Å R S B E R ÄT T E L S E 2 0 0 9

Å R S B E R ÄT T E L S E 2 0 0 9

Redaktion Virve Streng, Riksåklagarämbetet Grafisk design Taina Ståhl, Mainostoimisto Visuviestintä Oy Tryck Edita Prima Oy, Helsingfors 2010

Å R S B E R ÄT T E L S E 2 0 0 9 3 Till läsaren A rsberättelsen utkommer nu för andra gången som en gemensam berättelse för hela åklagarväsendet. Den är avsedd som informationskälla för i första hand åklagarväsendets och justitieförvaltningens personal, men berättelsen innehåller även nyttig information om åklagarverksamheten för polisen, advokater, studerande inom området, medierna och enskilda medborgare. åklagarna samt ett sakregister i alfabetisk ordning. Mellan årsberättelsen finns en separat statistikbilaga om åklagarväsendets verksamhet år 2009. Sammanfattningar av de avgöranden som har gjorts vid Riksåklagarämbetet och som har lett till åtgärder finns på Riksåklagarämbetets webbplats på adressen www.vksv.oikeus.fi. I årsberättelsen presenteras åklagarväsendets verksamhet under verksamhetsåret, till exempel åtalsärenden, förvaltning, ledning och utveckling av åklagarväsendet, utbildning samt internationell verksamhet. I slutet av berättelsen finns de viktigaste lagarna och förordningarna som rör Helsingfors den 24 mars 2010 Informationschef Virve Streng

Å r s B e r ät t e l s e 2 0 0 9 5 Till läsaren 3 Ledningens översikt 7 Riksåklagare Matti Kuusimäki: Riksåklagarens tankar då år 2009 och en tjänsteperiod på 12 år är slut 9 Biträdande riksåklagare Jorma Kalske: Stabila resurser och ett jämngott resultat 13 Åklagarväsendet 15 Riksåklagaren 17 Biträdande riksåklagaren 19 Riksåklagarämbetet 19 Statsåklagarna 20 Del okala åklagarämbetena 23 Förvaltning 31 Personalärenden 33 Arbetshälsa 34 Ekonomi 36 Åtalsärenden 39 Vissa åtalsprövningsärenden som avgjordes under verksamhetsåret 42 Yttrandefrihetsbrott 46 Ändringsprövningsärenden 50 Klagomål 54 Justitiekanslerns och justitieombudsmannens åtalsförordnanden 55 Åtalsförordnanden enligt strafflagens 1 kap. 55 Överklagande till högsta domstolen 55 Åklagarförordnanden 56 Polisbrott 56

6 Styrning och utveckling 57 Specialåklagare 60 Nyckelåklagare 64 Uppföljningsbesök 68 Utbildning 69 Åklagarutbildningen 71 Påbyggnadsutbildning för åklagare 76 Praktiksystemet för biträdande åklagare 76 Utbildning för kanslipersonal 78 Utbildningssamarbete med intressentgrupper 78 InternationeLLa ärenden 79 Det nordiska samarbetet 82 Samarbetet inom Östersjöregionens rättsområde 84 Europeiska unionen 84 Europarådet 88 Annat internationellt samarbete 88 Sakregister 92 De viktigaste lagarna och förordningarna som gäller åklagarna 95

Å R S B E R ÄT T E L S E 2 0 0 9 7 Ledningens översik

8 Bild: Markku Ojala/Compic Photos Riksåklagare Matti Kuusimäki

Å R S B E R ÄT T E L S E 2 0 0 9 9 Riksåklagare Matti Kuusimäki Riksåklagarens tankar då år 2009 och en tjänsteperiod på 12 år är slut Den gångna perioden på drygt tolv år har varit en intressant tid tung, men givande. I arbetet med att bygga upp en helt ny landsomfattande organisation har jag fått fungera som både arkitekt och byggmästare. Både det strategiska och det operativa ledarskapet har krävt lejonparten av tiden. Samtidigt har jag dock varit tvungen att också sörja för min övriga kompetens, eftersom en riksåklagare snabbt tvingas ta ställning till enskilda frågor, som även kan vara juridiskt komplicerade. I grundlagen har åklagarväsendet placerats i samma kapitel som domstolarna. En åklagares oavhängighet i sina rättsskipningsuppgifter kan i praktiken jämföras med en domares oavhängighet. Enligt våra lagar fungerar även åklagarväsendet som helhet utanför de övriga statliga organens styrningsrätt, med undantag av budgetmakten och den resultatstyrningsmakt som anknyter till denna. Vid en internationell jämförelse är detta intressant, och jag skulle kunna konstatera att jag aldrig har träffat på något motsvarande då jag har rört mig utomlands. Därför har vårt system också genom åren väckt stort intresse på olika håll i världen. Då Riksåklagarämbetet inledde sin verksamhet år 1997 fanns det 78 lokala åklagarenheter i landet. Utspriddheten och sårbarheten framträdde snabbt på ett centralt sätt. Redan resultatförhandlingar med så här många separata enheter innebar en egen utmaning. Genom omfattande samarbetsarrangemang bildades till slut 15 åklagarämbeten med 50 servicebyråer i april 2007. I början av år 2010 fanns 33 servicebyråer kvar. Inom synhåll finns ytterligare en liten minskning av åklagarämbetena och en förtätning av nätverket av servicebyråer. Organisationsförändringen inom åklagarväsendet har varit oundviklig för att styrningen av åklagar- Ledningens översikt

10 väsendet ska kunna genomföras med det centrala ämbetsverkets små resurser. Reformen har också haft stor betydelse för utvecklingen av åklagarnas yrkesskicklighet. En större arbetsgemenskap erbjuder avsevärt bättre möjligheter till specialisering och utveckling av fritt utformad, professionell interaktion. Genom lagen om rättegång i brottmål genomfördes en reform av förfarandet vid brottmålsrättegångar den 1 oktober 1997. Reformen innebar att brottmålsåklagarens roll genomgick en grundlig förändring och blev väsentligt mer central och krävande. Den utveckling av åklagarverksamheten som reformen förutsätter fortsätter alltjämt. Då den omfattande totalreformen av strafflagen har avslutats är inga omfattande ändringar av lagstiftningen gällande brott att vänta. Helt nya brottsliga fenomen eller brottsliga fenomen som är kända sedan tidigare men som har utvecklats så att de är skadligare än förr kan dock leda till nya kriminaliseringar eller till att de existerande bestämmelserna ses över. Ändringsbehov av detta slag kan förutspås uppkomma i samband med brottsliga fenomen som anknyter till informationsnätverken och användningen av dessa, illegal invandring, användning av arbetskraft med utländskt ursprung, rasism, infiltrering av den ekonomiska verksamheten inom organiserad brottslighet samt hämnd och förföljelse inom närrelationer. Att åklagarväsendets resurser är uppenbart otillräckliga för att i alla situationer tillämpa det reformerade förfarandet på det sätt som lagstiftaren avser och som principen om en rättvis rättegång förutsätter har visat sig vara ett centralt och ännu olöst problem inom den nya brottsprocessen. Konsekvenserna av detta missförhållande kan tydligast iakttas vid omfattande och krävande brottmål, vilkas totala behandlingstid ofta har blivit oskäligt lång. I verksamheten fästs särskild uppmärksamhet vid att hitta procedurer som främjar effektivering av åklagararbetet samt vid kartläggning av utvecklingsbehoven inom systemet för brottmålsrättegångar. En faktor som har betydligt större inverkan på framtiden inom åklagarverksamheten än förändringar i brottsligheten och utvecklingsbehoven i fråga om strafflagen är dock den ovan nämnda omständigheten att behandlingen av omfattande brottmål drar ut på tiden oskäligt länge och den anknytande risken för att målen hopar sig och hela systemet för brottmålsrättegångar blir långsammare. I denna situation måste Riksåklagarämbetet agera mer målmedvetet än tidigare, så att man av de knappa resurserna tilldelar stora och omfattande brottmålsärenden tillräckliga åklagarresurser. Detta ska vid behov göras på bekostnad av övriga ärenden och de enskilda åklagarämbetenas lokala behov. Ledningens översikt

