Personvalet under lupp

Uppsala Universitet Statskunskap C, Kandidatuppsats 15 hp Statsvetenskapliga institutionen 2019-01-03 Handledare: Karl-Oskar Lindgren Personvalet under lupp En kvantitativ jämförelse av personvalets effekt på kandidaters listplacering och hur det skiljer sig mellan kandidater med svensk och utländsk bakgrund Hedvig Heijne Antal ord: 13486

Abstract The essay focuses on the newly discovered findings that the distribution of preferences votes across candidate s guides the political parties decisions on candidate promotions and helps shape the ballot list for the next election. Preference votes have therefore an indirect effect on candidate s future political career. The aim of the essay is to supplement the existing research on the subject by analysing how the effect differs between candidates with different backgrounds. This due to the fact that candidates with foreign background are underrepresented in Swedish political assemblies and where previous research has showed that one explanation is the existence of discrimination in the political parties. It is therefore interesting to investigate whether the political parties reward candidates with different background for their share of preference votes to the same extent. The essay searches to do so by examining the correlation between candidate s share of preference votes in the municipal council election in 2010 and the same candidates ballot list placement in the municipal council election in 2014. The essay finds that the there is no significant difference in effect between candidates with different background. Despite this, the results provide some support that preference votes is particular important for candidates with foreign background. Keywords: preference votes, candidates with foreign background, representation, discrimination, ballot list placement 2

Innehållsförteckning 1 Inledning... 1 1.1 Syfte och frågeställning... 2 1.2 Disposition... 3 1.3 Avgränsningar... 3 2 Bakgrund... 5 3 Teoretiskt ramverk... 6 3.1 Personvalet... 6 3.1.1 Personvalets indirekta effekter... 8 3.2 Politiska partiers nomineringsprocesser... 8 3.2.1 Utestängningens mekanismer... 10 3.2.2 Personröster som faktor för slutgiltiga utformningen av valsedeln... 12 3.3 Teoretiskt resonemang... 12 4 Metod och material... 15 4.1 Metod... 15 4.1.1 Regressionsanalys... 15 4.1.2 Interaktionsterm... 17 4.1.3 Metodologiska utmaningar... 18 4.1.4 Operationalisering svensk och utländsk bakgrund... 18 4.1.5 Kategorisering svensk och utländsk bakgrund... 19 4.2 Material... 20 4.2.1 Materialinsamling... 21 4.3 Reliabilitet och validitet... 22 5 Resultat... 24 5.1 Deskriptiv statistik... 24 5.2 Regressionsanalys... 25 5.2.1 Regressionsanalys samtliga kandidater... 25 5.2.2 Regressionsanalys Grupp A och B... 28 5.3 Avslutande diskussion... 30 6 Slutsats... 33 7 Referenser... 35 8 Appendix... 41 8.1 Namnstatistik. Grupp A de 150 vanligaste förnamnen... 41 8.2 Namnstatistik. Grupp B de 150 vanligaste förnamnen... 42 3

1 Inledning Invandrarens politiska utanförskap ( ) är vår tids mest dramatiska förändring av den politiska jämlikheten konstaterade statsvetarna Jan Teorell och Anders Westholm i slutet av nittiotalet (Teorell och Westholm 1999, 45). Underrepresentation av utrikes födda i de politiska församlingarna 1 har sedan länge undersökts av forskare, analyserats i offentliga utredningar samt uppmärksammats av de folkvalda som en allvarlig utmaning för demokratin. 2 Med tiden har andelen nominerade och folkvalda utrikes födda politiker ökat men representationsgapet kvarstår. I 2014 års val var 8,3 procent av riksdagsledamöterna utrikes födda och andelen röstberättigade 12,0 procent. Underrepresentationen var ännu större i valet till kommunfullmäktige där 17,0 procent av de röstberättigade var utrikes födda men andelen invalda i kommunfullmäktige för gruppen var 7,7 procent (Bevelander och Spång 2017, 1 10). Att de folkvalda församlingarna är representativa för befolkningen i sin helhet har framförts som centralt för att demokratin inte ska förlora sin legitimitet (Skr.2013/14:61, 20). Med hänvisning till den ökade andelen invånare med utländsk bakgrund i Sverige är det därför särskilt viktigt att undersöka hur representationsgapet kan minska. I Danmark har personvalet framförts som ett framgångsrikt instrument för att öka representationen av underrepresenterade grupper (Togeby 2008, 340). Detta var även ett av motiven bakom införandet av personvalet i Sverige då personvalet antogs öka väljarnas möjlighet att bättre påverka vilka som ska representera dem i de politiska församlingarna (SOU 1993:21, 87 88). Undersökningar i Sverige har visat att införandet av personvalet ökande engagemanget hos politiker med utländsk bakgrund genom att personvalskampanjen blev en ny plattform för de som tidigare saknat partiengagemang (SOU 2000:1, 186). I valet 2018 uppmärksammades miljöpartisten och somalisvensken Leila Ali Elmi för att ha kryssat sig förbi partiledningens toppkandidater och in i riksdagen med hjälp av en aktiv personvalskampanj (Orrenius, 2018). 1 Med politiska församlingar menas; riksdag, landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige 2 Bland annat; Regeringskansliet 2018, SOU 2005:112, Proposition 1997/98:16, Delegationen för Migrationsstudier. Rapport 2017:17 1

