MADESJÖ-ÖRSJÖ-KRISTVALLA HEMBYGDSFÖRENING

MADESJÖ-ÖRSJÖ-KRISTVALLA HEMBYGDSFÖRENING

INVENTERINGSUNDERLAG FÖR TILLGÄNGLIGHETEN HOS HEMBYGDSFÖRENINGAR OCH MUSEER Detta underlag skall visa hur tillgänglig en lokal eller verksamhet är för personer med funktionsnedsättningar. Underlaget skall ligga till grund för utformandet av en tillgänglighetsplan. Denna plan skall hjälpa till med information om tillgängligheten för personer med funktionsnedsättningar, både allmänna besökare och aktiva medlemmar, samt peka på enkelt avhjälpta hinder och på mer långsiktiga åtgärder. Datum: 2013-08-26 Förbund: Kalmar läns hembygdsförbund Namn på förening/museum: Madesjö-Ösjö-Kristvalla hembygdsförening FRÅGA JA NEJ KOMMENTARER Finns det mer än ett hus på x 2 längor med kyrkstallar. hembygdsgården? Finns det skyltad x handikapparkering vid ingången? Finns det handikapptoaletter? x 2 stycken, en för damer och en för herrar, för små. Finns det skötrum? x Inne på toaletterna. Separat rum behövs. Är gångar och parkeringsplats x Löst gånggrus, ej bra. hårdgjord? Finns det bänkar och sittplatser x Få bänkar. med armstöd? Finns det bord och rastplatser även för rullstolsburna? x Inte med både armstöd och ryggstöd. Finns det ramp eller hiss in i byggnaderna? x En kort ramp utan ledstång på båda sidor Finns det tröskellister? x Detta behövs. Är trapporna kontrastmarkerade? x Trapporna utomhus behöver markeras. Finns det ledstänger vid x trapporna med rätt mått? Finns det hiss mellan x Det finns bara en våning. våningsplanen? Finns det taktila föremål i x utställningarna?

Finns det modeller att känna på x Enstaka. över föremål och byggnader? Finns det miljöer i utställningarna? x Enstaka. Mest föremål i mängd i båsen. Är det lätt att se föremål i montrar och på andra platser? x Många montrar är röriga, vissa är bra med bra kontraster. Finns det taktila bilder och kartor x att låna eller vid visningar? Finns det audioguider eller andra x Detta behövs. medier som är tillgängliga? Är utställningstexter och x beskrivningar lätta att läsa? Finns det material på LL? x Kan läggas på hemsidan. Finns det hörslingor, fasta och x Detta behövs. bärbara? Har ni utlån av rullstol eller andra hjälpmedel? x Detta vore bra med tanke på långa avstånd. Finns det allergiframkallande x växer vid husen eller strategiska punkter? Finns det djur? x Detta skall inte finnas. Personal tar med egna djur vilket är olämpligt. Tillåter ni ledarhundar? x Serverar ni alternativ kost såsom x Laktosfri glass går att få. glutenfritt med tanke på allergiker? Har ni tillgängliga hemsidor? x Portalen vilket är tveksamt. Informerar ni om tillgängligheten x på hemsidan och andra sätt? Erbjuder ni specialvisningar för x funktionshindrade? Är det lätt att hitta till hembygdsgården och museet? x Skylta gärna i ett tidigare läge, vägbeskrivning på hemsidan. Finns det GPS koordinater? Är det lätt att hitta inom hembygdsgården och i miljöer? x x Två gångar med bås. Svårt att hitta enstaka föremål eller detaljer. Markera gärna.

Finns det ledstråk? x Gångarna skulle kunna fungera bra. Markera på golvet vid viktiga platser. Är den pedagogiska x verksamheten tillgänglig? Använder ni andra miljöer i x verksamheten såsom fornlämningar, naturområden? Övriga kommentarer. x Inledning Tillgänglighet är ett mycket vitt begrepp. Då man tänker på tillgänglighet skall man inte bara tänka på den rent fysiska tillgängligheten såsom rampernas lutning eller trappornas kontrastmarkeringar. Det är lika viktigt att verksamheten är tillgänglig såsom olika evenemang och programverksamhet eller utställningar. En annan mycket viktig del är att man alltid skall informera om tillgängligheten och all information är tillgänglig för alla. Då man genomför olika åtgärder såsom ombyggnationer eller nya verksamheter, skall man alltid tänka in alla detaljer rörande tillgängligheten och att man tänker på alla former av funktionsnedsättningar. Det finns drygt 70 olika diagnoser av funktionsnedsättningar och i vissa fall kan en åtgärd för en grupp vara ett problem för en annan. Ljud, kan t.ex. hjälpa synskadade att hitta eller få nödvändig information som inte går att läsa. Samma ljud kan däremot störa personer med nedsatt hörsel eftersom dessa ljud kan överösta information från medföljande personer. Utvärderingen skall dock peka på vad man kan göra för att göra en verksamhet så tillgänglig som möjligt. Information och hemsidor Tillgänglighet handlar inte bara om fysiska åtgärder såsom hissar och kontrastmarkeringar. Information är minst lika viktig och att informationen är tillgänglig för alla. Detta innebär att informationen behöver finnas på flera medier såsom både i broschyrer och på hemsidor men också i exempelvis taltidningar. Man kan också informera direkt till handikapporganisationerna som sedan kan sprida denna till sina medlemmar. Då man informerar om t.ex. olika programpunkter och evenemang skall man också informera om tillgängligheten. Informationen skall både handla om vad som är tillgängligt och på vilket sätt men också om vad som inte är tillgängligt. Om det finns brister, skall man också informera om när man planerar att åtgärda felen. På detta sätt kan man själv ta ställning till om verksamheten är tillräckligt tillgänglig eller om man skall

