EN FÄLTHANDBOK FÖR FOTOGRAFER AV MAGISKA SVAMPAR

EN FÄLTHANDBOK FÖR FOTOGRAFER AV MAGISKA SVAMPAR

TILL LÄSAREN Fotografering av magiska svampar är en mångsidig och intressant sysselsättning som bjuder på oändligt med upplevelser för såväl nybörjaren som för den mera erfarne utövaren. Den här guiden erbjuder ett tydligt, omfattande och lättläst informationspaket för personer som intresserar sig för fotografering av magiska svampar men som inte har någon tidigare erfarenhet av ämnet. Eftersom guiden riktar sig just till nybörjare så koncentrerar vi oss på sökandet och identifieringen av den vanligaste magiska svampen som växer i Norden, nämligen toppslätskivling (Psilocybe semilanceata). Andra i Norden förekommande magiska svampar uppmärksammas inte eftersom de är mer sällsynta, samt för att de är svårare att identifiera. För fotografen som är intresserad av de andra svamparterna finns det gott om instruktionsmaterial om dessa såväl i litteraturen som på internet. Magiska svampar har dokumenterade medicinska egenskaper. De innehåller psilocybin och psilocin som är den bäst kända medicineringen mot symptomen för sjukdomen Hortons huvudvärk. Regelbundet intag av magiska svampar har även en upprätthållande verkan på mental hälsa. Meningen med denna guide är ändå inte att ge råd om magiska svampars användning i medicinska, andliga eller rekreationella syften. När detta skrivs så är dessa aktiviteter kriminaliserade i de Nordiska länderna enligt deras gällande förbudslagar mot användningen av narkotiska preparat. Tills att förbudslagarna upphör att gälla ska råden som ges i guiden endast användas vid fotografering och andra av lagen tillåtna syften! Att plocka, odla, inneha eller förtära svampar som innehåller psilocybin är olagligt enligt alla de Nordiska ländernas narkotikalagstiftningar. MAGI En Fälthandbok för fotografer av magiska svampar. 2015 Den Nordiska Toppisföreningen Text och idé: Den Kosmiska Skrattaren Svensk översättning: Taiga Omslagsbilder Knarkkorven Alla rättigheter förbehålls. Den senaste elektroniska versionen: http://wiki.magiskamolekyler.org/magic_liberty_cap_hunters_guide 1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Framgångsreceptet för fotografering av magiska svampar... 2 Lokalisering av sökområde... 4 Typiska växtplatser... 4 Vilka typer av marker lönar det sig att leta i?... 4 Var är det inte värt att leta?... 5 Fördjupad sökning på utvald plats... 6 Identifiering av svamp för fotografering... 6 Toppslätskivlingens utseende... 7 Identifiering i olika faser av livscykeln... 8 De viktigaste växterna och svamparna i vars närhet toppslätskivlingarna växer... 9 Säkerställande av identifiering... 15 Svampar som påminner om toppslätskivling... 15 Enligt de Nordiska ländernas lagstiftningar är det ett brott att plocka toppslätskivlingar. Foto Knarkkorven. 2

