområde finns ungefär halvvägs mellan Norr-Dalkarlssjön och Gnopen, men då det är så litet, är det ej motiverat att göra några åtgärder. Vandringshinder för fisk I Dalkarlssjöbäcken finns endast två vandringshinder (Tabell 6.3.). Ett av dessa partiellt och det andra passerbart. Då vattendraget i övrigt saknar större värden för fiskevården och det partiella hindret är helt naturligt beskrivs inte vandringshindren vidare. Uppväxtområde för öring (m ) 8 338 4 Ej lämpligt Tämligen bra 3 6 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.3.6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Dalkarlssjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren 3. Tabell 6.3.. Vandringshinder i Dalkarlssjöbäcken, numrerade från Norr-Dalkarlssjön gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren 3. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 669435 5353 Väg N Norr-Dalkarlsssjön Vägtrumma Passerbart - 66958 5355 S Gnopen Naturligt fall Partiellt,5 9- Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Dalkarlssjöbäcken har endast ringa värden som fiskevatten. De sjöar som finns i anslutning till vattendraget har redan tillräckliga faciliteter. Därför rekommenderas inga ytterligare åtgärder. Sjöar i anslutning till vattendraget Norr-Dalkarlssjön Norr-Dalkarlssjön ligger söder om länsgränsen. Sjön omges av våtmarker och barrskog. Vägar går söder och väster om sjön. Då sjön ligger utanför länsgränsen har den ej inventerats närmare. Gnopen-Dammsjön Gnopen, som också heter Dammsjön, ligger ca 8 meter söder om Baggå. Den del av sjön som heter Gnopen avdelas från den del som heter Dammsjön av en halvö. Omgivningarna består mestadels av blandskog och mindre våtmarker. På norra sidan ligger ängsmarker, och järnvägen går precis väster om sjön. I sjön finns gädda, abborre, vitfisk, och enligt äldre uppgifter även 9
6.3 ARO: Gavleån Dalkarlssjöbäcken lake och ål. Fisket i sjön är av mindre omfattning och tillgängligheten är god. Några åtgärder för att öka detta är inte aktuella. Dammen vid Baggå Dammen kallas den lilla sjö som ligger vid Baggå. Sjön omges av ängs- och tomtmarker och ett litet skogsparti på södra sidan. Många hus ligger kring norra änden av sjön. Vattenvegetationen i sjön är mycket riklig, vilket tyder på stor näringstillförsel. Det kan därför vara motiverat att undersöka hur avloppen från de omgivande husen ser ut. En stor stendamm dämmer sjön i nordväst, där Getån börjar. Vid sjön finns picnic-bord, en badplats och sjön är i övrigt lättillgänglig för fiske. I sjön finns gädda, abborre, vitfisk och enligt äldre uppgifter även ål. Inga åtgärder för att öka fisket i sjön föreslås. Sammanställning av åtgärdsförslag Dalkarlssjöbäcken har endast försumbara intressen som fiskevatten eller som öringbiotop. Inga åtgärder för att främja varken fisk eller fiske i vattendraget eller de sjöar som är knutna till vattendraget rekommenderas därför. Det kan dock vara motiverat att undersöka hur avloppen ser ut från husen kring sjön Dammen.
6.4 ARO: Gavleån Mosenbäcken 6.4 Mosenbäcken Koord: X: 6765 / Y: 53545 Sammanfattning Mosenbäcken rinner från sjön Mosen för att flöda ut i Dalkarlssjöbäcken mellan Dammsjön och Dammen. Den rinner först genom våtmarker vid utloppet från Mosen och sedan genom barrskog. Strömförhållandena är lugnflytande eller svagt strömmande med inslag av strömmande. Bäcken försvinner dock ibland in under och mellan block. Bottensubstraten består till större delen av block eller grov- och findetritus. Vattenvegetationen består av stor mängd näckmossa i blockrika beskuggade partier och av amfibisk vegetation i anslutning till våtmarken. Bäcken har vissa värden som lek- och uppväxtbiotop för öring. Det eventuella reproduktionstillskott Mosenbäcken kan ge till Getån jämfört med kostnaden för att åtgärda Getåns översta hinder är emellertid mycket litet. Det råder även stor tveksamhet om bäckens vattenföring är tillräcklig för att fiskevårdande åtgärder i bäcken skall vara meningsfulla. Några åtgärder rekommenderas därför inte för Mosenbäcken. Det rekommenderas heller inte några åtgärder för öka fisketurismen i Mosen. För att öka tillgängligheten kan dock vägbommen som ligger vid sjön Hästens östra sida tas bort. Allmän beskrivning Mosenbäcken rinner från sjön Mosen ca,5 km sydost om Baggå för att rinna samman med Dalkarlssjöbäcken mellan Dammsjön och Dammen. På vägen tas vatten emot från Hästen. Hästenbäcken har besökts, men befunnits vara för liten för att vara värd att inventera. Omgivningarna består till en början av våtmarker vid Mosens utlopp, men övergår snart till barrskog. Bäcken är liten och har liten vattenföring. Ibland försvinner bäcken under och mellan block och sten. Det är mycket tveksamt om vattenföringen är tillräcklig för att några förutsättningar för öring skall finnas i bäcken. Strömförhållanden Mosenbäcken faller ca meter över drygt,5 km. Strömförhållandena domineras av svagt strömmande och lugnflytande partier (Figur 6.4.). Strömmande och forsande biotoper finns, men blir aldrig dominerande.
6.4 ARO: Gavleån Mosenbäcken Längdviktat medelvärde 3, Strömförhållanden,,9,4,,, Lugnf lytande Svagt St römmande Forsande st römmande Längdviktat medel 4 3 Längd med dominans (km Längd med dominans Figur 6.4.. Diagram över rådande strömförhållanden i Mosenbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bottensubstrat Det vanligast förekommande bottensubstratet i Mosenbäcken är block. (Figur 6.4.). Grov- och findetritus dominerar kring våtmarkerna. Längdviktat medelvärde 3,8 G.detritus,6 F.detritus Bottenmaterial, Lera,7 Sand,6 Grus,3 Sten,4 Block, Häll Figur 6.4.. Diagram över bottensubstratens fördelning i Mosenbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Mosenbäcken är relativt opåverkad av rensning eller omgrävning. Bäcken har dock rätats genom våtmarkerna vid Mosens utlopp. Ett litet parti ungefär i mitten av bäckens sträckning har rensats kraftigt, och viss rensning har gjorts även vid bäckens utlopp i Dalkarlssjöbäcken. Skuggningsförhållanden (längd i km),3,8, % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Dålig skuggning Mindre bra skuggning Bra skuggning Figur 6.4.3. Diagram över hur Mosenbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. Vattenvegetation Det längdviktade medelvärdet för Mosenbäckens vattenvegetation hamnar på,4 (Figur 6.4.4). Detta är högt, men består till stor del av näckmossa block och sten. I våtmarken och kring utloppet i Dalkarlssjöbäcken finns riklig vegetation av amfibiska och övervattenlevande växter. 3, Tot. Veg,9,9 Övervattensv Vattenvegetation Flytbladsv,3,,,,,, Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur 6.4.4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Mosenbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Öringbiotoper Det finns endast mindre förutsättningar för Mosenbäcken som lekbiotop för öring. Drygt 5 m 3 har fått klassning som möjligt, men ej bra (Figur 6.4.5). Detta beror mestadels på att grusförekomsterna i bäcken är små, även om förhållandena i övrigt är goda. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena är så bra som kan förväntas, då bäcken en del av sin sträckning rinner genom våtmarkerna vid Mosen (Figur 6.4.3). Ingen sträcka saknar helt skuggning. Där bäcken rinner genom skog är skuggningsförhållanden tillfredställande.
6.4 ARO: Gavleån Mosenbäcken Uppväxtområde för öring (m ) 8 Ej lämpligt Tämligen bra 45 7 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.4.5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Mosenbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Den areal som bedömts ha några som helst värden som uppväxtområde är något större, över 8 m anses vara tämligen bra uppväxtbiotoper. Till detta kommer ytterligare 45 m möjliga uppväxtområden (Figur 6.4.6). Uppväxtområde för öring (m ) 8 45 Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.4.6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Mosenbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Ståndplatsbiotoper av visst värde finns i vattendraget, men då arealerna är små och bäckens inte har något värde som fiskevatten redovisas inget diagram. Fiskfauna Uppgifter saknas för vattendraget. I Mosen finns dock abborre, gädda, vitfisk och enligt äldre uppgifter även ål. Även om arealerna är tillräckliga för att bäcken skulle kunna ha ett öringbestånd kommande från Getån, är det tillskott av öring som reproducerat sig i Mosenbäcken så litet att det inte uppväger kostnaderna för att åtgärda det längst uppströms liggande hindret i Getån (se kapitel 6.8). De sjöar som Mosenbäcken rinner till, Dammsjön och Dammen är små, grunda och vegetationsrik. De har dåliga förutsättningar för öring. Det kan möjligen finnas små förutsättningar att Mosenbäcken skulle kunna användas av ett nedströmsvandrande bestånd av öring från Mosen, men detta är högst tveksamt på grund av bäckens låga vattenföring. Vandringshinder för fisk I Mosenbäcken finns inga egentliga vandringshinder, mer än att bäcken då och då försvinner under och mellan block och sten. Det är omöjligt att avgöra om någon passage under dessa finns. Då detta sker helt naturligt finns ingen större mening eller nytta med att åtgärda detta genom att frilägga en fri strömmande fåra genom att gräva ur dem. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Mosenbäcken har inga värden som fiskevatten. De sjöar som finns i anslutning till vattendraget har redan tillräckliga faciliteter. Därför rekommenderas inga ytterligare åtgärder. Sjöar i anslutning till vattendraget Mosen Mosen ligger ca,5 km sydost om Bagghyttan. En stor del av sjöns omgivningar består av våtmarker. I övrigt ligger gran- och tallskog kring sjön. Vattenvegetationen är intermediär och bottnen kring stränderna domineras av findetritus med en del block och sten längs vissa delar. Block kan också ses uppstickande över en stor del av sjön, som är ganska grund. Sjön har kalkats, senast 999. En mindre väg går fram till sjön på dess västra sida. Myrarna omkring sjön är relativt lättframkomliga. I sjön finns gädda, abborre, vitfisk, lake och enligt äldre uppgifter även ål. Inget större fiske bedrivs i sjön enligt inventerar gjorda av Hofors kommun. Inga åtgärder för att främja fisket föreslås därför. Hästen Hästen är en mindre, långsmal sjö liggande en dryg kilometer ost om Baggå. Den omges av tallskog på östra sidan och våtmarker på sin västra. Vattenvegetationen är intermediär och vid stränderna ligger i allmänhet finsediment. Över sjön går en kraftledning. Väg finns nära sjön i söder, och det finns även en mindre väg gående längs med östra sidan. Denna är dock förbommad. För att öka tillgängligheten vore det önskvärt att ta bort denna. Då fisket i sjön emellertid inte har någon större omfattning bör detta inte ha någon högre prioritet inom fiskevårdsarbetet i Hofors kommun. 3
6.4 ARO: Gavleån Mosenbäcken Sammanställning av åtgärdsförslag Mosenbäcken har vissa värden som lek- och uppväxtbiotop för öring. Det råder dock stor tveksamhet om vattenföringen i bäcken är tillräcklig. Dessutom vore kostnaden att åtgärda det överst liggande vandringshindret i Getån mycket stor jämfört med det lilla reproduktionstillskott Mosenbäcken kan ge. På grund av den låga vattenföringen är det också troligen omöjligt att få till stånd ett nedströmsvandrande bestånd från Mosen. Inga åtgärder för att främja varken fisk eller fiske i vattendraget rekommenderas därför. För att öka tillgängligheten för fiske i sjön Hästen kan dock möjligen en vägbom tas bort. 4
6.5 ARO: Gavleån Lövsjöbäcken 6.5 Lövsjöbäcken Koord: X: 669698 / Y: 53575 Sammanfattning Lövsjöbäcken är en mindre bäck rinnande från Lövsjön till Gnopen. Dess omgivningar består till större delen av barrskog, ungskog och våtmarker. Strömförhållandena är mestadels svagt strömmande. Bottensubstraten består till stor del av grus och grövre minerogent material. Vid våtmarkerna dominerar dock grov- och findetritus. Vattenvegetationen består till allra största delen av övervattenslevande och amfibiska växter. För att vara en så liten bäck har Lövsjöbäcken relativt stor arealer bra lek- och uppväxtbiotoper för öring. Det råder dock stor tveksamhet om bäckens vattenföring är tillräcklig. Misstanke finns att bäckröding lever i vattendraget. På grund av naturliga vandringshinder är det troligen omöjligt för fisk från Getån att vandra upp i Lövsjöbäcken. Det finns en liten möjlighet att ett nedströmsvandrande bestånd av öring från Lövsjön kan fås att leva i bäcken. Innan detta eller några andra åtgärder kommer ifråga, måste det dock fastställas att både vattenföringen är tillräcklig, samt att bäckröding inte finns i bäcken genom elfiske. Om båda dessa villkor uppfylls, kan utrensat material längs med hela bäcken sträckning till det naturliga vandringshindret utföras. Man bör då även spärra bäcken för vidare nedvandring genom någon form av galler. Dessutom måste den tröskel som finns i Lövsjöns utlopp öppnas upp. Den areal som anses utgöra bra uppväxtbiotoper är dock liten även efter utförda åtgärder. Lövsjöbäcken bör därför inte ha någon högre prioritet i fiskevårdsarbetet inom Hofors kommun. Allmän beskrivning Lövsjöbäcken rinner från Lövsjön, ca,5 km väst om Baggå för att rinna ut i Gnopen. Den passerar på vägen ett hygge med ungskog söder om Lövsjön. Efter detta följer en mindre vårmark. I och efter kraftledningsgatan passerar en kraftledningsgata bäcken på flera ställen. När bäcken passerat denna, följer barrskog, som varar tills dess att väg 68 och järnvägen passerats. Bäcken rinner sedan ett kort parti genom lövskog, för att till slut rinna ut i Gnopen. Inga märkbara tillflöden finns, dock ser bäcken märkbart större ut efter våtmarken, där det säkerligen rinner ut grundvatten diffust. Bäcken är till en början mycket liten, med en medelbredd under en meter. Vattenflödet var dock lågt vid inventeringstillfället, vilket försvårade bedömningen av framförallt vandringshinder. 5
6.5 ARO: Gavleån Lövsjöbäcken Strömförhållanden Lövsjöbäcken faller ca 9 meter över ca, km. En stor del av bäcken har svagt strömmande förhållanden. Genom våtmarken är den dock lugnflytande (Figur 6.5.). En stor del av fallhöjden ligger i sträckan strax uppströms passagen förbi väg 68, där bäcken får strömmande och forsande förhållanden. Längdviktat medelvärde 3,8, Strömförhållanden,9,, Lugnf lytande Svagt St römmande Forsande st römmande Längdviktat medel,3,4, 4 3 Längd med dominans (km Längd med dominans Figur 6.5.. Diagram över rådande strömförhållanden i Lövsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bottensubstrat Det vanligast förekommande bottensubstratet i Lövsjöbäcken är grus (Figur 6.5.). Findetritus dominerar vid våtmarken.. Sträckorna strax uppströms passagen förbi väg 68 består till större delen av sten och block. Längdviktat medelvärde 3,9 G.detritus,4 F.detritus Bottenmaterial,5 Lera,8 Sand,6 Grus,7 Sten,4 Block, Häll Figur 6.5.. Diagram över bottensubstratens fördelning i Lövsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Ingen del av Lövsjöbäcken är opåverkad av rensning. Fåran ser nedgrävd ut på många platser. Material ligger kvar längs större delen av bäcken och kan återföras manuellt. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena är tillfredsställande i större delen av bäckens lopp (Figur 6.5.3). Där bäcken upprepat passerar kraftledningsgatan är skuggningen dock dålig eller saknas helt. Skuggningsförhållanden (längd i km),,4,4 3,3 % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Dålig skuggning Mindre bra skuggning Bra skuggning Figur 6.5.3. Diagram över hur Lövsjöbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. Vattenvegetation Det längdviktade medelvärdet för Lövsjöbäckens vattenvegetation hamnar på, (Figur 6.5.4). Det höga värdet beror på vattendragets ringa storlek och på amfibisk vegetation (ofta starr etc.) stående i kanterna. 3,4 Tot. Veg, Övervattensv Vattenvegetation, Flytbladsv,,,, Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger,4 Påväxtalger,4 Fontinalis, Kuddmossor Figur 6.5.4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Lövsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Öringbiotoper Lövsjöbäcken har för att vara ett så litet vattendrag stora arealer goda lekområden. 96 m klassas som lekområden av bästa klass, medan ytterligare 9 m endast saknar skuggning för att även dessa hade fått högsta klass (Figur 6.5.5). Vissa sträckors bottensubstrat består så gott som enbart av grus (Foto 6.5.). 6
6.5 ARO: Gavleån Lövsjöbäcken Lekområde för öring (m ) 96 Ej lämpligt Tämligen bra 9 5 3 8 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.5.5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Lövsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Foto 6.5.. Typbild, sträcka helt dominerad av grus i Lövsjöbäcken. Inventeringssträcka 8, -7-9. Den areal som bedömts ha bästa klass som uppväxtområden är mindre, m (Figur 6.5.6). Ytterligare 3 m har dock relativt stort värde, men har klassats ner på grund av den omfattande rensningen. Detta kan åtgärdas ganska enkelt genom att manuellt återföra utrensat grövre material till fåran. Den totala areal som anses ha värde som uppväxtbiotoper är dock liten även efter åtgärder. Man bör därför fråga sig om åtgärder överhuvudtaget är meningsfulla i Lövsjöbäcken. Ståndplatsbiotoper för öring saknas nästan helt i bäcken. Inget diagram över detta redovisas därför. Fiskfauna Uppgifter saknas för vattendraget. Under inventering iakttogs dock någon laxfiskliknade fisk i bäcken. Misstanken är stor att detta rörde sig om bäckröding. Bäcken elfiskades därför på två lokaler under 3. Den första lokalen låg i närheten av den telemast som finns på bäckens norra sida. Ingen fisk fångades under elfisket. Den andra lokalen låg uppströms den starkt fallande sträcka uppströms väg 68. Inget fångades heller här. Det är något märkligt att ingen fisk fångades, trots att fisk iakttogs under inventeringen. Misstanken om att det kan finnas bäckröding i bäcken kan därför inte bekräftas. I Lövsjön finns gädda, abborre, vitfisk, lake och enligt äldre uppgifter ål. Det kan kanske finnas en liten möjlighet att en nedströmsvandrande öringstam levande i Lövsjön hade kunnat använda Lövsjöbäcken som lek- och uppväxtområde. Innan några sådana försök genomförs, måste dock vattenföringen i bäcken undersökas närmare. Dessutom måste det genom nya elfisken fastställas att bäckröding inte finns i bäcken. Om båda dessa villkor uppfylls kan ytterligare åtgärder vidtas. Det är då även högst motiverat att på något sätt spärra av Lövsjöbäcken för vidare nedvandring än till fallsträckan väster om väg 68 med någon form av fiskgaller. Vandringshinder för fisk I Lövsjöbäcken finns fem vandringshinder. Två är definitiva, ett partiellt och ett passerbart. (Tabell 6.5.). Uppväxtområde för öring (m ) 3 8 3 Ej lämpligt Tämligen bra 5 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.5.6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Lövsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. 7
6.5 ARO: Gavleån Lövsjöbäcken Tabell 6.5.. Vandringshinder i Lövsjöbäcken, numrerade från Lövsjön gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 66964 53466 Lövsjöns utlopp Sjötröskel, blockansamling Definitivt, 66963 5355 V väg 68 Vägtrumma Passerbart -3 3 66966 5357 Uppströms väg 68 till väg 68 Ej Fallsträcka plus Definitivt uppskattningsbart vägtrumma 3-4 4 66968 53577 O väg 68 Dammrest Partiellt,8 4-5 Vandringshinder är en ansamling av block som ligger som en tröskel vid Lövsjöns utlopp. Den används också som övergång för den stig som går här. Vattnet rann vid inventeringstillfället inte över denna, utan istället under och mellan blocken. Det är mycket tveksamt om vattnen någon rinner över blocken, och hindret klassades därför som definitivt. Hindret kan åtgärdas genom att riva bort större delen av blocken, men fortfarande bevara nuvarande nivå i Lövsjön. Vandringshinder är en vägtrumma som ligger under en på kartan ej utritad väg i närheten av telemasten. Den är något märkligt anlagd, med en lång fri ände som sticker en lång bit ut i fåran (Foto 6.5.). Detta rör gör dock att passagen blir fri förbi hindret. Det andra rör som ligger här har ett mindre fall i sitt utlopp. Att någon kanske har lagt dit röret för att underlätta passage för fisk tyder på att fisk, och då troligen bäckröding, någon gång har satts ut i bäcken. liten är det knappast motiverat att försöka åtgärda hindret. Foto 6.5.3. Vandringshinder 3. Ett av många mindre fall i sträckan strax väster om väg 68. Inventeringssträcka 3, -7-9. Vandringshinder 4 är troligen en dammrest som satts igen. Det ligger ett kort stycke nedströms järnvägen. Det kan åtgärdas genom att helt enkelt riva ut det. Det finns dock ringa nytta med åtgärden, eftersom fisk med stor säkerhet inte kan ta sig upp förbi fallsträckan vid vandringshinder 3. Foto 6.5.. Vandringshinder. Trumma med långt utstickande rör. Inventeringssträcka, -7-9. Vandringshinder 3 består av en fallsträcka som avslutas med passagen under väg 68 och järnvägen. På grund av det låga vattenflödet var hindrets passerbarhet svår att bedöma. Det är dock svårt att tro att fisk kan vandra förbi hela denna sträcka med mycket stor fallhöjd. Många mindre fall ligger på rad längs hela sträckan. Då terrängen är naturligt brant här och bäcken så Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Lövsjöbäcken har knappast några värden som fiskevatten. Inga åtgärder rekommenderas därför. Sjöar i anslutning till vattendraget Lövsjön Lövsjön ligger ca km väst om Baggå. Omgivningarna består mestadels av tallskog. En del mindre våtmarker ligger spridda kring sjön. Vattenvegetationen är sparsam. Botten i 8
6.5 ARO: Gavleån Lövsjöbäcken strandzonen är blandad, med finsediment vid våtmarkerna, såväl som sand, sten och block. En ö ligger ungefär mitt i sjön. Stigar går kring hela sjön och vägar går till sjön på dess östra och södra sidor. Nära sjön i nordost ligger Lövsjöns fritidsområde. Sjön är lättfiskad från land, och servicen redan är utvecklad vid sjön finns ingen större anledning att utöka denna. Om det dock vid närmare undersökning visar sig att Lövsjöbäcken normalt har större vattenföring än vid inventeringstillfället finns en möjlighet att en liten nedströmsvandrande stam av öring kan fås att leva i sjön. Sammanställning av åtgärdsförslag Lövsjöbäcken har vissa värden som lek- och uppväxtbiotop för öring, men är omöjlig att vandra upp till för fisk från Getån på grund av en sträcka med stor fallhöjd strax väster om väg 68. Det finns dessutom stor tveksamhet om bäckens vattenföring är tillräcklig. Några som helst åtgärder bör därför inte utföras angående Lövsjöbäcken förrän det fastställts att vattenföringen är tillräcklig. Det finns dessutom misstankar om att bäckröding finns i bäcken. Innan åtgärder görs i bäcken måste det säkert fastställas att bäckröding inte finns genom nya elfisken. Om vattenföringen är tillräcklig och bäckröding inte finns i vattendraget, finns en möjlighet att man kan få ett litet nedströmslevande bestånd av öring från Lövsjön att reproducera sig i bäcken. Man bör då manuellt återföra utrensat material längs med större bäckens sträckning. Dessutom bör bäcken spärras för vidare nedvandring före fallsträckan väster om väg 68. 9
6.6 ARO: Gavleån Åstjärnsbäcken 6.6 Åstjärnsbäcken Koord: X: 6797 / Y: 5349 Sammanfattning Åstjärnsbäcken rinner ur Åstjärnen ca,5 km sydost om Torsåker och flödar ut i Hoån strax söder om Vall. I sitt övre lopp rinner bäcken genom bland- och lövskog, som övergår i åker- och ängsmarker öster om hyttruinen. Strömförhållandena är till större delen svagt strömmande eller strömmande. Bottensubstratens fördelning är relativt jämn, med en liten övervikt mot sand och grövre minerogena fraktioner. Nedströms Vall består dock botten nästan enbart av lera och findetritus. Bäcken har rensats eller grävts om i större delen av sitt lopp. Skuggningsförhållandena är godtagbara och vattenvegetationen består av amfibiska växter samt näckmossa i de mer skuggade partierna. Det finns en del bra öringbiotoper med avseende på lek och uppväxt i Åstjärnsbäcken, men det råder dock stor tveksamhet om bäckens vattenföring är tillräcklig. Vattenföringen måste fastställas närmare innan några andra fiskevårdande åtgärder vidtas. För att utöka arealen goda uppväxtbiotoper bör material återföras där sådant ligger kvar i närheten av fåran. Då bäcken inte är så stor kan detta göras för hand. Tre vandringshinder kräver åtgärder, varav två är vägtrummor. En av dessa kan enkelt grävas om,medan den andra kräver att man höjer vattennivån nedströms. Det tredje och enda definitiva vandringshindret är den gamla dammen vid hyttruinen, vilken har kulturhistoriska värden. Vid åtgärdande av hindret måste stor hänsyn till detta tas. Lämpligast åtgärdas hindret genom att gräva ett mindre omlöp som i övrigt inte påverkar miljön kring hyttruinen. Det kan även krävas att man tätar dammen, eftersom en stor del av vattnet annars rinner tvärs igenom denna. Efter detta skett kan öring från Getån eller Hyttbäcken planteras ut i bäcken. Då bäckens eventuella värde ligger i att vara ett lek- och uppväxtområde föreslås inga åtgärder för att främja fiske. Allmän beskrivning Åstjärnsbäcken är en mindre bäck som rinner från Åstjärnen, belägen ca,5 km sydost om Torsåker. Den flödar ut i Hoån strax söder om Vall. Bäcken rinner i början genom bland- och lövskog. Vid hyttruinen övergår omgivningarna till tomter, ängsmark och åkrar. Ett tillflöde, i form av åkerdiken flödar ut i bäcken ca 5 meter uppströms sammanflödet med Hoån. Strömförhållanden Åstjärnsbäckens fallhöjd är ca 7 meter över drygt,4 km. Strömförhållandena domineras av svagt strömmande och strömmande förhållanden (Figur 6.6.). Under inventeringen var vattenflödet i bäcken lågt och viss tveksamhet om bäckens vattenföring råder. Innan några fiskevårdande åtgärder vidtas i bäcken måste vattenföringsförhållandena närmare fastställas. Om det är så att bäcken ofta
6.6 ARO: Gavleån Åstjärnsbäcken går långvarigt torr är det ej meningsfullt att vidta några ytterligare fiskevårdande åtgärder. 3 Strömförhållanden 4 mellan sjön och där bäcken rinner under vägen vid Vall. Tillgängligheten för maskin är god utom vid de sträckor där bäcken rinner genom skog, men då bäcken inte är så stor är det tillräckligt med att återföra material manuellt. Längdviktat medelvärde,3,6,,9,6, Lugnf lytande Svagt St römmande st römmande,4, Forsande Längd med dominans (km Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena i Åstjärnsbäcken är till stor del tillfredsställande (Figur 6.6.3). De sträckor där skuggning saknas eller är dålig ligger samtliga nedströms hyttruinen. Då dessa dock är av ringa längd och i övrigt saknar värden som öringbiotop finns ingen större anledning att göra annat än att släppa upp kantzoner med enstaka träd där sådana finns naturligt. Längdviktat medel Längd med dominans Figur 6.6.. Diagram över rådande strömförhållanden i Åstjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bottensubstrat Bottensubstratens fördelning är relativt jämn i Åstjärnsbäcken (Figur 6.6.), med en liten övervikt mot minerogena fraktioner. Bäckens översta sträckor, från Åstjärnen till strax uppströms hyttruinen, domineras av sand, grus och sten. Kring hyttruinen består bottensubstraten främst av block och sten med lite grus. Nedströms vägen vid Vall består bottnen av främst lera och findetritus. Längdviktat medelvärde 3,8 G.detritus F.detritus Bottenmaterial,6 Lera, Sand, Grus, Sten,6 Block, Häll Figur 6.6.. Diagram över bottensubstratens fördelning i Åstjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Större delen av Åstjärnsbäcken har rensats. De längst nedströms liggande sträckorna samt de liggande strax uppströms hyttruinen är helt omgrävda. Upplagt material finns kvar i bäckens närhet, och då bäcken är av ringa storlek är det tillräckligt med att för hand återföra utrensat material. Detta bör göras i samtliga sträckor Skuggningsförhållanden (längd i km),7,,5, % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur 6.6.3. Diagram över hur Åstjärnsbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. Vattenvegetation Det längdviktade medelvärdet för Åstjärnsbäckens vattenvegetation hamnar på,9 (Figur 6.6.4). Vanligast förekommande är amfibisk växtlighet i sträckorna nedströms hyttruinen. I de väl skuggade partierna uppströms ruinen dominerar näckmossa. 3,9 Tot. Veg,6 Övervattensv Vattenvegetation,, Flytbladsv Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger, Fontinalis, Kuddmossor Figur 6.6.4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Åstjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren.
6.6 ARO: Gavleån Åstjärnsbäcken Öringbiotoper Bedömningen av Åstjärnsbäckens öringbiotoper försvårades av det låga vattenstånd som rådde under inventeringen. En del av sträckorna har på grund av detta möjligen fått något för låga klassningar. De högklassiga lekområden som finns i Åstjärnsbäcken är små, endast 535 m (Figur 6.6.5).. Det finns dock ytterligare över m som anses vara av tämligen bra klass. Det som i allmänhet saknas i dessa sträckor är större mängder av grus. Det kan därför vara motiverat med lekgrusutläggning på någon av dessa sträckor. En sträcka där detta kan ske är den omedelbart nedströms väg 68. Lekområde för öring (m ) 5 535 56 96 På grund av Åstjärnsbäckens ringa storlek finns det inga ståndplatsbiotoper av bästa klass. Bäckens främsta värde ligger i att eventuellt utgöra ett lek- och uppväxtområde för öring från Hoån. Därför redovisas inget diagram för ståndplatsbiotoper. Fiskfauna Inga uppgifter finns om något fiskbestånd finns i bäcken. En normal fiskfauna med abborre, gädda och mört finns dock säkerligen både uppvandrad från Hoån och nedvandrad från Åstjärnen. Då det inte finns några vandringshinder mellan hyttruinen och Hoån skulle det kunna tänkas att öring från den närliggande Getån kan ha vandrat upp även i Åstjärnsbäcken. Att uppgifter om detta saknas kan vara ett tecken på att bäcken har för liten vattenföring för att detta skall ske. Om emellertid bäcken har tillräcklig vattenföring finns all anledning att efter utförda åtgärder använda rom och yngel från öring från Getån för utplanteringar i Åstjärnsbäcken. Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.6.5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Åstjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. För uppväxtbiotoper är den area som klassats som bra-mycket bra något större, 6 m (Figur 6.6.6). Det finns ytterligare över m som anses ha tämligen bra förhållanden. Nerklassningen beror till större delen på rensning, vilket gör det mycket angeläget att återföra material i bäckfåran. Uppväxtområde för öring (m ) 6 4 5 Ej lämpligt Tämligen bra 75 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.6.6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Åstjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren.