avstå helt eller avvakta tills att bristerna avhjälpts. Om man som besökare kommer till en verksamhet som visar sig otillgänglig, blir man garanterat besviken. Man kommer också att berätta detta för vänner och bekanta. Detta gör att många kommer att avstå från att besöka verksamheten, även ledsagare och ev. assistenter. Om sedan felen åtgärdats, är risken stor att den besvikna besökaren inte kommer i alla fall då både denna andra bekanta knappast tror på att hindren avlägsnats. En kanal att informera om tillgänglighet och verksamhet är via en hemsida. Här kan man också lägga in andra tillgängliga detaljer såsom ljudfiler för audiogider och lättlästa texter. Det är viktigt att hemsidan är tillgänglig. Det finns många råd kring hur en sådan sida kan se ut via att läsa om detta på Handisams hemsida www.handisam.se. Det man t.ex. skall tänka på är att aldrig använda sig av rullgardinsmenyer eftersom dessa ställer till problem då man använder hjälpmedel. Menyer skall alltid ligga högst upp eller längst till vänster. Det är också bra om det finns en rubrik på hemsidan som heter Tillgänglighet. Det är bra om hemsidan har bra kontraster mot texten och att texten är fördelad på högst tre spalter. Bildspel skall aldrig visas på första sidan. Om man vill visa ett bildspel, skall detta göras bakom en länk som man måste klicka aktivt på. Om man har ett bildspel på första sidan och kommer dit som besökare för att läsa är det lätt att förirra sig. Om man öppnar hemsidan och möts av en bild och sedan av en helt annan bild när man läst färdigt och återvänt högts upp är det lätt att tro att hemsidan har växlats utan att man själv velat detta. Ytterligare en sak som man skall tänka på är att länkarna skall alltid ha det namn dit man tänkt att besökaren skall komma. Det skall aldrig stå att man skall klicka här eller något liknande för att få mer information. I all information skall det framgå till vem eller vilka man skall vända sig för att få ytterligare information om tillgängligheten. Det som bl.a. behövs är information om tillgängligheten och att det gärna finns bl.a. ljudfiler på hemsidan, exempelvis med audioguider. Det behövs också texter på lättläst svenska. Informationen behöver alltid var tillgänglig och bl.a. inte uppsatt på skyltar som i sig kan vara ett stort problem såsom pratorer av olika slag. Pratorer Ett sätt att informera på, t.ex. olika programpunkter är via pratorer. Dessa skyltar går lätt att flytta på och ofta står dessa på gångar eller andra ytor som man skall gå på. Denna placering är olämplig och kan

vara skadlig eftersom det är mycket lätt att snubbla på benen till dessa skyltar. Pratorer och andra skyltar skall alltid stå vid sidan av gångbanor och andra ytor med tanke på snubbelrisken. Dessa skyltar är farliga eftersom benen utgör stora snubbelrisker. Använd planken som avskärmar ramperna och husväggarna. Pratorer och liknande skyltar skall aldrig stå på ytor som är tänkta att man skall gå eller åka på. Dessa kan t.ex. stå på gräsmattor. Att hitta dit Det är alltid viktigt att alla kan hitta. Av denna anledning behöver det alltid finnas tydliga vägvisningsskyltar från landsvägar och via tydliga punkter såsom kyrkor och centra som lätt syns. Lägg också in GPS-koordinater och vägbeskrivningar på hemsida och i broschyrer. Det är alltid bra att göra det lätt att hitta eftersom alla besökare inte kommer från bygden och har lokalkännedom. Kyrkan i Madesjö är ett bra riktmärke, men det räcker inte med detta, i synnerhet om man inte vet att hembygdsmuseet ligger i ett gammalt kyrkstall vilket innebär nära kyrkan. Det behövs också en tydlig adress.

Adresser för färdtjänst För att underlätta för leveranser och t.ex. färdtjänst behövs det en adress. I de flesta fall behövs det en gatuadress med nummer då man beställer färdtjänst både då man skall dit eller bli hämtad. Det räcker inte med att säga vid beställningen att man hittar dit eller kan beskriva vägen eller förklara hur man kör till en central byggnad såsom en närliggande kyrka eller skola. Museet i Madesjö är ett bra exempel där det behövs en gatuadress. Parkering Det behöver finnas en handikapparkering. Denna skall normalt ligga högst 10 meter från entrén. Bredden på parkeringen skall vara 360 cm. Platsen behöver ha en tydlig skylt som visar att det finns en handikapparkering. Underlagen på parkeringsplatsen behöver vara hårt för att göra det lättare för bl.a. rullstolsburna att komma ur och i bilen. Asfalt är ett bra underlag, men även stenmjöl är ett bra alternativ. Det behövs en handikapparkering på samma sida om vägen som museet. Det är snarast farligt att lägga parkeringen på den motsatta sidan av vägen med tanke på den hastighet som man får köra. Det behövs dock en parkering där detta finns idag med tanke på kyrkan men också att det inte finns plats att lägga alla parkeringsplatser intill museet. Trappor Alla trappor behöver förses med ledstänger. Det normala är att det behövs ledstänger på båda sidor om trappstegen. En ledstång skall börja och sluta 30 cm före och efter trappstegen för att ge ett bra fäste. Orsaken till att det behövs ledstänger på båda sidor är att man kan ha olika styrka i händer och armar och behöva använda den ena armen både upp och ner för samma trappa. Ledstänger kan också bidra som

ledstråk för synskadade som på detta sätt kan känna var trappan börjar och slutar. Ett annat sätt att upptäcka trappor är att kontrastmarkera trappor. Kontrastmarkeringar behövs alltid. En kontrastmarkering skall alltid göras med en heldragen linje. Kontrastmarkeringar skall aldrig göras med små runda prickar eller gul/svarta markeringar, vilket man kan se på olika ställen. Dessa båda former av markeringar kan vara direkt farliga. Om man t.ex. har ett begränsat synfält, s.k. tunnelseende är det lätt att missa markeringen eller lokalisera dess position vilket gör att man lätt faller i trappan. Om man har epilepsi kan dessa båda röriga markeringar lätt leda till epileptiska anfall och i båda fallen kan detta ge svåra kroppsskador. Trappor på upp till tre steg skall markeras på alla steg. Längre trappor skall bara markeras på nedersta och översta steget på varje avsats. Om man kontrastmarkerar alla steg i längre trappor betyder detta att det inte är en trappa utan ett sluttande plan exempelvis en ramp. Då man markerar en trappa skall färgen helst vara gul eftersom denna färg syns bäst. Men om trappan eller kanterna vid trappan är gulaktig, exempelvis ljust furufärgat golv, behöver kontrasten ha en avvikande färg. Trappan utanför museet behöver både förses med ledstänger och kontrastmarkeringar. Det räcker inte med att det finns en liten ramp på motsatta sidan av trappan. Ramper Det kan i många fall behövas ramper. En ramp skall ha en högsta lutning på 1:20 och förses med ledstänger på båda sidor. Det är bra om det finns ledstänger på ett par olika höjder från golv eller mark med tanke på att rullstolsburna kan vara olika långa och därmed sitta på olika nivåer. Orsaken till att det skall vinnas ledstänger på båda sidor om rampen är att många rullstolsburna använder ledstängerna vid förflyttning och de

