Marinbiologisk kontroll 216 Sandhammar bank, Ystad sandskog och Löderups strandbad Mattias Jacobson Gustav Johansson Jonas Östgren Vegagatan 3, 113 29 info@trapezia.se Säte s län
Omslagsfoto samt bilder i rapporten Trapezia 216 om inget annat anges. Innehåll Marinbiologisk kontroll 216... 1 Sandhammar bank, Ystad sandskog och Löderups strandbad... 1 Bakgrund... 3 Strandfodring... 3 Kontrollprogram... 5 Kustmöte och Reviderat kontrollprogram 215-6-11... 5 Marin bottenfaunainventering... 7 Bottenfaunaprovtagning i täktområdet... 7 Laboratorieanalys... 7 Dataanalys... 7 Provfiske/yngeltrålning... 7 Reproduktionstider och spridningsförmåga... 8 Resultat... 1 Bottenfaunaundersökning i täktområdet (Sandhammar bank)... 1 Provfiske... 13 Resultat... 14 Övrigt... 17 Diskussion... 21 Slutsats... 21 Tackord... 22 Referenser... 22 Säte s län
Bakgrund Ystads kommun har sedan flera år arbetat med erosionsskyddsåtgärder längs kusten utmed Ystad sandskog och Löderups strandbad i form av bl.a. sandutläggning. Genomförandet av åtgärderna har villkorats med att kommunen ska genomföra vissa kontroller vad gäller påverkan av genomförda och planerade åtgärder. Detta sker bland annat genom de marinbiologiska kontrollerna av bottenfauna, provfiske av yngel och sanddynsinventering inom ramen från kontrollprogrammet. De undersökningar som redovisas i denna rapport omfattar bottenfaunaundersökningar i täktområdet samt yngeltrålning utanför Ystad sandskog och Löderups strandbad. Denna rapport och åretsprovtagning är den sista inom ramen för det kontrollprogram och upphandling som togs fram för åren 211 216, och som skulle sträcka sig över 6 år för att sedan utvärderas. Strandfodring Strandfodring innebär att sand läggs som utfyllnad på en strand för att skapa ett skydd mot erosion. Det innebär att erosionen fortsätter i sandutfyllnaden istället för i den befintliga stranden och skyddar därigenom stranden och kusten. Sand måste normalt tillföras regelbundet efter ett visst tidsintervall. I begreppet strandfodring ingår åtgärderna för att utvinna och lägga ut sanden samt undersökning, kontroll och tillståndsprövning. Som en åtgärd att förhindra stranderosionen lät Ystads kommun 211 genomföra sandtäkt på Sandhammar bank (täktområde Väst, Figur 1) med efterföljande utläggning vid Ystad sandskog och Löderups strandbad. Under april månad 214 skedde ytterligare strandfodring vid stränderna i Ystad Sandskog och Löderups Strandbad. Strandfodringen 211 innebar att ca 1 m 3 sand hämtades från täkten ute vid Sandhammar bank och pumpades upp på stranden från muddringsfartyget. Ute i täktområdet togs sanden från samma område 214 som 211, 214 hämtades 8 m 3. I Ystad sandskog utfördes strandfodringen på tre områden mellan de fyra västligaste pirarna (Figur 2). C 65 m 3 sand pumpades upp på stranden vid Ystad under april 214. I Löderups strandbad utfördes strandfodringen vid tre olika lokaler och ca 15 m 3 sand pumpades upp på stranden under april 214 (Figur 3). Nästa strandfodring planeras till 217. Säte s län
Figur 1 Täktområdet kallat Väst i tidigare studier (blå ram), GPS-spåret är från sandsugningarna 211. Uttaget skedde i samma område 214 (rosa spår). Provtagningslokaler 212 215 blå punkter (= referens) och röda punkter (= täkt). Orange punkter är de tre nya stationer som lades ut 215 och som tjänar som kontroll 215 216 och sedan täkt 217. Sjökortets kurva för 2 m djup går mellan vitt och ljusblått. Figur 2 Utläggningsområde för sand 214 (röda linjer), Ystad sandskog. Karta från Ystad kommun. Säte s län
Figur 3 Utläggningsområde 214 (röd triangel och röd linje), Löderups strandbad. Karta från Ystad kommun. Kontrollprogram Sanden lades ut första gången i maj 211 och kontroll har gjorts enligt kontrollprogram 211 1, 212, 213, 214, 215 och 216. Eftersom de i kontrollprogrammet föreslagna undersökningsparametrarna (bottenfauna och bottenlevande fisk) bör studeras efter den varma årstidens biologiska tillväxttopp, d.v.s. under augusti-september, utfördes dessa undersökningar efter att den första utläggningen av sand hade skett. Påverkan från sandutläggningen antas sannolikt vara tämligen lokal under den första säsongen och provtagning i augusti-september år 211 anses då ändå kunna fungera som