6.6 ARO: Gavleån Åstjärnsbäcken Vandringshinder för fisk I Åstjärnsbäcken finns elva vandringshinder (Tabell 6.6.). Ett av dessa är definitiva, två är partiella, medan resten bedömts vara passerbara. Tabell 6.6.. Vandringshinder i Åstjärnsbäcken, numrerade från Åstjärnen gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 6797 5348 Åstjärnens utlopp Övergång Passerbart 67939 5343 O Åstjärnen Vägtrumma Passerbart - 3 6793 5348 O Åstjärnen Stenkulvert Passerbart -3 4 67947 5348 Väg 68 Vägtrumma Partiellt, 3-4 5 67947 53447 SV hyttruinen Vägtrumma Partiellt, 7-8 6 67958 5349 Hyttruinen Fall vid dammrest Definitivt,5 8-9 7 6797 53495 NO Hyttruinen Vägtrumma Passerbart 9-8 6797 5349 NO Hyttruinen Vägtrumma Passerbart - 9 67985 535 V Vall Vägtrumma Passerbart -3 6798 5353 Vall Vägtrumma Passerbart 3-4 67956 53566 S Vall Vägtrumma Passerbart 5-6 Vandringshinder är en övergång för en gångväg vid Åstjärnens utlopp. Den består till synes av en flat, tillhuggen sten man lagt över fåran. Under den finns den naturliga bottnen kvar. Hindret är passerbart och kräver inga åtgärder. Vandringshinder är den vägtrumma som ligger under vägen mot stugorna vid Åstjärns östra strand. Hindret är passerbart och kräver inga åtgärder. Vandringshinder 3 ligger vid vägen som går mot Tjärnäs och består av en kort stensatt kulvert. Den naturliga bottnen ligger kvar och hindret är passerbart. Inga åtgärder är nödvändiga. Vandringshinder 4 är en trumma av betong som ligger under väg 68. Den är ca m lång och har ett litet fall i sitt utlopp. Då vattennivån i kulverten dessutom inte är mer än ca 5 cm räknas trumman som ett partiellt vandringshinder (Foto 6.6.). Det är också mycket svårt att uppskatta hur stor fallhöjden mellan in- och utlopp i trumman är, eftersom den är så lång. På grund av svårigheterna med att utföra arbeten vid den stora och livligt trafikerade väg 68 rekommenderas att man försöker höja vattennivån nedströms trumman med någon form av tröskel så högt att detta blir märkbart även i dess inlopp. Foto 6.6.. Vandringshinder 4. Betongtrumma med litet fall i utloppet och låg vattennivå i trumman.. Fallhöjd totalt ca,6 m. Inventeringssträcka 3, - 7-8. Vandringshinder 5 är en trumma som ligger strax uppströms hyttruinen. Den har i sitt utlopp en fallhöjd av ca,5 m och bör därför sänkas (Foto 6.6.3). Foto 6.6.3. Vandringshinder 5. För högt satt trumma. Fallhöjd ca,5 m. Inventeringssträcka 7, -7-8. 3
6.6 ARO: Gavleån Åstjärnsbäcken Vandringshinder 6 består av den gamla dammrest som finns i anslutning till hyttruinen (Foto 6.6.4). Dess fallhöjd är ca,5 m och utgör Åstjärnsbäckens enda definitiva vandringshinder. Dammen är kulturhistoriskt värdefull, och vid åtgärdande av hindret måste stor hänsyn till detta tas. Det lämpligaste att göra för att åtgärda hindret är att inte röra dammen alls, utan istället gräva ett omlöp runt denna. På grund av bäckens ringa storlek skulle detta inte kräva någon större plats. Det kan dock krävas att dammen tätas på något vis för att vattnet inte skall läcka igenom denna. Foto 6.6.3. Vandringshinder 6. Dammen vid hyttruinen.. Fallhöjd ca,5 m. Inventeringssträcka 7, -7-8. Vandringshinder 7 är en trumma som ligger strax nedanför hyttruinen. Trumman är passerbar och kräver inga åtgärder. Vandringshinder 8 är ytterligare en trumma under en gammal köväg mellan två ängar nordost om hyttruinen. Inga åtgärder är nödvändiga. Sjöar i anslutning till vattendraget Åstjärnen Åstjärnen ligger ca,5 km sydväst om Torsåker. Vid östra och södra stranden ligger ett flertal stugor. Sjöns norra och västra stränder består av blandskog. Ett litet tillflöde rinner från en dikad våtmark norr om sjön. Sjöns bottensubstrat vid stränderna består till stor del av sten och block. Vattenvegetationen är intermediär och består av vass, säv, och näckrosor. I sjön finns gädda, abborre och mört. Vägar finns fram till sjön och enligt skyltar finns rum att hyra i närheten. Tillgängligheten är god för fiske från land kring hela sjön. Fisket i sjön anges dock inte vara särskilt omfattande. Några åtgärder för att förbättra tillgänglighet eller öka fisket i sjön föreslås ej. Sammanställning av åtgärdsförslag Det finns stor tveksamhet om Åstjärnsbäcken har tillräcklig vattenföring för att ha något värde för fiskevården. Innan några andra åtgärder utförs måste detta utredas. I det fall bäcken befinns ha tillräckligt med vatten har Åstjärnsbäcken värden främst som lek- och uppväxtområde. Det rekommenderas därför att utrensat grövre material återförs till fåran där sådant finns i närheten. Detta kan ske manuellt, då bäcken är så liten. Samtidigt behöver man åtgärda vandringshinder genom att vid en trumma höja vattennivån nedströms. En annan trumma behöver grävas ned ytterligare. Slutligen bör ett litet omlöp kring dammen vid hyttruinen grävas. Möjligen kan efter detta lekgrus placeras ut på en sträcka nedströms vägen mot Tjärnäs. Vandringshinder 9 ligger vid den mindre väg som går norrut vid Vall. Även denna trumma är passerbar och behöver ej åtgärdas. Vandringshinder.är trumman som går under vägen mot Torsåker. Inte heller denna behöver åtgärdas. Vandringshinder ligger vid den mindre väg som går mellan Vall och Prästhyttan. Den kräver inga åtgärder. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Åstjärnsbäcken har ringa eller inget värde för fiske. Åtgärder för att främja fiske i bäcken är inte meningsfulla. 4
6.7 ARO: Gavleån Stavtjärnbäcken 6.7 Stavtjärnbäcken Koord: X: 676 / Y: 53 Sammanfattning Stavtjärnbäcken rinner från Hosjön via Stavtjärndammen för att rinna ut på Stor-Göskens södra sida i närheten av Fagersta. Bäcken för i huvudsak ett svagt strömmade till strömmande lopp, med forsande partier nära utloppet i sjön. Skuggningsförhållandena är goda och vattenvegetationen mycket sparsam. Arealerna värdefulla biotoper för laxfiskar är mycket stor. Det finns emellertid bäckröding i Stavtjärnbäcken. Dessutom faller bäcken mycket hastigt i sitt nedre lopp och det finns många naturliga vandringshinder strax uppströms utloppet i Stor-Gösken. Det är därför inte möjligt att få ett från Stor- Gösken vandrande bestånd av öring i Stavtjärnbäcken utan mycket omfattande åtgärder. Det rekommenderas därför att man behåller bäckrödingen i bäcken och försöker nyttja den resurs denna utgör. För att utöka arealen goda ståndplatser för denna, kan utrensat material återföras till fåran främst i sträckorna mellan Stavtjärndammen och den väg som går norr om sjön. För att öka tillgängligheten bör vägbommarna som finns på denna väg tas bort. Vidare bör den vägtrumma som ligger här åtgärdas genom att grävas ner något. I den mån möjlighet att parkera längs med vägen i bäckens närhet inte finns, kan mindre parkeringsplaster anläggas. Stavtjärnbäcken kan användas som mottagande vattendrag för bäckröding utfiskad från andra vattendrag i kommunen. Allmän beskrivning Stavtjärnbäcken rinner från Hosjön, som ligger ca km öster om Stenshyttan, via Stavtjärndammen för att rinna ut i Stor-Gösken ca 7 meter sydost om Fagersta. Bäckens omgivningar består så gott som enbart av granoch blandskog. Mellan Hosjön och Stavtjärndammen finns ett mindre tillflöde kommande från Rymningsberget. I Stavtjärndammen kommer två mindre tillflöden från Öratjärnen och Stavtjärnen. Mellan Stavtjärndammen och Pers fäbod finns tre tillflöden, varav ett kommer från Lilla Torstjärnen och de två andra kommer från källflöden. Nedströms vägen mellan Örbäcksgruvan och Storstreck finns ytterligare två tillflöden. De många tillflödena kommer nästan alla kommer från grundvattenkällor, vilket gör att Stavtjärnbäcken aldrig blir torrlagd och dessutom har kallt vatten. Strömförhållanden Stavtjärnbäckens fallhöjd är ca 7 meter över drygt 3,4 km, sjöarna frånräknade. Strömförhållandena domineras av svagt strömmande och strömmande förhållanden (Figur 6.7.). Lugnflytande mindre partier finns 5
6.7 ARO: Gavleån Stavtjärnbäcken i form av små höljor. Forsande sträckor finns vid inflödet i Stavtjärndammen och före utflödet i Stor-Gösken. form av återförande av material skall utföras, bör det ske i dessa sträckor. Det räcker troligen med att göra detta för hand, då bäcken inte är så stor. Längdviktat medelvärde 3, Strömförhållanden,9,,7,4, 4 Längd med dominans (km Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena i Stavtjärnbäcken är till stor del mycket bra (Figur 6.7.3). Ingen sträcka saknar helt skuggning. Bara m har skuggnings som anses som dålig. Skuggningsförhållanden (längd i km),,8 4,5 Lugnf lytande Svagt St römmande Forsande st römmande Längdviktat medel Längd med dominans Figur 6.7.. Diagram över rådande strömförhållanden i Stavtjärnbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bottensubstrat Finare fraktioner i form av lera och findetritus saknas nästan helt i Stavtjärnbäcken (Figur 6.7.). Det vanligast förekommande substratet är grus. Sten och block är vanligt. Grovdetritus i form av löv, pinnar och grenar finns utspritt över hela bäcken. % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur 6.7.3. Diagram över hur Stavtjärnbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. Vattenvegetation Det längdviktade medelvärdet för Stavtjärnbäckens sammanräknade vattenvegetation hamnar på,5 (Figur 6.7.4). Detta är lågt, och en stor del av vegetationen består av näck- och kuddmossor. Detta speglar bäckens goda skuggningsförhållanden. Längdviktat medelvärde 3,8 G.detritus, F.detritus Bottenmaterial Lera,9 Sand, Grus,8 Sten,7 Block,3 Häll Figur 6.7.. Diagram över bottensubstratens fördelning i Stavtjärnbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Ungefär hälften av bäcken är påverkad av rensning i någon grad, medan resten till synes är helt opåverkad. Kraftigast påverkade är sträckorna mellan Stavtjärndammen och vägen söder om Storstreck. Viss rensning har även skett vid Hosjöns utlopp. Det finns dock inga större mängder upplagt material utom i sträckorna från Stavtjärndammens utlopp och den första vägpassagen norrut. Om åtgärder i 3, Tot. Veg Övervattensv Vattenvegetation Flytbladsv Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger,7 Fontinalis,4 Kuddmossor Figur 6.7.4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Stavtjärnbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Öringbiotoper Det finns stora arealer högklassiga lekområden i Stavtjärnbäcken (Figur 6.7.5). Det finns ytterligare nästan 6 m som anses vara av tämligen bra klass. 6
6.7 ARO: Gavleån Stavtjärnbäcken Lekområde för öring (m ) Ståndplatsområde för öring (m ) 9 54 9 3 5 64 45 86 Ej lämpligt Tämligen bra 5 76 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.7.5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Stavtjärnbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. För uppväxtbiotoper är den area som klassats som bra-mycket bra ännu större, över 66 m (Figur 6.7.6). Det finns ytterligare över 4 4 m som anses ha tämligen bra förhållanden, vilket beror på viss rensning i vattendraget. Av hela vattendragets areal av 45 m, är det bara m som saknar värde som uppväxtbiotop. Uppväxtområde för öring (m ) 6 63 Ej lämpligt Tämligen bra 4 45 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.7.6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Stavtjärnbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Då Stavtjärnbäcken inte är så stor, är den areal som fått högsta klassning som ståndplatsbiotop inte lika stor (Figur 6.7.7). Det finns dock på sina ställen gott om höljor där enstaka större fiskar kan stå. Ej lämpligt Tämligen bra 8 95 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.7.7. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Stavtjärnbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Sammanfattningsvis är Stavtjärnbäcken sett relativt till sin storlek ett av Hofors kommuns bästa vattendrag för laxfisk. Arealerna goda öringbiotoper är större än de i exempelvis Hyttbäcken, där öring finns. Fiskfauna Under inventeringen sågs mängder av laxliknade fisk i bäcken. Bäcken elfiskades därför på en lokal under samma höst. Lokalen var belägen strax nedströms den mindre väg som går österut från Pers fäbod. Vid detta elfiske fångades endast stora mängder bäckröding. Bäcken skulle på egen hand kunna hålla ett i Stor-Gösken levande bestånd av öring, men då det ligger naturliga definitiva vandringshinder i bäckens nedersta delar är detta troligen inte ett genomförbart alternativ. Någon utfiskning av bäckröding rekommenderas därför inte. Bäcken kan istället vara utsättningsplats för utfiskad bäckröding från andra vattendrag. Vandringshinder för fisk I Stavtjärnbäcken finns elva vandringshinder (Tabell 6.7.). Ett av dessa är definitiva, två är partiella, medan resten bedömts vara passerbara. 7
6.7 ARO: Gavleån Stavtjärnbäcken Tabell 6.7.. Vandringshinder i Stavtjärnbäcken, numrerade från Hosjön gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 6788 5947 N Hosjön Trumma Passerbart 3-4 6797 588 NO Stavtjärndammen Blockansamling Partiellt,3 5-6 3 6796 585 Väg mot Stavtjärndammen Trumma Partiellt, 8-9 4 67 585 O Pers fäbod Trumma Partiellt 4-5 5 678 5887 Väg mot Storstreck Trumma Passerbart 7-8 6 673 5988 S väg från Fagersta Naturlig fors, fall Definitivt -3 7 677 5994 S väg från Fagersta Naturlig fors, fall Partiellt,5 3-4 8 679 599 Väg från Fagersta Trumma Passerbart 4-5 9 6744 5994 N väg från Fagersta Naturlig fors, fall Partiellt,8 5-6 6753 5997 N väg från Fagersta Naturlig fors Partiellt,5 6-7 Vandringshinder är en vägtrumma som ligger vid vägen norr om Hosjön. Den är passerbar och kräver inga åtgärder. Vandringshinder är en ansamling av block som ligger strax uppströms utflödet i Hosjön. Möjligen har den lagts där för att maskiner skall kunna köra över fåran. Vattnet försvinner under och mellan blocken. Hindret kan åtgärdas relativt lätt genom utrivning. Det krävs dock maskin för detta. Vandringshinder 3 ligger vid vägen som går mot Stavtjärndammen. Det är en vägtrumma med ett mindre fall sitt i utlopp (Foto 6.7.). Hindret har bedömts som partiellt och trumman bör därför sänkas. Vandringshinder 5 är en tredje vägtrumma som ligger under vägen mot Storstreck. Denna är passerbar. Inga åtgärder är nödvändiga. Vandringshinder 6 ligger söder om vägen mot Fagersta och är en starkt fallande sträcka där flera småfall finns Det är svårt att uppskatta den totala fallhöjden. Den räcka av småfall som är mest svårpasserbar har en fallhöjd av ca m (Foto 6.7.). Hindret har därför klassats som definitivt, men kanske finns möjlighet att fisk kan passera sträckan vid högre vattenstånd. Detta är dock högst tveksamt, men sträckan kan ändå återbesökas vid högre vattenstånd för att undersöka detta. Foto 6.7.. Vandringshinder 3. Något för högt satt vägtrumma. Fallhöjd ca, m. Inventeringssträcka 8, -7-. Vandringshinder 4 är ytterligare en trumma. Den ligger vid den mindre väg som går österut från Pers fäbod. Den är passerbar och inga åtgärder krävs. Foto 6.7.. Vandringshinder 6. Räcka av mindre fall. Översta delen av fallet kan anas bakom trädgrenen Fallhöjd ca m. Inventeringssträcka, -7-. Vandringshinder 7 är ytterligare småfall liggande söder om vägen mot Fagersta. Bäcken rinner här över hällar (Foto 6.7.3) Hindret är naturligt och är minst att räkna som partiellt. Då hindret är naturligt och det finns definitiva hinder strax uppströms bör inga åtgärder utföras. 8
6.7 ARO: Gavleån Stavtjärnbäcken Foto 6.7.3. Vandringshinder 7. Fall över hällar. Fallhöjd ca,5 m. Inventeringssträcka 3, -7-. Vandringshinder 8 är en trumma som ligger går under vägen från Fagersta. Trumman är passerbar och kräver inga åtgärder.. Vandringshinder 9 är mindre fall liggande norr om vägen från Fagersta. (Foto 6.7.4). De har en sammanlagd fallhöjd av ca,8 m och utgör ett partiellt vandringshinder. Då hindret är naturligt bör det inte åtgärdas. Foto 6.7.5. Vandringshinder. Nedersta delen av räcka med småfall. Sammanlagd fallhöjd ca,5 m. Inventeringssträcka 6, -7-. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Stavtjärnbäcken har för närvarande visst värde som en bäck för maskmete efter bäckröding. Då fångst är så gott som garanterad och bäckmete är en rolig fiskemetod för främst barn men även vuxna, kan det motiverat att ta bort vägbommen vid den väg som går mot Stavtjärndammen. I den mån parkeringsmöjligheter inte redan finns kan mindre parkeringsplatser anläggas vid de vägar som passerar bäcken på ett flertal ställen. Sjöar i anslutning till vattendraget Foto 6.7.4. Vandringshinder 9. Två mindre fall Fallhöjd ca,8 m. Inventeringssträcka 5, -7-. Vandringshinder är ytterligare rader av småfall norr om vägen. Även dessa är att räkna som partiella och har en sammanlagd fallhöjd av omkring,5 meter (Foto 6.7.5). De är helt naturliga och bör därför inte åtgärdas. Hosjön Hosjön ligger ca 3 km öster om Stenshyttan. Omgivningen utgörs av tall- och granskog. På västra sidan finns ett hygge där ungskog är på väg upp. Stränderna består främst av sand och sten. Vattenvegetationen är sparsam. I sjön finns bland annat abborre och gädda. Visst fiske bedrivs i sjön. En väg går ca 3 meter norr om sjön och Gästrikeleden går på västra sidan av sjön. Mindre vägar finns också på sjöns södra sida. Samtliga vägar har dock bommar. Åtminstone någon av dessa vägar bör vara farbar fram till sjöns närhet. Eftersom vägen i norr även går nära Stavtjärndammen, rekommenderas att man tar bort vägbommarna här. En stig kan sedan snitslas från avslutningen av vägen fram till sjön. Möjligen kan även ett vindskydd byggas vid Gästrikeleden. Stavtjärndammen Stavtjärndammen ligger ca km nordost om Stenshyttan. Den tar via mindre bäckar emot vatten från Oxögat, Öratjärnen och Stavtjärnen. Omgivningarna består av i söder av våtmarker. Längs med västra sidan av sjön ligger ett kalhygge med uppväxande ungskog. I övrigt omges sjön av granskog. Vattenvegetationen är sparsam. Bottensubstratet vid stränderna består 9
6.7 ARO: Gavleån Stavtjärnbäcken mest av finsediment och enstaka block. En väg går på sjöns norra sida. Enligt muntliga uppgifter är sjön svårfiskad, då den för länge sedan höjts och gamla trästubbar fortfarande finns kvar på bottnen. Sjön anges inte ha något större värde som fiskesjö i inventeringar gjorda av Hofors kommun. Det rekommenderas därför inga åtgärder för att öka fisket i sjön. Stavtjärnen Stavtjärnen är en mycket liten tjärn som ligger sydväst om Stavtjärndammen. Den ligger svårtillgängligt till i en våtmark. Sjön har knappast intresse som fiskevatten. Några åtgärder rekommenderas därför inte. Oxögat är en liten tjärn liggande vid Knivsås. Den anges inte ha några intressen som fiskesjö i Hofors kommuns inventering. En stig går vid tjärnens södra sida som ansluter till vägarna söder om Hosjön. Inga åtgärder rekommenderas för sjön. Öratjärnen Öratjärnen ligger ca 3 m sydost om Stavtjärndammen. Den är liten och ligger omsluten av en våtmark. Inget fiske bedrivs i sjön enligt inventeringen gjord av Hofors kommun. Inga åtgärder rekommenderas. Sammanställning av åtgärdsförslag Stavtjärnbäcken har tillräckligt goda förhållanden för att kunna hålla ett öringbestånd. I bäcken finns emellertid stora mängder bäckröding. I bäckens nedre delar finns gott om naturliga vandringshinder som vart och ett möjligen varit passerbara, men som sammantaget med stor säkerhet är definitiva. Möjligheterna att i Stavtjärnbäcken få ett från Stor-Gösken vandrande öringbestånd får därför anses som små utan omfattande åtgärder för att åtgärda de naturliga vandringshindren. Några åtgärder inriktade på öring föreslås därför inte. Istället bör man rikta in sig på den resurs den rikligt förekommande bäckrödingen utgör. Man kan då manuellt återföra utrensat material till fåran i sträckan mellan Stavtjärndammens utlopp och vägpassagen. Den vägtrumma som ligger här är något för högt satt och bör grävas om. För att öka tillgängligheten bör de vägbommar som finns vid denna väg tas bort. I övrigt kan mindre parkeringsplatser, i den mån sådana inte redan finns, anläggas där bäcken passeras av vägar. Om elfisken i syfte att fiska ut bäckröding utförs i andra vattendrag i kommunen, kan denna sättas ut i Stavtjärnbäcken. Lilla Torstjärnen Lilla Torstjärnen är ytterligare en liten tjärn. Som ligger ca 7 m sydväst om Pers fäbod. Inget fiske bedrivs i sjön enligt Hofors kommuns inventeringar. En väg går i sjöns närhet på västra sidan. Inga åtgärder för att öka fisket i sjön rekommenderas. 3
6.8 ARO: Gavleån Lundertjärnsbäcken 6.8 Lundertjärnsbäcken Koord: X: 6733 / Y: 575 Sammanfattning Lundertjärnsbäcken rinner från Lundertjärnen, ca 3,5 km söder om Hofors. Strömförhållandena är till större delen lugnflytande eller svagt strömmande. Bedömningen försvårades dock av det låga vattenståndet. Fördelningen mellan de olika fraktionerna bottensubstrat är jämn. Skuggningen är mestadels tillfredsställande. Vegetationen består framförallt av amfibisk eller övervattenslevande vegetation med ett visst inslag av näckmossa. Det finns sträckor i Lundertjärnsbäcken som kunde tänkas utgöra bra öringbiotoper, med då bäcken är så påverkad av lakvatten från sopstationen och omledd i kulvertar med mera, vore de åtgärder som krävs för att få ett bäcken levande bestånd av öring så omfattande att några sådana inte rekommenderas. Då det emellertid finns misstanke om att lakvattnet från sopstationen läcker ut något för fisk giftigt ämne, bör såväl vatten som sediment i bäcken provtas. Möjligen kan behov finnas att ta hand om vattnet från sopstationen även ur närsaltssynpunkt. Dessutom bör de grovsopor (exempelvis spisar m.m.) som ligger i bäckfåran vid och nedströms sopstationen tas om hand. Allmän beskrivning Lundertjärnsbäcken rinner från Lundertjärnen, en långsmal sjö belägen ca 3,5 km sydväst om Hofors, via Knivtjärn för att rinna ut i Hoån strax norr om Lill-Gösken. Bäcken är mycket liten i sitt övre lopp, med ett medeldjup i dessa sträckor som under inventeringen understeg, m. Under 3 var bäcken torrlagd även söder om Knivtjärnen. Det råder därför stor tveksamhet om vattenföringen i bäcken. Omgivningen består till en början mest av barrskog och kalhyggen med uppväxande ungskog. Vid Knivtjärn finns ett mindre parti lövskog. Bäcken passerar sedan sopstationen, varefter ett parti våtmarker följer. Efter följer ett kalhygge med ungskog och ytterligare ett parti våtmarker som täta videbestånd växer på. Vid Lillån, väster om skolan rinner huvuddelen av bäcken in i en kulvert. Den dyker fram ett slag i bebyggelsen öster om skolan, men är sedan kulverterad fram till öster om Bölevägen. Vid sammanflödet med Hoån finns en lövträdsbevuxen våtmark. Mindre tillflöden finns strax norr om Lundertjärnen och till Knivtjärn. Diffusa tillflöden kommer från sopstationen. Väster om Lillån kommer ett tillflöde från Storflyet. Strax före sammanflödet med Hoån rinner Björktjärnsbäcken samman med Lundertjärnsbäcken. Inga av dessa tillflöden anses dock vara värda att inventera på grund av deras ringa storlek. 3
6.8 ARO: Gavleån Lundertjärnsbäcken Strömförhållanden Lundertjärnsbäckens fallhöjd är 89 meter över drygt 5, km. Vid inventeringen bestod större delen av bäcken av lugnflytande förhållanden (Figur 6.8.). Bäckens låga vattenföring vid inventeringstillfället och det faktum att den delvis är kulverterad försvårade dock bedömningen av strömförhållandena. En stor del av de sträckor som klassats som lugnflytande kan möjligen normalt ha svagt strömmande vatten. Det diffusa tillflöde som består av lakvatten från sopstationen gör att någon svagt vitaktig fällning bildas i bäcken nedströms. Påverkan går att se så långt ner som till inloppet till kulverten väster om Lillån. Det är okänt vad denna består av. Det sker också troligen läckage ut i bäcken av näringsämnen från soptippen, hur mycket är okänt. Provtagningar av vatten och sediment bör därför utföras i Lundertjärnsbäcken nedströms sopstationen. Möjligen kan behov finnas att ta hand om sopstationens lakvatten på bättre sätt än vad som sker i dag. Längdviktat medelvärde 3,9,9 Strömförhållanden,3,7,6,5,, Lugnf lytande Svagt St römmande Forsande st römmande Längdviktat medel 4 Längd med dominans (km Längd med dominans Figur 6.8.. Diagram över rådande strömförhållanden i Lundertjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bottensubstrat Bottensubstratens fördelning är jämn i Lundertjärnsbäcken (Figur 6.8.). Längst uppströms dominerar findetritus, medan de mera fallande sträckorna domineras av block och sten. Ett litet parti dominerat av grus och sand finns vid sopstationen. Nedströms detta finns en kort blockdominerad sträcka, varefter substratet nästan enbart består av lera vid våtmarkerna vid Lillån. Längdviktat medelvärde 3, G.detritus,8 F.detritus Bottenmaterial,3 Lera,8,8,9 Sand Grus Sten,3 Block, Häll Figur 6.8.. Diagram över bottensubstratens fördelning i Lundertjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bäcken har rensats eller grävts om i ungefär hälften av sin sträckning. Mellan Lundertjärnen och Knivtjärn har hyggesrester satt igen fåran på flera ställen. Vid sopstationen har mängder med plast blåst ner i fåran. Det finns även gott om andra sopor, som vägskyltar, gamla spisar, träavfall, batterier etc. i fåran här. Detta bör tas bort och tas om hand, då en del av avfallet kan vara miljöfarligt. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena i Lundertjärnsbäcken är till stor del tillfredsställande (Figur 6.8.3). Skuggningen är dock att anse som dålig vid hygget väster om Lillån. Skuggningsförhållanden (längd i km),,6,5,8 % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur 6.8.3. Diagram över hur Lundertjärnsbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. Vattenvegetation Det längdviktade medelvärdet för Lundertjärnsbäckens sammanräknade vattenvegetation hamnar på, (Figur 6.8.4). Detta är högt. Större delen av vegetationen består av amfibiska och övervattenslevande växter. 3
6.8 ARO: Gavleån Lundertjärnsbäcken 3 Vattenvegetation Uppväxtom råde för öring (m ) 6,,7 85 5 37 Tot. Veg Övervattensv,4 Flytbladsv, Uv hela blad, Uv fingren. Rosettväxter,5 Trådalger Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur 6.8.4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Lundertjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Öringbiotoper Det finns arealer med bra lekområden i Lundertjärnsbäcken. Över m anses vara av bästa klass (Figur 6.8.5). En stor del av dessa sträckor ligger dock uppströms Knivtjärnen, där vattenföringen troligen är för liten. Ytterligare över 5 m anses ha relativt goda förhållanden som lekområde. Dessa ligger dock precis vid sopstationen och strax nedströms denna. De är därför till viss del täckta av plast och andra sopor. Lekområde för öring (m ) 6 8 385 Ej lämpligt Tämligen bra 4 5 6 36 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.8.5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Lundertjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Angående uppväxtbiotoper är de totala arealer som ansetts ha något värde liknande (Figur 6.8.6). På grund av rensning, omgrävning och kulvertering är dock den area som anses vara av bästa klass mycket liten, endast 6 m. Den i dagsläget mer eller mindre torrlagda sträckan vid Lillån kunde tänkas vara av värde för öring som uppväxtbiotop om vatten hade runnit här. 55 Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.8.6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Lundertjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Det finns inga ståndplatsbiotoper av bästa klass i Lundertjärnsbäcken. Större delen av de sträckor där det finns en och annan hölja där en större fisk kunnat tänkas stå ligger dessutom uppströms Knivtjärnen. Något diagram visas därför ej. Fiskfauna Lundertjärnsbäcken elfiskades på en lokal under för att utröna om någon fisk överhuvudtaget fanns i bäcken Lokalen låg mellan våtmarkerna och kulverten väster om Lillån. Ingen fisk fångades vid provfisket, vilket är något oroande med tanke på att bäcken tar emot lakvatten från sopstationen. Möjligen kan något för fisk giftigt ämne finnas i vattnet. Detta ökar angelägenheten av provtagningar av bäckens vatten och sediment provtas. Då det dock skulle krävas mycket stora och omfattande åtgärder för att något öringbestånd skulle fås att leva i Lundertjärnsbäcken och storleken av bäckens vattenföring är högst tveksam, rekommenderas inga åtgärder inriktade på fiskevård för bäcken. Vandringshinder för fisk I Lundertjärnsbäcken finns tolv vandringshinder (Tabell 6.8.). Sex är definitiva, två är partiella och fyra är passerbara. 33
6.8 ARO: Gavleån Lundertjärnsbäcken Tabell 6.8.. Vandringshinder i Lundertjärnsbäcken, numrerade från Lundertjärnen gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 6743 55 Väg N Lundertjärnen Trumma Passerbart - 67 555 S kraftledningen Igensättning Partiellt,3-3 3 6739 55 Under kraftledningen Igensättning Definitivt,5 4-5 4 6745 55 N kraftledningen Igensättning Definitivt,7 5-6 5 6745 559 N kraftledningen Fors, fall Definitivt,5 5-6 6 6765 556 Väg mot Edskevallen Trumma Partiellt, 7-8 7 6734 5558 Väg NO sopstationen Trumma Definitivt,5 4-5 8 67353 56 V Lillån Trumma Passerbart 7-8 9 67349 56 V Lillån Trumma Passerbart 8 67346 5668 NV skolan Inlopp kulvert Definitivt -6 6735 567 NV skolan Trumma Definitivt,3 67339 569 O skolan Trumma Passerbart,5-3 Vandringshinder är en vägtrumma som ligger vid vägen norr om Lundertjärnen. Den är passerbar och kräver inga åtgärder. Vandringshinder är en mindre fors igensatt av hyggesrester. Den utgör ett minst partiellt vandringshinder och kan enkelt rensas ur. Nyttan med detta är dock tveksam. Vandringshinder 3 är ytterligare en igensättning. Det samma gäller som för vandringshinder. Vandringshinder 4 är en tredje igensättning, vilket samma gäller som för vandringshinder och 3. Vandringshinder 5 är ett naturligt fall med en fallhöjd av ca en halv meter som ligger mycket nära vandringshinder 4. Det bör inte åtgärdas. Vandringshinder 6 är en högt satt vägtrumma som går under vägen mot sopstationen, på södra sidan. Den har en fallhöjd i sitt utlopp av ca, m. Med tanke på bäckens övriga förhållanden är det dock ej motiverat att åtgärda hindret. Vandringshinder 7 är ytterligare en högt satt vägtrumma under samma väg som föregående, men nordost om sopstationen. Den har en fallhöjd av en dryg halvmeter, men är ej meningsfull att åtgärda. Vandringshinder 8 är trumman där stigen väster om Lillån passerar bäcken. Den är passerbar och behöver ej åtgärdas. Vandringshinder 9 är ytterligare en trumma. Den ligger strax ost om den ovan nämnda och är också passerbar. Vandringshinder är inloppet till den kulvert som leder vatten från den naturliga fåran. Det var vid inventeringstillfället helt igensatt av grenar, plast med mera, men det finns även ett fall bakom det galler som ligger i inloppet. En möjlig åtgärd vore att leda vattnet i den naturliga fåran norr om skolan. Detta hade skapat en strömmande liten bäck vid tomterna här istället för den delvis torrlagda fåran, i vilken det står stillastående vatten idag. Åtgärden har dock inget med fiskevården att göra. Vandringshinder är en trumma som ligger i den torrlagda fåran. Om vatten leds i fåran bör den grävs om. Annars inga åtgärder. Vandringshinder är en trumma som finns vid den lilla väg som går mot skolan från bostadsområdet norr om denna. Den vore passerbar om vatten rann i fåran och skulle ej behöva åtgärdas ens då. Förutom de ovan nämnda vandringshindren finns det även en kulvert som går under den södergående vägen ur Hofors. Det var dock omöjligt att se om denna var passerbar eller ej. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Lundertjärnsbäcken har inga värden som fiskevatten, inte minst beroende på att den tar emot lakvatten från sopstationen. Sjöar i anslutning till vattendraget Lundertjärnen Lundertjärnen är en långsmal mindre sjö, belägen ca 3,5 km söder om Hofors. Den ligger vackert belägen mellan två höjder. 34
6.8 ARO: Gavleån Lundertjärnsbäcken Omgivningarna består främst av blandskog och ungskog. Vegetationen i sjön är sparsam och vattnet är klart. Stigar finns till sjön och en stuga ligger i dess södra ände. Visst fiske bedrivs i sjön enligt inventeringar gjorda av Hofors kommun, det finns dock ingen större anledning till att försöka utöka detta. Storflyet Storflyet är en mycket liten tjärn som ligger ca km väst om Hofors. Den omges helt av våtmarker. Dess utflöde rinner ut i Lundertjärnsbäcken väster om Lillån. Kring sjön går motionsslingor. Inget fiske bedrivs i sjön. Inga åtgärder föreslås. Sammanställning av åtgärdsförslag Lundertjärnsbäcken skulle tänkas kunna ha vissa värden som öringbiotop. Påverkan är dock allt för stor, där framförallt kulverteringar skulle vara mycket dyra och omfattande att åtgärda. Dessutom rinner bäcken förbi sopstationen, där lakvatten sipprar ut i bäcken. Några åtgärder inriktade på fiskevård är därför inte aktuella. Såväl vatten som sediment bör dock provtas i Lundertjärnsbäcken, då det finns misstanke om att något för fisk giftigt kan läcka ut från sopstationen. De sopor som ramlat ned i bäcken vid och nedströms stationen bör tas bort. 35
