214/18 Anställning som gästprofessor i vetenskap för hållbar utveckling med inriktning på omställningsprocesser inom förvaltning av ekosystemtjänster

Ledningskansliet Maria Lindfors REKTORS BESLUT (REB) BESLUTSLISTA 214-240 2018-12-18 Närvarande: Peter Högberg Martin Melkersson Maria Lindfors Rektor Universitetsdirektör Sekreterare 214/18 Anställning som gästprofessor i vetenskap för hållbar utveckling med inriktning på omställningsprocesser inom förvaltning av ekosystemtjänster SLU.ltv. 2018.2.5.1-784 Rektor beslutar att anställa Christopher Raymond som gästprofessor i vetenskap för hållbar utveckling med inriktning på omställningsprocesser inom förvaltning av ekosystemtjänster, från och med den 1 januari 2019, dock längst till och med den 21 december 2021, 40 % av heltid. Föredragande: Torleif Ljung 215/18 Förlängning av anställning som gästprofessor vid institutionen för skoglig resurshushållning SLU sfak. 2018.2.5.1-414 Rektor beslutar att förlänga Magnus Ekströms anställning som gästprofessor för perioden 1 november 2020 tills vidare, dock längst till och med 31 oktober 2023 Föredragande: Maria Bergling 216/18 Förlängning av adjungering som professor vid institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi SLU sfak. 2018.2.5.1-389 Rektor beslutar att förlänga Ulrika Egertsdotters adjungering som professor i växtfysiologi med omfattningen 45 % Postadress: Box 7070, 750 07 UPPSALA Tel: 018-67 10 00 (vx) Besöksadress: Almas allé 8 Mobilnr: 072-2327574 Org nr: 202100-2817 Maria.Lindfors@slu.se www.slu.se

tills vidare från och med 2019-02-01 dock längst tom 2021-03-16. Föredragande: Maria Bergling 217/18 Finansiering för återgång till anställning som professor vid institution avseende Kristina Dahlborn SLU ua 2018.1.1.1-4711 Rektor beslutar att institutionen för anatomi, fysiolog och biokemi från och med den 1 januari 2019 och så länge Kristina Dahlborn är anställd där, dock längst till och med 28 februari 2021, kvartalsvis fakturerar lönekostnaden till kostnadsställe 1001090, projekt 9600, samt att lönekostnaden baseras på aktuell månadslön inklusive aktuell LKP, OH och lokalpåslag. Föredragande: Anna-Karin Olofsdotter 218/18 Fortsatt uppdrag som vicerektor för fortlöpande miljöanalys SLU ua 2018.2.5.1-4674 Rektor beslutar att förlänga professor Kevin Bishops uppdrag som vicerektor för fortlöpande miljöanalys på 70 % och även i övrigt oförändrade villkor till och med den 30 juni 2019. Föredragande: Anna-Karin Olofsdotter 219/18 Fortsatt uppdrag som vicerektor för samverkan Rektor beslutar SLU ua 2018.2.5.1-4673 att förlänga analytiker Erik Fahlbecks uppdrag som vicerektor för samverkan på 100 % och i övrigt oförändrade villkor till och med den 30 juni 2019. Föredragande: Anna-Karin Olofsdotter 2/12

220/18 Koordinering av SLU:s samarbete med Stenhammars Godsförvaltning AB under år 2019 SLU ua 2018.2.6-4654 Rektor beslutar att för perioden den 1 januari 2019 tills vidare, dock längst till och med den 31 december 2019, utse Senior Advisor, docent Göran Dalin till SLU:s koordinator och kontaktperson till Stenhammars Godsförvaltning AB (SG) för den verksamhet som avses i det i januari 2018 ingångna avtalet om samarbete, ID: SLU ua 2018.2.6, att uppdraget ska utgöra 10 % av en heltidsanställning där lönekostnaden belastar Forskningssatsningar vid egendomarna, kst 100 0001 projekt 68 000 och tillförs institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi (AFB), att koordinatorn har befogenhet att för SLU:s räkning utse representanter i den dialoggrupp som beskrivs i avtalet och att komma överens med SG om vilken verksamhet som ska bedrivas för att konkretisera innehållet i avtalet, att till institutionen för AFB avsätta högst 100 000 kr under år 2019 av Forskningssatsningar vid egendomarna, kst 100 0001 projekt 68 000, att disponeras av koordinatorn för att genomföra SLU:s del av de insatser som beskrivs i avtal och årlig aktivitetsplan; medlen utbetalas till institutionen när kostnaden har uppstått, att koordinatorn även disponerar de medel som för detta ändamål kan komma att ställas till förfogande av SG, att koordinatorn ska före utgången av februari månad 2020 redovisa för rektor vilka insatser som har gjorts under det gångna året och vad som planeras för innevarande år, att för perioden den 1 januari 2019 tills vidare, dock längst till och med den 31 december 2019, utse professor Urban Emanuelsson till biträdande koordinator, att för perioden 1 januari 2019 tills vidare, dock längst till och med den 31 december 2019, utse 3/12

forskare Anna Hessle till biträdande koordinator, samt att uppdraget för Emanuelsson och Hessle ska utgöra 5% vardera av en heltidsanställning där lönekostnaden belastar Forskningssatsningar vid egendomarna, kst 100 0001 projekt 68 000 och tillförs Centrum för biologisk mångfald där Emanuelsson är anställd respektive Institutionen för husdjurens miljö och hälsa där Hessle är anställd. Föredragande: Sune Lindh 221/18 Ledamöter i utbildningsnämnden 2019-2021 SLU ua 2018.1.1.1-4387 Rektor beslutar att x till ledamöter i utbildningsnämnden för perioden den 1 januari 2019 tills vidare dock längst till och med den 31 december 2021 utse följande personer: professor Göran Andersson universitetslektor Johan Gaddefors universitetslektor Marie Larsson universitetslektor Cecilia Mark-Herbert professor Görel Nyman att till personliga ersättare för ledamöterna utse professor Anna Jansson, ersättare för Göran Andersson forskare Sofie Joosse, ersättare för Johan Gaddefors universitetslektor Maria Kylin, ersättare för Marie Larsson forskare Malin Elfstrand, ersättare för Cecilia Mark-Herbert universitetslektor Katarina Nostell, ersättare för Görel Nyman. att 40 % av lönekostnaden inklusive lönekostnadspåslag och overhead för Johan Gaddefors faktureras under tiden den 1 januari till och med 30 juni 2019, och 10 % under resterande del av förordnandetiden, kvartalsvis från institutionen för ekonomi till utbildningsnämndens kostnadsställe 1002001, 4/12

att 10 % av lönekostnaden inklusive lönekostnadspåslag och overhead för övriga ordinarie ledamöter faktureras kvartalsvis under förordnandetiden från de institutioner där respektive ledamot är anställd till utbildningsnämndens kostnadsställe 1002001, att utse professor Stefan Nordlund till extern ledamot av i utbildningsnämnden för perioden den 1 januari 2019 tills vidare dock längst till och med den 31 december 2021, att ersätta Stefan Nordlunds arbetsgivare Stockholms universitet med 10 % av månadskostnaden för hans anställning där, inklusive lönekostnadspåslag och overhead, att ersättningen till Stockholms universitet utbetalas kvartalsvis efter fakturering och ska belasta kst 1002001, projekt 89, samt att utse analytiker Erik Fahlbeck till personlig suppleant för ordföranden i utbildningsnämnden även under den tid som universitetets vikarierande rektor är ordförande. Föredragande: Sune Lindh 222/18 Organisation och ansvarsfördelning avseende rektor vid SLU och organ som är direkt underställda rektor SLU ua 2018.1.1.1-4710 Rektor beslutar att Organisation och ansvarsfördelning avseende rektor vid SLU och organ som är direkt underställda rektor, rektors delegationsordning, ska med verkan från den 1 januari 2019 ha den lydelse som framgår av bilagan till detta beslut, samt att med verkan från den 1 januari 2019 upphäva rektors beslut av den 19 december 2017, 187/17 SLU ID ua 2017.1.1.1-4669, med Organisation och ansvarsfördelning avseende rektor vid SLU och organ som är direkt underställda rektor, rektors delegationsordning. Föredragande: Sune Lindh 5/12

223/18 Utseende av ordförande i rådet för utbildning på forskarnivå SLU ua 2018.1.1.1-4720 Rektor beslutar att utse forskare Ylva Hillbur till ordförande i rådet för utbildning på forskarnivå (Fur) från och med den 1 januari 2019 tillsvidare, dock längst så länge hon är vicerektor. Föredragande: Sune Lindh 224/18 Finansiering av rapportering till PRME Rektor beslutar SLU ua 2018.1.1.1-4702 att uppdra åt prefekterna vid institutionen för ekonomi och institutionen för skogsekonomi att samverka i arbetet med rapportering av SLU:s certifiering i Principles for Responsible Management Education (PRME), att för detta ändamål överföra statsanslag om 260 tkr från rektors strategiska medel (kst 1000000, prj 89) till institutionen för ekonomi (5106010 och projekt 89). Föredragande: Joakim Ögger 225/18 Inrättande och placering av ett sekretariat för att hantera SLU:s värdskap vid IUFRO:s världskongress 2024 SLU ua 2018.1.1.1-4683 Rektor beslutar att uppdra åt dekanen för fakulteten för skogsvetenskap fullfölja planering och genomförande av världskongressen enligt inlämnad ansökan och kontrakt med IUFRO, att uppdra åt dekanen vid fakulteten för skogsvetenskap att från 2019-01-01 inrätta ett sekretariat för hantering av SLU:s värdskap för IUFRO:s världskongress 2024, att organisatoriskt placera sekretariatet vid fakulteten för skogsvetenskap, 6/12

att uppdra åt dekanen vid fakulteten för skogsvetenskap att inrätta en nationell styrgrupp, att uppdra åt dekanen vid fakulteten för skogsvetenskap att inrätta en internationell /nationell referensgrupp före 2019-06-30, att uppdra åt dekanen vid fakulteten för skogsvetenskap att utse kongresschef tillika chef för sekretariatet, att uppdra åt universitetsdirektören att säkerställa att sekretariatet erhåller erforderligt stöd från universitetsadministrationen, att för detta ändamål under 2019 överföra det av styrelsen beslutade statsanslaget (1 606 tkr) till fakulteten för skogsvetenskap, att uppdra åt dekanen vid fakulteten för skogsvetenskap årligen stämma av med rektor och universitetsdirektör kring sekretariatets planering och budget. Föredragande: Joakim Ögger 226/18 Antal nybörjarplatser på utbildningsprogram 2018 och 2019 SLU ua 2018.1.1.1-4724 Rektor beslutar att fastställa antalet nybörjarplatser per utbildningsprogram på grund- och avancerad nivå enligt bilaga till detta beslut, att beslut om eventuellt tekniskt överintag fattas av respektive programnämnd. Föredragande: Johan Torén 227/18 Antagning till gästforskarprogrammet i ekonomi 2018 SLU ua 2018.1.1.1-1608 Rektor beslutar att anta Brent Songhen, Ohio State University, USA, till gästforskarprogrammet i ekonomi, att uppdra åt institutionen för skogsekonomi att i enlighet med ansökan och riktlinjerna för 7/12

gästforskarprogrammet ombesörja värdskapet för gästforskaren, att institutionen årligen ska inkomma med en ekonomisk redovisning av uppkomna kostnader i samband med gästforskarens besök, samt i samband med detta internfakturera kostnadsställe Gemensamma avsättningar AF (kst 1001002, proj 68000) med referens 979NNT. Föredragande: Niklas Nordquist 228/18 Beslut om stöd till finansiering av seniora lärare/forskare SLU ua 2018.1.1.1-4699 Rektor beslutar att godkänna ansökan från Artdatabanken (daterad 181129) om tillfälligt ekonomiskt stöd med 300 tkr, att avslå ansökan från institutionen för skoglig resurshushållning (daterad 181130) om tillfälligt ekonomiskt stöd med hänvisning till att kapitalet översteg 10 procent vid det senaste bokslutet, att överföringen till Artdatabanken görs under 2019 fr om januari från rektors strategiska medel (kst 1000000, prj 68000). Föredragande: Niklas Nordquist 229/18 Postdocutbyte mellan Uppsala Universitet och SLU (U-Share) SLU ua 2018.2.6-4709 Rektor beslutar att inom ramen för samverkansprojektet U-Share inleda en satsning på postdoc-utbyte med Uppsala universitet, som innebär att nydisputerade forskare ges möjlighet att få en postdocanställning vid grannlärosätet (se beskrivning nedan), att under 2019 avsätta en ram på 1 000 000 kr för detta ändamål. Kostnaden ska belasta rektors strategiska medel (kst 1000000, projekt 68000). Medlen utbetalas till VH-fakulteten när kostnader uppstått, 8/12

att beslut om finansiering fr.o.m. 2020 ska fattas efter samråd med VH-fakulteten. Föredragande: Boel Åström 230/18 Förlängning av SLU:s klimatfond Rektor beslutar SLU ua 2018.1.1.3-2569 att från den 1 januari 2019 förlänga SLU:s klimatfond i tre år med den funktion och verkan som anges i bilaga 1 (Rutin SLU 102 i SLU:s miljöledningssystem) till detta beslut, att upphäva beslutet av den 3 juni 2014, Inrättande av klimatfond vid SLU, dnr SLU ua 2014.1.1.3-1889. Föredragande: Johanna Sennmark 231/18 Utseende av ledamöter och suppleanter i styrelsen för stiftelsen Veterinärhistoriska museet för perioden 2019-2021 SLU ua 2018.1.1.1-4647 Rektor beslutar att utse professor emeritus Bernt Jones, platschef Margareta Stigson och professor Henrik Rönnberg till ledamöter i styrelsen för Veterinärhistoriska museet för perioden den 1 januari 2019 t o m den 31 december 2021, samt att utse professor emeritus Arvid Uggla till personlig suppleant för Jones, universitetslektor Stefan Gunnarsson till personlig suppleant för Stigson och professor emeritus Åke Hedhammar till personlig suppleant för Rönnberg för samma tidsperiod. Föredragande: Kristina Jungnelius 232/18 Utseende av revisor för Stiftelsen Veterinärhistoriska museet perioden 2019-2021 SLU ua 2018.1.1.1-4685 Rektor beslutar att utse Fredrik Svensson vid Företagsrevisionen i Skaraborg AB, till revisor för Stiftelsen 9/12

Veterinärhistoriska museet i Skara för åren 2019-2021. Föredragande: Kristina Jungnelius 233/18 Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 Rektor beslutar SLU ua 2018.1.1.1-4677 att från och med 1 februari 2019 ska de Riktlinjer för utbildning på forskarnivå som fogats till detta beslut tillämpas, att med verkan från den 1 februari 2019 upphäva rektors beslut den 15 juni 2015, (DNR: SLU ua 2015.1.1.1-2467) om riktlinjer för utbildningen på forskarnivå 2015. Föredragande: Lotta Hansson 234/18 Ändrad fakultetstillhörighet för två anställda Rektor beslutar SLU ua 2018.2.5.1-4608 att forskare Joachim Strengbom och postdoktor Simon Kärvemo vid institutionen för ekologi från och med den 1 januari 2019 ska tillhöra fakulteten för skogsvetenskap. Föredragande: Erika Anundsson 235/18 Återbetalning av medel för projekten Fundraising vid SLU och SLU Samverkan SLU ua 2018.1.1.1-4706 Rektor beslutar att fördelade medel till NJ- och S-fakulteterna för projektet Fundraising vid SLU utvecklingsprojekt (SLU ua 2018.1.1.1-41) som inte har utnyttjats 2018 ska återbetalas till kst 1001002 prj 68000 under 2018, samt att fördelade medel till de fyra fakulteterna för projektet SLU Samverkan (SLU ua 2018.1.1.1-40) som inte har utnyttjats 2018 ska återbetalas till kst 1001002 prj 68000 under 2018. 10/12

Föredragande: Mariette Manktelow 236/18 Organisation och finansiering av SLU:s koordination av Stiftelsen lantbruksforsknings program Sustainable Diets from Sustainable Food Chains SLU ua 2018.4.1-4705 Rektor beslutar att ta emot uppdraget från Stiftelsen lantbruksforskning att koordinera forskningsprogrammet Sustainable Diets from Sustainable Food Chains under programtiden som varar från och med 2019 till och med 2022. att uppdra åt programchefen på SLU Future Food att ansvara för att koordinera och administrera programmet samt inge en årlig verksamhetsrapport och ekonomisk redogörelse för koordination och administration till Stiftelsen lantbruksforskning med kopia till rektor och vicerektor för samverkan under programtiden, samt att som motfinansiering till projektet avdela av rektors särskilda medel 930 tkr för 2019, 925 tkr för 2020, 920 tkr för 2021 och 920 tkr för 2022 till kst 5958002 prj 55950291 Future Food. Föredragande: Mariette Manktelow 237/18 Rapport om uppdraget att, inom ramen för livsmedelsstrategin, analysera effekter av jordförvärvs- och arrendelagstiftningen (N2017/04215/JM) SLU ua 2017.1.1.1-2547 Rektor beslutar att till Regeringskansliet (Näringsdepartementet) överlämna rapport om uppdraget att analysera effekter av jordförvärvs- och arrendelagstiftningen enligt bilaga. Föredragande: Mariette Manktelow 238/18 Riktlinjer för utnämning av docenter vid SLU Rektor beslutar SLU ua 2018.1.1.1-4553 11/12

att fastställa riktlinjer för utnämning av docenter vid SLU i enlighet med bilaga 1 till detta beslut, att riktlinjerna träder i kraft den 1 januari 2019, samt att från och med den 1 januari 2019 upphäva beslutet om anvisningar för antagning som docent vid Sveriges lantbruksuniversitets fakulteter, dnr ua. 18.61-428/05. Föredragande: Yvonne Andersson 239/18 Ramöverenskommelse mellan Havs- och vattenmyndigheten (HaV) och SLU SLU ua 2018.2.6-4639 Rektor beslutar att med verkan från och med den 1 januari 2019 ingå ramöverenskommelse mellan Havs- och vattenmyndigheten (HaV) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) enligt bilagan till detta beslut att uppdra åt dekanen vid fakulteten för naturresurser och jordbruksvetenskap att för SLU:s del vara sammankallande i den myndighetsgemensamma grupp som inrättas att uppdra åt vicerektor för fortlöpande miljöanalys (eller motsvarande) att för SLU:s del förbereda det årliga ledningsmötet med HaV:s och SLU:s ledningar. Föredragande: Ann-Sofie Morén Beslut fattat av rektor den 14 december 2018. 240/18 Accession Agreement of New Academic Core Party to the Treesearch Consortium Agreement, signed on 2017-09-13 SLU ua 2018.2.6-4853 Rektor beslutar att underteckna avtalet. Föredragande: Kristine Koch Beslut fattat av rektor den 19 december 2018. 12/12

SLU ID. ua 2018.1.1.1-4710 STYRANDE DOKUMENT Sakområde: Organisation och beslutsstruktur Dokumenttyp: Delegationsordning/organisationsbeslut Beslutsfattare: Rektor Avdelning/kansli: Ledningskansliet Handläggare: Sune Lindh Beslutsdatum: 2018-12-18 Träder i kraft: 2019-01-01 Giltighetstid: Tillsvidare Bör uppdateras före: 2021-01-01 Dokument som upphävs: Rektors beslut den 19 december 2017, 178/17 SLU ID 2017.1.1.1-4669, med Organisation och ansvarsfördelning avseende rektor vid SLU och organ som är direkt underställda rektor. Bilaga till rektors beslut den 18 december 2018, 222/18. Organisation och ansvarsfördelning avseende rektor vid SLU och organ som är direkt underställda rektor ( Rektors delegationsordning ) 2019 års upplaga

Organisation och ansvarsfördelning avseende rektor vid SLU och organ som är direkt underställda rektor Akademisekreteraren Rektors delegationsordning, 2019 års upplaga 2019 års upplaga av Rektors delegationsordning innebär följande ändringar i förhållande till den tidigare upplagan: Universitetsdirektören får utökad delegation att fatta beslut om investeringar och att ingå hyresavtal. Detta är en följd av att styrelsen har utökat rektors befogenhet att fatta beslut om investeringar. Universitetsdirektören och dekanerna får ett ansvar för att hantera de utvecklingsåtgärder som föreslås i de årliga bedömningarna från utbildningsnämnden och rådet för utbildning på forskarnivå. Prorektor är inte längre självskriven ordförande i rådet för utbildning på forskarnivå och i utbildningsnämnden. Uppgiften att företräda SLU i Nova överförs till vicerektor för internationalisering. Försöksdjursrådet byter namn till försöksdjursnämnden och får beslutanderätt i frågor som rör ändring av befintliga djurförsöksetiska tillstånd. Roller som bl.a. föreståndare för djurens välbefinnande och skötsel, utbildning och kompetens respektive information införs. Ändringarna beträffande försöksdjurfrågor är en konsekvens av bestämmelserna i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2017:40 saknummer L150). Dekanerna åläggs att se till att den som utses till prefekt ges en fakultetsanpassad introduktion i samband med tillträdet i enlighet med riktlinjer som rektor avser att fastställa. Chefen för UDS och prefekterna ges rollen som kemikaliesamordnare. Prefekterna åläggs att utse en ansvarig för institutionens forskarutbildning (studierektor eller motsvarande) och att besluta om vilka befogenheter som delegeras. Programstudierektorernas möjligheter till förlängning begränsas till en förordnadeperiod utöver den första, dvs. sex år. Efter medgivande från rektor kan tiden dock förlängas ytterligare. Uppsala i december 2018. Sune Lindh Akademisekreterare

SLU ID ua 2018.1.1.1-4710 Innehåll 1. Rektor... 3 1.1 Åligganden... 3 1.2 Rektors beslutsmöten (Reb)... 5 2. Rektors ställföreträdare (prorektor)... 6 2.1 Utseende av rektors ställföreträdare... 6 2.2 Åligganden... 6 3. Vicerektorerna... 7 3.1 Vicerektor för fortlöpande miljöanalys... 7 3.2 Vicerektor för samverkan... 8 3.3 Vicerektor för internationella relationer... 8 4. Universitetsdirektören... 10 4.1 Åligganden... 10 5. Överbibliotekarien... 14 5.1 Åligganden... 14 5.2 Sekretariatet för arkivering och publicering av forskningsdata, Data Curation Unit (DCU)... 15 5.3 Åligganden för överbibliotekarien... 15 5.4 Styrgrupp DCU... 15 6. Chefen för universitetsdjursjukhuset... 17 6.1 Åligganden... 17 7. Ledningsrådet... 19 7.1 Sammansättning... 19 7.2 Åligganden... 19 8. Rådet för utbildning på forskarnivå (Fur)... 20 8.1 Sammansättning... 20 8.2 Åligganden... 20 9. Försöksdjursnämnden (FDN) och koordinatorn för försöksdjursfrågor... 21 9.1 Sammansättning... 21 9.2 Åligganden... 21 9.3 Koordinatorn för försöksdjursfrågor... 22 9.4 Ansvariga föreståndare, försöksdjursveterinärer eller experter, försöksledare och personal som sköter försöksdjur ansvar och arbetsuppgifter... 23 10. Studiesociala rådet (Strå)... 25 10.1 Sammansättning... 25 10.2 Åligganden... 25 11. Biblioteksrådet (Bir)... 26 11.1 Sammansättning... 26 11.2 Åligganden... 26 12. Rådet för fortlöpande miljöanalys (Fomar)... 27 12.1 Sammansättning... 27 12.2 Åligganden... 27 13. Forskarrådet (For)... 28 13.1 Sammansättning... 28 13.2 Åligganden... 28 14. Samverkansrådet (Sar)... 29 14.1 Sammansättning... 29 14.2 Åligganden... 29

2 15. IT-rådet... 30 15.1 Sammansättning... 30 15.2 Åligganden... 30 16. Disciplinnämnden... 31 17. Nämnden för utnämning av excellenta lärare (Nex)... 32 17.1 Sammansättning... 32 17.2 Åligganden... 32 18. Nämnden för utnämning av seniora miljöanalysspecialister (NSM)... 33 18.1 Sammansättning... 33 18.2 Åligganden... 33 19. Rådet för djursjukvård och därtill hörande klinisk forskning och utbildning (DKUrådet)... 34 19.1 Sammansättning... 34 19.2 Åligganden... 34 20. Dekaner och intendenturer... 35 20.1 Åligganden... 35 20.2 Särskilt åliggande för dekanen vid VH-fakulteten... 37 20.3 Intendenturernas åligganden... 37 21. Institutioner och prefekter... 38 21.1 Definitioner och förfarande vid utseende av prefekt... 38 21.2 Åligganden... 39 22. Programnämnder... 42 22.1 Programnämnden för utbildning inom landskap och trädgård (PN-LT)... 42 22.2 Programnämnden för utbildning inom naturresurser och jordbruk (PN-NJ)... 42 22.3 Programnämnden för utbildning inom skog (PN-S)... 42 22.4 Programnämnden för utbildning inom veterinärmedicin och husdjursvetenskap (PN-VH)... 42 23. Programstudierektorer (PSR)... 44 23.1 Allmänt... 44 23.2 Åligganden... 44

3 Bilaga till rektors beslut den 18 december 2018, 222/18 SLU ID 2018.1.1.1.-4710 Organisation och ansvarsfördelning avseende rektor vid SLU samt befattningshavare som är direkt underställda rektor, rektors delegationsordning Första avdelningen: Rektor och enskilda befattningshavare som ansvarar direkt inför rektor 1. Rektor 1.1 Åligganden Enligt statsmakternas beslut Rektor anställs enligt 2 kap. 8 högskoleförordningen (HF, 1993:100) av regeringen efter förslag från styrelsen. Av samma förordning framgår även följande: 1) Styrelsen är SLU:s ledning och har det generella ansvar som anges i 3 myndighetsförordningen (2007: 515) (2 kap 2 ). 2) Rektor är ordförande i personalansvarsnämnden (2 kap. 15 ). 3) Rektor är ordförande i disciplinnämnden (10 kap. 4 ). 4) Rektor fattar beslut om anställning av lärare. 5) Rektor får inte delegera beslut om anställning eller uppsägning av professorer (4 kap. 13 och 17 ). 6) Rektor inte får delegera beslut om att dra in handledning och andra resurser för en doktorand eller att ge tillbaka dem (6. kap. 36 ). Enligt styrelsens beslut Styrelsen har i sin delegationsordning (senaste lydelse från den 19 februari 2018, 12/18) lämnat ett antal uttryckliga befogenheter till rektor och dessutom angett att rektor får avgöra de övriga ärenden som inte styrelsen förbehållit sig rätten att besluta om eller uttryckligen delegerat till andra organ inom universitetet. Styrelsens beslut utgör tillsammans med de angivna förordningsbestämmelserna utgångspunkten för rektors delegationsordning. Enligt rektors eget beslut åligger det rektor att ingå överenskommelser med externa myndigheter och organisationer i frågor som i hög grad berör hela universitetet eller som av andra skäl bör ingås av myndighetens chef 1, 1 Exempel på detta är överenskommelser som innebär ett långsiktigt ekonomiskt åtagande. Rektor har beslutat om en policy för upprättande av samarbetsavtal med utländska lärosäten och institut, senaste lydelse från den 27 januari 2014.

4 att utse SLU:s representanter i råd, kommittéer etc. som är gemensamma för SLU och andra myndigheter eller organisationer, att inom ramen för det generella statliga regelverket fatta beslut om principer för rapportering och verksamhetsredovisning inom SLU, att efter förslag från utbildningsnämnden i förekommande fall besluta om inställande (tillfälligt antagningsstopp) av utbildningsprogram, att vara tillståndshavare för de tillstånd att använda försöksdjur som lämnas av Jordbruksverket, att inrätta och avveckla miljöanalysprogram inom redovisningsområdet fortlöpande miljöanalys samt utse programansvarig dekan (fakultet) för respektive program, att, utöver professorer, anställa universitetsdirektör, överbibliotekarie, chef för universitetsdjursjukhuset samt chefer för andra organisatoriska enheter som inrättats av rektor och som lyder under rektor, att utse vicerektorer, att ha personalansvaret för prorektor, dekanerna, vicerektorerna, chefen för internrevisionen och för de övriga befattningshavare som anställs av rektor, utom för de professorer som är anställda inom en fakultet eller dess institutioner, att besluta om uppsägningar på grund av arbetsbrist, att besluta om yttranden över remisser som kommer till SLU från regeringskansliet och statliga myndigheter om inte befogenheten i det enskilda fallet delegerats till någon annan, att till styrelsen lämna förslag om anställningsordning för akademiska anställningar och antagningsordningar för utbildningar på olika nivåer, att fastställa för universitetet gemensamma policyer, riktlinjer och andra styrande dokument om inte befogenheten tillkommer annat organ enligt styrelsens beslut eller har delegerats, att utse ledamöter i utbildningsnämnden i den omfattning som styrelsen har beslutat, att utse ledamöter i de rådgivande organ som anges i andra avdelningen, att utse de ledamöter i disciplinnämnden som inte är studerande, att besluta om SLU:s grafiska profil, att besluta om tilldelning av utmärkelsen Nit och redlighet i Rikets tjänst i enlighet med det regelverk som gäller för utmärkelsen, att, efter förslag från en dekan, universitetsdirektören, överbibliotekarien eller chefen för universitetsdjursjukhuset besluta om projektering av systemhandlingar (s.k. inriktningsbeslut) samt

5 därefter om ett eventuellt genomförande av byggprojekt som har en kalkylerad investeringskostnad som överstiger 25 miljoner kr. I de fall det gäller byggprojekt i universitetets egen regi fattar styrelsen, efter att ha inhämtat regeringens tillstånd, beslut om investeringen överstiger 25 miljoner kr. Hyresavtalets längd ska framgå av såväl inriktnings- som genomförandebeslut. Om hyresavtalets längd överstiger tio år fattar styrelsen beslut om att ingå avtalet och förutsätts då att i varje enskilt fall besluta om vem som på universitetets vägnar har befogenhet att underteckna avtalet. att, efter förslag från en dekan (motsvarande) besluta om övriga investeringar som överstiger 10 miljoner kr men uppgår till högst 25 miljoner kr, att, efter förslag från en dekan (motsvarande) besluta om att ingå hyresavtal avseende in- och uthyrning där avtalstiden överstiger fem år men är högst tio år. Av avsnitt 4.1 Universitetsdirektörens åligganden framgår att universitetsdirektören har befogenhet att på universitetets vägnar underteckna alla avtal om in- och uthyrning där bindningstiden är tio år eller kortare oavsett vem som har beslutat att ingå avtalet. att, efter förslag från universitetsdirektören, fatta beslut om förvärv av fast egendom där köpesumman uppgår till högst 10 miljoner kr. Vid högre belopp avgör styrelsen. att, efter förslag från universitetsdirektören, fatta beslut om avyttring av fast egendom där försäljningssumman uppgår till högst 5 miljoner kr. Vid högre belopp avgör styrelsen. att utfärda fullmakt som behörig firmatecknare för enskilda anställda att företräda SLU utöver de befogenheter som ges till olika befattningshavare i detta dokument, att besluta om innehavare av stipendier och andra belöningar som i sina respektive statuter föreskriver att rektor ska besluta om innehavare, att besluta om datum för promotion och professorsinstallationer, samt att, efter framställning från berörd prefekt (motsvarande) och efter att ha inhämtat berörd dekans yttrande, besluta om begäran till regeringen för bildande av bolag, stiftelser, föreningar eller andra liknande rättssubjekt. 1.2 Rektors beslutsmöten (Reb) Rektor håller under terminstid regelbundna beslutsmöten (Reb). Rektor har beslutat om riktlinjer för hur dessa möten ska förberedas och genomföras.

6 2. Rektors ställföreträdare (prorektor) 2.1 Utseende av rektors ställföreträdare Rektors ställföreträdare, som benämns prorektor, utses av styrelsen enligt de regler som anges i HF 2 kap. 10 och 11. Rektor avgör vilka befogenheter som prorektor ska ha utöver att vara rektors ställföreträdare. 2.2 Åligganden Prorektor åligger att vara rektors ställföreträdare och vid förfall fullgöra rektors åligganden med samma befogenheter som rektor har, att leda och samordna universitetets utbildning på grundnivå och avancerad nivå exempelvis vad avser de självvärderingar som utgör underlag för Universitetskanslersämbetets utvärderingar av utbildningen och åtgärder i anledning av dessa, att vara ordförande i utbildningsnämnden (UN) om inte rektor själv är ordförande eller utsett en annan ordförande, studiesociala rådet (Strå) och i biblioteksrådet (Bir). att företräda universitetet nationellt och internationellt inom utbildningsområdet, exempelvis i kommunikationen med Universitetskanslersämbetet, att leda och samordna universitetets utbildning på forskarnivå, samt att utföra de uppdrag som rektor i övrigt lämnar.

7 3. Vicerektorerna 3.1 Vicerektor för fortlöpande miljöanalys Vicerektor för fortlöpande miljöanalys åligger att leda, samordna och organisera åtgärderna inom redovisningsområdet fortlöpande miljöanalys inom universitetet, att i samråd med rektor verka för att långsiktiga ekonomiska resurser finns tillgängliga inom redovisningsområdet, att verka för att stärka kopplingen mellan fortlöpande miljöanalys och övriga redovisningsområden, att stimulera utveckling av metoder och system för insamling, analys och presentation av miljöinformation samt att vid behov samordna detta inom SLU, att verka för att data hanteras enligt för verksamheten fastställda mål och att kvalitetsdeklarerade data görs allmänt tillgängliga via internet, att ansvara för att stöddata i form av digitala kartdatabaser, observationsserier, m.m. anskaffas, underhålls och görs internt tillgängliga på ett lämpligt och kostnadseffektivt sätt, att verka för att aktiviteterna inom redovisningsområdet koordineras med nationella och internationella aktörers aktiviteter, att verka för att information om miljöns tillstånd och förändring på ett lämpligt och effektivt sätt kommuniceras till intressenter och allmänhet inom ramen för en SLU-gemensam profil, att besluta om verksamhetsstöd för hela redovisningsområdet, t.ex. uppdrag till Gis-stöd, miljödatastöd och centrala kommunikationsresurser, att utse en externt rekryterad, för redovisningsområdet strategisk, referensgrupp och sammanträda med denna minst en gång per termin, att leda och ansvara för utvecklingen av universitetets forskningsinfrastruktur och SLU:s engagemang i nationella forskningsstrukturer utanför universitetet i enlighet med interna behov, att vara ordförande i rådet för fortlöpande miljöanalys (Fomar) och i nämnden för antagning av seniora miljöanalysspecialister (NSM), att efter samråd med Fomar besluta om disposition av de statsanslag som styrelsen fördelat som universitetsgemensamma ändamål till redovisningsområdet fortlöpande miljöanalys, samt att i övrigt fullgöra de uppgifter som rektor lämnar.

8 3.2 Vicerektor för samverkan Vicerektor för samverkan åligger att leda och ansvara för samverkansfrågor i ett universitetsövergripande perspektiv, att representera SLU i förhållande till universitets samarbetspartners och andra intressenter, att vara rådgivare i frågor om strategisk planering rörande samverkan internt och med andra svenska lärosäten samt med SLU:s sektorer, näringsliv och det svenska samhället i övrigt, att vara ordförande i IT-rådet och i samverkansrådet (Sar), att ansvara för universitetsledningens kontakter med SLU Holding, att leda och ansvara för att universitetets tvärvetenskapliga kompetens förstärks, bl.a. genom att förbättra möjligheterna för samverkan mellan humaniora/samhällsvetenskap och naturvetenskapliga ämnesområden, att initiera/stödja och följa samverkansinitiativ inom SLU, samt att i övrigt fullgöra de uppgifter som rektor lämnar. 3.3 Vicerektor för internationella relationer Vicerektor för internationella relationer åligger att etablera och utveckla kontakterna med relevanta universitet och akademier utanför Sverige, att etablera och utveckla kontakterna med relevanta delar av EU och andra internationella organisationer, att på universitetets vägnar ansvara för mottagandet av officiella internationella besökare där rektor eller någon som är utsedd av rektor är värd, att leda SLU:s medverkan i satsningen Global Challenges University Alliance (GCUA), att ta initiativ till och efter samråd med dekanerna verka för lärarutbyten med utländska lärosäten, att efter samråd med prorektor bidra till utvecklingen av utbytet av studenter, inklusive forskarstuderande, med utländska lärosäten, att för beslut av rektor lämna förslag till inriktning av universitetets aktiviteter inom området global utveckling, att företräda rektor i kontakterna inom och utom universitetet inom området global utveckling,

9 att företräda universitetet i den arbetsgrupp ( task force ) som är knuten till nätverket Euroleague for Life Sciences (Ells), att företräda universitetet i nätverket The Nordic Forestry, Veterinary and Agricultural University Network (Nova), samt att i övrigt fullgöra de uppgifter som rektor lämnar.

10 4. Universitetsdirektören 4.1 Åligganden Universitetsdirektören åligger att biträda rektor med ledning och utveckling av universitetet i dess helhet, att svara för beredning av ärenden som ska avgöras av universitetsstyrelsen eller rektor samt för verkställighet och uppföljning av fattade beslut, att tillhandahålla en effektiv och samordnad administration i form av personal, lokaler, arkiv, universitetsgemensamma administrativa system och regelverk samt utrustning så att styrelse, rektor, fakultetsnämnder, dekaner, befattningshavare direkt underställda rektor samt universitetets gemensamma organ kan lösa de uppgifter som åligger dem, att vara chef för den gemensamma universitetsadministrationen 1, i vilken även ingår fastighetsförvaltning och lantbruksdrift, och besluta om dess organisation, ansvarsfördelning och interna delegation, ekonomi, personal samt infrastruktur, att företräda universitetet externt och internt i frågor som rör universitetets fastigheter och lantbruksdrift, att ansvara för att såväl fastighetsförvaltningen som lantbruksdriften bedrivs på professionella, affärsmässiga grunder och utan tillskott av centrala medel, att ansvara för att det för fastställande av rektor årligen upprättas en förvaltningsplan, en objektförteckning, en investeringsplan och en avyttringsplan för fastigheterna, att ansvara för att det för fastställande av rektor årligen upprättas en förvaltningsplan och en investeringsplan för lantbruksdriften, att årligen redovisa resultatet för fastighetsförvaltningen respektive lantbruksdriften för rektor och därvid även lämna förslag till resultatdisposition, att vid behov lämna förslag till rektor om förvärv eller avyttring av fastigheter; rektor fattar sedan själv beslut inom ramen för sina av styrelsen givna befogenheter eller föreslår styrelsen att fatta beslut i ärendet, att ingå avtal om försäljning av spannmål och andra produkter inom lantbruksdriften, att godkänna ansökningar om jordbruksstöd kopplade till lantbruksdriften (s.k. SAM-ansökan), 1 Med den gemensamma universitetsadministrationen avses de organisatoriska delar av SLU som erfordras för att universitetets kärnverksamhet ska fungera och som inte uttryckligen nämns i styrelsens delegationsordning, senaste beslut den 19 februari 2018, 12/18, eller i detta beslut. Institutionernas personal ingår följaktligen inte i den gemensamma universitetsadministrationen.

11 att, efter förslag från ansvarig dekan, överbibliotekarien eller chefen för universitetsdjursjukhuset besluta om projektering av systemhandlingar (s.k. inriktningsbeslut) samt därefter om ett eventuellt genomförande av byggprojekt som har en kalkylerad investeringskostnad som överstiger 5 miljoner kr men uppgår till högst 25 miljoner kr. Hyresavtalets längd ska framgå av såväl inriktnings- som genomförandebeslut. Om hyresavtalets längd överstiger tio år fattar rektor eller styrelsen beslut om avtalet. att, efter förslag från ansvarig avdelningschef (motsv.) inom universitetsadministrationen, besluta om projektering av systemhandlingar (s.k. inriktningsbeslut) samt därefter om ett eventuellt genomförande av byggprojekt för användning inom universitetsadministrationen inklusive universitetsledningen, som har en kalkylerad investeringskostnad som beräknas uppgå till högst 25 miljoner kr. Vid högre belopp avgör rektor eller styrelsen. Hyresavtalets längd ska framgå av såväl inriktnings- som genomförandebeslut. Om hyresavtalets längd överstiger tio år fattar rektor eller styrelsen beslut om avtalet. att, efter förslag från ansvarig dekan, överbibliotekarien eller chefen för universitetsdjursjukhuset, besluta om övriga investeringar, som överstiger 5 miljoner kr men uppgår till högst 10 miljoner kr, att ingå arrende- och hyresavtal för fastigheter där bindningstiden är högst 10 år. Vid längre avtalstid avgör rektor eller styrelsen. att på universitetets vägnar underteckna alla hyresavtal med extern part avseende in- och uthyrning där avtalstiden är tio år eller kortare, oavsett vem (styrelse, rektor etc.) som enligt gällande delegationer har beslutat om att ingå avtalet. Vid längre avtalstid än tio år förutsätts att styrelsen i varje enskilt fall beslutar om vem som på universitetets vägnar har befogenhet att underteckna avtalet. att ingå och underteckna avtal om fastighetsbildningar, nyttjanderätter, servitut, markarrenden, jakträttsarrenden, ledningsrätter, vägsamfälligheter och liknande avtal inom ramen för universitetets markförvaltning, att, under förutsättning av medgivande från chefsjuristen, föra SLU:s talan gentemot extern part i tviste- och skadeståndsfrågor som avser universitetets fastighetsförvaltning och lantbruksdrift, att verka för att universitetets mål, visioner och värdegrund är kända och implementeras i verksamheten, att kommunicera aktuella frågor med berörd personal och i förekommande fall studenter, att ansvara för personalutveckling, arbetsmiljö, miljö och lika villkor inom universitetsadministrationen, att utan föredragning fatta beslut om tillgodoräknande av utbildning för enskilda studenter på grundnivå och avancerad nivå enligt de rutiner som framgår av universitetets tillgodoräknandeordning för utbildning på grundnivå och avancerad nivå, att ha rollen som miljösamordnare för universitetsadministrationen,

12 att inrätta rådgivande infrastrukturråd på de platser där det skulle gagna verksamheten från ett helhetsperspektiv och samtidigt besluta om uppgifter för och sammansättning av respektive infrastrukturråd 1, att utse ledamöter i infrastrukturråden, varvid ledamöter som är anställda vid en fakultet ska utses efter förslag från berörd dekan, att verka för att organisationen för arbetsmiljöarbetet samordnas med infrastrukturråden så långt som det är möjligt, att ansvara för att det alltid finns en personaldirektör, en ekonomichef, en chefsjurist, en säkerhetschef och en antagningschef, att genom personlig delegation ge personaldirektören, ekonomichefen, chefsjuristen, säkerhetschefen och antagningschefen de befogenheter som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter 2, att ha personalansvaret för de chefer inom universitetsadministrationen som anställs av universitetsdirektören, att besluta om administrativa riktlinjer för fakultetsgemensamma institutioner, att ansvara för att universitetsadministrationen i förekommande fall hanterar de SLU-gemensamma utvecklingsåtgärder som föreslås av utbildningsnämnden respektive rådet för utbildning på forskarnivå vid deras årliga bedömningar av universitetets utbildningar inom ramen för kvalitetssäkringsarbetet, att besluta om antagning till universitetets utbildning på grundnivå och avancerad nivå i de fall då inte programnämnderna ska göra det, att på universitetets vägnar utfärda examina på grundnivå och avancerad nivå, att besluta i studiesociala frågor som rör enskilda studenter, exempelvis anstånd med studiestart, platsgaranti vid studieuppehåll och särskilt pedagogiskt stöd vid funktionsnedsättning, att besluta om nyanställning av personal inom universitetsadministrationen och efter samråd med personaldirektören besluta om anställningsförmåner och befattningsbenämning (titel), att efter samråd med personaldirektören besluta om eventuell ändring av anställningsförmåner mellan revisionstillfällena och eventuell förändring av befattningsbenämning (titel) för universitetsadministrationens personal under pågående anställning, att ansvara för att beslut som reglerar SLU:s centrala organisation, ansvarsfördelning och delegationer (styrelse och rektor) fortlöpande hålls aktuella och uppdaterade, 1 Ett infrastrukturråd ska vara ett gemensamt organ för att bereda, hantera och förankra ortsgemensamma frågor och uppgifter, såsom t.ex. miljöcertifiering, stöd- och servicefrågor, servicecenterfrågor samt lokal- och infrastrukturfrågor på orts- eller campusnivå. 2 Universitetsdirektören kan även lämna personliga delegationer till andra befattningshavare inom administrationen. Alla sådana delegationer vidimeras vid behov av rektor så att det blir möjligt för de berörda befattningshavarna att styrka sina befogenheter främst i kontakter utanför SLU.

13 att, efter samråd med rektor, utse biträdande universitetsdirektör som i universitetsdirektörens frånvaro fullgör dennes åligganden, att inom administrationen skriftligt utse erforderligt antal certifierade tillståndsansvariga för brandfarliga heta arbeten enligt Brandskyddsföreningens regelverk. De tillståndsansvariga ska vara avdelningschefer vilka i sin tur kan delegera uppdraget vidare inom avdelningen, samt att inom administrationen skriftligt utse erforderligt antal föreståndare för brandfarliga och explosiva varor enligt 9 lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor (LBE).

14 5. Överbibliotekarien 5.1 Åligganden Överbibliotekarien åligger att verka för en högklassig biblioteksservice inom hela SLU inom ramen för tilldelade resurser, att ge en effektiv tillgång till information inom hela SLU genom att tillhandahålla informationsmedia av hög kvalitet och användarvänliga söksystem och andra bibliotekstjänster, att ge råd och utbildning i att söka, värdera och utnyttja information, att disponera bibliotekets personal och resurser på ett effektivt och ändamålsenligt sätt och i enlighet med gällande föreskrifter, att vid behov lämna förslag till rektor om förändringar i bibliotekets övergripande organisation vad avser verksamhetsställen, att utveckla en god anda och kreativ miljö för alla anställda och studenter vid biblioteket, att verka för hela universitetets positiva utveckling, att verka för att universitetets mål, visioner och värdegrund är kända och implementeras i verksamheten, att kommunicera aktuella frågor med berörd personal och i förekommande fall studenter, att leda bibliotekets verksamhet och besluta om dess organisation, arbetsformer och infrastruktur inom ramen för tilldelade resurser och i förekommande fall inhämta biblioteksrådets uppfattning, att ansvara för bibliotekets ekonomi, att besluta om projektering av systemhandlingar (s.k. inriktningsbeslut) samt därefter om ett eventuellt genomförande av byggprojekt för användning inom biblioteket som har en kalkylerad investeringskostnad som beräknas uppgå till högst 5 miljoner kr. Vid högre belopp avgör universitetsdirektör eller rektor. Rektor och universitetsdirektör ska informeras före ett sådant beslut fattas. Hyresavtalets längd ska framgå av såväl inriktnings- som genomförandebeslut. Om hyresavtalets längd överstiger fem år fattar rektor eller styrelsen beslut om avtalet. I övriga fall beslutar universitetsdirektören. att besluta om övriga investeringar inom biblioteket som uppgår till högst 5 miljoner kr, att vid behov förordna ställföreträdande chef, att ansvara för personalutveckling, arbetsmiljö, miljö och lika villkor inom biblioteket, att ha rollen som miljösamordnare för biblioteket,

15 att ansvara för registrering och arkivering inom biblioteket, att besluta om nyanställning av personal inom biblioteket och i samråd med personaldirektören besluta om anställningsförmåner. Vid oenighet avgör personalchefen. att i samråd med personaldirektören fastställa befattningsbenämning (titel) för nyanställd personal och eventuell förändring av titeln under pågående anställning. Vid oenighet avgör personaldirektören. att i övrigt fullgöra de uppgifter som styrelse eller rektor lämnar. 5.2 Sekretariatet för arkivering och publicering av forskningsdata, Data Curation Unit (DCU) DCU är ett för universitet gemensamt sekretariat som bemannas av personer som är anställda vid universitetet och som under hela eller delar av arbetstiden verkar inom DCU. Den som enligt överbibliotekariens beslut tillhör DCU behåller sin anställning vid sin ordinarie organisatoriska enhet, men får lönekostnaden helt eller delvis finansierad av medel som står till DCU:s förfogande. 5.3 Åligganden för överbibliotekarien Överbibliotekarien åligger beträffande DCU att efter hörande av styrgruppen fatta beslut om budget, verksamhetsplan och årlig verksamhetsrapport, att inom ramen för tillgängliga medel bemanna DCU efter samråd med berörda chefer inom universitets organisation, att tillse att DCU utgör en rådgivande och stödjande funktion för hela universitetet för arkivering och publicering av forskningsdata i Tilda, att ansvara för verksamhetsprocessen för arkivering och publicering av forskningsdata, att i samråd med den avdelning vid universitetsadministrationen som ansvarar för det centrala universitetsarkivet vara systemägare till Tilda-systemet, samt att ansvara för omvärldsbevakning avseende forskningsinfrastruktur och krav på tillgång till forskningsdata. 5.4 Styrgrupp DCU 5.4.1 Sammansättning Styrgruppen består av överbibliotekarien (ordförande), en ledamot som utses av överbibliotekarien, dekanerna samt två ledamöter som utses av universitetsdirektören. En dekan har rätt att i sitt ställe utse en aktiv forskare som bör vara ledamot eller suppleant i fakultetsnämnden. Alla ledamöter utom ordföranden har samma mandatperiod som fakultetsnämnderna. Överbibliotekarien ansvarar för att styrgruppen får erforderligt administrativt stöd.

16 5.4.2 Åligganden Styrgruppen, som ska säkerställa att överbibliotekariens beslut i viktigare frågor baseras på ett allsidigt underlag, åligger att behandla övergripande strategiska frågor om arkivering och publicering av forskningsdata i Tildasystemet, att vara rådgivande till överbibliotekarien i rollen som systemägare för Tilda-systemet, att till överbibliotekarien lämna förslag på budget, verksamhetsplan och årlig verksamhetsrapport, att för beslut av rektor eller annan behörig beslutsfattare utarbeta förslag till policyer och andra styrande dokument inom DCU:s ansvarområde, samt att sammanträda minst två gånger per termin.

17 6. Chefen för universitetsdjursjukhuset 6.1 Åligganden Chefen för universitetsdjursjukhuset (UDS) åligger att verka för en högklassig djursjukvård vid SLU inom ramen för befintliga resurser, att ge ett effektivt stöd till grundutbildning och forskning inom verksamhetsområdet genom att tillhandahålla djursjukvård av hög kvalitet, att svara för kontakter och samordning med aktörer och intressenter inom området, att disponera UDS personal och resurser på ett effektivt och ändamålsenligt sätt och i enlighet med gällande föreskrifter, att utveckla en god anda och kreativ miljö för alla anställda och studenter vid UDS, att verka för hela universitetets positiva utveckling, att leda UDS verksamhet och besluta om dess organisation, arbetsformer och infrastruktur inom ramen för befintliga resurser, att ansvara för UDS ekonomi, att delta i DKU-rådets arbete, att inför beslut om budget och verksamhetsplan inhämta DKU-rådets yttrande, att besluta om projektering av systemhandlingar (s.k. inriktningsbeslut) samt därefter om ett eventuellt genomförande av byggprojekt för användning inom universitetsdjursjukhuset som har en kalkylerad investeringskostnad som beräknas uppgå till högst 5 miljoner kr. Vid högre belopp avgör universitetsdirektör eller rektor. Rektor och universitetsdirektör ska informeras före ett sådant beslut fattas. DKU-rådet ska beredas tillfälle att yttra sig innan beslutet fattas. Hyresavtalets längd ska framgå av såväl inriktnings- som genomförandebeslut. Om hyresavtalets längd överstiger fem år fattar rektor eller styrelsen beslut om avtalet. I övriga fall beslutar universitetsdirektören. att, efter att ha inhämtat DKU-rådets yttrande, besluta om övriga investeringar inom universitetsdjursjukhuset som uppgår till högst 5 miljoner kr, att vid behov förordna ställföreträdande chef, att verka för att universitetets mål, visioner och värdegrund är kända och implementeras i verksamheten, att kommunicera aktuella frågor med berörd personal och i förekommande fall studenter, att ansvara för personalutveckling, arbetsmiljö, miljö och lika villkor inom UDS,

18 att ha rollen som miljösamordnare och kemikaliesamordnare för UDS, att inom UDS skriftligt utse erforderligt antal certifierade tillståndsansvariga för brandfarliga heta arbeten enligt svenska brandskyddsföreningens regelverk. De tillståndsansvariga ska vara klinikchefer (motsv.) vilka i sin tur kan delegera uppdraget vidare inom avdelningen, samt att inom UDS skriftligt utse erforderligt antal föreståndare för brandfarliga och explosiva varor enligt 9 lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor (LBE), att ansvara för registrering och arkivering inom UDS, att besluta om nyanställning av personal inom UDS och i samråd med personaldirektören besluta om anställningsförmåner. Vid oenighet avgör personaldirektören. att i samråd med personaldirektören fastställa befattningsbenämning (titel) för nyanställd personal och eventuell förändring av titeln under pågående anställning. Vid oenighet avgör personaldirektören. att i övrigt fullgöra de uppgifter som styrelse eller rektor lämnar.

19 Andra avdelningen: Universitetets gemensamma organ 7. Ledningsrådet 7.1 Sammansättning Rektors ledningsråd består av rektor, prorektor, vicerektorerna, universitetsdirektören, dekanerna och en ledamot som utses av Sluss. En dekan kan vid förfall ersättas av sin prodekan, universitetsdirektören av biträdande universitetsdirektören och studentledamoten av en person som utses av Sluss. Kommunikationschefen har närvaro- och yttranderätt vid ledningsrådets sammanträden. Rektor kan därutöver inbjuda andra befattningshavare inom SLU att delta i ledningsrådets överläggningar. 7.2 Åligganden Ledningsrådet åligger att verka för kvalitet, relevans och samverkan genom att behandla övergripande strategiska frågor som avser att stödja, samordna, stimulera, kvalitetssäkra och utveckla universitetets verksamhet, att vara ett för universitetet och fakulteterna gemensamt organ med uppgift att bereda frågor om universitetets forskning inför beslut av styrelse eller rektor, samt att ge såväl rektor som dekanerna stöd i deras beslutsfattande.

20 8. Rådet för utbildning på forskarnivå (Fur) 8.1 Sammansättning Fur består av en ordförande som utses av rektor, en ledamot eller suppleant av fakultetsnämnden eller en vicedekan från vardera fakulteten samt fyra ledamöter som utses av Sluss. Fakultetsledamöterna utses av rektor efter förslag från dekanerna för en tid av tre år med tillträde senast tre månader efter det att de nyvalda fakultetsnämnderna tillträtt. För fakultetsledamöterna ska även finnas personliga suppleanter som utses av rektor efter förslag från dekanerna. Suppleanterna, som kallas om den ordinarie ledamoten är förhindrad att delta, bör vara ledamöter eller suppleanter i fakultetsnämnden. Fakulteternas studierektorer för utbildning på forskarnivå har närvaro- och yttranderätt vid Furs sammanträden. 8.2 Åligganden Fur åligger att vara ett för universitetet och fakulteterna gemensamt organ med uppgift att behandla övergripande strategiska frågor som avser stödja, samordna, stimulera och utveckla utbildning på forskarnivå, att bidra till att utveckla forskarutbildningens kvalitet i nationellt och internationellt perspektiv samt till samverkan för ett effektivt resursutnyttjande inom utbildningen på forskarnivå, att för beslut av rektor utarbeta förslag till riktlinjer, policydokument och handlingsplaner för utbildningen på forskarnivå, att initiera kartläggning och analys av studiesociala problem inom utbildningen på forskarnivå samt utvärdera genomförda åtgärder rörande studiesociala problem inom denna, att yttra sig över en fakultets förslag till forskarutbildningsämnen och meddela sitt ställningstagande till rektor, att yttra sig över ärenden inom utbildningen på forskarnivå eller i förekommande fall utarbeta förslag till beslut som ska fattas av styrelse eller rektor, att till rektor lämna förslag om fördelningen av de medel som styrelsen ställer till Furs förfogande, att inom givna ramar i rektors beslut ansvara för SLU:s utbud av fakultetsövergripande baskurser i utbildningen på forskarnivå och för utbildningen av universitetets handledare, att inom sig utse vice ordförande, att vid behov bevilja ytterligare personer närvaro- och yttranderätt, samt att sammanträda minst en gång per termin.

21 9. Försöksdjursnämnden (FDN) och koordinatorn för försöksdjursfrågor 9.1 Sammansättning FDN, som är SLU:s djurskyddsorgan, består av koordinatorn för försöksdjursfrågor (ordförande), en ledamot från vardera fakulteten, en ledamot från UDS samt en ledamot som utses av Sluss. LTVfakultetens deltagande är frivilligt så länge fakulteten inte hanterar djur i sin verksamhet. Minst en av ledamöterna ska vara legitimerad veterinär och en ska vara av Jordbruksverket godkänd föreståndare för djurens välbefinnande och skötsel för försöksdjursverksamhet, en ska vara aktiv forskare och en ska representera personalen som sköter djuren. Fakultets- och UDS-ledamöterna utses av rektor efter förslag från dekanerna respektive chefen för UDS för en tid av tre år med tillträde senast tre månader efter det att de nyvalda fakultetsnämnderna tillträtt. För fakultets- och UDS-ledamöterna ska även finnas personliga suppleanter som utses av rektor efter förslag från dekanerna respektive chefen för UDS. Suppleanterna kallas om den ordinarie ledamoten är förhindrad att delta. 9.2 Åligganden FDN åligger att aktivt verka för att god djuromsorg iakttas inom universitetet, att i enlighet med vad som föreskrivs i 20 mom. 4 djurskyddslagen (1988:534) ge råd i djurskyddsfrågor i samband med inskaffande, hållande, skötsel och användning av försöksdjur, att ge råd om hur kravet på ersättning, begränsning och förfining av djurförsök ska tillämpas samt informera om den tekniska och vetenskapliga utvecklingen inom detta område, att följa universitetets verksamhet från djurskyddssynpunkt och vid behov uppmärksamma beslutsfattare (rektor, dekan, prefekt etc.) på avvikelser från gällande regelverk och vilka åtgärder som bör vidtas, att lämna synpunkter på försöksdjurskoordinatorns förslag till beslut av rektor om styrande dokument (policyer, riktlinjer etc.) i djurskyddsfrågor inom universitetet, att utarbeta respektive granska interna rutinbeskrivningar för övervakning, rapportering och uppföljning av djurens välfärd samt för det övergripande djurskyddsarbetet i verksamheten, att ge råd vid utplacering av djur som ägts av SLU i hem, inklusive lämpliga metoder för socialisering av de djur som ska utplaceras, att granska de detaljerade planer/sopar (Standard Operating Procedures) som används i verksamheten med försöksdjur och vid behov låta revidera dem, att pröva och besluta om ändring av befintliga djurförsöksetiska tillstånd enligt det som föreskrivs i Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om försöksdjur (SJVFS 2017:40 Saknr L150). Ifall enkel majoritet inte kan uppnås, har ordförande eller vice ordförande om ordförande inte kan delta i beslutet, utslagsröst.

22 att besluta om anvisningar för samråd inför djurförsök enligt vad som föreskrivs i SJVFS 2017:40 Saknr L150, att protokollföra sina beslut och råd och följa upp hur de åtföljs, att inom sig utse vice ordförande, att vid behov bevilja ytterligare personer närvaro- och yttranderätt, samt att sammanträda minst två gånger per termin. 9.3 Koordinatorn för försöksdjursfrågor Koordinatorn för försöksdjursfrågor, som utses av rektor för en tid av vanligtvis tre år, åligger att vara kontaktperson för personal och studenter vid frågor som rör djurskydd i användningen av djur till forskning och undervisning vid SLU samt att i eventuella fall av brister i djurskyddet kunna upprätta en åtgärdsplan i samråd med universitets- och fakultetsledningar och övriga ansvariga, att ansvara för kontakter med Jordbruksverket och de regionala kontrollmyndigheterna i djurfrågor samt därtill hörande tillståndshantering, att företräda universitetet inför, vid och efter kontrollmyndigheternas tillsyn och besiktning av universitetets djuranläggningar, att för beslut av rektor utarbeta förslag till styrande dokument (policyer, riktlinjer etc.) rörande användningen av djur i forskning och undervisning, att ha fortlöpande kontakter med universitetets ansvariga föreståndare, experter och försöksdjursveterinärer, att lämna råd och information i försöksdjursfrågor och försöksdjursanvändning i första hand internt inom universitetet, men även externt, att regelbundet genomföra lagstadgad personalutbildning i försöksdjursvetenskap, att i förekommande fall utarbeta remissyttranden i försöksdjursfrågor, att företräda universitetet externt inom området försöksdjur och djurförsöksetik, samt att vara ordförande i FDN.

23 9.4 Ansvariga föreståndare, försöksdjursveterinärer eller experter, försöksledare 1 och personal som sköter försöksdjur ansvar och arbetsuppgifter 9.4.1 Samråd inför planering av djurförsök Det åligger alla som ska arbeta med djur i forskning eller undervisning att läsa och följa SLU:s policy för användning av djur till forskning och utbildning, samt att samråda enligt vad som anges i det följande innan en ansökan skickas in till den regionala djurförsöksetiska nämnden. 9.4.2 Åligganden Föreståndaren för djurens välbefinnande och skötsel åligger att samråda inför planering av djurförsök och att då särskilt beakta djurförsökets slutpunkt, avbrytningspunkt, djurens smärta och lidande samt behov av tillsyn, att se till att journaler förs enligt kraven i SJVFS 2017:40 Saknr L150, att tillse att det finns information om försöksledare och beslutet om etiskt godkännande av djurförsöket i anslutning till djurutrymmet (bur, box, rum eller motsvarande), att tillse att alla försöksdjur är identitetsmärkta enligt SJVFS 2017:40 Saknr L150, att avbryta försök vid upptäckta brister i efterlevnaden av SJVFS 2017:40 Saknr L150 eller den godkända djurförsöksetiska ansökan, Föreståndaren för utbildning och kompetens åligger att se till att kraven på utbildning och kompetens enligt SJVFS 2017:40 Saknr L150 följs, att se till att det finns en skriftlig arbetsinstruktion för skötsel av djuren, samt att se till att personalen arbetar enligt de aktuella arbetsinstruktionerna. Föreståndaren för information åligger att se till att information och dokumentation enligt kraven i SJVFS 2017:40 Saknr L150 finns tillgängligt för dem som arbetar med djuren på försöksdjursanläggningen, att se till att det finns aktuella arbetsinstruktioner för hur brister i byggnader och utrustning ska motverkas och åtgärdas, samt att årligen rapportera in försöksdjursstatistik till Jordbruksverket. 1 Begreppet försöksledare i detta sammanhang är inte detsamma som yrkestiteln försöksledare.

24 Försöksdjursveterinären/experten åligger att delta i samråd inför i planering av djurförsök, att ta fram en skriftlig plan för förebyggande djurhälsovård, att ta fram en skriftlig plan för bedövning, narkos, sedering, smärtlindring samt kirurgiska ingrepp inklusive pre-och postoperativ vård och avlivning, att bedriva rådgivning som behövs för djurens fysiska och psykiska välbefinnande, att ta fram en skriftlig plan för bedömning av djurens fysiska och psykiska välbefinnande inklusive tillvänjnings- och träningsprogram, att ta fram en skriftlig plan för berikning av försöksdjurens miljö, samt att avgöra om ett försöksdjur kan återanvändas eller inte. Försöksledare åligger att delta i samråd inför planering av djurförsök, att dokumentera samrådet och att vid förfrågan kunna uppvisa denna dokumentation, samt att ge klara instruktioner till den djurvårdande personalen om försöket inklusive vilka befogenheter de har att ta ett djur ur försöket eller att avliva djur. Djurvårdande personal/fältassistenter/provfiskare etc. åligger att inom sig utse en representant som ska delta i samråd vid planering av djurförsök, att genast kontakta försöksledare, ansvarig föreståndare för djurens välbefinnande och skötsel eller försöksdjursveterinär/expert vid misstanke om avvikelser från det djurförsöksetiska tillståndet, samt att följa instruktionerna från försöksledare.

25 10. Studiesociala rådet (Strå) 10.1 Sammansättning Strå består av prorektor (ordförande), en ledamot eller suppleant i fakultetsnämnden eller vicedekan från vardera fakulteten samt två ledamöter som utses av Sluss. Fakultetsledamöterna utses av rektor efter förslag från dekanerna för en tid av tre år med tillträde senast tre månader efter det att de nyvalda fakultetsnämnderna tillträtt. För fakultetsledamöterna ska även finnas personliga suppleanter som utses av rektor efter förslag från dekanerna. Suppleanterna kallas om den ordinarie ledamoten är förhindrad att delta. Strå ska inrikta sin verksamhet mot studenterna vid utbildningar på grundnivå och avancerad nivå. 10.2 Åligganden Strå åligger att vara ett för universitetet och fakulteterna gemensamt organ med uppgift att behandla övergripande strategiska frågor som avser att stödja, samordna, stimulera och utveckla arbetet med de studiesociala frågorna 1, att initiera kartläggning och analys av studiesociala problem samt utvärdera genomförda åtgärder rörande studiesociala problem, att lämna förslag till riktlinjer, policydokument och handlingsplaner av studiesocial karaktär, att vid behov lämna förslag till åtgärder till den instans (t.ex. rektor, fakultetsnämnd) som fattar beslut om konkreta åtgärder inom det studiesociala området, att sprida information till institutioner och enskilda studenter kring studiesociala frågor, att till rektor lämna förslag om fördelningen av de medel som ställs till förfogande, att inom sig utse vice ordförande, att vid behov bevilja ytterligare personer närvaro- och yttranderätt, samt att sammanträda minst två gånger per termin. 1 Exempel på studiesociala frågor är försäkringar, mångfald, likabehandling, arbetsmiljö, campusmiljö och studenthälsa.

26 11. Biblioteksrådet (Bir) 11.1 Sammansättning Bir består av prorektor (ordförande), en ledamot eller suppleant i fakultetsnämnden eller en vicedekan från vardera fakulteten samt en ledamot som utses av Sluss. Överbibliotekarien har närvaro- och yttranderätt. Fakultetsledamöterna utses av rektor efter förslag från dekanerna för en tid av tre år med tillträde senast tre månader efter det att de nyvalda fakultetsnämnderna tillträtt. För fakultetsledamöterna ska även finnas personliga suppleanter som utses av rektor efter förslag från dekanerna. Suppleanterna, som kallas om den ordinarie ledamoten är förhindrad att delta, bör vara ledamöter eller suppleanter i fakultetsnämnden. 11.2 Åligganden Bir åligger att vara ett för universitetsledningen, fakulteterna och biblioteket gemensamt organ med uppgift att avhandla övergripande strategiska frågor rörande universitetsbibliotekets verksamhet, att verka för en högklassig och resurseffektiv biblioteksservice inom hela universitetet, att formulera och diskutera bibliotekets uppdrag inom SLU, att avge synpunkter på förslag till beslutsunderlag till såväl överbibliotekarien som rektor och fakultetsledningar, att lämna förslag till årlig fördelning av medel till biblioteket, såväl från gemensamma medel som från fakultetsnämnderna, att löpande följa upp verksamhet och budget vid biblioteket, att inom sig utse vice ordförande, att vid behov bevilja ytterligare personer närvaro- och yttranderätt, samt att sammanträda minst en gång per termin.

27 12. Rådet för fortlöpande miljöanalys (Fomar) 12.1 Sammansättning Fomar består av vicerektor för fortlöpande miljöanalys (ordförande), en ledamot eller suppleant i fakultetsnämnden eller en vicedekan för vardera fakulteten VH, LTV och S, två ledamöter för NJ varav en ledamot eller suppleant i fakultetsnämnden eller en vicedekan samt chefen för Artdatabanken och en ledamot som utses av Sluss. Fakultetsledamöterna utses av rektor efter förslag från dekanerna för en tid av tre år med tillträde senast tre månader efter det att de nyvalda fakultetsnämnderna tillträtt. För fakultetsledamöterna ska även finnas personliga suppleanter som utses av rektor efter förslag från dekanerna. Suppleanterna, som kallas om den ordinarie ledamoten är förhindrad att delta, bör vara ledamöter eller suppleanter i fakultetsnämnden. 12.2 Åligganden Fomar åligger att vara ett för universitetet och fakulteterna gemensamt organ med uppgift att behandla övergripande strategiska frågor samt att stödja, samordna, stimulera och utveckla arbetet med fortlöpande miljöanalys och dess samordning med övriga redovisningsområden, att verka för att resultat från verksamheten effektivt sprids till användarna, att utveckla och föreslå mål, delmål och gemensamma eller fakultetsvisa åtgärder för området, att utarbeta planerings- och uppföljningsrutiner som kan användas av samtliga fakulteter på ett likartat sätt, att lämna förslag till rektor om årlig fördelning av anslag till fakultetsnämnder och till gemensamma ändamål inom redovisningsområdet, att initiera och bereda miljöanalysärenden som ska avgöras av styrelsen eller rektor, att yttra sig över ärenden inom fortlöpande miljöanalys som ska avgöras av rektor eller av styrelsen, att initiera övergripande utvärderingar av verksamheten, att inom sig utse vice ordförande, att vid behov bevilja ytterligare personer närvaro- och yttranderätt, samt att sammanträda minst två gånger per termin.

28 13. Forskarrådet (For) 13.1 Sammansättning For består av rektor (ordförande) och ytterligare 5 eller 6 seniora forskare samt 4 eller 5 juniora forskare. De seniora är professorer med mycket god vetenskaplig produktion och god förmåga att ha ett universitetsperspektiv på de frågor som behandlas i For. De juniora är forskare med potential att bli framstående forskare och ledare inom SLU. Rådets sammansättning ska vara balanserad vad avser vetenskaplig inriktning, fakultetstillhörighet och verksamhetsort. Ledamöterna har en oberoende roll och representerar enbart sig själva. Den som är dekan, prodekan, vicedekan eller prefekt kan inte vara ledamot i For. Ledamöterna utses för en tid av tre år med tillträde senast tre månader efter det att de nyvalda fakultetsnämnderna tillträtt. De seniora ledamöterna utses av rektor efter samråd med dekanerna. De juniora ledamöterna utses av rektor efter förslag från dekanerna. Ledamöterna har inga suppleanter. 13.2 Åligganden For åligger att vara ett forum för kollegial dialog mellan forskare och rektor kring för universitetet strategiskt viktiga forskningsfrågor, att bistå rektor och ledningsrådet i behandlingen av frågor om universitetets forskning av särskilt stor betydelse, att lämna förslag till eller yttra sig över förslag till vetenskapliga satsningar, t.ex. nomineringar och andra bedömningar inför styrelsens eller rektors beslut, samt att sammanträda minst en gång per termin.