Personvalets framgång har dock kritiserats, dels på grund av den låga andelen väljare som faktiskt väljer att kryssa för kandidater men också på grund av det faktum att majoriteten av de kandidater som kryssas ändå hade kommit in tack vare att de står högt upp listan (Oscarsson och Tryggvason 2015, 30 33 och Berggren, Karlson och Nergelius 2001, 130). Kandidater med utländsk bakgrund har inte heller haft någon fördel av personvalet. Dessa har i mindre utsträckning blivit personvalda än de med svensk bakgrund (SOU 2007:68, 87). Folke, Persson och Rickne (2015, 109 110) ifrågasätter dock kritiken och visar istället att personvalet har lyckats förändra listornas rangordning och haft positiva indirekta effekter för den kryssade politikerns politiska karriär. De menar att personrösterna ger partierna en signal om väljarnas preferenser som tas i beaktning vid ett senare tillfälle (Folke, Persson och Rickne 2015, 109). På lång sikt behöver ett personkryss således inte vara bortkastat. Men det betyder också att personkryssets indirekta effekt på en kandidats politiska karriär är beroende av att partierna väljer att ta personkryssen i beaktning. Partierna har därmed makt att välja vilka kandidater som ska bli belönad på basis av sina personkryss. Samtidigt pekar tidigare forskning på förekomsten av diskriminering inom partilivet och partiernas nomineringsprocesser som en av förklaringarna till underrepresentationen av kandidater med utländsk bakgrund (Dahlstedt 2005 och Soininen och Etzler 2006). Det är därmed intressant huruvida partiernas bedömning och beaktning av personkryssen skiljer sig mellan kandidater med svensk eller utländsk bakgrund. Det är utifrån denna undran som denna uppsats tar sitt avstamp. 1.1 Syfte och frågeställning Studien avser bygga vidare på Persson, Folke och Ricknes forskning (2015, 108 110) om personvalets indirekta effekter. Deras forskning skänker ett nytt ljus över personvalets möjlighet att stärka demokratin genom att peka på väljarnas ökade makt över partiernas interna nomineringsprocesser. Tidigare studier har dock inte undersökt huruvida personkryssens indirekta effekt skiljer sig beroende vem kandidaten är. Syftet med denna uppsats är därmed att komplettera den befintliga forskningen om personvalets indirekta effekt på kandidaters politiska karriär genom att analysera om och i så fall hur effekten skiljer sig mellan kandidater med olika bakgrund. Förhoppningen är att studien därmed kan bidra till diskussionen om personvalets möjlighet att öka representationen av underrepresenterade grupper. Vidare är studien utomvetenskapligt relevant då den pekar på personvalets potential att öka väljarnas möjlighet till ansvarsutkrävande av de folkvalda. Om 2

personvalet har en positiv indirekt effekt på den politiska karriären för kandidater med utländsk bakgrund kan personvalet dessutom ses som ett verktyg för att minska representationsgapet. Studiens frågeställning formuleras som följande: Hur skiljer sig personvalets indirekta effekt mellan kandidater med svensk eller utländsk bakgrund i valet till kommunfullmäktige? 1.2 Disposition Studien inleds med en kortare beskrivning av representationen i de svenska politiska församlingarna. Därefter redogörs för relevant forskning om personvalets och partiernas nomineringsprocesser. Utifrån den tidigare forskningen konstrueras sedan ett teoretiskt resonemang om vilka resultat vi kan förvänta oss i undersökningen. Därefter redogörs för val av material och metod och en diskussion kring studiens metodologiska utmaningar. Därefter presenteras en sammanställning av studiens empiriska resultat vilka sedan diskuteras i en efterföljande diskussion. Uppsatsen avslutas sedan med en slutsats om studiens bidrag samt förslag på framtida forskning. 1.3 Avgränsningar Ett flertal avgränsningar har gjorts för studiens ramverk. Studien undersöker hur kandidaters personkryss i 2010 års kommunfullmäktigeval påverkar kandidaternas listplacering i 2014 års kommunfullmäktigeval. Kandidaterna som undersöks är nominerade kandidater med personkryss från de åtta största partierna i samtliga 290 kommuner. Av praktiska skäl ingår alltså inte de kandidater som inte fick några personröster 2010. Detta hade lett till ännu mer dataarbete och då tröskeln redan är låg (kandidater med 1 personröst är inkluderade) så bör inte detta påverka resultatet. Den första avgränsningen är begränsningen av val. Det finns flera fördelar med att undersöka kommunvalet. Kommunen har en central roll i medborgarnas vardag genom deras ansvar för skola, omsorg och socialtjänst samt inflytande över samhällets ekonomi genom beskattningsrätten och som arbetsgivare åt cirka 800 000 personer 2017 (SKL 2016 och SKL 2018). Givet deras betydelsefulla roll är det relevant att undersöka faktorer som kan påverka representationen i kommunens beslutfattande organ. Fördelen att studera personvalet till kommunfullmäktige är att det är betydligt fler platser i varje valkrets som kandidaterna konkurrerar om. Antal nominerade och valda ledamöter är därmed betydligt större än till landsting- och riksdagsvalet vilket innebär att studien har 3

ett större undersökningsmaterial. Alltsedan införandet av personvalet har andelen väljare som personröstar dessutom varit störst i kommunfullmäktigevalen. Andelen personröster har legat mellan 28 och 24 procent (Oscarsson och Tryggvason 2015, 24). Givet studiens kunskapsbidrag i att undersöka skillnader i personkryssets effekt på kandidater med olika bakgrund är kommunvalet också lämpligt att studera i och med att kraven för att få kandidera är lägre än till riksdagsvalet. Av detta följer att det är fler som kan ställa upp i kommunvalet. Efter rösträttsreformen 1975 har utländska medborgare möjlighet att rösta och kandidera i kommun- och landstingsval givet att de har bott i landet i tre år (Blomqvist Rodrigo 2005, 11). En annan begränsning är antalet undersökta val. Uppsatsen undersöker kommunfullmäktigevalen 2010 och 2014. Orsaken till detta är den begränsade datatillgången, före och efter tidsperioden. En undersökning av samtliga nominerade efter personvalets införande, genomsnitt 50 000 vid varje val, skulle dessutom innebära ett tidskrävande datainsamlande och därmed inte rymmas inom uppsatsens tidsram. Att studera två val bedöms vidare som tillräcklig för att besvara studiens frågeställning. Dessutom skiljer sig de undersökta valen inte nämnvärt från tidigare och senare kommunval i form av andel personröster. Med tanke på undersökningens populations storlek bör det generella mönstret från studiens resultat därmed kunna generaliseras till tidigare och senare val. En vidare avgränsning är att undersökningen enbart omfattar kandidater från Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Anledningen till valet av partier är att det är de partierna som är bäst geografiskt representerade i kommunerna i form av att ha kandiderande ledamöter i nästintill samtliga kommuner (Valmyndigheten 2010 och 2014). En inkludering av lokala partier skulle eventuellt kunna leda till att analysen blir mer känslig för lokala omständigheter. Studien har ambitionen att bidra till diskussionen om personvalets möjlighet att öka representationen av underrepresenterade grupper. Men med tanke på uppsatsens begränsande omfång kommer studiens analysobjekt att avgränsas till kandidater med utländsk bakgrund som underrepresenterad grupp. I metodavsnittet (se metod 5.1.4) diskuteras svårigheterna med att operationalisera utländsk bakgrund. I undersökningen kommer födelsebakgrund att operationaliseras på basis av kandidaternas namn. 4