basundersökning. Eventuella skillnader beroende på avstånd från utläggningsområdena kommer att särskilt uppmärksammas i analysen av resultaten. Kustmöte och Reviderat kontrollprogram 215-6-11 215-6-11 deltog Trapezia genom Gustav Johansson och Jonas Östgren i kustmötet, ett årligt möte ordnat av Erosionsskadecentrum och SGI gemensamt. Utöver att presentera resultaten hölls även ett separat möte med företrädare för Ystad kommun och Länsstyrelsen i Skåne i syfte att diskutera eventuell revision av kontrollprogrammet för de marinbiologiska kontrollerna. Baserat på undersökningarna 212 214 kunde det sammanfattas att ingen påverkan på bottenfauna, sanddynshabitat eller bottenlevande fisk kunde skönjas eller hänföras till sandutläggningen. Variationerna 1 Täktområdet provtogs inte 211 efter samråd med länsstyrelsen i Skåne samt Naturvårdsverket. Se Rapport 211 för detaljer (Jacobson et al 212). Säte s län
som observerats kunde inte kopplas till sandutläggningen. Baserat på detta föreslogs istället att insatserna koncentreras, från att ha gällt utläggningsområdena samt täktområdet till att mer fokusera på själva täktområdet, där en effekt skulle kunna förväntas. I utläggningsområdena, där finsand tillförs botten, skulle snarare en positiv effekt kunna förväntas (även om inte heller någon sådan kunnat skönjas) på grund av införsel av finsand som substrat. Förslaget gick ut på att dels utöka kontrollen på täkten genom tillägg av tre nya stationer i område där täkt ska ske 217. Dessa blir referens/baseline åren 215 och 216 för att sedan fungera som täktprov efter det. Dels föreslogs en avslutning av den akvatiska kontrollen i utläggningsområdet. Företrädare för Länsstyrelsen menade dock att myndigheten ville se någon slags akvatisk kontroll i anslutning till utläggningsområdena även fortsättningsvis. Efter diskussioner togs beslut om att avsluta sanddynsinventeringen samt bottenfauna i påverkansområdena men behålla yngeltrålningen tillsvidare. Anledningen var att yngeltrålningen skulle kunna användas som indikation på tillståndet hos bottenfaunan då de flesta fiskarter som fångas äter de bottenlevande organismerna. En nedgång i bottenfaunan skulle sannolikt speglas i en nedgång av t.ex. plattfisk (snarare än tvärtom). Mer information finns att läsa i det reviderade kontrollprogrammet för de marinbiologiska undersökningarna år 215. Säte s län
Marin bottenfaunainventering Bottenfaunaprovtagning i täktområdet Täktområdet ligger ca 11 km sydsydväst om Sandhammarens fyr. Storleken på området är ca 1 km 2 och vattendjupet är 15 m i nordost för att sedan slutta jämnt ner till ca 25 m i sydväst. Provtagningspunkterna från 212 och 213 samt de 6 nya stationerna från 215 återbesöktes. Provtagningarna genomfördes med undersökningsbåten Robusta från Råå den 2 21 juli 216. Under provtagningsdagen var vindarna svaga till måttliga. Vid provtagningarna användes en Haps-corer (Kanneworff & Nicolaisen 1973) med,13 m 2 provtagningsyta. Provtagningsdjupet har uppgått till minst 1 cm ner i sanden. På varje station togs 1 prover som sållades i 1, mm såll. Sållresten konserverades med 96 % etanol. Läget för provtagningslokalerna visas i Figur 1 med djup och koordinater i Tabell 1. Tabell 1 De olika provpunkternas djup och läge på Sandhammar bank. Koordinater i WGS84. Provpunkt Djup (m) N koordinat E koordinat Täkt1 17 55 17,662' 14 8,989' Täkt2 16 55 18,173' 14 7,54' Täkt3 19 55 17,78' 14 7,279' Ref1 19 55 18,727' 14 1,25' Ref2 2 55 18,15' 14 9,56' Ref3 21 55 17,4' 14 9,59' Ref4 2,2 55 18,67' 14 8,219' Ref5 19,6 55 17,852' 14 8,693' Ref6 19,2 55 17,455' 14 8,861' Laboratorieanalys På labb räknades och artbestämdes proverna. Etanolvåtvikten bestämdes artvis genom att låta proverna rinna av 2 min på filterpapper och därefter vägas. Dataanalys Non metric Multi Dimensional Scaling (MDS) används för att analysera bottenfaunan. MDS är ett sätt att grafiskt visualisera skillnader i t.ex. artantal och abundans mellan prover och använder en iterativ algoritm som presenterar data (i form av matriser) i två dimensioner som en graf med X- och Y-axel. Resultatet av MDS är en karta där positionen för varje prov bestäms av dess avstånd från alla andra punkter i analysen (och därmed sammansättningen av bottenfaunan). En viktig del av en MDS-plot är måttet på passning ( goodness of fit ) på grafen vilket kallas stressvärde. Normalt anses att ett stressvärde över,2 ger mindre informativa ordinationsdiagram. Stor sample-mängd, något som är fallet i föreliggande studie, tenderar dock att öka stressvärdet och vi har valt att ändå presentera ordinationen eftersom den ändå ger en bild av hur variationen ser ut. Vid framställandet av MDS har programmet Past 3.1 använts. Säte s län