29 14. Samverkansrådet (Sar) 14.1 Sammansättning Sar består av vicerektor för samverkan (ordförande), en ledamot eller suppleant i fakultetsnämnden eller en vicedekan för vardera fakulteten samt en ledamot som utses av Sluss. Fakultetsledamöterna utses av rektor efter förslag från dekanerna för en tid av tre år, med tillträde senast tre månader efter det att de nyvalda fakultetsnämnderna tillträtt. För fakultetsledamöterna ska även finnas personliga suppleanter som utses av rektor efter förslag från dekanerna. Suppleanterna, som kallas om den ordinarie ledamoten är förhindrad att delta, bör vara vicedekaner, ledamöter eller suppleanter i fakultetsnämnden. Prorektor, verkställande direktören för SLU Holding med innovationskontoret, universitetsdirektören och vicerektor för fortlöpande miljöanalys får utse vardera en person som har närvaro- och yttranderätt i Sar. 14.2 Åligganden Sar åligger att vara ett för universitetet och fakulteterna gemensamt organ med uppgift att utarbeta förslag till övergripande åtgärder och insatser för samverkan, att samordna, stimulera och utveckla nationellt och internationellt samverkansarbete inom forskning, utbildning och fortlöpande miljöanalys, att ansvara för att det finns en av rektor antagen, kontinuerligt uppdaterad strategi för samverkan och att samordna arbetet med implementering av strategin, att utveckla och föreslå mål och utvärderingskriterier för området, att initiera övergripande utvärderingar av universitetets samverkansaktiviteter, att lämna förslag till eller yttra sig över förslag kring samverkansinitiativ av särskilt stor betydelse inför styrelsens eller rektors beslut, att inom sig utse vice ordförande, att vid behov bevilja ytterligare personer närvaro- och yttranderätt, samt att sammanträda minst två gånger per termin.

30 15. IT-rådet 15.1 Sammansättning IT-rådet består av vicerektor för samverkan (ordförande), en ledamot från vardera fakulteten, överbibliotekarien samt en ledamot som utses av Sluss. Fakultetsledamöterna, vilka bör vara ledamöter eller suppleanter i fakultetsnämnden eller vara vicedekaner, utses av rektor efter förslag från dekanerna för en tid av tre år med tillträde senast tre månader efter det att de nyvalda fakultetsnämnderna tillträtt. För fakultetsledamöterna ska även finnas personliga suppleanter som utses av rektor efter förslag från dekanerna. Suppleanterna kallas om den ordinarie ledamoten är förhindrad att delta. Rådet bör vara sammansatt så att det bland ledamöterna finns såväl lärare som forskare och personal som huvudsakligen arbetar med fortlöpande miljöanalys. Universitetsdirektören får utse högst två anställda inom universitetsadministrationen med särskild IT-kompetens som har närvaro- och yttranderätt i rådet. 15.2 Åligganden IT-rådet åligger att vara ett forum för dialog i IT-frågor från ett verksamhetsperspektiv, att bevaka och följa externa och interna samarbeten samt strategiska IT-projekt inom universitetet, att bedriva omvärldsbevakning med fokus på IT inom forskning, fortlöpande miljöanalys och utbildning, att identifiera kärnverksamhetens IT-behov och bedöma om och vilka åtgärder som eventuellt behöver vidtas, att, före beslut av behörig instans, ta ställning till förslag till beslut inom IT-området avseende t.ex. övergripande krav på säkerhet standarder för systemutveckling, förvaltning m.m. för SLU arbetsformer och utrustning inom området, att prioritera vilka campuslicenser SLU ska ha inom given budgetram, att föreslå prioriteringar av systemutvecklingsprojekt, i de fall konkurrens om samma resurser uppstår, att inom sig utse vice ordförande, att vid behov bevilja ytterligare personer närvaro- och yttranderätt, samt att sammanträda minst två gånger per termin.

31 16. Disciplinnämnden Enligt statsmakternas beslut I högskoleförordningen (1993:100) anges i kap. 10 följande: 3 Ärenden om disciplinära åtgärder skall, om inte annat följer av 9, handläggas av en disciplinnämnd. En sådan nämnd skall finnas vid varje högskola. 4 Disciplinnämnden skall bestå av rektor som ordförande, en lagfaren ledamot som skall vara eller ha varit ordinarie domare och en företrädare för lärarna vid högskolan. Studenterna vid högskolan har rätt att vara representerade i nämnden med två ledamöter. 5 Den lagfarna ledamoten och den ledamot som företräder lärarna skall utses för tre år av högskolan. 6 De ledamöter i nämnden som representerar studenterna utses för ett år. 7 När ordförande har förhinder inträder rektors ställföreträdare eller annan särskilt utsedd ställföreträdare som ordförande i disciplinnämnden. För var och en av de övriga ledamöterna skall det finnas en ersättare. Ersättaren för den lagfarna ledamoten skall vara eller ha varit ordinarie domare. Ersättarna skall utses i samma ordning och för samma tid som ledamöterna. 8 Disciplinnämnden är beslutför när minst tre ledamöter är närvarande, bland dem ordföranden och den lagfarna ledamoten. Enligt rektors eget beslut De två studentledamöterna utses av Sluss.

32 17. Nämnden för utnämning av excellenta lärare (Nex) 17.1 Sammansättning Nex består av en ordförande som utses av rektor, en tillsvidareanställd lärare från vardera fakulteten samt en ledamot som utses av Sluss. Fakultetsledamöterna utses av rektor efter förslag från fakultetsnämnderna för en tid av tre år, med tillträde senast sex månader efter det att de nyvalda fakultetsnämnderna tillträtt. För fakultetsledamöterna ska även finnas personliga suppleanter som utses av rektor efter förslag från respektive fakultetsnämnd. Suppleanterna, som kallas om den ordinarie ledamoten är förhindrad att delta, bör vara tillsvidareanställda lärare. 17.2 Åligganden Nex åligger att ansvara för utlysning av ansökningar till titeln excellent lärare minst en gång vartannat år, att utse sakkunniga och genomföra prövning av ansökningar enligt av universitetsdirektören fastställda anvisningar (handläggningsordning), att till rektor lämna förslag på vilka anställda som ska ges titeln excellent lärare, att inom sig utse vice ordförande, samt att vid behov bevilja ytterligare personer närvaro- och yttranderätt.

33 18. Nämnden för utnämning av seniora miljöanalysspecialister (NSM) 18.1 Sammansättning NSM består av vicerektor för miljöanalys (ordförande) och ytterligare sju ordinarie ledamöter, varav två från NJ-fakulteten, två från S-fakulteten, en från VH-fakulteten, en från LTV-fakulteten samt en ledamot som utses av Sluss. LTV-fakultetetens deltagande är frivilligt om det inte finns någon sökande som är anställd vid fakulteten. Fakultetsledamöterna utses av rektor efter förslag från fakultetsnämnderna för en tid av tre år, med tillträde senast sex månader efter det att de nyvalda fakultetsnämnderna tillträtt. Fakultetsledamöterna ska ha avlagt doktorsexamen, vara tillsvidareanställda och ha lång erfarenhet av arbete med fortlöpande miljöanalys. För fakultetsledamöterna ska även finnas personliga suppleanter som utses av rektor efter förslag från respektive fakultetsnämnd. Suppleanterna, som kallas om den ordinarie ledamoten är förhindrad att delta, bör ha avlagt doktorsexamen och vara tillsvidareanställda med lång erfarenhet av arbete med fortlöpande miljöanalys. 18.2 Åligganden NSM åligger att årligen ansvara för utlysning av ansökningar till kompetensnivån senior miljöanalysspecialist, att utse sakkunniga och genomföra prövning av ansökningar enligt de anvisningar som fastställs av universitetsdirektören (handläggningsordning), att till rektor lämna förslag på vilka anställda som ska utnämnas till seniora miljöanalysspecialister, att vid behov bevilja ytterligare personer närvaro- och yttranderätt, samt att inom sig utse vice ordförande.

34 19. Rådet för djursjukvård och därtill hörande klinisk forskning och utbildning (DKU-rådet) 19.1 Sammansättning DKU-rådet består av rektor (ordförande) eller den som rektor utser att vara ordförande, två externt rekryterade ledamöter med relevant branscherfarenhet, dekanen för VH-fakulteten eller den dekanen utser (företrädesvis prodekanen), chefen för UDS, två seniora personer från den kliniska verksamheten en från smådjur respektive häst som bedriver såväl forskning som undervisning och klinisk djursjukvård inom UDS, en ledamot som utses av vardera personalorganisationen Saco, ST respektive Seko samt en ledamot som utses av Sluss. De externt rekryterade ledamöterna och de två seniora personerna från den kliniska verksamheten utses av rektor för en tid av tre år. De seniora kliniskt aktiva personerna ska ha en tät koppling mellan egen bedriven djursjukvård, klinisk forskning och klinisk utbildning. De ska vara trovärdiga genom att ha såväl hög klinisk som vetenskaplig skicklighet och dessutom ha stort förtroende såväl internt inom akademin som inom UDS samt ha en utpräglat klinisk syn på sin forskning och sin undervisning. Rektor utser dessa personer efter hörande av verksamheten. Såväl jämställdhetsaspekten som rektors bedömning att rådet ska kunna fungera optimalt ska vägas in i bedömningen av vilka som ska ingå. En av universitetsdirektören utsedd anställd med mycket god insikt i universitetets ekonomistyrningssystem samt sekreterare har närvaro- och yttranderätt. 19.2 Åligganden DKU-rådet åligger att vara ett stöd till rektor angående beslut om UDS verksamhet, att verka för en god samverkan mellan UDS och VH-fakulteten genom att behandla strategiska frågor av en övergripande karaktär, att inför beslut av universitetsdjursjukhusdirektören yttra sig över förslag till budget och verksamhetsplan, att lämna förslag eller yttra sig till rektor om större förändringar i verksamheten, att kontinuerligt följa den ekonomiska och verksamhetsmässiga utvecklingen, att kontinuerligt följa och bevaka aktuella övergripande arbetsmiljö- och personalfrågor, att yttra sig över förslag till investeringar som presenteras av universitetsdjursjukhusdirektören, att följa och bevaka hur samverkan sker mellan djursjukvården och därtill hörande klinisk forskning och utbildning, samt att vid behov bevilja ytterligare personer närvaro- eller yttranderätt.

35 Tredje avdelningen: Dekaner, intendenturer, institutioner och prefekter 20. Dekaner och intendenturer Begreppen fakultet och dekan har definierats av styrelsen, senast den 19 februari 2018 12/18, SLU ID: ua.2018.1.1. -561 i dokumentet Organisation och ansvarsfördelning avseende styrelsen för SLU och organ som är direkt underställda denna. 20.1 Åligganden I sin egenskap av chef för fakulteten åligger det dekanen att verka för att utbildning, forskning och fortlöpande miljöanalys av högsta klass bedrivs inom fakultetens område inom ramen för befintliga resurser, att aktivt bidra till hela universitetets positiva utveckling, att utveckla en god anda och kreativ miljö för alla anställda och studenter vid fakulteten, att, i samråd med rektor, besluta om fakultetens indelning i institutioner och andra enheter som lyder direkt under dekanen; fakultetsnämnden beslutar om indelningen i nämnder, utskott och andra organ som ansvarar inför nämnden, att besluta om fakultetens och institutionernas verksamhet vad avser t.ex. administration, personalutveckling, lika villkor, registrering, arkivering, miljö, lokaler och säkerhet. Dekanen bör genom ett särskilt beslut ange i vilken omfattning detta ansvar delegeras till prefekterna. att, under beaktande av det förfarande som anges i avsnitt 21.1, utse och entlediga prefekter vid institutionerna och chefer för andra enheter som lyder under dekanen samt att vara chef och arbetsledare för dessa, att tillse att den som utses till prefekt ges en fakultetsanpassad introduktion i samband med tillträdet i enlighet med vad som framgår av rektors riktlinjer, att tillse att den som utses till prefekt genomgår den kurs i chefskap som erbjuds genom universitetets personaldirektör, att, om andra benämningar än institution och prefekt används för nivån närmast under dekanen, inhämta rektors medgivande till benämningarna, att vid ändring av namnet på en institution eller annan organisatorisk enhet under dekanen, inhämta rektors medgivande till det nya namnet, att inrätta intendenturer så att huvuddelen av fakultetens lokalbestånd omfattas av en intendentur enligt vad som anges nedan i avsnitt 20.3,

36 att verka för att intendenturerna i förekommande fall är gemensamma för två eller flera fakulteter och i sådana fall komma överens om ledningen av intendenturen samt fördelning av ansvar och kostnader för densamma, att, med utgångspunkt i styrelsens och rektors beslut, lämna förslag till fakultetsnämnden om uppdrag och resursfördelning till institutioner och andra enheter, fördelat på redovisningsområden, att med utgångspunkt i rektors och fakultetsnämndens beslut, lämna uppdrag och riktlinjer för dessa till prefekterna (motsv.), att efter prövning lämna eventuellt medgivande till en prefekts förslag om externfinansierade kontrakt i enlighet med vad som anges i av rektor beslutade riktlinjer för externfinansiering, att besluta om anställning av personal som ska finansieras av och arbeta för fakulteten gemensamt och i samråd med personalchefen besluta om anställningsförmåner. Vid oenighet avgör personaldirektören. att i samråd med personalchefen fastställa befattningsbenämning (titel) för nyanställd personal som ska finansieras av och arbeta för fakulteten gemensamt och eventuell förändring av titeln under pågående anställning. Vid oenighet avgör personaldirektören. Om en sådan anställd ska placeras vid en institution ska det ske i samråd med prefekten. att ansvara för fakultetens ekonomi och arbetsmiljö och därvid följa varje institutions utveckling, att verka för att universitetets mål, visioner och värdegrund är kända och implementeras i verksamheten, att ansvara för att fakulteten i förekommande fall hanterar de SLU-gemensamma utvecklingsåtgärder som föreslås av utbildningsnämnden respektive rådet för utbildning på forskarnivå vid deras årliga bedömningar av universitetets utbildningar inom ramen för kvalitetssäkringsarbetet, att kommunicera aktuella frågor med berörd personal och i förekommande fall studenter, att besluta i de ärenden som inte fakultetsnämnden eller annat av nämnden inrättat organ ska besluta, att besluta om vilket ansvar och vilka beslutsbefogenheter som delegeras till prefekter och andra chefer som lyder direkt under dekanen, utöver vad som anges i avsnitt 21.2 nedan, att efter förslag från en prefekt (motsv.) besluta om projektering av systemhandlingar (s.k. inriktningsbeslut) samt därefter om ett eventuellt genomförande av byggprojekt som har en kalkylerad investeringskostnad som beräknas uppgå till mer än 1 miljon kr men högst 5 miljoner kr. Rektor och universitetsdirektör ska informeras innan ett sådant beslut fattas. Vid högre belopp avgör universitetsdirektören eller rektor. Hyresavtalets längd ska framgå av såväl inriktnings- som genomförandebeslut. Om hyresavtalets längd överstiger fem år fattar rektor eller styrelsen beslut om avtalet. I övriga fall beslutar universitetsdirektören. att efter förslag från en prefekt (motsv.) besluta om övriga investeringar som överstiger 1 miljon kr men uppgår till högst 5 miljoner kr 2,

37 att för en tid av tre år med början tre månader efter det att de nyvalda fakultetsnämnderna har tillträtt, utse koordinator och vid behov biträdande koordinator för de miljöanalysprogram som fakulteten enligt rektors beslut ansvarar för, att, efter samråd med koordinatorerna för miljöanalysprogram, till fakultetsnämnden föreslå programvisa mål, att, efter samråd med koordinatorerna för miljöanalysprogram, utse programvisa externa avnämargrupper bestående av 2 till 5 personer, att, efter samråd med koordinatorerna för miljöanalysprogram, identifiera delområden inom respektive program för vilka medel utlyses öppet inom SLU och efter ansökningstidens utgång besluta hur de utlysta medlen ska fördelas, att inom fakulteten skriftligt utse erforderligt antal certifierade tillståndsansvariga för brandfarliga heta arbeten enligt Brandskyddsföreningens regelverk. De tillståndsansvariga ska vara avdelningschefer vilka i sin tur kan delegera uppdraget vidare inom avdelningen, att inom fakulteten skriftligt utse erforderligt antal föreståndare för brandfarliga och explosiva varor enligt 9 lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor (LBE), samt att på universitetets vägnar utfärda examina inom utbildningen på forskarnivå. 20.2 Särskilt åliggande för dekanen vid VH-fakulteten Dekanen för VH-fakulteten åligger att ge förslag till rektors beslut om VH-fakultetens representation i DKU-rådet. 20.3 Intendenturernas åligganden En intendentur åligger att samordna infrastrukturella frågor som lokalutnyttjande, service, säkerhet, miljö, gemensamma laboratorier, odlingsresurser och annan forskningsinfrastruktur, samt att utföra uppgifter som lämnas av rektor, dekanen, en prefekt eller universitetsdirektören.

38 21. Institutioner och prefekter 21.1 Definitioner och förfarande vid utseende av prefekt Med institution avses inom SLU en arbetsenhet där det bedrivs utbildning på grundnivå, avancerad och forskarnivå samt forskning. En institution leds av en prefekt som utses av dekanen enligt det förfarande som beskrivs nedan. Med institution jämställs här även centrumbildningar och andra resultatenheter som lyder direkt under en dekan. Fakultetsgemensamma institutioner tillhör i administrativt hänseende en huvudfakultet. Huvudfakultet är den fakultet där huvuddelen av den tillsvidareanställda personalen är anställd. Universitetsdirektören ska enligt vad som framgår av avsnitt 4.1 besluta om administrativa riktlinjer för fakultetsgemensamma institutioner. Universitetsdirektören får besluta om byte av huvudfakultet och vid vilken tidpunkt detta ska ske. Prefekter utses för en treårsperiod med början sex månader efter det att de nyvalda fakultetsnämnderna tillträtt. Om det finns starka skäl får en dekan efter samråd med rektor utse en prefekt för en annan period. Om en prefekts och dekans mandatperiod vid något tillfälle skulle sammanfalla, får en avgående dekan förlänga en prefekts förordnande med högst sex månader. När en prefekt ska utses är förfarandet följande: Dekanen ska bereda samtliga anställda vid institutionen tillfälle att under tredje månaden före mandatperiodens slut till dekanen föreslå prefekt. Dekanen utser därefter en prefekt. Den som utses ska ha den vetenskapliga eller konstnärliga kompetens som avses i 2 kap. 6 högskolelagen (1992:1434). 1 För fakultetsgemensamma institutioner ska båda dekanerna bereda respektive personalgrupp möjligheten att föreslå prefekt. Dekanerna ska efter förslagstidens utgång samråda med varandra om vem som bör utses till prefekt. Om de är oeniga ska rektor avgöra vem som ska utses. Dekanen för huvudfakulteten fattar det formella beslutet om att utse prefekt. Den som utses till prefekt behåller sin fakultetstillhörighet oavsett vilken dekan som fattar beslutet. Om en prefekt avgår och det återstår mer än ett år av mandatperioden är förfarandet detsamma som anges i föregående stycke. Dekanen kan utse en tillförordnad prefekt för den tid det beräknas ta att rekrytera en ny prefekt. Om en prefekt avgår och det återstår ett år eller mindre av mandatperioden, får dekanen utse en tillförordnad prefekt för återstoden av perioden. 1 Bestämmelsen om vetenskaplig eller konstnärlig kompetens trädde i kraft den 1 januari 2014 för dem som förordnades som prefekt för första gången; vid ev. omförordnande tillämpas de bestämmelser som gällde till och med år 2013. Kravet på vetenskaplig eller konstnärlig kompetens hänför sig till den sedan år 2011 gällande texten i 2 kap. 6 Högskolelagen (1992: 1434) och den bakomliggande motivering som anges i prop. 2009/10:149 En akademi i tiden ökad frihet för universitet och högskolor, sid. 37.

39 21.2 Åligganden I sin egenskap av chef för institutionen åligger det prefekten 1 att ansvara för att utbildning, forskning och fortlöpande miljöanalys av högsta klass bedrivs inom institutionens område inom ramen för tilldelade resurser, att verka för hela universitetets positiva utveckling, att utveckla en god anda och kreativ miljö för alla anställda och studenter vid institutionen; i begreppet studenter ingår alla doktorander oavsett om de är anställda av universitet eller försörjda på annat sätt, att disponera personal och andra resurser på ett effektivt och ändamålsenligt sätt och enligt gällande föreskrifter, att verka för att universitetets mål, visioner och värdegrund är kända och implementeras i verksamheten, att kommunicera aktuella frågor med berörd personal och i förekommande fall studenter, att besluta om institutionens verksamhet, organisation, arbetsformer och infrastruktur i den omfattning som delegationen från dekanen medger, att utse examinatorer enligt vad som anges i de riktlinjer som utbildningsnämnden har fastställt för grund- och avancerad nivå respektive rektor för utbildning på forskarnivå. Examinatorerna får utan föredragning fatta beslut om betyg, att ansvara för institutionens ekonomi och arbetsmiljö, att ansvara för att alla doktorander som inte är anställda av universitetet erbjuds villkor och möjligheter som så långt det är möjligt liknar dem som gäller för universitetets anställda, att ha rollen som miljösamordnare och kemikaliesamordnare för institutionen, att utse ställföreträdande prefekt och i förekommande fall biträdande prefekt, att besluta om vilket ansvar och vilka beslutsbefogenheter som delegeras till ställföreträdande och biträdande prefekter, att utse ansvarig för institutionens forskarutbildning (studierektor eller motsvarande), att besluta om vilket ansvar och vilka beslutsbefogenheter som delegeras till studierektor (motsv.) för forskarutbildningen, 1 Om en dekan, efter att ha inhämtat rektors medgivande, använder andra benämningar än institutioner och prefekter för enheterna direkt under dekanen ska nedanstående ansvar gälla för chefen för enheten oavsett enhetens benämning.

40 att, så snart som kurstillfälle ges, delta i den kurs i chefskap som erbjuds genom universitetets personaldirektör, att inrätta en samverkansgrupp för behandling av arbetsmiljöfrågor, säkerhet och lika villkor, att bilda en rådgivande ledningsgrupp där även studenterna har rätt att delta med en ledamot som utses av Sluss, att besluta i övriga frågor som rör institutionens verksamhet och som det inte ankommer på rektor, dekanen eller annat organ att besluta om, att ansvara för att alla anställda vid institutionen får möjlighet att ta del av institutionens anslagsfördelning, verksamhetsplan och budget, att i övrigt fullgöra de uppgifter som dekanen delegerar till prefekterna inom fakulteten, att, under förutsättning av medgivande från dekanen, besluta om intern förhyrning av lokaler. Med intern förhyrning avses förhyrning från universitetsadministrationen. En prefekt får inte besluta om extern förhyrning. att, under förutsättning av medgivande från chefsjuristen, besluta om yttrande över överklagat beslut, att, under förutsättning av medgivande från chefsjuristen, föra SLU:s talan gentemot extern part i tviste- och skadeståndsfrågor, att besluta om projektering av systemhandlingar (s.k. inriktningsbeslut) samt därefter om ett eventuellt genomförande av byggprojekt som har en kalkylerad investeringskostnad som beräknas uppgå till högst 1 miljon kr. Vid högre belopp avgör dekan, universitetsdirektör eller rektor. Rektor och universitetsdirektör ska informeras innan ett sådant beslut fattas. Hyresavtalets längd ska framgå av såväl inriktnings- som genomförandebeslut. att besluta om övriga investeringar som uppgår till högst 1 miljon kr, att, under förutsättning av medgivande av dekanen, besluta om anställning av lektorer, adjunkter och andra tillsvidareanställda forskare och lärare och i samråd med personaldirektören besluta om anställningsförmåner. Vid oenighet avgör personaldirektören. att besluta om nyanställning av annan personal och i samråd med personaldirektören besluta om anställningsförmåner. Vid oenighet avgör personaldirektören. Rätten att anställa personal kan begränsas om dekanen av ekonomiska skäl beslutar om anställningsprövning för en eller flera av fakultetens institutioner. att i samråd med personaldirektören fastställa befattningsbenämning (titel) för nyanställd personal och eventuell förändring av titeln under pågående anställning. Vid oenighet avgör personaldirektören. att till fakultetsnämnden lämna förslag om anställningsprofil för professor och lektor, att inhämta dekanens medgivande innan anställningens omfattning ändras för professorer och lektorer som fyllt 65 år, samt

att ansöka om bidrag och uppdrag samt teckna kontrakt i enlighet med vad som närmare anges i de riktlinjer för externfinansiering som rektor har beslutat om. 41

42 Fjärde avdelningen: programnämnder och programstudierektorer 22. Programnämnder Styrelsen har beslutat om programnämndernas åligganden och har uppdragit åt rektor att besluta om dessa nämnders sammansättning och knytning till fakulteterna. 22.1 Programnämnden för utbildning inom landskap och trädgård (PN-LT) Programnämnden för utbildning inom landskap och trädgård (PN-LT), Programme Board for Education in Landscape and Horticulture, består av minst fyra och högst sju lärare och tre ledamöter som utses av Sluss. För lärarna ska finnas två gruppsuppleanter. Fyra av lärarna och gruppsuppleanterna utses av fakultetsnämnden för LTV-fakulteten, som även ska utse en av de fyra lärarna till ordförande. Övriga fakultetsnämnder får utse vardera en lärare som ledamot i PN-LT. Dekanerna ska, om det inte är uppenbart obehövligt, samråda sinsemellan innan fakultetsnämnderna utser ledamöter i andra programnämnder än dem som de har huvudansvar för. PN-LT ska inom sig utse vice ordförande. Nämnden får besluta om närvaro- och yttranderätt för andra personer. 22.2 Programnämnden för utbildning inom naturresurser och jordbruk (PN-NJ) Programnämnden för utbildning inom naturresurser och jordbruk (PN-NJ), Programme Board for Education in Natural Resources and Agriculture, består av minst fem och högst åtta lärare och tre ledamöter som utses av Sluss. För lärarna ska finnas två gruppsuppleanter. Fem av lärarna och gruppsuppleanterna utses av fakultetsnämnden för NJ-fakulteten, som även ska utse en av de fem lärarna till ordförande. Övriga fakultetsnämnder får utse vardera en lärare som ledamot i PN-NJ. Dekanerna ska, om det inte är uppenbart obehövligt, samråda sinsemellan innan fakultetsnämnderna utser ledamöter i andra programnämnder än dem som de har huvudansvar för. PN-NJ ska inom sig utse vice ordförande. Nämnden får besluta om närvaro- och yttranderätt för andra personer. 22.3 Programnämnden för utbildning inom skog (PN-S) Programnämnden för utbildning inom skog (PN-S), Programme Board for Education in Forestry, består av minst fyra och högst sju lärare och tre ledamöter som utses av Sluss. För lärarna ska finnas två gruppsuppleanter. Fyra av lärarna och gruppsuppleanterna utses av fakultetsnämnden för S- fakulteten som även ska utse en av de fyra lärarna till ordförande. Övriga fakultetsnämnder får utse vardera en lärare som ledamot i PN-S. Dekanerna ska, om det inte är uppenbart obehövligt, samråda sinsemellan innan fakultetsnämnderna utser ledamöter i andra programnämnder än dem som de har huvudansvar för. PN-S ska inom sig utse vice ordförande. Nämnden får besluta om närvaro- och yttranderätt för andra personer. 22.4 Programnämnden för utbildning inom veterinärmedicin och husdjursvetenskap (PN-VH) Programnämnden för utbildning inom veterinärmedicin och husdjursvetenskap (PN-VH), Programme Board for Education in Veterinary Medicine and Animal Science, består av minst fyra och högst sju lärare och tre ledamöter som utses av Sluss. För lärarna ska finnas två gruppsuppleanter. Fyra av lärarna och gruppsuppleanterna utses av fakultetsnämnden för VH-fakulteten, som även ska utse en av de fyra lärarna till ordförande. Övriga fakultetsnämnder får utse vardera en lärare som ledamot i PN-

43 VH. Dekanerna ska, om det inte är uppenbart obehövligt, samråda sinsemellan innan fakultetsnämnderna utser ledamöter i andra programnämnder än dem som de har huvudansvar för. PN- VH ska inom sig utse vice ordförande. Nämnden får besluta om närvaro- och yttranderätt för andra personer.

44 23. Programstudierektorer (PSR) 23.1 Allmänt En nytillträdd programnämnd ska utse PSR för en tid av tre år med början sex månader efter det att nyvalda fakultetsnämnder har tillträtt. Uppdraget kan förlängas med en treårsperiod, sammanlagt sex år. Om rektor medger det, kan en programnämnd besluta om ytterligare förlängning. Den som utses till PSR ska ha den vetenskapliga eller konstnärliga kompetens som avses i 2 kap. 6 högskolelagen (1992:1434). En PSR:s ansvar omfattar ett eller flera utbildningsprogram. 23.2 Åligganden Det åligger en PSR att utveckla programmets akademiska progression och kvalitet, att företräda programmet i samarbeten inom och utanför SLU, att samråda med av Sluss utsedda studentrepresentanter och med prefekter eller av prefekterna utsedda företrädare för berörda institutioner, att bereda utbildningsplan och ramschema inom givna ekonomiska ramar, att besluta om smärre revideringar i befintliga kursplaner för kurser inom ansvarsområdet, att följa upp, analysera och rapportera till programnämnden (PN) om programmets akademiska progression och studenternas resultat, såväl kvalitativt som kvantitativt, att vägleda och tillhandahålla information vad gäller studierna inom programmet samt att informera om och hänvisa till övrig studentservice som finns inom universitetet, att yttra sig över en begäran om tillgodoräknande av utbildning för enskilda studenter, att besluta om dispens från obligatoriska kurser för enskilda studenter, samt att yttra sig om antagning till senare del av program samt byte av inriktning inom program.

Rektor BESLUT SLU ID: SLU.ua 2018.1.1.1-4710 2018-12-18 Sändlista Organisation och ansvarsfördelning avseende rektor vid SLU och organ som är direkt underställda rektor Beslut Rektor beslutar att Organisation och ansvarsfördelning avseende rektor vid SLU och organ som är direkt underställda rektor, rektors delegationsordning, ska med verkan från den 1 januari 2019 ha den lydelse som framgår av bilagan till detta beslut, samt att med verkan från den 1 januari 2019 upphäva rektors beslut av den 19 december 2017, 187/17 SLU ID ua 2017.1.1.1-4669, med Organisation och ansvarsfördelning avseende rektor vid SLU och organ som är direkt underställda rektor, rektors delegationsordning. Ärendet Rektors delegationsordning är det instrument med vilket rektor fördelar beslutsbefogenheter och ansvar inom universitet i enlighet bestämmelserna i högskolelag, högskoleförordning och styrelsens delegationsordning. Styrelsen har den 19 februari 2018, 12/18, beslutat om ändringar i Organisation och ansvarsfördelning avseende styrelsen för SLU och organ som är direkt underställda denna styrelsens delegationsordning som ökar rektors befogenheter att fatta beslut om byggnationer som universitetet gör i egen regi och andra investeringar upp till och med 25 miljoner kronor. Det är lämpligt att rektor som en följd av detta delegerar en del av befogenheterna till universitetsdirektören. Statens jordbruksverk har den 21 december 2017 beslutat om föreskrifter och allmänna råd om försöksdjur (L 150) som ökar kraven på bl.a. SLU:s verksamhet med försöksdjur. Eftersom det som nu heter försöksdjursrådet delvis ges beslutsbefogenhet, byter det namn till försöksdjursnämnden. De nu beslutade förändringarna är en följd av föreskrifternas utformning. Postadress: Box 7070 Tel: 018-67 10 12 (vx) Besöksadress: Almas allé 8 Mobilnr: 070-52 49 948 Org nr: 202100-2817 sune.lindh@slu.se www.slu.se

Organisation och ansvarsfördelning avseende rektor vid SLU och organ som är direkt underställda rektor Beslutet innebär även bl.a. att Universitetsdirektören och dekanerna får ett uttalat ansvar för att utbildningsnämndens och rådet för utbildning på forskarnivå (Fur) rekommendationer hanteras inom organisationen. Prorektor inte längre är självskriven ordförande i Fur. Dekanerna får ett utökat ansvar för introduktion av nya prefekter. Nämnden för antagning av excellenta lärare och Nämnden för antagning av seniora miljöanalysspecialister kommer att byta namn så att antagning ersätts av utnämning. Beslut i detta ärende har fattats av rektor Peter Högberg efter föredragning av akademisekreterare Sune Lindh och i närvaro av universitetsdirektör Martin Melkersson. Peter Högberg Sune Lindh Sändlista Prorektor Vicerektorerna Kopia för kännedom Dekanerna Prodekanerna Universitetsdirektören Överbibliotekarien Universitetsdjursjukhuschefen Prefekterna Avdelningschefer (motsv.) inom administrationen Sluss 2/2

Rektor [Ev. kompletterande text, t.ex. beslutsfattare] BESLUT SLU ID: SLU.ua 2018.1.1.1-4702 2018-12-18 Sändlista Finansiering av rapportering till PRME Beslut Rektor beslutar att uppdra åt prefekterna vid institutionen för ekonomi och institutionen för skogsekonomi att samverka i arbetet med rapportering av SLU:s certifiering i Principles for Responsible Management Education (PRME), att för detta ändamål överföra statsanslag om 260 tkr från rektors strategiska medel (kst 1000000, prj 89) till institutionen för ekonomi (5106010 och projekt 89). Ärendet PRME (Principles for Responsible Management Education) har sin grund i FN:s Global Compact. Det är en hållbar utvecklingscertifiering av universitet och högskolor som syftar till att driva ett arbete med en kontinuerlig förbättring, där ribban höjs succesivt inom olika arbetsdomäner. Förutsättningen för att kunna certifieras är att lärosätet ger utbildning på avancerad nivå inom företagsekonomi (MBA-program), men det är hela lärosätet som är certifierat. SLU är sedan tidigare PRME-certifierat. Det finns ett krav från PRME att SLU ska göra en omcertifiering under vintern 2018-2019, med deadline för att kommunicera en progress report i mars 2019. Arbetet med rapporten utförs av medarbetare vid institutionen för ekonomi och institutionen för skogsekonomi och kostnaderna som läggs ned täcks av medlen som överförs i detta beslut. Beslut i detta ärende har fattats av rektor Peter Högberg efter föredragning av controller Joakim Ögger och i närvaro av universitetsdirektör Martin Melkersson. I ärendets beredning har även fakultetshandläggare Zsuzsanna Sundström deltagit. Postadress: Box 7070, 750 07 Uppsala Tel: 018-67 10 00 (vx) Besöksadress: Almas allé 8 Mobilnr: 070-3955923 Org nr: 202100-2817 joakim.ogger@slu.se www.slu.se

Finansiering av rapportering till PRME Peter Högberg Joakim Ögger Bilaga: Ansökan om medel för PRME-certifiering för SLU (2018-2020) Sändlista Prefekten vid institutionen för ekonomi Prefekten vid institutionen för skogsekonomi Kopia för kännedom Prorektor Dekanerna Fakultetsdirektörerna Redovisningsenheten 2/2

CMH 5 november 2018 Ansökan om medel för PRME-certifiering för SLU (2018-2020) PRME (Principles for Responsible Management Education, http://www.unprme.org/index.php/) har sin grund i FNs Global Compact. Det är en hållbar utvecklings-certifiering av universitet och högskolor som bygger på sex principer (Figur 1 nedan). Som alla andra standarder syftar den till att driva ett arbete med en kontinuerlig förbättring, där ribban höjs succesivt inom arbetsdomäner som är kopplade till de sex principerna. Förutsättningen för att kunna certifieras är att högskolan/ universitetet ger utbildning på avancerad nivå inom företagsekonomi (MBA-program), men det är hela universitetet som listas (är certifierat). Fördelarna med att vara PRME-certifierad är kopplade till ett målmedvetet internt arbete för hållbar utveckling som i sin tur kan medverka till ett stärkt varumärke (grunder för att kommunicera målmedvetet hållbarhetsarbete, rekrytera personal med nyckelkompetens och vara ett attraktivt universitet för studenter, industri och samhälle i bred bemärkelse). Ansökan grundas på ett krav från PRME att göra en om-certifiering under vintern 2018-2019 (med deadline för att kommunicera en progress report i sena mars 2019). Rapporten behöver spegla en uppföljning av vad som har gjorts sedan den förra rapporten (2017, https://www.slu.se/en/departments/economics/about-us/prme/), måluppfyllnad, nya ambitioner/ mål och förutsättningar för det fortsatta arbetet. Arbetet med att skriva en rapport består i att ta fram faktaunderlag och förankra målsättningar väl hos dem som jobbar med beslut som har bäring på PRME-principerna (se nedan). Rapporten utgör en grund för kommunikation, men den är inte allena saliggörande. Vid sidan om en hemsida där PRME presenteras och rapporten finns att ladda ned, planeras även dialogforum i vilket det fortsatta arbetet diskuteras. En del av arbetet har sin grund i pedagogisk träning (kurser som leds av bl.a. Peter Aspengren) men en del av arbetet behöver bedrivas i regi av lärare och administratörer i samspråk med studenter och andra berörda parter (workshop, seminarier, utbildningskonferenser etc.). Principle 1 Purpose capabilities of students Principle 2 Values academic activities and curricula Principle 3 Method educational frameworks, materials, processes and environments that enable effective learning experiences for responsible leadership Principle 4 Research conceptual and empirical research that advances our understanding about the role, dynamics, and impact of corporations in the creation of sustainable social, environmental and economic value. Principle 5 Partnership interact with managers of business corporations to extend our knowledge of their challenges Principle 6 Dialogue facilitate and support dialog and debate among educators, students, business, government, consumers, media, civil society organisations and other interested groups and stakeholders on critical issues related to global social responsibility and sustainability. Figur 1. PRME principer som tema för målsättningar (http://www.unprme.org/the-6-principles/index.php/ )

I budgeten redovisas ett förslag på en liten grupp (nyckelpersoner) som driver arbetet med att arbeta fram ett underlag (en rapport) under december 2018-mars2019, och en stödjande grupp, som utgör forum i vilka frågorna behöver förankras. Efter offentliggörande av rapporten (sena mars 2019) är det viktigt att fortsätta dialogen internt, ffa med SLU på andra orter, så att certifieringen blir väl förankrad på alla orter. Förslag på personer till arbetsgruppen: Daniela Garcia-Caro (anställs på deltid Dec-Mars) Cecilia Mark-Herbert (10% dec-mars, och 5% förslagsvis till juli 2019) Tina Ericsson (ISR Inst för ekonomi) PRME Rapport 2019: Total budget för vilket medel äskas Projektkostnader i jämförelsevaluta SEK Kurs: 1 Kostnader förväntade att täckas av finansiär 2018 2019 Total Löner inklusive LKP 27 345 105 190 132 535 Driftskostnader och övriga personalkostnader 0 65 000 65 000 Utrustning - avskrivningar 0 0 0 Lokalkostnader 2 126 8 450 10 576 Indirekta kostnader 9 954 38 508 48 461 Total kostnad i ansökan till finansiär 39 425 217 147 256 572 Varav utanför SLU 0 0 0 Kostnader förväntade att medfinansieras 0 0 0 0 0 0 0 0 0 Total kostnad i medfinansiering av ansökan till finansiär 0 0 0 Varav utanför SLU 0 0 0 Total projektkostnad 39 425 217 147 256 572 Medfinansieringsandel 0% 0% 0% I budgeten ingår driftskostnader om sammanlagt 65000 kr för vilket följande uppdelning görs: Kostnadspost 2019 Layout av rapport (2 dagar extern konsult) 10 000 Resor (till Alnarp samt övriga campus för förankring) 15 000 Publicering 20 000 Workshop med studenter (arrangeras på Ultuna i samarbete med kårerna) 20 000

Rektor [Ev. kompletterande text, t.ex. beslutsfattare] BESLUT SLU ID: SLU.ua 2018.1.1.1-4683 2018-12-18 Sändlista Inrättande och placering av ett sekretariat för att hantera SLU:s värdskap vid IUFRO:s världskongress 2024 Beslut Rektor beslutar att uppdra åt dekanen för fakulteten för skogsvetenskap fullfölja planering och genomförande av världskongressen enligt inlämnad ansökan och kontrakt med IUFRO, att uppdra åt dekanen vid fakulteten för skogsvetenskap att från 2019-01-01 inrätta ett sekretariat för hantering av SLU:s värdskap för IUFRO:s världskongress 2024, att organisatoriskt placera sekretariatet vid fakulteten för skogsvetenskap, att uppdra åt dekanen vid fakulteten för skogsvetenskap att inrätta en nationell styrgrupp, att uppdra åt dekanen vid fakulteten för skogsvetenskap att inrätta en internationell/nationell referensgrupp före 2019-06-30, att uppdra åt dekanen vid fakulteten för skogsvetenskap att utse kongresschef tillika chef för sekretariatet, att uppdra åt universitetsdirektören att säkerställa att sekretariatet erhåller erforderligt stöd från universitetsadministrationen, att för detta ändamål under 2019 överföra det av styrelsen beslutade statsanslaget (1 606 tkr) till fakulteten för skogsvetenskap, att uppdra åt dekanen vid fakulteten för skogsvetenskap årligen stämma av med rektor och universitetsdirektör kring sekretariatets planering och budget. Ärendet IUFRO (International Union of Forest Research Organizations) är ett globalt skogligt forskningsnätverk. I nätverket ingår över 15 000 forskare i nära 700 Postadress: Box 7070, 750 07 Uppsala Besöksadress: Almas allé 8 Org nr: 202100-2817 www.slu.se Tel: 018-67 10 00 (vx) joakim.ogger@slu.se

Inrättande och placering av ett sekretariat för att hantera SLU:s värdskap vid IUFRO:s världskongress 2024 medlemsorganisationer. IUFRO:s världskongress hålls med femårsintervall och är en av världens största skogsforskningsevenemang med mer än 2 000 deltagare. Kongressen lockar forskare och intressenter från hela världen för att diskutera vetenskapliga och tekniska frågor som relaterar till prioriterade områden inom skogsforskning, politik och ledning. I oktober 2018 beslutade IUFRO:s internationella råd att SLU blir värdorganisation och Stockholm värdstad för världskongressen 2024 (kontraktet mellan SLU och IUFRO: SLU.ua.2017.2.6-1686). Ett värdskap innebär ett stort ansvar, men även en möjlighet att stärka och bredda varumärket och förtroendet för SLU. För att förbereda och planera genomförandet av kongressen behöver SLU ett sekretariat som säkrar ett systematiskt arbete av god kvalitet. För inrättandet av sekretariatet har styrelsen i anslagsfördelningen för 2019 avsatt 1 606 tkr. I förslagen till anslagsfördelning för åren 2020 till och med 2024 ska rektor avsätta medel för förberedande och genomförande av världskongressen. För att säkerställa den ämnesmässiga kvaliteten på förberedelserna inrättas och placeras sekretariatet vid fakulteten för skogsvetenskap. Beslut i detta ärende har fattats av rektor Peter Högberg efter föredragning av controller Joakim Ögger och i närvaro av universitetsdirektör Martin Melkersson. I ärendets beredning har även fakultetsdirektör Tapio Alakörkkö deltagit. Peter Högberg Joakim Ögger Sändlista Dekanen vid fakulteten för skogsvetenskap Fakultetsdirektören vid fakulteten för skogsvetenskap Prorektor Vicerektorerna Kopia för kännedom Dekanerna vid LTV-, NJ- och VH-fakulteterna Fakultetsdirektörerna vid LTV-, NJ- och VH-fakulteterna Avdelningschefer inom universitetsadministrationen Fakultetsekonomen vid fakulteten för skogsvetenskap Redovisningsenheten 2/2

Rektor BESLUT SLU ID: SLU.ua. 2018-12-18 2018.1.1.1-4724 Sändlista Antal nybörjarplatser på utbildningsprogram 2018 och 2019 Version avsedd för REB 2018-12-18. Beslut Rektor beslutar att fastställa antalet nybörjarplatser per utbildningsprogram på grund- och avancerad nivå enligt bilaga till detta beslut, att beslut om eventuellt tekniskt överintag fattas av respektive programnämnd. Redogörelse för ärendet Enligt styrelsens delegationsordning (SLU ID: SLU.ua.2018.1.1.1-561) åligger det utbildningsnämnden att till rektor lämna förslag till antal nybörjarplatser som ska finnas på varje utbildningsprogram. Nybörjarplatser innebär antalet platser på ett program baserat på utbildningens resursmässiga dimensionering. Antagning av nya studenter ska göras upp till minst denna nivå, under förutsättning att det finns behöriga sökande. Den resursmässiga tilldelningen sätter ramen för totala antalet platser på en utbildning. Med kännedom om avhoppsfrekvens och liknande kan ett väl avvägt antal nybörjarplatser anges. För att fylla antalet nybörjarplatser kan ett så kallat tekniskt överintag vara motiverat. Det innebär att fler studenter antas än det finns nybörjarplatser på programmet. Målsättningen är att antalet registrerade, nya studenter en tid efter utbildningens start ska vara i paritet med antalet nybörjarplatser. Rektor har tidigare beslutat (SLU ID: SLU.ua 2016.1.1.1-3698) att utlysa SLU:s engelskspråkiga masterprogram i två antagningsomgångar och att respektive programnämnd i förekommande fall beslutar om platsfördelningen mellan de två antagningsomgångarna. Postadress: SLU, Box 7070, 750 07 Uppsala Tel: 018-67 10 00 (vx) Besöksadress: Almas allé 8 Mobilnr: 073-021 51 08 Org nr: 202100-2817 Karin.Holmgren@slu.se www.slu.se

Antal nybörjarplatser på utbildningsprogram 2018 och 2019 Styrelsen beslutade den 27 september 2018 om utbud av utbildningsprogram på grundoch avancerad nivå för läsåret 2019/20 (SLU ID: SLU.ua. 2018.1.1.1-1777). Beslutets innebörd och bedömda konsekvenser Beslutet innebär vissa förändringar avseende antal nybörjarplatser per år; främst beroende på förändringar i programutbudet, i vissa fall ändras omfattningen för att bättre svara mot arbetsmarknadens behov eller studenternas efterfrågan. Aktuella förändringar framgår av bilagan. I bilagan ingår vissa samarbetsprogram där andra lärosäten ansvarar för antagningen, men program inom Erasmus Mundus ingår inte. Utbildningsnämnden har behandlat frågan om utbildningens dimensionering vid flera tillfällen, senast den 11 oktober 2018 ( 55/18). Nämnden beslutade då att tillstyrka föreliggande beslut. Beslut i detta ärende har fattats av rektor Peter Högberg efter föredragning av utbildningshandläggare Johan Torén och i närvaro av universitetsdirektör Martin Melkersson. Peter Högberg Johan Torén Bilaga Antal nybörjarplatser per utbildningsprogram 2018 och 2019 uppdelat på programnämnder och programgrupper Sändlista Utbildningsnämndens ordförande Programnämndernas ordförande Fakultetsnämndernas ordförande Kopia för kännedom Universitetsdirektören Avdelningschefer (motsv.) inom administrationen Utbildningsledarna Sluss 2/11

Bilaga: Antal nybörjarplatser per utbildningsprogram 2018 och 2019 uppdelat på programnämnder och programgrupper Programnämnden för utbildning inom landskap och trädgård (PN-LT) Programkod Antal nybörjarplatser 2017* Antal nybörjarplatser 2018* Antal nybörjarplatser 2019* Kommentar Programgrupp landskapsarkitektur, Alnarp Landskapsarkitektprogrammet, Alnarp LY002 60 60 60 Landscape Architecture Master s programme LM006 25 25 25 Programgrupp landskapsarkitektur, Ultuna Landskapsarkitektprogrammet Uppsala LY009 60 60 60 Landscape Architecture for Sustainable Urbanisation Master s programme LM009 15 15 Nytt program 2018. *) Masterprogram som ges på engelska erbjuds i både den internationella och nationella sökomgången, vilket innebär att antalet platser för dessa program är dubbelt så stort som redovisas här. Erfarenhetsmässigt brukar dock antalet registrerade studenter på masterprogram uppgå till mindre än 50 % av antalet antagna.

Antal nybörjarplatser på utbildningsprogram 2018 och 2019 Programgrupp park och trädgård Landskapsingenjörsprogrammet Alnarp LY001 50 50 40 Landskapsingenjörsprogrammet Uppsala, 180 hp Kod? 30 Nytt program 2019. Trädgårdsingenjör: design kandidatprogram LK004 25 25 25 Hållbar stadsutveckling, ledning, organisering och förvaltning masterprogram Outdoor environment for health and wellbeing Master s programme LM004 25 25 25 Samarbete med Malmö högskola, SLU ansvarar för antagning. LM007 25 25 25 100 % eller 50 % studietakt. Programgrupp odling, trädgård Trädgårdsingenjör: odling kandidatprogram LK005 50 70 70 Agroecology Master s programme LM005 20 20 20 Horticultural Science Master s programme LM008 20 20 Nytt program 2018. 4/11

Antal nybörjarplatser på utbildningsprogram 2018 och 2019 Programnämnden för utbildning inom naturresurser och jordbruk (PN-NJ) Programkod Antal nybörjarplatser 2017 Antal nybörjarplatser 2018 Antal nybörjarplatser 2019 Kommentar Programgrupp naturvetenskap Nyckel till natur och miljö naturvetenskaplig bastermin, 20 veckor BASNT 40 40 40 Ges på vårterminen, ansökan 15 oktober året innan. Agronomprogrammet livsmedel NY010 30 30 30 Agronomprogrammet mark/växt NY011 35 35 35 Biologi och miljövetenskap kandidatprogram EnvEuro European Master in Environmental Science Soil, Water and Environment Master s Programme, 120 credits NK001 45 45 45 NM025 30 30 30 Samarbete med lärosäten inom ELLS, varje lärosäte ansvarar för sin antagning. NM029 20 20 20 Tidigare Soil and Water Management Master s programme (NM010) Programgrupp teknik Civilingenjör i energisystem TES2Y (60) (60) (60) Samarbete med Uppsala universitet, som ansvarar för antagning. Civilingenjör i miljö- och vattenteknik TMV2Y (60) (60) (60) Samarbete med Uppsala universitet, som ansvarar för antagning. 5/11

Antal nybörjarplatser på utbildningsprogram 2018 och 2019 Programgrupp lantmästare Lantmästare kandidatprogram NK010 50 50 50 Programgrupp livsmedelssystemet Sustainable Food Systems Master s programme NM028 30 30 Nytt program 2018. Programgrupp ekonomi Agronomprogrammet ekonomi NY008 45 40 40 Ekonomi hållbar utveckling NK011 35 35 35 Agricultural economics and management Master s programme Environmental economics and management Master s programme NM031 15 15 15 Programkod fram till och med 2018: NM002 NM005 25 25 25 6/11

Antal nybörjarplatser på utbildningsprogram 2018 och 2019 Programgrupp landsbygd/miljö/ tvärvetenskap Agronomprogrammet landsbygdsutveckling NY009 35 35 35 Environmental communication and management Master s programme Rural development and natural resource management Master s programme Sustainable development Master s programme NM026 30 30 30 NM009 30 30 30 NM011 (60) (60) (60) Samarbete med Uppsala universitet, som ansvarar för antagning. 7/11

Antal nybörjarplatser på utbildningsprogram 2018 och 2019 Programnämnden för utbildning inom skog (PN-S) Programkod Antal nybörjarplatser 2017 Antal nybörjarplatser 2018 Antal nybörjarplatser 2019 Kommentar Programgrupp skogsmästare Skogligt basår för blivande skogsmästare (Jälla), 40 veckor Skogligt basår för blivande skogsmästare (Värnamo), 40 veckor BASSM 30 totalt SB001 25 29 16 16 Fiansieras av direktanslag enligt regleringsbrevet. Skogsmästarprogrammet SY002 45 50 60 Programgrupp jägmästare + master Tekniskt/naturvetenskapligt basår för blivande jägmästare Saknar kod 10 10 10 Genomförs av Umeå universitet. Jägmästarprogrammet SY001 80 80 80 Euroforester Master s programme SM001 30 30 30 Management of fish and wildlife populations Master s programme Forest Ecology and Sustainable Management Master s programme, 120 hp SM003 30 30 30 SM007 30 Nytt program 2019. 8/11

Antal nybörjarplatser på utbildningsprogram 2018 och 2019 Programgrupp växtbiologimaster Plant Biology for Sustainable Production Master s programme SKOG Skogsbioteknik VÄXT Växtskydd och växtförädling ODLA Odlade växters abiotiska och biotiska interaktioner GENE Genetisk och molekylär växtbiologi ERAS Erasmus Mundus Plant Biology SM006 4*15=45 45 Nytt program 2018. Samarbete med Uppsala, Stockholms, Umeå och Helsingfors universitet. Antagning på respektive lärosäten. 9/11

Antal nybörjarplatser på utbildningsprogram 2018 och 2019 Programnämnden för utbildning inom veterinärmedicin och husdjursvetenskap (PNVH) Programkod Antal nybörjarplatser 2017 Antal nybörjarplatser 2018 Antal nybörjarplatser 2019 Kommentar Programgrupp veterinärmedicin Veterinärprogrammet VY009 100 100 100 Tilläggsutbildning för veterinärer (Tu-vet) TU001 6 6 6 För veterinärer med examen från land utanför EU/EES och Schweiz. Utbildningen ger inte examen, men möjliggör svensk veterinärlegitimation. Programgrupp djuromvårdnad Djursjukskötarprogrammet VY010 80 80 80 Programmet har omformats från ett kandidat- till ett yrkesprogram i samband med införandet av djursjukskötarexamen, 180 hp. Tidigare programkod: VK003. Programgrupp husdjursvetenskap Agronomprogrammet husdjur VY008 30 30 30 Etologi och djurskydd kandidatprogram VK005 30 30 30 Sport- och sällskapsdjur kandidatprogram VK006 20 20 20 Animal science Master s programme VM006 40 40 40 10/11

Antal nybörjarplatser på utbildningsprogram 2018 och 2019 Programgrupp hippologi Hippolog kandidatprogram inriktning ridhäst inriktning travhäst inriktning islandshäst VK004 40 40 40 Samarbete med hästbranschen, som delfinansierar utbildningen. 11/11

Rektor BESLUT SLU ua 2018.2.6-4709 2018-12-18 Sändlista Postdocutbyte mellan Uppsala Universitet och SLU (U-Share) Beslut Rektor beslutar att inom ramen för samverkansprojektet U-Share inleda en satsning på postdocutbyte med Uppsala universitet, som innebär att nydisputerade forskare ges möjlighet att få en postdoc-anställning vid grannlärosätet (se beskrivning nedan), att under 2019 avsätta en ram på 1 000 000 kr för detta ändamål. Kostnaden ska belasta rektors strategiska medel (kst 1000000, projekt 68000). Medlen utbetalas till VH-fakulteten när kostnader uppstått, att beslut om finansiering fr.o.m. 2020 ska fattas efter samråd med VH-fakulteten. Ärendet SLU och Uppsala universitet (UU) avser att genomföra en gemensam satsning på postdoc-utbyte inom ramen för samverkansprojektet U-share. Syftet är att främja uppbyggnaden av ett stabilt forskarnätverk mellan UU och SLU och öka kännedomen om respektive lärosätes forskningsverksamhet. Baserat på en utredningsrapport som lades fram 2015 (Uppsala som centrum för komparativ, translationell medicin, genetik och näringslära förslag till strategisk samverkan mellan Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet (dnr: SLU ua 2015-2028-1) beslutade rektorerna vid SLU och UU att öka samverkan och skapa effektivare kontaktytor mellan lärosätena genom det gemensamma projektet U-Share. I SLU:s anslagsfördelning har VH-fakulteten tilldelats 750 000 tkr per år för medverkan i U-Share under perioden 2016-2019. I ovan nämnda rapport lyftes ett postdocutbyte mellan lärosätena som en prioriterad verksamhet. U-Shares styrgrupp fastställde 2018-06-12 en projektplan Postadress: Box 7070, SE-750 07 Uppsala Tel: 018-67 26 95 Besöksadress: Almas Allé 8 Org nr: 202100-2817 olle.hastad@slu.se www.slu.se

Postdocutbyte mellan Uppsala Universitet och SLU (U-Share) där ett sådant utbyte ingår (bilaga 1). Områdesnämnden för vetenskapsområdet för medicin och farmaci (MedFarm) vid UU beslutade 2018-06-13 i enlighet med projektplanen att avsätta 1 mkr för postdoc-utbytet under 2019, med avsikten att utöka avsättningen fr.o.m. 2020 till 2 mkr/år. Satsningen innebär att varje lärosäte årligen utlyser medel för ett tvåårigt samverkansprojekt som innefattar finansiering av en postdoc, med första projektstart under 2019. Ansökningar om projektmedel ska inges gemensamt av en postdoc-kandidat och en forskare vid den mottagande institution där arbetet skall bedrivas. Eftersom satsningen ingår i U-Share ska de mottagande parterna vara institutioner inom MedFarm respektive VH-fakulteten. Samma begränsning gäller dock inte postdocarna, där nydisputerade från samtliga fakulteter vid SLU och UU kan delta så länge den mottagande institutionen ingår i U-Sharesamarbetet. Inkomna ansökningar skall bedömas av externa granskare ur vetenskapligt och samverkansperspektiv, varefter beslut fattas av U-Shares styrgrupp. Den institution som tilldelas projektmedel inrättar därefter en tvåårig postdoc-anställning inom projektet. Den finansiering som SLU avsätter i detta beslut innebär en matchning av UU:s avsättning för gemensamt postdoc-utbyte inom U-Share. SLU:s intention är att stödja en utbyggnad av utbytesprogrammet till en årlig utlysning. Kostnaden för satsningen har beräknats utifrån en uppskattad lönekostnad för en postdoc på 60 tkr per månad inklusive LKP. Därutöver tillkommer kostnad för overhead vilket ger en total beräknad årskostnad per postdoc på 1 mkr. Fr.o.m. år två, då utbytesprogrammet är fullt utbyggt, beräknas den totala kostnaden för respektive universitet alltså bli två miljoner kronor per år. Genom denna satsning kan SLU tillgodoräkna sig nyttan av fyra samtidiga postdocar, två inresande och två utresande, och de positiva effekter dessa kan bidra med. På sikt förväntas postdoc-utbytet bidra till ökad samverkan mellan SLU och UU genom att underlätta tvärvetenskapliga satsningar, stärka undervisningen, länka kompletterande kompetenser samt förhoppningsvis minska avståndet mellan forskning och praktisk tillämpning. Beslut i detta ärende har fattats av rektor Peter Högberg efter föredragning av samverkanskoordinator Mariette Manktelow och i närvaro av universitetsdirektör Martin Melkersson. I beredningen av ärendet har även forskningssekreterarna Olle Håstad och Boel Åström deltagit. 2/3

Postdocutbyte mellan Uppsala Universitet och SLU (U-Share) Peter Högberg Mariette Manktelow Sändlista Stellan Sandler, Uppsala Universitet Dekanen för VH-fakulteten Controller Joakim Ögger Kopia för kännedom VH-kansliet Dekaner för SLU:s övriga fakulteter Planeringschef Lena Ousbäck Internrevisionen, SLU Bilaga 1. U-Share. Projektplan (fastställd av styrgruppen 2018-06-12) 3/3

U-Share Projektplan Fastställt av U-Shares styrgrupp 2018-06-12

UPPSALA UNIVERSITET U-Share SLU Projektplan 2017-06-20 Innehållsförteckning 1 Bakgrund och syfte 3 2 Mål 3 2.1 Effektmål 3 2.2 Projektmål 3 2.2.1 Infrastruktur för experimentell stordjurskirurgi 3 2.2.2 Mobilitet och nätverksskapande aktiviteter 4 2.2.3 Administrativa mål 5 2.2.4 Utbildningssamverkan 5 2.2.5 Kliniskt/diagnostiskt utbyte 6 2.2.6 Kommunikation och marknadsföring 6 3 Projektorganisation 7 3.1 Ansvar och roller 7 3.2 Arbetsformer 7 4 Förutsättningar och avgränsningar i projektet 7 5 Risker och möjligheter 7 6 Kommunikation 8 7 Leveranser 8 8 Budget 8 9 Överlämnande 8 10 Uppföljning 8 11 Bilagor 9 2

UPPSALA UNIVERSITET U-Share SLU Projektplan 2017-06-20 1 Bakgrund och syfte Med bakgrund av den speciella konstellation av vetenskapsområden och därtill knuten forskningsinfrastruktur som finns vid Uppsalas två universitet genomfördes under 2014 2015 en utredning för att undersöka de praktiska förutsättningarna för organisatorisk samverkan eller strategisk allians mellan lärosätena. På utredningens förslag (Uppsala som centrum för komparativ, translationell medicin, genetik och näringslära förslag till strategisk samverkan mellan Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet (dnr: ua 2015-2178 resp MEDFARM 2015/661), beslutade rektorerna vid Uppsala universitet (UU) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) att öka samverkan och skapa effektivare kontaktytor mellan lärosätena. Detta ska i första hand ske inom de medicinska/veterinärmedicinska/farmaceutiska och husdjursvetenskapliga områdena inklusive mikrobiologi, näringslära, vårdvetenskaper och livsmedelsvetenskap. Samverkan ska stimuleras inte enbart inom forskning utan också inom utbildning och klinisk/diagnostisk verksamhet bland annat genom ett ömsesidigt och innovativt utnyttjande av de nationellt unika forskningsanläggningar som finns i Uppsala vid SLU och UU. Fokus bör läggas på doktorander och den nya generationen forskare. UU och SLU har uppdragit åt två projektkoordinatorer att inom U-Share-projektet arbeta med att bredare och mer konsekvent stimulera samverkan mellan lärosätena. Med struktur och vissa stimulansåtgärder ska U-Share-projektet leda till att Uppsala mer tydligt sätts på kartan som landets vetenskapliga centrum för komparativ, translationell forskning kring djur och människa. 2 Mål 2.1 Effektmål U-Share-projektet ska leda till att Uppsala mer tydligt sätts på kartan som landets vetenskapliga centrum för komparativ, translationell forskning kring djur och människa. Tillsammans bör SLU och UU kunna bedriva forsknings- och forskarutbildningsprogram som inga andra i landet kan bedriva. För verksamheten kan det bidra till bättre undervisningskvalitet, ökad mobilitet och bättre kvalitet på forskningen, med bättre möjligheter till forskningsfinansiering som följd. Med ett gemensamt nyttjande av försöksdjursinfrastruktur kan resurserna utnyttjas på ett bättre sätt och fler forskare i både Uppsala och på andra orter kan få tillgång till de bästa förutsättningarna för att bedriva experimentell human och veterinärmedicinsk forskning. Samverkan mellan svenska lärosäten är en också en faktor som kan komma att premieras i det nationella anslagsfördelningssystemet där universiteten själva förväntas beskriva sin grad av samverkan som då kommer att påverka storleken på de statliga anslagen. 2.2 Projektmål 2.2.1 Infrastruktur för experimentell stordjurskirurgi Vid SLU finns möjlighet att bedriva klinisk och andra experimentella studier på stora djur medan resurserna för studier på laboratoriedjur är mer begränsade på UU är förhållandena de motsatta. Tillgång till gemensamma moderna faciliteter för experimentell kirurgi på stordjur skulle gynna båda lärosätena och skapa en hub för samarbeten över disciplingränserna. Vid VHC och det samlokaliserade universitetsdjursjukhuset finns möjlighet att skapa en sådan, där 3

UPPSALA UNIVERSITET U-Share SLU Projektplan 2017-06-20 överlevandeförsök på i stort sett alla djurslag utom primater kan genomföras i direkt anslutning till lab, bilddiagnostik, rörelselab och patologer. SLU gjorde 2015 en behovsanmälan till VR anseende en infrastruktur för experimentell stordjurskirurgi vilken kategoriserade i A2 Har relevans för att övervägas som infrastruktur av nationellt intresse, inte mogna nog för utlysning 2017. Mål: Skapa ett förslag till en infrastruktur för experimentell stordjurskirurgi vid veterinär och husdjursvetenskapligt centrum (VHC) för forskare vid i första hand UU och SLU. Förslaget skall innehålla uppgifter om infrastrukturens styrning, initiala kapacitet avseende volym, djurslag och metoder samt uppskattning av driftkostnader och prislista för brukare. I mån av utrymme skall faciliteten även vara öppen för forskare vid andra lärosäten samt kommersiella användare. Delmål 1: Infrastrukturen skall uppgraderas i VR:s guide till kategori A1 från A2. Detta skall uppnås genom att lämna in en behovsanmälan till Vetenskapsrådet om infrastrukturen som en nationell resurs. Till denna anmälan skall minst tre ytterligare lärosäten knytas. Delmål 2: Expandera infrastrukturens kapacitet genom att få infrastrukturstöd från VR. Detta är beroende av att delmål 2 uppnåtts. Delmål 3: Skapa en universitetsövergripande portal för försöksdjursanläggningar så att forskare vid de båda lärosätena kan hitta den för respektive försök lämpligaste faciliteten på ett enkelt sätt. I denna samordning bör även SVA ingå. 2.2.2 Mobilitet och nätverksskapande aktiviteter Trots de stora likheter som finns i mellan lärosätenas forskning existerar endast ett fåtal mötesplatser för forskare och samarbetsprojekt startas ofta genom personliga kontakter eller när forskare byter universitet. Ett förenklat regelverk avseende rörlighet mellan universiteten på alla nivåer samt återkommande möten inom de gemensamma styrke- och profilområdena skulle öka samarbetsmöjligheterna. Mål: Identifiera problem och föreslå lösningar i skapandet av gästprofessurer samt delade anställningar mellan lärosätena samt att lämna detta förslag till styrgruppen. Mål: Till styrgruppen lämna ett förslag på hur strukturer för att underlätta rörlighet på postdok-nivå mellan lärosätena kan skapas. Detta inkluderar en översyn av den befintliga tillgången på postdoktjänster vid respektive lärosäte öppna för sökande från den det andra universitetet. Mål: Skapa en paketlösning för anordnandet av mindre forskningsmöten för universitetsövergripande grupperingar samt att genom projektet genomföra ett sådant möte per termin. Mål: Medverka till att utveckla redan befintliga samarbetsprojekt så som One Health och Centrum för reproduktionsbiologi. Andra tänkbara samarbetsområden är SLU:s framtidsplattform Framtidens djur och hälsa, Uppsala Antiobiotic Center och MAX IV. 4

UPPSALA UNIVERSITET U-Share SLU Projektplan 2017-06-20 2.2.3 Administrativa mål Projektets syfte är att skapa beständiga strukturer vilka självständigt skall bidra till att underlätta samverkan mellan lärosätena under överskådlig tid. För att detta skall vara möjligt behöver en plan för hur dessa produkter skall förvaltats skapas. Mål: Ställa upp en förvaltningsplan för projektets leveranser. 2.2.4 Utbildningssamverkan Grundutbildning grund- och avancerad nivå Mål: Identifiera och marknadsföra befintliga kurser för studenter vid det andra lärosätet. Ta fram förslag på hur man kan underlätta för studenter att söka och beredas plats samt harmonisera förkunskapskraven. Kurser, projektarbeten och process för ansökan presenteras på U-Sharewebben. Mål: Identifiera och marknadsföra projekt-/examensarbeten för studenter vid det andra lärosätet. Ersättningen till handledare utreds och hanteringen förtydligas. Mål: Identifiera befintliga kurser som skulle kunna ges i samverkan, dvs med lärare från båda lärosätena, samt verka för att genomföra sådana förändringar. Mål: Ta fram förslag på samt verka för att införa nya eller förändrade kurser inom befintliga program som kan ges i samverkan, dvs med lärare från båda lärosätena. Ämnesområden för sådana kurser kan vara bioinformatik, försöksdjursvetenskap, komparativ genomik/medicin, zoonoser, antibiotikaresistens, näringslära, imaging, molekylära tekniker, diagnostik, biomaterial, proteser, toxikologi. Mål: Undersöka möjligheterna att införa ett nytt gemensamt masterprogram exv (Applied) Bioinformatics. Mål: Informera om och skapa intresse vid SLU för kurser mm inom EIT Hälsa. Mål Undersöka möjligheten att utveckla gemensam utbildning för forskare som vill använda MAX IV, samt ev. medverka till att en sådan utbildning initieras. Forskarutbildning Samverkan inom forskarutbildning bygger till stor del på utvecklingen av punkt 2.2.2. Genom att ta till vara på samarbeten som uppkommer genom ökad mobilitet och nätverksaktiviteter kan nya möjligheter inom forskarutbildningen skapas. 5

UPPSALA UNIVERSITET U-Share SLU Projektplan 2017-06-20 Mål: Identifiera och uppmuntra till samarbeten kring doktorandprojekt med handledarskap från båda universiteten, företrädesvis där doktoranden utnyttjar metodikplattformar och faciliteter på båda universiteten under sin utbildning. Mål: Identifiera och presentera befintliga kurser vid respektive lärosäte som kan läsas som forskarutbildningskurser vid det andra lärosätet samt introducera möjliga nya gemensamma forskarutbildningskurser. Mål: Skapa gemensamma forskarskolor inom specificerade ämnen av strategisk betydelse. Mål Undersöka möjligheten till joint (eller double) degree. 2.2.5 Kliniskt/diagnostiskt utbyte Mål: Möjligheten till samverkan och kunskapsutbyte inom klinisk träning mellan likartade utbildningar inventeras. Mål: Möjligheten till gemensamt utnyttjande av patient- och biobanksmaterial inventeras och samverkan stimuleras i analogi med övrigt forskningssamarbete. 2.2.6 Kommunikation och marknadsföring Mål: Etablera en webbportal där information om projektets verksamhet och aktiviteter presenteras och där exv gemensamma kurser och infrastruktur synliggörs. Mål: Presentera U-Share-projektet via olika kanaler vid SLU och UU (t.ex. nyhetsblad och personaltidning) för att öka medvetenheten hos studenter och forskare om möjligheten att samverka med det andra lärosätet. Mål: Informera om genomförda aktiviteter, t.ex forskningsworkshop, via universitetens informationskanaler. Mål: Medverka i lärosätesgemensam marknadsföring gentemot det omgivande samhället tex. allmänheten vid SciFest, eller läkemedelsföretag. Mål När samverkan mellan SLU och UU etablerats marknadsföra den gemensamma styrkan nationellt och internationellt. 6

