Slutrapport 12 januari 2010 Utvärdering av storskalig barkborrebekämpning med feromonfällor Bo Långström 1, Gunnar Isacsson 2, Anna Björklund 1, Niklas Björklund 1 1 SLU, Uppsala, Box 7044, 750 07 Uppsala 2 Skogsstyrelsen, Box 63, 281 21 Hässleholm Bakgrund Tidigare erfarenheter och försök med såväl feromonfällor som fångstvirkesfällor talar för att chanserna att minska antalet angripna granar ökar med antalet fångstpunkter och med arealen på fångstområdet. Under 2008 gjorde SLU ett försök med 3,14 ha stora försöks- och kontrollytor, där ingen bekämpningseffekt kunde påvisas. Sveaskog och Södra har också gjort ett försök med storleksordningen 500 ha stora ytor, där man lyckades få ner antalet ståndskogsangrepp. Båda dessa försök har i enlighet med gällande rekommendationer utnyttjat hyggeskanter och större luckor för placering av fångstvirkesfällor. Rekommendationerna bygger på erfarenheten att risken för ståndskogsangrepp ökar om fällan placeras närmare än 10 m från levande äldre gran. Skogsstyrelsens skadeinventering med helikopter visade 2008 att skadorna dominerades stort av smågrupper av skadade granar, som oftast fanns någon annanstans än i beståndskanterna. Därför kunde inte rekommendationerna i detta fall följas. Programmet för övervakning av barkborreskador har tydligt visat att mängden barkborrar i feromonfällor minskar starkt om det finns gott om vindfällen i landskapet. Vindfällena koloniseras snabbt av granbarkborren och blir då i sig en naturlig källa till feromoner som konkurrerar med fångstfällorna. Detsamma gäller levande, stående granar som angrips. Med stor sannolikhet gäller också det omvända, dvs. att fällfångsterna ökar om naturliga feromonkällor saknas i landskapet. Om granskogen är vital och vindfällen saknas (som under våren 2009 i Sydsverige) borde därför sannolikheten öka att feromonfällor skulle kunna få ner populationen till en tillräckligt låg nivå för att granarna själva ska kunna slå tillbaka de angrepp som ändå sker. En förutsättning för detta är givetvis att sannolikheten att en granbarkborre ska hamna i en feromonfälla är hög i förhållande till sannolikheten att barkborren hittar en gran som just håller på att angripas av andra granbarkborrar. Det är alltså viktigt att ha många fångstpunkter i landskapet. Ett problem i sammanhanget är att hyggeskanter lämpliga för fällor förekommer betydligt glesare än barkborreangripna granar inom kraftigt angripna områden. Problemet är särskilt stort i naturreservat där hyggeskanter saknas, men där bevarandet av levande äldre gran är väsentligt för att bibehålla reservatets natur- och rekreationsvärden. 1
Syftet med detta försök är att undersöka om man med hjälp av ett tätt nät av feromonfällor kan minska antalet granbarkborrar tillräckligt mycket för att stoppa ett pågående barkborreangrepp i relativt vital äldre granskog med stora fjolårsangrepp Försöket arbetar med närliggande försöks- och kontrollytor på 10 ha vardera, vilket innebär en storleksordning mellan de båda ovan nämnda försöken 2008. 10 ha är en relativt hanterbar skala även på fastighetsnivå. Försöket utförs med två upprepningar: Skillingaryds skjutfält i Jönköpings län, samt Nyteboda naturreservat i Skåne län. Bägge försöksplatserna omgavs med med både feromonfällor och obehandlat fångstvirke. Avsikten med detta var att försöka förhindra inoch utflygning av granbarkborrar mellan reservaten och omgivandeskog. Försöksdesign Försöket utfördes med Theyson fönsterfälla. Den består av en ca 60 x 60 x 10 cm stor plastlåda med slitsar på sidorna. Inne i lådan hängdes en feromondispenser som lockar barkborrarna att flyga mot lådan. Längst ner finns en utdragbar uppsamlingslåda där barkborrarna hamnar. Feromonet som användes var av typ Phero-x-lure. På varje område valdes en försöksyta på 10 ha och en kontrollyta på 10 ha. Vad som blev försöksyta resp. kontrollyta bestämdes genom lottning. Försöksytan försågs med feromonfällor som fördelas ut i 45 m förband på 50 fångstplatser. För att neutralisera ev. effekt av olika flygriktningar samt maximera fångstytan sattes tre fönsterfällor på en gemensam stolpe på varje plats. En feromondispens hängdes upp i