Å R S B E R ÄT T E L S E 2 0 0 9 11 Att åklagaren har blivit den centrala myndigheten i straffprocessen har naturligtvis ställt betydande krav på utvecklingen av åklagarnas utbildning. Efter att Riksåklagarämbetet grundades har utbildningsverksamheten också ökat avsevärt. För personer som är intresserade av en åklagarkarriär ordnas numera ett praktikoch utbildningsprogram för biträdande åklagare. Programmet har karaktären av inlärning i arbetet. Åklagare som inleder sin tjänstebana deltar i ett omfattande grundutbildningsprogram, vars syfte är att svara mot de krav som den mer aktiva tillämpningen av människorättskonventionerna och bestämmelserna om de grundläggande rättigheterna ställer på åklagarna, svara mot de krav på större yrkesskicklighet som utvecklingen av rättegångsförfarandet i brottmål ställer på åklagarna samt beakta de nya utmaningar som internationaliseringsutvecklingen medför för åklagarens arbete. De ökade kraven i anslutning till åklagarnas yrkesskicklighet och den starka tro på utbildning som råder inom åklagarväsendet har bidragit till att många åklagare numera har börjat avlägga akademiska påbyggnadsstudier. Bland åklagarna finns i dag flera innehavare av licentiat- eller doktorsexamina. Av dessa personer har många också fått positioner av samhällelig betydelse. Brottsligheten känner inga gränser. Under hela min chefsperiod har brottsligheten internationaliserats från år till år. Den har blivit mer komplicerad och fått organiserade drag. Även sedvanlig brottslighet har normalt internationella kopplingar. I denna verksamhetsmiljö måste åklagarna kunna sköta också sådana ärenden som har internationella anknytningar på ett professionellt och effektivt sätt. De måste bl.a. veta hur bevisning som finns utomlands kan utnyttjas i en finländsk rättegång, hur den brottsvinning som finns utomlands kan återfås eller hur åtalsöverföringar och utlämningar av personer som är misstänkta för brott sköts med en främmande stat. Att den internationella delen av ett brottmål sköts på ett professionellt sätt främjar brottsprocessens avancemang på ett betydande sätt. Målet är att sköta en medborgares brottmål så att det straffrättsliga ansvaret förverkligas på rätt sätt, snabbt och med respekt för de mänskliga rättigheterna. Åklagarkåren ska vara väl insatt i internationella avtal, internationell straffprocessrätt och internationell straffrätt. Riksåklagarämbetets internationella enhet och fältets specialutbildade internationella nyckelåklagare är tvungna att ge sina övriga kollegor råd i internationella ärenden. I dessa ärenden ordnas även riksomfattande och skräddarsydd regional utbildning varje år. Trots våra små resurser har vi lyckats väl: det finländska åklagarväsendet är internationellt sett rätt känt och de kontakter som har skapats har varit till nytta i skötseln av våra grundläggande uppgifter på mångahanda sätt. Ledningens översikt

12 Bild: Mika Ranta/HS/Lehtikuva Biträdande riksåklagare Jorma Kalske

Å R S B E R ÄT T E L S E 2 0 0 9 13 Biträdande riksåklagare Jorma Kalske Stabila resurser och ett jämngott resultat A klagarväsendets resultat uppstår på fältet. För att resultaten ska kunna uppnås innehar ämbetsverkens motiverade och kompetenta personal, gott ledarskap och tillräckliga resurser en nyckelposition. Under verksamhetsåret låg åklagarresurserna på ungefär samma nivå som året innan. Minskningen på fem åklagarårsverken jämfört med år 2008 kan dock inte ensam förklara att man avgjorde 5 000 ärenden mindre än året innan. En förklarande faktor kan vara att antalet ärenden som har varit öppna länge har minskat betydligt. Sålunda har ärenden som på något sätt har upplevts vara besvärliga äntligen avgjorts. I slutet av verksamhetsåret fanns det bara 182 ärenden som var över ett år gamla, medan antalet var 353 året innan och hela 1 368 år 2007. Att antalet avgjorda ärenden har minskat kan för sin del ha påverkats av att de krävande brott- målens andel av alla ärenden har vuxit kontinuerligt, samtidigt som den genomsnittliga tiden för åtalsprövning av dessa har förkortats. Även tingsrättsreformen kan återspeglas i hur många ärenden som har avgjorts av åklagaren och frigjorts till tingsrätterna. Som helhet betraktat uppnåddes resultatmålen rätt väl under verksamhetsåret. De fina siffrorna berättar i sig inte tillräckligt mycket om utvecklingen av kvalitetsfaktorerna. Förundersökningsarbetet är alltjämt för ringa i ospecificerade och krävande brottmål. Man har inte i tillräcklig utsträckning riktat flera åklagares arbetsinsats till behandlingen av krävande ärenden, trots att de i domstolarna oftare än tidigare har behandlats med förstärkt sammansättning. Detta har fått till följd att de förberedelser som i samband med förundersökningen görs inför huvudförhandlingen i krävande mål till största delen genomförs inom polisens arbete, vilket inte var avsikten med Ledningens översikt