UPPSALA UNIVERSITET U-Share SLU Projektplan 2017-06-20 3 Projektorganisation 3.1 Ansvar och roller Projektägare: Rektorerna vid Sveriges lantbruksuniversitet och Uppsala universitet. Styrgrupp: Henrik Rönnberg, Görel Nyman och Eric Bongcam Rudloff, SLU, samt Stellan Sandler, Lena Kjellén och Sten Rubertsson, UU. Projektledare och projektgrupp: Olle Håstad, SLU, och Kerstin Henriksson, UU. 3.2 Arbetsformer Projektets två projektkoordinatorer arbetar tillsammans med att genomföra de planerade aktiviteterna, baserat på projektets mål. De träffas regelbundet (ca varannan vecka) för att vid behov dela upp arbetet, rapportera pågående och avslutade aktiviteter. Projektets status rapporteras till styrgruppen i form av presentationer i samband med styrgruppsmöte som genomförs minst fyra gånger per år. Styrgruppen beslutar om inriktningar, fortsatt arbete och prioriteringar. En skriftlig statusrapport lämnas den sista mars varje år till U-Shares styrgrupp, områdesledningen vid vetenskapsområdet för medicin och samt fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap. 4 Förutsättningar och avgränsningar i projektet Projektet avser att utöka samverkan mellan Uppsala universitet (UU) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), med fokus på det medicinska/farmaceutiska vetenskapsområdet och fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap. Detta innebär dock inte en fast avgränsning och möjligheter till samverkan mellan andra delar av lärosätenas verksamhet som identifieras inom projektet kan också komma att beaktas och inkluderas. 5 Risker och möjligheter En förutsättning för att få en fungerande samverkan är att den bygger på initiativ eller i alla fall stöd från berörda personer i verksamheten. Forskningssamarbeten behöver utgå från att man ser fördelarna med att arbeta tillsammans och dela med sig av t.ex. kunskaper och metodik. Samverkan inom utbildning bygger på att det finns lärare och studenter som är intresserade av att medverka eller bidra med idéer, förslag eller önskemål. En risk är därför att inte få med sig nyckelpersoner i den utsträckning som krävs. Projektet ger möjlighet att genomföra och utveckla samarbeten som redan har initierats eller som det finns idéer till, men som av olika skäl inte har kunnat genomföras. U-Share kan då bidra organisatoriskt (genom U-Shares projektkoordinatorer), ekonomiskt (genom U-Shares stöd till workshops/seminarier) eller genom att det via U-Share finns en uttalad vilja från lärosätena att utöka samverkan dem emellan. 7

UPPSALA UNIVERSITET U-Share SLU Projektplan 2017-06-20 6 Kommunikation Eftersom samverkan bör utvecklas genom initiativ från studenter, lärare och forskare, dvs bottomup från verksamheten, kommer U-Share i första hand att informera om sin verksamhet och inhämta synpunkter och idéer i dialog med berörda personer vid båda lärosätena. En webbplats sätts upp där information om projektet presenteras. Den kommer också att användas för att kommunicera med intressenter exv avseende kurser, forskningssamarbeten och andra aktiviteter som identifieras i projektet. Projektet i sig (inriktning, mål etc) presenteras för studenter och forskare vid SLU och UU via t.ex. nyhetsblad och personaltidning, så att så många som möjligt ska känna till projektet och därmed möjliga kanaler för samverkan. 7 Leveranser U-Shares övergripande mål är att skapa beständiga strukturer vilka självständigt ska bidra till att underlätta samverkan mellan lärosätena under överskådlig tid. Projektmålen grundas inledningsvis på förslagen i rapporten Uppsala som centrum för komparativ, translationell medicin, genetik och näringslära förslag till strategisk samverkan mellan Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet (dnr: ua 2015-2178 resp MEDFARM 2015/661). Exempel på inledande insatser och aktiviteter för att nå målen är att lämna in en behovsanmälan till Vetenskapsrådet om infrastrukturen som en nationell resurs, att inventera vilka grund-, master- och forskarutbildningskurser som finns som kan läsas av studenter vid båda lärosätena samt att testa möjligheten att anordna mindre forskningsmöten för universitetsövergripande grupperingar. Beroende på hur arbetet fortskrider kommer målen, och därmed leveranserna, att revideras och anpassas nya mål kan komma till och andra kan avslutas beroende på vilka möjligheter eller svårigheter som uppstår/identifieras. 8 Budget I projektet ingår finansiering av två st 50 % projektkoordinatorstjänster. Respektive lärosäte har avsatt 250 000 kr för driftskostnader för exv. seminarier, workshops och andra initiativ framtagna av koordinatorerna utifrån förslag från verksamheterna. 9 Överlämnande Som ett inledande mål för projektet kommer en förvaltningsplan att skapas som beskriver hur projektets produkter bör förvaltas samt av vilka delar av organisationen. Slutrapport lämnas till Vetenskapsområdet för medicin och farmaci samt Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap. Där beskrivs vilka mål som uppfyllts samt U-Shares rekommendation för fortsatt förvaltning och ev. fortsatta insatser. 10 Uppföljning Pågående arbete rapporteras kontinuerligt och följs upp av U-Shares styrgrupp. Till den sista mars varje år rapporteras uppnådda mål, genomförda aktiviteter, engagerade personer och planer och prioriteringar till U-Shares styrgrupp, områdesledningen vid Vetenskapsområdet för 8

UPPSALA UNIVERSITET U-Share SLU Projektplan 2017-06-20 medicin och farmaci samt Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap, varvid projektmålen följs upp. 11 Bilagor Rapporten Uppsala som centrum för komparativ, translationell medicin, genetik och näringslära förslag till strategisk samverkan mellan Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet (dnr: ua 2015-2178 resp MEDFARM 2015/661) bifogas. 9

Rektor BESLUT SLU ID: SLU.SLU ua 2018.1.1.1-4677 2018-12-18 Sändlista Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 Beslut Rektor beslutar att från och med 1 februari 2019 ska de Riktlinjer för utbildning på forskarnivå som fogats till detta beslut tillämpas, att med verkan från den 1 februari 2019 upphäva rektors beslut den 15 juni 2015, (DNR: SLU ua 2015.1.1.1-2467) om riktlinjer för utbildningen på forskarnivå 2015, Redogörelse för ärendet Ändringarna i Riktlinjer för utbildning på forskarnivå har förberetts av Rådet för forskarutbildning. Ändringarna är huvudsakligen resultat av utvecklingsåtgärder beslutade av prorektor efter 2017 års kvalitetsdialoger (SLU ID: SLU ua 2017.1.1.2 4769). Motiv till beslutet Det finns för stora kvalitetsskillnader i hur den årliga uppföljningen av utbildningen genomförs på institutionerna. Handledargrupperna har ofta många biträdande handledare utan tydlig relevans i förhållande till doktorandens behov. Slutligen så har tillämpningen av 2015 års riktlinjer visat på behov av tydliggörande tillägg på ett antal punkter. Beslutets innebörd och bedömda konsekvenser Doktorandrepresentanter med studiebevakande uppdrag i råd och nämnder kan få förlängd studietid, prolongering. Rektor ersätter doktorandens institution för prolongeringskostnaderna för vissa uppdrag specificerade i rektorsbeslut SLU ua Postadress: Postadress Besöksadress: Besöksadress Org nr: 202100-2817 www.slu.se Tel: 018-67 10 00 (vx) Mobilnr: XXX-XXX fornamn.efternamn@slu.se

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 11.5-3817/04. Att föra in detta rektorsbeslut från 2004 i riktlinjerna är en administrativ åtgärd och innebär inga förändringar i sak. Vid antagningen utser fakultetsnämnden minst två handledare och högst fyra handledare för varje doktorand och en av dem är huvudhandledare. Fakultetsnämnden kan utse fler än fyra handledare efter bedömning av redovisade skäl. Begränsningen av antalet biträdande handledare innebär att endast de som kan vägleda doktoranden i både praktiska och teoretiska frågor samt hålla sig informerad om utbildningens vetenskapliga och praktiska framsteg ska utses till uppdraget. Omslaget på avhandlingar från joint degree utbildningar kan anpassas till partneruniversitetens krav, men SLU:s logo och Acta-tidskriftens namn ska alltid finnas på avhandlingens första omslagssida. Tidskriftslöpnummer och Acta-seriens ISSN ska finnas på omslaget. Det ska tydligt anges på omslaget eller på någon av inledningssidorna att avhandlingen är ett resultat av en gemensam examen, samt vilka universitet som är involverade. Om avhandlingen publiceras utanför SLU ska publiceringsort tydligt anges. Dessa instruktioner har tillämpats sedan mars 2015 efter en rekommendation från rådet för forskarutbildning. Införandet i riktlinjerna är en administrativ åtgärd och innebär inga förändringar i sak. Fakultetsnämnden ska regelbundet följa upp hur uppföljning, revidering av doktorandernas individuella studieplaner utförs på institutionerna samt vilka åtgärder som vidtagits i de fall då uppföljningarna visat på brister i utbildningen. I syfte att samordna och utveckla så kommer rådet för forskarutbildning regelbundet efterfråga resultaten från fakulteternas uppföljningar. Beslut i detta ärende har fattats av rektor Peter Högberg efter föredragning av avdelningsdirektör Lotta Hansson och i närvaro av universitetsdirektör Martin Melkersson. I beredningen av ärendet har även Prorektor Karin Holmgren och vicerektor Ylva Hillbur deltagit. Peter Högberg Lotta Hansson Sändlista Forskarutbildningsansvariga på fakulteterna, forskarutbildningshandläggare på fakultetskanslierna, prefekter, SLUSS DN 2/26

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 STYRANDE DOKUMENT Sakområde: Forskning och utbildning på forskarnivå Dokumenttyp: Riktlinjer Beslutsfattare: Rektor Avdelning/kansli: Ledningskansliet Handläggare: Lotta Hansson Beslutsdatum: 2018-12-18 Träder i kraft: 2019-02-01 Giltighetstid: Tills vidare Bör uppdateras före: 2022-02-01 Bilaga till: Rektors beslut den 18 december 2018 Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 Ikraftträdande Dessa riktlinjer träder i kraft 1 februari 2019 då Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2015 Dnr SLU ua.2015.1.1.1-2467 upphör att gälla. Övergångsbestämmelser För doktorander som är antagna till utbildning på forskarnivå före den 1 juli 2015 tillämpas de riktlinjer som gällde vid antagningen. En doktorand som är antagen före den 1 juli 2015 kan gå över till de nya riktlinjerna efter begäran hos fakultetsnämnden. Emellertid ska alltid de nya universitetsgemensamma riktlinjerna tillämpas för vad gäller kapitel 7 Vad ska göras om utbildningen inte fungerar?. Kontaktpersoner Om man som doktorand eller handledare behöver komma i kontakt med någon för att fråga om utbildning på forskarnivå på SLU så finns flera möjligheter. Som ett första steg kan man alltid kontakta institutionens prefekt, eller kontaktperson/studierektor för forskarutbildning. Varje fakultet har också minst en fakultetsstudierektor som kan svara på frågor. En doktorand kan be doktorandombudsmannen eller doktorandråden om råd och stöd. Det går också alltid att kontakta handläggaren för utbildning på forskarnivå på respektive fakultetskansli för råd och tips på vem som kan hjälpa till. Information och kontaktuppgifter finns på: https://internt.slu.se/stodservice/utbildning/utbildning-pa-forskarniva/ Innehållsförteckning 1. Allmänt... 5 3/26

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 2. Rekrytering och antagning... 5 3. Samutbildning som leder till dubbel eller gemensam examen... 6 4. Handledning... 6 5. Omfattning och innehåll i utbildningen... 8 5.1 Omfattning... 8 5.2 Ämnen i forskarutbildningen... 9 5.3 Allmänna studieplaner för ämnen... 9 5.4 Examensmål och lärandemål för forskarutbildningen... 10 5.5 Avhandlingsarbetets omfattning... 10 5.5.1 Sammanläggningsavhandling... 11 5.5.2 Monografiavhandlingar... 12 5.5.3 Rutin för extern förhandsgranskning... 13 5.6 Kurser... 13 5.6.1 Tillgodoräknande av kurser genomförda före antagning... 15 6. Planering och uppföljning av utbildningen... 16 6.1 Individuell studieplan (ISP)... 16 6.2 Planering och uppföljning av utbildningen... 17 6.2.1 Årlig uppföljning... 17 6.2.2 Halvtidsseminarium och halvtidsuppföljning... 18 7. Vad ska göras om utbildningen inte fungerar?... 18 8. Examination... 20 8.1 Jävsdeklaration... 20 8.2 Ansökan om disputation eller licentiatseminarium... 21 8.3 Inför disputation eller licentiatseminarium... 22 8.3.1 Annonsering... 22 8.3.2 Spikning... 22 8.3.3 Information... 22 8.4 Disputation... 23 8.5 Licentiatseminarium... 23 9. Examen... 24 9.1. Ansökan om examen... 24... 24 9.2. Examensmål... 25 4/26

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 1. Allmänt Utbildning på forskarnivå regleras på nationell nivå av Högskoleförordningen (1993:100). SLU:s riktlinjer baseras på kapitel 6 i Högskoleförordningen (HF) och beskriver arbetsgång och ansvarsfördelning i forskarutbildningen. Citat ur överordnade texter som förordningar och styrelsebeslut är i dessa riktlinjer återgivna med kursiv stil i textrutor. Övrig text anger SLU:s riktlinjer. Rektor är ansvarig för forskarutbildningen. Riktlinjerna i detta dokument beslutas av rektor. Alla verksamhetsbeslut utom vad gäller indragning av rätt till handledning och andra resurser för utbildningen enligt HF kap 6 30 är delegerade till fakultetsnämnden. Styrelsen har i sin delegationsordning (Dnr SLU ua.fe.2013.1.1.1-4911) beslutat att det bl.a. åligger fakultetsnämnden: - att efter att ha inhämtat rektors synpunkter besluta om i vilka ämnen utbildning på forskarnivå ska anordnas - att ha det övergripande ansvaret för utbildningens kvalitet - att anta doktorander till utbildningen på forskarnivå enligt vad som anges i antagningsordningen, samt - att ansvara för att utbildning på forskarnivå genomförs i enlighet med av rektor beslutade riktlinjer Fakultetsnämnden har rätt att delegera beslut inom ovanstående uppdrag till dekan, prodekan, vicedekan eller annan ledamot av fakultetsnämnden eller till organ som inrättats av fakultetsnämnden där dekan, prodekan eller annan ledamot av fakultetsnämnden är ordförande. Doktorandrepresentanter med studiebevakande uppdrag i råd och nämnder kan få förlängd studietid, prolongering. Rektor ersätter doktorandens institution för prolongeringskostnaderna för vissa uppdrag specificerade i rektorsbeslut SLU ua 11.5-3817/04. Länk till hemsida med styrande dokument inom utbildning på forskarnivå: https://internt.slu.se/stod-service/utbildning/utbildning-pa-forskarniva/regleroch-riktlinjer/ 2. Rekrytering och antagning Antagningsordning för utbildning på forskarnivå vid SLU (Dnr SLU ua 2016.1.1.1-438) reglerar annonsering av utbildningsplatser, ansökningar, behörighetskrav, urval, antagningsprocessen, hur beslut om antagning fattas samt anställning som doktorand och andra försörjningsformer. 5/26

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 3. Samutbildning som leder till dubbel eller gemensam examen SLU:s policy och instruktioner för gemensamma examina (Dnr SLU ua Fe.2011.3.3-4103) beskriver regler och rutiner för etablering av utbildningssamarbeten som leder till dubbel eller gemensam examen. Dokumentet beskriver även vilka nationella och SLU specifika krav som ska uppfyllas för att utbildningssamarbeten ska kunna etableras. 4. Handledning HF 6 kap. 28 För varje doktorand ska det utses minst två handledare. En av dem ska utses till huvudhandledare. Doktoranden har rätt till handledning under utbildningen så länge inte rektor med stöd av 30 beslutar något annat. En doktorand som begär det ska få byta handledare. Riktlinjer inom SLU Vid antagningen utser fakultetsnämnden minst två handledare och högst fyra handledare för varje doktorand och en av dem är huvudhandledare. Fakultetsnämnden kan utse fler än fyra handledare efter bedömning av redovisade skäl. Fakultetsnämnden beslutar om byte av handledare. Ansökan kan antingen göras av enskild doktorand eller av doktorand och handledare tillsammans. Om det gäller byte av huvudhandledare ska fakultetsnämnden utreda hur utbildningen kan slutföras och ta fram förslag på ny huvudhandledare. Fakultetsnämnden beslutar efter förhandlingar med berörda parter om ny huvudhandledare och ny individuell studieplan (ISP) senast 3 månader efter att doktoranden ansökt om byte. Om det gäller byte av biträdande handledare beslutar fakultetsnämnden efter samråd med berörda parter. I kapitel 7 beskrivs utförligt vad indragen rätt till handledning innebär och rutinerna inför beslut om indragen rätt till handledning. Huvudhandledare ska 1. vara antagen som docent eller professor 2. ha anställning vid SLU 3. vara anställd vid samma institution som doktoranden är antagen till 4. ha dokumenterad utbildning i handledarpedagogik som är likvärdig den utbildning som krävs för att bli antagen som docent vid SLU. Handledare ska Vägleda doktoranden i både praktiska och teoretiska frågor och ska hålla sig informerad om utbildningens vetenskapliga och praktiska framsteg 6/26

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 Sträva efter att skapa de bästa förutsättningarna för vetenskapliga diskussioner mellan doktorand och handledare och övriga kollegiet Vägleda doktoranden i fråga om metodval, litteratursökningar och överblick, publicering samt nationella såväl som internationella nätverk Ha ett professionellt förhållningssätt så att jämställdhet främjas och alla former av diskriminering motverkas Inte åta sig fler doktorander än vad hon/han kan ge adekvat handledning Vara väl informerad om SLU:s regler och policy om forskarutbildning Huvudhandledaren ansvarar för att Forskningsprojektet, som utgör basen för avhandlingsarbetet, är av god kvalitet och har rimlig omfattning Adekvata kurser infogas i utbildningen Uppföljningar av utbildningen, inklusive förhandsgranskning, genomförs enligt reglerna Disputation och/eller licentiatseminarium förbereds och genomförs enligt reglerna Vidareutbilda sig i handledning och dess pedagogik med hjälp av kurser som erbjuds av bl. a. SLU Om huvudhandledaren har en tidsbegränsad anställning som exempelvis adjungerad professor, ska minst en av de biträdande handledarna vara anställd vid samma institution som doktoranden är antagen till och ha dokumenterad handledarpedagogisk utbildning. Fakultetsnämnden kan göra undantag från kriterium 3 ovan om minst en av de biträdande handledarna är anställd vid samma institution som doktoranden är antagen till. Fakultetsnämnden kan ge dispens från kriterium 4 ovan. I normala fall skall dock en utbildningsplan för handledarpedagogisk utbildning samtidigt fastställas. Utbildningsplanen ska fastställas efter samråd med ansvarig administrativ avdelning. Om huvudhandledaren beräknas att gå i pension under doktorandens utbildningstid, eller av andra anledningar kan förväntas vara förhindrad att vara huvudhandledare under hela utbildningen, så ska en av de biträdande handledarna vara anställd vid samma institution som doktoranden är antagen till, genomgå utbildning i handledarpedagogik innan den första huvudhandledaren lämnar anställningen och bedömas att bli antagen som docent eller bli professor vid SLU. Om huvudhandledaren ska vara tjänstledig längre än sex månader så ska fakultetsnämnden utse en ställföreträdande huvudhandledare eller tillse att huvudhandledaren har en tjänstgöring motsvarande minst 10 % vid institutionen under tjänstledighetsperioden. Om en huvudhandledare avslutar sin anställning vid SLU så ska fakultetsnämnden omgående utse en ny huvudhandledare. 7/26

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 Biträdande handledare vid SLU ska ha doktorsexamen. Minst en av de biträdande handledarna ska ha anställning vid SLU. Om prefekt och studierektor för forskarutbildning ingår i samma handledargrupp ska ytterligare en handledare ingå i handledargruppen. Båda könen ska vara representerade i handledargruppen. Fakultetsnämnden kan efter ansökan medge undantag om det finns särskilda skäl. Två personer som har en nära privat relation (exempelvis gifta, sammanboende eller nära i släkt) ska inte ingå i samma handledargrupp. Doktorand och handledare dvs. både huvudoch biträdande handledare, ska inte ha en nära privat relation. 5. Omfattning och innehåll i utbildningen HF Examensordning; Examensbeskrivningar: Doktorsexamen uppnås efter att doktoranden fullgjort en utbildning om 240 högskolepoäng inom ett ämne för utbildning på forskarnivå. Licentiatexamen uppnås antingen efter att doktoranden fullgjort en utbildning om minst 120 högskolepoäng inom ett ämne för utbildning på forskarnivå, eller efter att doktoranden fullgjort en del om minst 120 högskolepoäng av en utbildning som skall avslutas med doktorsexamen, om högskolan beslutar att en sådan licentiatexamen kan ges vid högskolan. HF 5 kap. 7 : En person får vara anställd som doktorand under sammanlagt högst åtta år. Den sammanlagda anställningstiden får dock inte vara längre än vad som motsvarar utbildning på forskarnivå på heltid under fyra år. Vid studier som ska avslutas med licentiatexamen eller konstnärlig licentiatexamen får den sammanlagda utbildningstiden inte vara längre än vad som motsvarar utbildning på forskarnivå på heltid under två år. Från dessa tider ska göras avräkning för den studietid då doktoranden inte varit anställd som doktorand. Riktlinjer inom SLU 5.1 Omfattning En doktorsexamen kan erhållas när en doktorand har slutfört en utbildning som omfattar fyra års nettostudietid (240 hp) i ett forskarutbildningsämne. En licentiatexamen kan erhållas när en doktorand har genomfört en utbildning som omfattar två års nettostudietid (120 hp) i ett forskarutbildningsämne och om examen är beskriven i ämnets allmänna studieplan. Nettostudietiden beräknas från antagningsdatum och den tid som har ägnats åt forskarutbildningen (registreras årligen som aktivitet i Ladok) och är inte alltid lika med tid anställd som doktorand. 8/26

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 Om doktoranden vill avbryta studierna innan examen är avlagd så ska en anmälan om detta skickas till fakultetskansliet. Innan det definitiva avbrottet registreras ska doktoranden erbjudas kontakt med doktorandombudsmannen. Doktoranden ska även informeras om att ifall han/hon senare vill återuppta forskarstudier igen, så ska detta ske efter en nyantagning enligt de riktlinjer och den antagningsordning som då gäller. 5.2 Ämnen i forskarutbildningen HF 6 kap. 25 Ett universitet och en högskola som får utfärda examina på forskarnivå ska besluta om ämnen som utbildning på forskarnivå ska anordnas i. Riktlinjer inom SLU Enligt styrelsens beslut är det fakultetsnämnden som efter samråd med rektor beslutar i vilka ämnen forskarutbildning ska bedrivas. Forskarutbildningsämnen o är baserade på forskningsämnen med en tydlig publiceringsprofil och utvecklad metodologi o har ett kritiskt antal möjliga biträdande handledare o har mer än en senior forskare som uppfyller kriterierna för att vara huvudhandledare o har en forskningsmiljö med tillräckligt djup och omfattning så att forskarstudenterna möter olika perspektiv på och specialiseringar av ämnet o har en kritisk omfattning och kvalitet på externa forskningsnätverk o har en potential att ha flera forskarstudenter i framtiden 5.3 Allmänna studieplaner för ämnen HF 6 kap. 26 För varje ämne som utbildning på forskarnivå anordnas i ska det finnas en allmän studieplan. Förordning (2010:1064). HF 6 kap. 27 I en allmän studieplan ska följande anges: det huvudsakliga innehållet i utbildningen, krav på särskild behörighet och de övriga föreskrifter som behövs. Riktlinjer inom SLU Det huvudsakliga innehållet i utbildningen ska beskrivas kortfattat i den allmänna studieplanen. Vidare så ska den allmänna studieplanen innehålla information om eventuell(a) - krav på särskild behörighet - möjlighet att erhålla licentiatexamen - möjlighet att avhandlingen presenteras som en monografi, se kapitel 5.5 - utökade krav på sammanläggningsavhandlingen, se kapitel 5.5.1. - särskilda krav på monografiavhandlingar, se kapitel 5.5.2 9/26

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 - utökade krav för kurspoäng i examen, se kapitel 5.6 - obligatoriska rutiner i samband med den årliga uppföljningen, se kapitel 6.2.2. Allmänna studieplaner godkänns av fakultetsnämnden. 5.4 Examensmål och lärandemål för forskarutbildningen Den i Högskoleförordningen ingående Examensordningen beskriver examensmål, se kapitel 9.2, för respektive utbildning som ska uppfyllas för att examen ska kunna utfärdas. Målen beskriver kunskaper och färdigheter som doktoranden ska ha uppnått vid examen. Figur 1. Examensmål och lärandemål Vägen mot målen, dvs. utbildningens innehåll och utformning, kan skilja mellan doktorander beroende på bl. a. doktorandens förkunskaper och avhandlingsarbetets karaktär. Handledare och doktorand ska forma en gemensam förståelse av vad examensmålen innebär för just dem, dvs. formulera individuella lärandemål för utbildningen (figur 1). Varje planering och uppföljning, se kapitel 6, ska innehålla en diskussion av doktorandens nuvarande kunskaper och färdigheter i relation till lärandemålen. 5.5 Avhandlingsarbetets omfattning HF Examensordning; Examensbeskrivningar: För doktorsexamen ska doktoranden ha fått en vetenskaplig avhandling (doktorsavhandling) om minst 120 högskolepoäng godkänd. Riktlinjer inom SLU För licentiatexamen skall doktoranden ha fått en vetenskaplig uppsats om minst 60 högskolepoäng godkänd. 10/26

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 En avhandling 1 kan utformas som en sammanläggning av delarbeten (artiklar eller manuskript) eller som en monografi. Fakultetsnämnden kan utesluta möjligheten att presentera avhandlingen som en monografi vilket då ska framgå av ämnets allmänna studieplan. En avhandling ska skrivas på engelska, eller på svenska om det är relevant för ämnet. Samtliga doktorsavhandlingar vid SLU, även avhandlingar från en s.k. joint degree utbildning, ska publiceras i SLU:s tidskrift Acta Universitatis agriculturae Sueciae och registreras elektroniskt i Epsilons öppna arkiv (rektors beslut DNR SLU ua 18.9-2650/02) se instruktioner på www.slu.se/avhpub. Omslaget på avhandlingar från joint degree utbildningar kan anpassas till partneruniversitetens krav, men SLU:s logo och Acta-tidskriftens namn ska alltid finnas på avhandlingens första omslagssida. Tidskriftslöpnummer och Acta-seriens ISSN ska finnas på omslaget. Det ska tydligt anges på omslaget eller på någon av inledningssidorna att avhandlingen är ett resultat av en gemensam examen, samt vilka universitet som är involverade. Om avhandlingen publiceras utanför SLU ska publiceringsort tydligt anges. 5.5.1 Sammanläggningsavhandling Förutom de bilagda delarbetena ska en sammanläggningsavhandling innehålla en avhandlingsdel, även kallad kappa eller sammanfattning, där doktoranden med hjälp av en litteraturöversikt av ämnet och en syntes av de bifogade delarbetena sätter sitt arbete i internationellt, vetenskapligt ämnessammanhang. Avhandlingsdelen ska kontrolleras med hjälp av plagiatspårningssystemet Urkund. En sammanläggningsavhandling ska innehålla en populärvetenskaplig presentation på engelska och svenska. Om doktoranden inte är svensktalande ansvarar fakultetsnämnden för att den svenska populärvetenskapliga presentationen är korrekt översatt. Alla bifogade delarbeten i en sammanläggningsavhandling ska ha en sådan kvalitet att de utan större omarbetning är möjliga att publicera i en sakkunniggranskad internationell vetenskaplig tidskrift eller ska på motsvarande sätt vara av inom disciplinen erkänt god kvalitet. Följande minimikrav ska uppfyllas i en sammanläggningsavhandling för doktorsexamen. 1. Avhandlingen ska innehålla minst tre bifogade delarbeten. 2. Doktoranden ska vara förstaförfattare, eller motsvarande på minst två av de bifogade delarbetena. 3. Minst ett av de bifogade delarbetena ska vara accepterat för publicering eller publicerat i en sakkunniggranskad internationell vetenskaplig tidskrift. Följande minimikrav ska uppfyllas av en sammanläggningsavhandling för en licentiatexamen 1. Avhandlingen ska innehålla minst ett bifogat delarbete. 1 Med avhandling avses både doktorsavhandling och licentiatuppsats 11/26

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 2. Doktoranden ska vara försteförfattare, eller motsvarande på minst ett av de bifogade delarbetena. Fakultetsnämnden kan i ett ämnes allmänna studieplan ställa ytterligare krav för godkännande. Huvudhandledare ansvarar för att bedöma om doktoranden har nått examensmålen, se kapitel 5.4, och att avhandlingen är av inom disciplinen erkänt god vetenskaplig kvalitet. Efter ansökan, se kapitel 8.2, beslutar fakultetsnämnden om avhandlingen kan försvaras på ett licentiatseminarium respektive på en disputation. I de fall då huvudhandledare bedömer att avhandling och doktorand är redo för licentiatseminarium eller disputation trots att de formella kraven inte är uppfyllda ska han/hon ansöka hos fakultetsnämnden om extern förhandsgranskning. Ansökan ska motivera varför kraven inte behöver uppfyllas. 5.5.2 Monografiavhandlingar Alla doktorander som skriver en monografiavhandling ska hålla ett slutseminarium tidigast nio månader före det planerade disputationsdatumet alternativt licentiatseminariet. Om monografiavhandlingen är skriven på svenska så skall även en engelsk sammanfattning finnas. Vid slutseminariet ska doktoranden presentera sitt arbete, besvara frågor och diskutera kommentarer. En bedömare ska delta i slutseminariet. Bedömaren utses av prefekt, eller ställföreträdande prefekt i de fall där prefekten är handledare. Bedömaren ska vara antagen som docent eller ha en vetenskaplig kompetens som enligt fakultetsnämndens bedömning motsvarar den som krävs för att bli antagen som docent inom relevant ämne. Bedömaren får inte vara anställd vid samma institution som doktoranden. Handledare eller annan person med intressekonflikt får inte vara bedömare. Bedömaren ska göra en skriftlig bedömning av 1. doktorandens och avhandlingens kvalitet i relation till examensmålen, 2. möjligheterna att slutföra avhandlingen enligt tidsplanen. Bedömarens skriftliga omdöme ska bifogas till ansökan om disputation eller licentiatseminarium. Fakultetsnämnden kan i ett ämnes allmänna studieplan ställa krav för godkännande av monografiavhandlingar. Monografiavhandlingar ska kontrolleras med hjälp av plagiatspårningssystemet Urkund. Huvudhandledare ansvarar för att bedöma om doktoranden har nått examensmålen och att avhandlingen är av inom disciplinen erkänt god vetenskaplig kvalitet. Efter ansökan, se kapitel 8.2, beslutar fakultetsnämnden om avhandlingen kan försvaras på ett licentiatseminarium respektive på en disputation. 12/26

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 I de fall då huvudhandledare bedömer att avhandling och doktorand är redo för disputation trots att bedömaren vid slutseminariet kraftigt ifrågasatt möjligheterna att avhandlingen kan slutföras enligt tidsplanen ska huvudhandledaren ansöka hos fakultetsnämnden om extern förhandsgranskning. Ansökan ska bemöta bedömarens omdöme. 5.5.3 Rutin för extern förhandsgranskning Extern förhandsgranskning behöver endast ske i de fall där huvudhandledare bedömer att avhandling och doktorand är redo för licentiatseminarium eller disputation trots att de formella kraven inte är uppfyllda (se 5.5.1) eller när huvudhandledare bedömer att avhandling och doktorand är redo för disputation trots att bedömaren vid slutseminariet kraftigt ifrågasatt möjligheterna att avhandlingen kan slutföras enligt tidsplanen (se 5.5.2). Förhandsgranskningen ska utföras av minst två personer som ska vara antagna som docent eller ha en vetenskaplig kompetens som enligt fakultetsnämndens bedömning motsvarar den som krävs för att bli antagen som docent inom relevant ämne. Förhandsgranskare får inte vara anställd vid samma fakultet som doktoranden. En av dem kan ingå i betygsnämnd vid disputationen. Förhandsgranskarna ska bedöma om avhandlingen har en tillräckligt god vetenskaplig kvalitet för att försvaras vid en disputation. Om det är en sammanläggningsavhandling så ska både kappan och de bifogade delarbetena ingå i bedömningen. Respektive förhandsgranskare dokumenterar sin bedömning, kommentarer och förslag till förbättringar i ett undertecknat protokoll. Protokollet ska utformas enligt en universitetsgemensam mall och skickas till doktorand och huvudhandledare. Doktoranden ska bemöta kritik och införa nödvändiga förbättringar. Huvudhandledaren ska i ett skriftligt yttrande sammanfatta hur kommentarer som innebär att avhandlingen är otillräcklig eller behöver förbättras har hanterats. Yttrandet ska bifogas till ansökan om disputation. 5.6 Kurser HF 6 kap. 32 Prov som ingår i utbildning på forskarnivå ska bedömas enligt det betygssystem som högskolan föreskriver. Betyget ska bestämmas av en av högskolan särskilt utsedd lärare (examinator). Riktlinjer inom SLU Forskarutbildningen ska innehålla både generella baskurser och ämneskurser. Examen ska innehålla minst - 30 hp i form av kurser för en doktorsexamen - 15 hp i form av kurser för en licentiatexamen Den allmänna studieplanen för ett specifikt forskarutbildningsämne kan ange ett högre minimum för kurspoäng. För en doktorsexamen är det möjligt att kräva upp till 120 hp och för en licentiatexamen kan upp till 60 hp krävas. 13/26

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 Förutsatt utbildning i vetenskapsteori och forskningsetik med relevant innehåll och nivå inte ingår i tidigare examen ska alla doktors- och licentiatexamina vid SLU ska innehålla poänggivande utbildning i vetenskapsteori och forskningsetik. Utbildningen ska bland annat behandla regler angående fusk och plagiering. Forskarutbildningens generella baskurser stödjer doktorandernas personliga utveckling och tränar generella kunskaper och färdigheter i exempelvis statistik, vetenskapsfilosofi, forskningsetik, informationskompetens, kommunikation och pedagogik. Forskarutbildningens ämneskurser syftar till att ge bredare eller djupare ämneskunskaper. Alla forskarutbildningskurser vid SLU ska ha en kursplan enligt följande kriterier: förkunskapskrav, omfattning, lärandemål, syfte, innehåll, pedagogisk form, tidsplan och vad som krävs för att man ska bli godkänd. Kurser ska innehålla ett moment av egen prestation där nyvunna kunskaper och färdigheter testas och tillämpas i en lämplig pedagogisk form. Alla kursplaner för SLU-ämneskurser i forskarutbildningen ska godkännas av fakultetsnämnden och alla kursplaner för SLU-baskurser ska godkännas av Rådet för utbildning på forskarnivå (FUR). Kursplanerna ska sedan registreras i den webbaserade, sökbara databasen SLUkurs forskarutbildning. Registreringen av kurstillfälle bör göras senast 6 månader före kurstart. Kurser (prov) bedöms med godkänt eller icke godkänt. För att en kurs ska kunna ingå i examen krävs att den har forskarutbildningsnivå, är organiserad av ett universitet samt har en kursplan, eller motsvarande dokumentation, som uppfyller SLU:s kriterier (se ovan). Andra typer av kurser med godkänd kursplan kan ingå i examen efter godkännande av fakultetsnämnden. Examinator ska vara anställd vid kursansvarig eller medansvarig institution. Undantag kan medges vid beställd utbildning där examinator har anställning vid annat lärosäte. Alla examinatorer som är tjänstgörande från och med läsåret 2008/09 ska ha genomgått kurs i examination och betygssättning. För att kunna utses till examinator ska ett av följande alternativ vara uppfyllt: Alternativ 1a Personen innehar lärartjänst enligt SLU:s nya anställningsordning: professor, gästprofessor, adj. professor eller universitetslektor, bitr. lektor, adj. universitetslektor eller universitetsadjunkt, adj. universitetsadjunkt Alternativ 1b Personen innehar lärartjänst enligt SLU:s tidigare anställningsordning: Alternativ 2 Personen innehar inte lärartjänst, men följande: har doktorsexamen och innehar tillsvidareanställning som kräver doktorsexamen eller motsvarande kompetens och har relevant pedagogisk kompetens motsvarande kraven för anställning som lektor 14/26

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 professor, adj. professor eller lektor, adj. lektor eller adjunkt, adj. adjunkt eller forskarassistent eller tim- eller gästlärare Examinator ska ha minst doktorsexamen inom relevant område. Examinator utses av prefekt och är ansvarig för att kursens innehåll och nivå följer fastställd kursplan. Examinator fastställer betygskriterier och ansvarar för bedömning av studenternas prestationer. Huvudhandledaren föreslår vilka kurser som kan ingå i examen. Fakultetsnämnden godkänner examen inklusive vilka kurser som ingår. 5.6.1 Tillgodoräknande av kurser genomförda före antagning HF 6 kap. 6 Om en student vid en högskola i Sverige har gått igenom viss högskoleutbildning med godkänt resultat, har studenten rätt att tillgodoräkna sig detta för högskoleutbildning vid en annan högskola. Detta gäller dock inte, om det finns en väsentlig skillnad mellan utbildningarna. Detsamma gäller studenter som har gått igenom en viss utbildning med godkänt resultat 1. vid universitet eller annan läroanstalt för högre utbildning i Danmark, Finland, Island eller Norge eller hos den som är part i Europarådets konvention av den 11 april 1997 om erkännande av bevis avseende högre utbildning i Europaregionen (SÖ 2001:46), eller 2. vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap. 7 En student har rätt att tillgodoräkna sig annan utbildning än den som avses i 6, om de kunskaper och färdigheter som studenten åberopar är av en sådan beskaffenhet och har en sådan omfattning att de i huvudsak svarar mot den utbildning för vilken de är avsedda att tillgodoräknas. En student får även tillgodoräknas motsvarande kunskaper och färdigheter som har förvärvats i yrkesverksamhet. 8 Högskolan ska pröva om tidigare utbildning eller verksamhet kan godtas för tillgodoräknande. Endast den som är student kan komma i fråga för tillgodoräknande, om inte annat framgår av lag eller förordning. Riktlinjer inom SLU En kurs genomförd före antagningen till forskarutbildningen kan endast tillgodoräknas om det motiveras av den individuella studieplanen, vilket betyder att schablonmässig överföring av poäng inte får ske från tidigare utbildning. Tillgodoräknande av kurs innebär inte att utbildningen blir kortare än fyra år nettostudietid för doktor respektive två år nettostudietid för licentiat. 15/26

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 Utbildning/kurser som genomförts innan sökande antagits till forskarutbildningen får inte tillgodoräknas - om de ingått i magisterexamen, master eller någon annan motsvarande eller lägre examen, - om de är för forskarutbildningen behörighetsgivande kurser på grundeller avancerad nivå. Kurser på grund- eller avancerad nivå kan efter godkännande av fakultetsnämnden tillgodoräknas. Vid godkännandet ska poängantalet anges i beslutet. Antalet poäng ska anpassas med hänsyn till att kraven på studerande på forskarnivå ligger högre än för studerande på de tidigare utbildningsnivåerna. 6. Planering och uppföljning av utbildningen HF 6 kap. 29 För varje doktorand ska det upprättas en individuell studieplan. Planen ska innehålla högskolans och doktorandens åtaganden och en tidsplan för doktorandens utbildning. Planen ska beslutas efter samråd med doktoranden och hans eller hennes handledare. Den individuella studieplanen ska regelbundet följas upp och efter samråd med doktoranden och hans eller hennes handledare ändras av högskolan i den utsträckning som behövs. Utbildningstiden får förlängas bara om det finns särskilda skäl för det. Sådana skäl kan vara ledighet på grund av sjukdom, ledighet för tjänstgöring inom totalförsvaret eller för förtroendeuppdrag inom fackliga organisationer och studentorganisationer eller föräldraledighet. Riktlinjer inom SLU Planering och uppföljning innehåller några obligatoriska steg (figur 2), och ska dokumenteras med hjälp av den individuella studieplanen. Figur 2. Tidslinje som illustrerar de obligatoriska stegen 6.1 Individuell studieplan (ISP) Alla doktorander ska ha en individuell studieplan (ISP). En universitetsgemensam mall ska användas för att skapa ISP. ISP har tre delar: 1. Information om doktoranden som finns registrerat i Ladok. 2. Planering som innehåller en a. forskningsplan för avhandlingsarbetet, b. tidsplan för alla (två) fyra åren c. finansieringsplan för alla (två) fyra åren, 16/26

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 d. åtagandedel som innehåller uppgifter som doktorand respektive handledare ska genomföra det närmast kommande året för att utbildningen ska utvecklas enligt planeringen. 3. Uppföljning Forskningsplan, tidsplan och finansieringsplan är planeringsverktyg och kan ändras efter behov. Genom att skriva under åtagandedelen försäkrar handledare och doktorand att de ska göra sitt bästa för att genomföra åtagandena. Om det uppstår en allvarlig konflikt mellan handledare och doktorand så utgör den undertecknade åtagandedelen en officiell grund i arbetet med att lösa konflikten. Åtagandedel ska skrivas under av huvudhandledare och doktorand senast 3 månader efter antagningen. Den individuella studieplanen fastställs därefter av prefekt, eller ställföreträdande prefekt i de fall där prefekt är handledare. Därefter ska hela individuella studieplanen diarieföras och arkiveras av institutionen, utom på LTV-fakulteten där arkiveringen görs på fakultetsnivå. 6.2 Planering och uppföljning av utbildningen 6.2.1 Årlig uppföljning Den årliga uppföljningen av ISP ska göras av doktorand och handledare i samband med att ett nettostudieår har passerat. Uppföljningen ska ske vid ett formellt möte och ska baseras på den allmänna studieplanen för forskarutbildningsämnet, ett aktuellt ladokutdrag och uppdaterad version av den individuella studieplanen. Uppföljningen ska relatera till de individuella lärandemålen och man ska bedöma: - Hur fungerar utbildningen? - Kan utbildningen fullföljas enligt nuvarande planering? - Vilka åtgärder kan vidtas för att stärka utbildningen? - Hur ser planerna ut för kommande år? Uppföljningen dokumenteras i den individuella studieplanen. Huvudhandledare och doktorand skriver under åtagandedelen. Den individuella studieplanen fastställs (signeras) av prefekt, eller ställföreträdande prefekt i de fall där prefekten är huvudhandledare, varefter hela ISP diarieförs och arkiveras av institutionen, utom på LTV-fakulteten där arkiveringen görs på fakultetsnivå. Undertecknandet innebär att åtagandedelen blir giltig och gäller till dess att den ersätts av en ny ISP. ISP, inklusive åtagandedelen, ska följas upp och revideras inom ett år från dagen för undertecknandet. Enskilda institutioner/ämnen kan utforma extra rutiner med seminarier och diskussioner i samband med den årliga uppföljningen. Sådana rutiner ska, om de är obligatoriska, regleras i den allmänna studieplanen för forskarutbildningsämnet. 17/26

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 Fakultetsnämnden ska regelbundet följa upp hur uppföljning, revidering av doktorandernas individuella studieplaner utförs på institutionerna samt vilka åtgärder som vidtagits i de fall då uppföljningarna visat brister i utbildningen. 6.2.2 Halvtidsseminarium och halvtidsuppföljning Efter tvåårs nettostudietid men före halvtidsuppföljning, ska doktoranden hålla ett institutionsseminarium där han/hon uppvisar tillräcklig förmåga att - muntligt presentera sitt avhandlingsarbete - diskutera och analysera generella och specifika metoder inom ämnesområdet - självständigt diskutera och analysera sina resultat Den muntliga presentationen ska bedömas av en person som är antagen som docent eller har en vetenskaplig kompetens som enligt fakultetsnämndens bedömning motsvarar den som krävs för att bli antagen som docent inom relevant ämne. Handledare eller annan person med intressekonflikt får inte vara bedömare. Slutsatser och kommentarer från bedömningen ska relateras till de individuella lärandemålen och ämnets karaktär och diskuteras med doktoranden i samband med årsuppföljningen. I samband med uppföljningen vid halvtid ska handledare, doktorand och en representant utsedd av fakultetsnämnden ta ställning till om de allmänna förutsättningarna för utbildningens och avhandlingsarbetets genomförande på institutionen respektive inom forskningsprojektet är tillräckliga goda. Om förutsättningarna inte anses vara tillräckligt goda så ska bristerna i första hand åtgärdas med ordinarie uppföljning och planering. Om detta inte leder till att bristerna försvinner, se kapitel 7. 7. Vad ska göras om utbildningen inte fungerar? HF 6 kap. 28 För varje doktorand ska det utses minst två handledare. En av dem ska utses till huvudhandledare. Doktoranden har rätt till handledning under utbildningen så länge inte rektor med stöd av 30 beslutar något annat. En doktorand som begär det ska få byta handledare. 30 Om en doktorand i väsentlig utsträckning åsidosätter sina åtaganden enligt den individuella studieplanen, ska rektor besluta att doktoranden inte längre ska ha rätt till handledning och andra resurser för utbildningen. Innan ett sådant beslut fattas ska doktoranden och hans eller hennes handledare ges möjlighet att yttra sig. Prövningen ska göras på grundval av deras redogörelser och annan utredning som är tillgänglig. Vid bedömningen ska det vägas in om högskolan har fullgjort sina egna åtaganden enligt den individuella studieplanen. Beslutet ska vara skriftligt och motiverat. Resurserna får inte dras in för den tid då doktoranden är anställd som doktorand eller får utbildningsbidrag för doktorander. 31 Om resurserna för utbildningen har dragits in enligt 30, kan doktoranden efter ansökan hos rektor få tillbaka sin rätt till handledning och andra resurser. Doktoranden måste då genom att visa upp ett tillkommande studieresultat av beaktansvärd kvalitet och omfattning eller på något annat sätt göra sannolikt att han eller hon kan fullgöra sina återstående åtaganden enligt den individuella studieplanen. 18/26

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 Riktlinjer inom SLU Om fakultetsnämnden bedömer att en enskild doktorands utbildning eller förutsättningar för utbildningen har allvarliga brister, eller om någon av parterna begär det, så ska fakultetsnämnden agera. Exempel på allvarliga brister i forskarutbildningen: - Allvarliga brister i kunskaper och färdigheter hos doktoranden som har upptäckts vid uppföljningar men som inte har åtgärdats, - handledningen har vid upprepade tillfällen och i stor utsträckning inte uppfyllt kraven i dessa riktlinjer, - någon av parterna har vid upprepade tillfällen och utan giltig anledning inte utfört åtaganden i ISP, - utbildningen har vid upprepade tillfällen och utan giltig anledning inte följts upp enlig kapitel 6.2 i dessa riktlinjer. Om bristerna inte kan undanröjas med ordinarie planerings- och uppföljningsrutiner så ska en ny och mer detaljerad individuell studieplan upprättas. Denna nya ISP ska följas upp regelbundet med korta tidsintervall och resultatet av uppföljningarna meddelas fakultetsnämnden. Institutionens prefekt och fakultetsnämnden har ansvaret för att doktoranden får lämplig handledning. Om arbetet med den nya ISP inte leder till att bristerna försvinner och fakultetsnämnden bedömer att huvudhandledaren inte har uppfyllt sina åtaganden ska handledarbyte beslutas. Om arbetet med den nya ISP inte leder till att bristerna försvinner och fakultetsnämnden bedömer att doktoranden inte har uppfyllt sina åtaganden så krävs vidare utredning. Relevant dokumentation (alla individuella studieplaner, eventuella protokoll från uppföljningar, etc.) ska bifogas till ärendet. Fakultetsnämnden ska med stöd av enheten för juridik och dokumentation och andra sakkunniga utreda ärendet och ge berörda parter möjlighet att yttra sig. Om doktoranden inte har svenska som modersmål, och inte känner sig bekväm med att prata engelska i denna utsatta situation, ska tolkstöd ges om doktoranden begär det. Om fakultetsnämnden efter denna utredning bedömer att doktoranden i väsentlig utsträckning åsidosatt sina åtaganden föreslår den indragning av rätt till handledning och andra resurser för doktoranden. Därefter ska ärendet sammanställas så att det kan granskas av SLU:s chefsjurist. Chefsjuristens bedömning ska ingå i rektors beslutsunderlag. Representant för fakultetsnämnden föredrar ärendet för rektor som fattar beslut om indragning av rätt till handledning enligt HF 6 kap 30. 19/26

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 8. Examination HF 6 kap. 33 Av examensbeskrivningen för doktorsexamen och konstnärlig doktorsexamen framgår att det för dessa examina krävs bland annat en godkänd doktorsavhandling. Doktorsavhandlingen ska ha försvarats muntligen vid en offentlig disputation. Vid disputationen ska det finnas en opponent. 34 Vid betygssättning av doktorsavhandlingen ska minst en person delta som inte är verksam vid den högskola där doktoranden examineras. Förordning (2010:1064). 35 Högskolan får meddela föreskrifter om det betygssystem som ska användas och om disputationen och betygssättningen i övrigt. Förvaltningslagen 16 Den som för en myndighets räkning tar del i handläggningen på ett sätt som kan påverka myndighetens beslut i ärendet är jävig om 1. han eller hon eller någon närstående är part i ärendet eller annars kan antas bli påverkad av beslutet i en inte oväsentlig utsträckning, 2. han eller hon eller någon närstående är eller har varit ställföreträdare eller ombud för en part i ärendet eller för någon annan som kan antas bli påverkad av beslutet i en inte oväsentlig utsträckning, 3. han eller hon har medverkat i den slutliga handläggningen av ett ärende hos en annan myndighet och till följd av detta redan har tagit ställning till frågor som myndigheten ska pröva i egenskap av överordnad instans, eller 4. det finns någon annan särskild omständighet som gör att hans eller hennes opartiskhet i ärendet kan ifrågasättas. Riktlinjer inom SLU [S2]Om det är uppenbart att frågan om opartiskhet saknar betydelse, ska myndigheten Examinering görs av en oberoende betygsnämnd i samband med disputation för bortse från jäv. doktorsexamen eller licentiatseminarium för licentiatexamen. 8.1 Jävsdeklaration Inget jäv får förekomma mellan opponent eller ledamot i betygsnämnden och doktorand eller handledare. I betygsnämndssammanhang ska följande omständigheter särskilt beaktas: Jäv föreligger om - två personer under de senaste 5 åren har samarbetat vetenskapligt eller samproducerat vetenskap. Sampublicering är ett exempel på samproduktion. Vid motivering kan jäv uteslutas, t.ex. om samarbetet skedde inom ett vetenskapligt konsortium där sampublicering inte nödvändigtvis innebär jäv. - det har varit ett nära samarbete så kan det vara jäv även om samarbetet skedde längre tillbaka än fem år. - ett handledar doktorandförhållande har funnits, oavsett hur långt tillbaka det förelåg 20/26

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 Opponent och betygsnämndens ledamöter är skyldiga att anmäla om jäv finns i förhållande till doktorand eller handledare. Inför anmälan om disputation ska betygsnämnd och opponent lämna undertecknad jävsdeklaration på avsedd blankett. 8.2 Ansökan om disputation eller licentiatseminarium Disputation/licentiatseminarium ska genomföras mellan 15 augusti och 15 juni. Dispens från dessa datum kan beslutas av fakultetsnämnden. Fakultetsnämnden beslutar om tid och plats för disputation respektive licentiatseminarium samt utser ordförande, betygsnämnd och opponent (endast vid disputation). Ansökan om disputation/licentiatseminarium, undertecknat av doktorand, huvudhandledare och prefekt, ska vara fakultetskansliet tillhanda senast tre månader före det planerade disputations- eller seminariedatumet. För att ansökan ska kunna godkännas ska - utbildningen uppfylla riktlinjernas krav på omfattning och innehåll - utbildningen uppfylla krav i ämnets allmänna studieplan - alla kurser som ska ingå i examen ska vara examinerade och registrerade i Ladok före disputation/licentiatseminarium. Fakultetsnämnden kan medge undantag för planerad eller pågående kurs. Till ansökan ska bifogas - CV och publiceringslista för betygsledamot som inte är docent eller professor vid ett svenskt lärosäte - jävsdeklarationer från samtliga betygsnämndsledamöter och opponent (se kapitel 8.1). - skriftliga omdömen från bedömare vid slutseminariet för monografiavhandlingar (se kapitel 5.5.2) - eventuellt förhandsgranskningsprotokoll och huvudhandledarens yttrande (se kapitel 5.5.3) - medförfattarförklaring. I ansökan för disputation föreslås ordförande, opponent och betygsnämnd med tre eller fem ledamöter till fakultetsnämnden som fattar beslut. Om betygsnämnden har tre ledamöter ska en reservledamot utses. De föreslagna ska ha accepterat uppdraget och undertecknat en jävsdeklaration innan de föreslås till fakultetsnämnden. Huvudhandledare och biträdande handledare får inte vara ledamot i betygsnämnden eller vara ordförande. Båda könen ska vara representerade som ordinarie ledamöter i betygsnämnden. Fakultetsnämnden kan medge undantag om det finns särskilda skäl. Opponenten ska ha doktorsexamen och ordförande ska vara anställd vid SLU. Betygsnämndens ledamöter ska ha doktorsexamen och majoriteten av dem ska vara antagna som eller ha en vetenskaplig kompetens som enligt fakultetsnämndens bedömning motsvarar den som krävs för att bli antagen som docent inom relevant ämne. Fakultetsnämnden kan medge undantag för att i särskilda fall tillåta en betygsnämndsledamot utan doktorsexamen medverka i 21/26

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 betygsnämnden. Betygsnämnden vid disputation ska ha minst en ledamot som inte är verksam vid SLU och som är anställd vid ett annat universitet än SLU. Endast en ledamot kan vara anställd vid samma fakultet men inte samma institution som doktoranden tillhör. Reservledamot utses om betygsnämnden ska bestå av tre ledamöter och kan vara anställd vid samma institution som doktoranden tillhör. I ansökan för licentiatseminarium föreslås ordförande och betygsnämnd, med tre ledamöter och en reservledamot. De föreslagna ska ha accepterat uppdraget och undertecknat en jävsdeklaration innan de föreslås till fakultetsnämnden som beslutar. Huvudhandledare, biträdande handledare får inte vara ledamot i betygsnämnden eller vara ordförande. Båda könen ska vara representerade bland de ordinarie ledamöterna. Fakultetsnämnden kan medge undantag om det finns särskilda skäl. Ordförande vid licentiatseminarium ska vara anställd vid SLU. Ledamöterna ska ha doktorsexamen och minst en ska vara anställd vid annan fakultet än doktoranden. En ledamot kan vara anställd vid samma institution som doktoranden tillhör. 8.3 Inför disputation eller licentiatseminarium 8.3.1 Annonsering När fakultetsnämnden godkänt en ansökan om disputation eller licentiatseminarium ska fakultetskansliet på lämpligt vis informera om disputationen eller licentiatseminariet. 8.3.2 Spikning Doktorsavhandlingar och licentiatavhandlingar offentliggörs genom att de registreras, även kallat spikning, hos registrator senast tre veckor före disputation eller licentiatseminarium. Vid registreringen ska avhandlingen vara publicerad i Epsilons öppna arkiv hos SLU biblioteket. Registrering görs mellan 15 augusti och 1 juli. Dispens från dessa datum kan beslutas av fakultetsnämnden. 8.3.3 Information Inför en disputation ska fakultetskansliet informera betygsnämndsledamöterna om - examensmål, - hur disputationsakten ska genomföras Dessutom ska fakultetskansliet informera opponent, respondent och ordförande om deras respektive uppdrag och om hur disputationsakten ska genomföras. Inför ett licentiatseminarium ska fakultetskansliet informera betygsnämndsledamöterna om - examensmål, - hur licentiatseminariet ska genomföras. Dessutom ska fakultetskansliet informera respondent och ordförande om deras respektive uppdrag och om hur licentiatseminariet ska genomföras. 22/26

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 8.4 Disputation Mot bakgrund av examensmålen ska betygsnämnden vid disputationen bedöma avhandlingen och respondentens muntliga försvar av sin avhandling. Opponent, betygsnämnd, ordförande och respondent ska fysiskt befinna sig i samma rum under disputationen. Om disputationen inte hålls i en lokal på en av SLU:s huvudorter så ska videolänk uppkopplas till lämplig ort. Opponenten ska med hjälp av diskussion med respondenten underlätta betygsnämndens bedömning. Följaktligen ska disputationen organiseras så att det finns tid för - respondenten att presentera sin avhandling, - opponenten att presentera avhandlingsämnet och att sätta in avhandlingens resultat i ett större ämnesmässigt sammanhang samt att ifrågasätta och grundligt diskutera avhandlingen med respondenten, - betygsnämnden att diskutera med respondenten, - en öppen diskussion där publiken bjuds in att delta. Direkt efter den publika disputationen ska betygsnämnden sammanträda. Betygsnämnden ska utse en av ledamöterna till ordförande för sammanträdet. Ordförande för disputationsakten, opponent och handledare får närvara vid betygsnämndens sammanträde men ska lämna sammanträdet när beslut om betyg ska fattas. Möjliga betyg är godkänd eller icke godkänd. Beslutet protokollförs med hjälp av en universitetsgemensam protokollmall. Ordförande ska svara på frågor från ledamöter och opponent om hur disputationen genomförs, och ansvarar för att disputationen genomförs så att betygsnämnden får de bästa förutsättningar för att genomföra sitt examinationsuppdrag och respondenten får de bästa förutsättningar att visa att han/hon har nått examensmålen. 8.5 Licentiatseminarium Mot bakgrund av examensmålen ska betygsnämnden vid licentiatseminariet bedöma avhandlingen 1 och respondentens muntliga försvar av sin avhandling. Licentiatseminariet ska organiseras så att det finns tid för - respondenten att presentera sin avhandling, - betygsnämnden att ifrågasätta avhandlingen och att grundligt diskutera med respondenten, - en öppen diskussion där publiken bjuds in att delta. Direkt efter det publika seminariet ska betygsnämnden sammanträda. Betygsnämnden ska utse en av ledamöterna till ordförande för sammanträdet. Ordförande för licentiatseminariet och handledare får närvara vid betygsnämndens sammanträde men ska lämna sammanträdet när beslut om betyg ska fattas. Möjliga betyg är godkänd eller icke godkänd. Beslutet protokollförs med hjälp av en universitetsgemensam protokollmall. Ordförande ska svara på frågor från ledamöterna om hur licentiatseminariet genomförs, och ansvarar för att licentiatseminariet genomförs så att betygsnämnden får de bästa förutsättningar för att genomföra sitt examinationsuppdrag och respondenten får de bästa förutsättningar att visa att han/hon har nått examensmålen. 23/26

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 9. Examen 9.1. Ansökan om examen HF 6 kap 9 En student som uppfyller fordringarna för en examen skall på begäran få examensbevis av högskolan. HF 6 kap. 10 I examensbeviset ska högskolan ange 1. en examens benämning, 2. på vilken nivå examen avläggs, 3. om examen ingår i en gemensam examen som avses i 1 kap. 17 högskolelagen (1992:1434), 4. vilka kurser som ingår i en examen på grundnivå och avancerad nivå, och 5. vid vilken högskola som kurser enligt 4, eller motsvarande del av en utbildning på forskarnivå, har genomgåtts. I examensbeviset får översättningen av examensbenämningen till ett eller flera språk anges. HF 6 kap. 10 a Till examensbeviset ska det fogas 1. en bilaga som beskriver utbildningen och dess plats i utbildningssystemet, och 2. när det gäller yrkeslärarexamen, en bilaga som anger vilka kvalificerade och relevanta yrkeskunskaper som har legat till grund för den särskilda behörigheten enligt 4 förordningen (2010:2021) om tillträde till utbildning som leder till yrkeslärarexamen och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den paragrafen. Högskoleverket får meddela närmare föreskrifter om vad bilagorna enligt första stycket ska innehålla. HF 6 kap. 11 Om ett examensbevis ska avse utbildning vid mer än en högskola, ska beviset utfärdas av den högskola där studenten har slutfört sin utbildning. Detta gäller dock inte om de berörda högskolorna i det enskilda fallet har kommit överens om något annat eller om högskolorna tillsammans ska utfärda en gemensam examen enligt 1 kap. 17 högskolelagen (1992:1434). Riktlinjer inom SLU Doktorand ansöker om examen hos ansvarig administrativ avdelningen vid SLU. Innan ansökan skickas in ska doktoranden kontrollera att - alla kurser är klara och inrapporterade i Ladok, - uppgift om godkänd doktorsavhandling/licentiatavhandling och datum för disputation/licentiatseminarium är infört i Ladok, - avhandlingens/licentiatavhandlingens titel är korrekt i Ladok. Är titeln på svenska måste det finnas en engelsk översättning. Personbevis ska bifogas till ansökan (www.skatteverket.se). 24/26

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 9.2. Examensmål Licentiatexamen Omfattning Licentiatexamen uppnås antingen efter att doktoranden fullgjort en utbildning om minst 120 högskolepoäng inom ett ämne för utbildning på forskarnivå, eller efter att doktoranden fullgjort en del om minst 120 högskolepoäng av en utbildning som skall avslutas med doktorsexamen, om högskolan beslutar att en sådan licentiatexamen kan ges vid högskolan. Mål. För licentiatexamen skall doktoranden Kunskap och förståelse - visa kunskap och förståelse inom forskningsområdet, inbegripet aktuell specialistkunskap inom en avgränsad del av detta samt fördjupad kunskap i vetenskaplig metodik i allmänhet och det specifika forskningsområdets metoder i synnerhet. Färdighet och förmåga - visa förmåga att kritiskt, självständigt och kreativt och med vetenskaplig noggrannhet identifiera och formulera frågeställningar, att planera och med adekvata metoder genomföra ett begränsat forskningsarbete och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar och därigenom bidra till kunskapsutvecklingen samt att utvärdera detta arbete, - visa förmåga att i såväl nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt klart presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt, och - visa sådan färdighet som fordras för att självständigt delta i forsknings- och utvecklingsarbete och för att självständigt arbeta i annan kvalificerad verksamhet. Värderingsförmåga och förhållningssätt - visa förmåga att göra forskningsetiska bedömningar i sin egen forskning, - visa insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används, och - visa förmåga att identifiera sitt behov av ytterligare kunskap och att ta ansvar för sin kunskapsutveckling. Vetenskaplig uppsats För licentiatexamen skall doktoranden ha fått en vetenskaplig uppsats om minst 60 högskolepoäng godkänd. Övrigt För licentiatexamen med en viss inriktning skall också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning 25/26

Riktlinjer för utbildning på forskarnivå 2019 HF Examensordning: Doktorsexamen Omfattning Doktorsexamen uppnås efter att doktoranden fullgjort en utbildning om 240 högskolepoäng inom ett ämne för utbildning på forskarnivå. Mål. För doktorsexamen skall doktoranden Kunskap och förståelse - visa brett kunnande inom och en systematisk förståelse av forskningsområdet samt djup och aktuell specialistkunskap inom en avgränsad del av forskningsområdet, och - visa förtrogenhet med vetenskaplig metodik i allmänhet och med det specifika forskningsområdets metoder i synnerhet. Färdighet och förmåga - visa förmåga till vetenskaplig analys och syntes samt till självständig kritisk granskning och bedömning av nya och komplexa företeelser, frågeställningar och situationer, - visa förmåga att kritiskt, självständigt, kreativt och med vetenskaplig noggrannhet identifiera och formulera frågeställningar samt att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar och att granska och värdera sådant arbete, - med en avhandling visa sin förmåga att genom egen forskning väsentligt bidra till kunskapsutvecklingen, - visa förmåga att i såväl nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt, - visa förmåga att identifiera behov av ytterligare kunskap, och - visa förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande. Värderingsförmåga och förhållningssätt - visa intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar, och - visa fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används. Vetenskaplig avhandling (doktorsavhandling) För doktorsexamen ska doktoranden ha fått en vetenskaplig avhandling (doktorsavhandling) om minst 120 högskolepoäng godkänd. Övrigt För doktorsexamen med en viss inriktning ska också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning. 26/26

Rektor BESLUT SLU ID: SLU.ua 2018.1.1.1-4706 2018-12-18 Sändlista Återbetalning av medel för projekten Fundraising vid SLU och SLU Samverkan Beslut Rektor beslutar att fördelade medel till NJ- och S-fakulteterna för projektet Fundraising vid SLU utvecklingsprojekt (SLU ua 2018.1.1.1-41) som inte har utnyttjats 2018 ska återbetalas till kst 1001002 prj 68000 under 2018, samt att fördelade medel till de fyra fakulteterna för projektet SLU Samverkan (SLU ua 2018.1.1.1-40) som inte har utnyttjats 2018 ska återbetalas till kst 1001002 prj 68000 under 2018. Beskrivning av ärendet Rektor beslutade den 20 februari 2018 respektive den 6 mars 2018 att av de 5 mnkr som SLU:s styrelse avsatt för SLU Samverkan inkl. fundraising under 2018 fördela medel för projekten Fundraising vid SLU utvecklingsprojekt (SLU ua 2018.1.1.1-41) respektive SLU Samverkan (SLU ua 2018.1.1.1-40). Då medlen inte till fullo har utnyttjats och båda projekten avslutas den 31 december ska de återbetalas. Beslut i detta ärende har fattats av rektor Peter Högberg efter föredragning av Mariette Manktelow och i närvaro av universitetsdirektör Martin Melkersson. I beredningen av ärendet har även vicerektor Erik Fahlbeck deltagit. Postadress: Box 7070 Tel: 018-67 1854 Besöksadress: Almas allé 8 Mobilnr: 076-117 9449 Org nr: 202100-2817 mariette.manktelow@slu.se www.slu.se

Återbetalning av medel för projekten Fundraising vid SLU och SLU Samverkan Peter Högberg Mariette Manktelow Sändlista Erik Fahlbeck, vicerektor för samverkan Dekanerna Fakultetsekonomerna Kopia för kännedom Universitetsdirektören Fakultetsdirektörerna Ekonomichefen Internrevisionen Chefen för planeringsavdelningen 2/2

Rektor BESLUT SLU ID: SLU.ua 2018.4.1-4705 2018-12-18 Sändlista Organisation och finansiering av SLU:s koordination av Stiftelsen lantbruksforsknings program Sustainable Diets from Sustainable Food Chains Beslut Rektor beslutar att ta emot uppdraget från Stiftelsen lantbruksforskning att koordinera forskningsprogrammet Sustainable Diets from Sustainable Food Chains under programtiden som varar från och med 2019 till och med 2022. att uppdra åt programchefen på SLU Future Food att ansvara för att koordinera och administrera programmet samt inge en årlig verksamhetsrapport och ekonomisk redogörelse för koordination och administration till Stiftelsen lantbruksforskning med kopia till rektor och vicerektor för samverkan under programtiden, samt att som motfinansiering till projektet avdela av rektors särskilda medel 930 tkr för 2019, 925 tkr för 2020, 920 tkr för 2021 och 920 tkr för 2022 till kst 5958002 prj 55950291 Future Food. Ärendet Styrelsen för Stiftelsen lantbruksforskning har den 11 december beslutat att godkänna SLU:s förslag till koordinering av ett fyraårigt forskningsprogram Sustainable Diets from Sustainable Food Chains med fem forskningsprojekt, varav tre på SLU (bilaga 1). Beslut i detta ärende har fattats av rektor Peter Högberg efter föredragning av samverkanskoordinator Mariette Manktelow och i närvaro av universitetsdirektör Martin Melkersson. I beredningen har även dekanen för NJ-fakulteten samt prefekten för inst. f. stad och land tagit del av ärendet. Postadress: Box 7070 Tel: 018-67 1854 Besöksadress: Almas allé 8 Mobilnr: 076-117 9449 Org nr: 202100-2817 mariette.manktelow@slu.se www.slu.se

Organisation och finansiering av SLU:s koordination av Stiftelsen lantbruksforsknings program Sustainable Diets from Sustainable Food Chains Peter Högberg Mariette Manktelow Sändlista Erik Fahlbeck, vicerektor för samverkan Programchefen för SLU Future Food Dekanen för NJ-fakulteten Prefekten för inst. f. stad och land Kopia för kännedom Stiftelsen lantbruksforskning Dekaner för VH- LTV- och S-fakulteterna Universitetsdirektören Fakultetsdirektörerna Prefekten för inst. f. norrländsk jordbruksvetenskap Prefekten för inst. f. husdjurens utfodring och vård Prefekten för inst. f. energi och teknik Samverkansrådet Ekonomichefen Internrevisionen Chefen för planeringsavdelningen 2/2

Bilaga 1 till rektors beslut den 18 december 2018, SLU ID ua 2018.4.1-4705 From: Christian Nyrén To: Rektor Cc: Mariette Manktelow Subject: SLFs styrelsebeslut kring kappan till Sustainable diets Date: den 12 december 2018 14:29:24 Hej Peter, Stiftelsen Lantbruksforsknings styrelse har igår tagit beslut på att godkänna den kappa ni har skickat in. Detta inkluderar det budget-avsnitt som avslutar kappan: SLF has granted a total of 16 million SEK to the projects that are included in the program. The total project cost however, exceeds this amount by 299,822. SLU will stand for this excess amount and allocate it between the included projects as will be agreed. Mellan SLUs koordinator och SLF har överenskommits att SLF i sin beviljning till respektive ansökande, minskar alla 5 projekten med samma belopp, totalt motsvarande 299,822 SEK. SLU står sedan för denna återbetalning till projekten. Utdrag ur underlaget inför beslut: Sveriges Lantbruksuniversitet har på olika sätt bidragit till utformning och finansiering av programmet. I det Mou (Appendix 1) som beskriver hur samarbetet skall bedrivas har specificerats att en Kappa som beskriver hur de ingående delprojekten kan samarbeta för att uppnå optimal synergi. Denna Kappa presenteras i Appendix 2. Styrelsens beslut av den 181211 löd: att Styrelsen godkänner SLUs förslag till koordinering av forskningsprogrammet som det beskrivs i Appendix 2. att beslutet direktjusterades i mötet. Med vänliga hälsningar CN Christian Nyrén VD Stiftelsen Lantbruksforskning +46 705 49 74 15 lantbruksforskning.se Twitter: @Lantbruksforskn facebook.com/lantbruksforskning Från: Mariette Manktelow <mariette.manktelow@slu.se> Skickat: den 11 december 2018 16:48 Till: Christian Nyrén <Christian.Nyren@lantbruksforskning.se> Kopia: Erik Fahlbeck <erik.fahlbeck@slu.se> Ämne: SV: Behöver utdrag ur protokoll från 11 dec / eller annat underlag Hej igen, Jag ser att jag tagit fel på dag och att beslutet var idag. Jag är lite dagvill. J Om ni skulle kunna maila mig underlaget i morgon innan lunch vore det jättefint, då kan det gå in med beslutsförslaget. Vänliga hälsningar, Mariette Mariette Manktelow Samverkanskoordinator Sekreterare i Samverkansrådet (SAR) FD Sveriges lantbruksuniversitet

Sustainable dairy production and consumption a research program involving SLU, Rise and Chalmers There is a potential for Swedish food production to increase both in volume and in economic value, to be internationally competitive as well as to contribute to livelihoods and a sustainable bioeconomy. The political support for domestic food production to accomplish this is presently stronger than it has been for a long time. In early 2017, a national food strategy that will shape Swedish food policy until 2030 was launched 1. Its vision is to create jobs and sustainable growth in the whole of Sweden. There is also a renewed interest in ways to decrease the societal vulnerability in crises due to e.g. attacks, extreme weather events, electrical power cuts, and isolation from the import/export market. An increased domestic food production and reduced dependency on imported inputs to agriculture are highlighted possibilities to decrease this vulnerability. Although there are a number of positive effects of agriculture and food production on sustainability (e.g. biodiversity in cultured landscapes, aesthetic values, jobs, rural development), there is a strong need for new knowledge to improve the sustainability of Swedish food production and consumption, ecologically, socially and economically. In the key-note speech at the EAT Forum in 2016, Johan Rockström and Pavan Sukhdev, showed how all the 17 sustainable development goals (SDGs) could be directly or indirectly connected to sustainable and healthy food 2. They also argued that economies and societies have to be seen as embedded in the biosphere, rather than seeing the three of them as separate pillars of equal weight. The FAO report Food and Agriculture - Driving action across the 2030 Agenda for Sustainable Development 3 also provides a picture of how all SDGs are, in one way or another, connected to food provisioning. However, the FAO report has a focus on eradicating hunger in low-income settings. The coupling of the SDGs to food systems would look slightly different in a high-income setting, due to other kinds of challenges. Nevertheless, both views show that food production and consumption are closely linked to overall sustainability. In terms of diets, FAO and Biodiversity International has made the following statement: Sustainable diets are those diets with low environmental impacts which contribute to food and nutrition security and to healthy life for present and future generations. Sustainable diets are protective and respectful of biodiversity and ecosystems, culturally acceptable, accessible, economically fair and affordable; nutritionally adequate, safe and healthy; while optimizing natural and human resources. 4 In Sweden, the dairy industry represents the core of Swedish agriculture. The keeping of ruminant animals such as dairy cows, is associated with important negative environmental impacts such as high greenhouse gas emissions, and large land requirements. However, dairy cows have the natural 1 https://www.government.se/articles/2017/04/a-long-term-food-strategy-for-sweden/ 2 http://www.stockholmresilience.org/research/research-news/2016-06-14-how-food-connects-all-the-sdgs.html 3 FAO. 2017. http://www.fao.org/3/a-i7454e.pdf 4 FAO and BI (2010) Sustainable Diets and Biodiversity, Directions and solutions for policy, research and action. Burlingame, B.; Dernini, S.(eds.). Food and Agriculture Organization of the United Nations and Biodiversity International, Rome, Italy.

capacity to convert low value roughage, indigestible to humans, into highly appreciated dairy products that are naturally nutrient dense and constitute a key component in the diet of Swedes as well as for an increasing world population. The call Sustainable diets from sustainable food chains and approved applications To explore and reach sustainability in dairy production and consumption it is necessary to develop cross-disciplinary scientific approaches that e.g. merge the assessment of the environmental effects of dairy products with their nutritive and health values. The Swedish Farmers Foundation for Agricultural Research (SLF) and Arla Foods cooperates in supporting a research programme Sustainable diets from sustainable food chains with focus on dairy products and production systems. This programme is meant to be the starting point for developing a centre of excellence on the contribution of dairy products to sustainable diets. To this aim a first call for research proposals within this area was launched during spring of 2018. Five projects have been approved (see table 1 and 2). Also, SLU has been appointed a coordinating role of a project consortium with the task to collect, develop and communicate synergies between the projects. Table 1. Approved project proposals in the joint SLF/Arla Foods call sustainable diets from sustainable food chains 2018. Project Id (R-18-26-) Project name (Short name used in the text) Main applicant Organisation Project period 129 Improved sustainability in dairy production by increased feed efficiency. (FeedEffi) 131 Management for improved efficiency by increased cow longevity in dairy herds (Longevity) 133 Nutrition and health metrics in Life Cycle Assessments (LCA) of foods (Nutri-LCA) 134 Environmental evaluation of agri-food systems (EEVAS) 136 Capturing multifunctional dairy production: Indicators for ecosystem services and biodiversity (Multifunc) Pekka Huhtanen SLU 2019-01-01 to 2021-12-31 Mikaela Lindberg SLU 2019-01-01 to 2022-12-31 Ulf Sonesson Rise 2019-03-01 to 2020-09-30 Christel Cederberg Chalmers 2019-01-01 to 2021-12-31 Pernilla Tidåker SLU 2019-01-01 to 2022-12-31

Table 2. Compilation of the projects co-applicants, reference groups and target groups for communication and dissemination of results Project Co-applicants Reference group and/or extra resources Target groups for communication and dissemination of results 129 (FeedEffi) Mohammad Ramin, SLU; Sophie Krizsan, SLU; Rebecca Danielsson, SLU; Mårten Hetta, SLU; Jan Lassen, Viking Genetics Dr. Alex Hristov, Penn State Research community, University (USA); Dr. Tianhai Yan, industry, farming Agri-Food and Biosciences communities, breeding Institute, Belfast, UK; Dr. Peter organisations Løvendahl, Aarhus University, Denmark; Dr. Alireza Bayat, Natural Resource Institute Finland. 131 (Longevity) Mohammad Ramin, SLU; Kjell Holtenius, SLU; Åse Lundh, SLU; Helena Hansson, SLU; Sigrid Agenäs, SLU; Freddy Fikse, Växa Sverige Åse Arnbratt, ArlaFoods; Annika Höjer, Norrmejerier FoU; Ida Hansson, Växa Sverige; Ulf Karlsson, Knutby prästgård Research community, advisors, farmers, (involved) stakeholders, the public, students 133 (Nutri-LCA) Marta Angela Bianchi, Rise; Elinor Hallström, Rise; Ena Huseinovic, GU; Anna Winkvist, GU; Rebecka Persson, Orkla Foods Sverige; Anna-Karin Modin-Edman, Arla Foods, Sverige; Ulrika Gunnerud, Fazer; Christer Rosén, Kronägg; Susanne Larsson, IKEA Research community, industry, nutritionists and dietitians, authorities, policy makers, NGO s, food chain companies, broader audience 134 (EEVAS) 136 (Multifunc) Elisabet Nadeau, SLU; Göran Berndes, Chalmers; Bo Grenabo Tapper, Västra Götalandsregionen; PhD student NN Torun Hammar, SLU; Thomas Kätterer, SLU; Jörgen Wissman, SLU; Mikaela Lindberg, SLU; Elin Röös, SLU Anna Flysjö, Arla Foods Aarhus; NN Research community, Lantmännen; LRF Västra Götaland stakeholders, advisors, and/or Gröna InnovationsGruppen farmers, institutes, (GIG) in Västra Götaland; NN authorities, students and Regional advisory service; NN the public Länsstyrelsen Västra Götaland; NN Västra Götalandsregionen; NN Centre for Circular Bioeconomy; NN NGO Lisa Edhe, LRF mjölk; Åse Arnbratt and Anna Flysjö, Arla Foods; Jan Wärnbäck, WWF; NN from an Advisory service agency; NN from the Swedish board of agriculture; 4-5 farms Research community, all actors interested

The projects and the consortium are cross-disciplinary in the sense multi-, inter- and transdisciplinary, according to the following definitions: Cross-disciplinary research is defined as research that comprises theory, method or research approaches from more than one scientific discipline or fields of research. In multidisciplinary research the different theories, methods or approaches are used side by side, and in interdisciplinary research they are, at least to some extent, integrated. Transdisciplinary research is distinguished in its recognition and inclusion of other types of knowledge than scientific knowledge, such as practice and experience based knowledge and knowhow 5. (Adjusted from SLU Future Food s website, www.slu.se/futurefood). The five projects address the following priorities stated in the call: Development of new sustainability metrics that balance the environmental impact of dairy products against their nutritional composition not only to their physical weight (Nutri-LCA project). Development of an extended concept of sustainable diets including additional sustainability criteria listed in the FAO definition above. This includes finding more comprehensive units for quantifying the environmental impact of foods including socioeconomic dimensions at consumer level (e.g., affordability, culturally acceptable, nutritionally adequate, etc.) (Nutri- LCA project). Methodological developments to include more environmental impacts at production level (e.g., impact on ecosystem services), that allow comparisons on how different foods contribute to sustainable diets. For instance, climate friendly production of forage crops with a botanical composition that favour carbon sequestering, feed efficiency in combination with low emissions of green-house gases during the digestion process (EEVAS and Multifunc projects). Domestic protein crops with multiple uses and benefits and/or industrial side streams from Swedish industrial processes (EEVAS project). Demonstration of animal traits and production systems that increases cow longevity and the part of the metabolisable energy that are being used for production and in contrast to maintenance (FeedEffi and Longevity projects). The five projects target different parts of the overall dairy system and different research questions in the call. The two projects on improved feed efficiency (The FeedEffi and Longevity projects) cover the production part of the supply chain, while the Nutri-LCA project investigate the consumption side in a project that aims at developing methods for describing nutritional quality and health impacts of food in LCA. Two projects (the EEVAS and the Multifunc projects), focus on methodological developments to include environmental impacts, additional to climate, at production level (Figure 1). Thus, in summary, the projects represent three components towards increased sustainability in dairy production and consumption: 1) How should we produce milk/foods? 2) How can we measure sustainability performance in production? 3) How can we relate sustainability performances? 5 E.g. see, Mobjörk, M. 2009. Crossing boundaries : the framing of transdisciplinarity. Centrum för urbana och regionala studiers skriftserie, 64. Centrum för urbana och regionala studier, Örebro universitet, 2009.