6.9 ARO: Gavleån Värnabäcken 6.9 Värnabäcken Koord: X: 67548 / Y: 5786 Sammanfattning Värnabäcken rinner upp ur ett antal mindre flöden kring Kulleberget nordost om Hofors. Dessa samlas till en bäck vid Hofors jakt- och sportskyttebana. Omgivningarna består av öppen mark vid banorna och av blandskog väster om dessa. Vid industriområdet rinner bäcken in i en kulvert som ansluter till Hoån. I denna kulvert rinner även Lissjöbäcken och några mindre tillflöden ut. Bäcken för ett i huvudsak svagt strömmande lopp. Bottensubstratet domineras av sand med spridda förekomster av grövre fraktioner. Skuggningsförhållandena är till stor del bra. Arealerna värdefulla öringbiotoper är små i bäcken, och några fiskevårdande åtgärder föreslås därför ej angående bäcken. I bäcken finns enligt muntliga uppgifter ett bestånd av bäckröding, vilken dock ej sågs under inventeringen. Risken för att denna eventuellt skall sprida sig är dock för närvarande liten. Om dock Hoån åtgärdas på så vis att Tjohalia blir en biotop för öring bör elfisken utföras i Värnabäcken, först för att undersöka om någon bäckröding finns i bäcken och sedan, ifall någon sådan finns, för att fiska ut denna. Lissjön är ett välbesökt och populärt fiskevatten med väl utvecklad service, vilken det finns all anledning att utveckla. Detta kan göras med exempelvis anläggande av kastbrygga och toaletter anpassade för rörelsehindrade. Allmän beskrivning Värnabäcken rinner upp ur ett antal mindre flöden liggande omkring Kulleberget, ca,5 km nordost om Hofors. Den rinner förbi Hofors jakt- och sportskyttebana, där omgivningarna består av ängs- och våtmarker för att sedan rinna in i blandskogen väster om skjutbanorna. Bäcken rinner sedan under vägen som kommer från Ovako Steel och rinner till slut in i en kulvert som går under industriområdet. Någonstans i Värnabäckens kulvert rinner även den kulvert Lissjöbäcken rinner i ut. Då Lissjöbäcken var helt torrlagd under både och 3 inventerades inte detta vattendrag. Det sker även tillflöden från andra kulvertar gående under industriområdet. Till slut rinner Värnabäcken ihop med Hoån en bit nedströms tillflödet från Ankdammen och det ifrån denna damm rinnande processvattnet. Inventering var dock inte möjlig inne i kulvertarna, och de data som ligger till grund för alla beräkningar gäller endast sträckan skyttebanan ingången till kulverten. Strömförhållanden Värnabäckens fallhöjd är ca 35 meter över ca,3 km. Vid inventeringen bestod större delen av bäcken av svagt strömmande förhållanden (Figur 6.9.). Bäcken är dock lugnflytande vid dämningarna vid skyttebanan och vid våtmarken väster om denna. Strömmande partier finns nedströms våtmarken och vid vägen från industriområdet. 36
6.9 ARO: Gavleån Värnabäcken Längdviktat medelvärde 3,8 Strömförhållanden,6,9,3, Lugnf lytande Svagt St römmande Forsande st römmande Längdviktat medel,9 4 Längd med dominans (km Längd med dominans Figur 6.9.. Diagram över rådande strömförhållanden i Värnabäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren 3. Bottensubstrat Bottensubstraten i Värnabäcken domineras starkt av sand (Figur 6.9.). Där bäcken rinner genom våtmark finns dock grovdetritus och lera. Grövre minerogent material finns spritt i mindre partier längs med hela bäckens sträckning. En ca m lång sträcka omedelbart uppströms vägen domineras av block. Längdviktat medelvärde 3,6 G.detritus F.detritus Bottenm aterial, Lera,7 Sand,8 Grus, Sten Block, Häll Figur 6.9.. Diagram över bottensubstratens fördelning i Värnabäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren 3. Bäcken har grävts om vid skyttebanorna, vid vägen och är sedan kulverterad. Mellan de omgrävda partierna ligger till synes opåverkade sträckor. Några biotopvårdande åtgärder är dock inte aktuella. skuggningen dålig. Bäcken är här så igenväxt att den endast diffust flödar genom våtmarkerna. Skuggningsförhållanden (längd i km),,,4,8 % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur 6.9.3. Diagram över hur Värnabäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren 3. Vattenvegetation Det längdviktade medelvärdet för Värnabäckens sammanräknade vattenvegetation hamnar på, (Figur 6.9.4). Detta är högt. Större delen av vegetationen består av amfibiska och övervattenslevande växter. Detta beror i stort på våtmarken, där den rikligt förekommande amfibiska vegetationen får stort genomslag i beräkningarna då bäcken i övrigt inte är så lång. Där bäcken rinner genom skogen väster om skyttebanorna förekommer näckmossa. 3, Tot. Veg,9 Övervattensv Vattenvegetation Flytbladsv Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter, Trådalger,8 Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur 6.9.4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Värnabäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren 3. Öringbiotoper Arealen lekområden är liten i Värnabäcken. Endast 95 m anses vara av bästa klass (Figur 6.9.5). Sammanlagt finns endast 655 m som fått något som helst värde som lekbiotop. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena i Värnabäcken är till stor del tillfredsställande (Figur 6.9.3). Vid skyttebanorna saknas dock skuggning och i den mellan banorna liggande våtmarken är 37
6.9 ARO: Gavleån Värnabäcken Lekområde för öring (m ) 6 Ej lämpligt Tämligen bra 9 5 7 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.9.5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Värnabäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren 3. För uppväxtbiotoper är de totala som ansetts ha något värde arealerna något större (Figur 6.9.6). Den sammanlagda arean för de områden som ansetts vara av något värde som uppväxtbiotop är 98 m. Detta är dock fortfarande för litet för att det skall vara värt att vidta åtgärder i bäcken för fiskevård. Uppväxtområde för öring (m ) 37 9 5 Ej lämpligt Tämligen bra 47 373 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.9.6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Värnabäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren 3. Fiskfauna Enligt muntliga uppgifter skall det finnas en stam av bäckröding i Värnabäcken. Ingen fisk påträffades dock under inventeringen. Med tanke på de små arealer som anses lämpliga för öring eller i detta fall bäckröding är storleken på den population som trots allt kan finnas i Värnabäcken liten. Om Värnabäcken skulle åtgärdas på sådant sätt att bäcken blev värdefull för öring, skulle detta innebära en friläggning av kulverten, ditförande av lämpligt material, anläggande av kantzoner, med mera. Sammantaget vore detta allt för omfattande och dyrt för att detta skall vara meningsfullt. Därför rekommenderas inga åtgärder angående Värnabäcken. Risken att den eventuella bäckrödingen i Värnabäcken skulle sprida sig till andra vattendrag bedöms som liten, då det finns gädda i Hoån och de bäckar och åar som bäckrödingen skulle kunna gå upp i ligger på långt avstånd. Om man dock åtgärdar Hoån på så sätt så att Tjohalia blir en öringbiotop finns viss risk att bäckröding vandrar hit. Man bör då fiska ut eventuell förekomst av bäckröding i Värnabäcken. Vandringshinder för fisk I Värnabäcken finns åtta vandringshinder (Tabell 6.9.). Tre är definitiva, ett är partiellt och fyra är passerbara. Då bäcken saknar värde för öring, beskrivs dessa inte närmare än vad som görs i tabellen. Det finns inga ståndplatsbiotoper av bättre klass i Värnabäcken. Något diagram visas därför ej. Tabell 6.9.. Vandringshinder i Värnabäcken, numrerade från skjutbanan gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren 3. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 676 585 Stora skjutbanan Vägtrumma Passerbart,5-676 586 Stora skjutbanan Trumma Passerbart 4-5 3 67595 588 Stora skjutbanan Vägtrumma Passerbart 5 4 67595 588 Lilla skjutbanan Mindre trädamm Partiellt,35 5-6 5 67589 58 V skyttebanorna Vägtrumma Passerbart, 6-7 6 67574 5794 Väg från industriområdet Vägtrumma Definitivt,3 7-8 7 6756 5784 Väg från industriområdet Vägtrumma Definitivt,5 9-8 67547 5785 Inloppet kulverten Kulvert Definitivt * *Uppskattad fallhöjd för hela kulverten 38
6.9 ARO: Gavleån Värnabäcken Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Värnabäcken har inga värden som fiskevatten. Inga åtgärder föreslås därför för vattendraget. Sjöar i anslutning till vattendraget Lissjön Lissjön är en uppdämd liten sjö liggande ca,5 km norr om Hofors. Dess omgivningar utgörs av lövskog på södra sidan och barrskog på norra. Längs med sjöns södra och östra sidor går en väg. Till sjön rinner en bäck kommande från Robertsholm samt en bäck kommande från Acktjärnen. Vid sjön finns även parkeringsplats, vindskydd och grillplats. Sommartid finns latrin vid sjön. Sjön är mycket lättillgänglig och både öring och regnbåge har satts ut i sjön. Sjön har rotenonbehandlats under 7-talet, dock överlevde gädda, vilken fortfarande finns i sjön. Lissjön är ett populärt fiskevatten. Då sjön är så pass lättillgänglig och har utvecklad service finns all anledning att ha kvar denna. Möjligen kan service för rörelsehindrade utvecklas ytterligare med en kastbrygga eller likande. Man kan då även utöka servicen med toaletter anpassade för rörelsehindrade. Acktjärnen Acktjärnen ligger ca 8 meter nordost om Lissjön. Sjön omges av tallskog på sin södra sida och ett hygge med ungskog på sin norra. På sjöns södra sida går järnvägen från Hofors. Sjöns stränder består av våtmark med findetritus på norra sidan och block kommande från järnvägsbanken på södra. Stigar går fram till sjön på södra sidan. En väg går ca meter från sjön på norra sidan. Öring sattes ut i sjön på 7- talet, men finns säkerligen inte kvar. Troligen finns även gädda och abborre i sjön. Järnvägen skämmer dock naturmiljön så pass mycket vid sjön att några åtgärder för att främja fisket i sjön inte är aktuella. Sammanställning av åtgärdsförslag Värnabäcken skulle kräva så omfattande åtgärder för att bli ett vatten värdefullt för öring att några fiskevårdande åtgärder inte föreslås. Lissjön är dock ett populärt och välbesökt put-andtakevatten med mycket god tillgänglighet. Servicen vid sjön kan därför utökas med kastbrygga och toaletter anpassade för rörelsehindrade. Eventuellt kan bäckröding finnas i vattendraget. Risken för att denna sprider sig är för nuvarande liten. Om dock Hoån åtgärdas på så vis att Tjohalia blir ett vatten med öring, bör Värnabäcken elfiskas för att först undersöka om någon bäckröding finns i bäcken och för att sedan, om sådan finns, fiskas ut. 39
6. ARO: Gavleån Ängesån 6. Ängesån Koord: X: 6784 / Y: 5498 Sammanfattning Ängesån rinner från Håvran vid länsgränsen via Ängessjön, Lilla Häglingen och Hyn för att rinna in i Tolven vid Montrose. Ett stort antal tillflöden finns, framförallt till sjön Hyn. Ån omges till stor del av skogsbevuxna våtmarker. Strömförhållandena är till större delen lugnflytande och mest förekommande bottensubstrat är grov- och findetritus. Grövre minerogent material finns dock vid åns små mera strömmande sträckor. Skuggningen är till stor del dålig. Vattenvegetationen är relativt riklig och består till större delen av amfibiska växter och flytbladsvegetation. Det finns biotoper som kan vara värdefulla för öring i Ängesån, dessa är dock var för sig så små och spridda att det är tveksamt att någon öring finns eller kan fås att leva i Ängesån. Då ån dessutom ligger svårtillgängligt till för maskiner skulle kostnaderna för att utföra åtgärderna troligen överstiga nyttan av det tillskott av öring som eventuellt skulle komma från Ängesån till Hyn. Ån bör dock inte undantas från framtida tankar om fiskevård helt då arealerna ändå är stora nog., men ha en låg prioritet inom fiskevården i Hofors kommun. Kanske kan det i framtiden bli aktuellt att utföra åtgärder i Ängesån, om man kan ta sig till vattendraget med maskin utan att avverka stora mängder skog. Tillgängligheten för fiske är dålig längs med ån. Det är dock inte motiverat att anlägga vägar eller något annat till ån för att förbättra tillgängligheten. Åns största värde ur fisketurismsynpunkt är troligen att dess omgivningar ytligt sett är så opåverkade. Känslan av att vara i väglöst land är påtaglig längs med Ängesån. Den stora sjön Hyn är dock värd att försöka utveckla fisketurismen i. Detta kan göras genom att ha uthyrning av båtar i sjön. Där uthyrningen sker bör informationstavlor om fisket i sjön, djupkartor m.m. sättas upp. Övrig service, som rum eller stugor att hyra, camping platser etc. finns på nära håll, då Hyn bara ligger ca 3 kilometer från Hofors. Allmän beskrivning Ängesån kan sägas utgöra översta delen av Lugneån och Hoån. Den rinner från Håvran vid länsgränsen via Ängessjön, Lilla Häglingen och Hyn för att rinna ut i sjön Tolven norr om Hofors. Åns omgivningar består från början av tallskog på fastmark, vilken snart övergår till skogsbevuxna våtmarker. De avbryts av ett kort parti tallskog strax norr om järnvägen. Våtmarkerna återkommer sedan och fortsätter ned förbi järnvägen till Ängessjön.. Efter Ängessjön ligger tallskog på södra sidan av vattendraget och våtmark på norra. Efter Lilla Häglingen passeras åter järnvägen. Det ligger här ett hygge med uppväxande ungskog på båda sidor om ån. Vid vägen mot Holmsjö kasern övergår omgivningarna åter till våtmark. Vattendragets sista del, den lilla strömsträckan vid Montrose, omges av lövskog. 4
6. ARO: Gavleån Ängesån Ängesåns första tillflöde på Hofors sida av länsgränsen är Holmsjöbäcken, som rinner från Holmsjön och Bastusjön. I Lilla Häglingen rinner ett tillflöde från Sinksjön ut. I den stora sjön Hyn finns många tillflöden. Räknat medurs från Ängesåns utflöde är dessa först två mindre tillflöden från våtmarker. Sedan följer, gående norrut, ett tillflöde från Ormsjön. I Hyns nordligaste del, på andra sidan länsgränsen, rinner Mjölnarån in. Längs med Hyns östra strand följer tillflöden från Lögtjärnen, Surtjärnen med Backsjöarna, Gårkvidden och Stordalen. Ytterligare ett mindre tillflöde finns vid Sikviken. På Hyns sydsida rinner ett mindre tillflöde från våtmarker ut i Broviken. Vid Korsån, strax söder om Ängesåns inlopp, rinner en bäck kommande från Nottjärnen, Oxtjärnen, Nydammen och Hönan ut. I Tolven rinner Långsjöbäcken och två mindre bäckar kommande från nordost ut. Strömförhållanden Ängesåns fallhöjd är 8 meter fördelat över ca,6 km, sjöarna ej medräknade. Om sjöarna tas med blir åns längd ca 6,3 km. Vid inventeringen bestod större delen av ån av lugnflytande förhållanden (Figur 6..). Svagt strömmande till strömmande partier finns dock vid utflödet från Håvran, mellan Ängessjön och Lilla Häglingen, vid Lilla Häglingens utlopp samt vid Montrose. Det finns även små rent forsande sträckor i dessa delar av ån. Längdviktat medelvärde 3,,6 Lugnflytande Strömförhållanden,7,6 Längdviktat medel,5,4 Strömmande 4,3, Längd med dominans (km) Längd med dominans Figur 6... Diagram över rådande strömförhållanden i Ängesån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bottensubstrat Det vanligaste bottensubstratet i Ängesån är en blandning av grov- och findetritus som ligger vid våtmarkernas lugnflytande sträckor. Där vattnet strömmar fortare dominerar block. (Figur 6..). På grund av vattendragets storlek var det dock svårt att fastställa om mindre fraktioner än sten låg ute i fåran. Andelen sand och grus kan därför ha underskattats något. Längdviktat medelvärde 3,3 G.detritus, F.detritus Bottenm aterial Lera, Sand,3 Grus,5 Sten,3 Block, Häll Figur 6... Diagram över bottensubstratens fördelning i Ängesån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Större delen av Ängesån verkar vara relativt opåverkad av rensning, vilket är naturligt då den ofta omges av våtmarker. De få strömmande sträckor som finns är dock kraftigt påverkade. Stora mängder upplagt material finns vid sidorna av dessa sträckor. Material kan återföras, dock krävs hjälp av maskin. De sträckor som är aktuella ligger mellan utloppet från Håvran och våtmarkerna och vid järnvägen öster om Lilla Häglingen. Ett problem är dock att sträckan vid Håvran ligger mycket otillgängligt till. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena i Ängesån får genomgående anses dåliga (Figur 6..3). Detta beror på att ån ofta omges av bårder av våtmarker. Skuggningsförhållanden (längd i km),9,,4, % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur 6..3. Diagram över hur Ängesån skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. Vattenvegetation Det längdviktade medelvärdet för Ängesåns sammanräknade vattenvegetation hamnar på, (Figur 6..4). Detta är högt. Större delen av vegetationen består av amfibiska och övervattenslevande växter. i anslutning till 4
6. ARO: Gavleån Ängesån våtmarkerna. Det växer dock i allmänhet inte vass vid sidorna, vilket gör att ån är lättfiskad från land i det fall man är villig att ta sig igenom den i övrigt ganska svårframkomliga omgivningen. nedspolning av lekgrus vid höga flöden minskar. Detta gäller framförallt sträckan nedströms trädammen öster om Håvran som efter återförande av material kan bli en bra plats att lägga ut lekgrus på. 3,,9 Vattenvegetation Lekområde för öring (m ) 3 4 6 3 Tot. Veg Övervattensv, Flytbladsv,4 Uv hela blad,7 Uv fingren., Rosettväxter,4 Trådalger,,3, Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur 6..4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Ängesån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Öringbiotoper I Ängesån finns goda lekbiotoper, dock inte så stora. (Figur 6..5). Den enda sträcka som fått bästa klassning som lekområde ligger nedströms dammen vid Montrose och är därför inte tillgänglig för annan fisk än den levande i Tolven. Det finns dock sträckor som har vissa förutsättingar att utgöra lekområden även i Ängesåns övre delar. Dessa är de strömmande partierna vid Håvrans utlopp, en kort sträcka mellan våtmarkerna norr om järnvägen, strax före utloppet i Lilla Häglingen samt nedströms järnvägen öster om samma sjö. Arealerna är dock inte så stora för ett vattendrag av Ängesåns storlek; 3 m anses vara tämligen bra och 34 m anses vara endast möjliga lekområden. Det kan därför vara motiverat att lägga ut lekgrus. Det är dock svårt att finna lämpliga sträckor för detta i Ängesån. Den enda lokal där lekgrus omedelbart kan föras ut i, ligger vid järnvägen öster om Lilla Häglingen. Övriga sträckor med strömmande-forsande förhållanden ligger ofta precis uppströms partier där bottensubstratet mest består av grov- och findetritus med enstaka uppstickande block. Samtidigt kan det finnas sträckor med lekgrus som inte kunnat ses under inventeringen på grund vattendragets storlek. Det rekommenderas därför att man först återför utrensat material. Man kan under detta arbete närmare undersöka om lekgrus ligger ute i fåran. Utläggandet av block i fåran får också till effekt att strömförhållandena ändras och att risken för Ej lämpligt Tämligen bra 3 4 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6..5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Ängesån. Data från inventeringar gjorda sommaren. För uppväxtbiotoper är de totala som ansetts ha något värde arealerna liknande (Figur 6..6). Det rör sig dessutom om samma sträckor som de som nämns i avsnittet om lekbiotoper. Även här ligger den enda sträcka som anses ha bästa klass nedströms dammen vid Montrose. Det får därför anses som angeläget att återföra material till fåran i de sträckor som nämnts ovan. Uppväxtområde för öring (m ) 4 6 Ej lämpligt Tämligen bra 6 3 4 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6..6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Ängesån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Den totala areal som anses ha goda förhållanden som ståndplatser i Ängesån är samma som för lek- och uppväxtbiotoper (Figur 6..7). Den har dock fått högre klassning, då värdet för ståndplatsbiotoper inte i lika hög grad beror på skuggning och inte alls på grusförekomsten. 4
6. ARO: Gavleån Ängesån Ståndplatsområde för öring (m ) 5 86 Ej lämpligt Tämligen bra 3 4 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6..7. Diagram över fördelningen av lämpliga ståndplatsområden för öring i Ängesån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Foto 6... Forsande parti mellan våtmarkerna norr om järnvägen och Ängessjön. En av de sträckor i Ängesån som har bra förhållanden som ståndplats för öring. Inventeringssträcka 4, -8-. De lokaler som finns för öring i Ängesån är vitt åtskilda av större lugnflytande partier. Inga uppgifter finns om öring i varken vattendraget eller de sjöar den rinner igenom, frånsett Hyn. Då elfisket inte påvisade någon förekomst av öring, inga uppgifter finns om öring i vattendraget och de sträckor som kan tänkas ha värde som öringbiotoper är små och vitt åtskilda, är fiskevårdande åtgärder i Ängesån av relativt tveksam nytta. Samtidigt skulle kostnaden bli hög, då ån ligger så otillgängligt till. Vattendraget bör därför inte ha någon högre prioritering inom fiskevården i Hofors kommun. I framtiden kan dock kanske åtgärder komma ifråga om man avverkar skog kring ån och man därför kan komma ner till vattendraget med maskin utan så stora svårigheter som i dagsläget. Fiskfauna Ängesån elfiskades på två lokaler under. Den längst uppströms liggande lokalen låg strax nedströms järnvägen öster om Lilla Häglingen. Fångsten bestod av abborre, gädda och stensimpa. Ingen öring fångades, trots att öring från Hyn kan tänkas vandra upp i Ängesån. Nästa nedströms liggande lokal låg nedströms dammen vid Montrose, i den sträcka som endast är tillgänglig för fisk från Tolven. Här fångades abborre, mört, stensimpa, mört samt öring. Öringfångsten bestod av fyra årsyngel och elva större fiskar. En täthetsberäkning av resultatet ger en täthet av årsyngel av,9 årsyngel / m och,6 äldre fiskar / m. Det sker därmed viss föryngring i den lilla sträcka som är tillgänglig. Då den emellertid inte är längre än ca 5 meter räcker den knappast ensam till för att hålla ett naturligt reproducerande bestånd av öring i Tolven som dessutom kan fiskas på. Vandringshinder för fisk I Ängesån finns tre vandringshinder, varav två är definitiva och ett är passerbart (Tabell 6..). Tabell 6... Vandringshinder i Ängesån, numrerade från Håvran gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 6794 594 O Håvran Trädamm med underfall Definitivt - 679 558 O Lilla Häglingen Vägtrumma Passerbart 9-3 67853 5458 Montrose Damm, betong Definitivt 3 43
6. ARO: Gavleån Ängesån Vandringshinder är en trädamm med underfall (Foto 6..) som reglerar vattenflödet från Håvran och Häglingen. Den ligger ca 6 meter efter Håvrans utlopp. Hindret är att anse som definitivt, om inte dammluckorna är öppna i tillräcklig grad. Vid inventeringstillfället var luckorna dock så pass öppna att fisk kunde vandra förbi hindret. En lämplig åtgärd är att fastställa en vattendom som ser till att så alltid sker. Foto 6... Vandringshinder. Trädamm med underfall. Inventeringssträcka, -8-. Vandringshinder består av tre stora halvtrummor liggande under vägen mot Holmsjö kasern. De är passerbara och kräver inga åtgärder. Vandringshinder 3 är regleringsdammen vid Montrose. Den är byggd av betong och har en fallhöjd av drygt 3 meter. Nyttan med att åtgärda hindret är liten, då öring redan finns i den uppströms liggande Hyn. Sannolikheten för att öring från Tolven skall vandra upp i Ängesån genom Hyn och sedan komma tillbaka till Tolven är liten. Det föreligger även risk för spridning av kräftpest, då signalkräfta fångades vid elfiske nedströms Tolven, men ej i Ängesån. Plats finns för att gräva ett omlöp på södra sidan. Åtgärdande av hindret bör dock ej ha någon högre prioritet i fiskevårdsarbeten inom Hofors kommun. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Ängesån har för närvarande inga större intressen som fiskevatten.. Den ligger svårtillgängligt till överallt utom vid Montrose, där visst öringfiske sker. Ett värde kan till och med ligga i att ån är svårtillgänglig - känslan av att vara i väglöst land är påtaglig längs med Ängesån, trots att man inte är mer än en dryg mil från Hofors. Sjöarna har dock större värde som fiskevatten, då främst efter andra fiskarter än öring, exempelvis gädda. Sjöar i anslutning till vattendraget Håvran Håvran ligger vid länsgränsen ca 8 km nordost om Hofors. Sjön kan sägas vara en vik av Häglingen, då bara ett ca meter långt sund skiljer sjöarna åt. Håvrans omgivningar består till större delen av skogbevuxna våtmarker. På östra sidan ligger tallskog på fastmark, ibland hällmark. Håvran är mycket otillgänglig för fiske på annat sätt än att åka med båt in i sjön via sundet från Häglingen. Det kan därför vara motiverat att snitsla en stig kommande från slutet på den väg som ligger söder om järnvägen förbi Håvran. Denna kan sedan anslutas till stigarna kring Holmsjön. Holmsjön Holmsjön ligger ca 3 meter nordost om Håvran. Sjön omges av främst tallskog på fastmark och är relativt lättfiskad även från land. Två mindre öar finns i sjön. Holmsjön anges som en sjö med visst fiskeintresse enligt inventeringar gjorda av Hofors kommun. Sjön ligger vackert till och omgivningen ger ett orört intryck. En stig finns kommande från vägen mot Holmsjö kasern öster om sjön och stigar finns upptrampade kring sjön. Dessa kan anslutas till Håvrans utlopp. Bastusjön Bastusjön ligger ca 3 nordost om Holmsjön. Den är en mindre sjö, omgiven av blandskog och våtmarker. Inget större fiskeintresse för sjön anges i inventeringar. Inga åtgärder föreslås. Ängessjön Ängessjön ligger ca km öster om Korsån, söder om järnvägen. Den omges av främst tallskog. Mindre våtmarker finns vid Ängesåns in- och utlopp. Vattenvegetationen är sparsam och stränderna består mest av finsediment, sand och uppstickande block. I sjön finns gädda, abborre, lake och ål. En väg finns i sjöns omedelbara närhet på södra sidan, vilken dock är bommad där denna löper ut från väg 68 strax före länsgränsen. Sjön anges ha visst intresse som fiskesjö enligt Hofors kommuns inventeringar. För att öka tillgängligheten vore det önskvärt att ta bort denna bom. Lilla Häglingen Lilla Häglingen ligger intill järnvägen, ca km öster om Korsån. Den omges av bland- och tallskog. Mindre fritidshus ligger på sjöns norra strand. På södra sidan kommer ett mindre tillflöde kommande från Sinksjön. Sjön är 44
6. ARO: Gavleån Ängesån relativt tillgänglig då en på kartan ej utritad väg går fram till järnvägen och en stig går över järnvägen mot fritidshusen. Visst fiskeintresse finns i sjön enligt kommunens inventeringar. Stigar finns upptrampade längs med sjöns södra sida. Inga åtgärder föreslås, då sjön redan är relativt tillgänglig. Sinksjön Sinksjön är en skogstjärn liggande ungefär 3 meter söder om Lilla Häglingen. Omgivningarna består av främst tallskog. Samma väg som går vid Ängessjön går längs sjöns västra sida. Sjön anges inte ha något större värde som fiskevatten i kommunens inventeringar. Inga åtgärder föreslås. Hyn Hyn är en stor sjö liggande tre kilometer norr om Hofors. Den är en populär sjö både för fiske och för övrigt friluftsliv. På västa sidan finns Gässlingens våtmarkkomplex med stora värden för fågellivet. I sjön finns gädda, abborre, vitfisk, lake, sik, siklöja, nors och öring. Det har även legat en fiskodling i sjön där regnbåge odlades. Denna saboterades vid ett flertal tillfällen. Regnbåge släpptes då ut i sjön. Det är okänt om denna finns kvar. Inget omfattande fiske efter siklöja sker i sjön, vilken därför i dagsläget mest fungerar som bytesfisk för andra fiskarter i sjön. Sjön omges i stort av skogsmarker och våtmarker. Ett litet parti jordbruksmark finns i närheten av utloppet. Ett stort antal fritidshus finns vid sjön, vilket gör det högst motiverat att undersöka dessas avlopp. Många mindre tillflöden finns kring sjön. I norra änden av sjön rinner Mjölnarån in. Iläggningsplats för båtar finns vid Korsån och Gammelgården i sjöns södra del. Uthyrning av båtar i sjön får anses som högst motiverat. Informationstavlor om fisket i sjön, djupkartor med mera kan sättas upp i anslutning till den plats båtuthyrning sker. Vindskydd kan om möjligt anläggas på valda platser kring sjön. Närheten till Hofors gör att övriga faciliteter, som rum att hyra, campingplatser etc. redan finns. Hyn är en av de sjöar inom Hofors kommun som har störst förutsättningar att utvecklas för såväl fiske som annan turism. Utanför läns- och kommungränsen finns mycket fina och välbesökta fiskevatten, som Hinsen och Håsjön. Det finns dock vandringshinder liggande uppströms Hyn, bland annat i Mjölnarån vid Korså bruk som snör av förbindelsen mellan Hyn och dessa sjöar. Det vore mycket önskvärt att i samarbete över läns- och kommungränserna åtgärda dessa hinder i syfte att tillgängliggöra en större del av vattensystemet för vandrande fisk. Detta skulle i sin tur skapa bättre förutsättningar för fiske och fisketurism i hela området. Ormsjön Ormsjön ligger ca 4 meter nordost om Holmsjö kasern. Sjön är nästan helt omgiven av skogsbevuxna våtmarker. På sjöns norra sida rinner en bäck mot Hyn. Denna har dock inte inventerats då bäcken är liten, har ringa fallhöjd och omges av våtmarker. Vägen från Holmsjö kasern mot Lilla Logärden går i närheten av sjöns västra strand. Sjön rotenonbehandlads 96. I sjön har förut öring, regnbåge och bäckröding planterats ut. I dag sätts endast regnbåge ut och sjön används som put-andtakesjö med endast flugfiske för fiskeklubben Dunkroken. Då sjön är ett populärt fiskevatten bör, i det fall sjön blir tillgänglig inte bara för klubbmedlemmar, faciliteter i form av vindskydd, eldstad etc. anläggas. Surtjärnen Surtjärnen ligger på Hyns östra sida och är en liten, avlång skogstjärn.. Ett tillflöde från Backsjöarna i Sandvikens kommun rinner in i sjöns nordöstra del. Dess utloppsbäck mynnar i Hyn norr om Stordalen.. Omkring sjön ligger ett värdefullt naturområde med gammal tallskog. Inget intresse för fiske sjön finns. Inga åtgärder föreslås. Gårkvidden Gårkvidden är en tjärn liggande på Hyns östra sida ca 7 meter norr om Stordalen. Den omges främst av äldre hyggen. Dess utloppsbäck mynnar i Hyn norr om Stordalen. Sjön anges inte ha något intresse som fiskevatten. Inga åtgärder föreslås därför. Nottjärnen Nottjärnen ligger ca en halv kilometer väster om Korsån. Den omges av tallskog, med ett litet parti våtmark kring utloppet. Ett tillflöde från Oxtjärnen, Nydammen och Hönan rinner in i sjöns sydvästra del. Samma väg som går vid Sinksjön och Ängessjön går i närheten väster om sjön. Sjön har visst intresse som fiskesjö enligt kommunens inventeringar och är därför ytterligare en anledning till att den vägbom som spärrar vägen tas bort. Oxtjärnen, Nydammen och Hönan Dessa är tre närliggande små tjärnar liggande 7 meter söder om Nottjärnen. Inga av dessa anges ha något större värden som fiskevatten enligt 45
6. ARO: Gavleån Ängesån kommunens inventeringar. Inga åtgärder angående dessa föreslås därför. Sammanställning av åtgärdsförslag Ängesån har partier som kan tänkas vara värdefulla för öring. Dessa är dock så små och vitt spridda att det är tveksamt att någon öringstam kan fås att leva i ån. På grund av de otillgängliga förhållandena kring ån vore troligen kostnaderna för att göra åtgärder för höga jämfört med hur stort den eventuella tillskottet av öring i Hyn från Ängesån skulle vara. Ån bör dock inte undantas helt från fiskevårdande åtgärder i framtiden, men bör vara lågt prioriterad i fiskevårdsarbetet inom Hofors kommun. Det finns emellertid stora förutsättningar att utveckla fisket i sjön Hyn ytterligare, då såväl storvuxen öring som andra arter intressanta för fiske finns i sjön. Båtar hyrs för nuvarande inte ut i sjön av något fiskevårdsområde i Hofors kommun, vilket det vore högst motiverat att göra. Vid det ställe hyrbåtarna eventuellt skulle ligga, bör man då även sätta upp informationstavlor där fisket i sjön beskrivs, djupkartor med mera. För att öka attraktionskraften kan vindskydd byggas kring sjön. Närheten till Hofors gör att ytterligare faciliteter som rum att hyra, campingplats och så vidare redan finns. 46
6. ARO: Gavleån Långsjöbäcken 6. Långsjöbäcken Koord: X: 6784 / Y: 556 Sammanfattning Långsjöbäcken rinner från Långsjön norr om Hofors för att rinna ut i Tolven. Omgivningarna består främst av tallskog och hyggen i olika föryngringsstadier. Bäcken för ett omväxlande lopp, där lugnflytande och mera strömmande förhållanden utgör ungefär hälften var. Bäckens bottensubstrat består i stort av grus, sten och block. Findetritus har dock ansamlats i dämda sträckor, och då dessa är mycket bredare än bäcken i övrigt är inslaget av findetritus räknat över hela bäcken stort, men litet överallt utom just i de dämda sträckorna. Skuggningsförhållandena är relativt goda. Vattenvegetationen är riklig i de dämda sträckorna, men relativt sparsam i övrigt. Långsjöbäcken har vissa förutsättningar som biotop för öring, även om arealerna är små. Det råder dock stor tveksamhet om bäckens vattenföring är tillräcklig för att öring skall kunna använda bäcken som lek- och uppväxtplats. Innan några ytterligare fiskevårdande åtgärder görs, måste vattenföringsförhållandena undersökas närmare. Om vattenföringen bedöms vara tillräcklig, bör först bäcken elfiskas för att utröna om bäckröding från utsättningar i Långsjön vandrat ner i bäcken. Om bäckröding finns i bäcken, bör denna fiskas ut. Man bör sedan rensa bäcken från hyggesrester samt riva ut tre vandringshinder. Fisk från Tolven får då fri vandringsväg upp till lekområden strax nedströms Långsjön. Detta kan möjligen ske på naturlig väg, men det rekommenderas ändå att man planterar ut rom eller yngel. Då öringen i Tolven är av inplanterad stam rekommenderas det dock inte att man använder öring från Getån eller Hyttbäcken på grund av risk för hybridisering. Av samma orsak bör vandringshindret i Tolvens utlopp inte åtgärdas. Den mängd smolt som kan produceras i Långsjöbäcken är liten, ca smolt/år efter utförda åtgärder. Bäcken bör därför inte ha någon högre prioritet inom fiskevårdsarbetet i Hofors kommun. För att stoppa regnbåge från Långsjön från att vandra ned i Långsjöbäcken bör ett nytt galler sättas i Långsjöns utlopp. Inga åtgärder för att främja fisket i bäcken är aktuella. Sjöarna Långsjön och Tolven är emellertid populära fiskevatten. Långsjön är ett put-andtakevatten med bra faciliteter, som dock är svårfiskad utom vid de vindskydd som ligger här. Man kan därför röja en stig kring hela sjön för att göra fiske från land mera tillgängligt. I Tolven hyrs redan båt ut, och i övrigt finns campingplats, rumsuthyrning och så vidare vid sjön. Det är även nära till Hofors, där all övrig service finns. Om fisket i Tolven och Långsjön kan kompletteras med båtuthyrning även i Hyn och strömfiske i Lugneån, finns alla typer av fiske inom ett litet område som dessutom ligger nära alla typer av service. 47
