OM KÖKSAVFALLSKVARNAR TILLÅTS I GÖTEBORG

OM KÖKSAVFALLSKVARNAR TILLÅTS I GÖTEBORG - Tekniska och ekonomiska konsekvenser Rapport 2011-07-06 1 CIT Urban Water Management AB

INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING...3 FÖRORD...5 1. INLEDNING...6 2. OM KÖKSAVFALLSKVARNAR...11 3. REGELVERK OCH MILJÖMÅL...14 4. ERFARENHETER OCH KONSEKVENSER AV KAK...16 5. NULÄGESBESKRIVNING...30 6. KONSEKVENSER AV TILLÅTANDE AV KAK I GÖTEBORG...34 7. TOTALA KOSTNADER OCH KOSTNADSFÖRDELNING...72 8. ORGANISATIONER FÖRUTSÄTTNINGAR I GÖTEBORG...74 9. BRUKARE FÖRUTSÄTTNINGAR I GÖTEBORG...77 10. GENOMFÖRANDE...78 REFERENSER...88 BILAGA 1 Sammanfattning av de delar av Lag om allmänna vattentjänster (SFS 2006:412) som är relevanta ur perspektivet avloppskvalitet...92 BILAGA 2 Teoretiska beräkningar av förändringar av avloppsvattnets sammansättning genom tillförsel av matavfall...94 BILAGA 3 Uträkningar för gasproduktion...96 BILAGA 4 Sammanställning av intervjuer med Gryaabs ägarkommuner (exkl. Göteborg)...97 BILAGA 5 Sammanställning av två intervjuer med fastighetsbolag i Göteborg stad...100 BILAGA 6 Resonemang kring investering för kväverening på grund av införande av KAK...101 BILAGA 7. Jämförelse mellan Systemalternativ Rötning och Systemalternativ Köksavfallskvarnar...103 2

SAMMANFATTNING Kretsloppskontoret, Göteborg Vatten och Gryaab har låtit utreda tekniska och ekonomiska konsekvenser om 20 % (50 000 köksavfallskvarnar) respektive 50 % (125 000 köksavfallskvarnar) av hushållen i Göteborg installerar köksavfallskvarn (KAK). Införandetakten av KAK i hushållen är svårbedömd men antas vara högst 1 % varje år, 2 500 hushåll/år. Kretsloppskontoret är idag väldigt restriktivt med att tillåta köksavfallskvarnar för att mala ned matavfall som transporteras till reningsverket tillsammans med spillvatten. Brukarna har på senare tid börjat efterfråga möjligheten att installera KAK. Idag kan Göteborgarna sortera ut matavfallet i bruna påsar eller kompostera sitt eget matavfall. KAK medför ökad bekvämlighet i hushållen, ökad biogasproduktion vid reningsverket samt minskade transporter för insamling av matavfallet. Mängden slam vid Ryaverket kommer att öka något. Kvalitén på avloppslammet påverkas inte av KAK med hänsyn till Cd/P kvoten eftersom kvoten för matavfall är i paritet med det avvattnade avloppsslammet. Kostnadsbesparingar görs vid jämförelse med insamling av matavfallet via bruna påsar. Arbetsmiljön förbättras för renhållningspersonalen. KAK medför att driftkostnaderna för ledningsnätet, tunnlarna och avloppsreningen ökar något. KAK medför en marginell ökning av bräddning av organiskt material och näringsämnen från det kombinerade ledningsnätet. KAK medför att mer biologiskt material tillförs avloppsvatten, vilket ökar riskerna för svavelvätebildning på ledningsnätet. Vid införsel av KAK får VA-kollektivet en ökning av driftkostnaderna och avfallskollektivet gör en kostnadsbesparing. Tillkommande driftkostnader för ledningsnät och avloppsrening är små jämfört med de besparingar som görs vid insamlingen av bioavfall. Sammanlagt gör stadens VA- och avfallskollektiv en besparing på ca 3 Mkr/år om KAK införs i 20 % av hushållen, och en besparing på ca 12 Mkr/år om KAK införs i 50 % av hushållen. Kostnadsberäkningar gäller under förutsättning av KAK inte tillåts i de områden som redan idag har problem med svavelväte och under förutsättning att det inte orsakar problem med svavelvätebildning i nya områden. De beräknade kostnaderna för KAK är osäkra och ökningen av driftkostnader och kapitalkostnader för VA-verksamheten är troligen överskattad. Hushållens inköps- och driftkostnader för KAK beräknas till cirka 850 kr/år utan hänsyn till eventuell avgift för KAK och minskad avfallsavgifter. Driftkostnader vid införsel av KAK för olika kostnadsbärare i Staden (tkr/år) Kostnadsökning/besparing Kostnadsbärare Scenario 1: 20 % Scenario 2: 50 % KAK KAK Insamling, staden (besparing) Avfall - 6000-19000 Ledningsnät (kostnadsökning) VA 1600 3900 Avloppsrening (kostnadsökning) VA 1200 3200 Summa staden (besparing) Avfall och VA - 3200-11900 Driftkostnad inkl inköp av KAK Hushållen 43000 106000 Summa kostnadsökning Samhället 39800 94100 3

I rapporten presenteras nationella och internationella erfarenheter från orter där KAK används. Samtliga rapporter som studerats visar huvudsakligen positiva erfarenheter men uppföljningsperioden, antalet prover eller antalet anslutna KAK har varit för kort respektive för få för att dra säkra slutsatser. Ett antal kommuner har intervjuats om hur de har hanterat införande av KAK. Myndigheter och fastighetsföretag har intervjuats för att klarlägga vilken inställning och erfarenheter de har av KAK. Under 2011 byggs en förbehandlingsanläggning i Göteborg för matavfall som samlas in via bruna påsar. Efter förbehandlingen kan matavfallet rötas och biogas produceras Projektgruppens rekommendationer Projektgruppen tar inte ställning till huvudfrågan om KAK ska tillåtas för hushållen i Göteborg eller inte. Rapporten ingår som en del i beslutsunderlag för att ta ställning i frågan. Det är viktigt att bestämma hur resursen matavfall ska hanteras i Göteborg varav KAK kan vara ett alternativ. Med den beräknade införandetakten av KAK på 1 % per år så anser projektgruppen att KAK inte påverkar möjligheten att etablera en förbehandlingsanläggning/biogasanläggning för matavfall i Göteborgsregionen. Troligen skulle dock den totala mängden bioavfall som går till rötning öka om KAK tilläts, genom att KAK och insamling i bruna påsar kan antas föredras av olika typer av hushåll och därmed komplettera varandra snarare än konkurrera. Dock vill projektgruppen ge vissa rekommendationer om KAK tillåts för hushållen i Göteborg. Det största tekniska problem som projektgruppen förutser är ökning av svavelväteproblemen på avloppsledningsnätet. Därför rekommenderar projektgruppen att KAK inte tillåts i områden som redan idag har problem med svavelvätebildning, vilket berör ca 20% av hushållen i Göteborg. Problem med svavelvätebildning kan uppstå i områden som idag inte är drabbade. Det är viktigt att kunna följa upp om problem med svavelvätebildning i nya områden kan kopplas till KAK. Projektgruppen föreslår att KAK endast får installeras efter tillstånd och att ett register av dessa tillstånd upprätthålls. På så sätt är det möjligt att inte ge tillstånd till KAK i kända svavelväteområden och följa upp hur KAK påverkar övriga avloppssystemet samt veta hur göteborgarna sorterar sitt matavfall. Projektgruppen föreslår att nuvarande ABVA inte ändras, vilket innebär att tillstånd krävs för KAK. KAK medför kostnader för va-kollektivet men en besparing för avfallskollektivet som är betydligt större än va-kollektivets kostnader. För att kompensera va-kollektivets kostnader rekommenderar projektgruppen att möjligheten att överföra pengar mellan kollektiven studeras. Om KAK tillåts i Göteborg rekommenderar projektgruppen att en teknisk och ekonomisk uppföljning utförs efter en tid för att öka kunskapen om ökat biologisk material i avloppssystemet. 4

FÖRORD Beställare är Kretsloppskontoret där Peter Aarsrud är kontaktperson. Studien har genomförts av en projektgrupp bestående av följande personer: Peter Aarsrud Kretsloppskontoret David Jacobsson Göteborg Vatten Karin Thörnqvist Göteborg Vatten Annika Malm Göteborg Vatten Ola Fredriksson Gryaab AB Per-Arne Malmqvist CIT Urban Water Management AB (projektledare) Britt-Inger Norlander Kretsloppskontoret Frida Pettersson CIT Urban Water Management AB Samtliga organisationer står bakom innehållet i rapporten. Avsnittet om ledningsnätet har författats av Göteborg Vatten. Gryaab har studerat Ryaverket och dess tunnlar. Kretsloppskontoret har utarbetat avsnittet om avfallshanteringen. Övriga delar har skrivits av Urban Water. 5

1. INLEDNING BAKGRUND Under flera år har frågan om köksavfallskvarnar (i fortsättningen kallat KAK) i Göteborg varit aktuell, såväl från politikerhåll som från enskilda. Berörda förvaltningar har haft en avvaktande eller negativ hållning till att tillåta KAK, och KAK är också är förbjudet enligt ABVA ( Fastighetsägare får inte tillföra avloppet spillvatten från köksavfallskvarn utan huvudmannens skriftliga medgivande. ). Frågan har aktualiserats dels genom ett ökande antal inkomna ansökningar om tillstånd, dels genom att Stockholm Vatten nyligen tillåtit KAK utan anmälan eller andra restriktioner. Företaget Disperator AB har sålt fler köksavfallskvarnar sedan förbudet mot KAK hävts i Stockholm. Framför allt uppger företaget att ett stort antal personer ringt för att samla information om KAK (personlig kommunikation, Lampa, 2009). Vidare har KAK installerats i delar av andra kommuner (Surahammar, Malmö, Sundsvall) och studeras av till exempel Käppalaförbundet. En förstudie om KAK i Göteborg genomfördes av Erik Kärrman m.fl. (2001). Rapportens sammanfattning återges här: Denna rapport redovisar studier av köksavfallskvarnar (KAK) anslutna till avloppssystem med avseende på hushållens attityder och beteenden, miljö och kretslopp, teknisk funktion samt ekonomi och organisation. Rapporten som omfattar avfallskvarnar såväl för hushåll som storkökskvarnar innehåller specifika studier av ett införande i Göteborg men beskriver även generella egenskaper hos systemen. Studien visar att den dokumenterade kunskapen är summarisk om hushållens attityder och beteenden i relation till KAK. De undersökningar som har genomförts saknar grund i beteendevetenskaplig teori vilket ytterligare försvårar kunskapsuppbyggnaden i ämnet. Dock framställs hushållens inställning till KAK som övervägande positiv. Betydelsen av en genomtänkt informationsstrategi betonas. Miljö- och kretsloppsaspekter har belysts i två system för behandling av matavfall: 1) insamling för behandling i central kompostering 2) system med KAK. Analysen visar att båda systemen genererar relativt liten miljöpåverkan, jämfört med samhällets totala påverkan. Typiska egenskaper för systemet med KAK är större energiutvinning och potentiellt lägre växthusgas- och försurande utsläpp än komposteringssystemet. Å andra sidan bidrar KAK till en ökning av eutrofierande utsläpp och till en ökning av mängden slam vid reningsverket. En fördel med kompostering framför KAK är att komposten lättare kan kvalitetssäkras som gödselmedel eftersom matavfallet hanteras utan inblandning av andra flöden. Ur teknisk synpunkt förväntas eventuella problem med ett införande av KAK främst uppstå i fastighetens rörinstallationer där ökade antal igensättningar och stopp kan uppträda och i avloppsreningsverket där ökade mängder slam kommer att genereras. Om 6

ledningssystemet är i dålig kondition och t ex svackor uppträder kan det finnas risk för ökad frekvens av stopp och svavelvätebildning. Kostnadsberäkningar med MIMES/Waste modellen visar att central kompostering har en lägre systemkostnad än KAK för biologisk behandling av matavfall från hushåll i Göteborg. System med storkökskvarnar är däremot ekonomiskt mer fördelaktigt än central kompostering för biologisk behandling av matavfall från Svenska Mässan i Göteborg. Inom ramen för projektet genomfördes en kommunenkät som visade att registrerade köksavfallskvarnar finns i drygt 20 svenska kommuner och att det finns ca 3000 registrerade hushållskvarnar (varav 2000 i Surahammar) och 40 storkökskvarnar i Sverige. Kommunerna som tillåter köksavfallskvarnar har olika administrativa rutiner och taxesättning. Även en genomgång av juridiska aspekter har genomförts för införandet av KAK som rymmer tillstånd, orsakade skador, avgifter, ägandeförhållanden och krav på avskiljningsanordningar. Studien visar att ett försök med införande av KAK i Göteborg skulle kunna ge ökad kunskap inom hushållens beteenden och attityder samt tekniska och praktiska erfarenheter. Alla kunskapsluckor kan dock inte fyllas i ett sådant försök. För att studera effekter på avloppssystern och avloppsreningsverk krävs försök i större skala och laboratoriestudier. Slutligen tycks det finnas arbetsmiljömässiga, miljömässiga och ekonomiska motiv att utveckla icke vattenförbrukande storkökskvarnar med lokal uppsamling. Frågan om KAK har också ingått i det avslutade projektet Systemstudie Avlopp, dock endast som en systemkomponent med grova antaganden. Frågorna om påverkan på ledningsnätet och reningsverket behandlades endast på en översiktlig nivå. Fyra systemalternativ för hantering av biologiskt avfall jämfördes i Systemstudien: kompostering, rötning, KAK och förbränning. Alternativen bedömdes ur fem aspekter eller kriterier: hhygien, Miljö (emissioner och resurshushållning), Ekonomi, Sociokultur (organisation, brukaraspekter och flexibilitet) och Teknisk funktion. Studien avsåg förhållandena år 2050, med 50 % fler invånare i Göteborg än idag. Studien omfattade Gryaabs sju ägarkommuner. Analysen omfattade inte bara infrastruktursystemen utan också det så kallade kompensatoriska systemet, det vill säga man tog hänsyn till de nyttigheter som producerades (till exempel energi och fosfor) och jämställde systemalternativen i detta avseende. Simuleringar av alternativen gjordes med datormodellen URWARE. I jämförelsen mellan systemalternativen blev skillnaden mellan de tre bästa alternativen liten när alla kriterier vägdes samman. Fördelar och nackdelar med de olika systemalternativen tog ut varandra. Separat insamling med rötning fick dock det högsta sammanvägda betyget, tätt följt av förbränning och därefter avfallskvarnar med rötning på Ryaverket. För vissa kriterier fanns betydande skillnader, och en annorlunda viktning kunde ge andra slutsatser. Storskalig kompostering bedömdes vara det sämsta alternativet. 7

Den här rapporten fördjupar Systemstudie Avlopp främst med avseende på inverkan på ledningsnät och reningsverk. För mer information, se Bilaga 7. SYFTE Utredningen syftar till att ge underlag för kommande handläggning av frågan om att eventuellt tillåta köksavfallskvarnar i Göteborg. Frågor som huvudsakligen skall besvaras är: Vilka erfarenheter finns i andra kommuner i Sverige? Vilka finns internationellt? Vilka konsekvenser för miljö, drift och kostnader skulle uppstå för berörda förvaltningar vid ett helt eller delvis tillåtande av KAK på a) ledningsnätet; b) reningsverket Ryaverket; c) andra system (framför allt avfallshanteringen)? Hur kan ev. sektionering av staden ske i områden som är lämpliga resp. olämpliga för KAK? Vilka kostnader och besparingar uppstår för VA- respektive avfallskollektivet? I vilken omfattning och inom vilka tidsramar kommer hushåll att ansluta KAK? Vad är inställningen till KAK hos Gryaabs övriga ägarkommuner? Översiktligt skall även följande frågeställningar belysas: Om köksavfallet betraktas som en nyttighet eller råvara för energiproduktion, vilka konsekvenser får det då för den planerade biogasproduktionen i Göteborg? Hur kan administration i form av tillståndsgivning, registrering, kontroll och uppföljning göras? Hur kan de kostnader som uppstår täckas och fördelas? Hur kan taxor och avgifter utformas? METOD För att kunna göra beräkningar i detta projekt har två scenarier för Göteborgs stad valts: 1. 20 % av invånarna installerar KAK i hushållen 2. 50 % av invånarna installerar KAK i hushållen Med erfarenheter från andra studier kan antas att det tar mycket lång tid att installera KAK. Det har här antagits att 1 % av hushållen installerar nya KAK varje år. I projektet används forskningsprogrammet Urban Waters konceptuella ramverk, där de tre delsystemen Teknik, Organisation och Brukare studeras med avseende på fem kriterier: Hygien, Miljö, Ekonomi, Sociokultur och Teknisk funktion (Figur 1). 8

Figur 1. Urban Waters ramverk för strukturering av analyserna. Teknik Förutsättningarna för att tillåta KAK i Göteborg har ur ett tekniskt perspektiv granskats för ledningsnätet, Ryaverket och tunnlar samt för avfallshantering. Organisation Gryaabs ägarkommuner, Länsstyrelsen och Miljöförvaltningen har intervjuats för att ta reda på hur de ställer sig till att tillåta KAK. Ägarkommunerna är, förutom Göteborgs Stad, Ale, Härryda, Kungälv, Lerum, Mölndal och Partille. Konsekvenser för andra förvaltningar, särskilt renhållningen, har bedömts. Inverkan på planeringen av en central biogasanläggning diskuteras. Brukare Brukare inkluderar enskilda hushåll och fastighetsbolag. Intervjuer och litteraturstudier har genomförts för att utreda brukarnas attityder till KAK. Värderingsaspekter Förbättrad hygien diskuteras översiktligt för hushållen och för renhållningen. Miljöaspekterna beaktas, framför allt genom att bedöma ökad bräddning från ledningsnätet under regn. Resursanvändning i form av energianvändning bedöms främst för reningsverket. Övriga miljöaspekter behandlades i projektet Systemstudie avlopp (2007). Ökade kostnader vid tillåtande av KAK har beräknats för hushållen, ledningsnätet och reningsverket. Ökade intäkter vid reningsverket och minskade kostnader från avfallshanteringen har bedömts. 9

Sociokulturella aspekter är effekter för dels inblandade organisationer direkt och indirekt, dels effekter för hushåll och fastighetsägare. Den tekniska funktionen för ledningsnät och reningsverk har studerats med avseende på bland annat innehåll av material från kvarnarna, materialets egenskaper, var detta hamnar och de effekter som då uppstår. AVGRÄNSNING Utredningen avser endast KAK i hushåll kopplade direkt till ledningsnätet. KAK för verksamheter har inte bedömts. Utredningen avser nutid. Endast Göteborgs Stad beaktas i analysen, men inställningen hos Gryaabs ägarkommuner redovisas också. 10

2. OM KÖKSAVFALLSKVARNAR OLIKA SYSTEM Det finns många olika system för matavfallshantering i enskilda hushåll, där en avfallskvarn kan vara en del. Avfallskvarnen monteras som regel under diskhon. Avlopp från kvarnen kan antingen vara kopplat via ledningsnät till en tank (som till exempel Turning Torso och Västra hamnen i Malmö) eller anslutet till avloppsledningsnätet som leder till ett reningsverk (Surahammar). Det finns även möjligheter att avloppsvattnet kan vara sorterat, Skogaberg i Göteborg är ett exempel där matavfallet blandas med klosettvatten och leds till en behandlingsanläggning. Valet av system beror på syftet med installation och vilka naturgivna och tekniska möjligheter som finns för; återföring av näringsämnen till åkermark, biogasproduktion, befintliga ledningar alternativt nyinstallationer, plats för tank eller ej etc. I detta projekt studeras ett system där avfallskvarnen är installerad under diskhon i det enskilda hushållet. Matavfallet mals ner i kvarnen som är kopplad till köksavloppet och transporteras tillsammans med avloppsvattnet i avloppsledningsnätet till avloppsreningsverket (ARV). Slammet från ARV rötas i rötkammare och producerar biogas. Rötresten från biogasanläggningen innehåller både avloppsslam och matavfallsrest och kan användas som gödningsmedel på åkermark eller som jordförbättring. Det renade vattnet släpps ut i recipienten Göta Älv. Det finns även system där KAK, installerat i ett större komplex, till exempel storkök eller restaurang, mal ner matavfallet, som eventuellt via en slam- och fettavskiljarenhet når en sluten tank. En slamsugbil transporterar sedan matavfallet till rötning vid en biogasanläggning. Produkten från rötkammaren blir gas och rötningsrest. Rötningsresten kan sedan användas till jordförbättring eller gödningsmedel. Detta system bedöms inte i detta projekt. TEKNISK FUNKTION Köksavfallskvarnen monteras under diskhon i diskbänken och ansluts till köksavloppet (Figur 2). För att undvika vibrationsskador från KAK bör diskbänken och KAK vara ordentligt fastgjorda. KAK har en jordad stickkontakt som ansluts i jordfelsbrytare (230 V jordat vägguttag). Det finns två olika typer av KAK; en satsvis matad KAK där behållaren fylls med matavfall och malningen startar av att ett lock för öppningen trycks ned, samt en kontinuerligt matad KAK som startas med en manuell strömbrytare och matavfallet mals medan KAK matas. Malningen ska ske med spolning av kallt vatten. Hett vatten kan skada avfallskvarnens packningar. 11

Figur 2. Köksavfallskvarn i genomskärning, installerad under diskhon och ansluten till köksavloppet (Disperator, 2009). ANVÄNDNING I Sverige marknadsförs KAK som en del av källsorteringen medan användningen i USA mer grundar sig i den bekvämlighet som KAK medför. Information om vad som får och inte får malas i KAK beror av tillverkare, modell och kapacitet hos KAK. Generellt får frukt- och potatisskal, hushållspapper, matrester, fisk och skaldjur malas medan allt som inte är biologiskt nedbrytbart, till exempel glas, metall och plast, inte får malas. Vissa problem kan förekomma med segt och långfibrigt organiskt avfall (till exempel bananskal, vissa fiskskinn och bladen från jordärtskockor). Eftersom matavfallet mals ned och transporteras i avloppsnätet gäller även här att mediciner, tops, dambindor och blöjor inte får köras i KAK. EKONOMI Kostnader och energianvändning beror på tillverkare, modell och hushåll (användning). Nedan finns en sammanställning över avfallskvarnar och priser (2010-11-15). Avfallskvarnsmärke Kostnad (inkl moms och frakt) Referens Commodore 4585 www.avfallskvarnar.eu Decosteel 3195-4595 www.ciao.se Evo 5995-7665 www.vvsochbad.se Franke 4095-8758 www.vvsonnet.se, www.franke.se Insinkerator 4195-4995 www.insinkerator.nu Intra 2700 www.vvsochbad.se Jegon 3000 www.avfallskvarn.se Maxmatic 5100-5600 www.avfallskvarn.se Sinkmaster 3950 www.miljökvarnar.se Waste maid 2995-5500 www.wastemaid.se 12

Investeringskostnad: Avfallskvarn 2995 8758 kr (inkl moms och frakt) Installationskostnad ca 1000 kr (uppskattat efter Anderson, 2007) Angiven ekonomisk livslängd 10 år Annuitet (kalkylränta 4 %) Kapitalkostnad Min: (2 995+1 000)*0,123 = 491 kr/hushåll, år Max: (8 758 + 1 000)*0,123 = 1 200 kr/hushåll, år Driftskostnad: Ökad elförbrukning ca 3,0 kr/år (Kärrman et al., 2001) ca 1,5 kr/år (www.avfallskvarn.se) Ökad vattenförbrukning ca 4,5 l/dygn (personlig kommunikation, Lampa, 2009) vilket kan jämföras med en toalettspolning/dygn. Kostnaden för ökad vatten- och avloppsförbrukning 1,64 m 3 /år*11,98 kr/m 3( 1 = 19,65 kr/år Årskostnad Övrig kostnad: Packning (reservdel) Min: 491 + 1,5 + 19,65 = 512 kr/hushåll, år Max: 1 200 + 3 + 19,65 = 1 223 kr/hushåll, år ca 100 kr/st Kostnaden för det enskilda hushållet hamnar mellan drygt 500 och 1 220 kronor per år. I beräkningarna har medelvärdet 850 kronor per år använts. Utöver detta kommer eventuella reservdelar, service, eventuell förändring i taxa och tillståndavgift för avfallskvarn. 1 Rörlig VA-kostnad (Kretsloppskontoret, 2010). Rörlig vatten- och avloppsavgift: 5,25 kr/m 3 resp: 6,73 kr/m 3 13

3. REGELVERK OCH MILJÖMÅL Den allmänna vatten- och avloppsförsörjningen för kommuner och fastighetsägare regleras av Lag om allmänna vattentjänster (SFS 2006:412). Den tidigare VA-lagen Lag om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (SFS 1970:244) slutade gälla årsskiftet 2006-2007 när den nuvarande Lag om allmänna vattentjänster började gälla. En sammanfattning av de delar i Lag om allmänna vattentjänster som är relevanta ur perspektivet avloppskvalitet finns att läsa i Bilaga 1. Köksavfallskvarnar regleras i de lokala VA-föreskrifterna Allmänna bestämmelser för vattenoch avloppsanläggningar (ABVA) som beslutas i kommunfullmäktige i de enskilda kommunerna. I ABVA bör information finnas om det är tillåtet att installera KAK, om fastighetsägaren måste ansöka om tillstånd hos VA-huvudmannen och i så fall hur KAK bör anslutas till det kommunala avloppsnätet. Om hushållet tillåts installera KAK till avloppsnätet är kommunen skyldig att se till att det kommunala ledningsnätet fungerar tillfredsställande. I Göteborgs ABVA står: Fastighetsägare får inte tillföra avloppet spillvatten från köksavfallskvarn utan huvudmannens skriftliga medgivande. Miljöbalken, kapitel 15, och avfallsförordningen reglerar hanteringen av avfall och i dessa står att varje enskild kommun beslutar om den kommunala renhållningsordningen. Den kommunala renhållningsordningen beslutas av kommunfullmäktige och inkluderar husavfall och därmed jämförligt avfall, till exempel avfall från hushåll, personalutrymmen på arbetsplatser, restaurangavfall och toalettavfall. Ansvarig myndighet för tillsyn av avloppsledningsnätet i Göteborg är Miljöförvaltningen och tillsyn över av Ryaverket är Länsstyrelsen i Västra Götaland. Tillsyn av ledningsnätet sker bland annat genom att Göteborg Vatten årligen skickar in en miljörapport till Miljöförvaltningen. Gryaab skickar in en miljörapport om Ryaverket och tunnelsystemet. Tillsyn över Ryaverket sker även med möte på Ryaverket med Länsstyrelsen i Göteborg och periodisk besiktning av oberoende part. Tillsyn över Göteborg Vatten sker med ett årligt möte med Länsstyrelsen i Göteborg och tillsyn efter behov från Miljöförvaltningen. Det finns en vattendom, DVA33, som reglerar hur bräddning får ske från det kombinerade avloppsledningsnätet i Göteborg. Domen lyder: Vidare lämnades Göteborgs kommun fortsatt tillstånd på angivna villkor att vid tillfällen av häftigt regn och såvitt rör områden med kombinerat ledningssystem utsläppa genom bräddavlopp avloppsvatten från kommunen med trefaldig utspädning i Göta älv och med femfaldig utspädning i Säveån och Mölndalsån. I de nationella miljömålen finns ett delmål som berör matavfall som lyder: Senast år 2010 ska minst 35 procent av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök och butiker återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser källsorterat matavfall till såväl hemkompostering som central behandling. Naturvårdsverket har tagit fram ett nytt förslag till delmål som ska gälla till 2015, och som lyder: Minst 35 procent av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök och butiker ska tas omhand så att växtnäringen utnyttjas. Enligt Naturvårdsverket (Catarina Östlund, muntligt, 2009-03-16) kan matavfall som via avfallskvarnar hamnar i avloppsslammet räknas 14

in i det föreslagna nya målet så länge slammet används så att växtnäringen utnyttjas. Det blir dock svårt att följa upp målet eftersom mängden matavfall som mals ned inte kan mätas på samma sätt som vid insamling med bil. 15