FRAMGÅNGSRECEPTET FÖR FOTOGRAFERING AV MAGISKA SVAMPAR Framgångsreceptet för fotografen av magiska svampar är kort och gott: Sök efter rätt svampar. Sök vid rätt tidpunkt. Sök på rätt platser. Sök noggrant. Att hitta toppslätskivlingar är inte lätt ens för den erfarne fotografen av magiska svampar, men genom att följa råden i denna guide blir det mycket lättare. Sök efter rätt svampar Den som nyligen börjat med fotografering av magiska svampar är ofta mera ivrig än noggrann. Man lär sig inte nödvändigtvis toppslätskivlingens artspecifika kännetecken ordentligt, utan letar efter alla möjliga svampar som avlägset påminner om toppslätskivling. I Norden växer trots allt cirka 10 000 kända svamparter. Dessutom uppskattas det i Norden finnas tusentals svamparter som inte har blivit vetenskapligt klassificerade. Många av dessa svamparter påminner i någon del av sin livscykel och sett till enskilda kännetecken om toppslätskivlingen. Därför är det särskilt viktigt att lära sig alla dess viktigaste kännetecken. Dessutom är det viktigt att lära sig hur svampens livscykel påverkar dessa kännetecken. Sök vid rätt tidpunkt Toppslätskivlingar kan i de Nordiska förhållandena visa sig från juli månad tills att vädret slår om till ihållande frost och snö. Men, under sommarmånaderna förekommer toppslätskivlingen även i bästa fall endast i blygsamma antal. De mest gynnsamma förhållandena för fotografering infaller när luftens medeltemperatur är mellan +5 och +15 grader (temperaturen på natten under 10+ grader). Det ska även regna mycket: toppslätskivlingen kräver mycket fukt för att växa till sig. Den mest gynnsamma svala och blöta perioden sträcker sig oftast mellan september och november. Erfarna fotografer kan ibland lyckas göra små fynd redan i juli månad i för dem tidigare kända fotograferingsmarker. Nybörjaren gör det dock klokt i att på allvar påbörja sina sökningar tidigast i mitten av augusti. Annars är det lätt hänt att intresset hinner svalna tills att den riktiga svampsäsongen är i gång. Men man behöver inte vara sysslolös på sommaren: tiden kan användas för att kartlägga intressanta terrängavsnitt inför kommande sökningar. Populära fotograferingsområden i närheten av större tätorter besöks ofta av svampintresserade som i stället för att fotografera plockar med sig svampen. Detta är naturligtvis störande för fotograferandet. Lyckligtvis är svampens livscykel endast några dagar lång, så om bara gynnsamma väderförhållanden råder så växer det troligtvis nya exemplar på platsen när du själv hinner dit. Sök på rätt platser Vikten av det här rådet kan inte nog understrykas. Många kan i dagar leta efter toppslätskivling i fel typ av miljöer och hittar därför inte några. Hopp och iver får lätt en nybörjarfotograf att se på alla slags miljöer som lämpliga habitat för magiska svampar, och alla svampar som det minsta påminner om toppslätskivling som just denna. Ett av de mest typiska nybörjarfelen är att sökandet förläggs i alldeles för skogsbeklädda eller för torra marker. Toppslätskivlingar trivs särskilt dåligt i närheten av barrträd. I allmänhet är täta trädskikt ett tecken på att platsen inte är ett lämpligt sökområde. Toppslätskivlingar kräver hög markfuktighet för att växa, alltså är det slöseri med tid att leta i snustorra hagar även om där skulle växa tuvtåtel eller andra indikatorarter för toppslätskivling. Sök noggrant. Toppslätskivlingar är till storleken små och de smälter väl in i sin omgivning på växtplatsen. Framför allt i högt gräs gömmer sig svamparna lätt under grästuvorna. Då måste man kamma igenom tuvorna för att svamparna ska bli synliga. Det är ofta så, att när du hittat dina första toppslätskivlingar så märker du att det växer rikligt av dem i samma område. 3

