Referat av Riksåklagarämbetets avgöranden som lett till åtgärder har lagts ut på ämbetets webbsidor, Helsingfors den 3 april 2009

Transkript

1 VUOSIKERTOMUS 2008

2 Redaktion Virve Pehkonen, Riksåklagarämbetet Grafisk design Taina Ståhl, Mainostoimisto Visuviestintä Oy Pärmbild Tryck Edita Prima Oy, Helsingfors 2009

3 3 A rsberättelsen utkommer nu för första gången som en gemensam berättelse för hela åklagarväsendet. Den är avsedd att vara en informationskälla främst för dem som arbetar inom åklagarväsendet och den övriga justitieförvaltningen, men den innehåller nyttig information om åklagarverksamheten också för polisväsendet, advokaterna, studerande inom branschen, massmedierna och enskilda medborgare. Årsberättelsen redogör för åklagarväsendets verksamhet under det gångna året, t.ex. när det gäller åtalsärenden och personalförvaltning samt åklagarväsendets utbildning och internationella verksamhet. I slutet av berättelsen finns de viktigaste lagarna och förordningarna om åklagarverksamheten. Med årsberättelsen följer en särskild statistikbilaga om åklagarväsendets verksamhet Referat av Riksåklagarämbetets avgöranden som lett till åtgärder har lagts ut på ämbetets webbsidor, Helsingfors den 3 april 2009 Informationschef Virve Pehkonen

4 Johdon katsaus Apulaisvaltakunnansyyttäjä Jorma kalske

5 5 Till läsaren 3 Riksåklagare Matti Kuusimäki: Den finländska åklagaridentiteten förhoppning eller faktum 9 Biträdande riksåklagare Jorma Kalske: Stabilitet och vågrörelse 13 ÅKLAGARVÄSENDET 15 Riksåklagaren 17 Biträdande riksåklagaren 18 Riksåklagarämbetet 19 Statsåklagarna 19 De lokala åklagarämbetena 21 Åklagarväsendets styrsystem 27 FÖRVALTNING 29 Personal 31 Arbetshälsa 32 Ekonomi 34 ÅTALSÄRENDEN 37 Vissa åtalsprövningsärenden som avgjordes under verksamhetsåret 41 Yttrandefrihetsbrott 48 Ändringsprövningsärenden 51 Klagomål 55 Justitiekanslerns och justitieombudsmannens åtalsförordnanden 58 Åtalsförordnanden enligt strafflagens 1 kap. 58

6 6 Överklagande till högsta domstolen 58 Åklagarförordnanden 59 Polisbrott 59 Samarbete mellan polis och åklagare 61 Samarbete mellan tull och åklagare 61 UTVECKLING OCH UTBILDNING 63 Specialåklagare 66 Nyckelåklagare 68 Åklagarutbildning 72 Praktiksystemet för biträdande åklagare 76 Utbildning av ledningsgrupperna 77 Utbildning för kanslipersonal 79 Utbildning i samarbete med referensgrupper 79 Klagomålsförfarandet gällande åklagarväsendet 80 INTERNATIONELLA ÄRENDEN 81 Det nordiska samarbetet 83 Det rättsliga samarbetet inom Östersjöregionen 84 Europeiska Unionen 86 Europarådet 88 Annat internationellt samarbete 88 De viktigaste lagarna och förordningarna som gäller åklagarna 91 Sakregister 92

7 7

8 8 Bild: Markku Ojala/Compic-Photos Riksåklagare Matti Kuusimäki Ledningens översikt

9 9 Riksåklagare Matti Kuusimäki Den finländska åklagaridentiteten förhoppning eller faktum A rsberättelsen för 2008 har fått en ny utformning. Berättelsen kommer framöver att vara vår gemensamma rapport om vad som hänt inom landets åklagarväsende under det gångna året. För att berättelsen ska intressera också utomstående läsare bibehåller den sin karaktär av en allmän beskrivning av åklagarverksamheten och glömmer inte heller de lokala åklagarämbetenas arbete. Verksamhetsåret 2008 var det första året med femton åklagarämbeten i Finland. Min kollega Jorma Kalske kommenterar i följande inlägg våra erfarenheter av det gångna året. Eftersom vi nu har kommit ett steg vidare i åklagarväsendets utveckling är det skäl att stanna upp ett ögonblick och begrunda vissa grundläggande yrkesrelaterade frågor. Vad finns det att säga om åklagarens identitet när år 2008 nu läggs till historien? Den första åklagaren i den östra rikshalvan, dvs. dagens Finland, inledde veterligen sitt arbete redan på 1500-talet i Åbo. De första grundteserna för en modern åklagarverksamhet hittar vi emellertid i en visionär doktorsavhandling skriven av åklagarväsendets stamfader, juris doktor Kaarlo Ignatius. Avhandlingen lades fram 1900 och handlade om offentliga åklagarens organisatsiooni. Om man snabbt vill bläddra vidare i de rättshistoriska verken för att finna en konkret och därmed också gynnsam grogrund för dagens åklagaridentitet kan man nämna justitiekansler Olavi Honkas förordnanden till åklagarna 1959 om att åtal måste upprättas i skriftlig form för att gärningarna ska kunna beskrivas. Det räckte inte längre att åklagaren yrkade på straff utifrån de brott som framgick av polisens undersökningsprotokoll. Men ännu under en lång tid framöver skulle åtalen komma att vara allmänt formulerade, oftast endast med hänvisningar till lagrum och kompletterade med otydliga gärningsbeskrivningar. Vilken innebörd hade månntro begreppet åtalsbundenhet på Ledningens översikt

10 10 den tiden? Den idévärld som vår inkvisitoriska straffprocess återspeglade fäste inte mycket avseende vid sådana saker. Ännu för 50 år sedan hade vår straffprocess en sådan utformning att det inte fanns någon anledning att tala om åklagarens yrkesidentitet i egentlig bemärkelse. Lagstiftningen och rättspraxis utgick från att åklagarens insats inte hade någon större betydelse för en lyckad rättsprocess eller för straffansvarets förverkligande. Polisen skulle sköta förundersökningen medan åklagaren endast skulle bära fram det sammanställda materialet till rättens bord, där det under tingets gång omvandlades till rättegångsmaterial som lades till grund för en dom. Vid tinget var det rättens ordförande som suveränt skötte den allsidiga utredningen av ärendet, såväl till fördel som till nackdel för den åtalade. Fram till lokalförvaltningsreformen på 1990-talet var åklagarnas verksamhet så till den grad splittrad och deltidsbaserad att man inte kunde tala om en egentlig åklagarorganisation. Ett bra exempel på detta är instruktionen för kronolänsmännen i Finland som bland annat föreskrev att åklagaren skulle vid ting närvara för utövandet av åklagarkallet och upprätthållandet av ordning. Den grova slutsatsen kan sålunda dras att det räckte att åklagaren var närvarande vid tinget och att rättvisan hade sin gång utan desto mera aktivitet från åklagarens sida. Processlagstiftningen i Sverige hade, med samma utgångsläge, hunnit flera decennier längre i utvecklingen än i sitt östra grannland. Reformplanerna i bägge landen var i stort sett likartade före det andra världskriget. Sverige lyckades förnya snart sagt hela processlagstiftningen redan 1948 medan man i det krigströtta Finland fick nöja sig med en snabb översyn av bevisningslagstiftningen. Men också utan legislativa reformer började nya europeiska vindar blåsa i vårt juridiska tankemönster, i samma takt som vissa gränser började suddas ut. Det ackusatoriska tänkesättet har vunnit insteg och åklagarrollen kan anses ha fått mera tyngd från och med 1970-talet. Principen om åtalsbundenhet, som blivit en av de viktigaste garantierna för den åtalades rättssäkerhet, började småningom få fotfäste. Förändringarna skedde långsamt och deras syften ifrågasattes med jämna mellanrum. Ännu i mitten av 1980-talet gav högsta domstolen ett prejudikat (HD 1984:154) som fastställde att domstolen, när den förkastade ett åtal för stöld, utan vidare var behörig att i stället döma den åtalade för häleri. Åklagarens åberopandeskyldighet lät ännu vänta på sig. Den justitierådman som blivit i minoritet hade visserligen redan noterat den och såg i sin avvikande mening vad som skulle komma. Åklagarkårens identitetsunderskott hjälptes ändå inte genast upp när den ackusatoriska principen vann insteg, eftersom det inte fanns någon lagstiftning som klart stödde åklagaren i den nya rollen. Det fanns stora variationer i sättet att se på åklagarens uppgifter. Vid många domstolar kunde man fortfarande uppleva åklagaren som i första hand polisens arbetsredskap eller domstolens hjälpreda, dvs. som ett slags föredragande vid tinget. Den från början välplanerade åklagarutbildning som startade 1979 bidrog till att stärka åklagarkårens självkänsla och insikt om sina uppgifter som en väsentlig del av straffprocessen. Utbildningen har visserligen inte alltid varit Ledningens översikt

11 11 en okomplicerad fråga. Alla åklagare var helt enkelt inte nöjda med den riktning utvecklingen tog. Nya seder upplevdes som betungande i arbetet. Nu förväntades ju åklagarna delta i rättegången med en helt ny intensitet. Men också i detta hänseende fogade man sig med tiden i de nya kraven Tempora mutantur! Idag kan vi med yrkesstolthet konstatera att åklagaren är berättigad och rentav skyldig att hävda sin identitet som en viktig aktör i straffprocessen med ett omfattande och ansvarsfullt uppgiftsområde. Detta är främst en följd av två viktiga lagreformer. Genom dessa kom dels rättegången i brottmål att nå upp till en modern europeisk nivå, dels blev de heltidsanställda åklagarna från första början oberoende yrkesmän inom rättskipningens område. Reformerna ledde också till helt nya uppgifter när det gällde att förverkliga det straffrättsliga ansvaret. Enligt lag är det åklagarens plikt att se till att brottmål, som numera ofta också har mångdimensionella internationella kopplingar, redan vid förundersökningen bereds ordentligt inför huvudförhandlingen och att det material som läggs fram i rätten är i alla avseenden lagligt och inhämtat på ett acceptabelt sätt. Ansvaret för detta samt för att slutföra rättegången efter att åklagaren noggrant har uppfyllt sin åberopandeskyldighet, är de normativa pelare som å- klagarens yrkesmässiga identitet ska byggas på. Vad gäller relationerna mellan domstolarna och åklagarkåren kan man konstatera att förändringens vindar blåser också där. Vid ett utbildningstillfälle för domare kring den nya straffprocesslagens var utbildarens första fråga till auditoriet: Vem är den viktigaste garanten för en lyckad straffprocess? Ett rätt svar ansågs vara åklagaren. Om man betraktar rättssystemet på en allmän nivå är detta säkert helt korrekt. Professor Antti Jokela skriver i processrättens grundläggande verk Oikeudenkäyntimenettely II, Helsingfors 2002 (s. 7) att åklagarna numera intar en nyckelposition såväl när det gäller en framgångsrik rättsvård som när det gäller främjandet av legalitetsprincipen, de mänskliga rättigheterna samt de grundläggande fri- och rättigheterna. Bilden av den i tjänstedräkt utstyrde stöddige länsmannen som i tingsstugan går på som allmän åklagare har sålunda förpassats till rättshistorien. När vi talar om processledningen i enskilda brottmål och avkunnandet av den slutliga domen är det självklart fortfarande domaren som är suverän herre i rätten. Men det faktum att ansvaret för ett flertal processåtgärder numera vilar enbart på åklagaren bidrar till att understyrka åklagarens allt bredare ansvarsområde och därmed åklagarens nya ställning också under själva rättegångsförfarandet, ända upp till de högsta rättsinstanserna. Här har vi också i detta hänseende de efterlysta byggstenarna för åklagarens identitet. De värderingar som hela åklagarväsendet omfattar hjälper oss att hålla fast vid vår välutvecklade identitet, även under ständigt föränderliga förhållanden. Dessa värderingar är rättvisa som går utöver lagenlighet, yrkesskicklighet som vilar på en stark etisk grund och en kapacitetsstärkande trivsel i arbetet. Ärkebiskop emeritus John Vikströms visa ord om att man ska skydda sina värderingar så skyddar värderingarna en själv, kan upprepas i alla svåra situationer. Detta gäller också vår kanslipersonal, åklagaridentitetens livsviktiga stödtrupp. Ledningens översikt

12 12 Bild: Markku Ojala/Compic-Photos Biträdande riksåklagare Jorma Kalske Ledningens översikt

13 13 Biträdande riksåklagare Jorma Kalske Stabilitet och vågrörelse Den centrala utgångspunkten för den årliga granskningen av åklagarväsendets verksamhet är naturligtvis den totala arbetsmängden och hur vi klarat den. Antalet inkommande ärenden har stabiliserats på nivån ärenden och variationerna när det gäller ärenden av olika svårighetsgrad är mycket små. Uppenbart är emellertid att de krävande ärendena blir allt mera krävande, trots att detta inte framgår direkt av statistiken. Det är därför skäl att utveckla statistikföringen och att både när det gäller resultatmålen och resursfördelningen mellan ämbetsverken i större utsträckning än för närvarande beakta de särskilt krävande och omfattande ärendena. Också brott som har inslag av rasism borde bättre identifieras genom hela åtgärdskedjan, för att dessa brotts särdrag bättre ska kunna beaktas i påföljdsdiskussionen. Det har emellertid skett en förändring till det bättre såtillvida att den senaste statistiken nu kan jämföras med tidigare års statistik. På det hela taget är resultatet för 2008 relativt bra. Detta beror på resursökningen jämfört med föregående år och på de lokala åklagarämbetenas effektivare ledarskap. Jämfört med år 2007 förfogade åklagarväsendet under verksamhetsåret över 25 fler årsverken. Detta innebar att avgörandekapaciteten åter nådde upp till samma nivå som åren Antalet åklagare motsvarar emellertid fortfarande inte den av justitieministeriet tillsatta arbetsgruppens uppfattning om den vägda totala arbetsmängden (JM 2008:20). Kanslipersonalen har minskats i enlighet med de riktlinjer som dragits upp för personalplaneringen. Den effektivare användningen av skriftligt förfarande och utvecklingen av sekreterarberedningen har inneburit att resurserna bättre kunnat fokuseras på behandling av krävande ärenden. Antalet avgöranden av åtalsprövningsärenden överskred resultatmålet. Antalet ärenden som länge varit oavgjorda minskade under Ledningens översikt

14 14 året, även om resultatmålet inte uppnåddes i detta avseende. Särskilt bekymmersamma är fortfarande ärenden som behandlats i över ett år, även om behandlingseffektiviteten har blivit bättre också för deras vidkommande. I slutet av verksamhetsåret fanns det sammanlagt 353 ärenden som hörde till denna kategori och av dem var ca 80 % s.k. ospecificerade och krävande ärenden. Med beaktande av att andelen ärenden som behandlas i skriftligt förfarande redan uppgår till närmare 45 %, vilket klart överskrider resultatmålet, finns det all anledning att utgå ifrån att behandlingstiderna för sedvanliga ärenden i fortsättningen inte överstiger ett år. Också den förberedande behandlingen av brottmål (rikosasioiden esikäsittelyjärjestelyt REK) vid ämbetsverken och polisinrättningarna inverkar gynnsamt i detta avseende. Den förbättrade effektiviteten har lett till att de genomsnittliga åtalsprövningstiderna har blivit en aning längre, vilket tydligast kommer till synes i s.k. ospecificerade och krävande ärenden. Med beaktande av resurssituationen 2007 och den ökning av antalet oavgjorda ärenden som den ledde till har alla resultatmål förvisso inte varit helt realistiska. En profilbaserad granskning av åklagarnas avgöranden visar att de har utvecklats i enlighet med målsättningarna. Som exempel kan nämnas att i samma takt som besluten om begränsad förundersökning har ökat har framförallt andelen processuella beslut om att inte väcka åtal minskat. Som ett klart undantag från trenden att den totala arbetsmängden blivit stabilare måste emellertid nämnas det s.k. WinCapita-målet som började behandlas under verksamhetsåret. Detta mål kräver flera åklagares arbetsinsats under en lång tid. Också vissa yttrandefrihetsärenden har tagit i anspråk betydligt mera av framförallt Riksåklagarämbetets resurser än man kunnat förutse, både i åtalsprövningsskedet och i det egentliga behandlingsskedet. Skolskjutningarnas återverkningar på vissa bloggskriverier har krävt straffrättslig granskning. Den ökade invandringen har lett till att antalet s.k. hatbrott ökat. Antagandena att överföringen av åtalsrätten i yttrandefrihetsärenden till enbart riksåklagaren inte skulle få några större inverkningar på Riksåklagarämbetets arbetsmängd har visat sig vara felaktiga. Arbetstrivselindex har förbättrats avsevärt, vilket tyder på att organisationen har funnit sig till rätta efter 2007 års reform. De hittills goda erfarenheterna förstärker ytterligare uppfattningen att man i en sakkunnigorganisation som åklagarväsendet måste satsa på chefsarbetets innehåll och tillföra det tillräckliga resurser. Vi har kunnat konstatera att åklagarna, som i och för sig arbetar självständigt, tidvis behöver t.o.m. kraftigt stöd från chefsnivån. I fortsättningen kommer större vikt att läggas bl.a. vid prioriteringen mellan olika arbetsuppgifter. Bidragande orsaker till den ökade trivseln har också varit den högre resurs- och lönenivån. Detta torde emellertid vara ett övergående skede, med beaktande av de nedskärningar i antalet årsverken som anslagen för verksamhets- och ekonomiplaneringsperioden kommer att förutsätta. Ledningens översikt

15 15

16 16 Åklagarväsendet är organiserat enligt en tvåstegsmodell. Utöver Riksåklagarämbetet finns det 15 lokala åklagarämbeten. Till de lokala åklagarämbetena hör sammanlagt 50 servicebyråer. Åklagarväsendet leds av riksåklagaren som är högsta åklagare. Åklagarväsendets organisation FÖRVALTNING Riksåklagarämbetet ÅKLAGARE Riksåklagare Biträdande riksåklagare åklagarämbeten Statsåklagare servicebyråer Ledande häradsåklagare Häradsåklagare Biträdande åklagare 359 Åklagarväsendet

17 17 Riksåklagaren Enligt 104 i Finlands grundlag leds åklagarväsendet av riksåklagaren som är högsta åklagare. Riksåklagaren svarar för den allmänna ledningen och utvecklingen av åklagarverksamheten. Till riksåklagarens uppgifter hör bl.a. att utnämna alla lokala åklagare och att övervaka åklagarnas verksamhet. Riksåklagaren kan också utfärda allmänna föreskrifter och anvisningar om åklagarverksamheten. Riksåklagaren utövar självständig och oberoende åtalsprövningsrätt. Som förman för alla allmänna åklagare kan riksåklagaren överta avgörandet av ärenden som ankommer på underlydande åklagare. Riksåklagaren kan också förordna att åklagare ska utföra ett åtal som riksåklagaren beslutat väcka (åtalsförordnande) eller förordna att åklagare ska utföra åtalsprövning i ett ärende (åklagarförordnande). Riksåklagaren utför åtal i riksrätten då riksdagen har beslutat att åtal ska väckas mot republikens president, en medlem av statsrådet, justitiekanslern eller justitieombudsmannen. Riksåklagaren företräder också åklagarna i högsta domstolen. Dessutom avgör riksåklagaren ärenden som gäller internationella affärer. Riksåklagarens allmänna föreskrifter och anvisningar Varje åklagare har självständig prövningsrätt i ärenden som den behandlar. Enligt lagen kan emellertid riksåklagaren ge allmänna föreskrifter och anvisningar, bl.a. i syfte att främja enhetligheten och ändamålsenligheten i åklagarverksamheten. De allmänna anvisningarna sänds till justitieministeriet för kännedom innan de offentliggörs. Åklagarväsendet

18 18 Under verksamhetsåret utfärdade riksåklagaren två allmänna anvisningar och föreskrifter till åklagarna. RÅ:2008:1 Den anmälningsskyldighet som tillkommer de lokala åklagarmyndigheterna Genom denna föreskrift uppdaterades de lokala åklagarnas anmälningsskyldighet i fråga om mål som inkommit för behandling till Riksåklagarämbetet. Samtidigt upphävdes den tidigare föreskriften RÅ:1998:1. I föreskriften ingår en uppräkning av de ärenden som ska anmälas samt anvisningar om förfarandet och tillämpningen av föreskriften. RÅ:2008:2 Meddelande om brottsärenden till åklagaren: förfarandet och åklagarens åtgärder I denna anvisning preciseras vilka brottsärenden som polisen i enlighet med förundersökningslagens 15 1 mom. ska anmäla till åklagaren. Vidare ges anvisningar om anmälningsförfarandet. Polisen ska A- eller B-klassificera ärendena beroende på om de förutsätter att åklagaren ska reagera eller inte. I anvisningen behandlas också åklagarens skyldigheter efter att ha fått en anmälan. Samma anvisning har genom inrikesministeriets försorg utfärdats också för polisen. Biträdande riksåklagaren Biträdande riksåklagaren avgör med samma fullmakt som riksåklagaren de ärenden som hör till honom och är ställföreträdare för riksåklagaren. Uppgiftsfördelningen mellan riksåklagaren och biträdande riksåklagaren bestäms i Riksåklagarämbetets arbetsordning. Uppgiftsfördelningen mellan riksåklagaren och biträdande riksåklagaren Riksåklagaren avgör i första hand ärenden som gäller 1) principiellt viktiga eller vittgående frågor, 2) allmänna föreskrifter och anvisningar till åklagarna, 3) internationella relationer, 4) utnämning av åklagare, 5) utveckling, utbildning och forskning inom åklagarväsendet, och 6) företrädande av åklagare i högsta domstolen. Biträdande riksåklagaren avgör ärenden som gäller 1) allmän förvaltning inom åklagarväsendet, 2) löner, 3) övervakning av åklagarverksamheten, 4) åtalsrätt enligt 24 i lagen om yttrandefrihet i masskommunikation (469/2003), 5) åklagarförordnanden till lokala åklagare och åtalsförordnanden med stöd av 1 kap. i strafflagen, 6) klagomål över åklagares avgöranden och förfaranden, 7) övervakning av strafforderärenden samt därav följande åtgärder, och 8) förordnanden som gäller ledande av förundersökningen då en polisman misstänks för brott. Åklagarväsendet