kan ha kraft i bara en hand och arm. Då man bygger en ramp skall den ha full bredd. En ramp skall aldrig bestå av två metallskenor. De är visserligen lätta att lägga ut, men detta är enda fördelen. Många rullstolar har t.ex. tre hjul vilket innebär att två skenor inte går att använda för dessa rullstolar. Skenorna saknar ledstänger och utgör stora snubbelrisker. Dessutom har metallskenor vassa kanter som lätt skär sönder däcken på rullstolarna. Ramper i full bredd skall förses med avåkningsskydd för att hindra att någon kan åka av utmed sidorna. Ledstängerna skall också börja och sluta 30 cm före och efter rampen för att ge ett bra grepp. Ramper kan tillverkas i olika material såsom metall, stenbeläggning eller trä. Det är dock viktigt att tänka på att de inte är hala. Det är bra om rampen förses med räfflade linjer som går vinkelrätt mot rampens riktning. På detta sätt ser man att man kommer till ett sluttande plan eftersom linjerna skall vara heldragna och ligga med ett par decimeters mellanrum. Rampen behöver förses med avåkningsskydd på båda sidor och ledstänger på båda sidor som gör att man inte kan gå över kanterna och snubbla. Den gul/svarta kontrastmarkeringen är helt felaktig och måste bytas ut eftersom den kan vara farlig. Detta gäller samtliga kontrastmarkeringar. Kontrastmarkeringar skall alltid vara heldragna linjer och i detta fall skulle en heldragen gul markering vara en utmärkt lösning. Tröskellister

Trösklar och små nivåskillnader mellan golv kan behöva kompenseras med tröskellister. Dessa små trekantiga lister fungerar som små ramper och fästs på båda sidor om trösklar och vid kanter. Om man t.ex. skall göra en kulturhistorisk dokumentation, kan man skruva loss dessa och sedan fästa dess igen. Listerna fungerar bra inte bara för rullstolsburna utan kan vara till glädje både för barnvagnsfamiljer och för personal vid transporter. De trösklar som finns intill eller i museet behöver förses med tröskellister, exempelvis vid vagnsmuseet. Gångar och underlag Det är bra om det finns gångar inom området. Dessa skall utgå från strategiska punkter såsom ingångar och parkeringsplatser. Gångar skall ha ett hårdgjort underlag. Stenmjöl är ett bra underlag som gör det lätt att skilja underlaget från exempelvis gräsmattor. Andra alternativ är stenplattor och asfalt. Gångar med träbeläggning är ytterligare ett alternativ, men det gäller då att tänka på halkrisken vilket gör att träunderlaget gärna får vara räfflat vilket ger ett bra halkskydd. Gångar får gärna ha olika underlag inom området. Man kan på detta sätt göra det lättare att hitta rätt väg mellan två punkter om man t.ex. blir rekommenderad att följa en gång med ett visst underlag. En form av underlag på gångar och gårdsplaner som är olämpligt är löst grus av den typ som man ofta ser utanför kyrkor. Detta lösa grus gör det svårt för bl.a. rullstolsburna att förflytta sig. Gångarna utanför trappan och rampen har alldeles för löst underlag och behöver förnyas t.ex. med stenmjöl eller stenplattor. Det lösa under lag som finns idag är svårt att ta sig fram på med rullstol. Om man väljer att lägga ut stenplattor som en gång och i övrigt stenmjöl skapar man samtidigt ett ledstråk fram till rampen.

Ledstråk Ett ledstråk är alltid till stor hjälp. Ledstråk gör att t.ex. blinda kan hitta mellan två punkter under förutsättning att man får reda på hur ledstråket ser ut som man skall följa, exempelvis vilken typ av underlag som ledstråket har. Utomhus kan ett ledstråk utgöras av en gång. Gången, eller ledstråket, kan utgå från en ingång eller parkering eller informatorsplats där man kan få annan information t.ex. om evenemang eller viktig kunskap om miljön. Man kan då få rekommendation att följa en gång med ett visst underlag till ett mål. Om två gångar korsar varandra kan det finnas ett avvikande underlag vid korsningen så att man uppfatta korsningen. Gången kan utgöras av stenmjöl men vid korsningen kan man lägga stenplattor. Ytterligare ett underlag, såsom träplattor kan läggas vid viktiga punkter såsom platser för audioguider. Om man har större ytor med t.ex. asfalt, kan man antingen lägga strukturplattor med ränder eller metallband. Inomhus kan man t.ex. lägga ut mattor som ledstråk eller tape med struktur såsom halkskydd. Det är viktigt att mattorna ligger still för att minska halkrisken vilket gör att mattnät kan vara bra. Ett ledstråk skulle kunna läggas in i museet via rampen. Inne i museet kan man låta gången genom stallarna fungera som ett ledstråk men där det vid alla informationsställen finns en avvikande golvbeläggning. Som informationsställen räknas både toaletter och alla sevärdheter i utställningarna. Man kan t.ex. lägga någon form av mattor vid montrarna eller båsen. Det går också att lägga en relieftape liknande ett halkskydd. Då man når en sevärdhet läggs en tvärgående tape fram till sevärdheten. Vid dessa mål kan också kopplas en audioguide som besökaren kan lyssna på. Det är helt rätt att ha ett avvikande golvunderlag vid toaletterna. Det saknas dock en handikapptoalett. Det vore bra om det golvunderlag som finns framför dörrarna även gick över trägolvet, även om detta trägolv hör till den ursprungliga byggnaden.