4. ERFARENHETER OCH KONSEKVENSER AV KAK I Sverige har ett fåtal studier om köksavfallskvarnar gjorts, bland annat i Staffanstorp, Surahammar, Skogaberg och Malmö (Bo01). Internationellt är KAK mer allmänt känt i vissa länder och användningen mer utbredd. USA är det land som har flest KAK: cirka 50 % av befolkningen (Koning & Graaf, 1996) har en KAK installerad och ansluten till det kommunala avloppsnätet. I Storbritannien, som även marknadsfört KAK under en längre tid, använder cirka fem procent av hushållen KAK (Koning & Graaf, 1996). I en rapport för VA-forsk (2001) uppskattar författarna att färre än 1 % av de svenska hushållen har installerat KAK. För att samla erfarenheter nationellt och internationellt har en litteraturstudie gjorts. NATIONELLT Staffanstorp Erfarenheterna från Staffanstorp har sammanfattats från rapporten Källsortering med avfallskvarnar en fallstudie i Staffanstorp kommun (Nilsson, et al., 1990). Studien i Staffanstorp kommun omfattade totalt 100 lägenheter i det då nybyggda bostadsområdet Glasförgyllaren. Lägenheterna är inrymda i 12 fristående tvåvåningshus. Studien undersökte förhållandena före installering av KAK under våren 1988 och en mer utförlig mätserie efter installering av KAK under hösten 1988 och våren 1989. Mätningarna indelades i följande delområden: inomhussystem, ledningar och reningsverk (VA-system), avfallshantering och brukarattityder. Inomhussystem Resultaten från studien visade att ljudmätningar uppfyllde Stadsbyggnadsnämndens (SBN) krav angående buller i den egna fastigheten och i grannfastigheten. Malning av blandat köksavfall i KAK (här Disperator, modell 77) kan jämföras med ljudnivån från en modern tystgående diskmaskin under körning (vid korrekt installation). Vid mätningarna i lägenheterna användes KAK i medeltal 2,4 gånger per dygn under cirka 30 sekunder. En specialmätning med högre mätfrekvens i tio lägenheter visade att användningen av KAK hade toppar under morgon och kväll samt att KAK inte användes på bästa sätt med avseende på källsortering. Ett långtidstest med avseende på igensättning i inomhusledningar uppvisade att simulerat normalt utnyttjande av KAK i 15 år för en familj inte kommer att leda till driftsproblem. Ledningar och avloppsreningsverk (VA-system) De yttre avloppsledningarna visade vid regelbundna inspektioner och ledningsfilmning ett år efter installationerna av KAK heller inga tecken på igensättning eller andra transportproblem. Det observerades ingen tydligt ökad vattenförbrukning på grund av KAK-installationen (från 183 liter per personekvivalent [pe] och dygn [l/pe, d] till 170 l/pe, d). Minskningen från första mättillfället till sista anser författarna bero på normala årsvariationer och att de 16

nyinflyttade blivit mer hemmastadda i lägenheterna. Det vill säga att minskningen inte kan tillskrivas KAK. Föroreningshalterna ökade i avloppsvattnet. Följande förändringar återfinns i rapporten: BOD 7 31 g/pe, d; COD 88 g/pe, d; Tot-N 1,5 g/pe, d; Tot-P (-0,8 g/pe, d); SS 34 g/pe, d; TS 28 g/pe, d; GF 53 g/pe, d 2. Föroreningarna sedimenterades snabbt vid försök och bildade ett slam med mycket hög organisk substans (90 %). Enligt teoretiska beräkningar förutspåddes slammängden vid reningsverket öka med 70 %. Dock ökade den uppmätta slammängden efter rötningsprocessen endast med 50 % eftersom matavfallet som har en mycket hög halt organiskt materia, bryts ned bättre än avloppsslam i rötningen. I ARV påverkade KAK-installationen i huvudsak biosteget och slambehandlingen. Avfallshantering och brukarattityder Efter KAK-installationerna minskade mängden fast avfall med 18 viktprocent (från 196 kg/pe, år till 160 kg/pe, år dvs -36 kg/pe, år). Densiteten i soppåsen minskade med 11 % från 134 kg/m 3 till 119 kg/m 3, och fuktinnehållet sjönk från 31 till 25 viktprocent. Författarna resonerade att den minskade mängden köksavfall i soppåsen gör att avfallet troligen kunde lagras i fastigheten och hämtas var 14:e dag och troligtvis lagras vid avfallsanläggningen i två månader. Dessa förlängda lagringstider sänker transportkostnaderna. Enligt en enkätundersökning som utfördes vid två tillfällen (svarsprocent 81 % respektive 83 %) är den genomsnittligt unga befolkningen (cirka 60 % är mellan 20 och 35 år) positiv till KAK, även om cirka 40 % haft problem med KAK. Dock har problemen varit av lätt art (till exempel stopp i inomhusledningarna). Status idag Staffanstorp kommun, Teknik Förvaltningen har ingen uppgift hur många kvarnar som finns kvar, men har uppfattningen att det endast är ett fåtal kvar. Kommunen har inga avsikter att installera fler KAK igen (personlig kommunikation, Larsson, 2009). Brf Glasförgyllaren Föreningen har heller inte någon uppgift om antalet kvarnar. Efter drygt tio år, vilket är en KAK:s livslängd, har flertalet kvarnar tagits bort sedan de slutat fungera. Förra året gjordes dock spolningar av avloppsnätet, där spolfirman nämnde en litet större mängd fett i ledningarna än i andra områden som skulle kunna ha orsakats av KAK (personlig kommunikation, Eriksen, 2009). 2 BOD 7 = Biologiskt syrebehov, COD = kemiskt syrebehov, Tot-N = total kvävehalt, Tot-P = total fosforhalt, SS = suspenderad substans, TS = torrsubstans, GF = glödförlust. 17

Puls spolfirma Staffanstorp Fett i ledningar är ett problem i många områden och det studerade området utmärkte sig inte signifikant (personlig kommunikaiton, Kungberg, 2009). Surahammar Erfarenheterna från Surahammar har hämtats från rapporten Köksavfallskarnar effekter på avloppsreningsverk. En studie från Surahammar (Karlberg & Norin, 1999). Studien från Surahammar lade tyngdpunkt på effekterna i ARV efter införande av KAK. Åren 1995 2000 hade cirka 2000 KAK installerats, det vill säga att cirka hälften av hushållen i kommunen hade installerat kvarnar. År 1998 fanns det avfallskvarnar i cirka 40 % av de hushåll som var anslutna till det kommunala VA-nätet. I rapporten antogs en ökning i antalet installationer till 50 % av alla hushåll, vilket visade sig stämma. Inomhussystem Det har uppstått störningar eller igensättningar i fastigheters ledningar som dock har varit enkla att åtgärda. Typiska problem har varit stopp i ledningarna i fastigheten, material som fastnat i kvarnen och problem till följd av felaktig installation av KAK, till exempel att kvarnen skakat loss. Ledningar och avloppsreningsverk (VA-system) Det var inga problem med ledningsnätet under uppföljningsperioden. Under 1998 skedde ingen bräddning. ARV meddelade att inga driftstörningar uppstått. En ökning i gallerrensmängden noterades under 1998. Mätningar har visat att gallerrensmängden ökat med 20 kg/dygn under åren 1996 1998 (från 26 kg/d till 46 kg/d). Författarna beräknar att knappt 4 % av inkommande matavfall hamnar i gallerrenset. Författarna kunde inte avläsa någon mängdökning med säkerhet för inkommande kväve, fosfor eller BOD 7 vilket i sin tur kan bero på många faktorer. Dock visade en ökning av kvoten på en förändring i avloppsvattnets sammansättning efter införandet av KAK. Slamhanteringen, det vill säga uttag av överskottsslam, pumpning och förtjockning, hade enligt driftspersonalen inte ändrats efter avfallskvarnsinstallationen. Den ökning i gasproduktion som blivit efter KAK-anslutningarna motsvarar matavfallets teoretiska biogaspotential. Haga ARV:s föroreningsutsläpp hade inte ökat, vilket gjorde att ingen ökad tillsats av fällningskemikalier behövdes göras för att behålla samma nivå på föroreningsutsläpp som innan installation av KAK. Resultaten från studien visar att biosteget i ARV inte påverkas synbart då luftningsbehovet inte förändrats. Detta indikerar att eventuellt inkommande matavfall separeras i försedimenteringen. 18

Författarna hade svårigheter att dra säkra slutsatser beroende på fluktuationer i mätdata och analyserade prover samt en måttlig belastningsökning i ARV under den relativt korta utvärderingsperioden (maj juni 1998). Resultatet beror troligen mycket på provtagningsmetoden. Författarna efterlyser en längre uppföljningsperiod och stabila driftförhållanden för att kunna dra ytterligare och säkrare slutsatser. Avfallshantering och brukarattityder Projektet omfattade inte någon djupare undersökning av avfallshanteringen och brukarattityder. Status idag KommunalTeknik AB Surahammar kommun erbjuder KAK som ett avfallsalternativ där hela paketet kan köpas av Kommunalteknik för 2 750 kronor per år. Avtalet inkluderar kontroll av servisledning före installation, installation och kvarn samt service i åtta år. Svarande har inte märkt någon större skillnad på ledningsnätet före och efter KAKinstallationer med avseende på stopp, skadedjur eller svavelvätebildning. Idag filmas inte plaströr (erfarenheter har visat att det inte behövs) men gamla betongrör filmas då de till och med ha rasat på grund av ålder. Kunderna är positivt inställda till denna inspektion, även om resultaten visar på att kunden måste lägga om sina ledningar. Stor okunskap om vatten och avlopp finns hos de unga nyinflyttade. Enligt Kommunalteknik är det nyinflyttade till gamla lägenheter (byggda på slutet av 40-talet) som vid ombyggnader eller rotrenoveringar installerar KAK, alternativt gamla villor där unga familjer väljer bort den bruna påsen eller tunnan och istället installerar KAK. Nu installeras 40 70 KAK per år i hushållen i Surahammar kommun. (Kommunen har cirka 10 000 invånare. Det snabba införandet av KAK torde framförallt bero på det paket som kommunen erbjuder). Slammet från reningsverket, vilket innefattar avloppsslam och matavfall, komposteras ett år och används sedan till anläggningsjord (vilket det är certifierat för). Slammet kan inte användas till jordbruk då det finns tung industri kopplat till ledningsnätet, vilket ger för höga föroreningskoncentrationer i avloppsvattnet för detta syfte. Angående taxa betalar Avfall en viss summa till Vatten för de ökade kostnaderna i bland annat reningsverket. Detta sköts av kommunens ekonomiavdelning och den exakta summan uppges inte (personlig kommunikation, Andersson, 2009). 19

Skogaberg Figur 3. Bostadsområdet Skogaberg, Göteborg En sammanfattning av utvärderingsstudien Återvinning av närningsämnen ur svartvatten utvärdering av projekt Skogaberg (Karlsson, Aarsrud, & de Blois, 2008) beskrivs nedan. En utvärdering gjordes i Skogaberg, Göteborg, av införandet av KAK i bostadsområdet Skogaberg. Där lades ett extra avloppssystem för källsorterat avlopp, kallat svartvattensystem, så sammanlagt finns tre separata avloppssystem: 1) ett svartvattensystem (toalett och KAK), 2) ett BDT-system (bad-, disk-, och tvättvatten) och 3) ett dagvattensystem. Målet med projektet var bland annat att utvärdera KAK:s funktion och brukarnas erfarenheter av avfallskvarnarna. Två olika typer av avfallskvarnar installerades i området under åren 2002 2005. I 17 lägenheter installerades en kontinuerligt matande avfallskvarn (Jegon 400) och i 110 villor installerades en satsvis matande avfallskvarn (Disperator 178). 20

Figur 4. Avfallskvarnar i Skogaberg. Fabrikat Jegon t.v.; Disperator t.h. Inomhussystem I december 2005 gjordes en enkätundersökning bland de boende (svarsprocent 67 procent). Hushållen hade varit inflyttade mellan tre år och en månad. Nästan 90 % hade bott där i minst sex månader. 61 % angav att de någon gång haft driftproblem med kvarnarna, men att dessa i huvudsak varit lätta att åtgärda. Ett vanligt fel har varit att de boende inte spolar tillräckligt med vatten vid malningen. Fram till november 2006 hade också en strömbrytare fått bytas på 14 av kvarnarna i villorna eftersom den gått sönder. Ledningar och avloppsreningsverk (VA-system) Till och med november 2006 registrerades 14 stopp mellan hus (villa) och gårdsgata där påverkade hus låg längst upp i svartvattenssystemet. Stoppen åtgärdades med högtrycksspolning. Två av husen stod för fyra respektive sex av stoppen. Till det sistnämnda huset lades ledningarna om och inga problem har uppstått efter det. Inga stopp har registrerats i ledningarna från lägenheterna. Drifterfarenheter från det allmänna ledningssystemet visade att ledningssystemet fungerat bra. Inga stopp i svartvattenledningarna på kommunal mark registrerades. Inga problem med stopp på grund av avlagringar och inga tecken på svavelvätebildning observerades. 21

Figur 5. Svartvattenledning i Skogaberg. Avfallshantering och brukarattityder Resultat från enkätundersökningen visade att 25 % har någon gång känt tveksamhet till vad som får malas. Av de svarande tyckte 84 % att den största fördelen var bekvämligheten och ett fåtal pekade på den minskade mängden sopor. Den största nackdelen tyckte 50 % var buller, sedan nämndes även lukt och problem med stopp. Nio % av de svarande ansåg att det inte fanns några nackdelar. Trots den höga andelen som upplevt driftsproblem var 92 % nöjda eller mycket nöjda med avfallskvarnen. Två procent svarade att de inte var särskilt nöjda och ingen svarade att de var missnöjda. På frågan om de skulle vilja ha avfallskvarn om de skulle flytta från Skogaberg svarade 96 % ja. 22

100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Hur nöjd är ni med er avfallskvarn? Boendetid Mycket nöjd Nöjd Ganska nöjd Inte så nöjd Totalgrupp Bott upp till 4 mån Bott mer än 4 mån Missnöjd Figur 6. Resultat från enkätundersökning i Skogaberg Plockanalyser av restavfallet från området visade att 71 % av det teoretiskt genererade mängden matavfall maldes ner i avfallskvarnen, medan 29 % slängdes med restavfallet. Bo01 Västra hamnen och Turning Torso I en kort rapport Slutrapport Bo01 (2005) sammanfattas erfarenheterna från Bo01 där två olika avfallssystem testades. Under Bo01-mässan som anordnades i Malmö under 2001 ville man testa olika avfallssystem där avfallskvarnar var en del. Avfallskvarnar installerades i cirka 60 lägenheter i Västra Hamnen och senare 147 lägenheter i Turning Torso. Dessa system skiljer sig från tidigare redovisade system på så sätt att det malda köksavfallet leds via ett separat system till en avskiljartank med sedimentationsdel och fettavskiljardel där sedan slamfasen transporteras till en rötningskammare med slamsugningsbil och vätskefasen leds vidare till avloppet. Försök gjordes på samrötning med slam från ARV och slam från KAK med fördelningen 80-20 där resultatet visade på en tydligt högre metanhalt än vid rötning med enbart avloppsslam. De boende var över lag mycket nöjda med avfallskvarnen. Bekvämligheten med att köksavfallskvarnen underlättar i köket och att de boende inte behöver gå ut med soppåsen så ofta ansågs som de största fördelarna. Stockholm År 2008 genomförde Stockholm Vatten en utredning om KAK som kom att ligga till grund för beslut att tillåta KAK i Stockholm. Beslutet att tillåta KAK utan tillståndsansökan, avgift eller registrering togs av Stockholm Vattens styrelse, delvis mot de rekommendationer som getts i utredningen: Det är viktigt att Stockholm Vatten har full kontroll över alla KAK som installeras och ansluts till det allmänna avloppsnätet. Varje ny anslutning av KAK i Stockholm måste därför godkännas av Stockholm Vatten. På så sätt kan bolaget kontrollera att KAK installeras inom lämpliga områden, registrera deras antal och lokalisering, 23

uppdatera kundregister och fakturera avgifter samt följa upp anslutningsgraden och eventuell påverkan på ledningsnätet och reningsverken. I fall bolagets ledning fattar beslut om ett mera öppet förhållningssätt till KAK bör man samtidigt tillsätta resurser för att bygga upp och utveckla detta nya verksamhetsområde. Organisation för information, godkännande, inspektion och uppföljning av KAK i Stockholm måste etableras. Översyn och aktualisering av KAK avgifter bör också göras. (Stockholm Vatten, 2008). Styrelsens motiv för beslutet uppges vara en strävan att öka återföringen av näringsämnen (eftersom Stockholm inte har hämtning av matavfall från hushåll i någon större omfattning) och öka biogasproduktionen. De administrativa kostnaderna för tillståndsansökan och registrering ansågs kunna bli större än kostnaderna för de eventuella driftproblem i ledningsnätet som kan uppstå. Det är inte känt i vilken omfattning avfallskvarnar har installerats i Stockholm efter beslutet. Inga olägenheter har noterats för ledningsnätet eller avloppsbehandlingen (personlig kommunikation, Reinius, 2009). Disperator, som säljer KAK till Stockholm, uppger att förfrågningar om KAK har ökat efter tillåtandet och uppmärksammandet i media. Antalet sålda KAK har ökat litet; dock ingen explosionsartad ökning, så för tillfället är det mest fråga om informationsspridning. Kunderna är framför allt enskilda hushåll och någon bostadsrättsförening. Samtal pågår med några stora bostadsföretag och bostadsrättsföreningar (Lampa, 2009). Käppalaförbundet Käppalaförbundet i samarbete med SÖRAB genomförde år 2008 2009 BOA projektet (Biologiskt behandling av organiskt matavfall med avfallskvarnar). Syftet var att på bästa sätt transportera källsorterat matavfall till Käppalaverkets rötningsanläggning från 13 kommuner i Stockholmsregionen. Tre huvudtyper av scenarier undersöktes 1) Avfallskvarnar i hushållen direkt kopplade på spillvattensystemet, 2) Avfallskvarn till tank för vidare transport med bil eller kombination ledning och bil, och 3) Insamling av matavfall i kärl och biltransport till Käppalaverket. Totalt studerades sju alternativ som alla var varianter av de tre huvudscenarierna. I en multi-kriterieanalys, där ansvariga tjänstemän från Käppalaförbundet och SÖRAB deltog tillsammans med processledarna från Urban Water, kom man fram till att alternativen i scenario 3 med insamling i kärl var det mest hållbara systemet. Kostnaderna och genomförandetiden var betydelsefulla aspekter och det var också de enda systemen som hade vissa möjligheter att uppnå miljömålet på 35 % biologisk behandling av matavfall. Man kom också fram till att man i liten omfattning kunde tillåta avfallskvarnar parallellt med införandet av ett kärlsystem. (Käppalaförbundet och SÖRAB, 2009). 24

INTERNATIONELLT Utanobori, Japan I staden Utanobori, Japan, har en studie genomförts av den första KAK-installationen i Japan. Imanishi (2005) från företaget Insinkerator skrev rapporten om studien som också utfördes i regi av det Nationella Institutet för Land och Infrastruktur. Fältförsöket pågick under 2000 2003 och sammanlagt installerades 301 KAK:ar i bostadsområden (182 stycken) och allmänna inrättningar (eng public facilities) (119 stycken). Inomhussystem Under fältförsöket rapporterades ett flertal driftsproblem: tolv stopp i ledning vid KAK eller strax efter ett vattenlås (S-trap), fyra rapporter om stopp i avloppssystemet och 19 rapporter om fel på KAK. Stoppen berodde oftast på otillräcklig vattenmängd vid spolning eller att för mycket matavfall samlades i kvarnen innan det maldes. Vid rapporterat driftsproblem instruerades de boende igen och problemen återkom inte. Ledningar och avloppsreningsverk (VA-system) Introduktion av KAK resulterade i stort sett inte i några avsättningar i ledningarna även om flera ledningar hade svag lutning. De avsättningar som bildades i ledningarna var till största del orsakade av äggskal. I ARV visade sammansättningen på en 20-%ig ökning av SS, BOD och COD Mn och en 10-%ig ökning av Tot-N och Tot-P. Inget tydde på ökad vattenförbrukning efter KAK-installation. Det noterades ingen större påverkan på pumpstationer, och inte heller någon klar skillnad i inflödesmängd eller gallerrens i ARV. Avfallshantering och brukarattityder En av anledningarna till att KAK testas i Japan är att landet har en ökande åldrad befolkning och vill höja bekvämligheten. Under fältförsöket tog det längre tid att instruera de äldre och inte alla kunde vänja sig vid KAK. Författarna uppskattade att cirka 45 % av matavfallet maldes ner i KAK medan resten slängdes i de vanliga soporna. Cirka 60 % av de boende använde KAK efter varje mål medan 80 % använde KAK minst en gång per dag. Minst 90 % malde ner frukt och grönsaker medan 60 % även malde äggskal. Cirka 80 % av de boende ansåg att hygienen i köket hade förbättrats och cirka 70 % upplevde en ökad bekvämlighet efter KAK-installationen. Dock stördes cirka 70 % av bullret och 40 % av stopp i ledningar. Sammanfattningsvis ansåg cirka 80 % av de boende att de kommer att använda KAK även i framtiden. Fossnes, Norge I Norge är det förbjudet att installera KAK om inte de enskilda kommunerna tillåter det enligt lokala föreskrifter. Ett projekt startades 2004 i Fossnes i Stokke kommun där olika alternativ för matavfallshantering testades: sortering/insamling av matavfall och KAK (Nedland, 2006). Sortering och insamling: matavfall, papper och restavfall sorterades och samlades in.(förstår inte de två föregående meningarna) De cirka 500 boende i Fossnesområdet fick erbjudande att installera köksavfallskvarn som efter provtiden kunde köpas eller bortmonteras gratis. De som monterade in KAK fick även 25 % rabatt på den årliga avfallskostnaden. Av de privata boendena i Fossnes valde 84 hushåll att installera KAK under första halvåret 2005, vilket 25

motsvarade cirka 53 % av de privata hushållen. Ytterligare tio kvarnar installerades i kommunala lägenheter och tillsammans gav det 155 stycken kvarnar (67 %). Inomhussystem Undersöktes inte i studien. Ledningar och avloppsreningsverk (VA-system) Avloppsnätet har varierande fall och är av betong och PVC. Före installationen av KAK visade filmning av ledningsnätet på gamla ledningar med sättningar, ovala rör, rötter och så vidare, och ett flertal ledningar rekommenderades att läggas om omgående eller vid möjlighet. Vid en filmning efter installation av KAK fann man att avlagringsmaterialet i röret var segt (Figur 7). Det var problem med seg massa i svackorna och kameravagnen fick föras fram och tillbaka för att komma förbi svackorna. Det sprutade malda matrester runt kameravagnen och det var spår i avlagringarna efter körningen. Om inte avlagringarna skulle komma att tjockare med tiden ansågs de inte vara fara för ledningarnas funktion. Före KAK-installationer Efter KAK-installationer Figur 7. Avloppsledning med KAK. Bilderna är tagna vid samma ställe med 11 månaders mellanrum (Nedland, 2006). Det togs ett antal prov på avloppsvattnet i ARV som visade på en ökning i alla parametrar (Tot-N, Tot-P, BOD 5, COD, filtrerad COD och SS). Dock misstänkte författarna fel i provtagningen och ansåg, med dessa fel och utifrån antalet prov, att inga slutsatser kunde dras från denna provtagning. Resultat av reningen visade på en något lägre reningseffekt för Tot-P och något bättre för BOD 5 efter installation av KAK. Utsläppsmängderna var i stort sett oförändrade. Avfallshantering och brukarattityder Plockanalys av avfallet från Fossnesområdet gav att avfallet bestod av 23 % matavfall, 1 % annat bioavfall och 76 % restavfall. Resultatet visade att sammansättningen av restavfallet var i stort sett den samma för de som installerat köksavfallskvarn och de som sorterade matavfall i brun påse. Under telefonintervju med 24 personer som fått KAK installerat och 17 personer som inte ville ha KAK fann man att 13 av de förstnämnda och 1 av de sistnämnda inte var nöjda med källsorteringen före KAK. Efter KAK blev 20 av de 24 som fått KAK nöjda med 26

matavfallshanteringen. De fyra som uppgav att de inte var nöjda angav följande problem med köksavfallskvarnen: buller (tre), kvarnen kan inte mala ner vissa matvaror (tre), problem med servisledningarna (en) och hygien (en). Anledningen till att de 17 i den senare gruppen inte ville installera KAK var huvudsakligen kostnaden, oro för stopp i ledningarna och att de var nöjda med nuvarande källsortering. Status idag AquaTeam, Norge Det har troligen inte skett någon förändring av antal KAK i Fossnes. Bräddningarna ökade inte under uppföljningsperioden. Det finns många pumpar i ledningsnätet (LTA-system) men KAK har inte lett till ökad sedimentation eller svavelvätebildning under uppföljningsperioden. Avloppsslammet från reningsverket går till jordbruk (60 70%) och till gröna arealer (gröna områden, fotbollsplaner etc), avslutande lager på deponi och jordförbättring (35 25%). Endast 5 % av avloppsslammet från reningsverket läggs på deponi. Denna stora andel som kan användas till jordbruk beror på samarbetet mellan Norskt Vatten och Norges Bondelag samt kommunerna i Norge där uppfattningen av slam på åkrarna är mer positiv än i Sverige (personlig kommunikation, Paulsrud, 2009). Fossnes Renseanlegg, driftansvarlig Slammängden vid avloppsreningsverket ökade vid installationen av KAK i Fossnes men har nu stabiliserat sig till en jämn nivå på 25 30 % mer än innan KAK installerades. Beräkningen är gjord med ett medeltal för fyra år före KAK-installationerna som jämförs med ett medeltal av slammängderna efter KAK-installationerna (personlig kommunikation, Løvold, 2009). Stokke kommune, Fagleder drift vann og avloppsnett Efter installationen av KAK har konsistensen av fettlagringarna förändrats i avloppsnätet. Fettavlagringarna har blivit segare och krupit upp litet längs rörväggarna. Innan KAK installerades gjordes filmningar av ledningsnätet och då stoppades kamerabilen var 50:e meter på grund av sedimentation och avlagringar i avloppsnätet, medan den efter installationen av KAK stannade var 25:e meter. Annars har det inte varit några stopp i ledningssystemet utan endast i de privata delarna av avloppsnätet. Avloppsledningsnätet är ett stängt system så området har inga problem med skadedjur såsom råttor (personlig kommunikation, Hansen, 2009). Herefordshire och Worcestershire, England I Herefordshire och Worcestershire, England, undersöktes införandet av KAK ur en ekonomisk och miljömässig synvinkel. Efter år 2007 hade 640 KAK installerats. Resultaten visade att KAK ansågs kostnadseffektiva, bekväma, hygieniska och gav mindre klimatpåverkan (eng carbon footprint) än övriga testade alternativ (separat insamling av köksavfall och central kompostering) (Evans, 2007). 27

Raleigh, North Carolina, USA I staden Raleigh i North Carolina, USA, beslutade City Council i mars år 2008 att inga nya avfallskvarnar får installeras eller gamla får ersättas i staden och de omkringliggande städer som är kopplade samman med Raleighs VA-system (Boyette, 2008). Avloppsreningsverket har inte kapacitet att ta emot den ökade avloppsvattenmängden och har haft problem med bräddning. New York City, USA New York City (NYC) har varit undantaget i USA genom att det varit förbjudet att installera KAK i hushåll kopplat till avloppsnät med kombinerat system. Förbudet som funnits sedan 1970-talet kom till för att minska utsläpp av organiskt avfall till recipienter vid bräddningar samt motverka en eventuell nedbrytning av ledningssystemet (New York City Department of Environment Protection, 1997). Under mitten av 1990-talet, efter påtryckning från allmänheten, godkändes en 21-månaders fältundersökning för att studera de potentiella effekterna av KAK kopplat till ett kombinerat system. Resultaten från fältundersökningen användes sedan för att göra en systemstudie för att kunna förutsäga framtida belastning, kostnad etc för systemet med KAK installerat i hushållen. För systemundersökningen har antaganden gjorts att införseltakten är en procent per år för installation av KAK vilket författarna anser är ett högsta scenario (New York City Department of Environment Protection, 1997). Eftersom resultatet från undersökningen, som extrapoleras till år 2035 för en framtida prognos, baseras på denna enprocentiga ökning, övervakar NYC:s avdelning för miljöskydd (Department of Environment Protection, DEP) antalet och lokaliseringen av nya KAK-installationer i staden så att ökningen inte överstiger den antagna. Vid eventuella allvarliga problem kan DEP förbjuda installationer av KAK i vissa delar av staden. Inomhussystem Undersöktes inte i studien. Ledningar och avloppsreningsverk (VA-system) Tre områden i NYC deltog i fältstudien där varje område inkluderade en andel fastigheter med KAK installerade och en andel utan. Totalt installerades 243 KAK i de tre studerade områdena. Filmning av ledningsnätet gjordes före och under installering av KAK och vid studiens slut (efter 21 månader). Inga märkbara avsättningar kunde observeras. En beräkning av den ökade vattenförbrukningen gjordes där antagandet om den enskilda ökade vattenförbrukningen var 3,8 l/pe, dygn (1 gallon/pe, d) samt att antalet installerade KAK ökade med en % per år. Beräkningarna gjordes från resultat av fältundersökningen och extrapolerades till 2035. Beräkningarna visade inte någon signifikant påverkan på stadens totala vattenförbrukning fram till 2035. En prognos av ökade kostnader för avloppsreningen i ARV visade en relativt liten ökning på 0,27 % av den totala kostnaden för underhåll av NYC:s vatten- och avloppsinfrastruktur. Avfallshantering och brukarattityder Undersöktes inte i studien. 28