Provfiske/yngeltrålning Inom vart och ett av de två områdena vid Ystad Sandskog och Löderups Strandbad gjordes 25 bomtråldrag (dvs. totalt 5 st.) under perioden 2 till 21 september 216 (Figur 4). Varje drag gjordes i 2 knops fart under ca tre minuter vilket ger en teoretisk ungefärlig längd på 185 m. Bomtrålen hade en bredd på 2 m och en maskstorlek på 5 mm i fångstdelen med en tyngre kedja fäst i framdelen. Den faktiska medellängden på tråldragen var 189 m i Ystad Sandskog (min 92 m, max 216 m). Medellängden på tråldragen i Löderup var 196 m (min 99 m, max 237 m). Tråldragen gjordes på mellan 1,1 och 3,6 m djup, medeldjupet var ca 2 m. Längst österut i Ystad sandskog var botten rikligt beströdd med stora stenar vilket försvårade trålningen då det slår stopp i trålen, stenarna kan förstöra innehållet och i värsta fall trasa sönder trålen. I huvudsak gjordes samma tråldrag som 215. Vattentemperaturen var mellan 16 och 17 C, i medel ca 16,5 C vilket var varmare än både 215, 214 och 213. Fångad fisk artbestämdes och räknades. All plattfisk längdmättes till närmaste millimeter. Figur 4 Lägen för bomtrålsdragen i september 216. Överst Ystad sandskog, under Löderups strandbad. Reproduktionstider och spridningsförmåga Tabell 2 tar upp de arter som påträffats i större mängder i bottenprovtagningarna i täktområdet på Sandhammar bank. Dessutom tas de kommersiellt viktiga fiskarterna piggvar och skrubbskädda samt den mycket vanliga sandstubben upp. Dessa arter fångades vid bomtrålsdragen i ovan nämnda strandområden. Reproduktionsperioder kan variera lokalt av olika skäl som t.ex. temperatur och ljusförhållanden och lokala uppgifter är svåra att få tag på. Många arter som har yttre befruktning (t.ex. musslor) styrs ofta av måncykler Säte s län
som följer tidvattnet vilket saknas i Östersjön. Observera att de båda plattfiskarna skrubbskädda och piggvar leker på djupare vatten (>1 m) än vad som rimligen borde påverkas av sandutläggningen inne vid kusten. De arter som har planktoniska eller frisimmande stadier har lättare att återkolonisera ytor där täkt har skett eller som täckts med sand. Frisimmande rör här mycket små djur som t.ex. plattfiskarnas och stubbens larver. Med tanke på de stora vattenrörelserna kan de närmast betraktas som plankton även de. Märlkräftan Bathyporeia pilosa simmar tämligen fritt under parningstid. Tabell 2 Huvudsaklig reproduktionsperiod, uppgift om frisimmande (planktoniska) larvstadier och fynd i täkt- och utläggningsområde för de vanligaste förekommande bottenlevande djuren i föreliggande studie. Art Grupp Huvudsaklig Planktoniskt reproduktionsperiod larvstadium Piggvar fisk senvår-sommar X Skrubbskädda fisk maj-juni X Sandstubb fisk vår-sommar X Bylgides sarsi havsborstmask vår-försommar X Hediste diversicolor havsborstmask vår-försommar Marenzelleria cf. viridis havsborstmask vanligen höst Pygospio elegans havsborstmask vinter-vår X Macoma balthica mussla feb-maj samt hösten X Mya arenaria mussla vår och sensommar (1 15 C) X Cerastoderma glauca mussla vår-sommar X Mytilus edulis mussla maj-juni X Bathyporeia pilosa märlkräfta sommar (x) Diastylis rathkei kommakräfta februari-mars Peringia ulvae Snäcka sommar X Säte s län
