Riijning gtir livet ljusare ftir grflmyran (Formica cinerea) pfl Brattforsheden i Virmland

Riijning gtir livet ljusare ftir grflmyran (Formica cinerea) pfl Brattforsheden i Virmland sven-arp BERGLIND Berglind, S.-A.: Rtijning 96r livet ljusare fiir gramyran (Formica cinerea) pa Brattforsheden i Vdrmland. [Habitat management brightens the future for Formica cinerea Mayr (Hymenoptera, Formicidae) on Brattforsheden, South-Central Sweden.l - Ent. Tidskr. 116 (L-2):21-25. Uppsala, Sweden 1995. ISSN 0013-886x. Formica cinerea Mayr is included in the Swedish Red Data List (category 4" "Caredemanding"), and mainly occurs on coastal sand dunes in the southernmost part of Sweden. Seven isolated inland populations are known from South-Central Sweden, which are considered to be relicts from the postglacial warm period. Two of them were recently found on the I l0 km2 large, inland dune area Brattforsheden, Viirmland province. Both are restricted to sandy edges of small, sparsely-used forest roads in young Pine forest (Pinas sylvestris) where the ground is dominated by lichens (Cladina spp., Cetraria islandica),vaccinium vitis-idaea and Calluna vulgaris. The populations are isolated from each other by a distance of 4,5 km, and considered to be seriously threatened by increasingly shady conditions due to canopy formation. In the past, it has probably been possible for the species to migrate between suitable, open habitats created by naturally occurring forest fires. Because of effective forest fire extinction and afforestation during the last century, suitable habitats are now few and isolated. During the wincer 1993194 dense stands of pine were cleared from around one of the populations. The response of this management seems to have been rapid and positive; ants and several nest holes were observed in May the first spring thereafter and later in the summer on sandy patches of a south facing slope where ants had not previously been observed. Controlled forest frres with the purpose of creating post-fire successional habitats for the benefit of plants and animals are now planned by the forestry company that owns the land on Brattforsheden. S.-4. Berglind, Uppsata IJniversity, Dept. of Genetics, Programme in Conservation Biology, Box 7003, 5-750 07 Uppsala, Sweden. Inledning - Forsslund och relikterna Sommaren 1958 bescikte Karl-Herman Forsslund, som pe den tiden var vart lands friimste kiinnare av myror, det stora sandomrldet Brattforsheden i Viirmland. Hans ftirhoppning var att finna slllsynta myror med sydlig huvudutbredning. SAkerligen hade han bl.a. gremyran (Formica cinerea Mayr) (Fig. 1) i tankama, eftersom han sjiilv flera Ar tidigare hade funnit en trolig reliktfiirekomst av denna art pa Boniisfiiltet i Dalama (se Tjeder 1953, Cederberg 1982). Forsslund hittade emel- Iertid aldrig nagra grlmyror pa Brattforsheden. Diiremot iigg av sandcidla(lacerta agills L.) - som dr en annan relikt, och som vid tiden fcir Forss- Iunds bestik inte var kiind hiirifrln (Forsslund 19s9)! Det skulle droja32 Ar innan Forsslunds misstankar om fcirekomst av gramyra pa Brattforsheden bekriiftades. Ar 1988 startade jag h:ir en inventering av sandmarksinsekter och iignade d[ en hel del uppmiirksamhet it myrorna. Men inte fcirriin jag den 24.6 1990 befann mig i SvartAomradet inom norra Brattforsheden, fcir tillfiillet s<ikande efter sandcidla (!), kom beviset. DA jag satt mig ner vid kanten av en liten skogsviig med gott om exponerad sand (Fig. 2), blevjag varse nagra icigonfallande gri och "timida" myror som spatserade runtomkring mig. Det stod strax klart att det rcirde sig varken om den pa Brattforsheden vanliga svarta slavmyran (Formica fuscc L.) eller den temligen vanliga norrlandsmyran (Formica lemani Bondr.), 2t