6. ARO: Gavleån Långsjöbäcken Allmän beskrivning Långsjöbäcken rinner från Långsjön, ca 4,5 km från Hofors för att rinna ut i Tolven öster om Montrose. Omgivningarna utgörs främst av tallskog och hyggen i olika föryngringsstadier. Mindre skogsbevuxna våtmarker finns på två ställen. Till Tolven kommer två tillflöden från dikade våtmarker. Ytterligare ett mycket litet sådant ligger i höjd med Sikviken. Strömförhållanden Långsjöbäckens fallhöjd är 4 meter fördelat över ca,9 km. Strömförhållandena växlar ständigt i bäcken, med ett mindre parti lugnflytande vatten följt av ett mera strömmande. Ungefär hälften av bäcken är lugnflytande, medan den andra hälften är antingen svagt strömmande eller strömmande (Figur 6..). Även mindre forsande partier finns, men blir aldrig dominerande. Under inventeringen var vattenståndet i bäcken mycket lågt. Vattenföringen i bäcken bör därför undersökas närmare. Om vattenföringen är tillräcklig kan vidare fiskevårdande åtgärder vara motiverade, annars inte. Längdviktat medelvärde 3,8, Strömförhållanden,3, Lugnf lytande Svagt St römmande Forsande st römmande Längdviktat medel,6,3 Längd med dominans (km Längd med dominans Figur 6... Diagram över rådande strömförhållanden i Långsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bottensubstrat De olika bottensubstratens fördelning är relativt jämn i Långsjöbäcken (Figur 6..). Findetritus dominerar vid våtmarkerna, medan grövre minerogent material finns i övriga sträckor. Några partier domineras helt av grus. Avverkning har skett längs vissa partier av bäcken som fått till resultat att hyggesrester spolats ner i bäcken. Stor risk för igensättningar finns. Man bör därför rensa bäckfåran från hyggesrester och i fortsättningen göra detta åtminstone en gång om året. Längdviktat medelvärde 3, G.detritus,4 F.detritus Bottenm aterial, Lera,5 Sand,3 Grus,9 Sten Block, Häll Figur 6... Diagram över bottensubstratens fördelning i Långsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Spår av rensning kunde ses längs ungefär en fjärdedel av Långsjöbäckens sträckning. De kraftigast rensade sträckorna finns där bäcken rinner mellan två vägar öster om Sikviken. Det finns även här spår av små fördämningar och stensättningar. Då varken bäcken eller det utrensade materialet är stora behövs knappast maskinhjälp. Material bör återföras främst i dessa sträckor och block från fördämningarna spridas ut. Då det emellertid inte rör sig om några längre sträckor kan man lika väl gå längs hela bäcken och återföra eller flytta om block och sten där behov finns. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena i Långsjöbäcken får anses som relativt bra (Figur 6..3). Den enda sträcka som helt saknar skugga är den där bäcken under ca 3 meter rinner genom våtmarken vid utloppet i Tolven. Där skuggningen är dålig beror det på dåliga kantzoner vid gamla avverkningar. Lövträd är dock på väg upp i dessa. Bättre hänsyn till att spara kantzoner mot bäcken bör tas i framtida gallringar och avverkningar. Skuggningsförhållanden (längd i km),3,4,8,4 % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur 6..3. Diagram över hur Långsjöbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. 48
6. ARO: Gavleån Långsjöbäcken Vattenvegetation Det längdviktade medelvärdet för Långsjöbäckens sammanräknade vattenvegetation hamnar på,3 (Figur 6..4). Detta är mycket högt. Det höga värdet beror på att bäcken är liten och att omgivande amfibisk eller övervattenslevande vegetation ofta växt ut i själva bäckfåran. Dessutom har uppdämda sträckor vid åns slut mycket kraftig vegetation, som får ett stort genomslag i beräkningarna då uppdämningen gör att bäckens bredd ökar tjugofalt eller mera precis här. Det höga värdena för både den totala täckningen och för den övervattenslevande/amfibiska vegetationen är på så sätt något missvisande. För uppväxtbiotoper är de totala som ansetts ha något värde arealerna liknande, men färre sträckor har fått bästa klass. (Figur 6..6). Arealen högklassiga uppväxtområden kan lätt utökas genom att återföra material samt utrivning av vandringshinder. Uppväxtom råde för öring (m ) 3 5 66 6 4 53 3,3,8 Vattenvegetation Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6..6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Långsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Tot. Veg Övervattensv,9 Flytbladsv, Uv hela blad,3 Uv fingren., Rosettväxter,4 Trådalger, Påväxtalger,5 Fontinalis,3 Kuddmossor Figur 6..4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Långsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Öringbiotoper Det finns bra lekområden i Långsjöbäcken, dock är inte arealerna särkilt stora (Figur 6..5. Sammanlagt har 9 m ansetts av vara av bästa eller näst bästa klass. De bästa lekområdena ligger mellan Långsjöns utlopp och den andra passagen under vägen. Lekområde för öring (m ) 5 5 Ej lämpligt Tämligen bra 4 4 53 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6..5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Långsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Långsjöbäckens största värde ligger i att eventuellt vara lek- och uppväxtbiotop för öring i Tolven. Något diagram för ståndsplatser visas därför inte. Fiskfauna Inga uppgifter finns angående fiskfauna i Långsjöbäcken. Dock finns säkerligen fisk som simmat upp eller ned i bäcken från Långsjön eller Tolven. I Långsjön har bäckröding satts ut, vilken också kan vandrat ner i Långsjöbäcken. Vattendraget bör därför elfiskas. Om bäckröding finns i bäcken och bäcken bedöms ha tillräcklig vattenföring för att öring från Tolven skall kunna vandra upp i bäcken, måste eventuell bäckröding fiskas ur eller utrotas med rotenon. Om fri vandringsväg upp till lekområdena strax nedströms Långsjön finns, kan möjligen öringen från Tolven vandra hit på egen hand. Om detta inte sker kan rom eller yngel planteras ut i dessa sträckor.. Då emellertid Tolven har ett svagt reproducerande bestånd av Konnivesi-öring bör inte öring från Hoåns naturliga stam användas, då hybridisering mellan de båda stammarna kan ske. Bästa alternativet är troligen, i det fall utplanteringar sker, att använda Konnivesi-rom eller yngel. Det är dock inga större mängder smolt som kan produceras i Långsjöbäcken ens efter utförda åtgärder, endast ca smolt/år. Långsjöbäcken bör därför inte ha någon högre prioritet inom fiskevårdsarbetet i Hofors kommun. 49
6. ARO: Gavleån Långsjöbäcken Vandringshinder för fisk I Långsjöbäcken finns åtta vandringshinder, varav två är definitiva och ett är partiellt (Tabell 6..). Tabell 6... Vandringshinder i Långsjöbäcken, numrerade från Långsjön gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 6797 554 Långsjöns utlopp Damm, trä Definitivt,4 67966 5539 Väg S Långsjön Vägtrumma Passerbart - 3 67963 5534 5 m nedströms vägen Raserad träbro Partiellt -3 4 67944 556 Väg SV Långsjön Vägtrumma Passerbart 3-4 5 67933 5488 Väg SV Långsjön Vägtrumma Passerbart 7-8 6 67874 549 N vägen mot kanotstadion Blockansamling Partiellt - 7 6786 549 Väg mot kanotstadion Vägtrumma Passerbart 3-4 8 67857 5497 S vägen mot kanotstadion Damm, trä Definitivt,5 5-6 Vandringshinder är en trädamm liggande i Långsjöns utlopp (Foto 6..). Den används för att hålla nuvarande vattennivå i sjön. Fallhöjden är omkring,4 meter och dammen utgör ett definitivt vandringshinder. Hindret kan lätt åtgärdas genom att ersätta den med en naturliknade tröskel av block och stenar som är formad så att passage för fisk är möjlig. Då Långsjön emellertid används för put-and-takefiske är det knappast värt att åtgärda hindret. För att hindra regnbåge i Långsjön från att försvinna ut från sjön bör dock ett galler sättas vid hindret. Foto 6..3. Vandringshinder 3. Rasad träbro som satt igen bäcken. Inventeringssträcka, -7-3. Vandringshinder 4 är vägtrumman som ligger under bäckens första passage räknat nedströms under vägen som går mot Långsjön. Den är passerbar och kräver inga åtgärder. Vandringshinder 5 är trumman som ligger där bäcken återvänder från norra till södra sidan om vägen. Även denna är passerbar. Inga åtgärder är nödvändiga. Foto 6... Vandringshinder. Trädamm med underfall. Inventeringssträcka, -7-3. Vandringshinder är en trumma som ligger under vägen söder om Långsjön. Den är passerbar och kräver inga åtgärder. Vandringshinder 3 består av en raserad träbro (Foto 6..3) som ligger ca 5 meter nedströms vandringshinder. Hindret kan lätt rivas ut. Vandringshinder 6 är en ansamling av block (Foto 6..4) som ligger ca 5 norr om vägen mot Tolvens norra sida. Den ser allt för kompakt ut för att vara naturlig och kan möjligen någon gång fungerat som övergång för skogsmaskiner över bäcken. Hindret kan åtgärdas enkelt genom att riva ut blocken och sprida ut dem. 5
6. ARO: Gavleån Långsjöbäcken Sjöar i anslutning till vattendraget Foto 6..4. Vandringshinder 6. Ansamling av block som möjligen använts som övergång. En del av blocken kan ses ungefär mitt i bilden.. Inventeringssträcka, -7-3. Vandringshinder 7 är trumman som går under vägen mot Tolvens norra sida. Den ansågs passerbar vid inventeringstillfället. Om nedströms liggande vandringshinder åtgärdas, kan eventuellt trumman behöva grävas om. Vandringshinder 8 är en damm liggande strax söder om vägen norr om Tolven. Den är byggd av sten och delvis av trä, bland annat plywood (Foto 6..4). Det är okänt vad dammen använts till. Den ser dock relativt nybyggd ut. Fallhöjden är drygt,5 meter och hindret är definitivt. Sträckan uppströms har nästan helt växt igen med sjöfräken. Hindret kan enkelt åtgärdas genom att rivas ut. Foto 6..3. Vandringshinder 8. Rasad träbro som satt igen bäcken. Inventeringssträcka 5, -7-3. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Långsjöbäcken har inga större intressen som fiskevatten. Sjöarna har dock större värde som fiskevatten, Långsjön är ett put-and-take-vatten och öring finns inplanterad i Tolven. Långsjön Långsjön ligger ca 5 km norr om Hofors. Dess omgivning utgörs av främst tallskog I sjöns östra ände finns ett mindre tillflöde kommande från Trollmossen. Det finns även tillflöde kommande från söder nära utloppet. Vattenvegetationen är sparsam och består av säv och näckrosor. Substratet i strandzoner består mestadels av finsediment med uppstickande sten och block. Sjön används som put-and-take-fiskesjö och regnbåge såväl som bäckröding har satts ut i sjön. Förutom dessa finns gädda, abborre, vitfisk, ål och lake i sjön. Vägar finns i sjöns omedelbara närhet. Runt sjön finns ett antal vindskydd med grillplatser. För att förhindra att regnbågen försvinner ut genom bäcken bör ett galler sättas i utloppet. Fiske från land är lätt vid vindskydden, i övrigt är sjöns stränder svårframkomliga på grund täta trädridåer och terräng. Det kan därför vara motiverat att röja stigar kring sjön. I övrigt bör fortlöpande skötsel av faciliteterna kring sjön ske. Tolven Tolven ligger ca km norr om Hofors. Omgivningen utgörs främst av tall- och blandskog. Små våtmarker finns i sjöns västra ände. På södra sidan finns mindre öppna marker. Till sjön rinner Ängesån, Långsjöbäcken samt två mindre bäckar som kommer från Solbergadalen och Kaptensberget. Solbergadalsbäcken har inventerats, men har så små värden som öringbiotop att den inte vidare nämns i denna plan. Sjöns utlopp är Lugneån. I sjön finns öring, siklöja, gädda, abborre, vitfisk, och enligt äldre uppgifter även ål. Öringen är utplanterad Konnivesi-öring. Servicen vid Tolven är välutvecklad. Vid sjön finns en kanotstadion. Stugor och båt finnas att hyra. Badplats och camping finns på södra sidan. Kring sjön finns även vindskydd. Vägar och stigar finns kring större delen av sjön. Gästrikeleden går i närheten. Sjön ligger nära Hofors, där all övrig service finns. Tolven har redan stora värden som rekreationsplats och fiskesjö. Put-and-take-fiske sker i Långsjön Om detta kan kompletteras med strömfiske efter öring i Lugneån och båtuthyrning även i Hyn blir värdena ännu högre. Som en kontrast till den väl utvecklade servicen kring Hyn och Tolven finns Ängesån, vilkens otillgänglighet därför snarare är en tillgång än ett hinder. Det finns även möjlighet att nedströmsvandrande öring från Tolven skulle kunna fås att leva i Lugneån (se kap 6. Lugneån). Detta 5
6. ARO: Gavleån Långsjöbäcken rekommenderas dock inte, eftersom man då vid framtida utsättningar av naturlig stammen riskerar hybridisering (se kap 6. Lugneån). Sammanställning av åtgärdsförslag Långsjöbäcken har vissa förutsättingar att utgöra ett lek- och uppväxtområde för öring i Tolven. Det råder dock stor tveksamhet om bäckens vattenföring är tillräcklig för att detta skall vara möjligt. Innan några ytterligare fiskevårdande åtgärder vidtas bör därför vattenföringsförhållandena utredas närmare. Om bäckens vattenföring anses tillräcklig, bör man först resan bäcken från hyggesrester. För att undersöka om bäckröding från utsättningar gjorda i Långsjön har vandrat ner i bäcken bör elfisken utföras. Om det visar sig att bäckröding finns i bäcken, bör denna fiskas ut. Vidare bör tre vandringshinder i bäcken åtgärdas, samtliga genom utrivning. För att hindra regnbåge från Långsjön att vandra ut i bäcken bör ett nytt galler sättas i Långsjöns utlopp. Långsjöbäcken har ringa värde som fiskevatten. Därför föreslås inga åtgärder inriktade på att främja fisket i bäcken. Sjöarna är dock populära fiskevatten. Långsjön är ett put-and-takevatten med välutvecklad service. Vid sjön ligger ett antal vindskydd och grillplatser. Då sjön dock är svårfiskad från alla platser än just vid vindskydden rekommenderas att man röjer stigar kring sjön där sådana inte redan finns. Även Tolven har väl utvecklad service med vindskydd, campingplats, rum att hyra etc. Om detta kan kompletteras med båtuthyrning i Hyn och strömfiske efter öring i den nedströms liggande Lugneån blir hela omgivningen ett attraktivt fiskeområde där alla typer av fiske finns på nära håll. 5
6. ARO: Gavleån Dammsjöbäcken 6. Dammsjöbäcken Koord: X: 673 / Y: 5475 Sammanfattning Dammsjöbäcken rinner från Dammsjön sydost om Storvik till Ältebosjön. Omgivningarna består i bäckens övre del av gran- och blandskog med mindre hyggen. I dess nedre del, nedströms järnvägen, består omgivningarna mestadels av åker och ängsmarker. Bäcken har liten vattenföring och domineras starkt av lugnflytande förhållanden. Bottensubstraten består till större delen av findetritus och lera. Skuggningsförhållandena är dåliga, framförallt vid jordbruksmarkerna. Vattenvegetationen är riklig. Dammsjöbäcken saknar nästan helt värde som biotop för öring och på grund av sin ringa vattenföring även större värde som biotop för annan fisk. Det sker dock troligen ett stort läckage av närsalter från jordbruksmarkerna i bäckens nedre del, då kantzonerna ofta är mycket smala eller saknas helt. Det rekommenderas därför att kantzonerna breddas i dessa sträckor för att minska närsaltsbelastningen i Ältebosjön och nedströms liggande vatten. Inga ytterligare åtgärder är dock aktuella för vattendraget. Dammsjön har sitt största värde som fågellokal, och Tjärnan anges inte har något större värde som fiskesjö. Inga åtgärder föreslås därför heller inte angående sjöarna. Allmän beskrivning Dammsjöbäcken rinner från Dammsjön, ca 4 km sydost om Storvik för att rinna ut i Ältebosjöns mittersta del. I sin övre del består omgivningarna av gran- och blandskog med ett antal mindre hyggen. Efter järnvägen passerats består omgivningarna i stället mestadels av åkeroch ängsmarker. Ett litet parti sumpskog finns vid bäckens utlopp i Ältebosjön. Dammsjön anges som en värdefull biotop för fågellivet i Länsstyrelsens naturvärdesinventering. Ett tillflöde kommande från Tjärnan rinner ut i Dammsjöbäcken ca 5 m väster om Ältebo. Strömförhållanden Dammsjöbäckens fallhöjd är ungefär 3 meter, fördelat över en längs av ca 3,3 km. Vattenföringen i bäcken är liten och lugnflytande förhållanden dominerar (Figur 6..). De små partier som har snabbare strömmande vatten ligger oftast i anslutning till vandringshinder. 53
6. ARO: Gavleån Dammsjöbäcken Längdviktat medelvärde 3,7,4 Strömförhållanden,,8,,,, Lugnf lyt ande Svagt Strömmande Forsande st römmande Längdviktat medel 4 Längd med dominans (km Längd med dominans Figur 6... Diagram över rådande strömförhållanden i Dammsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bottensubstrat Dammsjöbäckens bottensubstrat domineras starkt av findetritus. (Figur 6..). Block förekommer i bäckens övre delar, men är ofta bara uppstickande genom ett lager av findetritus. Vid åker- och ängsmarkerna består bottnen av en blandning av findetritus och lera. Längdviktat medelvärde 3,8 G.detritus,8 F.detritus Bottenmaterial,5 Lera Sand,3 Grus,4 Sten, Block, Häll Figur 6... Diagram över bottensubstratens fördelning i Dammsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Dammsjöbäcken är relativt opåverkad av rensning i sina övre delar, medan den är omgrävd och rätad i sitt nedre lopp. Det är dock inte meningsfullt att utföra biotopvårdande åtgärder i Dammsjöbäcken då bäcken har ringa värde som öringbiotop. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena är dåliga i Dammsjöbäcken (Figur 6..3). Mer än hälften av bäckens längs har en skuggningsgrad understigande 5 %. Skuggningsförhållanden (längd i km),4,6,5,9 % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur 6..3. Diagram över hur Dammsjöbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. Vattenvegetation Det längdviktade medelvärdet för Dammsjöbäckens sammanräknade vattenvegetation hamnar på,8 (Figur 6..4). Detta är mycket högt och beror på bäckens dåliga skuggning och på avsaknad av kantzoner på många ställen. Det sker troligen även ett stort läckage av näring från åkermarkerna. För att minska belastningen av närsalter från jordbruksmarkerna rekommenderas breddade kantzoner. Då emellertid bäcken i stort sett saknar värde som öringbiotop är det knappast meningsfullt att även återplantera kantzonerna med träd. 3,8 Tot. Veg,4 Övervattensv Vattenvegetation,7 Flytbladsv,8 Uv hela blad,4 Uv fingren., Rosettväxter,3 Trådalger,6,, Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur 6..4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Dammsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Öringbiotoper Det finns endast mycket små arealer som kan tänkas vara goda öringbiotoper i Dammsjöbäcken. Den enda sträcka som möjligen kan vara av värde ligger strax uppströms vägen mot Ältebo. Arealerna är dock små, för lekbiotoper har endast 5 m klassats som möjligt, men ej bra. Siffrorna är liknande för uppväxtområden, medan ståndplatser saknas helt. Några diagram redovisas därför inte. 54
6. ARO: Gavleån Dammsjöbäcken Fiskfauna Uppgifter saknas för Dammsjöbäcken. I Dammsjön finns gädda och abborre, vilken säkerligen har simmat ned även i bäcken. Kräftor odlades i dammen väster om Ältebo, dock saboterades denna. I Dammsjöbäcken finns tio vandringshinder, varav tre är definitiva och ett är partiellt (Tabell 6..). Då Dammsjöbäcken emellertid har ringa värde som biotop för fisk beskrivs inte dessa närmre. Vandringshinder för fisk Tabell 6... Vandringshinder i Dammsjöbäcken, numrerade från Dammsjön gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 67448 53866 NO Murkolan Vägtrumma Passerbart 3-4 6744 5387 NO Murkolan Vägtrumma Passerbart 4-5 3 67394 53959 O järnvägen Igensättning Definitivt - 4 6739 5396 O järnvägen Igensättning Definitivt, - 5 67364 5396 NV Ältebo Vägtrumma Passerbart -3 6 67338 5397 Ältebo Vägtrumma Passerbart 3-4 7 67334 53976 Ältebo Vägtrumma Partiellt 4-5 8 67336 53989 Ältebo Damm Definitivt 6-6 9 6734 5447 Ältebo Vägtrumma Passerbart 6-7 6734 5459 Ältebo Vägtrumma Passerbart 7-8 Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Dammsjöbäcken har inga intressen som fiskevatten. Inga åtgärder för att främja fisketurism är motiverade. Sjöar i anslutning till vattendraget Dammsjön Dammsjön är en liten sjö liggande ca, km nordost om Vi. Sjön omges av vassbälten och har i övrigt riklig vattenvegetation. Sjön är en värdefull fågellokal med bland annat svarthakedopping. En mindre väg går fram till närheten av sjöns sydvästra sida. Sjön har inget intresse som fiskevatten. Inga åtgärder är därför motiverade. Sammanställning av åtgärdsförslag Dammsjöbäcken har endast mycket ringa värde som biotop för fisk eller som fiskevatten. Dock sker med stor säkerhet läckage av näring från jordbruksmarkerna i bäckens nedre del, där kantzoner ofta är mycket smala eller saknas helt. Det rekommenderas därför att kantzonerna breddas. I övrigt föreslås inga åtgärder. Tjärnan väster om Ältebosjön Tjärnan är en av två sjöar i kommunen med samma namn. Sjön ligger ca 8 meter sydost om Ältebo. Den omges av blandskog i sin södra del och jordbruksmarker i sin norra. Mindre vägar går i närheten av sjön på alla sidor utom den östra. Fiskeintresset i sjön är litet och det är därför inte motiverat med några åtgärder för att främja fisket. 55
6.3 ARO: Gavleån Gammelstillaån 6.3 Gammelstillaån Koord: X: 6765 / Y: 53545 Sammanfattning Gammelstillaån rinner från Nedre Dammen för att flöda ut i Ottnarens södra del. Omgivningarna består till större delen av åker- och ängsmarker. Åns strömförhållanden är nästan enbart lugnflytande och bottensubstratet består av findetritus, lera och sand. Åns grumliga vatten försvårade emellertid bestämningen av bottensubstraten. Skuggningen är mestadels mindre bra. Vattenvegetationen är riklig och består av amfibisk vegetation, flytbladsväster och undervattensväxter med hela blad. Biotoper värdefulla för öring saknas nästan helt i vattendraget. Åns största värde är som fiskevatten efter gädda och i framtiden möjligen som vandringsled mot längre uppströms liggande vattendrag. För detta krävs dock antingen förbättrade förhållanden för öring i Ottnaren eller en passage för fisk förbi Hammarby i Sandvikens kommun ner till Storsjön. När detta skett kan det bli aktuellt att skapa fri passage förbi Gammelstilla, vilket dock inte får inverka menligt på de höga kulturhistoriska värdena kring det gamla bruket. Då den potentiella produktionen av smolt uppströms Gammelstillaån är relativt liten, bör man dock överväga alternativet att inte åtgärda hindren i Gammelstillaån. Man kan då i de uppströms liggande vattendragen istället satsa på strömlevande öring eller harr. Närsaltsbelastningen är med tanke på det grumliga vattnet och den rikliga vattenvegetationen troligen stor. Det rekommenderas därför att man anlägger sedimentationsdammar där diken mynnar direkt i ån och att enskilda avlopp i hus kring ån kontrolleras. Kantzonerna kring ån bör breddas där dessa är smala. För att förbättra tillgängligheten för fiske kring ån kan övergångar byggas över de många stängsel som finns och spångar läggas över diken. Någon eller några stigar kan dras till den väg som ligger öster om ån. I Nedre Dammen kan möjligen intresse finnas att hyra ut båt. Fisket skulle då i första hand vara inriktat på gädda. Allmän beskrivning Gammelstillaån rinner från Nedre Dammen för att rinna ut i Ottnarens södra del. Omgivningarna utgörs så gott som enbart av åkrar och ängsmarker. Det finns dock i allmänhet åtminstone en smal bård av lövträd eller buskar kring ån. Efter Gammelstilla finns en stort antal direktmynnande diken från åker- och ängsmarkerna. Ett av dessa utgörs av ett andra utlopp från Nedre Dammen, vilket kanske kan användas för att skapa fri passage förbi Gammelstilla. Åns vatten var mycket grumligt vid inventeringstillfället, vilket försvårade bestämningen av bottensubstrat. Området kring Nedre Dammen och Gammelstilla har mycket stora värden både ur natur- och kultursynpunkt. 56
6.3 ARO: Gavleån Gammelstillaån Strömförhållanden Gammelstillaån faller ca 7 meter över drygt 3, km. Strömförhållandena består nästan helt av lugnflytande biotoper (Figur 6.3.). En kort strömmande sträcka finns vid Gammelstilla. Det andra utlopp från Nedre Dammen som ligger öster om Gammelstilla var vid inventeringstillfället helt torrlagt. Längdviktat medelvärde 3,8,9 Strömförhållanden,,,, Lugnf lytande Svagt St römmande Forsande st römmande Längdviktat medel 4 Längd med dominans (km Längd med dominans Figur 6.3.. Diagram över rådande strömförhållanden i Gammelstillaån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bottensubstrat Gammelstillaåns bottensubstrat består troligen till övervägande del av findetritus, lera och sand. (Figur 6.3.). Bestämningen försvårades av åns grumliga vatten. De enda inslagen av grövre minerogent material finns vid den korta strömmande sträckan vid Gammelstilla. Längdviktat medelvärde 3,4 G.detritus,8 F.detritus Bottenm aterial,3,3 Lera Sand,,,, Grus Sten Block Häll Figur 6.3.. Diagram över bottensubstratens fördelning i Gammelstillaån. Data från inventeringar gjorda sommaren. vid Gammelstilla. Då denna emellertid är så liten är det knappast motiverat att åtgärda denna. Där diken mynnar direkt i ån vore det önskvärt att anlägga sedimentationsdammar med översilning för att minska närsaltsbelastningen i ån. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena är till större delen att karaktärisera som mindre bra längs med Gammelstillaån (Figur 6.3.3). Emellertid är en stor del av de sträckor där skuggningen klassats som mindre bra i underkant av detta. Det finns dock inga sträckor där skuggning helt saknas. En bård med varierande bredd, bestående av främst lövträd och buskar finns oftast vid ån. Där kantzoner saknas eller är smala vore det önskvärt att bredda dessa. Inga ytterligare åtgärder är dock nödvändiga mer att så långt som möjligt släppa upp träd utan för den skull förbuska stränderna. Skuggningsförhållanden (längd i km),9,, % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur 6.3.3. Diagram över hur Gammelstillaån skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. Vattenvegetation Det längdviktade medelvärdet för Gammelstillaåns vattenvegetation hamnar på,4 (Figur 6.3.4). Detta är mycket högt. Vegetationen består av en blandning av amfibiska/övervattenlevande växter, flytbladsvegetation och undervattensväxter med hela blad. Stundtals är vegetationen mycket riklig. Det finns därför anledning att undersöka närsaltsbelastningen i ån. Där diken mynnar direkt i ån bör sedimentationsdammar anläggas. Det vore även av stort värde att undersöka hur de privata avloppsanläggningar som ligger vid husen i åns närhet ser ut. Ingen del av Gammelstillaån är opåverkad av rensning. En stor del av ån är sedan länge omgrävd och rätad. På grund av naturliga förhållanden finns inget grövre material att återföra i åns närhet utom vid den korta sträckan 57
6.3 ARO: Gavleån Gammelstillaån 3,4 Tot. Veg,9,9 Övervattensv Vattenvegetation Flytbladsv,9 Uv hela blad,,,,,, Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur 6.3.4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Gammelstillaån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Öringbiotoper Gammelstillaån förutsättningar som lekområde för öring är mycket små, endast 5 m har befunnits ha några som helt värden som lekbiotop (Figur 6.3.5). Den enda sträcka som har några förutsättingar är en ca m långt parti liggande omedelbart nedströms cementrännan vid Gammelstilla. De lugnflytande förhållandena gör att det heller inte finns några förutsättningar för att lägga ut lekgrus. Lekområde för öring (m ) 5 värde för öring är att möjligen tjäna som vandringsled till längre uppströms liggande vattendrag. Samma problematik finns dock för Gammelstillaån och för uppströms liggande vattendrag som för bland annat Hoån och Getån; Ottnaren har i dagsläget mycket små förutsättningar för att hålla en stam av öring på grund av framförallt hög närsaltsbelastning. För att en vandrande öringstam skall ha förutsättningar att finnas måste först antingen förhållandena i Ottnaren bli bättre eller vandringsväg öppnas till Storsjön vid Hammarby i Sandvikens kommun. Det är dessutom ingen mening att åtgärda vandringshinder i Gammelstillaån om man inte samtidigt skapar fri passage förbi dammen som skiljer sjöarna Övre och Nedre Dammen åt. Det antal smolt som teoretiskt kan produceras i samtliga uppströms liggande vattendrag är 9 smolt/år. Detta ger vid en överlevnad av % ett återvändande antal fiskar av st/år. Vandringshindren både vid Gammelstilla och mellan Övre och Nedre Dammen är relativt svåråtgärdade. Man bör därför inom berörda fiskevårdsområden ta ställning till om man tycker att det är värt att försöka få en stam av insjööring i vattendragen uppströms Gammelstillaån eller istället satsa på strömlevande bestånd av antingen öring eller harr. Fiskfauna I Gammelstillaån finns gädda, abborre och vitfisk. Vandringshinder för fisk I Gammelstillaån finns två vandringshinder (Tabell 6.3.). Ett är definitivt och det andra passerbart. Ej lämpligt Tämligen bra 8 7 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.3.5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Gammelstillaån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Förutsättningarna är lika små gällande både uppväxt- och ståndplatsbiotoper. Några diagram redovisas därför inte. Gammelstillaåns enda Tabell 6.3.. Vandringshinder i Gammelstillaån, numrerade från Översjön gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder 678 5458 Gammelstilla Damm, cement med efterföljande gjuten ränna Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor Definitivt 4 6754 5464 SO Ånäset Vägtrumma Passerbart 5-6 58
6.3 ARO: Gavleån Gammelstillaån Vandringshinder består av en damm vid Gammelstilla (Foto 6.3.) samt den på dammen efterföljande gjutna rännan (Foto 6.3.). Den sammanlagda fallhöjden är svår att uppskatta, men kan ligga kring 4 meter. Hindret kan åtgärdas genom att skapa en naturliknande fors genom att använda den stora mängd upplagt material som finns i närheten. Detta kan gjutas fast i ett gradvist uppbyggt lager upp till Nedre Dammens vattennivå. Inga åtgärder får emellertid göras som kan tänkas påverka den gamla bruksmiljön kring Gammelstilla. Angående cementrännan ser denna så ny ut att den troligen inte har något värde ur kulturhistorisk synpunkt. Hela hindret kan kringgås genom att leda en del av vattnet via den andra fåran öster om Gammelstilla, vilket dock är en omfattande åtgärd att utföra. Foto 6.3.. Vandringshinder. Dammen vid Gammelstilla. Inventeringsstäcka, -7-. Foto 6.3.. Vandringshinder. Gjuten ränna efter dammen vid Gammelstilla. Inventeringsstäcka, -7-. Vandringshinder är en halvtrumma som gåt under vägen sydost om Ånäset. Den är passerbar och kräver inga åtgärder. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Gammelstillaåns värde som fiskevatten är främst efter gädda och abborre. De många dikena och stängslen begränsar dock tillgängligheten. Det rekommenderas därför att man sätter övergångar över stängslen och spångar över dikena. Någon eller några stigar kan dras i kanterna av åkrar upp till den väg som går på åns östra sida, norrut från Gammelstilla mot Dragbo. Man kommer då förhoppningsvis tillrätta med problem med nedtrampade grödor etc. Sjöar i anslutning till vattendraget Nedre Dammen Nedre Dammen ligger vid Gammelstilla i kommunens sydöstra del. I sjöns södra del rinner Nystillaån ut i sjön via en fördämning. Två utlopp finns, det västra ligger vid Gammelstilla och det östra vid Blåbärsudden. Sjöns stränder är mycket flikiga. Vid lågt vattenstånd uppträder enligt uppgift spököar i sjön. Omgivningarna består mestadels av skogsmark och våtmark. Vattenvegetationen är intermediär, ibland riklig och det finns gott om vassruggar. I sjön. Den har därför visst värde som fågellokal. En väg går i närheten av sjöns västra strand till den gamla stendammen mellan Övre och Nedre Dammen. Denna kan utgöra en attraktion i sig själv, då den har stort värde ur kulturhistorisk synpunkt. Till Gammelstilla vid sjöns västra utlopp går en väg som ansluter till Årsundavägen i öst. Ett motionsspår går på Skoludden vid byn. Enligt kommunens inventering finns visst fiskeintresse i sjön. Båtplatser finns vid Gammelstilla, och man kan därför tänka sig att någon båt skulle kunna hyras ut här om intresse för detta finns. Fisket skulle då i främsta hand vara inriktat på gädda. Sammanställning av åtgärdsförslag Gammelstillaån har endast försumbara intressen som öringbiotop. Åns största värde är som fiskevatten efter gädda och möjligen i framtiden som vandringsväg för öring upp till uppströms liggande vattendrag. För att detta skall kunna ske måste dock först antingen förhållandena för öring i Ottnaren bli bättre eller fri vandringsväg för fisk skapas till Storsjön förbi dammen i Hammarby i Sandvikens kommun. När detta skett kan fri vandringsväg skapas förbi dammarna i Gammelstilla genom att släppa vatten via det östliga utloppet från Nedre Dammen. 59
6.3 ARO: Gavleån Gammelstillaån För att minska närsaltsbelastningen till ån och Ottnaren rekommenderas breddade kantzoner vid ån där de är smala, samt att man undersöker avloppen i de hus som ligger i åns närhet. Träd bör släppas upp i kantzonerna. Där diken från jordbruksmarker mynnar direkt i ån rekommenderas anläggning av sedimentationsdammar med översilning. För att förbättra tillgängligheten bör övergångar byggas över de många stängsel som finns och spångar läggas över dikena. Det antal smolt/år som teoretiskt kan produceras i vattendragen liggande uppströms Gammelstillaån är relativt liten. Samtidigt är vandringshindren vid Gammelstilla och mellan Övre och Nedre Dammen relativt svåråtgärdade. Berörda fiskevårdsområden bör därför ta ställning till om man tycker det är värt att försöka få en stam av insjööring i Gammelstillaån med dess uppströms liggande vattendrag. Ett alternativ till detta är att satsa på gädd- och gösfiske i Gammelstillaån, medan man i de uppströms liggande vattendragen satsar på ett strömlevande bestånd av öring eller harr (se efterföljande kapitel). 6