SAMMANFATTNING ERFARENHETER I många av studierna som utförts för att undersöka fördelar och konsekvenser av införande av KAK är uppföljningsperioden för kort, eller antalet prover eller antalet anslutna KAK för få för att urskilja tydliga trender. Det bör noteras att i många studier som redovisats ovan har KAK finansierats helt eller delvis av kommunen eller KAK-försäljaren. Trots det omfattande användandet av KAK i USA finns få rapporter och undersökningar om fördelar och konsekvenser av KAK. Inomhussystem I de studier där inomhussystemet studerades observerades stopp i ledningar med för liten diameter eller för skarpa krökar. En anledning kan vara att spolmängden vatten vid malning ofta var för liten. Dessa stopp åtgärdades med spolning av systemet. I Japan är erfarenheterna att användaren efter instruktion använde mer spolvatten och att problemet då inte återkom. I Skogaberg hade några problem med strömbrytaren för KAK som åtgärdades genom att byta strömbrytaren. Ledningar och avloppsreningsverk (VA-system) De förväntade konsekvenserna av införande av KAK på till exempel ledningar och ARV är små och kan ofta inte urskiljas ur naturliga fluktuationer. Det vanligaste problemet som har uppstått är dock stopp i ledningar, vilket har varit lätta att åtgärda med spolning av systemet. I Skogaberg återkom stopp i en viss del av ledningsnätet, som lades om varefter problemen upphörde. Slam från ARV har efter installering av KAK ändrat sammansättning till att innehålla mer organiskt material vilket är logiskt. En undersökning visade på ökad slammängd medan en annan endast visade på ökad mängd gallerrens. Avfallshantering och brukarattityder Brukarnas erfarenheter är mycket positiva även om flertalet har upplevt driftproblem sedan KAK-installationen. Många av brukarna har känt osäkerhet över vad som får malas i KAK. Dock har erfarenheterna visat att KAK är självinstruerande och att brukaren snabbt lär sig hur KAK kan användas. Men behovet av information till brukaren får inte underskattas för att få en så bra produkt som möjligt till avloppsnätet. Betydelse för denna utredning Det finns ett stort intresse för köksavfallskvarnar i många kommuner, både i Sverige och utomlands. Erfarenheterna från gjorda installationer är begränsat redovisade i litteraturen, men kan sägas vara generellt positiva. De lokala betingelserna för de tekniska VA-systemen är av betydelse, men inte avgörande för om KAK kan betraktas som en uthållig systemlösning. Av stor betydelse är vilka alternativa system för omhändertagande av organiskt hushållsavfall som finns eller planeras, och inställningen hos ansvariga politiker och tjänstemän. 29

5. NULÄGESBESKRIVNING De delar av det studerade systemet som kan påverkas av eventuell tillåtelse att installera KAK i Göteborg är ledningsnätet, Ryaverket och dess tunnlar samt hanteringen av biologiskt avfall. Dessa systemdelar beskrivs nedan för att i kommande kapitel utredas med avseende på eventuella konsekvenser orsakade av KAK. LEDNINGSNÄT Till Göteborg kommuns avloppssystem är drygt 480 000 personer eller 643 000 personekvivalenter anslutna. Spillvatten från dessa ansluter till ledningsnätet i drygt 44 000 anslutningar varav drygt 1 300 är tryckavloppsanslutningar (Kretsloppskontoret; Göteborg Vatten; Gryaab AB, 2007). Ledningsnätet i Göteborg består till största delen av duplikat och separatsystem men det finns även en väsentlig del kombinerat system. Det finns också områden med duplikata system som inte är verksamma, det vill säga spillvattnet eller dagvattnet går via en kombinerad ledning till Ryaverket. Självfall utnyttjas så långt det är möjligt, sedan pumpas vattnet vidare i tryckledningar. I områden där fastigheterna ligger så lågt att självfall från husen är omöjligt finns trycksatta LTA-system (lätt tryckavlopp). Där pumpas vattnet direkt från fastigheten, vilket ofta innebär längre uppehållstider. I det kombinerade ledningsnätet finns bräddavlopp där vatten kan avledas vid höga flöden för att minska belastningen på ledningsnätet. Bräddningarna sker till närmaste recipient eller dagvattenledning för att minska risken för källaröversvämningar. Då dagvatten och spillvatten leds i samma ledning i ett kombinerat system bräddas även en liten del spillvatten till recipienten. Det finns även nödavledning då spillvatten bräddas från spillvattenpumpstationer vid driftstörningar. Avloppsledningsnätets totala längd (exklusive tunnlar) är 2 458 km fördelat på 2 257 km självfallsledningar och 201 km tryckledningar. Av självfallsledningarna är 988 km spillvattenledningar, 400 km kombinerade ledningar och 869 km dagvattenledningar. Tryckavloppssystemet utgörs till största delen av tryckledningar för spillvatten, men även ledningar för dagvatten förekommer i den totala längden tryckledningar inkluderas även lokala tryckavloppssystem. Göteborg Vatten ansvarar för 228 spillvattenpumpstationer, varav 11 i dagsläget pumpar spillvatten från delar av södra skärgården till Donsö Avloppsreningsverk (ARV). Arbete med att avveckla Donsö ARV skall dock påbörjas, och när detta är slutfört kommer allt spillvatten från södra skärgården att pumpas till Ryaverket. Göteborg Vatten hanterar även fyra pumpstationer enbart för dagvatten. Från det kombinerade systemet finns 145 stycken bräddavlopp som avleder bräddvatten i 60 utloppspunkter. Det finns 59 stycken utlopp i duplikat system för att vid extremt höga flöden inte riskera källaröversvämningar, och det finns nödutlopp vid i stort sett alla pumpstationer för att kunna avleda vatten vid driftstörningar (Kretsloppskontoret; Göteborg Vatten; Gryaab AB, 2007). 30

RYAVERKET OCH TUNNLAR Avloppsledningsnätet ansluter till ett tunnelsystem i drygt 100 anslutningspunkter. Tunnlarna har en total längd på 118 km. Tunnelnätet slutar i inkommande svallschakt på Ryaverket. Vid mycket höga flöden vid Ryaverket kan avloppsvatten som endast behandlats mekaniskt bräddas ut till Göta älv. Vid höga flöden i tunnelsystemet kan bräddning ske till 20 vattendrag i 60 stycken utsläppspunkter (Kretsloppskontoret; Göteborg Vatten; Gryaab AB, 2007). Det centrala avloppsreningsverket, Ryaverket, med tillhörande tunnelsystem ägs och drivs av Gryaab AB. Gryaab ägs av Ale, Göteborg, Härryda, Kungälv, Lerum, Mölndal och Partille kommuner där Göteborg är dominerande med 71 % av aktieinnehavet (Kretsloppskontoret; Göteborg Vatten; Gryaab AB, 2007). Ryaverket är beläget på Hisingen och efter att ha byggs ut i flera etapper sedan 1972 är reningsverket en modern reningsanläggning som avskiljer organiskt material, fosfor och kväve. Totalt anslutna personer är 640 303 eller 832 003 personekvivalenter (pe) (2008) där även till exempel ansluten industri är omräknad till pe. Ryaverket hade 2008 en total genomsnittlig tillrinning på cirka 136 miljoner m 3 per år, varav 52 miljoner m 3 var spillvatten (2008). Avloppsbehandlingen består av en högbelastad aktivslamanläggning med fördenitrifikation och fällning av fosfat med järnsalter. Nitrifikation sker i en biobädd. Ryaverket har också en kemisk bräddvattenrening för att minska fosforutsläppen vid höga inkommande flöden. För att klara kväve- och fosforkraven har Gryaab byggt en efterdenitrifikationsanläggning och en anläggning för att mikrosila det utgående avloppsvattnet. Slam från avloppsreningen förtjockas för att sedan rötas och avvattnas. Vid rötningen bryts hälften av det organiska materialet ned och omvandlas till biogas (cirka 50 60 GWh per år) som säljs till Göteborg Energi för förädling till fordonsgas. Det avvattnade rötade slammet används för tillverkning av anläggningsjord. Gryaab är certifierat enligt REVAQ vilket möjliggör att rötresterna kan återföras till jordbrukmark på ett förtroendefullt sätt. HANTERING AV BIOLOGISKT AVFALL I Göteborgs kommun är det sedan 1997 möjligt för hushållen och verksamheter såsom restauranger, storkök och butiker att lämna biologiskt avfall till central kompostering. Villahushåll och flerbostadshus kan också välja att kompostera lokalt. Det material som samlas in behandlas på Renovas komposteringsanläggning i Marieholm som producerar ett tiotal olika jordprodukter som används till bland annat gräsmattor och planteringar av olika slag. Kommunen ansvarar för det avfall som uppstår från hushåll, restauranger, storkök och butiker. I Göteborg finns ett antal system för insamling av biologiskt avfall, i huvudsak säckar och kärl, men även sopsug och markbehållare förekommer. Hushåll och verksamheter med relativt torrt avfall lägger avfallet i sjuliters papperspåsar medan verksamheter med blötare avfall använder påsar och säckar av nedbrytbar plast. Att sortera ut biologiskt avfall är frivilligt men kunderna uppmuntras till sortering genom att taxan är lägst för hemkompostering och att lämna restavfall, näst lägst för att lämna 31

biologiskt avfall och restavfall och dyrast för att lämna blandat avfall. Biologiskt avfall hämtas en gång per vecka oavsett insamlingssystem. I Tabell 1 anges antalet hämtställen som har insamling av bioavfall och hemkompostering. Med hämtställe menas exempelvis en villa eller ett soprum. Som drivmedel för insamlingen används i huvudsak diesel och biogas. Tabell 1. Antal hämtställen med insamling av bioavfall och hemkompostering januari 2009. Totalt antal hämtställen Antal hämtställen med Antal hämtställen med bioavfallsinsamling hemkompostering % av totalt % av totalt Villa 42188 7679 18 14253 34 Fritidsbostad 1569 66 4 629 40 Flerbostadshus 9440 4147 44 enstaka enstaka Rest./stork./butik 3379 983 26 - - Summa 65936 12875 - - Den mängd biologiskt avfall från Göteborgs kommun som vägdes in på Renovas komposteringsanläggning i Marieholm under 2008 var 10 800 ton. I Tabell 2 visas även beräknade genererade totala mängder bioavfall i Göteborg kommun. Tabell 2. Beräknade genererade mängder bioavfall i Göteborgs kommun. Kategori Genererad mängd (ton/år) Hushåll 49500 Restauranger, storkök, butiker 13000 Summa 62500 Följande uppgifter har använts för beräkningen: Befolkning: 500 181 (december 2008) Matavfall från hushåll 99 kg per person år (RVF 2005:05) Matavfall från restauranger och storkök: cirka 26 kg per invånare och år (RVF 2006:07) Renovas komposteringsanläggning i Marieholm tar emot biologiskt avfall från Göteborgs kommun, ett antal kringliggande kommuner och från livsmedelsindustrier. Totalt behandlades cirka 13 700 ton bioavfall under 2008. Det har länge funnits planer på att producera biogas från det insamlade matavfallet i Göteborg. Ännu har ingen rötningsanläggning byggts men det är sannolikt att rötning kommer att vara den behandlingsmetod som gäller inom några år. Det bioavfall som inte sorteras ut går till Renovas förbränningsanläggning i Sävenäs tillsammans med annat brännbart avfall. 32

I de kommuner utöver Göteborg som är anslutna till Ryaverket varierar systemen för insamling av biologiskt avfall idag. Samtliga har insamling av biologiskt avfall från verksamheter och de flesta planerar eller har system för insamling från hushåll under uppbyggnad. Under 2011 byggs en förbehandlingsanläggning för att möjliggöra rötning och produktion av biogas av insamlat biologiskt avfall i Göteborgregionen. 33

6. KONSEKVENSER AV TILLÅTANDE AV KAK I GÖTEBORG Omfattningen av installationerna av KAK, om det blir tillåtet, beror på en mängd faktorer. Hit hör kostnadsbilden (inköp, drift och eventuella avgifter eller subventioner), vilka alternativa system som erbjuds och marknadsföringen av kvarnarna. För att förenkla bilden har två antaganden gjorts (två scenarier), vilka har använts genomgående i studien: 1. 20 % av hushållen installerar avfallskvarnar 2. 50 % av hushållen installerar avfallskvarnar BERÄKNINGSFÖRUTSÄTTNINGAR - MÄNGD MATAVFALL OCH VATTEN Av erfarenhet från plockanalyser av hushållens restavfall vet vi att en person genererar cirka 99 kg matavfall per person och år (RVF 2005:05). Invånarantalet i Göteborg var 500 181 personer den 31 december 2008. Utsorteringsgraden hos avfallskvarnarna (hur stor andel av det genererade matavfallet som mals ned) varierar, men kan antas vara 70 % (Karlberg och Norin 1999; Karlsson m.fl. 2008). Vattenförbrukningen för avfallskvarnar har antagits vara 19,3 liter per kg nermalt avfall (Nilsson m.fl. 1990). Mängderna matavfall och vatten blir då: 1. I scenariot med 20 % avfallskvarnar: Matavfall: 500 181 personer * 0,099 ton per person och år * 0,70 * 0,20 = 6 930 ton/år Vattenförbrukning: 6 933 ton/år * 19,3 m3 per ton = 133 800 m 3 per år 2. I scenariot med 50 % avfallskvarnar: Matavfall: 500 181 personer * 0,099 ton per person och år * 0,70 * 0,50 = 17 330 ton/år Vattenförbrukning: 17 331 ton per år * 19,3 m3 per ton = 334 490 m3 per år BERÄKNINGSFÖRUTSÄTTNINGAR FÖRÄNDRING AV AVLOPPSVATTNETS SAMMANSÄTTNING GENOM TILLFÖRSEL AV MATAVFALL Teoretiskt beräknade förändringar av avloppsvattnets sammansättning har genomförts och återfinns i Bilaga 2. Beräkningarna har genomförts för TS, BOD 7, COD, N, P och K för de två valda scenarierna 20 % KAK och 50 % KAK. De grundar sig på erfarenhetsvärden, utgående från mätningar i olika avloppsströmmar från ett antal installationer i Sverige. Resultatet från dessa beräkningar skiljer sig dock från beräkningar som utgår från mätningar av matavfallets sammansättning. De senare har bedömts vara mer relevanta för denna undersökning och har använts i texten som följer. 34

INKOMMANDE MÄNGDER TILL RYAVERKET Enligt ovan tillförs avloppssystemet 6 930 respektive 17 300 ton per år via KAK om 20 % respektive 50 % av hushållen i Göteborg installerar och använder KAK. TS-halten i material som mals ned i KAK ansätts till 30 %. Relationen mellan TS och övriga komponenter återfinns i Tabell 3. Tabell 3. Förhållandet mellan TS och BOD7, COD, N respektive P (från tabell 15 i Jönsson et al., 2005). kg/kg TS g/kg TS BOD 7 0,49 COD 1,4 N 23,0 P 3,96 I Tabell 4 följer en sammanställning av ökningen av inkommande mängder till Ryaverket och en jämförelse med inkommande mängder 2008. Tabell 4. Årliga mängder (ton) TS, BOD, COD, N och P som tillkommer vid olika anslutningsgrad av KAK av Göteborgs befolkning, mottagna mängder vid Ryaverket 2008 och den procentuella ökningen av dessa parametrar. (TS ersatt av SS år 2006 för ton TS in till Ryaverket eftersom det saknas i använd referens.) Mängd Mängd till Ökning Anslutningsgrad KAK 20 % 50 % Rya 2008 (2006) 3 20 % 50 % (ton/år) (ton/år) (ton/år) (%) (%) Våtvikt 6 933 17 331 - - - TS (SS) 2 080 5 200 20 880 10 25 BOD 7 1 019 2 448 16 302 6,3 15 COD 2 910 7 280 36 174 8,0 20 N 47,8 120 3 308 1,4 3,6 P 8,2 20,6 460 1,8 4,5 Ökningen av TS (andra raden i Tabell 4) med 10 % vid 20 % KAK, och 25 % vid 50 % KAK, används nedan för att bedöma storleken av, och kostnaden för, problem som förväntas uppkomma om KAK tillåts. 3 Gryaab AB:s miljörapport för Ryaverket 2008. 35

KONSEKVENSER FÖR LEDNINGSNÄTET Göteborg Vatten har undersökt hur införande av KAK enligt de två valda scenarierna, 20 % och 50 % av hushållen i Göteborg installerar KAK, påverkar ledningsnätet enligt följande aspekter: - Luktproblematik och svavelvätebildning - Bräddning och nödavledning av spillvatten - Avloppsstopp - Källaröversvämningar - Sedimentation - Råttor - Förnyelseåtgärder (planerat underhåll) - Investeringsåtgärder. Luktproblematik/svavelvätebildning Svavelväte är en gas som är giftig för människor i ytterst låga halter och direkt livsfarlig i höga koncentrationer. Svavelväte är också illaluktande och kan störa boende och utgör ett stort arbetsmiljöproblem. När svavelvätet kommer i kontakt med syre bildas svavelsyra, vilken i sin tur kan ge korrosionsskador på betongledningar och metaller. Betongledningar vittrar sönder och elinstallationer fräts bort av gasen. Svavelväte bildas i avloppsvatten när syret är förbrukat, vilket ofta sker i tryckledningar med långa uppehållstider. Tryckledningar är ledningar från pumpstationer i vilka vattnet pumpas istället för att rinna med självfall. När det svavelväterika avloppsvattnet som legat i tryckledningen åter får tillgång till syre när tryckledningnen slutar och avloppsvattnet rinner med självfall igen, bildas den frätande svavelsyran som snabbt kan bryta ner en betongledning. Göteborg Vattens erfarenhetsvärden för svavelvätebildning i tryckledningar är att uppehållstider på max sex timmar inte ger svavelväte med normalt hushållsspillvatten. Då uppehållstiden överstiger tio timmar är sannolikheten för svavelvätebildning däremot stor. För att motverka problem orsakade av svavelväte sker idag åtgärder på ett antal platser i Göteborg (se Tabell 5). Metoder som används är tillsats av kalciumnitrat, tillsats av vatten, tillsats av både vatten och kalciumnitrat, biologiskt kompostfilter samt ozonbehandling i kombination med kolfilter. Medeldoseringen av kalciumnitrat har under de senaste tio åren varit drygt 50 ton per år. Mest åtgärder görs i södra skärgården, där vattnet pumpas i långa tryckledningar, vilket ger långa uppehållstider i syrefattiga miljöer. För att förhindra uppkomst av svavelväte här, tillsätts kalciumnitrat och/eller vatten i avloppsvattnet. Avledning av spillvatten från Billdal/Askim sker med pumpning i serie, och även här uppkommer svavelväte. För att motverka detta doseras kalciumnitrat i en av områdets pumpstationer. Där tryckledningen släpper till självfallssystemet har även ett kompostfilter installerats. Från Hisingens västra delar doseras kalciumnitrat i en av pumpstationerna och i en annan används ozonbehandling tillsammans med kolfilter. Ledningsnätet är till största delen duplikat i detta område. 36

Långa pumpningar sker även från Olofstorp i östra Göteborg. Inga åtgärder har varit nödvändiga här, men längre nedströms förekommer svavelväteproblem. I Angered har ledningar skadats av angrepp varför ett nytt kompostfilter har byggts. I flera av ovan nämnda områden, där det på sina ställen är svårt att få självfall på ledningssystemet, förekommer LTA-system (lätt tryckavlopp). I Göteborg finns omkring 13 000 förbindelsepunkter för LTA. Här har varje fastighet en egen liten pumpstation som pumpar till en gemensam ledning, och uppehållstiderna kan i vissa fall vara långa, vilket kan medföra svavelväteproblem. Tabell 5. Åtgärder för att motverka problem med svavelväte. Namn Område Typ Driftstatus Anmärkning Långholmsvägen Sandvik, Torslanda Kalciumnitratdosering I drift Förebyggande mot svavelväte Vassdalsvägen Brännö Kalciumnitratdosering I drift Förebyggande + vattendosering i två mot svavelväte olika punkter Kläppholmen Styrsö Kalciumnitratdosering I drift Förebyggande mot svavelväte Kössö Bryggväg Köpstadsö Kalciumnitratdosering I drift Förebyggande mot svavelväte Fiskhamnen Vrångö Vrångö Kalciumnitratdosering I drift Förebyggande mot svavelväte Lönndalsvägen Brännö Kalciumnitratdosering I drift Förebyggande + vattendosering mot svavelväte Kärleksstigen Brännö Kalciumnitratdosering I drift Förebyggande + vattendosering mot svavelväte Sjömarksstigen Björlanda Ozongenerator och I drift Tar bort Askims Mabäcksväg, Gryaab Billdals pumpstation Agnesberg, Gryaab Askim kolfilter Biologiskt kompostfilter I drift svavelvätet Tar bort svavelvätet Billdal Kalciumnitratdosering I drift Förebyggande mot svavelväte Hjällbo/Angered Biologiskt I drift Tar bort kompostfilter svavelvätet I Figur 8 redovisas rinntider. Siffrorna i cirklar anger i timmar den maximala rinntiden inom ett avrinningsområde med anslutning till tunnelsystemet. Siffrorna längs tunnelsträckningen visar det antal timmar det tar från respektive punkt i tunnelsystemet till Ryaverket. Kartan är från 1989 och rinntiderna har beräknats med fördelning av totalflödet 3,6 m 3 per sekund. Avrinningsområden med rinntider på mindre än en timma har inte angetts. Längst rinntid i ledningsnätet är det för spillvatten från Södra skärgården och från Askim: 10 respektive 12 timmar. 37

Figur 8. Rinntider i tunnelsystemet samt uppströms liggande avrinningsområden för spillvatten. Att tillåta KAK i områden där vi redan idag har problem med svavelväte skulle troligtvis innebära att problemen ökar. Dessutom ökar risken för att problem som idag inte uppmärksammas förvärras och leder till ledningskollaps. Även att tillåta KAK i områden med LTA-system förväntas innebära ökade problem med svavelväte. Göteborg Vatten anser därför att det vore olämpligt att tillåta KAK i kända problemområden och i områden med LTA-system (se Figur 9). I dessa områden bor sammanlagt cirka 20 % av Göteborgs invånare, 38

som alltså inte skulle erbjudas möjlighet att installera KAK. Om KAK ändå skulle tillåtas i dessa områden skulle den ökade kostnaden för ökad dosering av kalciumnitrat uppgå till 24 000 kr per år för 20 % KAK och 58 000 kr per år för 50 % KAK. Fler doseringsstationer kan komma att behöva installeras till en investeringskostnad på cirka 1,5 miljoner kr per station och en löpande driftkostnad (kemikalier och tillsyn) på cirka 100 000 kr per år. Andra kostnadsökningar, som inte kvantifierats/beräknas, men som kan bli väsentligt större än de ovan beskrivna, är ledningskollapser, säkerhetsåtgärder för arbetsmiljön, åtgärder för att förhindra luktproblem för boende, ökad korrosion på elinstallationer och betongvittring. Figur 9. Områden där införande av köksavfallskvarnar är olämpligt på grund av problem med svavelväte. 39

Bräddning och nödavledning av spillvatten I avloppssystemet i Göteborg finns ett antal brädd- och nödavledningspunkter där spillvatten kan ledas ut till recipient vid kraftig nederbörd och driftstörningar. Vattendomstolen i Vänersborgs Tingsrätt lämnade år 1976 Göteborgs kommun fortsatt tillstånd att, vid kraftig nederbörd, genom bräddavlopp släppa ut spillvatten från områden med kombinerat system, med minst trefaldig utspädningsgrad till Göta älv och femfaldig till Mölndalsån och Säveån. Tillståndet är förenat med villkor om att utföra ombyggnad av avloppsnätet i kommunen från kombinerat system till duplikatsystem och andra åtgärder för att minska bräddutsläppen. Det finns även bräddavlopp i mindre vattendrag där det inte finns någon vattendom. Dessa är Stora ån, Kvibergsbäcken, Kvillebäcken och Delsjöbäcken. Bräddning i dessa vattendrag är dock mycket begränsad. Lärjeån och Säveån är Natura 2000-områden. Till Lärjeån sker nödavledning av spillvatten vid problem eller överbelastning av spillvattenpumpstationer. Till Säveån sker också bräddning (se Figur 10). Vid sparkprover (en vedertagen metod för provtagning av bottensediment) som gjorts uppströms respektive nedströms brädden i Bellevue kunde dock ingen påverkan från bräddningen ses. Kontinuerligt pågår arbete med att effektivisera det kombinerade systemet. Detta arbete förväntas minska bräddade mängder även om KAK kommer att införas. Natura 2000- områden ges särskild uppmärksamhet i arbetet med detta. Figur 10. Bräddpunkter längs Säveån Baserat på bräddad och nödavledd spillvattenvolym varje år under perioden 2001 2009 uppgår årsmedelvolymen utsläppt spillvatten till cirka 340 000 m 3. Detta utgör mindre än 40

0,5% av total avledd spillvattenvolym från hela verksamhetsområdet. Målet i Åtgärdsplan avloppsavledning (ÅPA) är 0,5 %. Figur 11 visar utsläpp av spillvatten från bräddning och nödavledning 2008 uppdelat per recipient. Hovåsbäcken Kvillen Stora ån G uppströms intaget Mellbybäcken Delsjöbäcken Haga å Madbäcken Osbäcken Krogabäcken Hamnkanalen Kvibergsbäcken Kustvattnet norra Kvillebäcken Lärjeån Låssbybäcken Kustvattnet södra Mölndalsån Säveån Göta Älv nedströms intaget 0 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 7 000 8 000 m3 0 100 200 300 400 1000 m3 Figur 11. Utsläpp av spillvatten från bräddning och nödavledning 2008 per recipient (m3/år). I det högra diagrammet redovisas de tre största recipienterna, i vänstra övriga. Med hjälp av schablonvärden uppskattas årsmedelutsläppen av totalfosfor och totalkväve till 2,3 ton (fosfor) respektive 16 ton (kväve). Om KAK tillåts förväntas ingen nämnvärd ökning av brädd- och nödavledningsvolymerna. Kväve- och fosformängderna i bräddvattnet förväntas dock öka med 1,4 respektive 1,8 % för 20 % KAK, och med 3,6 respektive 4,5 % för 50 % KAK (enligt Tabell 4). Tabell 6 visar uppskattade utsläppsmängder vid införande av KAK. Beräkningarna tar inte hänsyn till den nya styrningen vid Kodammarnas pumpstation. Tabell 6. Uppskattade utsläppsmängder fosfor och kväve vid införande av 20 respektive 50 % KAK. Parameter Årsmedelutsläpp Utsläpp Ökning 20 % KAK 50 % KAK 20 % KAK 50 % KAK (ton) (ton) (ton) (ton) (ton) Fosfor 2,3 2,34 2,4 0,04 0,1 Kväve 16 16,2 16,6 0,2 0,6 Nyligen beslutades de framtida målen för Göteborg Stads avloppsavledning i ÅPA. Flera av målen i planen berör hur recipientskyddet i samband med avloppsavledning ska stärkas. Bräddning från det kombinerade systemet ska minska genom bortkoppling av hårdgjorda och gröna ytor. Genom att åtgärda inläckage och felaktiga anslutningar av dag- och 41

dränvatten till spillvattensystemet skall nödavledning från duplikatsystem minska. Mindre än 0,4 % av spillvattnet ska gå ut orenat i recipient. Ytterliggare ett av målen är att bidra till att god status i vattendragen enligt vattendirektivet uppnås. Planen anger även att dagvattnets påverkan på framför allt känsliga recipienter ska minska. Planens mål ska nås även om avfallskvarnar skulle tillåtas. Kontinuerligt pågår ett arbete där kombinerade områden omvandlas till områden med duplikatsystem och overksamma duplikata system görs verksamma. Detta görs efter noggranna utredningar där nyckeltal används för att avgöra om det är lämpligt att omvandla området eller ej. Exempel på detta är projekten Heden-Järntorget och Humlegårdsgatan. Miljöförvaltningen anser att bräddningen till Säveån inte ska öka. Att tillåta KAK i avrinningsområdet skulle troligtvis inte innebära att mer spillvatten bräddas, men dock att näringsämneshalterna skulle öka, och för att följa vattendomen skulle åtgärder för att minska bräddningen då behöva göras. Tillsynsmyndigheten har möjlighet att följa bräddade volymer genom miljörapporten som Göteborg Vatten årligen gör. Under 2010 ändrades styrningen på Kodammarnas pumpstation på försök, så att mer vatten pumpas till Rya istället för ut i recipient. Försöket ska utvärderas och konsekvensbeskrivas. Förändringen av styrningen minskar fosforbelastningen från Göteborg på Göta älv med 1300 kg per år, vilket ska jämföras med den ökning under 100 kg av fosfor per år till recipienterna som ett tillåtande av KAK antas ge (se Tabell 6). Då minskningen av fosfor till recipient är så mycket större med ovan redovisad åtgärd jämfört med ökningen ett tillåtande av KAK ger, tas inte ombyggnation av enskilda bräddar med i kostnadsuppskattningen. Ombyggnation av bräddar eller separering skulle dock kunna vara åtgärder för att inte föroreningar till recipient skall öka på grund av tillåtandet av KAK. Bräddning och nödavledning i Natura 2000-områden kommer att bevakas så att utsläppen inte ökar. Detsamma gäller vattendrag med liten vattenföring. Avloppsstopp De i ÅPA nyligen beslutade målen för avloppsstopp är max 100 stopp i huvudledningar och max 100 stopp i serviser (i Göteborg Vattens del) per år (Figur 12). Antalet servisstopp minskar, med några få undantag, för varje år, och har de senaste åren uppfyllt det nuvarande målet. Även för stopp i huvudledning syns en nedåtgående trend (Figur 12). Målen för avloppsstopp i både huvudledningar och serviser är satta utifrån medianvärdet för stopp i respektive ledningstyp i Sverige. Sedan 2006 gör Göteborg Vatten inga utryckningar för stopp i serviser, utan ersätter istället fastighetsägaren för de kostnader som man haft om det konstateras att felet varit på Göteborg Vattens sida. Detta har medfört att antal stopp i serviser som Göteborg Vatten ansvarar för minskat sedan 2006. Innan dess tog man oftare på sig ansvaret utan att det klargjorts om stoppen verkligen satt på allmän sida. Detta kan tydligt ses i Figur 12. Dock har inte antalet totala stopp minskat för detta, utan ansvaret har till större del hamnat på fastighetsägarna. Det största privata företaget som slamsuger serviser med stopp har kontaktats, men har ingen uppfattning om vilket antal det rör sig om varje år. 42