14 den gällande lagen. Det är dock enbart åklagaren som ansvarar för att det rättegångsmaterial som läggs fram vid huvudförhandlingen på alla sätt är adekvat. Domarna har framfört kritik mot den omfattande bristen på processuell förberedelse i omfattande brottmål. Åklagarna har angett bristen på resurser som orsak. I fortsättningen tvingas man stärka de ämbetsverk som har den allra största belastningen på bekostnad av andra ämbetsverk som i sig är fullt sysselsatta. Enkäten om arbetstillfredsställelse visar att åklagarna är mycket motiverade till sitt arbete. Positiva svar fick den utmaning som arbetet innebär, det rättvisa och mänskliga bemötandet från arbetskamraterna samt förverkligandet av jämlikhet mellan könen i arbetsgemenskapen. Som helhet steg arbetstillfredsställelseindexet en aning jämfört med året innan. Vid åklagarämbetena har man satsat på ledarskapet. Liksom de föregående åren kan man dock rikta en kritisk granskning mot ledarskapsavsnittet i enkäten om arbetstillfredsställelse. I det här avsnittet finns det en tydlig spridning mellan ämbetsverken. Det verkar som om ett mer koncentrerat ledarskapsgrepp inte är entydigt positivt med tanke på arbetstillfredsställelsen. Å ena sidan har styrningen haft en positiv effekt på förverkligandet av resultatmålen, men å andra sidan har åklagarna, som är vana vid självständigt arbete, kunnat uppleva att den känns som ett förmyndarskap eller till och med ångestframkallande. Det är allmänt erkänt att ledarskap i expertorganisationer, i synnerhet personalledning, är mycket krävande. Med hjälp av modellen för utvärdering av resultaten från enkäten om arbetstillfredsställelse kan ämbetsverken utveckla sina styrkor och koncentrera sig på sina egna utvecklingsobjekt. Åklagarväsendets modell för utvärdering av resultaten används också vid Riksåklagarämbetet. Reformåtgärderna har fortsatt utifrån grunderna för den organisationsreform som genomfördes våren 2007. Ett förslag om att slå samman åklagarämbetena i Päijänne-Tavastland och Sydöstra Finand till Salpausselkä åklagarämbete har lagts fram för Justitieministeriet. På motsvarande sätt har man även föreslagit att åklagarämbetena i Egentliga Finland och Satakunta ska slås samman till åklagarämbetet i Västra Finland. Målet med arrangemangen är att effektivera ämbetsverkens verksamhet. Ledningens översikt

Å R S B E R ÄT T E L S E 2 0 0 9 15 Åklagarväsendet

16 Åklagarväsendet är organiserat enligt en tvåstegsmodell. Utöver Riksåklagarämbetet finns det 15 lokala åklagarämbeten. Till de lokala åklagarämbetena hör sammanlagt 33 servicebyråer. Åklagarväsendet leds av riksåklagaren som är högsta åklagare. Åklagarväsendets organisation FÖRVALTNING Riksåklagarämbetet ÅKLAGARE Riksåklagare Biträdande riksåklagare 15 åklagarämbeten Statsåklagare (13) 33 servicebyråer Ledande häradsåklagare (15) Häradsåklagare (296) Biträdande åklagare (15)

Å R S B E R ÄT T E L S E 2 0 0 9 17 Riksåklagaren Enligt 104 i Finlands grundlag leds åklagarväsendet av riksåklagaren som är högsta åklagare. Riksåklagaren svarar för den allmänna ledningen och utvecklingen av åklagarverksamheten. Till riksåklagarens uppgifter hör bl.a. att utnämna alla lokala åklagare och att övervaka åklagarnas verksamhet. Riksåklagaren kan också utfärda allmänna föreskriver och anvisningar om åklagarverksamheten. Riksåklagaren utövar självständig och oberoende åtalsprövningsrätt. Som förman för alla allmänna åklagare kan riksåklagaren överta avgörandet av ärenden som ankommer på underlydande åklagare. Riksåklagaren kan också förordna att åklagare ska utföra ett åtal som riksåklagaren beslutat väcka (åtalsförordnande) eller förordna att åklagare ska utföra åtalsprövning i ett ärende (åklagarförordnande). Riksåklagaren utför åtal i riksrätten då riksdagen har beslutat att åtal ska väckas mot republikens president, en medlem av statsrådet, justitiekanslern eller justitieombudsmannen. Riksåklagaren företräder också åklagarna i högsta domstolen. Dessutom avgör riksåklagaren ärenden som gäller internationella affärer. Riksåklagarens allmänna föreskrifter och anvisningar Varje åklagare har självständig prövningsrätt i de ärenden som han eller hon behandlar. Enligt lagen kan emellertid riksåklagaren ge åklagarna allmänna föreskrifter och anvisningar i syfte att bland annat främja enhetligheten och ändamålsenligheten i åklagarverksamheten. De allmänna anvisningarna sänds till Justitieministeriet för kännedom innan de offentliggörs. Åklagarväsendet

18 Under verksamhetsåret utfärdade riksåklagaren två nya allmänna anvisningar till åklagarna: RÅ:2009:1 ÅklagarenS ansökan om besvärstillstånd till högsta domstolen Dnr 49/31/08 Given 30.1.2009 I anvisningen fästs åklagarnas uppmärksamhet vid vikten av att åklagarna då de utför åtal i domstolarna aktivt prövar att ansöka om besvärstillstånd till högsta domstolen om det blir processuellt möjligt. I anvisningen konstateras att åklagarna ska vara medvetna om värdet av prejudikaten och vilken betydelse de har med tanke på rättsvården och den egna rollen i utvecklingen av rättspraxisen. I dokumentet hänvisas till källor som innehåller detaljerade uppgifter och anvisningar om utarbetandet av en besvärstillståndsansökan. I anvisningen konstateras även att då man prövar behovet av att söka ändring i hovrättens dom bör åklagaren i fråga i god tid kontakta Riksåklagarämbetet för att diskutera huruvida det aktuella ärendet kunde utgöra ett prejudikat. I anvisningen konstateras också att åklagarna ska skicka de till högsta domstolen riktade ansökningarna om besvärstillstånd till Riksåklagarämbetet senast två veckor före utsatt datum, för att man ska hinna föredra ärendet för riksåklagaren i tid. RÅ:2009:2 Prioritering av ÅtaLSPrövningsärenden Dnr 25/31/09 Given 8.6.2009 I anvisningen konstateras att man inom åklagarverksamheten de facto ständigt tvingas göra prioriteringar mellan de ärenden som ska behandlas och att det inte alltid är möjligt att avgöra åtalsprövningsärendena i den ordning som de har kommit in. Behovet av prioritering är centralt förknippat med att utdragna rättegångar numera är ett av de mest centrala problemen inom straffrättsvården. I anvisningen konstateras även att de begränsade resurserna bidrar till att öka prioriteringarnas praktiska betydelse. Eftersom enhetlighet är en central målsättning för åklagarverksamheten är det också viktigt att kriterierna för prioriteringarna tillämpas på ett enhetligt sätt. Av denna anledning innehåller anvisningen vissa allmänna grunder, som ska tillämpas vid prövningen av enskilda fall. Vid prioriteringen måste man enligt anvisningen för det första beakta att de resursproblem som förekommer inom åklagarväsendet inte är en godtagbar orsak till att ge avkall på åklagarverksamhetens rättsliga kvalitet. Enligt anvisningen är de viktigaste prioriteringsgrunderna åtalsprövningstiden och den sammanlagda behandlingstiden. Uppföljningen inriktas framför allt på åtalsprövningsärenden som har varit oavgjorda länge (över ett år). Enligt anvisningen ska man även beakta den tid som hinner förflyta från gärningstidpunkten till dess att förundersökningen inleds. Åklagarväsendet

