S i ärmen och karnevalisk magnetism Poesi fyllde det 30:e mellanrummet Mellanrumshösten 2011 avslutades med ett jubileum och två poeter; Johannes Anyuru och Olivia Bergdahl. Anyuru läste dokumentärpoesi om Kvibergs marknad, och estradpoeten Bergdahl tog med publiken in i handbollstid och festskrift över 10 år i poesivärlden. Här följer några anteckningar från Anyurus uppträdande där han varvade observationer och röster från marknaden med citat från Tillväxt Kviberg och annat planerarspråk. Det som blev kvar hos mig var det förstnämnda. Och en bild som Robert Bly gett av Tranströmers poesi; att den är som en tågstation där två vagnar möts, den ena kommer från bergen och är täckt med snö. Den andra kommer söderifrån och är täckt med körsbärsblom. Anyuru: Någonting avgjordes här när människorna som fanns här försvann eller inte försvann. Detta är alltså framtiden, vi finns inte. Galna ting sammanförs i samma blickfång. En karnevalisk magnetism. Vi säljer lite grönsaker och honung. Vad ska man trösta en människa med. Det är gula korinter. Vi säljer laservapen med 8 olika ljud. Vi är hemlösa utan Kviberg. Om de här väggarna kunde skulle de berätta. Att vi började vara här som nio, tioåringar. Vi passar inte in i miljön men vi står här varje helg.
Du som kommer att bo här tycker om exotiska inslag i stadsbilden. Här kommer så den av Bergdahls texter som hon läste på begäran: IK NORD. marscherar in MARSCHERAR IN NÄR IK NORD MARSCHERAR IN DÅ BLIR DET FEST DÅ BLIR DET JUBEL NÄR IK NORD MARSCHERAR IN Jag sorterar mina frimärken och stenkulor och gem jag har ingen bästis, jag har böjveckseksem men jag kan bryta arm och jag kan klättra i träd så trots att jag är märklig får jag oftast följa med när vi bygger våra kojor och kastar våra stenar ju mindre vi vet, desto mer förenar när vi klättrar upp på Masthuggskyrkans tegelklädda tak och tuggar våra tuggummin med colasmak där nere glittrar vuxenvärlden, långt bakom oändliga hinder där sitter skinktanten i charken med julskinkekinder där finns busschaufförer, fyllgubbar och gatumusikanter fröknar och föräldrar och bambatanter och man ska äta upp och vara snäll och säga sitt men i tryggheten och kärlekens innersta mitt sitter min mamma och min pappa, som säger att han vet
att det nog krävs en trasslig uppväxt för att bli en bra poet och min barndom var väl mest som de flesta minns idag; här en gympasal, ett handbollslag, på kanten springer jag och jag drömmer om att hångla och att skriva en roman där bland tio små flickor som blir vi ett på plan i våra blåvita tröjor, som luktar tvättmedel och svett vi litar på vår tränare med underbett trots att vi missar och förlorar för det mesta trots RIK och Kärra är vår hejaklack den bästa och vi sjunger: gör första mål GÖR FÖRSTA MÅL NÄR IK NORD GÖR FÖRSTA MÅL DÅ BLIR DET FEST DÅ BLIR DET JUBEL NÄR IK NORD GÖR FÖRSTA MÅL Jag åker kana nerför räcket, lura döden den som kan Vad ska du bli när du blir stor? Om jag får välja blir jag man! Men visst är jag tjej och följer regin för allt är okej när man är nästlängst ner i hierarkin då finns det alltid någon fetare ett mongo och en hora det finns tillräckligt att vinna och så lite att förlora små drömmar på rim och en vän som aldrig ringer näe, det gör väl ingenting, men brösten värker när jag springer och jag fortsätter att springa, jag springer tills det spränger
det gör ont för det som växer, lika ont för det som stänger när jag lär mig mitt mantra: jag är konstig, ful och dum och sanningen står naken i ett omklädningsrum vi är inte små pojkar med små hävdelsebehov nej, vi är flickor i små kroppar i vårt mandomsprov som noggrant präntar in denna gyllene regel; du ska hata allt du ser i din badrumsspegel så vi hatar våra kroppar och vi hatar varandra detta vi som endast finns i motsats till de andra Och det växer hår på oss! I ett växande komplex den som inte rakar fittan kommer aldrig att ha sex och det är någon som har gjort det, hon borde passa sig så jag passar dig, du passar mig och jag siktar mot mål för vi delar våra rykten och vårt mellanmål när vi skrattar åt vår galghumor, så som bara småflickor kan och reser oss upp och sjunger som en man: tar tre poäng TAR TRE POÄNG NÄR IK NORD TAR TRE POÄNG DÅ BLIR DET FEST DÅ BLIR DET JUBEL NÄR IK NORD TAR TRE POÄNG Och så blev vi ett med våra kroppar, och vi lämnade varandra nu har vi länge stått ensamma i motsats till de andra det började med kärleken och ångesten paniken när jag plötsligt snubblade till på skolgymnastiken
för killar gillar tjejer som skjuter hårt och tjejer gillar killar som säger: Det är svårt att leva upp till allt du begär förresten vet jag inte ens om jag kan bli kär nu skrattar vi åt de minnen som sakta sipprar fram Spice Girlskort och diskodans och Svarta Madame vi har lärt oss att en handbollsmatch, den kan vi inte vinna det finns ju en anledning att Zlatan inte är en kvinna och de har slutat sälja tuggummin med colasmak men jag klättrar än en gång upp på Masthuggskyrkans tak och darrande av skräck vet jag plötsligt vad jag ser; det finns ingen vuxenvärld som glittrar, det är bara jävligt långt ner där finns ett liv som förbryllar, förgyller och förför och för att överleva det ska jag sjunga tills jag dör: marscherar in MARSCHERAR IN NÄR IK NORD MARSCHERAR IN DÅ BLIR DET FEST DÅ BLIR DET JUBEL NÄR IK NORD MARSCHERAR IN Dokumentatör: Vanja Larberg.