Avloppsstopp spillvattenförande ledningar 450 400 350 Avloppsstopp servis Avloppsstopp huvudledningar Mål 300 250 200 150 100 50 0 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Figur 12. Stopp i spillvattenförande ledningar, 1988 till 2008. (Fem års medelvärde) I Figur 13 visas fördelningen mellan orsaker till stopp i huvudledning och i allmän del av servis, inträffade mellan 2008-01-01 och 2008-12-31. 43

1% 11% 1% 3% 6% 21% 5% 6% Brist i utförandet Dåliga skarvar Fett Främmande föremål Ledning kross/sönder Okänd Rötter Sediment, sand Svacka bakfall sättn 46% Figur 13. Orsaker till stopp (inom verksamhetsområdet 2008). Fett, sediment, sand och svackor, bakfall och sättningar har tillsammans gett upphov till 38 % av stoppen, och antal stopp orsakade av detta kan komma att öka vid införande av avfallskvarnar. Stopp beroende på övriga kända orsaker antas varken bli fler eller färre om avfallskvarnar tillåts. Då orsaken till nästan hälften (46 % ) av stoppen är okänd är det troligt att även en del av dessa är av sådan art som kan tänkas förvärras av KAK. Om det antas att drygt hälften av stoppen med okänd orsak är av sådan typ antas omkring 70 % av det totala antalet stopp påverkas av KAK. Hur stor ökningen av dessa kommer att bli antas hänga ihop med hur stor ökningen av mängden TS uppskattas till, det vill säga 10 och 25 % för 20% resp 50 % införande av KAK. Femårsmedelvärdet för huvudledningsstopp ligger för närvarande på cirka 120 stopp. För servisledningsstopp är motsvarande siffra 70, vilket totalt ger 190 stopp per år. Under 2008 inträffade det 151 stopp, som tillsammans kostade 400 000 kr att häva, vilket innefattar kostnader för spolbil och personal. Detta ger en genomsnittlig kostnad på 26 000 kr per stopp (Ingen skillnad görs här mellan huvudlednings- och servisstopp). Om man, enligt resonemanget ovan, antar att 70 % av de 190 stopp som inträffar varje år, är av sådan typ som antas kunna påverkas av ett tillåtande av KAK, kommer 130 stopp att öka med 10 respektive 25 %. I genomsnitt skulle därför antal stopp istället uppgå till 203 respektive 220. Om varje stopp kostar 2600 kr att häva skulle kostnadsökningen beroende på stopp bli 34 000 respektive 85 000 kr. Detta innefattar endast kostnader för personal och spolbil. Kostnader för eventuella åtgärder tillkommer. 44

Källaröversvämingar 2008 inträffade 42 källaröversvämningar, för vilka Göteborg Vatten ersatte fastighetsägare med totalt 1 930 000 kr. Detta blir i genomsnitt 45 000 kr per översvämning. Denna summa inkluderar enbart kostnader för skador som uppkommit i samband med översvämningar och inte kostnader för eventuella åtgärder. 27 av översvämningarna orsakades av stopp. Om man här använder samma resonemang som för stoppen ovan, innebär det att 70 % av dessa är av sådan typ att de antas påverkas av KAK. Dessa 19 översvämningar kostar årligen 851 000 kr. Kostnadsökningen för översvämningar vid tillåtande av KAK förväntas bli 85 000 kr respektive 213 000 kr för 20 respektive 50 % KAK. Sedimentation Vid underhållsspolningar på grund av svackor på ledningarna tas sedimentet upp. Detta deponeras idag på Tagenetippen till en kostnad av 140 kr per ton. Skulle ett storskaligt införande av KAK ske skulle troligen inte detta sediment kunna deponeras i Renovas regi då det skulle ha en större andel organiskt material. Då skulle kostnaden bli omkring 800 kr per ton. Idag deponeras omkring 50 ton per år till en kostnad av 7 000 kr. Ett införande av 20 respektive 50 % KAK antas resultera i att mängden sediment som ska deponeras skulle öka till 55 respektive 65 ton per år. Med den högre deponikostnaden per ton sediment skulle de nya kostnaderna hamna på cirka 44 000 respektive 52 000 kr per år i 20 %- respektive 50 %- scenariot. Råttor Personal som regelbundet filmar avloppsledningar ser någon råtta varannan vecka när de filmar. De tycker att råttor syns oftare i områdena som är byggda på 50- och 60-talet. För råttsanering i brunnar utförd av entreprenör, fakturerades Göteborg Vatten under 2008 60 000 kr fördelat på 88 adresser. Råttasaneringarna är ganska jämt utspridda över hela staden, med en liten övervikt för de centrala delarna. Vissa gator och bostadsområden återkommer flera gånger. Av de totalt 88 sanerade platserna var 41 i kombinerade ledningssystem och 47 i separerade system. Det ger en större frekvens av saneringar i det kombinerade ledningsnätet, då 29 % av ledningsnätet för spillvatten består av kombinerade ledningar. Det är viktigt att fortsatt råttsanering sker och att platser där råttor kan tänkas trivas, exempelvis serviser som ej är i bruk, tas bort i samband med renoveringar. Enkla åtgärder kan vara att man inte öppnar upp servisöppningar efter infodring för serviser som inte används och att man där det är möjligt bygger bort plana ytor i nedstigningsbrunnar. Ett tillåtande av KAK antas ge fler råttor och därmed fler platser att sanera. 20 % KAK uppskattas ge knappt 100 adresser att sanera, medan 50 % KAK antas ge drygt 100, vilket skulle medföra en kostnadsökning på omkring 6 000 resp 15 000 kr per år i 20 %- respektive 50 %-scenariot. 45

Förnyelse- och investeringsåtgärder Göteborg Vatten förnyar och investerar i avloppsledningsnätet för att minska risken för källaröversvämningar, avloppsstopp och för att öka avledningssäkerheten. Förnyelseåtgärder (planerat underhåll) är driftfinansierade åtgärder som återskapar värdet i en befintlig del av avloppsanläggningen, så att funktion och kapacitet är densamma som det var från början, exempelvis genom omläggning med samma dimension eller strumpinfodring. Investeringsåtgärder i det befintliga nätet innebär åtgärder som inte enbart återskapar, utan även förbättrar en del av anläggningen, exempelvis en ökad ledningsdimension eller förbättrad kapacitet hos en avloppspumpstation. Tillåtandet av KAK innebär att förnyelse och investeringar kommer att påverkas. Dessa förnyelse- och investeringsåtgärder kopplas till driftstörningar som förväntas öka om KAK införs. I förnyelseåtgärder satsade Göteborg Vatten 24 miljoner kronor i avloppsledningsnätet under 2008. I förnyelsekostnaden ingår, förutom material- och byggkostnader, även kostnader för utredning, projektering samt projektledning. På ledningsnätet har förnyelsen gjorts på grund av källaröversvämning, stopp eller förebyggande avledningssäkerhet. I Tabell 7 redovisas hur stor andel av förnyelseåtgärderna som antas påverkas av införandet av KAK. För den andel som påverkas beräknas kostnaderna öka successivt i förhållande till ökad TShalt. Efter 20 år, när 20 % antas ha infört KAK är TS-halten 10 % högre och kostnadsökningen således 1400 000 kr per år (0,1*14000). I alternativet 50 % införande är TS-halten 25 % högre och kostnaden 3500 000 kr per år (0,25*14000). Kostnadsökningarna påverkas successivt och är lika de första 20 åren. Efter att införandet avstannat efter 20 respektive 50 år kommer den årliga kostnadsökningen till följd av KAK kvarstå. Det beror på att ett system med KAK installerat har en högre komplexitet och den högre komplexiteten kvarstår så länge KAK finns i systemet. Tabell 7. Förnyelsekostnaderna på ledningsnätet 2008 (kkr/år). Andel som Kostnader 2008 påverkas av KAK Ombyggnad för att minska risken för källaröversvämning på ledningsnätet Kostnads ökning 20 % KAK Kostnads ökning 50 % KAK 7 860 70 % (5 500) 550 1380 Åtgärder för minskning av stopp på ledningsnätet Åtgärder för förebyggande avledningssäkerhet m m på ledningsnätet 2 950 70 % (2100) 210 520 13 100 50 % (6500) 650 1640 TOTALT 23 910 (14 000) 1 400 3 500 Förutom förnyelseåtgärder gjordes investeringar på avloppsledningsnätet och spillvattenpumpstationer. Dessa var 2008 35,7 respektive 11,6 miljoner kronor. Även här innefattar kostnaderna material- och byggkostnader samt kostnader för projektering och 46

projektledning. De investeringar som förväntas påverkas av KAK är källaröversvämningar. Källaröversvämningar står för cirka 2/3 av investeringarna på avloppsledningsnätet, det vill säga 25 miljoner kronor. Analogt med tidigare resonemang antas 70 % av investeringarna som gjorts på grund av källaröversvämningarna öka vid införande av KAK. En diskussion har förts om investeringarna kan hänföras till KAK, eftersom en större dimension (som ofta är fallet när förbättring krävs) ofta har orsak i kapacitetsbrist och inte i ledningskvalitet. Dock görs här en bedömning att det är svårt att särskilja mellan förnyelse och investering eftersom åtgärderna ofta hänger samman inom ett projekt. Det innebär att ökade investeringskostnader är medtagna. Investeringarna antas behöva ökas successivt till 1,75 miljoner kronor per år (0,1*0,7*25) efter 20 år och 4,4 miljoner kronor per år efter 50 år. Vid nyanläggning eller återanskaffning dimensioneras ledningsnätet efter P90 (Publikation från Svensk Vatten) och förväntas göras så även om KAK tillåts. Figur 14 visar hur förnyelsekostnaderna och kapitalkostnaderna för investering ser ut för de båda alternativen. För att räkna fram kapitalkostnaden används avskrivningstiden 50 år och 4 % kalkylränta. Förnyelsekostnaderna ökar successivt för varje år, för att efter 20 respektive 50 år bli konstanta. Investeringskostnaderna är mycket små i början men i takt med att den årliga investeringsvolymen ökar, ökar också kostnaderna. Efter 50 år planar kurvan ut något eftersom de första investeringarna då är helt avskrivna. Eftersom de första årens investeringar är mindre än senare års investeringar ökar dock kostnaden fram till 100 år, för att därefter bli konstant. Därefter fortsätter de årliga behoven av investeringar, eftersom en anläggning med KAK för all framtid är mer komplicerad och kräver något dyrare investeringar och drift. I ökningen ingår inte ökade investeringar i nyexploaterade områden utan enbart investeringar (förbättringar) i befintlig avloppsanläggning. 14 000 12 000 10 000 Totalt 20% Kostnad investering 20% Kostnad förnyelse 20% Totalt 50% Kostnad investering 50% Kostnad förnyelse 50% 8 000 kkr/år 6 000 4 000 2 000 0 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Figur 14. Den för KAK tillkommande kapitalkostnadens utveckling för alternativ 20 % KAK samt 50 % KAK 47

Kostnadsökningar Kostnaderna är beräknade utifrån att KAK inte införs i områden med kända svavelväteproblem och områden med LTA-system. I dessa områden bor sammanlagt cirka 20 % av Göteborgs invånare, som alltså inte skulle erbjudas möjlighet att installera KAK. Installation av KAK i dessa områden bedöms innebära väsentliga kostnadsökningar som inte kvantifierats i form av åtgärder för att förhindra ledningskollapser, säkerhetsåtgärder för arbetsmiljön, åtgärder för att förhindra luktproblem, ökad korrosion på elinstallationer och betongvittring. I Tabell 8 visas hur drift- och underhållskostnader samt förnyelse- och investeringsåtgärderna antas öka på grund av införandet av KAK i tillåtna områden. Samtliga beräkningar i Tabell 8 baseras på att mängden TS antas öka med 10 respektive 25 % vid införande av 20 respektive 50 % KAK (för beräkning av ökningen av halten matavfall från KAK i avloppsvattnet, se ovan). Kostnaderna antas därmed öka på samma sätt, det vill säga 10 och 25 % vid införandet av 20 respektive 50 % KAK. För deponeringen antas att kostnaden per ton kommer att öka på grund av ökat organiskt innehåll i sedimentet. För stoppen, översvämning, förnyelse och investering så antas inte alla stopp öka på grund av införandet av KAK, tex främmande föremål. Investeringarna på ledningsnätet varierar från år till år, men här har en jämn ökning antagits. Kostnaden för ökad pumpning på grund av extra tillkommande vatten som ett införande av KAK kan tänkas ge är försumbar.alla kostnader i Tabell 8 är årliga kostnader, det vill säga inga engångskostnader. Kostnaderna förändras över tid och därför redovisas både kostnad efter 20 år och efter 50 år för de båda alternativen. Tabell 8. Bedömd kostnadsökning vid införande av 20 % respektive 50 % KAK (tkr/år). Råttsanering Stopp i huvudledningar Stopp i servisledningar Översvämning Deponering av sediment Förnyelseåtgärder på avloppsledningsnätet Kapitalkostnad Totalt *Årlig kostnadsökning efter 20/50 år Kostnad Kostnad Ökning 2008 20 % KAK 50 % KAK 20 % KAK 50 % KAK 60 66 75 6 15 494 528 579 34 85 72 77 85 5 13 851 936 1060 85 213 7 44 52 37 45 24 000 1 400/1 400* 1 400/3 500* 1 000/3 100* 1 000/5 100* 75 000 81 400 90 700 2 600/4 700* 2 800/9 000* 48

Sammanfattning Det bedöms att den påverkan som införande av KAK kommer att få på avloppsledningsnätet huvudsakligen gäller lukt och svavelvätebildning. I kända problemområden och områden med LTA-system anses det därför inte lämplig att införa KAK. För att tillåta KAK där avloppsledningsnätet är kombinerat behöver bräddningen minskas. Arbete med att minska bräddning sker dock ändå, vare sig KAK tillåts eller ej. Troligen kommer antalet stopp och andra driftstörningar inte att öka nämnvärt genom införandet av KAK. Göteborg Vatten bygger kontinuerligt bort driftstörningar om de anses ha för stor inverkan. Knappt 70 % av stoppen är av sådan art så att de kan antas förvärras av tillåtandet av KAK. Dock finns det en stor andel stopp där orsaken är okänd. Sedimentationen i ledningsnätet är inte särskilt omfattande, och de ökade kostnaderna på grund av KAK förväntas inte bli nämnvärt stora. Troligen kommer problemen med råttor att öka något, men kostnaderna för ökad råttsanering på grund av KAK förväntas inte bli nämnvärt stora. Förnyelsekostnaden kommer att öka vid införandet av KAK. Detta beror på att åtgärderna antas öka för att minska risken för källaröversvämningar, avloppsstopp och ökad avledningssäkerhet. Förnyelseåtgärderna som 2008 var 24 miljoner kronor behöver, vid tillåtande av KAK, ökas med 1,4 miljoner kronor och 3,5 miljoner kronor vid 20 respektive 50 %s införande. Kapitalkostnaderna för investering kommer att öka successivt och efter 50 år nå en årlig kostnadsökning på 4,7 miljoner kronor respektive 9,0 miljoner kronor vid införandet av 20 % respektive 50 % KAK. Ökningen av kapitalkostnaderna antas öka på grund av ett ökat antal källaröversvämningar vid införande av KAK. KONSEKVENSER FÖR RYAVERKET OCH TUNNLAR Bedömningar av konsekvenser för tunnelsystemet Nedbrytning i tunnelsystemet Litet är känt om hur snabbt nedmalt köksavfall bryts ned under transport och i reningsprocesser (forskning pågår vid Lunds Tekniska Högskola). Det antas här att ingen fullständig nedbrytning av organiskt material till CH 4 eller CO 2 sker i ledningsnät. Detta antagande får stöd i hydrolysförsök på avloppsslam på Ryaverket (Blondeau, 2005) som visade att så länge uppehållstiden understiger 100 timmar så sker ingen övergång till metan. Andelen matavfall som omvandlas till löst form är av stor betydelse. Matavfall antas mindre benäget att brytas ned eftersom det inte gått igenom en människa. Eftersom matavfall och till exempel fekalier har genomgått olika nedbrytning innan det hamnar i avloppsrören bör inte uppmätt nedbrytning av material i spillvatten användas för bedömning av nedbrytning av matavfall i avloppsledningar. 49

Bedömda konsekvenser för driften av tunnlarna Tunnlar leder avloppsvatten med självfall till Ryaverket. Vid låga flöden sedimenterar idag en del av den TS som transporteras i tunnlarna. För att denna sedimenterade massa inte skall komma på en gång in till Ryaverket vid höga flöden så görs så kallade rensdragningar. Om allt sedimenterat slam och rens kommer på en gång räcker inte renskapaciteten till på Ryaverket och driftproblem uppkommer. Genom att tidvis (ambitionen är 1 2 gånger i veckan) pumpa mer än tillrinningen sänks nivån i inkommande svallschakt (inkommande pumpgrop) och större hastighet på avloppsvattnet åstadkoms därmed. Då sköljs de sedimenterade massorna med. Omfattande uttransport av sand från tunnelns nedre delar utförs med hjälp av hjullastare. Sanden går till deponi som oorganiskt material. Lukt hanteras idag på två olika platser i tunnelsystemet: i Stora Viken i Ale och i Askim Sörgårdsvägen. Sanden orsakar problem på flera sätt: Framkomstsvårigheter i tunnlarna vid besiktning och underhållsarbeten Driftsstörningar på Ryaverket vid sandutlastning Slitage på utrustning vid Ryaverket, främst vid sandutlastning i närheten av Ryaverket Sanden orsakar dämning av vattennivån och kan vid extrem nederbörd ge upptryckning av vatten genom dagvattenbrunnar (har hänt vid några tillfällen). Ett tillskott av material från KAK bedöms inte öka mängderna av material som behöver transporteras ut från tunneln med hjullastare. Detta antagande baseras på att nermalt matavfall har en densitet som är 2 4 gånger lägre än sand. Matavfallets densitet torde inte skilja sig från de fekalier som transporteras i vattenflödet idag. Det förutsätts att mängden organiskt material som tas upp inte överstiger den mängd som är gränsen för att kalla det oorganiskt. Av samma anledning antas inte behovet av antalet så kallade rensdragningar öka. Däremot kan den mängd organiskt material som kommer in vid en rensdragning ökar procentuellt lika mycket som ökningen av TS in till tunnelsystemet. Luktproblemen antas inte öka eftersom matavfall är mindre nedbrutet än fekalier och transporttiden för avloppsvattnet från Göteborg inte överstiger 16 h 1 vid ett tänkt flöde på 3,8 m 3 per sekund (Figur 8). Enligt ovan resonemang skulle påverkan vara liten. För att ändå göra en värsta-falluppskattning så har ett grovt antagande gjorts att tillskottet av lukt är proportionellt mot transporterad mängd TS och detta i sin tur proportionellt mot löpande kostnader (Tabell 9). 50

Tabell 9. Beräkning av ev. ökning av kostnader för "värsta-fall-uppskattning". Idag Sandutlastning 4-5 Mkr Lukt 50 kkr i kemikalier 62 kkr i el fläkt Tillkommande vid 20 % KAK 0 10 % mer lukt + 11 kkr 50 % KAK 0 25 % mer lukt + 56 kkr 1 Från Askim 12 t i ledning sedan 4 t i tunnel. 2 Ej årlig kostnad utan kostnad de åren sand lastat ut i större omfattning Bedömningar av konsekvenser på Ryaverket Förutsättningar Material som kommer in till Ryaverket hamnar på olika ställen i verket beroende på om det är löst eller partikulärt. Materialet kan (se Figur 15): fastna i renshanteringen gå vidare till vattenreningen gå vidare till slambehandlingen. 1) Om materialet fastnar i renshanteringen och inte återförs till vattenrening eller slambehandling efter behandling (materialet tvättas och pressas) uppstår ett rens som Gryaab idag betalar cirka 900 kr per ton för att Renova AB skall hämta och förbränna. 2) Går materialet vidare till vattenbehandling behöver N, P och BOD 7 tas bort. Det finns utsläppsvillkor för dessa ämnen som inte får överskridas. Kvävet tas bort med nitrifikation och därefter denitrifikation samt med assimilation och sorption. För denitrifikationen krävs att mer kol tillsätts; en extern kolkälla behövs. Fosfor reduceras genom simultanfällning med järnsulfat och hamnar i överskottsslammet. BOD 7 avlägsnas genom att det används i denitrifikationen där det bryts ned med hjälp av syretillförsel. CO 2 avgår då till luften. 3) Det material som går till slambehandlingen (primärslam från försedimenteringen och överskottslam från aktivslamprocessen) förtjockas, värms upp och bryts ned i rötkammarna. Gas och ett utrötat slam produceras. Det utrötade slammet avvattnas i centrifuger och omhändertas av entreprenör för cirka 305 kr per ton avvattnat slam. Råbiogasen säljs till Göteborg Energi. Vid avvattning bildas ett rejekt som innehåller mycket kväve. Detta kväve reduceras genom att det leds till vattenbehandlingen. Rejektströmmen leds direkt till nitrifikations- och denitrifikationssteget, ej till inloppet. För att förstå vilken av dess tre vägar som materialet tar måste man veta partikelfördelningen av det nermalda matavfallet och hur mycket som omvandlas till löst form. I olika undersökningar har partikelfördelningen varierat mycket. Forsberg (2003) uppskattade medelstorleken till 4 5 mm och variationen från 1 mm till 4 cm. Alsbro (1998) 51

nämner två olika undersökningar. I Surahammar varierade det mellan 1 mm och 4 mm. Siktning av avfallet efter en viss typ av kvarn har gjorts av Lövstedt (2002). Följande storleksfördelning erhölls då (Tabell 10). 52

Figur 15. Processchema över Ryaverket med rejektströmmar inlagda. 53

Tabell 10. Storleksfördelning av material ut från köksavfallskvarn (Lövstedt 2002). Materialstorlek Procentuell fördelning >16 mm 2 % 16-8 mm 8 % 8-4 mm 14 % 4-2 mm 13 % 2-1 mm 13 % <1 mm 52 % Det material som hamnar i Renshanteringen I Systemstudie Avlopp (2007) antas att 5 % av COD:n från det nedmalda matavfallet fastnar i renshanteringsprocessen. I Stockholm Vattens KAK-studie (2008) antas att ingen reduktion av organiskt material görs över rensgaller och sandfång. Henriksdal och Käppala avloppsreningsverk har idag installerat dispergeringsutrustning för att finfördela det rens som insamlas och leder detta till rötning, det vill säga att i dessa reningsverk fastnar inget material i renshanteringen utan allt leds till slamhanteringen. I framtiden kan man tänka sig att en sådan utrustning installeras på Gryaab om detta är förenligt med certifieringssystemet REVAQ. På Ryaverket finns ett grovgaller med 20 mm spaltvidd. Genom detta antas allt material från KAK passera. Därefter följer finrensgaller med en spaltvidd på 2 mm. Gallret körs så att det bildas en matta av material (rester från toapapper till exempel) som i sin tur silar avloppsvattnet. Finrenset transporteras därefter till en renstvättpress för att öka TS-halten innan renset går till förbränningen. Tvättning och pressning av renset görs för att uppnå en högre TS-halt innan det skickas till förbränning vid Sävenäs. Renset utsätts för press och kraftig sköljning av vatten (Figur 16 och 17). Renstvättpressens pressdel har slitsar på 2 mm, medan tvättdelen har 5 mm hål som tvättvattnet skall passera. Partiklarna som lämnade kvarnen med partikelfördelning enligt Tabell 10 har i normalfallet befunnit sig i avloppsvatten 3 8 timmar, pumpats samt utsatts för tvättning och pressning i renstvättpressen. Även om 24 % av partiklarna enligt Tabell 10 överstiger 4 mm när de lämnar kvarnen verkar det rimligt att anta att 5 % av partiklarna hamnar i container för rens (våtvikt). Andelen förväntas minska i framtiden på grund av en förmodad förändring i renshanteringen på längre sikt. Hur väl ett galler avskiljer rens är mycket beroende på hur det drivs och vilken utrustning som används. Det kan ändå noteras att i Surahammar beräknades en teoretisk gallerrensmängd till knappt 4 % av inkommande matavfall. Beräkning av ökade mängder gallerrens samt ökade driftkostnader för Ryaverket ses i Tabell 11. 54

Figur 16. Slitsar, cirka 2 mm, i renstvättpressarnas pressdel på Gryaab. Bilder från en ännu ej installerad maskin. Figur 17. Hål, cirka 5 mm, i renstvättpressarnas tvättdel på Gryaab. Tabell 11. Beräkning av ökade mängder gallerrens samt ökade kostnader i Ryaverket för de valda scenarierna. Mängder Omhändertagandekostnader Ökat underhåll, slitage, drift Investering Idag 1 045 ton. (Cirka 50 % grovrens från 20 mm galler och 50 % finrens) 941 tkr Separat redovisning för finrens finns ej 20 % KAK 6 933 ton våtvikt*5 % = 347 ton/år (+33 %) +187 tkr försummas Troligen ringa 50 % KAK 17 331 ton våtvikt*5 % = 867 ton/år (+83%) +468 tkr 200 tkr Uppskattat 10 Mkr I och med att det idag finns 11 finrensgaller och två renstvättpressar finns troligen tillräcklig teknisk kapacitet för fallet 20 % KAK. För fallet 50 % KAK krävs ytterligare tekniska installationer. Alternativet som nämnts ovan kan vara att byta tvätt eller press och borttransport mot dispergering och rötning. En sådan utrustning eller komplettering av dagens renshantering uppskattas med en mycket grov gissning till 10 miljoner kronor. Ökat underhåll är uppskattat med att idag läggs cirka 8 timmar per vecka på finrens och det ökade mantimsbehovet proportioneras upp med de ökade TS-mängderna. Ökningen av rensmängderna i 50 %-fallet kan bli stort. Jämförelser kan dock göras med Surahammar där rensmängderna ökade från 26 till 46 kg/d med en 50-procentig anslutning av KAK (+76 %). 55