2 Bakgrund Målsättningen att utrikes födda ska vara representerade på jämlika villkor har länge varit den svenska demokratins officiella hållning skriver Blomqvist i sin avhandling Närvarons politik och det mångetniska Sverige (2005, 11). Ökad representation var bland annat ett huvudsyfte med 1975 års rösträttsreform. Reformen gjorde att alla i Sverige oavsett medborgarskap har rätt att ställa upp i kommun- och landstingsvalen givet att de varit folkbokförda i minst tre år i Sverige (Blomqvist Rodrigo 2005, 11). Med hänsyn till uppsatsens utgångspunkt i den rådande underrepresentationen av kandidater med utländsk bakgrund ges därför nedan en kort översikt över representationen i de svenska politiska församlingarna. I tabellerna nedan visas andelen utrikes födda som röstberättigade, nominerade och valda till riksdagen och kommunfullmäktige i valen 2002 till 2014. Tabell 1. Andelen utrikes födda som röstberättigade, nominerade och valda i riksdagsval 2002-2014 År Röstberättigade Nominerade Valda 2002 8,8 9,6 5,4 2006 10 10,6 4,9 2010 10,9 10,6 8 2014 12 11 8,3 Källa: SCB, registerstatistik 2002, 2006, 2010 och 2014 Tabell 2. Andelen utrikes födda som röstberättigade, nominerade och valda i kommunfullmäktigeval 2002-2014 År Röstberättigade Nominerade Valda 2002 12,6 7,8 6,5 2006 13,8 8,7 6,8 2010 15,3 9 7,6 2014 17 9,7 7,7 Källa: SCB, registerstatistik 2002, 2006, 2010 och 2014 Av tabell 1 och 2 kan vi utläsa att gruppen är underrepresenterad på alla nivåer i politiken och underrepresentationen är störst i kommunvalet. Av tabell 2 framgår att andelen röstberättigade utrikes födda i kommunfullmäktigevalet har ökat från 12,6 procent 2002 till 17 procent 2014. En ökning med 4,4 procentenheter. Men 5

att andelen nominerade och invalda utrikes födda kandidater inte alls har ökat med samma hastighet. Under samma tid har andelen invalda utrikes födda kandidater till kommunfullmäktige ökat från 6,5 procent till 7,7 procent, en ökning med 1,2 procentenhet. Representationen är något bättre i riksdagsvalet, där andelen röstberättigande utrikes födda har ökat från 8,8 procent till 12 procent, en ökning med 3,2 procentenheter samtidigt som andelen valda har ökat med 2,9 procentenheter. Vid nomineringar till riksdagen finns inte heller någon nämnvärd underrepresentation av utrikes födda kandidater och 2006 var andelen nominerade utrikes födda kandidater till och med större än andelen röstberättigade. 3 Teoretiskt ramverk Uppsatsen spänner över två forskningsområden: (1) teorier om personvalet och dess inverkan på representationen av kandidater med utländsk bakgrund samt (2) forskning om partiernas interna nomineringsprocesser och partiernas inflytande över underrepresenterades gruppers möjlighet att delta politiskt. I detta avsnitt ges inledningsvis en överblick över relevant forskning inom de två områdena. Utifrån relevanta delar av forskningen konstrueras ett teoretiskt resonemang om vad vi kan förvänta oss från undersökningen. 3.1 Personvalet Sedan 1 januari 1995 har väljarna i enlighet med regeringsformen (SOU 2007:68, 12) haft möjlighet att kryssa kandidater i 22 val. Vid införandet förväntades andelen personkryss i nästkommande val hamna mellan 30 till 50 procent men 20 år efter införandet har andelen personkryss till riksdagen aldrig hamnat över 30,0 procent (Berg och Oscarsson 2015, 7). Personvalet syftade inte till att ersätta partivalet utan skulle enbart utgöra ett komplement till partivalssystemet. Systemet bygger på frivillighet genom att väljarna har möjlighet att kryssa en kandidat (SOU 2007:68, 12). I sin nuvarande utformning ser personvalet till kommunfullmäktige ut som sådant att: 1. Partierna rangordnar kandidater till listorna. 2. Väljarna väljer parti och har sedan möjlighet att sätta ett kryss för en särskild kandidat på partilistan. Om väljaren inte kryssar för en kandidat går rösten per automatik till den kandidat som ligger högst på listan. 6

3. I första hand tillsätts mandaten efter personröster. De kandidater som har fått fler än fem procent av partiets väljare i valkretsen och lägst 50 röster deltar i konkurrensen om partiets mandat. Mandaten går till kandidaterna i fallande ordning efter antalet personkryss (Valmyndigheten 2018a, 16 17). De återstående mandat som inte tillsätts av personröster tillsätts sedan efter rangordningen på valsedeln. Om ingen kandidat har nått personvalsspärren tillsätts kandidaterna i den ordning de står på valsedeln (SCBb, 30). Det övergripande syftet med personvalsreformen var att minska avståndet mellan väljare och valda (SOU 1993:21, 9). Personvalsinslaget skulle ge medborgarna ökade möjligheter att påverka vilka som ska representera dem i de politiska församlingarna (SOU 1993:21, 87 88). Väljarna förväntades rösta på personer utanför valbar plats och därmed ändra valsedelns ursprungliga rangordning (Folke, Persson och Rickne 2014, 20). Personvalet framfördes därmed som en tänkbar lösning på problemet med underrepresentation av kandidater med utländsk bakgrund där personvalet exempelvis skulle kunna ge etniska organisationer en tydligare roll i valkampanjer (Bengtsson 2004, 377). I linje med detta konstaterar Soininen och Bäck (1999, 166 168) att personvalet skapar en möjlighet för underrepresenterade politiker att nå ut. Detta får stöd i undersökningar som visar att kandidater med utländsk bakgrund driver personvalskampanjer i större utsträckning än andra kandidater (Blomqvist Rodrigo 2000, 16). Soininen och Bäck har också funnit att kandidater med utländsk bakgrund driver personvalskampanjer när de har mött motstånd från sina lokala partikontor (1999, 174 175, 195). Vidare har undersökningar pekat på att utrikes födda personröstar i en högre utsträckning än andra väljare (Berg 2017, 61). 20 år efter införandet av personvalet har personvalsreformens framgång dock ifrågasatts, dels på grund av nedgången i personvalsdeltagande samt att väljarnas personröster endast i begränsad omfattning har förändrat valsedelns rangordning (SOU 2007:68, 54 57). Antal kandidater som har valts in till riksdagen genom personvalet har legat mellan 6 och 12 per val sedan personvalets införande. Majoriteten av alla kryss läggs på kandidater som redan står högst på listorna och som skulle ha vunnit plats i församlingarna ändå. Bara en av tio röster tillfaller personer som står långt ned på listan (Folke, Persson och Rickne 2014, 20). Det är således få kandidater som lyckats kryssa sig in med hjälp av personröster (Oscarsson och Tryggvason 2015, 30 31). Enligt Grundlagsutredningens uppföljning av personvalet i 2006 års val (SOU 2007:68, 62, 71) har kandidater med utländsk bakgrund inte haft någon fördel av personvalet till riksdagen och blivit personvalda till en mindre utsträckning. Till stor del beror detta på dessa kandidaternas låga listplacering (SOU 2007:68, 73). 7

