Markbehandling i ekologisk fruktodling

Examensarbeten inom Hortonomprogrammet, 2004:07 ISSN 1403-0993 Markbehandling i ekologisk fruktodling En sammanställning av metoder för icke-kemisk bekämpning av ogräs Soil treatment in organic orchards A review of non-chemical weed control methods Malin Engström Handledare: David Hansson, SLU och Johan Ascard, Jordbruksverket, Alnarp Examinator: Sven Axel Svensson, SLU Institutionen för landskaps- och trädgårdsteknik SLU Alnarp

Förord Detta är ett examensarbete på hortonomprogrammet. Arbetet omfattar 20 p på D- nivå inom ämnet Biologi. Arbetet med markbehandling i ekologisk fruktodling har varit en mycket spännande och intressant del i min hortonomutbildning. Jag vill därför tacka mina handledare David Hansson och Johan Ascard samt min examinator Sven Axel Svensson för uppslaget till examensarbetet samt för den hjälp och stöd jag fått under arbetets gång. Under höstens arbete har jag träffat många trevliga och hjälpsamma människor, som jag gärna vill tacka för att de delat med sig av sin kunskap och tagit sig tid att berätta om deras erfarenheter. Det gäller exempelvis fruktodlarna på Österlen och även Per- Olof Persson i Dösjebro, forskare och rådgivare både i Sverige och Danmark samt alla företag jag varit i kontakt med. I min närhet finns flera människor som har stöttat och hjälpt mig. Ett tack vill jag därför rikta till min vän Johan Persson, som har hjälpt mig under hösten, främst som datakunnig och fotograf men även som uppiggande clown. Jag vill tacka Eva Lennartsson för värdefulla diskussioner och roliga stunder! Till sist vill jag också tacka min pappa Bengt Engström som, bl.a. under fisketurerna på Ivösjön, fungerat som idéutväxlare och som kommit med flera bra tips. Alnarp, mars 2004 Malin Engström

Innehållsförteckning SAMMANFATTNING... 3 SUMMARY... 4 INLEDNING... 5 SYFTE... 6 METOD... 6 DEL I: OLIKA METODER FÖR MARKBEHANDLING... 7 MEKANISK MARKBEHANDLING... 7 TERMISK MARKBEHANDLING... 13 MARKTÄCKNING... 16 KONTROLLERAD VEGETATION... 26 GRÄSBANA... 29 BEKÄMPNING MED OGRÄSMEDEL... 30 BIOLOGISK BEKÄMPNING MED DJUR... 31 SAMMANFATTANDE DISKUSSION OM OLIKA MARKBEHANDLINGSMETODER... 34 DEL II: FÖRSLAG PÅ EN MARKBEHANDLINGSSTRATEGI SOM KOMBINERAR FLERA METODER... 38 VAL AV MARKBEHANDLINGSMETOD... 38 MARKBEHANDLING FÖRE OCH UNDER PLANTERINGSSÄSONGEN... 38 MARKBEHANDLING UNDER FÖRSTA ODLINGSSÄSONGEN... 40 MARKBEHANDLING UNDER ANDRA ODLINGSSÄSONGEN... 41 MARKBEHANDLING UNDER TREDJE OCH FÖLJANDE ODLINGSSÄSONGER... 42 SAMMANFATTNING AV FÖRSLAGET PÅ KOMBINERAD MARKBEHANDLING... 47 LITTERATURFÖRTECKNING... 49 PERSONLIGA MEDDELANDEN... 53

Sammanfattning I ekologisk fruktodling är markbehandlingen arbetskrävande, men spelar en viktig roll för att skörd och fruktkvalitet ska bli tillfredsställande. Genom markbehandlingen kan man bl.a. påverka ogräs, skadedjur och sjukdomar, samt jordens näringsinnehåll, struktur och vattenhållande förmåga. Denna rapport är en sammanställning av aktuella markbehandlingsmetoder för ekologisk fruktodling. Den ger också ett förslag på hur en markbehandling kan kombinera flera metoder för att kunna ge ett bra resultat. Rapporten baseras på forskningsresultat, litteratur och praktiska erfarenheter från odlare. Den bygger även på intervjuer med rådgivare, ekologiska och konventionella fruktodlare, maskinföretagare och forskningsinstitutioner i Sverige och i Danmark. Markbehandling kan utföras med olika metoder och deras effekt kan bero på en odlings specifika betingelser, exempelvis jordtyp, ogräsflora, planteringssystem, odlingens storlek mm. Det kan därför vara viktigt att ha kunskap om hur metoderna fungerar och påverkar fruktträd och jord, samt deras kostnader och energibehov. Mekanisk ogräsbekämpning kan utföras med olika redskap som fräs, tallriksharv, ogräsborste eller jordhyvel. Den termiska kan göras med ångning eller flamning. Förutsatt att sork ej förekommer kan ogräsbekämpning med marktäckning utföras, antingen med organiska täckmaterial som halm, bark eller flis, eller syntetiska material som plastfolie och fiberduk. Ett- eller fleråriga täckgrödor kan också användas till att konkurrera med ogräs, men en nackdel är dock att de även konkurrerar med träden om näring och vatten. Besprutning med biologiska medel, exempelvis matolja, skulle också kunna fungera men är ett dyrt alternativ. Djur, som gäss och ankor kan vara ett bra komplement till exempelvis mekaniska metoder. Markbehandlingen i en ekologisk äppelodling kan även bestå av flera metoder, som avlöser varandra, för att ge en bra effekt. Odlingens förhållanden kan förändras och en anpassning under odlingens livstid kan då vara betydelsefull. Allt för att bevara och stärka markens, ekosystemets och odlingens produktionsförmåga, som i sin tur bidrar till att en tillfredsställande skörd kan uppnås. 3

Summary The soil treatment in organic orchards demands a lot of work, but is important to get a high and good quality yield. Through the soil treatment you can for instance keep weeds away, it will also affect fungal pathogens, insects and the structure and nutrition content of the soil. This report presents different methods for soil treatment in organic orchards. It is also produced a proposal of how a soil treatment can combine several methods to get a good result. The report is based on literature, review of research results, practical experiences of growers and interviews, done with organic and conventional growers, machine company owners and advisors. The soil treatment can be done using different methods and their effect depends on the specific conditions in an orchard, for example soil type, weed flora, planting system, etc. That is why it is important to have knowledge about how the different methods work, what influence they have on the fruit trees and soil and what the costs and energy needs are. A mechanical weeding can be done with different tools such as a rotor tiller, disc harrow or a rotating brush. The thermal weeding can be done with a hot steam technology or flame weeding. Mulching is done with organic or synthetic materials, such as straw, chopped tree bark or plastic films. Annual or perennial cover crops can also be used to compete with the weeds. It is a disadvantage though, that they also compete with the trees for nutrition and water. Spraying with biological herbicides such as cooking oil could also serve as a method for weeding, but is an expensive alternative. Animals as geese and ducks are considered as biological weeding and could be a good complement to other methods, for example mechanical or spraying with biological herbicides. The soil treatment in an organic orchard can consist of several methods, which are taking over after each other. To adapt the soil treatment over time could be important to productivity and profitability of the orchard. This knowledge is important to be able to produce a satisfactory yield and at the same time treat the soil in a way to keep it s long term producing ability. 4