Toaletter På alla besöksmål behövs en handikapptoalett. Detta skall helst handla om en vattentoalett. Men där det inte finns vatten indraget, kan man godta ett vanligt torrdass, underförutsättning att måtten inne i rummet är godtagbara. För att man skall komma in i en toalett skall dörrhålet gärna vara 100 cm men minst 90 då det gäller det fria utrymmet. Rummet skall vara minst 220x220 cm där toalettstolen placeras mitt på ena väggen så att man kan komma fram med rullstolen på båda sidor. Toalettstolen behöver också ha nedfällbara handtag på båda sidor. Tvättstället skall ha engreppsblandare. Porslinet på toaletten skall gärna ha en avvikande färg mot väggar och golv med tanke på synskadade. Det skall finnas larmknappar inne i rummet. En knapp skall finnas vid toalettstolen och ytterligare ett antal skall finnas spridda inne i rummet, där minst en skall gå att nå från golvet. Det behöver finnas en krok inne på toaletten där man kan hänga av sig ev. jacka och väska. Dörren skall ha en snedställd stång som gör det lättare att dra med sig dörren eller öppna den då man skall ut eller in på toaletten. Det skall också finnas ett engrepshandtag som också gör det lättare att låsa dörren under besöket. Ingången till toaletten skall ligga i samma nivå som golvet i övrigt i huset eller direkt i markplan. Om detta inte är möjligt skall det finnas en ramp in till dörren med ett vilplan vid dörren för att göra det lättare att öppna och stänga. Tvålar och rengöringsmedel skall alltid vara parfymfria med tanke på allergiker. På dörren behöver det alltid finnas en tydlig och taktil skylt som informerar om att det rör sig om en toalett. Detta gäller alla former och storlekar av toaletter. En sak som man skall tänka på är att aldrig kombinera handikapptoalett med skötrum för små barn. Ett skötrum skall finnas i ett separat utrymme. Det behövs en handikapptoalett i Madesjö. Detta innebär att man behöver bygga ytterligare en toalett utöver de två som finns idag. Ett alternativ är att bygga om de två som finns så att den ena av de två behåller det nuvarande utseendet där toalettstolen sitter långt till höger och den andra byggs om så att toalettstolen flyttas långt till vänster. Som det ser ut idag är det svårt för många med rullstol att flytta sig från och till toalettstolen då man kan ha problem med ena armen och kroppshalvan. Det behövs handtag på båda sidor om toalettstolen och larm som både gå att nå från toalettstolen och golvet. Om man bygger en helt ny handikapptoalett behöver denna markeras så att man förstår att denna är tänkt för detta ändamål. Om man behåller de nuvarande toaletterna och ändrar så att båda blir tänkta till handikapptoaletter behöver man ta bort könsmarkeringarna helt. Det behöver dock framgå med hjälp av en skylt att det finns toaletter innanför

dörrarna. Man skall dock tänka på att aldrig förena toaletter och skötrum för små barn i samma utrymme. Skötrum Det behövs skötrum för vården av små barn. Dessa rum skall förläggas i separata utrymmen och aldrig i samma rum som handikapptoaletter, vilket man ofta stöter på. Ofta anser sig de som skall vårda barn ha företräde och bl.a. ammar, vilket tar mycket tid. Detta gör att de som måste använda handikapptoaletten p.g.a. funktionsnedsättning, inte kan komma in i denna enda tillgängliga toaletten. Det behövs ett separat skötrum för barnvård. Måtten på detta skötrum skall hålla samma mått som en handikapptoalett, d.v.s. minst 220x220 cm med skötbordet mitt på ena väggen. Man skall tänka på att det finns föräldrar med funktionsnedsättning vilket gör att det behövs minst så stora rum. Det finns också barn med funktionsnedsättning. Att sära på skötrum och toaletter innebär också en del förändringar i Madesjö. Det man alltid måste tänka på då det gäller toaletter och skötrum är att det skall vara rent, vilket det dock är, men man använder parfymerade tvålar och rengöringsmedel. Dofter och rengöringsmedel Med tanke på allergiker skall alltid alla tvålar och rengöringsmedel vara helt parfymfria. Det kan vara farligt med parfymerade rengöringsmedel. Detta gör att alla tvålar men också rengöringsmedel som används i samband med städning skall vara parfymfria. Detta gäller utan undantag, d.v.s. även de som används i lokaler där ingen har tillträde förrän en lång stund efteråt, t.ex. påföljande dag. Det är alltid viktigt att tänka på att allergiker kan få stora bekymmer med dofter av olika slag. Det blir alltid lika rent med parfymfria som parfymerade rengöringsmedel. Det man också behöver tänka på är att aldrig ta med djur och växter som är allergiframkallande om djuren inte har en extra funktion såsom ledarhundar. Djur De djur som finns bör finnas lite avsides med tanke på allergiker. Många kan dock uppskatta djur av olika slag och de kan också ingå i den ordinarie verksamheten. Det är dock viktigt att man kan tillåta ledarhundar och assistanshundar med tanke på bl.a. blinda och t.ex. epileptiker. I samband med mitt besök fick jag reda på att personal gärna tar med sig sina egna sällskapsdjur till museet. Detta är klart olämpligt med tanke på allergiker då djuren inte fyller någon nämnvärd funktion såsom ledarhud för blinda.

Utrymningsplaner Med tanke på museets utformning med långa avstånd behövs det taktila utrymningsplaner. Dessa kan också fungera som översiktskartor över byggnaderna. Det behövs utrymningsplaner på många ställen. Dessa planer behöver vara taktila och tydliga. En utrymningsplan kan framställas som s.k. svällbild. Dessa framställs genom att man först ritar en karta över området eller byggnaden. Sedan kopieras denna till en särskilds sorts papper som sedan värms. Alla svarta ytor sväller då så att man kan känna dessa teckningar och ev. punktskrift och vanliga bokstäver, om dessa bokstäver är tillräckligt stora. Utrymningsplanerna sätts sedan upp vid strategiska platser exempelvis vid ingången till byggnaden och området och sedan vid andra viktiga platser. Svällbilder För att göra det lättare att hitta kan svällbilder vara bra. En sådan bild kan framställas med en enklare teckning, exempelvis en karta över en byggnad eller utställning. Teckningen kopieras sedan till ett särskilt papper som sedan värms upp. Alla tecknade detaljer sväller då så att de svarta linjerna och teckningarna går att känna. Blinda kan på detta sätt få en uppfattning av utseendet i en lokal eller få annan information. Att hitta inom området Det är viktigt att hitta inom området och till olika aktiviteter. Detta gör att gångar och ledstråk är mycket viktiga. Skyltar på hus och andra strategiska punkter behövs också. Det behöver framgå på fasaden vad detta hus är till för eller har brukats till. Detta gör att det behöver stå en tydlig skylt på fasaden. Vid ingången till huset eller området behöver det finnas en karta eller plan som visar vart man skall gå som besökare. Både skyltar och kartor behöver vara taktila. En taktil modell är också till stor nytta. På detta sätt kan man få en tydlig uppfattning om vart man