den sydligaste av dessa tre fällor. Endast en feromondispens per fångstplats sattes upp. Varje fångstplats positionsbestämdes (koordinater alt. markering på karta) och försågs med ett nummer, som representerade alla tre fällorna på samma fångstplats. Det mittersta hektaret, där avståndet till försöksytans kanter är så långt som möjligt, förbereddes för kontroll av ståndskogsangrepp. Förberedelsen innebar att mätytans gränser snitslades och (om möjligt) alla levande granar i barkborreattraktiv storlek räknades (eller antalet skattas). Mitthektaret i ytorna utformades som kvadratiska ytor vars mittpunkt i görligaste mån placerades mitt i försöksytan (i Nyteboda flyttades mittpunkten i fällområdet något för att undvika ett område med omkullblåsta träd). I kontrollytorna sattes inga feromonfällor upp men även här snitslades det mittersta hektaret för uppskattning av ståndskogsangrepp. Mätning Feromonfällorna tömdes varannan vecka fr.o.m. vecka 19 t.o.m. vecka 25. Därefter var tredje vecka dvs. vecka 28, 31, 34 och 37. Vid tömningen mättes och antecknades volymen barkborrar per fångstplats. Mätningen gjordes i fält med ett mått graderat så att det går att uppskatta mängden på 1/10 dl när. I samband med tömningen noterades misslyckade och lyckade ståndskogsangrepp på de levande granar som står inom ca 10 m radie från resp. fälla. Alla träd med angrepp 2
markerades vid basen med en liten färgprick. Samma system användes som vid årets intensivövervakning av ståndskogsangrepp dvs. orange färg när angrepp med endast kåda upptäcks och vit prick när det finns torrt borrmjöl. Samma träd kunde alltså få orange först och vit sedan eller vit direkt eller bara orange. Ståndskogsangrepp på mittytorna (även i kontrollerna) kontrollerades på samma sätt som ovan. Det innebar att samtliga granar över ca 10 cm i brösthöjd på resp. mitthektarsyta inventerades och de angripna träden färgmarkerades i samband med fälltömningen. I början av säsongen gjordes en skattning av antalet granar på mittytan som dödats 2008 och dito som dödats tidigare samt antalet friska större granar före svärmningen 2009. Siffran för fjolårsdödade träd fick justeras i maj eftersom en del sent angripna träd utan vissningssymptom avslöjades, dels när vitt borrmjöl efetr randiga vedborren uppenbarade sig, dels när barken började lossna i mitten av maj. Då var många träd fortfarande gröna i topparna och hade därför sannolikt registrerats som friska på flygbilderna i maj. Detta innebär att mängden fjolårsdödade träd sannolikt underskattats. När svärmningen var över och när det gick att se vilka granar som överlevt angreppen gjordes en slutinventering av SLU. Vid denna användes foton från en flygfotografering med UAV som gjordes i början av maj resp. i månadsskiftet september/oktober. De högupplösta flygfotografierna skrevs ut i färg på 60 x 90cm stora fotopapper. Fotografierna som tagits på hösten jämfördes med dem som togs på våren med avseende på antal nytillkomna dödade träd. En markinventering gjordes för att verifiera att de träd som bedömdes som döda baserat på flygfotografierna var dödade av granbarkborrar samt för att verifiera att alla dödade träd kunde identifieras på fotografierna. Fem grupper med årsangripna träd valdes ut i varje försöksområde för att markinventeras. Runt dessa fem grupper koordinatsattes ett antal granar med hjälp av ArcMap för att kunna identifiera träden på plats. Vid markinventeringen visade det sig dock att det inte gick att identifiera de enskilda träden. Istället gjordes ett försök med att göra tvärtom, dvs. utgå ifrån markinventering och referera tillbaka till flygfotografierna. Årsangripna träd i närområdet användes och ett ca 40 x 40 m stort område stegades upp och dess hörn koordinatsattes med hjälp av en GPS. Inom dessa områden inventerades alla döda träd. Årsangripna, äldre angrepp, samt träd döda av okänd orsak särskiljdes. I några fall gick det dock inte att hitta årsangripna träd i närområdet i dessa fall inventerades områden med äldre angrepp. De koordinatsatta områdena markerades sedan ut på flygfotografierna med hjälp av ArcMap. Antalet dödade träd inom varje sådant område räknades på både vår- och höstfotografierna. På fotografierna som togs i början av maj räknades det totala antalet träd som kunde urskiljas som döda i områdena innan fällorna sattes ut. Detta gjordes för att kunna utvärdera att kontroll och fällområden var jämförbara med avseende på antal träd som dödats av granbarkborrar. Det totala antalet dödade träd på höstfotografierna räknades och jämfördes med antalet döda träd som fanns innan experimentet startade. Detta gjordes för att antalet nyangripna träd skulle kunna bestämmas. 3