Figur 18. Gallerrens vid Ryaverket. Vattenbehandling och slambehandling Efter reduktion av massflödet in till Ryaverket (se Bilaga 5) med 5 % och bibehållen relation mellan TS och BOD, COD, N och P återstår massflöde enligt Tabell 12. Tabell 12. Återstående massflöde efter reduktion i renshantering. Röd pil i Figur 15. KAK anslutning TS (SS) BOD 7 COD N P 20 % KAK 50 % KAK (ton/år) (ton/år) 1980 4940 969 2330 2770 6920 45,5 114 7,79 19,6 Återigen kan en bedömning göras av hur mycket av de olika komponenterna som går till vattenbehandling respektive slambehandling. Osäkerheterna är här stora eftersom 56

sjunkhastighen för material som kommer från KAK och transporterats till Ryaverket är okänd. Ytbelastningen på försedimenteringen är 2,3 meter per timma vid ett inkommande flöde om 3,8 m 3 per sekund. Hur stor andel av materialet som har lägre respektive högre sjunkhastighet än 2,3 meter per timma är svårt att bedöma. Stockholm Vatten (2008) bedömer att cirka 50 % av det organiska materialet avskiljs i försedimenteringen (nuvarande COD-avskiljning används för detta antagande). Samma referens anger att 16 % av tillkommande COD är löst. Systemstudie Avlopp (2007) har angett att av inkommande COD antas 5 % vara löst och 5 % fastna i renshanteringen, varför 90 % når rötningen via primärslammet och 5 % går in till biosteget. I förstudien från Göteborg (Kärrman et al., 2001) antas att ungefär en fjärdedel av inkommande mängd nermalt avfall förs vidare till biosteg, där en andel av avfallet bryts ned och en andel bildar bio-slam. Andelen matavfall som leds vidare till vattenrening varierar alltså i olika studier mellan 5 och 50 %. Detta intervall beaktas i de följande bedömningarna. Kväverening En annan form av ansats görs här för massflödet av kväve. Kväve reduceras genom att det assimileras eller denitrifieras i aktivslamprocessen (Figur 19). Det som assimileras eller fastnar som partiklar på slammet (sorption) går till slambehandlingen som ett överskottslam. När överskottslammet bryts ner i rötkammaren blir en del av kvävet löst och återgår till vattenreningsdelen som rejektvatten. Hur mycket som går tillbaka styrs av utrötningsgraden av de olika slamfraktionerna. Utrötningsgraden för överskottslam är lägre än för primärslam. Figur 19. Olika sätt att reducera kväve (från Svenskt Vatten kompendium i Avloppsteknik). För kvävereningen anges här följande antagande och förutsättningar. Vissa av antagandena är osäkra. Allt tillkommande kväve och fosfor som går till vattenreningen (5 eller 50 % av kvävet) enligt Tabell 12 assimileras och går till slambehandlingen som överskottslam. Slamproduktionen ökar då mer BOD 7 (5 eller 50 % av BOD:n i Tabell 12) tillförs vattenbehandlingen. Detta antagande ger inte så stort fel vid 5 % av N till vattenreningen, men desto större vid 50 %. Medelutrötningsgraden i rötkammaren av blandningen av tillkommande slam (oavsett andel överskottslam) är 65 %. Mer riktigt vore att anta olika utrötningsgrad 57

för de olika slammen. Detta görs inte eftersom fördelningen är osäker. Utrötning med 65 % är vad man åtminstone kan förvänta sig vid utrötning av matavfall, se ovan. Inget ökat utsläpp av kväve förekommer. Detta åstadkoms genom ökad tillsättning av kolkälla samt den ökade slamproduktionen enligt ovan. Ingen tillkommande energi (för pumpning) behövs eftersom endast koncentrationen, och ej volymflödet ökar i rejektströmmen från slambehandling till de nitrifierande biobäddarna. Av detta följer: att 65 % av kvävet i Tabell 12 behöver denitrifieras och resten följer med det avvattnade slammet. Detta oavsett vilken mängd kväve som går till vattenreningen (5 eller 50 %) Mängden kolkälla som behövs för denitrifikation av nitrat från avloppsvattnet och från tillkommande matavfall ökar eller minskar beroende på om 5 eller 50 % av BOD:n (COD:n) går till anoxiska zonen. Fosforrening Antagande om fosfor styrs också av hur mycket som hamnar i vattenreningen och hur mycket som går direkt till slambehandlingen. Följande antagande görs: Ingen återföring av fosfor från avvattningen sker Fosfor ökar inte i utgående flöde genom att mer fällningskemikalie tillsätts Om 5 % av fosforn går till vattenreningen antas att all tillkommande fosfor hamnar i slammet genom assimilation eller sorption. Mer fällningskemikalier behöver inte tillsättas Om 50 % av fosforn går till vattenreningen antas att hälften assimileras i tillväxt av bakterier och hälften bli PO 4 -P som tas bort med fällningskemikalie 2 g Fe per g P antas tillsättas och ingen hänsyn tas till ökat syrebehov för oxidering av det tvåvärda järnet och ingen hänsyn tas heller till den ökade slammängden. Gasproduktion Hur mycket av tillkommande COD som bryts ned till biogas i rötkammaren varierar. Detta beror på om COD:n blir slamtillväxt i aktivslam och sedan kommer till rötning eller om det går direkt till rötning (5 eller 50 % av COD:n till vattenrening enligt Tabell 12). Här har valts att av den COD som tillförs via vattenreningen (tillväxt) omvandlas 25 % till gas och av den COD som går direkt till rötning omvandlas 75 % till gas. Ingen hänsyn har tagit till om COD:n är sorberad till slamflocken eller assimilerad. För att sedan räkna om dessa nedbrutna mängder COD till gas förutsätts att 0,35 Nm 3 metangas (CH 4 ) bildas per nedbruten kg COD. Två fall har bedömts: att 5 % av COD:n går till 58

biosteget och att 50 % av COD:n går till biosteget. Gasproduktionen presenteras för detta intervall. Kolkälla Som nämnts ovan krävs att extra kol tillsätts vid denitrifikationen. Kan då kolet i det tillförda matavfallet minska behovet av extern kolkälla? Det avgörande antagandet gäller som tidigare hur mycket av COD-mängderna som går in till denitrifikationen i aktivslamsteget (5 eller 50 %). Om endast 5 % går till vattenreningen görs ingen kolkällevinst eftersom COD:n omvandlas till gas i rötkammaren medan så mycket som 65 % av kvävet återförs till vattenreningen via rejektflödet. Om 50 % av COD:n går till vattenreningen kan ett överskott av COD tillgodoräknas som kolkälla (men också belasta luftningen). Ökade slammängder Av inkommande mängd material (TS) till rötning antas 95 % vara organiskt (VS). Av detta bryts 65 % ned medan resterande 35 % inte bryts ned, utan går till vidare slambehandling. Av varje inkommande ton material (TS) bildas då totalt 0,38 ton slam (som TS). Slammet avvattnas i centrifuger till 30 % TS (vattenhalt 70 %). Mängden avvattnat slam blir då 1,27 ton för varje inkommande ton TS (se Tabell 12). Energibehov Slambehandling: TS-relationen används även för att uppskatta ökade kostnader vad det gäller värme och elenergi. För att idag behandla 24 000 ton TS i slambehandlingen (från inloppet med mekanisk förtjockning till uppläggning på slamhög) går det åt 4 GWh el och 11 GWh värme (baserat på Elenergirapporten från 2006 (Lindqvist & Nivert, 2007) med vissa antagande om fördelning av övergripande el och värmeförbrukning). Detta blir 167 kwh el per ton TS och 458 kwh värme per ton TS. (Det är dock tveksamt om relationen mot TS är det rätta sättet att bedöma påverkan. Massflödet förändras men kanske inte volymflödet. Det är volymflödet som påverkar till exempel uppvärmningen.) Vattenbehandling: Det tillkommande flödet från KAK motsvarar cirka 0,1 % respektive 0,25 % av Ryaverkets årliga tillflöde. För uppfodring av denna vattenmängd till inloppet av denitrifikationen skulle det gå åt 11 respektive 27 MWh per år. Ingen hänsyn har tagits till ökad pumpning på grund av tillkommande vattenflöde över nitrifierande biobädd eller ökad pumpning av returslam då den anses vara försumbar. Behovet av elenergi för ökad luftning är för KAK 20 % mellan 11-108 MWh och för KAK 50 % 27 till 270 MWh. De större elförbrukningarna finns med i Tabell 13. Påverkan på slamkvaliteten Gryaab har certifierat sig inom REVAQ för att öka förtroendet för att använda den värdefulla resursen fosfor som finns i avvattnat avloppsslam. Kvoten av Cd/P är då viktig att ta hänsyn till. Kvoten beskriver hur mycket förorening som följer med varje kg fosfor som läggs på åkermarken. Ett förhållningssätt är att inget material som har sämre Cd/P-kvot än dagens slam bör tas emot. Det försämrar då kvalitén med avseende på kadmium på det avvattnade slammet. Att jämföra ett orötat material med ett utrötat avvattnat slam är tillbörligt 59

eftersom förhållandet mellan kadmium och fosfor inte förändras i någon nämnvärd omfattning i slambehandlingsprocessen. Generellt brukar det anses att matavfall är av bättre kvalité än avvattnat avloppsslam. Nedan jämförelse visar dock att Cd/P-kvoten är i paritet med det avvattnade avloppsslammet. 60 50 40 30 20 10 0 Avvattnat slam på Gryaab ref 2007 Avvattnat slam på Gryaab ref 2011 URWARE "compostable houshold waste" Medel av 3 matavfall slurry 2010 2011 Bo01augusti 2010 Figur 20. Cd/P-kvoter (mg Cd/kg P) från olika undersökningar Kommentarer till diagram: Skillnaden mellan de olika referenserna på Gryaabs slam härrör till stor del från den skillnad som råder mellan laboratoriers olika sätt att analysera fosfor och kadmium. Denna osäkerhet för P och Cd analyser råder även på analyser av annat material. URWARE-uppgifterna kommer från (Jönsson m fl, 2005) och är en sammanvägning av 10 olika referenser. Matavfallsslurry tillverkas genom att matavfall mals ner och pressas genom en skruvpress. Värdena kommer från analyser som gjorts på en slurry tillverkad av Renovas matavfall. Denna slurry hade 10 gånger mindre fosfor per kg TS än avvattnat avloppsslam vilket påverkar kvoten trots att kadmiuminnehållet är mycket lågt. Jämfört med till exempel (Jönsson m fl, 2005) innehöll slurryn cirka 30-40% mindre fosfor än vad som brukar anges för matavfall. Skulle fosfor innehållet vara 3,9 g P/kg TS istället för de uppmätta 2,4 skulle Cd/P-kvoten vara 29 istället för 47. Bo01 provet är ett av flera prov på sediment som togs under 2010 på nedmalt matavfall som uppsamlats i tank i Malmö. De tre prov med ovanligt mycket P eller Cd i denna undersökning (avsevärd skillnad från till exempel URWARE) har ej medtagits i diagrammet. Dessa hade Cd/P kvoter på 19, 74 och 290. Ur detta kan sammanfattas att nedmalt matavfall har en kvalitet, vad avser Cd/P-kvot, som är i paritet med Gryaabs avvattnade avloppsslam. 60

Tabell 13. Sammanställning av förändrade driftförhållanden vid Ryaverket vid införande av KAK och medföljande förändring av driftkostnader. Kostnader Besparing och intäkter Ökade kostnader Kväve Fosfor Slam El (slam o pump) El (luftning) Värme Kolkälla Biogas Kostnad intäkt (ton/år) (ton/år) (ton/år) (MWh/år) (MWh/år) (MWh/år) (ton COD/år) (Nm 3 CH 4 /år) (kkr/år 4 ) Idag Denitrifieras Avskiljs Produceras Används Används Används Används Produceras Cirka 1 500 ton N/år Cirka 412 ton P/år Cirka 50 000 ton/år Cirka 4 GWh till slambeh. Cirka 5 GWh till luftning 11 GWh uppvärmn. av rötkammare Cirka 1 000 ton etanol/år Cirka 60 GWh 20 % KAK 30 (+2 %) - 2 520 (+5 %) 340 (+9 %) 110 (+2 %) 910 (+8 %) -90 till 160 ton COD/år 5 7 GWh (+8-12 %) 1 200 50 % KAK 74 (+5 %) 5 (+1 %) 6 280 (+13 %) 850 (+21 %) 270 (+5 %) 2 300 (+21 %) -230 till 400 ton COD/år 12 17 GWh (+20-29 %) 3 200 4 Den lägre gasproduktionen har valts att räkna på. Ingen kolkällevinst. Kostnaderna kan då sägas vara den högsta framräknade kostnaden med detta betraktelsesätt. 61

Jämförelse av gasproduktion - diskussion Tabell 13 nedan visar att med de antaganden som gjorts produceras det för 50 % KAK mellan 12 och 17 GWh. Om det istället antas att det bildas 3,68 MWh per ton TS matavfall som kommer till rötning (Carlsson & Uldal, 2009) blir gasproduktionen 18 GWh. Detta motsvarar kanske det som skulle produceras i en separat biogasanläggning för matavfall. Den mindre gasmängd som produceras av matavfallet på Ryaverket beror på att en del av det organiska materialet istället blivit ett kolkälletillskott eller bryts ner till koldioxid i vattenreningen istället för metangas och koldioxid i en biogasprocess. En viss mängd gas försvinner också genom renshanteringen men denna mängd bedöms vara likvärdig med förlusterna i ett rejektflöde på en separat biogasanläggning. Här bör tilläggas att det finns indikationer på att det kan finnas synergieffekter av att röta matavfall och avloppsslam tillsammans (Davidsson 2007). Förändrade löpande kostnader, besparingar och intäkter - osäkerheter och känsligheter I dag diskuteras utsläppsavgifter för kväve. Det kan einte uteslutas att införande av dessa ökar kostnaden för varje kg som skall denitrifieras. Slamdisponeringspriserna befaras öka i framtiden. En 25-%ökning är trolig. Detta har inte tagits hänsyn till. Om kostnader för kväve och fosforavskiljning, el och kolkälla skulle öka med 25 % och biogas intäkter med 25 % skulle den redovisade kostnadsökningen i Tabell 13 vara 1,5 miljoner kronor och 4 miljoner kronor för 20 % KAK respektive 50 % KAK. Om kostnader för kolkälla skulle öka med 100 % skulle den redovisade kostnadsökningen i Tabell 13 vara 1,6 miljoner kronor och 4,2 miljoner kronor för 20 % KAK respektive 50 % KAK. Om biogasintäkterna ökades med 100 % för tillkommande gas skulle den redovisade kostnadsökningen i Tabell 13 vara 0 (noll) miljoner kronor och 0,4 miljoner kronor för 20 % KAK respektive 50 % KAK. Om de större gasmängderna räknas med istället för de lägre skulle den redovisade kostnadsökningen i Tabell 13 vara 0,8 miljoner kronor och 2,0 miljoner kronor för 20 % KAK respektive 50 % KAK. Ett annat sätt att uppskatta kostnaderna är att använda en uppskattning som tidigare gjorts för vad slambehandlingen kostar på Gryaab, baserad på budget och proportionerad mot TS i det slam som lämnar verket. Detta är en medelkostnad och inte en marginalkostnadsberäkning. Om detta sätt ändå används blir tillkommande kostnader plus slamdisponeringskostnad cirka 2 respektive 5 miljoner kronor per år för scenarierna 20 och 50 % KAK. Om endast personal som direkt påverkas av tillskottet av TS tas med (drift och verkstad) blir det istället 1,5 respektive 3,8 miljoner kronor per år. Detta är alltså ett annat sätt att räkna fram de kostnader som finns i Tabell 13 och inte en ytterligare kostnad. Sammanställningen i Tabell 13 är gjord efter antagandet att 5 % av matavfallets COD når vattenreningen. Detta innebär bland annat att matfallet inte medför inbesparing av extern kolkälla, men heller inte extra kostnader för luftning. Om det i stället antagits att 50 % av 62

matfallets COD skulle nå vattenbehandlingen skulle de ökade kostnaderna endast vara 820 000 kr per år för 20 % KAK och 2 200 000 kr för 50 % KAK. Sammanställning Tabell 13 visar en sammanställning av förändrade driftförhållanden vid Ryaverket vid tillåtande av KAK enligt de två valda scenarierna 20 % KAK och 50 % KAK, jämfört med kostnaderna idag. Osäkerheterna ovan visar att intervallet för kostnadsökningen för 50 % KAK blir 0 5 miljoner kronor per år. Om både högt gaspris och hög gasproduktion skulle sammanfalla föreligger inga kostnader, utan det blir en vinst att ta emot matavfall via KAK. I tabellen har den lägre gasproduktionen och ingen nytta av eventuellt tillkommande kolkälla presenterats. Kapitalkostnadsökningar som följd av införande av KAK Kapacitetsbegränsningar Vid 20 % KAK ökar mängden kväve som skall denitrifieras med 2 %. Detta bedöms kunna klaras av i nuvarande utbyggnad av kvävereningen. Eftersom en ökning av kvävebelastningen antas, kommer tiden för nästa utbyggnad tidigareläggas på grund av tillåtandet av KAK. Införandet av KAK är irreversibelt till skillnad mot till exempel mottagning av organiskt material direkt till rötningen på Gryaab. Vid 50 % KAK ökar mängden kväve med 5 %. Då minskar möjligheten att i framtiden uppnå utsläppskrav med marginal vilket är Gryaabs ambition. Gryaab söker ny plats att kompostera slam. I dessa planer finns en ökning av slammängderna med. Både 20-% och 50-%fallet bedöms klaras av med den nya platsen. Befintlig kapacitet vad gäller el och värme antas räcka. SWECO har gjort en utredning av effekter på Gryaab vid mottagning av 6 000 ton TSmatavfall direkt levererat med bil till Gryaab. Denna visade att investeringar på ungefär 7 miljoner kronor behöver göras för att hantera dessa mänger. Kalkylerna innefattar poster för mottagning och inmatning av en tänkt matavfallsslurry till slambehandlingen. Eftersom ett tillåtande av 50 % KAK skulle medföra mindre än 6 000 ton TS bedöms behovet av investeringar var av samma storlek (en ordning kräver minst två siffror). Kapacitet finns för förtjockning, rötning och avvattning. Gashanteringssystemet kan dock vara i behov av investeringar för att med säkerhet klara de ökade gasflödena. Av ovan nämnda summa utgör en gasfackla 400 000 kr. Om biogasen ska ledas till Göteborg Energis anläggning för rening behöver troligen ingen investering göras för att klara av det ökade flödet i 20-%-KAK-fallet. Vid 50-%-KAK-fallet behöver flödet av gas från Ryaverket jämnas ut innan det leds till Göteborg Energi. Om inte gasflödet jämnas ut bedöms Göteborg Energi behöva göra en investering på cirka 7 miljoner kronor för att klara av ökningen i gasflöde. Investeringar som följd av KAK Inga direkta investeringar förväntas på grund av införandet av 20 % KAK. För 50 % KAK kan följande investeringsbehov uppskattats (som ytterlighetsfall): 63

Renshantering 10 miljoner kronor Slamhantering 7 miljoner kronor (inkluderar gasfackla, men också mycket annat som egentligen inte kan kopplas ihop med KAK), Hygienisering 7 miljoner kronor Detta ger totalt 24 miljoner kronor. Eftersom det i huvudsak rör sig om maskiner antas 10 års avskrivning. Kapitalkostnaderna blir då cirka 3 miljoner kronor per år under dessa 10 år. Här betonas att djupare analyser behöver göras. Troligt är också att införandet av KAK sker under en lång tid vilket gör att det kommer bli svårt att faktiskt se vilka investeringar som kan hänföras till just KAK. Om införelsetakten av KAK är så högt som 5 % per år kommer alltså investeringarna för 50-%-KAK-alternativet behöva göras om cirka 10 år. Med 1 % per år om cirka 50 år. Det är närmast en omöjlighet att uppskatta investeringar 10 50 år i framtiden och säga hur stor del av dessa som kan hänföras till ett långsamt införande av KAK. Den största kapitalkostnaden skulle uppstå genom en tidigareläggning av utbyggnaden av kvävereningen. Utbyggnad krävs på grund av ökad kvävebelastning av ökad anslutning och/eller ökade krav, inte enkom för anslutning av KAK. Osäkerheterna om vad ett införande av KAK skulle innebära för dessa investeringar är stora (11 114 miljoner kronor). Ett försök görs dock i Bilaga 6. Tabell 14. Grovt uppskattat investeringsbehov någon gång inom 50 år vid 50 % KAK och med en införandetakt på 1 % per år Kostnadspost Mkr Renshantering 10 Slamhantering 7 Hygienisering 7 Kväverening 44 Summa 68 Sammanfattning Tillskottet av KAK bedöms som hanterbart men med ökade driftskostnader (Tabell 15). I tabellen har den mindre gasmängden räknats på, och ett fall då ingen kollkälla kommer denitrifikationen till godo. Kostnaderna kan då sägas vara mer i överkant än i underkant. Kostnadsbedömningen är dock osäker som nämnts tidigare och variationen framgår av det som skrivits ovan. Påverkan på driften av tunnelnätet antas bli liten. 64

På reningsverket kommer slammängderna att öka, med ökade kostnader för behandling och omhändertagande. Inkommande mängder kväve och fosfor kommer att öka, med ökade kostnader för behandling, särskilt för kväve (luftning och pumpning). Mängden producerad biogas kommer att öka, med motsvarande nettointäkter. Matavfallets roll som kolkälla har försummats med antaganden som gjorts. Med andra antaganden finns en potential att kunna minska behovet av extern kolkälla. Investeringsbehovet är svårbedömt. För 50 % KAK beräknas den årliga kapitalkostnaden under 50 år till cirka 2 miljoner kronor per år. Tabell 15. Sammanfattning av ökade driftkostnader för de valda scenarierna, (tkr/år) med intervall inlagt för 50 % KAK för att beskriva osäkerheterna. Anslutningsgrad KAK 20 % KAK 50 % KAK Tunnlar 11 56 Ryaverket 1 200 3 200 (0-3800) KONSEKVENSER FÖR AVFALLSHANTERINGEN Villa- och flerbostadshuskunder kan idag välja mellan att sortera ut sitt biologiska avfall för insamling, att kompostera själva eller att inte sortera alls och slänga det biologiska avfallet som så kallat blandat avfall. För insamlingen av bioavfall betyder valfriheten att det blir relativt glest mellan hämtställena och i många områden en mindre rationell hantering. Om KAK skulle tillåtas tillkommer ytterligare ett system för att hantera bioavfallet vilket leder till ytterligare utglesning av hämtställena. 65

Figur 21. Tillåtande av KAK skulle innebära att fyra alternativ kan finnas på samma gata: hemkompost, insamling av biologiskt avfall, blandat avfall och KAK. Om ett stort antal KAK installeras i hushållen får det konsekvenser på dagens insamling och behandling av bioavfall genom att mindre avfall behöver samlas in med bil och behandlas på Marieholm och Sävenäs. Därmed minskar kostnaderna för avfallskollektivet. Nedan beräknas kostnaderna för insamling och behandling av bioavfall 2009 för villa- och flerbostadshushåll. Utifrån nuläget beräknas sedan minskningarna av dessa kostnader för scenarierna 20 respektive 50 % avfallskvarnar. Förutsättningar och antaganden I scenarierna 20 och 50 % avfallskvarnar har följande antaganden gjorts: Villor: Avfallskvarnarna tar hälften av sina marknadsandelar från blandat avfall och en fjärdedel från bioavfallsinsamling respektive hemkompostering. Flerbostadshus: Avfallskvarnarna tar hälften av sina marknadsandelar från blandat avfall och hälften från bioavfallsinsamling. I Tabell 16-18 visas en sammanställning över fördelningen av antal och andel hushåll med bioavfallsinsamling, hemkompostering, blandat avfall och KAK 2009 och i de två scenarierna. 66

Tabell 16. Fördelning av hushåll med bioavfallsinsamling, hemkompostering, blandat avfall och KAK 2009. Bioavfallsinsamlinkompost Hem- Blandat Summa KAK avfall Hushåll villa (antal) 9 581 18 097 25 549-53 227 Hushåll villa (%) 18* 34* 48* - 100 Hushåll flerbostadshus, (antal) Hushåll flerbostadshus, (%) 118 648-79 098-60** - 40** - 197 746 100 *Uppgifter från kretsloppskontorets kundsystem **Antagande baserat på uppgifter från kretsloppskontorets kundsystem Övriga uppgifter från Stadskansliet, Göteborgs Stad Tabell 17. Fördelning av hushåll med bioavfallsinsamling, hemkompostering, blandat avfall och KAK i scenariot med 20 % KAK. Bioavfallsinsamling Hemkompost Blandat avfall KAK Summa Hushåll villa (antal) 6 920 15 436 20 226 10 645 53 227 Hushåll villa (%) 13 29 38 20 100 Hushåll flerbostadshus (antal) Hushåll flerbostadshus (%) 98 873-59 324 39 549 50-30 20 197 746 100 Tabell 18. Fördelning av hushåll med bioavfallsinsamling, hemkompostering, blandat avfall och KAK i scenariot med 50 % KAK. Bioavfallsinsamling Hemkompost Blandat avfall KAK Summa Hushåll villa (antal) 2 927 11 444 12 242 26 614 53 227 Hushåll villa (%) 5,5 21,5 23 50 100 Hushåll flerbostadshus, (antal) Hushåll flerbostadshus, (%) 69 211-29 662 98 873 35-15 50 197 746 100 67

Den beräknade självkostnaden (kostnad för kärl, säckar, påsar, insamling och behandling) för samtliga bioavfallstjänster för hushåll uppgick 2009 till cirka 32,5 miljoner kronor. En uppdatering av dessa kostnader, med hänsyn tagen till pågående byte av säckställ och säckkärror till ventilerade kärl som vanligaste insamlingssystem, innebär en kostnad på cirka 33 miljoner kronor. Av dessa stod kostnaden för villor för cirka 9 miljoner kronor och flerbostadshus cirka 25 miljoner kronor. Genom att dividera dessa kostnader med antalet villa- och flerbostadshushåll som är anslutna till bioavfallsinsamling räknas en schablonkostnad per hushåll fram (Tabell 16). Här har stadskansliets siffror för antal villahushåll använts (53 227 st) och inte antalet villahämtställen (villakunder med avfallsabonnemang) (42 188 st). Motiveringen för det är att stadskansliets siffror även används för att beräkna hushållens totala kostnader för investering och drift av KAK och därmed blir kostnaderna jämförbara. Eftersom det bland annat finns många tvåfamiljshus och radhusområden där flera hushåll ingår i samma hämtställe blir kostnaden per villa något lägre än om antal villahämtställen använts. Tabell 19. Schablonkostnader per hushåll för insamling och behandling av separat insamlat biologiskt avfall. Villahushåll 929 Flerbostadshushåll 203 Kostnad per hushåll och år, kr I de två scenarierna 20 och 50 % KAK blir insamlingsarbetet mindre effektivt genom att det blir glesare mellan hämtställena för bioavfall. Kostnaderna per villa och flerbostadshushåll från Tabell 16 antas därför öka med 10 respektive 20 % i de två scenarierna. Eftersom antalet hushåll som har blandat avfall skiljer sig åt mellan nuläget och de två scenarierna, måste också hänsyn tas till kostnaden för förbränning av det bioavfall som inte sorteras ut. För detta har schablonkostnader per hushåll för förbränningen räknats fram genom att använda uppgifterna att 99 kg matavfall genereras per person och år (RVF 2005:05), 2,79 personer/villahushålll, 1,75 personer/flerbostadshushåll (Stadskansliet, 2010), 70 % utsorteringsgrad med KAK (Karlberg och Norin, 1999 och Karlsson m.fl. 2008) och behandlingskostnaden 700 kr per ton för förbränning (Tabell 17). Kostnaderna per hushåll är de samma i de två scenarierna som 2009. Tabell 20. Schablonkostnader per hushåll för behandling (förbränning) av det biologiska avfall som slängs som blandat avfall och som i de två scenarierna istället mals ner via KAK. Villahushåll 135 Flerbostadshushåll 85 Kostnad per hushåll och år, kr 68