19 19 Riksåklagaren fattar beslut om åtal i ärenden som lyder under allmänt åtal och som gäller innehållet i ett publicerat meddelande samt en därtill anknuten chefredaktörsförseelse. Riksåklagaren bestämmer också vem som ska utföra åtalet. Yttrandefrihetsärendena hör på grundval av uppgiftsfördelningen mellan riksåklagaren och biträdande riksåklagaren till den sistnämndes uppgifter. Mer om yttrandefrihetsfrågor på s. 48. Riksåklagarämbetet I egenskap av central förvaltningsmyndighet svarar Riksåklagarämbetet för den operativa ledningen av hela åklagarväsendet så att de uppgifter som krävs för att förverkliga det straffrättsliga ansvaret kan skötas på ett jämlikt, snabbt och ekonomiskt sätt, så som rättssäkerheten och allmän fördel kräver. Riksåklagaren leder Riksåklagarämbetet och svarar för dess resultat. I denna uppgift biträds han av en ledningsgrupp som rådgivande organ. För att uppgifterna skall kunna skötas på ett ändamålsenligt sätt är Riksåklagarämbetet indelat i en förvaltningsenhet, en enhet för åtalsärenden, en styrnings- och utvecklingsenhet och en internationell enhet. Vid ämbetsverket arbetade under verksamhetsåret 41 tjänstemän. Till ledningsgruppen hör riksåklagare Matti Kuusimäki (ordförande), biträdande riksåklagare Jorma Kalske, statsåklagare Jarmo Rautakoski, statsåklagare Raija Toiviainen, statsåklagare Christer Lundström, statsåklagare Pekka Koponen, statsåklagare Olavi Lippu och informationschef Virve Pehkonen. För åklagarväsendets resurser svarar justitieministeriet, som Riksåklagarämbetet på åklagarväsendets vägnar för resultatförhandlingar med. Riksåklagarämbetet svarar för åklagarväsendets interna resultatstyrning. Statsåklagarna Statsåklagarnas behörighet omfattar hela landet. De skall i första hand sköta åklagaruppgifterna i de från samhällets synpunkt viktigaste brottmålen. De skall också utföra åtal som justitiekanslern eller justitieombudsmannen har beslutat väcka. Statsåklagarna är dessutom åklagare i ärenden som hovrätten behandlar i första instans, om inte något annat föreskrivs eller bestäms. Enligt arbetsordningen eller ett separat förordnande av riksåklagaren kan en statsåklagare avgöra andra än principiellt viktiga och vittgående ärenden med samma befogenheter som riksåklagaren. Enligt arbetsordningen kan en statsåklagare avgöra ärenden som gäller ändringsprövning, om inte ärendet behöver prövas för att det inte framkommit behov att ändra åklagarens beslut och ärendet inte heller vad beträffar dess art eller omfattning har en större betydelse än vanligt. Statsåklagarna deltar också i styrningen och utvecklingen av det lokala åklagarväsendet. De fungerar som kontaktpersoner mellan Riksåklagarämbetet och åklagarenheterna, stöder samarbetsområdenas chefer i frågor som gäller ledningen av respektive område, följer åklagarverksamheten och deltar aktivt i utvecklingen av området. Dessutom främjar de åtgärder som syftar till att uppnå åklagarväsendets resultat- Åklagarväsendet

20 20 De lokala åklagarämbetena Åklagarämbeten 1. Åklagarämbetet i Helsingfors 2. Åklagarämbetet i Västra Nyland 3. Åklagarämbetet i Östra Nyland 4. Åklagarämbetet i Egentliga Tavastland 5. Åklagarämbetet i Päijänne-Tavastland 6. Åklagarämbetet i Sydöstra Finland 7. Åklagarämbetet i Egentliga Finland 8. Åklagarämbetet i Birkaland 9. Åklagarämbetet i Satakunta 10. Åklagarämbetet i Österbotten 11. Åklagarämbetet i Mellersta Finland 12. Åklagarämbetet i Östra Finland 13. Åklagarämbetet i Uleåborg 14. Åklagarämbetet i Lappland 15. Landskapsåklagarämbetet i landskapet Åland De huvudsakliga verksamhetsställena Helsingfors Esbo Vanda Träskända Lahtis Kouvola Åbo Tammerfors Björneborg Vasa Jyväskylä S:t Michel Uleåborg Rovaniemi Mariehamn 15 Servicebyråerna Ekenäs, Lojo Borgå Forssa, Hyvinge, Riihimäki, Tavastehus Heinola Imatra, Kotka, Villmanstrand Kimito, Loimaa, Reso, S:t Karins, Salo Ikalis, Kangasala, Mänttä, Nokia, Valkeakoski, Vammala Kankaanpää, Kumo, Raumo Jakobstad, Karleby, Kauhajoki, Lappo, Närpes, Seinäjoki Jämsä, Äänekoski Idensalmi, Joensuu, Kuopio, Nurmes, Nyslott, Pieksämäki, Varkaus Brahestad, Haapajärvi, Kajana, Kuusamo, Ylivieska Ivalo, Kemi, Kemijärvi, Sodankylä, Torneå Kansainväliset Åklagarväsendet asiat

21 21 mål, deltar i resultatförhandlingarna, förbereder uppföljningsbesök och ser till att dessa genomförs i praktiken. Vid Riksåklagarämbetet arbetade under verksamhetsåret 13 statsåklagare. De från samhällets synpunkt viktigaste brottmålen Statsåklagarna skall sköta åklagaruppgifterna i de från samhällets synpunkt viktigaste brottmålen, exempelvis grova brott som har samband med egentlig organiserad brottslighet, brott som har orsakat exceptionellt stora person-, miljö- eller förmögenhetsskador eller risk för sådana, tjänstebrott som har begåtts av en tjänsteman i betydande ställning, exceptionella brott som riktar sig mot en tjänsteman på grund av dennes tjänsteutövning eller tjänsteställning (t.ex. brott mot rättsvården), brott som har begåtts av personer i betydande samhällelig ställning, om ärendet uppvisar drag som kan rubba förtroendet för jämlikheten mellan medborgarna eller för det straffrättsliga systemets funktion, brott som har klara politiska eller rasistiska motiv, gärningar som har samband med de grundläggande fri- och rättigheterna (t.ex. brott mot yttrande- eller tryckfrihet eller s.k. civil olydnad), ärenden som innehåller internationella element eller tangerar internationell politik eller krigsförbrytelser eller brott mot humaniteten enligt strafflagens 11 kap. eller brott mot politiska rättigheter enligt strafflagens 14 kap. De lokala åklagarämbetena Åklagarämbetet i Helsingfors Huvudkansli i Helsingfors, inga servicebyråer Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Heikki Poukka, biträdande chefer Eija Velitski, Tove Myhrberg och Tapio Nyrhilä samt personalsekreterare Hanna Ilpala. Årsverken 2008: 73,4 Vid Helsingfors åklagarämbete har antalet brottmål som krävt över en veckas tingsrättsbehandling fördubblats och tog under verksamhetsåret i anspråk över 21 åklagarårsverken och motsvarande mängd domarårsverken. Antalet förundersökningsprotokoll som inkom till åklagarämbetet ökade år 2008 med 9 % till stycken. En förutsättning för ett framgångsrikt arbete är, utöver tillräckliga resurser, att krävande ekobrottmål från och med förundersökningen måste kunna skötas som sammanhållna projekt under ledning av 1 3 åklagare medan sedvanliga brottmål på motsvarande sätt måste skötas maximalt ekonomiskt. Åklagarämbetet i Västra Nyland Huvudkansli i Esbo, servicebyråer i Lojo och Ekenäs Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Tom Ifström, biträdande chefer Harri Lindberg och Tapio Mäkinen samt förvaltningssekreterare Anne Rodas. Åklagarväsendet

22 22 Årsverken 2008: 33,5 Under verksamhetsåret har ämbetsverket i flera krävande brottmål med framgång anlitat åklagarpar. Anlitandet av åklagarpar i krävande mål har konstaterats hjälpa åklagarna att orka med och klara av den stress som offentligheten i uppmärksammade mål för med sig, samt de övriga psykiska och fysiska påfrestningar som utdragna processer för med sig. Då den ena åklagaren är mindre erfaren innehåller arrangemanget också ett pedagogiskt element. Åklagarämbetet i Östra Nyland Huvudkansli i Vanda, servicebyrå i Borgå Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Tom Söderlund, biträdande chefer Jukka Haavisto och Leena Hurmala samt förvaltningssekreterare Linda Leskinen. Årsverken 2008: 29,9 Verksamhetsåret var klart mera arbetsdrygt än man kunnat förutse på grund av att betydligt flera ärenden inkom till ämbetsverket än väntat, sammanlagt stycken. Ökningen jämfört med föregående år var 476 ärenden, dvs. 9,1 %. Trots den avsevärda ökningen av antalet ärenden kunde de för verksamhetsåret uppställda resultatmålen uppnås utan undantag. I vissa avseenden t.o.m. överskreds resultatmålen. Antalet oavgjorda ärenden minskade, åtalsprövningstiderna blev kortare och framförallt antalet gamla ärenden där åtalsprövningen tagit över ett år i anspråk minskade. På det hela taget kan verksamhetsåret beskrivas som framgångsrikt. Åklagarämbetet i Egentliga Tavastland Huvudkansli i Träskända, servicebyråer i Forsa, Hyvinge, Tavastehus och Riihimäki Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Timo Koskimäki, biträdande chefer Eeva-Liisa Olkinuora och Matti Torkkel samt förvaltningssekreterare Seija Paljakka. Årsverken 2008: 31,5 Ett viktigt resultat som Egentliga Tavastlands åklagarämbete uppnådde under verksamhetsåret kan anses vara utvecklingen av det skriftliga förfarandet. År 2008 (statistik ) behandlades 41 % av brottmålen i skriftligt förfarande medan medelvärdet för hela riket var ca 34 %. Föregående år var motsvarande siffra för ämbetsverket 36 % vilket innebär en utveckling på 5 %. Åklagarämbetet i Päijänne-Tavastland Huvudkansli i Lahtis, servicebyrå i Heinola Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Pekka Noronen, biträdande chef Pasi Pälsi (tf. ledande häradsåklagare från , tf. biträdande chef Pertti Kemppi från ) och förvaltningssekreterare Tuula Kallio. Årsverken 2008: 19 Åklagarämbetet var det första och enda som hösten 2008 inte hade ett enda oavgjort ärende som varit anhängigt över ett år. Ämbetsverket lyckades också i övrigt hålla nere antalet oavgjorda ärenden. En bidragande orsak till den effektiva verksamheten var ämbetsverkets kunniga och motiverade personal. Personalomsättningen var under året liten eftersom de anställda inte hade något behov av att söka sig bort. Åklagarväsendet

23 23 Åklagarämbetet i Sydöstra Finland Huvudkansli i Kouvola, servicebyråer i Imatra, Kotka och Villmanstrand Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Irma Rosenius-Sutela, biträdande chefer Heikki Pohjalainen och från Tiina Pirinen samt förvaltningssekreterare Aira Laari. Årsverken 2008: 27,6 Arbetssituationen vid Sydöstra Finlands åklagarämbete var mycket svår på grund av personalbrist. Alla åklagartjänster kunde inte tillsättas ens med tf. åklagare. Trots det uppnåddes ett bra resultat och vad som var viktigast personalens hälsotillstånd var gott och frånvarodagarna få. Personalen gjorde en fin arbetsinsats med beaktande av den svåra situationen. Åklagarämbetet i Egentliga Finland Huvudkansli i Åbo, servicebyråer i S:t Karins, Kimito, Loimaa, Reso och Salo Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Antti Pihlajamäki, biträdande chefer Kai Selander (tf. ledande häradsåklagare från , vikarie Petri Vaaja från ) och Ilpo Lähtinen samt förvaltningssekreterare Seija Lehtonen. Årsverken 2008: 37 Under verksamhetsåret var åklagarämbetets viktigaste resultat enligt enkäten om arbetsklimatet att personalen huvudsakligen trivs och är motiverad i sitt arbete. Enkäten visar att trivseln i arbetet är på en hög nivå och ytterligare har utvecklats i en positiv riktning jämfört med föregående år. Åklagarämbetet i Birkaland Huvudkansli i Tammerfors, servicebyråer i Ikalis, Kangasala, Mänttä, Nokia, Valkeakoski och Vammala Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Jouko Nurminen, biträdande chefer Mika Mäkinen och Hannele Selin-Hakala (vikarie tf. avdelningschef Timo Kokkomäki från ) samt förvaltningssekreterare Auli Kanerva. Årsverken 2008: 39,4 Under verksamhetsåret var många av de mest erfarna åklagarna vid Birkalands åklagarämbete frånvarande av en eller annan orsak. Trots att ämbetsverket lyckades relativt väl med att välja vikarier ökade de mera erfarna åklagarnas arbetsbörda markant. Ämbetsverkets bästa åklagarkrafter visade än en gång så fina kämpatag att vi gemensamt kunde övervinna svårigheterna utan förluster. Med beaktande av de svåra förhållandena lyckades vi få arbetet att löpa utan att ärendena anhopades. Dessutom hörde vi till de bästa i hela landet när det gällde den relativa andelen mål som varit oavgjorda i över sex månader. Med beaktande av att enkäten om arbetsklimatet dessutom visade att medeltalet på ett år ökat från 2,99 till 3,50 poäng, måste resultatet anses vara strålande. Åklagarämbetet i Satakunta Huvudkansli i Björneborg, servicebyråer i Kankaanpää, Kumo och Raumo Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Kalle Kyhä, biträdande chef Timo Luosma och förvaltningssekreterare Aliisa Korpela. Årsverken 2008: 22 Vid en gemensam palaver mellan Satakunta Åklagarväsendet

24 24 åklagarämbete och fyra polisinrättningar konstaterades behovet av en genomgripande utveckling av förundersökningssamarbetet. Under diskussionerna framkom varierande praxis och t.o.m. brist på förtroende mellan polis och åklagare. Åklagarämbetets chef och de dåvarande polischeferna beslöt tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att utarbeta spelregler för i vilka ärenden och inom vilken tid förundersökningssamarbete ska inledas. Dessutom ska spelreglerna tillämpas för att förbättra nivån på förundersökningsprotokollen för s.k. sedvanliga brott. De gemensamma spelreglerna blev klara i november Åklagarämbetet i Österbotten Huvudkansli i Vasa, servicebyråer i Kauhajoki, Karleby, Lappo, Närpes, Jakobstad och Seinäjoki Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Peter Levlin, biträdande chefer Kimmo Lampinen från och Kyösti Renko till (från Kosti Kurvinen) samt förvaltningssekreterare Seija Eveli. Årsverken 2008: 43,5 Ämbetsverkets viktigaste prestation under verksamhetsåret var att det lyckades avveckla anhopningen av ärenden och framförallt avgöra ett stort antal ärenden där åtalsprövningen pågått i över ett år. Detta lyckades tack vare en engagerad och motiverad personal. Också förundersökningssamarbetet och ämbetsverkets interna arbetsmetoder har målmedvetet utvecklats för att stödja dessa målsättningar. Satsningen på att stärka vi-andan inom ämbetsverkets har gett resultat. Personalen känner sig nu som ett med Österbottens åklagarämbete och inte endast som en del av sin servicebyrå. Åklagarämbetet i Mellersta Finland Huvudkansli i Jyväskylä, servicebyråer i Jämsä och Äänekoski Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Martti Porvali, biträdande chef Juha Päivinen till (från Marika Visakorpi) och förvaltningssekreterare Anneli Tammela. Årsverken 2008: 23,6 Under verksamhetsåret avgjorde ämbetsverket 601 åtalsprövningsärenden som överförts från föregående år och nya åtalsprövningsärenden så att under året avgjordes ärenden medan 483 ärenden var oavgjorda vid årets utgång. Detta är en bra prestation med beaktande av att till de ovan nämnda ärendena hörde sammanlagt förundersökningsprotokoll, således 1,6 protokoll per ärende, vilket i genomsnitt är betydligt mera än vid de övriga ämbetsverken. Resultatet uppnåddes trots att ämbetsverkets samtliga ordinarie åklagartjänster kunde tillsättas först En omständighet som gjorde det lättare att uppnå målet var att de lokala tingsrätterna efter en viss inkörningsperiod införde skriftligt förfarande för brottmål i den utsträckning som det var möjligt. Åklagarämbetet i Östra Finland Huvudkansli i S:t Michel, servicebyråer i Idensalmi, Joensuu, Kuopio, Nurmes, Pieksämäki, Nyslott och Varkaus Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Matti Nissinen, biträdande chefer Ossi Jukarainen, Åklagarväsendet

25 25 Östra Finlands åklagarämbete, verksdagar i Kuopio i maj På bilden fr.v. Veli-Matti Heiskanen, Heikki Ylisirniö, Hannu Susitaival, Satu Koponen, Marja-Liisa Hirvonen och Kaija Tiusanen. Österbottens åklagarämbete premierade i slutet av verksamhetsåret personer som gjort sig förtjänta på olika sätt. Humoristiska premier fick Merja Mäki-Teppo, Tuula Puska, Riina Sakala, Lilja Limingoja, Harri Ala-Lahti, Katja Puotinen, Jaana Nyrhinen, Sandra Wallin och Åsa Gripenberg (Joni Köykkä saknas på bilden). Kansainväliset Åklagarväsendet asiat

26 26 Jarmo Toivola och från Osmo Manninen samt förvaltningssekreterare Matleena Sandberg. Årsverken 2008: 53,5 Ämbetsverkets åtalsprövning fokuserades så att alla gamla mål i praktiken kunde avgöras. Exempelvis antalet ärenden där åtalsprövningen pågått i över ett år minskade från 136 till sex. Samtidigt satsade ämbetsverket på att utveckla chefernas ledarskap i synnerhet förmågan till interaktion vilket kom till synes också så att chefsarbetet fick betydligt högre poäng i enkäten om arbetsmiljön. Arbetsmiljön blev klart bättre på alla delområden. Åklagarämbetet i Uleåborg Huvudkansli i Uleåborg, servicebyråer i Haapajärvi, Kajana, Kuusamo, Brahestad och Ylivieska Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Ilpo Virtanen, biträdande chefer Eva Lindblad och Matti Välinen samt förvaltningssekreterare Tuula Mikkonen (tjl vikarie Jaana Tikkanen). Årsverken 2008: 41,5 Trots att antalet ärenden som inkom till ämbetsverket under verksamhetsåret fortsatte att öka (5 %) har arbetssituationen inom nästan alla delområden utvecklats i en positiv riktning. Detta kommer framför allt till synes i antalet mål som varit oavgjorda i över sex månader. Antalet oavgjorda ärenden minskade på ett år från 219 till 140, dvs. med ca 36 % jämfört med föregående år. Antalet ärenden som varit oavgjorda över sex månader utgjorde vid utgången av verksamhetsåret inte mer än 16,5 % av alla ämbetsverkets oavgjorda ärenden, vilket var något mindre än medelvärdet för hela landet (16,6 %). Att skriftligt förfarande har börjat användas i en mycket stor utsträckning åklagaren anhöll om skriftlig process i 43,2 % av stämningsansökningarna samt den stora andelen beslut om begränsad förundersökning (7,7 %) har varit viktiga processekonomiska faktorer som bidragit till det utmärkta resultatet. Åklagarämbetet i Lappland Huvudkansli i Rovaniemi, servicebyråer i Ivalo, Kemi, Kemijärvi, Sodankylä och Torneå Ledningsgrupp: ledande häradsåklagare Elsa Kauhanen och biträdande chef Juha Isola till , från Juhani Mäki samt förvaltningssekreterare Elvi Rantahalvari. Årsverken 2008: 23,7 Bland verksamhetsårets viktigaste prestationer kan nämnas utformningen och preciseringen av ämbetsverkets verksamhet samt den nya, fungerande målfördelningen som baserar sig dels på regionansvar och dels på veckoturer. Undersökningsledarna får sådan information att ledningen vet vilken åklagare den ska kontakta i respektive fall. Den nya målfördelningen främjar förundersökningssamarbetet och ger samtidigt åklagarna förhandsinformation om hurdana mål som kommer in för åtalsprövning. Detta innebär ett långt steg in i en ny åklagarkultur. Också ämbetsverkets arbetsklimat har blivit klart bättre. Bidragande orsaker är utvecklingen av ämbetsverkets funktioner och den bättre trivseln i arbetet. Åklagarväsendet

27 27 Landskapsåklagarämbetet i landskapet Åland Huvudkansli i Mariehamn, inga servicebyråer Chef för ämbetsverket är ledande landskapsåklagare Karl-Johan Nyholm (tjl. till , vikarie Jens-Erik Budd). Årsverken 2008: 3,5 Åklagarämbetets viktigaste prestation under verksamhetsåret var att det i mitten av året hade endast ett åtalsprövningsärende som varit anhängigt i över sex månader. Under den senare hälften av året blev arbetssituationen tyvärr sämre. Detta berodde närmast på att det från polisen inkom ett exceptionellt stort antal nya ärenden för åtalsprövning. ÅKLAGARVÄSENDETS VÄRDEN Inom åklagarväsendet gäller gemensamt överenskomna värden som är rättvisa, yrkesskicklighet och välbefinnande i arbetet. Målet är att dessa värden ska vara en ledstjärna för alla som arbetar inom vår organisation. Åklagarväsendets styrsystem Kärnområdena inom åklagarväsendets styrsystem är Riksåklagarämbetets ledningsgrupps verksamhet, statsåklagarnas regionala styrning, chefsmötena, nyckelåklagarsystemet samt åklagarväsendets utbildning. Enligt Riksåklagarämbetets arbetsordning är ledningsgruppen ett konsultativt organ i ärenden som gäller Riksåklagarämbetets och hela åklagarväsendets verksamhet. Till ledningsgruppen hör riksåklagaren som ordförande och biträdande riksåklagaren som vice ordförande samt Riksåklagarämbetets enhetschefer, en statsåklagare som generalsekreterare för chefsmötet och Riksåklagarämbetets informationschef som medlemmar. Enligt 7 a (90/2007) i förordningen om Riksåklagarämbetet har statsåklagaren till uppgift att bistå riksåklagaren i att styra, utveckla och följa åklagarverksamheten i enlighet med de bestämmelser och anvisningar som riksåklagaren meddelar. Statsåklagarnas regionala styrning av åklagarväsendet går framförallt ut på att delta i den kvalitativa utvecklingen av åklagarverksamheten i samarbete med de lokala åklagarämbetenas chefer. Utgångspunkten för kvalitetssäkringen är de funktionella och effektivitetsrelaterade målsättningar som avtalades vid resultatförhandlingarna. Den regionala styrningen av åklagarväsendet sker så som avtalats vid resultatförhandlingarna i enlighet med de föreskrifter och anvisningar som riksåklagaren utfärdat samt i samband med uppföljningsbesök vart annat år. De statsåklagare som tilldelats styrområden deltar Åklagarväsendet

28 28 också i utbildningen inom det egna området, i beredningen av resultatförhandlingarna och i själva resultatförhandlingarna samt håller också i andra avseenden kontakt med sitt eget område. Enligt 5 1 mom. 4 punkten i statsrådets förordning om åklagarämbetena (88/2007) ska de ledande häradsåklagarna delta i den riksomfattande styrningen av åklagarväsendet så som det särskilt föreskrivs. Detta sker i regel så att de deltar i de chefsmöten som hålls under ledning av riksåklagaren. Sådana möten ordnas minst fyra gånger per år för behandling av riktlinjer och andra frågor som är centrala för hela åklagarväsendets verksamhet. Nyckelåklagarverksamheten och åklagarväsendets utbildning behandlas i avsnittet om utveckling och utbildning, s. 63. Styrområden för statsåklagarna (åklagarämbetena) var vid utgången av verksamhetsåret följande: Helsingfors Västra Nyland och Östra Nyland Egentliga Tavastland Päijänne-Tavastland Sydöstra Finland Egentliga Finland och Satakunta Birkaland Österbotten och Åland Mellersta Finland Östra Finland Uleåborg Lappland så Jorma Äijälä SÅ Leena Metsäpelto så Raija Toiviainen så Anu Mantila så Pekka Koponen SÅ Ari-Pekka Koivisto så Christian Lundqvist så Mika Illman så Maarit Loimukoski så Jarmo Rautakoski så Jukka Rappe så Olavi Lippu Åklagarväsendet