Utredningen visar att gruppen var underrepresenterade bland toppkandidaterna. I kommunvalet har kandidaterna dock fått fler personkryss än deras motsvarade andel på listan. Trots detta är gruppen underrepresenterad när det kommer till att sedan bli personvald (SOU 2007:68, 87). 3.1.1 Personvalets indirekta effekter Diskussionen om personvalets framgång har framförallt varit fokuserad på personvalets direkta effekter såsom andelen kandidater som tar sig över personvalsspärren. Folke, Persson och Rickne (2015, 95 104) fokuserar istället på personrösternas indirekta effekter över tid. Enligt dem skickar personröster en signal till partierna om väljarnas preferenser som tas i beaktning vid ett senare tillfälle. Deras undersökning visar att personröster har en stor betydelse för partiernas fördelning av förtroendeuppdrag, maktpositioner och kandidatens listplacering i nästkommande val. Resultaten visar bland annat att sannolikheten för en kandidat att bli kommunstyrelsens ordförande, det viktigaste uppdraget på kommunal nivå, är mer än det dubbla för den som har fått mest kryss (Folke, Persson och Rickne 2015, 108). Antal personröster i ett tidigare val påverkar således politikernas fortsatta karriär. Många kryss ökar politikers möjlighet att påverka partiets politik. 3.2 Politiska partiers nomineringsprocesser Partiernas makt att välja kandidater och att utforma den slutgiltiga valsedeln har beskrivits som politiska partiers kärnuppgift och det som särskiljer partier från andra organisationer. Valet av kandidater på valsedeln skickar signaler om partiet som helhet och manifesterar den demografiska, geografiska och ideologiska dimensionen av partiet (Katz 2001, 278). Nomineringsprocessen har beskrivits som avgörande för representationen av grupper i de politiska församlingarna (Cross 2008, 615). I följande avsnitt ges därför en kortare översikt av forskning som har undersökt politiska partiers interna nomineringsprocesser och dess påverkan på underrepresenterades kandidaters möjligheter att delta politiskt. De politiska partiernas interna nomineringsprocesser skiljer sig delvis åt men i generella drag består den av tre delar: 1. lokalföreningar och medlemmar nominerar potentiella kandidater, 2. de föreslagna kandidaterna rangordnas och 3. slutligen presenteras listan inför ett fastställandemöte som beslutar om den slutgiltiga utformningen (Soininen och Etzler 2006, 124). 8

Undersökningar har visat att det i alla stadier av nomineringsprocessen finns formella och informella regler som missgynnar kandidater med invandrarbakgrund (Soininen 2011, 160 161). Soininen och Etzler (2006, 121 124) visar i sin studie av svenska partiers nomineringsprocesser att valberedningens sammansättning har betydelse för vilka som blir nominerade. Valberedningen är de som inledningsvis lägger fram förslag på vilka kandidater som är lämpliga för olika förtroendeuppdrag. Ökad andel personer med invandrarbakgrund leder till ökad andel nominerade kandidater med invandrarbakgrund (Soininen och Etzler 2006, 124). Detta kan kopplas till nationalekonomiskforskning om arbetsmarknaden, där studier har visat att arbetsgivare rekryterar personer med samma bakgrund som de själva (Giuliano, Levine och Leonard 2009, 625 626). En teoretisk förklaring till detta är att arbetsgivarna bedömer att de har lättare att uppfatta en persons lämplighet och förmåga om personen liknar dem (Åslund, Hensvik och Nordström Skans 2014, 402). I nästa steg ska kandidaterna rangordnas. Rangordningen görs utifrån kostnad och nyttoavvägningar om vilken ordning som har bäst chanser att attrahera väljare. Soininen och Qvist (2017, 115 och 123 124) menar att denna röstmaximering kan stå i direkt konflikt med jämlik representation. Möjligheten att attrahera väljare från en grupp genom att nominera en kandidat från samma grupp vägs mot risker att förlora väljare från andra grupper. På grund av en kortsiktig röstmaximering tenderar en grupp att placeras längre ned på listan om det tidigare har visat sig att kandidater från gruppen har en lägre sannolikhet att bli invalda. Detta gör att underrepresentation reproduceras. Denna typ av riskminimering riskerar dessutom att leda till att partier i deras bedömningar av kandidaters lämplighet utesluter kandidater med en viss grupptillhörighet för att lämna företräde åt kandidater som uppfattas som mer säkra kort (Soininen och Qvist 2017, 124). Även detta kan kopplas till den nationalekonomiska forskningen om diskriminering inom arbetslivet. En förklaring till diskriminering mot arbetstagare med utländsk bakgrund i arbetslivet förklaras av brist på fullständig information om arbetstagaren, vilket inom forskningen kallas statistisk diskriminering (Phelps 1972). När det råder osäkerhet och brist på information om en kandidats färdighet kommer en arbetsgivare att förlita sig på sina egna uppfattningar om kandidatens färdigheter utifrån vilken grupp kandidaten anses tillhöra. Grupptillhörigheten baseras i sin tur på observerbara egenskaper såsom kön, etnicitet och ålder. Om arbetsgivarens föreställningar om gruppens förmåga grundar sig på negativa fördomar och stereotyper riskerar en arbetstagare att väljas bort enbart på grund av dennes bakgrund (Phelps 1972, 659). Detta skulle även kunna vara en förklaring till att kandidater med utländsk bakgrund väljs bort för kandidater 9