Inledning Ekologisk fruktodling innebär att producera frukt på ett långsiktigt och hållbart sätt, d.v.s. bevara och stärka markens och ekosystemets produktionsförmåga. Genom att hushålla med resurser, minska utsläpp av föroreningar till mark, luft och vatten bidrar man till att öka den biologiska mångfalden. Det är dock inte bara den ekologiska odlingen som vill minska utsläpp av föroreningar utan även den konventionella. Riksdagen har fastställt nationella miljömål som miljöarbetet i alla Sveriges län ska sikta emot. Delmål och strategier är utarbetade för att nå målen, som bl.a. innebär att det ska finnas grundvatten av god kvalitet, att ingen övergödning ska förekomma och att en giftfri miljö ska föreligga. Fruktodlingen är främst spridd i södra och mellersta Sverige och flera konventionella fruktodlingar ligger i dag på vattenskyddsområden. Kemisk bekämpning innebär en risk för förorening av vattentäkter, något som inte kan accepteras. Kemiska medel och deras nedbrytningsprodukter ska, enligt miljömålen, vara näst intill obefintliga i naturen år 2015 (Löfqvist pers. medd., 2003). Handeln, bl.a. livsmedelskoncernen Coop, vill framöver öka andelen ekologiskt odlade produkter i deras sortiment (Jerlbeck pers. medd., 2003). Efterfrågan på ekologiska produkter ökar, något som leder till en ökad import från sydligare länder och pressade priser. Den svenska ekologiska odlingen växer inte i takt med efterfrågan och skapar då ett problem. Låga priser, orsakade av importen, gör att svenska odlare får svårt att konkurrera. För att lösa problemen krävs en utveckling på flera fronter bl.a. när det gäller odlingstekniken. Metoder som minskar arbetsbehovet för markbehandling och andra tunga moment i odlingen behöver utvecklas (Ascard, 2003a; Jerkebring, 2003). Enligt KRAV odlades år 2002 ca 64 ha ekologiskt, d.v.s. 3 % av den totala fruktarealen (KRAV, 2002). Bekämpningen av ogräs är viktig för att undvika konkurrens om näring. Ekologisk fruktodling skiljer sig från den konventionella bl.a. genom att tillgången på näringsämnen inte kan regleras så snabbt (Juhlin, 2003). Samtidigt kan ogräsbekämpningen ha betydelse för kontroll av exempelvis skadedjur, insekter, patogena svampar, samt vattenhalt och jordstruktur. I kommersiell ekologisk fruktodling kan det vara viktigt att använda en markbehandlingsmetod som ser till alla dessa faktorer, samtidigt som den heller inte får kosta för mycket eller minska skörd och fruktkvalitet. Alternativen är flera, men olika faktorer kan vara betydande när man ska välja metod, exempelvis odlingens specifika betingelser som ogräsflora, jordtyp och planteringssystem etc. För att kunna behandla marken på ett icke-kemiskt och kostnadseffektivt sätt, kan det också vara betydelsefullt att veta vilka alternativa metoder som finns att tillgå. Samtidigt är det viktigt att vara medveten om vilka för- och nackdelar metoderna medför, d.v.s. hur fruktträden och jorden påverkas. 5

Syfte Syftet med examensarbetet är att göra en aktuell sammanställning av forskningsresultat och praktiska erfarenheter och därigenom redovisa vilka markbehandlingsmetoder som är lämpliga för ekologisk fruktodling. Meningen är också att ge en överblick var kunskapen om ämnet finns. Ytterligare ett syfte är att presentera ett förslag på hur en markbehandling i en ekologisk äppelodling kan se ut, före plantering och fram till fullt bärande träd. I förslaget ska olika aktuella metoder användas. Markbehandlingsstrategin ska ta hänsyn till att skörden blir tillfredsställande och att kostnader samt energiförbrukning begränsas. Avgränsningar Jag har begränsat mig till att presentera aktuella och tillgängliga markbehandlingsmetoder för ekologisk fruktodling. Andra fungerande metoder, exempelvis frysning med kolsyresnö, infraröd strålning mm. anser jag vara för avancerade eller kostsamma i dagsläget och behandlas inte i denna rapport. Ogräsens biologi tas heller inte upp. För att få information och kunskap om ogräsens livslängd, övervintringsförmåga och spridningssätt hänvisar jag till andra rapporter, t.ex. Icke-kemisk ogräsbekämpning i frukt- och bärodling, av Assarsson et al. (1994). Metod Uppsatsen innehåller två delar. Första delen är en kunskapsöversikt, baserad på litteratur och intervjuer inom området markbehandling i ekologisk fruktodling. Olika mekaniska, termiska och biologiska metoder samt marktäckning och kontrollerad vegetation presenteras. Metoderna beskrivs ur biologisk, teknisk, energimässig och ekonomisk synvinkel. Alla fyra aspekterna är dock inte relevanta för alla metoder och har då inte behandlats. Litteratur och forskningsresultat inom området är bl.a. hämtat från WebSPIRS databaser Agricola, Agris och CAB Abstracts. Förutom litteratur har även intervjuer genomförts med rådgivare, ekologiska och konventionella fruktodlare, maskinleverantörer och forskningsinstitutioner i Sverige och i Danmark under hösten 2003. I uppsatsens andra del har jag valt att göra ett förslag på hur en markbehandling i en ekologisk äppelodling kan se ut, från planteringsåret fram till fullt bärande träd. Hänsyn är tagen till att skörden ska vara tillfredsställande och att kostnader och energiförbrukning hålls nere. Förslaget innefattar flera metoder som avlöser varandra och det baseras främst på de fördjupade studierna av ovan nämnda källor. 6