skall gå för att uppleva en aktivitet. På både den taktila kartan och modellen skall inte bara husen visas utan även gångar, vilket gör att man både kan hitta ledstråken och de aktuella målen såsom hus och andra sevärdheter. Ledstråk borde vara fullt möjligt att skapa med tanke på byggnaden och dess långa mittgång. Som hjälp borde det gå att bygga en modell av byggnaden som kan visas vid huvudingången. Modeller Modeller kan användas till mycket. Vid entrén till ett hus eller område kan man bygga en modell. Om modellen visar ett område, kan denna göra det lättare för besökaren att hitta. I modellen skall det då ingå gångar och vägar samt byggnader och viktiga platser inom området. Modellen skall då utgå från en strategisk punkt såsom parkeringsplats eller en annan viktig plats där gärna också ledstråk startar. På detta sätt kan man få det lättare att hitta inom området och till olika aktiviteter. Modeller kan också visa historiska platser såsom de kan ha sett ut i äldre tider t.ex. innan kyrkor har byggts om då ev. kloster har rivits. Modeller kan tillverkas i brons för att hålla för klimatet utomhus. Dessa modeller kan fungera bra som översiktsmodeller vid entréer. Det är viktigt att ev. skriftlig information som finns i vanlig text också görs tillgänglig i punktskrift och att den vanliga texten är taktil. Modeller kan också visa detaljer. Om man t.ex. visar föremål med ornamentik, kan detta föremål inklusive skapas som en taktil modell. Men i större format än originalet. På detta sätt kan exempelvis blinda känna hur ornamentiken ser ut. Då det handlar om stora föremål eller byggnader är också modeller bra att illustera med. För att förstå hur stora maskiner ser ut behöver dessa skapas i mindre skala. Det samma gäller hus. Om man t.ex. är blind, är det omöjligt att förstå hur ett hus ser ut, såsom taklutningar och andra konstruktioner. Det enda man kan få en tydlig uppfattning av, är de detaljer som man kan nå från marken eller golvet. Det är alltid bra att skapa en modell i det material som originalet är gjort av. Om man t.ex. skall illustrera ett hus i trä, är det bästa en trämodell medan ett stenhus kan visas i keramik. Om en modell skall vara tydlig, skall den inte ha en sida som är större än 100 cm för att göra den begriplig. Om man t.ex. som blind skall känna på en modell behövs båda händerna. Ena handen används som utgångspunkt medan den andra för att känna större ytor och detaljer. I detta sammanhang måste man kunna nå över området.

Modeller kan också skapas för att användas i pedagogisk verksamhet. Man kan t.ex. visa hur byggnadsdetaljer byggs, exempelvis hur man bygger spåntak. Andra modeller kan illustrera skillnader mellan knuttimring och skiftesverk. Detta gör att en modell behöver vara relativt stor. Modeller kan också göras relativt små, t.ex. av hus. Dessa husmodeller kan sedan säljas som souvenirer till turister. Modellerna kan visa väsentliga byggnader i en bygd, såsom kyrkor och andra hus. Med tanke på kyrkstallarna i Madesjö borde dessa kunna skapas som modell. Det vore också bra med en mindre modell som visar utseendet av området, d.v.s. med kyrkan och övriga närområdet så att man kan få en uppfattning av områdets utseende. Kyrkstallarna skulle också kunna skapas som små modeller för försäljning till turister. Det finns säkert andra sevärda byggnader i bygden som också borde kunna skapas som modeller. Modellerna skulle också kunna komplettera miljöer i utställningarna. I Malmköpings hembygdsförening, har man t.ex. skapar en överskådlig modell över hembygdsgården. Flera hembygdsföreningar i Dalsland har skapar små modeller som visar olika byggnader från trakten som man sedan sålt till turister. Denna typ av modeller skull kunna vara till stor nytta i samband med utställningar och för att förklara kyrkstallarnas utseende för bl.a. blinda. Modeller kan också komplettera skyltar vid ingången till museet och som en introduktion vid en audioguide. Skyltar För att underlätta för alla att hitta är det bra om det finns tydliga skyltar. Att hitta till en viss plats är det bra om det finns vägvisningsskyltar i god tid som pekar ut färdriktningen. Inne på ett område är det bra med skyltar som både berättar om vad det är för verksamhet som finns och vilka byggnader och platser för aktiviteter som finns inom området. På byggnaderna skall det sedan stå vad huset är till för eller har använts till och en annan skylt som berättar mer om byggnadens eller platsens historia. För att göra det lättare att hitta en skylt kan man göra en ram i avvikande färg. För att text och information skall bli så lättläst som möjligt skall bakgrunden vara beige och texten och ev. teckning över området i

svart. Text och karta skall också göras i relief så att alla kan känna text och teckning även om man inte ser. Då man skall välja typsnitt på längre skylttexter, skall man först bestämma sig för vilken grupp man skall prioritera på skyltarna. Om man väljer dyslektiker, skall texten ha små seriffer eftersom de små klackarna på bokstäverna gör det lättare att följa rader och ord och därmed läsa meningarna. Times New Roman är ett exempel på ett sådant typsnitt. Serifferna är däremot ett problem för synskadade. För denna grupp skall det vara raka typsnitt, såsom Arial eftersom det gäller att se de enskillda bokstäverna för att läsa ord och meningar. Oavsett om man väljer det ena eller andra alternativet, skall det finnas ett alternativ att erbjuda så att så många som möjligt skall kunna läsa all information. Då man skapar skyltar skall man alltid skilja texter och bilder åt. Man skall aldrig skriva texten så att denna går in i bilden. Den skylt som finns ovana till höger och som kommer från Madesjö är relativt tydlig. Det vore bra med en lite beigare bakgrund och att skylten är taktil. Skyltarna på bilden till vänster är taktila. Skyltarna kan kort berätta vad det är för miljö man står framför. Intill behöver det finnas en utställningstext och denna och skylten behöver kompletteras med en audioguide. Utställningstexter Utställningstexter skall alltid vara tydliga och placerade så att man lätt kan förstå vilka föremål eller miljöer som texten handlar om. För att en text skall vara så lättläst som möjligt, skall bakgrunden vara beige eller ljust gul med svart text. Helt vit text eller bakgrund bländar. Typsnittet skall aldrig vara mindre än 14 punkter, gärna större och belysningen skall vara god men inte blända. Då man väljer typsnitt skall man ta ställning till vilken grupp man först skall anpassa texten för. Om man tänker på synskadade skall texten skrivas med raka bokstäver såsom Arial eftersom synskadade läser orden och meningarna genom att skilja de olika bokstäverna från varandra. Dyslektiker föredrar bokstäver med seriffer, exempelvis Times New Roman, eftersom de små klackarna på bokstäverna gör att man lättare kan följa ord och meningar utan att tappa raden man läser på. Seriffer gör att synskadade får svårt att skilja