Å R S B E R ÄT T E L S E 2 0 0 9 19 Biträdande riksåklagaren Biträdande riksåklagaren avgör med samma fullmakt som riksåklagaren de ärenden som hör till honom och är ställföreträdare för riksåklagaren. Uppgiftsfördelningen mellan riksåklagaren och biträdande riksåklagaren bestäms i Riksåklagarämbetets arbetsordning. Uppgiftsfördelningen mellan riksåklagaren och biträdande riksåklagaren RikSÅklagaren avgör i Första hand ärenden SoM gäller 1) principiellt viktiga eller vittgående frågor, 2) allmänna föreskrifter och anvisningar till åklagarna, 3) internationella relationer, 4) utnämning av åklagare, 5) utveckling, utbildning och forskning inom åklagarväsendet, och 6) företrädande av åklagare i högsta domstolen. Biträdande riksåklagaren avgör ärenden SoM gäller 1) allmän förvaltning inom åklagarväsendet, 2) löner, 3) övervakning av åklagarverksamheten, 4) åtalsrätt enligt 24 i lagen om yttrandefrihet i masskommunikation (469/2003), 5) åklagarförordnanden till lokala åklagare och åtalsförordnanden med stöd av 1 kap. i strafflagen, 6) klagomål över åklagares avgöranden och förfaranden, 7) övervakning av strafforderärenden samt därav följande åtgärder, och 8) förordnanden som gäller ledande av förundersökningen då en polisman misstänks för brott. Riksåklagaren fattar beslut om åtal i ärenden som lyder under allmänt åtal och som gäller innehållet i ett publicerat meddelande samt en därtill anknuten chefredaktörsförseelse. Riksåklagaren bestämmer också vem som ska utföra åtalet. Yttrandefrihetsärendena hör på grundval av uppgiftsfördelningen mellan riksåklagaren och biträdande riksåklagaren till den sistnämndes uppgifter. Mer om yttrandefrihetsfrågor på s. 46. Riksåklagarämbetet I egenskap av central förvaltningsmyndighet svarar Riksåklagarämbetet för den operativa ledningen av hela åklagarväsendet så att de uppgifter som krävs för att förverkliga det straffrättsliga ansvaret kan skötas på ett jämlikt, snabbt och ekonomiskt sätt, så som rättssäkerheten och allmän fördel kräver. Riksåklagaren leder Riksåklagarämbetet och svarar för dess resultat. I denna uppgift biträds han av en ledningsgrupp som rådgivande organ. För att uppgifterna skall kunna skötas på ett ändamålsenligt sätt är Riksåklagarämbetet indelat i en förvaltningsenhet, en enhet för Åklagarväsendet

20 åtalsärenden, en styrnings- och utvecklingsenhet och en internationell enhet. Vid ämbetsverket arbetade under verksamhetsåret 41 tjänstemän. Till ledningsgruppen hör riksåklagare Matti Kuusimäki (ordförande), biträdande riksåklagare Jorma kalske, statsåklagare Jarmo rautakoski fram till 30.9.2009, statsåklagare Jukka rappe från 1.10.2009, statsåklagare Raija toiviainen, statsåklagare Christer Lundström, statsåklagare Pekka koponen fram till 31.8.2009, statsåklagare Mika illman från 1.9.2009, statsåklagare Olavi Lippu och informationschef Virve Streng. För åklagarväsendets resurser svarar justitieministeriet, som Riksåklagarämbetet på åklagarväsendets vägnar för resultatförhandlingar med. Riksåklagarämbetet svarar för åklagarväsendets interna resultatstyrning. Statsåklagarna sköter åklagaruppgifterna i de brottmål som är viktigast ur samhällets synpunkt. Deras uppgift är också att utföra åtal som justitiekanslern eller riksdagens justitieombudsman har beslutat väcka. Dessutom fungerar statsåklagarna som åklagare i ärenden som hovrätten behandlar som första instans, om inte annat har stadgats eller bestämts. Statsåklagarna är behöriga att sköta åklagaruppgifter i hela landet. En statsåklagare kan med stöd av arbetsordningen eller ett separat förordnande av riksåklagaren avgöra andra än principiellt viktiga eller vittgående ärenden med samma befogenheter som riksåklagaren. Enligt Riksåklagarämbetets arbetsordning kan en statsåklagare avgöra ett ärende som gäller begäran om ändringsprövning i de fall då ärendet inte prövas med anledning av att det inte har framkommit behov av att ändra åklagarens beslut och ärendet inte heller till arten eller omfattningen är av större betydelse än sedvanligt. Dessutom har statsåklagarna i uppgift att bistå riksåklagaren i styrningen, utvecklingen och uppföljningen av åklagarverksamheten i enlighet med de bestämmelser som riksåklagaren meddelar. Sådana bestämmelser har utfärdats om bland annat special- och nyckelåklagarverksamheten, statsåklagarnas regionala styrning som kompletterar denna samt arrangerandet av riksåklagarens uppföljningsbesök. Vid Riksåklagarämbetet verkade 13 statsåklagare under verksamhetsåret. Statsåklagarna De från samhällets synpunkt viktigaste brottmålen Statsåklagarna skall sköta åklagaruppgifterna i de från samhällets synpunkt viktigaste brottmålen, exempelvis grova brott som har samband med egentlig organiserad brottslighet brott som har orsakat exceptionellt stora person-, miljö- eller förmögenhetsskador eller risk för sådana, tjänstebrott som har begåtts av en tjänsteman i betydande ställning, exceptionella brott som riktar sig mot en tjänsteman på grund av dennes tjänsteutövning eller tjänsteställning (t.ex. brott mot rättsvården), Åklagarväsendet

Å R S B E R ÄT T E L S E 2 0 0 9 21 brott som har begåtts av personer i betydande samhällelig ställning, om ärendet uppvisar drag som kan rubba förtroendet för jämlikheten mellan medborgarna eller för det straffrättsliga systemets funktion, brott som har klara politiska eller rasistiska motiv, gärningar som har samband med de grundläggande fri- och rättigheterna (t.ex. brott mot yttrande- eller tryckfrihet eller s.k. civil olydnad), ärenden som innehåller internationella element eller tangerar internationell politik eller krigsförbrytelser eller brott mot humaniteten enligt strafflagens 11 kap. eller brott mot politiska rättigheter enligt strafflagens 14 kap. ÅklagarväsendetS SamarbetSMöte På åklagarväsendets samarbetsmöte behandlas ärenden som rör hela åklagarväsendet eller flera åklagarämbeten och som ingår i tillämpningsområdet för samarbetslagen. Dessutom har Riksåklagarämbetet och de lokala åklagarämbetena sina egna ämbetsverksspecifika samarbetsorgan. Åklagarväsendets samarbetsmöte har högst tio medlemmar. Arbetsgivaren representeras av fyra tjänstemän som ingår i Riksåklagarämbetets ledning, en tjänsteman som har utsetts av Justitieministeriets kriminalpolitiska avdelning samt en representant som de ledande häradsåklagarna har utsett bland sig själva. Personalen representeras av två medlemmar som har utsetts av Förhandlingsorganisationen för utbildade inom den offentliga sektorn JUKO rf och två medlemmar som har utsetts av Löntagarorganisationen Pardia rf. Samarbetsmötet sammanträder fyra till fem gånger om året. Åklagarväsendet