LOKALISERING AV SÖKOMRÅDE Toppslätskivlingar kan hittas i väldigt varierande miljöer. Men trots allt så växer toppslätskivlingen mycket rikligare i vissa typer av miljöer än andra. Bra förberedelser är nyckeln till framgång. De mer erfarna fotograferna väljer ofta redan i förväg noggrant ut objekten där de sedan letar efter toppslätskivlingar. Till sin hjälp tar de karttjänster av typen Google Earth eller Bing Maps på nätet, arbetsredskap som tillåter att man med hjälp av flygbilder kan göra väldigt bra observationer av lämpliga fotomiljöer. Typiska växtplatser Toppslätskivlingen trivs särskilt bra på fuktiga och näringsrika ängar samt gamla beteshagar eller slåttermarker där det växer frodigt gräs i tjocka mattor eller tuvor. På bra växtplatser växer det ofta även vitklöver och mossa. Om det på ängen växer rikligt med blommor eller örtväxter så är det troligtvis inte någon lämplig växtplats för toppslätskivlingar. Samma gäller för ängar där gräset helt enkelt har vuxit sig väldigt högt. I ängar och hagar där det växer tuvtåtel i stora tuvor hittas ofta storvuxna toppslätskivlingar. Toppslätskivlingar som växer i kortare gräs är däremot mindre, men de kan i stället hittas i stora antal. Toppslätskivlingen växer aldrig direkt på dynga, men i beteshagarna växer den ofta i nära anslutning till dynghögarna. För toppslätskivlingen är de viktigaste miljöfaktorerna rätt typ av grogrund och en lämplig fuktbalans. Typiskt sett, växer toppslätskivlingen i gräsmarksområden som innehåller tillräckligt med fukt. Toppslätskivlingen tar sin näring från gräsbaserade växtrester som vanligtvis har hunnit samlas på platsen ett tag innan svamparna dyker upp. Jordmånen är ofta av en typ som innehåller viss inblandning av sand. På grund av toppslätskivlingens krav på fuktighet så trivs den mera sällan i väldigt kuperade marker. Särskilt större växtplatser är vanligtvis belägna i relativt plan terräng. Små sänkor är ändå lämpliga växtplatser eftersom fukten oftast samlas just där. Växtplatser som favoriseras av toppslätskivlingen har vanligtvis knappt något trädskikt. Vilka typer av marker lönar det sig att leta i? Nybörjarfotografen gör rätt i att koncentrera sina sökningar till de gräs- och betesmarker som beskrivs här nedan. Allt eftersom erfarenheten växer, kan sökningarna breddas till att omfatta även andra potentiella växtområden. Betesmarker (+++) Ko-, häst- och fårhagar är tillsammans med igenvuxna gamla jordbruksmarker de mest potentiella fotomiljöerna. Det lönar sig att kolla in såväl betesmarker som aktivt betas som de där betet upphört och djuren längre inte betar. Igenvuxna ängar och åkrar (+++) På igenvuxna ängar som tagits ur bruk (trädor) börjar det ofta bildas tuvor av tuvtåtel. Så småningom övertar tuvtåteln hela åkern. Efter några år samlas det så mycket dött gräs på marken att förhållandena blir gynnsamma för toppslätskivlingen. En lämplig grad av naturlig fuktighet måste dessutom finnas på platsen. Dessa igenvuxna gräsmarker är många fotografers toppobjekt när de letar efter nya miljöer, eftersom där ofta finns stora områden med tuvbildande tuvtåtel och det är vanligtvis lätt att hitta även svampar i stora antal. Den jordbrukspolitik som idag bedrivs av EU är en garant för att antalet jordbruksmarker som läggs i träda kommer att öka även fortsättningsvis. OBS! Blanda inte ihop gräsbevuxna trädor med aktiva åkrar. Det är lönlöst att leta efter magiska svampar på åkrar med odlade grödor. 4

Näringsrika gräsmarker (++) Näringsrika gräsmarker som är gynnsamma för toppslätskivling kan ibland hittas i stadskärnor. Dessa marker favoriseras särskilt av de fotografer som inte har tillgång till bil. Ett exempel på denna typ av områden är inhägnade rastgårdar för hundar. Det lönar sig dock att ha ögonen öppna på alla typer av gräsmarker med rätt typ av gräsväxt. Gräsbevuxna marker under stora kraftledningar (++) Toppslätskivlingen trivs ofta i marker där människan har sårat naturen. Till dessa hör även gräsbevuxna partier i kraftledningsgator. Men, kom ihåg att merparten av kraftledningsgatorna verkligen inte är lämpliga växtplatser för toppslätskivling. I anslutning till kraftledningar är undervegetationen och fuktbalansen avgörande faktorer. Golfbanor (++) Toppslätskivlingar växer ibland på golfbanor, förutsatt att inga bekämpningsmedel mot svampar använts. Det mest gynnsamma är att leta i ruffen, där gräset är cirka 6-10cm högt. Det korta gräset gör det väldigt lätt att upptäcka svamparna. Man måste dock besöka platsen vid precis rätt tidpunkt, då växtförhållandena är optimala men fruktkropparna ännu inte har hunnit slukas av gräsklippare. Golfare är ett något trångsynt släkte och förhåller sig nödvändigtvis inte välvilligt till en fotograf som irrar runt på banan med sina kameror. Dikeskanter och vägrenar (+) I vägkanter växer det ofta rätt slags gräs. Oftast är ändå dessa områden så små att man där sällan hittar några större förekomster av toppslätskivlingar. Däremot kan man i igenvuxna dikens gömslen ibland hitta även större förekomster. Skogsstigar- och ängar (+) Även om skogsmiljöer vanligtvis inte erbjuder lämpliga miljöer för toppslätskivlingen, så kan det ändå hända att man hittar den på en äng mitt i skogen eller på en skogsstig. Att identifiera skogslevande svampar är ändå inte en helt lämplig syssla för nybörjaren. En alldeles för ivrig nybörjare kan till exempel missta den dödligt giftiga svampen toppig giftspindling för en toppslätskivling. Var är det inte värt att leta? Skogsklädda områden (---) Toppslätskivlingar trivs särskilt dåligt i barrskogar, men ett rikt trädskikt är överlag en bra indikator på att det troligtvis inte växer några toppslätskivlingar där. Aktiv åker- och jordbruksmark (---) Det är onödigt att leta efter toppslätskivlingar på åkrar där man odlar grödor, grönsaksland eller potatisland. Undantagen kan möjligen vara åkerkanter och öppna diken med lämpligt gräs och som därmed även lämpar sig för toppslätskivlingar. Våtmarker(--) Även om toppslätskivlingen kräver fukt för att vara framgångsrik, så växer den vanligtvis inte i våtmarker eller försumpad mark. Torra gräsmarker (--) Tuvtåtel kan växa på betydligt torrare marker än vad toppslätskivlingen trivs med. Därför garanterar inte förekomsten av tuvtåtel att även toppslätskivlingarna finns i området. En bra indikator på rätt typ av fuktbalans är om det i området över huvudtaget växer några andra svampar. Om det inte ens ser ut att finnas några andra arter av svampar på platsen, så är den antingen inte optimal för toppslätskivling eller så är du för tidigt ute. 5