29 29

30 30 Verksamhetsåret var det första hela året efter organisationsreformen. De nya åklagarämbetenas arbete har etablerats. Efter en liten svacka nådde antalet anställda inom åklagarväsendet år 2007 åter upp till de föregående årens nivå. Detta märks tydligt i arbetsresultaten och arbetstrivseln. Förvaltning Hallinto

31 31 Personal Inom åklagarväsendet genomfördes en omfattande utnämningsrond vilket delvis berodde på att det i olika skeden av planeringen och genomförandet av organisationsreformen hade förekommit avbrott i utnämningen till ordinarie tjänster. Under verksamhetsåret tillsattes 46 ordinarie häradsåklagartjänster samt fyra åklagartjänster som tf. I enlighet med personalplaneringsarbetsgruppens ställningstaganden utvecklades åklagarväsendets personalstruktur genom att antalet handläggare för krävande ärenden utökades och kanslipersonalen minskades. Under verksamhetsåret nådde antalet anställda inom åklagarväsendet åter upp till de föregående årens nivå, efter en liten svacka år Vid utgången av verksamhetsåret fanns inom åklagarväsendet sammanlagt 540 anställda. Av dessa var 359 åklagare och 181 byråpersonal. Av hela personalen var 325 (60,2 %) kvinnor och 215 (39,8 %) män. Av åklagarna var 128 (37,1) kvinnor och 217 (62,9 %) män. Genomsnittsåldern inom åklagarväsendet var under verksamhetsåret 46,1 år. Männens genomsnittsålder var 47,8 år och kvinnornas 44,9 år. Under verksamhetsåret sjönk genomsnittsåldern efter att under flera år ha stigit. Den ordinarie personalens genomsnittsålder var 49,2 och den övriga personalens 34,8 år. Under verksamhetsåret avgick åtta av åklagarväsendets personal med pension medan 54 avgick av andra orsaker. Tre personer flyttade över till andra statliga ämbetsverk eller till den privata sektorn. Åren uppnår 65 anställda inom åklagarväsendet pensionsåldern. Av dem som uppnår pensionsåldern är 42 åklagare och 23 kanslipersonal. Förvaltning

32 32 Under verksamhetsåret uppgick antalet sjukdagar vid åklagarämbetena till sammanlagt arbetsdagar. Antalet sjukdagar var närmare arbetsdagar större än föregående år. I synnerhet de långa sjukledigheterna ökade kraftigt. Inom åklagarväsendet har sedan år 2003 årligen upprättats en personalrapport. Under verksamhetsåret utformades denna för fjärde gången som ett personalbokslut. I personalbokslutet sammanställs uppgifter om personalens storlek och struktur samt om utbildning och arbetstidsanvändning, bl.a. frånvaro och sjukfrekvens. Personalboksluten publiceras på adressen Arbetshälsa Östra Nylands åklagarämbete valde under verksamhetsåret ledarskap som den centrala och även mest utmanande målsättningen på lång sikt. I början av året uppdaterades arbetsordningen och fördelningen av tjänster under perioden. Vidare fördes utvecklingssamtal med hela personalen samt förtydligades befattningsbeskrivningarna och de närmaste chefernas uppgifter. Med beaktande av att det är frågan om ledning av en sakkunnigorganisation är avgörandefunktionens oavhängighet en av åklagarväsendets största utmaningar också under de kommande åren. En annan viktig målsättning på lång sikt är att trygga personalens yrkesskicklighet genom tillräcklig utbildning. Ämbetsverkets ledningsgrupp fastställde utbildningsprogram för kanslipersonalen och åklagarna efter att ha kartlagt kompetensunderskott och fört utvecklingssamtal med personalen. En hög kompetensgrad och därmed personalens förutsättningar att orka i arbetet främjas genom tillräcklig utbildning. Under verksamhetsåret genomfördes inom åklagarväsendet den femte arbetsklimatsenkäten. Varje arbetstagare fick uttala sig om situationen i arbetsgemenskapen och om dess utveckling. Enkätfrågorna gällde arbetsklimat, motivation, kompetens och arbetsförmåga. Enkäten som gjordes i december besvarades av 385 personer, dvs. 65,7 % av personalen. Detta var den hittills högsta svarsprocenten. På skalan 1 5 blev medeltalet 3,28, vilket var 0,18 enheter bättre än resultatet av den förra enkäten. Medeltalet för enkätens samtliga huvudpunkter steg jämfört med den förra mätningen, tydligast i fråga om ledningen, lönerna och informationsgången. Positivast var de svar som gavs på frågorna om hur utmanande arbetet var, på frågorna om rättvisa och humana attityder från arbetskamraternas sida och om jämställdheten mellan könen i arbetsgemenskapen. Under verksamhetsåret tog man inom åklagarväsendet i bruk en modell för utvärdering av arbetsklimatsundersökningen. Med hjälp av modellen kan varje ämbetsverk genom grupparbeten och diskussioner definiera sina egna starka områden och utvecklingsbehov. Därefter samlar man in personalens konkreta utvecklingsförslag. Förvaltning

33 33 Antal årsverkens Åklagarväsendet 176 Riksåklagarämbetet Åklagarna Kansli Åklagarna Kansli Personalmängd Män Kvinnor Medelåldern för personalen vid åklagarämbetena ,9 45,6 46,0 46,1 44, Kansainväliset Förvaltning asiat

34 34 Vid Östra Finlands åklagarämbete fästes under verksamhetsåret särskilt avseende vid arbetshälsan. Resultaten av den föregående arbetsklimatsenkäten analyserades omsorgsfullt och under våren skapades för ämbetsverket en ny arbetsgemenskapsprofil som baserades på enkäten. Under arbetshälsodagarna i november informerade mellancheferna om hur de avser att utnyttja personalresponsen för att förbättra sitt eget chefsarbete. Under arbetshälsodagarna höll också SuPers generalsekreterare ett tankeväckande föredrag om vilka egenskaper en god medarbetare ska ha, dvs. hur varje medlem av arbetsgemenskapen kan styra sin egen chef och själv främja sin arbetshälsa. Inom åklagarväsendet används ASLAKrehabilitering som ett sätt att främja arbetshälsan och personalens förutsättningar att orka i arbetet. ASLAK-rehabiliteringen är en fördjupande medicinsk rehabiliteringsform som ska stödja upprätthållandet av arbetsförmågan. För åklagarna har ordnats sammanlagt fyra landsomfattande kurser och för kanslipersonalen tre. I maj 2008 inleddes ASLAK-rehabilitering för åklagare. Följande rehabilitering för kanslipersonal ordnas För nästan alla åklagarämbeten har fastställts arbetshälso- och jämlikhetsplaner samt missbruksprogram. Vid några ämbetsverk har tagits i bruk motionschecker för att stödja personalens motionsintresse. Ekonomi Åklagarväsendets anslag fick under verksamhetsåret en 2,5 miljoner euros nivåförhöjning för att antalet anställda skulle kunna höjas till 2006 års nivå. Under verksamhetsåret drogs häradsämbetena in, vilket innebär att åklagarämbetena nu själva sköter bl.a. ärenden i anslutning till lokaler och byråmateriel. Åklagarväsendets ekonomiska utveckling Bokslut Bokslut Bokslut Budget Förändring % Riksåklagarämbetet ,2 De lokala åklagarämbetena ,8 Övriga ,5 Sammanlagt ,3 Omkostnadsanslag ,6 Förvaltning

35 35 Åklagarväsendets enkät om arbetsklimatet i december 2008 Det sammanlagda medeltalet för svaren Ledningen Innehållet och utmaningarna i arbetet Lönen Stöd för utvecklingen Arbetsklimatet och samarbetet Informationen Arbetsförhållandena Arbetsgivarbilden Det sammanlagda medeltalet för punkterna 1-8 3,38 3,07 3,39 3,35 3,38 3,41 2,96 3,49 3,50 3,40 3,18 3,19 3,44 3,06 3,30 2,93 3,28 3,45 2,79 2,99 3,13 3,21 3,24 2,77 3,23 3,39 3,13 2,91 3,00 3,35 2,67 3,36 2,33 3,08 2,87 2,73 3,00 3,21 3,13 3,22 2,60 3,09 3,52 3,00 2,79 3,08 3,40 2,65 2,75 3,67 3,00 3,73 3,21 3,52 3,45 3,21 3,51 3,15 3,48 3,35 3,81 3,14 3,34 3,54 3,36 3,67 2,92 3,41 3,55 3,26 3,91 3,79 3,72 3,71 3,42 3,85 3,61 3,72 3,65 3,61 3,83 3,55 3,70 3,50 3,64 3,50 3,05 3,41 3,62 3,58 3,36 3,24 3,68 3,64 3,34 3,29 3,45 3,50 3,03 3,13 2,00 3,36 3,02 2,47 2,63 2,83 3,05 3,14 2,28 3,27 3,07 2,78 2,98 2,41 2,79 2,44 2,53 1,83 2,76 3,62 3,56 3,76 3,68 3,74 3,67 3,30 3,61 3,86 3,67 3,44 3,47 3,62 3,37 3,67 3,58 3,59 3,15 3,23 3,62 3,09 3,33 3,25 2,82 3,57 3,59 3,44 3,05 3,16 3,50 3,10 3,20 3,33 3,27 RÅÄ Helsingfors Västra Nyland Östra Nyland Egentliga Tavastland Päijänne- Tavastland Sydöstra Finland Egentliga Finland Birkaland Satakunta Österbotten Mellersta Finland Östra Finland Uleåborg Lappland Åland Det sammanlagda medeltalet för svaren Kansainväliset Förvaltning asiat

36 36 Åklagarväsendet deltog i juli i den stora roddtävlingen i Sulkava. Laget tävlingsnamn var Syyttöminä soutaneet, dvs. Oskyldiga roddare. Den traditionella årliga golftävlingen Syyttäjägolf spelades i augusti i Esbo. Denna gång avgick häradsåklagare Harri Tiesmaa med segern och fick av riksåklagaren ta emot pokalen Matin Malja. Förvaltning Kansainväliset asiat

37 37

38 38 Merparten av brottmålen behandlas vid de lokala åklagarämbetena. Vid Riksåklagarämbetet behandlas huvudsakligen brottmål som är betydelsefulla från samhällelig synpunkt. Åtal måste väckas om sannolika skäl talar för att en misstänkt person har gjort sig skyldig till brott. Åtalsärenden

39 39 V erksamhetsåret var åklagarväsendets första hela år efter organisationsreformen Under året avgjordes flera ärenden än vad som kommit in. I enlighet med resultatmålen inriktades resurserna framförallt på allvarlig kriminalitet. Under verksamhetsåret lades tyngdpunkten vid ekobrott, organiserad brottslighet, narkotikabrottslighet och personbrott. Genom att inrikta resurserna på gamla ärenden som varit föremål för åtalsprövning kunde antalet sådana ärenden minskas avsevärt. Följden var att den genomsnittliga åtalsprövningstiden blev något längre under verksamhetsåret. Flera mål än tidigare behandlades i skriftligt förfarande: antalet steg redan till över 40 % av det sammanlagda antalet mål. De kvalitativa resultatmålen för åtalsärendena var under verksamhetsåret tematisering av stämningsansökningarna och motivering av beslut i åtalsprövningsärenden, förundersöknings- samarbete och skriftliga undersökningsplaner, anlitande av åklagarpar samt behandling av rasistiska brott och hatbrott. I fråga om dokumenteringen av bevisteman förverkligades målsättningarna relativt tillfredsställande. Förundersökningssamarbetet vidareutvecklades genom att med polisen ordnades gemensam utbildning utifrån det underrättelseförfarande som avses i förundersökningslagens 15 samt genom att i samråd med polisen ämbetsverksvis valdes ut två mål för vilka åklagaren kunde delta i upprättandet av en skriftlig undersökningsplan. Mera allmänt har åklagarnas deltagande i upprättandet av undersökningsplaner inte ännu förverkligats. Under verksamhetsåret anlitades åklagarpar i större utsträckning och förfarandet att anlita åklagarpar i omfattande mål börjar bli etablerat. En utredning om rasistiska brott och hatbrott visar att brottsanmälningar i sådana fall relativt sällan når ända fram till åklagaren. Åtalsärenden

40 40 Åklagarväsendets prestationer Oavgjorda i periodens början Inkomna ärenden Avgjorda ärenden Handläggningsavgöranden Oavgjorda i slutet av perioden Genomsn. åtalspr. /mån. 1,90 2,09 2,65 Oavgjorda 6-12 mån Oavgjorda över 1 år Framställningar om skriftligt förfarande Åklagarens överklagande i hovrätten gällande tingsrättens beslut Förkastande i tingsrätten Ärenden avgjorda vid åtalsprövning 2008 st Åtal Strafforder Åtalseftergift av påföljdsnatur Processuell åtalseftergift FUL 4 3 (begränsning av påföljdsnatur) FUL 4 4 (processuell begränsning) FUL 4 4 (begränsning på kostnadsgrund) 858 Åklagarens beslut Åklagarens meddelande 283 SAMMANLAGT Åtalsärenden Kansainväliset asiat

41 41 Vissa åtalsprövningsärenden som avgjordes under verksamhetsåret En sjukskötare åtalades för att med insulin och läkemedel ha begått livs- och misshandelsbrott Statsåklagaren och Birkalands häradsåklagare som andra åklagare yrkade att en sjukskötare som arbetat vid ett rehabiliteringscenter för utvecklingsstörda skulle dömas till straff för mordförsök mot ett åtta månaders spädbarn, mord på en gravt utvecklingsstörd patient som vårdades på rehabiliteringscentret samt för försök till grov misshandel och misshandel av två andra gravt handikappade patienter. I fråga om en mordmisstanke och tre misstankar om misshandelsbrott överskreds åtalströskeln inte, huvudsakligen på grund av att medicinsk bevisning saknades. Sjukskötaren hade under en födelsedagsfest med inbjudna släktingar försökt döda sin svägerskas spädbarn genom att ge barnet en insulininjektion som ledde till att barnet fick en livsfarligt låg glukoshalt i blodet. Gärningen stannade på försöksstadiet eftersom barnet i tid fick sjukhusvård. Gärningen förutsatte omsorgsfull förhandsplanering eftersom den åtalade hade hämtat med sig insulin som hon injicerat i spädbarnet utan att någon märkte det. Brottet hade också utförts på ett synnerligen grymt sätt eftersom det riktades mot ett försvarslöst spädbarn. Dessutom hade sjukskötaren under sitt arbetsskift dödat en utvecklingsstörd patient på rehabiliteringscentret genom att ge denne en insulininjektion som hade orsakat ett dödligt förgiftningstillstånd i form av låg blodsockerhalt. Också detta brott hade begåtts med berått mod och på ett synnerligen grymt sätt eftersom den riktats mot en försvarslös sängbunden patient. Sjukskötaren åtalades vidare för att utan läkarordination ha gett två andra patienter det psykiatriska läkemedlet levomepromazin. I tingsrätten bestred sjukskötaren alla gärningar och det blev därför nödvändigt att lägga fram omfattande person- och dokumentbevisning i ärendet. Åklagarna baserade sin bevisning huvudsakligen på medicinsk utredning och indicier, på gärningarnas samband i tid och rum och på likheter mellan gärningarna. I fråga om försöket till grov misshandel av den ena utvecklingsstörda personen yrkade åklagarna i rätten alternativt på straff för misshandel och subsidiärt för försök till misshandel. Det var fråga om huruvida patienternas symtom orsakats eller hade kunnat orsakas av levomepromazin och hur allvarliga symtom läkemedlet överhuvudtaget hade kunnat ge. Läkarvittnena och sakkunniga framförde divergerande uppfattningar om saken. Domstolen ansåg att sjukskötaren handlat så som anfördes i åtalen i fråga om mord och mordförsök men förkastade åtalen för försök till grov misshandel, misshandel samt de alternativa och subsidiära åtalen för samma gärningar. Det hade inte bevisats att sjukskötaren givit patienterna levomepromazin. Åklagarna yrkade att svaranden skulle genomgå sinnesundersökning, vilket svaranden motsatte sig. Tammerfors tingsrätt konstaterade att en sinnesundersökning var motiverad med beaktande av svarandens strängt kriminaliserade Åtalsärenden

42 42 exceptionella förfarande och förordnade att hon skulle genomgå sinnesundersökning. Behandlingen av ärendet fortsätter. (R 08/21 och R 08/2271) Rån och rånförsök mot värdetransporter Till åklagarämbetet i Egentliga Finland inkom under verksamhetsåret ett åtalsprövningsärende som gällde i februari 2007 begånget grovt rån mot värdetransporter vid Finlands Banks lastningsbrygga i Åbo och i oktober 2007 begånget försök till grovt rån i Lundo. Rånbytet av det fullbordade brottet blev över 1,5 miljoner euro. Det var fråga om de första i Finland genomförda, i de övriga nordiska länderna redan allmänna brotten av en typ som innebär att en kriminell grupp med utnyttjande insiderinformation efter långvarig planering och förberedelse genomför väpnat rån eller försök till väpnat rån mot värdetransporter. Två häradsåklagare vid Egentliga Finlands åklagarämbete och en statsåklagare väckte åtal för grovt rån mot åtta personer. Fyra av de åtalade var finländare, tre svenskar och en est. Åtal för försök till grovt rån och därtill anslutna brott väcktes mot 11 personer. Fem av de åtalade var finländare, fem svenskar och två ester. Sex personer åtalades dessutom för grovt skjutvapenbrott och för brott mot bestämmelserna om explosiva varor. Två av de åtalade var anställda hos värdetransportföretaget. Sammanlagt 26 personer hade hörts som misstänkta för brotten. När huvudförhandlingen började var 11 personer häktade. En svarande hade utlämnats från Sverige och två från Spanien. Huvudförhandlingen i fängelsets auditorium pågick under 18 sammanträdesdagar. Både i bevisningshänseende och från rättslig synpunkt var målen krävande. Bevisningen var baserad på bl.a. teleövervakning, teleavlyssning, andra kriminaltekniska undersökningar, observationsrapporter, ett omfattande skriftligt bevismaterial och personbevisning. Det omfattande bevismaterialet hade samlats in bl.a. genom systematiska täckoperationer. De misstänkta hade exempelvis i vilseledande syfte rest till och från Finland på olika sätt och via andra länder, utnyttjat mellanhänder och falska personuppgifter samt ständigt bytt motorfordon och telefonanslutningar. Till sitt förfogande hade de bl.a. stormgevär, sprängämnen, utrustning för kommunikationsstörning och flyktfordon med inbyggda gömställen. Det centrala temat i fråga om försöket till grovt rån var frågan om när förberedelse till brott blir straffbart, eftersom polisen grep de misstänkta flera kilometer från den planerade brottsplatsen. Tingsrätten dömde svarandena för grovt rån och försök till grovt rån och vissa av dem för delaktighet i dessa brott, med undantag för en finländare som dömdes för underlåtenhet att anmäla grovt brott. För en svensk svarande förkastades åtalet i fråga om en åtalspunkt. Domarna för dem som deltagit i huvudgärningarna varierade på en skala från 9 år 6 månader till 3 år fängelse. Tingsrätten ansåg att brottet i Lundo hade stannat på försöksstadiet. Samarbetet mellan olika myndigheter betonades i olika skeden av behandlingen. Samarbetet med polisen fungerade bra både i förundersöknings- och huvudförhandlingsskedet. Också Åtalsärenden

43 43 samarbetet mellan åklagaren och Finlands nationella medlem i Eurojust fungerade bra och var relevant för slutresultatet. Den nationella medlemmens insats var såtillvida betydelsefull att den innebar Spanien samtyckte till att de personer som utlämnades från Spanien fick åtalas också för andra brott än de som de utlämnats för. Den nationella medlemmens arbetsinsats hade också en avgörande betydelse för den bevisning som inhämtades från utlandet med anledning av vissa påståenden som framfördes under huvudförhandlingen. Domen har överklagats till hovrätten. (R 08/4106) Åtal för påkörning med dödlig utgång Statsåklagaren åtalade en 20-åring som kört på en polisman för mord eller alternativt för grovt dödsvållande, grovt rattfylleri, grovt äventyrande av trafiksäkerheten samt för vissa smärre trafikbrott som bl.a. gällde bilens dåliga skick. En bilist som med rykande däck hade slirat omkring på en servicestations gård flydde efter att stopptecken visats från en polisbil. Efter att polisen i 50 kilometer förföljt bilisten med en hastighet på ca 190 km/h hade bilisten kört på en polis som befann på den motkommande körfilen. Polismannen, som höll på att lägga ut en spikmatta, avled omedelbart. Bilen körde därefter av vägen men föraren och hans två passagerare klarade sig utan allvarliga skador. Under rättegången aktualiserades framförallt frågan om den åtalade hade dödat polisen uppsåtligen. Åklagaren ansåg att den åtalade gjort sig skyldig till sannolikhets- eller säkerhetsuppsåt då han körde ihjäl polismannen som var i tjänst. Åklagaren ansåg vidare att den åtalade borde ha insett att polismannen, som först promenerat och därefter stannat på körbanan, med säkerhet eller stor sannolikhet skulle dö till följd av att den åtalade utan någon märkbar inbromsning hade styrt över sin bil på körfilen för motkommande trafik och fortsatt att köra mot polismannen efter att ha observerat honom. Den åtalade kunde då inte längre göra någon egentlig undanmanöver, eftersom vägen krökte sig och eftersom bilen hade slutslitna däck och fortfarande framfördes i en mycket hög hastighet. Den åtalade medgav det subsidiära åtalet för grovt dödsvållande men förnekade att han handlat uppsåtligt. Han uppgav att han genom att styra till vänster hade försökt undvika att köra på polismannen som kom från vänster och som han trodde att skulle fortsätta högerut. Den åtalade uppgav att hans avsikt inte var att köra ihjäl någon utan att fortsätta sin flykt. Karleby tingsrätt dömde den åtalade efter omröstning i enlighet med det subsidiära åtalet för grovt dödsvållande. För detta och de övriga brotten dömdes han till ett gemensamt ovillkorligt fängelsestraff på 3 år 6 månader. Efter att åklagaren överklagat domen förlängde hovrätten fängelsestraffet till 5 år men ansåg inte heller att den åtalade uppsåtligen hade kört ihjäl polismannen. Åklagaren har ansökt om besvärstillstånd hos högsta domstolen, bl.a. i fråga om bedömningen av gärningsmannens uppsåt. (R 07/28) Åtalsärenden