22 De lokala åklagarämbetena Åklagarämbeten 1. Åklagarämbetet i Helsingfors 2. Åklagarämbetet i Västra Nyland 3. Åklagarämbetet i Östra Nyland 4. Åklagarämbetet i Egentliga Tavastland 5. Åklagarämbetet i Päijänne-Tavastland 6. Åklagarämbetet i Sydöstra Finland 7. Åklagarämbetet i Egentliga Finland 8. Åklagarämbetet i Birkaland 9. Åklagarämbetet i Satakunta 10. Åklagarämbetet i Österbotten 11. Åklagarämbetet i Mellersta Finland 12. Åklagarämbetet i Östra Finland 13. Åklagarämbetet i Uleåborg 14. Åklagarämbetet i Lappland 15. landskapsåklagarämbetet i landskapet Åland 14 13 De huvudsakliga verksamhetsställena 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. Helsingfors Esbo Vanda Träskända Lahtis Kouvola Åbo Tammerfors Björneborg Vasa Jyväskylä S:t Michel Uleåborg Rovaniemi Mariehamn Servicebyråerna Ekenäs, Lojo 8 Borgå 9 Tavastehus 5 Kotka, Villmanstrand 7 6 4 Reso, Salo 3 Mänttä 15 2 Raumo 1 Jakobstad, Karleby, Kauhajoki, Lappo, Seinäjoki Jämsä, Äänekoski Idensalmi, Joensuu, Kuopio, Nyslott, Pieksämäki, Varkaus Brahestad, Haapajärvi, Kajana, Kuusamo, Ylivieska Ivalo, Kemi, Kemijärvi, Sodankylä, Torneå 10 11 12

Å R S B E R ÄT T E L S E 2 0 0 9 23 De lokala åklagarämbetena Åklagarämbetet i Helsingfors HuvudkanSLi i helsingfors inga Servicebyråer Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Heikki Poukka, biträdande chefer Eija Velitski, Tove Myhrberg och Tapio nyrhilä samt personalsekreterare Hanna ilpala. Årsverken 2009: 72,6 Mätt med resultatindikatorerna hade åklagarämbetet i Helsingfors en god resultatutveckling under verksamhetsåret. Detta berodde i synnerhet på att den enhet för förberedande behandling av brottmål (REK) som redan året innan inrättades i samarbete med Helsingfors polisinrättning uppnådde ett utmärkt resultat år 2009. Åklagarämbetets totala arbetsmängd har dock ökat, eftersom den relativa andelen ärenden som innebär mycket arbete har ökat kraftigt och de över 3 000 oavgjorda ärenden som ligger hos åklagarna alla är brott som förnekas. Sedan år 2004 har Helsingfors polisinrättning nästa fördubblat resurserna för utredning av ekonomiska brott, vilket för sin del har ökat antalet arbetskrävande ärenden som gäller ekonomiska brott. Vid åklagarämbetet i Helsingfors utarbetade man år 2009 förteckningar och arbetstidsuppskattningar av de brottmål som kräver mer än en månads arbetstid, eftersom de verkliga arbetsmängderna för stora ärenden inte framgår av den officiella statistiken. Ett specialmål under verksamhetsåret var att sammanföra samma svarandes ärenden redan i förundersökningsskedet. En annan specialmålsättning var att sammanställa och utarbeta länkar för rättegångsmaterialet i elektronisk form i omfattande brottmål, helst redan i förundersökningsskedet, och genom utnyttjande av den skriftliga undersökningsplanen. Att det skriftliga rättegångsmaterialet sammanställs i elektronisk form är det enda sättet att hantera ett dokumentmaterial på tusentals sidor genom hela straffprocesskedjan. Åklagarämbetet i Västra Nyland HuvudkanSLi i esbo servicebyråer i Lojo och ekenäs Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Tom Ifström, biträdande chefer Harri Lindberg och Tapio Mäkinen samt förvaltningssekreterare Anne rodas. Årsverken 2009: 33,0 Huvudmålet under verksamhetsåret var en radikal minskning av antalet ärenden som har varit under åtalsprövning i mer än ett år. Dessa oavgjorda ärendens antal uppgick i början av året till 114 och målet var 35. Vid utgången av verksamhetsåret hade målet klart överskridits, och antalet ärenden som var mer än ett år gamla uppgick till 23, vilket är ett bevis på det grundmurade gemensamma ansvaret och den goda sammanhållningen inom arbetsgemenskapen. Trots den stora arbetsbördan har siffrorna gällande arbetstillfredsställelsen vid ämbetsverket ständigt ökat. Åklagarämbetet i Östra Nyland HuvudkanSLi i Vanda servicebyrå i borgå Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Tom Söderlund, biträdande chefer Jukka haavisto Åklagarväsendet

24 och Leena hurmala samt förvaltningssekreterare Linda Leskinen. Årsverken 2009: 29,2 Verksamhetsåret vid åklagarämbetet i Östra Nyland uppfyllde förhandsförväntningarna och ämbetsverket uppnådde de mål som hade satts upp i resultatavtalet. Vid det resultatseminarium som ämbetsverkets ledningsgrupp höll i januari 2009 satte man upp mål, genom vilka man strävar efter att trygga personalens arbetsenergi och yrkesskicklighet även på lång sikt. Som målsättningar på lång sikt valdes arbetshälsa, förnyelse av lokalerna och utbildning. Efter en kartläggning av kompetensbristerna och utvecklingssamtal med personalen fastställde ledningsgruppen utbildningsprogrammen för kanslipersonalen och åklagarna. Genom tillräcklig utbildning strävar man efter att främja yrkeskompetensen och därigenom stödja personalens arbetsenergi. Som en av de mest centrala och även mer utmanande målsättningarna på lång sikt valde ledningsgruppen ledarskapet. I början av verksamhetsåret uppdaterades ämbetsverkets arbetsordning och tjänsteutövningsfördelning. Dessutom höll man utvecklingssamtal med hela personalen och skapade klarhet i befattningsbeskrivningarna och de närmaste chefernas uppgifter. Åklagarämbetet i Egentliga Tavastland HuvudkanSLi i träskända servicebyrå i tavastehus Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Timo Koskimäki, biträdande chefer Eeva-Liisa olkinuora och Matti Torkkel samt förvaltningssekreterare Seija Paljakka. Årsverken 2009: 31,6 Verksamhetsåret var i många avseenden mycket utmanande för åklagarväsendet i Egentliga Tavastland. Organisationsreformen vid ämbetsverket, de lokalfrågor som på ett centralt sätt anknyter till denna, anskaffningen av möbler, planeringen och genomförandet av flytten samt inledandet av verksamheten i den nya organisationen har inneburit betydande extrajobb för ämbetsverkets hela personal. Verksamheten har koncentrerats till huvudkansliet i Träskända och servicebyrån i Tavastehus. Servicebyråerna i Hyvinge, Riihimäki och Forssa lades ner från och med den 1 oktober 2010 genom Justitieministeriets förordning. Verksamheten vid ämbetsverket har inletts relativt väl, och det centrala målet är att förenhetliga verksamhetssätten och procedurerna. Det här är en god utgångspunkt för att fortsätta och se framtiden an med tillförsikt. Åklagarämbetet i Päijänne-Tavastland HuvudkanSLi i Lahtis, inga Servicebyråer Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Pasi Pälsi, biträdande chef Pertti kemppi och förvaltningssekreterare Tuula kallio. Årsverken 2009: 18,7 Åklagarämbetet i Päijänne-Tavastland trädde i mars 2009 in i en ny tid, då Pekka Noronen, som länge varit ledande häradsåklagare, gick i pension. Noronen hade lett ämbetsverket och dess föregångare sedan 1978. På våren framlades ett förslag om att slå samman åklagarämbetena i Päijänne-Tavastland och Sydöstra Finand till Salpausselkä åklagarämbete för Justitieministeriet. Trots denna förändringssituation förmådde ämbetsverkets personal förbättra sin arbetspresta- Åklagarväsendet