Del I: Olika metoder för markbehandling Mekanisk markbehandling I ekologisk odling är mekanisk bekämpning en av de vanligaste metoderna för att bekämpa ogräs. Samtidigt som ogräset hålls borta, finfördelas det organiska materialet och mikrolivet stimuleras (Winter, 1997). I konventionell odling kan mekanisk bekämpning inte ekonomiskt konkurrera med den kemiska bekämpningen, som är betydligt mindre arbetskrävande och därmed billigare (Gustafsson & Nilsson, 1998). Biologi Många idéer finns bland odlare, om hur ett effektivt redskap för ogräsbekämpning ska se ut. Det är viktigt att redskapen inte går för långt ner i marken så att trädens fina, ytliga rötter påverkas, eller att de kommer för nära och skadar stammen (Ekberg pers. medd., 2003). Det översta jordlagret är det mest näringsrika. Skador på ytliga rötter kan leda till ett försämrat näringsupptag, som i sin tur påverkar tillväxt och skörd negativt (Schawlann, 1999). Mekanisk bekämpning kan ge negativa effekter på markfaunan. En studie visar att mekanisk bekämpning tidigt på våren kan göra att antalet tvestjärtar i äppelodlingen minskar. Det kan senare under säsongen leda till en ökning av antalet blodlöss, som är en mycket aggressiv bladlusart som främst finns spridd i odlingar i Skåne (Petersson & Åkesson, 1998; Anonym, 2003). Finns ett stort antal tvestjärtar i odlingen kan de också ge gnagskador på frukten. Det gör att de även kan anses som skadegörare, vilket gör att mekanisk bearbetning kan ge en positiv effekt. Maskar och andra smådjur tar också skada av regelbunden fräsning. Maskar och även vissa nematoder är viktiga för bearbetningen av förnan. De äter jord och växtrester, som sönderdelas och bryts ner vid passagen genom tarmkanalen. Den mikrobiella nedbrytningen som följer underlättas härigenom (Wiklander, 1976). Man kan tänka sig att också skadliga nematoder, som bl.a. bidrar till jordtrötthet, eventuellt kan påverkas. Jordstrukturen påverkas negativt av en mekanisk bearbetning. Anledningen kan vara att antalet maskar, som har betydelse för jordens porositet, minskar vid mekanisk bearbetning (Haynes, 1981). Tillförs heller inget organiskt material kommer humushalten att reduceras, vilket minskar jordens vattenhållande förmåga (Baars pers. medd., 2003; Himmelsbach, 1995). Samtidigt kan vind och regn orsaka erosion när jorden hålls öppen (Baars pers. medd., 2003). Gamla blad- och grenrester sönderdelas och blandas ner i jorden, vilket påskyndar nedbrytning och mineralisering (Gustafsson & Nilsson, 1998; Himmelsbach, 1995). Det i sin tur ger en sanerande effekt på skadedjur och sjukdomar. När blad och grenar finfördelas får svampsjukdomar som t.ex. skorv mindre näring att leva på (Sandskär pers. medd., 2003). Mekanisk markbehandling anses också vara nödvändig på vissa jordar, där sork annars etablerar sig (Persson, P-O. pers medd., 2003). På lätta jordar kan en mekanisk bekämpning öka avdunstningen, vilket gör att större vattentillförsel behövs. Men i jordar med lera eller mjäla bryts kapillärerna i jordens 7

ytskikt och hindrar istället vattnet från att avdunsta. Träd, i odlingar där mekanisk bekämpning utförs, har sämre tillväxt jämfört med marktäckning, vilket delvis beror på att rötterna skadas vid markbearbetning. Vid gödsling är det också bra att kunna mylla ner gödseln för att minska kväveförlusterna (Juhlin pers. medd., 2003; Schawlann, 1999). Kimmo Rumpunen, SLU Balsgård, har ett förslag på hur man kan förbättra trädens förutsättningar vid användning av mekanisk bekämpning. Skadas rötterna leder det till minskat vatten- och näringsupptag, vilket i sin tur påverkar trädens kondition samt skörd och fruktkvalitet. Olika grundstammar har olika rotsystem och dess utveckling är inte nödvändigtvis korrelerad till grundstammens växtstyrka, även om dagens svagväxande grundstammar har ett svagt rotsystem. Det borde därför vara möjligt att ta fram en grundstam som både har ett kraftigt, djuprotat rotsystem och samtidigt inducerar svag växt, tidig och rik bördighet hos ädelsorten. Denna typ av förädling kan vara svår när de plantor med rätt rotsystem ska väljas ut, då de är rotade i marken och svåra att studera. Ett annat alternativ är att använda A2, en starkväxande, härdig och djup rotad grundstam, och göra en mellanymp med en svagväxande grundstam. Det skulle göra trädens rötter mindre känsliga för mekaniska skador, näring och vatten skulle bättre tas upp och samtidigt skulle mellanympen ge en svagare tillväxt. Träd med mellanymp kräver mer arbete vilket medför att de blir dyrare för odlaren vid inköp. Mellanymp förekommer redan i viss utsträckning, men av helt andra skäl. Man vill ha önskvärda egenskaper, exempelvis riklig fruktsättning eller resistens, som inte återfinns vare sig hos ädelsorten eller hos grundstammen (Westwood, 1993). Mykorrhiza Mykorrhizasvampar påverkas också av mekanisk bekämpning. Studier visar att odlingsstrategier har stor inverkan på populationen av arbuskulär mykorrhizasvamp (AM) och dess funktion i äppelodlingar. Man kan urskilja effekter av specifika odlingsåtgärder på förekomsten och rotkoloniseringen av AM-svampar. Koloniseringspotentialen är bl.a. högre i jord där mindre jordbearbetning utförts (Erlandsson et al., 2000). Mykorrhizasvamparna har betydelse för trädens näringsupptagande förmåga. Naturligt växande vildapel (Malus sylvestris) koloniseras främst av ektomykorrhiza, (EM), och sällan av AM. EM-svampar är anpassade till sura miljöer, där näringsämnen huvudsakligen förekommer i organisk form. De tål lägre ph och högre koncentrationer av aluminium och andra tungmetaller, jämfört med AM-svampar. I fruktodlingar förekommer dock endast AM (Harley & Harley, 1987). Det kan bero på att förhållandena i fruktodlingsjord inte är gynnsamma för EM. Exempelvis kan phvärdet i marken vara för högt eller också kan olika näringsämnen vara lättillgängliga och behovet av EM, för trädens näringsupptagande förmåga, försvinner. De flesta studier är därför gjorda på symbiosen mellan äppelträd och AM-svampar. En arbuskulär mykorrhizasvamp tränger in mellan rotens celler och penetrerar cellväggen. Inne i cellen bildar svampen arbuskler, trädlika förgreningar av hyfer (Olsson, 1994). I arbusklerna sker troligen näringsutbytet. Svampen får kolhydrater från växten och växten får i sin tur vatten och mineralnäringsämnen från svampen. I odling är det främst ett ökat upptag av fosfor som är viktigt. Fosfor är ofta hårt bundet i jorden och av den organiska formen är bara en liten del växttillgänglig. Aktivt absorberande rötter orsakar efter hand en bristsituation närmast rötterna, och 8