bokstäverna från varandra. Om man väljer det ena eller andra typsnittet, skall alla utställningstexter ha samma typsnitt i hela verksamheten. Det behöver också finnas ett alternativ att låna så att den som inte kan läsa texterna som finns i utställningarna skall kunna läsa de i lösblad för att få samma information. Informationen skall också finnas i en audioguide eller för nedladdning från en hemsida. Flertalet texter i utställningarna är i stort sett omöjliga att läsa. På många ställen är texten för liten eller lokalen för mörk. På andra ställen är texten felplacerad. I många fall har man valt ett typsnitt med mycket kurviga bokstäver. Om man väljer typsnitt som inte går att läsa är det onödigt att skriva utställningstexter. Där texterna placeras är det viktigt att det skall vara lätt att förstå vilka föremål eller miljöer som texterna handlar om. Man skall t.ex. lägga texter nära föremål i montrar eller så texten är lätt att läsa om den beskriver samtliga föremål i en monter. Montrar och föremål De föremål som läggs i montrar måste vara lätta att se. Detta innebär att de skall ha en bra kontrast mot bakgrunden och inte vara för många i en monter. Helglasmontrar är inte bra eftersom det är mycket svårt att se hörnen. Om föremål läggs i montrar med glashyllor och därmed i flera hyllplan, kan det bli mycket svårt att skilja föremålen åt. De texter som

skrivs som förklaring till föremålen skall ligga nära föremålen i fråga så att det går lätt att förstå vilka texter som föremålen hör till. Om man visar föremål i en monter är det bra om dessa försetts med extra detaljer som normalt kan finnas t.ex. skaft och handtag. Komplettera också gärna med föremålskopior om man inte kan känna på originalen. I många fall är kontrasterna bra mellan föremål och underlag, såsom på den vänstra bilden. I andra fall är det för många föremål. Detta är fallet i ovan nämnda bild men också i montern på bilden nedan. I montern syns inte föremålen p.g.a. alla andra föremål. Intill alla föremål vore det också bra om det fanns taktila kopior, och modeller som förklara i vilka sammanhang som föremålen har använts och i vilka miljöer. Detta gör att föremålen hellre skulle visas i miljöer än i rader i montrar. Miljöer Det bästa sättet att visa föremål på är i dess rätta miljöer. Ett alternativ är att skapa en miljö inne i en utställning. Detta sätt gör att man levandegör föremålen på ett tydligt och pedagogiskt sätt samtidigt som föremålen visas med eventuella texter och kan används i samband med olika former av guidningar. Det man kan behöva göra är att i en audioguide lägga in en syntolkning, d.v.s. en beskrivning av miljön och föremålen då man skapar en audioguide. Miljöer kan skapas med olika former av teman. Det kan handla om en skolmiljö, bostadsmiljöer eller olika industrimiljöer samt naturområden. I dessa olika miljöer kan man visa föremål på ett pedagogiskt sätt. Miljön kan också skapas som modell för att ytterligare förtydliga. Det finns visserligen vissa delar i utställningarna som skall visa olika miljöer såsom en liten skolsal. Men i andra fall visas miljöerna intill varandra med en avskärmning av ett staket mellan två spiltor. Det behövs en tydligare avskärmning och i vissa fall skull det kanske vara bättre om man slog samman två miljöer som påminner om

varandra till en eller byter delar av utställningarna med jämna mellanrum. På detta sätt skulle nya utställningar kunna locka fler besökare. Både miljöer och föremålsmontrar skulle också kunna förklaras både med texter och audioguider. Utställningarna skulle också kunna locka barn, både under lov med föräldrar och med skolan i olika pedagogiska verksamheter. Om man minskar utställningsytorna och i stället utökar den pedagogiska verksamheten skulle detta kunna öka publiken från nuvarande besökssiffror. Då man skapar en miljö, behöver den vara avskärmad från andra och inte för rörig. Handelsboden är svår att få en tydlig bild av såsom den ser ut. Det behövs en tydlig beskrivning t.ex. via en audioguide. Audioguider Om man utformar en audioguide är det viktigt att denna görs tillgänglig så att alla som vill skall kunna lyssna på den. En audioguide behöver inte bara innehålla en berättelse utan i denna kan också ingå ljudillustrationer av olika slag för att levandegöra informationen. Då man utformar en audioguide är det viktigt att ljudfilerna görs på tillgängliga medier. Många gånger hittar man audioguider där det krävs att man har moderna mobiltelefoner med appar för att kunna ta del av guiderna. Denna form av mobiltelefoner är omöjliga att använda för bl.a. i stort sett alla synskadade, dit bl.a. många äldre ingår. Detta gör att denna form av guide diskriminerar stora grupper. Audioguider skall formas i mp3-format. Detta format ligger också till grund för bl.a. alla talböcker som bl.a. synskadade använder. Formatet kan också laddas ner i mobiltelefoner, om man önskar denna form av utrustning. Dessa filer kan ligga på hemsidan vilket gör att man även i förväg kan lyssna till guiden eller ladda ner filerna till sin personliga spelare som man är van vid. Just att kunna ladda ner filerna i förväg är en mycket stor fördel för t.ex. personer med kognitiva funktionsnedsättningar. I dessa fall är det bra att kunna lyssna i förväg och sedan kunna lyssna på samma information under besöket samt kunna återuppleva samma information ytterligare en eller flera gånger efter besöket, såsom en utställningskatalog fast i ljudformat. Denna lösning gynnar många. Det finns flera former av utrustningar som

kan användas. En lösning liknar en penna i formen. Den är ursprungligen tänkt som ett hjälpmedel i hemmet för bl.a. synskadade. Den är försedd med ett minneskort som kombinerats med små kodade lappar som kan klistras intill föremål, montrar och byggnader samt miljöer och modeller. Man kan sedan läsa in informationen. Guiden kan sedan lånas ut till besökaren. Under besöket pekar man på lappen och informationen som hör till läses upp i den lilla högtalaren eller hörluren som finns med. Även denna information är skapad i mp3-format. Detta gör att kan använda vanliga hörlurar. Med tanke på ljudfilerna, kan även dessa läggas på hemsidan vilket gör att man kan lyssna på informationen i förväg eller i efterhand. All inläst information kan läggas på en hemsida och kan sedan också laddas ner på vanliga minneskort som man sedan kan använda i sin privata spelare. Detta gör att man kan få plats med gott om information, t.ex. om flera byggnader och utställningar med föremål eller andra sevärdheter i bygden såsom fornlämningar. Hörslinga Hörslingor är bra hjälpmedel för många. Det finns både fasta och bärbara varianter. Fasta slingor är kraftiga och hörs bra och kan användas inomhus, t.ex. i samlingssalar och kyrkor. Bärbara slingor är något svarare men kan användas på många ställen t.ex. i samband med guidningar utomhus eller i utställningar. Bärbara slingor är också

