ALLMÄN ANVISNING OCH RÅ:2004:1 FÖRESKRIFT Dnr 65/31/04 till åklagarna. Författningsgrund AÅL 3 2 mom. RÅÄF 13

Transkript

1 ALLMÄN ANVISNING OCH RÅ:2004:1 FÖRESKRIFT Dnr 65/31/04 till åklagarna Given Författningsgrund AÅL 3 2 mom. RÅÄF 13 I kraft tills vidare Förfarandet vid yttrandefrihetsbrott 1. Bakgrund Lagen om yttrandefrihet i masskommunikation (nedan yttrandefrihetslagen, 460/2003) trädde i kraft Yttrandefrihetslagen innehåller närmare bestämmelser om hur den i grundlagen tryggade yttrandefriheten utövas i masskommunikation. Enligt lagens förarbeten (RP 54/2002 rd) är avsikten att alla former av masskommunikation skall regleras genom bestämmelser med samma innehåll, oberoende av vilken teknik som används för upptagning, publicering eller distribution av meddelandena. Lagen har ersatt tryckfrihetslagen (1/1919) och radioansvarighetslagen (219/1971). Enligt yttrandefrihetslagens 24 1 mom. beslutar riksåklagaren om åtal skall väckas för ett brott som grundar sig på innehållet i ett publicerat meddelande och som hör under allmänt åtal samt för chefredaktörsförseelse i anslutning till ett sådant brott. Riksåklagaren bestämmer då också vem som skall utföra åtalet. Justitieministeriets rätt att besluta om åtal i mål som gäller tryckals ter upphörde då lagen trädde i kraft. Samtidigt fick riksåklagaren uteslutande behörighet att utföra åtalsprövning för sådana brott under allmänt åtal som tidigare hörde till den lokala åklagarens behörighet. Enligt regeringens proposition är det motiverat att åtalsrätten i yttrandefrihetsbrott som hör under allmänt åtal anförtros riksåklagaren. Enligt förarbetena är det vidare skäl att vid

2 åtalsprövningen vederbörligen beakta att en straffrättslig reglering av innehållet i ett meddelande alltid innebär begränsning av yttran defriheten. Detta gäller både målsägandebrott och brott som hör under allmänt åtal. Brott som hör under allmänt åtal intar emellertid enligt regeringens proposition i detta avseende en särställning, eftersom yttrandefriheten i dessa fall står i strid med det allmänna intresse som straffbestämmelsen skyddar. Med anledning av de synpunkter som är förknippade med yttrandefriheten är det motiverat att åtalsrätten vid yttrandefrihetsbrott som hör under allmänt åtal anförtros den högsta åklagaren. På detta sätt kan man också effektivt säkerställa en enhetlig åtalspraxis i fråga om gärningar som har kriminaliserats i syfte att skydda det allmänna intresset. Det på åtalsprövningen baserade beslutet om att väcka åtal och inleda rättegång kan anses vara av väsentlig betydelse ur yttrandefrihe tens synvinkel. I samband med yttrandefrihetsbrott blir det ofta fråga om en kollision mellan yttrandefriheten och någon annan grundläggande mänsklig fri- och rättighet eller mellan yttrandefriheten och något allmänt intresse (t.ex. yttrandefrihet - skydd för privatliv eller heder, yttrandefrihet - allmän ordning och säkerhet). Sådana brottmål är besvärliga från åtalsprövningens synpunkt, på grund av de grund rättighetsrelaterade motsättningar som de ger upphov till. Behand lingen av dessa ärenden förutsätter att åklagaren är förtrogen med juridiken kring de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna samt känner till och aktivt följer Europeiska människorättsdomstolens praxis. Riksåklagaren har tillsatt en arbetsgrupp för yttrandefrihetsbrott som i sitt betänkande i detalj har utrett de begrepp som används i yttrandefrihetslagen, lagens tillämpningsområde, begrep pet yttrandefrihetsbrott samt möjligheterna att införa nya tvångsme del och samarbete vid förundersökning av yttrandefrihetsbrott. 2. Yttrandefrihetsbrott Enligt grundlagens 12 1 mom. har var och en yttrandefrihet. Till yttrandefriheten hör rätten att framföra, sprida och ta emot informa tion, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta. Närmare bestämmelser om yttrandefriheten utfärdas genom lag. Enligt artikel 10.1 i Europarådets människorättskonvention skall envar ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan inbland ning av offentliga myndigheter och oberoende av territoriella gränser. Eftersom utövandet av dessa friheter enligt artikel 10.2 medför ansvar och skyldigheter kan det (dvs. yttrandefriheten) underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är angivna i lag och som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till statens säkerhet, den territo riella integriteten, den allmänna säkerheten, förebyggande av oordning och brott, hälsovården, skyddandet av säkerheten,