25 Riksåklagarämbetet och åklagarämbetet i Satakunta hade en gemensam rekreationsdag i augusti. I programmet ingick ett besök i Kallos paviljong, som ligger i Mäntyluoto, samt en inblick i björneborgska kärlekshistorier under ledning av teatern Rakastajat. I april 2009 uppstod en eldsvåda på huvudkansliet för åklagarämbetet i Uleåborg. Branden inträffade under ett veckoslut. Brandhärden, som fanns i biblioteket, slocknade av sig själv, vilket gjorde att allvarliga skador kunde undvikas. På grund av de vidsträckta rök- och sotskadorna tvingades åklagarämbetets personal dock flytta till tillfälliga arbetslokaler i flera veckor.

26 tion, så att ämbetsverket i november var det första som inte hade oavgjorda ärenden som varit under åtalsprövning i mer än nio månader. Åklagarämbetet i Sydöstra Finland HuvudkanSLi i kouvola servicebyråer i Kotka och Villmanstrand Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Irma Rosenius-Sutela, biträdande chefer Heikki Pohjalainen och Tiina Pirinen samt förvaltningssekreterare Aira Laari. Årsverken 2009: 28,6 Vid åklagarämbetet i Sydöstra Finland uppnåddes de uppsatta resultatmålen utmärkt väl under verksamhetsåret. Resultatet var ett av det bästa i landet även på riksomfattande nivå. I början av verksamhetsåret var 15 ärenden som var över ett år gamla anhängiga vid ämbetsverket. Det mål som sattes upp var att i första hand avgöra gamla ärenden. Man lyckades med målsättningen såtillvida att endast ett över ett år gammalt ärende var anhängigt vid ämbetsverket i slutet av året. Trots att personalomsättningen var större än vanligt under verksamhetsåret och de stora s.k. tobaksärenden som inkom från gränsen gav upphov till mer arbete än normalt uppnåddes ett utmärkt resultat tack vare den motiverade och erfarna personalen, som är engagerad i ämbetsverkets resultatmål. Åklagarämbetet i Egentliga Finland HuvudkanSLi i Åbo servicebyråer i reso och Salo Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Kai Selander, biträdande chefer Petri Vaaja och Ilpo Lähtinen samt förvaltningssekreterare Seija Lehtonen. Årsverken 2009: 36,9 Vid åklagarämbetet i Egentliga Finland överskred antalet avgöranden resultatmålet under verksamhetsåret. Särskild uppmärksamhet fästes vid att minska antalet ärenden som har varit öppna länge, vilket man också lyckades utmärkt väl med. Antalet ärenden som är över ett år gamla minskades med 70 procent. Trots att effektiviteten i avgörandena förbättrades, förkortades tiderna för åtalsprövning och resultatmålet överskreds. Att arbetstillfredsställelseindexet fortsättningsvis låg kvar på en hög nivå och till och med förbättrades en aning kan också anses vara en betydande prestation. Åklagarämbetet i Birkaland HuvudkanSLi i tammerfors servicebyrå i Mänttä Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Jouko Nurminen, biträdande chefer Mika Mäkinen och Hannele Selin-Hakala samt förvaltningssekreterare Auli kanerva. Årsverken 2009: 39,0 Efter hårt arbete och många olika etapper fick åklagarämbetet i Birkaland äntligen flytta in i tillräckligt rymliga och ändamålsenliga lokaler i omedelbar anslutning till Justitiehuset i Tammerfors i februari. Flytten möjliggjorde en tätare ämbetsstruktur och därigenom olika förändringar i arbetsfördelningen och verksamhetssätten. Antalet inkomna ärenden sjönk en aning jämfört med året innan. Motsvarande minskning syntes inte i den enskilda åklagarens arbetsmängd, eftersom antalet årsverken som vanligt under- Åklagarväsendet

Å R S B E R ÄT T E L S E 2 0 0 9 27 skred det budgeterade betydligt. Trots detta höll resultatet i ljuset av siffrorna lika god klass som förut. Då arbetstillfredsställelseindexet samtidigt fortsatte att stiga finns det ännu en gång orsak att vara nöjd med den insats som ämbetsverkets åklagare och sekreterare har gjort. Åklagarämbetet i Satakunta HuvudkanSLi i björneborg servicebyrå i raumo Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Kalle Kyhä, biträdande chef Timo Luosma och förvaltningssekreterare Aliisa korpela. Årsverken 2009: 21,9 Vid åklagarämbetet i Satakunta fanns under verksamhetsåret en tillräcklig mängd åklagare och kanslipersonal med beaktande av antalet ärenden som inkom till ämbetsverket. De tillräckliga resurserna gjorde att man kunde fokusera mer på arbetets kvalitet än tidigare. Ämbetsverket uppnådde de mål som hade satts upp i resultatavtalet. Det goda resultatet påvisas bland annat av att det i slutet av året inte fanns ett enda ärende som var över ett år gammalt inom åtalsprövningen av orsaker som beror på åklagaren. I slutet av året fanns det dessutom endast 12 oavgjorda ärenden som var mer än sex månader gamla inom hela ämbetsverket. Personalens arbetsenergi och trivsel låg på en god nivå, eftersom ämbetsverkets arbetstillfredsställelseindex var det bästa inom hela åklagarväsendet. Åklagarämbetet i Österbotten HuvudkanSLi i Vasa servicebyråer i kauhajoki, karleby, LaPPo, Jakobstad och Seinäjoki Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Peter Levlin, biträdande chefer Kimmo Lampinen och Kosti kurvinen samt förvaltningssekreterare Seija eveli. Årsverken 2009: 39,8 Andelen skriftliga förfaranden vid åklagarämbetet i Österbotten ökade under verksamhetsåret. Ökningen var cirka sex procentenheter jämfört med året innan. Ämbetsverkets åklagare föreslog i fjol skriftligt förfarande i cirka 45 procent av alla ärenden. Av dessa behandlades nästan 38 procent också genom ett alltigenom skriftligt förfarande i tingsrätten, vilket var en av de högsta siffrorna i landet år 2009. Om det inte vore för det smidiga samarbetet mellan åklagarna och samarbetspartnerna hade en sådan här utveckling inte kunnat uppnås. Med hjälp av det skriftliga förfarandet kunde man upprätthålla en god genomströmning i fråga om ärendena. Åklagarämbetet i Mellersta Finland HuvudkanSLi i Jyväskylä servicebyråer i JäMSä och äänekoski Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Martti Porvali, biträdande chef Marika Visakorpi och förvaltningssekreterare Anneli tammela. Årsverken 2009: 22,5 För åklagarämbetet i Mellersta Finland var år 2009 mycket svårt. I juli 2009 minskade antalet åklagare till 13, vilket ledde till att ärendena hopade sig. Antalet inkomna ärenden ökade med 140 jämfört med året innan. Då man år Åklagarväsendet