begränsar därmed det fortsatta upptaget. Mykorrhizan kan då öka rötternas absorption genom att hyferna sträcker sig långt utanför bristzonen. Mykorrhizakoloniserade plantor, som växer i fosfatfattig jord, har en betydligt bättre tillväxt jämfört med plantor utan mykorrhizasvamp. Fotosynteshastighet, kvävefixerande förmåga och upptag av P, N, S, K, Zn, Cu, Mg och Ca ökar till följd av en kolonisering. Undersökningar har även visat att koloniserade träd inte påverkas negativt vid närvaro av nematoder och är mer torktåliga, jämfört med träd som saknar mykorrhiza. Stora gödselgivor av fosfor och kalium, liksom pesticider, verkar hämmande på mykorrhizasvampens tillväxt (Mårtensson, 1997). Teknik Per Juhlin, fruktodlingsrådgivare, anser att jordtypen i odlingen har betydelse för vilken maskin man ska välja. De redskap som ofta används vid mekanisk ogräsbekämpning i fruktodling är tallriksharv, fräs, ogräsborste och jordhyvel. Redskapets rotationshastighet, bearbetningsdjup och traktorns körhastighet påverkar effekten av arbetet. Körhastigheten ligger ungefär på 3-5 km/h, beroende på redskap. Mekanisk bekämpning innebär att ogräsplantorna slits av och blir övertäckta med jord. En liten del rycks upp med rötterna (Assarsson et al., 1994). Många redskap lämnar kvar en krans av ogräs runt stammen och därför krävs ofta även handrensning ett par gånger under säsongen. Skadedjur som möss och sork trivs i det höga ogräset och kan ge skador på både stam och rötter. Mekanisk ogräsbekämpning bör utföras mitt på dagen eftersom den har bäst effekt vid varmt och torrt väder. Fuktig väderlek kan göra att plantorna åter rotar sig, vilket de inte klarar vid en varm och torr väderlek (Gustafsson & Nilsson, 1998; Himmelsbach, 1995). De fleråriga ogräsarterna är mer toleranta för mekaniska skador, än de annuella. Fleråriga ogräs har större förmåga att återhämta sig efter jordbearbetning bl.a. genom deras starka rotsystem med förmåga att skjuta nya skott (Assarsson et al., 1994). När ogräsen passerat hjärtbladsstadiet minskar andelen jordtäckta och lösryckta ogräs vid mekanisk behandling. Tidig behandling är därför att föredra. Hur djupt redskapet arbetar har stor betydelse. Bearbetas djupare delar av jorden leder det till en negativ inverkan på fruktträdens skörd och tillväxt. Det är också viktigt att djupet hålls konstant, det minimerar uppkomsten av nya ogräs (Gustafsson & Nilsson, 1998). Vissa redskap kan vara dåliga på att hålla bearbetningsdjupet konstant, 3-5 cm vid varje tillfälle anses vara optimalt (Juhlin pers. medd., 2003). Startar man bearbetningen tidigt om våren söker fruktträdens rötter sig längre ner i jorden och tar inte så stor skada (Winter, 1997). Per Juhlin, anser att en ca 10 cm djup fräsning, 4-6 veckor före blom och i god tid före de första ogräsen kommit, kan förbereda rötterna att växa på en djupare nivå. Under resten av säsongen kan bearbetningen sedan ske på ett djup av 3-5 cm och skadorna på rötterna anses följaktligen kunna minska. Tallriksharv En tallriksharv är relativt billig och anses ha ett bredare användningsområde än en fräs (Juhlin pers. medd., 2003). Per-Olof Persson, ekologisk fruktodlare, har erfarenhet av en italiensk tallriksharv (Fig. 1) från A. Spedo & Figili 1. Han anser att dess ogräseffekt är mycket tillfredsställande i ett odlingssystem med 1,5 m mellan 1 Inköpspris (2003): 50 000kr (exkl. moms). 9

träden, 3,5 m mellan raderna och 1-1,2 m bred trädradsremsa. Den arbetar genom att bearbeta mellan träden och vika undan för varje stam. En mindre tallriksharv (tre tandade tallrikar) från samma tillverkare visar också på bra effekt mot ogräs. Den kan användas växelvis med den förstnämnda tallriksharven. Tillsammans kan de båda redskapen arbeta genom att omväxlande vända ifrån och lägga till jord till stammarna i trädraden. Figur 1. Tallriksharven (A. Spedo & Figili) bearbetar jorden mellan träden och viker undan för varje stam (Foto: Malin Engström). I försök på Fejø forsøksplantage i Danmark testades en tallriksharv, som i sig är ett ganska högt redskap. Hanne Lindhard, Danmarks jordbruksforskning, berättade att de fick sluta att köra med den i slutet av juli då frukten hängde för långt ner mot marken och risken för skador på frukten var stor. Tallriksharvens ogräseffekt var densamma som en jordhyvel eller fräs (Lindhard pers. medd., 2003). Fräs En relativt ny fräs, Krümler, också den italiensk från Ladurna (Fig. 2), finns nu på marknaden. Det är en jämförelsevis dyr maskin i inköp, ca 115 000 kr (exkl. moms). En del tester har genomförts och fem fruktodlare i Danmark använder den. Maskinen anses vara mycket effektiv mot ogräs och kan påbörja bearbetning i en kortklippt, torr gräsyta. Den arbetar ytligare och anses vara skonsammare mot trädstammar och rötter än andra mekaniska redskap. Krümler har två fräshuvud som drivs med hydraulik. En av dem går längs gräsbanans kant, medan den andra arbetar in och ut mellan träden. Den fungerar också mycket bra vid körningar i unga planteringar med 10

små träd och kan köras i en hastighet på 4-5 km/h, vilket är något snabbare än andra fräsar (Lindhard pers. medd., 2003). Figur 2. Fräsen Krümler (Ladurna) har två fräshuvud. En av dem går längs gräsbanans kant, medan den andra arbetar in och ut mellan träden (Foto: Malin Engström). Erfarenheter av en billigare fräs med borstaggregat, från italienska A. Spedo & Figili, säger att ogräseffekten är god. Den rensar ganska rent runt trädstammarna, där ogräset vanligtvis blir ett problem. Yngre träd kan dock ta skada av borsten om den går för nära stammarna. Barken kan slitas bort och en viss försiktighet i körningen krävs i unga planteringar (Persson, P-O. pers. medd., 2003). Man kan även tänka sig att borsten ersätts av en spruta som, vid varje trädstam, avger en dusch med besprutningsmedel (biologiskt). Därmed kan ogräset runt stammen bekämpas på ett mer skonsamt sätt för träden (Ekberg pers. medd., 2003). Ogräsborste I steniga jordar anses mekanisk bekämpning inte vara det bästa alternativet p.g.a. att redskapen får svårt att bearbeta jorden bra (Juhlin pers. medd., 2003). En borstmaskin har en ytlig bearbetning och påverkas inte nämnvärt av en stenig jord. Den tar bort de ovanjordiska delarna av växten och skadar till viss del rotsystemet. Borsten har liten effekt på väletablerade rotogräs. Ogräseffekten är därmed kortvarig och behandling kan behövas oftare (Ilg pers. medd., 2003). Trycket mot ytan ska inte vara för hårt och rotationshastigheten inte för snabb. Då kan ogräset skäras av i stället för att slitas upp (Hansson et al., 1995). 11