Fördjupad sökning på utvald plats Efter att ha hittat ett lämpligt område är det dags för fördjupade observationer på plats. Framför allt när man åker bil så är det svårt att dra några långtgående slutsatser om platsens lämplighet innan man kliver ut och ser den på närmare håll. Därför är det bra att göra kontrollen i två steg. Först bedömer man med en snabb överblick om det på platsen finns tillräckligt med indikatorarter, om fuktförhållandena verkar lämpliga och om där över huvudtaget växer några svampar. Om den första kontrollen verkar lovande, så bör man vanligtvis avsätta minst 1-2 timmar för den mera grundliga kontrollen. Väldigt ofta växer toppslätskivlingen endast i en viss sektor av det enskilda objektet. En alldeles för snabb eller för översiktlig kontroll kan leda till att ett objekt som innehåller toppslätskivlingar felaktigt döms ut. Om platsen är uppenbart olämplig så är det bäst att ta ett snabbt beslut om att lämna det. Under en dag hinner man trots allt inte med att grundligt kontrollera så många områden. Om tiden tillåter bör man naturligtvis utforska hela området noggrant. Om tiden inte räcker till för att söka igenom hela området bör man koncentrera sig på de delar som ser frodigare ut. Ofta kan dessa partier ses på håll som grönare fläckar. Det lönar sig att alltid skärpa vaksamheten om du kommer till partier där det förekommer andra svampar. Det lönar sig vanligtvis att koncentrera sökandet till tuvor av tuvtåtel- och veketåg. Vid dessa tuvor finns det skäl att stanna till ordentligt och gå ner på knä, eller till och med krypa. Här passar det bra att knäböja och bli lite ödmjuk. Ofta växer toppslätskivlingarna så gömda i tuvorna att de inte kan ses innan man kammar igenom tuvan lite grann. Förutom tuvorna så lönar det sig att kika in under gräs och hö som ligger ner på marken. När du hittar de första toppslätskivlingarna på platsen så är det värt att kontrollera närområdet väldigt noggrant. Det är mycket vanligt att svamparna även är spridda i den närmsta omgivningen. IDENTIFIERING AV SVAMP FÖR FOTOGRAFERING Toppslätskivlingens utseende varierar mycket beroende på flera faktorer. I nybörjarens ögon kan därför ett flertal andra arter av svampar påminna om den. När man väldigt gärna vill fotografera just toppslätskivlingar så börjar även andra svampars liknande drag att förstärkas i fotografens ögon. Om du det minsta tvivlar på att det du funnit är en toppslätskivling, så är det troligtvis inte det. Om du det minsta tvivlar på att det du funnit är en toppslätskivling, så är det troligtvis inte det. När man letar efter och identifierar svampar ska man använda alla sina sinnen. Fruktkropparnas yttre skepnad kan variera mycket, därför kan det vara bedrägligt att endast förlita sig på synen. En bra tumregel är att aldrig låta identifieringen basera sig på endast ett sinne. Många erfarna fotografer av magiska svampar följer denna regel utan att tänka på det genom att utöver att se på svampens yttre även klämma på den, för att försäkra sig om att hatthinnan finns där. Växtplatsen är central för identifieringen. Om den tilltänkta svampens växtplats inte är någon av dem som nämns som typiska, och du inte har tidigare erfarenhet av att ha lyckats identifiera toppslätskivling, så är svampen som du har troligtvis inte en toppslätskivling. 6