28 2008 avgjorde totalt 4 091 ärenden vid ämbetsverket var motsvarande siffra år 2009 3 982 ärenden. Antalet oavgjorda ärenden har ökat med drygt hundra sedan år 2008. Trots den svåra arbetssituationen har man skött stora och svåra brottmål vid ämbetsverket. Även ämbetsverkets två nyckelåklagare har gjort en insats för hela väsendet. Åklagarämbetet i Östra Finland HuvudkanSLi i S:t Michel servicebyråer i idensalmi, Joensuu, Kuopio, Pieksämäki, nyslott och Varkaus Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Matti Nissinen (fram till 31.3.2010), biträdande chefer Ossi Jukarainen, Jarmo toivola och Osmo Manninen samt förvaltningssekreterare Matleena Sandberg. Årsverken 2009: 53,1 Ämbetsverkets tredje verksamhetsår präglades av att den inledningsprocess som började i och med organisationslösningen våren 2007 avslutades och verksamheten stabiliserades. Genomströmningen av ärenden var rätt snabb och ingen betydande eftersläpning av gamla ärenden uppkom. Samtidigt var arbetstillfredsställelsen fortsatt god, och man gjorde även ekonomiska inbesparingar som kommer att underlätta situationen nästa år. Åklagarämbetet i Uleåborg HuvudkanSLi i uleåborg servicebyråer i haapajärvi, kajana, Kuusamo, brahestad och ylivieska Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Ilpo Virtanen, biträdande chefer Eva Lindblad och Matti Välinen samt förvaltningssekreterare Tuula Mikkonen. Årsverken 2009: 39,7 Vid åklagarämbetet i Uleåborg fortsatte antalet inkomna ärenden alltjämt att öka under verksamhetsområdet. År 2009 inkom totalt 7 205 brottmål till ämbetsverket, eller 1,4 procent fler än året innan. Trots det ökade antalet ärenden, den relativt svåra situationen i fråga om ekonomin och personalen samt den eldsvåda på huvudkansliet som gav upphov till betydande svårigheter har antalet oavgjorda ärenden ändå utvecklats i positiv riktning inom alla delområden. Antalet ärenden som har varit öppna i mer än sex månader sjönk med 20 procent på ett år, från 140 till 112. I slutet av verksamhetsåret utgjorde antalet ärenden som har varit öppna i mer än sex månader bara 10,5 procent av ämbetsverkets hela ärendestock, vilket är avsevärt lägre än genomsnittet för hela riket (13,0 procent). Den mycket omfattande användningen av skriftligt förfarande (50,6 procent av stämningsansökningarna överförs till skriftlig process på åklagarens förslag) och den stora andelen avgöranden om begränsning av förundersökningen i ärendenas avgörandeprofil (10,1 procent) har varit centrala processekonomiska orsaker till att ämbetsverkets utmärkta resultatnivå har kunnat upprätthållas. Åklagarväsendet

29 Bild: Lehtikuva Advokat Heikki Lampela, statsåklagare Leena Metsäpelto och häradsåklagare Jouni Peräinen under rättegången mot den primärskötare från Helsingfors som är anklagad för mord på åldringar. Huvudförhandlingen i Helsingfors tingsrätt pågick i tio veckor. Den arbetsgrupp som riksåklagare Matti Kuusimäki och polisöverdirektör Mikko Paatero har tillsatt färdigställde under verksamhetsåret sin utredning om nuläget i fråga om undersökningssystemet vid brott som en polis misstänks ha begått. I enlighet med arbetsgruppens förslag har den inledande utredningen av brottsmisstankar som riktas mot en polis numera koncentrerats till Riksåklagarämbetet.

30 Åklagarämbetet i Lappland HuvudkanSLi i rovaniemi servicebyråer i ivalo, kemi, kemijärvi, Sodankylä och torneå Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare elsa Kauhanen och biträdande chef Juhani Mäki samt förvaltningssekreterare Elvi rantahalvari. Årsverken 2009: 22,6 Under verksamhetsåret utarbetades och godkändes en bok med spelregler för förundersökningssamarbetet som centralt arbetsredskap för åklagarämbetet i Lappland och förundersökningsmyndigheterna i Lapplands län för att främja undersökningen av brottmål och utveckla straffprocessen. Syftet är att ge åklagarna och straffprocessen tillgång till högklassigt material som är detsamma i hela länet och som kulminerar i ett ändamålsenligt förundersökningsprotokoll av hög klass. Under verksamhetsåret effektiverades ämbetsverkets verksamhet även genom att ärendefördelningen vid ämbetsverket samt praxisen för kanslipersonalens arbetsfördelning utvecklades. Genom praktiska åtgärder som syftar till en jämn fördelning av uppgifterna försöker man påverka personalens arbetshälsa. Landskapsåklagarämbetet i landskapet Åland HuvudkanSLi i Mariehamn inga Servicebyråer Som chef för ämbetsverket fungerar ledande landskapsåklagare Roger eriksson (tjl till 31.10.2011, vikarie Jens-Erik budd) Årsverken 2009: 3,2 Verksamhetsåret vid landskapsåklagarämbetet i landskapet Åland var händelserikt på personalfronten. Den ena av Ålands två åklagartjänster sköttes av fyra personer under verksamhetsåret. Trots detta lyckades ämbetsverket avgöra 772 ärenden under verksamhetsåret. Den mest betydande prestationen under verksamhetsåret var att antalet ärenden under åtalsprövning minskade från 128 till 67. CheFSMöten Enligt 5 1 mom. 4 punkten i statsrådets förordning om åklagarämbetena (88/2007) deltar de ledande häradsåklagarna i den riksomfattande styrningen av åklagarväsendet så som det särskilt föreskrivs. Detta sker i regel genom deltagande i de chefsmöten som hålls under ledning av riksåklagaren. Vid dessa behandlas linjefrågor inom åklagarverksamheten och andra ärenden som är centrala för hela åklagarväsendet. Mötena arrangeras minst fyra gånger om året. Åklagarväsendet

Å R S B E R ÄT T E L S E 2 0 0 9 31 Förvaltning

32 Åklagarväsendets värderingar De värderingar som man gemensamt har kommit överens om inom åklagarväsendet är rättvisa, yrkesskicklighet och arbetshälsa. Målsättningen är att värderingarna ska styra vardagsarbetet, så att alla kan känna betydelsen av dessa i sitt dagliga arbete.