Coordinator Reporting coordinated activities to SLF and management of the project consortium and synergies Manage identification of synergies between projects Workshops within the project Seminars for stakeholders Communication to different target groups Manage synthesizing of results No. 129 (FeedEffi): Improved sustainability in dairy production by increased feed efficiency (FE). Biological basis of FE Developing new methods for FE Somatic cell count and FE Genomics No. 131 (Longevity): Management for improved efficiency by increased longevity in dairy herds Management for increased longevity and effects on: Processing traits Methane emissions Profitability No. 133 (Nutri-LCA). Nutrition and health metrics in Life Cycle Assessments (LCA) of foods LCA Health LCA Nutrition Validation against health outcomes Recommendations and development of tools for implementation No. 134 (EEVAS): Environmental evaluation of agri-food systems Use a broad range of environmental impacts Develop frameworks for environmental sustainability Testing of frameworks Recommendations for use of frameworks No. 136 (Multifunc): Capturing multifunctional dairy production: Indicators for ecosystem services and biodiversity Indicators and tools for: carbon sequestration, biodiversity, land use Evaluation of indicators at different levels Propose criteria, measures and policy instruments for biodiversity and ecosystem services Figure 1. Overview of the scope of the projects and the role of the coordinator.

Consortium synergies Although all of the five projects in the consortium address sustainable dairy production and consumption, they all have different scopes and methodologies. But, there are also touch points that enables joint efforts in activities, communication and mutual learning. The programme coordinator proposes that the identification of these touch points and a plan for how to develop them should be elaborated by the coordinator, together with the partners of all five projects at a workshop early in 2019. Below are some thoughts on synergies that have arisen so far. All contributors in the individual projects will benefit from viewing dairy production from different perspectives and see how the other partners quantify and parameterize dairy production within their disciplines. For example, if the figures and parameters derived in the FeedEffi and Longevity projects, on the cow/animal level, can be used to improve the models on a system level, it will be of great benefit for these projects. It could also be of great benefit to all, if the projects share contacts and stakeholders in order to broaden the common network to enterprises, farming communities and policy makers and NGO s. Therefore, it could be of great benefit to organize a professional kick-off where projects and partners meet, perhaps including stakeholders, so that new network connections (synapses) can be formed within the project consortium along the process, instead of saving that to the end of the program. There are links between the EEVAS project and the Multifunc project, and to some extent also to the Nutri-LCA project. The EEVAS project and the Multifunc projects are related, as both projects will develop methods to broaden environmental assessment methods for dairy and food systems. The projects have, however, different scopes, different system boundaries and different focus on environmental aspects. The Multifunc project focus on the farm level and on indicators for carbon sequestration, land use and biodiversity related to grazing of semi-natural grasslands and habitats. The EEVAS project looks at the overall agricultural system for the environmental assessments, thus also including areas and actions outside the farm-level (e.g. imports of feed) and in other societal systems (production of bioenergy) by testing new assessment methods on multifunctional agricultural system including dairy production and a grass-based biorefinery, delivering multiple products and environmental services. The two projects (EEVAS and Multifunc) will have great benefit of each other in the first part of their research plans e.g. to compile an extensive literature review of current frameworks, methods and indicators from the international research that is now moving fast. From the review, the two projects will probably select and develop a somewhat different scope of indicators as their boundaries and focus on environmental aspects differ. However, it could be a useful process within the coordination of the whole program, to discuss and analyse the basis for differences and similarities in chosen frameworks and indicators. The Nutri-LCA and the EEVAS project (and the Multifunc project) could benefit from each other as the environmental metrics suggested by the EEVAS and the Multifunc projects, at least partly, can be tested in the Nutri-LCA project to see how feasible they are when combining them with nutritional and health metrics, as well as when they are tested to be used by food chain stakeholders. The FeedEffi and Longevity projects could provide input data to the EEVAS project. To what extent this can be achieved, is not possible to say at this stage due to 1) the initial review, selecting and developing of indicators and framework in the EEVAS project will set the basis for which input data is needed and 2) it is not clear from the project descriptions which data (and at what system level) that will be produced in the FeedEffi and Longevity projects. There may also be possibilities for a spin-off

effect, from the results regarding utilization and bio refining of grass for feed to ruminants in the former project with importance to the Longevity project. A research-workshop (perhaps not a stakeholder one in this case) in the beginning of the program s lifetime would be useful, to understand what data is generated in the projects and a time-table for this. In the application of the Multifunc project it says: The performance will be related to different units, such as per hectare land, kg ECM, kg meat delivered from the farm and available metrics taking into account the nutrient density of milk and meat. The latter is coupled to the Nutri-LCA project. Potentially, the Nutri-LCA project could make use of results from, foremost, the EEVAS and the Multifunc projects. In a longer perspective, perhaps with some kind of scenario approach, the results from the EEVAS and the Multifunc projects could be linked to those of the Nutri-LCA project for a discussion on sustainable diets, where changed production systems is one parameter. There will probably not be room for such an approach within the lifetime of this program, but, it would be possible to plan a continuation and to organise a seminar on how to, in a constructive way, integrate all components in a next step. The Longevity project may benefit directly from the results of the FeedEffi project, since increased cow longevity combined with increased feed efficiency is anticipated to reduce emissions of greenhouse gases, nitrogen and phosphorus at a herd level. Also, the Longevity and the Multifunc projects are linked since grazing is mandatory for dairy cows according to Swedish law. It is therefore important to find scientifically based indicators to perform assessments of environmental impact on farm-level and from different production systems depending on the extent of implementation of ecosystem services e.g. grazing of semi-natural grasslands. Mikaela Lindberg (the project leader of the Longevity project) is also included in the Multifunc project which enables close exchange of ideas between the two projects. The coordinator s budget has some room for adding additional expertise to the consortium. Should the economics part be strengthened? Or, should the synthesised results for the final report be complemented by e.g. adding more complete estimates of GHG emissions and land use to combine the results of the FeedEffi, Longevity and Multifunc projects? Could some additional analyses be performed on feed samples from the different feed fractions from the bio refineries to get more information about the feed values? Should something on ruminant physiology be added? These or other suggestions should be discussed at the initial workshop. Along the lifetime of the research programme and at the end, the combination of perspectives, in the consortium, represented by all the researchers and stakeholders, is a valuable resource for broad discussions and communication around synthesised outcomes of the programme, knowledge gaps and ways forward. The coordinator SLF and Arla Foods has given SLU the task of coordinating the approved projects as a coherent research program. The cost of the coordination is fully covered by SLU. A person who will act as coordinator will be appointed. The role of the coordinator includes reporting coordinated activities to SLF and to manage the project consortium and synergies by: Managing identification of synergies between projects

Organising workshops within the project Organising seminars for stakeholders Communicating results to different target groups Managing the synthesizing of results The coordinator will also appoint a communicator to manage the program website and shared communication activities. Closely linked to the coordinator in this task is SLU Future Food - a strategic platform for research and collaboration to develop knowledge, solutions and innovations aimed at ensuring that the entire food system is characterized by economic, ecological and social sustainability 6. SLU Future Food will take active part in disseminating the results of the research program outside the academic sphere. To this aim SLU Future Food will communicate the results through its internal and external networks both directly (e.g. seminars and workshops, personal meetings), and indirectly (printed material, the web, electronic newsletters, pod, social media). Shared activities The coordinator suggests the following shared activities during the lifetime of this consortium. An initial workshop in early 2019 possibly with the help of a facilitator. This initial workshop should include the researchers and the coordinator only, to enable deeper discussions to understand the projects, e.g. what data that will be generated, within what system boundaries (system level) are we analysing etc. It could be difficult if stakeholders are invited at this stage as discussions then would become broader and more general. A second meeting in the fall of 2019, possibly including stakeholders, to strengthen the group and maybe also to discuss other possible projects and applications that could be of interest to connect to the consortium to fill the gaps. Another possibility is to merge this meeting with the first follow-up meeting, i.e. in early 2020. Yearly meetings to provide each other with written and oral up-dates and enable discussions to evolve common interests and to provide basis for the communication activities of the coordinator A mid-term workshop with invited stakeholders A final report that presents a collection of outcomes and a synthesis A final conference or workshop However, these suggestions may be revised during the initial workshop, at which the details of shared activities should be discussed and decided. Budget SLF has granted a total of 16 million SEK to the projects that are included in the program. The total project cost however, exceeds this amount by SEK 299,822. SLU will stand for this excess amount and allocate it between the included projects as will be agreed. 6 http://www.slu.se/futurefood

2019 2020 2021 2022 INTÄKTER Summa in kind i ansökningar VH 730 000 735 000 740 000 740 000 Inkindmedel från Energi & Teknik (NJ) 290 000 290 000 290 000 290 000 Från SLU Future Food 200000 200000 200000 200000 Från SLU:s rektor 930 000 925 000 920 000 920 000 summa Intäkter 2 075 000 2 075 000 2 075 000 2 075 000 UTGIFTER Utgifter för forskare mm enlig 'inkind' (se ovan) 1 020 000 1 025 000 1 030 000 1 030 000 Täcka underskottet från SLF (299822sek/4år) 75 000 75 000 75 000 75 000 Koordinator 25% (40 000 kr/mån. sannolikt mertid under år 1) 300 000 300 000 300 000 300 000 inköpt kommunikatör, ca 10% 110 000 100 000 100 000 100 000 Workshops (inkl resor, processledare, inbjudna interntionella forskare etc samt delta 130000 70000 130000 50000 Konferens (2st på 4år, inkl talare och moderator) 160000 200000 Kommunikation (material, inbjudningar, webb, nyheer, debatter mm) 100000 80000 80000 100000 Forskarkraft (45 000/mån=1,3 mi/år, 50%) 130000 330000 300000 150000 Div resor mm 70000 75000 60000 70000 Summa utgifter 1 935 000 2 215 000 2 075 000 2 075 000 Balans 140 000 0 0 0 Överskott som övergår till kommande år. 140 000 0 0 0

Rektor BESLUT SLU ID: SLU.ua 2017.1.1.1-2547 2018-12-18 Sändlista Rapport om uppdraget att, inom ramen för livsmedelsstrategin, analysera effekter av jordförvärvs- och arrendelagstiftningen (N2017/04215/JM) Beslut Rektor beslutar att till Regeringskansliet (Näringsdepartementet) överlämna rapport om uppdraget att analysera effekter av jordförvärvs- och arrendelagstiftningen. Ärendet Regeringen uppdrog den 15 juni 2017 åt Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) att närmare analysera hur lagstiftningen för jordförvärv och arrende påverkar företagsutveckling i skogsbruks- och i jordbrukssektorerna ur ett regionalt och nationellt perspektiv (N2017/04215/JM). Rektor beslutade den 27 september 2017 att uppdra åt professor Helena Hansson vid institutionen för ekonomi att ansvara för utförandet av regeringsuppdraget (SLU.ua.2017.1.1.1-2547). För uppdraget tillsattes en projektgrupp bestående av professor Helena Hansson och forskningsassistent Katalin Simon, inst. f. ekonomi, stf. verksamhetsledare Ove Karlsson, KCF, inst. f. arbetsvetenskap, ekonomi och miljöpsykologi, samt professor Anders Roos och forskare Anders Lindhagen vid inst. f. skogsekonomi. Rapporten och en sammanfattning av dess resultat återfinns i bilaga 2 respektive bilaga 1 till detta beslut. Postadress: Box 7070 Tel: 018-67 1854 Besöksadress: Almas allé 8 Mobilnr: 076-117 9449 Org nr: 202100-2817 mariette.manktelow@slu.se www.slu.se

Rapport om uppdraget att, inom ramen för livsmedelsstrategin, analysera effekter av jordförvärvs- och arrendelagstiftningen (N2017/04215/JM) Beslut i detta ärende har fattats av rektor Peter Högberg efter föredragning av samverkanskoordinator Mariette Manktelow och i närvaro av universitetsdirektör Martin Melkersson. I beredningen av ärendet har även vicerektor Erik Fahlbeck deltagit. Peter Högberg Mariette Manktelow Sändlista Näringsdepartementet Jordbruksverket Kopia för kännedom Vicerektor för samverkan Dekaner Universitetsdirektören Fakultetsdirektörerna Prefekten för inst. f. ekonomi Professor Helena Hansson, inst. f. ekonomi Samverkansrådet Samverkansgruppen inom livsmedelsområdet Ekonomichefen Internrevisionen Chefen för planeringsavdelningen 2/7

Rapport om uppdraget att, inom ramen för livsmedelsstrategin, analysera effekter av jordförvärvs- och arrendelagstiftningen (N2017/04215/JM) Bilaga 1 till rektors beslut 18 december 2018, SLU.ua 2017.1.1.1-2547 Rapport om uppdraget att, inom ramen för livsmedelsstrategin, analysera effekter av jordförvärvs- och arrendelagstiftningen (N2017/04215/JM) Rektors sammanfattning SLU har den 15 juni 2017 fått i uppdrag att närmare analysera hur lagstiftningen för jordförvärv och arrende påverkar företagsutveckling i skogsbruks- och i jordbrukssektorerna ur ett regionalt och nationellt perspektiv (N2017/04215/JM). För analysen har underlag använts från djupintervjuer av över 70 personer och enkätsvar från mer än 600 lant- och skogsbrukare. Sammantaget visar resultaten från SLU:s analys att jordförvärvslagens begränsning för juridiska personers möjlighet att förvärva mark har ingen eller möjligen ringa betydelse i praktiken när det gäller företagsutveckling. För detaljer i metoder och analysresultat hänvisas till rapporten i bilaga 2. När det gäller arrendelagstiftningen visar resultaten på att den sannolikt har en konserverande effekt, och att företagande och konkurrenskraft skulle främjas av en friare lagstiftning. Detta gäller framförallt för sidoarrenden där arrendatorn inte bor på gården. Mot bakgrund av analyserna och slutsatserna kan ett antal rekommendationer göras: 1. Jordförvärvslagen behöver inte ändras när det gäller möjligheten för juridisk person att köpa mark. Analyserna visar att generellt sett har denna begränsning i lagen i praktiken ingen effekt på företagsutvecklingen i lant- och skogsbruket. Lagen kom till bland annat för att verka för att bibehålla ett balanserat markinnehav mellan privatpersoner och juridiska personer när det gäller lantbruksegendomar. Vill man från samhällets sida fortsatt värna detta, visar analyserna på att det kan göras utan att företagsutvecklingen ta skada. 2. Man bör överväga att avskaffa bosättningskravet i jordförvärvslagen. Kravet kan hindra företagsutveckling och leda till att personer som är duktiga på att utveckla företag förhindras att köpa lantbruksegendom. 3. Det bör bli lättare för jordägare och arrendator att själva bestämma hur avtalet dem emellan ska se ut. Framförallt när det gäller sidoarrenden, där arrendatorn inte bor på gården, skulle detta kunna bidra till mer flexibilitet. 3/7

Rapport om uppdraget att, inom ramen för livsmedelsstrategin, analysera effekter av jordförvärvs- och arrendelagstiftningen (N2017/04215/JM) I och med den omfattande datainsamlingen kan analysuppdraget även bekräfta andra faktorer som är angelägna för lant- och skogsbrukens utveckling: 1. Det är viktigt att arbeta för att minska osäkerheten kring vad som gäller vid olika regler som lant- och skogsbrukare har att förhålla sig till. Detta behöver inte innebära att reglerna blir mindre strikta eller mindre ambitiösa. Däremot behöver man minska osäkerheten kring vad som gäller och arbeta för att göra reglera mer lättbegripliga. Det kan också vara lämpligt att fokusera på att öka lant- och skogsbrukarnas kompetens när det gäller att hantera sektorns reglering. 2. Det är svårt att hitta och behålla kompetenta medarbetare i lant- och skogsbruksföretag. Det är därför viktigt att fortsatt arbeta med att stärka lant- och skogsbrukets attraktionskraft så att flera unga människor vill utbilda sig för att arbeta i sektorn. Det kan också vara betydelsefullt att kompetensutveckla lant- och skogsbrukare inom området arbetsledning och verka för attraktiva arbetsvillkor i sektorn. 4/7

Rapport om uppdraget att, inom ramen för livsmedelsstrategin, analysera effekter av jordförvärvs- och arrendelagstiftningen (N2017/04215/JM) Bilaga 2 till rektors beslut 18 december 2018, SLU.ua 2017.1.1.1-2547 Rapport om uppdraget att, inom ramen för livsmedelsstrategin, analysera effekter av jordförvärvs- och arrendelagstiftningen (N2017/04215/JM) Analys av lagstiftningen kring jordförvärv och arrende - hur påverkar jordförvärvslagstiftningen och arrendelagstiftningen företagsutveckling och marknaden för jordbruksegendomar Sammanfattning Sverige har sedan lång tid tillbaka lagstiftning som reglerar köp, försäljning och arrende av lantbruksegendom. Med lantbruksegendom menas mark som används för jord- eller skogsbruk. Bland annat får juridiska personer (t.ex. aktiebolag) inte fritt köpa mark. I glesbygden måste den som köper en lantbruksegendom antingen redan leva och verka där, göra sannolikt att han/hon kommer att flytta till gården kort efter köpet, eller visa på att köpet får varaktiga positiva effekter på området. När det gäller arrende innebär reglerna att arrendatorn och jordägaren inte fritt får avtala vad som ska gälla dem emellan. Lagstiftningen kring jordförvärv och arrende ifrågasattes i Konkurrenskraftsutredningen (SOU 2015:15), eftersom det finns risk att reglerna hindrar lant- och skogsbrukets konkurrenskraft. På uppdrag av Näringsdepartementet genomförde därför Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) en analys av hur lagstiftningen påverkar bland annat företagsutvecklingen i lant- och skogsbrukssektorerna. Forskargruppen som arbetade med analysuppdraget undersökte lagstiftningens möjliga inverkan på aspekter som är betydelsefulla för företagsutveckling, t.ex. utvecklingsmöjligheter, delägande, kapitalförsörjning, investeringsklimat och möjlighet att välja den för företaget lämpligaste företagsformen. Gruppen analyserade också effekterna på marknaden för mark, och möjligheten att utveckla marken som en resurs i lant- och skogsbrukets produktion. Gruppen gjorde en internationell utblick och beskrev hur regleringen för jordförvärv och arrende kan se ut i andra länder. Till sist drog gruppen slutsatser om på vilket sätt lagstiftningen kan påverka konkurrenskraft, ökad produktion, aktivt brukande och sysselsättning. Även lagstiftningens tänkbara effekter när det gäller boende på landsbygden samt natur- och kulturmiljövärden och sociala värden i odlingslandskapet och i skogen berördes kort. Sammantaget visar resultaten att jordförvärvslagens begränsning för juridiska personers möjlighet att förvärva mark har ingen eller möjligen ringa betydelse i praktiken när det gäller företagsutveckling. Begränsningen påverkar 5/7

Rapport om uppdraget att, inom ramen för livsmedelsstrategin, analysera effekter av jordförvärvs- och arrendelagstiftningen (N2017/04215/JM) visserligen vilken typ av företagsform företagen kan organiseras i. Däremot tycks den generellt sett inte ha någon inverkan på t.ex. möjligheterna att låna pengar till företaget, utveckla företaget eller på investeringsklimatet. Delägande kan visserligen förenklas genom aktiebolag, men samarbete kan också lösas på andra sätt genom driftsbolag och enkla bolag. Jordförvärvslagen kan ha en viss prisdämpande effekt på marknaden för mark. Eftersom detta kan bidra till att företagarna behöver låna mindre pengar och därmed får lägre kostnader för räntor kan detta underlätta för dem att använda marken som produktionsresurs i lant- och skogsbruket. Å andra sidan behöver stigande markpriser inte innebära något problem om man kan sälja marken till ett högre pris vid pensionering eller då företaget upphör av andra skäl. Detta förutsätter dock att företagarna har tillräckligt god likviditet för att kunna hantera räntorna på lånen, vilket är långt ifrån säkert. När det gäller faktorer som effekten på landsbygdens boende, samt natur- och kulturmiljövärden och sociala värde i odlingslandskapet och i skogen är det svårt att dra säkra slutsatser. Men eftersom jordförvärvslagen inte tycks ha några betydande effekter för företagsutveckling är det troligen inte heller så att den bidrar negativt till t.ex. boende och sociala värden. Många av dessa värden förutsätter lant- och skogsbruksföretagande och så länge lagen inte påverkar företagandet negativt finns sannolikt heller ingen negativ påverkan på dessa andra värden. När det gäller arrendelagstiftningen visar resultaten på att den sannolikt har en konserverande effekt, och att företagande och konkurrenskraft skulle främjas av en friare lagstiftning. Detta gäller framförallt för sidoarrenden där arrendatorn inte bor på gården. Mot bakgrund av analyserna och slutsatserna kan ett antal rekommendationer göras: 1. Jordförvärvslagen behöver inte ändras när det gäller möjligheten för juridisk person att köpa mark. Analyserna visar att generellt sett har denna begränsning i lagen i praktiken ingen effekt på företagsutvecklingen i lant- och skogsbruket. Lagen kom till bland annat för att verka för att bibehålla ett balanserat markinnehav mellan privatpersoner och juridiska personer när det gäller lantbruksegendomar. Vill man från samhällets sida fortsatt värna detta, visar analyserna på att det kan göras utan att företagsutvecklingen ta skada. 2. Man bör överväga att avskaffa bosättningskravet i jordförvärvslagen. Kravet kan hindra företagsutveckling och leda till att personer som är duktiga på att utveckla företag förhindras att köpa lantbruksegendom. 3. Det bör bli lättare för jordägare och arrendator att själva bestämma hur avtalet dem emellan ska se ut. Framförallt när det gäller sidoarrenden, där arrendatorn inte bor på gården, skulle detta kunna bidra till mer flexibilitet. 6/7

Rapport om uppdraget att, inom ramen för livsmedelsstrategin, analysera effekter av jordförvärvs- och arrendelagstiftningen (N2017/04215/JM) Rekommendationerna bygger på resultat från teoretiska resonemang om hur lagstiftningen borde kunna påverka utvecklingen. De bygger också på resultat från tre omfattande datainsamlingar. Sammanlagt har över sjuttio personer djupintervjuats och mer än 600 lant- och skogsbrukare har besvarat enkäter. Intervjuerna och enkätsvaren är viktiga för att förstå hur lagstiftningen hanteras i praktiken och om den verkligen innebär några begränsningar. I och med den omfattande datainsamlingen kan analysuppdraget även bekräfta andra faktorer som är angelägna för lant- och skogsbrukens utveckling: 1. Det är viktigt att arbeta för att minska osäkerheten kring vad som gäller vid olika regler som lant- och skogsbrukare har att förhålla sig till. Detta behöver inte innebära att reglerna blir mindre strikta eller mindre ambitiösa. Däremot behöver man minska osäkerheten kring vad som gäller och arbeta för att göra reglera mer lättbegripliga. Det kan också vara lämpligt att fokusera på att öka lant- och skogsbrukarnas kompetens när det gäller att hantera sektorns reglering. 2. Det är svårt att hitta och behålla kompetenta medarbetare i lant- och skogsbruksföretag. Det är därför viktigt att fortsatt arbeta med att stärka lant- och skogsbrukets attraktionskraft så att flera unga människor vill utbilda sig för att arbeta i sektorn. Det kan också vara betydelsefullt att kompetensutveckla lant- och skogsbrukare inom området arbetsledning och verka för attraktiva arbetsvillkor i sektorn. 7/7

Innehållsförteckning 1 Introduktion... 8 1.1 Uppdragets bakgrund... 8 1.2 Organisation av genomförande... 9 1.3 Utvärderingsansats... 10 1.4 Centrala begrepp... 11 1.4.1 Företagsutveckling... 11 1.4.2 Marknaden för mark... 11 1.5 Rapportens struktur... 11 2 Lagstiftningen kring jordförvärv och arrende: beskrivning och problemanalys från ett företagsutvecklingsperspektiv... 12 2.1 Jordförvärvslagen... 12 2.2 Arrendelagstiftningen... 12 2.3 Problemanalys ur ett företagsperspektiv... 13 2.3.1 Problemområde 1: Begränsade möjligheter för juridiska personer att äga jordbruksegendomar... 13 2.3.2 Begränsade möjligheter för utbor att köpa lantbruksegendomar... 16 2.3.3 Lagstiftningen begränsar möjligheterna för arrendator och jordägare att själva träffa avtal... 16 2.3 Tänkbara konsekvenser av att lätta upp jordförvärvslagen... 17 2.3.1 Tänkbara positiva konsekvenser... 17 2.3.2 Tänkbara negativa konsekvenser... 17 2.4. Tänkbara konsekvenser av att lätta upp reglerna i arrendelagstiftningen... 18 2.4.1. Tänkbara positiva konsekvenser... 18 2.4.2. Tänkbara negativa konsekvenser... 18 2.5. Sammanfattning och inriktning för återstående delar av utvärderingen... 19 3 Överlåtelser lantbruksfastigheter en översikt... 20 3.1 Introduktion... 20 3.2 Metod... 20 3.3 Resultat... 21 3.4 Syntes och analys... 30 4 Internationella perspektiv på jordförvärvslagen och arrendelagstiftningen... 32 4.1 Danmark... 32 4.1.1 Lagstiftningen kring jordförvärv och arrende... 32 4.1.2 Danmark: lant- och skogsbrukssektorns struktur... 33 4.2 Finland... 34 4.2.1 Lagstiftningen kring jordförvärv och arrende... 34 4.2.2 Finland: lant- och skogsbrukssektorns struktur... 34 4.3 Estland... 35 4.3.1 Lagstiftningen kring jordförvärv och arrende... 35 4.3.2 Estland: lant- och skogsbrukssektorns struktur... 35 4.4 Lettland... 36 4.4.1 Lagstiftningen kring jordförvärv och arrende... 36 4.4.2 Lettland: lant- och skogsbrukssektorns struktur... 36 4.5 Litauen... 37 4.5.1 Lagstiftningen kring jordförvärv... 37 4.5.2 Litauen: lant- och skogsbrukssektorns struktur... 37 4.6 Syntes och informanternas reflektioner lant- och skogsbrukets utveckling... 37

5 Delstudie 1: djupintervjuer med företrädare för olika aktörer inom näringen... 40 5.1 Metod för intervjuer och sammanfattning av materialet... 40 5.2 Intervjumaterialet... 41 5.2.1 Jordförvärvslagen... 41 5.2.2 Arrendelagstiftningen... 47 5.3 Sammanfattande slutsatser... 48 6 Delstudie 2: Djupintervjuer med lant- och skogsbrukare... 50 6.1 Metod... 50 6.2 Resultat... 52 6.3 Sammanfattande diskussion och slutsats... 55 7 Delstudie 3: Enkätstudie med lant- och skogsbrukare... 57 7.1 Metod... 57 7.1.1 Hinder och möjligheter för företagsutveckling... 57 7.1.2 Företagsutveckling... 58 7.1.3 Data... 58 7.2 Resultat lantbruksenkäten... 58 7.2.1 Bakgrundsbeskrivning av respondenterna... 59 7.2.2 Bortfallsanalys... 60 7.2.3 Värdering av möjligheter för företagsutveckling... 62 7.2.4 Värdering av hinder för företagsutveckling... 63 7.2.5 Vilka hinder för företagsutveckling är korrelerade med lagstiftningen kring jordförvärv och arrende?... 66 7.2.6 Beskrivning av respondenterna som uppfattar lagstiftningen kring jordförvärv och arrende som begränsande för företagsutveckling... 68 7.3 Resultat - skogsägarenkäten... 71 7.3.1 Data och svarspopulation skogsägarenkäten... 71 7.3.2 Värdering av aspekter som kan bidra till att utveckla verksamheten på skogsfastigheten. 73 7.3.3 Begränsande aspekter för utvecklingen av skogsfastigheten... 74 7.3.4 Planer för framtiden och nöjdhet bland skogsägarna... 75 7.4 Sammanfattande diskussion och slutsats... 77 8 Avslutande diskussion och samhälleligt perspektiv... 78 8.1 Utvecklingsmöjligheter, delägande, generationsväxlingar, kapitalförsörjning, investeringsklimat och företagsform... 78 8.2 Marknaden för mark och marken som produktionsresurs... 81 8.3 Ett internationellt perspektiv... 81 8.4 Konkurrenskraft, ökad produktion, aktivt brukande och sysselsättning... 82 8.5 Boende på landsbygden, natur- och kulturmiljövärden och sociala värden i odlingslandskapet och i skogen... 83 9 Rekommendationer... 84 Referenser... 85 Bilagor... 87

1 Introduktion Sverige har sedan lång tid tillbaka lagstiftning som reglerar förvärv och arrende av lantbruksegendom (jordbruks- och skogsbruksegendom). Förvärv regleras av jordförvärvslagen, vars huvudsyften är i) att bidra till sysselsättning och boende i glesbygdsområden och ii) att verka för att bibehålla ett balanserat markinnehav mellan fysiska och juridiska personer. Genom jordförvärvslagen är juridiska personer därför strikt begränsade när det gäller möjligheten att köpa mark från fysiska personer. Jordbruksarrende regleras i jordabalkens nionde kapitel, vilken innehåller tvingande regler till arrendatorns skydd. Konkurrenskraftsutredningen (SOU 2015:15) ifrågasätter den nuvarande lagstiftningen kring jordförvärv och arrende och föreslår förändringar som underlättar för aktiebolag att förvärva jordbruksmark samt full avtalsfrihet mellan jordägare och arrendator. Bakgrunden när det gäller jordförvärvslagen är att man menar att den leder till en försämrad konkurrenssituation för svenskt lantbruk genom att försvåra tillgången till externt kapital. När det gäller arrendelagstiftningen är bakgrunden från Konkurrenskraftsutredningens (SOU 2015:15) sida arrendemarknadens betydelse för konkurrenskraften och att man behöver säkerställa att arrende anses som en attraktiv form att upplåta jordbruksmark. På uppdrag av Näringsdepartementet genomförde Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) under perioden juni 2017 december 2018 en analys av hur lagstiftningen för jordförvärv och arrende påverkar företagsutveckling i skogs- och lantbrukssektorerna ur ett regionalt och nationellt perspektiv. Analysuppdraget innefattar att beskriva jordförvärvs- och arrendelagstiftningens påverkan på företagen när det gäller utvecklingsmöjligheter, delägande, generationsväxlingar, kapitalförsörjning, investeringsklimat och möjlighet att organisera företagen i lämpligast företagsform. Vidare ingår i uppdraget att undersöka hur lagstiftningen för jordförvärv och arrende påverkar marknaden för mark och möjligheterna att utveckla marken som en produktionsresurs, samt att jämföra förhållandena på den svenska marknaden med andra länder där jordförvärv inte är lika reglerat. Mot bakgrund av dessa analyser dras slutsatser om lagstiftningens effekter på konkurrenskraft, ökad produktion, aktivt brukande och sysselsättning. Vidare diskuteras lagstiftningens tänkbara effekter när det gäller boende på landsbygden samt natur- och kulturmiljövärden och sociala värden i odlingslandskapet och i skogen. I uppdraget ingår inte att analysera effekterna av jordförvärvslagens bestämmelser gällande krav på förvärvstillstånd i omarronderingsområden; inte heller att lämna författningsförslag. 1.1 Uppdragets bakgrund Förvärv av lantbruksegendom (jordbruks- och skogsbruksegendom) regleras av jordförvärvslagen (1979:230) genom krav på förvärvstillstånd. Juridiska personer kan erhålla förvärvstillstånd med villkoret att avstå lantbruksegendom med motsvarande produktionsförmåga till fysiska personer inom fem år före, eller i följd av förvärvet. På detta sätt säkerställs att mark ägd av juridiska personer inte kan öka. Förvärvet kan ske mellan en juridisk person och en fysisk person eller ett dödsbo, genom köp, byte och gåva, mm. I glesbygds- och omarronderingsområden krävs förvärvstillstånd för både juridiska och fysiska personer. Sveriges jordbruksverksamhet bedrivs till ca 40 procent i form av jordbruksarrende, dvs. som nyttjanderätt till fast egendom mot betalning. En översyn av lagstiftningen gällande 8

besittningsskydd och arrendeavgifter har gjorts nyligen (SOU 2014:32). Detta gällde sidoarrende, alltså arrendeavtal där bostad för arrendatorn inte ingår. Regeringens proposition (2016/17:104) för att stödja en framtida konkurrenskraftigt jord- och skogsbrukssektor föreslog en satsning på en livsmedelsstrategi för Sverige med mål att skapa fler jobb och hållbar tillväxt i hela landet. Enligt regeringens bedömning bör strukturomvandlingen i jordbruks- och trädgårdsnäringen underlättas, och val av effektiva företagsformer bör möjliggöras, oberoende av företagens storlek. Som ett första steg i översynen av lagstiftningen kring jordförvärv och arrende lämnades det här beskrivna analysuppdraget till Sveriges lantbruksuniversitet. Konkurrensen på den globala livsmedelsmarknaden kräver att skogsbruks- och jordbruksföretag kontinuerligt utvecklar sina verksamheter. Detta har lett till den pågående strukturomvandling genom vilken företagen inom primärproduktionen blir allt större men färre till antalet. Parallellt sker en utveckling mot att många lantbruksföretag väljer att satsa på att utveckla produkter med höga mervärden och på att själva ombesörja marknadsföring av dessa. Ett exempel på detta är köttlådeverksamhet där produktionsmetoder baserade på naturbetesdrift och utfordring med enbart ensilage och hö utgör basen för ett högre mervärde i slutprodukten. Lantbrukarna sköter själva försäljningen av sina produkter. Många lantbruksföretag utvecklar också sidoverksamheter, så kallade diversifierade verksamheter där produktionsfaktorer som maskiner, arbete och mark används för att generera intäkter på annat sätt än genom primärproduktionen. Skogens ägandeförhållanden är uppdelad ungefär lika mellan juridiska och privata personer. Rationaliseringar i skogsbruket har inneburit en utveckling till att utförandet av skogsvård och avverkningsåtgärder i ökande grad lämnats över från skogsägare till skogsentreprenörer. Juridiska personers (t.ex. aktiebolags) möjligheter till att förvärva egendom som är taxerad som lantbruksenhet begränsas av jordförvärvslagens bestämmelser - 4 första stycket 3 och 6 om krav på förvärvstillstånd för juridiska personer. Som följd av dessa bestämmelser kan inte heller enskilda verksamheter inom jordbruk och skogsbruk ombildas till aktiebolag som samtidigt inkluderar lantbruksegendomen. För företag som växer och utvecklas kan det vara viktigt att kunna välja det mest effektiva företagsformen för verksamheten, särskilt som den pågående strukturomvandlingen många gånger innebär krav på allt större kapitalinsatser, bättre möjligheter till delägande och generationsskifte samt tillräcklig kapitalstyrka hos nya ägare. 1.2 Organisation av genomförande Uppdraget genomfördes av en forskargrupp med kompetens inom lantbruks- och skogsekonomi. Gruppen har bestått av Katalin Simon (forskningsassistent), Ove Karlsson (agronom med ekonomiinriktning), Anders Lindhagen (forskare skogsekonomi), Anders Roos (professor i företagsekonomi med inriktning mot den skogsindustriella förädlingskedjan) och Helena Hansson (professor i nationalekonomi med inriktning mot jordbrukssektorns ekonomi, koordinator för uppdraget). Gruppens sammansättning säkerställde ett brett kunnande om såväl den praktiska driften av företag inom skogs- och lantbrukssektorerna som lämplig forskningsmetodik. Inom ramen för uppdraget har ett sjuttiotal intervjuer genomförts med personer med olika typer av expertis som bedömts som relevant för uppdraget, inklusive lantbrukare, skogsbrukare, banker, fastighetsmäklare, jurister och affärsrådgivare. Vidare har data samlats in via stora enkäter riktade till skogs- och lantbrukare. Statistik beträffande 9

överlåtelser av lantbruksfastigheter har analyserats och regleringen av jordförvärv och arrende i ett antal till Sverige närliggande länder har studerats. 1.3 Utvärderingsansats Uppdraget har en komplex frågeställning. Att utvärdera effekten av lagstiftning rymmer flera inneboende metodmässiga problemområden eftersom det egentligen inte finns något att jämföra med. Det är t.ex. inte möjligt att genom en experimentell ansats undersöka vad som hade hänt om Sverige inte hade haft nuvarande lagstiftning. Det är heller inte möjligt att undersöka hur lagstiftningen samvarierar med andra variabler av intresse eftersom lagstiftningen inte kan sägas gälla mer eller mindre. På detta sätt är det t.ex. inte möjligt att undersöka på vilket sätt indikatorer på företagsutveckling varierar med lagstiftningen. För att hantera de metodmässiga utmaningarna i uppdraget har frågeställningarna närmats med olika, varandra kompletterande, metodansatser. I ett första steg har problematiken kring jordförvärvslagen och arrendelagstiftningen analyserats på ett teoretiskt plan. Vidare har en inventering av tänkbara konsekvenser av mindre restriktiva lagar gjorts med utgångspunkt i remissvaren på Konkurrenskraftsutredningen (SOU 2015:15) samt andra yttranden som inkommit i samband med Konkurrenskraftsutredningen (SOU 2015:15). Därefter har utvärderingen analyserat statistik över överlåtelserna av jordbruksmark under perioden 2000-2017. Analysen har inriktats på utvecklingen över tid, objekttyp, ägarkategorier samt överlåtelseform. Detta för att erhålla bakgrundsinformation till utvärderingen. Utvärderingen har också gjort en internationell utblick genom att beskriva situationen kring reglering av jordförvärv och arrende i ett antal länder i Sveriges närhet: Finland, Danmark och de baltiska länderna. Syftet har varit att skapa förståelse för hur marknaden för jordbruksegendom och upplåtelse av jordbruksmark kan se ut i andra länder. Vidare har intervjuer genomförts med personer som genom sina yrkesroller i lant- och skogsbruket förvärvat goda insikter i konsekvenserna av nuvarande lagstiftningarna kring jordförvärv och arrende. Frågor har bl.a. ställts om vad som skulle kunna hända om lagstiftningen såg annorlunda ut. Avsikten med ansatsen var även att inhämta en generell förståelse för problembilden och att fånga in de mest väsentliga aspekterna av densamma. Inom ramen för utvärderingen har vi därför intervjuat representanter för mäklarfirmor, banker, konsultföretag och myndigheter som erbjuder stödfunktioner för näringen, och ställt frågor kring hur lagstiftningen för jordförvärv och arrende kan påverka företagsutveckling och marknaden för mark. Därefter har utvärderingen inhämtat information om hur lant- och skogsbrukare ser på hinder och möjligheter för fastighets- och företagsutveckling. Utvärderingsgruppen har här varit intresserad av om lagstiftningen kring jordförvärv och arrende uppfattas som hinder eller möjlighet för lant- och skogsbrukarna att utveckla sina verksamheter på önskat sätt. Gruppen har också varit intresserad av om lagstiftningen över huvud taget upplevs ha en påverkan på möjligheten att utveckla lant- och skogsbruksverksamhet på önskat sätt. Djupintervjuer har genomförts med ett femtiotal lant- och skogsbrukare och enkätdata från sammanlagt ca 600 respondenter har analyserats. På detta sätt har alltså utvärderingsgruppen närmat sig frågeställningarna i utvärderingsuppdraget genom ett antal delstudier. Dessa belyser var och en delaspekter kring problematiken med lagstiftningen för jordförvärv och arrende. Delstudierna bidrar med insikter som är viktiga för att förstå helheten kring på vilket sätt lagarna kan påverka. 10

1.4 Centrala begrepp 1.4.1 Företagsutveckling Begreppet företagsutveckling är mångfacetterat och har olika innebörder beroende på mål och värderingar hos den enskilde företagaren. Till exempel kan det handla om att utveckla företaget för att erhålla en inkomst och tillräcklig ersättning för nedlagd arbetstid, god livskvalitet, utveckla företaget eller fastigheten och få avkastning på eget kapital. De kan också handla om att utveckla företaget för att säkerställa arbetstillfällen för sig själv och andra och för att gården ska ha en optimal storlek eller andra mål företagaren vill uppnå med verksamheten. Tolkningen av begreppet är individuellt för varje företagare och vi har tagit detta i beaktande vid arbetet med detta uppdrag. I möjligaste mån har vi låtit företagarnas egen tolkning av begreppet stå i fokus när de besvarat enkäter eller intervjuats. 1.4.2 Marknaden för mark Överlåtelserna av jord- och skogsfastigheter ger indikationer på hur brukande kan förväntas utvecklas över tiden. Ägarbyte innebär ibland att inriktningen kan ändras. Ofta hänger det samman med investeringar, skogsavverkning och andra finansiella transaktioner. Vidare avspeglar omsättningen på skogs- och jordbruksobjekt dynamiken i brukandet. En jämförelse mellan dem som överlåter och dem som förvärvar kompletterar den bilden då företagsutvecklandet till stor del hänger ihop med vem ägaren är. Andra intressanta uppgifter som kan erhållas ur överlåtelse- och prisstatistik gäller skillnader mellan olika fastighetstyper, fördelningen mellan överlåtelseformerna och prisutvecklingen. Utredningsgruppen bedömde därför att en analys av genomförda överlåtelser sedan år 2000 kan utgöra en viktig bakgrundskunskap som kompletterar den information som erhålls i enkäter och intervjuer. 1.5 Rapportens struktur I kapitel två ges en närmare beskrivning av lagstiftningen kring jordförvärv och arrende samt en analys av vad lagstiftningen kan tänkas leda till ur ett företagsperspektiv. I kapitel tre presenteras och diskuteras sammanställningen av förvärvsdata för jordbruksfastigheter. Kapitel fyra innehåller en internationell utblick som introducerar förhållandena när det gäller jordförvärv och arrende i Danmark, Finland och de baltiska länderna. I kapitel fem presenteras våra resultat när det gäller djupintervjuer med företrädare för olika aktörer inom lant- och skogssektorn. Kapitel sex och sju presenterar och diskuterar våra resultat när det gäller företagarnas syn på hur lagstiftningen påverkar möjligheterna för företagsutveckling. Kapitel åtta innehåller en sammanfattande diskussion och slutsats. Kapitel nio, slutligen innehåller rekommendationer baserat på den gjorda analysen. 11

2 Lagstiftningen kring jordförvärv och arrende: beskrivning och problemanalys från ett företagsutvecklingsperspektiv 2.1 Jordförvärvslagen I jordförvärvslagen (1979:230) regleras rätten för en juridisk person att förvärva egendomar som taxeras som lantbruksenhet. Med lantbruksenhet menas fastigheter vilka inkluderar åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment. Jordförvärvslagen har två huvudsakliga syften. Det ena är att bidra till sysselsättning och boende i glesbygder. Det andra är att verka för balans i ägandet av mark mellan fysiska och juridiska personer. Lagen kom ursprungligen till för skydda skogs- och lantbrukare med mindre fastigheter från att få sina fastigheter uppköpta av stora skogsbolag. Enligt jordförvärvslagen krävs i vissa fall förvärvstillstånd för erhållande av lagfart på ett fastighetsförvärv. Om en fastighet förvärvats genom bodelning, arv eller testamente behövs inte förvärvstillstånd. Om fastigheten däremot förvärvats genom köp, byte eller gåva krävs förvärvstillstånd. Lagen begränsar kraftigt juridiska personers möjligheter att få förvärvstillstånd. I sådana fall kan det krävas att köparen lämnar annan mark i utbyte till en fysisk person eller till staten. Marken som lämnas i utbyte ska vidare likna den som förvärvats när det gäller produktionsförmåga. Juridiska personer kan också få förvärvstillstånd om de åberopar särskilda skäl. Detta kan t.ex. vara att en fastighet är mycket stor och kapitalkrävande och vars avkastning inte täcker driftskostnaderna. Ett annat undantag kan ges när fastigheten är dokumenterat kulturhistoriskt värdefull men har så stora underhållskostnader att en privatperson inte kan klara av dem. Jordförvärvslagen innefattar även särskilda regler för fastigheter i glesbygd, vilka begränsar möjligheterna för utbor att köpa och äga fastigheter utan att aktivt verka på orten. För glesbygd gäller t.ex. att köpare behöver ha varit folkbokförd i området minst ett år för att få förvärvstillstånd. Om så inte varit fallet behöver köparen visa att han/hon kommer att bosätta sig på fastigheten inom tolv månader från förvärvet. En annan möjlighet är att visa på att förvärvet kommer att ha varaktiga positiva effekter på sysselsättningen i området. Förvärv från släktningar kräver dock inte tillstånd, om det gäller föräldrar, far- eller morföräldrar eller make/maka. 2.2 Arrendelagstiftningen Förhållandena mellan arrendator och jordägare regleras i jordabalken (1970:994). Lagstiftningen är utformad för att skydda arrendatorn genom att inskränka möjligheten för arrendator och jordägare att fritt träffa avtal. Istället finns tvingande bestämmelser som är utformade för att skydda arrendatorn. För arrendatorns del gäller att om parterna har ingått ett avtal som i något avseende strider mot bestämmelserna i jordabalkens kapitel åtta elva är inte arrendatorn bunden av detta. Arrendatorn kan då hävda att bestämmelserna i lagen istället ska gälla, om avtalet är ofördelaktigt för denne. Tvärtom kan arrendatorn hävda att avtalet istället ska gälla om detta är mer fördelaktigt för denne än lagen. 12

För jordägaren gäller att denne är bunden av avtalet om det som regleras i detsamma är mindre fördelaktigt för honom/henne än bestämmelsen i lagen. Om avtalet är mer fördelaktigt för jordägaren gäller istället bestämmelsen i lagen. 2.3 Problemanalys ur ett företagsperspektiv Lagstiftningen kring jordförvärv och arrende innebär alltså ett antal begränsningar när det gäller köp och försäljning av lantbruksegendomar samt avtal om upplåtelse av jordbruksmark. Från ett företagsutvecklingsperspektiv i skogs- och jordbrukssektorerna kan dessa begränsningar i lagstiftningen utgöra hinder för företagsutvecklingen: 1. För juridiska personer att äga jordbruksegendomar. 2. För utbor att köpa jordbruksegendomar. 3. För arrendator och jordägare att själva träffa avtal. Inom ramen för uppdraget har vi i de olika delstudierna intervjuat företrädare för olika aktörer inom lant- och skogsbruksnäringen om lagstiftningens möjliga hinder. Vi har också undersökt lant- och skogsbrukares uppfattning om lagstiftningens betydelse för företagsutveckling. Innan vi går igenom de olika delstudierna diskuteras nedan från ett teoretiskt perspektiv på vilket sätt dessa olika gällande regler och lagar skulle kunna påverka företagsutveckling för skogs- och lantbruksföretag. 2.3.1 Problemområde 1: Begränsade möjligheter för juridiska personer att äga jordbruksegendomar Jordförvärvslagen innebär begränsade möjligheter för juridiska personer att äga jordbruksegendomar. För skogs- och lantbrukare kan detta få konsekvenser när det gäller företagsform. Generellt sett har man i dagsläget följande val: 1. Att organisera hela företaget som en enskild firma. 2. Att organisera verksamhetens drift som en juridisk person, t.ex. ett aktiebolag, som arrenderar marken av en eller flera fysiska personer. Att bedriva företaget som en enskild firma anses ofta enkelt och passar små företag, men innebär begränsningar då en enskild firma inte kan ta in delägare i verksamheten, annat än genom enkla bolag. Vidare är den fysiska personen och firman att anse som samma person. Detta innebär att ägaren ansvarar för företagets samtliga förpliktelser med hela sin privata förmögenhet; företagsformen innebär inga möjligheter att särskilja företagets verksamhet från ägarens ekonomi vilket innebär att den ekonomiska risken kopplad till att bedriva företag inte kan begränsas sett ur ägarens perspektiv. Företagsformen enskild firma kan av dessa anledningar anses olämplig då företagen blir mycket stora och det blir stor obalans mellan näringsverksamheten och den privata risken. Aktiebolaget som företagsform underlättar förutsättningarna för delägande och överlåtelser, då dessa kan ske genom överlåtelse av aktier. Att jordförvärvslagens begränsar möjligheterna för juridiska personer att äga jordbruksegendomar kan därför begränsa möjligheterna till delägande och överlåtelser av lantbruksföretag. Aktiebolag som företagsform innebär också 13

en möjlighet att företagets ekonomi hålls skild från privatpersonens ekonomi, vilket för många är attraktivt då det skapar möjlighet att avgränsa den ekonomiska risken som tas när man bedriver näringsverksamhet. Detta under förutsättning att aktiebolagets skulder inte kräver säkerhet i den privata egendomen. Då jordförvärvslagen begränsar möjligheten för juridiska personer att äga jordbruksegendomar väljer många lant- och skogsbrukare att organisera själva företagsdriften i ett aktiebolag som de kan äga ensamma eller tillsammans med andra, samtidigt som de äger fastigheten som privatpersoner. Aktiebolaget arrenderar marken och eventuellt byggnader från privatpersonen som har en enskild firma. Detta förfarande innebär för aktiebolagets del att jordbruksegendomen inte kan ingå som en tillgång i dess balansräkning. Detta innebär i sin tur att aktiebolagets tillgångsmassa är mindre än vad den skulle vara om marken ingick som en anläggningstillgång samt att företagets soliditet möjligen kan vara lägre. Vid en kreditansökningssituation skulle företaget då kunna framstå som mindre kreditvärdigt. Vi beskriver ett enkelt fiktivt exempel på hur det kan se ut för företag som organiserar företagsdriften i ett aktiebolag samtidigt som marken ägs av privatpersoner, se figur 1. 14

Enkelt fiktivt exempel på driftsbolag och markägande Ylva och Anders är syskon som efter ett generationsskifte delat föräldragården Kobacken i två fastigheter så att Ylva nu äger Kobacken 1:11 och Anders äger Kobacken 1:12. De båda gårdarna är likvärdiga och har var och en ett marknadsvärde som uppgår till 7,5 miljoner kronor. Efter att de tog över föräldrarnas kvarvarande lån på Kobacken har de båda lån om 2 miljoner kronor var på sina gårdar. Ylva och Anders har tillsammans driftbolaget Kossan AB där de äger 50 % av aktierna var. Kossan AB bedriver mjölkproduktion och har viss spannmål för avsalu. Kossan AB har följande tillgångar och skulder: Anläggningstillgångar: 2 000 tkr Eget kapital: 700 tkr Omsättningstillgångar: 1 000 tkr Banklån: 1 500 tkr Summa tillgångar: Kortfristiga skulder: 3 000 tkr Summa skulder och eget kapital: 800 tkr 3 000 tkr Kossan AB har en soliditet som uppgår till 700 tkr/3000 tkr =23,3 %. Om Ylva och Anders hade kunnat överföra fastigheterna till Kossan AB, på så sätt att driften och lantbruksegendomarna båda fanns i aktiebolaget skulle balansräkningen för Kossan AB se ut som följer: Anläggningstillgångar: 17 000 tkr Eget kapital: 11 700 tkr (2 000 + 15000 tkr) (700 + 11 000 tkr) Omsättningstillgångar: 1 000 tkr Banklån: 5 500 tkr (1 500 + 4 000 tkr) Summa tillgångar: Kortfristiga skulder: 18 000 tkr Summa skulder och eget kapital: 800 tkr 18 000 tkr Kossan AB skulle då ha en soliditet som uppgår till 11 700 tkr/18000 tkr = 65 % vilket skulle kunna tolkas som bättre betalningsförmåga på lång sikt och därmed bättre kreditvärdighet jämfört med situationen där lantbruksegendomen inte ingår i aktiebolaget. Figur 1. Enkelt fiktivt exempel på driftsbolag och markägande Jordförvärvslagstiftningen innebär alltså begränsningar när det gäller företagsform. För aktiebolag begränsar jordförvärvslagstiftningen vilka tillgångar som kan tas upp som en del av den juridiska personens tillgångar. Detta påverkar företagets balansräkning och nyckeltal, och möjligen intrycket av företagets kreditvärdighet samt möjligheten att lämna säkerhet i företagets tillgångar. Det är dock mindre säkert att detta är ett problem i praktiken. Genom 15

olika lösningar där privatpersonen går i borgen eller ställer privat säkerhet för företagets skulder kan sannolikt problematiken kunna kringgås. Det ska dock noteras att detta sätter möjligheten att hålla den privata ekonomin skild från företagets ekonomi ur spel, vilket ju är ett av syftena med ett aktiebolag. På så sätt begränsas möjligheten att avgränsa den ekonomiska risken för lant- och skogsbrukare. 2.3.2 Begränsade möjligheter för utbor att köpa lantbruksegendomar Jordförvärvslagen innefattar som nämnts särskilda regler för fastigheter i glesbygd. Bestämmelserna innebär att personer som huvudsakligen lever och verkar på annan ort inte får förvärva jordbruksegendomar i glesbygd, såvida de inte kan visa på förvärvets varaktiga och positiva effekter på sysselsättningen i området. Det är möjligt att denna bestämmelse begränsar företagsutveckling och användandet av marken som en produktionsresurs. Man kan t.ex. tänka sig verksamheter där egendomen endast behöver ses till under kortare perioder under året men som ändå innebär ett aktivt brukande och ansvarstagande av marken. Det skulle kunna vara fallet för personer som äger skogsfastigheter och vistas där periodvis under året men huvudsakligen är bosatta någon annanstans. Enligt ekonomisk teori skulle man också kunna hävda att en optimal allokering av en produktionsfaktor (exempelvis jordbruksmark) erhålls vid en öppen marknad. Den potentiella köpare som kan betala mest är också den som kan generera det största värdet ur produktionsfaktorn (marken). Givetvis kan man tänka sig att det finns speciella faktorer som innebär att detta påstående inte gäller eller andra nackdelar uppstår (exempelvis frånvarande markägande som motverkar en levande landsbygd), men dessa förhållanden bör beskrivas och förklaras på ett övertygande sätt. I annat fall kan köparrestriktioner leda till ekonomiska effektivitetsförluster. 2.3.3 Lagstiftningen begränsar möjligheterna för arrendator och jordägare att själva träffa avtal Arrendelagstiftningen begränsar möjligheterna för arrendator och jordägare att själva träffa avtal om upplåtelse av jordbruksegendom. Lagstiftningen är utformad för att i första hand skydda den förväntat relativt svagare arrendatorn mot oskäliga villkor från den förväntat relativt starkare jordägarens sida. I ett teoretiskt resonemang om hur arrendelagstiftningen kan påverka företagsutveckling menar vi att det är värdefullt att skilja sidoarrenden från gårdsarrenden, där arrendet många gånger utgör en mindre del av arrendatorns totala mark och verksamheter som till största del baseras på en arrendegård. Särskilt i fall där större gårdar har små sidoarrenden är det möjligt att förhållandet mellan arrendator och jordägare i många fall inte längre karaktäriseras av en relativt svagare arrendator och en relativt starkare jordägare. I dessa fall är det möjligt att maktförhållandena ser annorlunda ut. Om arrendet endast utgör en mindre del av arrendatorns totala jordbruksmark kan man tänka sig att verksamheten inte är särskilt beroende av arrendet och skulle kunna fortsätta på liknande sätt även utan sidoarrendet. Från ett företagsutvecklingsperspektiv är i dessa fall en rimlig hypotes att utvecklingen skulle främjas av avtalsfrihet mellan jordägare och arrendator, och att detta skulle leda till ett flexiblare och mer dynamisk nyttjande av jordbruksmarken. I fall där verksamheten till största del baseras på ett gårdsarrende kan man dock tänka sig att jordägaren fortsatt är i en starkare sits och att arrendatorn därför alltjämt kan behöva skydd. 16

Den här typen av arrendegårdar har också många gånger ett institutionellt ägande, t.ex. kyrkan, där gården utgör en kapitalplacering bland andra. För den enskilde gårdsarrendatorn utgör dock gården ofta den enda basen för den ekonomiska verksamheten. Detta innebär en betydande asymmetri i risktagande parterna emellan där jordägaren sannolikt är riskneutral (eftersom gården utgör en kapitalplacering bland andra) medan arrendatorn är riskavers (eftersom gården utgör den enda eller största basen för verksamheten). En rimlig hypotes är att gårdsarrendatorns villighet att faktiskt ta de ekonomiska risker som är sammankopplade med företagsutveckling gynnas av ett skydd gentemot jordägaren. 2.3 Tänkbara konsekvenser av att lätta upp jordförvärvslagen Nedan listas ett antal tänkbara konsekvenser av lättnader i jordförvärvslagen, som beskrivits i remissvaren och i andra yttranden som inkommit med anledning av Konkurrenskraftsutredningen (SOU 2015:15). Denna inventering av tänkbara konsekvenser kompletterar väl vår teoretiska genomgång av tänkbara problem och möjligheter kopplade till lagstiftningen. 2.3.1 Tänkbara positiva konsekvenser Följande positiva konsekvenser av att lätta upp reglerna i jordförvärvslagstiftningen har lyfts fram: 1. Enklare kreditgivning, genom att lantbruksegendomen ingår som en anläggningstillgång i verksamheten. Detta kan medföra att säkerheterna för krediter blir mer förmånliga för finansiärerna då pant i fast egendom rankas högt. 2. Underlättat delägande genom att detta kan åstadkommas via ägande av aktier. Detta kan leda till att tröskeln för att bli delägare blir lägre, vilket kan vara värdefullt för nya lantbrukare. 3. Underlättad överlåtelse av lantbruksegendomar genom att detta kan ske genom att överlåta aktier. Detta medför att lagfart inte behövs, varför överlåtelsen blir billigare. Vidare kan överlåtelsen ske etappvis. 4. Fler tänkbara köpare, privatpersoner liksom bolag, av lantbruksegendomar vilket underlättar överlåtelse av egendomarna. 5. Underlättat tillflöde av externt kapital genom punkterna ovan. 2.3.2 Tänkbara negativa konsekvenser Följande negativa konsekvenser av att lätta upp reglerna i jordförvärvslagen lyftes fram i remissvaren och i andra yttranden som inkom i samband med Konkurrenskraftsutredningen (SOU 2015:15). 17

1. Risk för att aktiva brukare får en försämrad konkurrenssituation i och med risk för ökade priser på jordbruksmark. Risk för ökad spekulation varvid priserna på egendomar kan drivas upp så att skillnaden mellan pris och avkastningsvärde ökar. 2. Risk för stora lantbruksföretag med bristande förankring i det lokala lantbruket. Detta kan ske under förutsättning att ägandet och ledning sker från annat håll och inte är aktiva lokalt. 3. Risk för ökat utländskt ägande utan att avkastningen bidrar till det svenska samhället. Risk för försämrad lokal förankring av skogsbruket. 4. Risk för minskad diversitet i skogsskötseln, vilket kan få negativa konsekvenser för såväl virkesavkastning som biologisk mångfald och andra naturvärden. Risk att jordbruksmark planteras igen. 5. Ett mer koncentrerat ägande vilket kan ha negativ påverkan på möjligheterna att bo och verka i skogsbygderna. Detta leder till accentuerad risk för avfolkning i områden med koncentrerat ägande. 6. Risk att enskilda skogsägare och familjeskogsbrukare får svårare att förvärva skog samt rationalisera sitt nuvarande innehav, detta kan i sin tur påverka landsbygdens värden. 2.4. Tänkbara konsekvenser av att lätta upp reglerna i arrendelagstiftningen Här listas tänkbara konsekvenser av att lätta upp reglerna i arrendelagstiftningen. Inventeringen kommer från remissvaren till Konkurrenskraftsutredningen (SOU 2015:15) och liksom i fallet med genomgången av tänkbara konsekvenser av att lätta upp reglerna i jordförvärvslagstiftningen, kompletterar vår inventering väl den teoretiska problematiseringen. 2.4.1. Tänkbara positiva konsekvenser 1. Att ta bort besittningsskyddet för sidoarrenden leder till ökad flexibilitet, vilket gynnar konkurrenskraften och rörligheten i företagsutvecklingen. 2. Lättare för den nya generationen att etablera sig som lantbrukare genom att arrendera istället för att (till en början) äga marken. 3. Ökat utbud av och längd på arrenden. Detta eftersom begränsningarna i dagens system kan påverka partnernas vilja att delta i arrendemarknaden. 2.4.2. Tänkbara negativa konsekvenser När det gäller tänkbara negativa konsekvenser av att lätta upp reglerna i arrendelagstiftningen framkom genom remissvaren till Konkurrenskraftsutredningen (SOU 2015:15) endast risk för kortsiktighet i användningen av marken. 18