Resultat Bottenfaunaundersökning i täktområdet (Sandhammar bank) Totalt påträffades 14 taxa vid undersökningen 216 varav havsborstmasken Pygospio elegans följt av musslorna Mya arenaria, Cerastoderma glaucum samt Macoma balthica var de vanligaste (Tabell 3). Skillnader från tidigare år är framförallt att antalet Pygospio ökat på nästan alla stationer (Figur 5) och att Bathyporeia ökat utom i de gamla referensstationerna (Figur 7). I övrigt saknas tydliga mönster (Figur 5-1). Detta gäller både täkt- och referensområden. Genomgående är att variationen mellan år och mellan stationer är större än mellan täkt och referens. Tabell 3 Registrerade taxa samt totalt antal individer i proverna från Sandhammar bank 216 Art Antal Art Antal Art Antal Pygospio elegans 83 Oligochaeta indet. 57 Mytilus edulis 7 Mya arenaria 332 Marenzelleria viridis 56 Diastylis rathkei 3 Cerastoderma glaucum 14 Bathyporeia pilosa 54 Crangon crangon 1 Macoma balthica 1 Hediste diversicolor 28 Calliopius laeviusculus 1 Peringia ulvae 59 Bylgides sarsi 8 25 R1 213 R1 214 R1 215 R1 216 R2 213 R2 214 R2 215 R2 216 2 R3 213 R3 214 R3 215 R3 216 T1 213 T1 214 T1 215 T1 216 T2 213 T2 214 T2 215 T2 216 15 T3 213 T3 214 T3 215 T3 216 R4 215 R4 216 R5 215 R5 216 R6 215 R6 216 1 5 Pygospio Marenzelleria Hediste Figur 5 Medelindividantal per kvadratmeter för havsborstmask på de olika provlokalerna 213 216. R anger referensprov och T proverna i täktområden. Felstaplarna anger standardfel. Totalt togs 1 prover per lokal och år. R4-R6 är de tre nya provlokaler som lades till provtagningen 215. Säte s län
9 8 7 6 5 REF1 213 REF1 214 REF1 215 REF1 216 REF2 213 REF2 214 REF2 215 REF2 216 REF3 213 REF3 214 REF3 215 REF3 216 TÄKT1 213 TÄKT1 214 TÄKT1 215 TÄKT1 216 TÄKT2 213 TÄKT2 214 TÄKT2 215 TÄKT2 216 TÄKT3 213 TÄKT3 214 TÄKT3 215 TÄKT3 216 REF4 215 REF4 216 REF5 215 REF5 216 REF6 215 REF6 216 4 3 2 1 Pygospio Marenzelleria Hediste Figur 6 Medelvikt i gram per kvadratmeter för havsborstmask på de olika provlokalerna 213-216. R anger referensprov och T proverna i täktområden. Felstaplarna anger standardfel. Totalt togs 1 prover per lokal och år. R4-R6 är de tre nya provlokaler som lades till 215. 5 4 3 2 R1 213 R1 214 R1 215 R1 216 R2 213 R2 214 R2 215 R2 216 R3 213 R3 214 R3 215 R3 216 T1 213 T1 214 T1 215 T1 216 T2 213 T2 214 T2 215 T2 216 T3 213 T3 214 T3 215 T3 216 R4 215 R4 216 R5 215 R5 216 R6 215 R6 216 1 Bathyporeia Diastylis Figur 7 Medelindividantal per kvadratmeter för kräftdjur på de olika provlokalerna 213 216. R anger referensprov och T proverna i täktområden. Felstaplarna anger standardfel. Totalt togs 1 prover per lokal och år. R4-R6 är de tre nya provlokaler som lades till 215. Säte s län
,7,6,5,4 REF1 213 REF1 214 REF1 215 REF1 216 REF2 213 REF2 214 REF2 215 REF2 216 REF3 213 REF3 214 REF3 215 REF3 216 TÄKT1 213 TÄKT1 214 TÄKT1 215 TÄKT1 216 TÄKT2 213 TÄKT2 214 TÄKT2 215 TÄKT2 216 TÄKT3 213 TÄKT3 214 TÄKT3 215 TÄKT3 216 REF4 215 REF4 216 REF5 215 REF5 216 REF6 215 REF6 216,3,2,1 Bathyporeia Diastylis Figur 8 Medelvikt i gram per kvadratmeter för kräftdjur på de olika provlokalerna 213-215. R anger referensprov och T proverna i täktområden. Felstaplarna anger standardfel. Totalt togs 1 prover per lokal och år. R4-R6 är de tre nya provlokaler som lades till 215. 1 R1 213 R1 214 R1 215 R1 216 R2 213 R2 214 R2 215 R2 216 8 R3 213 R3 214 R3 215 R3 216 T1 213 T1 214 T1 215 T1 216 T2 213 T2 214 T2 215 T2 216 6 T3 213 T3 214 T3 215 T3 216 R4 215 R4 216 R5 215 R5 216 R6 215 R6 216 4 2 Cerastoderma Macoma Mya Figur 9 Medelindividantal per kvadratmeter för musslor på de olika provlokalerna 213 216. R anger referensprov och T proverna i täktområden. Felstaplarna anger standardfel. Totalt togs 1 prover per lokal och år. R4-R6 är de tre nya provlokaler som lades till 215. Säte s län
16 REF1 213 REF1 214 REF1 215 REF1 216 REF2 213 REF2 214 REF2 215 REF2 216 REF3 213 REF3 214 REF3 215 REF3 216 12 TÄKT1 213 TÄKT1 214 TÄKT1 215 TÄKT1 216 TÄKT2 213 TÄKT2 214 TÄKT2 215 TÄKT2 216 TÄKT3 213 TÄKT3 214 TÄKT3 215 TÄKT3 216 REF4 215 REF4 216 REF5 215 REF5 216 8 REF6 215 REF6 216 4 Cerastoderma Macoma Mya Figur 1 Medelvikt i gram per kvadratmeter för musslor på de olika provlokalerna 213-215. R anger referensprov och T proverna i täktområden. Felstaplarna anger standardfel. Totalt togs 1 prover per lokal och år. R4-R6 är de tre nya provlokaler som lades till 215.,3,25,2,15,1,5 -,25 -,2 -,15 -,1 -,5,5,1,15,2,25 -,5 -,1 -,15 Figur 11 MDS-ordination på artsammansättningen i bottenfaunaprov 216 i det gamla referensområdet (blå punkter, blå punkter i Figur 1) och täktområdet (orange-röda punkter, röda punkter i Figur 1) och de nya referenslokalerna från 215 (gröna punkter, orange punkter i Figur 1). Olika toner anger de enskilda stationerna. Stress-värdet, som anger hur väl den tvådimensionella ordinationen visar skillnaderna i artsammansättning, var tämligen högt (,24). Överlappet mellan de olika lokalerna är i det närmaste totalt, framförallt mellan täktlokalerna och de nya referenslokalerna. Säte s län