Å R S B E R ÄT T E L S E 2 0 0 9 33 Under verksamhetsåret levde vi i en rätt stabil anslagssituation, vilket även avspeglades i de goda verksamhetsresultaten. Jämfört med året innan hade åklagarväsendet tillgång till nästan oförändrade resurser. De dystra ekonomiska utsikterna för år 2010 avspeglade sig visserligen i föregripande sparåtgärder redan i 2009 års verksamhet, i synnerhet under den senare hälften av verksamhetsåret. Precis i slutet av verksamhetsåret förbättrades situationen dock genom det anslagstillägg som beviljades under riksdagsbehandlingen. Under verksamhetsåret förnyades hela justitieförvaltningens personalpolitiska riktlinjer i förändringssituationer under Justitieministeriets ledning. Avsikten med reformen är att personer som arbetar vid olika enheter inom justitieförvaltningen ska behandlas enhetligt vid de reformer som pågår inom förvaltningsområdet. Under ministeriets ledning skapades dessutom koncept för de kommande lokalprojekten. Syftet med koncepten är att styra planeringen av lokalerna och effektivera användningen av dessa. Under verksamhetsåret inleddes flera lokalprojekt inom åklagarväsendet. Dessa har genomförts i nära samarbete med Justitieministeriet. Under verksamhetsåret utfärdade Justitieministeriet ett nytt upphandlingsdirektiv, vilket ledde till att även åklagarväsendets upphandlingsväsen utvecklades. Personalärenden Under verksamhetsåret utfördes stödarbete i anknytning till personalförändringar inom Justitieministeriets förvaltningsområde. Målet med detta var att tänka ut sätt att främja balansen mellan å ena sidan de krav som det föränderliga arbetslivet ställer och å andra sidan de personalpolitiska målen och målsättningarna i produktivitetsprogrammet. Arbetsgruppen för personalförändringar har utarbetat konkreta verktyg för att hantera och genomföra en förändring och stödja nya chefers introduktion i arbetet. Åklagarväsendet har varit representerat i stödarbetet i anknyt- Förvaltning

34 ning till personalförändringar. En egen personalkoordinator har utnämnts för åklagarväsendet. Under verksamhetsåret genomfördes en utnämningsrond vid åklagarämbetena. Den var en fortsättning på den utnämningsrond som inleddes efter organisationsreformen året innan. Under året tillsattes 40 ordinarie häradsåklagartjänster och fem visstidstjänster som häradsåklagare. Det totala antalet anställda vid åklagarämbetena uppgick i slutet av verksamhetsåret till 514 personer. Personalen minskade med 26 personer. Personalen bestod av 339 åklagare och 163 personer inom kanslipersonalen samt 12 praktikanter och sysselsatta. Hela personalen bestod av 313 kvinnor (61 procent) och 201 män (39 procent). Av åklagarna var 141 kvinnor (42 procent) och 198 män (58 procent). Under verksamhetsåret var medelåldern på personalen vid åklagarämbetena 47,2 år. Männens medelålder var 49,1 år och kvinnornas 46 år. Jämfört med året innan ökade personalens medelålder med ett år. Den ordinarie personalens medelålder var 49,1 år, medan den visstidsanställa personalens medelålder var 35,8 år. Under verksamhetsåret gick sex personer i åklagarämbetenas personal i pension, medan 40 personer sade upp sig eller slutade för att anställningen upphörde. Under åren 2010 2014 uppnår 58 personer i åklagarämbetenas personal pensionsåldern. Av dem är 37 åklagare, medan 21 hör till kanslipersonalen. Sjukdagarna vid åklagarämbetena uppgick under verksamhetsåret till totalt 3 518 arbetsdagar. Antalet sjukdagar sjönk jämfört med året innan. I synnerhet minskade antalet långa sjukledigheter. Inom åklagarväsendet har en personalrappport utarbetats varje år sedan år 2003. Under verksamhetsåret utformades denna för femte gången som ett personalbokslut. I personalbokslutet sammanställs information om personalens storlek och struktur samt om utbildning och arbetstidsanvändning, som frånvaro och sjukfrekvens. Personalbokslutet publiceras på Riksåklagarämbetets webbplats på adressen www.vksv.oikeus.fi. Arbetshälsa Under verksamhetsåret genomfördes den sjätte enkäten i rad om arbetstillfredsställelsen inom åklagarväsendet. I enkäten fick varje arbetstagare uttala sig om situationen i arbetsgemenskapen och utvecklingen av denna. Frågorna i enkäten gällde arbetstillfredsställelsen, motivationen, kompetensen och arbetsförmågan. Enkäten, som genomfördes i november, besvarades av 351 personer eller 66 procent av personalen. Medelvärdet på svaren blev 3,33. Resultatet var en aning bättre än året innan. Medelvärdena för huvudpunkterna i enkäten höjdes, med undantag av ledarskapsdelen. Den tydligaste ökningen skedde i avsnitten gällande arbetsförhållandena och lönerna. Mest positiva svar fick man angående den utmaning som arbetet innebär, det rättvisa och mänskliga bemötandet från arbetskamraterna samt förverkligandet av jämlikhet mellan könen i arbetsgemenskapen. Inom åklagarväsendet används en modell för utvärdering av enkäten om arbetstillfredsställelse. Med hjälp av denna kan varje Förvaltning

35 Årsverken vid de lokala åklagarämbetena 2003 2009 500 6,1 5,7 1,4 9,5 11,6 13,1 12,5 400 300 200 100 183,2 182,7 187,6 178,7 164,8 161,2 155,8 322,5 325,3 324,1 321,6 304,0 329,1 324,1 Sysselsatta och praktik. Kanslipersonal Kanslipersonal Åklagare 0 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Åklagarväsendets utgifter 2007 2009 enligt utgiftsslag (1 000 ) 45 000 40 000 35 000 30 000 25 000 20 000 15 000 10 000 5 000 0 2 938 2 976 1 413 1 245 2 027 3 297 3 888 1 122 1 739 27 189 31 022 32 004 2007 2008 2009 Övriga utgifter Utgifter för lokaler Fördelning av löneutgifterna 2007 2009 (1 000 ) 35 000 30 000 25 000 20 000 15 000 10 000 5 000 5 226 5 555 5 504 19 792 22 939 23 420 Dataförvaltningsutgifter Personalutgifter Åklagarna 0 2007 2008 2009