44 44 Helsingfors åklagarämbete inrättade under verksamhetsåret i samarbete med Helsingfors polisinrättning en enhet för förberedande behandling av brott (rikosten esikäsittely-yksikkö REK) som inledde sin verksamhet i februari REK verkar i polishuset i Böle och sysselsätter ca 50 personer som hör till polispersonalen, tre häradsåklagare och två sekreterare. Denna koncentrerade förberedande behandling av brottmål har effektiverat polisens verksamhet. Också åklagarämbetets egna högt ställda mål för perioden uppnåddes: 215 stämningar utfärdades, beslut om begränsning av förundersökning utfärdades, 151 beslut om koncentrering av mål som gällde samma svarande fattades och över protokoll upprättades med användning av sekreterares utkast. REK:s åklagarteam har lyckats skapa goda och fungerande relationer till Helsingfors polisinrättning i dagligt samarbete med REK:s poliser, så att kontakter har upprätthållits också med Helsingfors fyra polisdistrikt och de övriga brottsutredningsenheter som verkar i polishuset i Böle. Tyngdpunkten i REK:s verksamhet lades till en början vid att inleda verksamhet och därefter vid att utveckla verksamheten i en mera ändamålsenlig riktning. REK:s preliminära behandling har förkortat totaltiden för behandlingen av mål vid Helsingfors åklagarämbete. Sållningen av s.k. vardagsbrott har utgjort en garanti för att åklagarämbetets övriga åklagare i större utsträckning ska få koncentrera sig på mera krävande material. Ca 64 % av de mål som REK undersökt har överförts till skriftlig handläggning. Åtal för ordnande av olaglig inresa från Nigeria till Finland Två häradsåklagare vid Östra Nylands åklagarämbete väckte åtal för grovt ordnande av olaglig inresa, grov förfalskning och ordnande av olaglig inresa, mot fem huvudgärningsmän med nigeriansk bakgrund och tio personer med finländsk bakgrund. Enligt gränsbevakningsväsendets förundersökning fanns det sannolika skäl för misstanke om att kriminella grupper som varit verksamma i Nigeria och Finland åren hade ordnat och försökt ordna olaglig inresa till Finland och Schengenområdet med utnyttjandet av resedokument som tillhörde andra personer eller skaffats på felaktiga grunder. I det undersökta fallet kunde särskiljas två separata grupper av kriminella som redan länge varit verksamma i Finland och inlett samarbete för att ordna olagliga invandrares inresa till Finland åtminstone åren Det första gärningssättet gick ut på att en person, som i regel var finsk medborgare, på begäran eller på yrkande av den kriminella gruppen sände en inbjudan till en för honom helt obekant nigeriansk medborgare som ville resa till Finland. På basis av inbjudan gjordes en visumansökan. Då den nigerianske medborgaren anlände till Helsingfors-Vanda flygstation möttes han av en medlem av den kriminella gruppen som för några dagar inkvarterade honom i huvudstadsregionen och därefter hjälpte honom att söka asyl. Det andra gärningssättet gick ut på att den kriminella gruppen utnyttjade systemet för internationell ansökan om studieplats vid en finländsk läroanstalt. Gruppens medlemmar Åtalsärenden

45 45 ansökte åren med användning av förfalskade skol- och arbetsbetyg om studieplats för flera hundra nigerianska personer vid finländska läroanstalter. Gruppen sände till läroanstalterna för studerandenas uppehållstillstånd förfalskade skolbetyg samt nödvändiga betalningsgarantier och bankkontoutdrag. Efter att med hjälp av handlingarna ha fått uppehållstillstånd från Finlands beskickning reste de olagliga invandrarna till Finland. På flygstationen möttes de av medlemmar av den kriminella gruppen som ordnade inkvartering. Våren 2008 försökte de kriminella grupperna ordna ett 23-personers nigerianskt fotbollslags inresa till Finland via Norge. Laget bestod av ca tio riktiga spelare och 8-10 personer vilkas inresa ordnats olagligt. Ärendet behandlas fortfarande vid Vanda tingsrätt. (R 08/3950 och R 08/4135) Åtal med anledning av undermåliga anställningsvillkor för kinesiska restaurangarbetare Statsåklagaren och ledande häradsåklagaren vid Östra Finlands åklagarämbete väckte åtal mot två kinesiska restaurangägare för brott som innefattade ocker, diskriminering i arbetslivet och ockerliknande diskriminering i arbetslivet samt subsidiärt för diskriminering i arbetslivet. Till restaurangens kinesiska arbetsgivare hade i flera års tid betalats alltför liten lön och anställningsvillkoren hade också annars varit undermåliga. Förundersökningen baserades till en början på misstanken att det var fråga om människohandel. Under förundersökningens gång ändrades brottsbenämningen emellertid till ocker och ockerliknande diskriminering i arbetslivet. Nyslotts tingsrätt dömde svarandena till nio månaders villkorligt fängelse och fem års näringsförbud. Under rättegången yrkade arbetstagarna först att svarandena skulle bestraffas också för grovt ocker och människohandel. Efter den bevisning som lades fram under rättegången avstod de dock från dessa yrkanden, efter att parterna kommit överens om ersättningar. Svarandena förband sig att till arbetstagarna betala euro i ersättning för alltför små löner och psykiskt lidande. Under rättegången lades också åtalet för grovt gäldenärsbedrägeri ned. (R 07/9) Tjuvjakt på järv och björn Gränsdragning i fråga om uppfyllda rekvisit för djurskyddsbrott respektive delaktighet i jaktbrott Häradsåklagaren i Lappland väckte åtal mot sex personer i för jaktbrott, djurskyddsbrott och andra brott som i april 2008 begåtts i Sodankylä med användning av snöskotrar. En mansperson som körde snöskoter hade hittat spår efter en järv och visat spåren för en annan man. Den andre mannen följde järvspåren med snöskoter och då han fick syn på järven sköt han den två gånger med hagelgevär och körde därefter över den med snöskotern. Den förstnämnde mannen transporterade järven och vapnet bort från skogen. Järven överlämnade han till en tredje person som flådde järven och lade dess huvud i en frysbox. Den som skjutit järven och den som tagit hand om den dömdes båda för delaktighet i jaktbrott. Skytten åtalades dessutom för djurskyddsbrott. Åtalet förkastades emellertid efter- Åtalsärenden

46 46 som det inte fanns bevis för att järven utsatts för onödigt lidande, onödig smärta eller onödig plåga. Det kunde inte bevisas att järven levde när den kördes över med snöskotern. Järvjägarna dömdes också för jaktförseelse på grund av att de med snöskoter hade transporterat ett hagelgevär i terrängen. Den som flådde järven dömdes för döljande av olagligt byte. En och en halv vecka före den ovan nämnda händelsen jagade samme person som skjutit järven en björn tillsammans med en annan person. Båda förföljde björnen med snöskoter och sköt den flera gånger med gevär. Det ena gevärets ammunition var olämplig för björnjakt eftersom kulorna var helmantlade och alltför lätta. Björnen transporterades ut ur skogen på en pulka till en skogsväg där den lyftes in i en paketbil. Gärningsmännen åtalades för jaktbrott och dessutom för naturskyddsbrott eftersom björnen misstänktes ha tvingats fly en lång sträcka i djup snö och dött långsamt under plågor. Tingsrätten ansåg att det inte fanns bevis för att björnen, enligt vad gärningsmännen kände till, fortfarande levde efter att den skjutits. Björnen hade flytt undan förföljarna en sträcka på 400 m i djup och lös snö innan den sköts. Tingsrätten ansåg att djurskyddsbrott inte kunde bevisas men dömde svarandena för jaktbrott. Dessutom dömdes de för jaktförseelse eftersom de med snöskotrar hade transporterat gevär i terrängen och den ene dömdes för att ha använt ammunition av fel typ. Eftersom den andre inte hade tillstånd att inneha skjutvapen dömdes han också för skjutvapenbrott. De två personer som kommit till skogsvägen med paketbil för transport av björnen dömdes för medhjälp till jaktbrott. Tingsrätten konstaterade att jägarna tagit björnen i sin besittning redan då de i skogen placerade björnen i snöskoterns pulka. De som körde bilen var sålunda inte delaktiga i besittningstagandet utan endast i transporten och de var sålunda inte medhjälpare. De dömdes för döljande av olagligt byte. Den som flått björnen dömdes för döljande av olagligt byte. Den saltade huden och det hängda köttet togs i beslag och dömdes förverkade till staten. På samma ställe beslagtogs också det ovan nämnda järvhuvudet som också det dömdes förverkat till staten. Den person som deltagit i tjuvjakten både på järv och björn dömdes till ett sex månaders villkorligt fängelsestraff och till tre års jaktförbud. Snöskotern förklarades förverkad till staten och han dömdes att ersätta vapnens värde, eftersom han inte ägde dem. Värdet av den fullvuxna järven, euro, dömdes förverkat till staten. Dessutom dömdes han att till staten ersätta kostnaderna för DNA-undersökning av järven. Medgärningsmannen som fällt björnen dömdes till ett tre månaders villkorligt fängelsestraff och till två års jaktförbud. Också hans snöskoter dömdes förverkad till staten och han ålades att ersätta värdet av vapnet som ägdes av en annan person. Den person som deltagit i jakten på järven dömdes till ett 75 dagars villkorligt fängelsestraff men hans snöskoter dömdes inte förverkad trots att han använt den för transport av bytet. Han dömdes också till 1,5 års jaktförbud. De som dolt det olagliga bytet dömdes till dagsböter. (R 08/2275) Åtalsärenden

47 47 Åtal för grov människohandel i Kotka Vid Sydöstra Finlands åklagarämbete utfördes åtalsprövning i ett brottmål som undersökts under brottsbenämningarna grov misshandel, grovt frihetsberövande, grov utpressning och koppleri. I anslutning till ärendet kontaktade Riksåklagarämbetet den ledande häradsåklagaren med en förfrågan om rekvisitet för människohandel var tillämpligt på fallet. Avsikten var att fastställa gränserna för tillämpning av rekvisitet för brottet människohandel. I det aktuella fallet var det inte fråga enbart om människohandel inom staten Finland, utan om verksamhet som bedrevs i Kotka och där gärningsmännen och målsäganden kände varandra från förr. Målsäganden tvingades sälja sexuella tjänster för att betala en fiktiv skuld till svarandena som bestämde priserna för de sexuella tjänsterna. I samband med gärningen användes våld i olika former samt hot och frihetsberövande. Målsäganden tvingades sälja sexuella tjänster till åtminstone tre personer vilkas identitet inte framgick under förundersökningen. Häradsåklagaren vid Sydöstra Finlands åklagarämbete väckte åtal för grov människohandel mot fem personer. Kotka tingsrätt dömde samtliga svarande för grov människohandel till ovillkorliga fängelsestraff som varierade mellan 2 år 2 månader och 5 år 6 månader. Samtliga svarande överklagade sina domar till hovrätten. (R 8/3071) Skottintermezzo i en klubblokal som användes av Harjavallan MC Bandidos I Harjavallan MC Bandidos klubblokal sköts manspersonen L i huvudet med ett handeldvapen. Offret hittades strax därefter utanför klubblokalen och var då ännu vid liv. Den som avlossat skottet barrikaderade sig efter händelsen i klubblokalen. Polisen lyckades ta sig in i lokalen några timmar senare med hjälp av försvarsmaktens Pasi-pansarfordon. Offret avled på sjukhus på grund av skottskadan i huvudet. Centralkriminalpolisen svarade för förundersökningen. I klubblokalen greps den unge manspersonen V som efter gärningen hade skurit sig. Han misstänktes ha dödat L. V vars smeknamn var Vanaja var medlem av organisationen Bandidos. CKP misstänkte att personen K hade hjälpt Vanaja efter gärningen bl.a. genom att undanskaffa det vapen som han använt. Också K vars smeknamn var Käpy hörde till organisationen. Vanaja misstänktes vid förundersökningen för dråp och Käpy för att ha skyddat gärningsmannen. Skottintermezzot hade bevittnats av offrets sambo som vid förundersökningen konsekvent berättade att det var Vanaja som skjutit. Det förblev oklart vad som hänt med skjutvapnet liksom även vad Käpy som bevisligen befunnit sig i klubblokalen under skottintermezzot och därefter hade företagit sig. Båda de misstänkta gick under förhören på linjen no comment. Häradsåklagaren vid Satakunta åklagarämbete beslöt på grund av att bevis saknades att inte väcka åtal mot Käpy. Vanaja åtalades för dråp. Ärendet behandlades i Kumo tingsrätt. På grund av kopplingen till Bandidos var säkerhetsåtgärderna rigorösa. Vanaja yttrade inte ett enda ord under rättegången. L:s sambo höll fast vid vad hon sagt under förundersökningen, dvs. att det var Vanaja som skjutit. L hade uppenbarligen inne i klubblokalen frågat efter Åtalsärenden

48 48 Folkmordet i Rwanda Under verksamhetsåret fortsatte förundersökningen i ett ärende där en person som hålls häktad i Finland misstänks ha varit delaktig i folkmordet i Rwanda år Till åklagare i målet har förordnats statsåklagare Raija Toiviainen och häradsåklagaren i Birkaland Leena Koivuniemi. Toiviainen deltog i november i ett möte som ordnats av FN:s specialdomstol för Rwanda. Under mötet utreddes domstolens möjligheter att bistå stater med behandlingen av brottmål i anslutning till de händelser i Rwanda som är föremål för undersökning. När denna årsberättelse upprättades pågick förundersökningen fortfarande. Vanajas namn som denne vägrat uppge. Eventuellt hade L strax före skottintermezzot ryckt Vanaja i dennes pipskägg eftersom några av Vanajas skäggstrån hittades på klubblokalens bardisk. Därefter hade Vanaja hämtat ett vapen och skjutit offret med ett skott i huvudet. Brottets närmare motiv förblev oklart. Tingsrätten dömde Vanaja för dråp till ett fängelsestraff på ca 11 år. Vanaja överklagade domen till Vasa hovrätt. Vanaja åberopade i sin besvärsskrivelse Käpy som vittne och uppgav att han också själv ville redogöra för det verkliga händelseförloppet. CKP gavs före hovrättens huvudförhandling i uppdrag att göra en kompletterande förundersökning och höra såväl Vanaja som Käpy. Ingendera hade något att säga polisen om händelseförloppet. Protokollet över tilläggsundersökningen sändes till hovrätten. I hovrätten avstod Vanaja från att höra Käpy. Under huvudförhandlingen berättade Vanaja i korthet om händelserna. Offrets sambo höll fast vid sin tidigare berättelse. Hovrätten fastställde tingsrättens dom. (R 08/396) Yttrandefrihetsbrott Lagen om yttrandefrihet i masskommunikation, den s.k. yttrandefrihetslagen (460/2003), trädde i kraft den 1 januari Samtidigt upphävdes tryckfrihetslagen (1/1919) och radioansvarighetslagen (219/1971). Det är inte längre justitieministeriet som väcker åtal för tryckfrihetsbrott utan det ankommer på riksåklagaren att besluta om åtal ska väckas för brott som grundar sig på innehållet i ett publicerat meddelande och som hör under allmänt åtal. Genom den nya yttrandefrihetslagen utfärdas mer detaljerade bestämmelser om yttrandefrihet i masskommunikation än vad grundlagens yttrandefrihetsbestämmelseförutsätter. Av lagens 24 1 mom. framgår att riksåklagaren beslutar om åtal ska väckas för ett brott som Åtalsärenden

49 49 grundar sig på innehållet i ett publicerat meddelande och som hör under allmänt åtal samt för chefredaktörsförseelse i anslutning till ett sådant brott. Riksåklagaren bestämmer då också vem som ska utföra åtalet. Enligt arbetsfördelningen mellan riksåklagaren och biträdande riksåklagaren hör yttrandefrihetsbrott till biträdande riksåklagarens uppgifter. Av yttrandefrihetslagen framgår inte närmare vad som i bestämmelsen avses med åtalsrätten för brott som lyder under allmänt åtal. Uttrycket som grundar sig på innehållet i ett publicerat meddelande är öppet och ger ett visst utrymme för tolkning. Högsta domstolen tog i sitt avgörande 2008:49 ställning till frågan om tillämpningsområdet för bestämmelsen om åtalsrätt och tolkade då bestämmelsen på ett mycket extensivt sätt. I det nämnda ärendet hade en lokal åklagare yrkat att svaranden skulle dömas till straff för sedlighetssårande marknadsföring, eftersom svaranden i förvärvssyfte till allmänt påseende offentligt ställt ut bildupptagningar vilkas fodral var försedda med sedlighetssårande bilder och därigenom var ägnade att väcka allmän anstöt. Högsta domstolen beslöt att inte väcka åtal eftersom det var fråga om ett på innehållet i ett publicerat meddelande baserat brott som hörde under allmänt åtal och riksåklagaren inte hade beslutat om åtal. Den lokala åklagaren hade med andra ord inte haft rätt att utföra åtalsprövning. På grund av att högsta domstolen intagit denna ståndpunkt är det nödvändigt att utsträcka den högsta åklagarens uteslutande rätt att utföra åtalsprövning till ett relativt stort antal olika slags brottmål som hör under allmänt åtal och där publicering eller annan spridning bland allmänheten av ett meddelande ingår i rekvisitet. Som exempel kan nämnas sådana mot skolor riktade hot där ett hotfullt meddelande förmedlas till allmänheten via internet. I sådana brottmål bedöms gärningen i allmänhet som misstanke om falskt alarm. Under verksamhetsåret gjorde högsta åklagaren åtalsprövning i sammanlagt tio sådana ärenden. Mot fem svarande väcktes åtal för falskt alarm. Åtalen mot två svarande förkastades medan de övriga dömdes till bötesstraff. I ett ärende fattades beslut om åtalseftergift med stöd av 1 kap. 8 1 punkten i lagen om rättegång i brottmål. När årsberättelsen upprättades pågick åtalsprövningen fortfarande i fem ärenden. Typiska yttrandefrihetsbrott i fråga om vilka riksåklagaren har uteslutande åtalsrätt är sålunda hets mot folkgrupp, brott mot trosfrid och exempelvis offentlig uppmaning till brott samt till dessa brott anslutna chefredaktörsförseelser. Yttrandefrihetsbrott och till dem anknutna chefredaktörsförseelser som behandlas såsom målsägandebrott hör till de lokala åklagarnas åtalsprövning. Ärekränkningsbrott och brott som innefattar spridning av meddelanden som kränker privatlivet är typexempel på yttrandefrihetsbrott som hör till de lokala åklagarna. Under verksamhetsåret inkom till Riksåklagarämbetet 30 egentliga åtalsärenden där riksåklagaren hade uteslutande åtalsrätt. Dessutom ombads riksåklagaren under verksamhetsåret i flera fall undersöka yttrandefrihetsbrott, framställningar om begränsning av förundersökning och lokala åklagares förfrågningar om tillämpning av bestämmelsen om åtalsrätt. Under verksamhetsåret inkom också i några fall begäran om användning av åtalsrätten enligt strafflagens Åtalsärenden

50 50 Hot mot skolor I Jokela skolcenter inträffade ett skottintermezzo som krävde flera dödsoffer. En liknande skolskjutning inträffade i Kauhajoki. Båda händelserna spred skräck bland allmänheten och särskilt i landets skolor. Händelserna uppvisade gemensamma drag också i det avseendet att gärningsmännen i båda fallen på webben hade behandlat teman i anslutning till människohat och dödande av människor. Efter de båda skottintermezzona framfördes i flera fall hot mot skolor och motsvarande inrättningar via webben och på andra sätt. I en del av fallen hänvisades direkt till något av de tidigare skottintermezzona t.ex. genom konstaterandet att något liknande skulle ske ett visst datum på en plats som nämndes i hotet. I de fall som inkom för åtalsprövning var det fråga om hot som framförts på skoj eller som gav uttryck för frustration och där personen i fråga inte hade någon egentlig avsikt att genomföra sitt hot. Trots att det i dessa fall inte fanns någon verklig fara för människors liv och hälsa gav hoten ofta på grund av sitt innehåll och sitt saksammanhang upphov till betydande olägenheter för dem som de riktades mot samt spred skräck bland elever och skolpersonal. I många fall vidtogs särskilda säkerhetsåtgärder, t.ex. genom att polis kallades till skolan. I de fall som inkom för åtalsprövning måste man ofta överväga om det var fråga om olaga hot enligt strafflagens 25 kap. 7 eller om falskt alarm enligt strafflagens 34 kap. 10. I de fall där hotet inte riktades mot vissa personer utan mot en människogrupp eller en inrättning, bedömdes hotet som misstanke om falskt alarm. En bidragande orsak var bl.a. den ståndpunkt som intogs i förarbetena till strafflagen (RP 94/1993 rd som ledde till stiftandet av lagen /578), enligt vilken exempelvis bombhot som föranleder allmän fara regleras i stadgandena om allmänfarliga brott. Eftersom falskt alarm som kriminaliseras i strafflagens 34 kap. 10 är ett brott som hör under allmänt åtal beslöt biträdande riksåklagaren själv utföra åtalsprövningen i alla de ärenden som gällde hot mot skolor och där gärningsmannen via webben eller något annat massmedium gjort sitt hot känt för allmänheten. Ett på detta sätt framfört hot bedöms som ett brott som grundar sig på innehållet i ett publicerat meddelande, i enlighet med 24 i lagen om yttrandefrihet i masskommunikation. Enligt åtalsbestämmelsen utför den högsta åklagaren åtalsprövningen när det är fråga om sådana i paragrafen avsedda brott som hör under allmänt åtal. När det är fråga om sådant hot mot skolor som framförts på annat sätt utförs åtalsprövningen av den lokalt behöriga åklagaren. Biträdande riksåklagaren gav ett förordnande och i anslutning därtill en promemoria (dnr 451/27/08) i syfte att säkerställa en så enhetlig behandling som möjligt av sådana ärenden som det här är fråga om. Åtalsärenden

51 51 24 kap mom. Merparten av dessa ärenden avgjordes under verksamhetsåret. Ändringsprövningsärenden Enligt 11 2 mom. i lagen om rättegång i brottmål och 10 i lagen om allmänna åklagare kan riksåklagaren på eget initiativ eller t.ex. på grund av ett klagomål på nytt ta upp ett ärende som en underlydande åklagare har avgjort. I dessa s.k. ändringsprövningsärenden är det vanligen fråga om att klaganden är missnöjd med åklagarens åtalsprövning. Enligt arbetsfördelningen mellan riksåklagaren och biträdande riksåklagaren avgörs ändringsprövningsärendena i regel av biträdande riksåklagaren. Statsåklagarna kan avgöra ändringsprövningsärenden om ärendet inte prövas för att det inte framkommit behov att ändra åklagarens beslut och ärendet inte heller vad beträffar dess art eller omfattning har en större betydelse än vanligt (17 i arbetsordningen). Under verksamhetsåret inkom 323 ändringsprövningsärenden av vilka 291 avgjordes (dessutom överfördes 97 ärenden från föregående år). Av dessa ledde 20 till åtalsförordnanden. Till följande år överfördes 132 åtalsprövningsärenden. Den genomsnittliga behandlingstiden för åtalsprövningsärendena vid Riksåklagarämbetet var 4 månader och 21 dagar. Vissa under verksamhetsåret avgjorda ändringsprövningsärenden av principiell betydelse Åtalsförordnande för misshandel av barn Av förundersökningar som gällde barn och deras föräldrar framgick att föräldrar i uppfostringssyfte flera gånger i veckan under nästan ett halvt års tid gett sina tre barn i åldern 4-12 år örfilar, luggningar och knäppar på näsan. Luggningarna och näsknäpparna hade åsamkat barnen smärta. Häradsåklagaren väckte inte åtal mot föräldrarna för misstanke om misshandel. Häradsåklagaren ansåg att luggningarna, örfilarna och näsknäpparna var så lindriga att de inte uppfyllde rekvisiten för misshandelsbrott. Biträdande riksåklagaren konstaterade att det framgick av parternas berättelser att föräldrarna hade agat sina minderåriga barn på ett sätt som uppfyllde rekvisitet för misshandel. Misshandeln som riktats mot försvarslösa barn hade varit upprepad och pågått i flera månader. Det är förbjudet att utsätta barn för kroppsaga. Biträdande riksåklagaren hänvisade till högsta domstolens prejudikat 1993:151 där högsta domstolen anser att ett barns vårdnadshavare gjort sig skyldig till lindrig misshandel genom att i uppfostringssyfte åsamka barnet smärta genom luggning och näsknäppar. Högsta domstolen motiverade sitt avgörande med konstaterandet att enligt 1 kap. 1 3 mom. i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt får barn inte undertryckas, agas eller utsättas för annan kränkande behandling. Enligt regeringens proposition (RP 224/1982 rd) var det uttryck- Åtalsärenden