Sven-Ake Berglind Ent. Tidskr. 116 (1995) Fig. l. Tvd nya populationer av grdmyra (Formica cinerea) har pdtrtilfats pd ett av landets stbrsta och bast bevarade inlo ndsdynomrdde n, B rattfors hede n i Viirmland. Arten tir en trolig relikt i Mellansverige. Arbetarno blir upp till drygt sex mm ldnga och ktinns ldtt igen pd den grdskimrande behdringen. Mohedarna, 15.7 i,990. Foto: S-A. Berglind. Two previously unknown populations of the ant Formica cinerea have been found on the large inland dune area Brattforsheden, Vtirmland province. The species is considered to be a relict from the postglacial warm period in the central part of Sweden. Fig. 2. Den fdrst upptdckta lokalen fdr grdmyran pd Brattforsheden. Tvd aggregationer av bohdlor pdtrriffades i sanden pd dmse sidor om skogsvtigstrrickan i bildens viinstra halva. Aven intressdnto vdgsteklor har observerats htir, sdsom Episyron albonolatum och Piocnemis gracilis; den senare arten dr i Sverige frtimst kd.nd frdn Brattforsheden. Sktiftdalen, 2.7 1990. Foto: S-A. Berglind. Locolity I for F. cinerea on Brattforsheden. Two aggregations of nest holes were found along the verges of the south-facing forest rood in the left part of the photograph. Other interesting species occurring here are the pompilids Episyron albonotatum and Priocnemis gracilis: in Sweden the latter is mainly know n from B ra t tfor s hede n. som beda har en snarlik kroppsform men mera svartglansande ton och "snertigare" gang. Snart hade jag ockse konstaterat att det liings vegkanten fanns flera arttypiska, grova bohal och hopfallna boglngar i sanden som de graa myroma trafikerade. GrAmyran var till sist funnen pi Brattforsheden! (Fdr identifiering av gramyran och nersteende arter: se Collingwood 1919, Douwes 1995.) Men det visade sig snart att detta inte var den enda populationen av gramyra pfl Brattforsheden. Tre veckor senare, den 15.7 1990, och ca 4,5 km fran den frirsta, fann jag en andra population, likas6 i anslutning till en liten skogsviig med gott om irppen sand (Fig. I och 3). Myroma hiir hade gjort bogangar Sven mitt pa viigen, som endast sporadiskt anvendes av fordon. Status och habitat Efter att ha inventerat saviil sandcidlor som sandmarksinsekter pa Brattforsheden mellan I 984-9 har jag kunnat konstatera att gremyran sannolikt inte fcirekommer pe nagra fler platser inom detta I l0 km2 stora sandomrade. OmrAdet domineras av hedtallskog och utgdr ett av Sveriges stdrsta och biist bevarade inlandsdynomraden. Det avsattes 1984 som naturvardsomrade, friimst p.g.a. de stora geomorfologiska kvalitetema (se Furuholm et al. 1994). Om man rdknar de bada Brattforsheden-populationema som reproduktivt isolerade fran varandra, vilket man pe goda grunder kan gcira (Lindstrdm & Berglind in prep.), [r gramyran idag kiind genom totalt sju populationer i Mellansverige: fyra i Viirmland (fcirutom hdr presenterade populationer, dven en liten strax N om Ambjdrby och en stdrre vid Klarabro i Ovre Klariilvdalen), en i Vistmanland (liten population pa Stora dynen vid Hiillefors) och tve i Dalarna (stor population pl Bonlsfiiltet vid Mora, se Cederberg 1982; samt en liten vid Riinvik). I civriga Sverige iir den lokalt kiind fran kustniira dynomraden pa nona Oland samt i Blekinge, SkAne och Halland (se Berglind 1995). I Danmark ar arten viil utbredd bland kust- 22