med svensk bakgrund, kandidater som sedan tidigare har visat att de har en större sannolikhet att bli invalda. Huruvida en kandidat på valsedeln har en reell möjlighet att väljas in avgörs just av kandidatens rangordning på valsedeln. Att hamna högt upp på valsedeln och därmed vara valbar har beskrivits som en grundläggande förutsättning för att väljas in (Öhberg 2015, 94). Med valbar menas en placering på valsedeln som motsvarar antalet mandat partiet fick vid förgående val. Om partiet får lika många mandat som då och ingen kandidat kryssar sig förbi listan kommer kandidaten att bli invald (SCBb, 26). Tidigare undersökningar har visat att kandidater med utländsk bakgrund har större sannolikhet att placeras på icke valbar plats än andra grupper (SOU 2007:68,73). Därtill finner Soininen och Etzler (2006, 133 136) att provvalet, en metod som används för att rangordna de nominerade kandidaterna, missgynnar underrepresenterade grupper. Provvalet anses gynna etablerade kandidater vilket leder till att kvinnor, ungdomar och personer med utländsk bakgrund, ofta får färre röster. Även etablerade kandidater med utländsk bakgrund har svårt att få röster i provval, vilket indikerar på en form av diskriminering från partimedlemmarna (Soininen och Etzler 2006, 140). I den sista fasen när den slutgiltiga listan ska fastställas skiljer sig stödet för kandidater med utländsk bakgrund mellan partimedlemmarna och ledande partiföreträdare. Partimedlemmarna beskrivs som mer konservativa och negativt inställda till kandidater med utländsk bakgrund på höga listplaceringar, varvid kandidaterna missgynnas även i detta led (Soininen och Etzler 2006, 167). Undersökningar med kandidaters egna erfarenheter som utgångspunkt har visat att partiaktiva med utländsk bakgrund upplever att partikollegorna inte vill tilldela dem inflytelserika uppdrag (Blomkvist Rodrigo 2005, 89 91). Dahlstedt (2005, 195 197) finner att politiker med utländsk bakgrund upplever att deras kompetens och arbete inte tas på allvar och att de möter outtalade krav på att anpassa sig till ett svenskt sätt. 3.2.1 Utestängningens mekanismer Med hänvisning till det tidigare avsnittets redovisning av partiernas nomineringsprocesser och förekomsten av diskriminering inom partikulturen, redogörs i denna del forskning om diskriminering som mekanism bakom exkluderingen av kandidater med utländsk bakgrund. Soininen och Etzler (2015, 15) hävdar att när skillnader i deltagande i politik och arbetliv saknar en rimlig förklaring kan det bero på en form av systematisk 10

strukturell diskriminering. Strukturell diskriminering har därmed lyfts fram som en förklaring till den ojämlika representationen av kandidater med utländsk bakgrund. I utredningen om strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet definieras strukturell diskriminering som ( ) regler, normer, rutiner, vedertagna förhållningssätt och beteenden i institutioner och andra samhällsstrukturer som utgör hinder för etniska eller religiösa minoriteter att uppnå lika rättigheter och möjligheter som majoriteten av befolkningen har. Sådan diskriminering kan vara synlig eller dold och den kan ske avsiktligt eller oavsiktligt (SOU 2005:56, 21). En av utredningens slutsatser är att strukturell diskriminering skapar en systematisk över- och underordning mellan människor, där svenskhet utgör normen och att etniska svenskar är överordnade och personer med utländsk bakgrund är underordnade. Diskrimineringen görs utifrån namn, brytning, utseende och generaliserade föreställningar om att personer har en annan kultur. Individer bemöts utifrån en tillskriven etnisk tillhörighet. Det finns därmed en oförmåga att se personer som enskilda individer, vilket förhindrar personers möjlighet att bli behandlade på lika villkor (SOU 2005:56, 28). Detta ses även som en förklaring till varför kandidater med utländsk bakgrund sällan placeras på valbar plats. Partierna placerar kandidater med utländska namn på valsedeln för att locka väljare med utländsk bakgrund till partiet och för att visa att partiet strävar efter etnisk mångfald, men ger inte kandidaterna någon reell politisk makt (Rodrigo Blomqvist 2005, 89). Kandidater med utländsk bakgrund behandlas och bedöms inte utifrån deras enskilda kompetenser utan reduceras till representant för en etnisk bakgrund (Rodrigo Blomqvist 2005, 90). Utredningen pekar vidare på hur föreställningen om den ideala partimedlemmen styr nomineringsprocessen. Bilden av den ideala partimedlemmen är en medelålders svensk man vilket därmed exkluderar kandidater som avviker från denna norm (SOU 2005:56, 25). Detta ligger även i linje med Dahlstedts resonemang i avhandlingen Reserverad Demokrati (2005). Dahlstedt menar att det finns konventioner och spelregler inom partilivet som tjänar till att legitimera särbehandlingen och utestängningen av kandidater med utländsk bakgrund (2005, 169). Inom partierna formas bedömningsgrunderna för vilka kandidater som är eller inte är lämpade av den överordnade etniska gruppen. Dessa bedömningsgrunder leder till en sortering av kandidater utifrån föreställningar om närhet, likhet och skillnad i relation till en föreställd svensk norm. Så länge som en kandidat strider mot denna bild, utseendemässigt, språkligt och kulturellt, så kommer kandidaten hindras från att bli fullständigt inkluderad (2005, 196 197). Detta argumenteras även förklara varför representationen av utrikes födda skiljer sig utifrån födelseregion. Kandidater från länder längre bort från Sverige sociokulturellt och avståndsmässigt tenderar att ha en sämre representation än kandidater från 11

länder där det sociokulturella avståndet är närmre (Blomqvist Rodrigo 2005, 25 27). 3.2.2 Personröster som faktor för slutgiltiga utformningen av valsedeln I studier om partiernas urvalskriterier för att välja kandidater till valsedeln har medial förmåga, personliga egenskaper, politisk erfarenhet och grupptillhörighet framhållits som betydelsefulla (Soininen och Etzler 2006, 143). I linje med Folke, Persson och Rickne (2015) har studier av personval i Slovakien, Tjeckien och Belgien funnit att en kandidats popularitet är ett viktigt urvalskriterium till valsedelns slutgiltiga utformande (Crisp Et al. 2013 och André Et al. 2015). Partiernas nomineringsansvariga letar efter kandidater med starkt väljarstöd (André Et al. 2015, 591) och där personvalet fungerar som en informationskälla om enskilda politikers popularitet (Folke, Persson och Rickne 2015, 101). Förklaringen till varför partier belönar kandidater som genererar många personröster är att partierna är rationella aktörer som vill vinna val och kandidaterna antas generera fler röster till partierna i nästkommande val. Ett praktiskt bevis på en kandidats väljarstöd får de av kandidatens andel personröster (André Et al. 2015, 591 och Crisp Et al. 2013, 658 664). 3.3 Teoretiskt resonemang Med utgångspunkt i den tidigare forskningen kommer det i denna del resoneras kring vad vi teoretiskt kan förvänta oss av undersökningen och dess resultat. Mot bakgrund av den tidigare forskningen om personvalets indirekta effekter kan vi i ett första steg anta att undersökningens resultat kommer att visa att andelen personkryss har en effekt på listplacering i nästkommande val. Huruvida denna effekt kommer att skilja sig mellan kandidater med olika bakgrund och är dock inte lika givet. Personvalet förutspåddes vid införandet vara en lösning på problemet med underrepresentationen av kandidater med utländsk bakgrund (Bengtsson 2004, 377). Även om studier pekar på att dessa kandidater har ett större personröststöd än kandidater med svensk bakgrund har personvalet inte lyckats öka andelen kandidater med utländsk bakgrund i de politiska församlingarna. Anledningen tros vara gruppens låga listplacering (SOU 2007:68, 73, 87). Personvalets effekt på en kandidats listplacering i nästkommande val skulle därför kunna vara ett verktyg för att på längre sikt höja gruppens listplacering och därmed öka sannolikheten för kandidaterna att bli invalda. Detta kräver dock att personvalets indirekta effekt är lika stor eller större för denna grupp än för kandidater med 12