52 52 liga syftet med lagförslaget att slå fast att ett barns vårdnadshavare efter att bestämmelsen trätt i kraft inte längre har rätt att aga barnet och att bestämmelsen om lindrig misshandel ska kunna tillämpas också när en förälder eller annan vårdnadshavare gör sig skyldig till sådan misshandel som avses i bestämmelsen, även om detta sker i uppfostringssyfte. Biträdande riksåklagaren hänvisade också till sitt beslut dnr 86/21/0 där han förordnade att åtal skulle väckas mot ett barns far för misshandel. I beslutet konstaterades att fadern i en uppfostringssituation hade luggat sitt barn på ett sätt som uppfyllde rekvisitet för misshandel. Biträdande riksåklagaren ansåg att föräldrarna i det aktuella fallet på sannolika skäl gjort sig skyldiga till tre fall av misshandel och förordnade att åtal skulle väckas. Biträdande riksåklagaren konstaterade att häradsåklagarens tolkning av begreppet fysiskt våld avvek från den betydelse som det ges i allmänspråket. Att fysiskt våld utövas i uppfostringssyfte innebär inte att det inte är fråga om ett misshandelsbrott. Beroende på situationen kan syftet emellertid ha betydelse för bedömningen av gärningens grovhet och för bestämmandet av straffet. Biträdande riksåklagaren uppmärksammade häradsåklagaren på den korrekta tillämpningen av bestämmelsen om misshandelsbrott. Tingsrätten dömde föräldrarna till bötesstraff för misshandel i tre fall. Domen har överklagats till hovrätten. (479/21/07) Bedrägeriåtal för missbruk av systemet med utkomstskydd för arbetslösa Biträdande riksåklagaren förordnade att åtal skulle väckas i ett ärende där häradsåklagaren hade beslutat att inte väcka åtal för misstänkt bedrägeri eftersom den ansåg att det skulle ha varit oskäligt att i det enskilda fallet inleda rättegång och ådöma straff. Häradsåklagaren ansåg att ett eventuellt straff för gärningen inte skulle ha tjänat något till eftersom ett bötesstraff skulle ha minskat den misstänktes möjligheter att ersätta den orsakade skadan till arbetslöshetskassan. Ett straff skulle inte heller ha haft någon allmänpreventiv verkan med beaktande av den misstänktes ålder och kulturella bakgrund. Den misstänkte kunde inte heller i framtiden göra sig skyldig till motsvarande brott. Biträdande riksåklagaren ansåg att det i ärendet inte framkommit sådana särskilda omständigheter som avses i 8 1 mom. i lagen om rättegång i brottmål. De omständigheter som framgår av häradsåklagarens beslut kunde inte heller läggas till grund för att anse att en rättegång med åtföljande straff vore oskälig. Allmänt intresse krävde däremot att åtal väcktes i ärendet. Uppsåtligt missbruk av systemet med utkomstskydd för arbetslösa kan endast i exceptionella fall anses vara av ett sådant slag att en rättegång som kunde leda till att straff ådöms skulle vara oskälig eller lönlös av orsaker som har samband med den misstänktes person. Häradsåklagaren hade fattat beslutet inom ramen för sin prövningsrätt. Biträdande riksåklagaren uppmärksammade emellertid häradsåklagaren på tillämpningen av 8 1 mom. i lagen om rättegång i brottmål. Åtalsärenden

53 53 Tingsrätten dömde svaranden till böter för bedrägeri. (120/45/07) Jäv för åklagaren i ett nytt brottmål i anslutning till huvudmålet Biträdande riksåklagaren konstaterade att den åklagare som vidtagit åtalsåtgärder i ett ärende som gällde misstanke på våldtäkt (det s.k. huvudmålet) inte var jävig att besluta om begränsning av förundersökningen av ett ärende som gällde misstanke om falsk angivelse i anslutning till huvudmålet. Häradsåklagaren hade på framställning av undersökningsledaren avslutat förundersökningen av anmälan om falsk angivelse efter att den person som inte längre var åtalad i huvudmålet hade gjort en undersökningsbegäran mot målsäganden i huvudmålet. Biträdande riksåklagaren konstaterade att häradsåklagarens agerande i huvudmålet inte avvek från sedvanlig åklagarverksamhet. Häradsåklagaren hade baserat sitt beslut att begränsa förundersökningen på förundersökningen i huvudmålet samt på tingsrättens och hovrättens domar. Det fanns ingen anledning att misstänka att åklagaren varit jävig i ärendet. Biträdande riksåklagaren konstaterade emellertid i handledande syfte som sin uppfattning att man vid fördelningen av mål vid åklagarämbetet borde ha övervägt möjligheten att i nya brottmål som ansluter sig till ett huvudmål och gäller t.ex. falsk angivelse, osann utsaga eller ärekränkning, låta samma åklagare som i huvudmålet vidta åklagaråtgärder och utföra åtalsprövning eller alternativt överföra åklagaruppgifterna i fråga om sådana misstankar på en annan åklagare. Misstankar om att en åklagare är jävig kan undvikas genom att förordna en annan åklagare i brottmål som är anslutna på detta sätt. I situationer som denna är det sålunda skäl att överväga utbyte av åklagare, även om åklagaren i huvudmålet inte anses vara jävig. Det är sålunda fråga om att värna förtroendet för åklagarverksamheten och inte enbart om tolkning av jävsbestämmelserna. (69/21/07) Misshandel i fängelse En häktad hade i fängelsets lokaler misshandlat en besökare som kommit för att träffa honom. En vecka därefter dömdes den häktade till livstids fängelse för mord, dvs. för det brott som han på sannolika skäl misstänktes för. Häradsåklagaren bestämde med stöd av konkurrensgrunden att förundersökningen av misshandeln i fängelset skulle läggas ned. Biträdande riksåklagaren beslöt på eget initiativ pröva ärendet på nytt. Också målsäganden bad Riksåklagarämbetet göra ändringsprövning. Biträdande riksåklagaren konstaterade att i ärendet i och för sig förelåg en sådan konkurrenssituation som avses i begränsningsbestämmelsen. Han ansåg emellertid att ett viktigt allmänt intresse krävde att förundersökning gjordes eftersom det var fråga om en allvarlig våldsgärning. Biträdande riksåklagaren ansåg också att den omständigheten att våldsgärningen begåtts i fängelset är en omständighet som senare kan tillmätas betydelse vid prövning av eventuell villkorlig frigivning av livstidsfången. Också av denna anledning förutsatte ett viktigt allmänt intresse att förundersökning gjordes. Målsäganden påpekade att det för honom var synnerligen svårt och eventuellt i praktiken omöjligt att få klarhet i skadeståndsfrågan. Med Åtalsärenden

54 54 hänsyn till detta ansåg biträdande riksåklagaren att också ett viktigt enskilt intresse förutsatte att förundersökning gjordes. Biträdande riksåklagaren uppmärksammade häradsåklagaren på att motiveringarna till begränsningsbeslutet var alltför knapphändiga och därför ägnade att vilseleda läsaren. Biträdande riksåklagaren förordnade att förundersökning skulle göras för att utreda om fången gjort sig skyldig till grov misshandel av besökaren. Förundersökningen i ärendet pågår fortfarande. (21/45/08). Oskuldspresumtionen i samband med information om åtalsprövningsavgöranden Ett åklagarpars meddelande om ett åtalsprövningsavgörande gällde huvudsakligen deras beslut att väcka åtal mot 19 personer i ett ärende som gällde grova narkotikabrott. Enligt meddelandet var en av de åtalade en känd ishockeyspelare som nämndes vid namn. Av meddelandet framgick också att åklagaren beslutat att inte väcka åtal mot personen i fråga eftersom det inte fanns tillräckliga bevis för det narkotikabrott som ishockeyspelaren misstänktes för. Misstanken grundades på ett fotografi som föreställde honom och narkotika i en motorcykelklubbs lokal. Till meddelandet fogades fotografiet och beslutet att inte väcka åtal. Samma fotografi var åklagarnas bevis för samme svarandes skuld också i en rättegång gällande grova narkotikabrott som började två veckor senare. Häradsåklagarna delgavs uppfattningen att de, trots beslutet att inte väcka åtal, med fog hade kunnat hålla fotografiet hemligt i enlighet med 24 1 mom. 3 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet till dess att det ärende gällande grovt narkotikabrott i vars bevismaterial fotografiet ingick hade börjat behandlas vid domstol. Åklagarnas förfarande var emellertid inte felaktigt trots att de tolkat den nämnda tolkningsbara bestämmelsen så att fotografiet blev offentligt redan i och med beslutet att inte väcka åtal. Åklagarna borde dock inte på eget initiativ ha publicerat fotografiet i samband med sitt meddelande, eftersom detta var ägnat att äventyra den med tanke på rättegången gällande oskuldspresumtionen och omedelbarhetsprincipen. Den ene häradsåklagaren delgavs dessutom uppfattningen att denne med fog hade kunnat avstå från att göra brottsanmälan med anledning av fotografiet i fråga. (11/41/08) Åklagarens skyldighet att på begäran av en målsägande överväga att göra förundersökning Polisen hade inte gjort förundersökning eftersom det inte fanns någon anledning att misstänka brott. Målsäganden bad häradsåklagaren förordna om förundersökning. Häradsåklagaren förordnade inte att förundersökning skulle göras. Häradsåklagaren ansåg att förundersökningslagens 15 2 mom. avser endast sådana sannolika brott som kommit till åklagarens kännedom, t.ex. av åklagaren konstaterade uppenbart osanna utsagor under en rättegång. Åklagaren ansåg att beslutet att inte göra förundersökning borde ha överklagats till länsstyrelsen av den som eventuellt ville få det ändrat. Före den ändring som trädde i kraft var en förutsättning för målsägandens subsidiära åtalsrätt alltid att åklagaren beslutat att inte väcka åtal. På lagutskottets initiativ änd- Åtalsärenden

55 55 rades lagen så att målsäganden enligt 1 kap mom. i gällande lag om rättegång i brottmål får väcka åtal för ett brott om förundersökningsmyndigheten eller åklagaren har beslutat att förundersökning inte ska göras. Biträdande riksåklagaren framförde som sin uppfattning att målsäganden fortfarande om den så önskar har möjlighet att hänskjuta polisens beslut att inte inleda förundersökning till åklagaren för prövning. Åklagaren är skyldig att på målsägandens begäran överväga möjligheten att göra förundersökning. Åklagaren kan med stöd av förundersökningslagens 15 2 mom. förordna att förundersökning ska göras. (85/21/08) Bevisvärdering vid misstanke om sexuellt utnyttjande av barn Vid förundersökningen misstänktes en kvinna ha utnyttjat en vid gärningstidpunkten årig pojke. Gärningarna hade huvudsakligen skett hemma hos kvinnan. Vid förundersökningen framkom både bevis som talade för åtalet och bevis som talade mot det. Tillförlitligheten av det som målsäganden berättat under förundersökningen bedömdes av en barnpsykiatrisk arbetsgrupp vid ett universitetscentralsjukhus. Enligt arbetsgruppens utlåtande var det sannolikt att barnet blivit sexuellt utnyttjat och alternativa förklaringar, t.ex. sexuella fantasier, kunde inte beläggas. Enligt häradsåklagarens åsikt var det trots allt möjligt att målsägandens symptom berodde på annat än att han blivit sexuellt utnyttjad som barn. På grund av att bevisningen var otillräcklig väckte häradsåklagaren inte åtal mot den misstänkta personen. Biträdande riksåklagaren konstaterade att det är av särskilt intresse att utreda misstankar om att barn blivit sexuellt utnyttjade. En rättegång kan också bidra till att ärendet blir utrett. Enligt biträdande riksåklagarens åsikt fanns det med beaktande av de omständigheter som stödde åtalet sannolika skäl som talade för den misstänkta personens skuld. Hon förordnades därför bli åtalad. Biträdande riksåklagaren konstaterade dessutom att det i ett så oklart bevisläge som i detta fall skulle ha varit motiverat att väcka åtal och få ärendet behandlat i domstol. Häradsåklagaren hade emellertid inte överskridit sin prövningsrätt i fråga om bevisvärderingen och ärendet föranledde sålunda till denna del inga åtgärder från riksåklagarens sida. Ärendet kommer i sinom tid att behandlas vid Lahtis tingsrätt. (288/21/08) Klagomål Klagomål kan anföras dels över åklagares beslut i ändringsprövningsärenden som refereras ovan och dels också mot åklagares förfarande. Klagomålen gäller ofta dröjsmål med åtalsprövning. I s.k. direkt förfarande behandlas klagomål mot andra myndigheters än åklagares förfarande, där riksåklagaren i allmänhet inte har behörighet, samt klagomål som uppenbart ankommer på laglighetsövervakarna och överförs till dessa. Under verksamhetsåret inkom till Riksåklagarämbetet 57 klagomål som gällde åklagares förfarande. Den genomsnittliga behandlingstiden för dessa klagomål vid Riksåklagarämbetet var 5 månader och 16 dagar. Under året inkom Åtalsärenden

56 klagomål som inte hörde till riksåklagarens behörighet. En närmare beskrivning av klagomålsförfarandet inom åklagarväsendet på s. 80. Följande tre exempel gäller avgöranden där biträdande riksåklagaren i handledande syfte delgivit häradsåklagare sin uppfattning: Preskription av åtalsrätt och motivering av beslut att inte väcka åtal Biträdande riksåklagaren uppmärksammade en häradsåklagare på åklagarens skyldighet att följa upp inkommande ärenden på ett sådant omsorgsfullt och tillförlitligt sätt som beaktar framförallt preskriptionstiderna i fråga om åtalsrätten för specifika gärningar, åklagarens skyldighet att utföra åtalsprövningen så snabbt att rättsförluster inte uppkommer och på åklagarens skyldighet att omsorgsfullt och tillräckligt utförligt motivera skriftliga beslut om att inte väcka åtal. Till följd av en häradsåklagares bristfälliga uppföljning hade åtalsprövningen inletts först efter att åtalsrätten för brotten i fråga hade preskriberats. I häradsåklagarens beslut att inte väcka åtal motiverades inte ställningstaganden som hade betydelse från processuell synpunkt. (80/21/07) Hörande av dataombudsmannen med anledning av personregisterbrott Dataombudsmannen uppmärksammade riksåklagaren på att en häradsåklagare inte i enlighet med strafflagens 38 kap mom. hade hört dataombudsmannen före sitt beslut att inte väcka åtal i ett ärende som gällde personregisterbrott. Dataombudsmannen ansåg att så borde ha skett. Dataombudsmannen ansåg det vara viktigt att åklagarna alltid hör dataombudsmannen innan de fattar åtalsprövningsbeslut i sådana ärenden som avses i strafflagens 38 kap mom. eller personuppgiftslagens 41 2 mom. Biträdande riksåklagaren konstaterade att syftet med bestämmelserna om att höra dataombudsmannen är att säkerställa att parterna i en straffprocess får tillgång till den sakkunskap inom dataskyddsområdet som dataombudsmannen besitter. Biträdande riksåklagaren konstaterade sålunda att dataombudsmannen alltid ska höras i samband med åtalsprövningen i sådana situationer som avses i personuppgiftslagens 41 2 mom. och strafflagens 38 kap mom., även om åtalsprövningen skulle leda till att den åtalade beviljas åtalseftergift av påföljdsnatur eller inte blir åtalad av någon processuell orsak. Jfr justitiekanslerns ställningstagande i Syyttäjäsanomat 1/1995. (1/91/08) Sammanslagning av brottmål som gäller samma svarande Biträdande riksåklagaren uppmärksammade flera åklagarämbeten och häradsåklagare på vikten av att iaktta anvisningarna om sammanslagning av olika brott som gäller samma svarande, i ett ärende där behandlingen av flera brottmål som gällde samma svarande skedde på olika håll i landet. Biträdande riksåklagaren konstaterade att brottmål som gäller en och samma svarande ska behandlas tillsammans eftersom principen om rättvisa påföljder förutsätter detta. Sammanslagningen ska göras som en del av för- Åtalsärenden

57 57 Två häradsåklagare i Egentliga Finland och en statsåklagare väckte åtal för rån mot värdetransporter i Åbo och för rånförsök i Lundo. En multinationell kriminell grupp hade utnyttjat insiderinformation för planeringen av och förberedelserna för brotten. Foto: Lehtikuva Finland drabbades i september av en skolskjutning den andra inom en kort tid. Tragedin i Kauhajoki väckte djup förstämning i hela landet. Efter skottintermezzot framfördes via internet flera hot mot skolor. Åtalsprövningen koncentrerades till Riksåklagarämbetet. Foto: Lehtikuva Kansainväliset Åtalsärenden asiat

58 58 undersökningssamarbetet mellan åklagare och polis, också i fråga om ärenden som behandlas i skriftligt förfarande. Biträdande riksåklagaren betonade att stor arbetsbörda inte kan åberopas som en godtagbar grund för att inte vidta åtgärder som anvisningarna förutsätter. (122/45/07) Åtalsförordnanden enligt strafflagens 1 kap. Riksåklagaren utfärdade under verksamhetsåret åtalsförordnanden för grovt narkotikabrott (385/23/08), häleribrott (165/23/08) och lindrigt skjutvapenbrott (433/23/08). Justitiekanslerns och justitieombudsmannens åtalsförordnanden Enligt 7 i lagen om allmänna åklagare ska statsåklagarna utföra åtal som riksdagen, justitiekanslern eller riksdagens justitieombudsman beslutat väcka. Under verksamhetsåret gavs två sådana åtalsförordnanden. Överklagande till högsta domstolen Till riksåklagarens uppgifter hör att företräda åklagarna i högsta domstolen. Riksåklagaren beslutar om åklagares ansökningar om besvärstillstånd eller extraordinärt ändringssökande skall tillställas högsta domstolen. I högsta domstolen är åklagaren i regel densamma som i de lägre instanserna. Tillämpning av strafforderförfarande Under verksamhetsåret togs i hela landet i bruk ett för åklagare avsett system för tillämpning av strafforderförfarande (s.k. RM-tillämpning). Genom systemet överförs polisens straffanspråk som registrerats i datasystemet för polisärenden (Patja) till åklagarna i elektronisk form, varefter åklagarna avgör straffanspråken elektroniskt genom RM-tillämpningen. Också avgöranden av strafforderärenden överförs i elektronisk form till Rättsregistercentralen för verkställighet. Straffanspråken upprättas antingen direkt i Patja eller dess bakgrundssystem eller också registreras straffanspråken efterhand i Patja från de blanketter i pappersform som används på fältet. Förundersökningsmyndigheterna samt personalen vid Justitieförvaltningens datateknikcentral och Rättsregistercentralen har begränsad rätt att gå in på RM-tillämpningen. De får ta del av uppgifter om strafforderärenden som avgjorts av åklagarna och inkommit för verkställighet. Med hjälp av tillämpningen behandlades under verksamhetsåret drygt ärenden. Åtalsärenden

59 59 Åklagares besvärstillstånd Ansökningar Beviljade Icke beviljade Oavgjorda Ordinärt ändringssökande Under verksamhetsåret riktade åklagarna 45 ansökningar om besvärstillstånd till högsta domstolen. Vid årets slut hade högsta domstolen beviljat tillstånd i 10 fall. I 23 fall beviljade den inte tillstånd medan 12 ansökningar fortfarande var oavgjorda. Under verksamhetsåret gav åklagarna 101 bemötanden med anledning av parters ansökan om besvärstillstånd eller överklaganden. Extraordinärt ändringssökande Under verksamhetsåret behandlades 24 ärenden som gällde extraordinärt ändringssökande hos högsta domstolen. I åtta fall var det fråga om åklagares ansökningar om återbrytande av dom och i sju ansökningar var det fråga om återbrytning av strafforder. I nio fall bad högsta domstolen åklagare inkomma med bemötanden till följd av andra parters ansökningar. Åklagarförordnanden Under verksamhetsåret gavs sammanlagt 78 åklagarförordnanden. Dessa förordnanden hade huvudsakligen samband med åklagares jäv eller behörighet. Ärenden som gäller åklagarjäv avgörs med stöd av 12 i lagen om allmänna åklagare och ärenden som gäller behörighet med stöd av 6 i lagen om häradsåklagare. Riksåklagaren kan på eget initiativ eller t.ex. med anledning av ett klagomål pröva om en åklagare är jävig och vid behov förordna en annan åklagare i ärendet. Polisbrott Enligt förundersökningslagens 14 ska en åklagare vara förundersökningsledare då en polisman misstänks för brott. Enligt 1 3 mom. (1017/1997) i förordningen om Riksåklagarämbetet förordnar riksåklagaren undersökningsledarna för s.k. polisbrottmål. Under verksamhets- Åtalsärenden

60 60 året förordnades 21 häradsåklagare till undersökningsledare för år 2009 genom biträdande riksåklagarens föreskrift dnr 44/32/08. Under verksamhetsåret misstänktes polismän för brott i 637 fall (678 år 2007). Riksåklagarämbetet gav under verksamhetsåret 31 separata förordnanden till undersökningsledare i polisbrottmål. Under ledning av statsåklagaren gjordes under verksamhetsåret en omfattande förundersökning med anledning av att anställda vid Helsingfors narkotikapolis misstänktes ha begått tjänstebrott. Utveckling av undersökningen av misstänkta polisbrott för behandling av framförallt frågor i anslutning till inledande och avslutande av undersökning samt vissa undersökningstekniska problem. Arbetsgrupper Riksåklagare Matti Kuusimäki och polisöverdirektör Mikko Paatero tillsatte en arbetsgrupp för utredning av hur anmälningsförfarandet för misstänkta polisbrott och undersökningen av sådana brott fungerar i dagsläget samt för utarbetande av rekommendationer om utveckling av systemet för undersökning av misstänkta polisbrott. Ordförande för arbetsgruppen är statsåklagare Jarmo Rautakoski. Utbildning av undersökningsledare för polisbrott För åklagare som verkar som undersökningsledare ordnades ett seminarium Förundersökning av narkotikapolisers verksamhet Statsåklagaren och en häradsåklagare från Östra Nyland ledde under verksamhetsåret förundersökningen i ett fall som gällde misstanke om att 12 polismän begått allvarliga tjänstebrott, framförallt i samband med förundersökning av narkotikabrott. Till undersökningsgruppen hörde dessutom fem polismän. Polisdirektören sände en vid inrikesministeriets polisavdelning på eget initiativ upprättad promemoria till riksåklagaren, och bad denne förordna en åklagare som i egenskap av undersökningsledare skulle bedöma behovet av förundersökning. Statsåklagaren beslöt göra förundersökning i tre separata fall. Under förundersökningen hölls tiotals förhör och inhämtades skriftliga bevis. Undersökningsledarna fattade fyra beslut om avslutande av förundersökningen. Förundersökningen blev klar varefter misstankarna om tjänstebrott mot nio polismän i anslutning till tre av de helheter som undersökts överfördes för åtalsprövning till statsåklagaren och till häradsåklagaren i Östra Nyland. När denna årsberättelse upprättades pågick åtalsprövningen fortfarande och tilläggsundersökning har begärts i ärendet. Åtalsärenden