6.4 ARO: Gavleån Nystillaån 6.4 Nystillaån Koord: X: 6755 / Y: 545 Sammanfattning Nystillaån rinner mellan Stillaren och Övre Dammen i Hofors kommuns sydöstra del. Omgivningarna består mestadels av blandskog, avbrutet av mindre jordbruksmarker i åns övre delar. Nedströms Nystilla finns våtmarker som är mycket värdefulla ur naturvårdssynpunkt. Strömförhållandena är till större delen svagt strömmande eller strömmande. Bottensubstraten består till stor del av sand och grövre minerogena fraktioner. Skuggningsförhållandena är till större delen goda och vattenvegetationen är relativt sparsam. Nystillaån har goda förutsättningar för öring, men är ofta kraftigt rensad. Man bör därför återföra utrensat material främst i sträckorna mellan Östansjö och Nystilla. Detta bör i första hand utföras med handkraft, då tillgängligheten för maskin är dålig nedströms den lilla ängen nordost om Östansjö. Man får under detta arbetes gång notera om var maskinhjälp är absolut nödvändig. Omkring Nystilla är tillgängligheten bättre, det saknas dock större mängder upplagt material här. Ett partiellt vandringshinder bör åtgärdas genom utrivning. Det finns med stor säkerhet ingen öring i Nystillaån i dag. Man kan därför plantera ut fisk. Ur naturvårdssynpunkt vore det önskvärt att vid utsättningar använda den stam som finns i Getån och Hyttbäcken då det vore av stort värde att denna skulle få ytterligare ett vattendrag att reproducera sig i. Ur fisketuristisk synpunkt bör man dock överväga alternativet att istället sätta ut harr. Man skulle då få Hofors kommuns enda harrvatten, vilket kompletterar kommunens övriga fiskemöjligheter. Efter det konstaterats att man fått livskraftiga bestånd av öring eller harr i vattendraget bör tillgängligheten förbättras genom att stigar anläggs. Vid de närliggande vägarna bör någon eller några parkeringsplatser anläggas, där även informationstavlor om fisket i ån kan sättas upp. För att inte inverka menligt på de värdefulla naturmiljöerna nedströms Nystilla bör inga åtgärder inriktade på att främja fisketurism göras i dessa sträckor. Då förutsättningarna för öring i Övre och Nedre Dammen såväl som i Ottnaren är dåliga, är det för närvarande inte meningsfullt att åtgärda det vandringshinder dammen mellan Övre och Nedre Dammen utgör. Om dock förhållandena förbättras i Ottnaren eller fri vandringsväg för fisk förbi Hammarby mot Storsjön skapas kan det bli aktuellt att åtgärda även detta hinder. Allmän beskrivning Nystillaån rinner från sjön Stillaren vid Östansjö för att rinna ut i västra delen av Övre Dammen. Ån rinner sedan vidare till Nedre Dammen förbi en stor äldre stendamm liggande mellan de både sjöarna. Omgivningen består till en början av mindre tomt- och ängsmarker vid Dammtorp och Östansjö, vilka sedan övergår till lövrik blandskog. Vid Nystilla återkommer ängs- och åkermarkerna. Efter dessa följer ett kort parti granskog, varpå ån en sträcka rinner i utkanterna av Ystmyrans våtmark. Efter våtmarken består omgivningen åter av lövrik blandskog. Ca 45 meter uppströms utflödet i Övre Dammen 6
6.4 ARO: Gavleån Nystillaån återkommer våtmarkerna vilka varar hela vägen ner till sjön. I Stillaren rinner Båldbäcken ut. Ytterligare ett tillflöde finns strax efter Dammtorp, där Fäbodsjöbäcken rinner ut i Nystillaån. Denna bäck var dock för liten för att vara värd att inventera. Ytterligare sex mindre tillflöden finns mellan Östansjö och Nystilla, de flesta är troligen resultat av dikningar. Tre tillflöden till finns mellan Nystilla och utflödet i Övre Dammen, varav två är åkerdiken. Området från Nystilla vidare nedströms har stora värden ur natur- och kultursynpunkt. Övre Dammen nämns i Länsstyrelsens naturvärdesinventeringar som en av Gästriklands bästa fågellokaler. Strömförhållanden Nystillaån faller omkring 4 meter över en längd på ca 6,5 kilometer. Strömförhållandena består till större del av svagt strömmande till strömmande vatten (Figur 6.4.). Vid våtmarkerna i vattendragets nedre delar är dock ån lugnflytande. Mindre forsande partier i form av nackar finns spridda i vattendraget. Längdviktat medelvärde 3,9,5 Strömförhållanden,7,,, Lugnf lyt ande Svagt Strömmande Forsande st römmande Längdviktat medel,4,9 4 Längd med dominans (km Längd med dominans Figur 6.4.. Diagram över rådande strömförhållanden i Nystillaån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bottensubstrat Det vanligast förekommande bottensubstratet i Nystillaån är sand, blandat med block, sten och grus (Figur 6.4.). En sträcka vid Östansjö består nästan helt av grus. Findetritus blir dominerande i sträckan uppströms utloppet. Längdviktat medelvärde 3,4,4 G.detritus F.detritus Bottenmaterial,7 Lera Sand Grus,3 Sten,4 Block, Häll Figur 6.4.. Diagram över bottensubstratens fördelning i Nystillaån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nystillaån är kraftigt rensad. Det finns ingen sträcka där påverkan inte är synlig förutom där ån rinner genom våtmarker strax före utloppet i Övre Dammen. På flera ställen har ån grävts om och rätats ut. Större mängder upplagt grövre material finns kvar i sträckorna mellan Östansjö och Nystilla. Ån ligger dock relativt otillgängligt till för maskiner i många sträckor nedströms den lilla åker som finns nordost om Östansjö. Det rekommenderas därför att man i första hand försöker återföra utrensat material för hand. Man får sedan under arbetets gång ta ställning till om maskinhjälp är absolut nödvändig, på karta markera de sträckor där detta behövs för att sedan försöka använda maskin där så är möjligt.. Då ån inte är så stor i sina översta delar är handkraft troligen fullt tillräckligt åtminstone ned till den norrgående vägen mellan Östansjö och Nystilla. Man bör dessutom visa stor hänsyn till att ett av åns bästa lekområden ligger mellan denna väg och den norrifrån kommande vägen från Bäckebo. Nedströms Bäckebo fram till vägen norr om Nystilla finns inga större mängder material att tillgå. Möjligen kan ståndplatser skapas här med hjälp av död ved. Nedströms vägen norr om Nystilla till och med åkermarkens slut är tillgängligheten för maskin bättre. Ytterligare en sträcka där material bör återföras ligger strax öster om Ystmyran, vid det från söder kommande tillflödet. Sträckan är emellertid otillgänglig för maskin och samma tillvägagångssätt bör användas här som för sträckorna öster om Östansjö. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena är till större delen tillfredsställande längs Nystillaån (Figur 6.4.3). De sträckor där skuggning saknas eller är dålig 6
6.4 ARO: Gavleån Nystillaån ligger vid tomter och vid ett hygge med dåliga kantzoner strax norr om Nystilla. Inga åtgärder mer än att bevara kantzoner är aktuella. Lekområde för öring (m ) 3 75 Skuggningsförhållanden (längd i km),4,,9 3, 6 565 9 5 % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur 6.4.3. Diagram över hur Nystillaån skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. Vattenvegetation Det längdviktade medelvärdet för Nystillaåns vattenvegetation hamnar på,8 (Figur 6.4.4). Vanligast förekommande är amfibisk eller övervattenslevande vegetation. Inslaget av näckmossa är stort i de sträckor som har mycket block eller sten och bra skuggning. Detta ökar ytterligare åns värde som uppväxtbiotop för laxartad fisk. Ej lämpligt Tämligen bra 3 79 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.4.5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Nystillaån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Det finns även gott om uppväxtområden (Figur 6.4.6 och Foto 6.4.). Över 4 m är av tämligen bra eller bättre klass. På grund av den omfattande rensning som skett i Nystillaån är dock inte mer än 75 m att anse som uppväxtområden av bästa klass. Det är därför mycket angeläget att återföra material. Uppväxtområde för öring (m ) 75 7 95 3 Vattenvegetation,8 Tot. Veg,3 Övervattensv,3, Flytbladsv Uv hela blad, Uv fingren., Rosettväxter, Trådalger, Påväxtalger,6 Fontinalis, Kuddmossor Figur 6.4.4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Nystillaån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Öringbiotoper Nystillaån förutsättningar som lekområde för öring är goda, 375 m anses vara lekområden av bästa klass (Figur 6.4.5). De bästa lekområdena ligger mellan Östansjö och den mindre väg som går till ån från Bäckebo. 3 3 8 Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.4.6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Nystillaån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Foto 6.4.. Typbild, strömnacke vid vacker uppväxtbiotop i Nystillaån. Inventeringssträcka 6, -6-7. Arealerna är liknande för ståndplatsbiotoper. Inga sådan av bästa klass finns dock, mest på grund av den omfattande rensning som utförts i vattendraget. 63
6.4 ARO: Gavleån Nystillaån Ståndplatsområde för öring (m ) 4 4 3 6 5 Ej lämpligt Tämligen bra 8 465 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.4.7. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Nystillaån. Data från inventeringar gjorda sommaren. Fiskfauna Då Nystillaån har stora arealer bra biotoper för öring, elfiskades ån i inventeringssyfte på en lokal under. Lokalen var belägen vid Östansjö. Vid detta elfiske fångades mört, abborre, lake och signalkräfta, men ingen öring. Sträckan är ett av Nystillaåns bästa uppväxtområden. Det finns heller inga andra uppgifter som säger att öring finns i ån. Den har därför troligen varit försvunnen sedan Övre och Nedre Dammen dämdes upp för hundratals år sedan. Öringrom och yngel från Getån och/eller Hyttbäcken kan därför sättas ut i ån. Ett intressant alternativ är dock att sätta ut harr i ån det finns gott om sträckor som har botten med kornstorlekar som passar bättre för harr än öring. Värdet av att ha ytterligare ett vattendrag där den hårt pressade öringstammen från Getån och Hyttbäcken kan reproducera sig vore dock mycket stort. Det finns dock ringa möjligheter för att hålla en öringstam i de grunda och vegetationsrika sjöarna Övre och Nedre Dammen. Längre nedströms finns samma problematik som för Hoån (kap 6.) och Gammelstillaån (kap 6.3). Det rekommenderas därför att man i första hand försöker skapa ett strömlevande bestånd av öring. I andra hand kan alternativet att plantera ut harr övervägas. Avgörandet överlåtes till berört fiskevårdsvårdsområde. Vandringshinder för fisk I Nystillaån finns sex vandringshinder (Tabell 6.4.). Ett är definitivt, ett är partiellt och resten är passerbara. Tabell 6.4.. Vandringshinder i Nystillaån, numrerade från Stillaren gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 6734 5453 Östansjö Vägtrumma Passerbart 3-4 6774 5475 NO Östansjö Dammrest Partiellt 6-7 3 6789 544 Väg mot Gryckstensmossen Vägtrumma Passerbart 9-4 674 545 Väg mot Östansjö Vägtrumma Passerbart 4-5 5 6777 548 Nystilla Vägtrumma Passerbart 6-7 6 679 5464 Mellan Övre och Nedre Dammen Damm, sten Definitivt,5 - * * Förbindelsen mellan Övre och Nedre Dammen utgörs bara av dammen, ingen sträcka mellan sjöarna finns. Vandringshinder är en vägtrumma under den södergående vägen ur Östansjö. Trumman är passerbar och kräver inga åtgärder. Vandringshinder kan vara en rest av en damm eller möjligen en övergång. Det ligger i närheten av den lilla åkermark som finns nordost om Östansjö. Hindrets totala fallhöjd är,5 meter, men är troligen passerbart vid högre vattenstånd. Hindret kan dock rivas ur enkelt, då tillgängligheten är god även för maskin här. Det är dock troligen tillräckligt med handkraft. Vandringshinder 3 är vägtrumman under vägen som går mot Gryckstensmossen. Den är passerbar och inga åtgärder är nödvändiga. Vandringshinder 4 är en vägtrumma som ligger långt österut på en raka väg som går norr om Nystilla. Även denna är passerbar och har inget behov av åtgärder. Vandringshinder 5 är trumman under vägen som gåt söderut från Nystilla. Inga åtgärder är nödvändiga, då trumman är passerbar. Vandringshinder 6 är den stora stendamm som ligger mellan Övre och Nedre Dammen. Den är drygt 6 meter lång och har stora värden för kulturmiljön. Dammen nämns inte i informationsbroschyrerna om Gammelstilla bruk, vilket är märkligt, då den skulle utgöra ett bra utflyktsmål. Dammen kan åtgärdas genom att ha en fisktrappa i utloppet, vilket dock skulle 64
6.4 ARO: Gavleån Nystillaån förändra dammens utseende. Lämpligast både ur fiskevårds- och kulturmiljöhänseende är därför att gräva ett omlöp. Vattennivån i Övre Dammen får dock inte förändras på grund av omlöpet, och öster om dammen finns gott om gamla husgrunder. Innan ett omlöp gräves, måste därför en inventering av dessa genomföras. Det är dock för närvarande tämligen lönlöst att åtgärda hindret, eftersom Nedre Dammen inte har några förutsättningar som öringsjö, ett vandringshinder finns i Gammelstilla och Ottnaren inte heller har några bra förutsättningar för öring för närvarande. Det rekommenderas därför inte att hindret åtgärdas förrän förhållandena i Ottnaren förbättrats för öring eller att man först åtgärdat hindret i Hammarby som spärrar vandring från Storsjön. Foto 6.4.. Vandringshinder 5. Utloppet i stendammen mellan sjöarna Övre och Nedre Dammen. Fallhöjd ca,5 meter. -6-7. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Nystillaån har för närvarande inga större värden som fiskevatten. Ån kan dock bli ett bra vatten med inriktning på strömlevande öring om sådan planteras ut. Alternativt kan harr planteras ut, vilket skulle medföra att ån får Hofors kommuns enda harrvatten. Detta skulle vara en fördel för såväl fiskevårdsområdet som för hela kommunen, då harrfisket skulle utgöra ett komplement till övrigt fiske. Ur naturvårdande synpunkt vore det dock mycket värdefullt att få ytterligare ett vatten där den naturliga stam av öring som finns i Getån och Hyttbäcken kan reproducera sig. Efter man eventuellt fått en livskraftig stam av öring (eller harr) i ån bör stigar snitslas längs med ån. Någon parkeringsplats bör anläggas vid de närliggande vägarna, där även informationstavlor om fisket sätts upp. Då Gästrikeleden går här, vore det bra om även övrig information om områdets höga natur- och kulturvärden fanns med på dessa tavlor. För att begränsa påverkan på övrig natur bör dock inte några sådana åtgärder genomföras vid de värdefulla naturområden som ligger öster om Nystilla. Sjöar i anslutning till vattendraget Övre Dammen Övre Dammen ligger söder om Gammelstilla i kommunens sydöstra del. Det största tillflödet är Nystillaån som rinner ut i sjöns västra del. Sjön avvattnas via dammen som ligger på sjöns norra sida. Omgivningen består i söder och öster till stor del av våtmarker, som bildats under sjöns långvariga dämning. Dessa har mycket stort värde för fågellivet. I sjöns norra och västra delar består omgivningarna av blandskog. Det finns gott om öar i sjön och vattenvegetationen är riklig. En väg går fram till dammen på sjöns norra sida, i övrigt är tillgängligheten för fiske dålig. Då sjön emellertid har stora värden för fågellivet är det inte motiverat att göra sjön mera tillgänglig för fiske än vad den redan är. Fäbodsjön Fäbodsjön ligger strax väster om Östansjö. Dess omgivningar består på norra sidan av sjön av välhävdade ängsmarker. Dessa är mycket värdefulla ur naturvårdssynpunkt och omnämnda i Länsstyrelsens naturvärdesinventering. På södra sidan av sjön ligger våtmarker. Inget större fiskeintresse finns dock i sjön enligt kommunens inventeringar. Inga åtgärder för att främja fisket i sjön föreslås. Information om den mycket fina naturmiljön i sjöns omgivning bör dock finnas med på de informationstavlor som förut föreslagits. Sammanställning av åtgärdsförslag Nystillaån har goda förutsättningar att utgöra ett vatten med fiske inriktat på i första hand strömlevande öring. För att utöka och förbättra arealerna goda uppväxt- och ståndsplatser bör material återföras främst i sträckorna mellan Östansjö och Nystilla. Det rekommenderas att man i första hand gör detta manuellt, då tillgängligheten för maskin är relativt dålig nedströms den lilla åkermark som ligger nordost om Östansjö. Det partiella vandringshinder som finns här åtgärdas samtidigt. Kring Nystilla kan maskin användas vid behov. När dessa åtgärder genomförts kan rom eller fisk planteras ut. Önskvärt för naturvården vore att fisk från Getån och/eller Hyttbäcken användes, då stammen är satt under hård press och det vore 65
6.4 ARO: Gavleån Nystillaån mycket värdefullt att få ett bestånd av denna även i Nystillaån. Ur fisketuristisk synpunkt kan dock alternativet att plantera ut harr övervägas. Nystillaån skulle då få Hofors kommuns enda harrvatten (i den mån inte harr sätts ut även i Lugneån), vilket skulle utgöra bra ett komplement till övrigt fiske. När man i framtiden konstaterat att man har en livskraftig stam av öring (eller harr) i vattendraget bör stigar anläggas längs med vattendraget tillsammans med en eller flera parkeringsplatser med informationstavlor vid de närliggande vägarna. För att inte påverka de värdefulla naturmiljöerna nedströms Nystilla bör dock inga sådana åtgärder utföras där. Då förutsättningarna för öring är dåliga i Övre och Nedre Dammen såväl som i Ottnaren, är det för nuvarande inte meningsfullt att åtgärda hindret mellan Övre och Nedre Dammen. Detta kan dock bli aktuellt om antingen förhållandena i Ottnaren blir bättre eller om fri vandringsväg ner till Storsjön skapas. 66
6.5 ARO: Gavleån Båldbäcken 6.5 Gryssbäcken-Båldbäcken Koord: X: 66998/ Y: 5389 Sammanfattning Båldbäcken kallas även för Gryssbäcken och rinner från Gryssen ca,5 km sydost om Bagghyttan. Via Dammsjön rinner den ut i Stillaren. Omgivningarna består till större delen av blandskog Strömförhållandena är till större delen svagt strömmande med inslag av strömmande. Lugnflytande partier finns i anslutning till våtmarker och inlopp i sjöar. Fördelningen mellan de olika bottensubstraten är jämn, med findetritus och lera vid de lugnflytande partierna och grövre minerogena fraktioner i mera strömmande sträckor. Skuggningsförhållandena är till större delen bra. Nedströms Skommarhyttans hyttruin saknas dock skuggning nästan helt. Vegetationen är mycket riklig här, men relativt sparsam i resten av bäcken. Båldbäcken har goda förutsättningar för att hålla ett bestånd av öring eller annan laxfisk. Det finns dock misstankar om att bäckröding finns i bäcken. Innan några andra åtgärder vidtas bör därför bäcken elfiskas i syfte att ta reda på detta. Om bäckröding lever i bäcken får man ta ställning om man vill ha kvar denna eller satsa på annan fisk. För det senare gäller dock att bäckrödingen först måste fås bort. Biotopvårdande åtgärder i form av återförande av utrensat material bör ske i sträckorna mellan Gryssen ned till tillflödet från slamdammen. Nedströms denna finns risk för att sediment i bäcken innehåller tungmetaller. Ett vandringshinder liggande mellan tillflödet och Dammsjön bör dock planas ut något, utan att förändra vattennivån uppströms. Vid hyttruinerna finns ytterligare ett vandringshinder, som kan åtgärdas genom att gräva ett mindre omlöp. Ruinerna är emellertid kulturhistoriskt värdefulla, vilket gör stor hänsyn till detta måste tas om hindret åtgärdas, bland annat genom att fortfarande ha ett visst flöde av vatten över ruinen. Vid de dåligt skuggade sträckorna nedströms Skommarhyttan vore det önskvärt att återplantera eller släppa upp kantzoner. Möjligen kan det även finnas behov av att rensa dessa sträckor från vattenvegetation och sediment. När åtgärder utförts kan rom eller yngel från fisk levande i Getån eller Hyttbäcken sättas ut, vilket vore det bästa ur naturvårdssynpunkt. Det är dock, som för Nystillaån, ur fisketurismens synpunkt mycket värt att överväga alternativet att istället sätta ut harr. Tillgängligheten för fiske både längs bäcken och vid sjöarna är redan god. Inga åtgärder för att förbättra detta är därför aktuella. 67
6.5 ARO: Gavleån Båldbäcken Allmän beskrivning Båldbäcken kallas för Gryssbäcken i sin övre del. Här används dock för enkelhets skull i fortsättningen endast Båldbäcken som namn. Båldbäcken rinner upp ur ett antal mindre tillflöden till sjön Gryssen, ca,5 km sydost om Bagghyttan. Den rinner sedan via Dammsjön till Stillaren, där den utgör ett av Nystillaåns tillflöden. Vid Gryssens utlopp passeras en våtmark, som efter ca 45 meter övergår till blandskog. Efter vägen norr om Gettjärnen bli inslaget av gran allt starkare. Vid inflödet i Dammsjön finns ett litet parti våtmarker. Vid Dammsjöns utlopp ligger tomt- och ängsmarkerna vid Skommarhyttan. Vid bäckens inflöde i Stillaren ligger ett litet parti lövskogsbevuxen våtmark. Förutom tillflödena till Gryssen finns ett mindre tillflöde söder om Kummeråsen. Detta kommer från Gettjärnen, vilken är en grundvattensjö. Nordost om Kummeråsen kommer ett tillflöde från Bodås gruvas gamla slamdamm. Bäcken har tidigare tagit emot stora mängder surt vatten från denna. Det finns även risk för att tungmetaller lakats ur slamdammen och lagt sig i bäckens eller sjöarnas bottensediment. I Dammsjön rinner två mindre tillflöden samt Brickbäcken ut. Ytterligare ett tillflöde finns mellan Dammsjön och Stillaren. Strömförhållanden Båldbäckens fallhöjd är ca 5 meter över drygt 4,3 km, sjöarna frånräknade. Strömförhållandena domineras av svagt strömmande och strömmande vatten (Figur 6.5.). Lugnflytande sträckor finns vid de små våtmarkerna och Skommarhyttan. Bäcken är relativt liten med en medelbredd av omkring en meter i sina översta delar. Vid Gryssens utlopp är fåran nästan igenväxt. Den går dock mycket sällan torr, då en del av tillflödena består av grundvattenflöden. Längdviktat medelvärde 3, Strömförhållanden,, Lugnf lytande Svagt St römmande Forsande st römmande Längdviktat medel,,, 4 Längd med dominans (km Längd med dominans Figur 6.5.. Diagram över rådande strömförhållanden i Båldbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bottensubstrat Fördelningen av de olika bottensubstraten i Båldbäcken är jämn (Figur 6.5.). Mellan Gryssen och den stig som kommer från slamdammen består bottnen av grövre material. Efter stigen ned mot sjön finns findetritus och lera, avbrutet av ett kortare parti block. En sträcka dominerad av grus finns vid Dammsjöns utlopp. Efter hyttruinen följer en sträcka med mycket findetritus och slutligen sand vid bäckens inlopp i Stillaren. Längdviktat medelvärde 3,4 G.detritus F.detritus Bottenmaterial,4 Lera, Sand Grus, Sten Block, Häll Figur 6.5.. Diagram över bottensubstratens fördelning i Båldbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Allra största delen av Båldbäcken är påverkad av rensning i någon grad. Nedströms tillflödet från Gettjärnen är rensningen kraftig, ibland har bäcken helt grävts om. Det finns dock inte så mycket upplagt grövre material i bäckens närhet, beroende på naturliga förhållanden (Foto 6.5.) eller kanske i vissa sträckor på att man fört bort sten och block för byggnadsändamål. 68
6.5 ARO: Gavleån Båldbäcken 3 Vattenvegetation,,9 Foto 6.5. Typbild, parti av Båldbäcken som är omgrävt, men där upplagt grövre material saknas. Inventeringssträcka 8, -7-. Då mängderna inte är så stora och bäcken ganska liten räcker det med att med handkraft återföra det material som finns vid bäcken i sträckorna mellan Gryssen och ned till tillflödet från slamdammen.. Då det kan finnas risk för att frigöra tungmetaller i sedimenten nedströms detta tillflöde bör inga åtgärder göras här. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena är tillfredsställande i större delen av bäckens lopp (Figur 6.5.3). De sträckor som har dålig skuggning ligger vid små våtmarker och vid tomter och ängsmarker i Skommarhyttan. Om möjligt, vore det av värde att släppa upp åtminstone enstaka lövträd vid vattendragets kanter i dessa sträckor. Skuggningsförhållanden (längd i km),3,8,, Tot. Veg Övervattensv, Flytbladsv,,, Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter,, Trådalger Påväxtalger,5 Fontinalis,3 Kuddmossor Figur 6.5.4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Båldbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Öringbiotoper Båldbäckens förutsättningar som lekområde för öring är relativt goda. Bara m anses dock vara av högsta klass (Figur 6.5.5). Detta beror på att det ofta ligger mycket sand även i de sträckor som domineras av grus. Det finns omväxlande små partier av grus där lekmöjligheterna är goda med lite mindre strömmande partier, där sand dominerar. Även om de små gruspartierna är bra lekbottnar (Foto 6.5.), blir de sällan så långa att hela sträckan räknats som en förstklassig lekbiotop. Det finns dock knappast behov av att lägga ut lekgrus. Lekområde för öring (m ) 3 64 % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur 6.5.3. Diagram över hur Båldbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. Vattenvegetation Det längdviktade totala medelvärdet för Båldbäckens vattenvegetation hamnar på, (Figur 6.5.4). Detta är högt och beror till stor del på kraftig vegetation i bäckens nedre delar omkring Skommarhyttan, där bäcken nästan har växt igen. Det vore här önskvärt att muddra fåran och släppa upp kantzoner. I bäckens övre, bra skuggade lopp består vattenvegetationen till stor del av näckmossa. 5 Ej lämpligt Tämligen bra 5 399 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.5.5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Båldbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. 69
6.5 ARO: Gavleån Båldbäcken De sträckor som har bäst förutsättningar som biotoper för öring i alla hänseenden ligger kring Kummeråsen. Foto 6.5.. Typbild, fin lekbiotop i Båldbäcken. Inventeringssträcka 8, -7-. Det finns även stora arealer med goda uppväxtförhållanden i Båldbäcken. 5 m har ansetts vara av högsta klass (Figur 6.5.6). Arealen kan enkelt utökas genom återförande av utrensat material. Uppväxtområde för öring (m ) 3 85 Ej lämpligt Tämligen bra 5 5 4 39 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.5.6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Båldbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Fiskfauna Inga uppgifter finns om vattendraget. Eftersom det dock finns bäckröding utplanterad i den närliggande Brickbäcken kan det tänkas att man planterat ut bäckröding även i Båldbäcken. Elfisken bör därför utföras i syfte att ta reda på om bäckröding finns i bäcken. Ingen sådan iakttogs emellertid under inventering. Om bäckröding finns i vattendraget, får man ta ställning till om man vill ha kvar denna eller försöka satsa på annan fisk. För det senare krävs dock att den eventuella bäckrödingen inte får finnas kvar i bäcken. På grund av Gryssens, Dammsjöns och Stillarens ringa storlek och djup är det troligen omöjligt att få ett vandrade bestånd av sjölevande öring i Båldbäcken för närvarande. Det kan dock tänkas att man i framtiden kan få ett vandrande bestånd av öring från de större längre nedströms liggande sjöarna (Båldbäcken ligger inte mer än,3 mil från exempelvis Ottnaren). På grund av de problem som förut nämnts är detta dock för tillfället omöjligt. Det rekommenderas därför att man vid utsättningar riktar in sig på ett strömlevande bestånd av öring hämtad från Getån eller Hyttbäcken. Som för Nystillaån kan man även överväga att istället sätta ut harr. Det finns även förutsättningar för att Båldbäcken att utgöra ståndplats, om man förutsätter att det eventuella öringbeståndet i bäcken utgörs av mindre strömlevande öring. Ståndplatsområde för öring (m ) 5 5 5 74 9 Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.5.6. Diagram över fördelningen av lämpliga ståndplatsområden för öring i Båldbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. 7
6.5 ARO: Gavleån Båldbäcken Vandringshinder för fisk I Båldbäcken finns sju vandringshinder (Tabell 6.5.). Två av dessa är definitiva, tre är partiella och resten är passerbara för öring. Tabell 6.5.. Vandringshinder i Båldbäcken, numrerade från Gryssen gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 66993 5377 N Gryssen Naturligt fall Partiellt, -3 66995 5378 Väg N Gryssen Vägtrumma Passerbart 3-4 3 669947 538 Väg N Gettjärnen Vägtrumma Passerbart 5-6 4 67 538 Stig mot slamdammen Vägtrumma Passerbart - 5 679 53854 NV väg från Dammsjön Dammrest, blockansamling Partiellt,5 4-5 6 678 53863 Väg från Dammsjön Vägtrumma Passerbart 6-7 7 6735 5393 Skommarhyttan Dammrest Definitivt,7 - Vandringshinder ligger strax före vägen norr om Gryssen och är ett mindre naturligt fall (Foto 6.5.3). Hindret är svårforcerat för fisk vid låga vattenstånd och är därför att räkna som partiellt. Inga åtgärder är dock nödvändiga. bro eller en någon annan form av övergång gick inte att avgöra. Vid lågt vattenstånd rinner vattnet under och mellan blocken (Foto 6.5.4), vilket skapar ett partiellt vandringshinder. Det bör rivas ur något och planas ut. Hjälp av maskin krävs troligen. Då sediment uppströms kan innehålla tungmetaller från slamdammen får inte vattennivån sänkas. Tillgängligheten för maskin är relativt god, dock krävs att man avverkar en del träd för att komma fram till fåran. Foto 6.5.3. Vandringshinder. Mindre naturligt fall. Fallhöjd ca, m. Inventeringssträcka, -7-. Vandringshinder utgörs av en vägtrumma under vägen norr om Gryssen. Den är passerbar och kräver inga åtgärder. Vandringshinder 3 är ytterligare en vägtumma, liggande under vägen norr om Gettjärnen. Även denna är passerbar och ej i behov av åtgärder. Vandringshinder 4 är en tredje vägtrumma som ligger vid den stig som leder till slamdammen. Inga åtgärder är nödvändiga. Vandringshinder 5 är en ansamling av block liggande nordväst om vägen från Dammsjön. Om detta rör sig om en rest från en damm, en Foto 6.5.4. Vandringshinder 5. Dammrest eller raserad övergång där vattnet rinner under och mellan block. Fallhöjd ca,5 m. Inventeringssträcka 4, -7-. Vandringshinder 6 är vägtrumman under vägen från Dammsjön. Den är passerbar och behöver ej åtgärdas. Vandringshinder 7 är ett fall som ligger i Skommarhyttans hyttruin (Foto 6.5.5). Det har en total fallhöjd av ca,7 meter och är definitivt. Hyttruinen har stora kulturhistoriska värden och stor hänsyn måste visas till detta vid ett eventuellt åtgärdande av hindret. Med tanke på detta är den lämpligaste åtgärden att försöka 7
6.5 ARO: Gavleån Båldbäcken gräva ett mindre omlöp som påverkar miljön kring ruinerna så lite som möjligt, samtidigt som ett visst vattenflöde över fallet bevaras. Foto 6.5.5. Vandringshinder 7. Fall vid Skommarhyttans hyttruin. Fallhöjd ca,7 m. Inventeringssträcka. -7-. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Båldbäcken har för nuvarande inga större intressen som fiskevatten. Tillgängligheten för fiske är dock relativt god längs med större delen av vattendraget. Inga åtgärder är för nuvarande nödvändiga. Sjöar i anslutning till vattendraget Gryssen Gryssen är en smal, långsträckt sjö liggande ca,5 km sydost om Bagghyttan. Omgivningen utgörs av främst blandskog. Vid sjöns utlopp ligger våtmarker. Sjön tar emot vatten från dikade våtmarker liggande kring Rovsvedsberget och Lindesberget. Sjöns bottensubstrat i strandzonen utgörs av främst findetritus och sand med enstaka uppstickande block. Sjöns vatten är klart, men något mörkt. En stig kommande från Bagghyttan går till sjöns västra strand och mindre vägar finns i närheten på sjöns östra sida. I sjön finns gädda, abborre, vitfisk och enligt äldre uppgifter ål. Visst fiskeintresse finns enligt kommunens inventeringar. Då tillgängligheten redan är relativt bra, rekommenderas dock inga åtgärder för att främja fisket i sjön. Dammsjön vid Skommarhyttan Dammsjön ligger söder om Skommarhyttan. Omgivningarna utgörs till stor del av våtmarker. I norra änden av sjön finns en del öppna marker i anslutning till de hus som ligger här. I sydöstra änden rinner Brickbäcken in i sjön. Sjön har ganska riklig vattenvegetation bestående av vass och säv. Fiske från land är svårt på grund av våtmarkerna. Det går dock att ta sig fram till sjökanten i nordost och på vissa ställen på södra stranden. Vägar går till Skommarhyttan, och Gästrikeleden går i närheten. Inget större intresse för fiske i sjön finns enligt kommunens inventeringar. Då sjön tagit emot lakvatten från slamdammen finns risk för att sjöns sediment innehåller tungmetaller. Inga åtgärder rekommenderas för sjön. Stillaren Stillaren ligger söder om Östansjö. I västra änden rinner Båldbäcken in. Nystillaån rinner ut i sjöns norra del. Sjön omges av blandskog, mindre våtmarker och små öppna marker. Vattenvegetationen är intermediär och består av främst säv. Gästrikeleden går i närheten och vid sjöns östra sida finns ett vindskydd. Sjön är lättfiskad även från land, och stigar går kring hela sjön. I sjön finns gädda, abborre, sutare och annan vitfisk, samt ål enligt äldre uppgifter. Visst intresse för fiske i sjön finns. Då sjön redan är så lättillgänglig finns ingen större anledning till mer omfattande åtgärder än normalt underhåll av vindskyddet. Samtliga av dessa sjöar är troligen för små och för grunda för att ett vandrande bestånd av större insjööring skall uppstå. Om man emellertid åtgärdar vandringshindren finns dock alltid möjligheten att detta sker naturligt. Även harr simmar ut i sjöar. Intresset för fiske i sjöarna kommer att öka betänkligt om öring eller harr kan fångas. Det kan då vara högst motiverat att utöka servicen vid sjöarna. Sammanställning av åtgärdsförslag Båldbäcken har bra förutsättningar för att hålla ett bestånd av öring eller annan laxfisk. Då förhållandena i de sjöar bäcken rinner till troligen är dåliga för öring rekommenderas att man i första hand riktar in sig på att få ett strömlevande bestånd. Misstanke finns om att bäckröding finns i bäcken. Innan ytterligare åtgärder vidtas, måste därför bäcken elfiskas. Om det visar sig att bäckröding finns, får man ta ställning om man vill ha kvar denna, eller fiska ut den för att satsa på annan fisk. Biotopvårdande åtgärder i form av att återföra utrensat material bör göras i sträckorna mellan Gryssen och tillflödet från slamdammen. Ett vandringshinder nordväst om vägen från Dammsjön bör planas ut utan att vattennivån uppströms sänks. Risk finns annars att eventuellt tungmetallhaltiga sediment uppströms frigörs. Vid Skommarhyttans hyttruin kan ett mindre omlöp grävas. Man får dock visa stor hänsyn till ruinens historiska värde vid detta. Vid de igenväxande 7