Jordhyvel Jordhyveln arbetar genom att slita av ogräset ca 2-3 cm under jordytan och lyfta upp det. Redskapet går inte så djupt ner i marken och är skonsam mot fruktträdens rötter. Ogräsets rotsystem skadas till viss del men kan åter spira om bearbetningen utförs i fuktigt klimat (Assarsson et al., 1994). I försök i en äppelodling på Fejø forsøksplantage har jordhyveln haft samma negativa effekter på skördeutbytet som en tallriksharv eller fräs (Lindhard pers. medd., 2003). Erfarenheter från ett svenskt test visar att en frontmonterad, tysktillverkad jordhyvel från Heinz Müller, hade svårt att hålla ett konstant bearbetningsdjup och fungerade inte när marken var fuktig. Stora ogräs fastnade på hyveln och släpades ihop till stora högar (Erlandsson et al., 2000). Energi Energi- och resursanvändning måste också tas hänsyn till om en odling ska bli uthållig. Antalet behandlingar för ogräsbekämpning är fler i en ekologisk odling, som använder mekanisk bekämpning, jämfört med en konventionell odling, som besprutar med kemiska ogräsmedel (Himmelsbach, 1995; Ahner pers. medd., 2003). Samtidigt är det inte nödvändigt att det totala antalet traktorkörningar under en odlingssäsong är fler i ekologisk odling, jämfört med konventionell. Exempelvis behöver båda odlingssystemen utföra körningar för att klippa körgångarna mellan trädraderna. I ekologisk odling kan antalet körningar för klippning vara färre. Man strävar efter att ha en blommande vegetation i körgången och klipper inte hela odlingens gräsbanor samtidigt. Körgångarna ska alltid kunna ge mat och plats att leva för bl.a. naturliga fienden till skadeinsekter (Erlandsson et al., 2000) och därför väntar man kanske också längre mellan klippningarna för att vegetationen ska kunna gå i blom. Antalet körningar för besprutning av växtskyddsmedel, som också kan skilja mellan odlingssystemen, kan även jämföras. En livscykelanalys av äppleproduktionen i Sverige, Frankrike och Nya Zeeland har gjorts och visar bl.a. resursförbrukning och miljöeffekter från anläggning av en odling till det att äpplena ligger i butik i Sverige. Rapporten visar bl. a. att merparten av den energi som förbrukas, fram till att äpplena finns i butik, kommer från transporterna från Nya Zeeland, Frankrike och även transporter inom Sverige. Jämförs svenskproducerade äpplen med importerade, utgör en mekanisk ogräsbekämpning en liten del av det totala energiflödet från anläggning av en odling till det att äpplena ligger i butik (Stadig, 1997). I själva odlingen är dock energiåtgången högre i mekanisk bekämpning, jämfört med marktäckning och kontrollerad vegetation (Hansson et al., 1995). Ekonomi Jämfört med den kemiska ogräsbekämpningen, då det bara behövs några enstaka insatser per säsong, är den mekaniska bekämpningen mer tidskrävande. Det krävs en bearbetning ungefär var 14:e dag för att få en god effekt mot ogräset (Assarsson et al., 1994). Oftast väntar man något längre mellan behandlingstillfällena. I Göran Erlandssons odling och även på Fejø bearbetar man 4-6 gånger per säsong (Erlandsson et al., 2000; Lindhard pers. medd., 2003). Om den mekaniska ogräsbekämpningen ska kunna ersätta den kemiska är det önskvärt att kunna hålla en hastighet lika hög som vid kemisk besprutning, d.v.s. 8-10 km/h. Kurt Knast, konventionell fruktodlare, har en äldre modell av en spadrullharv som kan köras relativt snabbt, 7-8 km/h, jämfört med andra harv- och fräsredskap, 3-12

4 km/h. Den arbetar dock på ett djup av 10 cm, vilket anses för djupt för att trädrötterna inte ska ta skada. Samtidigt blir den luckra jorden svår att gå i under höstens skördearbete (Knast pers. medd., 2003). En jämförelse av maskinkostnader för en fräs (Krümler) från italienska Ladurna, en tallriksharv (Marte 14, Driving disc outfit) och ytterligare en fräs (Marte 14, Rotary hoe) båda italienska från A. Spedo & Figili, visar att maskinkostnaden per hektar och år varierar något beroende på maskin och storlek på odling (Tab. 1). I en 5 ha stor fruktodling är behandlingskostnaden mellan 440 och 690 kr per hektar och år, beroende på vilken av de tre maskinerna man använder. Det finns andra faktorer, förutom behandlingskostnaden, som kan ha betydelse för vilken maskin man väljer. Exempelvis är maskinens kapacitet och ogräseffekt viktig, men även omfattningen av skador på rötter och trädstammar som i sin tur påverkar skörden. Vad som också kan påverka årskostnaden per hektar är förarens skicklighet och väderleken vid bekämpningstillfället. En fuktigare jord kan göra att ogräsen lättare kan etablera sig igen, vilket gör att fler körningar kan behövas. Även mängden sten i jorden kan försvåra körningen och samtidigt ge en sämre ogräseffekt. Tabell 1. Behandlingskostnad kr/ha och år för ogräsbekämpning i en 3, 5, och 10 ha stor fruktodling Fräs A. Spedo & Figili (Persson, J. pers. medd., 2003) Fräs Ladurna (Korsgaard, 2003) Tallriksharv A. Spedo & Figili (Persson, J. pers. medd., 2003) Inköpspris (exkl. 52 700 114 600 53 800 moms), kr Behandlingskostnad, kr/ha 3 ha odling 521 906 525 5 ha odling 443 689 446 10 ha odling 386 527 387 Körhastighet, km/h 3 4 3 Kapacitet, ha/h 0,57 0,77 0,57 Beräkningarna är gjorda i ett odlingssystem med 1,5 m mellan träden och 4,5 m mellan raderna. Ogräsbekämpningen sker 6 gånger/år och förarkostnaden beräknas ligga på 150 kr/h. Traktorkostnaden beräknas ligga på 80 kr/h och drivmedelpriset 6 kr/l. Kalkylperiodens längd avser 12 år, där realräntan är 6 %. I tyska försök har mekanisk ogräsbekämpning haft högre kostnader än bekämpning med herbicider och man menar att kostnader för arbetstid har haft en betydande roll. Dock har mekanisk bekämpning haft en lägre kostnad, jämfört med andra alternativa metoder, exempelvis termisk eller marktäckning med halm, bark, fiberväv och plastfolier (Himmelsbach, 1995). Termisk markbehandling Termiska metoder för ogräsbekämpning innefattar bl.a. flamning, ångning, bekämpning med hetvatten eller infraröd strålning. Före 1950-talet, då herbicider blev tillgängliga, användes ofta flamning som en metod att bekämpa ogräs i odlingar av 13

t.ex. frukt och majs. I dag är termisk ogräsbekämpning inte så vanlig i ekologisk fruktodling p.g.a. att metoden inte har tillräckligt tillfredsställande effekt på rotogräs och förvedade plantor. Däremot är flamning vanligt i ekologisk grönsaksodling (Ascard, 1988). Biologi Syftet med ångning och flamning är att värma upp vattnet i bladen så att plantorna förvälls, d.v.s. cellmembranen brister, proteinerna koagulerar och växten dör. Effekten av de båda metoderna beror bl.a. på ogräsets utvecklingsstadium och tillväxtpunktens placering samt maskinens tekniska parametrar och körhastighet. Även vädret har betydelse. Ogräseffekten blir bättre då plantorna utsatts för kortvarig torka (Hansson, 2002). Flamning Flamning i fruktodlingar får ses som en underhållsmetod där man från början har fått kontroll över framförallt rotogräsen med någon annan metod. Upprepade behandlingar kan visserligen trötta ut även rotogräsen, men det krävs då att man punktbekämpar med täta intervall då ogräsen är i småplantstadiet. Vid termisk behandling av markytan påverkas endast ovanjordiska växtdelar. Placeringen av ogräsets tillväxtpunkter spelar även en stor roll för vilken effekt flamningen får. Arter med underjordiska tillväxtpunkter, som exempelvis maskros (Taraxacum vulgare), kan utveckla nya skott från roten. Brännässla (Urtica dioica) bildar knoppar på de underjordiska utlöparna och kan fortsätta skjuta skott även om flamningen har dödat de ovanjordiska delarna. Även fröogräs som vitgröe (Poa annua) och baldersbrå (Matricaria perforata) breder ut sig kraftigt om de inte behandlas ofta. Om ogräsen blir för stora innan behandling, krävs större värmemängder (energidoser) och det blir även större mängd torrt ogräs, vilket ökar brandrisken nästa gång man ska flamma. Fördelen med metoden är att man inte skadar fruktträdens rotsystem. Det finns däremot risk för stamskador, särskilt på unga träd. Man bör därför inte använda flamning förrän efter tredje året efter plantering (Ascard, 1988). I bl. a. Tyskland har man provat flamning i fruktodlingar utan någon större framgång. Dels gav det ingen god effekt på fleråriga ogräs som ofta finns i fruktodlingar, dels ansåg man metoden vara för dyr (Winter, 1997). Flamning används heller inte i danska fruktodlingar. Hanne Lindhard anser att man måste köra allt för ofta för att få god effekt. Samtidigt visar danska försök att fruktträdens nedersta blad och stammen skadas och måste förses med speciella skydd. Även i norska försök gav flamning av trädraden liknande brännskador och metoden hade heller ingen effekt på kvickrot (Røen et al., 2002). Bekämpning med ånga Ångtekniken används inte i svenska fruktodlingar i dag. Det finns dock fungerande prototyper, för ångning av den övre delen av jordlagret, utvecklade i Sverige och Danmark för ekologisk odling av grönsaker, bl.a. sockerbetor och palsternackor. Ångning har då utförts före grönsakernas sådd och givit lovande resultat (Ascard, 2003b). Vissa studier har visat att ångmetoden är lika effektiv mot annuella ogräs som herbiciden Roundup. Endast en bekämpning tog bort alla annuella ogräs och gräs. I kanadensiska försök har metoden endast haft effekt på perenna ogräs då de varit i ett mycket tidigt tillväxtstadium. Att enbart använda ånga gör att fleråriga ogräs så småningom tar över (Rifai et al., 1999). 14