61 61 Samarbete mellan polis och åklagare Delegation Den delegation som tillsatts för att utveckla samarbetet mellan polis och åklagare fortsatte sitt arbete under verksamhetsåret. Tjänstemannautbyte Tjänstemannautbytet fortsatte i enlighet med det avtal om tjänstemannautbyte som ingåtts mellan Riksåklagarämbetet och centralkriminalpolisen. Under verksamhetsåret var kriminalkommissarie Riku Jäderholm från centralkriminalpolisen placerad vid Riksåklagarämbetet, medan häradsåklagaren i Östra Nyland Mikko Männikkö var placerad vid centralkriminalpolisen. Utbildning i förundersökningssamarbete I samarbete med Polisyrkeshögskolan ordnade Riksåklagarämbetet för åttonde gången ett utbildningspaket för polismän som verkar som brottsutredare och för åklagare som verkar som undersökningsledare. Syftet med utbildningen var att samstämma polisens och åklagarens syn på förundersökningen, grunderna för åtalsprövningen och de förundersökningsförfaranden som är nödvändiga för huvudförhandlingen. Seminariets teman var begränsning av förundersökningen, anmälningsförfarandet, vittnesskydd och behoven att utveckla förundersökningen med förundersökningssamarbetet som utgångspunkt. Samarbete mellan tull och åklagare Med tullen hölls ett samarbetsseminarium där vissa problem i anslutning till tullmål behandlades. Investeringsklubben WinCapita Centralkriminalpolisen inledde i mars 2008 förundersökning av investeringsklubben WinCapitas verksamhet. Under verksamhetsåret gjordes över tusen brottsanmälningar om WinCapitas verksamhet. De flesta anmälningarna gällde bedrägeri, penninginsamlingsbrott och skattebedrägerier. Målsägandena uppgav sina skador till över 15 miljoner euro. Polisen har med åtgärder i enlighet med tvångsmedelslagen belagt egendom för över 12 miljoner euro med kvarstad. Riksåklagaren har förordnat åtta åklagare att sköta åklagaruppgifterna i ärendet. Åklagarna har utsetts så att den undersökande polisen får lokal åklagarservice och så att eventuell åtalsprövning sker samt åtalsåtgärder utförs på det sätt som åklagarna kommer överens, i enlighet med regionansvarsprincipen. Riksåklagaren har förordnat en statsåklagare att sköta informationen mellan de myndigheter som deltar i behandlingen av ärendet. Åtalsärenden

62 62 Östra Nylands åklagarämbete väckte under verksamhetsåret åtal för grovt ordnande av olaglig inresa. Kriminella grupper hade ordnat olaglig inresa för två nigerianska medborgare med användning av resedokument som tillhörde andra personer eller skaffats på felaktiga grunder. Den kriminella gruppen hade bl.a. förfalskat skol- och arbetsbetyg. Foto: Gränsbevakningsväsendet Åklagarna samarbetar med polisen och andra förundersökningsmyndigheter. Varje år ordnas en gemensam utbildningsdag med Tullen. Foto: Lehtikuva Åtalsärenden Kansainväliset asiat

63 63

64 64 Kvalitetsaspekten har stor betydelse för utvecklingen av åklagarväsendets verksamhet. Utbildning är den viktigaste metoden för att upprätthålla och ytterligare förbättra den rättsliga kvaliteten. Utbildningen har också en central betydelse för styrningen och ledningen av verksamheten. Utveckling och utbildning

65 65 A klagarväsendets uppgift är att dra försorg om att det straffrättsliga ansvaret förverkligas på ett sätt som garanterar alla parters rättssäkerhet. Verksamheten ska sålunda vara både flexibel och effektivt utnyttja resurserna. Dessutom ska den uppfylla höga kvalitetskrav i rättsligt hänseende. En förutsättning för att det straffrättsliga ansvaret ska kunna förverkligas är vissa ingripanden i medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. Därför är det skäl att fästa särskilt avseende vid åklagarverksamhetens rättsliga kvalitet. Inom åklagarväsendet har redan under flera års tid gjorts kraftiga satsningar på personalutbildningen. Utbildningens innehåll har genom Riksåklagarämbetets försorg skräddarsytts uttryckligen för åklagarväsendets behov. Huvudvikten läggs vid den landsomfattande utbildningen som genomförs centraliserat. På detta sätt blir också utbildningens innehåll enhetligt. Denna koordinerade utbildning kan emellertid vid behov genomföras också regionalt vid respektive ämbetsverk. På detta sätt är det möjligt att snabbt nå hela verksamhetsfältet och samtidigt spara kostnader. Åklagarämbetena har möjlighet att utöver den landsomfattande utbildningen ordna också utbildning för sina egna lokala behov. Den professionella kompetensen inom åklagarväsendet utvecklas så långt som möjligt genom specialisering. Detta är ett effektivt sätt att förbättra verksamhetens rättsliga kvalitet. Under verksamhetsåret fördjupades specialiseringen genom att flera specialåklagabefattningar inrättades samt genom att nyckelåklagarverksamheten utökades med kontaktansvariga åklagare. Grupper av specialåklagare som på heltid behandlar eko- och narkotikabrott har verkat redan en längre tid. En specialåklagargrupp som inriktar sig på vissa typer av personbrott (närmast brott mot kvinnor och barn) inledde sin verksamhet För samtliga sju nyckelåklagargrupper har dessutom vid varje åklagarämbete förordnats en åklagare som svarar för informationen mellan ämbetsverket och nyckelåklagargruppen. Målsättningen är att dessa åklagare också delvis ska sätta sig in i och specialisera sig på respektive nyckelsektors verksamhet. Utveckling och utbildning

66 66 Specialåklagare Längst har den fördjupade specialiseringen genomförts i fråga om de specialåklagare som på heltid inriktar sig på ett visst brottsområde. Under verksamhetsåret fanns det tre sådana specialåklagargrupper: ekobrott, narkotikabrott och organiserad brottslighet inklusive vissa typer av personbrott. Ekobrott Sammanlagt 31 specialåklagare behandlar ekobrott på heltid. Vid varje åklagarämbete (exkl. Åland) finns minst en ekobrottsåklagare med uppgiften som huvudsyssla. Dessa åklagare avgör åklagarämbetenas svåraste ekobrottsärenden. Ärendena är ofta synnerligen omfattande och komplicerade. Under verksamhetsåret avgjorde ekobrottsåklagarna sammanlagt 340 ärenden och den genomsnittliga åtalsprövningstiden i dessa mål var 216 dygn. Alla ekobrottsåklagare i huvudsyssla verkar dessutom som rådgivare i ekobrottsärenden för andra åklagare. Vid behov ingår också utbildning i deras uppgifter. Den centraliserade regionala ekobrottsutbildningen behandlas närmare på s 74. Narkotikabrott och organiserad brottslighet Sammanlagt tio specialåklagare sköter på heltid narkotikabrottsrelaterade uppgifter. Tre specialåklagare är placerade i Helsingfors, två i Vanda och de övriga fem i Esbo, Åbo, Tammerfors, Kouvola och Uleåborg. Dessa åklagare behandlar åklagarämbetenas svåraste narkotikabrottsärenden. Specialåklagarna i Vanda är dessutom specialiserade på mål som gäller ordnande av olaglig inresa och på dopningsbrott. Under verksamhetsåret fördelades till specialåklagarna för åtalsprövning sammanlagt mål vilkas diarieförda huvudrubrik var grovt narkotikabrott (173 st.), narkotikabrott (705 st.) eller straffbart bruk av narkotika (168 st.). Sammanlagt ca 200 svarande hölls häktade i dessa mål och i mål som gällde ordnande av olaglig inresa. De mest omfattande målen gällde s.k. målvaktsbolag som polisen valt att bekämpa regionalt och landsomfattande. Dessa mål hade samband med organiserad brottslighet och huvudförhandlingen i dem tog flera veckor i anspråk. Specialåklagarna ska dels driva mål och dels sköta andra uppgifter i syfte att bekämpa narkotikabrottslighet. Under verksamhetsåret använde de ca en femtedel av sin arbetstid för utbildning av andra åklagare och rådgivning, för deltagande i olika arbetsgrupper och förhandlingar med myndigheter, för uppföljning av den internationella utvecklingen samt för utveckling av förundersökningssamarbetet och sin yrkesskicklighet. Särskilda brott som riktar sig mot personer (i första hand mot kvinnor och barn) Ett av åklagarväsendets tyngdpunktsområden under verksamhetsåret var vålds- och sexualbrottslighet mot kvinnor och barn. Detta motsvarar de prioriteringar och åtgärder som på landsnivå har vidtagits för avvärjande av våld i när- och familjerelationer. I synnerhet sexualbrott mot barn förutsätter att åklagaren har specialkompetens. De tidigare nyckelåklagaruppgifterna i fråga om personbrott (mot kvinnor och barn) ändrades från början av verksamhetsåret Utveckling och utbildning

67 67 Vid Helsingfors åklagarämbete sköttes under verksamhetsåret ett av Finlands mest omfattande fall av kvittohandel inom byggbranschen, under arbetsnamnen ANTON och TRISHA. Polisen utsåg dessa s.k. målvaktsbolag till föremål för särskilda åtgärder. Fallet aktualiserar en av de svåraste frågorna inom ekobrottsligheten, dvs. den kraftigt ökande organiserade skattebrottsligheten inom byggbranschen. Åklagarmyndigheterna och de övriga myndigheterna kan för närvarande endast komma åt toppen på isberget. Kvittohärvorna blir allt större och allvarligare. Polisens ekobrottsenheter undersökte under året rekordmånga fall av kvittohandel, vilket tog betydande polisresurser i anspråk. Situationen är densamma i fråga om åklagarresurserna: av Helsingfors ekobrottsåklagares arbetsinsats har minst hälften på ett eller annat sätt använts för åtalsprövning, undersökningssamarbete och rättsprocesser som på ett eller annat sätt har samband med kvittohandel. Fenomenet kommer till synes också i domstolarna. Det är både arbetsdrygt och tidskrävande att i tingsrätten gå igenom ohederliga företags byggaffärer. Eftersom företagen typiskt nog får fria rättegångar blir de mycket dyra också för skattebetalarna. För att verkligen få bukt med kvittohandelsproblemet skulle det krävas resursökningar av en storleksklass som inte längre är rationell. För att komma närmare en lösning på problemet anser Helsingfors ekobrottsåklagare att det krävs lagändringar av en typ som man redan fått goda erfarenheter av i andra europeiska länder. Den viktigaste åtgärden skulle vara att vända på systemet med mervärdesskatt. Kärnan i resonemanget är i korthet att mervärdesskatten för huvudentreprenaden borde redovisas direkt till skattemyndigheten, så att den inte senare i entreprenadkedjan kan elimineras med kvitton. Försäljning av byggtjänster skulle enligt förslaget sålunda befrias från mervärdesskatt. Reformen skulle få en positiv effekt också när det gäller andra offentligrättsliga förpliktelser och avgifter och dessutom skulle den reducera förekomsten av svartarbete. Helsingfors ekobrottsåklagare inledde diskussionen om kvittohandelsproblemet med en artikel som publicerades i Helsingin Sanomat Åklagarna har diskuterat problemet också med justitieminister Tuija Brax och föreslagit att en omvänd mervärdesskatt införs, på det sätt som redan gjorts i Holland, Belgien, Österrike och Sverige. Frågan har tagits upp också på ekobrottsåklagardagen där en företrädare för Österrikes finansministerium höll ett sakkunnigt anförande om saken. Reaktionerna på förslaget har varit övervägande positiva och fortsatta åtgärder har vidtagits. Justitieministeriet och många andra instanser förordar reformen. Också finansministeriet kan tydligen rucka på sin traditionella ståndpunkt i detta avseende. Det finns en utbredd vilja att komma åt kvittohandeln som i många avseenden blivit ett samhällsproblem och det finns sålunda också hopp och förväntningar om en förbättring. Utveckling och utbildning

68 68 till specialåklagaruppgifter. Samtidigt inrättades en ny specialåklagarbefattning. Riksåklagaren förordnade till specialåklagare för särskilda personbrott (i första hand mot kvinnor och barn) häradsåklagare Leena Salovartio vid Västra Nylands åklagarämbete, Leena Koivuniemi vid Birkalands åklagarämbete, Pia Mäenpää vid Östra Finlands åklagarämbete, Harri Ilander vid Helsingfors åklagarämbete och Kari Ranta vid Österbottens åklagarämbete. Ledare för gruppen var statsåklagarna Anu Mantila och Mika Illman. Specialåklagarnas uppgift är att förverkliga det straffrättsliga ansvaret när det gäller de mest krävande och allvarliga målen inom respektive brottslighetskategori, att dela med sig av sitt specialkunnande till andra åklagare samt att utbilda åklagare. Specialåklagargruppen höll en kurs om behandling av sexualbrott mot barn. Utbildning om behandling av människohandelsbrott ordnades Nyckelåklagare Syftet med nyckelåklagarverksamheten är att göra det möjligt för vissa åklagare att fördjupa sina kunskaper inom specifika områden. Genom specialisering kan åklagarna bättre uppfylla de allt högre krav som komplicerade brottmål ställer. Nyckelåklagarna verkade också som utbildare och rådgivare för andra åklagare. En annan viktig uppgift för nyckelåklagargrupperna är att för riksåklagarens beslutsfattande inom sina respektive områden producera information som förutsätter specialsakkunskap. Denna verksamhetsmodell ökar i betydande utsträckning den praktiska sakkunskap som kan utnyttjas för beslutsfattandet. Dessutom tillför den betydande resurser till de berednings- och sakkunniguppgifter som berör hela åklagarväsendet. Narkotikabrott och organiserad brottslighet Specialåklagarna och nyckelåklagarna för narkotikabrott utgör en gemensam grupp som under verksamhetsåret leddes av statsåklagarna Leena Metsäpelto och Ari-Pekka Koivisto. Under verksamhetsåret var de fyra nyckelåklagarna för narkotikabrott placerade i Björneborg, Kuopio, Åbo och Lahtis. I praktiken finns det inga större skillnader mellan befattningsbeskrivningarna för specialåklagarna och nyckelåklagarna inom detta temaområde. Nyckelåklagarna sköter de största narkotikamålen inom sin enhet, utbildar och ger råd till andra åklagare, deltar också själva aktivt i utbildning och följer den internationella utvecklingen. Narkotikaåklagargruppen inriktade under år 2008 sin verksamhet på förenhetligande av bedömnings- och straffpraxis i mål som gällde hemmaodling av cannabis, den oenhetliga rättspraxisen i mål som gällde drogerna gamma och lakka, problem i fråga om rekvisitet för ordnande av olaglig inresa med tanke på behovet av eventuella lagändringar samt på identifiering av eventuell människohandel i samband med sådana brott. Ekobrott, specialåklagargrupp som verkar som en nyckelåklagargrupp Under verksamhetsåret leddes gruppen av statsåklagarna Pekka Koponen och Ari-Pekka Koivisto (till Ritva Sahavirta). Till gruppen hörde häradsåklagarna Matti Jakosuo, Lilja Utveckling och utbildning

69 69 Limingoja, Malla Sunell, Harri Tiesmaa och Antti Vuorenmaa. Gruppens mål var under verksamhetsåret framförallt att grundligt utreda orsakerna till långa rättegångar samt rättegångskostnaderna i ekobrottmål. Gruppen utvecklade under verksamhetsåret också undervisningsmaterial, som alla ekobrottsåklagare gemensamt utnyttjade för den regionala grundutbildning och behandling av ekobrottsärenden som ordnades för varje åklagarämbete. Under verksamhetsåret inledde häradsåklagare Malla Sunell inom ramen för tjänstemannautbytet en arbetsperiod vid Finansinspektionen. Harri Tiesmaa och Antti Vuorenmaa studerade elektronisk ärendehantering och användning av förundersökningsmaterial bl.a. under en studieresa till Nederländerna. En redogörelse för studieresan på s. 90. Uppgifter som motsvarar nyckelåklagaruppgifterna vid särskilda personbrott Specialåklagargruppen verkar på samma sätt som nyckelåklagargrupperna. Närmare redogörelse för verksamheten på s. 66. Datateknik- och yttrandefrihetsbrott samt rasistiska brott och andra hatbrott Som gruppens nyckelåklagare verkade under verksamhetsåret häradsåklagare Kukka-Maaria Kankaala och Simo Kolehmainen (en del av året tjänstledig) samt från häradsåklagarna Jani Jukka och Janne Kangas. Som ledare för gruppen verkade statsåklagarna Jarmo Rautakoski och Mika Illman. Gruppens medlemmar hade flera utbildningsuppgifter, t.ex. i samband med det seminarium om ideologiska brott som ordnades av Polisyrkeshögskolan , den kurs om IT-rätt som ordnades av Tekniska Högskolan och vid ett seminarium om yttrandefrihetsbrott De åklagare som hörde till gruppen deltog också själva i flera utbildningstillfällen av vilka två ordnades utomlands: IAP:s seminarium om hatbrott i Haag och Nordiska antipiratismseminariet i Oslo Nyckelåklagargruppen besökte CKP:s enhet för IT-brott. Under besöket diskuterades framförallt frågan om hur omställningarna inom polisorganisationen berör undersökningen av IT-brott. Nyckelåklagarna för arbets-, tjänste-, korruptions- och militärbrott Till denna nyckelåklagargrupp hörde under verksamhetsåret häradsåklagarna Björn Boucht, Katri Junnikkala-Heikkinen, Timo Kokkomäki, Krista Soukola och Tuire Tamminiemi. Gruppen leddes av statsåklagarna Jorma Äijälä och Jukka Rappe. Gruppens verksamhet var mångsidig under det gångna året. Nyckelåklagarna deltog i de landsomfattande arbets- och tjänstebrottskurserna samt i planeringen och genomförandet av diskussionsdagarna för militäråklagarna. De beredde också ett utbildningspaket om åklagarverksamheten i samband med arbetsbrott samt anvisningar om upprättande av stämningsansökningar för tjänstebrott. Den av biträdande riksåklagaren tillsatta arbetsgruppen för utveckling av militäråklagarnas Utveckling och utbildning

70 70 Finska vikens sjöbevakningssektion bjöd in nyckelåklagarna för miljö- och naturresursbrott till bevakningsfartyget Merikarhu. Åklagarna fick information bl.a. om Gränsbevakningsväsendets brottsundersökning. Praktiksystemet för biträdande åklagare återupptogs under verksamhetsåret efter en paus på ett år. Biträdande åklagarna Sini Paavola, Mika Lopmeri, Susanna Leppänen, Antero Olli, Matti Päivärinta och Kati Alkula fördjupar sig i ett grupparbete. Utveckling Kansainväliset och utbildning asiat

71 71 verksamhet verkade under ledning av en nyckelåklagare. Gruppens medlemmar skötte sådana mera betydande egna åtalsärenden som hörde till gruppens verksamhetsområde. Gruppen hade också tid att utbilda sina egna medlemmar, stödja åklagarkolleger och att sköta många andra ärenden. Miljö- och naturresursbrott Till gruppen för miljö- och naturresursbrott hörde under verksamhetsåret (från ) häradsåklagarna Tommi Hietanen, Marjo Ikäheimonen, Jarmo Rintala och Heikki Ylisirniö samt överinspektör Heidi Nummela. Gruppen leddes av statsåklagarna Christian Lundqvist och Ari- Pekka Koivisto. Gruppens verksamhetsområde har med tiden utvidgats från miljöbrott enligt strafflagens 48 kap. och naturresursbrott enligt strafflagens 48 a kap. samt från brott som kriminaliseras i andra närstående speciallagar till att omfatta också djurskyddsbrott. Nyckelåklagarna uppmärksammade under verksamhetsåret i sin verksamhet särskilt sådana yrkanden på förverkandepåföljder som framställdes i samband med miljö- och naturresursbrott samt yrkanden på samfundsbot. Vidare preciserades nyckelgruppens statistikproduktion. Nyckelåklagargruppen arbetade under verksamhetsåret i större utsträckning än vanligt med internationella ärenden. Marjo Ikäheimonen deltog tillsammans med riksåklagaren i Östersjöområdets högsta åklagares konferens i Polen. Efter att ha blivit ordförande för Östersjöområdets åklagares sakkunniggrupp för miljöärenden ordnade hon gruppens konferens i Helsingfors i september. En närmare redogörelse för konferensen på s. 84. Gruppens medlemmar fördjupade sina specialkunskaper om miljöbrottsärenden bl.a. genom kurser vid Joensuu universitet. Därutöver verkade nyckelåklagare själva som föreläsare på kurser och seminarier både i Finland och utomlands. En representant för nyckelåklagargruppen hördes också som sakkunnig av miljöministeriets JÄLKI-arbetsgrupp om de straffrättsliga påföljderna enligt bestämmelserna om producentansvar inom avfallshanteringen. I juli 2008 besökte nyckelåklagarna Gränsbevakningsväsendet och bekantade sig med Finska vikens sjöbevakningssektions verksamhet, med miljö- och naturresursbrott som utgångspunkt. Internationella ärenden, processrätt och strafflagens allmänna del Nyckelåklagare för internationella ärenden var under verksamhetsåret häradsåklagarna Johanna Hervonen, Vilja Kutvonen och Kirsi Kännö. Till nyckelåklagargruppen för processrätt och strafflagens allmänna del hörde häradsåklagarna Mikko Jaatinen, Tea Kangasniemi, Nina Sipilä och Mari Voutilainen. Gruppen leddes av statsåklagarna Pekka Koponen och Raija Toiviainen. Gruppen stödde de landsomfattande resultatmålen genom att aktivt delta bl.a. i beredningen av ett projekt för revidering av förundersöknings- och tvångsmedelslagstiftningen, genom att ge sakkunnighjälp samt genom att följa upp och skaffa utredning om tillämpningen av det skriftliga förfarandet. Utvecklingen av bevistematiseringen i stämningsansökningar som ingår i åklagarväsendets kvalitativa resultatmål Utveckling och utbildning