3 skyddandet av andra personers goda namn och rykte eller rättighe ter, förhindrandet av att konfidentiell information sprids eller upprätt hållandet av domstolarnas auktoritet och opartiskhet. Grundlagens 12 och människorättskonventionens artikel 10.1 och 10.2 samt tolkningspraxis för dessa har en avgörande betydelse för bedömningen av frågan om vissa straffrättsligt reglerade förfaran den omfattas av yttrandefriheten. Som yttrandefrihetsbrott kan nämligen betraktas endast brott där straffbarheten är förknippad med begränsning av yttrandefriheten. Vid behandlingen av yttran defrihetsbrott är det fråga om en avvägning mellan å ena sidan utövande av yttrandefriheten och å andra sidan godtagbara grunder för begränsning av yttrandefriheten. 3. Åtalsprövning av yttrandefrihetsbrott Riksåklagaren har uteslutande behörighet att utföra åtalsprövning av brott som hör under allmänt åtal och gäller innehållet i publice rade meddelanden samt chefredaktörförseelser i anslutning till sådana brott. I yttrandefrihetslagen definieras inte begreppet brott som gäller innehållet i ett publicerat meddelande. Begreppet är tolkbart och en förutsättning för att ett brott skall kunna betraktas som ett yttrandefrihetsbrott enligt yttrandefrihetslagens 24 är att brottsrekvisitet bedöms från allmän synpunkt och i det specifika fallet, samt att det bedöms om gärningen gäller sådan publikationseller programverksamhet som avses i yttrandefrihetslagen och om straffbestämmelsen gäller begränsning av yttrandefriheten. Det är i sista hand beroende av rättspraxis när ett brott skall betraktas som ett yttrandefrihetsbrott för vilket riksåklagaren har uteslutande rätt att utföra åtalsprövning. Som yttrandefrihetsbrott enligt yttrandefrihetslagens 24 kan enligt min uppfattning betraktas åtminstone sådana i samband med publi kations- eller programverksamhet begångna och med utövande av yttrandefrihet förknippade brott under allmänt åtal, vilkas rekvisit eller karaktär inbegriper publicering eller annan spridning av ett meddelande bland allmänheten. Den lokala åklagaren är behörig att utföra åtalsprövningen av yttrandefrihetsbrott då dessa är målsägandebrott samt av chefre daktörsförseelser i samband med sådana brott. brottmål. I yttrandefrihetslagen finns ingen särskild forumbestämmelse för brottmål. I fråga om den regionala behörigheten att utföra åtalspröv ning gäller sålunda de allmänna bestämmelserna om forum i 3.1. Riksåklagarens behörighet att utföra åtalsprövning Typiska brott som hör under allmänt åtal och riksåklagarens åtalsprövning är t.ex. följande brott, när de begås i samband med publikations- eller programverksamhet som avses i yttrandefrihetslagen:

4 - hets mot folkgrupp (SL 11:8), - offentlig uppmaning till brott (SL 17:1), - brott mot trosfrid (SL 17:10), - spridning av våldsskildring (SL 17:17), - spridning av pornografisk bild (SL 17:18), - sedlighetssårande marknadsföring (SL 17:20), - offentlig kränkning av sedligheten (SL 17:21), - koppleri (SL 20:9.1, 3 punkten), - marknadsföringsbrott (SL 30:1) samt - brott mot tjänstehemlighet och brott mot tjänstehemlighet av oaktsamhet (SL 40:5). Sekretessbrott kan utgöra yttrandefrihetsbrott dels i sådana fall då gärningsmannen röjer en hemlighet eller sprider den bland allmän heten så som brottsrekvisitet eller gärningens art förutsätter och dels i sådana fall då ett brott begås så att en hemlighet röjs eller sprids bland allmänheten (t.ex. SL 40:5, brott mot tjänstehemlighet). Också andra strafflagsbrott kan åtminstone i vissa situationer utgöra yttrandefrihetsbrott. Bestämmelser om brott som hör under allmänt åtal finns också utanför strafflagen. När det gäller sådana brott kan straffbarheten baseras på innehåller i ett publicerat meddelande. I vissa fall gör sig gärningsmannen samtidigt skyldig både till ett yttrandefrihetsbrott och till något annat brott (t.ex. en tjänsteman som i en gärning begår tjänstebrott och gör sig skyldig till ärekränk ning eller hets mot folkgrupp). Om det ena brottet i ett sådant ideal konkurrensfall är ett yttrandefrihetsbrott, skall behörigheten att utföra åtalsprövning bestämmas utgående från yttrandefrihetsbrottet. Vid vissa typer av brott får allmänna åklagaren väcka åtal mot målsägandens vilja, om ett synnerligen viktigt allmänt intresse kräver att åtal väcks. Brottet hör då under allmänt åtal. Om målsä ganden inte anmäler ett sådant yttrandefrihetsbrott till åtal eller om målsäganden återkallar sin anmälan innan åtal väckts, har riksåkla garen uteslutande behörighet att pröva om ett synnerligen viktigt allmänt intresse kräver att åtal väcks. Riksåklagarens uteslutande behörighet att utföra åtalsprövning omfattar alla typer av avgöranden i åtalsprövningsärenden, inklu sive samarbete med undersökningsledare. Riksåklagaren har också uteslutande behörighet att utfärda strafforder för sådana yttrandefri hetsbrott som avses i yttrandefrihetslagens Lokala åklagares behörighet att utföra åtalsprövning

5 4. Anmälningsskyldighet Den lokala åklagaren är behörig att utföra åtalsprövning för brott som inte omfattas av riksåklagarens uteslutande behörighet. Typiska yttrandefrihetsbrott som hör till den lokala åklagarens behörighet är t.ex. - spridande av information som kränker privatlivet (SL 24:8), - ärekränkning (SL 24:9), - grov ärekränkning (SL 24:10), - konkurrensbrott (SL 30:2) samt - brott mot företagshemlighet (SL 30:5). Utöver vad som särskilt har föreskrivits om anmälningsskyldigheten (RÅ:1998:1) skall de lokala åklagarna omedelbart göra anmälan till riksåklagaren - om sådana ovan i punkt 3 nämnda ärenden som förutsätter prövning av ett synnerligen viktigt allmänt intresse, - när en lokal åklagare är oviss om sin behörighet, samt - när en domstol har avvisat ett åtal för yttrandefrihetsbrott på grund av att åklagaren saknat behörighet att utföra åtalsprövning. Om en lokal åklagare får in ett åtalsprövningsärende som hör till riksåklagarens uteslutande behörighet eller ett i förundersöknings lagens 15 avsett meddelande, skall riksåklagaren utan dröjsmål underrättas för överföring av ärendet. 5. Det lokala åklagarväsendets beredskap för yttrandefrihetsbrott Lokala åklagare som av riksåklagaren förordnas utföra åtal för yttrandefrihetsbrott skall ha tillräcklig sakkunskap om sådana brott särenden. Varje samarbetsområde skall se till att det inom området finns sådan sakkunskap som behövs för handläggning av yttrande frihetsbrott, både för ärenden där lokala åklagare är behöriga att utföra åtalsprövningen och för att utföra åtal på förordnande av riksåklagaren. Biträdande riksåklagare Jorma Kalske Statsåklagare Jarmo Rautakoski