Vid bekämpning med ånga kan markfaunan påverkas negativt genom att bl.a. daggmaskar, nyttosvampar och bakterier dör av värmen. Det kan i sin tur leda till att jordens struktur försämras och dess förmåga att undertrycka patogena svampar minskar (Rifai et al., 1999). Teknik Gemensamt för alla termiska metoder är att de helst skall användas vid bekämpning av ogräs i ett relativt tidigt utvecklingsstadium. Energiförbrukningen ökar kraftigt om ogräset blir för stort eller om de är blöta av regn (Hansson, 1999). För att de ovanjordiska delarna av en planta i hjärtbladsstadiet ska dö, behövs en exponeringstid på 1 s av värmen från vattenånga. Exponeringstiden för en flamningslåga är betydligt kortare och körhastigheten ligger på 2-6 km/h beroende på redskap och teknik (Ascard pers. medd., 2003). Det finns både traktorburna och handburna flamningsmaskiner att välja mellan. Det finns aggregat för totalbekämpning samt flamning i och mellan rader. De är dock mest aktuella i radodlade grönsaker. De handburna flamaggregaten passar bäst i mindre odlingar (Ascard, 1988; Ascard, 1996). Energi Vid flamning används gasol som består av propan och/eller butan. De är rena bränslen jämfört med andra fossila bränslen. Men det blir ändå mer luftföroreningar jämfört med mekaniska metoder eftersom lika många, eller fler körningar med traktor, behövs (Ascard, 1996). Fullständig förbränning av gasol ger koldioxid och vatten, men vid en ofullständig förbränning (vid syreunderskott) bildas kolmonoxid, som är en mycket giftig gas (Assarsson et al., 1994). Gasol och diesel ger båda en CO2 - tillförsel som ger ett bidrag till växthuseffekten. Tittar man på kedjan från jord till bord, där odling, transporter, lagring, paketering, processning, kyla etc. räknas in, är flamningens energiåtgång liten jämfört med den totala. Ogräsbekämpning med flamning är en energikrävande markbehandlingsmetod men utgör ändå en liten del av det totala energibehovet (Ascard, 1996). Ånga i sig självt påverkar inte miljön men ångtekniken har en hög dieselförbrukning (Rifai et al., 1999), vilket bidrar till växthuseffekten. Ång- och flamningsmetoden har ungefär lika stor energianvändning. Ett sätt att minska den är att bekämpa ogräsen i tidigt utvecklingsstadium, förbättra appliceringstekniken genom att ha en bra kontakt mellan spridarramp och markyta samt att punktbekämpa ogräset (Hansson, 1999). Ekonomi Traktorburna redskap för flamning är relativt dyra, ca 100 000 kr (Ascard pers. medd., 2003). Handbrännare, utrustade med ett munstycke med fem hål, kostar 3700-4000 kr (exkl. moms) (Andersson, S. pers. medd., 2003). Driftskostnaden för flamning är också hög. Jämför man med mekanisk bekämpning behövs det lika många, eller fler, bekämpningar per säsong. En tysk undersökning visade att det behövdes behandlingar med 10 14 dagars intervall, vilket ger totalt minst 10 behandlingar per säsong (Mantiger & Gasser, 1986). 15

Ångtekniken kan vara användbar för att bekämpa ogräs i fruktodling (Kurfess & Kleisinger, 1999). Man anser dock att den då måste kombineras med exempelvis mekaniska och biologiska åtgärder (Rifai et al., 1999). Storskalig användning av ångtekniken i fruktodling är inte kostnadseffektivt i dag, dessutom finns ännu inga maskiner för ångning i Sverige (Hansson pers. medd., 2003). Vissa tror att flamning energimässigt är mer effektivt och fördelaktigt än ånga, men det finns inget belägg för det (Rifai et al., 1999). Marktäckning Det finns många sorters organiska och syntetiska material för marktäckning. Mest aktuella är bark, flis, grönmassa, plast och halm. Täckmaterialet bör ha god hållbarhet, bra ogräseffekt, vara billigt och kunna läggas ut med maskin. Det mest använda marktäckningsmaterialet i frukt- och bärodlingar i Sverige är ek- och barrträdsbark (Assarsson et al., 1994). Förutom god effekt mot ogräs, påverkar marktäckning olika förhållanden i marken, såsom temperatur, fuktighet, näringsomsättning, mikrobiologisk aktivitet och jordstruktur (Schawlann, 1999). Marktäckning gör även att frukterna hålls rena från stänk av jord (Tahir, 2002). Biologi och teknik Den ogräshämmande effekten av marktäckning är att täckningen utestänger ljus och är ett fysiskt hinder för ogräsets utveckling. De organiska materialens tjocklek har betydelse för dess effekt, ett tjockare lager isolerar bättre än ett tunt. Hur tjockt täcket bör vara beror dels på materialets egenskaper, hur poröst det är och hur lång tid det tar innan det bryts ned, dels på vilken ogräsflora man har (Schawlann, 1999). Fleråriga ogräs kan öka under organiska täckmaterial. Exempelvis kommer kvickrot och åkertistel (Cirsium arvense) att trivas och växa bra när de inte har någon konkurrens från fröogräs (Assarsson et al., 1994). Ogräs konkurrerar med träden om vatten och näring, vilket ger en negativ inverkan på trädtillväxt och skörd. Jorden bör därför vara fri från rotogräs före plantering samt när täckning med organiska material ska användas (Schawlann, 1999). Norska försök visar att markbehandlingen före plantering spelar en stor roll för att hålla trädraden fri från ogräs och gräs och därmed undvika konkurrens om näring. En mekanisk träda eller gröngödslingsgröda minskade avsevärt förekomsten av ogräs och framförallt kvickrot, jämfört med att direkt plantera i jord som varit gräsbevuxen (Røen et al., 2002). I områden med lite nederbörd eller jord med dålig vattenhållande förmåga passar marktäckning bra eftersom den bevarar fuktigheten i jorden (Assarsson et al., 1994). Runt stammen bör jorden vara öppen 2-3 cm, så upptorkning kan ske efter regn och därigenom förhindra olika svampangrepp (Schawlann, 1999). Ogräs växer ofta upp precis intill stammen. Lämpligen får man rensa där för hand. En nackdel med täckning är att löv kan vara svåra att städa undan om hösten, vilket gör att skorv kan uppförökas i odlingen (Assarsson et al., 1994). Marktäckning skapar bra förutsättningar vid etablering av en odling eftersom avdunstningen från marken minskar (Erlandsson et al., 2003). Försök gjorda i Tyskland visar att flera syntetiska och organiska täckmaterial skapar högre fuktighet i jorden, jämfört med bar jord. Högst fuktighet är det dock under organiska material (Himmelsbach, 1995). Det kan bero på att organiska material släpper igenom regnvatten, vilket syntetiska material som plastfolier inte gör. Vatteninnehållet i rotzonen varierar under 16