72 72 hänför sig uttryckligen till det processuella kompetensområdet. En målsättning under verksamhetsåret var också att upprätta metodrekommendationer för åklagarna. Gruppens medlemmar har flera utbildningsuppgifter i samband med åklagarväsendets och dess referensgruppers kurser. Gruppen ordnar bl.a. en processrättslig kurs varje år. En närmare redogörelse för kursen på s. 75. Nyckelåklagarna har dessutom haft många sakkunniguppgifter i arbetsgrupper och internationella nätverk samt i olika beredningssammanhang. Nyckelåklagarna deltog också i internationella konferenser inom sitt eget område och biträdde åklagarna i flera ärenden inom sitt verksamhetsområde. Eftersom gruppen har ett omfattande verksamhetsområde fick den under verksamhetsåret ta ställning till ett stort antal problemfrågor som framfördes av åklagare. Nyckelåklagarna hade också flera rådgivningsuppdrag i samband med förfrågningar. Åklagarutbildning Grundutbildningsprogrammet för åklagare Grundutbildningsprogrammet utgör basen för åklagarutbildningen. Utgångspunkten är att för åklagare som redan har en viss arbetserfarenhet skapa ett utbildningsprogram som ger en tillräckligt mångsidig, mångdimensionell och heltäckande bild av åklagarens roll och ställning samt av åklagararbetet. Utbildningsprogrammet ger åklagarna förutsättningar att i praktiken förverkliga det straffrättsliga ansvaret på ett rättvist och från kriminalpolitisk synpunkt ändamålsenligt sätt, genom effektivt utnyttjande av alla de arbetsredskap som åklagaren har till sitt förfogande. Utbildningsprogrammet omfattar sex veckor och genomförs inom ungefär ett år. I utbildningen ingår distansuppgifter, självstudier, studiebesök och utbildningsperioder. Under verksamhetsåret genomfördes fem perioder av grundutbildningsprogrammet. Narkotikabrott och organiserad brottslighet Narkotikabrottsutbildningen omfattar grundutbildning och fortbildning. Grundkursen omfattar fem dagar och fortsättningskursen tre dagar. Kursinnehållet uppdateras årligen med beaktande av ändringar i lagstiftningen och narkotikabrottsligheten. I samband med narkotikabrottsutbildningen behandlas också organiserad brottslighet. Under verksamhetsåret ordnades en grundkurs och en fortsättningskurs. Under grundkursen lärde sig deltagarna att identifiera olika narkotiska ämnen och deras verkningar, att i samband med förundersökningen, åtalsprövningen och rättegången utnyttja information som insamlats genom teleövervakning och -avlyssning samt narkotiska ämnens särdrag med hänsyn till åtalsprövningen och huvudförhandlingen. Under kursen behandlades också exceptionella undersökningsmetoder, förundersökningssamarbete och ekonomisk vinning av narkotikabrott. Under fortsättningskursen behandlades dopningsmedel och rättspraxis om dopningsbrott, frågor om läkemedel som klassificeras som narkotika samt olagliga laboratorier. Vidare behandlades definitioner av organiserad brottslighet, den organiserade brottsligheten som Utveckling och utbildning

73 73 Biträdande riksåklagarens klagomål med anledning av vissa advokatarvoden Biträdande riksåklagaren anförde ett klagomål till Finlands Advokatförbunds tillsynsnämnd. I klagomålet ifrågasatte han skäligheten av vissa advokaters fakturering av rättegångskostnader i mål som gällde värdepappersmarknadsbrott. De till staten riktade räkningarna för svarandenas rättegångskostnader var i dessa mål upp till tio gånger större än de belopp som i allmänhet lades fram i motsvarande ekobrottmål. Domstolen hade i ett av de i klagomålet nämnda fallen sänkt den utdömda ersättningen till en bråkdel av det yrkade beloppet. Om ett åtal förkastas blir staten enligt 9 kap. 1 a i lagen om rättegång i brottmål skyldig att på yrkande av svaranden ersätta dennes rättegångskostnader till ett skäligt belopp. Det är domstolens sak att bestämma vad som är ett skäligt belopp när det gäller rättegångskostnader. Syftet med biträdande riksåklagarens klagomål var att ta reda på om också god advokatsed ställer några krav på den som yrkar på betalning för rättegångskostnader. Det är allmänt taget ett kriminalpolitiskt problem om svarandens överdimensionerade kostnadsyrkanden de facto hindrar målsäganden att utöva sin åtalsrätt eller indirekt påverkar åklagarnas åtalsprövningspraxis i fråga om vissa brottsrekvisit. Advokatförbundets tillsynsnämnd ansåg i sitt beslut att god advokatsed inte ställer några gränser när det gäller skälig- heten av en motparts ersättningsyrkanden, under förutsättning att huvudmannen har godkänt beloppet. Det konstaterades att huvudmannen kan förutsätta att mera omfattande åtgärder vidtas än vad domstolen med stöd av det ovan nämnda lagrummet anser att skäligen kan ersättas. Tillsynsnämndens avgörande kan tolkas så att en advokat som yrkar på ersättning för rättegångskostnader inte har någon objektivitetsskyldighet ens i ett sådant fall där huvudmannen yrkar på ersättning för klart onödiga åtgärder eller vill utnyttja kostnadsyrkandet som ett osakligt påtryckningsmedel. Av denna anledning ska åklagarna, som bevakar allmänt intresse, särskilt uppmärksamma möjligheten att bestrida oskäliga arvodesräkningar, för att domstolen ska ha bättre förutsättningar att bedöma åtgärdernas nödvändighet och kostnadernas skälighet. En omständighet som främjar bedömningen är också tillsynsnämndens konstaterande att advokaterna är skyldiga att i tillräcklig utsträckning motivera sina räkningar. Dessutom måste åklagarna vid behov söka ändring i domstolarnas avgöranden som gäller rättegångskostnader. Under verksamhetsåret betonades i samband med åklagarväsendets utbildning åklagarnas skyldighet att aktivare delta i rättegångarna också när det gäller frågan om rättegångskostnaderna. Utveckling och utbildning

74 74 företeelse och som undersökningsobjekt i Finland samt kriminella grupper. Utbildningsdag om terroristbrott Under verksamhetsåret ordnades inom ramen för myndighetssamarbetet en utbildningsdag om terroristbrott. Dagens tema var bl.a. situationen i Finland och närområdena, undersökningsarrangemang, internationella avtal och förpliktelser samt samarbete för bekämpning av terrorism. Ekobrottsutbildning Ekobrottsutbildningen består av grundutbildning som är avsedd för alla åklagare samt av fortbildning för special- och nyckelåklagarna. Under verksamhetsåret genomfördes grundutbildningen som en centraliserad regional utbildning. Den regionala utbildningen genomfördes enhetligt i hela landet för varje ämbetsverk (eller gemensamt för två ämbetsverk). Syftet med utbildningen var att ge grundläggande kunskaper om skattebrott, gäldenärsbrott och bokföringsbrott. Som fortbildning ordnades en tvådagarskurs om ekobrott. Under kursen behandlades samma frågor som under den centraliserade regionala ekobrottsutbildningen, men med aktuella tillägg. Som fortbildning ordnades också ekobrottsåklagardagar. Under dagarna behandlades kvittohandeln inom byggbranschen och hur den skulle påverkas av ett eventuellt omvänt momssystem. Bland andra teman kan nämnas värdepappersmarknadsbrott och Finansinspektionens roll vid tillsynen över värdepappersmarknaden samt möjligheterna att reagera på dubbelfakturering och andra tullbrott med hjälp av den nya straffbestämmelse som föreslagits om tullklareringsbrott och penningtvätt. Särskilda personbrott Under verksamhetsåret ordnades för åklagarna en kurs om sexualbrott mot barn samt en tvådagars utbildning om människohandelsbrott. Under kursen om sexualbrott mot barn behandlades offentlighets- och sekretessfrågor samt intressebevakning. Vidare behandlades frågan om vilka krav som kan ställas på förundersökning av brott som riktar sig mot barn samt om förundersökningens särdrag i sådana fall. Utbildningen om människohandelsbrott inriktades på människohandel som en internationell och nationell företeelse, på rekvisitfaktorer, på bevisning samt på samarbete med den tredje sektorn. Dataskydds- och kommunikationsbrott Under utbildningen om dataskydds- och kommunikationsbrott behandlades framförallt personuppgiftslagens bestämmelser och deras betydelse för åklagarverksamheten. Under kursen behandlades också frågor i anslutning till tilllämpningen av yttrandefrihetslagen. Arbets- och tjänstebrott Under verksamhetsåret ordnades tvådagarskurser om arbetsbrott och tjänstebrott. Under kursen om arbetsbrott behandlades utgående från konkreta fall frågor om ansvar och samfundsbot. Under tjänstebrottskursen behandlades frågor om brott mot tjänsteplikt och missbruk av tjänsteställning. Som grupparbete utarbetades under tjänstebrottskursen en anvisning för stämningsansökan. Anvisningen lades ut på Ilona-intranet. Utveckling och utbildning

75 75 Utbildning av åklagare för militära rättegångsärenden För åklagare som förordnats att sköta militära rättegångsärenden ordnades under verksamhetsåret diskussionsdagar. Under de två diskussionsdagarna behandlades bl.a. frågor om beväringars fysiska och psykiska kapacitet samt förmännens ansvar för att bevilja trötta beväringar permission. Åklagarna bekantade sig också med Karelska brigadens verksamhet och militärpolisens övningar. Utbildning av åklagare som förordnats till undersökningsledare för polisbrott För åklagare som verkar som undersökningsledare ordnas varje år utbildning för att förbättra deras beredskap. Tema för utbildningen var under verksamhetsåret polisbrottsundersökningens nuläge och utveckling, de tekniska systemens funktioner och enhetlig användning av systemen, grunder och motiveringar för avslutande av undersökning samt vissa problem som aktualiserats genom klagomål och JO:s beslut. Kurs om miljö- och naturresursbrott Under verksamhetsåret ordnades en tvådagars kurs om miljö- och naturresursbrott. Målgruppen var de åklagare vid ämbetsverken som har intresse för miljöärenden. Syftet med utbildningen var att ge en aktuell och heltäckande bild av normerna och myndigheterna inom området, av specialfrågor om påföljderna och av särdragen i rättegången. Österbottens åklagarämbete har strävat efter att i samband med ämbetsverkets rekreation ordna också program med substansrelaterat innehåll. Under verksamhetsåret diskuterade ämbetsverkets personal medlingsfrågor i Kuortane under ledning av en handledare vid Södra Österbottens medlingsbyrå. Ämbetsverket besökte också Vallgrunds sjöbevakningsstation och diskuterade där bl.a. bestämmelserna om oljeutsläpp tillsammans med Gränsbevakningsväsendets personal. I övrigt har ämbetsverkets egen utbildning under år 2008 framförallt handlat om förundersökningssamarbete. Två kurser ordnades om utnyttjande och utveckling av undersökningsplaner. Under verksamhetsåret ordnade ämbetsverket tillsammans med Mellersta Finlands åklagarämbete två regiongruppsmöten för åklagare, på våren i Jyväskylä och på hösten i Vasa. Sekreterarnas regiongrupp och sekreterarna vid Mellersta Finlands åklagarämbete träffades i början av hösten i Keuruu. Kurs om internationella ärenden och straffprocessen De processrättsliga kunskaperna är en viktig del av åklagarens yrkesskicklighet. Under kursen i processrätt som ordnas varje år behandlas också internationella ärenden. Den kurs som Utveckling och utbildning

76 76 ordnades under verksamhetsåret gick ut på att uppdatera och fördjupa åklagarnas kunskaper i processrätt. Syftet med kursen var att på ett allmänt plan behandla de med tanke på åklagarens skyldigheter viktigaste tvångsmedlen i mål som har både nationella och internationella kopplingar. Under utbildningen behandlades också central rättspraxis och praktiska exempel. Utbildning av utbildare För åklagarna ordnas varje år utbildning som framförallt handlar om planering och genomförande av utbildning. Under verksamhetsåret ordnades en tredagars kurs för utbildare. På kursen behandlades vuxeninlärning, utbildningsplanering, olika undervisningsmetoder och interaktiv undervisning. Praktiksystemet för biträdande åklagare På grund av statens produktivitetsprogram genomfördes år 2008 inget praktik- och utbildningsprogram för biträdande åklagare. Under verksamhetsåret återupptogs utbildningen men dess längd som tidigare varit ett år avtalades bli ett och ett halvt år, dvs. från till Pausen i praktik- och utbildningsprogrammet förstärkte ytterligare uppfattningen om praktiksystemets stora betydelse för hela åklagarväsendet. Praktiksystemets målsättningar och struktur har visat sig fungera, både med tanke på åklagarväsendets behov och med tanke på utvecklingen av de biträdande åklagarnas egen kompetens. I Uleåborg utvecklades redan under det gamla åklagarämbetets tid en utbildningsplan för biträdande åklagare. I planen sammanställdes de grundläggande åklagaruppgifterna, alltifrån förundersökning till verkställighet. I utbildningsplanen grupperas uppgifterna till helheter och för varje helhet utses en ansvarig person. Utbildningsplanen finslipades fortfarande då det nya ämbetsverket inrättades Vid Uleåborgs åklagarämbete konstaterades att utbildningsplanen ger stadga och tydlighet åt handledningen av biträdande åklagare. Utbildningsplanen fungerar också som en bra minneslista både för handledarna och för de biträdande åklagarna själva. Den i Uleåborg utarbetade modellen läggs numera i alla åklagarämbeten till grund för utbildningsplanerna. De biträdande åklagarnas praktik genomförs i enlighet med de målsättningar samt det princip- och utbildningsprogram som riksåklagaren fastställt. Praktiksystemet bygger på inlärning i arbetet, vilket innebär att det huvudsakliga ansvaret för utbildningen vilar på de lokala åklagarämbetena. För att öka och bevara utbildningens enhetlighet, utökades praktiksystemet under verksamhetsåret med de lokala åklagarämbetenas egna, sinsemellan anpassade utbildningsplaner. Utveckling och utbildning

77 77 Riksåklagarämbetet ordnade under verksamhetsåret ett extra chefsmöte i anslutning till utnämningen av biträdande åklagare. Vidare ordnade det sammanlagt åtta närutbildningsdagar för biträdande åklagare och en diskussionsdag för dem som ansvarade för handledning av de biträdande åklagarna (tutorer). Praktik- och utbildningsprogrammet fortsätter Utbildning av ledningsgrupperna Den utbildning för åklagarämbetenas ledningsgrupper som inleddes hösten 2007 avslutades under verksamhetsåret. Avsikten med utbildningen var att trygga ett högklassigt professionellt ledarskap vid de nya åklagarämbeten som inrättades Syftet med utbildningen av åklagarämbetenas ledningsgrupper var att förtydliga deras roll och uppgifter i samband med styrningen och ledningen av hela åklagarväsendet, att skapa en gemensam syn på ledningen av åklagarenheterna samt att utveckla ledningsgruppsarbetets effektivitet, beslutsfattande och möten. Åklagarväsendets gemensamma värden stödde för sin del förutsättningarna för ett högklassigt ledningsarbete. Utbildningsperioder för ledningsgrupperna 1. Förändringsprocessen, ledarskapet och ledningsgrupperna (2007) Periodens tema var att skapa samsyn kring åklagarväsendets förändringsprocess och ledarskap samt kring behoven att utveckla ledningsgrupparbetet. 2. Ledningen av åklagarämbetet (2007) Under denna period behandlades samsynen på ledningen av åklagarämbetet och på ledningsgruppens roll i sammanhanget. 3. Utveckling av ledningsgruppsarbetet (2007) Temat var att precisera utgångspunkterna för ledningsgruppsarbetet. Under perioden behandlades också ledningsgruppernas gemensamma verksamhetsmetoder och förfaranden. 4. Utveckling av de enskilda ledningsgrupperna (2008) Temat var ledningsgruppens utveckling som grupp samt ökad växelverkan och samarbetsförmåga mellan ledningsgruppens medlemmar. 5. Arbetsseminarium för ledningsgruppernas ordförande (2008) Under denna period behandlades ordförandenas verksamhetsbetingelser och möjligheter att diskutera frågor i anslutning till ledningen och ledningsgrupparbetet. 6. Sammanfattning av utbildningen och riktlinjer för den fortsatta utvecklingen (2008) Resultatet var en gemensam syn på förändringsprocessens skede, utvecklingsprocessens resultat och de framtida utvecklingsbehoven (Åklagarämbetenas ledningsgruppsutbildning, rapport ). Utveckling och utbildning

78 78 Utbildningsdagar Elevdagar Antal kursdeltagare Kansainväliset Utveckling och asiat utbildning

79 79 Utbildning för kanslipersonal Under verksamhetsåret ordnades ingen grundutbildning eller fortbildning för kanslipersonal i Riksåklagarämbetets regi, utan varje åklagarämbete ansvarade själv för denna utbildning. Förvaltningssekreterardagar Under de utbildningsdagar för förvaltningssekreterare som ordnades under verksamhetsåret behandlades aktuella ekonomi- och personalförvaltningsfrågor samt förvaltningssekreterarens roll och chefsuppgifter. Det gemensamma temat för dagarna var att stödja förvaltningssekreterarnas verksamhet som närmaste chef med hjälp av gemensamma aktuella teman och nätverk. Utbildning i samarbete med referensgrupper Förundersökningssamarbete Riksåklagarämbetet och Polisyrkeshögskolan ordnade under verksamhetsåret en kurs om samarbetsfrågor. Kursens tre huvudteman var: behoven att utveckla förundersökningen, begränsning av förundersökningen och granskning av förundersökningslagens 15 med förundersökningssamarbetet som utgångspunkt. Särskilda teman var hot riktade mot vittnen och myndighetsverksamhet och beredskap för sådana samt synpunkter på samarbetet mellan polis och åklagare i Sverige. Målsättningen för förundersökningssamarbetet är en rationell, ekonomisk och snabb straffprocess i Finland. Regionalt förundersökningssamarbete I samband med utvecklingen av förundersökningssamarbetet ordnades under verksamhetsåret en regional utbildningsdag för ämbetsverken och polisen. Teman för utbildningsdagen var förfarandet med skriftlig undersökningsplan, förundersökningslagens 15 och en presentation av Eurojusts verksamhet. Gemensam utbildning med Advokatförbundet För åklagare och advokater ordnas varje år gemensam utbildning. Under verksamhetsåret ordnades i Helsingfors en utbildningsdag med temat brottmåls offentlighet. Under dagen behandlades lagstiftningen om offentlighet och sekretess samt polisens, åklagarnas, advokaternas och domstolarnas informationspraxis. Temat under två regionala utbildningsdagar var förberedelse i brottmål, ur åklagarens, försvarets, domstolens och förundersökningens synvinkel. Tullsamarbete Riksåklagarämbetet och Tullen ordnar årligen en gemensam utbildningsdag. Temat för verksamhetsårets utbildningsdag var internationella ärenden, bl.a. möjligheterna att utnyttja kontaktnätverk för brottsbekämpning, centrala frågor inom den internationella rättsvården samt praktiska synpunkter på inrättande av en gemensam undersökningsgrupp. Utveckling och utbildning

80 80 Klagomålsförfarandet gällande åklagarväsendet När det gäller åklagarväsendet, liksom förvaltningen i övrigt, utgör klagomålsmöjligheten en del av tillsynen över förvaltningens laglighet och ändamålsenlighet. På grund av åklagarväsendets tvåstegsmodell ska klagomål över åtgärder som vidtagits av tjänstemän inom åklagarväsendet riktas till riksåklagaren som vidarebefordrar dem till Riksåklagarämbetet. Ett s.k. administrativt klagomål kan gälla i stort sett vilket som helst förfarande som klaganden uppfattar som osakligt. Som ett typiskt exempel kan nämnas klagomål över dröjsmål med åtalsprövning. Kännetecknande för klagomål som gäller åklagarväsendet är att de i stor utsträckning avser s.k. ändringsprövning. Den som är missnöjd med en åklagares avgörande i ett ändringsprövningsärende kan be riksåklagaren granska åklagarens avgörande och göra en ny åtalsprövning i ärendet. Ett typexempel är målsägandes klagomål över att en åklagare beslutat att inte väcka åtal. Klagomål som gäller väckta åtal är sällsynta. I sådana fall där åklagaren har beslutat bevilja åtalseftergift av påföljdsnatur är klaganden i allmänhet missnöjd med bedömningen av de grunder på vilka åklagaren beslutat avstå från åtgärder. I fall där åklagaren på processuella grunder har beslutat att inte väcka åtal gäller klagomålen på motsvarande sätt frågan om åklagarens bedömning är korrekt i fråga om att bevisningen är otillräcklig, att något brott inte över huvud taget föreligger eller att åtalsrätten är preskriberad. Klagomålen som gäller åklagarens beslut i åtalsprövningsärenden ger riksåklagaren viktig information för tillsynen över åklagarverksamhetens enhetlighet. Det obegränsade klagomålsförfarandet är å andra sidan i vissa avseenden problematiskt med tanke på användningen av åklagarväsendets resurser. Rätten att anföra klagomål är inte bunden till tidsfrister och inte heller till klagandens eventuella partsställning i det mål som klagomålet gäller. I ändringsprövningsärenden har åtalsprövning redan en gång gjorts och Riksåklagarämbetet har inte resurser för fullständig omprövning av alla klagomålsärenden. Eftersom klagomålsförfarandet är kostnadsfritt för klaganden används det ofta i situationer där det eventuellt vore mera ändamålsenligt att målsäganden själv inleder en rättegång. Av dessa orsaker tar riksåklagaren på basis av klagomål upp ärenden till förnyad åtalsprövning endast då tillsynen över åklagarverksamhetens laglighet eller enhetlighet eller något annat behov att styra åklagarverksamheten förutsätter det. Den sist nämnda grunden kan vara för handen t.ex. i tolkningssituationer som är svåra från rättslig synpunkt eller när det är fråga om ny lagstiftning. Sådana avgöranden i klagomålsärenden används samtidigt för att styra åklagarverksamheten. Klagomålsavgöranden som har en mera allmän betydelse publiceras på riksåklagarens webbsidor. Under verksamhetsåret ansågs det nödvändigt att styra åklagarverksamheten bl.a. i fråga om yttrandefrihetsbrott och begränsning av förundersökningen. I dessa typer av ärenden ledde ett stort antal klagomålsavgöranden till åtgärder. År 2008 inkom till Riksåklagarämbetet 323 klagomål som gällde ändringsprövning och 57 andra klagomål. Vissa avgöranden i klagomålsärenden refereras närmare på s. 56. Utveckling och utbildning

81 81

82 82 Brottsligheten känner inga gränser. Åklagarväsendet samarbetar intimt med åklagarmyndigheterna i andra länder och deltar aktivt i det internationella samarbetet och utbildningen inom sektorn. Internationella ärenden