Endast de delar som skiljer sig åt mellan nuläget och de två scenarierna har kostnadsberäknats. Exempelvis beräknas inte kostnaden för att ta hand om den andel bioavfall som inte sorteras ut till brun påse eller avfallskvarn eftersom det antas vara lika mycket i båda fallen. Inte heller kostnaden för hemkompostering beräknas. Hänsyn till intäkter från försäljning av kompostjord, el och fjärrvärme är medräknad i behandlingskostnaden för avfall. Kostnadsberäkning I Tabell 21 redovisas resultaten av kostnadsberäkningarna som baseras på förutsättningarna och antagandena ovan. Tabell 21. Beräknade årskostnader för insamling och behandling av bioavfall för 2009 och för scenarierna med 20 respektive 50 % KAK (tkr/år). Referenssystem 2009 Scenario 1: 20 % KAK Scenario 2: 50 % KAK Villor: Insamling och behandling separat insamlat bioavfall Villor: Förbränning bioavfall insamlat med blandat avfall Flerbostadshus: Insamling och behandling separat insamlat bioavfall Flerbostadshus: Förbränning bioavfall insamlat med blandat avfall 9000 7000 3500 3500 3000 1500 24000 22000 17000 6500 5000 2500 Summa 43 000 37 000 24 500 Besparing 6 000 19 000 Beräkningarna visar att om 20 % av hushållen i Göteborg skulle installera KAK så skulle det innebära cirka 6 miljoner lägre utgifter för insamling och behandling av bioavfall än idag. Om 50 % av hushållen skulle installera kvarnar skulle besparingen bli cirka 19 miljoner kr. Osäkerheter i beräkningarna Kostnaderna och besparingarna ovan ska ses som ungefärliga och det finns faktorer som kan både öka och minska dem. Under de närmaste åren planeras åtgärder för att nå en bättre 69

utsortering av bioavfall i Göteborg. Det handlar både om att få fler kunder att välja abonnemang för bioavfallssortering och att befintliga kunder ska sortera ut en större andel av sitt bioavfall. Om dessa åtgärder lyckas ökar också kostnaderna för insamling och behandling och utgick man från ett utgångsläge där fler kunder är anslutna till bioavfallsinsamlingen skulle också besparingarna vid de två scenarierna bli större än i beräkningen i Tabell 21. Det finns också åtgärder som kan minska kostnaderna. Genom införande av hämtning av bioavfall från villor varannan vecka, istället för som i dag, varje vecka, skulle de totala kostnaderna och därmed besparingen i två scenarierna minska. Om det skulle inträffa att 50 % av hushållen installerar KAK kan det diskuteras om bioavfallshämtning fortfarande skulle erbjudas. Om denna tjänst helt skulle slopas skulle kostnaderna för avfallshanteringen minska ytterligare. Om man antar att alla bioavfallskunder i scenariet med 50 % KAK istället skulle lämna blandat avfall, skulle besparingen bli omkring 33 miljoner kr jämfört med dagens kostnader. Det bör påpekas att kostnadsberäkningarna för avfallshanteringen inte har tagit hänsyn till hur intäkterna för avfallsverksamheten, det vill säga de avgifter som tas ut från kunderna, förändras. Eftersom kunder med bioavfallshämtning betalar mindre, och kunder med blandat avfall mer, än självkostnaden för respektive tjänst, påverkas intäkterna när antalet kunder med dessa abonnemang minskar. För att kunna göra en intäktsberäkning skulle man behöva bestämma hur avgifterna för kunder med KAK skulle se ut och uppskatta hur avgifterna för bioavfallshämtning och blandat avfall kommer att utvecklas om de två scenarierna skulle inträffa. Detta har inte rymts inom projektet. Konsekvenser för planerad biogasanläggning Under 2011 byggs en förbehandlingsanläggning för att möjliggöra rötning och produktion av biogas. Anläggning ersätter komposteringsanläggning i Marieholm. För att få lönsamhet i en sådan anläggning krävs att större mängder bioavfall samlas in än vad som idag går till Marieholm. Om köksavfallskvarnar skulle tillåtas i Göteborg och installeras i någon större omfattning skulle det innebära att allt mer av matavfallet successivt undandras en sådan anläggning. Om Göteborg skulle tillåta KAK finns också möjligheten att vissa grannkommuner skulle gå på samma linje och ytterligare försämra förutsättningarna. Det går dock inte att avgöra var gränsen går för att antalet installerade kvarnar skulle bli för stort för att göra en biogas- eller förbehandlingsanläggning olönsam. Troligen är det dock så att KAK kompletterar insamlingen med bruna påsar genom att vissa hushåll som aldrig skulle välja brun påse istället skulle vilja ha KAK. Därmed är det också troligt att den totala mängden matavfall som går till biogasproduktion, i en separat anläggning eller på Ryaverket, skulle öka om KAK tilläts. Arbetsmiljö En fördel med KAK är förbättrade arbetsförhållanden för avfallshanteringen. Riskerna minskar för spridning av bakterier, endoxiner och liknande (Tofte & Thomsen, 1994). Ett exempel är Ishøj Kommune i Danmark, där KAK används i fastigheter för att hantera lokala arbetsmiljöproblem. 70

Sammanfattning Om ett stort antal KAK installeras i hushållen får det konsekvenser för dagens insamling och behandling av bioavfall genom att mindre avfall behöver samlas in med bil och behandlas på Marieholm eller Sävenäs. Beräkningarna visar att om 20 % av hushållen skulle installera KAK så skulle det innebära 6 miljoner kr lägre utgifter för insamling och behandling av bioavfall än idag. Vid 50 % KAK skulle besparingen bli cirka 19 miljoner kr. Om bioavfallsinsamlingen helt skulle tas bort vid 50 % KAK, skulle besparingen bli cirka 33 miljoner kr. Ingen hänsyn har tagits till eventuell påverkan på intäktssidan. Om ett stort antal KAK installeras försämras förutsättningarna för en biogasanläggning eller förbehandlingsanläggning i Göteborgsregionen. Det går dock inte att avgöra var gränsen går för att antalet installerade kvarnar skulle bli för stort för att göra en biogas- eller förbehandlingsanläggning olönsam. Troligen skulle dock den totala mängden bioavfall som går till rötning öka om KAK tilläts genom att KAK och insamling i bruna påsar kan antas föredras av olika typer av hushåll och därmed komplettera varandra snarare än konkurrera. 71

7. TOTALA KOSTNADER OCH KOSTNADSFÖRDELNING I kostnadsberäkning för ledningsnätet har inte hänsyn tagits till att KAK bidrar till ökad svavelvätebildning, det vill säga att KAK inte antas tillåtas installeras i områden som idag har problem med svavelväte. I rapporten antas att de 20 % respektive 50 % av KAK är installerade i tillåtna områden där risken för svavelväte är ringa. De totala driftkostnaderna och kostnadsfördelningen mellan de system som behandlar och transporterar matavfallet redovisas i Tabell 22 för de två valda scenarierna. Bedömningarna är osäkra. För ledningsnätet är den största osäkerheten hur mycket driftproblemen kommer att öka genom KAK, och hur stor andel av driftskostnaderna som kan hänföras till matavfallet. För reningsverket är den största osäkerheten hur stor andel av matavfallet som stannar i förbehandlingen, och hur mycket som förs vidare till vattenbehandlingen. Detta påverkar bland annat gasproduktionen och huruvida en kolkällevinst kan tillgodoräknas. Hänsyn har tagits till de stora osäkerheterna vid kostnadsberäkningarna på så sätt att den angivna ökningen av driftkostnaderna ligger på säkra sidan, och alltså troligen är överskattad. Det bör observeras att om systemet med bruna påsar helt kunde slopas, blir stadens besparing 33 miljoner kronor per år vid scenario 2: 50 % KAK. Tabell 22. Totala ökningar av driftskostnader och driftsbesparingar och kostnadsfördelning (tkr/år efter 20 respektive 50 år) Kostnadsökning/besparing Kostnadsbärare Scenario 1: 20 % Scenario 2: 50 % KAK KAK Insamling, staden (besparing) Avfall - 6000-19000 Ledningsnät (kostnadsökning) VA 1600 3900 Avloppsrening (kostnadsökning) VA 1200 3200 Summa staden (besparing) Avfall och VA - 3200-11900 Driftkostnad inkl inköp av KAK Hushållen 43000 106000 Summa kostnadsökning Samhället 39800 94100 I Tabell 23 redovisas de kapitalkostnadsökningar som föranleds av installation av KAK. Osäkerheterna i bedömningarna är mycket stora. Till dessa kapitalkostnader kommer uppskattade eventuella kostnader för tidigarelagda investeringar. Kostnader och besparingar i avfallshanteringen som till exempel maskinpark, lagringsutrymmen i fastigheterna med mera har inte medräknats. Tabell 23. Bedömda ökningar av kapitalkostnader för investeringar (kkr/år efter 20 respektive 50 år) kkr/år Scenario 1: 20 % KAK Scenario 2: 50 % KAK Ledningsnät 1000 5100 Avloppsrening 0 2000 Summa kapitalkostnadsökning 1000 7100 72

Kapitalkostnaderna för ledningsnätet är den fulla kostnaden efter 20 respektive 50 år. Kostnaden för år ett är noll kronor, för att sedan växa till de angivna värdena efter införande av 20 respektive 50 % KAK (se Figur 14). Kapitalkostnaderna för avloppsreningen avser den tid avskrivningen görs (15 år). SLUTSATS VA-kollektivet får en kostnadsökning, avfallskollektivet gör en kostnadsbesparing. Tillkommande driftkostnader för ledningsnät och avloppsrening är små jämfört med de besparingar som görs vid insamlingen av bioavfall. Sammanlagt görs en årlig besparing för Göteborgs Stad på cirka 3,2 miljoner kronor om KAK införs i 20 % av hushållen, och en besparing på cirka 11,9 miljoner kronor om KAK införs i 50 % av hushållen. Kapitalkostnaderna uppskattas till 1 miljoner kronor per år i 20-%-scenariet (år 20 efter tillåtandet) och 7,9 miljoner kronor i 50-%-scenariet (år 50 efter tillåtandet). Kostnaderna förs över från staden till de enskilda hushåll som installerar KAK. De hushåll som installerar KAK får en ökad årlig kostnad på 500 1200 kr per hushåll och år 1. Sammantaget överstiger KAK-hushållens ökade kostnader väsentligt besparingarna för staden. Stora osäkerheter finns i resultaten från kostnadsberäkningarna. Den beräknade ökningen av driftkostnader och kapitalkostnader genom tillförsel av matavfall är troligen överskattad. Om KAK tillåts måste överföring av medel mellan avfallskollektivet och VA-kollektivet utredas. 1/ medelkostnad per hushåll 850 kr/år 73

8. ORGANISATIONER FÖRUTSÄTTNINGAR I GÖTEBORG Intervjuer med grannkommuner och tillsynsmyndigheter Som ett led i att undersöka de organisatoriska förutsättningarna i Göteborg har Gryaabs ägarkommuner förutom Göteborgs kommun intervjuats: Ale (Torbjörn Andersson, Tekniska förvaltningen), Härryda (Ann-Louise Eliasson, Avfall, Avfallsplanerare), Kungälv (Carina Johansson, Samhällsbyggnad, sektorchef), Lerum (Ulf Pettersson, VA-abonnentservice samt Tommy Ander, VA-distribution, Martin Jönsson, VA-produktion, Maria Hansen, Renhållning, alla på Teknisk service), Mölndal (Göran Werner, Gatukontoret, förvaltningschef) och Partille (Göran Ahlborg, VA-verket, VA-ingenjör). Intervjufrågorna och en sammanställning av svaren finns i Bilaga 2. Ägarkommunernas ställningstagande är generellt negativt gentemot KAK. Nedan sammanställs deras kommentarer med avseende på Urban Waters fem kriterier. Även Länsstyrelsen (personlig kommunikation, Hernebring & Svensson, 2009) och Miljöförvaltningen (personlig kommunikation, Gustavsson, 2009) i Göteborg har intervjuats. Båda är tillsynsmyndigheter för delar av VA-systemet: Länsstyrelsen har tillsyn på Ryaverket och tunnelsystemen (med bräddavlopp), och Miljöförvaltningen har tillsyn bland annat för ledningsnätet. HYGIEN Ingen av intervjufrågorna tog upp hygienfrågan specifikt, men de flesta svarande angav oro för eventuell ökning av skadedjur (råttor) i avloppsnätet. Vissa svarande uppger att det idag är ett problem och tror att detta kan öka om det malda matavfallet tillsätts avloppsvattnet. Några svarande uttryckte oro för slammets kvalitet i ARV. Kvaliteten på matavfallet innan det når ARV kan inte kontrolleras och om slam från ARV ska föras till jordbruket måste slutprodukten som sprids på åkrarna vara kvalitetssäkrad. Det får inte finnas någon risk för smittor eller föroreningar i slutprodukten. De flesta svarande var också oroliga för lukt i hushållen och från ledningarna orsakade av svavelväte. Är ledningarna långa och rinntiden lång tar det tid för avloppsvattnet att nå ARV och svavelväte kan bildas när det organiska materialet bryts ned. MILJÖ Även här är skadedjurs- och luktfrågan av stor vikt för de tillfrågade kommunerna. De flesta svaranden var även oroliga för att den ökade mängden avloppsvatten kan ge ökad bräddning och nödutlopp. Partille kommun bräddar i Säveån som är ett Natura 2000-område och har inte utrymme för ytterligare föroreningar som det ökade antalet bräddningar kan ge. Några svaranden nämner den ökade föroreningsrisken vid bräddningstillfällen, men påpekar samtidigt att eftersom bräddningen oftast sker av avloppsvatten som är utspätt med en stor mängd relativt rent vatten bör inte detta vara ett stort problem. Länsstyrelsen och Miljöförvaltningen uttrycker stor betänklighet inför bräddning av obehandlat avloppsvatten (inklusive matavfall) vilket kan medföra ökade utsläpp av organiskt material och näringsämnen till recipienten. Länsstyrelsen påpekar att områden som ger snabb respons vid intensiva regn skulle kunna specialstuderas och Miljöförvaltningen anser att bräddningarna skulle kunna styras för att minska utsläppen. Det finns dock idag inget uttalat krav från Miljöförvaltningen att minska bräddningarna. 74

Miljöförvaltningen framhäver att Natura 2000-områdena Säveån och Lärjeån är viktigast att skydda, liksom badplatserna längs kusten. Miljöförvaltningen ser gärna en uppföljning av utvecklingen i Stockholm efter tillåtandet av installation av KAK. Bräddning av avloppsvatten räknas som miljöfarlig verksamhet, men inte tillståndspliktig. Miljöförvaltningen uppger att de ändå kan kräva skäliga åtgärder för att skydda miljön och anser att hänsynsreglerna skall iakttas. Föreläggande kan göras. Länsstyrelsen anför att arbete med ansökan om nytt tillstånd enligt miljöbalken för avloppsledningsnätet i Göteborg och för Ryaverket skall påbörjas och att KAK inte bör införas förrän beslut om detta meddelats från berörd myndighet. Mindre försök, förslagsvis i enlighet med Malmös koncept Bo01, kan dock tänkas efter det att frågan har utretts om vilka områden som kan vara lämpliga för att införa KAK och områden som är olämpliga. Länsstyrelsen säger vidare att åtgärder på ledningsnätet bör genomföras så att inga ökade utsläpp sker från ledningsnät vid införande av KAK. Villkoren enligt meddelad vattendom om att utföra ombyggnad av avloppsnät från kombinerat system till duplikatsystem och andra åtgärder för att minska bräddvattenutsläppen ska följas. EKONOMI Gryaabs ägarkommuner förväntar sig ökade elkostnader för den ökade mängden avloppsvatten som ska pumpas i ledningarna. I de kommuner som har lokala reningsverk förväntas ökade kostnader för gallerrensning och reningskostnader. Dock tror de att kommande antalet installerade KAK kommer att vara litet och de ökade kostnaderna troligen marginella. Det eventuellt ökade antalet stopp kan däremot leda till en ökad utryckningskostnad eller spolkostnad som kanske inte är marginell. Mycket beror av anslutningsandelen i kommunerna och var i ledningsnätet detta sker. I flera kommuner finns ett starkt samarbete mellan VA-enheten och avfallsansvariga I stort sett alla kommuner ser minskade transportkostnader för avfallsenheten. SOCIOKULTUR De flesta svarande uppger en liten efterfrågan om KAK hos VA-enheterna, om någon alls. Detta kommer troligen av att det saknas tradition av KAK i Sverige. TEKNISK FUNKTIONALITET Alla kommuner uttrycker oro för ökat antal stopp och avsättningar i avloppsnätet. Stoppen kan bero av den ökade mängd organiskt material, och däri fett som kan ge sättningar i systemet. Flera kommuner har ett relativt flackt system där detta kan vara ett problem. Kommunerna uppger varierande skick på ledningsnäten. Någon har ett ledningsnät i förhållandevis gott skick medan andra har ett betydande underhållningsbehov. Troligen kommer det att bli ett högre tryck på pumparna med den ökade mängden avloppsvatten. En kommun har funderingar om en eventuell omställning till KAK ger ett oflexibelt system, det vill säga att det kan vara svårt att gå tillbaka till det gamla systemet. Fem av de sex ägarkommunerna har små lokala reningsverk i kommunerna där i stort sett alla har drifts- och slamhanteringsproblem. Om KAK skulle införas storskaligt i hushållen 75

kopplade till dessa reningsverk ser kommunerna problem för de lokala reningsverken att ta emot den ökade mängden avloppsvatten. Länsstyrelsen meddelar att omprövning av Ryaverket inte krävs om KAK införs i liten skala och påpekar att köksavfallet definieras som avlopp om KAK ansluts till avloppsnätet. FRAMTIDA PLANER Idag sker den huvudsakliga hanteringen av organiskt avfall i kommunerna med hemkompostering för småhus, och insamling för flerfamiljhus, restauranger, storkök och affärer. Många av kommunerna har planer på ökad insamling av matavfall för villor och bostadsområden för att öka biogasproduktionen. En storskalig installation av KAK skulle störa dessa planer för kommunerna. KOMMENTARER Ett beslut om att tillåta KAK i Göteborgs kommun kommer att påverka också de grannkommuner som är delägare i Gryaab. Detta genom att uppkomna kostnader för drift (och eventuellt tidigarelagda investeringar) för tunnlar och reningsverk kommer att beröra också grannkommunerna; genom att lönsamhetsbilden för den planerade regionala biogasanläggningen förändras och genom att även hushåll i grannkommunerna kommer att efterfråga KAK i större utsträckning. 76

9. BRUKARE FÖRUTSÄTTNINGAR I GÖTEBORG Intervjuer med fastighetsägare Tre stora fastighetsbolag i Göteborgs kommun Familjebostäder, Ivar Kjellbergs Fastighets AB och Saxborn Fastigheter har intervjuats för att utreda deras uppfattning om KAK, varav ett fastighetsbolag, Saxborn Fastigheter, aldrig fått förfrågan eller önskemål om att installera KAK från sina hyresgäster och därför inte kunde svara på frågorna (personlig kommunikation, Börjesson, 2009). De två andra fastighetsbolagens svar på intervjufrågorna sammanfattas nedan. Familjebostäder (personlig kommunikation, Karlsson, 2009) och Ivar Kjellbergs Fastighets AB (personlig kommunikation, Kjellberg, 2009) hade liknande erfarenheter: inga KAK installerade i fastigheterna idag och inga direkta önskemål om KAK från hyresgäster, men de kan eventuellt tänka sig en installering av KAK vid nyexploatering eller stambyte. HYGIEN Båda bolagen ser en fördel i minskad lukt och bättre hygien i källsorterande soprum. MILJÖ Ur miljösynpunkt anser båda företagen att en trolig minskad transport av avfall är positiv. Miljön i soprummen blir troligen bättre med mer plats och bättre hygien. EKONOMI Ett av bolagen trodde systemet med KAK återbetalade sig men hade inte gjort några beräkningar. Lämpligen skulle KAK finansieras genom lägre taxa för organiskt avfall och från fastighetsbolagets sida något högre hyra för hyresgästen. SOCIOKULTUR Båda fastighetsbolagen såg en ökad bekvämlighet för hyresgästen men poängterade att systemet ställde höga krav på de boende och att tydlig information krävdes. TEKNISK FUNKTIONALITET Problem med stopp i ledningarna skulle kunna uppstå i äldre fastigheter och bägge bolagen hade diskuterat KAK men då endast för nyexploatering eller eventuellt inför stambyte. Fastighetsbolagen avsåg att invänta besked om en eventuell biogasanläggning i Marieholm där en fullskalig installation av KAK troligen skulle störa den planerade utvecklingen för hanteringen av organiskt avfall. 77

10. GENOMFÖRANDE I VILKEN OMFATTNING OCH INOM VILKA TIDSRAMAR KOMMER HUSHÅLLEN INSTALLERA KAK? I rapporten Köksavfallskvarnar (KAK) i Stockholm (Stockholm Vatten 2008), diskuteras denna fråga: I USA finns KAK i 49 % av alla hushåll som är anslutna till kommunala avloppsnät. Hur stor anslutningsgraden för KAK skulle bli i Stockholm beror av på vilket sätt som kvarnarna skulle införas aktiv kampanj eller endast en hävning av ett tidigare förbud? På de ställen där försök och kampanjer har pågått med KAK t.ex. Surahammar, Staffanstorp m.fl. har ej en 100 % utbredning uppnåtts. I Surahammar hade t.ex. 1998 40 % av hushållen installerat kvarnar. Bl.a. områden med kända problem hade uteslutits. Internationella jämförelser görs i en rapport (Andersen&Nielsen København A/S, 2006) med hänvisning till Madsen (1996) där ett tillåtande av KAK i England och Holland endast medfört en utbredning av användning till mellan 5 och 10 %. I förstudien till ett tillåtande av KAK i New York (New York City Department of Environmental Protection, 1997) antas en expansionstakt på en % per år efter en hävning av förbud. Analogier med hur snabbt annan hushållsutrustning, till exempel diskmaskinen, mikrovågsugnen eller matberedaren, har införts i hushållen är svåra att göra. För Göteborg antas en införandetakt av 1 % per år, om inte staden aktivt verkar för ett införande. En % motsvarar cirka 2 500 hushåll eller cirkaa 5 000 personer. Vid ett påbörjat införande 2010 skulle då 20 % av befolkningen ha KAK installerade omkring år 2030 och 50 % omkring 2060. TILLSTÅNDSGIVNING, REGISTRERING, UPPFÖLJNING OCH TAXESÄTTNING I syftet till denna utredning angavs att frågorna om tillståndsgivning, registrering, uppföljning och taxesättning skulle beröras översiktligt. Här följer ett resonemang om dessa frågor. Staden behöver veta var och hur många kvarnar som installeras för att kunna följa upp flöden och påverkan på avlopps- och avfallssystemen. Om det beslutas att KAK ska tillåtas i kommunen är det därför rimligt att det även fortsättningsvis blir tillåtet att installera KAK endast efter tillstånd från Kretsloppskontoret (det vill säga att nuvarande text i ABVA inte ändras). En ansökningsblankett skulle kunna utformas där uppgifter om fastigheten, antal hushåll mm anges. Som regel skulle tillstånd ges utom i de områden där KAK är olämpligt av driftskäl eller miljöskäl. En svårighet skulle uppstå i att förklara för hushållen i vilka områden KAK skulle vara tillåtet och inte. Troligen skulle KAK, utan kommunens vetskap, även installeras i områden där det inte är lämpligt. De tillstånd som ges skulle registreras i kretsloppskontorets och Göteborg Vattens kundsystem. Viktigt är också att fastighetsägaren förvissar sig om att de egna ledningarna klarar belastning från KAK. 78

En uppföljning av hur KAK påverkar ledningsnätet och reningsverket bör göras efter en tid. Eftersom det antas att införandet av KAK kommer att ske i långsamt tempo, kommer det att bli möjligt att samla erfarenheter innan införandet har hunnit bli stort. Hur eventuella avgifter i avfalls- och/eller VA-taxan skulle utformas är en komplex fråga som beror på hur staden vill påverka beteenden, vad som är en rimlig nivå av administration, vad som kan upplevas som logiskt och rättvist av kunderna och av VA- och avfallslagstiftningen. Taxornas utformning skall fungera för såväl flerbostadshus som villor. Möjligheten finns att reglera KAK antingen i VA- eller avfallstaxan. Eftersom det är hos VAkollektivet som kostnaderna för KAK uppstår kan det tyckas logiskt att ta ut merkostnaden från abonnenterna direkt genom en avgift i VA-taxan. En nackdel med denna modell är att den inte uppmuntrar kunden att söka tillstånd för installationen. Den är troligen också svår att tillämpa på flerbostadshus. Om KAK istället finns med som ett alternativ i avfallstaxan finns möjlighet att lägga avgiften på en nivå som harmonierar med de andra alternativen att hantera det biologiska avfallet: hemkompostering, hämtning av bioavfall eller hämtning av blandat avfall. Följande tre principiella sätt finns för hur avgifterna i avfallstaxan skulle kunna sättas: Alternativ 1: Staden vill uppmuntra KAK Kunden betalar endast för restavfallshämtning, det vill säga att avgiften för KAK i avfallstaxan blir lägre än för bioavfallshämtning, men högre än för hemkompostering (för villor). Fördelarna med detta är att det troligen upplevs som logiskt av kunderna och att det uppmuntrar till att tillstånd söks. En följd blir att mer avfall styrs bort från separat rötning. Alternativ 2: Staden har en neutral hållning till KAK Kunden betalar för restavfall och en avgift för KAK som motsvarar den för bioavfallshämtning, det vill säga att KAK och bioavfallshämtning uppmuntras lika mycket. En nackdel är att det kanske inte upplevs som logiskt av kunderna att ta ut en avgift för KAK när ingen egentlig avfallstjänst utförs för det biologiska avfallet. Alternativ 3: Staden vill inte uppmuntra KAK Kunden betalar för restavfall och en avgift för KAK som är högre än den för bioavfallshämtning, det vill säga att KAK blir dyrare än bioavfallshämtning. Nackdelarna är att KAK troligen kommer att installeras utan tillstånd och att systemet inte upplevs som logiskt av brukarna. En konsekvens är att få KAK troligen installeras och att mer avfall styrs till separat rötning. Det kan konstateras att om Staden skulle välja att tillåta KAK och vill ha kontroll på var och hur många KAK som finns, finns det små möjligheter att bromsa införandet. En hög avgift 79

motverkar viljan att söka tillstånd (och KAK installeras ändå) och ingen eller låg avgift uppmuntrar till KAK-installation. Även om staden skulle välja att inte aktivt informera om KAK skulle hushållen nås av KAK-leverantörernas marknadsföring. Oavsett vilket alternativ som väljs behöver pengar föras över från avfallskollektivet (där man gör kostnadsbesparingar) till VA-kollektivet (där det uppstår vissa kostnader). De kunder som har blandat avfall betalar idag en relativt hög avgift högre än självkostnaden för tjänsten. Om många av dessa kunder skulle installera KAK och då betala en lägre avgift skulle avfallskollektivets totala intäkter minska. På samma sätt skulle en övergång från bioavfallshämtning till KAK påverka intäkterna, beroende på vilken avgift som sätts för KAK. Om KAK skulle installeras i större skala skulle därför avgiftsnivåerna i hela avfallstaxan behöva justeras så att kostnaderna och intäkterna matchar varandra. RESTRIKTIONER Om KAK tillåts i staden, finns det önskemål om att införa restriktioner för var detta kan tillåtas eller inte. Göteborg Vatten anser att KAK inte bör tillåtas i områden där det finns tryckledningar och därmed risk för ökade driftproblem på grund av svavelvätebildning. I dessa områden bor cirka 20 % av Göteborgs befolkning. Miljöförvaltningen och Länsstyrelsen anser att KAK inte bör tillåtas där det finns risk för ökad bräddning av obehandlat spillvatten (inklusive matavfall från kvarnar) till känsliga recipienter, men troligen skulle installation av KAK i dess områden kunna tillåtas om det samtidigt utförs åtgärder för att minska bräddningen till berörda recipienter. Sektionering av ledningsnäten är svårt att genomföra, med gränsdragningar mellan områden och information om detta till fastighetsägare. Det kan ändå vara en fördel att införa sådana restriktioner i ett inledningsskede. Visserligen är det högst troligt att det kommer att ta mycket lång tid (decennier) innan eventuell påverkan på ledningsnät eller recipienter kan konstateras, men tillstånd som getts kan svårligen återkallas. Ett eventuellt återkallande av tillstånd, även tidsbegränsade sådana, kan inte heller kontrolleras. En sektionering av staden i lämpliga och olämpliga områden för KAK kommer att medföra ett administrativt merarbete för Kretsloppskontoret och Göteborg Vatten. PRAXIS I ANDRA KOMMUNER En undersökning om administration och regler för köksavfallskvarnar i elva svenska kommuner har genomförts av Kretsloppskontoret 2010. Informationen har inhämtats genom intervjuer och från kommunernas hemsidor. I samtliga elva studerade kommuner krävs skriftligt tillstånd från VA-huvudmannen för att få installera köksavfallskvarn (KAK), i några fall krävs dessutom att avfallskvarnen anmäls till kommunens avfallsenhet. I närmare hälften av de tillfrågade kommunerna uppgav man att man inte vill se ökande användning av KAK. Den främsta anledningen till detta är att man 80

har, alternativt är på väg att bygga upp, system för insamling av matavfall i kärl där matavfallet rötas separat. Då detta resulterar i en renare slamfraktion och högre biogasproduktion anser man att det är att föredra framför användning av KAK vilket innebär att matavfallet transporteras via ledningsnätet och samrötas med avloppsslam. En kommun uppgav även att man är negativ till användning av KAK på grund av att man redan i dagsläget har problem med låga flöden och frätskador på avloppsnätet. Ett par kommuner var å andra sidan försiktigt positiva till användning av köksavfallskvarnar eftersom man i dagsläget inte har något annat system för insamling av utsorterat bioavfall. Ytterligare ett par kommuner har ännu inte tagit aktiv ställning i frågan. Majoriteten av de tillfrågade kommunerna upplever att efterfrågan på att få installera avfallskvarn är relativt liten vilket har gjort att man hittills inte har sett något stort behov av att begränsa användningen. Fyra kommuner säger konsekvent nej till installation medan övriga (även ett par av dem som i princip är emot KAK) i normalfallet godkänner det. Samtliga kommuner uppger dock att man i varje enskilt fall utgår ifrån avloppsnätets status och inte godkänner installation i områden med kända driftsstörningar. Hos verksamheter godkänns avfallskvarn dock endast om den är kopplad till tank. I tio av de elva kommunerna regleras användning av KAK i ABVA genom liknande formuleringar, till exempel Fastighetsägare får inte tillföra spillvatten från köksavfallskvarn utan va-huvudmannens skriftliga medgivande. Tre kommuner nämner dessutom i sina avfallsföreskrifter KAK som en möjlig behandlingsmetod för matavfall. De ansökningar om tillstånd för KAK som kommit in har hittills främst gällt installation i småhus. I flera av kommunerna har man därför inte övervägt om särskilda rutiner behövs när det gäller hushåll i flerfamiljshus eller fastigheter inom samfälligheter. I vissa kommuner gäller i sådana fall att varje enskilt hushåll ska söka tillstånd medan andra kräver att ansökningen alltid kommer från fastighetsägaren. Två kommuner kräver att ansökan i förekommande fall godkänns av en representant i den samfällighet som fastigheten ingår i. Ett par av kommunerna ställer vid ansökningstillfället krav på att avinstallation av KAK ska anmälas, men majoriteten inte har några sådana krav. I de kommuner där KAK medför en extra VA-kostnad för brukaren räknar man med att detta räcker för att få in information om avinstallerade kvarnar. Fyra av de tillfrågade kommunerna tar ut en särskild VA-avgift för köksavfallskvarnar (mellan 275 och 600 kr per år). Vid användning av KAK finns möjlighet till sänkt avfallsavgift genom att de avfallsmängder som samlas in minskar och man därmed kan byta till mindre kärl alternativt, vid tillämpning av vikttaxa, få en lägre avgift. Tre av kommunerna erbjuder dessutom en extra reduktion av avfallsavgiften om allt matavfall sorteras ut med hjälp av avfallskvarn. I fyra andra kommuner innebär utsortering istället att man kan få tillstånd till längre hämtningsintervall för restavfallet och på så vis sänka sina avfallskostnader. Ingen av 81

de tillfrågade kommunerna uppger att man har ett system för att överföra resurser från avfalls- till VA-kollektivet som kompensation för förändrade insamlings- och behandlingskostnader vid användning av köksavfallskvarn. En sammanställning återfinns i Tabell 24. 82