Ent. Tidskr. 116 (1995) Rojning g,or livet ljusare fdr grdmyran Fig.3. Lokal ndfdr grdmyran pd Brattfursheden, sedan rdjning av ca ls-driga tallar utfbrts. Fdre rbiningen sdgs arien endast pd skogsvcigstrrickan i bildens mitt. Efter rdjningen konstaterades bohdlor pd 6ppna sandfldckar ocksd i sydsluttningen i fdrgrunden. Aven andra ovanliga steklar har p,itrdffats hdr, sdsom viigstekeln Evagetes dubius ocih sandstekeln Ammophila campestis. Mohedarna, 5.5 1994. Foto: S'A. Berglind. Locality 2 for F. cinerea on Brattfursheden. After clearing of a dense stand of young pines (Pinus sylvestis) on the south-ixposed slope in the foreground, nests were observed in small, open sand patches among lichens and heother. Before this mdnagement, nests were only found on the forest road below. Other rare species observed here are the pompilid Evagetes dubias and the sphecid Ammophila campestis. dyner pa Jylland (Collingwood 1979). I Norge finns tvi isolerade inlandspopulationer i Hedmark i landets syddstra del (Collingwood 1963, Berglind 1995). I Finland finns arten i sddra och mellersta delen pi saviil kustndra lokaler som i inlandet (Kilpiiinen etal. 1977). Overallt i Norden lever aften pe cippna, viil solexponerade sandytor som befinner sig i tidig successionsfas. Flertalet mellansvenska lokaler iir beliigna i omreden med skogtiickta flygsanddyner. Oppen sand finns hiir endast i anslutning till sandtag, kraftledningskorridorer, landsviigsskiimingar och skogsviigar. Tvl lokaler (viigkant vid Ambjcirby och tva sydviinda viigskiimingar vid Klarabro) iir nagot avvikande genom att jordartsmaterialet utgdrs av grusig-stenig sand. Samtliga svenska inlandspopulationer beddms pl sikt vara hotade av i fcirsta hand alltfcir kraftig beskuggning p.g.a. igenviixning och igenplantering av liimpligt <ippna sandytor (Berglind 1995). Arten har ocks6 nyligen rcidlistats under kategori 4 ("Hensynskriivande") (Ehnstrcim et al. 1993). De mellansvenska populationema iir angeliigna att bevara da de utgdr nigra av de mera sannolika bevisen fcir reliktf<irekomster bland sandmarksinsekter som Overlevt hiir sedan den postglaciala viirmeperioden (ca 7000-500 f. Kr.) (f<ir diskussion om relikterna pa Bon?isfiiltet: se Cederberg 1982). De kan diirmed ockse vara av unik genetisk sammansattning (Lindstrrim & Berglind in prep.). De blda Brattforsheden-populationerna iir mycket arealbegransade. BohAl av den fcirsta po- 23

Sven-Ake Berglind pulationen finns i form av tva mindre aggregationer med ca 30 meters mellanrum l?ings en sydnord-orienterad viigstriicka som sluttar svagt it scider (Fig. 2). Flera till synes liimpliga, rippna partier av viigen finns intill, som gramyroma inte koloniserat. I civrigt utgcirs omridet av ca lo-arig, planterad tallskog med ett botten- och fiiltskikt dominerat av renlavar, islandslav, lingon och gles ljung. Den andra populationen var redan vid upptiickten negot st6rre en den fcirstniimnda. Myroma hiir hade gfort flera aggregationer av bohalor, med sinsemellan tiimligen oregelbundna mellanrum, inom ett ca 50x5 m stort omrade av skogsviigen. Aven hiir dominerades omgivningama av skarp hedtallskog med ca lo-iriga, planterade tallar, vilket ocksa giillde en sydsluttning med en del mindre, beskuggade sandfliickar direkt N om den koloniserade vdgstrdckan (Fig. 3). Inte heller vid denna lokal fanns bokolonier pa andra till synes liimpliga platser liings vdgen. Eftersom vdgen dr cist-viist-orienterad hade beskuggningen frnn tallama S om vdgen redan b<irjat gtira sig miirkbar civer gramyromas bohalor. D[ grimyran av allt att dcima 6r en viirmeiilskande art med krav pi god solexponering, och/ eller en konkurrenssvag art i skuggiga miljcier, fcirefaller det gatfullt att bada populationema pa Brattforsheden lever pa platser som tills fcir drygt 15 Ar sedan bcir ha varit