83 83 Under verksamhetsåret vidtog åklagarna i samråd med andra stater åtgärder av rätthjälpstyp i närmare hundra fall. Det operativa samarbetet var livligast med grannländerna Sverige och Estland. Därefter följde Spanien, Tyskland och Ryssland. I de flesta fallen var det fråga om rättshjälp i samband med narkotikabrott, därefter följde egendoms- och våldsbrott. Av uppföljningen framgår att åklagarna i 82 fall utfärdade europeiska arresteringsorder (European arrest warrant, EAW). Efter att europeiska arresteringsorder utfärdats kunde man i Finland gripa 23 personer av vilka 22 utlämnades. I ett fall vägrade Finland verkställa en arresteringsorder. Fallen behandlades vid samtliga fyra domstolar: 18 i Helsingfors, tre i Tammerfors, ett i Kuopio och ett i Uleåborg. Under verksamhetsåret utfärdade åklagarna i 20 fall förordnanden i enlighet med EU-lagen om frysning av tillgångar. Också domstolarna utfärdade några sådana förordnanden. Åklagarna deltog också i de tre gemensamma undersökningsgrupper som grundades i Finland under verksamhetsåret. Framförallt förfarandet med europeiska arresteringsorder har fått ett gott mottagande. Också de övriga nya instrument som europeiska unionen infört har i större utsträckning börjat användas av åklagarna. Det nordiska samarbetet De nordiska ländernas högsta åklagare har hållit gemensamma möten redan i flera decennier. I augusti 2008 träffades de i Sverige. De beslöt då utreda om det var skäl att uppdatera den mellan de nordiska ländernas högsta åklagare 1972 ingångna överenskommelsen om lagföring. De högsta åklagarna ansåg det också vara viktigt att de nordiska ländernas åklagare gemensamt behandlar frågor som gäller krigsförbrytelser och andra internationella brott. Under det årliga kvalitetsseminariet behandlades i förhållande till normal domstolsbehandling alternativa förfaranden i åtalsprövningsärenden. Vidare diskuterades frågor om bevisteman Internationella ärenden

84 84 i brottmål och organisationsreformers betydelse för utveckling av åklagarverksamheten i kvalitativt hänseende. Också hos oss torde det vara möjligt att beakta de argument som Norges och Sveriges representanter anförde för förenklade förfaranden eller åtgärdseftergift. Diskussionen om bevisteman baserades på Finlands framställning. I detta avseende kan det konstateras att Finland hunnit längst när det gäller att uppnå kvalitativa målsättningar med hjälp av detaljerade bevisteman. I fråga om organisationsreformer är trenden en övergång till större enheter som har bättre möjligheter att självständigt bedriva kvalitativ verksamhet. I september deltog åklagarna i ett samnordiskt seminarium som ordnats av Sveriges riksåklagare. Under seminariet diskuterades olika sätt för effektivare behandling av omfattande och krävande brottmål. Skillnader framkom bl.a. i fråga om hur en förbättring av identifieringen och utredningen av brott kan påverka åklagarens ställningstaganden i påföljdsfrågor och i sista hand domstolens prövning. Under verksamhetsåret kunde den arbetsgrupp slutföra sitt arbete som behandlat möjligheterna att utveckla samarbetet mellan de nordiska ländernas åklagare. Enligt arbetsgruppens utredning är det straffrättsliga samarbetet omfattande och huvudsakligen välfungerande. Arbetsgruppen beslöt bl.a. föreslå grundande av ett kontaktnätverk, utveckling av samarbetet i fråga om rättshjälpsbegäran, vittnesförhör och teleavlyssning samt ordnande av gemensam utbildning. Förslagen behandlades i oktober på de nordiska ländernas justitieministrars konferens, varefter de överfördes till fortsatt beredning. Under verksamhetsåret träffade åklagarna sina nordiska kolleger också i andra sammanhang, bl.a. under ett seminarium om korruptionsbrott. Vid detta seminarium representerades åklagarväsendet av chefen för Egentliga Finlands åklagarämbete Antti Pihlajamäki. Det rättsliga samarbetet inom Östersjöregionen Östersjöregionens rättsområde består av de nordiska och de baltiska länderna, Tyskland, Polen och Ryssland. Regionens högsta åklagare träffas varje år. I februari 2008 träffades de i Gdynia i Polen. Finland representerades av riksåklagare Matti Kuusimäki, statsåklagare Leena Metsäpelto och häradsåklagare Marjo Ikäheimonen. Under mötet behandlades gemensamma undersökningsgrupper (JIT) och miljöbrottsärenden. De högsta åklagarna beslöt att den av åklagare i Östersjöregionen sammansatta expertgrupp för miljöbrott som hittills har verkat i anslutning till Baltic Sea Task Forces operativa kommitté (OPC), som består av representanter för polisförvaltningen, ska fortsätta sin verksamhet som en självständig grupp. Finland åtog sig att ansvara för ledningen av gruppen, vars första uppgift var att definiera tyngdpunktsområdena för gruppens verksamhet. Riksåklagaren utsåg Marjo Ikäheimonen till ordförande för gruppen. Hon är mångårig nyckelåklagare för miljöbrottsärenden. Gruppen höll i september under ledning av Ikäheimonen ett möte i Helsingfors, med deltagare från alla medlemsstater utom Ryssland och Lettland. Under mötet beslöts det att en förutsättning för effektiv skötsel av gränsöverskridande miljöbrottsärenden framförallt är kännedom om deltagarstaternas lagstiftning och Internationella ärenden

85 85 Personalen vid Egentliga Finlands åklagarämbete bekantade sig under verksamhetsåret med Eurojust, Europol och Internationella brottsdomstolen (ICC) i Haag. Representanter för åklagarväsendet och polisen gjorde i maj 2008 en studieresa till Tartu i Estland. Syftet med resan var att bekanta sig med estnisk praxis i synnerhet om behandlingen av brottmål som berör ungdomar och barn. Internationella Kansainväliset ärenden asiat

86 86 straffprocess och att en del av åklagarna i varje land ska specialisera sig på miljöbrottsärenden, t.ex. enligt finländsk modell. En arbetsgrupp bestående av Östersjöregionens statsministrar (Task Force on Organised Crime in the Baltic Sea Region) höll sitt möte i Estland där åklagarväsendet representerades av kontaktåklagare Tuuli Eerolainen som tidigare varit verksam i Tallinn. Europeiska Unionen Eurojust Maarit Loimukoski efterträddes som Finlands nationella medlem i Eurojust av statsåklagare Ritva Sahavirta vars treårsperiod började För den nationella medlemmen utsågs två biträden, varav den ena, dvs. Loimukoski som återvänt till Riksåklagarämbetet som statsåklagare, också är ställföreträdare för den nationella medlemmen. Det andra biträdet har utsetts av centralkriminalpolisen. Riksåklagare Matti Kuusimäki besökte i maj Eurojusts Finlandsavdelning. Också i det sammanhanget framhöll Kuusimäki att Eurojust är en viktig aktör när det gäller bekämpning av allvarlig internationell brottslighet och att man både inom Europeiska unionen och i den nationella verksamheten på olika sätt måste börja utnyttja Eurojust effektivare. Under verksamhetsåret inledde Finland 28 mål i Eurojust och åtog sig att sköta nio mål som andra medlemsstater inlett på Finlands vägnar. Eurojust ordnade flera möten under verksamhetsåret. I mötena deltog häradsåklagarna Mika Aalto, Thomas Berg, Leena Koivuniemi, Perttu Könönen och Harri Tiesmaa samt statsåklagarna Jukka Rappe, Ritva Sahavirta och Ari- Pekka Koivisto. Justitieministeriet tillsatte i oktober en arbetsgrupp för genomförande av Europeiska unionens råds beslut om förstärkning av Eurojust. Åklagarväsendet representeras i arbetsgruppen av statsåklagare Raija Toiviainen. Det rättsliga nätverket i Europa (EJN) Som åklagarväsendets kontaktmyndigheter inom nätverket fungerade under verksamhetsåret chefen för internationella enheten vid Riksåklagarämbetet, statsåklagare Raija Toiviainen och överinspektör Tom Laitinen samt de häradsåklagare som fungerat som internationella nyckelåklagare, dvs. Johanna Hervonen, Vilja Kutvonen och Kirsi Kännö. Laitinen deltog i nätverkets möten i Slovenien och Frankrike. Under verksamhetsåret inriktades nätverkets verksamhet framförallt på beredningen av EU-rådets beslut. På det nationella planet består nätverket av representanter för åklagarväsendet, förundersökningsmyndigheterna, domstolsväsendet och justitieministeriet. De höll under året två möten varav det ena vid Riksåklagarämbetet. Under mötet behandlades framförallt frågor som gällde olika åtgärder för effektivisering av det nationella nätverket och EJN:s verksamhet. De konkreta ändringsförslagen överfördes till fortsatt beredning följande år. Eurojustice Eurojustice, som är ett samarbetsnätverk för de högsta åklagarna i Europeiska unionens medlemsstater, sammanträdde i september 2008 i Edinburgh i Skottland. Finland representerades Internationella ärenden

87 87 GEMENSAMMA UTREDNINGSGRUPPER I EU:s konvention om rättshjälp i brottmål samt i rambeslutet om gemensamma utredningsgrupper föreskrivs om gemensamma utredningsgrupper som kan tillsättas enligt överenskommelse mellan EU-medlemsstaternas behöriga myndigheter. De nämnda bestämmelserna har i Finland genomförts nationellt genom en lag om gemensamma utredningsgrupper som trädde i kraft En gemensam utredningsgrupp kan enligt överenskommelse mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter inrättas för ett visst syfte och för en viss tid, om en utredning som berör en annan medlemsstat är svår och krävande och förutsätter att de stater som deltar i utredningen vidtar koordinerade och gemensamma åtgärder. En utredningsgrupp kan inrättas efter en begäran om rättshjälp. Efter att gruppen inrättats vidtas undersökningsåtgärder inom ramen för gruppen och det behövs då inte längre någon rättshjälpsbegäran för vidtagande av åtgärder. EU främjar inrättandet av gemensamma utredningsgrupper och medlemsstaterna har i detta syfte ombetts att utse nationella sakkunniga för de gemensamma utredningsgrupperna. De sakkunnigas kontaktuppgifter har meddelats rådets sekretariat. De nationella sakkunniga har till uppgift att i sitt eget land främja inrättandet av utredningsgrupper och informera om sådana goda förfaranden som konstaterats i gruppernas verksamhet. Finlands nationella sakkunniga kommer från centralkriminalpolisen, Tulllen och åklagarväsendet. Åklagarväsendets nationella sakkunniga representant är Heli Vesaaja som är häradsåklagare i Helsingfors. Rådets sekretariat ordnar varje år ett seminarium för de nationella sakkunniga i samråd med Eurojust och Europol. I december 2008 ordnades det i ordningen fjärde seminariet i Europols lokaler i Haag. Under seminariet redogjordes för praktiska erfarenheter av utredningsgruppernas verksamhet samt för möjligheten att finansiera utredningsgruppernas verksamhet via Eurojust. vid konferensen av riksåklagare Matti Kuusimäki, statsåklagare Leena Metsäpelto och häradsåklagare Harri Tiesmaa. Ett huvudtema för konferensen var möjligheterna att utnyttja informationsteknologi i olika skeden av straffprocessen. Under konferensen kunde det konstateras att de modeller som Finland valt för hantering av elektroniskt förundersökningsmaterial inte längre motsvarar den senaste tekniska utvecklingen. Problemet består i att brottskedjans olika aktörer i Finland satsar på utveckling av sina egna elektroniska ärendehanteringssystem snarare än på systemens kompatibilitet. Övriga EU-relaterade händelser Slovenien ordnade under sitt ordförandeskap ett diskussionsmöte för EU:s högsta åklagare. Under mötet diskuterades möjligheterna att skapa närmare kontakter mellan åklagarväsendets Internationella ärenden

88 88 ledning och EU:s beslutsprocess, för att åklagarväsendets synpunkter bättre ska kunna beaktas i dessa strukturer. Finlands åklagarväsende representerades av statsåklagare Raija Toiviainen. Häradsåklagare Johanna Hervonen och överinspektör Tom Laitinen representerade Finland i EU-rådets arbetsgrupp för uppföljning av praxis vid tillämpningen av systemet med europeiska arresteringsorder. Dessutom var Hervonen sakkunnig vid ländergranskningen av EAWärenden som gällde Sverige. I Wien ordnades i oktober ett möte för Europeiska unionens högsta åklagare och de högsta domstolarnas presidenter. I mötet deltog också representanter för Riksåklagarämbetet. Häradsåklagare Piia Vottonen höll vid ett seminarium i Sverige ett föredrag om kriminalteknisk bevisning i narkotikamål. Europarådet Riksåklagare Matti Kuusimäki är medlem av Europarådets rådgivande kommitté för de europeiska åklagarna (CCPE). Hans ställföreträdare är statsåklagare Raija Toiviainen som dessutom är medlem av det organ som bereder kommitténs beslut. Kommittén höll i juli konferens i St Petersburg och i oktober plenum i Strasbourg. Under verksamhetsåret ordnades två förberedande möten. CCPE har inrättats för att i medlemsstaterna följa upp verkställigheten av ministerrådets rekommendation (2000) 19 och för att lägga fram åtgärdsrekommendationer. I detta syfte har kommittén godkänt att till ministerrådet sänds åklagarnas ställningstaganden till Alternatives to prosecution (Opinion 2) och The role of prosecutors outside the criminal field (Opinion 3). Statsåklagare Ritva Sahavirta deltog i april i GRECO:s möte Strasbourg. GRECO övervakar implementeringen av Europarådets konvention om korruptionsbekämpning. Under mötet behandlades en länderrapport om Island. Chefen för Egentliga Finlands åklagarämbete Antti Pihlajamäki representerade åklagarväsendet vid Europarådets möte om datanätsbrottslighet. Europeiska människorättsdomstolens president Jean-Paul Costa besökte riksåklagaren i juni. Annat internationellt samarbete Estland Samarbetet med Estlands åklagarväsende var livligt under verksamhetsåret, särskilt i utbildningssammanhang. I oktober ordnades i Tallinn för åklagare och förundersökningsmyndigheter det numera traditionella seminariet om narkotikabrott. Finländska åklagare som specialiserat sig på ärenden där unga personer är inblandade bekantade sig dessutom med behandlingen av sådana ärenden i Tartu. Två åklagare från Estland deltog i en kurs om människohandelsbrott som ordnats av Riksåklagarämbetet. Riksåklagarämbetet ordnade i Estland ett seminarium om korruptionsbrott, i samarbete med justitieministeriet och estniska myndigheter. Under verksamhetsåret förbättrades möjligheterna till förverkande av brottsvinning i och med att Europeiska unionens rambeslut om Internationella ärenden

89 89 frysning av tillgångar trädde i kraft i båda länderna. Flera förordnanden om frysning av tillgångar utfärdades. Som en ny verksamhetsform avtalades mellan riksåklagarna i Finland och Estland om åklagarutbyte mellan länderna. Avsikten är att sända åklagare till det andra landet för att på ett för sitt eget praktiska arbete nyttigt sätt bekanta sig med det andra landets åklagararbete, rättssystem och straffrätt. Den första finländska åklagaren som deltog i utbytesprogrammet var häradsåklagare Sirpa Väätäinen som arbetade en vecka i Tallinn och en vecka i Tartu. Som Finlands kontaktåklagare i Estland arbetade under verksamhetsåret fortfarande överinspektör Tuuli Eerolainen från Riksåklagarämbetet. Hon efterträddes under verksamhetsåret av häradsåklagare Sirpa Väätäinen. Kontaktåklagaren betjänar de båda ländernas rättsmyndigheter genom att erbjuda sin sakkunskap om det egna landets rättssystem till stationeringslandets myndigheter och tvärtom. Riksåklagare Matti Kuusimäki deltog i november i Estlands Riksåklagarämbetets 90-årsjubileum Ryssland Vid ett möte mellan Rysslands och Finlands högsta åklagare 2007 avtalades om ett gemensamt seminarium. Ryssland ordnade under verksamhetsåret ett tredagars seminarium i Moskva. Finlands delegation bestod av representanter för flera förvaltningsgrenar, dvs. åklagarväsendet, justitieministeriet, inrikesministeriet, Tullstyrelsen och finländska kontakttjänstemän som arbetar i St Petersburg. Finlands delegation leddes av statsåklagare Raija Toiviainen. Västra Nylands åklagarämbete deltog under verksamhetsåret i det internationella samarbetet om narkotikabrott. Tammerfors centralkriminalpolis, Esbopolisen och Helsingfors narkotikabrottsenhet undersökte tillsammans en yrkesmässig import- och distributionsorganisation som fört in stora mängder narkotika i landet: hasch från Spanien och amfetamin från Estland. Målet sköttes i samarbete med ett åklagarpar vid Västra Nylands åklagarämbete. En tredjedel av de ca 30 misstänkta i målet var utlänningar, främst estländare. För sex misstänkta utfärdades en europeisk arresteringsorder som i fråga om två misstänkta efteråt måste utvidgas då nya brott uppdagats. För att den direkta och indirekta brottsvinningen skulle kunna förverkas kartlades de misstänktas egendom. I fråga om fyra av de misstänkta vidtogs åtgärder i enlighet om lagen om verkställighet i Europeiska unionen av frysningsbeslut av egendom eller bevismaterial (540/2005). Under seminariet behandlades framförallt frågor om rättshjälpsbegäran mellan Finland och Ryssland, utlämningsärenden samt problem som framkommit i samband med sådana ärenden. Under seminariet kartlades också möjligheterna att utnyttja videoteknik vid verkställighet Internationella ärenden

90 90 av rättshjälp. Under seminariet beslöt man årligen ordna arbetsmöten för att diskutera eventuella problem i rättshjälpssamarbetet och för att gemensamt lösa problemen. I de två möten som hölls med ryska kollegor i St Petersburg deltog häradsåklagarna Vilja Kutvonen och Marjo Ikäheimonen. Övriga händelser Riksåklagarämbetet är medlem i internationella åklagarföreningen (International Association of Prosecutors). Också enskilda åklagare är medlemmar i föreningen. Statsåklagare Raija Toiviainen är medlem av föreningens styrelse. Med beaktande av den allt internationellare åklagarverksamheten sätter åklagarväsendet stort värde på föreningens verksamhet och på de professionella kontakter världen över som föreningen möjliggjort. I augusti 2008 höll åklagarföreningen sin årliga konferens i Singapore med temat New Technologies in Crime and Prosecution: Challenges and Opportunities. Åklagarväsendet representerades av statsåklagare Raija Toiviainen och häradsåklagare Lahja Kyllönen-Kaitaniemi. Föreningen ordnar på olika håll i världen regionala konferenser för att göra det möjligt för flera åklagare att delta i verksamheten. I mars ordnades en konferens för de europeiska ländernas åklagare i Haag. I konferensen deltog häradsåklagarna Simo Kolehmanien och Jani Jukka. Chefen för Egentliga Finlands åklagarämbete Antti Pihlajamäki höll ett föredrag om korruptionsärenden i anslutning till twining-projektet i Rumänien samt i anslutning till Europeiska unionens och Europarådets gemensamma projekt i Häradsåklagarna Antti Vuorenmaa och Harri Tiesmaa från Helsingfors åklagarämbete gjorde i december en studieresa till Holland där de bekantade sig med landets elektroniska hantering av brottmål. Med hjälp av det holländska GPS-baserade systemet kan brottmål behandlas helt elektroniskt, utan förundersökningsprotokoll i pappersform. Systemet är så rationellt uppbyggt att det beräknas ge en tidsbesparing på upp till 50 % när det gäller behandling av enklare brottsärenden. Systemet skulle inte direkt kunna ersätta Sakari, men det kunde delvis anpassas också till finländska förhållanden. Albanien. I EU:s regi ordnades i Verona i Italien en konferens om restorativ rätt. Åklagarväsendet representerades vid konferensen av häradsåklagare Pia Mäenpää. Liknande frågor behandlades också under en studieresa till Österrike i november. I resan deltog statsåklagare Leena Metsäpelto. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning OLAF ordnar varje år möten som representanter för åklagarväsendet deltar i. Under verksamhetsåret representerades åklagarväsendet av häradsåklagarna Lilja Limingoja och Heli Vesaaja. Internationella ärenden

91 91 De viktigaste lagarna och förordningarna som gäller åklagarna Lag om allmänna åklagare /199 Lag om häradsåklagare /195 Statsrådets förordning om åklagarämbetena /88 Statsrådets förordning om åklagarämbetenas verksamhetsområden och huvudsakliga verksamhetsställen /89 Justitieministeriets förordning om åklagarämbetenas servicebyråer /91 Förordning om riksåklagarämbetet /209 Statsrådets förordning om ändring av förordningen om riksåklagarämbetet /90 Strafflag /39 Förundersökningslag /449 Tvångsmedelslag /450 Lag om rättegång i brottmål /689 Lag om medling vid brott och i vissa tvister /1015 Lag om strafforderförfarande /6921 Häktningslag /768 Fängelselag /767 De viktigaste lagarna och förordningarna som gäller åklagarna

92 92 Sakregister A Advokatarvoden 73 Arbetshälsa 32 Grovt dödsvållande 43 Grovt rattfylleri 43 Grovt äventyrande av trafiksäkerheten 43 B Bedrägeri 52 Bedrägeriåtal för missbruk av socialskyddssystemet 52 Bevisbedömning 55 Biträdande riksåklagaren 18 Brott begånget av fånge 53 D Diskriminering i arbetslivet 45 Djurskyddsbrott 45 Dråp 47 Döljande av olagligt byte 45 H Handlingsoffentlighet 54 Hot mot skolor 50 Hörande av dataombudsmannen 56 I Information om åtalsprövningsavgörande 54 Internationella ärenden 81 Internet 50 J Jaktbrott 45 Jäv för åklagare 53 E Ekobrottsåklagare 66 Ekonomi 34 Eurojust 86 K Klagomål 55, 80 Konkurrensgrund 53 Kvittohandel 67 F Falskt alarm 49, 50 Folkmord 48 Fysiskt våld mot barn i uppfostringssyfte 51 Försök till grov misshandel 41 Förundersökningssamarbete 61 G Grov förfalskning 44 Grov människohandel 47 L Lokala åklagarämbeten 21 M Misshandel 41, 51 Mord 41, 43 Mordförsök 41 Motivering av beslut om att inte väcka åtal 56 Mål som gäller samma svarande 56 Sakregister

93 93 N Nyckelåklagare 68 O Ocker 45 Ockerliknande diskriminering i arbetslivet 45 Ordnande av olaglig inresa 44 Organisation 16 Oskuldspresumtionen 54 P Personal 31 Personbrott 66 Personregisterbrott 56 Polisbrott 59, 60 Praktiksystemet för biträdande åklagare 76 Preskription av åtalsrätt 56 T Tillämpning av strafforderförfarande 58 Trivsel i arbetet 32 U Utbildning 63 Utbildning för kanslipersonal 79 Utbildning för ledningsgrupper 77 W WinCapita 61 V Värden 27 Y Yttrandefrihetsbrott 48 R Riksåklagaren 17 Riksåklagarens allmänna föreskrifter och anvisningar 17 Riksåklagarämbetet 19 Rwanda 48 S Sammanslagning av ärenden 56 Sexuellt utnyttjande av barn 55 Specialåklagare 66 Specialåklagare för narkotikabrott 66 Statsåklagare 19 Styrsystem 27 Å Åklagarförordnanden 59 Åklagarutbildning 72 Åtalsförordnanden 51 Åtalsförordnanden enligt strafflagens 1 kap. 58 Åtalsärenden 37 Ä Ändringsprövningsärenden 51 Ö Överklagande 58 Sakregister

94 Riksåklagarämbetet PB 333, HELSINGFORS Albertsgatan 25 A Telefon Information Fax VKSV@oikeus.fi