2.5. Sammanfattning och inriktning för återstående delar av utvärderingen Detta avsnitt syftade till att på ett teoretiskt plan analysera på vilket sätt lagstiftningen kring jordförvärv och arrende kan hindra företagsutveckling. Avsnittet utgör även en initial inventering av tänkbara konsekvenser av att lätta upp reglerna i lagstiftningen kring jordförvärv och arrende. Som framgår ovan finns anledning att anta att jordförvärvslagen i sin nuvarande form kan hindra företagsutveckling för lant- och skogsbrukare genom att den begränsar möjligheten att bedriva hela verksamheten som juridisk person (vanligen aktiebolag). Detta kan leda till försvårande för delägande, generationsväxlingar, tillskott av nya ägare och kapital genom riktade nyemissioner, samt för ägarna att begränsa sitt ekonomiska risktagande. Det är möjligt att dessa faktorer i sin tur verkar hämmande på företagsutvecklingen, då förutsättningarna inte är samma som i övrigt näringsliv där det är tillåtet för juridisk person att äga fast egendom (t.ex. när det gäller bostäder, industri, markutveckling m.m.). Samtidigt är det viktigt att lyfta fram de tänkbara negativa konsekvenserna av att lätta upp reglerna i jordförvärvslagen, som risken för ett mer koncentrerat ägande, spekulation och svårigheter för familjebaserade verksamheter att utveckla sin verksamhet. Vidare diskuteras risker beträffande markens naturvärden. När det gäller arrendelagstiftningen indikerar den teoretiska problematiseringen att det kan finnas skäl att tro att avtalsfrihet mellan arrendator och jordägare när det gäller sidoarrenden skulle underlätta företagsutveckling. Vidare indikerar problematiseringen att detta inte skulle vara fallet när det gäller gårdar som är helt, eller i princip helt arrenderade. Detta gäller i synnerhet vid institutionellt jordägande. En återstående och viktig fråga är på vilket sätt lagstiftningen för jordförvärv och arrende hanteras i lant- och skogsbruksföretagen och i synnerhet vilken inverkan lagstiftningen har i praktiken på företagsutvecklingen. Det är viktigt att understryka att från denna genomgång är det inte möjligt att dra några säkra slutsatser om vilken inverkan de har i praktiken. Som tidigare nämnts innebär också en utredning av lagarnas påverkan stora metodmässiga utmaningar. Utvärderingsarbetet har därför utgått från tre olika delstudier genom vilka frågan om jordförvärvslagen och arrendelagstiftningens påverkan närmats med varandra kompletterande metodansatser. På detta sätt kastas ljus från olika håll på lagstiftningens konsekvenser. Ansatsen innebär också att vi undersöker lagstiftningens påverkan i förhållande till annat som också kan påverka, för att skapa en uppfattning om lagstiftningens relativa inverkan. Detta innebär, som kommer att tydliggöras längre fram, en betydande mängd sidoobservationer framför allt när det gäller företagsutveckling. Det är många faktorer utöver lagstiftning kring jordförvärv och arrende som påverkar företagsutveckling. Dessa ingår inte i utvärderingsuppdraget, men redovisas ändå eftersom de är viktiga för förståelsen av vad som påverkar utveckling hos lant- och skogsbruk och bekräftar tidigare kunskap. 19

3 Överlåtelser lantbruksfastigheter en översikt 3.1 Introduktion Innan vi presenterar de tre delstudier som undersöker hur lant- och skogsbruks företagsutveckling påverkas av lagstiftningen för jordförvärv och arrende, ges i detta kapitel en översikt av överlåtelser av lantbruksfastigheter. Syftet med redovisningen är att ge en grundläggande beskrivning av de överlåtelser som skett på senare tid (mellan år 2000 och 2017). Lantbruksfastigheter uppvisar något eller några av ägoslagen produktiv skogsmark, impediment, åker eller betesmark. De aspekter som belyses är främst antal överlåtelser; fördelning på ägarkategorier, objektstyper, storleksklasser de som överlåtit respektive förvärvat objekten. Vidare undersöks förvärvsform, d.v.s. fördelningen mellan öppna köp och andra typer av överlåtelser. Vissa översiktliga prisjämförelser har också gjorts. Tillförlitligheten i prisanalyserna är dock begränsade - en mer rättvisande analys skulle troligen kräva en mer fullständiga uppgifter om överlåtelserna. Avsikten är att materialet kan utgöra ett faktaunderlag i undersökningen genom att generera kunskap om de olika typer av lantbruksfastigheter som byter ägare, och även formerna för överlåtelserna, liksom om vilka aktörer som överlåter eller förvärvar lantbruksfastigheter. Denna beskrivning ger också indikationer om den framtida utvecklingen av företagen/fastigheterna. En grundläggande kunskap om överlåtelserna kan även ge underlag för bedömningar av hur framtida politiska beslut kan inverka på förvärv och överlåtelse. 3.2 Metod I analysen användes Lantmäteriets prisstatistik Fastighetsprisregistret. Datamaterialet omfattar uppgifter om samtliga överlåtelser av fastigheter i Sverige och baseras på beviljade överlåtelser via inskrivning av lagfart eller inskrivning av tomträttsinnehav. Datamaterialet beställdes från Lantmäteriet i januari 2018 och begränsades till enbart överlåtelser av lantbruksfastigheter under perioden 2000-2017. Det är sannolikt att inte alla överlåtelser från 2017 kommit med i materialet. Datamaterialet, och de olika variablerna, finns beskrivna i olika dokument på Lantmäteriets hemsida (https://www.lantmateriet.se/sv/fastigheter/fastighetsinformation/fastighetsprisregistret/prod ukter/; 25 sept 2018). Beställningen omfattade de variabler som var relevanta för undersökningens syfte. Två kodningssystem har över åren använts av Lantmäteriet: Termkatalog 1.90 tillämpades fram t.o.m. 2014 och Termkatalog fr.o.m. 2014 (övergång under 2014). Vi har använt och analyserat variabler som är gemensamma/oförändrade över systemen. I utgångsläget omfattade materialet 205241 poster (registrerade överlåtelser). Därefter togs poster bort beroende på olika orsaker (tabell 1). Tabell 1: Orsaker till borttagna observationer Beskrivning/orsak till avförande Antal Totalt antal 205 241 Arealuppgifter beträffande 20 505 jordbruksmark saknas Fel år 78 Analyserade överlåtelser 184 658 20

Antalet analyserade poster uppgår till 184 658 överlåtelser mellan år 2000 och 2017. Bortfallet motsvarar 10 procent. Bortfallet bör givetvis beaktas när resultaten tolkas. Redovisning omfattar en statistisk redovisning följt av en analys och diskussion kring hur kännetecknande egenskaper på marknaden (inklusive överlåtelser som inte sker på öppen marknad) kan förklaras och även vad de kan innebära för företagsutvecklingen av lantbruksfastigheter. 3.3 Resultat Antal överlåtelser per år under perioden visas i figur 2. Figur 2. Antal överlåtelser av lantbruksenheter per år. Antalet överlåtelser håller en relativt jämn nivå, mellan 9 282 (2002) och 11 503 (2007). Medelantal under perioden är 10 259 enheter. Ytterligare detaljeringsgrad visas i tabell 2 som redovisar omsättningen av olika objektstyper baserat på om de domineras av skogsmarks- eller jordbruksmark; samt om enheten har bostadsbyggnad eller inte. Produktiv skogsmark och impediment inräknas här som skogsmark medan odlingsmark omfattar ägoslagen bete och åker. 21

Tabell 2: Överlåtelser per år uppdelat på objektstyper, antal. År Skogsdominerade Jordbruksdominerade utan Skogsdominerade Jordbruksdominerat med Totalt utan byggnad byggnad med byggnad byggnad 2000 2 213 445 4 763 2 646 10 067 2001 2 307 408 4 963 2 508 10 186 2002 2 170 375 4 487 2 250 9 282 2003 2 302 382 4 522 2 295 9 501 2004 2 206 434 4 437 2 238 9 315 2005 2 759 430 5 533 2 781 11 503 2006 2 366 389 5 198 2 610 10 563 2007 2 623 403 5 493 2 779 11 298 2008 2 388 378 4 679 2 474 9 919 2009 2 253 350 4 704 2 509 9 816 2010 2 288 370 5 111 2 645 10 414 2011 2 356 380 4 576 2 531 9 843 2012 2 286 384 4 631 2 584 9 885 2013 2 396 378 4 950 2 709 10 433 2014 2 554 437 5 003 2 773 10 767 2015 2 851 544 4 770 2 828 10 993 2016 2 703 530 4 673 2 683 10 589 2017 2 665 455 4 559 2 605 10 284 Totalt 43 686 7 472 87 052 46 448 184 658 Procent 23,7 4,0 47,1 25,2 100 De flesta objekten är skogsdominerade fastigheter med byggnad, följt av bebyggda objekt som domineras av odlingsmark. Av de skogsdominerade enheterna har 67 % hus medan motsvarande siffra för enheter där åker- och betesmark dominerar är 87 %. Tabellerna i bilaga (tabell A1-A5) redovisar överlåtelserna per län i antal och areal samt uppdelat på ägoslag. Räknat i antal överlåtelser uppvisar Dalarna, Värmland och Västra Götaland höga siffror. Sammantaget visar också tabellerna att i de nordliga länen dominerar andelen överlåten skogsareal och i Skåne och Västra Götaland domineras överlåtelserna av åkermark. Antalet överlåtelsers procentuella fördelning på arealklass åkermark redovisas i tabell 3. 22

Tabell 3: Överlåtelser uppdelat på arealklass åkermark, procent. Arealklass åker År 0 1-50 ha 50-100 100- Totalt 2000 29,5 69,1 1,1 0,3 100 2001 30,8 67,8 1,1 0,2 100 2002 31,8 67,1 0,9 0,2 100 2003 32,7 66,3 0,8 0,2 100 2004 32,6 66,3 0,9 0,2 100 2005 31,0 67,4 1,2 0,4 100 2006 31,6 66,7 1,4 0,3 100 2007 31,7 66,9 1,0 0,4 100 2008 32,2 66,5 1,1 0,2 100 2009 31,8 66,5 1,3 0,4 100 2010 31,0 67,2 1,3 0,5 100 2011 32,3 66,3 1,1 0,2 100 2012 31,9 66,4 1,3 0,4 100 2013 31,4 67,2 1,1 0,4 100 2014 32,3 66,3 1,1 0,3 100 2015 33,7 64,9 1,1 0,4 100 2016 33,1 65,5 1,1 0,3 100 2017 33,6 64,9 1,1 0,4 100 Totalt 31,9 66,6 1,1 0,3 100 Medelarealen åker för de överlåtna enheterna är 6,2 ha (man bör dock beakta en stor andel objekt som saknar detta ägoslag). Motvarande uppdelning i storleksklasser, som utgår från areal produktiv skogsmark visas i Tabell 4. 23

Tabell 4. Överlåtelsernas fördelning på arealklass produktiv skogsmark, procent. Arealklass produktiv skogsmark År 0 1-50 ha 50-100 100- Totalt 2000 19,5 65,9 8,6 6,0 100 2001 18,0 67,5 8,7 5,8 100 2002 17,7 68,1 8,5 5,7 100 2003 18,1 67,2 9,1 5,5 100 2004 18,9 67,1 8,2 5,9 100 2005 18,0 65,8 9,4 6,9 100 2006 18,3 65,6 9,2 6,8 100 2007 17,9 66,2 9,6 6,3 100 2008 19,1 65,6 9,5 5,9 100 2009 19,0 64,6 9,8 6,6 100 2010 19,4 64,6 9,8 6,2 100 2011 19,0 66,3 9,0 5,7 100 2012 20,3 64,8 8,5 6,5 100 2013 19,3 64,9 9,1 6,7 100 2014 19,9 65,3 9,2 5,5 100 2015 20,5 64,9 8,5 6,2 100 2016 21,0 62,6 9,5 6,9 100 2017 20,6 63,6 9,3 6,5 100 Totalt 19,1 65,5 9,1 6,2 100 Till skillnad mot arealklasserna för åkermarken (tabell 3) finns i tabell 4 en mindre andel fastigheter som helt saknar skog. Andelarna i de större arealklasserna är också högre än vad som är fallet för åkermark. Medelareal skog för de överlåtna objekten är 149 hektar. Andelen fastigheter med ekonomibyggnad framgår av tabell 5. 24

Tabell 5. Andel enheter med ekonomibyggnad, procent År Andel överlåtelser med ekonomibyggnad 2000 64,5 2001 63,9 2002 63,8 2003 62,4 2004 62,8 2005 64,0 2006 66,1 2007 65,2 2008 63,9 2009 65,3 2010 66,2 2011 63,6 2012 64,5 2013 65,3 2014 64,9 2015 63,0 2016 63,4 2017 64,2 Totalt 64,3 I genomsnitt håller sig andelen överlåtelser med ekonomibyggnad konstant. En närmare granskning visar att förekomst av ekonomibyggnad beror på andel åker/betesmark (i relation till skogsmark och impediment) samt på förekomst av bostadshus. Lantmäteriet samlar också in uppgifter på förvärvsform, och i vilken utsträckning överlåtelserna äger rum på en öppen marknad eller på andra sätt (släktköp, expropriering etc.). I denna analys tillämpas överlåtelseformerna: 1) Vanligt köp, 2) Gåva/Arv, Släktköp, testamente, samt 3) Övrig förvärvsform (transportköp, förköp exekutiv). (Figur 3). 25

Figur 3. Överlåtelsernas fördelning på förvärvssätt, procent Köp på öppen marknad dominerar, följt av arv/gåva mm samt annat förvärvssätt. Trender är svåra att urskilja, förutom avvikelser under ett speciellt år (2004). Möjligen minskar andelen släktköp/arv/gåva, medan andelen Andra förvärvssätt har stigit under den senare delen av analysperioden. Orsakerna till detta kräver en fördjupad analys. Släktköpens och arvens minskning kan ha sin orsak i en ökande urbanisering och svagare band till släkt och hembygd. Möjliga orsaker till ökningen av den tredje kategorin kan vara en ökad markanvändning till reservat och till byggande. Undersökningen har granskat fördelningen mellan olika ägarkategorier på såväl säljar- som köparsidan. De är (1) Fysisk person/dödsbo; (2) Aktiebolag samt (3) Övriga juridiska personer (Stat, landsting, kommun, bank, stiftelser mm) (tabell 6). 26

Tabell 6. Överlåtelsernas fördelning på ägarkategorier (för respektive part), procent Överlåtande part År Fysisk person Aktiebolag Annan juridisk person Fysisk person Förvärvande part Aktiebolag 2000 96,4 2,3 1,3 96,1 2,1 1,8 2001 96,0 2,4 1,6 96,1 2,2 1,7 2002 96,2 2,1 1,7 96,5 1,9 1,7 2003 96,5 2,0 1,5 96,2 1,8 2,0 2004 95,9 2,3 1,9 96,2 1,9 1,9 2005 96,6 1,9 1,5 96,9 1,8 1,3 2006 97,2 1,6 1,2 96,6 2,1 1,4 2007 96,9 1,8 1,3 96,2 2,3 1,5 2008 97,1 1,5 1,4 96,5 1,9 1,6 2009 97,3 1,4 1,3 97,2 1,3 1,4 2010 97,0 1,7 1,3 96,3 2,2 1,6 2011 97,5 1,4 1,0 97,3 1,7 1,1 2012 97,2 1,6 1,2 97,2 1,5 1,3 2013 97,3 1,6 1,1 97,1 1,7 1,1 2014 97,6 1,3 1,1 97,4 1,6 1,1 2015 96,8 2,2 1,1 96,3 2,4 1,3 2016 96,7 1,9 1,4 96,7 2,1 1,2 2017 97,1 1,8 1,1 96,5 2,2 1,2 Totalt 96,9 1,8 1,3 96,6 1,9 1,5 Annan juridisk person Tabellen visar inga tydliga trender på övergångar av fastigheter till eller från en viss ägarkategori. Aktiebolag står dock under senaste tid för en större andel av de som förvärvar mark, jämfört med deras andel av överlåtande part. Den tydligaste slutsatsen är dock att fysiska personer utgör an överväldigande majoritet av såväl överlåtande som förvärvande part av lantbruksobjekten. Tabell 7 visar medelåldern för parterna i överlåtelserna i de fall det rör sig om fysiska personer. I flera fall har observationer avlägsnats på grund av avsaknad av åldersuppgifter. 27

Tabell 7. Medelålder, säljare, (antal observationer=158 858) År Medelålder överlåtande Medelålder förvärvande 2000 80,0 63,8 2001 79,2 62,1 2002 78,2 62,2 2003 77,8 61,2 2004 76,6 60,6 2005 77,4 59,4 2006 76,3 58,4 2007 75,0 57,5 2008 74,1 57,1 2009 74,0 56,2 2010 73,2 55,1 2011 72,3 54,2 2012 71,7 53,8 2013 71,4 52,8 2014 69,9 50,9 2015 68,5 49,6 2016 67,4 48,2 2017 66,5 47,4 Totalt 73,7 56,0 Åldersskillnaden mellan säljare och köpare (fysiska personer) är förhållandevis konstant, i medeltal 17,7 år. Möjligen har skillnaden ökat något under senare år. Medelåldern för bägge parter har minskat över tiden från mycket höga åldrar i periodens början. Möjligen kan detta innebära en ökad dynamik i utvecklandet av lantbruks/skogsbruks-företag (fastigheter). Överlåten total areal produktiv skogsmark, bete respektive åker per år visas i tabell 8. 28

Tabell 8. Överlåten areal per år av ägoslagen produktiv skogsmark, betesmark, åker, (hektar, procent) År Skog, ha Skog, procent Åker, ha Åker, procent Bete, ha Bete, procent 2000 1 741 194 95,2 68 288 3,7 19 010 1,0 2001 1 574 636 95,1 62 255 3,8 19 230 1,2 2002 1 872 952 96,3 54 629 2,8 16 851 0,9 2003 973 185 93,1 54 003 5,2 17 826 1,7 2004 1 531 775 95,6 53 947 3,4 17 093 1,1 2005 2 625 715 96,4 75 667 2,8 22 231 0,8 2006 2 014 442 95,7 69 433 3,3 21 709 1,0 2007 2 188 243 96,0 70 673 3,1 21 143 0,9 2008 1 177 322 93,9 58 409 4,7 17 465 1,4 2009 1 043 790 92,4 66 582 5,9 19 804 1,8 2010 1 514 195 94,3 71 194 4,4 19 602 1,2 2011 1 453 998 95,0 58 544 3,8 18 412 1,2 2012 1 733 998 95,3 65 357 3,6 20 588 1,1 2013 1 151 381 93,1 65 113 5,3 20 014 1,6 2014 637 813 88,3 64 328 8,9 19 897 2,8 2015 1 262 408 93,5 67 200 5,0 20 640 1,5 2016 1 676 620 95,2 63 480 3,6 20 964 1,2 2017 1 309 747 94,1 62 245 4,5 19 171 1,4 Totalt 27 483 414 94,8 1 151 347 4,0 351 650 1,2 Tabellen visar att skogsmarken dominerar den överlåtna arealen, följt av åker och betesmark. Dessa inbördes förhållanden förändras inte mycket över tiden. Det är komplicerat att genomföra prisanalyser baserat på den tillgängliga statistiken. Detta har flera orsaker: prispåverkande faktorer som ej redovisas, lägesfaktorn samt det förhållande att objekten ofta består av olika ägoslag samt även byggnader. En analys av en starkt reducerad mängd objekt som enbart omfattar produktiv skogsmark gav den tidstrend som visas i tabell 9. 29

Tabell 9. Medelpris per hektar skogsmark (Baserat 6039 öppna köp av objekt som enbart omfattar produktiv skogsmark) År Pris/hektar 2000 26 378 2001 29 677 2002 28 028 2003 27 524 2004 38 999 2005 30 176 2006 41 459 2007 44 153 2008 41 133 2009 58 433 2010 53 020 2011 57 709 2012 42 951 2013 47 332 2014 43 258 2015 59 041 2016 60 474 2017 60 161 Totalt 44 579 Enligt beräkningen har priset ökat med 128 procent mellan år 2000 och år 2017. En motsvarande analys av försäljningar av åkermark visade sig mycket svårare, troligen på grund av en mindre mängd renodlade objekt. Medelpriset per hektar åkermark under perioden uppgick enligt beräkningen till 132 303 kr. 3.4 Syntes och analys Sammanfattningsvis är antalet överlåtelser per år relativt jämnt, 9 000-11 500 objekt per år. Variationerna mellan åren är måttliga. Knappt hälften av överlåtelserna utgörs av bebyggda fastigheter som domineras av skogsmark. En fjärdedel av likaså bebyggda jordbruksdominerade fastigheter. Den återstående fjärdedelen utgörs främst av obebyggda skogsdominerade objekt och till en liten del jordbruksmark utan byggnad. Drygt 60 procent av objekten har ekonomibyggnad. Drygt hälften av överlåtelserna betecknas som öppna köp. Övriga överlåtelseformer omfattar släktköp arv mm (28 procent) och annan överlåtelseform (18 procent). Den absoluta majoriteten av såväl säljare och köpas utgörs av fysiska personer. Man kan inte skönja någon trend att fastigheter gradvis får andra ägartyper. Aktiebolag utgör cirka 2 procent av såväl säljare som köpare medan övriga kategorier (stiftelser mm) är ännu färre. Medelåldern för säljare (fysisk person) är 74 år och för köpare 56 år. Trenden är sjunkande medelålder. Även fördelningen av överlåten areal mellan ägoslagen är tämligen konstant. Omkring 76 procent av arealen utgjordes av skogsmark, 5 procent av betesmark och 19 procent av åkermark (skogsimpediment ej medtagna i beräkningen). Resultaten motiverar också några reflektioner mot bakgrund av utredningsuppdraget. Vissa av dessa kan vara något spekulativa men vi anser dock att de kan omnämnas: 30

Från materialet är det svårt att dra tydliga slutsatser avseende hur jordförvärvslagen påverkat företagens utveckling ur ett regionalt och nationellt perspektiv eftersom förvärvslagstiftningen varit i stort sett oförändrad under perioden. Dessutom är trenderna inom jord- och skogssektorn mer långsamma jämfört med många andra näringsgrenar. Man kan emellertid ställa frågan om den höga andelen av andra förvärvsformer än öppna köp avspeglar en mindre dynamisk marknad för produktionsfaktorn jord och skog. De höga medelåldrarna bland säljare och köpare kan också indikera en begränsad dynamik i brukandet. Det är inte många unga lantbrukare som förvärvar lantbruksfastigheter. Fördelningen bland förvärvande parter beträffande företagsform/ägande (fysisk person/aktiebolag/annat juridiskt ägande) har inte ändrats påtagligt över analysperioden. Man kan dock tillägga den observationen att fastigheterna uppvisar mycket stora skillnader avseende fördelning odlingsmark vs skogsmark, förekomst av ekonomibyggnad, förekomst av bostadshus, fastighetsstorlek, pris mm. Man kan därför spekulera över om syftet med ägandet kan variera beroende på objektstyp. En viktig faktor handlar om huruvida ett objekt förvärvas främst för produktion, eller en kombination av brukande och andra värden (boende, immateriella värden etc.). I förlängningen kan detta också innebära att lämpligaste företagsform, överlåtelseform, delägande kan vara olika mellan objekten. Statistikmaterialet gav endast begränsade möjligheter att utvärdera prisutvecklingen för odlingsmark, främst åker. Prisutvecklingen för skogsmark har varit kraftig. Denna trend kan avspegla att köparna av skogsmark ser många andra värden är den rena virkesproduktionen. Skogsmarken köps för flera olika värden (virkesavkastning, immateriella värden, ev. boende). Om man samtidigt tillämpar ett teoretiskt resonemang borde de köpare som kan optimera alla dessa värden också vara de som kan ge det högsta budet. När det gäller rörligheten på fastighetsmarknaden kan det eventuellt vara så att andelen arv och släktförvärv innebär en begränsad rörlighet på fastighetsmarknaden. Hur detta värderas beror dock på mer grundläggande politiska värderingar. Släktförvärv kan betraktas som positivt genom att dessa bidrar till en kontinuitet i landsbygdsutvecklingen och bibehållna sociala strukturer, att det finns goda möjligheter att gårdar ägs vidare inom släkten. Men släktförvärv och arv kan också uppfattas som konserverande genom att nya aktörer inte släpps in i sektorn. 31

4 Internationella perspektiv på jordförvärvslagen och arrendelagstiftningen I detta kapitel summeras lagstiftningen kring jordförvärv och arrende i några av Sveriges grannländer, närmare bestämt Danmark, Finland och de baltiska länderna. Vidare summeras ländernas strukturella förutsättningar när det gäller lant- och skogsbruk. Sammanställningen ger ett jämförande perspektiv på hur jordförvärv och arrende kan regleras. Länderna skiljer sig åt när det gäller t.ex. geografiska, historiska, ekonomiska och kulturella förutsättningar, vilka tillsammans med gällande lagstiftning kan påverka utvecklingen av lant- och skogsbruken. Materialet skall dock inte tolkas som att spegla ett kausalt samband mellan olika länders lagstiftning kring jordförvärv och arrende och deras strukturella förutsättningar. Information om gällande lagstiftning kring jordförvärv och arrende i de undersökta länderna har inhämtats från informanter i varje land som genom sin yrkesutövning är kunniga på området och även kan reflektera över lagstiftningens möjliga påverkan på lant-och skogsbruken, samt statliga publikationer gällande aktuell lagstiftning. Information om ländernas strukturella förutsättningar har hämtats från Eurostat. I samtliga fall där grundmaterialet redovisats i euro har uppgifterna i rapporten räknats om till svenska kronor med en tänkt eurokurs på 10 SEK/euro. Kapitlet avslutas med en syntes och en sammanfattning av informanternas reflektioner om lant- och skogsbrukets utveckling. 4.1 Danmark 4.1.1 Lagstiftningen kring jordförvärv och arrende I Danmark regleras förvärv av jordbruksmark via den så kallade jordbrukslagstiftningen. Informanten menar att den danska jordbrukslagstiftningen är en liberal lag, med tanke på att den innefattar få begräsningar avseende vem som får äga mark. I stort sätt alla juridiska personer tillåts att köpa jordbruksmark. Det behövs dock tillstånd från myndigheterna. Exempelvis måste juridiska personer uppfylla en opersonlig boplikt. Detta innebär att det måste bo någon på fastigheten men personen i fråga behöver inte ha med jordbruksverksamheten att göra. Myndigheterna måste också godkänna köpet, eftersom brukandet av jordbruksmark skall ske i enighet med vissa bestämmelser. Bland annat måste driften av marken ske på ett sådant sätt att det säkerställer att naturresurserna brukas i enighet med deras avsedda ändamål. Den danska lagstiftningen innebär således i stort sätt ingen begränsning gällande val av företagsform för lantbruksföretag eftersom jordbruksmark kan ägas även av juridisk person och alltså ingå som en tillgång i företagets tillgångsmassa. Förvärv av skogsmark regleras i den så kallade skogslagen. Juridiska personer kan förvärva skogsmark. Ägandet av skogsmark hänger ofta samman med ägandet av jordbruksmark, för vilket gäller åtagandet om boplikt som nämndes ovan. Den danska lagstiftningen för jordförvärv har under lång tid varit föremål för revideringar. Exempelvis har under senare år ett antal förändringar skett vilka kan tolkas som en 32

liberalisering av lagstiftningen. Tidigare begränsningar avseende utbildningskrav, maximal gårdsstorlek, totala antalet gårdar det är tillåtet att äga och tillåtet avstånd mellan markerna har successivt lättats upp, liksom krav på personlig boplikt. Sedan 2015 är det tillåtet för unga lantbrukare att träda in på marknaden genom köp med hjälp av externa investerare. När det gäller upplåtelse av jordbruksmark via arrende är marknaden i Danmark mindre reglerad den svenska. Jämfört med Sverige råder större avtalsfrihet mellan jordägare och arrendator. 4.1.2 Danmark: lant- och skogsbrukssektorns struktur Danmark har en intensiv jordbruksproduktion samtidigt som landet endast har en liten andel skog. Jordbruksarealen uppgick år 2016 till drygt 2,7 miljoner hektar (Eurostat 2018a). Detta är en ökning med ca 3,5 % sedan 2005. Förutom en intensiv växtodling finns det en omfattande animalieproduktion som i huvudsak inriktar sig på export. Strukturrationaliseringen pågår i betydande tempo. Sedan 2005 har antalet gårdar minskat med 32 % (Eurostat 2018a), samtidigt som den genomsnittliga arealen har ökat från 52 till 75 hektar per gård (Eurostat 2018a). Danskt lantbruk omsatte år 2016 drygt 100 miljarder kronor (Eurostat 2018a). Utslaget per hektar jordbruksmark blir det 38 416 kr per hektar (Eurostat 2018a). Det är mer än dubbelt så mycket som i Sverige (17 123 kr per hektar). Förklaringen är den intensiv animalieproduktion vars omsättning också slås ut per hektar. Det genomsnittliga företaget omsätter knappt 2,9 miljoner kr (Eurostat 2018a). Från 2005 till 2016 har omsättningen ökat med 50 % per hektar (Eurostat 2018a). Detta behöver dock inte enbart innebära att produktionen har ökat, istället kan en del av ökningen bestå i ökade produktpriser. Exempelvis kom spannmålspriserna att nära på fördubblas under perioden 2010 2013 (Eurostat 2018b). Danmark har även en stor andel stora företag (Eurostat 2018b). År 2013 var 21 % av företagen större än 100 hektar (Eurostat 2018c). De större företagen står för en betydande del av landets samlade jordbruksproduktion. De danska markpriserna har fluktuerat under perioden 2000-2016. Från att år 2000 ha uppgått till ca 100 000 kr per hektar, steg priserna kraftigt till drygt 300 000 kr per hektar år 2008. Efter finanskrisen år 2008/2009 blev bristen på kapital till markförvärv tydlig, och efterfrågan sjönk. I kombination med ekonomiska problem hos många lantbruksföretag ledde det till att markpriserna i princip halverades. År 2016 hade marknaden återhämtat sig något med ett genomsnittspris på 202 020 kr per hektar. Detta motsvarar en procentuell ökning med 205 % jämfört med 2005 (Eurostat 2018d). År 2016 ägdes 95 % av de danska gårdarna av privatpersoner och endast 5 % av juridiska personer (Eurostat 2018a). Samtidigt har antalet gårdar som ägs av juridisk person ökat under åren; år 2005 ägdes 99 % av de danska gårdarna av privatpersoner och endast 1 % av juridisk person. Sett till den brukade arealen ägdes år 2005 2 % av juridisk person, medan motsvarande siffra år 2016 uppgick till 9 % (Eurostat 2018a). Även omsättningen i de olika företagsformerna skiljer sig mellan åren. Juridiska personers andel av total omsättningen uppgick år 2005 till 3 % och hade ökat till 14 % år 2016 (Eurostat 2018a). Dessa siffror tyder på att företag som bedrivs av juridisk person är större än genomsnittet avseende såväl areal som omsättning. 33

När det gäller hur stor andel av total brukad areal som arrenderas uppgick den år 2005 till 25 % och 31 % år 2013 (Eurostat 2018e). 4.2 Finland 4.2.1 Lagstiftningen kring jordförvärv och arrende I Finland regleras köp av mark huvudsakligen i Fastighetslagen. Informanten beskriver marknaden som öppen. I princip vem som helst, även juridisk person, kan förvärva åker- och skogsmark för traditionellt jord- och skogsbruk eller för annat ändamål. Detta innebär att företagsverksamhet där marken används som produktionsresurs inte begränsas när det gäller företagsform eller inriktning på verksamheten. Arrende regleras av Jordlegolagen vilken syftar till att skydda jordbrukaren. Bland annat begränsas den arrendetiden (legotiden) till maximalt 25 år. Vidare definieras jordägarens (legogivarens) och arrendatorns (legotagarens) skyldigheter. Om arrendetiden inte anges, skall avtalet anses ingånget för två år. Arrendeavtalet fortsätter gälla även om marken byter ägare. Vill parterna att arrendeavtalet skall upphävas vid försäljning av marken skall detta specificeras i arrendeavtalet. 4.2.2 Finland: lant- och skogsbrukssektorns struktur Det finska jord- och skogsbruket är inriktat på hög självförsörjningsgrad. Skogsbruk är den dominerande näringen. Den produktiva skogsarealen uppgick år 2015 till 19,5 miljoner hektar (Eurostat 2018f). Skogsarealen ägs till ca 60 % av privatpersoner, till ca 26 % av staten, till ca 9 % av aktiebolag och till ca 5 % av övriga (Jord- och skogsbruksministeriet, 2018). Den finska jordbruksarealen har under perioden 2005-2016 minskat från 2,30 miljoner till 2,23 miljoner hektar (Eurostat 2018a), vilket motsvarar en minskning med ca 2,9 %. Det huvudsakliga användningsområdet för jordbruksarealen är vall. Strukturrationaliseringen pågår i betydande tempo. Antalet gårdar har under perioden 2005-2016 minskat från 70 620 till 49 710 (Eurostat 2018a), vilket motsvarar knappt 30 %. Samtidigt har den genomsnittliga arealen per gård under samma period ökat från 33 till 45 hektar (Eurostat 2018a). Det finska lantbruket omsatte år 2016 drygt 35 miljarder kronor (Eurostat 2018a). Under perioden 2005-2016 har omsättningen ökat från 12 298 kr per hektar till 15 739 kr per hektar (Eurostat 2018a), vilket motsvarar en ökning med 28 %. Det genomsnittliga företaget omsatte år 2016 ca 707 000 kr (Eurostat 2018a). Andelen stora företag i Finland är relativt låg. År 2013 var endast 8 % av företagen större än 100 hektar (Eurostat 2018c). När det gäller de finska markpriserna har de under perioden 2000 2016 ökat med 212 % från 39 330 kr per hektar till 83 260 kr per hektar (Eurostat 2018d). År 2016 ägdes 96 % av den brukade arealen i Finland av privatpersoner samt 4 % av juridisk person (Eurostat 2018a). Jämfört med motsvarande siffror för år 2005 har det skett en svag förskjutning mot ägande av juridisk person. Verksamhet som bedrivs i juridisk person har högre omsättning jämfört med andra verksamheter. Under perioden 2005 2016 har dessutom juridiska personers andel av näringens totala omsättning ökat från 7 % till 14 % (Eurostat 2018a). Andelen arrenderad areal utgör ca en tredjedel och har inte förändrats nämnvärt under perioden (Eurostat 2018e). 34

4.3 Estland 4.3.1 Lagstiftningen kring jordförvärv och arrende I Estland regleras jordförvärv i Lag för begränsning av fastighetsförvärv som trädde i kraft 2012. Lagen begränsar förvärv av fastigheter som används med vinstgivande syfte för att skydda allmänhetens intresse samt av nationella säkerhetsskäl. Medborgare i Estland eller annat EES-land samt medborgare i länder som ingår i OECD har rätt att utan restriktioner förvärva en fastighet där jordbruks- eller skogsmark ingår. Juridisk person från dessa länder har rätt att utan begränsningar förvärva en fast egendom med areal under tio hektar jordbruksmark, skogsmark eller jordbruks- och skogsmark. Om den juridiske personen varit sysselsatt med produktion av jordbruks- eller skogsbruksprodukter minst tre år före förvärvet kan mer än tio hektar förvärvas. Om kraven inte uppfylls behövs tillstånd från länsstyrelsen. Dessutom finns vissa specificerade områden i Estland där fysiska eller juridiska personer med hemvist utanför EES-området inte får förvärva fastigheter. Detta pga. säkerhetsintressen. I Estland regleras arrende i en mer generell avtalslag, istället för i en särskild arrendelagstiftning. Avtalet måste vara registrerat i fastighetsregistret för att fortsätta gälla om fastigheten överlåts. Ett arrendeavtal med obestämd löptid kan sägas upp av vem som helst av parterna och utan orsak med tre månaders uppsägningstid. Om avtalet ingåtts med längre löptid än 30 år kan det efter att de 30 åren passerats sägas upp utan orsak med tre månaders uppsägningstid. Återigen gäller detta för båda parterna. Det finns inget obligatoriskt förnyelseförfarande efter arrendetidens utgång. 4.3.2 Estland: lant- och skogsbrukssektorns struktur Jordbruksarealen i Estland har sedan år 2005 till år 2016 ökat från 0,83 miljoner till 1,00 miljoner hektar (Eurostat 2018a), vilket motsvarar en ökning med ca 20 %. Den produktiva skogsarealen uppgår år 2015 till 1,99 miljoner hektar (Eurostat 2018f). Antalet gårdar under perioden 2005-2016 minskat från 27 750 till 16 700 (Eurostat 2018a), vilket motsvarar en minskning med ca 40 %. Den genomsnittliga arealen under perioden 2005-2016 ökat från 30 till 60 hektar (Eurostat 2018a). Lantbruket i Estland omsatte år 2016 drygt 8 miljarder kronor (Eurostat 2018a). Omsättningen har under perioden 2005 2016 ökat från 5 823 kr per hektar till 8 055 kr per hektar, vilket motsvarar en ökning med 38 % per hektar (Eurostat 2018a). Andelen stora företag i Estland är relativt liten. År 2013 var endast 9 % av företagen större än 100 hektar (Eurostat 2018c). Markpriserna har under perioden 2011 2016 ökat från10 620 kr per hektar till 27 350 kr per hektar (Eurostat 2018d), vilket motsvarar en ökning med 258 %. År 2016 ägdes 80 % av gårdarna i Estland av privatpersoner (Eurostat 2018). Motsvarande siffra år 2005 var 97 %. Under samma period har gårdar ägda av juridiska personer ökat från 3 % till 20 %. Det har således skett en betydande förskjutning i ägandet mot juridisk person. Sett till den brukade arealen ägdes år 2005 44 % av juridisk person, medan motsvarande siffra för år 2016 uppgick till 65 %. Juridiska personers andel av total omsättningen uppgick år 2005 till 59 % och hade år 2016 ökat till 75 %. Dessa siffror tyder på att företag som bedrivs av juridisk person är mycket större än genomsnittet avseende såväl areal som omsättning. Även andelen arrenderad mark har ökat över tid, från 48 % år 2005 till 62 % år 2013 (Eurostat 2018e). 35

4.4 Lettland 4.4.1 Lagstiftningen kring jordförvärv och arrende Det lettiska parlamentet har nyligen beslutat om förändringar i landets lagstiftning kring jordförvärv för att säkerställa att lagstiftningen inte diskriminerar medborgare från andra medlemsstater i EU samt för att förenkla för lokala bönder att förvärva mark. Forna krav på yrkesutbildning, tidigare intäkter och yrkeserfarenhet knuten till det lettiska jord- och skogsbruket slopades därmed. Den lettiska lagstiftningen kring jordförvärv ställer nu krav på att köpare av mark måste ha tillräckliga kunskaper i lettiska för att kunna presentera en plan över hur mark för jordbruksändamål ska brukas i framtiden. Köparen behöver också kunna svara på frågor på lettiska från en kommunal kommitté. Detta gäller för såväl fysiska som juridiska personer. Vidare begränsar lagstiftningen möjligheten till koncentration i markägandet via ägande i flera företag där i praktiken en och samma person kontrollerar företagen. Mark kan arrenderas i högst 12 år och avgiften för arrendet är fastställt till högst 4,5 % av vad som närmast kan beskrivas som taxeringsvärdet. Arrendator har förtur när en arrendegård bjuds ut till försäljning. 4.4.2 Lettland: lant- och skogsbrukssektorns struktur Jordbruksarealen i Lettland har under perioden 2005-2016 ökat från 1,70 miljoner till 1,93 miljoner hektar (Eurostat 2018a), vilket motsvarar en ökning med dryg 13 %. Den produktiva skogsarealen uppgår år 2015 till 3,15 miljoner hektar (Eurostat 2018f). Jordbrukets strukturrationalisering är påtaglig. Antalet gårdar har under perioden 2005-2016 minskat från 128 670 till 69 930 (Eurostat 2018a), vilket motsvarar en minskning med ca 46 %. Samtidigt har den genomsnittliga arealen per gård under samma period ökat 13 till 28 hektar (Eurostat 2018a). Lantbruket i Lettland omsatte år 2016 drygt 12 miljarder kronor (Eurostat 2018a). Under perioden 2005-2016 har omsättningen ökat från 3 549 kr per hektar till 6 325 kr per hektar, vilket motsvarar 78 % (Eurostat 2018a). Det genomsnittliga företaget omsatte år 2016 ca 174 tkr (Eurostat 2018a). Andelen stora företag i Lettland är relativt liten. År 2013 var 4 % av företagen större än 100 hektar (Eurostat 2018c). Under perioden 2002-2016 har de lettiska markpriserna ökat från 5 460 kr per hektar till 29 170 kr per hektar (Eurostat 2018d), vilket motsvarar en ökning med 534 %. År 2016 ägdes 98,7 % av de lettiska gårdarna av privatpersoner (Eurostat 2018a). Resterande 1,3 % ägdes av juridiska personer, eller av en konstellation som betecknas som Group holdings. Group holdings ägde under år 2016 ca 13 % av den totala arealen, samt stod för 17 % av lantbrukets omsättning. År 2013 arrenderades 38 % av den totala brukade arealen (Eurostat 2018e). Motsvarande siffror för år 2005 var 24 % vilket indikerar att upplåtelseformen blivit viktigare över tid. 36

4.5 Litauen 4.5.1 Lagstiftningen kring jordförvärv Litauens lagstiftning kring jordförvärv är utformad för att säkerställa att tillträde till jordbruksmark främst går till dem som är intresserade av jordbruksverksamhet. Om sådana köpare inte finns eller om de inte använder marken för jordbruksverksamhet kan den säljas till andra. I princip föreskriver lagstiftningen att en och samma person maximalt får äga 500 hektar. Undantag kan göras vid djurhållning. Förvärv av jordbruksmark kan ske efter samtycke av lokala administrativa enheter som verifierat att marken ska användas till jordbruksverksamhet samt att den maximala arealen efter förvärvet inte överstiger 500 hektar. Både privatpersoner och juridiska personer kan förvärva jordbruksmark. Arrende regleras inte i någon särskild lag utan i en mer generell avtalslag. Om arrendatorn fullgjort sina skyldigheter gentemot jordägaren har han/hon vid utgången av avtalets giltighet förtur i förhållande till tredje part in för en ny avtalsperiod. Detta gäller under förutsättning att markägaren fortsatt avser att arrendera ut marken. Arrendatorn har rätt att säga upp avtalet vid specifika omständigheter, t.ex. brister i egendomen samt om egendomen byter ägare. 4.5.2 Litauen: lant- och skogsbrukssektorns struktur Jordbruksarealen i Litauen har under perioden 2005-2016 ökat från 2,79 miljoner till 2,92 miljoner hektar (Eurostat 2018a), vilket motsvarar en ökning med knappt 5 %. Den produktiva skogsarealen uppgick år 2015 till 1,92 miljoner hektar (Eurostat 2018f). Under perioden 2005-2016 har antalet gårdar minskat från 252 950 till 150 320 (Eurostat 2018a), vilket motsvarar en minskning med ca 40 %. Den genomsnittliga arealen har under perioden 2005-2016 ökat från 11 till 19 hektar (Eurostat 2018a). Lantbruket i Litauen omsatte år 2016 drygt 22 miljarder kronor (Eurostat 2018a). Mellan 2005-2016 har omsättningen ökat från 5 553 kr per hektar till 7 612 kr per hektar, vilket motsvarar en ökning med 37 % per hektar (Eurostat 2018a). Andelen stora företag får anses liten. År 2013 var endast 3 % större än 100 hektar (Eurostat 2018c). Markpriserna har ökat kraftigt. Under perioden 2011-2016 har de ökat från 2 940 kr per hektar till 35 160 kr per hektar (Eurostat 2018d), vilket motsvarar en ökning med 1 196 %. Gårdarna i Litauen ägs i princip uteslutande av privatpersoner: år 2016 ägdes 99 % av privatpersoner, samtidigt som endast 1 % ägdes av juridiska personer (Eurostat 2018a). Juridiska personer äger å andra sidan en större andel av arealen, 13 % år 2016, samt stod för 22 % av lantbrukets totala omsättning (Eurostat 2018a). Detta innebär att lantbruksverksamhet som bedrivs av juridisk person är mycket större när det gäller såväl areal som omsättning. Den totala andelen arrenderad areal har under perioden 2005 2016 minskat från 53 % till 46 % (Eurostat 2018e). 4.6 Syntes och informanternas reflektioner lant- och skogsbrukets utveckling Jämförelsen ger en sammanfattande inblick i hur ländernas lagstiftning kring markförvärv och arrende fungerar. Intervjuerna med informanterna i de olika länderna har även gett inblickar i vilka interna och externa faktorer som påverkar lant- och skogsbruksföretagens utveckling. 37

Gemensamt för de undersökta länderna är att de tillåter juridisk person som ägare till jordbruksegendom. Intervjuerna visar på en del gemensamma nämnare. Även om utländskt ägande är tillåtet i samtliga länder (och även i Sverige som privatperson) finns en oro i en del länder att omfattningen ska bli för stor. Skulle det utländska ägandet öka fanns bland informanterna en uppfattning om att lagstiftning behöver skärpas. Dessutom fanns en oro över att ägandet i juridiska personer inte är känt då aktieägarnas andelar inte är officiella. Markpriserna har stigit kraftigt i samtliga länder. Detta menar informanterna leder till svårigheter för yngre lantbrukare att etablera sig då det egna kapitalbehovet är stort. Finansieringsproblematiken beskrivs överlag som det stora hindret för företagens utveckling. Det är en viktig fråga som kräver sin lösning då nya lantbrukare anses kunna föra in ny energi, innovationer och ett annat tänkande i lantbruket. Markprisernas utveckling överstiger i de flesta länderna (inklusive Sverige) avkastningsvärdets utveckling. Det har gjort att många köpare med andra drivkrafter än att bedriva lantbruk (t.ex. spekulation eller säkra placeringar av kapital) konkurrerar om jordbruksmarken. Visserligen finns det annan lagstiftning eller regler som reglerar markens skötsel, men det finns ändå en oro bland informanterna att investeringar i för marken produktivitetshöjande åtgärder avtar hos dessa ägare. Lantbrukare anses vara bättre på att utveckla marken som produktionsresurs. Några informanter såg fördelar med ägandet i juridisk person. Dels kan yngre lantbrukare komma in i näringen genom glidande ägarskiften med passiva investerare. Dels kan den privata förmögenheten skyddas från riskerna i företagandet, under förutsättning att belåningen inte är så stor att finansiärerna kräver privata åtaganden som säkerhet. I vissa fall anses också externa ägare föra in ett nytt innovativt tänkande som utvecklar företagandet. Statistiken visar att det privata ägandet av jordbruksmark fortfarande dominerar i samtliga länder. Juridiska personers andel av markinnehavet har ökat i vissa länder medan det finns exempel på länder där det har minskat. 38

39

5 Delstudie 1: djupintervjuer med företrädare för olika aktörer inom näringen För att erhålla en fördjupad förståelse av villkoren för företagande inom lant- och skogsbrukssektorn mot bakgrund av lagstiftningen för jordförvärv och arrende, genomfördes 21 intervjuer med 23 informanter med nyckelfunktioner inom näringen under perioden april 2017 till november 2018. Informanterna valdes ut mot bakgrund av deras breda förståelse för näringen och djupgående expertis från olika verksamhetsområden såsom banksektorn, mäklar- och konsulttjänster samt myndigheter som erbjuder stödfunktioner inom lantbruksoch skogsnäringen. 5.1 Metod för intervjuer och sammanfattning av materialet Informanterna intervjuades via telefon eller via fysiska möten på campus Ultuna, SLU, utifrån ett semistrukturerat frågeformulär som forskargruppen tagit fram. Frågor ställdes utifrån följande teman: 1. Informanternas spontana uppfattning om jordförvärvslagen. 2. Jordförvärvslagens påverkan på lant- och skogsbruksföretag när det gäller möjligheter till företagsutveckling. 3. Hur lant- och skogsbruksföretagarna arbetar idag för att hantera de begränsningar som jordförvärvslagen innebär. 4. Jordförvärvslagens påverkan på marknaden för mark. 5. Vad som skulle hända om vi inte hade jordförvärvslagen. 6. Det största hindret för affärsmässig utveckling hos lant- och skogsbruksföretag. 7. Uppfattning om arrendelagstiftningen. Intervjuerna baserades således på relativt stora och övergripande teman, vilket gav informanterna goda möjligheter att utveckla sina svar inom respektive huvudfråga. Intervjuerna spelades in, efter informanternas medgivande, i enighet med dataskyddsförordningen (GDPR), och transkriberades därefter. Därefter kodades materialet med hjälp av programmet NVivo Plus (QSR International PtyLtd, 2011). På så sätt kunde framträdande temaområden identifieras och en detaljerad helhetsbild möjliggöras. Därefter analyserades materialet med utgångspunkt i uppdragets frågeställningar. På så sätt belystes frågeställningarna med hjälp av helhetsbilden från intervjumaterialet. Den semistrukturerade intervjuguidens temaområden utgjorde huvudsaklig grund till analysen. Rubriksättningen i redogörelsen av delstudiens resultat återspeglar de från intervjuerna framträdande temaområdena. För ytterligare nyansering av jordförvärvslagens eventuella konsekvenser för lant- och skogsbruksföretagens kapitaltillflöde kompletterades materialet i detta steg med skriftliga intervjuer med ytterligare fyra banktjänstemän. Samtliga hade erfarenhet som kreditgivare vid förvärv av mark. I följande avsnitt redogör vi för informanternas svar. Vi vill tydligt poängtera att vad som där beskrivs är uteslutande informanternas åsikter och deras redogörelser för uppfattade orsakverkanförhållanden. 40

5.2 Intervjumaterialet 5.2.1 Jordförvärvslagen Informanternas allmänna uppfattning om jordförvärvslagen Majoriteten av de tillfrågade informanterna anser att jordförvärvslagen fyller en nödvändig samhällsskyddande roll. Denna anses fortfarande vara lika aktuell och nödvändig som när lagen stiftades. Samtidigt menar flera av de intervjuade att jord- och skogsbrukssektorn möter en hel del andra utmaningar som behöver hanteras. Några menar att detta inte nödvändigtvis ställer krav på förändringar av jordförvärvslagen. Andra intervjupersoner anser däremot att just sådana åtgärder är nödvändiga, bland annat genom undantagskriterier för att förbättra konkurrensvillkoren i sektorn. Lagen anses av dessa personer föråldrad och man menar att det istället bör det vara marknaden som styr utvecklingen. De begränsningar som lagen innebär tillämpas sällan och framför allt anser vissa av experterna att tillämpningar inte sker på ett enhetligt sätt vilket kan leda till orättvisor. Jordförvärvslagen innebär som nämnts ett bosättningskrav vid förvärv av mark i glesbygdsområden. Av kommentarerna framgår dock att bosättning inte garanterar att den lokala sysselsättningen i glesbygderna främjas. Ett avskaffande av bosättningskravet kan istället innebära ökad flexibilitet för fysiska personers möjlighet att förvärva mark, vilket kan ha en positiv effekt. Bosättningskravet är också problematiskt ur bankernas perspektiv, eftersom det kan innebära grund för särbehandling, då köpare med sämre potential att utveckla en fastighet kan få förtur. Ofta framförs vidare att ett socialt sammanhang och tillgång till infrastruktur såsom skolskjuts, post och andra tjänster utgör viktiga förutsättningar för företagsverksamhet i glesbygden. När det gäller typiska jordbruksområden har jordförvärvslagen endast marginella effekter på utvecklingsmöjligheterna menar många insatta i näringen. I dessa områden är det övervägande aktiva jord- och skogsbruksföretag med ett starkt fokus på effektiv verksamhet som dominerar marknaden. Prisbilden på marknaden för mark anses rimlig. När det gäller storstadsområden menar en del informanter att det finns en tydligare prishöjande inverkan av den rådande konkurrenssituationen kring mark. Samtidigt kan jordförvärvslagen hålla tillbaka prisbilden något. Banksektorn är dock orolig för prisutvecklingen och önskar därför prisdämpande åtgärder. Hantering av jordförvärvslagens begränsningar för juridisk person att förvärva lantbruksegendom Ett vanligt sätt att hantera jordförvärvslagens begränsning när det gäller möjligheten för juridisk person att förvärva lantbruksegendom är att företag som framförallt är verksamma inom jordbruk placerar den operativa driften i ett driftsbolag medan fastigheten ägs av en privatperson 1. I dessa verksamheter arrenderar driftsbolaget fastigheten av den privata ägaren, som hanterar arrendet i en enskild firma, medan driften sköts i form av ett aktiebolag. De flesta informanterna anser att detta är en välfungerande lösning, även om det finns några begräsningar. 1 Förfarandet har beskrivits i kapitel 2. 41

För animalieföretag innebär dock förfarandet att investeringar i stora djurstallar finansieras av driftsbolaget medan marken vilken stallarna står på ägs av privatpersoner. Byggnaderna klassas som lös egendom på ofri grund. Från bankernas perspektiv är dessa investeringsobjekt problematiska från ett säkerhetsperspektiv. En möjlig lösning är att stycka av mark och bebygga det som en fristående enhet. Detta kan dock skapa problem om det innebär att väluppbyggda fastigheter måste styckas av. Ett annat problem med att organisera verksamheten i denna typ av dubbla företag är att marken inte kan fungera som en tillgång i driftbolaget. Detta medför att kapitalrisken med att att äga mark och låna pengar till förvärv av mark måste hanteras av privatpersonen som äger marken. Vidare kan arbetsbelastningen öka i och med skötseln av kombinerade företag. Ett annat sätt att organisera verksamheten är att upprätta samarbeten mellan företag via så kallade enkla bolag, där exempelvis maskinkapital delas mellan två eller flera företag. Detta är ett sätt att uppnå strukturella fördelar och på ett effektivt sätt hantera fasta kostnader, utan att behöva förvärva mer mark eller slå samman företag. Möjlighet att välja företagsform Möjligheten för lant- och skogsbrukare att fritt välja företagsform är begränsad på grund av jordförvärvslagen. Ett flertal informanter menar dock att det inte har någon relevans för företagandets förutsättningar. Särskilt för de mest riskutsatta företagen, de större animalieföretagen, är investeringsbehovet så stort i förhållande till de nödvändiga byggnadernas marknadsvärde att hela fastigheten måste stå med som säkerhet till finansieringen. Valet av företagsform beror huvudsakligen på praktiska detaljer. Detta kan exempelvis vara personliga preferenser och ekonomiska tillgångar. Både företagsformen enskild firma och aktiebolag har sina för- och nackdelar, men de utgör fungerande alternativ för att täcka in de olika behoven som företagare har idag. Aktiebolagsreglerna kan göra att det är något lättare att hantera verksamheten när det t.ex. finns anställd personal eller då verksamheten är omfattande. Samtidigt uppskattas möjligheten att äga mark privat högt bland företagarna. Att äga mark ses också som en pensionssäkerhet. Detta betraktas som en viktig lösning till att hantera den privata kapitalrisken på sikt och möjliggörs genom att företaget kan bedrivas som enskild firma. En del av informanterna rekommenderade till och med att bortse ifrån aktiebolagsformen och sköta hela verksamheten i form av enskild firma. Detta då man anser vinsterna med aktiebolagsformen vanligen är så låga att det inte lönar sig att belasta företaget med ökad administration. Kapitalförsörjning Det råder delade meningar bland informanterna gällande frågan om investeringar med kapital från aktiebolag kan tillföra positiva effekter till näringen samt om företagsformen har någon reell betydelse för kapitalförsörjningen. Majoriteten ser ingen betydande påverkan av jordförvärvslagen när det gäller möjligheterna till kapitalförsörjning. 42

Som beskrivits ovan begränsar jordförvärvslagen möjligheten att välja företagsform. Utgångspunkten för kreditbedömningar är dock alltid densamma oavsett om det är fråga om en enskild firma eller ett aktiebolag eftersom risken inte kan avgränsas från ägaren oberoende av företagsform. Villkoret för finansiering av företaget är att har alla nödvändiga säkerheter som krävs för att trygga affären. Det innebär att ur bankens ståndpunkt spelar inte företagsformen någon roll. Snarare kan enskilda firmor ses som ett minst lika tryggt investeringsobjekt som aktiebolag då företagaren personligen är betalningsansvarig vilket kan förstärka helhetsbilden för dessa företag. De mest framträdande problemen i sammanhanget är att nyutbildade och större specialiserade animalieföretag inte har tillgång till tillräckligt kapital då de ofta saknar betryggande säkerhet eller upparbetat kapital. Samtidigt har äldre jordbrukare i regel fullgod tillgång till antingen eget kapital eller finansiering via banklån vilket leder till en storleksrationalisering som bygger på säkerheten i befintliga resurser och inte på lönsamheten. Konsekvensen blir en föråldrad brukarkår, samt att markägare tvingas att stycka upp stora väluppbyggda jordbruk eftersom kapitalkraven är för stora för att en person ska kunna lösa ut delägande familjemedlemmar. Lönsamheten och återbetalningsförmågan är grundförutsättningen för kapitalförsörjning inom näringen och framför allt detta behöver förstärkas inom jordbruket. Informanterna understryker att fler möjligheter till kapitalförsörjning bör skapas för att utveckla näringen. Innovation och användning av teknologi Jordförvärvslagen uppges inte påverka möjligheterna till innovation och användning av teknologi i näringen. De viktigaste nyckelfaktorerna i sammanhanget är lönsamhetsfrågan samt attityden och benägenheten att söka kunskapsutbyten. Informanterna understryker att det finns en viss konservatism inom branschen. Vidare är inte förutsättningarna för innovation optimala med tanke på att en stor andel jordbrukare arbetar utan anställda, och därmed blir ganska isolerade. För utbyte av idéer behövs samtal och samarbete med andra lantbruksföretagare. Att detta i många fall saknas förklaras av en lönsamhetsproblematik som gör att man inte kan anställa arbetskraft och utveckla verksamheten. Det finns således ett visst samband mellan dessa faktorer även om kapitalförsörjningen inte alltid är den viktigaste förutsättningen för innovation. Urbaniseringen kan vara en faktor som har negativ effekt när det gäller arbetskraften, då många unga väljer att inte stanna kvar på landet. Detta leder till att behovet av teknisk utveckling blir än mer betydelsefullt då det kan leda till en utveckling som kan locka ny arbetskraft. Vidare kan teknisk utveckling i viss utsträckning ersätta arbetskraft. När det gäller användning av teknologi finns en starkare koppling till de finansiella aspekterna. Den pågående digitaliseringen kräver kapital. Samtidigt kan digitaliseringen, i dess olika former, fungera som en lösning till den minskade tillgången av kompetent arbetskraft och kostnaden relaterat till kompetent arbetskraft. Informanterna understryker också att det är lönsamheten som skapar intresse från investerare och det är lönsamheten som ger företagaren möjligheten att vidareutveckla verksamheten. De företag som ligger i framkant är de som använder sina resultat till innovativ utveckling av produktionen och som satsar fullt ut på innovationerna. Samtidigt befaras att ett ökat markinnehav kan leda till minskad innovationsbenägenhet pga. mindre dynamik. 43

Investeringsklimatet och investeringsviljan Investeringsviljan hos enskilda företagare konstateras begränsas pga. den privata kapitalrisken. När det gäller skog anses förutsättningarna finnas för god lönsamhet, särskilt som ytterligare förvärv inte anses nödvändiga för dessa markägare. För jordbruk menar informanterna att investeringsviljan kan bromsas för de större företagen som vill växa eftersom den privata ekonomin riskeras vid ett förvärv. Nyförvärv anses närmast omöjligt på grund av dagens höga markpriser. Företrädare för andra branscher uppges i vissa fall vilja investera i mark. Tillströmning av externt kapital från andra branscher anses dock innebära större nackdelar än fördelar för näringen då det kan generera vad informanterna ser som osund konkurrens. Man menar att det t.ex. skulle kunna försvåra förvärv av mark för aktiva företagare inom jord- och skogsbruk om mer kapitalstarka juridiska personer utanför den gröna näringen investerar i mark, t.ex. i syfte att använda marken primärt till annat än till jord- och skogsbruksföretagande. Sammanfattningsvis uppges investeringsklimatet dämpas på grund av lönsamhetsproblem i näringen. Som tidigare nämnts kan bankerna antas vilja investera i lönsamma företag oavsett företagsform. De ser mer till god återbetalningsförmåga och god företagsledningsförmåga. Aktörer utanför lant- och skogsbrukssektorn vill investera. Informanterna framhåller dock att det externa kapitalet kan innebära konkurrensnackdelar för företag inom jord- och skogsbruk. Generationsväxling När det gäller generationsväxlingar utgörs hindren särskilt av fastigheternas redan höga marknadsvärde i förhållande till den löpande avkastningen. Många menar att om jordförvärvslagen helt tas bort så skulle marknadspriserna antagligen stiga, vilket ytterligare skulle accentuera utmaningarna vid generationsskiften. De höga markpriserna leder till större behov av planering vid generationsskiften än vad som tidigare var fallet. En återkommande synpunkt är dock att det inte är jordförvärvslagen i sig som bidrar till detta. En föreslagen möjlig lösning är en passiv delägare som skjuter till kapital. På de allra största fastigheterna kan det vara fördel att överföra ägandet till aktiebolagsform för att möjliggöra inträde av delägare och undvika behov att stycka av stora och välbyggda rationella bruk. På så sätt skulle minoritetskapital kunna tas in vid generationsskiften. Det finns dock problem med detta, framförallt kopplat till den ökande komplexiteten med fler delägare. I samband med generationsskiften framhåller informanterna en struktur med rullande ägarskiften som en lovande lösning. Detta kan möjliggöra generationsskiften som pågår under flera år. Utmaningen för sådana ägarskiften är osäkerheten gällande vem som kommer att ta över. Sammanfattningsvis anses således inte jordförvärvslagen i sig vara anledningen till problematiken kring generationsskiften. Goda affärsrelationer och samarbeten samt sysselsättningen När det gäller möjligheten att underhålla goda affärsrelationer och samarbeten ser informanterna jordförvärvslagen som en grundläggande förutsättning i sammanhanget. Detta 44

eftersom den bidrar till att vidmakthålla en balans i ägandet av marken mellan enskilda firmor och bolag. Just detta ses som en förutsättning för affärsrelationer och samarbeten. Vidare anses jordförvärvslagen bidra till att upprätthålla lokal förankring, som i sin tur bidrar till nyttjandet av tjänster i området och sysselsättning. Vidare ses en risk att ett ökat bolagsägande skulle leda till mer storskaliga skötselmetoder, som befaras leda till mindre aktivitet i den lokala bygden, vilket i sin tur kan påverka den lokala sysselsättningen negativt. Hållbarhetsaspekter När det gäller hållbarhetsaspekter inom jord- och skogsbruksföretagande menar informanterna att verksamheter som inte bedrivs på ett ekonomiskt uthålligt sätt inte heller når upp till kraven när det gäller de miljömässiga och sociala dimensionerna av hållbar utveckling. På motsvarande sätt är det de lönsamma företagen som utvecklas och investerar på ett sätt som är hållbart när det gäller t.ex. miljö, djuromsorg och livsmedelssäkerhet. Det finns dock ingen direkt koppling till detta i jordförvärvslagen. Hur företagen lyckas när det gäller hållbar utveckling handlar snarare om företagsledningen. Informanterna menar att det finns en tydlig koppling till mellan förvärvslagstiftningen och hållbarhetsmålen inom skogs- och regionalpolitiken, särskilt till skogspolitiken, där spridning och variation i ägandet är ett uttalat mål. Detta främjar hållbar utveckling eftersom många ägare av marken främjar mångfald, vilket i sin tur främjar hållbar utveckling. Större spridning i ägandet vilket ses som en konsekvens av jordförvärvslagen leder till lägre sårbarhet, samtidigt som en ökad koncentration med färre och mer storskaliga skogsägare kan leda till större homogenitet. Betydelsen av att bevara balansen i ägandet är större i glesbygd. Ägande av fysisk person kan ge tydligare förankring på landsbygden, och bidra till mindre kortsiktiga och från miljösynpunkt bättre lösningar. Detta eftersom den fysiska personen är personligt ansvarig för verksamheten. Risken med bolagsägande är här att aktieägarna kan prioritera en kortsiktig avkastning på kapital framför hållbar utveckling. Även den biologiska mångfalden kan på sikt utarmas. Utvecklingen mot större och färre enheter kan också vara problematiskt när det gäller såväl beredskapen inom livsmedelssektorn som landsbygdens utveckling. Hanteringen av den privata kapitalrisken Riskerna i lant- och skogsbruksnäringen är i vissa avseenden annorlunda än i andra näringar eftersom investeringarna i mark och andra nödvändiga tillgångar är mycket kapitalkrävande. Detta gäller särskilt inom animalieproduktionen. Detta i sin tur medför stora risker för enskilda företagare som behöver ta på sig ett betalningsansvar för lånen som används för att finansiera verksamheten. Det personliga betalningsansvaret kvarstår många gånger oavsett företagsform och skulle alltså inte i praktiken påverkas om marken kunde ägas i bolagsform. När det gäller den privata kapitalrisken understryker också en del informanter att markägande för många ses som ett pensionssparande och är därför ett viktigt skäl att vilja förvärva mark som privatperson även om det innebär att denne alltid är personligt betalningsansvarig för eventuella lån. Jordförvärvslagens påverkan på marknaden för mark Informanterna menar att jordförvärvslagen kan skydda möjligheterna för dem som är aktivt sysselsatta inom jord- och skogsbruk att förvärva mark genom att hålla nere markpriserna. 45

Informanterna anser att markpriserna idag primärt styrs av den förväntade värdestegringen istället för av markens aktuella produktionsvärde. Detta gör att prisnivån är högre än vad som motiveras av produktionsvärdet, vilket anses problematiskt. Man menar att detta kan leda till långsiktiga problem för lantbruket eftersom några av de intervjuade befarar att detta innebär att marken inte nödvändigtvis köps av de personer som är mest lämpade för att få ut maximal och mest rationell produktion på gården. Istället kan marken köpas i spekulationssyfte. Informanterna föreslår att det mest önskvärda för näringen långsiktigt vore att prisutvecklingen dämpas. Den korta effektiva fristtiden efter ett avyttrande kan vara besvärande för juridiska personer. Det förekommer att den juridiska personen tvingas avstå från köp och sedan ha svårt att hitta annan lämplig mark. Detta kan störa marknaden då den köpare som mest vill ha marken hindras att köpa. Vidare finns det alltid en viss osäkerhet när det gäller att sälja fastighet i glesbygden, då myndighet måste godkänna försäljningen, vilket kan ge konserverande effekter. Vilka konsekvenser skulle ett avskaffande av jordförvärvslagen medföra? Flertalet tillfrågade informanter uttrycker direkt eller indirekt åsikten att en konsekvens av att avskaffa jordförvärvslagen skulle vara ökade markpriser på både jord- och skogsbruksmark. Svaren varierar något när det gäller prognosen för hur långvarig effekten kan bli och i vilken del av landet prisökningarna kan bli som störst. Priserna kan också komma att jämna ut sig med tiden, menar man. De flesta anser att även om vissa positiva effekter skulle följa av att avskaffa jordförvärvslagen skulle även vad man uppfattar som problem uppstå. Detta kan t.ex. vara spekulationsköp, passivt ägande och kapitalplacering. Man ser risker med att ägandet förskjuts mot en större andel juridiska personer, vilket inte anses gynna glesbygdens befolkning och dess sysselsättning. Vidare finns en oro att markpriserna stiger ytterligare, vilket förväntas leda till större skillnad mellan markens avkastnings- och försäljningsvärden, vilket anses problematiskt. De största hindren för affärsmässig utveckling hos lant- och skogsbruksföretag Vad utgör då de största hindren för affärsmässig utveckling hos lant- och skogsbruksföretag? Ett av de större hindren som framkommer av intervjuerna är osäkerhet kring lönsamheten och att investeringarna är mycket kapitalintensiva. Detta påverkar möjligheten för kapitalförsörjningen och utgör därför en central problematik. Särskilt problematiskt är det på lantbrukssidan till följd av den stora skillnaden mellan den löpande avkastningen och fastighetens värde. Jämfört med tidigare menar informanterna dessutom att marginalerna har krympt. Detta orsakas av att såväl mark som andra produktionsfaktorer ökat i pris, samtidigt som den internationella konkurrensen håller produktpriserna nere. Vidare att Sverige uppfattas ha mer omfattande regelverk än konkurrerande länder leder till att villkoren för svenska företag och deras möjligheter att konkurrera på den internationella marknaden försämras enligt informanterna. Dessa i sin tur leder till att många lantbrukare har verksamheter som inte kan bära anställd arbetskraft, vilket kan leda till ensamhet och isolering. 46