6.5 ARO: Gavleån Båldbäcken sträckorna i Skommarhyttan bör kantzoner återplanteras i så hög grad som möjligt, samtidigt som de igenväxta sträckorna muddras. Slutligen bör öring från den stam som finns i Getån och Hyttbäcken planteras ut. Som för Nystillaån kan man även överväga att plantera ut harr. Både bäcken och de sjöar som ligger i anslutning till den är tillräckligt tillgängliga för fiske redan idag. Några åtgärder inriktade på att öka tillgänglighet eller att främja fiske på annat sätt är därför inte aktuella. 73
6.6 ARO: Gavleån Brickbäcken 6.6 Brickbäcken Koord: X: 669978/ Y: 5398 Sammanfattning Brickbäcken är en liten bäck som rinner från Kårstjärn till Dammsjön. Kårtjärn är en grundvattenkälla liggande mellan Svartviksberget och Kårsberget. Bäckens omgivningar är värdefulla naturområden, med bland annat en vacker granskogsbevuxen ravin. Bottensubstraten i bäcken domineras av grus och sand med enstaka stenar och block. Loppet är antingen svagt strömmande eller strömmande. Skuggningen är god och vattenvegetationen sparsam. Det finns gott om goda biotoper för öring eller annan laxfisk, dock är arealerna ganska små. Det finns mängder av bäckröding i bäcken. Då emellertid bäcken är så liten anses det inte vara värt att lägga resurser på att fiska ut bäckrödingen för att satsa på annan fisk. Risken att den sprider sig nedströms Dammsjön får betecknas som liten. Det rekommenderas istället att man låter bäckrödingen vara kvar och har bäckmete på denna. Då detta är ett roligt och spännande fiske med mer eller mindre garanterad fångst kan detta fungera som ett komplement till övrigt fiske i området. Inga andra åtgärder föreslås för vattendraget. 74
6.6 ARO: Gavleån Brickbäcken Allmän beskrivning Brickbäcken är en liten bäck rinnande från Kårstjärn, som är en liten grundvattensjö liggande mellan Svartviks- och Kårsberget. På vägen mot sjön finns två tillflöden, båda rinnande direkt från källor. Bäcken rinner i större delen av sitt lopp i en vacker ravin omgiven av granskog (Foto 6.6.). Vid utloppet i Dammsjön ligger en mindre våtmark. Kårsbergets granskog, Kårstjärn (under namnet Storkällan) och Brickbäckens ravin är alla omnämnda i Länsstyrelsens naturvärdesinventering som värdefulla naturområden. Längdviktat medelvärde 3 Strömförhållanden,3,5,, Lugnf lyt ande Svagt Strömmande Forsande st römmande Längdviktat medel,,3 Längd med dominans (km Längd med dominans Figur 6.6.. Diagram över rådande strömförhållanden i Brickbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bottensubstrat Bottnen i Brickbäcken består främst av grus och sand (Figur 6.6.). Grovdetritus i form av nerfallna grenar, sten och block finns spridda över hela bäckens sträckning. Foto 6.6.. Typbild, ravinen med Brickbäcken rinnande i dess botten. Inventeringssträcka, - 7-. Strömförhållanden Brickbäckens fallhöjd är ca 5 meter, fördelat över en längd av ungefär,8 km. Strömförhållandena består av endast strömmande eller svagt strömmande vatten (Figur 6.6.). Längdviktat medelvärde 3,3 G.detritus F.detritus Bottenmaterial Lera, Sand,7 Grus,6 Sten Block, Häll Figur 6.6.. Diagram över bottensubstratens fördelning i Brickbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Brickbäcken är helt opåverkad av rensning eller omgrävning, frånsett vägpassagen. Inga biotopvårdande åtgärder är nödvändiga. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena är goda över hela bäckens sträckning (Figur 6.6.3). 75
6.6 ARO: Gavleån Brickbäcken Skuggningsförhållanden (längd i km ),5,3 Lekområde för öring (m ) 6 % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur 6.6.3. Diagram över hur Brickbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. Vattenvegetation Det längdviktade totala medelvärdet för Brickbäckens vattenvegetation hamnar på, (Figur 6.6.4). Detta är mycket lågt. Vegetationen består av små bestånd av amfibiska eller övervattenslevande växter stående i bäckens kanter och näckmossa på block och sten. 3 Vattenvegetation 98 Ej lämpligt Tämligen bra 45 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.6.5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Brickbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Det finns även stora arealer med goda uppväxtförhållanden i Brickbäcken. 3 m har ansetts vara av högsta klass (Figur 6.6.6). Resten anses vara tämligen bra, vilket beror på naturlig avsaknad av sten och block i vissa partier av bäcken. Uppväxtområde för öring (m ),,,7 8 Tot. Veg Övervattensv,,,,,,, Flytbladsv Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur 6.6.4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Brickbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Öringbiotoper Brickbäcken har mycket goda förutsättningar som lekbiotop för öring, även om arealerna är små (Figur 6.6.5). Ingen sträcka saknar helt värde som lekområde. 3 Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.6.6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Brickbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Brickbäcken har även vissa värden som ståndplatsbiotop (Figur 6.6.7), dock har ingen sträcka fått högsta klass som ståndplats, då bäcken är så liten. Ståndplatsområde för öring (m ) 78 5 Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.6.7. Diagram över fördelningen av lämpliga ståndplatsområden för öring i Brickbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. 76
6.6 ARO: Gavleån Brickbäcken Fiskfauna Bäckröding sattes ut i Brickbäcken av SKF under 7-talet. Under utfördes elfiske på en lokal i bäcken. Lokalen låg uppströms den väg som går söder om Dammsjön. Under elfisket fångades endast stora mängder bäckröding, såväl av årsyngel som äldre fisk. Om man vill satsa på annan fisk måste bäckrödingen bort. Då bäcken emellertid är så liten och det inte är troligt att bäckrödingen sprider sig förbi Dammsjön rekommenderas att man låter bäckrödingen finnas kvar. Vandringshinder för fisk I Brickbäcken finns två vandringshinder (Tabell 6.6.). Båda är partiella. Tabell 6.6.. Vandringshinder i Brickbäcken, numrerade från Kårstjärn gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 669966 546 NO Kårstjärn Igensättning Partiellt, - 669955 545 Väg S Dammsjön Vägtrumma Partiellt, -3 Vandringshinder är en liten igensättning skapad av grenar och annan grovdetritus. Denna har pålagrats av sand och skapat ett litet fall med en fallhöjd av ca. meter. Under det låga vattenstånd som rådde under inventeringen var detta inte passerbart. Det kan lätt åtgärdas genom att rivas ut. Det är dock knappast nödvändigt. Risken är liten att bäcken helt sätts igen då ingen avverkning med tillhörande onaturligt stora mängder grenar och annan grovdetritus sker i bäckravinen. Vandringshinder utgörs av en vägtrumma under vägen söder om Dammsjön. Den är högt satt, har ringa vattendjup inne i trumman och ett litet fall i sin öppning. Hindret är dock säkerligen passerbart vid högre vattenstånd. Det kan åtgärdas genom att antingen sänka trumman eller höja vattennivån nedströms. Med tanke på att vattenståndet under inventeringen var ovanligt lågt till och med för årstiden, kan det dock knappast anses som särskilt motiverat att lägga några större resurser på att åtgärda hindret. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Brickbäcken har visst värde som fiskevatten, där bäckmete efter bäckröding bedrivs. Bäcken har dessutom mycket vackra omgivningar. Vägar finns redan på nära håll kring bäcken och tillgängligheten är god. Inga åtgärder för att öka tillgängligheten är aktuella, dock bör det nämnas i informationsskrifter etc. att det finns gott om bäckröding i bäcken. Bäckmete efter denna är ett både roligt och spännande fiske, kanske framförallt för barn, då fångst är så gott som garanterad. Sjöar i anslutning till vattendraget Kårstjärn Kårstjärn, vilken också kallas Storkällan, är en mycket liten källsjö liggande söder om Dammsjön. Den är omnämnd i Länsstyrelsens naturvärdesinventeringar som en djup och ovanligt stor källa. Sjön, eller källan är så liten att den inte finns med i kommunens inventeringar. Det finns därför heller ingen anledning att utföra några åtgärder inriktade på att få något fiske i sjön. Sammanställning av åtgärdsförslag Brickbäcken har bra förutsättningar för att hålla ett bestånd av öring eller annan laxfisk. I bäcken finns dock stora mängder bäckröding, vilket gör att det ej är meningsfullt att försöka satsa på annan fisk i bäcken. Då bäcken emellertid är så liten och risken för att bäckröding sprider sig förbi Dammsjön är liten rekommenderas att man låter bäckrödingen finnas kvar. Man kan sedan bedriva bäckmete på denna som ett komplement till övrigt fiske i området. Inga övriga åtgärder föreslås. 77
6.7 ARO: Gavleån Glasbobäcken 6.7 Glasbobäcken Koord: X: 673/ Y: 5955 Glasboån Kommungräns Sammanfattning Glasbobäcken rinner från Gårdsjön, belägen vid kommungränsen ca 6 km nordost om Hofors. Den rinner ut i Glasboån strax söder om Glasbo i Sandvikens kommun. Vid inventeringstillfället var vattenföringen mycket låg. Bäcken för ett i huvudsak strömmande lopp med mindre fall. Bottensubstratet domineras av grövre minerogena fraktioner som grus, sten och block. Skuggningsförhållandena är ofta dåliga på grund av att kantzoner inte sparats vid avverkningar. Vattenvegetationen är relativt riklig och består till större delen av amfibisk vegetation uppkommen efter avverkningarna. Bäcken har goda förutsättningar för att utgöra ett lek- och uppväxtområde för öring uppvandrad från nedströms liggande vattendrag. Det finns dock tveksamhet om bäckens vattenföring, vilken bör undersökas närmare innan andra fiskevårdande åtgärder vidtas. Man kan då också undersöka hur svårforcerade bäckens många småfall är och eventuellt planera åtgärdande av dessa. Det finns även misstanke om att bäckröding finns i bäcken. Elfisken bör därför utföras. Om det finns bäckröding, måste denna fiskas ut innan fortsatta åtgärder. Vidare bör bäcken rensas från hyggesrester. En för liten och för högt satt vägtrumma bör bytas ut och grävas ner djupare. Efter detta kan öringrom och yngel kommande från fisk i Glasboån sättas ut. Gårdsjön har stora förutsättningar att utgöra ett attraktivt fiskevatten, framförallt om den i sjön introducerade rödingen kan fås att reproducera sig naturligt. Reproduktion av röding i sjön bör undersökas med dykinventering eller provfisken. Ett alternativ kan vara att sätta ut en nedströmsvandrande öringstam i sjön som kan använda Glasbobäcken som lek- och uppväxtområde. Om Glasboåns öring är av ursprunglig stam bör dock detta inte göras. Vid Gårdsjön kan flera vindskydd byggas, informationstavlor om fisket i sjön sättas upp, och i den mån parkeringsplatser inte redan finns, en sådan anläggas vid vägen öster om sjön. 78
6.7 ARO: Gavleån Glasbobäcken Allmän beskrivning Glasbobäcken rinner från Gårdsjön, som är belägen vid kommungränsen ca 6 km nordost om Hofors. Den rinner samman med Glasboån strax söder om Glasbo i Sandvikens kommun. Inga större tillflöden finns. Bäckens omgivningar består till en början av främst tallskog. Den övergår allt mera mot blandskog ju närmre utflödet med Glasboån man kommer. Skogen avbryts av hyggen i olika föryngringsstadier på två ställen. Vid inventeringstillfället var bäckens vattenföring liten, medeldjupet var sällan över, meter. Vattenföringen bör därför undersökas närmare för att utröna nyttan med ytterligare åtgärder. Strömförhållanden Glasbobäcken har en längd av drygt, km och dess fallhöjd ungefär 45 m. Strömförhållandena består av mestadels strömmande vatten (Figur 6.7.). Lugnflytande förhållanden råder endast strax nedströms utflödet ur Gårdsjön. Det finns gott om mindre forsar i de strömmande sträckorna, dessa blir dock aldrig dominerande. Längdviktat medelvärde 3,6 Strömförhållanden,8,,, Lugnf lyt ande Svagt Strömmande Forsande st römmande Längdviktat medel,,8,3 Längd med dominans (km Längd med dominans Figur 6.7.. Diagram över rådande strömförhållanden i Glasbobäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bottensubstrat Bottnen i Glasbobäcken består främst av grövre minerogena fraktioner, som grus, sten och block (Figur 6.7.). Grovdetritus i form av hyggesrester finns utspritt längs större delen av bäckens sträckning, vilket har orsakat igensättning på flera ställen. Längdviktat medelvärde 3,4 G.detritus,7 F.detritus Bottenmaterial, Lera,8 Sand,5 Grus,8 Sten,9 Block, Häll Figur 6.7.. Diagram över bottensubstratens fördelning i Glasbobäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Spår av rensning av bäcken kan ses i ungefär halva bäckens längd. Upplagt material finns kvar i bäckens närhet i sträckorna mellan stigen norr om Gårdsjön ner till vändplatsen för den mindre vägen från Glasbo. Tillgängligheten för maskin är god. Det finns dock knappast något behov av att återföra något material, då förhållandena i bäcken är goda trots att den rensats. Vid gallring har ungträd lämnats i stora mängder liggande både över och i bäckfåran. Man bör därför rensa bäcken från hyggesrester och sedan dessutom minst en gång om året gå längs bäcken för att riva ut ytterligare igensättningar. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena är dåliga i mer än hälften av bäckens längd(figur 6.7.3). Detta beror till viss del på naturligt dålig skuggning vid utloppet från sjön, men till största delen på att man inte lämnat erforderliga kantzoner vid avverkningar. Bättre hänsyn till kantzoner bör visas i framtida avverkningar, röjningar och gallringar. Skuggningsförhållanden (längd i km),3,5,3, % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur 6.7.3. Diagram över hur Glasbobäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. 79
6.7 ARO: Gavleån Glasbobäcken Vattenvegetation Det längdviktade totala medelvärdet för Glasbobäckens vattenvegetation hamnar på, (Figur 6.7.4). Detta är högt och beror till större delen dåliga kantzoner. Större delen av vegetationen består av amfibisk eller övervattenslevande vegetation. 3,, Tot. Veg Övervattensv Vattenvegetation,3 Flytbladsv,6 Uv hela blad, Uv fingren., Rosettväxter, Trådalger, Påväxtalger,5 Fontinalis,3 Kuddmossor Figur 6.7.4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Glasbobäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Öringbiotoper Glasbobäcken har goda förutsättningar som lekbiotop för öring (Figur 6.7.5). Klassningen som lekbiotop dras dock ner i många sträckor beroende på dålig skuggning. Lekområde för öring (m ) 8 765 Uppväxtområde för öring (m ) 8 Ej lämpligt Tämligen bra 6 665 7 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.7.6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Glasbobäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Glasbobäcken har även vissa värden som ståndplatsbiotop. Dock har ingen sträcka fått varken högsta eller näst högsta klass som ståndplats, då bäcken är så liten. Glasbobäckens största värde är som lek- och uppväxtbiotop för öring uppvandrande från Glasboån. Något diagram redovisas därför inte. Fiskfauna Glasbobäcken har haft ett bestånd av öring. Bäcken elfiskades dock 995 och ingen öring fångades vid detta tillfälle. Bäckröding har planterats ut, men kan ha försvunnit då heller ingen sådan fångades vid detta tillfälle. Bäcken bör emellertid elfiskas för att säkerställa förekomst eller avsaknad av bäckröding. Om det konstateras att bäckröding finns kvar i bäcken bör denna fiskas ut innan några andra fiskevårdande åtgärder vidtas. Öringrom eller yngel kan vid behov sättas ut. Föreslagen sträcka för detta ligger mellan stigen norr om Gårdsjön och hygget längre nedströms. I denna finns mycket goda förutsättningar för såväl lek som uppväxt (Foto 6.7.) För utsättningar bör den öringstam som finns i Glasboån användas. Ej lämpligt Tämligen bra 77 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 6.7.5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Glasbobäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Det finns även goda uppväxtförhållanden i Glasbobäcken. Totalt 4 m har ansetts vara av högsta eller näst högsta klass (Figur 6.7.6). Nedklassningen beror åter oftast på dålig skuggning. Foto 6.7.. Typbild, fin lek- och uppväxtbiotop i Glasbobäcken. Inventeringssträcka 4, -8-3. 8
6.7 ARO: Gavleån Glasbobäcken Vandringshinder för fisk I Glasbobäcken finns två vandringshinder (Tabell 6.7.). Ett anses definitivt och det andra är partiellt. Det finns även risk att nya hinder varje år skapas på grund av igensättning av hyggesrester. Tabell 6.7.. Vandringshinder i Glasbobäcken, numrerade från Kårstjärn gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 6795 5978 V vändplatsen Fall Partiellt,4 4-5 6799 5976 V vändplatsen Vägtrumma Definitivt, 4-5 Vandringshinder är ett av många mindre fall liggande i sträckorna i närheten av vändplatsen för den mindre väg som kommer från Glasbo. Vid låga vattenstånd är dessa inte passerbara (Foto 6.7.). Det är okänt om fallen är helt naturliga eller uppstått på annat sätt. Vissa har förvärrats av igensättningar. Hindren kan åtgärdas genom rensning av hyggesrester och genom flyttande av block. Innan dessa åtgärder utförs bör man dock kontrollera hur svåra fallen är att passera för fisk vid högre vattenflöden. Foto 6.7.. Vandringshinder. Ett av flera småfall som ej kan passeras vid lågt vattenstånd.. Inventeringssträcka 4, -8-3. Vandringshinder utgörs av en för liten och illa satt vägtrumma i närheten av vändplatsen (Foto 6.7.3). Den är högt satt, med ett mindre fall i sin öppning och dess ringa diameter gör att vattenhastigheten blir mycket hög under högre flöden. Hindret anses därför definitivt. Trumman har förmodligen anlagts för att komma över bäcken med maskiner. Den bör bytas ut till en trumma med större diameter och grävas ned djupare. Foto 6.7.3. Vandringshinder. För liten och för högt satt vägtrumma. Inventeringssträcka 4, -8-3. I Sandvikens fiskeplan nämns även en trädamm i Gårdsjöns utlopp. Vid inventeringstillfället utgjorde dammen inget vandringshinder då vatten rann kring dammen. Detta kan emellertid ha ändrats sedan inventeringen. Detta eventuella hinder kan åtgärdas genom att riva ut dammen och ersätta den med en stentröskel som bibehåller nuvarande vattennivå i Gårdsjön. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Glasbobäckens största värde ligger i att vara lekoch uppväxtplats för öring i större och längre nedströms liggande vattendrag. Bäcken har inget större värde som fiskevatten. Inga åtgärder för att främja fiske i bäcken föreslås därför. Sjöar i anslutning till vattendraget Gårdsjön Gårdsjön är en vackert belägen sjö som ligger vid kommungränsen ca 6 km nordost om Hofors. Dess omgivningar består av bland- och tallskog. Ett mindre tillflöde finns i sjöns västra del. Substratet längs stränderna består till stor del av sten och block. Vattnet är klart och svagt 8
6.7 ARO: Gavleån Glasbobäcken färgat. Vattenvegetationen är sparsam. Fiske från land kan ske kring hela sjön. I sjön finns gädda, abborre, lake, öring, röding, siklöja, vitfisk och ål. Sik har förut satts ut men har nu troligen försvunnit. Arbeten inriktade på röding med bland annat anläggande av lekgrund påbörjades 997. Kontroll av rödingens lekframgång bör göras genom dykning eller provfiske. En möjlighet att få ett öringbestånd i sjön är att plantera ut ett nedströmsvandrade bestånd. Om öringstammen i Glasboån emellertid är naturlig, anses denna vara av större värde. Utplantering av en nedströmsvandrande bestånd i Gårdsjön bör då inte göras på grund av risk för genetisk blandning mellan stammarna. På sjöns norra sida finns tre mindre stugor dit stigar går. Mindre vägar går fram till sjöns södra strand. Dessa är dock förbommade drygt en kilometer söderut. Det finns dock ytterligare en väg på östra sidan om sjön där stigar som går kring hela sjön ansluter. En av dessa stigar är en del av Gästrikeleden. Det är därför inte särskilt motiverat att ta bort bommen på vägen söder om sjön. Vindskydd och båt att hyra finns vid sjön. Sjön är väl värd att utveckla fisketurismen i, framförallt om rödingen i sjön kan bli självreproducerande. Vidare kan flera vindskydd anläggas vid sjön och informationstavlor om fisket sättas upp. I den mån parkeringsplatser inte redan finns, kan en sådan anläggas där Gästrikeleden korsar vägen öster om sjön. Sammanställning av åtgärdsförslag Glasbobäcken har bra förutsättningar för att utgöra ett lek- och uppväxtområde för ett öringbestånd kommande från längre nedströms vattendrag. Det finns dock tveksamhet om bäckens vattenföring. Innan några andra åtgärder utförs bör därför bäckens vattenföringsförhållanden undersökas närmare. Vidare finns misstankar om att bäckröding finns i bäcken. Den bör därför elfiskas i syfte att fastställa förekomst eller avsaknad av bäckröding. Om det visar sig att sådan finns, måste denna fiskas ut. En för högt satt vägtrumma med för liten diameter bör bytas ut och grävas ner. Fall i bäckens övre delar har förvärrats av igensättning och bör rensas. Eventuellt bör vissa fall planas ut. De bör dock först undersökas vid högre vattenflöden för att se om åtgärder är nödvändiga. När bäcken blivit tillgänglig för vandrande fisk kan öringrom eller yngel sättas ut. Fisk från Glasboån bör användas för detta ändamål. Vidare måste bättre hänsyn till kantzoner vid bäcken visas vid framtida avverkningar, röjningar och gallringar. Gårdsjön har stora förutsättningar att utgöra ett attraktivt fiskevatten, framförallt om de åtgärder som utförts på att få ett reproducerande bestånd av röding i sjön lyckats. Framgången av rödingens lek bör undersökas med hjälp av dykningar vid lekgrunden eller provfiske. Eventuellt kan det vara möjligt att plantera ut en nedströmsvandrande stam av öring i sjön, som kan vandra ner i Glasbobäcken. Detta bör dock inte göras om den öring som finns i Glasboån är av ursprunglig naturlig stam, då risk för blandning av stammarna då föreligger. Vid sjön kan ytterligare vindskydd byggas och informationstavlor sättas upp. I den mån parkeringsplatser inte redan finns vid Gårdsjön, kan en sådan anläggas där Gästrikeleden korsar vägen öster om sjön. 8
6.8 ARO: Gavleån Sjöar ej i anslutning till inv. vattendrag 6.8 Sjöar inom Gavleåns avrinningsområde (5) som ej ligger i anslutning till inventerade vattendrag Icksen Icksen ligger, km sydväst om Åsmundshyttans fäbodar. Den omges av våtmarker på alla sidor utom den östra. En sämre väg går till sjön på dess nordösta sida. Vattnet i sjön är mörkt och surt, sjöns ph-värde har uppmätts till omkring 4,8. I sjön finns enligt äldre uppgifter abborre och gädda. Något fiskeintresse finns inte för sjön. Inga åtgärder rekommenderas därför. 83
7 ARO: Dalälven Avrinningsområde 53 Dalälven 84
85
7. ARO: Dalälven Hedtjärnsbäcken 7. Hedtjärnsbäcken Koord: X: 67385/ Y: 58 Sammanfattning Hedtjärnsbäcken rinner från Hedtjärnen, belägen vid kommungränsen ca 7 km nordväst om Hofors. Via Hålldammen rinner bäcken söderut för att rinna ut i Edsken vid Edske Masugn.. Vid inventeringstillfället var vattenföringen låg. Strömförhållandena är mestadels lugna i bäckens övre del mellan Hedtjärnen och Hålldammen, medan de i dess nedre del nedströms Hålldammen är svagt strömmande eller strömmande. Bottensubstraten följer samma uppdelning, med findetritus liggande främst i övre delen och grövre minerogent material i den nedre. Hyggen och bäverdammar har gjort att grovdetritus i form av hyggesrester och grenar ibland förorsakat igensättningar. Skuggningsförhållandena är till större delen bra. Dock finns ett antal hyggen i bäckens övre del där kantzonerna är dåliga. Det finns förutsättningar att öring från Edsken skall kunna använda Hedtjärnsbäcken som et lek- och uppväxtområde, dock föreligger tveksamhet om vattenföringen är tillräcklig. Innan några andra åtgärder vidtas måste därför vattenföringen undersökas närmare. Vidare bör bäcken elfiskas för att fast ställa avsaknad eller förekomst av bäckröding. Om man vill satsa på annan fisk i bäcken, måste eventuellt bäckröding fiskas ut. Inga större biotopvårdande åtgärder mer än att vid behov manuellt återföra utrensat material i vissa sträckor föreslås. Man bör rensa bäcken från igensättningar minst en gång om året. En rad vandringshinder måste åtgärdas om öring skall kunna vandra upp i bäcken. Det antal smolt som teoretiskt kan produceras i Hedtjärnsbäcken är ganska litet, omkring smolt/år. För berörd fiskevårdsförening kan det därför vara värt att istället lägga resurser på vattendrag med större potentiell produktion. Vid eventuellt åtgärdande av hindren kring Edske Masugn måste stor hänsyn tas till att masugnsruinerna är kulturhistoriskt värdefulla. Hindren här kan åtgärdas genom rensning av igensättningar, att ta bort nedrasade stenar i fåran och möjligen även genom att försiktigt plana ut fall. Det bör undersökas om passage förbi bäverdammarna finns vid höga flöden. Om fri passage inte finns, rekommenderas utrivning av dammarna, samt att man skjuter av eller flyttar bävrarna. Efter utförda åtgärder kan öringrom och yngel sättas ut. Hedtjärnen kan ha förutsättningar för röding. Tveksamhet föreligger dock om sjöns vattenkemi och djupförhållanden, vilka först bör utredas. Möjligen kan behov av anläggande av lekgrund föreligga. Om röding sätts ut i sjön, kan service vid sjön utökas med vindskydd, bryggor, parkeringsplats och informationstavlor. Bommen som spärrar väg till sjön måste då tas bort eller åtminstone flyttas. Edsken har redan god service och bra faciliteter. Det finns dock inga uppgifter om båtar hyrs ut i sjön, vilket det är högst motiverat att göra. 86
7. ARO: Dalälven Hedtjärnsbäcken Allmän beskrivning Hedtjärnsbäcken rinner från Hedtjärnen, som är belägen vid kommungränsen ca 7 km nordväst om Hofors. Den rinner genom Hålldammen för att sedan fortsätta söderut för att rinna ut i Edsken vid Edske Masugn. Två tillflöden finns, det längst uppströms liggande rinner ut i Hålldammen och kommer från den lilla tjärnen Tuppen. Norr om riksväg 8 finns ett tillflöde kommande från östsidan av Kabelberget. Omgivningen består av mestadels granskog med en del hyggen och våtmarker mellan Hedtjärnen och Hålldammen. Nedströms Hålldammen ökar inslaget av lövträd allt mer och bäcken rinner genom blandskog. Riksväg 8 passeras nära kommun- och länsgränsen. På vägen mor utflödet i Edsken rinner Hedtjärnsbäcken förbi ett antal bäverdammar och ruinerna av Edske Masugn. En fint utvecklad översilningsvåtmark med massförekomst av orchidéer finns i anslutning till bäcken ca 5 m öster om Hedtjärnen. Strömförhållanden Hedtjärnsbäcken har en längd av ca 3,6 km, sjöarna frånräknade. Dess fallhöjd är 8 m. Bäckens strömförhållanden är till två tredjedelar svagt strömmande eller strömmande, medan resten är lugnflytande (Figur 7..). Mellan Hedtjärnen och Hålldammen är bäcken lugnflytande med små avbrott av mer strömmande vatten. Det omvända gäller nedströms dammen, där bäcken till större delen är strömmande, men avbryts av lugnflytande delar, bland annat vid dämningarna vid Edske Masugn. Vid inventeringstillfället var vattenföringen relativt låg. Man bör därför närmare undersöka om vattenföringen i bäcken är tillräcklig för att hålla ett öringbestånd innan andra fiskevårdande åtgärder vidtas. Detta gäller framförallt sträckan uppströms Hålldammen. I ett första steg bör man rikta in fiskevårdande åtgärder på bäckens nedre del, nedströms Hålldammen. Längdviktat medelvärde 3, Strömförhållanden,,,5 Lugnf lytande Svagt St römmande Forsande st römmande Längdviktat medel,3,,, Längd med dominans (km Längd med dominans Figur 7... Diagram över rådande strömförhållanden i Hedtjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bottensubstrat Fördelningen av de olika bottensubstraten är relativt jämn i Hedtjärnsbäcken. (Figur 7..). Mellan Hedtjärnen och Hålldammen består bottnen ofta av grov- och findetritus. Ett längre parti med block, sten och grus ligger mellan Hålldammen och dammen vid Edske Masugn. Hyggena i bäckens övre delar har skapat risk för igensättningar i dessa sträckor. Längdviktat medelvärde 3,9 G.detritus, F.detritus Bottenmaterial, Lera,8 Sand,7 Grus,3 Sten,6 Block, Häll Figur 7... Diagram över bottensubstratens fördelning i Hedtjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Hedtjärnsbäcken är relativt opåverkad av rensning. Man har dock grävt och sprängt ur mindre partier mellan Hedtjärnen och Hålldammen. Vid Edske masugn är bäcken helt omgrävd och kanaliserad. Utrensat grövre material finns i allmänhet kvar vid bäckens sidor. I sträckorna mellan Hedtjärnen och Hålldammen är mängderna ganska stora. Det är dock knappast motiverat att återföra material i dessa sträckor, då en stor del redan rasat tillbaka ner i bäcken. Man bör dock rensa bäcken från 87
7. ARO: Dalälven Hedtjärnsbäcken hyggesrester här minst en gång om året. Mellan Hålldammen och riksväg 8 är bäcken svagt rensad. Några större mängder upplagt material finns inte. Det rekommenderas därför att man för hand återför de enstaka block och stenar som ändå finns vid bäckens sidor här. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena är tillfredsställande i större delen av bäckens sträckning (Figur 7..3). Skuggningen är dock dålig vid hyggena i bäckens övre del, där de kvarlämnade kantzonerna är dåliga. Man bör vid framtida avverkningar visa större hänsyn till att lämna kantzoner vid bäcken. Öringbiotoper Hedtjärnsbäcken har vissa förutsättningar som lekområde för öring (Figur 7..5). Klassningen som lekbiotop dras dock ner i många sträckor beroende på dålig skuggning. En ca m lång sträcka av tämligen bra klass ligger strax nedströms riksväg 8, resten finns uppströms Hålldammen. Lekområde för öring (m ) 89 95 Skuggningsförhållanden (längd i km),,5,7, % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur 7..3. Diagram över hur Hedtjärnsbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. Vattenvegetation Det längdviktade totala medelvärdet för Hedtjärnsbäckens vattenvegetation är,9 (Figur 7..4). Detta är relativt högt och beror till större delen på amfibisk eller övervattenslevande vegetation och flytbladsväxter i anslutning till våtmarker. Inslaget av näckmossa är stort i den mer skuggade och blockrika sträckorna. Ej lämpligt Tämligen bra 5 95 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 7..5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Hedtjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Det finns även relativt goda uppväxtförhållanden i Hedtjärnsbäcken. Totalt 3 m har ansetts vara av högsta eller näst högsta klass (Figur 7..6). Hela bäckens längd mellan Hålldammen och riksväg 8 anses vara tämligen bra (Foto 7..). Nedklassning har skett på grund av viss rensning och bäckens ringa vattendjup vid inventeringstillfället. Om vattenföringen normalt är större, skulle samtliga dessa sträckor fått högsta värde som uppväxtbiotoper. Det finns ytterligare sträckor med goda förhållanden uppströms Hålldammen. 3 Vattenvegetation Uppväxtområde för öring (m ),9,3 3 3 7 Tot. Veg Övervattensv,5 Flytbladsv, Uv hela blad, Uv fingren., Rosettväxter,, Trådalger Påväxtalger,7 Fontinalis, Kuddmossor Figur 7..4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Hedtjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Ej lämpligt Tämligen bra 845 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 7..6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Hedtjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. 88
7. ARO: Dalälven Hedtjärnsbäcken Hedtjärnsbäcken elfiskades i inventeringssyfte på en lokal under 3. Lokalen var belägen vid Edske masugn. Vid elfisket fångades endast gädda. Inga övriga uppgifter finns för vattendraget. Det finns dock säkerligen fisk som simmar ner från sjöarna i bäcken. Under inventering sågs laxliknande fiskar snabbt pila iväg under block och sten. Misstanke finns om att detta kan röra sig om bäckröding. Ytterligare elfisken bör därför utföras, där minst en lokal ligger mellan Hedtjärnen och Hålldammen; samt ytterligare minst en mellan Hålldammen och riksväg 8. Om bäckröding finns i vattendraget, får man ta ställning till om man vill ha kvar denna, eller fiska ut den för att satsa på annan fisk. Foto 7... Typbild, Hedtjärnsbäcken. Strömmande sträcka med block och sten. Fin uppväxtbiotop, dock mycket lågt vattenstånd. Inventeringssträcka 8, -7-4. Hedtjärnsbäcken har även vissa värden som ståndplatsbiotop. Dock har ingen sträcka fått högsta klass som ståndplats, då bäcken är så grund. Hedtjärnsbäckens största ligger i att utgöra lek- och uppväxtbiotop för öring uppvandrande från Edsken. Något diagram redovisas därför inte. Det antal smolt som teoretiskt kan produceras i Hedtjärnsbäcken är ganska litet, omkring smolt/år. För berörd fiskevårdsförening kan det därför vara värt att istället lägga resurser på vattendrag med större potentiell produktion. Fiskfauna Vandringshinder för fisk I Hedtjärnsbäcken finns två vandringshinder (Tabell 7..). Ett anses definitivt och det andra är partiellt. Det finns även risk att nya hinder varje år skapas på grund av igensättning av hyggesrester. Tabell 7... Vandringshinder i Hedtjärnsbäcken, numrerade från Kårstjärn gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 67674 5993 Hedtjärnens utlopp Vägtrumma Passerbart, 6764 593 Väg NV Hålldammen Vägtrumma Definitivt,3-3 67486 57 Väg S Hålldammen Vägtrumma Passerbart,5 5-6 4 67486 57 N riksväg 8 Vägtrumma Partiellt, 9-5 67376 536 Riksväg 8 Vägtrumma Passerbart, - 6 67346 55 N Edske Masugn Bäverdammar Partiellt,8 7 67334 549 Edske Masugn Igensättning, fall, vägtrumma Definitivt,3-3 8 6739 55 Edske Masugn Fall Definitivt 3-4 9 6734 55 Edske Masugn Igensättning, fors Definitivt,5 4-5 673 55 S Edske Masugn Vägtumma, fall Definitivt,6 6-7 Vandringshinder är en trumma som ligger under vägen på Hedtjärnens östra sida. Trumman är passerbar. Inga åtgärder är nödvändiga. Vandringshinder är en dåligt nedgrävd vägtrumma som går under vägen nordväst om Hålldammen. Dess diameter är ca,5 meter och i dess utlopp finns ett mindre fall med en 89