Tabell 24. Sammanställning av Administration och regler för köksavfallskvarnar i elva svenska kommuner Kommun Antal invånare Separat insamling av bioavfall? Biogasproduktion på ARV? Allmän inställning till kak Vad begränsar tillståndsgivning? VA-avgift? Påverkan på avfallsavgift? A 26 200 nej, utreds ja (vid det största arv i kommunen) B 128 000 ja, biogas ja C 62 400 nej, utreds ja D 43 400 ja, biogas ja E 40 900 ja, kompost ja F 38 400 ja, biogas ja G 51 000 nej ja H 95 500 ja, biogas ja (vid det största arv i kommunen) I 23 200 nej ja Inget aktivt ställningstagande. Pga litet intresse hos brukare i kommunen. Negativ. Pga att man förordar separat insamling och rötning av bioavfall. Försiktigt positiv. Främst pga avsaknad av separat insamling av bioavfall, arbetar dock ej aktivt för att öka användning av kak. Negativ. Pga att man förordar separat insamling och rötning av bioavfall. Inget aktivt ställningstagande. Pga litet intresse hos brukare i kommunen. Negativ. Pga att man förordar separat insamling och rötning av bioavfall. Negativ. Pga att man i dagsläget har mycket problem med bl a frätskador på ledningsnätet. Negativ. Pga att man förordar separat insamling och rötning av bioavfall. Försiktigt positiv. Främst pga avsaknad av separat insamling av bioavfall, arbetar dock ej aktivt för att öka användning av kak. Avloppsnätets status. Dessutom godkänns kak endast om spillvattnet går till arv med biogasproduktion. Godkänner i princip inte kak. Avloppsnätets status samt ev. andra problem i aktuellt område. Avloppsnätets status, dock försöker man idag ej styra använd-ningen genom regler eller avgifter. Avloppsnätets status samt ev. andra problem i aktuellt område. Godkänner i princip inga kak i dagsläget. Avråder normalt installation av kak pga ledningsproblem, framöver ev generellt förbud inom kommunen. Godkänner idag endast vid särskilda omständigheter samt ok status på ledningsnätet och spillvattnet går till arv med biogasproduktion. Avloppsnätets status samt ev. andra problem i aktuellt område. 275 kr/år 831 kr/år (motoreffekt < 1,5 kw)* 500 kr/år (enskilda hushåll) 600 kr/år Ingen. Erbjuder endast hämtning av blandat avfall. Ingen. Erbjuder endast hämtning av utsorterat restavfall (kombinerat med bioinsamling alt. hemkompost) Ingen. Erbjuder endast hämtning av blandat avfall. Möjlighet till förlängt hämtningsintervall för restavfall. Samma avgift blandat- och restavfall Avgiftsreduktion motsvarande reduktion vid bioinsamling. Avgiftsreduktion motsvarande reduktion vid bioinsamling. Ingen. Erbjuder endast hämtning av blandat avfall. Pga vikttaxa (även för matavfall) minskar avfallsavgiften vid använding av kak. Möjlighet till förlängt hämtningsintervall för restavfall. Hämtar endast blandat avfall. J 38 000 ja, biogas ja Negativ. Pga att man förordar separat insamling och rötning av bioavfall. Avloppsnätets status samt ev. andra problem i aktuellt område. Möjlighet till förlängt hämtningsintervall för restavfall. Avgiften blir då lägre än vid bioinsamling. K 65 300 nej, utreds ja Försiktigt positiv. Främst pga avsaknad av system för separat insamling av bioavfall, inställningen kan dock ändras då sådant system planeras. Avloppsnätets status samt ev. andra problem i aktuellt område. Möjlighet till förlängt hämtningsintervall för restavfall samt avgiftsreduktion motsvarande den vid hemkompostering 83

11. SLUTSATSER Arbetsgruppen lämnar här inga rekommendationer för frågans vidare handläggning. Det kan dock konstateras att KAK medför en ökning av bekvämligheten i hushållen. KAK kommer troligen att efterfrågas i allt större utsträckning i Göteborg. Om KAK tillåts bör undantag göras för områden där de tekniska problemen bedöms bli för stora. Förväntade driftproblem på ledningsnät, tunnlar och reningsverk kan bemästras till en kostnad som är lägre än den besparing som görs vid insamlingen av matavfall med bruna påsar. Om KAK tillåts måste en överföring av medel mellan avfallskollektivet och VAkollektivet utredas. Beräkningarnas resultat är mycket osäkra, särskilt beräkningarna av driftkostnader och kapitalkostnader. TEKNISK FUNKTION KAK kommer att medföra ökade driftsstörningar på ledningsnätet, i form av ökat antal stopp på vissa ledningssträckor, ökat antal råttor, ökad svavelvätebildning särskilt vid tryckledningar och ökad bräddning av organiskt material. Driftåtgärderna behöver öka på ledningsnätet. Ökningarna kommer dock att bli av mindre omfattning och kostnadsökningarna bedöms bli relativt små. Även förnyelseåtgärderna kommer att öka på grund av KAK, men dessa ökningar är mycket svårbedömda. Kunskapen om huruvida det nedmalda matavfallet skulle leda till ökad svavelvätebildning i tryckledningar är idag inte tillräcklig och därför bör KAK inte tillåtas i de områden där problem med svavelväte finns (omfattar cirka 20 % av befolkningen). Om KAK ändå skulle tillåtas i dessa områden skulle den ökade kostnaden för ökad dosering av kalciumnitrat uppgå till 24 000 kr per år för 20 % KAK och 58 000 kr per år för 50 % KAK. Andra kostnadsökningar har inte bedömts, men de kan bli väsentliga. Driftproblem kan uppstå i vissa fastigheters servisledningar. Omfattningen är oklar. Möjligen kan man till detta ha inställningen att dåliga servisledningar behöver åtgärdas även utan KAK. KAK bedöms inte medföra driftstörningar i tunnelsystemet Det finns idag inget som tyder på att materialet kommer att hinna brytas ned under transporten i tunnlarna. Vid reningsverket tros en liten andel av matavfallet (5 %) fastna i renshanteringen och gå till förbränning. Luftningen kommer i begränsad omfattning att behöva ökas. Behovet av extra kolkälla minskar eller ökar beroende på förutsättningarna. Mängden slam kommer att öka, liksom produktionen av biogas. 84

Om KAK införs kommer behovet av att samla in matavfall i bruna påsar att minska. I takt med att antalet KAK ökar minskar effektiviteten i insamlingsarbetet, men de sammanlagda fordonstransporterna minskar med åtföljande vinster för miljö, ekonomi och arbetsmiljö. EKONOMI Det bedöms att VA-kollektivet får en kostnadsökning och att avfallskollektivet gör en kostnadsbesparing. Tillkommande driftkostnader för ledningsnät och avloppsrening är små jämfört med de besparingar som görs vid insamlingen av bioavfall. Sammanlagt görs en besparing för Göteborgs Stad på ca 3,2 miljoner kronor per år om KAK införs i 20 % av hushållen, och en besparing på cirka 11,9 miljoner kronor per år om KAK införs i 50 % av hushållen. Om det nuvarande insamlingssystemet med bruna påsar skulle slopas, skulle stadens besparingar bli betydligt större. Hushåll som installerar KAK får en ökad årlig kostnad på mellan 500 och 1200 kr och år, beroende på val av kvarn. I beräkningarna har medelvärdet 850 kr per år använts. Sammantaget överstiger KAK-hushållens ökade kostnader besparingarna för staden. Ökningen av kapitalkostnaderna till följd av möjliga investeringar på grund av. KAK bedöms till cirka 1 miljon kronor per år vid 20 % KAK och 7,9 miljoner kronor per år vid 50 % KAK efter fullt införande (det vill säga efter 20 respektive 50 år). En viktig men svårbedömd fråga är om tillåtande av KAK kommer att medföra ett behov av att tidigarelägga investeringar i ledningsnät och reningsverk. Osäkerheterna är många, bland annat befolkningstillväxt, framtida utsläppskrav, klimatförändringar och teknisk utveckling. Sådana investeringskostnader har särredovisats men inte inkluderats i de totala kostnaderna för KAK. HYGIEN KAK bedöms innebära fördelar i hygieniskt avseende framför bruna påsar, dels i hushållen, dels vid hämtningen av de bruna påsarna. MILJÖ OCH UTSLÄPP KAK kommer att medföra viss ökad bräddning av organiskt material vid regntillfällen. Mängden organiskt material från KAK i avloppssystemet är liten i förhållande till mängden från spillvatten. Ökningen av volymerna brädd- och nödavledningsvatten är försumbara. Kväve- och fosformängderna i vattnet antas dock öka med 1,4 respektive 1,8 % för 20 % KAK, och med 3,6 respektive 4,5 % för 50 % KAK. Länsstyrelsen och Miljöförvaltningen anser att bräddningen av övergödande ämnen inte får öka som en konsekvens av avfallskvarnar. Detta är särskilt viktigt där bräddning sker till Natura 2000-områden och andra skyddsvärda recipienter. Med hänsyn till detta vill de därför inte tillåta KAK i vissa områden. Projektgruppens bedömning är dock att om åtgärder görs för att minska bräddningen i de områden där KAK installeras i större omfattning bör det kunna accepteras av tillsynsmyndigheterna. Åtgärder för att minska bräddningen pågår idag och ytterligare åtgärder planeras för att nå målen i Åtgärdsplan avloppsavledning, med eller utan KAK. 85

Utsläppen till luft från insamling av bioavfall minskar med införande av KAK, dock inte i takt med införandet, eftersom bruna påsar ändå måste hämtas så länge systemen finns parallellt. Under projektet Systemstudie Avlopp (Göteborgs stad 2007) studerades utsläpp av växthusgaser. Där konstaterades att system med köksavfallskvarnar hade lägst utsläpp av växthusgaser, jämfört med alternativa system. System med förbränning av slammet hade också låga utsläpp av växthusgaser. Huvudanledningen är övergången från kompostering av bioavfallet till rötning eller förbränning. MILJÖ OCH RESURSHUSHÅLLNING Vissa ökade spolningar och andra driftåtgärder på ledningsnätet kan förväntas, med någon ökning av energi för transporter och pumpning. Vid reningsverket bedöms att det endast i begränsad omfattning blir nödvändigt med ökad luftning. Med gjorda antaganden fås en ökad produktion av biogas med 8 12% i 20-%- scenariot och 20 29% i 50-%-scenariot. Avsättningsmöjligheten för det certifierade avloppsslammet påverkas troligen inte av att matavfall tillsätts. Däremot är acceptansen bland lantbrukare vanligtvis större för biogödsel från biogasanläggningar som endast behandlar matavfall än för avloppsslam. Troligen skulle den totala mängden bioavfall som går till rötning öka om KAK tilläts genom att KAK och insamling i bruna påsar kan antas föredras av olika typer av hushåll och därmed komplettera varandra snarare än konkurrera. SOCIOKULTUR OCH ORGANISATION Inställningen till KAK hos kranskommunerna är relativt negativ, med den huvudsakliga motiveringen att driftproblemen tros bli stora. Ett tillåtande av KAK i Göteborg skulle troligen öka trycket på att få installera KAK i övriga kommuner i regionen. Införandetakten är svårbedömd, men förväntas bli låg om Staden inte marknadsför och subventionerar via taxorna. Högst 1 % av hushållen förväntas installera KAK per år. Det är viktigt att staden får kännedom om hur många KAK som installerats, och var. Avfallseller VA-taxan bör därför återspegla detta genom att ha incitament för att söka tillstånd för KAK-installation. SOCIOKULTUR OCH BRUKARE Intervjuer av boende i Skogaberg visar en tämligen odelat positiv uppfattning om KAK. Liknande signaler kommer från andra ställen där KAK installerats. Det är dock att märka att KAK inte medför några synliga kostnader för boende i Skogaberg (de betalar som för hämtning av bruna påsar). Det är oklart vilken inställning fastighetsägarna i Göteborg har till KAK. Det kan antas att fastighetsägarna blir mer positiva om KAK börjar bli mer vanliga och efterfrågas av köpare och hyresgäster. 86

SOCIOKULTUR OCH FLEXIBILITET Att tillåta KAK i hushållen startar en utveckling som kommer att bli svår att vända. Störst flexibilitet (för staden och dess förvaltningar) erhålls genom att inte tillåta KAK. Detta lämnar öppet olika utvecklingsalternativ för matavfallet. Ju fler KAK som installeras desto mindre blir underlaget för en planerad biogasanläggning för matavfall i Göteborg. Effekten av detta blir större om fler kommuner i regionen också skulle tillåta KAK. GENOMFÖRANDE Införandetakten är svårbedömd men förväntas bli låg om Staden inte marknadsför och subventionerar via taxorna. Högst 1 % av hushållen förväntas installera KAK per år. Så få installationer bör inte påverka möjligheten att etablera en biogas- eller förbehandlingsanläggning för bioavfall i Göteborgsregionen. Om KAK tillåts är det angeläget att kretsloppskontoret och Göteborg Vatten kan registrera hur många KAK som finns i staden och var dessa finns. Detta innebär dels att det i så fall skulle bli tillåtet att installera KAK endast efter tillstånd (det vill säga att ABVA ej ändras), dels att avfalls- och VA-taxorna bör konstrueras så att anmälan om installation av KAK uppmuntras. Om KAK tillåts föreslås att en uppföljning görs efter en tid. Eftersom det antas att införandet av KAK kommer att ske i långsamt tempo, kommer det att bli möjligt att samla erfarenheter innan införandet har hunnit bli för stort. 87

REFERENSER Alsbro, Roland. (1998). Storskalig användning av avfallskvarnar för källsortering av organiskt hushållsavfall från normala hushåll, storkök, restauranger etc, Eskilstuna Energi och Miljö. Aspegren, H., Bissmont, M., Erlandsson, M., & Fagerström, B.-M. (2005). Slutrapport - Bo01. Malmö: Malmö stad, VA-verket. Avfallskvarn AB. Avfallskvarn AB. Hämtat från Ekonomi: http://www.avfallskvarn.se/ den 16 Mars 2009. Blondeau, S. (2005). Hydrolysis of primary sludge and excess activated sludge - lab scale experiments. Gryaab AB, Göteborg. Boyette, J. (den 5 Mars 2008). News. Hämtat från Raleigh, North Carolina, USA: www.raleighnc.org den 11 Mars 2009 Brat, I. (2008). Garbage-Disposal Maker Finds Environmental Pitch Sinks In in Europe, Asia. Wall Street Journal, B1. Carlsson, M., & Uldal, M. (2009). Substrathandbok för biogasproduktion. Malmö: SGC Rapport 200. Davidsson, Å. (2007). Increase of Biogas Production at Wastewater Treatment Plants Addition of urban organic waste and pre-treatment of sludge. Water and Environmental Engineering Department of Chemical Engineering Lund University. Evans, D. T. (2007). Environmental Impact Study of Food Waste Disposers. Ashtead: Tim Evans Environment. Forsberg, M. & Olofsson, A. (2003). Köksavfallskvarnar ett behandlingsalternativ för blött organiskt avfall? Avdelningen för Vattenförsörjnings- och Avloppsteknik, Luleå: Luleå Tekniska Universitet. Examensarbete ISSN: 1402-1617. Imanishi, A. (2005). Report on social experiment of garbage grinder introduction. Utanobori: National Institute for Land and Infrastructure Management. Jönsson, H., Baky, A., Jeppsson, U., Hellström, D. and Kärrman, E. (2005) Composition of urine, faeces, greywater and bio-waste for utilisation in the URWARE model. Urban Water rapport 2005:6, Chalmers, Göteborg. pdf: www.urbanwater.org. Göteborgs stad, Kretsloppskontoret. (2007). Systemstudie Avlopp. En studie av framtida hållbara system för hantering av avlopp och bioavfall i Göteborgsregionen. Karlberg, T., & Norin, E. (1999). Köksavfallskvarnar - effekter på avloppsreningsverk. En studie från Surahammar. VA-forsk rapport 1999:9. 88

Karlsson, P., Aarsrud, P., & de Blois, M. (2008). Återvinning av näringsämnen ur svartvatten - utvärdering av projekt Skogaberg. Svenskt Vatten Utveckling 2008-10, Göteborg. Koning, D. J., & Graaf, v. d. (1996). Kitchen food waste disposers - effects on sewer systems and waste water treatment. Delft, Netherlands: Department of Watermanagement, Environmental & Sanitary Engineering, Delft University of Technology. Kretsloppskontoret; Göteborg Vatten; Gryaab AB. (2007). Systemstudie Avlopp - En studie av framtida hållvara system för hantering av avlopp och bioavfall i Göteborgsregionen. Göteborg: Kretsloppskontoret. Kärrman, E., Olofsson, M., Persson, B., Sander, A., & Åberg, H. (2001). Köksavfallskvarnar - en teknik för uthållig reursanvändning? En förstudie i Göteborg. Göteborg: VAV AB i sammarbete med Renhållningsverksföreningen (RVF). Käppalaförbundet och SÖRAB (2009). Biologisk behandling av organiskt matavfall med hjälp av avfallskvarnar (BOA) - Slutrapport. Käppalaförbundet och SÖRAB, oktober 2009. Lindqvist, J & Nivert, G. (2007). Elenergirapporten från 2006. Gryaab rapport 2007:2. Lövstedt, C., Norlander, P. (2002). Undersökning av köksavfallskvarnar i ett separat system i VästraHamnen, Malmö. Insamlingssystemet och rötningsprocessen. Examensarbete, avdelningen för Vattenförsörjnings- och Avloppsteknik, Lunds Tekniska Högskola, Lund. Mattsson A., Nilsson Å., (2009). Slamhydrolys på Ryaverket fullskaleförsök 2005-2006 och slutrapport. Gryaab rapport 2009:X (Ännu ej publicerat material). Naturvårdsverket. (den 25 oktober 2007). Sveriges nationella miljömål. Hämtat från Miljömål för avfall: www.miljomal.nu den 1 april 2009 Nedland, K. T. (2006). Effekter på ledningsnett, renseanlegg og avfallsbehandling. Resultater fra Fossnesundersøkelsen of andre nordiska undersøkelser. Oslo: Vesar, Vestfold avfall og ressurs AS. New York City Department of Environment Protection. (1997). The Impact of Food Waste Disposers in Combined Sewer Areas of New York City. New York: New York City Department of Environment Protection. Nilsson, P., Hallin, P.-O., Johansson, J., Karlén, L., Lilja, G., Pettersson, B. Å., o.a. (1990). Källsortering med avfallskvarnar - en fallstudie i Staffanstorp. FOU nr 54. Stiftelsen Reforsk, Lund. Stockholm Vatten. (2008). Köksavfallskvarnar (KAK) i Stockholm. Stockholm Vatten, Stockholm. 89

Svenska Renhållningsföreningen RVF. (2005). Trender och variationer i hushållsavfallets sammansättning. Plockanalys av hushållens säck- och kärlavfall i sju svenska kommuner, RVF rapport 2005:5. Tofte, K. M., & Thomsen, K. (1994). Anvendelse af køkkenaffaldskværne i Herning Kommune. Herning: Herning Kommune. PERSONLIG KOMMUNIKATION Ahlborg, G. (den 25 Februari 2009). Ställningstagande till köksavfallskvarnar i Partille kommun. (F. Pettersson, Intervjuare) Anderson, P. (02 2007). Surahammars Kommunalteknik. Andersson, P. (den 20 maj 2009). Status i Surahammar, KommunalTeknik AB. (F. Pettersson, Intervjuare) Andersson, T. (den 26 Februari 2009). Ställningstagande till köksavfallskvarnar i Ale kommun. (F. Pettersson, Intervjuare) Börjesson, P. (den 18 mars 2009). Ställningstagande till köksavfallskvarnar hos Saxborn Fastigheter. (F. Pettersson, Intervjuare) Eliasson, A.-L. (den 26 Februari 2009). Ställningstagande till köksavfallskvarnar i Härryda kommun. (F. Pettersson, Intervjuare) Eriksen, C. (den 20 maj 2009). Status i Staffanstorp, Brf Glasförgyllaren. (F. Pettersson, Intervjuare) Gustavsson, P. (den 16 Februari 2009). Miljöförvaltningens ställningstagande till köksavfallskvarnar. (P. Aarsrud, & P.-A. Malmqvist, Intervjuare) Hansen, S. (den 20 maj 2009). Status i Fossnes, Fagleder drift vann og avloppsnett. (F. Pettersson, Intervjuare) Hernebring, M., & Svensson, A. (den 13 Februari 2009). Länsstyrelsens ställningstagande till köksavfallskvarnar. (P. Aarsrud, & P.-A. Marmqvist, Intervjuare) Johansson, C. (den 26 Februari 2009). Ställningstagande till köksavfallskvarnar i Kungälv kommun. (F. Pettersson, Intervjuare) Johansen Ole Jakob, utredare vid Oslo VA-verk (2010) Karlsson, L. (den 1 april 2009). Ställningstagande till köksavfallskvarnar för Familjebostäder. (F. Pettersson, Intervjuare) 90

Kjellberg, A. (den 19 mars 2009). Ställningstagande till köksavfallskvarnar för Ivar Kjellberg Fastighets AB. (F. Pettersson, Intervjuare) Kungberg, K. (den 20 maj 2009). Status i Staffanstorp, Puls AB. (F. Pettersson, Intervjuare) Lampa, T. (den 16 Mars 2009). Information om köksavfallskvarnar från Disperator AB. (F. Pettersson, Intervjuare) Larsson, B. (den 20 maj 2009). Status i Staffanstorp, Teknik (kommunen). (F. Pettersson, Intervjuare) Lutz Ewert, Stadskansliet, (den 14 november 2010). (Peter Aarsrud) Løvold, F. (den 25 maj 2009). Status i Fossnes, Drift renseanlegg. (F. Pettersson, Intervjuare) Pettersson, U. (den 5 Mars 2009). Ställningstagande till köksavfallskvarnar i Lerum kommun. (F. Pettersson, Intervjuare) Reinius, L.-G. (den 3 Maj 2009). Information om Köksavfallskvarnar i Stockholm. (P.-A. Malmqvist, Intervjuare) Werner, G. (den 6 Mars 2009). Ställningstagande till köksavfallskvarnar i Mölndal kommun. (F. Pettersson, Intervjuare) 91

BILAGA 1 Sammanfattning av de delar av Lag om allmänna vattentjänster (SFS 2006:412) som är relevanta ur perspektivet avloppskvalitet. Lars Nordén, Gryaab AB (2006-07-27) Lag om allmänna vatten och avloppsanläggningar (SFS 1970:244), i dagligt tal oftast kallad VA-lagen, gäller till och med 2006-12-31. Från och med 2007-01-01 gäller en ny lag, Lag om allmänna vattentjänster (SFS 2006:412). Lagarna reglerar bland annat abonnentens brukande av allmän VA-anläggning. Här redogörs för de delar av Lag om allmänna vattentjänster som berör kvalitetsaspekter på avloppsvattnet och här hänvisas också till utförligare resonemang i den proposition (2005/6:78) som regeringen lämnade till riksdagen inför beslutet om att anta lagen. Lag om allmänna vattentjänster kallas här för vattentjänstlagen. Enligt vattentjänstlagen är enbart kommunalt ägda VA-anläggningar att betrakta som allmänna till skillnad för vad som gällde enligt VA-lagen där även privata anläggningar kunde klassas som allmänna. Kommunen anses äga anläggningen om man är helägare, äger mer än hälften, kan utse eller avsätta mer än hälften av ägarens styrelse eller har obegränsat ansvar i ett handelsbolag som äger anläggningen ( 3). Abonnent är vanligtvis fastighetsägaren eller den som på något annat sätt kan anses besitta fastigheten ( 2), men kan också vara den som huvudmannen tecknat avtal med ( 5). Till skillnad från Miljöbalken där verksamhetsutövaren har det slutgiltiga juridiska ansvaret gentemot miljömyndigheten så är det enligt vattentjänstlagen abonnenten som har det juridiska ansvaret gentemot VA-huvudmannen. Av praktiska skäl sker dock vanligtvis VAhuvudmannens kontakter i frågor rörande avloppsvatten från verksamheter direkt med verksamhetsutövaren även om denne inte formellt är abonnent. Stöd för VA-huvudmannens arbete med att begränsa mängden skadliga och miljöfarliga ämnen till ledningsnätet och avloppsreningsverken finns främst i vattentjänstlagens 18, 21 och 22. I 18 står bland annat att huvudmannen inte är skyldig att koppla in en abonnent eller låta en abonnent vara inkopplat om fastighetens VA-installation har väsentliga brister (resonemang om detta förs också i propositionen 2005/6:78, kapitel 5.8). I 21 står att man inte får tillföra anläggningen sådant som kan skada den eller som gör det svårt för VAhuvudmannen att uppfylla ställda krav eller skapa olägenheter för huvudmannen eller annan (om detta förs ett resonemang i porposition 2005/6:78, kapitel 5:10). I 22 står att huvudmannen får sluta avtal med abonnent om särskilda villkor om fastighetens VAförhållanden påtagligt avviker från normalförhållandena i verksamhetsområdet (om detta förs ett resonemang i proposition 2005/6:78, kapitel 5.10). Ytterligare ett antal paragrafer i vattentjänstlagen är tillämpliga när det gäller avloppsvattnets kvalitet. 38 reglerar att huvudmannen får komma överens med abonnenten om i avgiftsfrågor som inte regleras i taxeföreskrifter. 41 reglerar att huvudmannen har rätt till tillträde på en fastighet för att undersöka VA-installationen och 42 reglerar att den som fått sådant tillträde också har tystnadsplikt när det gäller information om enskildas affärs- eller driftsförhållanden som han då fått kännedom om. 92