Toppslätskivlingens utseende Toppslätskivlingens utseende varierar väldigt mycket mellan enskilda individer, samt även beroende på vilken fas av sin livscykel den befinner sig i. Det kan i början vara lättare att koncentrera sig på exemplar med klassiska drag, tills man blivit mera bekant med svampen. Identifieringen underlättas av att toppslätskivlingar oftast växer i grupp. Man behöver alltså inte basera identifieringen endast på en individ, utan vanligtvis kan man på växtplatsen hitta flera individer i olika tillväxtstadier. Hattens form Toppslätskivlingens hatt påminner till formen om en toppluva eller en kyrkklocka. Hatten är 0.5-5 cm bred och 1-3 cm hög. Det mest karakteristiska draget är hattens centrala utbuktning eller bröstvårta. Det finns dock många andra svamparter som på motsvarande sätt har en upphöjning mitt på hatten. Toppslätskivlingens topp är skarpare och mera lik en bröstvårta än hos andra svampar. Typexemplet är väldigt lätt att identifiera. Å andra sidan syns inte vårtan så tydligt på alla individer. Ett annat viktigt kännetecken kopplat till hattens utseende är den inåtböjda och ojämna hattkanten, särskilt hos yngre exemplar. Toppslätskivlingens skivor ses aldrig sticka ut över hattkanten. Hos mognare exemplar har hatten redan öppnat sig och är mera konformad, likt en parasoll. Hattkanterna kan redan vara något repade och fransiga. Vårtan syns inte lika markerat som hos något yngre individer. Hatten är ändå inte tefats- eller halvmåneformad. Ibland i sällsynta fall kan man råka på enstaka övermogna eller annars deformerade exemplar som har denna form, men deras förekomst handlar om promillen. Toppslätskivlingens hatt har en hinna, som när den är fuktig känns klibbig och geléaktig. Hinnan lossnar även lätt. Detta kan man ofta ha hjälp av vid identifiering om man är osäker. Hattens färg Toppslätskivlingen är hygrofan Hattens färg skiftar beroende på fuktighet. Hattfärgen hos unga och färska svampar är mörkbrun eller grönaktigt brun och en aning genomskinlig. De tätt ställda skivorna skiner lite genom hatten och kan ses som lodräta streck. De torrare exemplaren är däremot väldigt ljusbruna, lerfärgade, och helt ogenomskinliga. Även övermogna svampar är mörkbruna när de är fuktiga. Färgskiftningen mellan fukt och torka är ett av de bästa kännetecknen när man lärt sig att dra nytta av det på rätt sätt. På samma platser kan man hitta andra svampar vars färg är lik toppslätskivlingens när de är färska eller unga, men deras färg ändras sällan efter fuktigheten på samma sätt som toppslätskivlingen gör. Om man skulle plocka ett mörkbrunt och genomskinligt exemplar från marken och lägga den på tork, så skulle den på några timmar ändras till ljusbrun i färgen. Motsvarande om man skulle ta ett något torkat exemplar och lägga den i vatten, så skulle den åter bli mörkbrun. Man bör dock komma ihåg att insamling av magiska svampar är ett narkotikabrott enligt den gällande narkotikalagstiftningen. Ett annat allmänt kännetecken med avseende på färgen, är den av sporer mörknade nedre kanten av hatten. Toppslätskivlingens sporfärg är violettbrun. 7