7. ARO: Dalälven Hedtjärnsbäcken fallhöjd av ca,3 m. Den bör bytas ut mot en trumma med större diameter som grävs ner bättre. Vandringshinder 3 är en trumma liggande under vägen söder om Hålldammen. Den är passerbar och kräver inga åtgärder. Vandringshinder 4 är en trumma liggande under en på kartan ej utsatt väg som går norr om riksväg 8. Den är något för högt satt, med ett litet fall i utloppet. Dess diameter är ca,5 meter. Trumman bör bytas ut mot en med större diameter samt grävas ner bättre. Vandringshinder 5 är passagen under riksväg 8. Den är passerbar och kräver inga åtgärder. Vandringshinder 8 är en kombination av en kort fors, småfall och igensättningar. Den totala fallhöjden uppskattades till omkring två meter. Strax uppströms en gammal stenbro finns ett mindre fall med en fallhöjd av ca m. En sten från stensättningen vid sidan har fallit ner i fåran, vilket tillsammans har orsakat ett definitivt vandringshinder (Foto 7..3). Under stenbron finns också ett litet fall, som satts igen av grenar och annat skräp. Strax nedströms finns ytterligare ett mindre fall där igensättning skett (Foto 7..4). På samtliga ställen bör grenar och annat skräp rensas bort. Det kan också finnas behov av att plana ut fallen något genom att flytta lite på enstaka sten och block. I det översta fallet bör den nedfallna stenen sättas tillbaka i stensättningen. Vandringshinder 6 består av två närliggande bäverdammar strax söder om riksväg 8. Den totala fallhöjden uppskattades till ca,8 meter,. Det finns troligen passage förbi dammarna (Foto 7..) åtminstone under högre vattenflöden. Dammarna kan dock kontrolleras närmare. Om man vill satsa på att ha en stam av öring från Edsken och dessutom åtgärdar nedströms liggande vandringshinder bör dammarna rivas och bävrarna skjutas av eller flyttas. Foto 7..3. Vandringshinder 8. Fall uppströms stenbron vid Edske Masugn. Fallhöjd ca m Inventeringssträcka, -7-4. Foto 7... Vandringshinder 6. En av bäverdammarna söder om riksväg 8. Inventeringssträcka, -7-4. Vandringshinder 7 ligger strax norr om Edske Masugn och dämmer upp den lilla damm som ligger här. I dammens utlopp finns ett litet fall som dessutom sätts igen på grund av bävrarna uppströms. Utloppet bör rensas från grenar och annat skräp. Möjligen finns behov av att plana ut fallet något, men bibehålla vattennivån. Edske Masugns ruiner och dess omgivningar har stora kulturhistoriska värden. Stor hänsyn till detta måste tas om detta och nedströms liggande hinder åtgärdas. Foto 7..4. Vandringshinder 8. Fall nedströms stenbron vid Edske Masugn. Fallhöjd ca,3 m Inventeringssträcka, -7-4. 9
7. ARO: Dalälven Hedtjärnsbäcken Vandringshinder 9 är ett igensatt forsande litet parti som ligger i den grävda fåran strax söder om masugnens ruin. En del stenar har ramlat ner från de stensatta sidorna även här (Foto 7..5). Grenar bör tas bort och stenarna läggas tillbaka vid sidorna. Det kan möjligen även krävas att man planar ut forsen en smula. Foto 7..5. Vandringshinder 9. Igensatt forsande parti strax söder om Edske Masugn. Fallhöjd ca,5 m Inventeringssträcka 4, -7-4. Vandringshinder ligger vid den lilla väg som går från masugnen längs Edskens norra strand. Det består av ett mindre fall vid en genombruten stendamm och en närliggande trumma. Fallet har en fallhöjd av ca,6 meter och är ett definitivt vandringshinder. Viss igensättning har skett. Hindret kan åtgärdas genom att planas ut. Man behöver då flytta några block och stenar. Man får dock vara mycket varsam, så att den historiskt värdefulla stendammen inte skadas. Foto 7..6. Vandringshinder. Igensatt forsande parti strax söder om Edske Masugn. Fallhöjd ca,5 m Inventeringssträcka 4, -7-4. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Hedtjärnsbäckens största värde ligger i att vara lek- och uppväxtplats för öring kommande från Edsken. Bäcken bör inte fiskas i. Inga åtgärder inriktade på att främja fiske i bäcken föreslås därför. Sjöar i anslutning till vattendraget Hedtjärnen Hedtjärnen ligger strax väster om kommun- och länsgränsen ca 6 km väster om Hofors. Den omges av blandskog. I västra änden av sjön ligger ett hygge med uppväxande ungskog. Ett mindre tillflöde kommande från våtmarker rinner ut på sjöns västra sida. Sjöns stränder utgörs av finsediment och sand med uppstickande block och sten. Vattnet är mycket klart och det finns mycket onedbrutet växtmaterial längs stränderna. Sjön kan därför möjligen vara försurad. Uppgifter om detta saknas, då sjön ligger i ett annat län. Om vattnet helt naturligt är så klart, kan möjligheter möjligen finnas för röding i sjön, om den är tillräckligt djup. Förutsättningar för röding i sjön bör utredas vidare genom att undersöka vattenkemi och djupförhållanden. Det kan möjligen då vara motiverat att anlägga lekgrund i sjön, om sådana inte redan finns. Tillgängligheten är emellertid begränsad. En vid riksväg 8 bommad väg går vid sjöns östra sida. Hyggesvägen finns på norra sidan och från Lenlövs fäbodar söder om sjön går en stig fram till sjön. Om förutsättningar finns, och man bestämmer sig för att satsa på röding i sjön, bör bommen tas bort eller åtminstone flyttas upp till Malmbergsås. Vid sjön kan sedan vindskydd och bryggor byggas, en mindre parkeringsplats med latrin osv. anläggas och informationstavlor om fisket i sjön sättas upp. Då sjön ligger nära både Hofors och campingen vid Edsken med all tillhörande service kunde sjön bli ett bra rödingfiskevatten. Hålldammen Hålldammen är en märkligt formad avlång sjö liggande,5 km sydost om Hedtjärnen. Den omges nästan helt av våtmarker. Ett större hygge finns väster om sjön. Stränderna utgörs mestadels av findetritus och sjön är svårfiskad från land. I sjön finns gädda, abborre, lake och vitfisk. Sjön anges som försurningshotad i Hofors kommuns inventeringar och något större intresse för fiske i sjön finns inte. Inga åtgärder föreslås. Tuppen Tuppen är en mycket liten tjärn liggande ca 3 meter nordost om Hålldammen. Från sjön går en liten bäck som rinner ut i Hålldammen. Omgivningen består av blandskog. Tjärnen är så liten att något fiske i den inte är värt att bedriva. Inga åtgärder föreslås. 9
7. ARO: Dalälven Hedtjärnsbäcken Edsken Edsken är en stor sjö som ligger tvärs över länsgränsen väster om Hofors. Till sjön rinner på Dalarna-sidan bland annat Ålängsån. Sjön står i förbindelse med Fullen och Grycken. Omgivningarna består främst av olika typer av skogsmark och mindre våtmarker. I sjön finns abborre, gädda, öring, lake och vitfisk. Mindre samhällen finns vid Ängelsfors i sjöns västra ände och vid Edsken i sjöns västra ände. Service i sjön är mycket utbyggd, med campingplats, kanotleder, möjlighet att göra båtturer och så vidare. Vägar finns i närheten i större delen av sjön. Båtuthyrning bör ske i sjön och informationstavlor om fisket bör sättas upp. Lämpligen kan detta ske i anslutning till campingen. Vidare kan vindskydd sättas upp vid sjön i den mån sådana inte redan finns. Möjligen kan det även finnas marknad för att bygga och hyra ut fiskestugor kring sjön. Kalven vid Edsken Kalven ligger i närheten av Edskens östra ände. Dess omgivning består av skogs- och våtmarker. Två mindre tillflöden kommande från skogsdiken rinner ut i sjön, och i västra delen rinner sjöns utflöde mot Edsken. En väg går i närheten av sjöns södra sida. Visst fiskeintresse anges finnas i sjön i kommunens inventeringar, men då sjö redan är relativt lättillgänglig finns ingen större anledning att utöka faciliteterna vid sjön. små fall samt att rensa ut grenar och annat skräp som försvårat passage ytterligare. När samtliga åtgärder genomförts kan öringrom och yngel planteras ut. Det eventuella tillskottet av smolt till Edsken dock är ganska litet. För berörd fiskevårdsförening kan det därför vara värt att istället lägga resurser på vattendrag med större potentiell produktion. Hedtjärnen kan ha bra förutsättningar för röding, då den har mycket klart vatten. Misstanke finns dock om att det klara vattnet beror på försurning. Sjöns kemi bör därför undersökas. Vidare bör djupförhållandena granskas. Om sjön har tillräckligt bra kemiska förhållanden och är tillräckligt djup kan röding planteras ut. Det kan då också möjligen finnas behov av att anlägga lekgrund för denna. Vidare bör då också vindskydd och bryggor byggas vid sjön. Parkeringsplats med informationstavlor om fisket i sjön kan anläggas vid sjöns östra ände. Man får då även ta bort eller åtminstone flyutta den vägbom som spärrar vägen till sjön. Edsken har redan bra fiske, god tillgänglighet och utvecklad service. Möjligen kan faciliteterna utökas med ytterligare vindskydd eller fiskestugor för uthyrning. Sammanställning av åtgärdsförslag Hedtjärnsbäcken har förutsättningar att utgöra ett lek- och uppväxtområde för öring vandrande från Edsken. Man bör dock först närmare undersöka om bäckens vattenföring är tillräcklig. Viss misstanke om bäckröding i bäcken finns. Därför bör elfisken utföras i syfte att fastställa avsaknad eller förekomst av sådan. Om bäckröding finns i bäcken får man ta ställning till om man vill ha denna kvar eller satsa på annan fisk. För det senare krävs att man fiskar ut bäckrödingen. Hyggen och bäver har orsakat igensättningar på flera ställen i bäcken, vilket bör rensas ut minst en gång per år. Det kan eventuellt finnas behov av att gräva bort bäverdammarna och skjuta av eller flytta bävern, dock först efter att man konstaterat att fri passage förbi bäverdammarna inte finns ens under höga flöden och samtliga längre nedströms vandringshinder åtgärdats. Vid åtgärdande av hinder kring Edske Masugns ruiner måste stor hänsyn tas till områdets historiska och kulturella värde. De hinder som finns här kan åtgärdas genom att plana ut en del 9
7. ARO: Dalälven Djuptjärnsbäcken 7. Djuptjärnsbäcken Koord: X: 67799 / Y: 56 Sammanfattning Djuptjärnsbäcken rinner från Djuptjärnen vid Tjärnäsberget via Surtjärnen och Dammsjön för att flöda ut i Lilla Skällingen. Strömförhållanden är till en tredjedel lugnflytande, resten är strömmande eller svagt strömmande. Bottensubstratet består till större delen av sand och grövre minerogena fraktioner. Skuggningen är till större delen tillfredställande och vattenvegetationen i bäcken relativt sparsam. Djuptjärnsbäcken har vissa förutsättningar att utgöra ett lek- och uppväxtområde, dock föreligger tveksamhet om vattenföringen är tillräcklig för att dels öring skall kunna leva i bäcken och dessutom kunna passera bäckens många sträckor med stor fallhöjd. Innan några andra åtgärder vidtas, måste därför vattenföring fastställas närmare. Man bör då även undersöka om passage är möjlig förbi de starkt fallande sträckorna vid högre vattenflöden. Vidare finns misstanke om att bäckröding finns i bäcken. Elfisken bör därför utföras. Med tanke på bäckens i övrigt svårforcerade förhållanden, bör dock inte den eventuellt förekommande bäckrödingen fiskas ut. Man bör då istället rikta in sig på att utnyttja den resurs bäckrödingen trots allt utgör. Förutsättningarna är troligen dåliga för att skapa ett från Grycken vandrande öringbestånd med tanke på att bäckens fortsättning på andra sidan länsgränsen har ringa fallhöjd och till större delen rinner genom våtmarker. Man bör därför, om man vill ha öring i bäcken, i första hand rikta in sig på ett strömlevande bestånd. Manuellt återförande av utrensat rekommenderas i sträckorna mellan Djuptjärnen och Surtjärnen samt mellan Dammsjön och den lilla tjärn som ligger nedströms denna. Förbättrade kantzoner vore önskvärda vid åkermarken vid Hagars och i sträckan nedströms Dammsjön. Samtliga vandringshinder bör åtgärdas genom utrivning eller omformning till passerbara förhållanden. Det längst nedströms liggande hindret kräver hjälp av maskin. Djuptjärnen kan ha förutsättningar att ha ett mindre bestånd av nedströmsvandrande öring, eller röding. Sjöns kemiska förhållanden måste då undersökas närmare, då den anges som försurningshotad i kommunens inventeringar. Om ett bestånd av öring kan fås att leva i bäcken, kan stigar snitslas längs bäcken som ansluts till den närliggande Gästrikeleden. Om öring eller röding sätts ut i Djuptjärnen, kan ett eller flera vindskydd byggas här. Man bör då även förbättra den i från söder kommande vägen. Det antal smolt som teoretiskt kan produceras i Djuptjärnsbäcken är ganska litet, omkring smolt/år. För berörd fiskevårdsförening kan det därför vara värt att istället lägga resurser på vattendrag med större potentiell produktion. 93
7. ARO: Dalälven Djuptjärnsbäcken Allmän beskrivning Djuptjärnsbäcken rinner från Djuptjärnen sydväst om Tjärnäsberget via Surtjärnen och Dammsjön för att rinna ut i Lilla Skällingen vid länsgränsen. Omgivningarna består mellan Djuptjärnen och Surtjärnen främst av blandskog. Nedströms Surtjärnen följer mindre åker- och ängsmarker. Efter Dammsjön rinner bäcken genom tomter, ängsmarker och annan öppen mark ett parti. Ungefär halvvägs mellan Dammsjön och Lilla Skällingen rinner bäcken genom en liten tjärn som omges av våtmarker. Nedströms denna återkommer skogsmarkerna. Vid utloppet i Dammsjön finns breda vassbårder. Ett mindre tillflöde rinner till Djuptjärnen från nordost. Ytterligare ett tillflöde finns mellan Djuptjärnen och Surtjärnen. I Dammsjön finns förutom Djuptjärnsbäcken tre tillflöden, ett kommande från Torstjärnen samt två mindre kommande från söder och öster. I Lilla Skällingen rinner även Ballsenbäcken in. Nedströms Lilla Skällingen fortsätter vattendraget till Stora Skällingen och Grycken genom mestadels våtmarker. Denna sträcka är dock ej inventerad, då den ligger utanför länsgränsen. Strömförhållanden Djuptjärnsbäcken faller ca 38 meter över drygt,8 km, sjöarna ej räknade. Under inventeringen var vattenföringen liten, framförallt mellan Djuptjärnen och Surtjärnen. I sina översta sträckor nära Djuptjärnen är bäcken mycket liten, med en medelbredd understigande en meter. Den ringa vattenföringen tillsammans med bäckens ofta starkt fallande förhållanden gör att vissa sträckor kan vara vandringshinder i sig själva. Det rekommenderas därför att man närmare undersöker vattenföring innan andra fiskevårdande åtgärder utförs. Strömförhållandena är lugnflytande till ungefär en tredjedel, medan resten av bäcken har svagt strömmande eller strömmande vatten (Figur 7..). Mellan Djuptjärnen och Surtjärnen är bäcken mestadels strömmande. Mellan Surtjärnen och vägen vid Hagars ligger ett längre lugnflytande parti. Nedströms vägen ligger en starkt fallande sträcka med strömmande förhållanden. Nedströms Dammsjön följer först ett längre parti strömmande vatten, vilket blir lugnflytande vid den lilla tjärnen. De lugnflytande förhållandena avbryts en kort sträcka av strömmande till forsande vatten vid vägen vid Stenshyttan, men blir sedan åter lugnflytande ända till utloppet i Lilla Skällingen. Längdviktat medelvärde 3,,9 Strömförhållanden,,8,, Lugnf lytande Svagt St römmande Forsande st römmande Längdviktat medel,3, Längd med dominans (km Längd med dominans Figur 7... Diagram över rådande strömförhållanden i Djuptjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bottensubstrat Djuptjärnbäckens bottensubstrat består till större delen av sand och grövre minerogena substrat. (Figur 7..). Findetritus dominerar endast i sträckorna kring den lilla tjärnen mellan Dammsjön och Lilla Skällingen. Längdviktat medelvärde 3,4 G.detritus,6 F.detritus Bottenmaterial,4 Lera,4 Sand,6 Grus,4 Sten,5 Block, Häll Figur 7... Diagram över bottensubstratens fördelning i Djuptjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Djuptjärnsbäcken har inte utsatts för rensning i någon omfattande grad utom i enstaka sträckor mellan Djuptjärnen och Surtjärnen samt mellan Dammsjön och den lilla tjärnen. Övriga sträckor uppvisar spår av mindre omfattande rensning. Upplagt material kan återföras i de ovan nämnda kraftigt rensade sträckorna. I övriga sträckor kan man vid behov möjligen återföra de enstaka block och sten som ligger vid sidan av fåran. Tillgängligheten för maskin är relativt dålig utom vid Hagars, strax nedströms Dammsjön och vid utloppet.. Det rekommenderas därför att arbetena utförs manuellt. Då bäcken inte är så stor, är detta troligen fullt tillräckligt. Behov kan 94
7. ARO: Dalälven Djuptjärnsbäcken dock finnas att muddra kring utloppet i Lilla Skällingen, då vassen kring sjön mer eller mindre satt igen utloppet helt. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena är tillfredsställande i större delen av bäckens lopp (Figur 7..3). Skuggningen är dock dålig vid Hagars, vid tomterna i Stenshyttan och i våtmarkerna kring tjärnen. Uppsläppta kantzoner vore önskvärda vid Hagars och vid ängarna väster om Dammsjön. lekområden ligger ungefär 3 m uppströms Surtjärnen. Dessutom finns en kort, men fin leksträcka vid ängsmarkerna nedströms Dammsjön. Lekområde för öring (m ) 55 47 3 3 5 Skuggningsförhållanden (längd i km),5,5,,9 % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur 7..3. Diagram över hur Djuptjärnsbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. Vattenvegetation Det längdviktade medelvärdet för Djuptjärnsbäckens vattenvegetation hamnar på,8 (Figur 7..4). Detta är relativt lågt. Vegetationen består främst av amfibisk eller övervattenslevande vegetation. Näckmossa och kuddmossor är vanliga i mer strömmande, skuggiga och blockrika delar. 7 Ej lämpligt Möjligt, men ej bra Tämligen bra Bra-mycket bra Figur 7..5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Djuptjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Det finns även bra uppväxtområden i Djuptjärnsbäcken, över 3 m har fått högsta eller näst högsta värde (Figur 7..6). Huvuddelen av de sträckor som fått höga värden ligger uppströms Surtjärnen. Det finns även sträckor som kan tänkas utgöra bra uppväxtbiotoper nedströms Dammsjön Uppväxtområde för öring (m ) 7 3 3 5 3 Vattenvegetation 445,8 Tot. Veg,4 Övervattensv,3, Flytbladsv Uv hela blad, Uv fingren.,,, Rosettväxter Trådalger Påväxtalger,7 Fontinalis,3 Kuddmossor Figur 7..4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Djuptjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Öringbiotoper Djuptjärnsbäcken har vissa förutsättningar att utgöra ett lekområde för öring. Över m har ansetts vara lekområden av högsta eller näst högsta klass (Figur 7..5). Bäckens bästa 587 Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 7..6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Djuptjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Det finns även vissa förutsättningar för Djuptjärnsbäcken att utgöra ståndsplats för större öring. På grund av bäckens ringa storlek finns dock inga sträckor som ansetts utgöra ståndplatsbiotoper av högsta klass. Inget diagram för detta redovisas därför. Det antal smolt som teoretiskt kan produceras i Djuptjärnsbäcken är ganska litet, omkring smolt/år. För berörd fiskevårdsförening kan det därför vara värt att istället lägga resurser på vattendrag med större potentiell produktion. 95
7. ARO: Dalälven Djuptjärnsbäcken Fiskfauna Uppgifter saknas för vattendraget. Då Stavtjärnbäcken ligger i närheten kan det tänkas att bäckröding planterats ut även i Djuptjärnsbäcken. Detta bör undersökas med elfiske. Med tanke på att bäcken i övrigt är svårforcerad för öring, bör den dock inte fiskas ut. Istället rekommenderas att man då försöker utnyttja den resurs den ändå eventuellt utgör. Vattenföringen var liten i bäcken vid inventeringstillfället. Om den ständigt är så liten, försvinner större delen av de arealer som kan vara värdefulla för öring ur alla hänseenden. Om man istället räknar ut hur stora arealerna värdefulla för öring är nedströms Dammsjön, minskar de genomgående med 6-7 %. Arealerna är då ganska små. De sjöar som bäcken rinner genom och till har troligen små förutsättningar för öring, undantaget Grycken på andra sidan länsgränsen. Nedströms Lilla Skällingen är fallhöjden liten och bäcken omgiven av våtmarker. Hela denna sträcka är därför bra biotoper för gädda. En stor del av den eventuella smoltproduktionen kommer då att försvinna på vägen till Grycken. Man får då ta ställning till om det överhuvudtaget är meningsfullt att försöka få någon vandrande öringstam i bäcken. Man kan dock eventuellt försöka satsa på en strömlevande stam av öring i bäcken, där kanske en eller annan individ kan växa sig stor i de små sjöarna. Det kan möjligen även finnas möjlighet att skapa ett nedströmsvandrande bestånd av öring i bäcken från den djupa Djuptjärnen. Detta kräver dock att vattenföringen är tillräcklig. Vandringshinder för fisk I Djuptjärnsbäcken finns sex vandringshinder (Tabell 7..). Tre är definitiva och tre är partiella. Tabell 7... Vandringshinder i Djuptjärnsbäcken, numrerade från Översjön gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 6798 5656 SO Djuptjärnen Dammrest Partiellt 4-5 67867 576 Hagars Damm, betong Definitivt,5-3 6787 574 Stenshyttan Damm, vägtrumma Definitivt,4 3-4 4 6779 5636 Stenshyttan Stensättning, fall Definitivt,4 4-5 5 6785 579 Stenshyttan Stensättning, fall Partiellt,3-6 6779 5633 O Lilla Skällingen Fors, vägtrumma Partiellt,6 Vandringshinder är ett litet forsande parti som ligger vid vad som troligen är en rest av en damm eller någon form av övergång (Foto 7..). Hindret är beläget ungefär halvvägs mellan Djuptjärnen och Surtjärnen). Vattnet rinner till stor del under och mellan blocken. En liten möjlighet kan finnas att fisk kan passera vid högre flöden. Hindret har därför ansetts vara partiellt. Hindret kan åtgärdas genom att riva ur eller flytta om block och sten. Troligen krävs hjälp av maskin för detta, men då hindret ligger otillgängligt till, rekommenderas att man först besöker hindret för att se om man eventuellt kan nöja sig med manuella åtgärder. Foto 7... Vandringshinder. Forsande parti vid dammrest. Fallhöjd ca m. Inventeringssträcka 4. -8-9. Vandringshinder är en liten betongdamm med vattenuttag, liggande vid Hagars. Fallet vid själva dammen är knappast mer än, meter, men nedanförliggande förhållanden gör att den totala fallhöjden är omkring en halvmeter. Hindret är därför definitivt. Hindret kan rivas ut, eller omformas till att bli passerbart genom att ändra förhållandena nedanför tröskeln. Om detta skall ske genom att fördjupa bottnen nedanför 96
7. ARO: Dalälven Djuptjärnsbäcken tröskeln eller genom att höja vattennivån blir föremål för djupare undersökningar vid ett eventuellt åtgärdande. Dock ligger en starkt fallande sträcka nedströms hindret, mot Dammsjön. Denna sträcka kan utgöra ett naturligt definitivt vandringshinder. Man bör därför undersöka hur förhållandena i denna ser ut vid högre vattenflöden innan detta eller uppströms liggande vandringshinder åtgärdas. Foto 7..3. Vandringshinder 4. Mindre fall under bro. Fallhöjd ca,4 m. Inventeringssträcka 4. -8-9. Foto 7... Vandringshinder. Liten betongdamm. Fallhöjd ca, m. Inventeringssträcka. -8-9. Vandringshinder 5 är ytterligare en mindre stensättning, anlagd för att skapa en spegeldamm (Foto 7..4). Hindret har en fallhöjd av drygt,3 meter och är partiellt. Det kan dock passeras vid bara en aning högre vattenstånd än vad som rådde vid inventeringen. Det kan enkelt rivas ur, dock är detta knappast nödvändigt. Vandringshinder 3 ligger vid vägen som passerar Dammsjöns utlopp. Det består av en liten trädamm kombinerad med en vägtrumma. De vore passerbara var för sig, men utgör tillsammans ett definitivt vandringshinder. Dammen bör rivas ur och trumman bytas ut till en trumma med större diameter. Vandringshinder 4 är en stensättning som ligger under en liten träbro vid tomterna strax väster om vägen väster om Dammsjön (Foto 7..3). Vid stensättningen finns ett mindre fall som i sig vore passerbart. Då det dock inte finns tillräckligt djupt vatten nedanför fallet kan fisk inte ta fart för att ta sig förbi. Det är därför definitivt. Hindret kan åtgärdas enkelt genom att ta bort block, alternativt öka vattendjupet nedströms fallet. Foto 7..4. Vandringshinder 5. Mindre fall under bro. Fallhöjd ca,3 m. Inventeringssträcka. -8-9. Vandringshinder 6 består av en liten fors (Foto 7..5) med en vägtrumma följande omedelbart nedströms (Foto 7..6). Forsen har stensatta kanter. Det är okänt om fallet är naturligt eller inte. Fisk kan dock inte passera förbi forsen vid det vattenstånd som rådde vid inventeringstillfället. Vid de höga flöden som krävs för att fisk eventuellt skall kunna passa forsen, blir vattenhastigheten genom den allt för lilla vägtrumman så hög att den inte tar sig igenom denna. Möjligen kan ett vattenföringsläge finnas där dels vattenhastigheten genom trumman är så låg så att den kan passeras, samtidigt som den är tillräcklig för att komma förbi forsen. Hindret har därför klassats som partiellt, men skall dock ses som ett mycket svårpasserat hinder. Det kan åtgärdas genom att ersätta trumman med en bro eller 97
7. ARO: Dalälven Djuptjärnsbäcken trumma med större diameter, samtidigt som forsen planas ut eller på annat sätt formas om till passerbara förhållanden. Åtgärderna kräver hjälp av maskin, som dock lätt kan koma fram till hindret via den närliggande vägen. Foto 7..5. Vandringshinder 6. Forsande parti. Fallhöjd ca,6 m. Inventeringssträcka. -8-9. Foto 7..6. Vandringshinder 6. Vägtrumma med litet fall.. Fallhöjd ca, m. Inventeringssträcka. - 8-9. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Djuptjärnsbäcken har endast ringa värden som fiskevatten. Därför rekommenderas inga ytterligare åtgärder för att främja fiske i bäcken för nuvarande. Om man lyckas skapa ett strömlevande bestånd av öring i bäcken, kan den möjligen få intresse som bäckmetesvatten. Det kan då vara motiverat att snitsla stigar längs med bäcken. Dessa kan anslutas till den närliggande Gästrikeleden. Sjöar i anslutning till vattendraget Djuptjärnen Djuptjärnen ligger sydväst om Tjärnäsberget, ca 3 km söder om Hofors. Sjöns omgivning består av något kuperad blandskog. Sjöns stränder utgörs av finsediment med uppstickande block och sten. Sjöns vatten är klart, men mörkt.. Gästrikeleden går längs sjöns norra sida och en mindre väg går till en stuga vid dess södra. En badbrygga ligger vid sjön. Sjön är djup för att vara liten. Dess största djup är 9 meter. Det kan därför möjligen finnas förutsättningar för en liten stam av nedströmsvandrande öring i sjön. Ett alternativ är att plantera ut röding möjligen finns då även behov av att anlägga lekgrund. Båda kräver dock att sjöns vattenkemi undersöks närmare och att fiskerättsägarna ställer sig positiva till detta, inbegripet att göra sjön tillgänglig för allmänheten. Det lägsta ph-värde som finns uppmätt är 6,4, vilket uppmättes 996. Den anges dock som hotad av försurning i Hofors kommuns inventeringar. Då den ligger högt uppe i vattensystemet och omges av troligen svagt buffrad mark finns risk för surstötar. Om man i framtiden tänker försöka plantera ut röding i sjön kan det därför möjligen finas behov av kalkning vid sjöns lilla tillflöde i norr. Det fins dock för nuvarande inget större fiskeintresse i tjärnen. Det är heller därför motiverat att göra några åtgärder för att främja fisketurism. Om röding sätts ut kan dock ett vindskydd byggas vid Gästrikeleden, vilket skulle vara till fördel inte bara för fisket i sjön. Man bör då även förbättra den lilla vägen söder om sjön. Surtjärnen Surtjärnen ligger ungefär 6 m sydost om Djuptjärnen. Den omges av blandskog och dess stränder utgörs av mestadels finsediment. En väg finns nära sjöns sydvästra del. Även denna sjö anses hotad av försurning. Sjön är lättfiskad även från land. Något större intresse för fiske i sjön finns dock inte. Det är heller därför inte motiverat att försöka öka detta. Dammsjön vid Stenshyttan Dammsjön är en av flera sjöar i kommunen med samma namn och ligger vid Stenshyttan. På sjöns norra sida rinner ett tillflöde kommande från Torstjärnen ut. Omgivningarna utgörs av blandskog och mindre partier av öppna marker. Sjön är vackert belägen och har spridda bälten av vass. Ett antal stugor ligger vid sjön. Vägar går kring större delen av sjön. Visst fiskeintresse finns, men då sjön redan är tillräckligt tillgänglig för fiske rekommenderas inga ytterligare åtgärder. Torstjärnen Torstjärnen ligger strax norr om Dammsjön. Den omges av blandskog och mindre våtmarker. Sjöns stränder består till större delen av finsediment. Sjön är relativt lättfiskad även från 98
7. ARO: Dalälven Djuptjärnsbäcken land, och då något större intresse för fiske sjön finns inte enligt kommunens inventeringar. Det finns därför ingen anledning att utöka detta. Lilla Skällingen Lilla Skällingen ligger väster om Stenshyttan. Till sjön rinner förutom Djuptjärnsbäcken även bäcken från Ballsen samt två mindre tillflöden. I väster på andra sidan länsgränsen finns sjöns utflöde mot Stora Skällingen och Grycken. Med tanke på att den bäck som rinner ut ur Lilla Skällingen mestadels rinner genom våtmarker och har ringa fallhöjd, är det kanske meningslöst att försöka få något öringbestånd vandrande från Grycken vidare upp till bäcken från Ballsen och Djuptjärnsbäcken. Med tanke på förhållandena är risken stor att större delen av den eventuella produktionen av öringsmolt i bäckarna kommer att försvinna genom predation av gädda. Detta beror på hur förhållandena är i bäcken och i Stora Skällingen. Dessa vatten har dock inte inventerats, då de ligger utanför länsgränsen. Sjöns omgivningar utgörs av blandskog och mindre partier av öppna marker, bland annat bestående av stugor vid sjöns södra strand. Sjöns stränder utgörs mestadels av finsediment och vattenvegetationen är riklig. Vid Djuptjärnsbäckens och inflödet från bäcken från Ballsen finns breda vassbälten. Vid kontakt med stugägare framkom önskemål om att muddra vid bäckarnas inlopp. Ur fiskevårdens synpunkt finns inget som hindrat detta. att man i första hand eventuellt riktar in sig på en strömlevande öringstam. Manuellt återförande av utrensat material bör göras i sträckor mellan Djuptjärnen och Surtjärnen, samt mellan Dammsjön och den lilla tjärnen nedströms sjön. Det vore önskvärt att släppa upp kantzoner vid åkermarken vid Hagars och vid tomerna och ängsmarken väster om Dammsjön. Vidare bör samtliga vandringshinder åtgärdas genom utrivning eller omformade. Maskin är nödvändig att använda vid åtgärdande av det längst nedströms liggande hindret. Djuptjärnens vattenkemi bör undersökas ytterligare, då det möjligen kan finnas förutsättningar för en liten nedströmsvandrande stam av öring i sjön. Kanske kan även röding planteras ut i sjön, då den är väldigt djup. Bäcken och dess sjöar har ringa värde som fiskevatten för närvarande. Djuptjärnen kan kanske ha förutsättningar för en mindre nedströmsvandrande öringstam eller röding. Sjöns vattenkemi måste dock undersökas närmare för detta. Om öring fås att leva i bäcken kan den få värde som ett bäckmetesvatten. Man kan då snitsla stigar längs bäcken som kan anslutas till den närliggande Gästrikeleden. Om röding eller öring sätts ut i Djuptjärnen bör minst ett vindskydd byggas vid sjön, och den väg som kommer från söder till sjön förbättras. Sammanställning av åtgärdsförslag Djuptjärnsbäcken har vissa förutsättningar att utgöra en lek- och uppväxtbiotop för öring. Tveksamhet råder dock om vattenföringen är tillräcklig för att öring skall kunna passera ett antal svårforcerade sträckor med stor fallhöjd. Man bör därför närmare undersöka bäckens vattenföring och även fastställa om passage förbi de starkt fallande sträckorna är möjlig vid högre vattenstånd innan ytterligare åtgärder vidtas. Bäckröding kan finnas i bäcken, den bör därför elfiskas. Om bäckröding finns i bäcken, bör den med tanke på bäckens svårforcerade förhållanden i övrigt inte fiskas ur. Bäckens vidare lopp mot Grycken rinner genom våtmarker och har ringa fallhöjd. Möjligheterna att få ett från Grycken vandrande öringbestånd får betecknas som små. Det antal smolt som teoretiskt kan produceras i Djuptjärnsbäcken är ganska litet, omkring smolt/år. För berörda fiskevårdsförening eller fiskerättsägare kan det därför vara värt att istället lägga resurser på vattendrag med större potentiell produktion. Om man vill ha öring i bäcken rekommenderas 99
7.3 ARO: Dalälven Ballsenbäcken 7.3 Ballsenbäcken (Skällsvretsbäcken) Koord: X: 6779 / Y: 56 Sammanfattning Ballsenbäcken kallas även för Skällsvretsbäcken, och rinner från sjön Ballsen, belägen sydväst om Ryttarberget till Lilla Skällingen. Omgivningarna består till större delen av blandskog. Strömförhållandena är svagt strömmande till strömmande med forsande inslag. Bottensubstraten domineras av grus och grövre minerogena fraktioner. Skuggningsförhållandena är tillfredställande. Vattenvegetationen består av övervattenslevande växter, näckmossa och kuddmossor. Ballsenbäcken har goda förutsättningar som öringbiotop i alla hänseenden. Inga åtgärder är nödvändiga att utföra. Då emellertid förutsättningarna är dåliga för en öringstam kommande från Grycken via Lilla Skällingen, bör man rikta in sig på att plantera ut en nedströms vandrande stam i Ballsen. Sjön är grund, men misstankar om att kallt grundvatten strömmar ut i sjöns botten finns. Undersökningar om sjöns temperaturförhållanden bör därför genomföras innan öring planteras ut. Om detta genomförs bör man flytta den vägbom som spärrar den till sjön söderifrån kommande vägen. Det kan då även vara motiverat att bygga ett vindskydd vid sjöns sydöstra sida. Ballsen har dock vissa värden som fågelbiotop, bland annat häckar fiskgjuse väster om sjön. Eventuell båtuthyrning bör därför ske med ej motordrivna båtar och information om sjöns värden som fågelbiotop bör ges i informationen om fiske i sjön. Allmän beskrivning Ballsenbäcken rinner från Ballsen, belägen vid länsgränsen söder om Ryttarberget, till Lilla Skällingen. Den kallas även för Skällsvretsbäcken. Omgivningen består till en början av våtmarker, med övergår snart till blandskog. Vid Stenhyttan rinner bäcken ett kort parti genom tomtmarker. Vid utflödet i Lilla Skällingen mer eller mindre silas bäcken igenom ett brett vassbälte. Ett stort antal grundvattenutflöden finns i och omkring bäcken, vilka gör att bäcken alltid är vattenförande och dessutom har kallt vatten. Strömförhållanden Ballsenbäcken faller ca meter över,4 km. Strömförhållandena är svagt strömmande till strömmande med stort inslag av forsande biotoper, som dock aldrig blir dominerande (Figur 7.3.). Lugnflytande förhållanden finns endast vid vårmarkerna vid Ballsens utlopp.
