EUROPAPARLAMENTET 2014-2019 Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor 27.2.2015 ARBETSDOKUMENT om införande av en rundresevisering och om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och förordningarna (EG) nr 562/2006 och (EG) nr 767/2008 Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor Föredragande: Brice Hortefeux DT\1051856.doc PE541.438v03-00 Förenade i mångfalden
1. Inledning Under den föregående valperioden förelade kommissionen LIBE-utskottet i april 2014 två nya förslag som är relaterade till viseringspolitiken: ett förslag till omarbetning av viseringskodexen och ett förslag om införande av en ny typ av visering, nämligen en rundresevisering. Införandet av en rundresevisering grundar sig på resultaten av ett offentligt samråd som hölls mellan den 25 mars och den 17 juni 2013. Under detta samråd lämnades responsen främst av artistorganisationer. Rundreseviseringen är en ny typ av visering som gör det möjligt för innehavaren att resa inom Schengenområdet under en period som överstiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod, under förutsättning att vistelsen inte är längre än 90 dagar inom en enda medlemsstat. Viseringen är giltig under ett år och kan förnyas för ytterligare ett år. Sammanlagt omfattar perioden således högst två år. Enligt kommissionen borde denna visering ses som en hävstång för att främja den ekonomiska utvecklingen i medlemsstaterna inom Schengenområdet. Kommissionen uppskattar nämligen att de direkta och indirekta vinsterna av resor inom ramen för rundreseviseringen skulle kunna uppgå till mellan 500 miljoner och 1 miljard euro per år. Förslaget till förordning är utformat på så sätt att det slutligen kan slås samman med viseringskodexen. Vissa villkor och förfaranden som omfattas av bestämmelserna i viseringskodexen är tillämpliga på rundreseviseringen. Tillämpningsområdet för de båda förslagen skiljer sig dock från varandra i och med att viseringskodexen inte omfattar tredjelandsmedborgare som är undantagna från viseringsskyldigheten, vilket rundreseviseringen däremot gör. Detta arbetsdokument syftar till att fastställa huvudaspekterna av förslaget och lyfta fram de centrala frågor som uppstår när man tittar på förslaget till förordning. 2. Förslagets huvudaspekter a) Val av rättslig grund Kommissionen motiverar införandet av den nya viseringen med att den ska täppa till den rättsliga lucka som finns mellan visering för kortare tid, reglerad genom artikel 77.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och uppehållstillstånd eller nationell visering för längre tid, som ingår i medlemsstaternas behörighet inom ramen för invandringspolitiken (artikel 79 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Längden på korttidsvistelse, som enligt artikel 10 i kodexen om Schengengränserna fastställs till tre månader, anges inte uttryckligen i Lissabonfördraget. Eftersom längden inte anges anser kommissionen att bestämmelserna i fördraget omfattar rundreseviseringen, som motsvarar flera på varandra följande viseringar för kortare tid. PE541.438v03-00 2/5 DT\1051856.doc
Man bör notera att rundreseviseringen kan kombineras med en visering för längre tid eller ett uppehållstillstånd. I artikel 77.2 c i fördraget fastställs det att viseringspolitiken reglerar villkoren för att medborgare i tredjeländer ska få resa fritt inom unionen under en kortare tid. Därför måste man fråga sig huruvida en vistelse på ett till två år inom unionen juridiskt sett är förenlig med konceptet vistelse under kortare tid och ta reda på huruvida införandet av denna visering faktiskt inte kommer att påverka invandringspolitiken. Om den nya viseringen skulle kombineras med en långtidsvisering eller ett uppehållstillstånd skulle den kunna göra det möjligt för människor att stanna kvar i Schengenområdet under längre tid, vilket strider mot konceptet vistelse under kortare tid. b) Avsaknad av personkategorier Kommissionen anser att införandet av denna visering skulle kunna gynna ett begränsat antal berörda, uppskattningsvis mellan 60 000 och 120 000 personer. Däremot anges inte någon specifik personkategori, vilket innebär att konsulaten måste begränsa sin skönsmässiga kontroll till frågan om vistelsens längd. Viseringen skulle kunna utfärdas till uppträdande artister, idrottare, forskare, studerande, tjänsteleverantörer, affärsmän och även till pensionärer och alla andra turister som önskar resa inom Schengenområdet i mer än tre månader. Tredjelandsmedborgare som undantas från viseringskraven enligt bilaga II till förordning 539/2001, liksom tredjelandsmedborgare som ingått bilaterala överenskommelser med vissa medlemsstater i Schengenområdet, måste i framtiden betala en viseringsavgift på 60 euro om de vill få en rundresevisering. Å andra sidan kommer tredjelandsmedborgare som är undantagna från viseringskraven att vara undantagna från kravet på att lämna fingeravtryck. Orden ej tillämplig kommer att föras in i informationssystemet för viseringar (VIS). Med tanke på att det saknas specifika personkategorier är det överraskande att antalet sökande uppskattas till mellan 60 000 och 120 000 personer. Dessutom finns det sektorsövergripande direktiv där det fastställs förfaranden och villkor i samband med vistelser för forskare och studerande samt tillfälliga företagsinterna personalöverföringar. Därför bör man utreda om det kan uppstå eventuell konkurrens mellan eller överlappning när det gäller de bestämmelser som avser dessa precisa kategorier, liksom hur denna visering för affärsmän ska kunna existera jämsides med visering för flera inresor för VIS-registrerade personer som reser ofta eller regelbundet. DT\1051856.doc 3/5 PE541.438v03-00