en säsong och därmed också innehållet av växttillgängligt vatten och luft. Kapillär upptransport av vatten till rotzonen förekommer på alla jordar. Det som påverkar den kapillära upptransporten är främst jordens textur och struktur. Under högsommarveckor i Sverige kan avdunstningen från träden vara mycket hög och stora mängder vatten kan ledas upp till matjorden för att sedan avdunsta. Kapaciteten för växttillgängligt vatten kan även höjas med en ökad mullhalt. Den har en stor betydelse för jordens struktur och fysikaliska egenskaper och ger en bättre och stabilare aggregatstruktur på lerjordar (Johansson, 2003). Marktäckning förbättrar ofta upptaget av mikronäringsämnen, som annars är svårtillgängliga p.g.a. högt ph-värde i marken (Jaakkola, 1995). Acceptabla phvärden i marken är 6,0-6,5 i sandjord och 6,5-7,0 i lerjord (Juhlin, 2003). Fosforupptaget främjas vid marktäckning, dels för att rötterna kan växa i jordytan där mest fosfor finns, dels för att täckmaterialen, om de är organiska, innehåller fosfor. Daggmaskar gynnas av organiska täckmaterial. De bygger upp mullhalten och skapar en bra struktur i jorden med hjälp av täckmaterialet (Jaakkola, 1995). Täckmaterial skapar dock problem vid gödsling, p.g.a. att spridning i trädraden inte kan utföras. Näringsbevattning genom användning av ett droppbevattningssystem, som ligger under täckningen, kan dock vara genomförbart. Det är emellertid komplicerat eftersom det inte får komma partiklar i vattnet som sätter igen dropphålen (Alsanius pers. medd., 2003). Under våren och sommaren är temperaturen lägre under ett organiskt täckmaterial jämfört med bar mark (Himmelsbach, 1995; Larsson, 1997). De flesta täckmaterial gör att jorden värms upp senare om våren, vilket kan fördröja utvecklingen och därmed hindra frost i blomningen. Täckmaterialet hindrar dock marken från att avge värme under våren, vilket är viktigt under kyliga vårnätter då det finns risk för frostskador under blomningen. Detta är ofta en anledningen till att man inte väljer marktäckning som metod. Marktäckning hindrar däremot värmeutstrålningen på sensommar och höst. Då hålls temperaturen i marken högre jämfört med bar mark. (Himmelsbach, 1995; Schawlann, 1999). Sork och möss Ytterligare en anledning till att man inte väljer marktäckning som metod är att sork och även möss kan ge stora problem (Schawlann, 1999). Djuren äter bl.a. rötter, gräs och frön. Sorken trivs i högt gräs och fjolårsgräs, där den är skyddad från rovdjur som ormvråk, ugglor, tornfalk, rävar och även katter (Agrell pers. medd., 2003). I fruktodlingar orsakar sorken gnagskador på bark och rötter, vilket kan vara förödande i en yngre fruktodlingar där träden är känsliga och kan dö ut (Persson, P-O. pers. medd., 2003; Schawlann, 1999). Antalet sorkar varierar dock under året i södra Sverige. På våren är antalet lågt p.g.a. att sorken är föda för rovdjur under vintern. På hösten är de åter uppförökade p.g.a. att rovdjuren jagat annan föda och sorken har haft bra tillgång på mat. I norra Sverige varierar antalet sorkar över en period på 3-4 år. Det beror på att rovdjuren i norr är specialister, vilket gör att antalet rovdjur beroende av sorkens populationsstorlek. Vissa år finns ett stort antal sorkar, som i sin tur bidrar till att rovdjuren har gott om föda och kan föröka sig. När antalet rovdjur sedan ökat kommer i sin tur sorken att minska (Agrell, 1995). Det kan vara till hjälp att veta hur stor populationen av sork är och därmed bedöma hur stor risk det finns för en etablering av dem i fruktodlingen. 17

Det finns olika åtgärder för att undvika skador av sork i sin odling. Man kan, genom att resa minst 2 m höga träpålar, ge rovfåglar bra landningsplatser och underlätta deras sorkjakt (Schawlann, 1999). Detta testas nu i svenska fruktodlingsförsök och har hittills visat sig vara mycket effektivt (Larsson pers. medd., 2003). Man kan tänka sig att rovfåglar ändå får problem med att fånga sorken i områdena under träden, eftersom täckmaterial samt trädets grenar kommer att skydda dem väl. För att förebygga skador finns även sorknät (metallnät med en maskvidd på högst 1,7*0,9 mm) eller gnagskydd av plast att sätta runt trädstammar och rothals. Gnagskydden måste tas bort innan det växer fast i trädet och stryper det (Jensen, 2002). Erfarenheter visar att dessa skydd inte fungerar tillfredsställande p.g.a. söndergnagning och att sorkarna klättrar över eller kryper under (Trulsson, pers. medd., 2003). Det finns även ett KRAV-godkänt medel för att hålla sork borta. Företaget Biotek säljer medlet Revira Special. Det är ett granulat som består av brända lerkulor med tillsats av citronellaolja. Medlet lägger man ut som en barriär runt odlingen och dess funktion är att avskräcka sorken. Deras känsliga sinnen ska uppfatta medlet som en varningssignal och leda till att de undviker att passera över den behandlade ytan. Tekniken har fördelar ur miljösynpunkt samtidigt som den är skonsam och djurvänlig. Effekten av medlet varar upp till 6 månader. Förpackningar med 15 l kostar 2200 kr och räcker till 2 000 m², vilket kan anses som relativt dyrt (Ericsson pers. medd., 2003). Jep Agrell, forskare i sorkens beteende och populationsdynamik, hävdar att sorken har ett gott luktsinne, men att medlet inte skulle fungera tillfredsställande om populationen var hög. Om ett antal sorkar, trots barriären, skulle lyckas komma in och etablera sig i odlingen, kan medlet istället hindra sorken från att komma ut. Lägger man medlet runt träden kanske effekten skulle bli bättre. Sannolikheten är dock liten att sorken i längden skulle avstå från att nyttja en god födoresurs (Agrell pers. medd., 2003). Borsalt är ett medel som skulle kunna fungera mot möss och eventuellt sork. Borsalt används idag inom byggbranschen för att undvika att bl.a. möss etablerar sig i väggar och tak där ekofiber, ekologiskt isoleringsmaterial, används. Man har konstaterat att mössen undviker att gå i isolering som innehåller borsalt (Engström pers. medd., 2003). Om borsalt tillåts i ekologisk fruktodling skulle olika marktäckningsmaterial kunna behandlas med medlet. Samtidigt kommer man att tillföra fruktträden näringsämnet bor. Därför får man vara uppmärksam på att inte för stora mängder tillförs, vilket möjligen kan ge negativa effekter. På Fejø pågår försök med att lägga ca 1 liter snäckskal runt trädstammarna (Fig. 3). Man tror att sork inte gärna vill gå i skalen, som har vassa kanter. Gnagskador anses därmed kunna utebli. Inga försöksresultat finns ännu tillgängliga (Lindhard pers. medd., 2003). Snäckskalen skulle också kunna hålla ogräs borta. Ogräset runt trädstammarna är vanligtvis ett problem i bl.a. mekanisk bekämpning, dels för att det utgör en skyddad miljö för sorken, dels för att det bidrar till en fuktigare miljö som gynnar svampangrepp. 18