Resultat och diskussion Resultatet visar att fällorna inte hade någon signifikant effekt (figur 1 och 2; parat t-test; P=0.78, d.f.=1, t=0.36). Trenden var den motsatta mot den önskade det vill säga det blev fler nyangripna träd där fällor funnits än i kontrollområdena. Denna trend skulle eventuellt kunna förklaras av att granbarkborrar lockats till feromonerna i fällområdena från närliggande områden (däribland kontrollområdena). 1600 1400 1200 1000 800 600 400 Döda träd våren 09 Döda träd hösten 09 200 0 Nyteboda fällomr Nyteboda Kontrollomr Skillingaryd fällomr Skillingaryd Kontrollomr Figur 1. Antal döda träd innan fällorna sattes ut(våren 09) samt antal döda träd efter (hösten 09). 400 350 300 250 200 150 100 Årsangrepp fällomr Årsangrepp kontrollomr 50 0 Nyteboda Skillingaryd Figur 2. Antal årsangrepp i fäll- och kontrollområdena. Antalet angripna och dödade träd följer samma mönster över säsongen som antalet granbarkborrar som fångats i fällorna (figur 3). Det var en något tidigare svärmning i Nyteboda än i Skillingaryd och ingen andragenerationssvärmning. 4
Innan fällorna sattes ut var det fler dödade träd i Nyteboda än i Skillingaryd (figur 1). Det blev också flest nya angrepp i Nyteboda och där fångades dubbelt så många granbarkborrar i fällorna (figur 2, 3a, 3c). Däremot blev det färre nya angrepp i direkt anslutning (inom 10 m) till fällorna i Nyteboda än i Skillingaryd (figur 3b, 3d). Vad det senare beror på är oklart. (a) Skillingaryd Antal fångade granbarkborrar 90000 80000 70000 60000 50000 40000 30000 20000 10000 0 22-maj 28-maj 5-juni 19-juni 12-juli 29-juli 22-aug. 19-sept. Datum (b) Skillingaryd Antal nytillkomna dödade/angripna träd inom 10 m från fällorna 25 20 15 10 5 0 22-maj 28-maj 5-juni 19-juni 12-juli 29-juli 22-aug. 19-sept. Datum Dödade Angripna 5
(c) Nyteboda Antal fångade granbarkborrar 180000 160000 140000 120000 100000 80000 60000 40000 20000 0 11-maj 25-maj 7-juni 29-juni 13-juli 27-juli. 10-aug. 8-sept. (d) Nyteboda Antal nytillkomna dödade/angripna träd inom 10 m från fällorna 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 11-maj 25-maj 7-juni 29-juni 13-juli 27-juli. 10-aug. 8-sept. Dödade Angripna Figur 3. Antal fångade granbarkborrar i Skillingaryd och Nyteboda vid de åtta fångsttillfällena (a och c) samt antalet nytillkomna dödade träd vid samma tidpunkter (b och d). 6
Fotografierna som användes var sammansatta av en mosaik av fotografier som var rektifierade utifrån GPS i kameran. Men GPS-koordinaterna var inte exakta. Då fotografierna studerades för att räkna antalet dödade träd inom de markinventerade områdena så visade det sig att markinventeringens koordinater inte överensstämde med referenspunkter på fotografierna vid motsvarande koordinater. Detta medförde att de träd som räknades vid markinventeringen inte alltid var samma träd som räknades på fotot. Det visade sig också att samma koordinater hamnar på olika ställen på vår- och höstfotografierna. Problematiken med att flygfotografiernas koordinater var förskjutna illustreras tydligt i figur 4. Flygfotografierna från fäll- och kontrollområdena överlappade varandra vilket gjorde det möjligt att jämföra var koordinaterna från de två fotografierna hamnade. Figur 4. En sektion av ett flygfotografi över Skillingaryd där fotografierna från fäll- och kontrollområdet överlappar varandra. De stora kryssen och de närliggande små kryssen markerar samma koordinater men som synes är det en avsevärd förskjutning mellan var på fotografierna de hamnar. En del sedan tidigare dödade träd hade blåst ner, så det var inte lätt att orientera sig med hjälp av flygfotografierna. Dessutom varierade utseendet på flygfotografierna mellan vår och höstfotografierna. I figur 5 visas exempel på när det var liten skillnad mellan vår- och höstfotografiet (a och b) och när det var stor skillnad (c och d). Årets angripna träd hade vid några tillfällen fortfarande lite gröna barr i toppen, så färgskillnaden uppifrån mot friska granar var ibland mycket liten. 7