svensk bakgrund. Med hänvisning till tidigare forskning är det dock möjligt att personkryssets effekt är svagare för kandidaterna. Givet den tidigare forskningen och undersökningens metod har undersökningen tre möjliga utfall: Personkryssens indirekta effekt är mindre för kandidater med utländsk bakgrund, personkryssens indirekta effekt är större för kandidater med utländsk bakgrund eller personkryssens indirekta effekt uppvisar ingen signifikant skillnad mellan kandidater med olika bakgrund. Personkryssens indirekta effekt är mindre för kandidater med utländsk bakgrund Huruvida personkryssen spelar olika roll för kandidater med olika bakgrund avgörs av partierna. Partierna är uttolkarna av personvalet på det sättet att de har makten att avgöra om en kandidats personkryss ska tas i beaktande vid utformandet av nästa vals valsedel och hur stor effekten av personkryssen ska vara. Tidigare forskning har visat att kandidater med utländsk bakgrund missgynnas i samtliga steg av nomineringsprocessen (Soininen 2011, 160 161). Det är därmed möjligt att kandidaterna även i detta steg kommer att missgynnas. Avsiktlig och oavsiktlig diskriminering förekommer inom partiernas interna kultur. Tidigare forskning har pekat på partiernas oförmåga att se kandidater med utländsk bakgrund som enskilda individer (SOU 2005:56, 28). Kandidaterna bedöms utifrån etnisk tillhörighet och inte utifrån kompetens och ges därför sällan möjlighet att nå reell politisk makt (Rodrigo Blomqvist 2005, 89). På samma sätt som kandidaterna inte bedöms utifrån deras förmåga att bidra till politiken riskerar även kandidaternas personkryss att inte bedömas utifrån lika villkor. Vidare leder normer och föreställningar om den ideala partimedlemmen till att en kandidat med utländsk bakgrunds trots dennes popularitet signalerad via kandidatens personkryss får en sämre utdelning än en kandidat med svensk bakgrund och med samma andel kryss. Partierna väljer att medvetet eller omedvetet inte premiera kandidater som avviker från den genomsnittliga kandidatprofilen (Dahlstedt 2005, 195 197). Personkryssens indirekta effekt är större för kandidater med utländsk bakgrund Personvalet kan dock åtgärda detta problem genom att informationen från personkryssen fungerar som bevis för en kandidats popularitet. Litteraturanknytningen visade att exkluderingen av kandidater med utländsk bakgrund delvis grundas på en avvägning av huruvida kandidaten tros kunna generera eller förlora väljare (Soininen och Qvist 2017, 115). I likhet med nationalekonomisk forskning om diskriminering inom arbetslivet, kan partiernas avsaknad av information tillsammans med oreflekterade antaganden leda till att kandidater med utländsk bakgrund missgynnas (Phelps 1972, 659). Där partierna likt arbetsgivarna, vid begränsad information om kandidatens förmågor och 13

färdigheter, kommer att använda sig av aggregerade gruppegenskaper för att bedöma kandidatens förmåga. Partierna placerar kandidaten i en grupp baserat på observerbara karaktäristiska drag såsom etnicitet, kön och ålder. Vid brist på information kommer partierna likt arbetsgivarna att bedöma kandidaten baserat på en gruppstereotyp kandidaten anses tillhöra. Från tidigare forskning (Soininen och Qvist 2017, 123 124) vet vi att om gruppen sedan tidigare har visat en lägre sannolikhet att bli invalda kommer kandidaten därigenom att missgynnas och alltså inte bedömas utifrån sin egen individuella förmåga. Givet detta kan personvalet tänkas fungera som en särskilt viktig informationskälla för partierna i deras bedömning av kandidater med utländsk bakgrund. Detta skulle kunna betyda att resultaten från personvalet väger tyngre för dessa kandidater. På grund av partiernas informationsbrist om kandidaterna förlitar sig partierna till en större del på personvalets resultat, vilket kan leda till att personkrysset får en större effekt för dessa kandidater. Anledningen till varför personkryssets effekt därmed skulle vara mindre för övriga kandidater är att partierna finner det lättare att bedöma kandidater som liknar dem själva (Åsund, Hensvik och Nordström Skans 2014, 402). De behöver således inte oberoende information om personens lämplighet utan förlitar sig på sitt eget omdöme. Personkryssens indirekta effekt uppvisar ingen signifikant skillnad mellan kandidater med olika bakgrund Undersökningens sista möjliga resultat är att effekten av personkryss inte skiljer sig mellan kandidater med olika bakgrund. Om partierna är helt rationella röstmaximerande aktörer spelar kandidatens bakgrund inte någon roll. Personkryssen signal om en kandidats popularitet bedöms som lika oavsett bakgrund. Det är således samma förklaringsfaktorer till varför personkryssen från första början får effekt. I utformande av valsedeln strävar partierna efter en valsedel som kan tilltala så många väljare som möjligt. Partierna använder därmed personkryssen som en informationskälla om en kandidats popularitet och där en hög andel personkryss är ett bevis på att kandidaterna har ett väljarstöd (André Et al. 2015, 591). Förutom att kandidaten uppvisar ett högt väljarstöd är det också möjligt att kandidaten belönas för att den tros att genererat fler nya röster till partiet (André Et al. 2015, 591). Det är även möjligt att de teoretiska argument som framfördes till varför effekten skulle bli större för kandidater med utländsk bakgrund även går att hänföra till varför vi inte skulle se någon skillnad. Givet den tidigare forskningen som har uppvisat på förekomsten av diskriminering inom partierna som en förklaring till underrepresentationen skulle informationen från personkryssen eventuellt kunna balansera upp den rådande ojämlikheten mellan kandidaterna. 14