Figur 3. Snäckskal kan spridas runt stammen för att undvika gnagskador av sork (Foto: Malin Engström). Halm Det krävs ett ganska tjockt lager halm för att hindra ogräs att etablera sig. Vanligen läggs ett 10-15 cm tjockt lager ut, men upp till 25 cm kan behövas för att förhindra fleråriga ogräs (Juhlin pers. medd., 2003). Vid täckning med halm rekommenderar man i julgransplantering i Danmark att viktmässigt lägga 2-3 kg/m² (Larsson et al., 1997). Även i tyska försök, med marktäckning i fruktodling, har man använt sig av denna mängd halm per kvadratmeter (Himmelsbach, 1995). Under växtsäsongen är temperaturen under halm ungefär 5ºC lägre än bar jord (Schawlann, 1999). Halm av råg (Secale cereale) och höstvete (Triticum aestivum) har lång hållbarhet och används därför ofta (Larsson et al., 1997). Ogräs kan hållas borta i 1-3 år, beroende på hur väl man rensat innan lagret läggs. Halm som innehåller ogräsfrö och kärnor som kan spira bör undvikas. Halm är rikt på kalium och ett tjockt lager kan ge en hög kaliumhalt i jorden och därmed hämma upptaget av magnesium (Schawlann, 1999). Tyska försök visar att kaliumhalten tredubblades vid användning av halmtäckning (Himmelsbach, 1995). Försök gjorda på Kiviks försöksstation, då över 1000 kg K/ha lagts ut, har dock inte påverkat äppelträden negativt (Ilg pers. medd., 2003). En viss risk för övergödning och magnesiumbrist kan finnas, men odling av frukt kräver god tillgång på kalium. I ekologisk odling är det ofta ett problem att kunna tillföra tillräckliga mängder (Schawlann, 1999; Juhlin pers. medd., 2003). Man bör kompensera med kväve, ca 7 kg N/ton utlagd halm, p.g.a. att mikroorganismer binder kväve i nedbrytningsprocessen (Schawlann, 1999). Täcker man en 1,2 m bred trädradsremsa med 2,5 kg halm/m², i ett odlingssystem där trädavståndet är 1,5 m, radavståndet 4 m, behövs ca 7,5 ton halm/ha och en kompensation med ungefär 50 kg N/ha. 19

Halm släpper igenom nederbörd och minskar risken för skorpbildning, vilket i sin tur minskar risken för syrebrist i marken (Ögren, 1990). Hel halm varar längre än hackad och ju finare halm desto snabbare bryts den ner. Hackad halm av råg och elefantgräs (Pennistum purpureum) har i danska försök haft god ogräskontroll (Larsson et al., 1997). Enligt försök på Fejø forsøgsplantage visade sig halmtäckning ge samma skördeutbyte som mekaniska behandlingar med fräs, tallriksharv och jordhyvel. Man gödslade årligen med 25 kg N/ha (svingödsel) i trädraderna och förväntade sig att täckning med halm skulle vara bättre p.g.a. att de mekaniska metoderna skulle ge skador på rötterna, men så var inte fallet (Lindhard pers. medd., 2003). Det kan bero på att kvävegödslingen inte var tillfredsställande och en konkurrens uppstod. Tyska försök har uppvisat olika resultat när det gäller halm. I vissa fall har halm fungerat som ett bra marktäckningsmaterial och inte lockat till sig sork eller möss (Winter, 1997). I andra försök har möss emellertid dykt upp i odlingen under vintern och gett skador (Himmelsbach, 1995). Erfarenheterna från Sverige och Danmark är att man kan få problem med sork. För att minska problemen kan man under hösten ta bort halmen som är närmast stammen och lägga den i en sträng på körbanan. Sorken erbjuds då ingen bostad eller något skydd från rovdjur i områdena närmast stam och rötter (Larsson pers. medd., 2003). Vissa erfarenheter tyder också på att sorken trivs något sämre i hackad halm (Larsson et al., 1997). Bark Bark består bl.a. av lignin och olika cellulosatyper. Träsorter skiljer sig åt när det gäller dessa ämnen, exempelvis innehåller furubark mycket lignin och därmed har materialet en hög C/N-kvot, som gör att det tar längre tid att brytas ned (Schawlann, 1999). Markbehandlingen innan täckning är mycket viktig. Markytan måste vara jämn så att barkskiktet inte blir tunnare på vissa ställen. Barklagrets tjocklek bör vara 12-15 cm. Det reduceras med 10 20 % per säsong och efter 3-5 år får man fylla på med mer bark. Viktigt är att barken är tillräckligt grov. Om den innehåller för mycket småpartiklar ökar ogräsfrönas möjligheter till att gro p.g.a. högre fuktighet i täckmaterialet (Assarsson et al., 1994). Tyska försök visar att ph-värdet i marken under bark håller sig konstant, medan andra täckmaterial, exempelvis halm, fiberväv och plastfolie, ger en liten sänkning (Himmelsbach, 1995). Taniner och fenoler läcker ut i jorden. De bryts snabbt ned och hämmar därmed inte trädens tillväxt (Schawlann, 1999). Bark kan även innehålla höga halter av tungmetaller och bör därför kontrolleras innan användning (Svensson pers. medd., 2003). Dålig kvävetillförsel kan reducera tillväxten p.g.a. en hög C/N-kvot (Schawlann, 1999; Alsanius pers. medd., 2003). Barken kan spridas ut för hand eller maskinellt med en gödselspridare (Assarsson et al., 1994). Försök visar att effekten mot ogräs kan vara både bra och dålig. Vid försök på Rånna försöksstation behövdes bara punktbekämpningar av fleråriga ogräs (Christensson, 1992). Däremot visar försök vid Kiviks försöksstation att kvickroten etablerade sig snabbt och barktäckningen fick ersättas med mekanisk bekämpning redan efter 2 säsonger (Ilg pers. medd., 2003). Skillnaden kan bero på att markbehandlingen före täckning utfördes något bättre på Rånna. Skörden påverkas positivt av marktäckning 20