Regelverken upplevs som krångliga. Detta tillsammans med rädsla för att inte lyckas följa alla gällande regler, utgör ett annat betydande hinder för affärsmässig utveckling. Företagarna blir avskräckta av risken för sanktioner, t.ex. avdrag på ersättning eller andra former av myndighetsutövning. Informanterna menar vidare att företagarna i näringen upplever det närmast omöjligt att hålla sig uppdaterade med samtliga gällande regelverk, samtidigt som de ska sköta arbetsintensiva verksamheter. Samtidigt upplever man att det inte finns möjlighet att vända sig till tillsynspersoner för att få reda på vad som gäller i varje enskilt fall. Detta leder till en uppfattning hos företagarna att belastningen när det gäller administrativa krav ökar. En del informanter menar också att rationaliseringen av företag hindras av faktorer som artskyddsförordningar och generella biotopskyddsområden. Dessa kan förhindra t.ex. dikning. Detta leder återigen till en allmän osäkerhet hos förtagarna, vilket påverkar såväl långsiktigheten i deras planer som deras förtroende för myndigheter. Detta hämmar investeringsviljan. Vidare menar informanterna att när det gäller företagsutveckling i glesbygden är det av avgörande betydelse om det finns infrastruktur och sociala sammanhang. En ytterligare faktor som kan hindra företagsutveckling är bristande företagsledningsförmåga, t.ex. att kunna identifiera marknader och möjligheter vilket är grundläggande för företagande. Också en positiv inställning till att utvecklas och vilja att satsa på möjligheter för att utvecklas är avgörande för en långsiktig framtid inom näringen. 5.2.2 Arrendelagstiftningen Här sammanfattas intervjusvaren när det gäller arrendelagstiftningen. Informanterna är desamma som i fallet med jordförvärvslagen. Återigen är det informanternas åsikter och deras redogörelser för uppfattade orsak-verkanförhållanden som presenteras. Nuvarande arrendelagstiftning anses i stort sett fungerar bra eftersom den ger arrendatorn ett viktig skydd. Däremot kan Arrendeutredningens (SOU 2014:32) föreslagna åtgärder (indexreglering av arrendeavgiften, besittningsskydd för samtliga tidsbestämda sidoarrenden och en viss uppluckring av besittningsskyddet) ge bättre säkerhet för såväl markägare som arrendator, vilket kan underlätta investeringsbeslut. Vidare är inte marknaden så pass mogen att alla parter kan ta ansvar för samtliga relevanta avtalsfrågor. Den gällande typen av ramlagstiftning behövs därför även fortsättningsvis, även om förändringar också kan vara motiverade. Markägaren i underläge Informanterna menar att styrkeförhållandena på arrendemarknaden förändrats samtidigt som arrendelagstiftningen alltjämt är oförändrad. Ett centralt problem som följer av arrendelagstiftningen är att det för jordägare uppstår inlåsningseffekter då arrendatorn, vid längre kontrakt än ett år, har rätt till förlängning av avtalet då det löper ut. För att undvika att besittningsskyddet träder i kraft väljs istället ettåriga arrendekontrakt, vilket inte upplevs som optimalt för någon av parterna. För att uppnå långsiktig utveckling och trygghet när det gäller disponeringen av marken för såväl arrendator som jordägare, menar många att maktbalansen mellan parterna bör jämnas ut. Informanterna föreslår också att möjliggöra för jordägaren själv att bruka fastigheten utan hänsyn till arrendator. Vidare föreslås att om jordägaren avser att sälja sin fastighet ska detta bryta rätten för arrendator att erhålla fortsatt förlängning av arrendeavtalet. 47

Investeringsklimatet och långsiktig utveckling av marken som resurs Den nuvarande arrendelagstiftning befaras leda till kortsiktighet, vilket i sin tur gör att många inte vågar utveckla marken långsiktigt. Om investeringar kräver planeringshorisonter på 5 10 år, kan de inte bygga på ettåriga arrendeavtal. Informanterna menar att resultatet blir att utvecklingen av arrendemarker hämmas och att verksamheten blir eftersatt vilket leder till att produktionen inte kan öka. Detta är ett problem inte bara för arrendatorn utan även för jordägaren. Minskade möjligheter för nystartsföretag Informanterna betonar vidare en problematik kring att många privatpersoner på grund av besittningsskyddet för arrendatorn väljer att inte upplåta gårdsarrenden. Detta eftersom risken är stor att en försäljning av fastigheten omöjliggörs då den belastas av ett arrendeavtal. Detta har lett till att gårdsarrenden idag till stora delar försvunnit. Då gårdsarrenden skulle kunna utgöra en för nystartade företag med begränsad kapitaltillgång, attraktiv väg in i näringen, är detta negativt. Samarbete försvåras Arrendelagstiftningen uppfattas också som svår att tolka för icke insatta vilket kan leda till att många markägare hamnar i tvister och olägenheter då de ingår fleråriga arrendeavtal med arrendatorer som nyttjar lagskyddet på bekostnad av markägaren. Många gånger förstår inte heller parterna vad de har skrivit under. 5.3 Sammanfattande slutsatser Av intervjuerna med informanterna dras slutsatsen att jordförvärvslagen i sin nuvarande form inte anses särskilt problematisk. Lagstiftningen hindrar visserligen lant- och skogsbruksföretag att fritt välja företagsform, men detta kan hanteras genom en kombination av driftsbolag och enskilda firmor. Detta anses vidare inte försvåra tillförsel av kapital till företagen då bankerna framförallt undersöker företagets återbetalningsförmåga. Informanterna från banksektorn har till och med framhållit att det faktum att en enskild firma äger marken kan göra att affären upplevs som säkrare för banken eftersom privatpersonen då är tydligare engagerad i företaget. När det gäller generationsskiften ligger problematiken snarare i fastigheternas stora värde och det kapitalbehov som detta medför än i att jordförvärvslagen i praktiken hindrar marken att ägas av ett aktiebolag. Informanterna tror alltså inte att en förändrad jordförvärvslag skulle bidra till att underlätta generationsskiften. Man framhåller även att samägande av lant- och skogsbruk via aktiebolag är komplicerat. När det gäller marknaden för mark befarar de intervjuade en risk för ytterligare ökande markpriser om jordförvärvslagen tas bort. Informanterna ser detta som problematiskt, jordförvärvslagen anses alltså ha en dämpande effekt på prisutvecklingen på lantbruksegendomar. Slutligen ses jordförvärvslagstiftningen som ett sätt att underlätta sysselsättning och aktiviteter på landsbygden, särskilt i glesbygdsområden då den bidrar till ett varierat markägande. Informanterna lyfter på möjligheten att avskaffa bosättningskravet i glesbygd. När det gäller arrendelagstiftningen kan slutsatsen dras att det finns ett behov av översyn av lagstiftningen då maktförhållandet mellan jordägare och arrendator ser annorlunda ut nu jämfört med när lagen kom till. Framförallt är det besittningsskyddet som anses problematiskt, vilket man t.ex. menar hindrar att privatpersoner arrenderar ut hela gårdar, samt att det leder till korta arrendekontrakt för sidoarrenden. 48

49

6 Delstudie 2: Djupintervjuer med lant- och skogsbrukare Delstudie 2 syftade till att undersöka vilka faktorer skogs- och lantbrukare menar utgör hinder för företagsutveckling och på vilket sätt dessa faktorer utgör problem för dem. Delstudien baserades på djupintervjuer med 51 skogs- och lantbrukare. Utgångspunkten var en öppen frågeställning där de intervjuade fritt fick berätta vad som utgjorde problem för dem att utveckla sina företag och vad dessa aspekter ledde till, utan att de på något sätt leddes av exempel på problemområden. För utvärderingens syfte är det genom delstudie 2 intressant att undersöka följande: 1. Huruvida lant- och skogsbrukarna spontant nämnder lagstiftningen kring jordförvärv och arrende som ett hinder för företagsutveckling. 2. På en aggregerad nivå hur framträdande lagstiftningen kring jordförvärv och arrende är som hinder (om de uppfattas som ett hinder) för företagsutveckling jämfört med andra upplevda hinder för företagsutveckling. Att undersöka lant- och skogsbrukarnas syn på hinder för företagsutveckling generellt sett tillsammans med deras syn på hur lagstiftningarna kring jordförvärv och arrende påverkar företagsutveckling (om lagarna nämns som hinder), innebar för utvärderingsuppdraget en möjlighet att diskutera omfattningen av lagstiftningens möjliga implikationer i förhållande till andra faktorer som också kan upplevas försvåra företagsutveckling, och hur dessa skulle underlättas. På detta sätt skapas en förståelse för företagarnas syn på lagstiftningen som möjliga hinder för företagsutveckling i förhållande till andra hinder. Den öppna ansatsen i delstudie 2, innebär i förhållande till analysuppdraget att det genereras en betydande mängd kompletterande insikter i vad som utgör hinder för företagsutveckling. Dessa är mycket relevanta för förståelsen av lant- och skogsbrukssektorns förutsättningar och redovisas därför. 6.1 Metod Centralt i denna delstudie var en kartläggning av de intervjuade lant- och skogsbrukarnas föreställning av hinder för företagsutveckling och vad dessa hinder leder till, alltså på vilket sätt de hindrar företagsutveckling. Genom djupintervjuer klarlades lant- och skogsbrukarnas spontana uppfattning om vad som utgör hinder. Detta innebar att intervjuaren lyssnade till deras redogörelse för vad som kan hindra företagsutveckling utan att nämna lagstiftningen kring jordförvärv och arrende. Därefter ställdes följdfrågor för att förstå på vilket sätt de nämnda hindren orsakade problem för företagsutveckling. På en konceptuell nivå har frågeställningen många gemensamma nämnare med ämnen som behandlats i tidigare vetenskapliga studier av lantbrukares beslutsfattande (t.ex. Hansson & Lagerkvist 2015; Hansson & Kokko 2018). I båda dessa studier har författarna intresserat sig för de attribut lantbrukare använder för att beskriva en beslutssituation eller en händelse och därefter kartlagt vilka konsekvenser de intervjuade lantbrukarna uppfattar att attributen leder till, samt varför dessa är viktiga för dem. Från ett teoretiskt perspektiv har dessa studier utgått från means-end chain (MEC)-modellen (Gutman, 1982; Reynolds & Gutman, 1988), vilken 50

beskriver individers mentala modeller av ett fenomen och dess konsekvenser i ett hierarkiskt samband från attribut, till konsekvens, till värdering (dvs. varför något uppfattas som viktigt). I delstudie 2 undersöks således de intervjuade lant- och skogsbrukarnas mentala modeller över fenomenet hinder för företagsutveckling, samt vad dessa hinder leder till i termer av konsekvenser och värderingar. För att kartlägga resonemangskedjor från attribut, till konsekvens, till värdering används ofta en metod som kallas laddering (Reynolds & Gutman, 1988; Olson 1989). Denna metod användes även i delstudie 2 för att kartlägga lant- och skogsbrukarnas resonemangskedjor från hinder för företagsutveckling till konsekvenser av dessa till varför dessa konsekvenser är viktiga. Metoden laddering går ut på att först identifiera en startpunkt; i detta fall var startpunkten lant- och skogsbrukarnas identifierade hinder för företagsutveckling. Därefter följer frågor av typen varför är detta viktigt för dig och vad leder detta till för att djupare undersöka konsekvenserna av hindren för företagsutveckling. Genom att upprepande gånger fråga respondenten om varför något är viktigt för denne, vad något leder till etc. får respondenten möjlighet att utveckla sina tankar och identifiera orsak-verkan-samband som han/hon initialt kanske inte tänkt på. När respondenten inte längre kan artikulera fler konsekvenser anses resonemangskedjan fullt kartlagd och intervjuaren går över på nästa identifierade hinder för att söka konsekvenser av detta och varför konsekvenserna är viktiga. Vi intervjuade 51 lant- och skogsbrukare under perioden februari april 2018. Samtliga intervjuer gjordes per telefon. Detta var av praktiska skäl: med telefonintervjuer kunde vi intervjua lant- och skogsbrukare från hela Sverige på ett tidseffektivt sätt. Samtliga intervjuer spelades in. Från det inspelade materialet skapade intervjuaren memos för varje intervju där resonemangskedjorna sammanfattades. Deltagare till delstudie 2 rekryterades genom att vi först skickade inbjudningsbrev till möjliga deltagande lant- och skogsbrukare. Urvalet stratifierades med avseende på geografiskt läge, driftsinriktning och gårdsstorlek. De möjliga deltagarna kontaktades och tillfrågades om de ville ingå i studien; vid positivt svar bokades tid för själva intervjun. Vi kompletterade efter hand urvalet slumpmässigt valda större (total åkerareal större än 300 hektar) lant- och skogsbrukare då de som initialt tackade ja till att intervjuas huvudsakligen bedrev mindre verksamheter. Kontaktuppgifter erhölls från lantbruksregistret, vilket administreras av Statistiska centralbyrån. Registret innehåller uppgifter om verksamheter inom lantbruk, vilka ofta är kombinerade med skogsbruk. Däremot finns inga uppgifter om verksamheter enbart inom skogsbruk. Respondenterna är att anse som antingen lantbrukare, eller kombinerade lant- och skogsbrukare. Analysen genomfördes i följande steg, enligt rekommendationer av Reynolds & Gutman (1988) och som använts i många studier som baseras på laddering (t.ex. Westerlund Lind 2007; Hansson & Lagerkvist 2015): 1. Resonemangskedjorna (som sammanfattats i memos) beskrevs i sina nyckelord, på så sätt att hindren för företagsutveckling och deras konsekvenser beskrevs för varje respondent, med just de ord respondenten använde under intervjun. 2. Nyckelorden kodades därefter till övergripande koder så att nyckelord som i praktiken beskriv samma sak sammanfattades under en gemensam rubrik. Detta steg var viktigt för möjligheten att dra sammanfattande slutsatser av materialet. 51

3. De övergripande koderna användes för att konstruera en så kallad hierarkisk värdekarta i vilken den dominerade hindren för företagsutveckling och konsekvenserna av dessa sammanfattades sett utifrån samtliga respondenter. Datorprogrammet Ladderux användes för att skapa den hierarkiska värdekartan, samt implikationsmatrisen som behövdes för att skapa kartan. Ett viktigt steg i framtagandet av en hierarkisk värdekarta är val av tröskelvärde för när en länk i kartan ska tas med och när den ska lämnas utanför kartan. I grund och botten handlar valet av tröskelvärde om en kompromiss mellan att å ena sidan sammanfatta materialet i en hierarkisk värdekarta som tillräckligt tydlig för att vara tolkningsbar, och å andra sidan att så mycket data som möjligt kan inkluderas i kartan (Reynolds & Gutman 1998; Leppard et al. 2004). Resultaten av olika tröskelvärden utvärderades och slutligen valdes ett tröskelvärde på två, vilket innebär att en länk i kartan måste ha nämnts minst två gånger för att indikeras i den slutliga hierarkiska värdekartan. På detta sätt erhölls en hierarkisk värdekarta som är tolkningsbar, samtidigt som så mycket information som möjligt kunde behållas. Högre tröskelvärden hade resulterat i en ännu tydligare hierarkisk värdekarta men på bekostnad av en betydande materialförlust. Ett lägre tröskelvärde (i praktiken att alla länkar tagits med) hade resulterat i hierarkisk värdekarta som var alltför komplex för att tolka, genom att länkar som endast nämnts en gång visats i kartan. 6.2 Resultat Ladderingintervjuerna resulterade i 184 resonemangskedjor (attribut konsekvens värdering), med i genomsnitt 3,6 resonemangskedjor per respondent. Varje resonemangskedja innehöll i genomsnitt 2,9 element. Materialet innehöll sammanlagt 357 direkta kopplingar och 217 indirekta kopplingar mellan element i resonemangskedjorna. Materialet sammanfattades i en hierarkisk värdekarta. Denna visas i figur 4 och sammanfattar de viktigaste resultaten från delstudie 2. Med ett tröskelvärde på två finns 45,6% av det totala antalet kopplingar kvar i den hierarkiska värdekartan. Fetmarkerade linjer visar på de mest frekvent förekommande kopplingarna. Kartan visar tolv huvudsakliga hinder för företagsutveckling. Dessa utgör de viktigaste hindren för företagsutveckling som kommit fram under intervjuerna. De mest frekvent förekommande hindren av dessa tolv är: förändringar i gällande regelverk och reglering; regelverk och reglering som uppfattas som krångliga; samt svårigheter att få tag på arbetskraft. Därutöver nämndes också hinder för företagsutveckling relaterade till gården i sig, vi har valt att sammanfatta dessa som orationell gård. Vidare nämnde respondenterna höga markpriser; bristande kompetens hos sig själva, konsumenter, beslutsfattare och media; minskad efterfrågan; konkurrens från utländska marknader; konjunkturcykler; investeringarnas storlek; jordbrukspolitiken; och priserna på produktionsfaktorerna som hinder för företagsutveckling. Hindren för företagsutveckling beskrivs leda till ett antal olika konsekvenser, t.ex. ofördelaktig kostnadsstruktur, konkurrensnackdelar, förhindrad strukturomvandling, utvecklingshinder och likviditetsproblem. De flesta av dessa beskrivs sedan leda till en lönsamhetsproblematik, vilken i sin tur leder till ytterligare produktionsproblem, bristande landsbygdsutveckling, att det känns svårt/tufft, stressproblem, att man söker samarbeten eller lägger ner produktionen. 52

I den hierarkiska värdekartan har de kopplingar som allra mest frekvent diskuterats under intervjuerna markerats med fetstil. Dessa är framförallt följande kopplingar: 1. Kopplingen från regelverk och reglering som uppfattas som krångliga, till ofördelaktig kostnadsstruktur, till lönsamhetsproblematik, till produktionsproblem eller till att man väljer att sluta. 2. Kopplingen från förändringar i gällande regelverk och regleringar, till ofördelaktig kostnadsstruktur, till lönsamhetsproblematik eller att man väljer att sluta. 3. Kopplingen från regelverk och reglering som uppfattas som krånglig, till utvecklingsproblematik, till utvecklingshinder och därifrån till lönsamhetsproblematik, till produktionsproblem eller att man väljer att sluta. Resultaten visar vilka områden som de intervjuade lant- och skogsbrukarna lyfter fram som hinder för företagsutveckling. I detta steg är det intressant att notera att lagstiftningen för jordförvärv och arrende inte alls nämndes som hinder för företagsutveckling. Inte heller nämndes lagstiftningen i samband med att respondenterna framförde att gällande regelverk och reglering uppfattas som hindrande för företagsutveckling. Istället handlade det om t.ex. regler kring miljöhänsyn i lantbruket, t.ex. vid användning av bekämpningsmedel. 53

Produktionsproblem Inskränkt äganderätt Bristande landsbygdsutveckling Känns svårt/tufft Stress Söker samarbeten Lägger ner verksamheten Prognosarbete Lönsamhetsproblem Likviditetsproblem Ekonomisk osäkerhet Ofördelaktig kostnadsstruktur Konkurrensnackdelar Förhindrad strukturomvandling Utvecklingsproblem Bristande intäkter Problem med produktionsfaktorer Konjunkturcykler Orationell gård Priset på produktionsfaktorer Jordbrukspolitiken Förändringar i gällande regelverk Krånglig reglering Höga markpriser Bristande kompetens Minskad efterfrågan Konkurrens från utländska marknader Svårt att få tag på arbetskraft Investeringarnas storlek Figur 4. Hierarkisk värdekarta över lantbrukarnas uppfattade hinder för företagsutveckling, samt konsekvenserna av dessa. 54

6.3 Sammanfattande diskussion och slutsats I delstudie 2 har vi kartlagt de intervjuade skogs- och lantbrukarnas syn på hinder för företagsutveckling och vad dessa hinder leder till. För analysuppdraget är ansatsen intressant då den möjliggör en förståelse för de mest betydande upplevda hindren för företagsutveckling bland respondenterna. I synnerhet är det intressant då ansatsen har möjliggjort en förståelse av om lagstiftningen kring jordförvärv och arrende lyfts spontant av de intervjuade skogs- och lantbrukarna, samt hur viktig lagstiftningen i så fall skulle vara som hinder jämfört med andra upplevda hinder. Detta möjliggjordes som nämnts av att vi under intervjusituationen inte gav några som helst förslag på hinder för företagsutveckling; respondenterna fick helt och hållet själva formulera dessa. Det är intressant att notera att resultatet av delstudie 2 blev att inte något av hindren som kunde kartläggas specifikt innefattar lagstiftningen kring jordförvärv och arrende. Lagstiftningen ingår över huvud taget inte i den hierarkiska värdekartan. Inte heller ett lägre tröskelvärde för när en koppling tas med i den hierarkiska värdekartan hade inneburit att lagstiftningen kring jordförvärv och arrende nämndes specifikt som ett hinder. Detta är särskilt intressant att notera eftersom ansatsen i delstudie 2 gick ut på att respondenterna fick utgå från sina egna upplevda hinder för företagsutveckling. Det förväntas då att respondenterna i första hand nämnder de hinder de upplever som viktigast. Istället för lagstiftningen kring jordförvärv och arrende som hinder för företagsutveckling nämndes under intervjuerna ett stort antal andra hinder för företagsutveckling. Viktigast var förändringar i gällande regelverk, krånglig reglering, jordbrukspolitiken och svårigheter att få tag på arbetskraft. För analysuppdraget innebär våra resultat att vi kan bekräfta dessa hinder för företagsutveckling bland lant- och skogsbrukare. Resultaten kan användas för att fortsättningsvis diskutera på vilket sätt lant- och skogsbruksföretag kan utvecklas. Sammantaget indikerar svaren ett behov av att fokusera på hur sektorns företagare kan navigera i ett komplext system där egen professionell kompetens inom i sig breda, komplicerade områden som växtodling, animalieproduktion och skogsskötsel, behöver kompletteras och anpassas genom kunnande inom gårdens aktuella reglerings- och politikområden för att säkerställa samhällets krav på verksamheten. I framtida utredningsoch forskningsarbete kan det därför vara relevant att undersöka hur regleringen och jordbrukspolitiken kan göras mer lättillgänglig och hanterbar från ett administrativt perspektiv. Detta kan handla om tydligare kommunikation vilket minskar osäkerheten om vad som gäller i olika situationer, hur tillstånd söks, hur stöd söks etc. Inom ramen för det övergripande området jordbrukspolitiken lyftes också problem med försenade stödutbetalningar, vilket i sig orsakade likviditetsproblem. Detta är ett exempel på en ytterligare dimension i komplexiteten, där regelsystemen behöver balanseras med lant- och skogsbrukarnas likviditetsplanering. Vidare bekräftar resultaten på behovet av mer utbildad personal inom lantbrukssektorn, vilket hänger samman med näringens attraktionskraft och möjligheten att bibehålla och utveckla personal. Det samspelar sannolikt även med näringens vana av att leda personal. Av denna anledning kan det även för framtida utrednings- och forskningsarbete vara värt att vidare undersöka behovet av kompetensutveckling inom dessa områden, samt hur nuvarande kunskap kan göras mer tillgänglig. 55

56

7 Delstudie 3: Enkätstudie med lant- och skogsbrukare Delstudie 3 syftade till att undersöka vad lant- och skogsbrukare anser utgör hinder och möjligheter för utveckling av deras gårdsbaserade företagsverksamhet. Delstudie 3 har således betydande likheter med delstudie 2, men skiljer sig från denna delstudie på två väsentliga sätt. Dels undersöks här hinder såväl som möjligheter, då delstudien fokuserar på att undersöka hur i grunden samma aspekt kan uppfattas som ett hinder eller möjlighet för företagsutveckling. Dels baseras delstudie 3 på data insamlat via två enkäter som skickats till stort antal lant- och skogsbrukare. Avsikten var att skapa förståelse för lant- och skogsbrukares syn på olika aspekter som kan fungera som hinder respektive möjligheter för företagsutveckling baserat på ett större statistiskt material. Liksom i delstudie 2 har vi i delstudie 3 varit intresserade av lant- och skogsbrukarnas uppfattning av lagstiftningen för jordförvärv och arrende i förhållande till andra aspekter som också kan påverka företagsutveckling. Detta för att skapa en förståelse av hur betydande lagstiftningen för jordförvärv och arrende är i detta sammanhang i förhållande till andra aspekter som också kan påverka företagsutveckling. Genom enkäterna har även bakgrundsmaterial om respondenterna samlats in. Detta möjliggör en profilering av respondenterna i förhållande till deras uppfattning om lagstiftningen som ett hinder eller möjlighet för företagsutveckling. 7.1 Metod 7.1.1 Hinder och möjligheter för företagsutveckling För analysuppdraget var det nödvändigt att lista ett stort antal möjliga aspekter som kan påverka företagsutveckling, och undersöka hur lagstiftningen kring jordförvärv och arrende uppfattades i förhållande till andra aspekter som också kan påverka företagsutveckling. På så sätt erhölls en uppfattning och hur viktig lagstiftningen är som påverkansfaktorer för företagsutveckling i förhållande till andra möjliga påverkansfaktorer. En aspekt kan påverka företagsutveckling positivt såväl som negativt. För analysuppdraget var det intressant att inte från början kategorisera lagstiftningen för jordförvärv och arrende som positiv eller negativ för företagsutveckling. Istället undersöktes hur lagstiftningen uppfattas bland ett antal andra påverkansområden med en förutsättningslös inställning att påverkan kan vara positiv såväl som negativ. Delstudie 3 inleddes en inventering möjliga påverkansområden för företagsutveckling. Kollmann et al. (2017) beskriver företagets finansiella situation (resurser), konkurrenter och affärspartners som tänkbara hinder för företagsutveckling. Inledningsvis utgick vi från dessa kategorier och föreslagna påverkansfaktorer och skapade en preliminär lista med tänkbara faktorer som påverkar företagsutveckling. Listan jämfördes med hinder för företagsutveckling som kom fram under intervjuerna i delstudie 2 och kompletterades vid behov med sådant som lyfts fram i intervjuerna men som inte redan fanns med i listan. Detta för att säkerställa att viktiga påverkansfaktorer inte utelämnats. Listan kompletterades också med lagstiftningen kring jordförvärv och arrende som två påverkansfaktorer, samt med regelverket inom gårdens område som en påverkansfaktor. Dessa tre kan klassificeras som institutionella påverkansfaktorer. Vidare kompletterades listan med påverkansfaktorer i termer av gårdens geografiska läge, arrondering och tillgång till kunskap och kompetens. De senare 57

påverkansfaktorerna handlar i grunden om hur företagets fysiska och intellektuella resursbaser ser ut. Eftersom påverkansfaktorer kan vara såväl positiva som negativa, ställdes först frågor kring möjligheter för företagsutveckling och respondenterna ombads att skatta i vilken utsträckning de föreslagna faktorerna utgjorde möjligheter för företagsutveckling. Därefter ställdes frågor kring hinder för företagsutveckling och respondenterna ombads att skatta i vilken utsträckning de föreslagna faktorerna hindrade företagsutveckling. I vissa fall, t.ex. rörande lagstiftningen kring jordförvärv och arrende, kunde liknande beskrivning av påverkansfaktorn (möjligheter respektive hinder) användas. I andra fall behövde beskrivningen av påverkansfaktorn anpassas till att vara hinder eller möjlighet. Ett exempel är tillgång till egna finansiella resurser. I denna skrivning är påverkansfaktorn positivt laddad och användes för att undersöka möjligheter för företagsutveckling. Påverkansfaktorn skrevs om till att handla om bristande tillgång till egna finansiella resurser när vi undersökte negativa påverkansfaktorer (hinder för företagsutveckling). 7.1.2 Företagsutveckling Företagsutveckling kan innefatta många olika aspekter. I enkäten var det viktigt att låta respondenterna tänka igenom vad företagsutveckling innefattar för just dem innan de besvarade frågorna om möjliga påverkansfaktorer. Vi frågade därför först hur nöjd respondenten var med verksamheten på sin gård när det gäller ett antal olika aspekter, nämligen avkastning på satsat kapital, möjlighet att ta ut en lön som går att leva på, gårdsstorlek, möjlighet till fritid, möjlighet till sysselsättning till sig själv och andra. Dessa aspekter valdes eftersom de speglar olika typer av mål med företagsverksamhet. Det är väldokumenterat i den vetenskapliga litteraturen att målsättning med företagsverksamhet i lantbruket behöver förstås i fler dimensioner än enbart vinstmaximering (se t.ex. Gasson 1973; Ferguson and Hansson 2013; Howley 2015). Med de aspekter av företagsutveckling vi frågade om speglar vi utveckling i flera dimensioner som kan vara viktiga i verksamheten. Vi bad sedan respondenten att tänka igenom vad han/hon vill uppnå med framtida verksamhetsutveckling av gården. Därefter fick respondenten besvara frågorna om möjligheter och hinder för företagsutveckling. 7.1.3 Data Data samlades in via två webbaserade enkätundersökningar. Den ena versionen av enkäten (lantbruksenkäten) anpassades till respondenter med lantbruksverksamhet. Vi skickade denna version av enkäten till personer som i lantbruksregistret fanns registrerade som ägare till företag med lantbruksverksamhet. En del av dessa företag är kombinationsverksamheter med både lant- och skogsbruk. Den andra versionen av enkäten (skogsbruksenkäten) skickades till privatpersoner med skogsinnehav. Det var nödvändigt att ta fram två versioner av enkäten eftersom delvis olika frågor behövde ställas till de olika grupperna. 7.2 Resultat lantbruksenkäten Lantbruksenkäten riktades initialt till 2000 lantbrukare. Dessa utgjorde ett slumpmässigt stratifierat urval (med avseende på driftsinriktning, storlek och geografiskt läge) ur lantbruksregistret. Småbruk togs inte med i urvalet eftersom vi då hade riskerat att spegla lantbruk som många gånger inte primärt används för företagsverksamhet. Lantbruksenkäten kompletterades senare med ett separat utskick till ett slumpmässigt urval av 397 lantbruk som 58

har mer än 300 hektar, då inkommande svar visade en snedvridning mot mindre lantbruk. Efter en påminnelse erhölls totalt 432 svar, motsvarande en total svarsfrekvens på 18 % av 2397 utskick. Av dessa hade 382 valt att besvara hela eller delar av enkäten. Övriga hade tackat nej till att delta. Svarsfrekvensen är lägre än tidigare erhållna svarsfrekvenser i studier riktade till svenska lantbrukare (t.ex. Hansson et al. 2013; Manevska-Tasevska et al. 2016), men fullt jämförbar med en svarsfrekvens på 19 % som uppmättes i en studie av Sok et al. (2018) och som vände sig till mjölkgårdar i Nederländerna. Anledningarna till låg svarsfrekvens kan vara att data samlades in via ett webbaserat verktyg och det är möjligt att detta uppfattades av respondenterna som mer otillgängligt än en pappersbaserad datainsamling. Men huvudorsaken till den låga svarsfrekvensen anser vi ändå vara den allmänna trenden mot minskad benägenhet att vilja delta i frågeformulärsbaserade studier. 7.2.1 Bakgrundsbeskrivning av respondenterna I tabell 10 sammanfattas bakgrundsinformation om respondenterna. Denna ger en förståelse av profilen hos respondenterna som besvarat enkäten och som alltså representerar uppfattningen om påverkansfaktorer för företagsutveckling som framkommer i utvärderingen, samt betydelsen av lagstiftningen kring jordförvärv och arrende i detta sammanhang. Bakgrundsbeskrivningen är viktig i synnerhet i ljuset av den låga svarsfrekvensen. Som framgår av tabell 10 är en majoritet av dem som besvarat enkäten är män. Endast 16,2% av de svarande är kvinnor. Detta speglar jordbruksstatistik i allmänhet där en majoritet av de som är registrerade som ägare av lant- och skogsbruksföretag är män. Respondenternas genomsnittliga ålder på är 56,4 år. Genomsnittlig total gårdsstorlek (mätt i termer av åker och bete) uppgår till 173,06 hektar, där lant- och skogsbruken i genomsnitt äger 76,75 hektar åker och 12,09 hektar betesmark, samt arrenderar 72,30 hektar åkermark och 11,41 hektar betesmark. Genomsnittligt skogsinnehav uppgår till 98,97 hektar. Genomsnittlig andel arrenderad mark uppgår till 33 %. Av tabell 10 framgår vidare att 79 % av respondenterna har arbetslivserfarenhet från förvärvsarbete och 23 % från annat företagande än lantbruksföretaget. Tjugofyra procent har en säker efterträdare på gården. Så kallad kompletterande verksamhet (annan företagsverksamhet än den traditionella skogs- eller lantbruksverksamheten, som syftar till att ge intäkter), bedrivs på 46 % av respondenternas företag. I enkäten ställdes som nämnts frågor kring hur nöjd respondenten är med verksamheten på gården. Frågan ställdes i ett antal dimensioner, nämligen avkastning på satsat kapital, möjlighet att ta ut en lön som går att leva på, gårdsstorlek, möjlighet till fritid och möjlighet till sysselsättning för sig själv och andra. Respondenterna fick värdera dessa dimensioner på en skala 1 5 där 1 betydde inte alls nöjd, 5 betydde mycket nöjd och 3 klassades som neutral. Som framgår av resultaten i tabell 10 ger respondenterna i genomsnitt relativt låga poäng till dessa dimensioner av företagsutveckling, mellan 2,55 och 3,51. Minst nöjd var man med möjligheten att ta ut en lön som går att leva på och mest nöjd var man med möjligheten till sysselsättning för sig själv och andra. I enkäten ombads även respondenterna att tänka igenom hur de skulle vilja utveckla sin gård i framtiden och vad de vill uppnå med verksamhetsutvecklingen. Närmare bestämt ombads respondenterna att fördela 100 poäng mellan de olika dimensionerna som nämndes tidigare. Detta är en så kallad constant-sum approach vilken gör att respondenterna behöver tänka igenom hur man väger olika alternativ emot varandra, och ger en kvantitativ skattning av hur 59

viktiga de olika dimensionerna är. Av informationen i tabell 10 framgår att respondenterna i genomsnitt fördelat 18,01 28,41 poäng till de olika dimensionerna. Flest poäng fördelades till dimensionen möjlighet att ta ut en lön som går att leva på. Minst antal poäng fördelades till dimensionen möjlighet till sysselsättning för sig själv och andra. Poängfördelningen speglar alltså värderingen av hur nöjd man är med verksamheten som vi redogjorde för ovan. Dessa frågor ger en inblick i vad respondenterna vill uppnå med utveckling av sin gårdsbaserade verksamhet. Detta tjänar till att ge en bakrundsbeskrivning inför redogörelsen av respondenternas uppfattning av hur viktiga olika påverkansfaktorer är för verksamhetsutvecklingen då de sätter påverkansfaktorerna i ett sammanhang genom att beskriva vad man vill uppnå med utveckling av verksamheten. Tabell 10: Bakgrundsbeskrivning av respondenterna Variabel och enhet Medelvärde Standardavvikelse Kvinna eller man; 1 om kvinna, 0 om man 16,2 % kvinnor n.a. Födelseår 1961,6 12,18 Ägd åkermark, ha 76,75 157,85 Ägd betesmark, ha 12,09 37,55 Ägd skogsmark, ha 98,97 236,25 Arrenderad åkermark, ha 72,30 151,13 Arrenderad betesmark, ha 11,41 33,89 Total gårdsstorlek (åker och bete), ha 173,06 274,10 Andel arrenderad mark 0,33 0,35 Arbetslivserfarenhet från förvärvsarbete; 1 om ja; 0 om nej 0,79 n.a Arbetslivserfarenhet från annat företagande; 1 om ja; 0 om nej 0,23 n.a Efterträdare på gården säkrad; 1 om ja; 0 om nej 0,24 n.a Kompletterande verksamhet på gården; 1 om ja; 0 om nej 0,46 n.a Frågor kring uppfattning om gårdens verksamhet och verksamhetsutveckling Nöjd med avkastning på satsat kapital (skala 1 5; 1 = inte alls nöjd; nöjd; 5 = 2,90 1,09 mycket nöjd. Nöjd med möjlighet att ta ut en lön som går att leva på (skala 1 5; 1 = inte alls 2,55 1,27 nöjd; nöjd; 5 = mycket nöjd. Nöjd med gårdsstorleken (skala 1 5; 1 = inte alls nöjd; nöjd; 5 = mycket nöjd. 3,07 1,06 Nöjd med möjlighet till fritid (skala 1 5; 1 = inte alls nöjd; nöjd; 5 = mycket 3,07 1,16 nöjd. Nöjd med möjlighet till sysselsättning för sig själv och andra (skala 1 5; 1 = 3,51 1,05 inte alls nöjd; nöjd; 5 = mycket nöjd. Vad respondenten vill uppnå med framtida gårdsutveckling, vilken betydelse har olika fokusområden (100 poäng fördelades mellan fokusområdena) Avkastning på satsat kapital (antal poäng) 23,82 18,19 Möjlighet att ta ut en lön som går att leva på (antal poäng) 28,41 17,08 Gårdsstorlek (antal poäng) 13,41 12,82 Möjlighet till fritid (antal poäng) 18,84 15,45 Möjlighet till sysselsättning för sig själv och andra (antal poäng) 18,01 16,15 7.2.2 Bortfallsanalys Innan respondenternas uppfattning om påverkansfaktorer för företagsutveckling presenteras är det relevant att fråga sig på vilket sätt respondentgruppen liknar eller skiljer sig från populationen lant- och skogsbrukare i Sverige och från hela gruppen till vilken enkäten skickades ut. Med hjälp av tillgängliga officiella data kunde vi undersöka eventuella skillnader i driftsinriktning, gårdsstorlek i termer av åkermark och om lantbruket bedrivs av en kvinna eller en man. Målpopulationen för lantbruksenkäten är Sveriges lantbruksföretag exklusive småbruk. Detta inkluderar även kombinerade företag som bedriver lantbruk såväl som skogsbruk, men exkluderar dem som enbart bedriver skogsbruk. I målpopulationen kategoriserades år 2016 (som vid skrivande stund var senast tillgängliga statistik) 44,6 % med driftsinriktning växtodling, 44,9% med driftsinriktning husdjursskötsel och 10,5 % med driftsinriktning 60

blandat jordbruk (SCB & SJV 2017). Bland dem som besvarade enkäten har 38,0 % driftsinriktning växtodling, vilket är en statistiskt signifikant (p-värde 0,0045) lägre andel än i målpopulationen. Vidare fanns bland respondenterna 50 % med driftsinriktning husdjursskötsel, vilket är en statistiskt signifikant större andel än i målpopulationen (p-värde 0,0225). Slutligen fanns 11,5 % med driftsinriktning blandat jordbruk. Detta är inte en statistiskt signifikant större andel än i målpopulationen. Sett till omfattningen av antal hektar åkermark fanns bland Sveriges lantbruk 78,5 % företag med mindre än 50% (SCB & SJV 2017), 10,8 % med mellan 50 och 100 hektar åkermark (SCB & SJV 2017), samt 10,6 % med mer än 100 hektar åkermark (SCB & SJV 2017). Här är inte statistiken sammanställd på så sätt att det varit möjligt att jämföra mot Sveriges lantbruksföretag exklusive småbruk. Bland respondenterna var motsvarande siffror 66,8 %, 10,9 % och 19,6 %. Det är en statistiskt signifikant mindre andel i gruppen med mindre än 50 hektar åkermark (p-värde 0,000) samt en statistiskt signifikant större andel i gruppen med mer än 100 hektar åkermark (p-värde 0,000), men inte en statistiskt signifikant skillnad när det gäller gruppen med mellan 50 och 100 hektar åkermark. Sveriges lantbruksföretag bedrevs 2016 av 15,4 % kvinnliga lantbrukare (SCB & SJV 2017). Bland respondenterna var 16,2 % kvinnor. Skillnaden mot andelen i Sveriges totala lantbrukarkår är inte statistiskt signifikant. Sammanfattningsvis, när respondenterna jämförs på dessa punkter mot gruppen av Sveriges lantbrukare kan vi se att respondenterna i högre utsträckning bedriver husdjursskötsel, i lägre utsträckning bedriver växtodling och att de tenderar att bruka större gårdar. Att respondentgruppen har signifikant större gårdar behöver dock ses i ljuset av att den offentliga statistiken här grundar sig på samtliga lantbruksföretag, dvs. inklusive småbruk som vi från början beslutade att inte skicka lantbruksenkäten till. Respondenterna jämfördes också mot hela stickprovet till vilket lantbruksenkäten skickades ut. I stickprovet fanns 45,4 % företag med inriktning växtodling, 43,5 % med inriktning husdjur och 11,1 % med blandat jordbruk. När det gäller gårdsstorlek hade 55,5 % av respondenterna mindre än 50 hektar åkermark. 13,9 % hade mellan 50 och 100 hektar åkermark och 30,6 % hade mer än 100 hektar åkermark. Jämförelser mellan respondentgruppen och stickprovet visade att en statistiskt signifikant (p-värde 0,000) större andel hade gårdar med mindre än 50 hektar åkermark. Vidare att en statistiskt signifikant (p-värde 0,054) mindre andel hade gårdar i intervallet 50 100 hektar och att även en signifikant mindre andel hade mer än 100 hektar åkermark (pvärde 0,000). I stickprovet vidare fanns 45,4 % med driftsinriktning växtodling, 43,5 % med driftsinriktning husdjur och 11,1 % företag med driftsinriktning blandat jordbruk. Våra jämförelser med respondentgruppen visade att bland dem som besvarade lantbruksenkäten var en statistiskt signifikant (p-värde 0,0054) större andel husdjursföretag och en statistiskt signifikant (p-värde 0,0017) mindre andel var växtodlingsföretag jämfört med stickprovet. När det gällde driftsinriktningen blandat jordbruk fanns inga statistiskt signifikanta skillnader mellan stickprovet och respondentgruppen. Från stickprovet kunde vi inte enkelt undersöka om företaget bedrivs huvudsakligen av en kvinna eller man (eftersom inte alla har brukarens namn i kontaktuppgifterna), varför vi inte kunde göra jämförelser om andelen kvinnor respektive män som besvarat enkäten. 61

Sammanfattningsvis, när respondenterna jämförs mot stickprovet framkommer att dem som besvarat enkäten bedriver mindre gårdar, samt att de, liksom i jämförelsen mot gruppen Sveriges lantbrukare, tenderar att i högre utsträckning bedriva husdjursverksamhet och i lägre utsträckning växtodling, jämfört med stickprovet. 7.2.3 Värdering av möjligheter för företagsutveckling Tabell 11 sammanfattar respondenternas värdering av möjligheter för företagsutveckling. De ombads att rangordna tjugofyra föreslagna åtgärder. För att underlätta respondenternas arbete, gjordes rangordningen stegvis enligt följande: 1. Respondenterna ombads välja ut de fem aspekter som de ansåg mest avgörande för att kunna utveckla gården på ett gynnsamt sätt. 2. Respondenterna ombads att rangordna dessa fem från mest avgörande till minst avgörande. 3. Respondenterna ombads att bland de återstående påverkansfaktorerna välja ut den fem de ansåg ha minst påverkan på möjligheterna att utveckla gården på ett gynnsamt sätt. 4. Respondenterna ombads att rangordna dessa från minst avgörande till mest avgörande. 5. Respondenterna ombads därefter att rangordna de återstående fjorton påverkansfaktorerna från mest avgörande till minst avgörande. Med utgångspunkt i detta skapades en rangordning av de tjugofyra påverkansfaktorerna för varje respondent. De fem viktigaste påverkansfaktorerna är, God lönsamhet i nuvarande verksamhet, God likviditet, dvs. att kunna betala räkningar när de förfaller till betalning, Tillgång till egna finansiella resurser, Konsumenternas efterfrågan på det som produceras på gården samt Stöd från familjemedlemmar (tabell 11). Lagstiftningarna kring jordförvärv och arrende anses inte som avgörande möjligheter för företagsutveckling. Tillsammans med påverkansfaktorn Stöd från affärspartners, t.ex. delägare hamnar påverkansfaktorerna kring lagstiftningen som de tre minst avgörande möjligheterna för företagsutveckling, i följande ordning: Lagstiftningen kring förvärv av mark som påverkar möjligheten för fysiska personer att sälja mark till juridiska personer (minst avgörande), Stöd från affärspartners, t.ex. delägare (näst minst avgörande) och Lagstiftningen kring arrende som påverkar hur avtal kan träffas mellan jordägare och arrendator (tredje minst avgörande påverkansfaktor). 62

Tabell 11: Genomsnittlig rangordning av påverkansfaktorer som är mest respektive minst avgörande Påverkansfaktor God likviditet, dvs. att kunna betala räkningar när de förfaller till betalning Genomsnittlig rangordning (1 24, där 1 ges till den mest avgörande faktorn och 24 ges till den minst avgörande faktorn) 4,64 God lönsamhet i nuvarande verksamhet 4,90 Tillgång till egna finansiella resurser 6,61 Konsumenternas efterfrågan på det som produceras på gården 7,77 Stöd från familjemedlemmar 8,81 God prognostiserad lönsamhet i framtida investeringar 9,51 Möjligheter att få banklån beviljade 10,06 Tillgängliga resurser (t.ex. arbetstid, maskiner eller byggnader) Regelverk inom gårdens driftsinriktning (tex kommunala tillstånd, EU-stöd, mm) 10,34 10,18 Nuvarande kunskap och kompetens i företaget 11,68 Möjligheter att förvärva ny mark 11,83 Möjlighet att genomföra generationsskifte på ett för mig bra sätt. Möjligheter att bibehålla och bygga upp de affärsrelationer som behövs för gårdens fortsatta utveckling Tillgång till bra infrastruktur (t.ex. vägar, bredband, skola, pendlingsmöjligheter) där gården finns 12,12 12,69 13,13 Möjligheter att arrendera ny mark 13,60 Nuvarande tillgång till kompetens i företagets nätverk 14,79 Gårdens arrondering 14,82 Gårdens geografiska läge 15,33 Konkurrens från utländska marknader om konsumenternas efterfrågan på det som produceras på gården 15,44 Tillgång till adekvata rådgivningstjänster 15,45 Tillgång till finansiella resurser från andra, t.ex. delägare 16,35 Lagstiftningen kring arrende som påverkar hur avtal kan träffas mellan jordägare och arrendator 17,26 Stöd från affärspartners, t.ex. delägare 17,71 Lagstiftningen kring förvärv av mark som påverkar möjligheten för fysiska personer att sälja mark till juridiska personer 17,90 7.2.4 Värdering av hinder för företagsutveckling De genomsnittliga värdering av påverkansfaktorer som kan verka begränsande när det gäller att utveckla verksamheten på ett för respondenten gynnsamt sätt visas i 63

Tabell 12tabell 12. Respondenterna ombads att utgå från sin egen situation och erfarenhet kring tjugofyra påverkansfaktorer som kan fungera begränsande på möjligheten att utveckla verksamheten på så sätt respondenten önskar. De värderade de föreslagna påverkansfaktorerna på en skala 1 9, där 1 motsvarades av inte alls begränsande och 9 motsvarades av mycket begränsande. Påverkansfaktorerna korresponderar mot faktorerna som redovisades i tabell 11 med den skillnaden att de i tabell 12 i nödvändiga fall är omformulerade till aspekter som kan utgöra begränsningar, istället för som möjligheter. Noteras kan att i genomsnitt har inte någon påverkansfaktor fått en särskilt hög värdering. De fem mest begränsande påverkansfaktorerna är i fallande ordning följande: Regelverket inom gårdens driftsinriktning (t.ex. kommunala tillstånd, EU-stöd, mm), Bristande tillgång till egna finansiella resurser, Brister i tillgängliga resurser (t.ex. arbetstid, maskiner eller byggnader), Bristande lönsamhet i nuvarande verksamhet, Bristande prognostiserad lönsamhet i framtida investeringar. Lagstiftningen kring jordförvärv erhöll en genomsnittlig värdering på 3,92 och lagstiftningen kring arrende erhöll en genomsnittlig värdering på 4,19 på en skala 1 9, vilket tyder på att lagstiftningen inte bedöms som särskilt problematiska av respondenterna. 64

Tabell 12: Genomsnittlig värdering av påverkansfaktorer som kan verka begränsande när det gäller att utveckla verksamheten Påverkansfaktor Medelvärde Standardavvikelse Bristande tillgång till egna finansiella resurser 5,49 2,45 Bristande tillgång till externt finansiellt kapital 4,28 2,56 Bristande likviditet, dvs. svårigheter att kunna betala räkningar när de förfaller till betalning 4,91 2,90 Svårigheter att få banklån beviljade 4,57 2,71 Få möjligheter att förvärva ny mark 5,20 2,32 Få möjligheter att arrendera ny mark 4,92 2,41 Bristande lönsamhet i nuvarande verksamhet 5,40 2,42 Bristande prognostiserad lönsamhet i framtida investeringar 5,32 2,18 Brister i tillgängliga resurser (t.ex. arbetstid, maskiner eller byggnader) 5,43 2,09 Konsumenternas efterfrågan på det som produceras på gården 5,39 2,47 Konkurrens från utländska marknader om konsumenternas efterfrågan på det som produceras på gården 5,04 2,36 Bristande stöd från affärspartners, t.ex. delägare 3,79 2,41 Bristande stöd från familjemedlemmar 4,77 2,64 Svårigheter att genomföra generationsskifte på ett för mig bra sätt. 4,67 2,51 Svårigheter att bibehålla och bygga upp de affärsrelationer som behövs för gårdens fortsatta utveckling Bristande infrastruktur (t.ex. vägar, bredband, skola, pendlingsmöjligheter) där gården finns Regelverket inom gårdens driftsinriktning, (tex kommunala tillstånd, EUstöd, mm) Lagstiftningen kring förvärv av mark som påverkar möjligheten för fysiska personer att sälja mark till juridiska personer Lagstiftningen kring arrende som påverkar hur avtal kan träffas mellan jordägare och arrendator 4,45 2,09 4,48 2,46 5,72 2,16 3,92 2,17 4,19 2,20 Bristande kunskap och kompetens i företaget 4,70 2,42 Bristande tillgång till kompetens i företagets nätverk 4,33 2,17 Bristande tillgång till adekvata rådgivningstjänster 4,14 2,20 Gårdens geografiska läge 3,96 2,26 Gårdens arrondering 4,27 2,24 65

7.2.5 Vilka hinder för företagsutveckling är korrelerade med lagstiftningen kring jordförvärv och arrende? Det är relevant att ställa frågan hur eventuella samband mellan de undersöka påverkansfaktorerna ser ut, i synnerhet när det gäller hur påverkansfaktorerna relaterade till lagstiftningarna kring jordförvärv och arrende korresponderar mot andra påverkansfaktorer. Därför undersöktes följande: 1 Korrelationen mellan värderingen av lagstiftningen kring jordförvärv som en begränsande faktor för möjligheten att utveckla verksamheten på ett gynnsamt sätt, och värderingen av andra påverkansfaktorer som kan verka begränsande. 2 Hur ser korrelationen ut mellan värderingen av lagstiftningen kring arrende som en begränsande faktor för möjligheten att utveckla verksamheten på ett gynnsamt sätt och värderingen av andra påverkansfaktorer som kan verka begränsande. På detta sätt erhölls en förståelse av den eventuella samvariation som finns mellan dessa två föreslagna begränsande påverkansfaktorer och andra föreslagna begränsande påverkansfaktorer. Resultaten visar att lagstiftningen kring jordförvärv som en begränsande faktor är statistiskt signifikant (p-värde minst 0,05) korrelerad med följande föreslagna begränsande påverkansfaktorer: Bristande tillgång till externt finansiellt kapital, från t.ex. delägare, Få möjligheter att förvärva ny mark, Få möjligheter att arrendera ny mark, Bristande prognostiserad lönsamhet i framtida investeringar, Konkurrens från utländska marknader om konsumenternas efterfrågan på det som produceras på gården, Bristande stöd från affärspartners, t.ex. delägare, Svårigheter att genomföra generationsskifte på ett för mig bra sätt, Svårigheter att bibehålla och bygga upp de affärsrelationer som behövs för gårdens fortsatta utveckling, Bristande infrastruktur (t.ex. vägar, bredband, skola, pendlingsmöjligheter) där gården finns, Lagstiftningen kring arrende som påverkar hur avtal kan träffas mellan jordägare och arrendator, Bristande kunskap och kompetens i företaget, Bristande tillgång till kompetens i företagets nätverk, 66

Bristande tillgång till adekvata rådgivningstjänster, Gårdens geografiska läge Det bör dock betonas att korrelationskoefficienterna i de flesta fall är låga (i spannet 0,22 0,43) vilket indikerar att graden av samvariation mellan variablerna i praktiken är låg, även om den är statistiskt signifikant skild från noll. Korrelationen med påverkansfaktorn Lagstiftningen kring arrende som påverkar hur avtal kan träffas mellan jordägare och arrendator stack ut från mängden med en korrelationskoefficient på 0,67. Resultaten visar också att lagstiftningen kring arrende som en begränsande faktor är statistiskt signifikant (p-värde minst 0,05) korrelerad med följande föreslagna begränsande påverkansfaktorer: Bristande tillgång till externt finansiellt kapital från t.ex. delägare, Bristande likviditet, dvs. svårigheter att betala räkningar när de förfaller till betalning, Svårigheter att få banklån beviljade, Få möjligheter att förvärva ny mark, Få möjligheter att arrendera ny mark, Bristande lönsamhet i nuvarande verksamhet, Bristande prognostiserad lönsamhet i framtida investeringar, Konkurrens från utländska marknader om konsumenternas efterfrågan på dt som produceras på gården, Bristande stöd från affärspartners, t.ex. delägare, Bristande stöd från familjemedlemmar, Svårigheter att genomföra generationsskifte på ett för mig bra sätt, Svårigheter att bibehålla och bygga upp de affärsrelationer som behövs för gårdens fortsatta utveckling, Bristande infrastruktur (t.ex. vägar, bredband, skola, pendlingsmöjligheter) där gården finns, Regelverket inom gårdens driftsinriktning, (t.ex. kommunala tillstånd, EU-stöd, mm), Lagstiftningen kring förvärv av mark som påverkar möjligheten för fysiska personer att sälja mark till juridiska personer, Bristande kunskap och kompetens i företaget, Bristande tillgång till kompetens i företagets nätverk, 67

Bristande tillgång till adekvata rådgivningstjänster, Gårdens geografiska läge, Gårdens arrondering Koefficienterna återfinns i allmänhet i spannet (0,23-0,43) och får alltså ses som relativt låga även om de är statistiskt signifikant skilda från noll. Korrelationen med värderingen av lagstiftningen kring jordförvärv sticker återigen ut, med sin koefficient på 0,67. Det bör framhållas att dessa analyser inte undersöker ett orsak-verkan samband mellan olika påverkansfaktorer. Analyserna ska alltså inte tolkas i termer av att lagstiftningen kring jordförvärv respektive arrende beror på, eller orsakar respondenternas värdering av i vilken utsträckning andra påverkansfaktorer uppfattas som begränsande. Istället ska resultaten tolkas som just korrelationer, alltså att det tycks finnas ett visst mått av samvariation mellan hur begränsande respondenterna uppfattar olika påverkansfaktorer. 7.2.6 Beskrivning av respondenterna som uppfattar lagstiftningen kring jordförvärv och arrende som begränsande för företagsutveckling Finns något som utmärker respondentgruppen som värderar lagstiftningen för jordförvärv och arrende som problematiskt? För att belysa denna fråga studerades särskilt respondentgruppen som på en skala 1 9 värderat lagstiftningen för jordförvärv till minst 6 när det gäller hur begränsande denna är på möjligheten att utveckla gårdens verksamhet på ett för respondenten gynnsamt sätt. Gruppen jämfördes sedan på ett antal punkter med respondenterna som värderat lagstiftningen för jordförvärv som mindre begränsande. På motsvarande sätt har vi också särskilt studerat respondenterna som på en skala 1 9 värderat lagstiftningen för arrende till minst 6 när det gäller hur begränsande denna är för respondentens möjligheter att utveckla sin verksamhet. Dessa respondenter har därefter jämförts med dem som inte uppfattar arrendelagstiftningen som lika begränsande. Resultaten sammanfattas i tabell 13 och tabell 14. När det gäller gruppen som värderat lagstiftningen för jordförvärv som relativt begränsande visar jämförelserna på att dessa respondenter har en mindre andel arrenderad mark, i lägre utsträckning har arbetslivserfarenhet från annat företagande, är mindre nöjda med möjligheten att ta ut en lön som går att leva på och som tillskriver möjlighet till mer fritid mindre betydelse när det gäller vad man vill uppnå med utveckling av verksamheten, jämfört med gruppen som inte värderar lagstiftningen som så begränsande. Dessa skillnader är statistiskt signifikanta. När det gäller övriga aspekter som vi jämfört, hittar vi inga statistiskt säkerställda skillnader, även om det förstås finns mindre skillnader mellan grupperna. Exempelvis liknar respondenterna varandra när det gäller ålder och gårdsstorlek. När det gäller gruppen som värderat arrendelagstiftningen som relativt begränsande visar jämförelserna att dessa brukar färre hektar, har en större andel arrenderad mark och att de tillmäter möjligheten att ta ut en lön som går att leva på som ett viktigare fokusområde för utveckling, än gruppen som inte värderar lagstiftningen som lika begränsande. Dessa skillnader är statistiskt signifikanta. Övriga aspekter vi jämförde är inte statistiskt säkerställda. Respondenterna liknar varandra när det exempelvis gäller ålder och total gårdsstorlek. 68

Tabell 13: Beskrivande statistik för de respondenter som värderat lagstiftningen kring jordförvärv som ett relativt betydande hinder för företagsutveckling (värdering 6 eller mer på en skala 1 9). Kvalitativ jämförelse mot övriga respondenter. Variabel och enhet Medelvärde Standardavvikelse Jämförelse mot dem som inte anser att jordförvärvslagstiftningen är begränsande för företagsutveckling Kvinna eller man; 1 om kvinna, 0 om 17,3% n.a. Större andel man Födelseår 1960,7 12,23 Äldre Ägd åkermark, ha 63,3 134,72 Färre hektar Ägd betesmark, ha 10,2 27,8 Färre hektar Ägd skogsmark, ha 158,33 456,68 Fler hektar Arrenderad åkermark, ha 41,33 99,17 Färre hektar Arrenderad betesmark, ha 11,25 43,69 Färre hektar Total gårdsstorlek (åker och bete), ha 126,12 209,49 Färre hektar Andel arrenderad mark 0,27 0,33 Mindre andel * Arbetslivserfarenhet från 76,9 % n.a. Mindre andel förvärvsarbete; 1 om ja; 0 om nej Arbetslivserfarenhet från annat 15,4 % n.a. Mindre andel * företagande; 1 om ja; 0 om nej Efterträdare på gården säkrad; 1 om 25 % n.a. Mindre andel ja; 0 om nej Kompletterande verksamhet på 46,2 % n.a. Mindre andel gården; 1 om ja; 0 om nej Frågor kring uppfattning om gårdens verksamhet och verksamhetsutveckling Nöjd med avkastning på satsat kapital 2,77 1,06 Mindre nöjd (skala 1 5; 1 = inte alls nöjd; nöjd; 5 = mycket nöjd. Nöjd med möjlighet att ta ut en lön 2,29 1,23 Mindre nöjd * som går att leva på (skala 1 5; 1 = inte alls nöjd; nöjd; 5 = mycket nöjd. Nöjd med gårdsstorleken (skala 1 5; 2,87 1,03 Mindre nöjd 1 = inte alls nöjd; nöjd; 5 = mycket nöjd. Nöjd med möjlighet till fritid (skala 1 3,27 0,99 Mer nöjd 5; 1 = inte alls nöjd; nöjd; 5 = mycket nöjd. Nöjd med möjlighet till sysselsättning 3,31 1,09 Mindre nöjd för sig själv och andra (skala 1 5; 1 = inte alls nöjd; nöjd; 5 = mycket nöjd. Vad respondenten vill uppnå med framtida gårdsutveckling, vilken betydelse har olika fokusområden (100 poäng fördelades mellan fokusområdena) Avkastning på satsat kapital 20,20 16,70 Mindre betydelse Möjlighet att ta ut en lön som går att 30,55 18,86 Större betydelse leva på Gårdsstorlek 13,72 12,83 Lika värdering Möjlighet till fritid 16,78 17,44 Mindre betydelse * Möjlighet till sysselsättning för sig själv och andra 20,58 21,93 Större betydelse Noteringen * innebär att skillnaden mellan grupperna är statistiskt signifikant med p-värde 0,1. Noteringen n.a. betyder att värdet inte är meningsfullt att beräkna på grund av variabelns typ. 69

Tabell 14: Beskrivande statistik för de respondenter som värderat lagstiftningen kring arrende som ett relativt betydande hinder för företagsutveckling (värdering 6 eller mer på en skala 1 9). Kvalitativ jämförelse mot övriga respondenter. Variabel och enhet Medelvärde Standardavvikelse Jämförelse mot dem som inte anser att arrendelagstiftningen är begränsande för företagsutveckling Kvinna eller man; 1 om kvinna, 0 om man 10,7 % n.a. Mindre andel Födelseår 1961,8 11,89 Äldre Ägd åkermark, ha 57,64 72,49 Färre hektar * Ägd betesmark, ha 8,77 14,63 Färre hektar Ägd skogsmark, ha 101,59 168,91 Färre hektar Arrenderad åkermark, ha 65,88 114,20 Färre hektar Arrenderad betesmark, ha 16,31 36,02 Fler hektar Total gårdsstorlek (åker och bete), ha 148,58 193,12 Färre hektar Andel arrenderad mark 39,3 % n.a. Större andel * Arbetslivserfarenhet från förvärvsarbete; 73,2 % n.a. Mindre andel 1 om ja; 0 om nej Arbetslivserfarenhet från annat 17,9 % n.a. Mindre andel företagande; 1 om ja; 0 om nej Efterträdare på gården säkrad; 1 om ja; 0 26,8 % n.a. Större andel om nej Kompletterande verksamhet på gården; 1 46,4 % n.a. Mindre andel om ja; 0 om nej Frågor kring uppfattning om gårdens verksamhet och verksamhetsutveckling Nöjd med avkastning på satsat kapital 3,02 0,96 Mer nöjd (skala 1 5; 1 = inte alls nöjd; nöjd; 5 = mycket nöjd. Nöjd med möjlighet att ta ut en lön som 2,64 1,23 Mer nöjd går att leva på (skala 1 5; 1 = inte alls nöjd; nöjd; 5 = mycket nöjd. Nöjd med gårdsstorleken (skala 1 5; 1 = 3,04 1,09 Mindre nöjd inte alls nöjd; nöjd; 5 = mycket nöjd. Nöjd med möjlighet till fritid (skala 1 5; 3,16 1,02 Mindre nöjd 1 = inte alls nöjd; nöjd; 5 = mycket nöjd. Nöjd med möjlighet till sysselsättning för 3,64 0,90 Mer nöjd sig själv och andra (skala 1 5; 1 = inte alls nöjd; nöjd; 5 = mycket nöjd. Vad respondenten vill uppnå med framtida gårdsutveckling, vilken betydelse har olika fokusområden (100 poäng fördelades mellan fokusområdena) Avkastning på satsat kapital 21,1 15,47 Mindre betydelse Möjlighet att ta ut en lön som går att leva 31,96 17,26 Större betydelse * på Gårdsstorlek 13,13 9,99 Mindre betydelse Möjlighet till fritid 19,47 16,61 Större betydelse Möjlighet till sysselsättning för sig själv och andra 17,31 13,86 Mindre betydelse Noteringen * innebär att skillnaden mellan grupperna är statistiskt signifikant med p-värde 0,1. Noteringen n.a. betyder att värdet inte är meningsfullt att beräkna på grund av variabelns typ. 70

7.3 Resultat - skogsägarenkäten För komplettera enkäten till lantbruksföretagare riktades även en liknande enkät till ägare av fastigheter med stora arealer skog. Detta urval av fastighetsägare gjordes för att fånga upp privata företagare verksamma inom skogsbruk. 7.3.1 Data och svarspopulation skogsägarenkäten Enkäten riktad till skogsägare planerades nå ca 2000 skogsägare. Adresser erhölls ur Lantmäteriets register över fastighetsägare. Urvalet gjordes på fastighetsnivå och för de utvalda fastigheterna erhölls adressuppgifter till en ägare även om fastigheten skulle vara samägd av flera ägare. Endast fastigheter ägda av fysisk person ingick i urvalet. Urvalet stratifierades så att fastigheter med stor areal skogsmark hade högre sannolikhet att bli utvald (tabell 15). Inga fastigheter med mindre än 50 ha skogsmark ingick i urvalet. Fastigheter med mer än 50 ha skogsmark delades upp i tre storleksgrupper; 50-200 ha skogsmark, 201-400 ha skogsmark samt > 401 ha skogsmark. Ett urval på 750 fastigheter gjordes inom varje storleksgrupp. Då ibland samma person äger mer än en fastighet rensades även sändlistan så att samma ägare bara fick ett brev. Totalt resulterade detta i att 1962 unika ägare av skogsfastigheter kontaktades med brev på samma sätt som lantbruksföretagarna. Tabell 15: Antal skogsfastigheter i urvalsram, urval och i svarspopulationen fördelat på olika storleksklasser avseende areal skogsmark. Storlek (ha skogsmark) Antal i urvalsram Urval Svarspopupaltionen (Uppgiven areal) 1) 5-50 99027 0 0 51-200 75386 750 60 201-400 5155 750 62 >400 2184 750 101 Summa 181752 2250 223 1) Denna kolumn avser den areal skogsmark den svarande uppgivit i enkäten. Då samma svarsperson kan äga flera fastigheter är det förväntade att det blir fler stora arealer än i urvalet. Urvalet är starkt riktat mot större privata fastigheter. Syftet med det är att fånga de skogsägare som i högre grad bedriver företagande på sin skogsfastighet. Efter påminnelser erhölls användbara svar från 223 svarande vilket motsvarar 11,4% av de 1962 utskickade enkäterna. Man kan i tabell 16 även se en viss tendens till att ägare till större fastigheter varit mer benägna att besvara enkäten. Det ska dock påpekas att klassindelningen i kolumnen för de svarande är baserad på den areal skogsmark som fastighetsägaren själv angivit i enkäten. I enkäten frågas efter den areal skogsmark skogsägaren totalt äger och eftersom samma skogsägare i vissa fall äger flera skogsfastigheter är det förväntat att det blir större arealer i svarskolumnen jämfört med det material som erhölls från Lantmäteriet. De svarande på skogsenkäten påminner avseende ålder och könsfördelning mycket om svarspopulationen på lantbruksenkäten med en medelålder på 60 år och 20 % kvinnor. I det upphandlade urvalet var andelen kvinnor 26% (tabell 16). 71

Tabell 16: Bakgrundsdata för svarspopulationen jämfört med statistik för alla skogsägare. Medel Median Medel alla skogsägare (Skogsstyrelsen 2018) Ålder (år) 59,6 60 60 Andel kvinnor 20 % 38 % Tid som skogsägare (år) 27,0 28 i.u. Ägd areal skogsmark (ha) 549 355 48 Ägd areal åker (ha) 60,8 15 i.u. Ägd areal bete (ha) 26,6 5 i.u. De som har besvarat enkäten har i genomsnitt varit skogsägare i 27 år och åldersmässigt ligger de även mycket nära motsvarande värde för alla skogsägare i Sverige. Andel kvinnor bland de svarande är lägre än andelen kvinnor bland skogsägare totalt. Arealen ägd skogsmark är som väntat mycket högre i svarspopulationen jämfört med medelfastighetens storlek för hela Sverige. Man kan även konstatera att många av de svarande äger fastigheter som utöver skogen innehåller stora arealer jordbruksmark. Skogsägarna fick frågan om hur beroende de är av intäkter från sin skogsfastighet. Svaren är mycket jämnt fördelade på den sjugradiga skalan från 1. Ingen utsträckning till 7. I mycket stor utsträckning. Tjugotre procent av de svarande har svarat 6 eller 7 på denna fråga. Det innebär att ca en fjärdedel av de svarande är måttligt beroende eller inte alls beroende av intäkter från sin fastighet. I varje fall inte vid tidpunkten för frågeställningen. På frågan om någon närstående kommer ta över då den nuvarande ägaren slutar svarar endast 6 respondenter nej medan övriga svar är relativt jämnt fördelade mellan ja och vet ej/ för tidigt att säga. I samband med ett framtida generationsskifte kan inkomster från skogen åter bli viktiga. Enkätformuläret var till stora delar detsamma som användes till lantbruksföretagare, men modifierades för att passa kategorin skogsägare bättre. För att studera hur lagstiftningen kring förvärv av fastigheter och hur arrendelagstiftningen påverkar skogsägarnas företagande ställdes frågor om vilka påverkansfaktorer som man bedömer vara möjligheter respektive hinder vid utveckling av verksamheten på skogsfastigheterna. Vidare ställdes frågor om vilka framtidsplaner man har för sin fastighet samt en fråga kring hur nöjd man är med den verksamhet som bedrivs idag. Här finns alternativ som berör om man planerar att köpa eller sälja skogsmark eller hur nöjd man är med den nuvarande areal skogsmark man äger. Svaren på dessa frågor är av intresse då man vill studera om lagstiftningen kring förvärv påverkar dagens eller den planerade framtida verksamheten på skogsfastigheten. För dessa frågor fanns svarsalternativ längs graderade skalor och medelvärden för olika svarsalternativ kunde beräknas. Utifrån dessa medelvärden kunde sedan de olika svarsalternativen rangordnas. Skillnaden mellan de olika svarsalternativens beräknade medelvärden signifikanstestades och i de redovisade tabellerna anges vilka medelvärden som ej är statistiskt åtskilda på 5 %-nivån (t-fördelning). 72