betydligt billigare än fasta. Ett problem med både skaffa fasta slingor och bärbara och sedan samtidigt använda dessa i närheten av varandra är att de fasta slingorna överröstar de bärbara. Detta innebär att de som använder en bärbar slinga att lyssna i hör inte den som talar i mikrofonen för den bärbara utan i stället det som sägs i den fasta slingan i närheten. Detta innebär t.ex. att om man har en guidning om sevärdheter i närheten av en kyrka samtidigt som det pågår en förrättning inne i kyrkan hörs det som sägs inne i kyrkan i den och inte det som sägs i sändaren för den bärbara slingan. Det är däremot inga problem att använda två uppsättningar med bärbara hörslingor och gå intill varandra under förutsättning att sändarna är inställda på olika frekvenser. Om man t.ex. använder den typ av hörslinga som visas på bilden, eller liknande, kan man koppla denna både till halsslingor för höraparater för hörselskadade och koppla denna till vanliga hörlurar. Detta gör att man kan använda denna typ av bärbara slingor t.ex. vid guidningar i bullriga miljöer. En annan fördel är också att man inte måste stå nära den som pratar. Man kan stå många meter från varandra. Det enda man behöver tänka på är att det inte finns t.ex. betongväggar mellan sändare och mottagare som skärmar av. Dessa båda hjälpmedel gör att det blir betydligt lättare att uppleva utställningarna. Med hjälp av en audioguide går det också att förklara utseende och funktion hos olika föremål. Om man också kombinerar original och kopior kan man även få känna på föremål vid behov. Original och kopior I vissa fall går det inte att få känna på originalföremål även om man behöver detta för att förstå hur de ser ut och vad de har använts till. I detta samanhang kan det vara bra att tillverka eller köpa kopior som går att få känna på kopior kan också tåla att använda vid demonstrationsvisningar. Detta gör att även då det går att känna på originalet kan det vara bra att komplettera med kopior. Kopior kan också

läggas nära föremål som kan ligga inlåsta i montrar. I vissa fall kan också kopior användas i den pedagogiska verksamheten samtidigt som originalet ligger i en monter. Ett exempel är textiler som inte tål beröring kan visas som kopia. Klädesplagg kan man också få prova för att det skall gå lättare att förstå hur plagget har suttit. Då man skapar en utställning skall den i första hand aldrig bestå av föremål i rader i montrar eller på hyllor utan satta i miljöer och som man gärna får känna på vid behov och som kan kopplas till en pedagogisk verksamhet. Visningar och pedagogik I samband med visningar är det bra om dessa genonomförs med utgångspunkt från alla fem sinnen. Om visningar och program görs tillgängliga på detta sätt kan många fler uppskatta denna verksamhet. Många personer som har en funktionsnedsättning som påverkar ett sinne, kan ofta kompensera inlärning genom att använda de andra fyra sinnena. Om man t.ex. har en kraftigt nedsatt syn, så t.ex. texter blir svårlästa, kan detta kompenseras genom att man kan lyssna på att någon berättar om miljöer och föremål. Man kan också kompensera mycket genom att få känna på föremål som man har svårt att se. Många som har nedsatt hörsel kan istället läsa information istället för att lyssna till en guide. En visning kan också innehålla praktiska moment genom att man kan demonstrera föremål genom att man får prova att använda exempelvis kopior. Moment där man får smaka på mat och dryck eller få känna lukten i en viss miljö kan också uppskattas, under förutsättning att man inte är allergisk. Den pedagogiska verksamheten kan gärna kopplas till olika teman som t.ex. kan genomföras om man visar tillgängliga utställningar eller fotoutställningar som handlar om miljöer och föremål som inte alltid är tillgängliga. I audioguider kan man också lägga in pedagogiska moment som kompenserar bara ett berättande. Man kan t.ex. lägga in beskrivningar av vissa föremål som man samtidigt kan få

känna på. Det går också att lägga in ljudillustrationer som demonstrerar hur det kan låta då föremålet används. Med tanke på de omfattande utställningarna som finns i Madesjö vore det bra om mycket gick att förena med pedagogisk verksamhet där man t.ex. kan få känna på föremål eller med hjälp av kopior få prova hur föremålen fungerar och används. Detta arbete skulle kunna gå att genomföra i samarbete med skolan. Med tanke på avståndet till Nybro, borde det finnas förutsättningar till samarbete både med skolan och bl.a. hembygdsföreningen i Nybro samt andra verksamheter. Samarbete I många fall kan samarbete mellan olika verksamheter vara bra. Det kan t.ex. handla om inköp av teknisk utrustning. Bärbara hörslingor är ett sådant exempel. En bärbar hörslinga kan t.ex. köpas in gemensamt mellan hembygdsförening, bygdegårdsförening och andra mindre museer och kyrkoförsamlingen i granskapet. På detta sätt blir en sådan slinga billigare för den enskilda föreningen. Det viktiga är bara att man inte dubbelbokar en slinga och att batterier är laddade. Detta är ett exempel som kan ge fördelar att samarbeta. Ett annat exempel kan vara att flera hembygdsföreningar och andra verksamheter skapar en audioguide som kan vara tillgänglig för alla. Som sagt, föreslog jag ett samarbete med kommunens skolor men man kan också samarbeta med andra verksamheter såsom andra hembygdsföreningar och bl.a. bygdegårdar, exempelvis kring skapandet av en audioguide som inte bara berättar om museet i Madesjö utan gärna om andra sevärdheter i bygden. Man kan via ett samarbete också köpa in utrustningar, exempelvis en bärbar hörslinga. Detta skulle innebära att den enskilda föreningen får en lägre inköpskostnad. Det man bara behöver tänka på är att inte dubbelboka utrustningen och se till att batterierna är laddade före det är dags att använda den. Bänkar och sittplatser De sittplatser som finns utomhus behöver förses med både armstöd och ryggstöd. Detta gör att alla som inte sitter i rullstol får det mycket lättare att sätta sig och att resa sig. De bord som skruvats samman med borden behöver förlängas. Bordskivor som fästs i snedställda bockar som också fästs i bänkar behöver förlängas så att bordsskivorna sticker ut ca 100 cm utanför bockarna. Detta gör att även rullstolsburna kan komma intill borden, vid gavlarna och på detta sätt delta i umgänget med vänner. Vid gavlarna kan man också ställa barnstolar. Det bästa är bord där bänkar och stolar kan flyttas åt sidan om man behöver få fram en rullstol. De bänkar som finns utomhus behöver antingen förses med armstöd eller