helt beskuggade av avverkningsmogen tallskog (ca 70 [r gammal). Jag beddmer det som mest sannolikt att myroma tagit de bida vagstreckoma i besittning efter den senaste avverkningen, och att de maste ha funnits pa intilliggande platser pa Brattforsheden tidigare. Siikerligen fanns fler l[mpligt cippna biotoper i olika successionsstadier ftirr. da Brattforsheden stod under inflytande av en naturlig branddynamik, vilket iiven anses vara den viktigaste fcirklaringen till varfcir sandddlan 6nnu civerlevt hiir (Berglind 1988). Vert att papeka iir ocksa att flera av skogsviigama pa Brattforsheden dr mycket gamla, Atminstone sedan brirjan av 1700- talet, och kan mycket vlil ha utglort liimpliga spridningskorridorer fcir saviil gramyran som sandridlan. Utftirda fltgerder och framtiden BAda grflmyrepopulationerna ir beldgna pa mark som dgs av Stora skog. Efter samrad mellan liins- Ent. Tidskr. I 16 (1995) styrelsens naturvardsenhet och bercirda bevakningar av Stora, Forshaga respektive Filipstad, besldts 1992 att undanta vardera ca 0,5 ha stora omraden runtom gramyrepopulationema fran normal skog"produktion, i syfte att hella de ndrmaste omgivningama fria fran igenviixning. Under vintem 1993194 rci;1e ett beredskapslag frln SkogsvArdsstyrelsen unoan de ca l5-ariga tallama runtom den andra gramyrelokalen. De fiillda smatrliden kdrdes sedan ut med grenar och allt, ftir fliseldning i Karlstads kraftvdrmeverk. Nlgra smiirre grupper av smatallar sparades dock, frir att cika mikroklimatvariationen. Md besrik pi lokalen den 5.5 och 15.6 1994 kunde konstateras gon om grimyror och flera bocippningar pa saviil den sedan tidigare koloniserade skogsvligstriickan, som pl <ippna sandfliickar i den riijda sydsluftningen ca 30-50 m N om viigstriickan (Fig. 3)! Tyviirr hade inte sydsluttningen genomscikts systematiskt sommaren innan, men jag bedcimer det iinda som troligast att omradet verkligen hade koloniserats efter rcijningen - vilket isafall visar att gremyroma svarat pa ett fcirbluffande snabbt och positivt siitt pa vlrdatgiirden. Det iir kiint hos vissa Formicaarter att honor och arbetare pa hcisten kan bege sig iviig fran sommarens boomrade fcir att <ivervintra pi en annan, under vintern, gynnsammare plats (P. Pamilo, pers. medd.). Ifall detta giiller iiven gramyran, kan man tdnka sig att den nu koloniserade sydsluttningen fcire avverkningen utnyttjades som <ivervintringsplats av vissa individer (kanske p.g.a. hrigre marktemperatur under hrist och vlr, da solen ster lagt). N5r dessa myror kom fram vlren 1994 - p[ en pliitsligt viisentligt mycket mera solexponerad plats iin tidigare - var denna habitatyta sapass gynnsam att det inte liingre fanns anledning att bege sig ner till boomradet pa skogsviigen? Likviil iir ndmnda verdetgard fcir att trygga grf,- myrans fortsatta fcirekomst pa Brattforsheden knappast tillriicklig mer dn p[ kort sikt. Fcir att langsiktigt bevara denna art och andra som lever pl liknande sandomriden och har liknande krav, meste det till en naturlig stcimingsdynamik som kontinuerligt skapar liimpliga successionsstadier av cippna sandmiljcier. Gliidjande nog iir nu Atgiirder som friimjar en sadan dynamik, med naturvardsbriinningar som centralt inslag, under planering hos bercirda bevakningar av Stora skog pa Brattforsheden. 24

