KOMPETENSLÄGE FÖR ETT STRÅLSÄKERT SAMHÄLLE

Sida: 1/70 Datum: 2011-02-21 Dnr: SSM2011-741 Författare: Fredrik Hassel m.fl. Fastställd: Ann-Louise Eksborg KOMPETENSLÄGE FÖR ETT STRÅLSÄKERT SAMHÄLLE SAMMANFATTNING Regeringen uppdrog i regleringsbrevet för 2010 till Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) att redovisa: hur myndigheten bedömer kompetensläget i Sverige inom strålsäkerhetsområdet och hur detta kompetensläge motsvarar framtida behov inom myndighetens ansvarsområde vilka framtida behov av kompetens som myndigheten bedömer att den behöver knyta till sig utifrån vunna erfarenheter av sammanläggningen och den utveckling som kan förutses i samhället hur de slutsatser som framkommer utifrån de två första frågeställningarna påverkar strålsäkerheten. Beträffande den förstnämnda frågan visar SSM:s analys att kompetensläget inom kärnkraftsområdet är tillfredställande. På sikt kan dock generationsväxlingen bland den personal som är anställd inom kärnkraftsindustrin ge upphov till kompetensbrister inom vissa områden. Detta gäller särskilt om en ansökan om att få uppföra nya kärnreaktorer i landet skulle inkomma. Det är därför väsentligt att noga följa utvecklingen inom detta område. Inom strålskyddsområdet finns däremot vissa brister i kompetensläget. Detta gäller framförallt inom industrin utanför kärnkraftsbranschen, på

Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle Sida: 2/70 arbetsmiljöområdet, på miljöövervakningsområdet och inom strålskyddsberedskapen. Inom dessa områden behöver kompetensläget förbättras. De brister som har uppstått beror delvis på att det saknas en generellt inriktad strålskyddsutbildning som riktar sig till personal utanför kärnkraftsbranschen och hälso- och sjukvården. Vad gäller SSM:s egen kompetens som myndighet visar den kompetensinventering som har genomförts att kompetensen är underkritisk inom vissa områden och att tillgången på internationellt gångbar spetskompetens behöver förbättras. Ny kompetens kan också behöva tillföras inom vissa områden. Allmänt konstaterar SSM att myndigheten måste täcka ett mycket brett och samtidigt djupt kompetensområde med en relativt liten personalstyrka. Detta ger upphov till särskilda problem i kompetensförsörjningen. Givet dessa reservationer visar kompetensinventeringen att SSM:s kompetensläge i huvudsak är tillfredställande. Vad gäller kompetenslägets konsekvenser för strålsäkerheten bedömer SSM att de kompetensbrister som har konstaterats inom strålskyddsområdet utanför kärnkraftsbranschen och hälso- och sjukvården ökar risken för personskador och skador på miljön till följd av exponering för strålning genom misstag och olyckor. Dessutom innebär bristerna minskad förmågan att hantera större olyckor och terrordåd där utsläpp eller användning av radioaktiva ämnen kan ge upphov till höga stråldoser. En konsekvens av de brister som har konstaterats avseende SSM:s myndighets kompetens har att göra med kompetensstabilitet och nyckelpersonsberoende och syftar på att myndigheten i sina bedömningar måste utgå från kompetensen hos enstaka individer. Detta ställer stora krav på enskilda medarbetare samtidigt som myndigheten mycket snabbt kan tappa hela kompetenser genom att dessa nyckelpersoner lämnar myndigheten, vilket då påverkar myndighetens möjligheter att utföra sitt uppdrag. En annan konsekvens av bristerna i myndighetskompetens avser kompetenser som idag inte finns på myndigheten men där myndigheten dragit slutsatsen att kompetenserna krävs för att SSM ska kunna utföra sitt uppdrag. Risken med att dessa kompetenser saknas är att viktiga

Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle Sida: 3/70 utgångspunkter inte behandlas av myndigheten och att dessa aspekter därmed inte heller vägs in i myndighetens samlade bedömning. Detta kan få konsekvenser för strålsäkerheten. Bristen på spetskompetens medför dessutom att myndigheten i vissa sammanhang inte kan uttala sig med den auktoritet som vore önskvärd. En annan konsekvens är sämre möjligheter att påverka den internationella utvecklingen inom vissa områden, t.ex. regelverket inom strålsäkerhetsområdet. Detta kan medföra att regler och andra beslut som även Sverige måste följa inte anpassas tillräckligt till svenska förhållanden. Också detta kan medföra risker från strålsäkerhetssynpunkt. SSM rekommenderar att regeringen genomför följande åtgärder vad gäller kompetensläget i Sverige inom strålsäkerhetsområdet: Inom kärnkraftsområdet är kompetensläget tillfredställande. Inga speciella åtgärder behöver därför genomföras av regeringen på kort sikt. SSM följer utvecklingen och återkommer om åtgärder behöver vidtas. Inom strålskyddsområdet finns brister i kompetensläget. Regeringen bör därför tillsätta en utredare med uppgift att granska kompetensläget närmare och att föreslå de åtgärder vad gäller den utbildning som erfordras. Det finns även anledning att på sikt se över strålskyddsforskningens inriktning och omfattning. SSM rekommenderar att regeringen genomför följande åtgärder som berör SSM:s myndighetskompetens: SSM bör ges möjlighet att bedriva egen forskning. Detta bör bl.a. ske för att ge myndigheten möjlighet att utveckla spetskompetens på internationell nivå inom vissa områden. (Konkretiseras i SSM:s budgetunderlag för 2012-2014) Regeringen bör utreda för och nackdelar med att samla befintlig kompetens för att stödja arbetet mot kärnvapenspridning till SSM eller FOI. Regeringen bör tillföra SSM ökade resurser för att ge myndigheten möjlighet att också i fortsättningen upprätthålla en god kompetens inom alla de områden som har identifierats vid inventeringen av SSM:s myndighets-

Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle Sida: 4/70 kompetens (inklusive de nya områden som har identifierats i denna rapport och där kompetens nu saknas eller är bristfällig). Avgiftsuttaget från tillsyns- och tillståndsverksamheterna kan därför behöva höjas. (Konkretiseras i SSM:s budgetunderlag för 2012-2014) 1. Uppdraget Strålsäkerhetsmyndigheten fick följande uppdrag i myndighetens regleringsbrev för år 2010: Strålsäkerhetsmyndigheten ska redovisa hur myndigheten bedömer kompetensläget i Sverige inom myndighetens ansvarsområde och hur kompetensläget möter framtida behov utifrån hur verksamheterna kan komma att utvecklas. SSM ska vidare utreda myndighetens framtida behov av kompetens utifrån vunna erfarenheter av sammanläggningen och den utveckling som kan förutses i samhället. SSM ska också bedöma eventuell påverkan på strålsäkerheten utifrån dessa frågeställningar. Uppdraget ska redovisas i samband med årsredovisningen 2011. Uppdraget syftar till att besvara tre frågeställningar: Den första är att myndigheten ska redovisa hur myndigheten bedömer kompetensläget i Sverige och hur detta behov motsvarar framtida behov inom myndighetens ansvarsområde. Den andra är att SSM ska utreda vilka framtida behov av kompetens som myndigheten bedömer att den behöver knyta till sig utifrån vunna erfarenheter av sammanläggningen och den utveckling som kan förutses i samhället. Den tredje är att SSM ska bedöma hur de slutsatser som framkommer utifrån de två första frågeställningarna påverkar strålsäkerheten. Den första frågeställningen besvaras sistnämnda frågeställningen besvaras i anslutning till de kapitel som behandlar myndighetens egna kompetensbehov (kapitel 5) och kompetens-läget i Sverige inom strålsäkerhetsområdet

Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle Sida: 5/70 (kapitel 6). I bilaga 1 redovisas också en teoretisk genomgång av vilka konsekvenser som kan uppstå på grund av bristande kompetens eller resurser hos aktörer som bedriver verksamhet som har betydelse från strålsäkerhetssynpunkt. Analysen utgår bl.a. från SSM:s omvärldsanalys och risk- och sårbarhetsanalys. Som framgick av föregående stycke behandlas SSM:s kompetensbehov som myndighet i rapporten före kompetensläget i Sverige inom strålsäkerhetsområdet. Anledningen är att den kompetensinventering som redovisas i kapitel 5 underlättar läsningen av det kapitel som handlar om kompetensläget i Sverige (kapitel 6). De rekommendationer som SSM:s analys föranleder redovisas i kapitel 7. I detta kapitel sammanfattas också SSM:s bedömning av konsekvenserna av de kompetensbrister som har identifierats vad gäller myndighetens egna kompetensbehov och beträffande kompetensläget i stort i Sverige inom strålsäkerhetsområdet. 2. Vissa begrepp Begreppet strålsäkerhet är en samlad benämning på den verksamhet som SSM ska bedriva enligt 1 förordningen (2008:452) med instruktion för Strålsäkerhetsmyndigheten. Enligt instruktionen är SSM förvaltningsmyndighet för frågor om skydd av människors hälsa och miljön mot skadlig verkan av joniserande och icke-joniserande strålning, frågor om säkerhet och fysiskt skydd i kärnteknisk och annan verksamhet med strålning samt frågor om nukleär icke- spridning. Syftet med strålsäkerhetsarbetet är att: användningen av strålning ska optimeras så att strålningens positiva effekter kan tas till vara på bästa sätt samtidigt som skadliga effekter på hälsa och miljön minimeras och dosgränser för individer inte överskrids, riskerna med kärnteknisk verksamhet och annan verksamhet med strålning ska minimeras,

Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle Sida: 6/70 riskerna för exponering från naturligt förekommande strålning ska begränsas, spridning av ämnen, kunskap eller material som kan användas för att producera kärnvapen eller som på annat sätt kan användas för att åstadkomma avsiktlig skada ska förhindras. Enligt regeringens uppdrag i regleringsbrevet ska två typer av kompetenser beskrivas och analyseras av SSM. Den första av dessa omfattar SSM:s kompetens som myndighet, dvs. den kompetens som SSM behöver för att kunna bedriva sin verksamhet på ett effektivt sätt (myndighetskompetensen). Den andra omfattar kompetensen inom de sektorer som omfattas av SSM:s tillsyns- eller tillståndsansvar (den nationella kompetensen). Med hänsyn till att det är svårt att direkt mäta kompetensen hos aktörer utanför SSM har den nationella kompetensen preciserats till att avse de resurser som skapar kompetens inom strålsäkerhetsområdet, dvs. de resurser för utbildning och forskning som finns vid landets universitet och högskolor och som har relevans för strålsäkerhetsarbetet. 3. Tidigare utredningar som berört kompetensfrågor inom strålsäkerhetsområdet Statens strålskyddsinstitut (SSI) redovisade i mars 1995 en utredning om strålskyddskompetens inom svensk sjukvård. Utredningen genomfördes av företrädare för SSI, Socialstyrelsen, Svensk förening för radiofysik och Svensk förening för medicinsk radiologi. Utredningen redovisade bl.a. följande förslag: Klinikchefer och lärare i specialiteter där strålning används bör uppmärksammas på behovet att redan i grundutbildningen ge blivande läkare kunskaper om strålskydd. Strålskyddsutbildningen bör göras obligatorisk i specialiteterna medicinsk radiologi och onkologi samt för läkare som vidareutbildar sig inom nukleärmedicin.

Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle Sida: 7/70 Sjukhusfysikerutbildningen bör formaliseras och omfatta såväl teoretisk utbildning som praktiktjänstgöring. Kärnsäkerhetsutredningen gjorde 2003 en genomgång av säkerhetsfrågor inom kärnkraften. Utredningens förslag redovisades i betänkandet Kärnkraftverkens säkerhet och strålskydd (SOU 2003:100). När det gällde säkerhet inom det kärntekniska området utgick Kärnsäkerhetsutredningen från en tidigare utredning som hade beställts av Statens kärnkraftinspektion (SKI) 1. Kärnsäkerhetsutredningens slutsats avseende återväxten av kompetens inom det kärntekniska området var att den samordnade satsning som gjordes på forskning och utbildning genom det s.k. SKC-avtalet (Svenskt Kärntekniskt Centrum, se avsnitt 6.2) gav en struktur som hade förutsättningar att täcka SKI:s och branschens behov av kompetens under de närmaste tio åren. Det var dock utredningens uppfattning att det kunskapsläge som framgick av SKI:s inventering var något bräckligt och att utvecklingen behövde bevakas noga under det kommande decenniet. Kärnsäkerhetsutredningen tog även upp kärnkraftens behov av strålskyddskompetens. Utredningen konstaterade därvid att kärnkraftens framtida kompetensbehov inom strålskyddsområdet såg ut att kunna tillgodoses men att det fanns problem när det gäller vissa högre utbildningar och viss spetskompetens. Utredningen föreslog därför att regeringen skulle uppdra åt SSI att kartlägga det strategiska kompetensbehovet inom strålskyddsområdet på lång sikt för den kärntekniska verksamheten i landet. Myndigheten skulle också lämna förslag till åtgärder. Regeringen följde Kärnsäkerhetsutredningens förslag och uppdrog i regleringsbrevet för 2005 åt SSI att kartlägga det strategiska kompetensbehovet inom strålskyddet på lång sikt i Sverige och att lämna förslag till åtgärder för att säkerställa kompetensen. SSI inhämtade underlag för sina bedömningar bl.a. genom intervjuer med företrädare för avdelningarna för radiofysik/medicinsk radiofysik, strålningsfysik, genetik, mikrobiologi och toxikologi vid olika akademiska lärosäten. 1 Kartläggning av strategiska kompetensbehov för kärnteknisk verksamhet i nuläget och i framtiden. SKI Rapport 01:36 2001.

Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle Sida: 8/70 SSI:s förslag blev att den högre utbildningen inom strålskyddsområdet borde förstärkas. Detta gällde särskilt ämnena strålningsbiologi och radioekologi. Förstärkningen borde ske genom att fördjupningskurser motsvarande C- och D-kurser samt forskarutbildningskurser inrättades. Dessutom borde medel tillföras för att möjliggöra nya lektorstjänster samt doktorand- och forskarassistenttjänster inom berörda ämnen. När SSI:s utredning var inne i sitt slutskede - hösten 2005 - framkom det att regeringen avsåg att föreslå att SSI skulle tillföras 10 mnkr per år fr.o.m. 2007 för att finansiera grundläggande och tillämpad forskning inom strålskyddsområdet. De aktuella medlen skulle i första hand användas för att inrätta forskartjänster inom centrala ämnesområden och för finansiera forskning inom dessa områden. 4. Arbetsmetod 4.1 Kartläggning av SSM:s myndighetskompetens Myndighetskompetensen avser den kompetens som finns hos myndighetens personal och den kompetens som myndigheten kan avropa från andra myndigheter, företag eller universitet och högskolor. För att det ska vara möjligt att använda kompetens utanför myndigheten måste denna kompetens vara oberoende i förhållande till de tillstånds-havare eller andra kommersiella intressen som finns inom de verksamheter där myndigheten bedriver tillsyn eller prövar tillståndsansökningar. SSM behöver kompetens inom följande områden för att kunna utföra sina uppgifter effektivt. Dessa områden är: Det första området avser kunskap om hur strålning alstras, om strålningens och radioaktiva ämnens egenskaper samt om hur dessa egenskaper påverkar människor och miljö. Det andra området avser kunskap om hur olika typer av strålning/radioaktiva ämnen används i samhället och vilka åtgärder som behöver vidtas för att denna användning ska kunna ske på ett strålsäkert sätt.

Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle Sida: 9/70 Det tredje området avser den metodkompetens som myndigheten behöver ha för att kunna utföra sina uppgifter. Exempel på metodkompetens är kunskaper om hur man utför tillsyn, tillståndsprövning, utredningsverksamhet och projektledning. Det fjärde området avser förvaltningskompetens, dvs. de kompetenser som myndigheten måste ha för att SSM ska kunna bedriva sin verksamhet på ett effektivt och korrekt sätt. Exempel på sådana kunskaper är verksamhetsstyrning, förvaltningsjuridik, ekonomisk redovisning och IT-drift. Vid analysen av SSM:s kompetensbehov har de båda förstnämnda områdena sammanförts under rubriken sakkompetens. Under arbetets gång har myndighetens avdelningar gjort en inventering av vilka kompetenser som bör ingå i respektive kompetensområde (sakkompetens, metodkompetens och förvaltningskompetens). Resultatet av denna inventering redovisas översiktligt i bilaga 2. Kompetensbeskrivningen i bilaga 2 återger SSM:s samlade kompetensbehov som myndighet. I kompetensinventeringen har SSM värderat nuvarande kompetensläge vid myndigheten per kompetens och gjort detta i förhållande till de krav som uppgifterna ställer. På detta sätt har myndigheten kunnat värdera kompetensen ur ett robusthetsperspektiv, dvs. hur personberoende myndigheten är inom respektive kompetens och hur detta påverkar myndighetens tillgång på kompetens över tiden. I inventeringen har SSM också bedömt om det finns behov av en djup expertkompetens (spetskompetens) inom några kompetensområden för att myndigheten ska kunna vara drivande inom berörda verksamhetsområden i Sverige och internationellt. 4.2 Kartläggning av den nationella kompetensen Som nämnts är det svårt att direkt mäta kompetensen hos de aktörer som verkar inom det område som SSM har tillsyns- och tillståndsansvar för. Kartläggningen av denna kompetens har därför utförts som en genomgång av de utbildnings- och forskningsresurser som finns vid landets universitet och högskolor inom strålsäkerhetsområdet. I begränsad utsträckning har även andra utbildningsresurser kartlagts.

Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle Sida: 10/70 Utbudet av utbildningsresurser inom strålsäkerhetsområdet har bl.a. kartlagts genom en undersökning av universitetens och de tekniska högskolornas hemsidor. Kartläggningen har omfattat 14 statliga universitet och 21 högskolor (med olika inriktning). Syftet med kartläggningen har varit att identifiera utbildningslinjer som har betydelse för strålsäkerhetsområdet. Allmänt kan konstateras att antalet utbildningsområden, program och separata kurser är mycket stort. I syfte att få en kvalitativ bild av den utbildning och forskning som bedrivs vid universitet och högskolor har ett tjugotal intervjuer genomförts med företrädare för berörda utbildnings- och forskningsdiscipliner. Därvid har frågor ställts om omfattning, inriktning och kvalitet på utbildnings- och forskningsutbudet samt om behovet av utbildning i ett tioårsperspektiv. En fråga har också ställts om det finns kompetensbrister inom något område som har en sådan karaktär att säkerheten inom berörda områden är direkt hotad. 5. SSM:s myndighetskompetens 5.1 Ingångsvärden I föregående kapitel gavs en övergripande beskrivning av hur inventeringen av SSM:s myndighetskompetens har genomförts. Nedan beskrivs processen mer i detalj. Vidare anger SSM vilka förutsättningar som man har utgått ifrån i det analysarbete som har genomförts. Som framgick av kapitel 4 har SSM gått igenom vilka kompetenser som krävs för att myndigheten ska kunna lösa sina uppgifter på ett effektivt sätt. Arbetet har utgått från myndighetens instruktion, verksamhetsidé och vision. Dessa ingångsvärden har omsatts i tio verksamhetsområden (bilaga 3). Nio av dessa områden svarar mot strålsäkerhetsbehov som finns i samhället. Det tionde området - effektiv förvaltning - definierar myndighetens behov av förvaltningskompetens. För varje verksamhetsområde har SSM formulerat resultatmål (även dessa redovisas i bilaga 3). På detta sätt har SSM härlett behovet av myndighetskompetens ur de grundläggande styrdokument som gäller för verksamheten.

Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle Sida: 11/70 Den kompetensinventering som har genomförts visar att det krävs 40 sakkompetenser, 9 metodkompetenser och 10 förvaltningskompetenser för att SSM ska klara sina uppgifter. Kompetenserna är utformade på ett sådant sätt att de teoretiskt ska kunna upprätthållas av en person. I bilaga 2 finns en sammanställning av de kompetensområden som har identifierats och de kompetenser som ingår. SSM har utgått från kompetensinventeringen då myndigheten har analyserat kompetensläget vid myndigheten. Det befintliga kompetensläget vid myndigheten har således ställts mot de kompetensbehov som har identifierats i inventeringen. SSM:s analys har bl.a. inriktats mot att klargöra hur många medarbetare som är verksamma inom ett visst kompetensområde och på vilken nivå som medarbetarnas kompetens ligger. På detta sätt har det varit möjligt att fastställa inom vilka områden som myndigheten har en tillräcklig kompetens vad gäller kunskapsnivå och antal medarbetare som upprätthåller kompetensen. Det har också varit möjligt att fastställa var brister finns. Allmänt gäller att kompetenserna bör vara så breda att de har relevans för verksamheten men samtidigt så smala så att de i stort kan fyllas av enskilda individer. Detta innebär att vissa kompetenser är relativt smala och djupa till sin karaktär medan andra kan uppfattas som väl breda. Vissa kompetenser har dessutom en direkt koppling till utbildningslinjer på universitets- och högskolenivå medan andra har en tydligare verksamhetsinriktning. Vid bedömningen av hur en viss kompetens ska säkras har utgångspunkten varit att det krävs tre medarbetare som tillsammans upprätthåller den aktuella kompetensen för att SSM med full säkerhet ska anses vara långsiktigt kompetent inom det aktuella området. Bakgrunden till denna bedömning är att det krävs en kritisk massa av medarbetare för att skapa en långsiktigt hållbar kunskapsutveckling inom en viss kompetens. En bemanning om minst tre medarbetare inom en kompetens ger tillräckliga förutsättningar för att hantera personalförändringar utan att myndighetens effektivitet riskerar att gå ned. I några fall kan kompetensen upprätthållas av färre personer. Detta gäller framför allt förvaltningskompetenserna.

Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle Sida: 12/70 Anledningen är att dessa kompetenser är lättare att förstärka eller nyrekrytera eftersom de är mer generella till sin karaktär. I vissa fall räcker det inte med att myndigheten har tillräcklig kompetens för att genomföra ett grundläggande myndighetsarbete eftersom grunden för verksamheten är att myndigheten kan upprätthålla ett stort förtroende i samhället. Det är också viktigt att kunna hävda sig i det internationella samarbetet inom strålsäkerhetsområdet. SSM har därför valt att även analysera myndighetens kompetensbehov utifrån behovet av en internationellt gångbar spetskompetens inom vissa områden. När syftet är att delta i det internationella samarbetet är det inte helt avgörande inom vilka områden som myndigheten har spetskompetens. Det viktiga är att kunna delta på jämställd fot med andra länder i kunskapsutbytet mellan experter och att därigenom kunna påverka frågor som har betydelse för strålsäkerheten i Sverige. 5.2 Behov av sakkompetens Säkerhet i kärnteknisk verksamhet Inom kärnsäkerhetsområdet finns det för närvarande god tillgång på kompetens inom myndigheten. Inom några kompetenser är myndigheten dock på gränsen till underkritisk, dvs. kompetensen bärs endast upp av en eller två medarbetare. Myndigheten har inte tillgång till internationellt gångbar spetskompetens i den omfattning som krävs inom området, vilket påverkar förmågan att fullt ut driva strålsäkerhetsfrågorna. En konsekvens blir att myndighetens förmåga att bidra till den internationella utvecklingen inom kärnsäkerhetsområdet inte fullt ut kan nås. Ett sådant exempel är att SSM:s möjligheter att påverka utvecklingen av det internationella regelverket begränsas på grund av denna brist. En ökad tillgång på spetskompetens inom detta område ökar dessutom förutsättningarna för att hantera arbetet med att utforma förutsättningarna för och prövningen av en eventuell ansökan om att få uppföra en ny kärnreaktor. Områden där SSM kan anses ha en underkritisk kompetens är - vad gäller kärnsäkerhetsområdet - systemteknik samt drift av tryckvattenreaktorer (PWR), elsystemens konstruktion i en kärnreaktor, kontroll och provning,

Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle Sida: 13/70 instrumentering och kontrollsystem samt underhållsprinciper och underhållsprogram för kärnreaktorer. Dessa kompetenser är beroende av ett fåtal nyckelpersoner. Kompetenslägesanalysen visar vidare att SSM idag saknar tillräcklig kompetens att utföra egna analyser av inträffade händelser eller referensfall genom transientanalyser, probabilistiska säkerhetsanalyser eller vid svåra haverier. Denna typ av kompetens har tidigare upphandlats. SSM:s bedömning är dock att sådan kompetens nu kan behöva tillföras myndigheten. Ett skäl till detta är att myndighetens vederhäftighet och oberoende annars kan ifrågasättas. Ett annat skäl är att tillgången på denna typ av kompetens kommer att minska då kärnkraftsbranschen går in i ett generationsskifte bland personalen. SSM kan därför bli tvungen att säkerställa tillgången på kompetens genom att anställa egen personal, vilket det idag saknas ekonomiskt utrymme för. Kompetenslägesanalysen visar också att SSM behöver tillföras kompetens inom några områden där myndigheten inte tidigare har haft kompetens. Ett sådant område är upphandling och ledning av större projekt inom kärnkraftsbranschen. En erfarenhet från granskningen av de effekthöjnings- och moderniseringsarbeten som nu pågår inom kärnkraftsbranschen är att SSM saknat förmåga att bedöma realiserbarheten i tillståndshavarnas projekt. Detta kan i förlängningen även påverka säkerheten. Det andra området där SSM behöver tillföras kompetens är företagsstyrning inom kärnkraftsbranschen. Detta är ett område där tillsyn tidigare inte har bedrivits men där SSM kan konstatera att företagsledningarnas sätt att styra verksamheten och deras sätt att planera investeringarna påverkar säkerheten på medellång och lång sikt. SSM:s bedömning är därför att det finns starka skäl att bygga upp en förmåga hos myndigheten att bedriva tillsyn också inom dessa delar av den verksamhet som bedrivs inom kärnkraftsindustrin. Strålskydd Inom strålskyddsområdet finns idag god tillgång på kompetens inom myndigheten vad gäller kompetenser med inriktning på fysik och teknik. Vissa områden är på gränsen till underkritiska men mot bakgrund av den

Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle Sida: 14/70 totala kompetensbilden anser SSM att dessa kompetenser ändå upprätthålls på ett tillfredställande sätt. Brister finns i första hand inom de områden som handlar om effekterna av strålning. Myndighetens kompetens är på gränsen till underkritisk inom detta område. Den tydligaste bristen handlar om att myndigheten saknar anställd personal med medicinsk kompetens för att bedöma strålningens effekter på människor. Brister finns även inom interndosimetri. Sverige har under mycket lång tid haft en världsledande ställning inom strålskyddsområdet. Detta har sin grund i verksamhetens historia men även i den verksamhet som tidigare bedrevs av SSI. Genom en omsvängning under senare år av verksamheten från forskningsorgan till tillsynsmyndighet har förutsättningarna för att upprätthålla denna tätposition successivt försämrats. SSM konstaterar att det inom vissa kompetenser kan finnas skäl att överväga en höjd ambitionsnivå så att myndigheten även i framtiden kan bidra till den internationella utvecklingen. I förlängningen stärker detta också strålsäkerhetsarbetet i Sverige. En sådan satsning ger dessutom myndigheten möjlighet att bibehålla en hög trovärdighet inom områden som är väsentliga för verksamheten och för strålsäkerheten. Nukleär icke-spridning Nukleär icke-spridning är ett område där myndigheten bedriver verksamhet framför allt med stöd av kompetenser inom exportkontroll och kärnämneskontroll. Verksamheten har idag tillräckliga resurser men det kan finnas skäl för regeringen att överväga denna verksamhet i ett bredare sammanhang än SSM och dess verksamhet. Anledningen är att det för närvarande finns tre myndigheter med näraliggande ansvar och kompetenser inom detta område. Inspektionen för strategiska produkter (ISP) bedriver exportkontroll beträffande strategiska produkter (försvarsmateriel) som inte har koppling till nukleär verksamhet. SSM ansvarar för exportkontroll avseende radioaktivt material (inkl. kärnämnen), produkter med dubbla användningsområden (produkter som kan användas vid kärnvapentillverkning) och kärnämneskontroll (kontroll av det kärnämne som finns i Sverige).

Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle Sida: 15/70 Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) bedriver idag forskning med inriktning mot nukleär icke-spridning och har i kraft av denna forskning en god kompetens inom kärnvapenområdet. Exportkontrollen avseende radioaktiva ämnen har ett nära samband med kärnämneskontrollen. Den sistnämnda verksamheten har en stark koppling till SSM:s övriga verksamhet beroende på att allt kärnämne i Sverige finns i verksamheter som myndigheten bedriver tillsyn över. Kärnämneskontrollen bör därför inte flyttas från SSM. Däremot finns det anledning att överväga om inte all kompetens inom området kärnvapenspridning (inklusive exportkontrollen) borde koncentreras till en myndighet. En förutsättning för att Sverige även i framtiden ska kunna vara en stark aktör internationellt inom detta område är att den befintliga kompetensen inte sprids ut för mycket. SSM anser därför att regeringen bör överväga att samla den nationella kompetensen inom området kärnvapenspridning till FOI eller SSM. Mot detta kan invändas att FOI idag inte är någon tillsynsmyndighet och att SSM idag inte bedriver någon egen forskning. Trots detta anser SSM att det finns skäl att utreda för- och nackdelar med att samla kompetensen till en av dessa myndigheter. Fysiskt skydd Efter terrorattackerna i USA den 11 september 2001 har kraven på fysiskt skydd för känsliga anläggningar successivt ökat. Detta har medfört att SSM har stärkt sin kompetens inom området de senaste tio åren. Idag har SSM ett relativt gott kompetensläge inom de traditionella delarna av området fysiskt skydd. Det finns dock fortfarande brister inom informationssäkerhetsområdet. Detta är ett område där kompetensen började byggas upp i samband med att SSM bildades. Kompetensen är dock fortfarande underkritisk och fortsatta insatser krävs för att SSM ska kunna komma upp i en kompetensnivå som är rimlig. 5.3 Metodkompetens SSM:s behov av metodkompetens upprätthålls i huvudsak av medarbetare vilkas metodkompetens och sakkompetens kompletterar varandra. Ett

Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle Sida: 16/70 exempel på detta är normering där båda kompetenserna behövs. En stor del av den metodkompetens som myndigheten behöver utvecklas dock hos medarbetare som har en annan sakkompetens än den som närmast berörs. Detta är en nödvändig strategi för en liten myndighet vars uppdrag kräver en stor kompetensbredd. En nackdel är dock att vissa metodkompetenser inte kommer upp i den kvalitet som skulle vara möjlig om den samtidigt understöddes av den relevanta sakkompetensen. För att balansera dessa brister arbetar SSM systematiskt med att lägga fast rutiner som stöd för verksamheten och med kontinuerlig uppföljning av verksamheten ur ett metodperspektiv. Detta arbete kompletteras med intern och extern utbildningsverksamhet. SSM kommer inom en nära framtid att ställas inför stora tillståndsprövningsärenden. Myndighetens behov av kvalificerade projektledare kommer därmed att öka. Nuvarande bemanning inom detta område är inte tillräcklig. Ytterligare ett område som behöver uppmärksammas är inspektörskompetens. Inom detta område saknas idag fastställda kompetenskrav. Detta kan påverka kvaliteten i myndighetens tillsynsverksamhet. SSM har uppmärksammat detta och det pågår ett arbete med att förbättra och kvalitetssäkra myndighetens tillsynsarbete. 5.4 Förvaltningskompetens SSM har sedan myndigheten startade genomfört en omfattande satsning på att effektivisera och modernisera verksamheten. Denna satsning möjliggjordes bl.a. av sammanläggningen av de två tidigare myndigheterna och den större verksamhetsvolym som denna åtgärd medförde. Därmed förbättrades förutsättningarna för att utveckla de förvaltningskompetenser som krävs för att kunna bedriva en modern myndighetsverksamhet. Resultatet av denna satsning är att SSM idag har en god förvaltningskompetens. Brister finns dock inom vissa områden. Ett sådant område är IT-verksamheten. Statsmakternas krav inom e- förvaltningsområdet ställer ökade krav på myndigheterna i allmänhet. Större myndigheter med en omfattande IT-verksamhet kan lättare hantera dessa krav. För en myndighet av SSM:s storlek är detta något mer komplicerat.

Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle Sida: 17/70 Av dessa skäl krävs en fortsatt satsning på att utveckla myndighetens ITverksamhet. Ett annat område där kraven på myndigheternas verksamhet ökat är upphandlingsområdet. SSM har sedan starten arbetat med att bygga upp myndighetens kompetens inom detta område. Trots detta kvarstår vissa brister. SSM noterar också att tillämpningen av lagen om offentlig upphandling (LoU) har blivit alltmer formaliserad med ett ökande antal överklaganden som följd. Detta i förhållande till de förutsättningar som gällde när framför allt SKI:s stödverksamhet byggdes upp. 5.5 Strukturella frågor Balansen mellan kompetensbredd och verksamhetsvolym SSM:s uppdrag ställer stora krav på både kompetensbredd och kompetensdjup. Det stora antalet kompetenser försvårar därför myndighetens kompetensförsörjning. Det är väsentligt att kunna rekrytera och behålla medarbetare med djupa kunskaper inom vissa ämnesområden samtidigt som det är avgörande för myndigheten att dessa personer också har en bredd som gör att de kan arbeta inom angränsande kompetensområden. I annat fall får myndigheten svårt att upprätthålla och utveckla rätt nivå inom alla kompetensområden. Kravet att upprätthålla kompetensbredden påverkar även möjligheterna att bedriva verksamheten resurseffektivt. Anledningen är att det är lättare att bedriva en effektiv och flexibel verksamhet inom områden där kraven på kompetens är likartade för flertalet medarbetare än om kompetenskraven varierar på det sätt som är fallet för SSM. Kravet på kompetensbredd driver därför fram svåra avväganden i myndighetens kompetensförsörjning mellan å ena sidan kompetensperspektivet och å andra sidan kravet på en tillräcklig verksamhetsvolym inom prioriterade områden. Med en personalstyrka på c:a 270 medarbetare och 59 kompetenser som behöver kompetensförsörjas måste myndigheten hela tiden väga verksamhetsvolymen mot kompetenskraven.

Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle Sida: 18/70 Behovet av externt expertstöd för verksamheten Sverige skiljer sig från många andra kärnkraftsländer på så sätt att landet saknar en oberoende så kallad TSO Teknisk Stöd Organisation. Exempel på sådana organisationer är IRSN (1800 anställda) i Frankrike, VTT (250 som arbetar med strålsäkerhetsrelaterade frågor) i Finland, GRS (420 anställda) i Tyskland och PSI (ca 200 som arbetar med strålsäkerhetsrelaterade frågor) i Schweiz. Dessa organisationer stöds i flera fall av staten. De har i regel har stora forskningsresurser. I Sverige fanns tidigare en sådan genom den verksamhet som bedrevs i Studsvik. Efter det att Studsvik privatiserades har SSM och dess föregångare SKI tilldelats särskilda medel för att kunna finansiera behovet av extern kompetens. Detta har på många sätt varit ett effektivt och bra sätt att komplettera myndighetens egen förmåga. Det finns dock en del problem med denna modell. Som tidigare har framhållits har tillämpningen av lagen om offentlig upphandling (LoU) blivit alltmer formaliserad vilket försvårar upphandlingen av konsultstöd och är resurskrävande. Ett annat problem är att det av integritetsskäl inte är lämpligt att myndigheten använder samma aktörer som används av de tillståndshavare som myndigheten ska granska. Detta minskar urvalet av experter och riskerar att påverka kvaliteten i den kompetens som myndigheten har möjlighet att upphandla. Situationen är idag hanterbar. Om någon aktör i Sverige skulle gå vidare med en ansökan om att få bygga en ny kärnreaktor kan dock konkurrensen om tillgänglig expertis bli besvärande. SSM förordar inte att en ny TSO inrättas i Sverige. Det finns dock anledning att framhålla att särskilda åtgärder krävs om konkurrensen om befintlig expertis skulle öka kraftigt på grund av en ansökan om att få bygga en ny kärnreaktor i Sverige (eller av andra skäl). I en sådan situation kan det bli nödvändigt att generellt förstärka SSM:s resurser för att myndigheten ska kunna bibehålla nuvarande arbetskapacitet. SSM kan också behöva utöka sin egen personal på grund av att det inte längre är möjligt att upphandla oberoende expertstöd från externa aktörer. Den ökade konkurrensen kan medföra att SSM:s kostnader både för att utnyttja externa resurser och för att

Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle Sida: 19/70 rekrytera egen personal kan öka väsentligt. Detta gäller särskilt vid ett eventuellt uppförande av nya kärnreaktorer. Behov av ett förändrat arbetsspråk Arbetet med strålsäkerhet är precis som flertalet andra tekniska och naturvetenskapliga områden globalt inriktat. Det dominerande arbetsspråket blir därmed engelska. Detta gäller allt ifrån tekniska beskrivningar och forskningsrapporter till kommunikation i arbetsgrupper och mellan olika aktörer. I takt med att konkurrensen om kvalificerad arbetskraft ökar kommer också behovet av att kunna rekrytera globalt att öka. Detta gäller även SSM. SSM har idag en relativt stor andel medarbetare som har ett annat modersmål än svenska och en stor andel medarbetare som under delar av sitt yrkesliv verkat i andra länder och där använt engelska som arbetsspråk. De medarbetare som har ett annat modersmål än svenska har på ett bra sätt anpassat sig till att ha svenska som arbetsspråk men för att kunna vända sig till en global arbetsmarknad bedömer myndigheten att kraven på att kunna arbeta med engelska som arbetsspråk ökar. Följden av detta blir sannolikt att SSM i framtiden i väsentligt ökad utsträckning kommer att använda engelska som arbetsspråk. 6. Kompetensläget inom strålsäkerhetsområdet i Sverige I detta kapitel redovisas resultatet av den genomgång som SSM har genomfört av kompetensläget inom strålsäkerhetsområdet i Sverige. Som framgick av kapitel 4 har arbetet utförts som en översiktlig genomgång av vilka utbildningar och vilken forskning som finns inom strålsäkerhetsområdet vid främst universitet och högskolor. Genomgången av befintliga utbildningar har kompletterats med intervjuer för att fånga upp kvalitativa aspekter på den utbildning och forskning som bedrivs. Totalt har kursutbudet vid 14 universitet och 21 högskolor i Sverige gåtts igenom.

Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle Sida: 20/70 6.1 Allmänt om utbildningen vid universitet och högskolor Den utbildning som är av intresse för att bygga upp kompetens inom strålsäkerhetsområdet finns framförallt inom utbildningarna för naturvetenskap och teknik vid universitet och högskolor. Dessa utbildningar överlappar delvis varandra. Skillnaden är att naturvetenskap avser kurser som ges av universiteten medan teknik avser den utbildning som ges av tekniska högskolor. I begränsad utsträckning återfinns utbildning som kan ha betydelse för strålsäkerhetsarbetet också inom det samhällsvetenskapliga området. Det poängsystem (ECTS, europeiska standardpoäng) som används idag innebär att 60 högskolepoäng (hp) motsvarar ett helt läsår. Det betyder att ett kandidatprogram motsvarar 180 hp (tre år) och ett masterprogram, en påbyggnad med 120 hp (två år). I masterprogrammet ingår ett självständigt arbete motsvarande 30-60 hp. Detta följer Bolognamodellen som alla universitet och tekniska högskolor tillämpar idag. Det naturvetenskapliga området har stor bredd och omfattar de program som erbjuds av universiteten. Den naturvetenskapliga utbildningen omfattar följande huvudområden: matematik, fysik, kemi, biologi samt geologi/miljö. Av särskilt intresse från strålskyddssynpunkt är den utbildning till sjukhusfysiker som ges inom ämnet radiofysik. Denna utbildning är femårig och ges vid fyra universitet (Stockholms universitet, Göteborgs universitet, Lunds universitet och Umeå universitet). Utbildningen på de tekniska högskolorna omfattar som lägsta nivå en högskoleexamen som endast finns inom byggsektorn (tvåårig utbildning). Nästa nivå är högskoleingenjörsexamen och teknologie kandidatexamen (den förstnämnda är mer praktiskt inriktad än den sistnämnda). Båda dessa utbildningar är treåriga. Såväl högskoleingenjörsexamen som teknologie kandidatexamen är kompletta utbildningar som leder direkt till yrkeslivet. Det är dock även möjligt att komplettera dem med magister- eller mastersutbildningar. Nästa nivå är civilingenjörsexamen som är en femårig utbildning. Denna utbildning inkluderar ett masterprogram.

Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle Sida: 21/70 Ämnesområden som är relevanta från strålsäkerhetssynpunkt finns inom följande områden: byggteknik och byggproduktion, elektroteknik, kemi, fysik, maskinteknik, material, energi och miljö samt industriell ekonomi. Av särskilt intresse för kärnkraftsområdet är utbildningar med explicit nukleär inriktning. Dessa utbildningar har nyligen startat och finns vid Uppsala universitet, KTH och Chalmers. Följande utbildningar finns eller planeras: Kärnkraftteknik (1-årig högskoleutbildning vid Uppsala universitet; en liknande utbildning kommer att införas fr.o.m. hösten 2011 på KTH). Nuclear energy engineering (mastersprogram som kan ingå i flera av civilingenjörsutbildningarna; den finns på KTH och Chalmers). Även inom ämnet kärnkemi finns kurser som har betydelse för flera strålsäkerhetsområden såsom avfallshantering och reaktorvattenkemi. Inom det samhällsvetenskapliga området är det kursutbud som har relevans från strålsäkerhetssynpunkt begränsat. Det finns dock områden som har särskild betydelse, t.ex. människa-teknik-organisation samt finansiell kontroll. 6.2 Utbildning inom kärnkraftsområdet Kompetensens infrastruktur Det är universiteten och de tekniska högskolorna som utbildar och därmed förser kärnkraftsindustrin, myndigheter och andra berörda organisationer med kompetens. För att få kvalitet på den högre utbildningen måste universiteten ha tillgång till avancerad forskning. Omkring år 2000 var utbildningssituationen mycket kritisk i Sverige och det fanns en stor risk att utbildningen skulle falla bort då flera professorer inom kärnkraftsområdet var på väg att pensioneras och inte skulle ersättas av efterträdare inom samma ämnesområde. För att motverka dessa risker tog SKI tillsammans med kärnkraftsindustrin initiativet till att bilda Svenskt Kärntekniskt Centrum. Man började även ekonomiskt stödja inrättandet av kvalificerade forskartjänster (tidigare endast doktorander). Detta har i efterhand visat sig vara en framgångsrik investering för alla berörda.

Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle Sida: 22/70 Kärnkraftsspecifika ämnen - situationen idag När det gäller mastersutbildningar finns sådana både på KTH (startade hösten 2007) och på Chalmers (startade hösten 2009). Det är en tvåårig utbildning på 120 hp. Uppsala universitet har satsat på en treårig högskoleutbildning där det sista året är inriktat på kärnkraft. Även KTH kommer fr.o.m. hösten 2011 att införa ett högskoleprogram med sista året inriktat på kärnkraft (ett halvår vid KTH och ett halvår vid Oskarshamns kärnkraftverk). Dessa utbildningar har funnits i några få år och har varit mycket resurskrävande att ta fram. Framför allt masterprogrammet på KTH har haft många utländska studerande som i regel inte stannar i Sverige. Fördelen har varit att kursen därmed har fått ett tillräckligt antal studerande. Det sista året har situationen förändrats och idag är de flesta studerande på de aktuella utbildningarna från Sverige. Den mest omfattande PSA-utbildningen (Probabilistisk säkerhetsanalys) finns på civilingenjörsprogrammet System i Teknik och Samhälle vid Uppsala universitet. Denna kurs får stöd av SSM. Generellt gäller att behovet av kärnkraftstekniker i huvudsak täcks av den utbildning som finns vid högskolorna och att antalet teknologer i stort sett motsvarar behovet. Det finns även möjlighet att öka utbildningskapaciteten om en nybyggnad av kärnkraften skulle bli aktuell. Utbildningar med anknytning till kärnteknisk verksamhet Kärnteknisk verksamhet är ett område med stor bredd och även om de specifika kärnkraftsutbildningarna täcker relativt många av de kompetensområden som behövs så finns det utbildningar som inte ingår i kärnkraftsutbildningarna. Hit hör t.ex. PSA-utbildningar och utbildningar med inriktning på säkerhetsfilosofi. Ett område som också är av intresse för kärnkraften är strömteknik (speciellt starkströmsteknik). Också ämnen som material/kemi, hållfasthet, kontroll och provning är av intresse för kärntekniska verksamheter. Dessa utbildningar finns på många ställen i Sverige. Experter inom dessa områden kan vid behov komplettera sina kunskaper med kortare utbildningar i kärnkraftsteknik. Bl.a. har KSU (Kärnkraftsäkerhet och utbildning AB) en fyraveckorskurs i kärnkrafts-teknik.

Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle Sida: 23/70 Ett generellt problem inom de icke-kärnkraftsspecifika områdena är att antalet teknologer som söker sig till dessa områden är för litet för att kompetensbehoven inom dessa områden i Sverige ska kunna tillgodoses. Det finns därför en brist på ingenjörer och civilingenjörer inom dessa områden. Sammanfattande bedömning SSM gör bedömningen att den utbildning som behövs för att uppnå en specifik kärnkraftskompetens i Sverige har en tillräcklig bredd och en lämplig inriktning. Antalet teknologer inom kärnkraftsspecifika ämnen är för närvarande tillräckligt. Vid en nybyggnad av kärnkraften behövs fler teknologer. Erfarenheter från Finland visar att intresset för att söka sig till kärnkraftsrelaterade ämnen ökar vid en nybyggnad av kärnkraften. Inom icke-kärnkraftsspecifika områden finns en viss brist på ingenjörer och civilingenjörer inom t.ex. starkströmsteknik och materialteknik. Detta påverkar arbetsmarknaden som helhet och därför även kärnkraften. 6.3 Forskning inom kärnkraftsområdet Kärnkraftsforskningen omfattar många discipliner. Flertalet av dessa har en teknisk inriktning men även andra områden som ekonomi och beteendevetenskap har betydelse. Vid KTH och Chalmers finns avdelningar vars forskning enbart är inriktad på kärnkraftsområdet. KTH:s kärnkraftsforskning bedrivs inom följande avdelningar: Kärnkraftsäkerhet Reaktorteknologi Reaktorfysik Kärnkemi Chalmers kärnkraftsforskning bedrivs inom följande avdelningar: Nukleär teknik (främst Reaktorfysik med koppling till Termohydraulik) Kärnkemi

Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle Sida: 24/70 Uppsala universitets kärnkraftsforskning bedrivs inom avdelningen för Tillämpad kärnfysik. Kärnkraftsforskningen har nyligen tilldelats ökade resurser. Detta beror på två omständigheter: Vetenskapsrådet stödjer forskning inom Generation IV-reaktorer (GENIUS) vid KTH, Chalmers och Uppsala universitet. Detta stöd omfattar 36 mnkr under en fyraårsperiod. Ett avtal mellan svenska och franska staten innehåller även en satsning på svenska kärnkraftsdoktorander där forskningsarbete i tre år i franska laboratorier ingår. Forskningen avser främst Gen IV-reaktorer men även Gen III. Detta stöd omfattar 100 mnkr under en femårsperiod. Å andra sidan har SKB annonserat en viss minskning av forskningsstödet ska ske till följd av att SKB:s stöd till forskning inom separation och transmutation fasas ut under en treårsperiod med början 2012. Detta stöd omfattar c:a 7 mnkr per år. Tillförseln av nya forskningsmedel medför att en stor andel av forskningen kommer att inriktas mot Gen IV reaktorer. Forskningen omfattar områden som bränsleteknik, termohydraulik, nya material och hanteringen av svåra haverier. Antalet yngre lektorer och professorer har ökat kraftigt. Av totalt 17 lektorer och professorer befinner sig 15 i åldersintervallet 35-50 år. Sammanfattande bedömning SSM konstaterar att det under senare tid har skett en förstärkning av medelstilldelningen till forskning vid de kärnkraftsrelaterade avdelningarna vid KTH, Chalmers och Uppsala universitet. För närvarande bedöms forskningen ha en tillräcklig bredd och volym. Det har även skett en generationsväxling av kvalificerade lärare och forskare. 6.4 Utbildning inom strålskyddsområdet Utbudet av utbildningar inom vilka huvuddelen av innehållet är specifikt inriktat på strålskyddsfrågor är relativt litet. De flesta utbildningar som

Kompetensläge för ett strålsäkert samhälle Sida: 25/70 redovisas nedan är fördjupningsutbildningar som kräver förkunskaper inom de mer grundläggande naturvetenskapliga, tekniska och samhällsvetenskapliga ämnesområdena. De har dessutom inriktning på vissa yrkesområden och attraherar i första hand studerande som ser framför sig en karriär inom de aktuella områdena. Längre utbildningar som är specifikt inriktade på strålskydd finns inte. Strålskydd ingår i de utbildningar som redovisas nedan som fördjupningsområde och kräver förkunskaper inom de naturvetenskapliga eller tekniska ämnesområdena. De har inriktning på vissa yrkesområden och attraherar i första hand studerande som är inriktade på en karriär inom de aktuella områdena. Den utbildning som ger den bredaste strålskyddskompetensen är sjukhusfysikerprogrammet (300 hp). Det är en akademisk utbildning inom medicinsk strålningsfysik som leder fram till en yrkesexamen, sjukhusfysikerexamen. Legitimationen utfärdas av Socialstyrelsen. Sjukhusfysikern är hälso- och sjukvårdens expert på strålning och dess användning inom diagnostik och strålbehandling. Utbildningen är även användbar utanför sjukvården exempelvis i anställningar som strålskyddsfysiker eller produktspecialist inom medicinsk-tekniska företag eller vid strålsäkerhetsmyndigheter både inom Sverige och utomlands. Kurser som ingår i programmet är bland annat fysik, matematik, radiofysik, krisberedskap och strålskydd, röntgenfysik, nukleärmedicinsk fysik, fysik vid strålterapi, joniserande strålning i samhället samt effekter av elektromagnetiska fält. Man kan studera till sjukhusfysiker vid Göteborgs universitet, Lunds universitet, Stockholms universitet och Umeå universitet. Vid Umeå universitet finns inget program som benämns sjukhusfysiker. Däremot leder studier på civilingenjörsprogrammet i Teknisk fysik med inriktning mot sjukhusfysik till en sjukhusfysikerexamen. SSM har på senare år fått indikationer på att de teoretiska kunskaperna hos yngre sjukhusfysiker har försämrats något medan motsatt utveckling skett beträffande de praktiska kunskaperna. I universitetens kursbeskrivningar framhålls att utbildningen i medicinsk strålningsfysik även kan syfta till anställning inom områden utanför