Skivorna De täta, urnupna till vidvuxna skivorna är mörkt brungrå eller olivgrå. Det finns ofta en violett ton i skivorna på grund av att sporerna är violetta. De allra yngsta exemplaren har en gråare färg på skivorna eftersom deras sporer ännu inte har mognat. Skivorna löper snett från hattens övre kant och neråt. Skivorna är aldrig i 90 graders vinkel mot foten. Foten Toppslätskivlingens fot är lång och mycket smal: längd 4-10 cm och tjocklek 0.1-0.3 cm. Foten är ofta något böjd eller krokig, sällan spikrak. Foten är slät och spänstig i strukturen. Den går inte av eller krossas av minsta beröring detta är ett bra kännetecken eftersom toppslätskivlingen i detta hänseende skiljer sig från ett flertal svamparter som delvis påminner om den. Fotens färg är ljusbrun, inte till exempel vit, gul, orange eller violett. Färgen mörknar mot basen. Vid fuktigt väder är foten något mera mörkbrun. Hos de flesta av de andra arterna av magiska svampar anses så kallad bruising, alltså psilocinets blånadsreaktion, som ett av de bästa kännetecknen. Med blånadsreaktionen menas att svampen färgas blå i delar som skadats. Hos toppslätskivlingen uppträder detta fenomen endast i basen på foten om svampen plockas och det med foten följer med lite svampmycel. Fotografen av magiska svampar som följer förbudslagen plockar inte de svampar som fotograferas, därför är bruising en ovanlig form av identifiering. Inne i foten löper ett smalt och svårupptäckt hål. Doften Toppslätskivlingens doft är svag. Mer erfarna fotografer lär sig att även använda doften som ett kännetecken, men för nybörjaren är luktsinnet inte till hjälp. Smak Alla i Norden förekommande svampar till och med vit flugsvamp kan smakas genom att ta en liten bit i munnen, om man sedan bara spottar ut den genast. Ingen Nordisk svamp är så farlig att detta skulle vara skadligt. Toppslätskivlingens smak är väldigt mild, jordigt champinjonlik. Identifiering i olika faser av livscykeln Livscykelstadiets samt fuktighetens påverkan på svampens utseende är de viktigaste sakerna som nybörjaren måste lära sig att förstå när det gäller identifiering. På internet kan man hitta enorma mängder med bilder på toppslätskivlingar. På bilderna finns väldigt många svampar som skiljer sig i åt till utseendet, även om alla är toppslätskivlingar. För nybörjaren kan detta vara förvirrande och ökar risken att göra falska positiva identifieringar. Men, med rätt förståelse för färgskiftningar beroende på fuktighet och de förändringar som sker i utseendet under några dagar av livscykeln så underlättas trots allt identifieringen av svampen. Toppslätskivlingar växer vanligtvis i grupper oftast hittar man på växtplatsen individer i olika tillväxtstadier. Med hjälp av svampar som befinner sig i olika delar av livscykeln kan man göra säkrare identifieringar än då den endast baseras på en enskild individ. Bekanta dig med hur fuktighet och fasen av livscykeln påverkar toppslätskivlingarnas utseende. 8

De viktigaste växterna och svamparna i vars närhet toppslätskivlingarna växer Gräs och andra kärlväxter Den viktigaste indikatorarten bland gräsen är tuvtåtel (Deschampsia cespitosa). En annan möjlig indikatorart är veketåg (Juncus effusus). Rent allmänt så är förekomsten av högvuxna gräsarter (exempelvis olika ven och rörflen) ett bra tecken på att det i området även kan finnas växtlighet som föredras av toppslätskivlingen. Även om toppslätskivlingen allmänt inte växer i samma delar av hagarna som mjölkört (Chamerion angustifolium), så visar mjölkörten på områdets bördighet. Detta förbättrar även möjligheterna för att hitta toppslätskivlingar i närheten. Mossor Mossor trivs på fuktiga platser precis som toppslätskivlingen. Framförallt vågig kvastmossa (Dicranum polysetum) och gräshakmossa (Rhytidiadelphus squarrosus) hittas ofta i de områden där toppslätskivlingen växer. Men, toppslätskivlingen växer sällan på platser där mosstäcket är väldigt rikligt. Träd Det lönar sig inte att leta efter toppslätskivlingar i skogen, men det växer ofta glest med björk, al och viden i omedelbar anslutning till lämpliga gräsmarker. Svampar På växtplatser som föredras av toppslätskivlingen växer det vanligtvis även andra svampar. Svampförekomst i ett område med även i övrigt gynnsamma förhållanden är generellt ett tecken på att en noggrannare genomsökning kan löna sig. Bläcksvampar (Coprinus) är enligt många svampfotografer en viktig växtplatsindikator. Först letar de alltid upp bläcksvampar för att sedan börja söka efter toppslätskivlingar i samma område. Dessutom trivs många arter av släktena brokingar (Panaeolus), hättor (Mycena) och Hättingar (Conocybe) på samma områden som toppslätskivlingen. I betesmarker är gul kragskivling (Stropharia semiglobata) en bra indikatorsvamp, motsvarande på gamla åker- och gräsmarker är blågrön kragskivling (Stropharia caerulea). En handfull förbjudna nycklar till medvetandet. 9 Foto Knarkkorven.