a) b) 8
c) d) Figur 5. Exempel på hur flygfotografierna såg ut. De övre fotografierna (a och b) är från samma sektion av Nyteboda fällområde. Fotografierna är tagna i maj 09 (a) och i september/oktober 09 (b). De nedre två fotografierna (c och d) är från samma sektion av Nyteboda kontrollområde. Dessa fotografier är också tagna i maj 09 (c) och i september/oktober 09 (d). 9
En del av träden som registrerades som årsangrepp var i själva verket träd som dödats av granbarkborrar under sensommaren 2008 men som inte skiftade färg förrän efter det att vårens flygfotografier togs. Detta kan ha orsakat en viss utspädningseffekt. Hur stor denna effekt var går inte att säkerhetsställa men andelen djur som svärmade efter den 1 juli av det totala antalet djur som svärmade bör ge en fingervisning om vilken storleksordning det rör sig om. I Tönnersjöheden svärmade 1 % av djuren efter den 1 juli år 2008 och motsvarande siffra för Asa var 7 % (Personlig kommunikation, Petter Öhrn, SLU, Uppsala.). Vid markinventeringen registrerades fler döda träd än vad som kunde detekteras från flygfotografierna över samma områden (tabell 1). Denna skillnad beror, som tidigare beskrivits, troligtvis till störst del på att de inte representerar exakt samma område. Vilket i sin tur beror på att flygfotografiernas och markinventeringens koordinater inte överensstämde med varandra i förhållande till referenspunkter i terrängen. En viss del av skillnaden kan ha berott på att alla dödade träd inte kunde identifieras från fotografierna. Det är viktigt att beakta att områdena som markinventerades inte hade valts slumpvis utan utifrån områden där det redan konstaterats att det fanns döda träd med hjälp av flygfotografierna. De markinventerade områdena är därför inte representativa för hur fäll/kontrollområdena såg ut i helhet. Det kunde konstateras vid markinventeringen att de flesta av de döda träden hade dött av granbarkborreangrepp. Klassificeringen vid markinventeringen i årsangrepp, äldre angrepp och död av annan orsak var dock ovanligt svår att göra i dessa områden eftersom det ofta var få utgångshål vid nedre delen av stammen och all bark från de övre delarna satt många gånger kvar. Slutsats Att använda feromonfällor inne i tät skog ger inte någon reduktion av angrepp utan möjligen en motsatt effekt, i alla fall på en yta av 10 hektar som försöksområdena hade i denna undersökning. 10
Tabell 1. Resultat från markinventeringen i jämförelse med vad som kunde detekteras från flygfotografierna. OBS! Dessa siffror är osäkra pga. orsaker som beskrivs i brödtexten ovan. Skillingaryd fällområde Gamla enligt foto foto Gamla enligt Död av okänd orsak enligt Grupp 1 13 25 1 29 6 Grupp 2 21 10 13 12 3 Grupp 3 7 44 12 42 4 Grupp 4 3 14 3 40 3 Grupp 5 1 24 1 34 1 Summa 45 117 30 157 17 26 % fler dödade träd enligt markinventeringen än vad som kunde identifieras på fotografierna Skillingaryd kontroll Gamla enligt foto foto Gamla enligt Död av okänd orsak enligt Grupp 1 6 0 12 5 3 Grupp 2 2 27 13 21 3 Grupp 3 21 0 21 2 1 Grupp 4 36 2 44 3 4 Grupp 5 22 1 39 0 1 Summa 87 30 129 31 12 47 % fler dödade träd enligt markinventeringen än vad som kunde identifieras på fotografierna Nyteboda fällområde Gamla enligt foto foto Gamla enligt Död av okänd orsak enligt Grupp 1 13 9 14 22 0 Grupp 2 18 10 50 7 2 Grupp 3 13 7 58 14 0 Grupp 4 23 5 35 1 4 Grupp 5 9 13 47 21 1 Summa 76 44 204 65 7 130 % fler dödade träd enligt markinventeringen än vad som kunde identifieras på fotografierna Nyteboda kontroll Gamla enligt foto foto Gamla enligt Död av okänd orsak enligt Grupp 1 20 23 12 19 4 Grupp 2 2 10 16 25 13 Grupp 3 3 12 11 16 8 Grupp 4 23 23 26 1 3 Grupp 5 4 5 7 0 1 Summa 52 73 72 61 29 29 % fler dödade träd enligt markinventeringen än vad som kunde identifieras på fotografierna 11
12