7.3.2 Värdering av aspekter som kan bidra till att utveckla verksamheten på skogsfastigheten Respondenterna ombads att på en 7-gradig skala värdera vilka faktorer som de bedömer påverkar möjligheten att utveckla verksamheten på det egna skogsinnehavet. I tabell 17 har dessa faktorer rangordnats. Tabell 17: Svar på fråga om aspekterna som bidrar att utveckla verksamheten på skogsfastigheten (1= inte alls 7= I väldigt stor utsträckning ). Aspekt Medelvärde Skala 1-7 Rang-ordning (medel-värde) Signi-fikans 1) Andel svar i ruta 5, 6 och God likviditet, dvs. att kunna betala räkningar när de förfaller till betalning (3) 5,69 1 a 82,6 % Tillgång till bra infrastruktur (t.ex. vägar, 5,50 2 ab 76,3% bredband, skola, pendlingsmöjligheter) där gården finns (16) Möjlighet att genomföra generationsskifte på ett för mig bra sätt. (14) 5,39 3 bc 71,4% Nuvarande kunskap och kompetens i företaget 5,38 4 bc 75,4% (20) God lönsamhet i nuvarande verksamhet (7) 5,26 5 cd 70,1% Avkastning på det kapital som är bundet i din 5,21 6 cde 69,2% skogs-fastighet (1) Möjlighet till fritid (4) 5,16 7 cdef 67,9% Nuvarande tillgång till kompetens i företagets nätverk (21) 5,15 8 def 68,3% God prognostiserad lönsamhet i framtida investeringar (8) 5,11 9 ef 65,6% Möjligheter att bibehålla och bygga upp de 5,04 10 ef 60,7% affärsrelationer som behövs för gårdens fortsatta utveckling (15) Tillgång till adekvata rådgivningstjänster (22) 5,01 11 efg 64,3% Konsumenternas efterfrågan på det som produceras på gården (10) 4,93 12,5 fgh 61,6% Regelverk inom gårdens driftsinriktning (tex 4,93 12,5 fgh 59,8% kommunala tillstånd, EU-stöd, mm) (17) Gårdens geografiska läge (23) 4,83 14 gh 57,1% Gårdens arrondering (24) 4,79 15 hi 56,7% Stöd från familjemedlemmar (13) 4,75 16 hi 59,8% Möjligheter att förvärva ny mark (5) 4,69 17 hi 60,3% Tillgängliga resurser (t.ex. arbetstid, maskiner eller byggnader) (9) 4,62 18 i 50,9% Lagstiftningen kring förvärv av mark som 4,28 19 j 42,0% påverkar möjligheten för fysiska personer att sälja mark till juridiska personer (18) Konkurrens från utländska marknader om 4,08 20 j 38,8% konsumenternas efterfrågan på det som produceras på gården (11) Lagstiftningen kring arrende som påverkar hur 3,72 21 k 30,4% avtal kan träffas mellan jordägare och arrendator (19) Stöd från affärspartners, t.ex. delägare (12) 2,89 22 lm 22,3% Tillgång till finansiella resurser från andra, t.ex. 2,77 23 mn 21,4% delägare (2) Möjligheter att arrendera ny mark (6) 2,56 24 n 14,7% 1) Medelvärden som har en gemensam bokstav i denna kolumn (t ex a) är ej signifikant åtskilda på 5%-nivån. 2) Andel av svaren som ligger över mittalternativet 4, dvs svaranden som anser att aspekten bidrar till verksamheten 7 2) God lönsamhet i nuvarande verksamhet (rankad som nummer 5) och God likviditet, dvs. att kunna betala räkningar när de förfaller till betalning (1) var liksom i enkäten till 73

lantbruksföretagare bland de fem högst rankade faktorerna. Utöver dessa så hade skogsägarna rankat Tillgång till bra infrastruktur (t.ex. vägar, bredband, skola, pendlingsmöjligheter) där gården finns, Möjlighet att genomföra generationsskifte på ett för mig bra sätt och Nuvarande kunskap och kompetens i företaget som nummer 2, 3 och 4. Möjligheten att arrendera ny mark och Lagstiftningen kring arrende som påverkar hur avtal kan träffas mellan jordägare och arrendator bedömdes av de svarande att de hade liten betydelse för utvecklingen av verksamheten på skogsfastigheten liksom Stöd från affärspartners, t ex delägare samt Tillgång till finansiella resurser. Alla övriga testade aspekter hade medelvärden över mittvärdet 4 vilket skulle indikera att det är fler svarande som ser dem som positiva för utveckling än dem som inte gör det. Två påverkansfaktorer, Möjligheter att förvärva ny mark (rankad som nr 17) respektive Lagstiftningen kring förvärv av mark som påverkar möjligheten för fysiska personer att sälja mark till juridiska personer (rankad som nr19) kan anses ha anknytning till förvärvslagstiftningen. Båda dessa två anses alltså kunna ha en viss påverkan på framtida utveckling om man bedömer dem utifrån medelvärdet som ligger strax över mittvärdet 4, men sett till rangordningen av påverkansfaktorer var de tydligt rankade på den undra halvan av de påverkansfaktorer som bedömdes kunna bidra till utvecklingen. 7.3.3 Begränsande aspekter för utvecklingen av skogsfastigheten Frågan om vilka av påverkansfaktorerna som kan begränsa verksamheten på skogsfastigheten visar att skogsägarna inte ser någon av påverkansfaktorerna som särskilt begränsande. Den faktor man rankar som mest begränsande är Regelverket inom gårdens driftsinriktning, (tex kommunala tillstånd, EU-stöd, mm) som fick medelvärdet 5,1 vilket är mycket nära mitten på den 9-gradiga skalan (tabell 18). För nästan alla påverkansfaktorer är medelvärdet från enkäten till lantbruksföretagarna högre än det från skogsägarna vilket innebär att lantbrukarna i genomsnitt ser något starkare hinder för sin verksamhet. Påverkansfaktorn Lagstiftningen kring förvärv av mark som påverkar möjligheten för fysiska personer att sälja mark till juridiska personer är en av få där skogsägarna ser denna som ett större hinder än vad lantbruksföretagarna gör. Dock är medelvärdet för skogsbrukarna 4,47 vilket ligger under hälften på den 9-gradiga skalan. Det är alltså fler som inte tycker detta är ett hinder än de som tycker att lagstiftningen är hindrande. Totalt är det 30 % (67 av 226) av de svarande som svarat 6, 7, 8 eller 9 och alltså tycker att förvärvslagstiftningen kan vara ett hinder. Dessa svarande avviker i sina bakgrundsdata inte på något avgörande sätt från resten av svarspopulationen. 74

Tabell 18: Svar på frågan om aspekter som begränsar utvecklingen av verksamheten på skogsfastigheten. Rangordnade medelvärden av svar på en skala från 1-9 Aspekt Medelvärde Rangordning (medelvärde) Signifikans 1) Andel svar i ruta 6, 7, 8 och 9. 2) Regelverket inom gårdens driftsinriktning, (tex kommunala 5,09 1 a 41,2% tillstånd, EU-stöd, mm) (17) Brister i tillgängliga resurser (t.ex. arbetstid, maskiner eller 5,04 2 a 40,7% byggnader) (9) Bristande infrastruktur (t.ex. vägar, bredband, skola, 4,98 3 ab 41,2% pendlingsmöjligheter) där gården finns (16) Bristande prognostiserad lönsamhet i framtida investeringar (8) 4,92 4 ab 37,6% Bristande lönsamhet i nuvarande verksamhet (7) 4,85 5 abc 38,9% Konsumenternas efterfrågan på det som produceras på gården (10) 4,83 6 abc 38,0% Bristande tillgång till egna finansiella resurser (1) 4,76 7 bcd 38,5% Svårigheter att genomföra generationsskifte på ett för mig bra sätt. 4,60 8 cde 33,2% (14) Få möjligheter att förvärva ny mark (5) 4,55 9 cde 34,5% Konkurrens från utländska marknader om konsumenternas 4,54 10 de 32,2% efterfrågan på det som produceras på gården (11) Lagstiftningen kring förvärv av mark som påverkar möjligheten för 4,47 11 e 29,6% fysiska personer att sälja mark till juridiska personer (18) Bristande kunskap och kompetens i företaget (20) 4,19 12 f 33,2% Svårigheter att bibehålla och bygga upp de affärsrelationer som 4,14 13 f 27,4% behövs för gårdens fortsatta utveckling (15) Bristande stöd från familjemedlemmar (13) 4,00 14 fg 29,6% Gårdens geografiska läge (23) 3,99 15 fg 27,4% Lagstiftningen kring arrende som påverkar hur avtal kan träffas 3,98 16 fg 24,3% mellan jordägare och arrendator (19) Bristande tillgång till kompetens i företagets nätverk (21) 3,91 17 g 25,7% Svårigheter att få banklån beviljade (4) 3,89 18 g 28,3% Gårdens arrondering (24) 3,83 19 g 22,6% Bristande likviditet, dvs. svårigheter att kunna betala räkningar när 3,78 20 g 26,6% de förfaller till betalning (3) Bristande tillgång till adekvata rådgivningstjänster (22) 3,77 21 g 24,3% Bristande tillgång till externt finansiellt kapital från t.ex. delägare (2) 3,66 22 gh 19,9% Få möjligheter att arrendera ny mark (6) 3,38 23 hi 16,4% Bristande stöd från affärspartners, t.ex. delägare (12) 3,19 24 i 16,8% 1) Medelvärden som har en gemensam bokstav i denna kolumn (t ex a) är ej signifikant åtskilda på 5%-nivån. 2) Andel av svaren som ligger över mittalternativet 5, dvs svaranden som anser att aspekten är begränsande för verksamheten 7.3.4 Planer för framtiden och nöjdhet bland skogsägarna På frågan om vilka framtida planer man har bedömer de svarande skogsägarna det som mycket osannolikt att man kommer sälja mark (4,5 % svarar 6 eller 7 på den sjugradiga skalan) (tabell 19). Fler bedömer det som mer troligt att man kommer köpa mark (22 % svarar 6 eller 7). Det man finner mest troligt är att man kommer fortsätta med samma trädslag i skogsbruket, att man kommer ha som mål att öka den ekonomiska avkastningen och att man kommer bedriva ett certifierat skogsbruk. Totalt sett verkar man inte vilja ändra så mycket endast 3 svarsalternativ får ett medelvärde över mittalternativet 4. De minst populära framtidsplanerna handlar om att minska skogsmarksarealen genom att ändra markanvändningen eller genom att sälja. 75

Tabell 19: Svar på frågan om planer för framtiden (skala 1 7) Alternativ Medelvärde Rang- (medelvärde) Signifikans 1) Andel svar 5,6 och 7 2) Jag kommer behålla nuvarande trädslags-blandning. (3) 5,11 1 a 67,6% Mitt mål med skogsägandet kommer att vara att öka ekonomiska 5,10 2 a 63,9% avkastningen av skogsbruket. (13) Min skog kommer att vara certifierad. (9) 4,63 3 b 53,9% Jag kommer att investera i skogsvägar. (4) 4,00 4 c 42,9% Jag kommer att köpa till skogsmark. (6) 3,52 5 d 34,7% Jag kommer att öka andelen lövskog. (1) 3,24 6 de 26,5% Jag kommer öka användningen av skogen för andra typer av 3,20 7 e 22,4% inkomster än virke: t ex jakt, fritidsboende, rekreation. (14) Jag kommer att inrikta skogsbruket mot ökad naturvård. (12) 3,03 8 ef 15,5% Jag kommer att köpa maskinutrustning. (5) 2,84 9 fg 20,5% Jag kommer att skogsgödsla. (8) 2,59 10 gh 17,4% Jag kommer ändra markanvändningen så att andelen skogsmark 2,48 11 h 17,8% ökar genom att beskoga åker eller bete. (11) Jag kommer att i hög grad byta trädslag. (2) 2,38 12 h 11,4% Jag kommer att sälja skogsmark. (7) 1,90 13 i 8,2% Jag kommer (där det är möjligt) att ändra markanvändning av skogsmarken, genom att omföra delar av den till åker, bete eller bebyggd tomt. (10) 1,76 14 i 6,8% 1) Medelvärden som har en gemensam bokstav i denna kolumn (t ex a) är ej signifikant åtskilda på 5%-nivån. 2) Andel av svaren som ligger över mittalternativet 4, dvs svaranden som anser att alternativet troligen kommer ske i framtiden På frågan om hur nöjda skogsägarna är med verksamheten så hamnar svaren i medeltal på 3,52 avseende hur nöjda respondenterna är med sin skogsfastighets storlek (tabell 20). Denna aspekt rankas i mitten av de fem aspekter som testas. Respondenterna är mer nöjda med möjligheterna till egen sysselsättning och egen fritid medan de är mindre nöjda med den ekonomiska avkastningen. Totalt sett är skogsägarna ganska nöjda och för samtliga faktorer ligger medelsvaret klart över mitten. Andelen missnöjda som svarat 1 eller 2 på den 5 gradiga skalan varierar mellan 5 och 27 %. Det är 13 % av de svarande som uppger att man är missnöjd med fastighetens storlek. Tabell 20: Svar på fråga om Hur nöjd är du med verksamheten på din skogsfastighet när det gäller följande aspekter Aspekterna rangordnade från dem där skogsägarna är mest nöjda till dem där de är minst nöjda. Aspekt Medelvärde Rangordning (medelvärde) Signi-fikans Andel 4 och 5 Möjlighet till sysselsättning för dig själv och andra (5) 3,83 1 a 4,9% Möjlighet till fritid (4) 3,74 2 a 9,3% Fastighetens storlek (3) 3,52 3 b 13,3% Möjlighet att ta ut ett bidrag till din privatekonomi (2) 3,18 4 c 27,1% Avkastning på det kapital som är bundet i din skogsfastighet (1) 3,13 5 c 27,6% 1) Medelvärden som har en gemensam bokstav i denna kolumn (t ex a) är ej signifikant åtskilda på 5%-nivån. 2) Andel av svaren som ligger över mittalternativet 3, dvs andelen missnöjda 76

7.4 Sammanfattande diskussion och slutsats Syftet med delstudie 3 var att undersöka vad lant- och skogsbrukare anser utgör möjligheter och hinder för utvecklingen av deras gårdsbaserade företagsverksamhet. Ansatsen var att genom en enkätbaserad studie kartlägga möjligheterna och hindren, och i synnerhet hur jordförvärvslagen och arrendelagstiftningen värderas i förhållande till andra aspekter som också kan påverka utvecklingen av den gårdsbaserade företagsverksamheten. Resultaten visar att såväl lant- som skogsbrukare tillmäter både jordförvärvslagen och arrendelagstiftningen relativt liten betydelse som möjlighet eller hinder för utvecklingen av den gårdsbaserade verksamheten. I lantbrukarnas rangordning över möjliga positiva påverkansfaktorer hamnar lagstiftningen för jordförvärv och arrende bland de tre minst påverkande faktorerna, i skogsägarnas hamnar den bland de sex minst påverkande faktorerna av sammanlagt tjugofyra föreslagna faktorer. I lantbrukarnas rangordning över möjliga negativa påverkansfaktorer hamnar lagstiftningen återigen bland tre minst påverkande faktorerna. Skogsägarna värderar lagstiftningen som mer begränsande för företagsutveckling än lantbrukarna; jordförvärvslagen rangordnas som den elfte mest begränsande faktorn och arrendelagstiftningen som den sextonde mest begränsande. Detta är dock fortfarande att betrakta som en låg värdering då tio faktorer anses mer negativt påverkande än jordförvärvslagen. Men eftersom värderingen avviker något från det mönster som framträdde via lantbruksenkäten är resultatet ändå värt att betona. Liksom i djupintervjuerna med lant- och skogsbrukare (delstudie 2) framstår istället andra påverkandefaktorer som viktigare för företags- och verksamhetsutveckling inom lant- och skogsbruket. Lantbrukarna värderar god likviditet, god lönsamhet och tillgång till egna finansiella resurser som viktiga positiva påverkansfaktorer, samtidigt som de menar att regelverket inom gårdens inriktning, bristande tillgång till egna finansiella resurser och bristande lönsamhet utgör de viktigaste begränsande faktorerna för utvecklingen av deras företag. Skogsägarna värderar också god likviditet och nämner även bra infrastruktur och möjligheter att på ett bra sätt genomföra generationsskifte som viktiga positiva påverkansfaktorer. Även för skogsägarna utgör regelverket inom gårdens driftsinriktning, den viktigaste begränsande faktorn. Även brister i tillgängliga resurser och i infrastruktur framstår som viktiga begränsande faktorer. Delstudie 3 innebär därmed, liksom delstudie 2 att vi kan bekräfta ett antal ytterligare områden som viktiga för företagsutveckling. 77

8 Avslutande diskussion och samhälleligt perspektiv Analysuppdraget innefattade att beskriva jordförvärvs- och arrendelagstiftningens påverkan på lant- och skogsbruksföretags när det gäller utvecklingsmöjligheter, delägande, generationsväxlingar, kapitalförsörjning, investeringsklimat och möjligheter att organisera företagen i lämpligast företagsform. I uppdraget ingick också att undersöka hur lagstiftningen för jordförvärv och arrende påverkar marknaden för mark och möjligheterna att utveckla marken som en produktionsresurs. Vidare ingick att jämföra förhållandena på den svenska marknaden med dem på andra länders marknader där jordförvärv inte är lika reglerat. Slutligen innefattade analysuppdraget att mot bakgrund av detta dra slutsatser om lagstiftningens effekter på konkurrenskraft, ökad produktion, aktivt brukande och sysselsättning. Vidare ingick att diskutera lagstiftningens tänkbara effekter när det gäller boende på landsbygden samt natur- och kulturmiljövärden och sociala värden i odlingslandskapet och i skogen. 8.1 Utvecklingsmöjligheter, delägande, generationsväxlingar, kapitalförsörjning, investeringsklimat och företagsform Vilken effekt kan lagstiftningen kring jordförvärv och arrende antas ha när det gäller lant- och skogsbruksföretagens utvecklingsmöjligheter, delägande, generationsväxlingar, kapitalförsörjning, investeringsklimat och företagsform? Från ett teoretiskt perspektiv finns anledning att anta att jordförvärvslagen är begränsande för företagsutveckling eftersom den begränsar möjligheten att välja juridisk person, t.ex. aktiebolag som företagsform. Detta innebär i sin tur att lagstiftningen begränsar vägar till delägande genom innehav av aktier i samma bolag. Samtidigt ska det betonas att delägande av driftsbolag fortfarande är fullt möjligt, samt att samarbeten kan upprättas via så kallade enkla bolag där enskilda näringsidkare samverkar, samt att fastigheter kan samägas. Vidare begränsar dagens lagstiftning möjligheten till generationsväxlingar genom överlåtelser av aktier från en generation till en annan. Även möjligheten att begränsa den ekonomiska risken som sammankopplas med företagande är satt ur spel genom jordförvärvslagen. Vidare finns anledning att anta att jordförvärvslagstiftningen är begränsande för företagsutveckling eftersom den i vissa delar av landet förutsätter bosättning på orten. När det gäller arrendelagstiftningen finns anledning att anta att den är begränsande för företagsutveckling eftersom den hindrar möjligheten för jordägare och arrendator att fritt träffa avtal om vad som ska gälla dem emellan. I analysuppdraget undersöktes genom olika metodansatser om dessa begränsningar i praktiken utgör inskränkningar för lant- och skogsbruksföretagen. I arbetet undersöktes också vilka andra faktorer som kan påverka lant- och skogsbruksföretagens utvecklingsmöjligheter, och hur viktig lagstiftningen kring jordförvärv och arrende är i jämförelse med dessa andra faktorer. Från delstudie 1, där djupintervjuer gjordes med företrädare för olika aktörer i näringen, framkom att de flesta informanterna menar att jordförvärvslagstiftningen inte är det huvudsakliga hindret för utvecklingen av företagen i sektorn. Istället menar de att det i synnerhet är svårigheten att bedriva verksamhet på ett lönsamt sätt och bristande 78

återbetalningsförmåga som utgör ett av de största hindren för företagsutveckling. Informanterna betonar också regleringen inom lant- och skogsbruket som upplevs som svår att följa, osäkerheter om vad som faktiskt gäller kring reglering, etc. samt den administrativa belastning som följer av regleringen som begränsande för utvecklingsmöjligheterna hos skogs- och lantbruksföretagare. Samtidigt framkommer från informanterna att jordförvärvslagstiftningen inte är betydelselös, istället menar de att den har en dämpande effekt på markprisutvecklingen, vilket i sin tur bidrar till att minska behovet av kapital och likvida medel. När det gäller arrendelagstiftningen framkom i delstudie 1 att nuvarande lagstiftning tvingar fram korta arrendekontrakt för att undvika aktivering av besittningsskyddet. Detta leder till kortsiktighet för såväl markägare som arrendator och svårigheter att utveckla marken som produktionsresurs.. Från delstudie 2 och 3, där lant- och skogsbrukarnas uppfattning stått i fokus, framkommer att lagstiftningen för jordförvärv och arrende inte har en avgörande betydelse för företagsutvecklingen. I dessa delstudier har lant- och skogsbruksföretagens syn på hinder (delstudie 2) och hinder respektive möjligheter (delstudie 3) belysts med olika metodansatser. I delstudie 2, där de intervjuade skogs- och lantbrukarna fritt fått beskriva upplevda hinder för företagsutveckling, nämns överhuvudtaget inte lagstiftningen kring jordförvärv och arrende. I delstudie 3, där lagstiftningen värderats som möjligheter respektive hinder tillsammans med andra föreslagna faktorer som kan utgöra möjligheter och hinder för företagsutveckling, värderas lagstiftningen generellt av respondenterna som mindre betydelsefull. Det fanns dessutom bara ett fåtal systematiska skillnader mellan dem som ändå värderade lagstiftningen till att ha begränsande inverkan på företagsutveckling jämfört med dem som inte menade att lagstiftningen är begränsande (delstudie 3). T.ex. kan man förvänta sig att särskilt jordförvärvslagen uppfattas som begränsande för företagsutveckling bland lant- och skogsbrukare som brukar relativt större marker än dem som uppfattar lagstiftningen som mindre begränsande. Några sådana skillnader kunde dock inte fastställas. När det gäller problematiken kring generations- och ägarväxlingar, har detta belysts i delstudie 1. Djupintervjuerna med företrädare för olika aktörer i näringen visade på att det huvudsakliga problemet när det gäller generationsskiften består i skillnaden mellan markens produktionsvärde och marknadspris. Skillnaden uppstår pga. förväntan om värdetillväxt i marken vilken inte har sitt ursprung i möjligheten att använda marken för produktionsutveckling. Informanterna menar alltså att det inte är jordförvärvslagstiftningen som är problemet utan möjligheten att köpa ut syskon vid markpriser som överstiger produktionsvärdet. I detta sammanhang är det värt att betona att problematiken i synnerhet på kort och medellång sikt består av bristande lönsamhet och likviditet. Detta skapar problem att hantera stora räntekostnader som följer av hög belåning pga. höga markpriser. Sett på lång sikt över hela företagets livscykel borde ett framtida förväntat högt försäljningspris av gården tillsammans med under åren uppkomna resultat ändå försvara de nuvarande markpriserna. På så sätt utgör de höga markpriserna i sig inte ett problem, utan borde snarare kunna ses som en fördel då värdestegringen realiseras i en framtida försäljning. Detta lindrar dock inte problematiken med den omedelbara svårigheten att hantera betalning av räntekostnaderna, som vid höga markpriser kan bli så omfattande att generationsskiften och fortsatt företagsverksamhet försvåras. 79

Informanterna uttryckte direkt eller indirekt att man förmodar att en effekt av att avskaffa jordförvärvslagen blir högre markpriser, vilket än mer accentuerar problematiken med hög belåning och därmed hantering av stora räntekostnader och därmed kopplade problem. Vidare när det gäller generationsväxling kan gällande regelverk i arrendelagstiftningen leda till minskad möjlighet till gårdsarrenden, vilket informanterna i delstudie 1 annars poängterar som en möjlig väg in i näringen för unga lantbrukare. För möjligheten till samarbeten ser intervjupersonerna i delstudie 1 positiva effekter av jordförvärvslagen, inte minst eftersom lagen bidrar till att behålla kopplingen mellan brukande och ägande samt balansen i markägandet, vilket ansågs viktigt för samarbeten. När det gäller arrendelagstiftningen visar analyserna (delstudie 1) att det finns skäl att tro att den försvårar samarbeten dels pga. begränsningar i avtalsfriheten men också pga. att båda parter inte säkert förstår vad de skriver på. När det gäller jordförvärvslagens effekt på kapitalförsörjning, framkommer av delstudie 1 en blandad syn, men majoriteten av informanterna menar dock att jordförvärvslagen i sig inte har någon påverkan. En viktig fråga är på vilket sätt bankernas kreditgivning påverkas av att marken hålls i privat ägo. Från delstudie 1 framkommer att företagsformen inte har någon reell betydelse. Detta innebär alltså att jordförvärvslagens begränsning på möjligheten att ha samtliga tillgångar i aktiebolagets verksamhet inte påverkar kreditgivningen. Istället undersöker bankerna lönsamhet, kassaflöde och företagsledningsförmåga vid kreditgivning. Däremot finns viss problematik kring att driftsbolagens byggnader på ofri grund kan vara svåra att sälja. Det kan också noteras att i vi inte fann några korrelationer mellan lant- och skogsbrukarnas värdering av jordförvärvslagstiftningen som en begränsande faktor på företagsutveckling och dito värdering av möjligheten att få banklån beviljade. Detta tyder på att de som uppfattar jordförvärvslagen som hindrande inte har stött på problem hos banken där dessa skulle kunna avhjälpas med en annan eller ingen förvärvslagstiftning. Utredningen studerade även hur jordförvärvslagstiftningen påverkar investeringsklimatet. Benägenheten att investera och utveckla kan ju sägas avspegla hur ägaren bedriver företagsutveckling. Från delstudie 2 kunde vi konstatera att när lant- och skogsbrukarna redogör för hinder för företagsutveckling nämns inte lagstiftningen kring jordförvärv och arrende som en hindrande faktorer. Även i delstudie 3 värderade respondenterna att lagstiftningen hade mycket begränsad effekt på möjligheterna till företagsutveckling. Detta gällde både när lagarna framställdes som drivkraft för företagsutveckling och när de framställdes som begränsande för företagsutveckling. Tillsammans med observationen att företagsform (delstudie 1) inte påverkar kreditgivningen till skogs- och lantbrukare, tyder resultaten på att jordförvärvslagstiftningen inte har påverkan på investeringsklimatet. Man bör möjligen lägga till förbehållet att denna utredning inte undersökt ett eventuellt intresse hos juridiska personer, som idag utestängs från ytterligare förvärv, om deras investeringsvilja eller planer på företagsutveckling om dessa fritt kunnat förvärva lantbruksmark. Vid något tillfälle under intervjuerna i delstudie 1 framkom resonemang som tyder på detta. Det kan slutligen konstateras att lagstiftningen kring jordförvärv har en begränsande effekt på lant- och skogsbrukares möjligheter att fritt välja företagsform. Som framgår av analysen ovan verkar dock detta ha en mindre betydelse i praktiken när det t.ex. gäller kapitaltillflöde från bank än vad man initialt kan förvänta sig. 80

8.2 Marknaden för mark och marken som produktionsresurs Den inledande översikten över förvärv av jordbruksfastigheter visar att antalet överlåtna fastigheter varit relativt jämn över åren. Drygt hälften av överlåtelserna betecknas som öppna köp. I medeltal överläts 44 % av objekten i form av gåva eller arv. Den absoluta majoriteten av säljare och köpare utgörs av fysiska personer. Aktiebolag utgör endast ca 2 % av såväl säljare som köpare. Övriga kategorier av juridiska personer utgör ännu färre. Detta kan naturligtvis bero på att jordförvärvslagen begränsar möjligheten för juridiska personer att förvärva mark. Det är möjligt att fördelning mellan överlåtelseformer skulle förändras om förvärvsrestriktionerna ändrades på ett avgörande sätt det är dock svårt att förutse hur förändringen skulle se ut. Från delstudie 1 pekar informanterna på möjligheten att jordförvärvslagstiftningen underlättar för lant- och skogsbrukare att förvärva ny mark. Detta eftersom förmodat mer kapitalstarka juridiska personers möjligheter att förvärva mark begränsas. Samtidigt innebär detta att en möjlig köpargrupp begränsas, vilket i sin tur kan medföra färre möjliga köpare och därigenom svårare att sälja mark. Den totala effekten på marknaden för mark är svår att bedöma. Också jordförvärvslagstiftningens effekter på möjligheten att använda och utveckla marken som en produktionsresurs i lant- och skogsbruket är svåra att bedöma. Som vi redogjort för ovan kan lönsamhetsproblematiken i lant- och skogsbruket på kort- och medellång sikt accentueras av höga markpriser eftersom kan medföra likviditetsproblem relaterade till att hantera ökade kostnader för kapital. Även om man kan anta att detta på lång sikt kan vägas upp av en realisering av markens värdeökning, kvarstår de negativa effekterna på företagandet på kort- och medellång sikt. Detta leder sannolikt till problem att utveckla marken som produktionsresurs i lant- och skogsbruket. Jordförvärvslagens förmodade prisdämpande effekt skulle därför kunna bidra till att underlätta möjligheterna att utveckla marken som produktionsresurs i skogs- och lantbruket, även om den faktiska effekten är svårbedömd. I sammanhanget är det också värt att nämna att räntenivåerna spelar in. Möjligen kan dagens låga räntenivåer motverka likviditetsproblemen som annars kan komma av höga markpriser och hög belåning. Också betydelsen av nya aktörer är värd att poängtera. Deras inträde på marknaden skulle kunna förändra dynamiken på ett positivt sätt. Arrendelagstiftningen, kan från våra resultat antas ha en mer konserverande effekt. Detta i synnerhet som lagstiftningen gör att markägare och arrendatorer undviker avtal om sidoarrenden som är mer långsiktiga än ett år. Detta torde leda till kortsiktighet i hur marken brukas och att parterna inte är villiga att genomföra investeringar i marken. På så sätt kan markens värde som produktionsresurs begränsas. 8.3 Ett internationellt perspektiv Sammanfattningen av lagstiftningen för jordförvärv och arrende i några av Sveriges grannländer (Danmark, Finland och de baltiska länderna) tyder på att Sveriges lagstiftning är något mer restriktiv. I andra länder tillåts t.ex. ägande av juridisk person i högre utsträckning, samt många gånger större avtalsfrihet när det gäller arrendeavtal. Samtidigt visar genomgången att det verkar finnas en ambition från lagstiftarens sida av att säkerställa att jordbruksmark används för lant- och skogsbruk. Den finska marknaden för jordbruksmark avviker i denna bemärkelse då marken tillåts användas också till andra ändamål. Genomgången visar också att i flera av länderna har en liberalisering av lagstiftningen kring 81

jordförvärv skett i närtid. Anledningen har som i Danmark varit ett tryck från strukturomvandlingen och i de baltiska länderna att anpassa sig till krav från EU. 8.4 Konkurrenskraft, ökad produktion, aktivt brukande och sysselsättning Med utgångspunkt i analysen ovan kan konstateras att jordförvärvslagens begränsning när det gäller möjligheten för juridisk person att förvärv mark, har ringa, eller ingen påverkan, på möjligheten till företagsutveckling. Eftersom företagsutveckling är en förutsättning för jordbruksmarkens bidrag till konkurrenskraft, aktivt brukande och sysselsättning drar vi slutsatsen att denna begränsning i jordförvärvslagen sannolikt inte heller har negativ inverkan på dessa faktorer. Jordförvärvslagens bosättningskrav framstår dock som mer problematiskt och kan innebära negativ inverkan på faktorer som företagsutveckling och därmed konkurrenskraft, ökad produktion, aktivt brukande och sysselsättning. Detta lyfts även fram av informanterna i delstudie 1. Man kan mycket väl tänka sig en aktiv användning av marken även om ägaren inte är skriven på fastigheten. Detta gäller framförallt för verksamheter med tydlig säsongsvariation, men man kan även tänka sig att fastighetsägare av t.ex. familjebildningsskäl eller andra skäl väljer att bosätta sig i en tätort, medan man aktivt brukar och bedriver företagsverksamhet på en jordbruksfastighet. Bosättningskravet kan därför ha negativ inverkan på utvecklingen av marken för företagsändamål. När det gäller arrendelagstiftningen framkommer via delstudie 1 en viss problematik särskilt kopplat till begränsningarna i avtalsfrihet och besittningsskyddets inträde efter ett år. Det är möjligt att gällande lagstiftning bidrar till kortsiktighet och därmed minskad flexibilitet och långsiktighet i nyttjandet av lantbruksmark för företagsändamål. Detta har i så fall en direkt negativ effekt på faktorer som lantbrukets konkurrenskraft, möjligheter till ökad produktion, aktivt brukande och sysselsättning. En ökad avtalsfrihet kulle kunna leda till förbättringar för båda parter om det stimulerar mer långsiktighet och investeringar i produktionsförbättrande åtgärder. Detta kan även resultera i ett säkrare eller ökat fastighetsvärde för markägaren. Det kan också vara lämpligt att i diskussionen om arrendelagstiftningen skilja på sido- och gårdsarrenden. I synnerhet kan sidoarrenden belastas med negativa konsekvenserna av gällande arrendelagstiftning. I fall med gårdsarrenden, där arrendegården utgör hela eller mycket stora delar av arrendatorns totala markresurs, behövs sannolikt ett visst skydd till arrendatorns fördel för att denne ska våga satsa på sin verksamhet. Som redogjordes för i kapitel två är det rimligt att tro att arrendatorn är mindre riskbenägen än markägaren vid gårdsarrenden, särskilt om gården för markägaren utgör en av flera kapitalplaceringar. Arrendatorn kan då behöva det skydd som nuvarande arrendelagstiftning erbjuder för att våga utveckla sin verksamhet. Det bör också framhållas, att våra undersökningar bekräftar ett antal andra områden som behöver utvecklas för att stärka sektorns konkurrenskraft. T.ex. visar resultaten på att lantoch skogsbruksföretagen kan stärkas av en ökad tydlighet och minskad förändringstakt i gällande reglering. Detta är ett tydligt resultat från samtliga delstudier. Vidare betonas tillgången till kompetent arbetskraft (delstudie 2) och lönsamhetsproblem (delstudie 1 3), vilket accentueras av höga markpriser där andra värden än produktionsvärdet bidrar till prisutvecklingen. Dessa faktorer kan påverka konkurrenskraften och möjligheten till ökad produktion, sysselsättning och aktivt brukande. I den mån dessa svårigheter kan avhjälpas 82

genom policyåtgärder och andra stödjande åtgärder, kan detta bidra till att utveckla lant- och skogsbrukens verksamhet. I synnerhet torde detta vara möjligt när det gäller problematiken kring reglering och troligen även när det gäller tillgången till kompetent arbetskraft. Däremot torde det vara svårare när det gäller lönsamhetsproblematiken, vilken till stora delar måste avhjälpas genom utveckling av företagsverksamheten på de enskilda gårdarna. 8.5 Boende på landsbygden, natur- och kulturmiljövärden och sociala värden i odlingslandskapet och i skogen När det gäller faktorer som boende på landsbygden, natur- och kulturmiljövärden och sociala värden i odlingslandskapet och i skogen, är det svårare att dra säkra slutsatser från denna studies resultat. Eftersom jordförvärvslagen, som framgår av analysen ovan, inte tycks ha negativ effekt på företagsutvecklingen hos lant- och skogsbruk, är det troligt att den inte heller påverkar boende på landsbygden, markens natur- och kulturmiljövärden, eller sociala värden negativt. Från analysuppdraget har framkommit att jordförvärvslagen kan bidra till ett mer diversifierat ägande, vilket kan förstärka känslan för marken och viljan från markägarens sida att utveckla markens natur-, kultur- och sociala värden. Ett diversifierat ägande ger i sin tur sannolikt även upphov till en mer diversifierad markanvändning vilket möjligen inverkar positivt, exempelvis på biodiversiteten samt kulturella och sociala värden i marken. 83

9 Rekommendationer Med utgångspunkt i analyserna och slutsatserna ovan kan ett antal rekommendationer göras i förhållande till lant- och skogsbrukets företagsutveckling och i förlängningen konkurrenskraft, aktivt brukande och sysselsättning med marken som utgångspunkt. Det finns naturligtvis fler områden som är värda att arbeta med, men detta är vad som kan rekommenderas med utgångspunkt i föreliggande analysuppdrag: Sammantaget tyder analyserna på att jordförvärvslagens begränsningar när det gäller möjligheterna för juridiska personer att förvärva mark inte i praktiken innebär några betydande hinder för företagsutveckling. Lagens begränsning härvid kan kvarstå om det från samhällets sida fortsatt är önskvärt att bibehålla en balans i ägandet av mark mellan juridiska och fysiska personer. Man bör överväga att avskaffa bosättningskravet. Det finns skäl att tro att detta kan förhindra företagsutveckling och leda till att personer med god förmåga att utveckla företagsverksamhet förhindras att köpa jordbruksfastigheter pga. att de av olika skäl inte vill vara bosatta på fastigheten. För att underlätta flexibelt och långsiktigt brukande av marken bör man möjliggöra för arrendator och jordägare att träffa friare avtal när det gäller sidoarrenden. Analysuppdraget bekräftar andra faktorer som kan bidra till en positiv utveckling för lant- och skogsbruksföretag. Dessa bör ges ökat utrymme i det fortsatta arbetet att underlätta nämnda företags utveckling. I synnerhet bör man arbeta för att minska osäkerheten om vad som gäller vid regler. Det är viktigt att understryka att ett sådant arbete inte på något sätt behöver innebära färre eller mindre strikta regler. En många gånger striktare reglering i Sverige när det gäller t.ex. djurvälfärd och jord- och skogsbrukets miljöpåverkan har tillkommit av landets höga ambitioner på dessa områden. Analysuppdraget ger inte på något sätt uttryck för att dessa ambitioner bör sänkas. Däremot om regleringen uppfattas som svårnavigerad, ständigt föränderlig etc. kan en möjlighet att verka för företagsutveckling inom lant- och skogsbruket vara att från ett politiskt håll verka för att minska osäkerheten om vad som gäller genom tydlig och lättbegriplig reglering. Vidare är en rekommendation att arbeta för att öka lant- och skogsbrukares kompetens i att hantera gällande reglering. Slutligen bekräftar resultaten svårigheterna relaterade till att attrahera och behålla kompetent arbetskraft. En rekommendation är därför att fortsätta arbetet med att stärka lant- och skogsbrukets konkurrenskraft, företagsledningsförmåga och attraktionskraft så att fler unga människor vill utbilda sig för att arbeta i inom sektorn. Detta kan även underlättas av att verka för att lant- och skogsbrukare kompetensutvecklas inom området arbetsledning samt kan erbjuda attraktiva arbetsvillkor. 84

Referenser Eurostat (2018a). Farm indicators by agricultural area, type of farm, standard output, legal form and NUTS 2 regions. Tillgänglig: http://appsso.eurostat.ec.europa.eu/nui/show.do?dataset=ef_m_farmleg&lang=en [2018-08- 20] Eurostat (2018b). Selling prices of crop products (absolute prices) - annual price (from 2000 onwards)-soft wheat. Tillgänglig: http://appsso.eurostat.ec.europa.eu/nui/show.do?dataset=apri_ap_crpouta&lang=en [2018-11- 05] Eurostat (2018c). Agricultural holdings by agricultural area-over 100 ha. Tillgänglig: https://ec.europa.eu/eurostat/tgm/table.do?tab=table&init=1&language=en&pcode=tag00001 &plugin=1 [2018-10-25] Eurostat (2018d). Agricultural land prices by region - historical data (until 2009). Tillgänglig: http://appsso.eurostat.ec.europa.eu/nui/show.do?dataset=apri_lprc_h&lang=en [2018-10-15] samt Agricultural land prices by region - historical data. Tillgänglig: http://appsso.eurostat.ec.europa.eu/nui/show.do?dataset=apri_lprc&lang=en Eurostat (2018e). Type of tenure: number of farms and areas by agricultural size of farm. Tillgänglig: http://appsso.eurostat.ec.europa.eu/nui/show.do?dataset=ef_mptenure&lang=en [2018-11-12] Eurostat (2018f ).Area of wooded land (source: FAO - FE) Tillgänglig: http://appsso.eurostat.ec.europa.eu/nui/show.do [2018-11-12] Ferguson, R. & Hansson, H. (2013). Expand or exit? Strategic decisions in milk production. Livestock Science, 155: 415-423. Gasson, R. (1973).Goals and values of farmers. Journal of Agricultural Economics, 24:521 542. Gutman, J. (1982). A Means-End Chain model based on consumer categorization processes, Journal of Marketing, 46, 60-72. Hansson, H., Ferguson, R, Olofsson C. & Rantamäki-Lahtinen, L. (2013). Farmers motives for diversifying their farm business the influence of family. Journal of Rural Studies. 32, 240-250 Hansson, H. & Lagerkvist C J. (2015). Identifying use and non-use values of animal welfare: Evidence from Swedish dairy agriculture. Food Policy, 50: 34-42. Hansson, H. & Kokko, S. (2018). Farmers' mental models of change and implications for farm renewal A case of restoration of a wetland in Sweden. Journal of Rural Studies, 60: 141-151. Howley, P. (2015). The Happy Farmer: The Effect of Nonpecuniary Benefits on Behavior. American Journal of Agricultural Economics 97: 1072-1086. 85

Jord- och skogsbruksministeriet. Skogsägarstruktur i Finland (2018). Tillgänglig: https://mmm.fi/sv/skogsagarstruktur-i-finland [2018-11-12] Kollmann, T., et al. (2017). Fear of failure as a mediator of the relationship between obstacles and nascent entrepreneurial activity An experimental approach. Journal of Business Venturing, 32: 280-301. Leppard, P., Russell, C.G. and Cox, D.N. (2004). Improving means-end-chain studies by using a ranking method to construct hierarchical value maps. Food Quality and Preference, 15: 489-497. Manevska-Tasevska, G., Hansson, H. & Labajova, K. (2017). Impact of Management Practices on Persistent and Residual Technical Efficiency a Study of Swedish pig Farming. Managerial and Decision Economics, 38: 890 905. NVivo Qualitative Data Analysis Software; QSR International Pty Ltd, 2011 Olson, J. C. (1989). Theoretical foundations of means-end chains. Werbeforschung & Praxis Folge, 5: 174-178. Regeringens proposition 2016/17:104: En livsmedelsstrategi för Sverige fler jobb och hållbar tillväxt i hela landet Reynolds, T.J. and Gutman, J. (1989) Laddering theory, method, analysis, and interpretation, Journal of Advertising Research. 28: 11-31. SCB & SJV (2017). Jordbruksstatistisk sammanställnng 2017 med data om livsmedel tabeller. Sveriges officiella statistik. Jordbruksverket & Statistiska centralbyrån. SOU 2014:32. Jordbruks- och bostadsarrende, - några frågor om arrendeavgift och besittningsskydd. SOU 2015:15. Attraktiv, innovativ och hållbar strategi för en konkurrenskraftig jordbruksoch trädgårdsnäring. Sok, J., van der Lans, I.A., Hogeveen, H., Elbers, A.R.W & Oude Lansink, A.G.J.M. (2018). Farmers Preferences For Bluetongue Vaccination Scheme Attributes: An Integrated Choice and Latent Variable Approach. Journal of Agricultural Economics. 69: 537-560. Westerlund Lind, L. (2007). Consumer involvement and perceived differentiation of different kinds of pork a Means-End Chain analysis. Food Quality and Preferences. 18: 690-700. 86

Bilagor Tabell A1. Överlåtelser per län och år, antal År Län 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 Totalt Stockholms 238 213 186 186 186 204 189 221 153 186 217 171 192 210 235 245 207 193 3632 Uppsala 222 214 224 221 245 240 228 264 245 229 233 233 269 296 280 289 286 260 4478 Södermanlands 150 139 144 134 129 142 152 156 122 136 123 129 126 163 150 201 158 128 2582 Östergötlands 265 253 219 198 221 284 250 270 261 250 248 243 231 270 301 284 277 250 4575 Jönköpings 391 365 315 332 337 405 401 456 323 356 430 376 383 426 425 454 412 391 6978 Kronobergs 392 396 376 411 399 495 442 493 420 372 400 399 432 424 454 465 404 407 7581 Kalmar 290 285 294 283 299 378 375 342 307 326 322 299 286 343 341 342 330 331 5773 Gotlands 203 235 184 202 203 247 223 247 232 218 217 192 200 219 245 194 225 177 3863 Blekinge 197 229 193 161 166 203 197 212 192 173 195 167 172 201 223 201 177 182 3441 Skåne 1115 954 799 819 900 1045 1036 1027 846 926 970 847 925 905 943 963 901 908 16829 Hallands 376 369 341 308 285 393 334 387 338 329 351 332 354 334 394 378 392 354 6349 Västra Götalands 1514 1574 1472 1488 1407 1780 1580 1677 1517 1487 1489 1402 1441 1530 1577 1589 1523 1524 27571 Värmlands 821 907 798 873 761 954 881 929 822 790 890 745 757 849 778 871 836 851 15113 Örebro 333 334 324 296 348 369 339 373 305 292 359 326 317 323 361 377 337 319 6032 Västmanlands 98 103 100 95 98 121 112 115 104 113 119 109 115 122 128 125 106 118 2001 Dalarnas 813 815 788 844 748 1031 892 913 858 860 800 839 778 820 880 867 814 820 15180 Gävleborgs 423 463 403 443 413 532 485 522 472 434 503 517 438 460 515 510 516 520 8569 Västernorrlands 635 641 603 603 616 706 700 704 665 643 666 707 688 676 688 718 704 643 12006 Jämtlands 508 493 478 505 506 593 537 632 531 462 574 521 537 559 540 547 597 581 9701 Västerbottens 609 725 636 588 595 792 657 758 674 736 703 764 702 739 751 810 803 791 12833 Norrbottens 474 479 405 511 453 589 553 600 532 498 605 525 542 564 558 563 584 536 9571 Totalt 10067 10186 9282 9501 9315 11503 10563 11298 9919 9816 10414 9843 9885 10433 10767 10993 10589 10284 184658 87

Tabell A2. Överlåtelse av skogsmark per år och län,, hektar År Län 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 To Stockholms 9610 6030 7065 5357 3455 3928 8636 6473 4690 9740 21237 6573 10193 13520 6016 8730 6048 7045 Uppsala 23976 5673 6792 10780 23376 11008 12703 7223 8098 9890 15002 8726 15107 9227 11940 8482 7492 17681 Södermanlands 5696 3774 6784 6692 5670 6039 3910 9031 8109 5094 4589 2842 8032 9484 5365 7956 5152 2802 Östergötlands 13820 15995 12319 7511 18463 18660 29690 29418 10473 24198 10623 7187 31798 9296 11029 9895 11147 6587 Jönköpings 12692 12335 10059 9840 10983 13891 30660 25516 26701 19974 14873 10610 13866 13947 15752 12256 13463 12212 Kronobergs 11366 8748 7990 10618 10876 20753 54815 62960 16953 14335 10287 8862 12392 14795 13217 11913 9486 11087 Kalmar 8489 10584 8959 8012 12107 13126 66126 35956 19706 20623 11049 10123 8740 15402 12812 11066 10480 9634 Gotlands 2885 3983 3487 3243 3682 4288 6815 5989 2973 3642 3878 4123 2945 3163 3916 3430 3330 2651 Blekinge 3089 3641 3649 2604 2216 2541 3758 4042 2825 4153 3900 2702 3790 3217 4242 4632 4292 4231 Skåne 13384 9204 5111 6067 20146 18733 5975 6591 6121 16300 7045 6439 14512 9245 8709 12481 9333 6904 Hallands 6736 6527 6855 5605 4893 6683 5095 6473 4967 9442 5466 5126 5714 4882 6919 6378 8364 6804 Västra Götalands 23778 23386 30146 31876 23443 31458 27033 32969 28164 26388 24006 28221 29878 25174 24753 43595 31097 25717 Värmlands 41322 39776 65138 62172 35123 38491 92058 38852 72797 70267 63875 16099 57929 111697 38375 76458 114303 176893 1 Örebro 44036 14239 23379 8186 41848 13575 11252 16075 27690 39535 58965 5422 41502 41576 5860 4961 6383 66643 Västmanlands 3268 23828 14068 2984 9149 3406 4675 9049 2355 5716 3564 3309 44274 4163 12597 36982 10147 45060 Dalarnas 107729 139032 103365 118757 103820 106344 274786 77374 83257 68006 65940 42937 233880 20997 28450 201459 64150 333021 2 Gävleborgs 100464 115157 94623 60156 11176 110609 51136 64172 58032 42422 21591 117810 62210 19826 137365 29137 71592 120255 1 Västernorrlands 475324 269825 225385 37828 135621 152130 19079 290297 22343 154964 17065 155499 19398 349888 19293 118424 249230 113769 2 Jämtlands 779908 698990 688252 297410 418944 66157 617358 129519 27076 35684 27246 135119 86516 31362 102491 116530 162279 158038 4 Västerbottens 27908 113060 200215 127124 36649 332254 291947 536901 388549 265642 79458 160086 779686 110799 59876 316137 500585 151802 4 Norrbottens 25714 50849 349311 150363 600135 1651641 396935 793363 355443 197775 1044536 716183 251636 329721 108836 221506 378267 30911 7 Totalt 1741194 1574636 1872952 973185 1531775 2625715 2014442 2188243 1177322 1043790 1514195 1453998 1733998 1151381 637813 1262408 1676620 1309747 27 88

Tabell A3. Areal skogsmark procentuell fördelning på län År Län 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 Totalt Stockholms 0,6 0,4 0,4 0,6 0,2 0,1 0,4 0,3 0,4 0,9 1,4 0,5 0,6 1,2 0,9 0,7 0,4 0,5 0,5 Uppsala 1,4 0,4 0,4 1,1 1,5 0,4 0,6 0,3 0,7 0,9 1,0 0,6 0,9 0,8 1,9 0,7 0,4 1,3 0,8 Södermanlands 0,3 0,2 0,4 0,7 0,4 0,2 0,2 0,4 0,7 0,5 0,3 0,2 0,5 0,8 0,8 0,6 0,3 0,2 0,4 Östergötlands 0,8 1,0 0,7 0,8 1,2 0,7 1,5 1,3 0,9 2,3 0,7 0,5 1,8 0,8 1,7 0,8 0,7 0,5 1,0 Jönköpings 0,7 0,8 0,5 1,0 0,7 0,5 1,5 1,2 2,3 1,9 1,0 0,7 0,8 1,2 2,5 1,0 0,8 0,9 1,0 Kronobergs 0,7 0,6 0,4 1,1 0,7 0,8 2,7 2,9 1,4 1,4 0,7 0,6 0,7 1,3 2,1 0,9 0,6 0,8 1,1 Kalmar 0,5 0,7 0,5 0,8 0,8 0,5 3,3 1,6 1,7 2,0 0,7 0,7 0,5 1,3 2,0 0,9 0,6 0,7 1,1 Gotlands 0,2 0,3 0,2 0,3 0,2 0,2 0,3 0,3 0,3 0,3 0,3 0,3 0,2 0,3 0,6 0,3 0,2 0,2 0,2 Blekinge 0,2 0,2 0,2 0,3 0,1 0,1 0,2 0,2 0,2 0,4 0,3 0,2 0,2 0,3 0,7 0,4 0,3 0,3 0,2 Skåne 0,8 0,6 0,3 0,6 1,3 0,7 0,3 0,3 0,5 1,6 0,5 0,4 0,8 0,8 1,4 1,0 0,6 0,5 0,7 Hallands 0,4 0,4 0,4 0,6 0,3 0,3 0,3 0,3 0,4 0,9 0,4 0,4 0,3 0,4 1,1 0,5 0,5 0,5 0,4 Västra Götalands 1,4 1,5 1,6 3,3 1,5 1,2 1,3 1,5 2,4 2,5 1,6 1,9 1,7 2,2 3,9 3,5 1,9 2,0 1,9 Värmlands 2,4 2,5 3,5 6,4 2,3 1,5 4,6 1,8 6,2 6,7 4,2 1,1 3,3 9,7 6,0 6,1 6,8 13,5 4,4 Örebro 2,5 0,9 1,2 0,8 2,7 0,5 0,6 0,7 2,4 3,8 3,9 0,4 2,4 3,6 0,9 0,4 0,4 5,1 1,7 Västmanlands 0,2 1,5 0,8 0,3 0,6 0,1 0,2 0,4 0,2 0,5 0,2 0,2 2,6 0,4 2,0 2,9 0,6 3,4 0,9 Dalarnas 6,2 8,8 5,5 12,2 6,8 4,1 13,6 3,5 7,1 6,5 4,4 3,0 13,5 1,8 4,5 16,0 3,8 25,4 7,9 Gävleborgs 5,8 7,3 5,1 6,2 0,7 4,2 2,5 2,9 4,9 4,1 1,4 8,1 3,6 1,7 21,5 2,3 4,3 9,2 4,7 Västernorrlands 27,3 17,1 12,0 3,9 8,9 5,8 0,9 13,3 1,9 14,8 1,1 10,7 1,1 30,4 3,0 9,4 14,9 8,7 10,3 Jämtlands 44,8 44,4 36,7 30,6 27,4 2,5 30,6 5,9 2,3 3,4 1,8 9,3 5,0 2,7 16,1 9,2 9,7 12,1 16,7 Västerbottens 1,6 7,2 10,7 13,1 2,4 12,7 14,5 24,5 33,0 25,4 5,2 11,0 45,0 9,6 9,4 25,0 29,9 11,6 16,3 Norrbottens 1,5 3,2 18,7 15,5 39,2 62,9 19,7 36,3 30,2 18,9 69,0 49,3 14,5 28,6 17,1 17,5 22,6 2,4 27,8 Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 89

Tabell A4. Överlåtna åkermarkens fördelning på år och län, hektar År Län 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 Totalt Stockholms 2758 1896 2743 1501 1231 1865 1676 1910 1495 3099 7973 1647 2084 2834 2149 1383 1884 2193 42321 Uppsala 2929 3802 3529 3735 3775 3080 3392 3807 3922 4461 3854 4216 4181 3811 3978 3188 4198 3998 67856 Södermanlands 1793 1629 1968 1898 1630 2179 2011 2801 1664 2086 2159 1377 2150 2720 2188 3856 2302 1722 38133 Östergötlands 3098 3701 2651 2178 2524 3775 3886 3895 3303 4067 3309 3319 4471 3214 4082 3336 3295 3147 61251 Jönköpings 2068 1642 1837 1607 1828 2193 2172 2121 1795 1846 2075 2110 2269 2313 2407 2200 2343 1991 36817 Kronobergs 1158 1242 1195 1378 1095 1592 1648 1713 1183 1089 1162 1228 1631 1460 1282 1445 1091 1509 24101 Kalmar 2316 2223 1767 2019 2344 2811 3636 2460 2182 3129 2150 1876 1669 2778 2456 2460 2097 2136 42509 Gotlands 1750 2291 1834 1630 1805 2190 2943 3412 2099 2164 2162 2219 1843 2197 2244 1908 2525 1384 38600 Blekinge 808 751 693 542 531 668 574 838 575 640 693 717 617 604 805 827 576 779 12238 Skåne 14967 9059 6404 6353 7722 11964 10092 9332 8016 8530 9699 7723 11186 9339 8885 9461 8581 8594 165907 Hallands 3466 3235 2538 2406 2253 3136 2839 3099 2811 2876 3508 2790 3191 2396 2755 3417 2838 2819 52373 Västra Götalands 11902 11441 10633 11276 10113 15592 13041 13595 10985 11730 11456 10623 10306 11655 11235 12703 11177 10511 209974 Värmlands 3439 3266 2709 2804 2854 3476 3897 3937 2973 3322 3448 2457 2915 3756 2991 3774 3661 4469 60148 Örebro 3041 2392 2394 2318 2751 3690 2575 2914 1988 2923 2762 2438 2724 2650 2491 2556 2273 2419 47299 Västmanlands 1309 1793 1994 1532 1226 2438 1813 1735 1573 2080 1852 1484 2206 1796 2481 2168 1891 2025 33396 Dalarnas 1859 1967 1647 1497 1746 2494 2266 1908 1947 2101 2231 1854 1806 1717 1772 1900 2050 1939 34701 Gävleborgs 2048 2505 1796 2331 1727 3263 2653 2367 2353 2439 2122 2703 1939 2283 2356 2425 2362 2738 42410 Västernorrlands 2339 2235 1819 1810 2119 3135 2482 2281 2006 2266 2259 2460 2137 2289 2016 2301 2262 2327 40543 Jämtlands 1551 1206 1127 1555 1458 1549 1498 1702 1490 1405 1825 1320 1465 1454 1559 1596 1697 1556 27013 Västerbottens 2432 2660 2356 2164 2136 2856 2593 3130 2464 3057 2528 2759 2754 2487 2935 2903 2811 2639 47664 Norrbottens 1257 1319 995 1469 1079 1721 1746 1716 1585 1272 1967 1224 1813 1360 1261 1393 1566 1350 26093 Totalt 68288 62255 54629 54003 53947 75667 69433 70673 58409 66582 71194 58544 65357 65113 64328 67200 63480 62245 1151347 90

Tabell A5. Åkerarealens fördelning på län och år, procent Row Labels 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 Totalt Stockholms 4,0 3,0 5,0 2,8 2,3 2,5 2,4 2,7 2,6 4,7 11,2 2,8 3,2 4,4 3,3 2,1 3,0 3,5 3,7 Uppsala 4,3 6,1 6,5 6,9 7,0 4,1 4,9 5,4 6,7 6,7 5,4 7,2 6,4 5,9 6,2 4,7 6,6 6,4 5,9 Södermanlands 2,6 2,6 3,6 3,5 3,0 2,9 2,9 4,0 2,8 3,1 3,0 2,4 3,3 4,2 3,4 5,7 3,6 2,8 3,3 Östergötlands 4,5 5,9 4,9 4,0 4,7 5,0 5,6 5,5 5,7 6,1 4,6 5,7 6,8 4,9 6,3 5,0 5,2 5,1 5,3 Jönköpings 3,0 2,6 3,4 3,0 3,4 2,9 3,1 3,0 3,1 2,8 2,9 3,6 3,5 3,6 3,7 3,3 3,7 3,2 3,2 Kronobergs 1,7 2,0 2,2 2,6 2,0 2,1 2,4 2,4 2,0 1,6 1,6 2,1 2,5 2,2 2,0 2,2 1,7 2,4 2,1 Kalmar 3,4 3,6 3,2 3,7 4,3 3,7 5,2 3,5 3,7 4,7 3,0 3,2 2,6 4,3 3,8 3,7 3,3 3,4 3,7 Gotlands 2,6 3,7 3,4 3,0 3,3 2,9 4,2 4,8 3,6 3,3 3,0 3,8 2,8 3,4 3,5 2,8 4,0 2,2 3,4 Blekinge 1,2 1,2 1,3 1,0 1,0 0,9 0,8 1,2 1,0 1,0 1,0 1,2 0,9 0,9 1,3 1,2 0,9 1,3 1,1 Skåne 21,9 14,6 11,7 11,8 14,3 15,8 14,5 13,2 13,7 12,8 13,6 13,2 17,1 14,3 13,8 14,1 13,5 13,8 14,4 Hallands 5,1 5,2 4,6 4,5 4,2 4,1 4,1 4,4 4,8 4,3 4,9 4,8 4,9 3,7 4,3 5,1 4,5 4,5 4,5 Västra Götalands 17,4 18,4 19,5 20,9 18,7 20,6 18,8 19,2 18,8 17,6 16,1 18,1 15,8 17,9 17,5 18,9 17,6 16,9 18,2 Värmlands 5,0 5,2 5,0 5,2 5,3 4,6 5,6 5,6 5,1 5,0 4,8 4,2 4,5 5,8 4,6 5,6 5,8 7,2 5,2 Örebro 4,5 3,8 4,4 4,3 5,1 4,9 3,7 4,1 3,4 4,4 3,9 4,2 4,2 4,1 3,9 3,8 3,6 3,9 4,1 Västmanlands 1,9 2,9 3,7 2,8 2,3 3,2 2,6 2,5 2,7 3,1 2,6 2,5 3,4 2,8 3,9 3,2 3,0 3,3 2,9 Dalarnas 2,7 3,2 3,0 2,8 3,2 3,3 3,3 2,7 3,3 3,2 3,1 3,2 2,8 2,6 2,8 2,8 3,2 3,1 3,0 Gävleborgs 3,0 4,0 3,3 4,3 3,2 4,3 3,8 3,3 4,0 3,7 3,0 4,6 3,0 3,5 3,7 3,6 3,7 4,4 3,7 Västernorrlands 3,4 3,6 3,3 3,4 3,9 4,1 3,6 3,2 3,4 3,4 3,2 4,2 3,3 3,5 3,1 3,4 3,6 3,7 3,5 Jämtlands 2,3 1,9 2,1 2,9 2,7 2,0 2,2 2,4 2,6 2,1 2,6 2,3 2,2 2,2 2,4 2,4 2,7 2,5 2,3 Västerbottens 3,6 4,3 4,3 4,0 4,0 3,8 3,7 4,4 4,2 4,6 3,6 4,7 4,2 3,8 4,6 4,3 4,4 4,2 4,1 Norrbottens 1,8 2,1 1,8 2,7 2,0 2,3 2,5 2,4 2,7 1,9 2,8 2,1 2,8 2,1 2,0 2,1 2,5 2,2 2,3 Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 91

Rektor BESLUT SLU ID: SLU ua 2018.1.1.1-4553 2018-12-18 Sändlista Riktlinjer för utnämning av docenter vid SLU Beslut Rektor beslutar att fastställa riktlinjer för utnämning av docenter vid SLU i enlighet med bilaga 1 till detta beslut, att riktlinjerna träder i kraft den 1 januari 2019, samt att från och med den 1 januari 2019 upphäva beslutet om anvisningar för antagning som docent vid Sveriges lantbruksuniversitets fakulteter, dnr ua. 18.61-428/05. Redogörelse för ärendet Att bli utnämnd till docent vid SLU är ett steg i den akademiska karriären och granskningen av blivande docenter är ett viktigt led i universitetets kvalitetssäkringsarbete inom forskning och utbildning. Nu gällande anvisningar för antagning av docenter fastställdes av rektor i februari 2005. Anvisningarna är ganska summariska och ger inte den vägledning som efterfrågas. En omarbetning behövs för att tydliggöra förutsättningar och villkor för docentutnämningar, och för att underlätta en enhetlig process för beredning av och beslut i docentärenden vid universitetet. Motiv till beslutet Samtliga fakulteter har generellt sett väl fungerande processer för utnämning av docenter, däremot upplevs en otydlighet och viss osäkerhet när det gäller några av de ingående momenten. Då nuvarande anvisningar är relativt kortfattade har fakulteterna formulerat egna tilläggsanvisningar och utarbetat olika rutiner och synsätt när det gäller docentärenden. Postadress: Box 7070, 750 07 Uppsala Besöksadress: Almas allé 8 Org nr: 202100-2817 www.slu.se Tel: 018-67 10 00 (vx) yvonne.andersson@slu.se

Riktlinjer för utnämning av docenter vid SLU Genom att förtydliga och klargöra universitetets ståndpunkt underlättas både ansökningsförfarandet och docentnämndernas arbete. I det elektroniska ansökningssystem som införs kan gemensamma mallar och instruktioner enklare utvecklas och tillämpas, vilket för SLU sammantaget leder till en effektivare process av högre kvalitet. Beslutets innebörd och bedömda konsekvenser Jämfört med nuvarande regelverk medför beslutet inte någon förändring i sak avseende behörighetskrav, arbetsuppgifter, bedömningsgrunder, sakkunniggranskning, docentföreläsning, finansiering eller institutionens ekonomiska ansvar. Beslutet innebär däremot att fakulteternas bedömning av behovet av en eller flera docenter i det aktuella forskarutbildningsämnet fastslås som en tydlig del i processen. Detta betyder att en anställd vid SLU som uppfyller behörighetskraven kan prövas för att bli docent. Fakultetens behovsprövning ska göras innan den sökandes behörighet prövas. Prefekten ska lämna en tydlig motivering varför personen ifråga bör, eller inte bör, utnämnas till docent och vilken nytta en utnämning förväntas resultera i för verksamheten. Nationella riktlinjer för behörighetskrav och bedömning av potentiella docenter saknas men återinförandet av en behovsprövning vid SLU är en anpassning till rådande praxis vid landets universitet. Beslutet klargör också att den som är anställd av en annan för universitetet strategiskt viktig arbetsgivare, och som kan visa en tydlig koppling till en institution och ett varaktigt samarbete inom forskning och/eller utbildning, kan få en docentansökan prövad. Även vid sådan ansökan krävs fakultetens behovsprövning. En eventuell konsekvens av beslutet är att sökande i vissa fall inte kommer att prövas för en docenttitel eftersom fakulteten bedömer att behovet vid tidpunkten för ansökan är fyllt. Bedömda konsekvenser är även att beslutet leder till en mer transparent, samordnad och rättssäker process vid SLU och att skillnader mellan fakulteterna i vad som krävs av en blivande docent kan minimeras. Information enligt MBL har lämnats till personalorganisationerna den 11 december 2018. 2/3

Riktlinjer för utnämning av docenter vid SLU Beslut i detta ärende har fattats av rektor Peter Högberg efter föredragning av utvecklingsledare Yvonne Andersson och i närvaro av universitetsdirektör Martin Melkersson. I beredningen av ärendet har utbildningshandläggare Lotta Jäderlund medverkat, liksom ordförande och sekreterare i samtliga fakulteters docentnämnder. Peter Högberg Yvonne Andersson Sändlista Dekaner Fakultetsdirektörer Personaldirektören Kopia för kännedom Avdelningschefer/motsvarande inom universitetsadministrationen Docentnämndernas ordförande och sekreterare 3/3

STYRANDE DOKUMENT SLU ID: SLU. ua 2018.1.1.1-4553 Sakområde: Personal samt Forskning och utbildning på forskarnivå Dokumenttyp: Riktlinjer Beslutsfattare: Rektor Avdelning/kansli: Planeringsavdelningen Handläggare: Lotta Jäderlund/Yvonne Andersson Beslutsdatum: 2018-12-18 Träder i kraft: 2019-01-01 Giltighetstid: tills vidare Bör uppdateras före: - Ev dokument som upphävs: Anvisningar för antagning som docent vid Sveriges lantbruksuniversitets fakulteter, dnr ua. 18.61-428/05. Bilaga 1 till: Rektors beslut om riktlinjer för utnämning av docenter vid SLU, ID: SLU. ua 2018.1.1.1-4553 Riktlinjer för utnämning av docenter vid SLU

Riktlinjer för utnämning av docenter vid SLU 2/10

Riktlinjer för utnämning av docenter vid SLU Innehåll Inledning... 3 Grundläggande bestämmelser... 4 Process för utnämning av docenter vid SLU... 4 Behörighetskrav och arbetsuppgifter... 6 Bedömningsgrunder för akademisk kompetens... 6 Vetenskaplig skicklighet och självständighet... 6 Konstnärlig skicklighet och självständighet... 7 Pedagogisk kompetens... 7 Ansökan samt underlag från institutionens prefekt... 8 Sakkunniggranskning... 9 Docentföreläsning... 9 Godkännande, avslag eller återtagen ansökan... 10 Inledning Riktlinjerna anger vilka kriterier som ska uppfyllas för att kunna bli utnämnd till docent vid SLU och beskriver processen för att granska de sökande. Riktlinjerna är avsedda för sökande, prefekter, ledamöter i nämnder och handläggare. Dokumentet kompletteras av detaljerade anvisningar för sökande och sakkunniga som finns i ansökningssystemet Reachmee där ansökan och handläggning hanteras elektroniskt. Att bli utnämnd till docent vid SLU är ett steg i den akademiska karriären och ett bevis på att en person har utvecklat sin akademiska skicklighet efter doktorsexamen så att den har den kvalitet som krävs för uppdrag som huvudhandledare. Med akademisk skicklighet menas en nivå och kvalitet på den pedagogiska kompetensen och den vetenskapliga, eller konstnärliga, skickligheten som är relevant för det aktuella forskarutbildningsämnet. Granskningen av blivande docenter är ett viktigt led i universitetets kvalitetssäkringsarbete inom forskning och utbildning. Utnämning av docenter är också ett viktigt led i institutioners och fakulteters kompetensförsörjning. En anställd vid SLU som uppfyller behörighetskraven kan prövas för att bli docent. Fakulteterna bedömer om det behövs en eller flera docenter i det aktuella forskarutbildningsämnet. En sådan behovsprövning ska göras innan den sökandes behörighet prövas vid en ansökan. Den som blir utnämnd till docent vid SLU får denna akademiska titel, men behåller sin aktuella anställning oförändrad. Enligt styrelsens delegationsordning är det respektive fakultetsnämnd (FN) som ansvarar för granskning och godkännande av docentansökningar. Fakultetsnämnden har möjlighet att delegera hela eller delar av denna befogenhet till docentnämnden (DN). Dessa riktlinjer utgår från att FN har delegerat hela befogenheten, inklusive bedömning och beslut om godkännande, till DN. Beteckningen DN används därför generellt. Om delegering inte har skett avses i den följande texten FN istället för DN. 3/10

Riktlinjer för utnämning av docenter vid SLU Grundläggande bestämmelser Docenter utnämns inom ett av universitetets forskarutbildningsämnen. Forskarutbildningsämnen fastställs av FN efter samråd med rektor. I normalfallet krävs en anställning vid SLU för att kunna utnämnas till docent. Det krävs dessutom att prefekten tydligt motiverar varför personen ifråga bör, eller inte bör, utnämnas till docent och vilken nytta en utnämning förväntas resultera i för verksamheten. Den som är anställd av en annan arbetsgivare som är strategiskt viktig för universitetet, och som kan visa en tydlig koppling till en institution och ett varaktigt samarbete inom forskning och/eller utbildning, kan också få en docentansökan prövad. Även vid sådan ansökan måste fakulteten bedöma om det finns ett behov av en eller flera docenter i det aktuella ämnet. Prefekten vid den berörda institutionen ska motivera behovet enligt ovan samt redogöra för betydelsen av samarbetet med den sökande. Ett beslut om godkännande av eller avslag på en docentansökan ska grundas på en sammanvägd bedömning av nämndens egen granskning, den externa sakkunnigas utlåtande samt docentföreläsningens kvalitet. Den senare bedöms av docentnämnden, ämnesrepresentanten och den pedagogiska representanten. Beslut om godkännande eller avslag kan inte överklagas. Den som under processen har återtagit sin ansökan eller fått avslag kan meritera sig ytterligare och återkomma med en förnyad ansökan vid ett senare tillfälle. Den som anställs vid SLU och redan är docent vid ett annat svenskt lärosäte, i ett av SLU:s forskarutbildningsämnen, kan ansöka om att prövas som docent i samma ämne vid SLU utan sakkunniggranskning eller docentföreläsning. Även vid sådan ansökan krävs att fakulteten bedömer om det behövs en eller flera docenter i det aktuella ämnet. DN beslutar därefter om det ska genomföras en sakkunniggranskning och/eller docentföreläsning innan ansökan godkänns. Om ansökan avser ett annat ämne än det som den sökande redan är docent i, ska en ordinarie ansökan göras. Process för utnämning av docenter vid SLU I figur 1 illustreras processen för att utnämna docenter vid SLU. Mer information om de olika stegen finns i de följande avsnitten. Vid ansökan används det elektroniska ansökningssystemet Reachmee och detaljerade anvisningar om hur ansökningsblanketter och underlag ska fyllas i och sammanställas finns i systemet. 4/10