kompletteras med ytterligare stolar och bänkar som har både armstöd och ryggstöd Sittplatser inomhus De sittplatser som finns inomhus behöver förses med armstöd och ryggstöd för att göra det lättare för alla att sätta sig och att resa sig. Det är viktigt att det finns gott om plats mellan bord och sittplatser så att alla kommer fram. Det behövs fler stolar inne i byggnaden som har armstöd. Servering Då man serverar mat och dryck är det viktigt att det finns alternativ. Med tanke på överkänsliga behöver det alltid finnas glutenfritt, laktosfritt och sockerfritt som alternativ. Det är många icke överkänsliga som ofta uppskattar dessa matvaror. Om mat t.ex. tänker på vanliga beskvier så brukar dessa uppskattas av många. Det är också viktigt att man informerar om att det finns alternativ att erbjuda och att detta finns i samband med alla evenemang utan att man t.ex. behöver förbeställa. Det är utmärkt att det finns laktosfri glass. Slutord Med tanke på att det finns mycket att se i museet i Madesjö, är intresset stort att lokaler och verksamhet är tillgänglig för alla och att man alltid informerar om tillgängligheten så att alla får reda på vad som erbjuds. Det finns goda förutsättningar att lyckas med att verksamhet och lokaler blir tillgänglig. Detta arbete kan i vissa fall ta lång tid såsom nya utställningar medan andra åtgärder går fort att genomföra, exempelvis kontrastmarkeringar och informera på hemsidan. Under detta arbete bidrar jag gärna med ytterligare råd på vad man kan göra och jag svarar gärna på frågor. För att underlätta arbetet bifogar jag faktablad, som jag

vet att jag redan sänt till hembygdsföreningen, men som jag för säkerhets skull bifogar. Gunnar Häger Tillgänglighetskonsulent Sveriges Hembygdsförbund Faktablad Att hitta till hembygdsgården Ett sätt för besökare att hitta till hembygdsgården är att det finns en karta med vägbeskrivning på hemsidan. Denna vägbeskrivning skall gärna utgå från minst två punkter, t.ex. större samhällen i närheten eller större vägar. Ett annat sätt är att lägga in GPS-koordinater, men eftersom inte alla har GPS, behöver man informera om färdvägar på flera sätt. Vägskyltar som visar vägen fram till besöksmålet är ett annat alternativ, men då är det viktigt att man dels pratar med berörda markägare samt med Vägverket om tillstånd. Om det är möjligt, är det bra att en besöksadress har gatunamn och nummer. Färdtjänsten kräver ofta detta för att en kund skall kunna beställa en taxi eller annat fordon till en plats. Kontakta kommunen och sedan till den regionala kundservicen på färdtjänsten för att de skall lägga in adressen i sitt system. Att hitta inom området För att besökaren skall få en uppfattning om hur stort området är och var olika byggnader ligger är det bra med taktil karta eller modell över området som visas vid entrén, som besökaren kan har som utgångspunkt i minnet. Det är därefter bra med skyltar med jämna mellanrum försedda med kartor. Skyltarna skall ha tydlig text, tydligt typsnitt och bra kontrast. För att underlätta ytterligare är det bra med gångvägar med olika beläggningar. Gångarna fungerar därmed som ledstråk, som är bra för fler än bara synskadade. Personalen får t.ex. lättare att beskriva vägen till en aktivitet eller byggnad genom att säga hur besökaren skall följa den ena eller andra gången. Kartor med svällbilder eller skyltar framställda i relief, så att man även som blind kan känna figurer och text, är bra alternativ. En svällbild kan även visa en planritning över en byggnad, t.ex. utrymningsplan. Även

utställningskartor, så att bl.a. synskadade kan hitta i lokalerna, kan framställas på detta vis. Svällbilder framställs genom att en svart-vit bild kopieras över till ett särskilt papper. Pappret värms upp i en maskin, som får svarta detaljer att svälla upp och gör konturer taktila. Taktila skyltar kan visa enklare motiv, som teckningar av runstenar eller hällristningar, men också bilder av t.ex. byggnadskonstruktioner. Bilderna kan både förklara motivet på runstenen och tjäna som komplement till texten. För blinda, t.ex. är det omöjligt att uppfatta utseende och konstruktion av en byggnad utan att ha tillgång till taktila bilder eller modeller. En skylt kan vara vit (men får inte blända), gul eller beige med de taktila bilderna i rött eller svart. Det är viktigt att taktila skyltar kan användas av alla. Information på svartskrift behöver därför även finnas tillgänglig på punktskrift eller med taktila bokstäver samt inläst med tal i form av en audioguide. Handikapparkering och angöring För att personer med funktionsnedsättningar ska kunna besöka ett museum eller en hembygdsgård behöver det finnas plats för en handikapparkering högst 10 meter från ingången. Handikapparkeringen kan vara tillfällig och enbart skyltas upp då verksamheten är öppen. Parkeringsplatserna behöver vara skyltade så den som har parkeringstillstånd för handikappfordon skall kunna parkera där utan att någon obehörig blockerar platsen. Då det gäller angöring av t.ex. färdtjänst eller andra fordon för avstigning och påstigning bör avståndet till entrén inte överstiga ca 10 meter. Vid angöringsplatser är det bra om det finns sittplatser för de som väntar på skuts. Angöringsplatsen behöver ha en skylt som informerar om att det är en angöringsplats för hämtning och lämning av besökare. Gångar Gångar kan ofta fungera bra som ledstråk, både för seende och synskadade som med hjälp av ledstråket kan ta sig till ett visst mål. Det gäller därmed att utforma gångarna på ett logiskt sätt som gör att man kan ta sig fram även om man har nedsatt synförmåga. En gång behöver vara hårdgjord, vilket dock inte behöver innebära asfalt. Stenmjöl är ett annat bra alternativ, liksom träkonstruktioner såsom bredare spänger eller utformade som bryggor. De hårdgjorda gångarna gör det möjligt för rullstolsburna att förflytta sig, men de är också till stor nytta för t.ex. besökare med barnvagn.