Provfiske Totalt fångades 19 arter, 11 vid Ystad sandskog och 18 vid Löderups strandbad, under provfisket 216. Detta kan jämföras med 11 arter 215, 16 arter 214 och 213, 11 arter 212 och endast 7 arter totalt under 211. Nya arter som påträffades under provtagningen 216 var småtunga (Buglossidium luteum), skäggsimpa (Agonus cataphractus) och mindre kantnål (Syngnathus rostellatus). Jämfört med tidigare år påträffades betydligt fler sandstubb och tobis medan fångsten av rödspätta var mindre. I Löderups strandbad påträffades, jämfört med tidigare år, fler slätvarar. I Tabell 4 nedan presenteras totalfångsten av samtliga arter som fångats under provfiskena 211 215. Tabell 4 Totalt antal individer av de arter som fångats vid provfiskena 211-216 utanför Ystad sandskog och Löderups strandbad. Eftersom de båda tobisarterna inte skildes de första åren har de slagits samman i tabellen. Både tobiskung och kusttobis fångades i båda områdena. Art Ystad sandskog Löderups strandbad 211 212 213 214 215 216 211 212 213 214 215 216 Skrubbskädda 85 39 45 83 35 131 16 1 59 13 12 19 Piggvar 13 34 17 6 4 22 19 18 15 16 25 8 Rödspätta 2 4 1 8 15 1 3 15 16 7 7 Slätvar 1 3 11 1 1 1 4 18 Småtunga 5 Sandstubb 69 12 81 154 73 767 192 38 135 13 5 659 Sjustrålig smörbult 28 14 61 1 Svart smörbult 1 Tobis 6 9 17 25 34 54 6 15 5 1 3 43 (Kusttobis/Tobiskung Tångspigg 7 2 27 1 1 6 5 15 3 Storspigg 1 1 7 Tånglake 1 4 1 2 1 1 Mindre havsnål 3 1 5 1 1 Tångsnälla 1 1 2 8 4 Mindre kantnål 6 2 Rötsimpa 1 1 1 1 1 Oxsimpa 2 1 Skäggsimpa 1 Taggmakrill 2 Ringbuk 2 4 Sill 1 3 Skarpsill 7 2 Sill/skarpsill 7 Sjurygg 1 Torsk 1 Säte s län
Skrubbskäddan förefaller återhämtat sig sedan 215 vid både Ystad sandskog och Löderups strandbad (Figur 12). I det västligaste draget i Ystad (Y1) fångades de flesta individerna i ett tråldrag (18 st) sedan provtagningarna inleddes 211. Dock är detta sannolikt normal mellanårsvariation. Piggvarsfångsten var förhållandevis låg i Löderup men något bättre i Ystad jämfört med föregående år (Figur 13). Sandutläggning har skett vid de fyra västligaste dragen och eventuella effekter bör alltså synas i dessa drag och minska österut. Effekter av sandutläggning bör dessutom vara likartade de år utläggning skett, d.v.s. 211 och 214. Några sådana effekter har dock inte kunnat skönjas. Årsynglen av skrubbskädda var i år sannolikt upp till 58 mm (Figur 14), för piggvar var de upp till ca 52 mm (Figur 15). Man bör vara uppmärksam på att fiskrekrytering i hög grad är beroende av temperaturförhållanden under vår och försommar och att stora skillnader i årsklasser förekommer naturligt. 5 4 3 Skrubbskädda Ystad 211 212 213 214 215 216 2 1 5 4 Y1 Y2 Y3 Y4 Y5 Y6 Y7 Y8 Y9 Y1 Y11 Y12 Y13 Y14 Y15 Y16 Y17 Y18 Y19 Y2 Y21 Y22 Y23 Y24 Y25 Skrubbskädda Löderup 211 212 213 214 215 216 3 2 1 L1 L2 L3 L4 L5 L6 L7 L8 L9 L1 L11 L12 L13 L14 L15 L16 L17 L18 L19 L2 L21 L22 L23 L24 L25 Figur 12 Fångsten av skrubbskädda 216 (antal/1 m 2 ) visat som löpande medelvärden över fem tråldrag. Stapeln för t.ex. draget L12 visar alltså medelvärdet för dragen L1-L14. Notera att de tre första dragen i Ystad får höga värden p.g.a. högt värde i drag 1. Staplarna här går upp till ca 9, 7 och 6. Säte s län
1,8 Piggvar Ystad 211 212 213 214 215 216,6,4,2 1,8 Y1 Y2 Y3 Y4 Y5 Y6 Y7 Y8 Y9 Y1 Y11 Y12 Y13 Y14 Y15 Y16 Y17 Y18 Y19 Y2 Y21 Y22 Y23 Y24 Y25 Piggvar Löderup 211 212 213 214 215 216,6,4,2 18 16 14 12 1 8 6 4 2 26 28 3 32 34 36 38 4 42 44 46 48 5 52 54 56 58 6 62 64 66 68 7 72 74 76 78 8 82 84 86 88 9 92 94 96 98 >1 L1 L2 L3 L4 L5 L6 L7 L8 L9 L1 L11 L12 L13 L14 L15 L16 L17 L18 L19 L2 L21 L22 L23 L24 L25 Figur 13 Fångsten piggvar 216 (antal/1 m 2 ) visat som löpande medelvärden över fem tråldrag. Stapeln för t.ex. draget L9 visar alltså medelvärdet för dragen L7-L11. Figur 14 Längdhistogram (antal individer, övre gränser i mm, 2 mm-intervall) för skrubbskädda 216. Stapeln längst till höger anger alla individer över 1 mm. Säte s län