c) Säkerhetsdimensionen I förslaget betonar man framför allt de ekonomiska vinster som införandet av rundreseviseringen för med sig. Det konstateras också att de säkerhetsvillkor som är förknippade med förhandsgarantierna är tillräckliga. Hit hör följande: Det kommer inte att vara tillåtet att ansöka om rundresevisering vid medlemsstaternas yttre gränser. Resehandlingar måste erkännas av minst två medlemsstater. Det införs en tidsfrist på 20 kalenderdagar för beslut om ansökningar, och i exceptionella situationer omfattar tidsfristen 40 kalenderdagar. En förteckning över ytterligare styrkande handlingar ska komplettera de handlingar som anges i artikel 13.1 i förslaget om viseringskodexen. Den sökande ska styrka sin avsikt att stanna i två eller flera medlemsstater under mer än 90 dagar av en 180-dagarsperiod, utan att vistas längre än 90 dagar i en och samma medlemsstat, och ska lägga fram bevis för att han eller hon har en medicinsk reseförsäkring som täcker risker motsvarande dem som normalt täcks för medborgare i den medlemsstat som rundreseviseringen avser. Till följd av att kontrollerna vid de inre gränserna har avskaffats finns det dock inte någon säkerhet för att innehavaren av viseringen kommer att respektera bestämmelsen om en vistelse på högst 90 dagar i en medlemsstat under en 180-dagarsperiod, eftersom han eller hon endast ska styrka sin avsikt att göra detta. Dessutom kan viseringsinnehavaren undantas från detta krav om han eller hon är inbjuden av eller arbetar för ett pålitligt företag eller en organisation eller institution som är känd av konsulatet, eller om det är fråga om en nära familjemedlem till den sökande. I sin nuvarande form döljer förslaget inte risken för att rundreseviseringen kan bli ett sätt att kringgå de krav som gäller för en nationell visering för längre tid. De kraven är mycket mera omfattande. Slutligen fastställs det att den medlemsstat som sökanden har planerat att resa till först också är den medlemsstat som ansvarar för att behandla ansökningen. Denna princip gör det därmed möjligt för sökanden att lämna in sin ansökan till en annan medlemsstat än den eller de stater där han eller hon planerat att vistas eller utöva en verksamhet, vilket begränsar den/de senares befogenhet att göra en skönsmässig bedömning och därmed även deras kontrollbefogenhet. d) Ekonomiska konsekvenser Kommissionen framhåller att införandet av rundreseviseringen skulle kunna generera ytterligare intäkter på mellan 500 miljoner och 1 miljard euro. Kommissionen konstaterar dock att den mottagit dessa siffror från Performing Arts Employers Associations League Europe (Pearle), en organisation som förespråkar införandet av rundreseviseringen. Detta innebär att siffrornas tillförlitlighet möjligen kan ifrågasättas. Ett visst antal tredjeländer har vidare ingått bilaterala avtal med medlemsstaterna som gör det möjligt för deras medborgare att undantas från viseringsskyldigheten. PE541.438v03-00 4/5 DT\1051856.doc
Frågan om huruvida återinförande av viseringsskyldigheten för dessa tredjelandsmedborgare tvärtom inte skulle få en avskräckande effekt tas inte upp i förslaget. Kommissionen menar ju trots allt att detta instrument fungerar som ett incitament. e) Kostnaden för införandet av rundreseviseringen Enligt kommissionen skulle införandet av rundreseviseringen inte utgöra en extra börda, eftersom förfarandet mer eller mindre motsvarar förfarandet i samband med korttidsviseringar. Man bör dock fråga sig vad det skulle kosta att återinföra viseringen för de tredjeländer som drar nytta av ett bilateralt avtal och hur mycket merarbete det skulle innebära för konsulaten, som ofta är underbemannade till följd av budgetbegränsningar. Finns det inte en risk för att införandet av viseringen tvärtom skulle förvärra flaskhalsarna på konsulaten, trots att kommissionen förespråkar en rationalisering av deras arbete? 3. Slutsats Enligt föredraganden är det mycket viktigt att kommissionen visar vilket mervärde det finns hos rundreseviseringen i form av ekonomiska vinster för medlemsstaterna i Schengenområdet, liksom att kommissionen garanterar att säkerhetskraven efterlevs. I nuläget ser det ut som om rådet skulle framföra reservationer när det gäller säkerhetsdimensionen och det faktum att denna visering riskerar att uppmuntra kringgåendet av bestämmelser och illegala migrationsflöden. De påstådda ekonomiska vinsterna utgår från på en studie som tillhandahållits av en organisation som förespråkar införandet av rundreseviseringen, vilket inte ger någon garanti för opartiskhet. Därför anser föredraganden att man bör kräva en oberoende konsekvensanalys specifikt med avseende på rundreseviseringen. Slutligen framhåller föredraganden att resultatet av diskussionerna kommer att bero på huruvida parlamentets arbete kan samordnas effektivt med rådets, och att de två institutionerna måste styra mot samma mål. DT\1051856.doc 5/5 PE541.438v03-00