Tuvtåtel (Deschampsia cespitosa) 10

Den unga svampen Unga svampar är ofta svårare att känna igen eftersom de för toppslätskivlingen mest karakteristiska kännetecknen ännu inte kan urskiljas tillräckligt tydligt. Hos de allra yngsta exemplaren kan vårtan inte ses över huvudtaget, eller så syns den endast svagt. Å andra sidan liksom skiner vårtan mera genomskinligt än resten av hatten. De unga exemplaren är ljusare i färgen än sina äldre kamrater, dessutom har deras hattkanter ännu inte mörknat av sporer. De yngsta svamparna är nästan alltid fuktiga, helt enkelt beroende på att nya svampar växer till just efter regn. Den fullvuxna svampen Den fullvuxna svampens yttre är närmare typexemplaret, där de mest karakteristiska kännetecknen urskiljs tydligt: Hatten formad likt en toppluva, med en vårta högst upp. Av sporer mörkfärgad och något inåtböjd nedre hattkant. Den fullvuxna svampen har ofta hunnit torka något, vilket gör att den genomskinligt mörkbruna färgen kan ha ändrats till gulaktigt sandbrun. Den gamla svampen Gamla svampexemplar är oftast de som den skarpögde fotografen först stöter på, detta eftersom de har hunnit växa sig höga och kan därför lättare urskiljas i grästuvorna. Toppslätskivlingen som närmar sig slutet på sin livscykel har vanligtvis öppnat sig på ett sätt som gör att den till sitt yttre i väsentliga delar avviker från typexemplaret. Hattens form kan beskrivas som svagt kon- eller parasollformad. Hattens nedre kant är inte längre böjd inåt, utan är ofta redan något repad och fransig. En del av hattar kan redan vara ruttna, då måste identifieringen framför allt göras grundat på fotens form och spänstighet. Gamla svampar är som fuktiga ofta mörkare till färgen än yngre exemplar. Som torra har de ändå den välbekanta sandbruna tonen. I bästa fall syns toppslätskivlingen tydligt i mitten på grästuvan. Ofta måste man ändå vända gräset åt sidan lite grann. Uthållighet belönas. För att träffa gud måste man ibland böja lite på knäna. Foto Knarkkorven. 11

Väldigt unga toppslätskivlingar. Foto Knarkkorven. Ganska unga, fuktiga toppslätskivlingar. Vårtan har ett genomskinligt sken. Lägg märke till den mörkbruna färgen, samt den av sporer mörkare ojämna nedre hattkanten. 12

Hatten till vänster har hunnit torka något upptill. Hattens nedre del är fuktigare och de tätt ställda skivorna kan ses igenom den. På hatten till höger är vårtan fortfarande genomskinlig. Fotens övre del har redan färgats lite av sporer. Fullvuxna typexemplar, i vilka man tydligt ser fuktens påverkan på svampens färg. Foto Lion s Mane. 13

Lägg märke till hattens konlika parasollform samt de fransiga hattkanterna. Äldre toppslätskivlingar. Foto Knarkkorven. Även gamla individers hattar är sandbruna vid torka. 14