4 Metod och material I detta avsnitt presenteras först studiens metod följt av en diskussion om undersökningens metodologiska utmaningar. Därefter beskrivs operationaliseringen och kategoriseringen av kandidater med utländsk och svensk bakgrund. I nästa del beskrivs studiens material och materialinsamlingens tillvägagångsätt. Avsnittet avslutas med en diskussion om studiens generella utmaningar utifrån kriterier om reliabilitet och validitet. 4.1 Metod Studien tar avstamp i den tidigare forskningen som har visat att personröster har en positiv indirekt effekt på kandidaternas politiska karriärer genom att partierna tar hänsyn till andel personkryss vid fördelning av förtroendeuppdrag och framtida placering på valsedeln. I denna studie kommer förändring i listplacering användas som mått på politiskt avancemang. Även om kandidaten inte blev personvald i 2010 års val kan en förbättrad listplacering, på grund av en högre andel personkryss, öka sannolikheten att kandidaten blir vald i 2014 års val. En diskussion om operationaliseringens validitet presenteras i slutet av detta avsnitt. Även om studien tar avstamp i tidigare forskningsresultat kommer studien inledningsvis kartlägga sambandet mellan personkryss och listplacering för att sedan kunna jämföra hur sambandet skiljer sig mellan grupper. Uppsatsens empiriska undersökning har därmed två komponenter. Inledningsvis utförs multipel regressionsanalys av sambandet mellan personkryss och listplacering. Detta följs av ytterligare en multipel regressionsanalys men där kandidaterna är indelade efter bakgrund samt en interaktionsterm är inkluderad, detta för att undersöka hur personkryssets effekt skiljer sig mellan kandidater och om skillnaden är statistisk signifikant. 4.1.1 Regressionsanalys Regressionsanalys är ett bra verktyg när vi vill undersöka samvariation mellan variabler. Regressionsanalysen undersöker hur värden på den beroende variabeln genomsnittligt förhåller sig till värden i den oberoende variabeln (Teorell och Svensson 2013, 167 169). Den beroende variabeln är i detta fall listplacering i 2014 års val och den oberoende variabeln är andelen personkryss i 2010 års val. För att sambandet mellan personkrysset och listplacering inte ska störas av bakomliggande variabler används multipel regressionsanalys med flera 15

kontrollvariabler. Med en multipel regressionsanalys kan vi isolera det ursprungliga sambandet från inverkan av andra förklaringsfaktorer vilket därmed gör att analysens resultat kan tolkas mer meningsfullt (Teorell och Svensson 2013, 183). Från informationen på valsedeln har data om kandidaternas ålder, kön, parti och listplacering 2010 samlats in. Dessa data har sedan används som kontrollvariabler. I tidigare undersökningar har det visat sig att kandidater högt upp på valsedeln i genomsnitt får fler kryss än kandidater längre ned (Folke, Persson och Rickne 2015, 104). Genom att kontrollera för listplacering i 2010 års val kan vi utesluta att resultaten drivs av listplacering då vi mäter effekten av personkryss på listplacering 2014 för en given listplacering 2010. Tidigare studier har även visat att kvinnor i genomsnitt får färre kryss än män och att kandidater i medelåldern får i genomsnitt fler kryss än unga och äldre kandidater (Folke, Persson och Rickne 2015, 113). Det finns därför risk att dessa variabler kan påverka vårt egentliga samband, vilket är varför vi behöver kontrollera bort ålder och kön. Själva uträkningen gjordes enligt ekvationen nedan: Y = a + b 1 Andel personkryss + b 2 Listplacering 2010 + b 3 Kön + b 4 Ålder + e y = beroende variabel, listplacering 2014 a = konstant b= regressionskoefficient e = felterm Y är den beroende variabeln listplacering 2014, b anger den förväntade ökningen i y när den oberoende variabeln ökar med ett skalsteg och värdet på alla andra oberoende variabler hålls konstant. Även om vi har värdet på den oberoende variabeln kommer de observerade värdena på den beroende variabeln att skilja sig från modellens prediktion vilket är varför vi lägger till en felterm. Konstanten är det värde vilket regressionslinjen skär y-axeln, dvs. när andelen personröster är 0 och övriga kontrollvariabler är 0 (Teorell och Svensson 2013, 167, 191). Genom tolkning av regressionsanalysen kan vi undersöka hur en förändring i andel personkryss leder till en förändring i listplacering. Även om vi genom regressionsanalysen får en bra sammanfattning av sambandet, är sammanfattningen inte felfri. Hur långt ifrån perfekt det är kan vi räkna ut genom ett mått på graden av anpassning. I undersökningen kommer anpassningmåttet R 2 och justerat R 2 att användas. R 2 används som mått på hur många procent av variationen i den beroende variabeln förklaras av den oberoende variabeln. Justerat R 2 är bättre vid en multipel analys då de tar hänsyn till antalet oberoende variabler i modellen. Måttet anger hur stor andel av variationen i den beroende som kan förklaras av hela modellvariationen. Måtten kan variera från 0 till 1. Oavsett hur lågt eller högt R 2 är säger det dock ingenting 16

om det skattande sambandet är kausalt eller inte (Teorell och Svensson 2013, 175 177). För att säkerhetsställa att det undersökta sambandet är systematiskt och inte slumpmässigt används statistisk signifikans. I undersökningen kommer säkerhetsnivåerna 95 procent och 99,9 procent att användas. Detta betyder att med 0,1 procent signifikansnivå kommer vi acceptera att i 0,1 procent av fallen kommer en signifikant effekt att synas men som i själva verket beror på slumpen (Teorell och Svensson 2013, 212 215). Då all statistisk analys kommer att göras i programmet Stata kommer studien inte att närmare utveckla hur man beräknar om ett samband är statistisk signifikant. Huruvida ett samband är signifikant utläses från asteriskerna efter regressionskoefficienten i tabellen. För att få en bättre förståelse för sambandet kommer regressionsanalysen även kontrollera för fixa effekter. Fixa effekter fångar upp skillnader i genomsnittlig listplacering mellan partier, ålder, kön och tidigare listplacering. Det innebär att det skapas en dummyvariabel för varje värde på de oberoende variablerna (Gujarati 2003, 642). Detta tillåter effekten av de oberoende variablerna att variera flexibelt och inte vara låsta till ett linjärt samband. Med fixa effekter hålls dessutom empiriskt svårmätta parti-specifika faktorer konstanta (Gujarati 2003, 643 644). Det finns exempelvis risk att partierna skiljer sig i egenskaper såsom partikultur som i sin tur påverkar undersökningens variabler. Centerpartiets har exempelvis historiskt varit det parti med flest väljare som personkyssar (Oscarsson och Tryggvason 2015, 28). Detta skulle eventuellt kunna påverka deras inställning till att ta personkryssen i beaktning vid formandet av valsedeln i nästkommande val. 4.1.2 Interaktionsterm I undersökningens sista del undersöks huruvida personkryssets effekt på listplacering skiljer sig mellan kandidater med svensk respektive utländsk bakgrund. För att undersöka huruvida det finns en skillnad inkluderas en interaktionsterm i regressionsanalysen. Först skapas en dummy-variabel som anger om kandidaten tillhör gruppen svensk bakgrund eller gruppen utländsk bakgrund. Interaktionstermen skapas sedan genom att multiplicera dummyvariabeln med den oberoende variabeln andel personkryss. Sedan utförs ännu en regressionsanalys där listplacering 2014 (y) utgör en funktion av andelen personkryss (x), huruvida kandidaten har en svensk eller utländsk bakgrund (z) och interaktionstermen (xz). I studiens undersökning ingår även de ursprungliga oberoende variablerna i analysen. 17