Ent. Tidskr. 116 (1995) Tack Varmt tack till: Jan Bengtsson, tillsynsman fdr Brattforshedens naturvardsomrede och naturvlrdssakkunni g inom Stora skogs Forshaga-bevakning, fdr all hjelp vid genomf<irandet av verdatgardema; Hans L6vgren, Storas Filipstad-bevakning, ftir gott samarbete; Gunnar Hallin, f<ir information om lokalema i Norge, Vestmanland och norra Viirmland; Lars Furuholm och Liinsstyrelsens naturvflrdsenhet i Viirmlands liin, fdr uppmuntran och finansiering av insektsinventeringen pa Brattforsheden; Statens naturverdsverk fcir finansiering av min forskning; samt Per Douwes, Pekka Pamilo och Robert Paxton fiir granskning av manuskriptet. Litteratur Berglind, S.-4. 1988. Sand<idlan, Lacerta agilis L., pa Brattforsheden i Viirmland - habitat, hot och verdetgarder. - Fauna och flora 83:241'255. Berglind, S.-4. 1995. Formica cinerea Mayr, gramyra - artfaktablad. Uppsala (Artdatabanken). Cederberg, B. 1982. Bon?isf?iltet - en inventering av insektslivet, Mora kommun. Information frin Liinssty- Rdjning gdr livet ljusare fdr grdmyran relsen i Kopparbergs liin, NaturvArdsenheten, nr N 1982:1. Collingwood, C.A. 1963. Three ant species new to Norway. - Entomologist's Rec. J. Var. 75: 225-228. Collingwood, C.A. 1979. The Formicidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark. - Fauna Ent. Scand.8: l-174. Douwes, P. 1995. Sveriges myror. - Ent. Tidskr. 116 (3): i tryck. Ehnstr6m, B., Giirdenfors, U. & Lindeldw, A. tgg:. Rridlistade evertebrater i Sverige 1993. Uppsala (Databanken f<ir hotade arter). Forsslund, K.-H. 1959. Ett fynd av sandddla i Viirmland. - Fauna och flora 54:-264-265. Furuholm, L., Heijkenskjiild, R. & Mellander, B. 1994. Brattforsheden - istiden i niirbild. Karlstad (Locus). KilpiZinen, A., Valkeila, E., Vesajoki, H. & Wuorenrinne, H. 1977. Samettimuurahainen Suomessa (Notes on the ant Formica cinerea Mayr in Finland). - Luonnon Tutkija 81: 129-133. Tjeder, B. 1953. SAptirt och graa myror. - Dalarnas hembygdsbok 1953: 6l-67. Debatt Vad styr forekomsten av krdvande vedskalbaggar - bestflndskontinuitet eller substrattillgflng? Sven G. Nilsson och Rickard Baranowski har i en intressant artikel i Ent. Tidskr. (ll4:4,1993) beskrivit fcirekomsten av siillsynta vedskalbaggar p[ Marsholm i Mtickeln. Andra vedinsektsfynd presenteras i Sv. Bot. Tidskr. (88, 1994) och i en senare artikel i Ent. Tidskr. (ll5:3, 1994) redovisar de svenska fynd av kniippare som dr beroende av grova, Ievande triid. Det iir gl5djande att vedinsekter hiir diskuteras i ett dynamiskt och skogshistoriskt perspektiv. Jag har emellertid inviindningar mot fcirfattarnas sett att presentera sina hypoteser som om de vore fakta, och eftersom studierna uppenbarligen finansierats med forskningsmedel kan man stiilla stora krav pa stringens och vetenskaplighet. I det fciljande tar jag friimst upp den fcirsta artikeln, men argumentationen dr likartad i alla bidragen. I uppsatserna hiivdas genomgaende uppfattningen att kriivande arter er beroende av skogskontinuitet pa lokal niva. Fcirfattarna anser stlunda att de flesta siillsynta arter som p[triiffats pi Marsholm i Mcickeln har civerlevt pi tin sedan den tiicktes av urskog. Man ges intrycket av aft flertalet arter konstaterats vara beroende av substratkontinuitet pa bestandsniva vilket ingalunda iir fallet. Varfcir artrikedomen inte huvudsakligen kan tiltskrivas dagens rika tillgtng pl l?impliga vedsubstrat (och den noggranna inventeringen) far vi inte veta och understikningen kan ju inte heller ge nagot svar. Fcir att klargcira detta kr[vs jlimfcirande studier av omrtden med olika historik, men diir tillg6ngen pa vedmiljcier bade kvantitativt och kvalitativt idag iir likartad. F6rfattama lanserar i den sista uppsatsen begreppet "urskogsliknande skogar som saknar stora delar av sitt biologiska innehflll". Om man redovisat data frln nagon s[- dan, skulle jag varit mera beniigen att acceptera de resonemang som fcirs fram. Fcirfattarnas iver att lansera kontinuitetstiinkan- 25