Riktlinjer för utnämning av docenter vid SLU Figur 1. Process för utnämning av docenter vid SLU. = terminal = dokument = process = beslut ja/nej START Ansökan Motivering från prefekt Beslut: Behov finns Nej Ja Förslag på sakkunniga från prefekt Beslut: Prövning Nej Ja Ansökan till sakkunnig Utlåtande från sakkunnig Förslag ämnesrepr. från prefekt Beslut: Föreläsning och deltagare Nej Ja Sakkunniggranskning Docentföreläsning Utlåtande från repr. för ämne / pedagogik Beslut: Utnämning Nej Ja Docentbevis utfärdas SLUT Motivering till sökande Motivering till sökande Motivering till sökande Motivering till sökande, möjlighet till ny föreläsning Ärendet avslutas* Ärendet avslutas* Ärendet avslutas* Ärendet avslutas* Inledande handläggning Elektronisk ansökan skickas in av den sökande. Prefektens motivering av behov och nytta för verksamheten skickas in. Fakulteten bedömer behovet av en docent i forskarutbildningsämnet.** Om behov finns skickar prefekten in förslag på sakkunniga. DN bedömer den sökandes behörighet avseende vetenskaplig skicklighet och pedagogisk kompetens. Om ärendet går vidare utser DN en vetenskapligt sakkunnig samt eventuellt en extra konstnärligt sakkunnig. Om behov inte finns eller om behörighetskraven inte bedöms vara uppfylla motiveras det i beslutet och ärendet avslutas. Granskning och prövning Ansökan skickas till sakkunnig tillsammans med instruktion för granskningsuppdraget som omfattar vetenskaplig skicklighet. DN bedömer den pedagogiska kompetensen i sin beredning. När utlåtande från sakkunnig och förslag på ämnesrepresentant från prefekt inkommit beslutar DN om docentföreläsning ska genomföras samt om vilken ämnesrepresentant som då ska delta. Enheten för pedagogisk utveckling inom universitetsadministrationen utser pedagogisk representant. Efter föreläsningen lämnar representanterna skriftliga utlåtanden över det vetenskapliga innehållet och den pedagogiska prestationen, och förordar att den sökande baserat på föreläsningen antingen utnämns till docent eller att ansökan avslås. Avslutande handläggning DN beslutar att avslå ansökan eller att godkänna den och utnämna den sökande till docent.*** Efter godkännande utfärdas ett docentbevis. Om den sökandes docentföreläsning inte bedöms uppnå tillräcklig nivå ges möjlighet att genomföra ytterligare en föreläsning innan beslut om avslag eller godkännande. *) Sökande kan under hela processen återta sin ansökan. Ärendet avslutas därefter. **) Fakultetsnämnden (FN), alternativt dekanen eller DN efter delegation, fattar beslut avseende behovsprövning. ***) Alla fakultetsnämnder har inte delegerat befogenhet att fatta detta beslut till DN. Det är i så fall FN som beslutar i frågan. 5/10

Riktlinjer för utnämning av docenter vid SLU Behörighetskrav och arbetsuppgifter För att bli godkänd som docent krävs doktorsexamen, pedagogisk utbildning och erfarenhet, inklusive kurs i forskarhandledning. Dessutom krävs att nivå och kvalitet på den vetenskapliga eller den konstnärliga skickligheten och självständigheten har utvecklats betydligt jämfört med vad som krävs för doktorsexamen. Se de specifika bedömningsgrunderna nedan. Docenttiteln visar att man är kvalificerad att vara huvudhandledare och att opponera och examinera på grund-, avancerad och forskarnivå på SLU inom det område som forskarutbildningsämnet tillhör. Docenter ska stödja verksamheten vid universitetet genom att till exempel handleda doktorander, vara opponent vid disputationer eller ta på sig rollen som sakkunnig i olika vetenskapliga sammanhang. Bedömningsgrunder för akademisk kompetens Vetenskaplig skicklighet och självständighet För att godkännas som docent ska den sökande utöver vad som krävs för doktorsexamen ha fördjupat och breddat sin ämneskompetens betydligt. Genom sina publikationer och sin verksamhet i övrigt ska den sökande ha utvecklat en tydlig, sammanhängande, dokumenterad och självständig forskningsprofil där publikationer utan tidigare doktorandhandledare som medförfattare kan uppvisas. Den vetenskapliga produktionen utöver doktorsavhandlingen ska ha publicerats i internationellt välrenommerade tidskrifter med peer review-system eller motsvarande. Vid medförfattarskap ska den sökande redogöra för den egna insatsen och omfattningen av denna. Den vetenskapliga skicklighet och självständighet som krävs för att godkännas som docent visas exempelvis genom: graden av förmåga att initiera, bedriva och leda forskningsverksamhet graden av förmåga att självständigt formulera och lösa forskningsproblem en tydlig forskningslinje utöver avhandlingsarbetet att i konkurrens, som huvudsökande, erhålla externa forskningsmedel att kunna redovisa en forskningsvision för framtiden erhållandet av granskningsuppdrag, t.ex. av vetenskapliga publikationer graden av förmåga att samverka med näringsliv och annan verksamhet utanför universitetet genomförd period efter doktorsexamen i annan forskningsmiljö än den där sökande har disputerat. 6/10

Riktlinjer för utnämning av docenter vid SLU Konstnärlig skicklighet och självständighet Bedömning av konstnärlig skicklighet och självständighet görs endast vid ansökan om att godkännas som konstnärlig docent. För att godkännas som konstnärlig docent ska den sökande utöver vad som krävs för doktorsexamen ha fördjupat och breddat sin ämneskompetens. Genom sin postdoktorala produktion och sin verksamhet i övrigt ska den sökande ha utvecklat en tydlig, sammanhängande, dokumenterad och självständig forskningsprofil. Den sökande ska vara väl erkänd inom området och den konstnärliga skickligheten ska vara på hög professionell nivå. Egen konstnärlig forskning efter doktorsexamen förutsätts, där den sökande som självständig senior utövare ska påvisa hög grad av konstnärlig skicklighet genom en bredd av konstnärliga arbeten skapade över tid. Konstnärlig skicklighet och självständighet som krävs för att godkännas som docent visas exempelvis genom: graden av förmåga att initiera, bedriva och leda en konstnärlig forskningsverksamhet graden av förmåga att självständigt formulera och lösa forskningsproblem en aktiv konstnärlig verksamhet av hög kvalitet att kunna redovisa en forskningsvision för framtiden graden av förmåga att initiera, bedriva och leda konstnärligt utvecklingsarbete att vara nationellt och internationellt känd inom sitt område erhållandet av expertuppdrag kopplat till den egna konstnärliga forskningen och dess utveckling utanför den akademiska miljön graden av förmåga att samverka med näringsliv och annan verksamhet utanför universitetet. Pedagogisk kompetens För att godkännas som docent krävs att den sökande har utvecklat kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som grund för att arbeta professionellt som lärare inom högskolan. Erfarenhet av kursutveckling, handledning eller att kommunicera populärvetenskaplig information till studenter, sektor eller samhället i stort kan också omfattas. Stor vikt läggs vid erfarenhet av handledning av forskarstuderande och även handledning av examensarbetare beaktas. Den pedagogiska kompetensen ska visas dels genom en beskrivning av den egna pedagogiska grundsynen och en visionsformulering där den sökande reflekterar över pedagogiska och didaktiska frågeställningar, dels genom dokumentation som styrker den pedagogiska kompetensen på olika nivåer 7/10

Riktlinjer för utnämning av docenter vid SLU Det krävs också dokumenterad högskolepedagogisk utbildning (10 veckor heltid), varav minst 3 veckors utbildning i forskarhandledning, vid SLU. DN kan, efter samråd med chefen för den avdelning inom universitetsadministrationen som ansvarar för pedagogisk utveckling, godkänna utbildningar som inte ingår i SLU:s högskolepedagogiska kursutbud. Pedagogisk kompetens som krävs för att godkännas som docent visas exempelvis genom: graden av förmåga att självständigt ansvara för planering, genomförande och utvärdering av egna kurser samt för examination av kursdeltagare, erhållandet av ledningsuppdrag (t ex som studierektor) med ansvar för utbildningsprogram eller del av utbildningsprogram genomfört pedagogiskt utvecklingsarbete eller annan erfarenhet av pedagogisk relevans graden av förmåga och intresse av att sprida forskningsresultat ute i samhället. Ansökan samt underlag från institutionens prefekt Den som vill utnämnas till docent ska ansöka om detta hos aktuell fakultet. Ansökan avser antingen konstnärlig eller vetenskaplig docent. Ansökan ska skrivas på engelska, i den mall som finns i universitetets elektroniska ansökningssystem, och även skickas in via det systemet. När den sökande skickat in sin ansökan ska prefekten lämna en tydlig motivering varför det är viktigt för institutionen att personen ifråga utnämns, eller inte utnämns, till docent och vilken nytta en utnämning förväntas resultera i för verksamheten. Om den sökande inte är anställd vid SLU ska prefekten även redogöra för betydelsen av samarbetet med den sökande. Om fakulteten bedömer att behov av en docent i det aktuella forskarutbildningsämnet finns ska prefekten lämna förslag på två externa sakkunniga (med bilagda CV). De föreslagna ska vara vidtalade och beredda att åta sig uppdraget. Prefekten ska beakta jävs- respektive jämställdhetsaspekten och redovisa de föreslagnas kompetens i förhållande till den sökandes vetenskapliga profil. Motsvarande gäller för den ämnesrepresentant som föreslås av prefekten i senare skede i processen (se figur 1). Ansökan om utnämning till docent behandlas vid två tillfällen per år. Ansökan samt prefektens motivering ska vara inlämnade senast den 1 mars respektive den 15 september. 8/10

Riktlinjer för utnämning av docenter vid SLU Sakkunniggranskning En sakkunnig utses av DN och hen får sin uppdragsbeskrivning samt tillgång till underlaget för granskningen elektroniskt. Sakkunnigutlåtandet ska belysa den sökandes vetenskapliga eller konstnärliga skicklighet och självständighet, och såväl styrkor som svagheter kan framgå av utlåtandet. Den sakkunniga ska sammanfatta om den sökande har uppnått den nivå av vetenskaplig skicklighet som krävs för att godkännas som docent i ett visst ämne. Den sakkunniga ska ta ställning till huruvida ansökan bör godkännas eller avslås. Grunderna för ställningstagandet ska klart redovisas i utlåtandet. Docentföreläsning Avsikten med docentföreläsningen är att den sökande ska visa sin förmåga att på ett instruktivt och klargörande sätt hålla en vetenskaplig föreläsning. Föreläsningen ska vara anpassad för målgruppen forskarstuderande inom hela fakulteten, det vill säga även utanför sökandens eget ämne. I föreläsningen ska den sökande behandla aktuella och vetenskapligt grundade frågeställningar inom ämnet, visa att frågeställningarna angrips med relevant och adekvat metodik, sätta ämnet och sin egen forskning i ett större vetenskapligt sammanhang samt förmedla vetenskapligt bärande tankar och idéer som den sökande anser angelägna att utveckla inom sitt ämnesområde. Det innebär att föreläsningen ska innehålla moment där den sökande presenterar sin framtida forskningsvision. Föreläsningen ska äga rum under terminstid inom det forskarutbildningsämne inom vilket den sökande önskar bli utnämnd till docent. Den ska vara 30 35 minuter lång och hållas på svenska eller engelska. Språket bestäms i samråd med DN. Föreläsningen ska avslutas med en vetenskaplig diskussion mellan den sökande och ämnesrepresentanten och en pedagogisk diskussion mellan den sökande och den pedagogiska representanten, samt eventuella frågor från DN-representanter och auditoriet. Senast tre veckor före föreläsningen skall den sökande till DN lämna in en kortfattad (1 A4-sida) populärvetenskaplig sammanfattning av sin föreläsning på svenska eller engelska. Sammanfattningen kommer i samband med kungörelsen att läggas ut på SLU:s webbplats. En beslutsför docentnämnd ska närvara vid docentföreläsningen, tillsammans med en ämnesrepresentant (utsedd av DN) och en pedagogisk representant (utsedd av den avdelningschef inom universitetsadministrationen som ansvarar för pedagogisk utveckling). Ämnesrepresentanten och den pedagogiska representanten ska efter föreläsningen lämna skriftliga utlåtanden över det vetenskapliga innehållet och det pedagogiska genomförandet. I utlåtandet ska de förorda antingen att den sökande utnämns till docent eller att ansökan avslås. 9/10

Riktlinjer för utnämning av docenter vid SLU Godkännande, avslag eller återtagen ansökan DN beslutar att godkänna eller att avslå ansökan 1. Efter beslut om godkännande och utnämning till docent utfärdas ett docentbevis. Om en docentansökan avslås under processen ska DN motivera sitt beslut. Om docentföreläsningen inte skulle godkännas kan den sökande ansöka hos DN om att göra om föreläsningen vid ett senare tillfälle. Om en föreläsning inte godkänns ska DN motivera sitt beslut på sådant sätt att den sökande kan förstå vad som bör uppnås vid en eventuell andra föreläsning. Om inte heller den andra föreläsningen godkänns ska ansökan avslås. Ett beslut om avslag kan inte ändras eller överklagas. Den sökande kan återta sin ansökan under processen. Ärendet avslutas därefter. 1 Alla fakultetsnämnder har inte delegerat befogenhet att fatta detta beslut till DN. Det är i så fall FN som beslutar att godkänna eller avslå ansökan på förslag från DN. 10/10

Rektor BESLUT SLU ID: SLU.ua.2018.2.6-4639 2018-12-19 Sändlista Ramöverenskommelse mellan Havs- och vattenmyndigheten (HaV) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) Beslut Rektor beslutar att med verkan från och med den 1 januari 2019 ingå ramöverenskommelse mellan Havs- och vattenmyndigheten (HaV) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) enligt bilagan till detta beslut att uppdra åt dekanen vid fakulteten för naturresurser och jordbruksvetenskap att för SLU:s del vara sammankallande i den myndighetsgemensamma grupp som inrättas att uppdra åt vicerektor för fortlöpande miljöanalys (eller motsvarande) att för SLU:s del förbereda det årliga ledningsmötet med HaV:s och SLU:s ledningar. Ärendet Havs och vattenmyndigheten är en av de stora externa finansiärerna av fortlöpande miljöanalys vid SLU. Den totala ersättningen från HaV till SLU per år 2016-2018 har varierat från ca 128 miljoner kronor till ca 136 miljoner kronor. Beställningar från HaV går framför allt till institutionen för akvatiska resurser men också till institutionen för vatten och miljö, institutionen för vilt, fisk och miljö och Artdatabanken. HaV och institutionen för akvatiska resurser hade en överenskommelse om samverkan som löpte ut den 31 december 2017. För år 2018 ersattes den av en avsiktsförklaring om samverkan för år 2018. Genom den nya ramöverenskommelsen omfattas såväl Akvatiska resurser, som Vatten och miljö, Vilt, fisk och miljö och Artdatabanken. Den syftar till att säkerställa HaV:s behov av stöd vid genomförandet av sin verksamhet stödja en strukturerad och tydlig relation mellan HaV och SLU Postadress: Box 7070 Tel: +46 (0)18-67 10 00 Besöksadress: Almas allé 8 info@slu.se Org nr: 202100-2817 www.slu.se

23TRamöverenskommelse mellan Havs- och vattenmyndigheten (HaV) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) ge ett övergripande ramverk för hur Hav och SLU arbetar tillsammans leda till en effektiv administration av de beställningar SLU utför för HaV:s räkning och skapa långsiktiga planeringsförhållanden för att säkerställa kompetens och resurser för båda myndigheterna. En myndighetsgemensam grupp inrättas för förvaltning av överenskommelsen med uppdrag att planera och följa upp uppdrag och finansieringsförutsättningar samt att bereda frågor inför det årliga ledningsmötet. I den ingår från SLU vicedekan för fortlöpande miljöanalys vid NJ-fakulteten, samt prefekter/chef för de institutioner/enhet som listas ovan och är de som i första hand berörs av överenskommelsen. Vicerektor för fortlöpande miljöanalys deltar vid behov. För att säkerställa att respektive beställning genomförs, förs en dialog mellan budgetansvarig enhetschef vid Hav respektive vid SLU prefekt eller person som prefekt utser för de beställningar som enhetschefen ansvarar för. Syftet är bereda årets beställningar och säkerställa att uppdragen produceras i tid och är tydliga. Beslut i detta ärende har fattats av rektor Peter Högberg. Ärendet har beretts tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten. Miljöanalyssekreterare Ann-Sofie Morén har koordinerat beredningen vid SLU där vicerektor för miljöanalys Kevin Bishop, vicedekan för miljöanalys vid NJ-fakulteten Richard Johnson, prefekt Noél Holmgren, professor Magnus Appelberg, forskare Joakim Hjelm vid institutionen för akvatiska resurser, prefekt Willem Goedkoop vid institutionen för vatten och miljö, programchef Naturvård Lena Tranvik vid Artdatabanken, universitetslektor Kjell Leonardsson vid institutionen för vilt, fisk och miljö och jurist Anna Jarmar deltagit. Peter Högberg Ann-Sofie Morén Sändlista Vicerektor för fortlöpande miljöanalys Dekanen vid NJ-fakulteten Vicedekan miljöanalys vid NJ-fakulteten Prefekten vid institutionen för akvatiska resurser 2/3

23TRamöverenskommelse mellan Havs- och vattenmyndigheten (HaV) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) Prefekten vid institutionen för vatten och miljö Prefekten vid institutionen för vilt, fisk och miljö Chefen Artdatabanken Kopia för kännedom GD Havs och vattenmyndigheten Dekanerna vid LTV-, S-, och VH-fakulteterna Samtliga fakultetsdirektörer Fomar Fakultetshandläggare i samtliga Foman (eller motsvarande organ) Chefen för kommunikationsavdelningen Internrevisionen Bilaga Ramöverenskommelse mellan Havs- och vattenmyndigheten (HaV) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) 3/3

SLU.ua.2018.2.6-4639 HaV dnr 4637-18 2018-12-14 Ramöverenskommelse mellan Havs- och vattenmyndigheten (HaV) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) 1. Allmänt Ramöverenskommelsen har sin grund i myndigheternas gemensamma allmänna ändamål i miljöarbetet. HaV:s uppdrag framgår av förordning (2011:619) med instruktion för Havs- och vattenmyndigheten. HaV är en förvaltningsmyndighet på miljöområdet för frågor om bevarande, restaurering och hållbart nyttjande av sjöar, vattendrag och hav med ansvar för havs-, vatten- och fiskförvaltningen i Sverige. SLU:s uppdrag framgår av förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet, SLUförordningen (1993:221), högskolelagen (1992:1434) och högskoleförordningen (1993:100). Till skillnad från övriga universitet och högskolor i Sverige har SLU regeringens uppdrag att utöver forskning och utbildning även bedriva fortlöpande miljöanalys. Innehållet uttrycks i SLU:s verksamhetsidé: att i samverkan med det omgivande samhället utveckla kunskapen om de biologiska naturresurserna och människans förvaltning och hållbara nyttjande av dessa. 2. Syfte Ramöverenskommelse syftar till att säkerställa HaV:s behov av stöd vid genomförandet av sin verksamhet. Genom ramöverenskommelsen stödjer SLU HaV:s förvaltningsuppdrag genom att tillhandahålla ett flertal tjänster som datainsamling och datavärdskap, vetenskapligt baserade analyser och kunskapsunderlag, samt expertkompetens inom sitt ansvar för fortlöpande miljöanalys. Ramöverenskommelsen ska stödja en strukturerad och tydlig relation mellan HaV och SLU samt ge ett övergripande ramverk för hur HaV och SLU arbetar tillsammans. 1

SLU.ua.2018.2.6-4639 HaV dnr 4637-18 Ramöverenskommelsen ska leda till en effektiv administration av de beställningar SLU utför för HaV:s räkning och skapa långsiktiga planeringsförhållanden för att säkerställa kompetens och resurser för båda myndigheterna. 3. Omfattning Ramöverenskommelsen omfattar: beställningar av uppdrag där HaV ersätter SLU för kostnader bidrag som lämnas till SLU för gemensamma projekt mellan myndigheterna eller tillsammans med ytterligare parter bidrag som lämnas som delfinansiering för datainsamling där övrig del finansieras via EHFF (Europeiska havs- och fiskerifonden) Vidare omfattas de aktiviteter som genomförs inom SLU:s anslag för myndighetsstöd och expertstöd vid institutionen för vatten och miljö, vilka utformas i dialog med Naturvårdsverket och HaV och basresursen vid institutionen för akvatiska resurser för att fortsatt kunna driva en resurs- och miljöanalys. Båda institutionerna tillkom i samband med att verksamheterna fördes till SLU. 4. Verksamhetsområden Ramöverenskommelsen omfattar följande verksamheter som är översiktligt beskrivna i bilaga 1-6: 1. Analyser, utredningar och expertstöd inom fiskförvaltning 2. Analyser, utredningar och expertstöd inom havsförvaltning 3. Analyser, utredningar och expertstöd inom vattenförvaltning 4. Miljöövervakning 5. Datainsamling 6. Datavärdskap Beskrivningarna är översiktliga och inte fullständiga utan syftar till att ge en generell bild av inriktningen på verksamheternas innehåll. Detaljerade beskrivningar kan förekomma i de enskilda beställningarna. De åtaganden som beskrivs gäller i mån av tillgängliga resurser. 2

SLU.ua.2018.2.6-4639 HaV dnr 4637-18 5. Reglering av beställningarna Beställningar inom områdena 1-6 sker huvudsakligen genom uppdrag. Beställningar inom, bland annat område 5, sker delvis genom bidrag, då dessa medel inte utgör en fullständig finansiering av verksamheten utan endast omfattar den svenska medfinansieringen gentemot EU. Bidrag kan bland annat användas när beställningarna finansieras av flera parter, t ex HaV och SLU gemensamt och där resultatet är en gemensam produkt eller att verksamheten är en del av SLU:s uppdrag. Beställningarna sker i separata överenskommelser som närmare anger vad som gäller mellan parterna avseende de enskilda uppdragens omfattning, utformning, administrativa rutiner och ekonomiska relationer. För dessa beställningar gäller HaV:s allmänna villkor (bilaga 7) med undantag för vad som särskilt angivits i bilaga 8. Beställningarna bör i så stor utsträckning som möjligt vara fleråriga och bör vara beslutade senast utgången av februari det år som beställningen ska påbörjas. Detta avser dock endast vid februari kända och planerade beställningar. Under året uppkomna behov hanteras löpande. 6. Planering och uppföljning 6.1 Ledningsmöte Varje år genomförs ett ledningsmöte mellan HaV och SLU. Vid detta möte deltar myndigheternas ledningar. Vid mötet genomförs en genomgång av de olika verksamhetsområdena, en lägesrapport från respektive myndighet avseende problem och möjligheter samt större frågor inför kommande år. Mötet genomförs under maj-juni månad. Vid mötet förs gemensamma minnesanteckningar. 6.2 Myndighetsgemensam grupp För förvaltning av överenskommelsen finns en myndighetsgemensam grupp. Gruppens uppdrag är att planera och följa upp uppdrag och finansieringsförutsättningar samt att bereda frågor inför det årliga ledningsmötet. Från HaV deltar chefen för avdelningen för havs- och vattenförvaltning, chefen för avdelningen för fiskförvaltning och chefen för kunskapsavdelningen. Från SLU deltar vicedekan för miljöanalys vid fakulteten för Naturresurser och jordbruksvetenskap (NJ-fak) 3

SLU.ua.2018.2.6-4639 HaV dnr 4637-18 prefekterna vid institutionen för akvatiska resurser (Aqua), institutionen för vatten och miljö (IVM), institutionen för vilt, fisk och miljö (VFM), samt chefen för Artdatabanken(Adb) eller person som chef utser. Vid behov kan även biträdande GD vid HaV och vicerektor för fortlöpande miljöanalys (eller motsvarande) delta. Gruppen sammanträder en gång per halvår under mars och oktober. HaV är sammankallande och ordförandeskapet följer av den geografiska hemvisten för mötet. 6.3 Uppdragsdialog För att säkerställa att respektive beställning genomförs, förs en dialog mellan budgetansvarig enhetschef respektive prefekt eller person som prefekt utser för de beställningar som enhetschefen ansvarar för. Syftet är bereda årets beställningar och säkerställa att uppdragen produceras i tid och är tydliga. 7. Ersättning Den totala ersättningen från HaV till SLU per år 2016-2018 har varierat från ca 128 miljoner kronor till ca 136 miljoner kronor. Beloppet kommer årligen att anpassas till HaV:s årliga verksamhetsplan och budgetförutsättningar i övrigt. För en gemensam framåtsyftande planering som ska ge bäst möjliga förutsättningar för SLU att svara upp mot kommande behov arbetar den myndighetsgemensamma gruppen med en årligt rullande handlingsplan med en treårig planeringshorisont. Planen ska innehålla definierade verksamhetsområden och en indikation på de ekonomiska förutsättningarna. Vid risk för större avvikelser i medelstilldelning mellan kalenderår, ska parterna omgående ta kontakt för en dialog om vad den ändrade medelstilldelningen kommer att innebära för det fortsatta samarbetet. Det gäller såväl ändrade finansiella förutsättningar som bortfall av större verksamheter, som t ex miljöövervakning. I huvudsak gäller att (om parterna inte kommer överens om annat) 1. Bidragsmedel betalas ut löpande under den tid som åtagandet pågår. Utbetalning av bidrag ska i sådant fall ske i förskott i början av varje kvartal. 2. Fast pris tillämpas för uppdrag. Vid fakturering sker betalning i enlighet med de allmänna villkoren i bilaga 7. 4

SLU.ua.2018.2.6-4639 HaV dnr 4637-18 8. Uppföljning SLU ska lämna prognos över medelsförbrukningen under innevarande år och eventuella avvikelser rörande ekonomi och verksamhet. Formerna för detta bestäms av den myndighetsgemensamma gruppen. 9. Villkor För de specifika överenskommelser som tecknas inom respektive verksamhetsområde och inom ramen för denna överenskommelse, ska Havs- och vattenmyndighetens allmänna villkor tillämpas enligt bilaga 7 med undantag från de avvikelser som framgår av bilaga 8. 10. Giltighet Denna ramöverenskommelse gäller under perioden 1 januari 2019 31 december 2021 med möjlighet till förlängning 1 januari 2022 31 december 2024. Är parterna överens om att utnyttja möjligheten till förlängning ska parterna senast den 30 juni 2021 fastställa detta skriftligt, som ett tillägg till denna överenskommelse. Uppsägning av överenskommelse under löpande period kan ske per den 31 mars med en uppsägningstid av minst nio (9) månader. 11. Ändringar och tillägg Ändringar och tillägg till ramöverenskommelsen ska vara skriftliga och godkännas av båda parter. Ändringar kan göras utan uppsägning av överenskommelsen. Ramöverenskommelsen har upprättats i två likalydande exemplar, varav parterna tagit var sitt. 2018-12-14 2018-12-14 Jakob Granit Generaldirektör Peter Högberg Rektor 5

SLU.ua.2018.2.6-4639 HaV dnr 4637-18 Bilaga 1 Analyser, utredningar och expertstöd inom fiskförvaltning Utvecklings- och utredningstjänster SLU åtar sig att driva utveckling och kvalitetssäkring av metoder kopplade till arbetet som ligger till grund för underlagen för fiskförvaltningen såväl inom EU, internationellt som nationellt. Specifika utvecklingsprojekt med sikte på att långsiktigt utveckla fiskförvaltningen, t.ex. i riktning mot en adaptiv fiskförvaltning enligt ekosystemansatsen, och de underlag som behövs för en sådan utveckling tas fram i dialog mellan SLU och HaV. Analystjänster SLU åtar sig att utföra olika former av analystjänster för att ta fram vetenskapligt baserade underlag som stöd för fiskförvaltningen. SLU åtar sig dessutom att vid behov, och givet tillgängliga data, bistå HaV med tjänster kopplade till scenario- och åtgärdsanalyser med avseende på fiskförvaltning i ett brett perspektiv. SLU kan också bidra till beräkningar av kostnadseffektivitet av fiskförvaltningsåtgärder, särskilt avseende de förväntade biologiska effekterna. Resurs- och expertstöd SLU åtar sig att vid behov: delta med expertstöd inom HaV:s verksamhet inom fiskförvaltning bistå HaV med tjänster kopplade till nationellt arbete med att ta fram planer och föreskrifter avseende fiskförvaltning bistå HaV med expertstöd före, under och efter internationellt arbete med fiskförvaltning i förhandlingar, expertmöten, mm. bistå med expertstöd inom HaV:s internationella utvecklingssamarbete Exempel på resurs- och expertstöd är: ta fram underlag inför möten, bedöma och kommentera framtagna positioner och texter, fungera som expertstöd under möten samt skriva rapporter från sådana möten. delta i nationella och internationella möten, workshoppar och förhandlingar där HaV i dialog med SLU bedömer att det finns behov av särskilt expertstöd. följa EU:s och konventionernas arbete inom fiskförvaltning. 1

SLU.ua.2018.2.6-4639 HaV dnr 4637-18 delta i omvärldsbevakande seminarier, workshoppar och konferenser. föreslå utvecklingsinsatser och samordna dessa med andra länder. delta i utvecklings- och samordningsinsatser med andra länder. Kompetenser inom fiskeriteknik, analys av tidsserier, GIS-analyser/-modellering; analys av fisk- och skaldjursbeståndens struktur, status och utveckling, samt fiskets bedrivande och dess effekter, i tid och rum; analys och utvärdering av tänkbara förvaltningsstrategier; modellering av fiskbestånd/samhällen och ekosystemkomponenter som har betydelse för fisk- och skaldjurssamhällena vad avser deras utveckling i tid och rum; integrerad ekosystemanalys och arbete med ekosystemindikatorer som verktyg för fiskförvaltning; ekosystemtjänster med relevans för förvaltning av fisk- och skaldjur; vetenskaplig rådgivning och avnämardialoger nationellt och inom EU. uppföljning av odling och utsättning av fisk 2

SLU.ua.2018.2.6-4639 HaV dnr 4637-18 Bilaga 2 Analyser, utredningar och expertstöd inom havsförvaltning Utvecklings- och utredningstjänster SLU åtar sig att driva utveckling och kvalitetssäkring av metoder kopplade till arbetet som ligger till grund för underlagen för havsförvaltningen såväl inom EU, internationellt som nationellt. Specifika utvecklingsprojekt med sikte på att långsiktigt utveckla hållbar ekosystembaserad havsförvaltningen och de underlag som behövs för en sådan utveckling i dialog mellan SLU och HaV. Exempel utvecklings- och utredningstjänster Utveckling av indikatorer, bedömningsgrunder och analysverktyg Analystjänster SLU åtar sig att utföra olika former av analystjänster för att ta fram vetenskapligt baserade underlag som stöd för havsförvaltningen. Exempel på analystjänster - underlag för förvaltningsplaner för marina däggdjur - underlag för hanteringsprogram för hummer - underlag havsplanering, fiskets geografier, lekområden, uppväxtområden - underlag och uppföljning av marint områdesskydd och fiske - hantering av främmande arter och stammar samt underlag till bedömning av påverkan från dessa - underlag för bedömning av fiskets påverkan på, samt status för, arter, naturtyper och relevanta deskriptorer enligt havsmiljöförordningen - underlag till bedömning av bentiska habitat och arter Resurs- och expertstöd SLU åtar sig att vid behov: delta med expertstöd inom HaV:s verksamhet inom havsförvaltning bistå HaV med tjänster kopplade till nationellt arbete med att ta fram planer, vägledningar och föreskrifter avseende havsförvaltning bistå HaV med genomförande av åtgärder bistå HaV med expertstöd före, under och efter internationellt arbete med havsförvaltning i expertmöten, mm. 1

SLU.ua.2018.2.6-4639 HaV dnr 4637-18 bistå med expertstöd inom HaV:s internationella utvecklingssamarbete Exempel på resurs- och expertstöd är: expertstöd inom HELCOM (Baltic Marine Environment Protection Commission - Helsinki Commission) och OSPAR (originally acronym for Oslo and Paris Conventions) expertstöd inom CIS (Common Implementation Strategy) delta i omvärldsbevakande seminarier, workshoppar och konferenser. bidra med vetenskapligt stöd vid införande av bevarandeåtgärder riktade mot fiske i marina skyddade områden. expertstöd inom åtgärdsprogram och arbete kopplat till art och habitatdirektivet expertstöd arter och naturtyper expertstöd vattenkemi Kompetenser inom exempelvis belastningsberäkningar ekosystemanalys främmande arter fisk och fiske, inklusive påverkan från fiske på havsmiljön marina arter marina naturtyper 2

SLU.ua.2018.2.6-4639 HaV dnr 4637-18 Bilaga 3 Analyser, utredningar och expertstöd inom vattenförvaltning Utvecklings- och utredningstjänster SLU åtar sig att driva utveckling och kvalitetssäkring av metoder kopplade till arbetet som ligger till grund för underlagen för vattenförvaltningen såväl inom EU som nationellt. Specifika utvecklingsprojekt med sikte på att långsiktigt utveckla hållbar vattenförvaltning och de underlag som behövs för en sådan utveckling i dialog mellan SLU och HaV. Exempel på utvecklings- och utredningstjänster - Utveckling av indikatorer - Smoltkompensationsverksamheten vid försöksstationen i Älvkarleby. Analystjänster SLU åtar sig att utföra olika former av analystjänster för att ta fram vetenskapligt baserade underlag som stöd för vattenförvaltningen. Exempel på analystjänster underlag handlingsplan och föreskrifter för signalkräfta utvärdering av fiskevårdsinsatser kalkeffektuppföljning underlag och uppföljning av limniskt områdesskydd och fiske hantering av främmande arter och stammar samt underlag till bedömning av påverkan från dessa bedömning av limniska habitat Resurs- och expertstöd SLU åtar sig att vid behov: delta med expertstöd inom HaV:s verksamhet inom vattenförvaltning bistå HaV med tjänster kopplade till nationellt arbete med ta fram planer, program, vägledningar och föreskrifter avseende vattenförvaltning bistå HaV med att genomföra åtgärder inom vattenförvaltningen bistå HaV med expertstöd före, under och efter internationellt arbete med vattenförvaltning i expertmöten, mm. bistå med expertstöd inom HaV:s internationella utvecklingssamarbete 1

SLU.ua.2018.2.6-4639 HaV dnr 4637-18 Exempel på resurs- och expertstöd är: expertstöd inom CIS expertstöd inom CBD (Convention on Biological Diversity) bedriva avelsarbete med lax och öring underlag nationell kalkningsplan expertstöd växtskyddsmedel expertstöd inom åtgärdsprogram och arbete kopplat till art och habitatdirektivet expertstöd arter och naturtyper expertstöd vattenkemi Kompetenser inom utrednings och- systemekologi för arbete med arter- och naturtyper. analys om naturvärdesbedömning, kalkningsverksamhet och försurning, restaurering av vattenmiljöer, ekologisk kompensation och grön infrastruktur, samt åtgärdsuppföljning och utvärdering av vidtagna åtgärder och program. europeiskt och regionalt konventionsarbete bland annat CMS (Convention of the Conservation of Migratory Species of Wild Animals), Bern och Bonnkonventionerna, Ramsar, med flera. integrerad uppföljning och utvecklingsarbete inom fältet ekosystemtjänster metoder för utvärdering och långsiktigt skydd och skötsel av värdefulla naturområden, tillgänglighet inklusive erfarenhet av naturvägledning och metodutveckling. främmande arter 2

SLU.ua.2018.2.6-4639 HaV dnr 4637-18 Bilaga 4 Miljöövervakning Datainsamling och miljöövervakning SLU genomför i stor omfattning insamling av biologiska samt fysikalisk-kemiska miljödata som utgör grunden för analyser, utredningar, rapporter och samverkan. Utvecklings- och utredningstjänster metodutveckling inom miljöövervakning utvecklingen av nya digitala tjänster inom smartare miljöinformation främst avseende arter och habitat/naturtyper Analystjänster analys av miljödata för att bedöma tillståndet i miljön utvärdering av effekterna av kalkning analyser till stöd för miljömålsuppföljningen analyser till stöd för internationell rapportering inom vattendirektivet, havsmiljödirektivet och art- och habitatdirektivet. Resurs- och expertstöd deltagande av experter vid möten nationellt och internationellt inom miljöövervakningen deltagande i arbetsgrupper inom samtliga verksamhetsområden på HaV exempelvis HELCOM,OSPAR, ICES EEA, CIS, EU, UN, SIS etc. expertstöd för akvatiska arter och naturtyper Kompetenser inom miljöövervakning sötvattenskemi, biologi och ekosystem främmande arter och artobservationer 1

SLU.ua.2018.2.6-4639 HaV dnr 4637-18 Bilaga 5 Datainsamling (DCF/EU-MAP) och nationell fisk- och skaldjursövervakning) Den datainsamling och de analysaktiviteter som SLU Aqua utför inom ramen för Sveriges arbetsplan för datainsamling syftar till att erhålla en kunskapsbakgrund för att kunna uppfylla mål, rörande bland annat långsiktigt hållbart nyttjande av bestånd och implementering av ekosystemansatsen, som fastställs i den gemensamma fiskeripolitiken och nationell förvaltning. Förutom insamling av olika typer av data genom biologisk provtagning av fiskets landningar och utkast, provtagning av fisk från forskningsfartyg och insamling av data gällande fritidsfiske och bifångster innefattar arbetet också beståndsanalys, förvaltning av data och databaser samt kvalitetssäkringsarbete. Data som samlas in används i Internationella Havsforskningsrådets (ICES) beståndsuppskattningsarbete, vilket ligger till grund för årlig internationell biologisk rådgivning om bland annat storleken på fiskekvoter. Datainsamlingen är en del av Sveriges internationella åtagande. Andra data som också samlas in används inom nationell förvaltning. Den genomförda datainsamlingen, rådgivningen och uppföljningen säkerställer bland annat genomförandet av merparten av den internationella och nationella datainsamlingen för Sveriges kommersiella fiskbestånd. Utvecklings- och utredningstjänster Förutom underlag gällande nationell och internationell datainsamling och uppföljning i hav sjöar, och vattendrag, med fokus på fisk och kräftdjur, bistår SLU med att: genomföra vetenskapligt baserade projekt av utvecklingskaraktär med syfte att förbättra underlag till förvaltningen av akvatiska resurser utveckla metoder och provtagning inom datainsamling Kompetenser inom datainsamling utveckling av nya metoder för datainsamling statistik- och trendövervakning internationell- och nationell rapportering 1

SLU.ua.2018.2.6-4639 HaV dnr 4637-18 skydd av habitat provfiskemetodik, hydroakustiska undersökningar, genetisk analys, ålderanalys av fisk, fiskeribiologisk analys 2

SLU.ua.2018.2.6-4639 HaV dnr 4637-18 Bilaga 6 Datavärdskap Miljöövervakningen producerar en stor mängd miljödata i syfte att utgöra underlag för bland annat bedömning av miljöstatus inom vattenförvaltningen, havsförvaltningen, fiskförvaltningen, miljömålsarbetet och för internationellt datautbyte. En väl fungerande datahantering är en förutsättning för kostnadseffektiv och rättssäker samordning av myndigheternas miljöarbete. Förvaltningen av miljöövervakningsdata utförs ofta av andra myndigheter, så kallade datavärdar på uppdrag av HaV. SLU är datavärd för följande typer av data: Typ av data Provfisken från Sveriges sjöar, vattendrag och kust Kemi och biologi i sjöar och vattendrag Biologisk mångfald (marina och limniska arter) Datavärd SLU Aqua SLU IVM SLU ADb SLU:s ansvar för datavärdskapen omfattar utveckling och förvaltning av IT-systemen, skydd och säkerhet för data samt kvalitetssäkring och tillgängliggörande av de basdata och metadata som rapporteras in av utförarna. Eftersom en väsentlig del av insamlad data numera räknas som öppna data, är det av stor vikt att de system som tas fram är användarvänliga och erbjuder forskare, allmänhet, förvaltare m.fl. goda och enkla möjligheter att hitta, läsa och extrahera data från databaserna. Utvecklings och utredningstjänster utveckling av nya datavärdskap förbättring och utveckling av befintliga datavärdskap utveckling av digitala tjänster Resurs och expertstöd delta i internationella och nationella möten om dataförvaltning Kompetenser inom fysikaliska, kemiska och biologiska mätningar och data biologisk mångfald och art- och habitatdirektivet 1

SLU.ua.2018.2.6-4639 HaV dnr 4637-18 dataförvaltning tillgängliggörande och visning av data webbapplikationer och digitala tjänster 2

SLU.ua.2018.2.6-4639 HaV dnr 4637-18 Bilaga 7 Havs- och vattenmyndighetens allmänna villkor vid uppdrag (HaV AV U 18) 1

1/7 Havs- och vattenmyndighetens allmänna villkor vid uppdrag (HaV AV U 18) Generellt Dessa allmänna villkor är avsedda att användas när uppdragstagare utför uppdrag åt Havs- och vattenmyndigheten, nedan kallat HaV. 1. Definitioner Uppdragsbeskrivning Beskrivning eller kravspecifikation för utförande av tjänst eller uppdrag som anges i upphandlingsdokument, förfrågan, anbud, eller särskilt upprättad överenskommelse eller avtal. Uppdragsbeskrivning kan t.ex. innehålla genomförandeplan, bemanningsplan, tidplan, betalningsplan, metod för uppdragets genomförande. Uppdragstagare utsedd leverantör eller samarbetande myndighet som avses utföra tjänst eller uppdrag för vilket HaV lämnar ersättning. Uppdrag tjänst eller tjänster som uppdragstagare har att utföra. Uppdragsgivare uppdragsgivare är Havs- och vattenmyndigheten, HaV. LOU lag (2016:1145) om offentlig upphandling OSL offentlighets- och sekretesslag (2009:400) 2. Avtalshandlingar 2.1 Om det i förekommande avtalshandlingarna föreligger mot varandra stridande uppgifter gäller de, om inte omständigheterna uppenbarligen föranleder annat, i följande ordning: Skriftliga ändringar och tillägg Beställning Uppdragsbeskrivning Upphandlingsdokument Allmänna villkor Anbud, offert 2.2 Ändringar i avtalsvillkoren ska vara skriftliga och godkännas av båda parter. 3. Information och kommunikation 3.1 Parterna ska löpande hålla varandra informerade och underrätta varandra om förhållanden som kan antas ha betydelse för uppdraget. 3.2 För meddelanden, medgivanden och godkännanden som enligt överenskommelsen ska ske i skriftlig form uppfylls detta lämpligen i elektronisk form via e-post. 4. Uppdragets utförande Omfattning 4.1 Uppdragstagaren ska utföra uppdraget enligt uppdragsbeskrivning och övriga handlingar. 4.2. Uppdraget ska utföras fackmässigt och med omsorg. 4.3 Uppdragstagaren ska, om så avtalats, upprätta och följa en kvalitetsplan för uppdraget och ombesörja åtaganden enligt planen. 4.4 I uppdraget ingår att inhämta de yttranden, godkännanden, samtycken och tillstånd som kan krävas från t.ex. myndigheter eller fastighetsägare för att uppdraget ska kunna genomföras enligt gällande författningar. 4.5 Uppdragstagaren ska anmäla behov av att utföra ändringar eller tillägg till uppdraget. HaV ska godkänna tillägg eller ändring skriftligen i förväg med beställning för att ersättning ska utgå. För uppdrag som upphandlats enligt LOU är möjligheterna att göra tillägg till uppdrag eller att utöka uppdrag utöver vad som upphandlats starkt begränsade. 4.6 HaV ska lämna uppdragstagaren tillgång till HaVs lokaler, information och underlag, så som det framgår av uppdragsbeskrivningen att uppdragstagaren har behov av, för att möjliggöra uppdragets utförande. Information och underlag som uppdragstagaren erhåller ska vid uppdragets slut återlämnas till HaV. Kopior på medium som inte kan återlämnas ska förstöras oåterkalleligt. 4.7 Uppdragstagaren ska säkerställa kontinuiteten i utförandet av uppdraget och ta tillvara rationaliserings-

2/7 och utvecklingsmöjligheter som kan effektivisera uppdragets utförande. Uppdragstagarens bemanning och kompetens 4.8 Vid utförandet ska uppdragstagaren använda erforderligt antal personer, med för uppgiften adekvat kompetens avseende utbildning och erfarenhet. Uppdragstagarens tillgång till kompetens för utförande av uppdraget ska hållas intakt under hela tiden för uppdraget. 4.9 Om den operativt ansvarige eller annan person med avgörande kompetens under uppdragstiden ersätts med annan ansvarig person ska uppdragstagaren till HaV skriftligen översända information som redovisar att personens kompetens med utbildnings- och erfarenhetsbakgrund motsvarar de kompetenskrav som föreskrivits. Överenskommelse om byte eller annan förändring rörande dessa personer ska skriftligen vara godkänd av HaV innan dessa personers arbete med tjänsten påbörjas 4.10 Uppdragstagaren är skyldig att utan oskäligt dröjsmål byta ut i uppdraget anlitad person eller anlitad underleverantör om HaV begär det och har sakligt skäl för sin begäran. Sådant skäl kan vara att personal enligt Havs bedömning saknar erforderlig kompetens, samarbetssvårigheter förekommer eller uppdraget inte utförs på det sätt som regleras i uppdragsbeskrivning, tidsplan eller överenskommelsen i övrigt. 4.11 Uppdragstagaren ska i förekommande fall samarbeta med andra uppdragstagare som HaV anlitat. 4.12 Genom uppdraget uppkommer inte anställningsförhållande mellan HaV och personal som anlitats av uppdragstagare eller dennes underleverantörer. HaV övertar inte arbetsmiljöansvar eller annat arbetsgivaransvar för uppdragstagarens eller dennes underleverantörers personal. Leverans 4.13 Uppdragstagaren ska redovisa uppdraget i rapport, redogörelse, data eller annat sätt som anges i uppdragsbeskrivning. 4.14 För att personer med funktionshinder ska ha möjlighet att tillgodogöra sig information ska rapporter, redogörelser och andra handlingar som kan komma att publiceras på HaVs hemsida vara tillgänglighetsanpassade enligt standard WCAG 2.0 från W3C. Tider 4.15 Uppdraget utförs enligt tidplan som anges i uppdragsbeskrivning och slutredovisas senast vid uppdragets slutförande. 4.16 Uppdragstagaren ska på HaVs begäran upprätta förslag till tidplan som efter avstämning med HaV ska gälla för uppdraget. 4.17 Uppdragstagaren ska följa tidplanen. Uppdragstagaren har dock rätt till tidsförlängning om försening sker på grund av förhållanden som uppdragstagaren inte orsakat och vars effekt uppdragstagaren inte rimligen kunnat överkomma. Uppdragstagarens opartiskhet vid utförande av uppdraget 4.18 Vid genomförande av uppdraget ska uppdragstagaren tillvarata och företräda HaVs intressen. Uppdragstagaren och dennes personal får under uppdragsperioden inte utöva verksamhet eller ta emot ersättning från annan part på sätt som kan anses rubba förtroendet i något som gäller det avtalade uppdraget. 4.19 Uppdragstagaren ska omedelbart konsultera HaV om det finns risk för jäv eller opartiskhet som skulle kunna rubba förtroendet. Underleverantör 4.20 Om uppdragstagaren använder underleverantör för att utföra del av uppdraget svarar uppdragstagaren fullt ut för sina underleverantörers arbete så som för sitt eget. 4.21 Tillägg eller byte av underleverantör som utför väsentlig del av uppdraget får endast ske efter skriftligt godkännande från HaV. Uppdragstagare svarar för merkostnader som är att hänföra till utbyte av personal hos uppdragstagare eller underleverantör. 4.22 I överenskommelser där HaV finansierar uppdrag utan upphandling, har uppdragstagaren att utse underleverantör enligt LOU eller andra nationellt tillämpliga upphandlingsbestämmelser. 4.23 Mellan uppdragstagaren och underleverantör ska ett giltigt avtal finnas. Uppdragstagare som anlitar underleverantör ska på HaVs begäran kunna uppvisa ett giltigt avtal. Miljö- och kvalitet 4.24 Uppdragstagaren ska följa de miljö- och kvalitetsledningssystem som anges i uppdragsbeskrivning.

3/7 4.25 Vid utförande av uppdraget ska uppdragstagare beakta relevanta miljöaspekter för att ta tillvara positiva miljöeffekter och minska negativ miljöbelastning. 4.26 Uppdragstagaren ska söka undvika miljöbelastande resor och i möjligaste mån använda distansöverbryggande teknik, om det inte är olämpligt. Nödvändiga resor företas företrädesvis med tåg och lokal kollektivtrafik. 5. Fel, brist och försening 5.1 Om uppdragstagaren brister i att utföra uppdraget eller tillhandahåller ett resultat som innehåller fel eller brister i förhållande till överenskommen uppdragsbeskrivning är uppdragstagaren skyldig att, efter reklamation från HaV, utan oskäligt uppehåll vidta rättelse. HaV har rätt att bestämma sådan tid för rättelse. Rättelse ska ske genom att uppdragstagaren fullgör uppdraget eller korrigerar felet eller bristen. Sådant arbete ingår i överenskommen ersättning. 5.2 Har rättelse av fel eller brist inte vidtagits, har HaV rätt att självt eller genom uppdrag åt annan avhjälpa felet eller bristen på uppdragstagarens bekostnad. 5.3 Vidtar inte uppdragstagaren rättelse har HaV rätt till nedsättning av den överenskomna ersättningen (prisavdrag) med ett belopp som skäligen kan anses motsvara felet eller bristen. 5.4 Nedsättning av ersättning kan också ske om uppdragstagaren brister i upphandling av underleverantör, avtal eller annan brist avseende underleverantör. 5.5 Härutöver har HaV rätt till skadestånd inom ramen för överenskommen ansvarsbegränsning. Nedsättning av ersättningen som har utgått på grund av fel eller brist avräknas från sådant skadestånd. 5.6 Är bristen av väsentlig betydelse för HaV och har rättelse inte skett inom 30 dagar från det att HaV reklamerade felet eller bristen har HaV rätt att säga upp avtalet i dess helhet eller den del av avtalet som är hänförlig till felet eller bristen. Försening 5.7 Om part befarar att försening kommer att inträffa eller ändring ske i förhållande till tidplanen, ska parten genast skriftligen underrätta motparten om detta samt ange anledningen till förseningen eller ändringen. Meddelande om försening ska också innehålla information om tidpunkt och omständigheter för när arbetet åter beräknas följa tidsplanen. 5.8 Uppdragstagaren har rätt till erforderlig tidsförlängning om uppdragstagaren hindras att fullgöra uppdraget på grund av förhållande som beror på HaV. Är så fallet ska detta förhållande särskilt anges i underrättelse om försening. Annars anses det bristande fullgörandet vara orsakat av uppdragstagaren. 5.9 Om HaV begär att tidsplanen ska ändras har uppdragstagaren rätt till skälig ersättning med styrkt belopp om denne åsamkats merkostnad. Detta gäller dock inte om begäran beror på av uppdragstagaren orsakad försening. 5.10 Är försening, som inte förorsakats av HaV, längre än en vecka, ska uppdragstagaren dessutom, skriftligen meddela HaV tidpunkt och omständigheter för när arbetet åter beräknas följa tidsplanen. Sådan underrättelse ska lämnas två gånger i veckan med två mellanliggande vardagar till dess tidsplanen åter följs, om inte HaV skriftligen medgett avsteg från detta. Sådant medgivande får ändras av HaV. Ersättning utgår inte för uppdragstagarens extraarbete i detta avseende. 5.11 Endast part som lämnat underrättelse om försening får åberopa det förhållande som föranlett förseningen, om inte motparten insett eller bort inse detta och att det inverkar på tidsplanen. Underlåter part att lämna sådan underrättelse utan dröjsmål, har part rätt till ersättning för den skada som kunde ha undvikits om underrättelsen lämnats i tid. 5.12 Vid försening förorsakad av HaV ska myndigheten ange om behov finns av att ändra tidplanen. Förseningsvite 5.13 Om förseningen beror på uppdragstagaren eller något förhållande på uppdragstagarens sida har HaV rätt till vite, oavsett om skada skett eller inte. Tidsberäkningen ska då utgå från den ursprungliga tidsplanen. Rätten till vite gäller vid överskridande av bestämd tid för genomförande av del av uppdraget om detta särskilt överenskommits. Vite ska erläggas med en (1) procent av överenskommet fast arvode för varje påbörjad sjudagarsperiod (kalenderdagar) som förseningen varar, om inte annat särskilt överenskommits. Vid uppdrag som utförs enligt löpande räkning eller löpande räkning med takpris beräknas vitet på motsvarande sätt på det totala fakturerade beloppet. Vite ska dock erläggas med högst 15 procent av ovan

4/7 nämnda belopp, d.v.s. fast arvode respektive fakturerat belopp. Denna bestämmelse tillämpas inte när uppdragstagaren är en annan myndighet inom den svenska staten. 5.14 HaV har rätt att avräkna upplupet vite från uppdragstagarens ersättning. Uppdragstagaren ska efter skriftlig begäran från HaV räkna av vitesbeloppet före fakturering. Sådan avräkning ska framgå av fakturan. Har avräkning inte gjorts i fakturan är uppdragstagaren skyldig att efter begäran från HaV skicka kreditfaktura på vitesbeloppet innan betalning sker. 5.15 Vite utesluter inte HaVs rätt till prisavdrag eller skadestånd, men ska avräknas från sådant. 5.16 HaVs rätt till vite är förverkad om anspråk på ersättning inte framförts senast tre månader efter det uppdraget slutförts eller annars upphört. 6. Ansvar 6.1 Uppdragstagaren ansvarar för skada som denne vållat HaV eller tredje man mot vilken myndigheten svarar om skadan orsakats av fel eller försummelse. Skadeståndet är begränsat till direkt förlust och med ett belopp per skadetillfälle om högst femtio (50) prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Dessa begränsningar gäller inte om uppsåt eller grov vårdslöshet föreligger. Med prisbasbelopp enligt denna punkt avses prisbasbeloppet vid tiden för skadans upptäckt. Begränsningen i denna punkt omfattar inte prisavdrag, ränta och vite. 6.2 Uppdragstagaren ansvarar för sådan skada som uppstår för HaV genom att uppdragstagaren gett felaktig information till tredje man. 6.3 Ersättningsanspråk ska för att vara giltigt framställas omgående efter det att parten märkt grunden för anspråket och under alla förhållanden senast sex (6) månader efter att detta avtal upphört att gälla. 6.4 Part är alltid skyldig att vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga eller begränsa uppkomsten av skada, om part kan göra detta utan oskälig kostnad eller olägenhet. Försäkring 6.5 Det åligger uppdragstagaren att på egen bekostnad teckna och vidmakthålla ansvarsförsäkring som täcker de skador som uppdragstagaren är ansvarig för upp till överenskommen ansvarsbegränsning. Uppdragstagaren ska vidare hålla produkter och utrustning erforderligt egendomsförsäkrad. Uppdragstagaren ska på begäran från HaV uppvisa bevis på sådan försäkring. Denna bestämmelse gäller inte när uppdragstagaren är en annan myndighet inom den svenska staten. 7. Granskning revision 7.1 HaV har rätt att följa upp att uppdragstagaren utför sina åtaganden i enlighet med avtal, utförande och kvalitet samt riktigheten i uppdragstagares debiteringar, varvid denne ska lämna skäligt biträde, samt tillgång till sina lokaler. 7.2 HaVs revisorer har också rätt att göra motsvarande revision av uppdragstagares utförande och kvalitet. 7.3 Uppdragstagare har rätt att närvara vid inspektion/revision, vilken ska utföras under normal arbetstid. 7.4 Förutom vad som ovan stadgas, ska uppdragstagare efterkomma krav om granskning som påkallas av myndighet under vars tillsyn HaVs verksamhet står. 7.5 Resultat av revision ska gemensamt granskas av parterna. Om det vid en revison eller undersökning framkommer att uppdragstagares fakturor för den granskade perioden inte är korrekta, ska uppdragstagare, om uppdragstagare instämmer därtill, omedelbart korrigera felaktigheterna i faktureringen. 8. Rättigheter 8.1 HaV får, om inte annat reglerats, en full och oinskränkt äganderätt samt upphovsrätt och övriga immateriella rättigheter till resultatet av uppdraget. Med resultatet avses allt arbete och allt material, inklusive dokumentation, som uppdragstagaren inom ramen för uppdraget tar fram för HaV. Rättigheterna innefattar rätt för HaV att kopiera, ändra, modifiera och tillgängliggöra resultatet samt att överlåta rättigheter till resultatet vidare. 8.2 Allt digitalt producerat utredningsmaterial eller arbetsresultat som ingår i uppdraget ska överlämnas till HaV på anvisat elektroniskt medium och äganderätten till kopian övergå till HaV. 8.3 Uppdragstagaren ska gentemot anlitad underleverantör göra förbehåll för HaVs rättigheter till resultatet. 8.4 Uppdragstagaren får inte publicera eller på annat sätt nyttja utredningsmaterial eller arbetsresultat som tillhör HaV utom uppdraget innan uppdragets slutförande.

5/7 8.5 Uppdragstagare erhåller, efter uppdragets slutförande, en icke exklusiv rätt att utnyttja resultatet i sin fortsatta verksamhet. Vid nyttjande av resultat ska uppdragstagaren ange att detta tagits fram på uppdrag av HaV. 8.6 Avbryts uppdraget i förtid ska uppdragstagaren till HaV omedelbart efter besked om uppsägning redovisa för, och överlämna, utfört arbete. 8.7 Uppdragstagaren garanterar att hela eller del av resultatet, varken genom innehav, nyttjande, vidareupplåtelse eller överlåtelse, gör intrång i tredje mans immateriella rättighet. Uppdragstagaren ska för det fall att krav riktas eller talan förs mot HaV om intrång på grund av användningen, vara HaV behjälplig att bestrida sådant krav, bl.a. genom att tillhandahålla underlag och annan information som myndigheten har behov av. Uppdragstagaren ska ersätta HaV för de ersättningar (inklusive rättegångskostnader) och skadestånd som myndigheten genom förlikning eller dom kan bli skyldig att utge. Uppdragstagaren ska därutöver ersätta HaV för myndighetens egna kostnader, inklusive kostnader för ombudsarvode, som uppkommit till följd av tvist med tredje man. Dessa bestämmelser gäller även efter utgången av giltighetstiden. 9. Publicitet och marknadsföring 9.1 Såvitt inte annat följer av lag eller förordning äger uppdragstagaren inte rätt att utan HaVs i förväg inhämtade skriftliga medgivande: a) göra pressutlåtanden eller annat offentligt uttalande med anledning av detta avtal, dock utan åsidosättande av tryckfrihetsförordningens bestämmelser. b) utnyttja HaVs namn eller logotyp för marknadsföring av produkter och tjänster. 9.2 Uppdragstagaren har inte rätt att distribuera marknadsföringsmaterial och erbjudanden direkt till HaVs personal utan godkännande i förväg från HaV. Uppdragstagaren får inte ordna aktiviteter med HaVs personal utan att dessförinnan inhämta Havs godkännande. 10. Sekretess och personuppgifter 10.1 Sekretessbelagd uppgift får inte röjas eller utnyttjas av uppdragstagaren. Denne är i förekommande fall skyldig att informera sig om innebörden av offentlighets- och sekretesslagens (2009:400) bestämmelser om handlingars sekretess och om tystnadsplikt. Uppdragstagaren ska informera i uppdraget anlitad person och anlitad underleverantör om gällande sekretess och tystnadsplikt. Efter begäran från Havs- och vattenmyndigheten ska leverantören avkräva dessa en särskild sekretessförbindelse, som tillhandahålls av myndigheten, innan arbetet påbörjas. Denna sekretessförbindelse ska översändas i original till Havs- och vattenmyndigheten. Leverantören ska införa motsvarande bestämmelse angående sekretess för underleverantör. 10.2 Uppdragstagaren får inte utan HaVs godkännande till tredje man lämna ut information eller på annat sätt återge uppgifter, vilka rör uppdraget eller interna förhållanden hos HaV. Uppdragstagaren får inte heller lämna ut handlingar eller återge uppgifter som rör affärshemligheter eller annan konfidentiell information i ärenden som hanteras av HaV. 10.3 Sekretesskyldigheten gäller även om avtalet i övrigt upphört. Behandling av personuppgifter 10.4 Uppdragstagare som behandlar personuppgifterna för Havs- och vattenmyndighetens räkning, är personuppgiftsbiträde och är skyldig behandla personuppgifter på lämpligt sätt enligt dataskyddsförordningen 2016/679 samt att ingå personuppgiftsbiträdesavtal. 10.5 Uppdragstagaren ska därvid begränsa åtkomsten till personuppgifter som förekommer i uppdraget till enbart de personer som behöver sådan åtkomst för att fullgöra sina arbetsuppgifter. 10.6 Personuppgiftsbiträdet ska vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda personuppgifterna i enlighet med artikel 28 i dataskyddsförordningen 2016/79. På begäran ska vidtagna åtgärder redovisas för Havs- och vattenmyndigheten 11. Ersättning 11.1 Hav ska erlägga ersättning som anges i uppdragsbeskrivning, beställning, avtal eller anbud. Ersättning för uppdraget ska utgå som fast pris om inget annat angetts. 11.2 Ersättningen är angiven exklusive mervärdesskatt. Ersättning anges som svenska kronor (SEK) och innefattar inte valutapåslag, kompensation eller justering för ändring av valutakurs vid omräkning till annan valuta.

6/7 11.3 Ersättning omfattar samtliga med uppdraget förenade kostnader. Tillägg eller kostnadskompensationer utgår ej om detta inte särskilt reglerats skriftligen i förväg. Vid fast pris ersätts således inte särskilt för utlägg och övriga kostnader. Vid övriga ersättningsformer ersätts utlägg endast om överenskommen och verifierad kostnad är nödvändig för genomförande av uppdraget och HaV har godkänt utlägget i förväg. 11.4 Vid uppdrag mot löpande räkning har uppdragstagaren, efter HaVs skriftliga medgivande, rätt till ersättning enligt Skatteverkets meddelande om traktamenten och andra kostnadsersättningar för nödvändig resa samt för verifierade resekostnader. 11.5 Ersättning för restid, övertid, jour och beredskap samt för arbete under obekväm arbetstid utgår endast om detta reglerats skriftligt i förväg. 11.6 Uppdragstagaren har inte rätt till ersättning för tillägg, ändringar, utökade kostnader utan skriftlig beställning i förväg. För uppdrag som upphandlats enligt LOU är möjligheterna att göra tillägg till uppdrag, eller att utöka uppdrag, utöver vad som upphandlats starkt begränsade. 11.7 Uppdragstagare svarar för merkostnader som är att hänföra till utbyte av personal hos uppdragstagare eller underleverantör. 12. Betalning 12.1 Betalning erläggs mot utställd faktura från uppdragstagaren. 12.2 Ersättning ska faktureras och utbetalas sedan uppdraget slutförts och arbetsresultatet överlämnats och godkänts av HaV. Vid uppdrag, som i tid beräknas överstiga tre månader, kan dellikvid erhållas om detta särskilt reglerats. Dellikvid får utbetalas högst en gång varje månad för utfört och redovisat arbete samt för upparbetade verifierade kostnader och utlägg, vilka godkänts av HaV. 12.3 Betalning sker senast 30 dagar efter mottagande av godkänd faktura. Betalning innebär inte att leverans, resultat eller redovisning av uppdraget har godkänts. 12.4 Överföring av fordran till annan betalningsmottagare, än uppdragstagaren, medges inte utan särskild skriftlig överenskommelse med HaV. 12.5 Uppdragstagaren har rätt att erhålla dröjsmålsränta och avgifter enligt lag om HaV inte betalar i rätt tid. Sådan ränta och avgifter regleras på begäran av uppdragstagaren. Faktureringsavgifter och andra liknande avgifter accepteras ej. 12.6 Fakturan ska märkas med kontaktpersonens namn, diarienummer samt resursnummer. Av fakturan ska framgå tider för uppdragets utförande, art och omfattningen av det arbete som utförts under den tidsperiod som fakturan avser, upparbetade kostnader under perioden samt annan ersättning som skriftligen överenskommits. Har uppdraget utförts enligt löpande räkning ska dessutom anges antalet arbetstimmar per dag och timersättning för var och en av de personer som arbetat med uppdraget. Av fakturan ska även framgå om den avser slutlikvid. 12.7 Ändring av betalningsvillkor eller faktureringsrutiner som anges i faktura är inte bindande för HaV. 12.8 Fakturor adresseras: Havs- och vattenmyndigheten, FE 545, 838 74 Frösön. 12.9 Fakturor skannas och omhändertas elektroniskt. Fakturor på papper ska därför vara på vanligt vitt eller ljusfärgat papper med svart text på enbart en sida. Skuggade, färgade, inramade fält och bakgrundsbilder ska undvikas. Sidor får inte häftas ihop. Fakturor ska skickas i original och eventuella bilagor numreras. Felaktiga eller ofullständigt ifyllda fakturor returneras för uppdragstagarens åtgärd. 12.10 Uppdragstagaren ska kunna fakturera HaV elektroniskt. Sådan fakturering ska ske enligt statens vid var tid gällande standard för elektroniska fakturor. Se Ekonomistyrningsverkets föreskrifter och allmänna råd till förordningen (2003:770) om statliga myndigheters elektroniska informationsutbyte. Svefaktura är statens standard. HaV har rätt att under uppdragets giltighetstid begära elektronisk fakturering. 13. Förtida upphörande 13.1 Om inte förtida upphörande är särskilt reglerat på annat sätt äger HaV rätt att med omedelbar verkan säga upp avtalet om: a) Uppdragstagaren, eller annan för vilken uppdragstagaren svarar, i väsentlig mån brister i förpliktelse och inte vidtar rättelse inom trettio (30) dagar efter skriftlig anmodan därom, eller b) Det framkommer att uppdragstagaren lämnat oriktiga uppgifter i anbudet, eller motsvarande handling, eller på

7/7 annat sätt i samband med upphandling eller förhandling och dessa uppgifter har varit av icke oväsentlig betydelse vid bedömningen av tilldelning och ingående av avtal, eller c) Uppdragstagaren inte fullgör sina åligganden avseende skatter eller sociala avgifter trots påpekande från HaV, eller d) Uppdragstagaren försätts i konkurs, inleder ackordsförhandlingar, inställer sina betalningar, ansöker om företagsrekonstruktion eller eljest kan anses vara på obestånd, eller e) Uppdragstagaren, person som ingår i uppdragstagarens förvaltnings-, lednings-eller kontrollorgan enligt lagakraftvunnen dom dömts för ekonomiska brott som anges i 13 kap LOU eller har belagts med näringsförbud, eller f) Uppdragstagaren distribuerar, erbjudanden, aktiviteter eller marknadsföringsmaterial till HaVs personal, eller g) Vid avsaknad av giltigt avtal mellan uppdragstagare och av denne anlitade underleverantörer. 13.2 Som brist i väsentlig mån ska också räknas upprepade smärre brister eller förseningar. 13.3 Uppdragstagaren äger rätt att säga upp avtalet om HaV i väsentlig mån brister i förpliktelse enligt avtalet och inte vidtar rättelse inom trettio (30) dagar efter skriftlig anmodan därom. 13.4 HaV har rätt att avbeställa sådana delar av uppdraget som inte har genomförts. Besked om detta ska lämnas skriftligen i så god tid att uppdragstagaren orsakas minsta möjliga kostnader. Ersättning ska då erläggas för utfört och av HaV godkänt arbete enligt överenskommelsen samt för skälig, nödvändig, styrkt och av HaV godkänd avvecklingskostnad. Uppdragstagaren ska omedelbart vidta åtgärder för att avveckla uppdraget till minsta möjliga kostnad. 14. Överlåtelse av avtal 14.1 Uppdragstagaren har inte rätt att helt eller delvis överlåta sina rättigheter och/eller skyldigheter enligt detta avtal utan HaV i förväg inhämtade skriftliga medgivande. 15. Force majeure 15.1 Part befrias från sina åtaganden enligt detta avtal om fullgörandet därav förhindras på grund av omständighet utanför hans/hennes kontroll som denne skäligen inte kunde ha räknat med vid avtalets tecknande och vars följder denne inte skäligen kunnat undvika eller övervinna. Såsom sådan omständighet ska anses krig, krigsliknande tillstånd, icke avtalsenlig arbetskonflikt, eldsvåda, beslut av regering eller myndighet. 15.2 Den part som avser åberopa ovan beskriven omständighet ska omedelbart och skriftligen underrätta motpart därom. Så snart den åberopade omständigheten upphört ska parten underrätta motparten och omedelbart återuppta åtagandet i avtalad omfattning. Om avtalets fullgörande till väsentliga delar förhindras för längre tid än tre (3) månader på grund av viss ovan angiven omständighet, äger den andra parten skriftligen säga upp avtalet. 16. Avtalets upphörande 16.1 Vid avtalets upphörande åligger det uppdragstagaren att aktivt medverka vid överlämnande till ny uppdragstagare som HaV därvid anvisar. Uppdragstagaren ska därvid vara behjälplig genom överlämnande av uppgifter, data, metadata, besvarande av förfrågningar etc. 16.2 Rättigheter och skyldigheter enligt detta avtal bestäms av svensk lag. Svenska lagvalsregler ska dock inte vara tillämpliga. 17. Tvistlösning 17.1 Tvister angående tolkning eller tillämpning av detta avtal och därmed sammanhängande rättsförhållanden ska avgöras av svensk allmän domstol, med Göteborgs tingsrätt som första instans. Denna forumbestämmelse gäller inte när uppdragstagaren är en annan myndighet inom den svenska staten. HaV AV-U 18 14.2 För det fall uppdragstagarens ägarförhållanden ändras väsentligt, ska HaVs skriftliga godkännande till ägarövergången inhämtas i förväg. HaV kan därvid istället för att medge ägarövergången, välja att säga upp detta avtal till upphörande i samband med ägarövergången.

SLU.ua.2018.2.6-4639 HaV dnr 4637-18 Bilaga 8 Avvikelser från Havs- och vattenmyndighetens allmänna villkor vid uppdrag (HaV AV U 18) Följande villkor är undantagna från denna ramöverenskommelse och tillämpas inte 4.9 4.21 5.13 5.14 5.15 5.16 Följande gäller i relation till villkor 8 HaV ger SLU en icke-exklusiv nyttjanderätt till de resultat och det material som framtas av SLU inom ramen för denna överenskommelse, vilket bland annat innefattar publicering. HaV kan, efter begäran från SLU, pröva möjligheten för SLU att publicera resultat före det att uppdraget är slutfört. HaV har inte rätt att utan medgivande från SLU ändra eller modifiera resultat som framtagits av SLU. Detta undantag från 8.1 förhindrar dock inte HaV från att dra andra slutsatser än SLU, baserat på samma eller kompletterat underlag. Vid utgivning av trycksaker, digitala skrifter och vetenskapliga rapporter där HaV har medfinansierat avrapporterat projekt ska detta tydligt framgå med kontrakts/projektnummer och när detta är relevant, HaV:s logotyp. HaV skall på motsvarande sätt synliggöra i rapporter och pressmeddelanden med mera om SLU har varit delaktig att ta fram underlag. Följande gäller i relation till villkor 11.4 och 11.5 HaV medger SLU rätt att ersätta egen personal enligt ingångna kollektivavtal. Kostnader för detta ska ingå i det fasta pris som antagits för uppdraget. Följande gäller i relation till villkor 12:2 SLU ska fakturera var fjärde månad för utfört arbete och utformas i enlighet med 12.6. 1