Säkerställande av identifiering Efter att ha byggt upp egen erfarenhet kommer du att kunna göra identifieringarna helt självständigt. Men, speciellt vid identifieringen av de första exemplaren så lönar det sig att ta hjälp av sakkunniga. På hemsidan magiskamolekyler.org finns en fungerande identifieringstjänst som drivs ideellt. Motsvarande tjänst hittas även på den internationella hemsidan shroomery.org. Genom att ladda upp en eller flera bilder av svampen på hemsidorna, så får du oftast experthjälp med svar inom några timmar eller senast inom ett dygn. Identifieringen underlättas om du tar närbilder av svamparna från flera olika vinklar (gärna även från överoch undersidan) samt en miljöbild från växtplatsen. Du bör också på forumet magiskamolekyler.org läsa om de riktlinjer som gäller för inskickande av identifieringshjälp innan du laddar upp bilderna. Om du tar foton med till exempel en mobilkamera, så är det bra att komma ihåg att det i bildernas så kallade metadata kan lagras GPS-koordinater från fotoplatsen. Detta spelar egentligen ingen roll, men en del fotografer vill inte avslöja sina bästa fotoplatser för andra. På forumet magiskamolekyler.org hittar du även instruktioner och verktyg för att avlägsna denna identifieringsinformation. Kom ihåg att undvika att belasta identifieringstjänsten i onödan med sådana svampbilder som du själv nästan säkert vet inte föreställer toppslätskivlingar. Meningen med tjänsten är att i första hand förhindra att fotografen av ouppmärksamhet inte fotograferar fel slags svampar i tron att de är toppslätskivlingar. Meningen är inte att nybörjarfotografen av magiska svampar ska fotografera alla svampar i dennes väg som avlägset påminner om toppslätskivling och därefter fråga identifieringstjänsten Vilken svamp är det här?. För allmän identifiering av svampar finns andra tjänster att hitta. Till magiskamolekyler.org ska du alltså endast skicka sådana bilder som du själv med stor sannolikhet tror är toppslätskivlingar, men vill ha en sista försäkran om att så är fallet. Identifieringen är viktig redan enbart med tanke på fotograferingen du vill inte fotografera fel svampar. Dock är svamparnas identifiering särskilt viktig om de kan tänkas användas i spirituella eller medicinska sammanhang. OBS! I de nu gällande narkotikalagstiftningarna i alla Nordiska länder betecknas magiska svampar som narkotika, plockning, odling, innehav och användning av dem är strängt förbjudet. Genom att bryta mot lagen kan du hamna i fängelse, men genom att äta fel slags svampar kan du hamna i graven eller i en dialysmaskin för resten av ditt liv. ÄT ALDRIG SVAMPAR SOM DU INTE IDENTIFIERAT MED 100 % SÄKERHET! SVAMPAR SOM PÅMINNER OM TOPPSLÄTSKIVLING Nybörjarna tror sig ibland se toppslätskivlingar i de konstigaste av svampar grundat sig på de konstigaste av grunder. Hos otaliga i Norden växande svampar kan man hitta samma kännetecken som hos toppslätskivlingarna. Det är ändå bara några svampar som förekommer i samma miljöer som står för den största delen av falska positiva identifieringar. Brokingar, särskilt gråbroking (Panaeolus papilionaceus), högbroking (Panaeolus acuminatus) och slåtterbroking (Panaeolus foenisecii) Hättingar, t ex. gäckhätting (Conocybe tenera) Puckelbläcksvamp (Coprinopsis acuminata) Gul kragskivling (Stropharia semiglobata) På de följande sidorna finns några bilder som illustrerar dessa svamparters likheter och olikheter i jämförelse med toppslätskivlingen. 15

Känner du igen toppslätskivlingen bland de andra? Foto Knarkkorven toppslätskivlingar, 7 st hättingar (längst till höger en gäckhätting) Från vänster till höger: 4 st brokingar (de två högra är gråbrokingar), 7 st gul kragskivling, 2 Slåtterbroking (Panaeolina foenisecii) växer rikligt på vanliga villagräsmattor. Den förväxlas främst med kantbroking, men ibland även med toppslätskivling. Puckelbläcksvampen (Coprinopsis acuminata) har en liknande genomskinlig vårta som toppslätskivlingen. 16

På övre raden till vänster tre grupper med brokingar. Gruppen längst till höger är toppslätskivlingar. Undre raden från vänster: Panaeolus olivaceus, hättingar, oidentiferad art, en rödling, en hagvaxing Foto Knarkkorven Till vänster Panaeolus olivaceus, till höger toppslätskivlingar. 17

Sök efter rätt svampar. Sök vid rätt tidpunkt. Sök på rätt platser. Sök noggrant. HATTEN Formad som en kyrkklocka eller en toppluva Toppen liknar en bröstvårta Hos unga exemplar har kanterna böjt sig inåt, ofta ojämna Nedre kanten har mörknat av sporer Färgen genomskinligt mörkbrun vid väta, ljust sandbrun vid torka En klibbig hinna på hatten som fuktig Formad som ett tefat eller en halvmåne Bröstvårta förekommer även hos många andra svamparter Ändrar inte färg efter fuktighet SKIVORNA Löper snett uppifrån mot hattkanten 90 graders vinkel mot foten Färg brun Syns inte över hattkanten Färg orange eller vit Kan ses över hattkanten FOTEN Tunn och spänstig, färg ljusbrun Mörk eller violett Ett svårupptäckt litet hål VÄXTPLATS Beteshage, äng eller gammal åker igenvuxen med högt gräs Golfbana eller rastgård för husdjur Många hål i foten Skog eller odlad åker Äng där det växer mycket blommor eller örter

Att plocka, odla, inneha eller förtära svampar som innehåller psilocybin är olagligt enligt alla de Nordiska ländernas narkotikalagstiftningar. 19