43 reglerar att huvudmannen har rätt att stänga av vattentillförseln till en fastighet om fastighetsägaren inte betalat avgifter eller i övrigt väsentligt försummat sina skyldigheter enlig vattentjänstlagen om huvudmannen har ställt kraven skriftligt och här stadgas också att kostnaden för avstängningen kan debiteras fastighetsägaren. Att stänga av vattentillförseln på grund av försummelse från fastighetsägaren är normalt en enklare åtgärd än att koppla bort fastigheten ( 18). Båda dessa åtgärder är mycket sällsynta och bör tillämpas mycket restriktivt och bör föregås av långtgående förhandlingar. Avstängning av vattenleverans får enligt 43 heller inte medföra olägenhet för människors hälsa. 47 reglerar att abonnenten skall återställa skador som orsakas av hans utsläpp och ersätta VA-huvudmannens kostnader för dem och 48 reglerar att skadorna kan bestå av person-, sak- eller förmögenhetsskada. 53 reglerar att Statens VA-nämnd prövar mål om frågor som regleras i vattentjänstlagen eller i föreskrifter som meddelats med stöd av vattentjänstlagen. Kommunen får enligt 23 efter regeringens bemyndigande meddela föreskrifter om allmänna VA-anläggningar. Dessa benämns oftast Allmänna bestämmelser för brukande av den allmänna vatten- och avloppsanläggningen (ABVA) och även här finns i allmänhet mer detaljerade bestämmelser om hur avloppsanläggningen skall användas. Enligt Svenskt Vattens grundförslag till ABVA är kommunen inte skyldig att ta emot spillvatten med föroreningar som väsentligt avviker från innehållet i hushållsspillvatten, formuleringen av denna begränsning kan variera från kommun till kommun. Vad hushållsspillvatten normalt består av har undersökts av bl a Stockholm Vatten AB och Gryaab AB i Göteborg. Många kommuner har upprättat mer eller mindre detaljerade riktlinjer för utsläpp till avlopp från industrier och annan verksamhet. Domar enligt den gamla VA-lagen i Högsta domstolen, till exempel Mål 317/80 har fastställt ett i det närmaste strikt ansvar för abonnenten när det gäller utsläpp till avloppsnätet som orsakat skada eller kostnader för VA-huvudmannen. I proposition 2005/06:78 nämns i kapitel 5.15 att tidigare avgöranden i Högsta domstolen också i fortsättningen kan tjäna som vägledning. Fastighetsägaren eller abonnenten kan alltså inte överlåta ansvaret gentemot VA-huvudmannen på till exempel hyresgäster. 93

BILAGA 2 Teoretiska beräkningar av förändringar av avloppsvattnets sammansättning genom tillförsel av matavfall Tabell 2.1. Beräknad procentuell ökning av valda parametrar; analysvärden av svartvatten från Skogaberg. JÖNSSON m fl SKOGABERG Total mängd Ökning Total mängd Urin, fekalier samt toalettpapper Urin, fekalier, toalettpapper samt matavfall Urin, fekalier, toalettpapper samt BDT Urin, fekalier, toalettpapper, BDT samt matavfall Urin, fekalier, toalettpapper samt matavfall Urin, fekalier, toalettpapper samt matavfall Urin, fekalier, toalettpapper, BDT samt matavfall Urin, fekalier, toalettpapper, BDT samt matavfall Urin, fekalier, toalettpapper samt matavfall (g/pe, d) (g/pe, d) inkl BDT (%) (%) inkl BDT (g/pe, d) 0 % KAK 100 % KAK 0 % KAK 100 % KAK 20 % KAK 50 % KAK 20 % KAK 50 % KAK ~ 100 % KAK TS 73 108 144 180 10 24 5 12 71 BOD7 39 56 73 90 9 22 5 12 - COD 73 121 135 183 13 33 7 18 105 N 13 13 14 15 1 3 1 3 15 P 1,4 1,5 2,1 2,2 2,0 5,0 1,3 3,4 1,1 K 3,3 3,6 4,1 4,4 1,9 4,8 1,6 3,9 2,4 Cd (mg/pe, d) 0,011 0,016 0,061 0,066 9,5 23,8 1,7 4,1 < 0,015 94

Förklaringar till tabellen: Den första delen av tabellen bygger på värden från rapporten Composition of urine, faeces, greywater and biowaste (Jönsson m fl, 2005) och den sista kolumnen visar data från rapporten Återvinning av näringsämnen ur svartvatten utvärdering projekt Skogaberg (Karlsson m fl, 2008). I rapporten Composition of urine, faeces, greywater and biowaste (Jönsson m fl, 2005) undersöktes sammansättningen av olika tillflöden till avloppsvattnet från ett hushåll, till exempel urin, fekalier och toalettpapper, BDT-vatten (bad-, dusch- och tvättvatten) och matavfall från en köksavfallskvarn. Från referensvärdena i den nämnda rapporten från Jönsson m fl (2005) har den totala mängden av valda parametrar: TS, BOD 7, COD, N, P och K, beräknats för avloppsvatten med och utan BDT-vatten och matavfall från köksavfallskvarn. Från dessa resultat har den procentuella ökningen av de valda parametrarna beräknats för de två valda scenarierna: 20 % respektive 50 % av hushållen installerar KAK. Den procentuella ökningen för de två scenarierna har beräknats genom att ta 20 % respektive 50 % av tillflödet av endast matavfall från KAK (100 % KAK) och beräkna hur stor ökning detta skulle ge till avloppsvatten bestående av urin, fekalier, toalettpapper samt med och utan BDT-vatten. Resultat från rapporten av Karlsson m fl (2008) där återvinningen av näringsämnen ur svartvatten i Skogaberg i Göteborg kommun studerades, återfinns i den sista kolumnen. I svartvatten inkluderas urin, fekalier, toalettpapper och matavfall från köksavfallskvarnar. I Skogaberg finns KAK installerade i de 110 villorna och 17 lägenheterna, exklusive 6 stycken servicelägenheter, som är anslutna till det lokala avloppsreningsverket, det vill säga täckningen av KAK är drygt 95 %. Resultat från analyser av avloppsvattnet i Skogaberg för de valda parametrarna har bifogats i tabellen för att kunna jämföras med referensvärden från Jönsson m fl (2005) i kolumn två: total mängd urin, fekalier, toalettpapperoch matavfall (100 % KAK). Resultaten från Skogaberg är huvudsakligen lägre förutom för kväve (N) där Skogaberg har svartvatten med högre kvävehalt. Orsaken till detta är okänt. I denna rapport är kolumn 7 och 8 (den procentuella ökningen i avloppsvattnet inkl BDTvatten) intressanta och då troligen mest den ökade TS-halten på 5 % och 12 % för de två scenarierna 20 % respektive 50 %. 95

BILAGA 3 Uträkningar för gasproduktion 20 % 2 770 ton COD/år KAK dir RK via ÖSS KAK dir RK via ÖSS % av CODin som blir COD I RK--> 75 % 25 % 75 % 25 % COD fördeln biosteg/rk %--> 95 % 5 % 50 % 50 % COD fördeln biosteg/rk ton --> 2631,5 138,5 1385 1385 COD till gas --> 1973,6 34,6 1038,8 346,3 350 Bildad gasmängd Nm/COD nedbr 690768,8 12118,8 363562,5 121187,5 10 Produktion GWh/år 7,0 4,8 60 Relativt dagens produktion 12 % 8 % 50 % 6 920 ton COD/år KAK dir RK via ÖSS KAK dir RK via ÖSS % av CODin som blir COD I RK--> 75 % 25 % 75 % 25 % COD fördeln biosteg/rk %--> 95 % 5 % 50 % 50 % COD fördeln biosteg/rk ton --> 6574 346 3460 3460 COD till gas --> 4930,5 86,5 2595 865 350 Bildad gasmängd Nm/COD nedbr 1725675 30275 908250 302750 10 Produktion GWh/år 17,6 12,1 60 Relativt dagens produktion 29 % 20 % Undersökning för att se vad medelutrötningsgraden borde vara om olika blandningar av slam skall rötas 20 % 2 770 ton COD/år KAK dir RK via ÖSS KAK dir RK via ÖSS % av CODin som blir COD I RK--> 72 % 72 % 50 % 50 % COD fördeln biosteg/rk %--> 95 % 5 % 50 % 50 % COD fördeln biosteg/rk ton --> 2631,5 138,5 1385 1385 COD till gas --> 1894,7 99,7 692,5 692,5 350 Bildad gasmängd Nm/COD nedbr 663138 34902 242375 242375 10 Produktion GWh/år 7,0 4,8 60 Relativt dagens produktion 12 % 8 % Medelutrötningsgraden ligger mellan 50 och 72 %. Ur detta ansätts 65 %. 96

BILAGA 4 Sammanställning av intervjuer med Gryaabs ägarkommuner (exkl. Göteborg) KOMMUN ALE HÄRRYDA KUNGÄLV LERUM MÖLNDAL PARTILLE Kontakt Är KAK tillåtet i er kommun? (enl ABVA) Finns det i så fall taxa och /eller regler för detta? -I så fall: Hur ser de ut? Vet ni om det finns några KAK i kommunen? -Uppskattat antal? -Vilka erfarenheter finns? Förekommer önskemål från abonnenter att installera KAK? Finns några nämndbeslut eller tjänstemannabeslut om KAK? Har frågan diskuterats på tekniska kontoret/vaförvaltningen? Om Göteborgs Stad och GRYAAB skulle tillåta KAK, skulle det påverka ställningstagandet hos er? Torbjörn Andersson Inte utan medgivande från VA-enheten. Nej Ann-Louise Eliasson Inte enligt ABVA Måste ansöka och hittills nej till KAK Carina Johansson Endast med huvudmannens skriftliga medgivande Nej 97 Ulf Pettersson Vet ej Inga kända Nej Vet ej Nej En enda Ej känt Nej Ja, men ej politiskt Endast ABVA: Nej till KAK Ja ang. slamhantering för enskilda avlopp om KAK Nej Nej Nej Ja, till viss grad Nej Inte direkt Nej Ja, ABVA 09 - Pkt 19, 4:e stycket Ett fåtal på senare år Beslut taget i fullmäktige (ABVA 09) Ja Göran Werner Nej, möjligt att söka Nej Nej, har funnits en som uppmanats att ta bort KAK Nej Beslut om ABVA Har diskuterats: Nej till KAK Då får frågan tas upp igen Göran Ahlborg Nej, inte enligt ABVA Nej Nej Ja, ca 5 st/år, men färre i år pga ABVA Beslut om ABVA tas i fullmäktige: Nej till KAK Har diskuterats: Nej till KAK Ja, svårare att säga nej

KOMMUN ALE HÄRRYDA KUNGÄLV LERUM MÖLNDAL PARTILLE Kontakt Duplikat eller separerat avloppledningsnät: Vilka problem skulle kunna uppstå om KAK installerades i stor skala? a) på ledningsnätet? I vilket skick är ledningsnätet? Skulle en sektionering av ledningsnätet i områden som är lämpliga resp. olämpliga för KAK vara tänkbart? b) för bräddningar och nödutlopp? c) för lokala reningsverk? Torbjörn Andersson Få duplikata system Problem med otäta, gamla ledningar, råttor, sättningar, fett som troligen skulle öka Kanske Antalet bräddningar minskar idag, kan dock öka om KAK Närmar sig maxkapacitet och klara troligen inte tillåtande av KAK Ann-Louise Eliasson Separerade, Lod Varierande skick, ev. inläckage. Befarar igensättningar och ökning av skadedjur Troligen inte, i så fall direkt vid tunnel. Landvetter flygplats Ökade igensättningar kan ge ökade bräddningar Har idag problem med slamhantering (Rävlanda och Hällingsjö) Carina Johansson Varierande skick Nej Ökad förorening vid bräddning och ger ökad belastning Ökad belastning som ej är dimensionerad för Ulf Pettersson I gott skick med ett fåtal undantag. Ser ökade problem med råttor, dålig lukt och avloppsstopp Nej Ökade problem med råttor, dålig lukt (lokalt vid BRA-utlopp) Ökad BODbelastning, slamhantering? Kan inte ta emot ev ökad gasproduktion Göran Werner I huvudsak duplikat system Har betydande underhållsbehov. Idag behövs spolningar (slätt). Önskar inga fler driftsproblem Kanske där det inte finns driftsproblem Inte så mycket nödutlopp, inga bräddningar Hällesåker har driftsproblem idag, huvudsakligen går allt till Ryaverket Göran Ahlborg Duplikat system Normalskick, större ledningar har dåligt fall (slätt) och är ofta gamla Nej, kanske om nybyggt område vid tunneln Ovanligt med bräddning och nöd-utlopp. Recipienten Säveån (N2000) önskar ingen ökning av bräddning Finns inga 98

KOMMUN ALE HÄRRYDA KUNGÄLV LERUM MÖLNDAL PARTILLE Kontakt Vilka fördelar ser ni hos KAK? Torbjörn Andersson Fördel för minskad antal körningar (avfall), nackdel ökad pumpning Ann-Louise Eliasson Nackdelar på VAsidan, fördelar på avfallssidan Carina Johansson Kan möjligen minska antalet transporter för renhållning Ulf Pettersson Inga fördelar Göran Werner Fel att belasta systemet, kan ej kvalitetssäkra slutprodukt Göran Ahlborg Inga fördelar för VA-verket Hur tas det organiska avfallet om hand idag? Vilka planer finns för framtiden? Mest hemkompostering, vissa flerfamiljshus har bruna påsar. Avfallet förbränns idag. Inga nya planer. 50 % hemkompostering, insamling hos storkök, affärer, restauranger och stora lägenhetshus. Planerar insamling för villor Hemkompostering och insamling. I framtiden planeras att kunna ta emot kompost på omlastningsstationen Hemkompostering och insamling. I framtiden ökad insamling. Hemkompostering (flerfamiljshus), insamling (småhus). I framtiden insamling från villor, inget beslut än Hemkompostering, insamling, sophämtning. I framtiden mer insamling till biogasanläggning Skulle KAK störa den planerade utvecklingen eller vara positivt? Hur? Stör troligen den planerade biogasanläggningen (Renova). VA mkt negativ Går inte att bedöma utan beräkning för ökade volymer av spillvatten Ja eftersom önskar ökad insamling Ja, krånglar till de olika systemen. Planerar för insamling Planerar för insamling och har ändrat ABVA till nej för KAK Vilken inställning till KAK har avfallsansvariga i kommunen? Troligen negativ som tekniska förvaltningen Positivt med biogas från kompost, effektiv transport, arbetssynpunkt, ekonomi. Negativt slutprodukt m dålig kvalitet, ej flexibelt system Frågan är ej diskuterad Krävs mer utredning om konsekvenser Renhållning anser fel att belasta andra systemet och då kan slutprodukt inte kvalitetssäkras. Vill separera matavfall och sopor; insamling Inga fördelar 99

BILAGA 5 Sammanställning av två intervjuer med fastighetsbolag i Göteborg stad FASTIGHETSBOLAG FAMILJEBOSTÄDER IVAR KJELLBERGS FASTIGHETS AB Kontakt Lena Karlsson Angelica Kjellberg I vilken kommun finns era fastigheter? Antal? Göteborgs kommun drygt 18 000 lägenheter Göteborgs kommun 40 st fastigheter, ca 12 000 lägenheter Vilken typ av fastigheter? Flerfamiljshus och en mindre andel lokaler Flerfamiljshus Har ni några KAK installerade i någon fastighet? Nej Nej Förekommer önskemål från de boende eller verksamheter att installera KAK? Har frågan diskuterats a/ för befintliga fastigheter? b/ för nyexploatering? Om Göteborgs stad och Gryaab skulle tillåta KAK, skulle det påverka ställningstagandet hos er? Vilka problem skulle kunna uppstå om KAK infördes i större skala a/ på inomhusledningsnätet eller serviser? b/skulle vissa fastigheter som är lämpliga resp olämpliga för KAK vara tänkbart? Vilka fördelar ser ni hos KAK? Hur tas det organiska avfallet om hand idag? Vilka planer finns för framtiden? Hur skulle ev fullskalig installation finansieras? Anser ni att systemet kan återbetala sig? Ingen direkt fråga eller önskemål Inte vad vi känner till a/ Ev inför stambyte b/ Ja Ja, troligen (lättare att installera KAK) a/ Ev vid gamla fastigheter kan det bli problem b/ kan ev installeras vid stambyte eller nyexploatering Fördel för fastighetsbolaget att slippa lukt i soprum, och för miljön eventuell minskning av transporter Till största del hämtning av renhållningen från källsorterade soprum, i viss mån sopsug. Även kompostering vid fastighet finns. KAK skulle ev störa den planerade biogasanläggningen i Marieholm dit insamlad kompost skulle gå Måste undersökas, systemet kan troligen betala igen sig. Kräver mycket av hyresgästen. Information! 100 a/ Nej b/ Ja Det skulle underlätta (inför ev installation av KAK) a/ det är oklart och troligen varierande b/ beror på ljud, lukt och ökad riskfaktor beträffande reparationer/skador Möjlighet till biogas? Bekväm/praktisk hantering för kund, större plats i miljörum. Minskad transport Separerad sortering i miljörum eller separat sortering via modern sopsug, vanliga sopnedkast och soprum utan sortering. Kommunens biogasanläggning i Marieholm (planerad) Lämpligen genom lägre taxa för organiskt avfall, bidrag, högre hyra eller lägre driftskostnader

BILAGA 6 Resonemang kring investering för kväverening på grund av införande av KAK En ökningstakt på 5 % per år skulle tidigarelägga en kväveinvestering med cirka 4 år (Se Figur 6:1). Beroende på vilka krav som gäller vid tidpunkten för denna investering, som i detta fall uppskattas behöva göras cirka 2017 istället för 2021, behöver olika mängder kväve avskiljas. Det är troligt att totalt 600 ton mer kväve behöver tas bort vilket motsvarar en total investering på 600 miljoner kronor eftersom tidigare investeringar har inneburit 1 miljon kronor i investering per ton avskiljt kväve. En ökningstakt av införandet av KAK om 1 % per år skulle tidigarelägga en investering med mindre än ett år. Räntor och avskrivningar på 1 år tidigareläggning (införandet av KAK om 1 % per år ) av en investering på 600 miljoner kronor motsvarar 44 miljoner kronor 5. Det kan då uttryckas som att en investering på 600 miljoner kronor år X motsvarar en investering på 644 miljoner kronor år X-1. Mer kostnaden som en investering blir då 44 miljoner kronor. Som synes är siffran mycket osäker och metodiken är tveksam. I brist på annat används dock detta. 1800 1600 1400 1200 1000 4 år 800 600 2010 2012 2014 2016 2018 2020 2022 Figur 6:1 Tidigareläggning av investering för kväverening. Förklaringar: På y-axel: ton N/år 5 20 års avskrivning och 4 % kalkylränta. 101

Röd linje: Ton kväve som kan släppas ut utan att överstiga utsläppskraven på 10 mgn/l. Flödet ökar över tiden men halten är konstant. Blå linje: Ton kväve som släpps ut på grund av ökad belastning utan KAK. Anläggningen har en kapacitet att avskilja cirka 2200 ton N/år. Rosa linje: Ton kväve som släpps ut på grund av ökad belastning med KAK. 1 % ökning per år. Anläggningen har en kapacitet att avskilja cirka 2200 ton N per år. Lila linje: Ton kväve som släpps ut på grund av ökad belastning med KAK. 5 % ökning per år. Anläggningen har en kapacitet att avskilja cirka 2200 ton N per år. Ljusblå linje: Ton kväve som kan släppas ut utan att överstiga utsläppskraven som gäller på grund av införandet av Baltic Sea action plan och/eller införandet av avgift för utsläpp av kväve. Anläggningens kapacitet att avskilja kväve behöver alltså ökas från 2200 ton N per år till 2800 ton N per år. Grön linje: Ton kväve som kan släppas ut utan att överstiga utsläppskraven 10 mg/l. Anläggningens kapacitet att avskilja kväve behöver alltså ökas från 2200 ton N per år till 2800 ton N per år och anpassas till krav genom införandet av Baltic Sea action plan (BSAP) och/eller införandet av avgift. Ett annat sätt att resonera vore att så fort mängden kväve överstiger vad som får släppas ut för att klara utsläppskraven på 10 mg N/l (rosa linje korsar röd) görs en investering för att av skilja alla de tillkommande 114 ton kväve från KAK. Det skulle innebära 114 miljoner kronor i investering. Då bär dock KAK kostnaderna för en större ökning av kapacitet än vad som behövs. Ännu ett sätt vore att varje år göra en tänkt investering för att rosa linje alltid skall hålla sig precis under röd linje fram till dess 50 % av hushållen har fått KAK. Det vill säga 1,4 miljoner kronor per år från år 2021 till 2060. Det vill säga 55 miljoner kronor. Den blå linjen beskriver ett troligt scenario då en investering, oavsett KAK, behöver göras omkring 2016 för att uppfylla framtida krav i BSAP. När denna investering görs studeras framtida kvävebelastningsökning de närmaste 10 20 åren. KAK kommer stå för 11 22 ton ökning. Då bör KAK belasta den investering som då görs med 11 22 miljoner kronor. De tre senare sätten att beräkna anses ha för stora osäkerheter, varför alternativet 44 miljoner kronor investering på grund av KAK har valts. 102

BILAGA 7. Jämförelse mellan Systemalternativ Rötning och Systemalternativ Köksavfallskvarnar (Från Systemstudie Avlopp, bilaga 14) I projektet Systemstudie Avlopp gjordes en separat studie av hanteringen av bioavfallet i det framtida Göteborg år 2050. Här kommer en sammanfattning av resultaten: Fyra systemalternativ jämfördes: Ett alternativ med kompostering av bioavfallet som behandlingsprocess, ett system med separat rötning, ett system med köksavfallskvarnar och samrötning med avloppsslammet samt ett alternativ där bioavfallet och avloppsslammet deponerades. Intressant här är de två systemalternativen Rötning och Köksavfallskvarnar. Den huvudsakliga skillnaden är alltså att bioavfallet i systemalternativ Rötning behandlas i en separat biogasanläggning, medan det i systemalternativ Köksavfallskvarnar behandlas tillsammans med slammet. Systemalternativen bedömdes utgående från fem aspekter eller kriterier: Hygien, Miljö /emissioner och resurshushållning), Ekonomi, Sociokultur (organisation, brukaraspekter samt flexibilitet) samt Teknisk funktion. För en detaljerad metodbeskrivning och förutsättningar för analysen allmänt hänvisas till rapporten Systemanalys Avlopp. Systemgränserna är betydelsefulla för resultaten. Studien avsåg förhållandena år 2050, med 50 % fler invånare i Göteborg än idag. Studien omfattade Gryaabs sju ägarkommuner. Analysen omfattade inte bara infrastruktursystemen utan också det så kallade kompensatoriska systemet, det vill säga man tog hänsyn till de nyttigheter som producerades (till exempel energi och fosfor) och jämställde systemalternativen i detta avseende. Simuleringar av alternativen gjordes med datormodellen URWARE. HYGIEN De två systemalternativen bedömdes likvärda. De innebär låg risk för infektion och uppfyller hygienkraven. MILJÖ OCH EMISSIONER De två systemalternativen bedömdes likvärda, även om skillnader noterades. Systemalternativ Köksavfallskvarnar medför större effekter för övergödningen, medan systemalternativ Rötning medför större tillförsel av kadmium till produktiv mark och större bidrag till försurning. MILJÖ OCH RESURSHUSHÅLLNING De två systemalternativen återför ungefär lika mycket fosfor, som ersätter mineralgödsel. Systemalternativ Rötning återför mer kväve. Systemalternativen var likvärda avseende användning av energi (i det utökade systemet) och avseende återföring av energi. EKONOMI Systemalternativ Köksavfallskvarnar har en årskostnad av 374 kr per person, medan systemalternativ Rötning har en årskostnad av 249 kr per person, motsvarande 5 100 kr per ton bioavfall respektive 3 400 kr per ton bioavfall. Kostnaderna fördelar sig enligt Tabell 7:1. 103

Tabell 7:1. Kostnadsfördelning för KAK. Köksavfallskvarnar Rötning Kostnader för fastighetsägare 93 % 8 % Kostnader för Avfallskollektivet 0 % 92 % Kostnader för VA-kollektivet 7 % 0 % SOCIOKULTUR OCH ORGANISATION I systemalternativet Köksavfallskvarn krävs en större medverkan från fastighetsägare, boende och verksamhetsutövare än i systemalternativ Rötning, genom att de förväntas investera i och underhålla avfallskvarnar. SOCIOKULTUR OCH BRUKARASPEKTER Från brukarsynpunkt bedömdes avfallskvarnar vara det klart bästa systemet för hantering av bioavfall. Vanliga soppåsen får mindre lukt och vikt. Ökar källsorteringen ökar och därmed den upplevda miljönyttan. Kvarnarna bedömdes vara lätta och bekväma att använda. Eventuellt blir det också en lägre avfallsavgift (om subventionerat av kommunen). SOCIOKULTUR/FLEXIBILITET I systemalternativ Rötning bibehålls en flexibilitet för förändringar i omvärlden. Systemalternativet innebär huvudsakligen förändringar i behandlingsprocesserna och kan genomföras i den takt som omvärldsförändringarna, politikerna och myndigheterna bestämmer och ekonomin tillåter. Systemalternativ Köksavfallskvarn innebär däremot en minskad grad av flexibilitet. När väl kommunen har börjat tillåta installation av avfallskvarnar har den svårt att återkalla beslutet och det är svårt att kontrollera om avfallskvarnar installeras utan tillstånd. TEKNISK FUNKTION Systemalternativens sårbarhet analyserade med hänsyn till faktorerna framkomlighet, felanvändning, haveri avfallskvarn, haveri i anläggning, strömavbrott, stopp i avloppsledning och klimateffekter. En kvalitativ bedömning gjordes av egenskaperna motståndskraft, återhämtningsförmåga respektive beredskap. Systemalternativen bedömdes likvärda. MULTIKRITERIEANALYS De kvantitativa och kvalitativa resultaten från analysen omvandlades till betyg på en femgradig skala 0 4 (där 4 är bäst), Tabell 7:2. Betygen sattes efter hur väl systemalternativen förväntades nå framtida mål. Därefter gjordes en viktning av de använda kriterierna (aspekterna). Viktningen är en fråga för politikerna, men gjordes här av Projektgruppen som en första ansats. Betyg, viktning och viktade betyg visas nedan. 104

Tabell 7:2. Multikriterieanalys av systemalternativ Köksavfallskvarnar och systemalternativ Rötning (från Systemstudie Avlopp). Systemalternativ Betyg Vikt Viktat betyg Kriterium KAK Rötning Vikt KAK Rötning Hygien (smittskydd) 2 2 5 10 10 Miljö/Emissioner 2,1 2,1 20 41 41 Miljö/Resurshushållning 3,2 3,5 35 112 123 Kostnader 1 2 20 20 40 Sociokultur 2,5 2 10 25 20 Teknisk funktion 2 2 10 20 20 Medelbetyg 2,1 2,3 100 2,3 2,5 SLUTSATS De två systemalternativen bedömdes vara tämligen likvärda, med någon fördel för systemalternativ Rötning. För vissa kriterier fanns dock betydande skillnader, och en annorlunda viktning kan ge andra slutsatser. En känslighetsanalys gjordes (se rapporten). OSÄKERHETER Flera osäkerheter kvarstår efter studien. Den största kanske är att så litet är känt om egenskaperna hos det nedmalda matavfallet. Hur bryts det ned under transport och behandling? Påverkas bildningen av svavelväte och metan? Hur mycket sedimenterar under transporten i ledningar och tunnlar, och hur rycks loss när flödet ökar i kombinerade ledningar? Hur mycket ökar då bräddningen av organiskt material? Stora osäkerheter finns också kvar vad gäller behandlingen i reningsverket. Det antas i studien att, om köksavfallskvarnar tillåts, tiden för införandet blir lång, kanske 0,5 1 % per år. Detta kan emellertid ske betydligt raskare, om kvarnarna upplevs som en väsentlig standardhöjning och ökning av bekvämligheten i hushållsarbetet, och kostnaderna inte upplevs som avskräckande. Tekniska nyheter tenderar att få ett allt snabbare genomslag i samhället. Det tog decennier för diskmaskinen att bli standard i de svenska hemmen, medan det bara tog några år för de platta tv-skärmarna att dominera. 105