1 8 6 4 2 32 36 4 44 48 52 56 6 64 68 72 76 8 84 88 92 96 >1 1 Figur 15 Längdhistogram (antal individer, övre gränser i mm, 2 mm-intervall) för piggvar 216. Stapeln längst till höger anger alla individer över 1 mm. Nedan presenteras ett urval av taxa som påträffats: Skrubbskädda (Platichtys flesus) Skrubbskäddan, även känd som skrubba eller flundra, är den mest spridda plattfisken i Sverige. Den förekommer ända upp i Bottenviken och klarar även av sötvatten. Arten har påträffats både i Mälaren och i Vänern. För leken krävs dock en salthalt på minst 6, alltså upp till s skärgård. Utseendemässigt är skrubbskäddan mycket lik rödspättan. De sträva taggiga fjällen längs sidolinjen och basen av rygg- och bukfena avslöjar dock lätt vilken art det är frågan om även om man ibland måste använda sin tunga för att upptäcka det på de minsta exemplaren. Skrubbskäddan är skicklig på att kamouflera sig genom att skifta färg. Grundmönstret är dock ofta mer eller mindre prickigt eller fläckigt. En egenhet hos skrubbskäddan är att upp till en tredjedel av individerna har ögonen på vänster sida, något som annars endast vararna har. Litet skrubbskäddeyngel. Piggvar (Scophthalmus maximus) Piggvaren är relativt vanlig upp till Ålands hav men påträffas regelbundet längre norrut. Yngel av piggvar anses vara mer beroende av rena sandbottnar än t.ex. yngel av skrubbskädda. Piggvaren kan endast förväxlas med slätvar men de tydliga piggarna på ryggen och avsaknaden av ringmönster gör det enkelt på större exemplar. Yngel på några centimeter saknar dock dessa karaktärer men framkanten på ryggfenan hos slätvaren har karaktäristiskt förlängda och flikiga fenstrålar. Säte s län
Rapport Ystad 216 Upprättad av: JÖ Granskad av: GJ Datum: 217-1-3 Projektnr: 665 Dok-ID: Rapport Ystad 216 Litet piggvarsyngel och en några år gammal individ. Småtunga (Buglossidium luteum) Fångsten av småtunga 216 var överraskande och först togs fångsten för vanlig tunga (Solea solea) eftersom den är vanligare och framförallt att utbredningen sträcker sig in i västra Östersjön medan småtungan, enligt Kullander m.fl. (212) endast förekommer sällsynt ner till norra Öresund. När foton av fångsten närstuderades upptäcktes att fenstrålarna med jämna mellanrum var svarta vilket kännetecknar småtungan. Arten kan bli upp till 15 cm lång men vanligare endast 1. Småtunga från det västligaste tråldraget vid Ystad sandskog 216. Sandstubb (Pomatoschistus minutus) Sandstubb har varit den i särklass vanligaste arten i undersökningarna i Ystad kommun de senaste tre åren. Arten förekommer och leker ända upp till Luleå skärgård. De flesta sandstubbar överlever endast en säsong men enstaka individer kan bli upp till två år och kan då bli upp till decimeterlånga. Arten skiljs från den närbesläktade lerstubben genom att ha fjäll på bröst och framför ryggfenan vilket lerstubben saknar. Tobisarter (kusttobis Ammodytes tobianus och tobiskung Hyperoplus lanceolatus) Kusttobisen förekommer längs hela Sveriges kust medan tobiskungen avtar redan i norra Bottenhavet. Båda arterna föredrar sandbottnar där de ofta ligger helt nedgrävda. Kusttobisen leker normalt på grundare vatten än tobiskungen. Under provfiskena 211 och 212 skildes inte mellan dessa två arter något som dock gjorts med alla individer vid senare fisken. I våra fångster har det funnits en tydlig färgskillnad mellan arterna Trapezia AB Vegagatan 3, 113 29 www.trapezia.se info@trapezia.se Org nr 556887-9521 Säte s län
där kusttobisen var påtagligt brunare och tobiskungen mer blågrön. Tobiskungens karaktäristiska fläck på sidan av nosen är tyvärr något otydlig på bilden nedan. De säkraste artskillnaderna är dock att överkäken går att fälla ut mycket längre hos kusttobisen än hos tobiskungen. Den senare har också två kraftiga tänder i muntaket. Kusttobis ovanför tobiskung. Munnen kan dras ut mycket längre på den förra. Mindre kantnål (Syngnathus rostellatus) och tångsnälla (Syngnathus typhle) Tångsnällan är den vanligaste av Sveriges nålfiskar och är utbredd längs våra kuster från Bohuslän upp till Västerbotten. Arten uppehåller sig i tångbältets och ålgräsets grunda vatten eller vid dy- och sandbottnar från strandkanten ned till ca 2 m djup (Artdatabanken 216a). Mindre kantnål är vanlig längs Västkusten där den uppehåller sig i strandbältets vegetation på 1 18 m djup över sand- eller dybottnar i ålgräsängar och bland flytande tång (Artdatabanken 216b). Dessa båda arter skiljs genom att tångsnällans nos är hög och kraftigt tillplattad från sidorna. Mindre kantnål kan vara svår att skilja från småexemplar av större kantnål (Syngnathus acus). Den senare har dock påfallande smal nos. Säte s län