Y= a + b 1 Andel personkryss + b 2 Bakgrund + b 3 (Andel personkryss x Bakgrund) + e Bakgrund är i detta fall en dummy variabel som kan anta två värden. Om 1 = kandidater med svensk bakgrund och 0 = är kandidater med utländsk bakgrund kan vi tolka b 1 som effekten av personkryss för personer med utländskt bakgrund (eftersom utländsk bakgrund = 0 är andel personkryss x bakgrund = 0). Och b 1 + b 3 som effekten av personkryss för personer med svensk bakgrund. Därefter bedöms skillnadens statistiska signifikans genom att undersöka om interaktionstermen har en signifikant effekt (Brambor, Clark och Golder 2005, 64 66, 70). Om interaktionstermen är statistisk signifikant kan vi tolka det som att effekten av personkryss skiljer sig mellan kandidater med svenska och utländska bakgrund. 4.1.3 Metodologiska utmaningar En utmaningen med studiens statistiska analys är risken att sambandet vi undersöker är spuriöst, dvs. icke kausalt och att sambandet snarare beror på en bakomliggande variabel som påverkar både listplacering och andel personkryss (Teorell och Svensson 2013, 186 189). För det första är det omöjligt att identifiera alla bakomliggande förklaringar och om vi hade vetat det är det inte säkert att de hade gått att mäta. Detta gör att det alltid finns en viss risk för spuriösa samband. Egenskapen som har gjort att en kandidat får en hög andel personkryss kan vara samma egenskap som också gör att kandidaten får en bra listplacering i nästkommande val. Information om egenskaper som gör en kandidat populär hos väljarna och partimedlemmarna har denna undersökning inte tillgång till. Detta problem minskar dock i och med att vi kontrollerar för listplacering 2010, då denna variabel bör fånga upp en del av dessa egenskaper. Vi kan anta att de personliga egenskaperna som bidrar till att kandidaten får en viss listplacering 2010 är desamma som påverkar kandidatens listplacering 2014. 4.1.4 Operationalisering svensk och utländsk bakgrund I studiens tidigare avsnitt har det redan konstaterats att andelen kandidater med utländsk bakgrund bland nominerade och valda är låg sett till deras andel röstberättigade i kommunfullmäktige. Utifrån den statistik som finns tillgänglig är det inte möjligt att undersöka kandidaterna utifrån deras födelseland. Jämförelsen av kandidater med olika bakgrund har därmed gjorts genom en kategorisering utifrån deras namn. Studien tar därmed avstamp i den tidigare redovisade forskningen som visar att den ojämlika representationen inte är en konsekvens av att vara utrikes född i sig 18

utan beror på diskriminering där kandidater från olika födelseregioner behandlas olika. Faktorer såsom namn och hur långt bort man har sitt ursprung förklarar en del av den ojämlika representationen. Detta kan förklara varför vi ser en sådan stor skillnad mellan politiker med nordiskt och utomeuropeiskt ursprung. Att undersöka diskriminering mellan representerade och underrepresenterade grupper genom kategorisering utifrån namn följer nationalekonomisk forskning på bland annat svenska bostadsmarknaden. Forskningen har visat att gruppen utrikes födda är föremål för en intern rangordning vad avser boende utifrån namnens signal om ursprung. Namn som signalerar svenskt ursprung premieras i bostadsansökningar och att namn som signalerar arabiskt ursprung löper större risk att bli utsatt för diskriminering (Ahmed och Hammarstedt 2007, 34 35). 4.1.5 Kategorisering svensk och utländsk bakgrund Jämförelsen av kandidater med olika bakgrund görs utifrån två indelningar av kandidaterna som har ställt upp i 2010 och 2014 års val till kommunfullmäktige. I gruppen kandidater med svensk bakgrund ingår 30 505 kandidater, gruppen kallas hädanefter grupp A. I gruppen kandidater med utländsk bakgrund ingår 3998 kandidater, gruppen får namnet B. Samtliga kandidater har sorterats utifrån namn och har tilldelats grupp baserat på befintlig namnstatistik. För att framtida studier ska kunna reproducera undersökningen redovisas de vanligaste 150 namnen för respektive grupp i appendix. Inledningsvis sammanställdes en lista över namn som signalerar svenskt bakgrund, dvs. där kandidater som tillhör grupp A beräknas ingå. Listan sammanställdes i ett första steg utifrån SCB statistik över de 220 vanligaste förnamnen och de 100 vanligaste efternamnen. Namnstatistiken är hämtad från SCB och uppgifterna kommer från SCB:s befolkningsregister, där alla namnen på alla personer som bor i Sverige finns med. Uppgifterna i SCB:s befolkningsregister kommer i sin tur från Skatteverket. Då SCBs namnstatistik enbart redovisar den vanligaste stavningen av namnet utökades listan och inkluderade även andra stavningsvarianter samt dubbelnamn som innehöll något av de vanligaste namnen. Namnen i SCBs statistik säger dock ingenting om namnets bakgrund utan enbart hur vanliga namnen är. Det fanns därmed ett par namn vars fingervisning om bakgrund var osäkert. Svenska Akademins namnlista användes i dessa fall för att kategorisera huruvida namnen hade svenskt eller utländsk bakgrund. Därefter kategoriserades samtliga kandidater efter ifall de hade namn som signalerade svensk bakgrund. Detta ledde till en grov uppdelning av kandidaterna, där drygt 75 procent av kandidaterna tillföll kategorin grupp A, dvs. kandidater med namn som signalerar svenskt bakgrund. 19