7.3 ARO: Dalälven Ballsenbäcken Längdviktat medelvärde 3 Strömförhållanden,3,6,,, Lugnf lytande Svagt St römmande Forsande st römmande Längdviktat medel,8,7 Längd med dominans (km Längd med dominans Figur 7.3.. Diagram över rådande strömförhållanden i Ballsenbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Bottensubstrat Ballsenbäckens bottensubstrat består till större delen av grus och grövre minerogena substrat. (Figur 7.3.). Grovdetritus finns spritt i större delen av bäcken, medan findetritus dominerar i den korta våtmarkssträckan vid Ballsens utlopp. Längdviktat medelvärde 3,3 G.detritus,7 F.detritus Bottenmaterial, Lera,5 Sand,5 Grus, Sten,9 Block, Häll Figur 7.3.. Diagram över bottensubstratens fördelning i Ballsenbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Ballsenbäcken har rensats kraftigt i sträckorna från mellan vägen norr om Ballsen och vägen vid Stenshyttan. Det finns gott om upplagt material kvar vid sidorna av bäcken, men tillgängligheten för maskin är begränsad. Det finns dock knappast behov av att utföra biotopvård med maskin hjälp, då förhållandena för öring ändå är näst intill perfekta trots rensningen. Man kan dock gå längs bäcken och manuellt återföra material där man så tycker är nödvändigt. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena är tillfredsställande i större delen av bäckens lopp (Figur 7.3.3). De sträckor där skuggningen är dålig ligger vid våtmarkerna i Ballsens utlopp. Skuggningsförhållanden (längd i km),,3,3,8 % 5% 5% 75% % Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur 7.3.3. Diagram över hur Ballsenbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren. Vattenvegetation Det längdviktade medelvärdet för Ballsenbäckens vattenvegetation hamnar på, (Figur 7.3.4). Detta är högt, dock består nästan hälften av vegetationen av näckmossa och kuddmossor, vilka ökar bäckens värde som uppväxtbiotop. 3, Tot. Veg,4 Övervattensv Vattenvegetation,,,,,, Flytbladsv Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger, Fontinalis,8 Kuddmossor Figur 7.3.4. Diagram över vattenväxternas fördelning i Ballsenbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Öringbiotoper Ballsenbäcken har gode förutsättningar att utgöra ett lekområde för öring. 4 m har ansetts vara lekområden av högsta eller näst högsta klass (Figur 7.3.5). Arealerna är väldigt stora för en bäck av Ballsensbäckens storlek.
7.3 ARO: Dalälven Ballsenbäcken Lekområde för öring (m ) Ståndplatsområde för öring (m ) 35 4 69 65 44 Ej lämpligt Tämligen bra 545 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 7.3.5. Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Ballsenbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Det finns även bra uppväxtområden i Ballsenbäcken, över 36 m har fått högsta eller näst högsta värde (Figur 7.3.6). De enda sträckor som saknar värde som uppväxtbiotop är de liggande vid våtmarkerna i Ballens utlopp. Uppväxtområde för öring (m ) 65 Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 7.3.6. Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Ballsenbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Det finns även förutsättningar för Ballsenbäcken att utgöra ståndsplats för större öring (Figur 7.3.7). Bäcken är visserligen liten, men det finns gott om höljor där större fisk kan stå. Dessutom finns gott om död ved i bäcken som skapar ståndsplatser (Foto 7.4.). Bäckens främsta värde är dock som lek- och uppväxtområde för en eventuell nedströms vandrande stam från Ballsen. Ej lämpligt Tämligen bra 3 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur 7.3.7. Diagram över fördelningen av lämpliga ståndplatsområden för öring i Ballsenbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren. Fiskfauna Ballsen bäckens elfiskades i inventeringssyfte en lokal under. Lokalen var belägen vid Stenshyttan. Vid elfisket fångades ingen öring, endast gädda och gers, trots att lokalen utgjorde ett fint uppväxtområde (Foto 7.3.). Det finns därför troligen varken öring eller bäckröding i Ballsenbäcken idag. Det finns dock mycket goda möjligheter att plantera ut öring i bäcken. Då förutsättningarna att öring skall vandra via Lilla Skällingen vidare till Grycken (se kap 7. Djuptjärnsbäcken), rekommenderas att man i Ballsen planterar ut en nedströmsvandrande stam. Ballsenbäckens goda förhållanden gör att den på egen hand kan upprätthålla ett sådant bestånd. Öring kan planteras in redan i dagsläget utan ytterligare åtgärder. Den potentiella produktionen av smolt från bäcken är dock ganska liten, ca per år. Då de emellertid inte har någon lång sträcka att vandra tillbaka till Ballsen, kan detta ändå vara värt att satsa på. Foto 7.3.. Typbild, fin öringbiotop i Ballsenbäcken. Inventeringssträcka 5, -8-9. Foto 7.3.. Bild tagen vid elfiske i Ballsenbäcken. Inventeringssträcka 6, -9-.
7.3 ARO: Dalälven Ballsenbäcken Vandringshinder för fisk I Ballsenbäcken finns två vandringshinder (Tabell 7.3.). Båda är passerbara. Tabell 7.3.. Vandringshinder i Ballsenbäcken, numrerade från Ballsen gående nedströms. Data från inventeringar gjorda sommaren. Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Motsvarande inventeringssträckor 6776 5653 N Ballsen Vägtrumma Passerbart 3-4 67786 563 Stenshyttan Vägtrumma Passerbart 6-7 Vandringshinder är vägtrumman liggande under vägen norr om Ballsen. Den är väl nedgrävd och kräver inga åtgärder. Vandringshinder är ytterligare en vägtrumma och ligger under vägen vid Stenshyttan. Trumman är passerbar och kräver inga åtgärder.. Fiske- och turismmöjligheter för vattendraget Ballsenbäcken skulle kunna utgöra ett bra fiskevatten. Bäckens största värde är dock som lek- och uppväxtplats för ett eventuellt framtida öringbestånd i Ballsen. Därför rekommenderas inga åtgärder för att främja fisket i bäcken. Sjöar i anslutning till vattendraget Ballsen Ballsen är en sjö liggande vid länsgränsen, söder om Ryttarberget. Från området kring Valls fäbodar på östra sidan av sjön kommer två mindre tillflöden. I sjöns norrände rinner Ballsenbäcken ut. Dess omgivning utgörs av våtmarker och blandskog. Sjön är relativt grund och har intermediär vattenvegetation. En stig går till sjöns östra sida och en förbommande väg kommer till sjöns södra sida från Stigslund.. Fiske från land är möjligt på sjöns sydöstra och västra strand. I övrigt gör våtmarkerna sjön otillgänglig. Båtar krävs för ett bra fiske i sjön. Då Ballsenbäcken har goda förutsättningar för öring och inte är i behov av några åtgärder ens i dagsläget, kan ett försök göras att plantera ut en nedströmsvandrande stam av öring i sjön. Ett problem kan dock vara att sjön troligen är ganska grund. Misstanke finns dock om att kallt grundvatten strömmar ut i sjöns botten. Temperaturmätningar av sjön både vid yta och vid botten bör därför genomföras innan öring planteras ut. Om det befinns att sjön har möjligheter att hysa ett öringbestånd kan fisket i sjön vara värt att utveckla. Möjligen kan då ett vindskydd byggas på sjöns sydöstra strand Sedan bör den vägbom som stänger av vägen från Stigslund flyttas närmare sjön. Vidare kan båtuthyrning ske där vägen möter sjön. Sjön har dock vissa värden som fågelbiotop, bland annat häckar fiskgjuse vid sjöns västra del. Eventuell båtuthyrning bör därför ske endast med roddbåtar och information om fågelfaunan bör följa med fiskeinformationen om sjön. Sammanställning av åtgärdsförslag Ballsenbäcken har redan i dagsläget goda förutsättningar att utgöra en lek- och uppväxtbiotop för öring. Inga fiskevårdande åtgärder är nödvändiga, därför kan en nedströmsvandrande stam av öring planteras in i Ballsen redan nu. Om detta genomförs, bör den bommen vid den väg som går till sjön från Stigslund flyttas närmare sjön. Där vägen möter sjön kan båtuthyrning ske. Då sjön emellertid har vissa värden som fågelbiotop bör uthyrning av motordrivna båtar ej ske. Dessutom bör information om sjöns värde som fågelbiotop ges i information om fiske i sjön. Om ett vindskydd byggs vid sjön, bör detta ske på sjöns sydöstra strand. 3
7.4 ARO:Dalälven Sjöar ej i anslutning till inv. vattendrag 7.4 Sjöar inom Dalälvens ARO (53) som ej ligger i anslutning till inventerade vattendrag Stora Kungsbergstjärnen Stora Kungsbergstjärnen är belägen vid länsgränsen, ca 3 meter söder om vägen mot Stjärnsund. Sjön omges av skogsmarker och dess utlopp rinner mot Grycken, där det mynnar i Stigsboviken. Ett tillflöde från bland annat Tingtjärnen rinner in i sjön från nordost Förutom vägen mot Stjärnsund finns även mindre vägar söder om sjön. De är dock bommande vid huvudvägen. Något större intresse för fiske i sjön finns inte enligt kommunens inventering. Inga åtgärder föreslås. Tingtjärnen Tingtjärnen är en liten tjärn,3 km sydost om Stora Kungsbergstjärnen. Den omges av våtmarker och har mycket mörkt vatten. Sjöns utflöde rinner västerut mot Stora Kungsbergstjärnen. En mindre väg går söder om sjön. Inget fiskeintresse finns för sjön. Inga åtgärder rekommenderas. Skurtjärnen Skurtjärnen ligger en kilometer sydost om Stora Kungsbergstjärnen. Ur sjön rinner Stigsboån mot Grycken. Ån är inte inventerad, då den ligger på andra sidan länsgränsen. Sjön omges av skogsmarker. På norra sidan finns samma väg som ligger vid Stora Kungsbergstjärnen och ca 4 m sydost om sjön finns en mindre skogsväg. Båda vägarna är bommade. Sjöns vatten är mycket mörkt. Inget fiskeintresse för sjön finns enligt kommunens inventeringar. Inga åtgärder föreslås. Hålen Hålen ligger vid länsgränsen ca 4 kilometer väst om Baggå. Det är en ganska stor sjö omgiven av skogsmarker. Vid in- och utlopp finns våtmarker. I sjöns norra ände rinner Käringbäcken in, vilken ej är inventerad då den mestadels rinner utanför länsgränsen. På sjöns östra sida kommer ett tillflöde rinnande från Kalven och Gränjen. I sjöns södra del rinner Borån ut. Sjön ligger relativt otillgängligt till, då alla vägar i närheten utom en är förbommande. Den farbara vägen går till en vändplats och några stugor vid sjöns sydöstra del. För att förbättra tillgängligheten rekommenderas att vägen förlängs ned till sjön och att en iläggningsplats för båtar anläggs. Kalven vid Gränjen Kalven är en liten tjärn liggande mitt mellan Gränjen och Kalven. Den omges helt och hållet av våtmarker. Inga åtgärder föreslås. Gränjen Gränjen är en större sjö i kommunens sydöstra del. Dess omgivningar består av blandskog med hyggen i olike föryngringsstadier samt mindre partier våtmark. Vid sjöns södra spets finns vid Björknäs ett litet stugområde. I söder finns ett tillflöde kommande från Botjärn. Sjöns utflöde är en bäck som via Kalven rinner ut i Hålen. Mindre vägar finns i närheten av sjöns östra strand, i söder går en väg from till stugområdet, och på sjöns västra sida finns en stig som går till sjöns utlopp. Visst fiskeintresse finns i sjön., där det enligt äldre uppgifter finns gädda, abborre, vitfisk, lake och ål. Det kan i syfte att göra sjön mera tillgänglig för fiske vara motiverat att anlägga en iläggningsplats för båtar någonstans vid sjön. Föreslagen plats för detta är väster om Björknäs. Botjärn Botjärn ligger väster om Gränjen och är en liten långsmal sjö. Den omges av skogs- och våtmarker. I sjöns östra ände rinner en bäck mot Gränjen. Bäcken är besökt, men befanns så liten att det ej var meningsfullt att inventera den. Sjön ligger otillgängligt till, närmaste väg går ca 4 meter öster om sjön. Över sjön går en större kraftledning. Inget fiskeintresse anges finnas i sjön. Inga åtgärder föreslås. Mörsen söder om Mosen Mörsen är en av två sjöar i kommunen med samma namn. Sjön är belägen vid kommungränsen söder om Mosen. Den omges av Inga tillflöden finns. I sjöns östra del rinner en liten bäck mot Liss-Annas tjärn. Bäcken är oftast torrlagd under sommaren. Sjöns vatten är mycket klart. Den används som put-andtakevatten av UWX-fiske och regnbåge planteras ut. Gädda och abborre finns sedan tidigare. Vid sjön finns träspänger, vindskydd och eldstäder mm. Mörsen och Liss-Annas tjärn utgör ett bra tillskott till kommunens övriga fiskevatten. Då servicen redan är utvecklad föreslås inga ytterligare åtgärder mer än normalt underhåll av faciliteterna. Sjön kalkas regelbundet, vilket inte 4
7.4 ARO:Dalälven Sjöar ej i anslutning till inv. vattendrag är motiverat i naturvårdsavseende, men väl för att bibehålla sjöns värde ur fisketurismens synpunkt. Liss-Annas tjärn Liss-Annas tjärn ligger strax söder om Mörsen. Den omges av skogs- och våtmarker. Ett ofta torrlagt tillflöde kommer från Mörsen i norr. Sjöns utflöde rinner mot söder mot Byrstutjärnen, Skammorlångsjön och Bärsen. Sjön är ett välbesökt flugfiskevatten med bra faciliteter i form av kastbryggor, parkering för bil och husvagn, vindskydd, eldstäder m.m. Öring och regnbåge planteras ut i sjön. Då servicen är väl utvecklad föreslås inga andra åtgärder än normalt underhåll av faciliteterna. Som för Mörsen är Liss-Annas tjärn ett viktigt fiskevatten sett ur fisketurismens synpunkt, dock ej för naturvården. Byrstutjärnen Byrstutjärnen ligger vid kommungränsen söder om Liss-Annas tjärn. Sjön omges till större delen av våtmarker. Sjöns östra sida består dock av blandskog på fastmark. En stig går till sjön från en närliggande väg. Inga uppgifter om sjöns fiskfauna finns, men då den ligger mitt mellan två andra sjöar som används som put-andtakevatten av UWX-fiske kunde möjligen även denna sjö användas som sådant. Det finns ingen naturlig öringstam varken i omkringliggande sjöar eller i den ofta torrlagda bäcken som rinner genom dessa, varför ingen problematik med utsättning kontra naturliga stammar finns. Då sjön dock är relativt svårtillgänglig rekommenderas dock att Bärsen i första hand används om put-and-take-fisket i området utökas. Bärsen är en liten sjö ligger vid kommungränsen ca km öster om Mörsen. Den omges av blandskog med en liten våtmark vid bäckinloppet i sjöns västra ände. I sjöns östra ände rinner bäcken vidare mot sjön Murämnet. Den är inte torrlagd lika ofta som vattendragen liggande uppströms. En väg går längs sjöns norra sida och vid sjön finns ett vindskydd. Om put-and-take-fisket i området utökas, bör Bärsen i första hand komma ifråga, då sjön är så lättillgänglig. Ett galler bör då sättas i sjöns utlopp. Man kan då också utöka antalet vindskydd vid sjön och bygga bryggor vid dessa. Gjusen Gjusen ligger ca 5 km rakt öster om Bagghyttan. Sjön omges av våtmarker på västra sidan och tallskog på östra. Fyra mindre tillflöden från skogsdiken rinner in i sjön. Från sjöns södra sida rinner en bäck (Gjusbäcken) mot söder, vilken ofta är helt torrlagd under sommaren. Vattnet i sjön är mörkt och svagt buffrat, Lägsta uppmätta ph är 4,8. En väg går i närheten av sjöns östra sida. Inga uppgifter om fisk i sjön finns och inget större intresse för fiske i sjön finns. Inga åtgärder föreslås. Bärsen 5
8 Beräkningar av smoltproduktion och återvändande fisk 8 Beräkningar av smoltproduktion och återvändande fisk. I detta avsnitt används data från inventeringarna för att teoretiskt beräkna hur mycket smolt som kan produceras i varje vattendrag. Smoltproduktion Beräkningar har utförts både för produktion i dagsläget och efter utförda biotopvårdande åtgärder. Att beräkna smoltproduktion är dock mycket svårt, och de värden som anges i denna plan är därför att anse mer som extrapolerade riktvärden mer än faktiska värden. De värden som har använts är Fiskeriverkets medelvärde för smoltproduktion i norrländska vattendrag (5 smolt per m lämpligt uppväxtområde), som förändrats enligt:: I uppväxtområden av högsta klass har produktionen satts till 5 smolt / m. För uppväxtområden av näst högsta klass har produktionen satts till hälften (,5 smolt / m ), vilket är mycket konservativt satt. Till exempel har ibland nedklassning skett på grund av för lite skugga, som emellertid ofta är på väg tillbaka. Beräkningarna har utförts utan att ta hänsyn till att vandringshinder spärrar vattendragen att redovisa hur stor produktionen är mellan varje vandringshinder skulle bli alltför omfattande. Sådana beräkningar kan dock göras relativt enkelt med hjälp av den till fiskeplanen bifogade databasen. Alla redovisade siffror i denna plan förutsätter alltså att alla vandringshinder i vattendragen har gjorts passerbara. Det skall även poängteras att ingen produktion alls kan ske om inga lekområden finns i vattendraget för närmare beskrivning av vattendragens förhållanden hänvisas till föregående kapitel. För att på något sätt försöka uppskatta hur stor produktionen kan bli efter utförd biotopvårdande åtgärder har följande tillvägagångssätt använts: Alla uppväxtområden av högsta klass ligger kvar på en produktion av 5 smolt / m. Uppväxtområden av näst högsta klass höjs till högsta klass efter åtgärdande, och får samma produktion som ovan, 5 smolt / m. Uppväxtområden med näst lägsta klass höjs från ingen produktion till ett motsvarade område av näst högsta klass,,5 smolt / m. Det skall sägas att det på senare tid funnits viss kritik mot Fiskeriverkets värden. Vid elfisken utförda i opåverkade vatten av Länsstyrelsen i Västernorrland har produktionen legat upp till tre gånger högre än Fiskeriverkets värden. Detta har även konstaterats vid elfisken utförda i ett mer närliggande vatten, Testeboån i Gävle kommun. Produktionsberäkningarna skall därför se som mycket konservativt hållna. Beräkningarna finns med i den till fiskeplanen medföljande CD-skivan som en fil i Excelformat. Ett diagram över produktion av smolt i dagsläget och efter utförda åtgärder finns på efterföljande sidor (Figur 8.). När man avläser diagrammet får man även tänka på att reproduktionen i många av vattendragen kan räknas ihop, eftersom de utgör tillflöden till ett och samma huvudvattendrag. Återvändande fisk Beroende på hur stor överlevnaden är från smolt till lekmogen fisk återvänder -5 % av fiskarna till vattendraget. Notera att dessa beräkningar ej har någon mening om man istället endast har strömlevande, ej vandrande bestånd i vattendraget. Beräkningarna av antalet återvändande fiskar har skett med värden ur smoltproduktionen och med en överlevnad av %. Även dessa beräkningar finns med på medföljande CD-skiva, samt redovisas här som diagram (Figur 8.). Som ses i diagrammet är det knappast lönt att i framtiden ha något fiske i andra vattendrag än i Hoån, Lugneån, Getån-Storån, Stamsån, Nystillaån och Hyttbäcken. Även om antalet återvändande fiskar till synes är liten i vissa av dess vattendrag, skall man också räkna med att fisk vandrar upp även till tillflöden i det fall även dessa åtgärdas. Exempelvis kan man alltså till Hyttbäcken lägga till Åglappbäckens, Översjöbäckens och Kröntjärnsbäckens sammanlagda återvändande fisk, det vill säga ett tillskott på insjööringar. Kombinationerna är många, och det skulle bli allt för omfattande att här redovisa alla. Med hjälp av den på CD-skivan medföljande filen är det (om man har lite kunskap om datorer) relativt enkelt att summera ihop olika kombinationer. 6
8 Beräkningar av smoltproduktion och återvändande fisk 7
Ballsenbäcken Teoretisk smoltproduktion i dagsläge och efter åtgärder, frånsett vandringshinder Prod smolt, dagsläge Prod tot, alla åtgärder utförda 6 4 8 6 4 8 Produktion, smolt/år Hoån, kulvert-ottnaren Lugneån, Tolven-kulvert Malmjärnsbäcken Hyttbäcken Översjöbäcken Åglappsbäcken Kröntjärnsbäcken Storån-Getån Stamsån Igeltjärnsbäcken Krattdammsbäcken Ugglebosjöbäcken Dalkarlssjöbäcken Mosenbäcken Lövsjöbäcken Åstjärnsbäcken Stavtjärnbäcken Lundertjärnsbäcken Värnabäcken Ängesån Håvran-Tolven Långsjöbäcken Dammsjöbäcken Gammelstillaån Nystillaån Gryssbäcken-Båldbäcken Brickbäcken Glasbobäcken Hedtjärnsbäcken Djuptjärnsbäcken Vattendrag Figur 8.. Redovisning av teoretisk produktion av smolt i dagsläget och efter utförande av åtgärder i vattendrag i Hofors kommun.
Ballsenbäcken Teoretisk beräkning av återvändade fisk i dagsläge och efter åtgärder, frånsett vandringshinder vid % överlevnad Återvändande utan åtg Återvändande med åtg 6 4 8 6 4 9 Antal återvändande fisk/år Hoån, kulvert-ottnaren Lugneån, Tolven-kulvert Malmjärnsbäcken Hyttbäcken Översjöbäcken Åglappsbäcken Kröntjärnsbäcken Storån-Getån Stamsån Igeltjärnsbäcken Krattdammsbäcken Ugglebosjöbäcken Dalkarlssjöbäcken Mosenbäcken Lövsjöbäcken Åstjärnsbäcken Stavtjärnbäcken Lundertjärnsbäcken Värnabäcken Ängesån Håvran-Tolven Långsjöbäcken Dammsjöbäcken Gammelstillaån Nystillaån Gryssbäcken-Båldbäcken Brickbäcken Glasbobäcken Hedtjärnsbäcken Djuptjärnsbäcken Vattendrag Figur 8.. Redovisning av teoretiskt antal återvändande fiskar i dagsläget och efter utförande av åtgärder i vattendrag i Hofors kommun.
9 Beskrivning av digital del 9 Fiskeplanens digitala del. Detta avsnitt är ägnat att ge en liten beskrivning till den del av fiskeplanen som endast föreligger i digital form som en bifogad CD-skiva. Det är dock inte ägnat som en instruktionsbok till de program som används. För vidare hjälp med dessa, hänvisas istället till de aktuella programmens manualer och hjälpfiler. Vid framtagandet av denna plan användes en rad program för att behandla de data som framkom vid inventeringarna. Detta gör att dessa program kan, och har använts för att ta fram sträckvisa beskrivningar av önskvärda åtgärder för varje inventerad sträcka, meter för meter. Dessa beskrivningar skulle dock bli för omfattande för att ha med i skriven form, då varje inventerad sträcka har sin egen rapport. Hur dessa, s.k. åtgärdsrapporter tas fram beskrivs nedan. Det finns även ett mycket omfattande kartmaterial i GIS-miljö framtaget. Detta kan användas av kommunen, men även andra myndigheter vid planering osv., men även av fiskevårdsområdena. Hur dessa kartor fås fram beskrivs likaledes nedan. Sträckvisa beskrivningar av åtgärder I det fall man har Microsoft Access på sin dator, kan man direkt gå in i databasen för att få fram dessa rapporter. Från huvudsidan (Bild 9.) klickar man på Gör sammanställningar, rapporter etc.. På bilden är denna knapp markerad med en röd pil. Bild 9.. Databasens undersida, där önskat vattendrag väljs. Genom att klicka på den pil som finns längst till höger i den ruta där det står Välj vattendrag får man upp en lista, där man kan markera det vattendrag man är intresserad av (markerad med röd pil i bilden). Namnet dyker sedan upp i rutan. Man kan också direkt skriva in namnet i rutan, och det dyker då upp automatiskt. Ibland finns det dock vattendrag som har andra eller fler namn än vad som finns inlagt i databasen. För att få fram åtgärdsrapporterna för det aktuella vattendraget, klickar man på den knapp där det står Åtgärdsrapport, markerad med blå pil på bilden. När man gjort detta, dyker åtgärdsrapporten för den första sträckan i det aktuella vattendraget upp (Bild 9.3). Bild 9.3. Åtgärdsrapport i databasen. Bild 9.. Databasens huvudsida. Man kommer då in på en undersida, där man kan välja vilket vattendrag man är intresserad av att få ut en beskrivning av (Bild 9.). Genom att använda de knappar som finns nere till vänster i rapporten (markerade med röd pil), kan man sedan bläddra från sträcka till sträcka längs med hela vattendraget och se vad som rekommenderas för just denna sträcka. Detta ger en mycket mera detaljerad beskrivning av vad som bör göras på just en aktuell sträcka än vad som är görligt att skriva i denna plan. Ytterligare
9 Beskrivning av digital del en fördel med dessa sträckvisa rapporter är att det är lätt att beräkna både tids- och penningåtgång för vissa åtgärder, då både sträcklängd och areal finns angivna på rapporten. Det är också möjligt att skriva ut dessa rapporter. Beroende på vilken version av Access man har, varierar dock rapporternas sidbrytningar. I vissa versioner av Access gör detta att varje sträcka får två utskrivna sidor, vilket är värt att ta hänsyn till om man exempelvis skriver ut åtgärdsrapporter för ett vattendrag med över 5 inventeringssträckor. I det fall man ej har Access installerad på sin dator är detta tillvägagångssätt ej möjligt. Det finns dock samma rapporter framtagna i Adobe Acrobat Reader-format (.pdf) på CD-skivan. För att titta på dessa behöver man Adobe Acrobat Reader, vilket är ett litet program som gratis kan laddas hem via Internet från adressen www.adobe.com. Dessa rapporter ligger i en egen katalog på CD-skivan, där filerna har samma namn som vattendraget. Sjöar och åtgärder i sjöar Även sjöarna och de eventuella åtgärder som föreslås för dessa finns i databasen. Man kommer åt dessa genom att från huvudmenyn klicka på Sjöprotokoll. Det enklaste sättet att hitta fram till rätt sjö är sedan att gå via menyn Redigera och Sök och sedan skriva in sjöns namn i sökrutan. Matchningen (tredje rutan i sökmenyn) bör vara på Del av fält. Då det ofta finns flera sjöar med samma namn behöver man ibland söka flera gånger klicka då på Sök nästa. Utföra beräkningar i databasen För att ta reda på grunddata om vattendraget, exempelvis längd, medelbredd osv. kan databasen användas. Från huvudmenyn klickar man då på knappen Gör sammanställningar enligt ovan och väljer vattendraget man vill utföra beräkningarna på i aktuell ruta. Detta kan göras med hjälp av pilen på rutans högra sida eller genom att helt enkelt skriva vattendragets namn. Ibland vill man ha reda på exempelvis hur stora arealer lekområden som blir tillgängliga om man åtgärdar ett visst vandringshinder. Sådana saker kan räknas ut med databasens hjälp. Man går då in via huvudmenyn till Utför beräkningar och sammanställningar och väljer vattendrag precis som beskrivits ovan. Man väljer sedan de sträckor inom vattendraget man vill utföra beräkningarna på genom att välja sträcknummer där det står F.r.o.m Va-sträcka och t.o.m Vasträcka (Bild 9.4, röd pil). Vilka sträcknummer man skall välja kan man få reda på i kartmaterialet (bilaga 3). Istället för att klicka på Åtgärdsrapport klickar man sen istället på knappen Sammanställda resultat för vattenbiotoper. Man får då upp en rapport där alla faktorer beräknas inom de valda sträckorna (Bild 9.5). Om man inte väljer sträcknummer, får man istället en beräkning över hela vattendraget det är dessa data som ligger till grund för de i fiskeplanen visade diagrammen. Ett exempel på en sådan beräkning finns i Bilaga 4. Bild 9.4. Val av sträcknummer vid beräkningar i databasen. Bild 9.5. Beräkningsrapport av alla faktorer. Eftersom databasen är en full version, kan man själv gå in och uppdatera eller ändra värdena i den. Detta rekommenderas dock inte, då risk finns att man raderar data som inte skall raderas. Om man utfört åtgärder, är det bättre att meddela Länsstyrelsen om vilken sträcka eller vandringshinder som åtgärdats. Detta kan sedan uppdateras av den som är ansvarig för databasen.
9 Beskrivning av digital del Kartor De kartor som finns före sammanfattningarna av vattendragen i denna plan är utdrag av det kartmaterial som tagits fram under i GIS-miljö under arbetets gång. Det är emellertid omöjligt att även sätta ut sträcknumreringen på dessa kartor, då de är för små. Därför ligger även detta arbetsmaterial på CD-skivan. Det är i detta material även möjligt att direkt se exempelvis sträckor som utgör värdefulla uppväxtbiotoper, var stora mängder upplagt utrensat material finns, hur tillgängligheten för maskin är etc. (Bild 9.6). Rensningsgrad Rensningsgrad Skuggningsgrad Skuggningsgrad Tillgänglighet för fiske TillgänglighetFiske Mängd upplagt material UpplagtMaterial Värde som leklokal LekområdenÖring Värde som uppväxtlokal UppväxtområdenÖring Värde som ståndplatslokal StåndplatserÖring Tillgänglighet för maskin TillgänglighetMaskin Vattenhastighet Vattenhast Summerat värde som öringbiotop SummeringÖringbiotop Värdering där alla sträckor som fått en klass som öringbiotop i något hänseende finns med - VärderingÖringbiotop Bild 9.6. Exempel på karta i GIS-miljö. Denna bild visar värdet som lekbiotop för sträckor i delar av Kröntjärnsbäcken. Dessa kartor kan användas vid till exempel kommunal översiktsplanering. De är även nödvändiga för att man vid åtgärdande av vattendragen skall kunna se var den sträcka en åtgärdsrapport hänvisar till ligger. För att kunna titta på dessa kartor behöver man ytterligare ett litet program, MapInfo Pro Viewer. Detta kan gratis laddas hem via nätet från adressen www..mapinfo.com. Det finns även med på den till planen bifogade CD:n. Rena sträckavgränsningar med vandringshinder och sträcknummer RenGråSträckNR GIS-lagda åtgärder Samtliga dessa skikt finns under namn som exempelvis ÅtgBiotopvårdManuell, där den faktiska åtgärder står efter prefixet Åtg. Att färdigställa dessa kartor för varje åtgärd blir dock allt för omfattande. I ett första skede görs därför endast kartor för ett par av åtgärderna. Man får sedan, baserat på materialet ta fram ytterligare kartor. Ett exempel på en sådan karta ses i Bild 9.7. Det är även möjligt att på kartorna få fram vilka åtgärder som bör göras på varje sträcka genom så kallade SQL-frågor. För att göra detta behöver man emellertid en fullversion av MapInfo Professional installerad på sin dator. De saker som är möjliga att se med hjälp av MapInfo Pro Viewer är, med deras filnamn: Dominerande bottensubstrat DomBottensubstrat Dominerande vegetation - DomVegetation Bild 9.7. Exempel på GIS-lagda åtgärder. Denna bild visar var man skall utföra manuella biotopvårdande åtgärder i Kröntjärnsbäcken dessa sträckor är märkta med gul färg.