Mindre kantnål (överst) och tångsnälla. Skäggsimpa (Agonus cataphractus) Skäggsimpan återfinns i Östersjöns sydvästra delar, även om det är en marin art, främst kustnära på ett djup ner till ca 2 m men vintertid ner till 27 m. Födan utgörs främst av bottenlevande djur som t.ex. havsborstmaskar och kräftdjur. Ynglen är pelagiska, efter 1-2 år blir de könsmogna och har sedan en livslängd om ca 3-4 år. Skäggsimpan kan uppnå en längd av ca 2 cm, men blir vanligtvis ca 12-15 cm. Skäggsimpa. Övrigt Mängden trådalger som påträffades i trålen varierade kraftigt, mellan ca 1 liter och inga alger alls. Stora mängder trådalger kan påverka resultatet då risken ökar att vissa fiskar helt enkelt missas. Dessutom undviker plattfiskynglen normalt fläckar med stora mängder trådalger. Vid tråldragningen undveks därför ytor med stora trådalgsmängder i görligaste mån. Säte s län
Diskussion Inga detekterbara skillnader mellan proverna i täktområdet jämfört med referensproverna kan fortfarande skönjas utifrån bottenfaunaprovtagningarna. Inte heller provfiskena ger någon indikation på störningar av tidigare sandutläggning. De nya arter som fångades, framförallt mindre kantnål och småtunga, kan bero på inflöde av vattenmassor genom Öresund. Både bottenfaunan i och kring täktområdet och fisksamhället inne vid land visar större variation mellan provpunkter och år än mellan täkt-/utläggningsområden och referenser. De nya referenspunkter som började provtas i det förra täktområdets närhet kommer troligtvis att innefattas i 217 års sandupptag. Det kommer då att finnas två års förstudier på dessa punkter vilket borde utgöra en bra referens att utgå ifrån (se åtgärdsförslag nedan). Det kan vara intressant att se om ytterligare tillförsel av sand vid Ystad sandskog och Löderups strandbad 217 kommer att ge någon effekt på fisksamhället. Eftersom det framförallt är sandstubben och kusttobisen som leker i anslutning till utläggningsområdena är de möjligen dessa som skulle kunna påverkas direkt negativt av sandutläggning. Dessa båda arter är dock viktig föda för t.ex. större piggvar och denna och övrig rovfisk skulle då också kunna påverkas. Tidigare års studier i utläggningsområdena har dock inte kunnat visa på någon påverkan på övrig bottenfauna som utgör föda för de flesta mindre fiskarna i området. Länsstyrelsen i Skåne publicerade 214 en rapport där bl.a. erosionsproblematiken diskuteras (Ehrnstén m.fl. 214). I rapporten menar Länsstyrelsen att sand är en begränsad resurs och sandfyndigheterna till havs utanför Skåne där möjligheten för uttag finns är inte många. Kostnaderna i långa loppet för att åstadkomma denna strandfodring kan därmed bli samhällsekonomiskt ohållbar. Huruvida kostnaderna för strandfodringen uppfyller Miljöbalkens rimlighetsavvägan eller inte ligger utanför denna rapports omfattning. Däremot är inte sanden en begränsad resurs på det sätt som den används här. Den sand som hämtas från täktområdet och påförs stränderna förs tillbaka till havet genom erosionen (vilket är en av poängerna med metoden) och borde, rent teoretiskt, återföras, om inte till täktområdet så till områden till havs. Täktområdet ute till havs ska utgöra ett ackumulationsområde för de kornstorlekar som ska utvinnas från täkten, vilket innebär att sand tillförs området genom naturliga processer och ersätter de kvantiteter som tas upp. Det innebär att det blir en balanserad sandbudget på en större spatial skala, vilket är en väsentlig skillnad jämfört med rena sandtäkter på bottnar där borttransport medför nettoförlust i sandbudgeten. Vidare menar Länsstyrelsen i Skåne att sandsugning innebär mycket stor negativ påverkan på marina värden då grunda sandområden är viktiga uppväxtmiljöer för bottenfauna och fisk (Ehrnstén m.fl. 214). Täktområdet ligger ca 11 km sydsydväst om Sandhammarens fyr. Storleken på området är ca 1 km 2 och vattendjupet är 15 m i nordost för att sedan slutta jämnt ner till ca 25 m i sydväst. Området kan inte, baserat på avstånd från kust och djup, betraktas som uppväxtmiljö av särskild betydelse för bottenfauna och fisk, vilket får sägas vara positivt eftersom det minskar risken för negativ påverkan från själva täkten. Slutsats Med ledning av undersökningarna 211 216 går det inte att säga att utläggningarna vid Ystad sandskog och Löderups strandbad har några tydliga effekter, vare sig positiva eller negativa, på bottenfauna- eller fisksamhälle. Säte s län
Åtgärdsförslag Vi föreslår fortsatt att kommande uttag av sand 217 koncentreras till en ny yta som omfattar punkterna ref 4 6 i årets samt förra årets undersökning för att de provpunkterna ska kunna användas först som opåverkad referens och sedan som täktprover. På så sätt bör eventuella effekter tydligare kunna ses. På samma sätt kommer den eventuella återhämtningen av effekterna från sandsugningen kunna studeras i punkterna täkt 1 3 som efter 217 kommer att bli referenspunkter. Uttaget koncentreras samtidigt till ett område för att minimera störningsspridningen. Vidare menar vi att kontrollprogrammet bör modifieras ytterligare för att koncentreras enbart på täktområdet till havs. Den marinbiologiska kontroll som utförts i anslutning till sandutläggningen vid Ystad Sandskog och Löderups Strandbad menar vi borde kunna avslutas då undersökningarna inte visar på någon påverkan. Vi förslår därför att ett nytt kontrollprogram som reglerar omfattning och frekvens av provtagningen för nästkommande tidsperiod tas fram i samråd med tillsynsmyndigheten. Tackord Författarna vill tacka Peter Göransson på PAG AB, Magnus Nilsson och Jenny Weibull på Ystad hamn samt Alexandra Johansson, student vid Uppsala universitet, för god hjälp vid rapportframställningen. Ordlista Akvatisk Som har att göra med vatten. Baseline Utgångs- eller referensnivå, eller -standard. Fauna Djurarter som förekommer inom ett område. Habitat Livsmiljö för en art eller en individ. Pelagisk Organism som lever i de övre vattenlagren i öppna havet. Planktonisk Levandes fritt svävande i havet. Promille. En tusendel. Sandtäkt Plats för utvinning av sand. Substrat Underlag som något växer/lever i. Taxon pl. taxa. Biologisk enhet som t.ex. ordning, familj, släkte mm. Referenser Artdatabanken. 216a. Artfakta Tångsnälla. http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/26278. Besökt 216-12-14 Artdatabanken 216b. Artfakta Mindre kantnål. http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/26277. Besökt 216-12-14. Ehrnstén T, Foltýn A-M, Persson P m.fl. 214. Regional handlingsplan för klimatanpassning för Skåne 214 Insatser för att stärka Skånes väg mot ett robust samhälle. Rapport nr 214:7. Länsstyrelsen i Skåne 214. Säte s län
Jacobson M, Johansson G & Östgren J. 212. Marinbiologisk kartläggning och kontroll samt uppföljning av dynhabitat Ystad sandskog, Löderups strandbad och Sandhammaren 211. Rapport Ystad Kommun, projektnr 665. Trapezia 212. Jacobson M, Johansson G & Östgren J. 212. Marinbiologisk kontroll samt uppföljning av dynhabitat Sandhammar bank, Ystad sandskog och Löderups strandbad 212. Rapport Ystad Kommun, projektnr 665. Trapezia 212. Jacobson M, Johansson G & Östgren J. 213. Marinbiologisk kontroll samt uppföljning av dynhabitat Sandhammar bank, Ystad sandskog och Löderups strandbad 213. Rapport Ystad Kommun, projektnr 665. Trapezia 213. Jacobson M, Johansson G & Östgren J. 214. Marinbiologisk kontroll samt uppföljning av dynhabitat Sandhammar bank, Ystad sandskog och Löderups strandbad 214. Rapport Ystad Kommun, projektnr 665. Trapezia 214. Kanneworff E & Nicolaisen W. 1973. The Haps a frame-supported bottom corer. Ophelia 1: 119-129. Lundgren F. 21. Undersökning av bottenfauna vid Sandhammar bank, Ystad. Toxicon Rapport 24-1, Landskrona. Som bilaga 2a till Almström, B. (21). Miljökonsekvensbeskrivning, Ystad Sandtäkt/Strandfodring. Rapport Ystad Kommun, Uppdragsnummer 1226. Kullander SO m.fl. 212. Buglossidium luteum småtunga, sid 457-458. -I Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Strålfeniga fiskar. Actinopterygii. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Säte s län