PM 1 (11) Granskningsenheten Fredrik Karlman Jenny Gustafsson 2009-04-07 Dnr 2008/662 T2 Underrättelser - orsaker till skillnader i sanktionsgrad mellan olika arbetslöshetskassor SAMMANFATTNING IAF har granskat beslut som arbetslöshetskassorna har fattat med anledning av underrättelser från Arbetsförmedlingen. Ett urval av ärenden gjordes bland underrättelser som Arbetsförmedlingen lämnade under år 2007. Granskningen omfattade cirka 60 ärenden från fyra arbetslöshetskassor, som benämns arbetslöshetskassa A, B, C och D. Urvalet omfattade ärenden där arbetslöshetskassorna beslutat om sanktion eller om fortsatt ersättning. Bakgrunden till granskningen är den variation som finns mellan arbetslöshetskassor vad gäller andelen underrättelser som leder till sanktionsbeslut eller beslut om fortsatt ersättning. Ett av granskningens huvudresultat är att antalet ärenden där det finns anledning att ifrågasätta om beslutet är korrekt, är mycket lågt. IAF bedömer således att såväl beslut om sanktion som fortsatt ersättning i den helt dominerande delen av dessa ärenden är sakligt och korrekt motiverade. De skillnader i sanktionsgrad som föreligger mellan de granskade arbetslöshetskassorna förefaller därmed i allt väsentligt vara sakligt motiverade. Det bör dock påpekas att de ärenden som ingått i granskningen vid de fyra kassorna avser högst varierande situationer. Till det måste läggas att det alltid finns ett visst bedömningsutrymme när det gäller att avgöra om det finns grund för ett sanktionsbeslut. De få ärenden där IAF funnit skäl att ifrågasätta kassornas bedömningar har varit sådana att ställningstagandet varit mer uppenbart tveksamt. Det bör även noteras att skillnader mellan sanktionsgraden hos olika kassor kan bero på skillnader i hur väl underbyggda arbetsförmedlingens underrättelser är. Samtidigt finns skillnader mellan de granskade arbetslöshetskassorna när det gäller kommunicering med medlemmen samt hur ofta man har inhämtat dennes yttrande i ärendet. Vidare skiljer sig arbetslöshetskassorna åt när det gäller hur utförliga beslutsmotiveringarna är. Dessa skillnader verkar dock inte ha påverkat hur korrekt och väl underbyggt kassans beslut är.
PM 2 (11) 1. INTRODUKTION 1.1 Bakgrund IAF har i ett antal granskningsprojekt behandlat ämnet underrättelser utifrån olika aspekter. Jämsides med detta projekt har till exempel pågått en studie där syftet varit att göra en mörkertalsanalys av Arbetsförmedlingens underrättelser. I början av 2008 avrapporterades ett projekt där IAF hade granskat skillnader mellan arbetsförmedlingar i benägenheten att lämna underrättelser. Sedan år 2000 har trenden varit att antalet underrättelser ökat år från år, bortsett från år 2006 då antalet underrättelser minskade något. Genomgående under perioden har varit att andelen underrättelser som leder till sanktionsbeslut respektive beslut om fortsatt ersättning varierat mellan arbetslöshetskassorna. IAF avser i denna granskning utreda vad dessa skillnader mellan arbetslöshetskassorna beror på. 1.2 Syfte Syftet med uppdraget är att närmare granska de olika beslutsmotiveringar som ligger till grund för en arbetslöshetskassas beslut i fråga om underrättelser från Arbetsförmedlingen. Vidare vill vi analysera om dessa motiv har stöd i reglerna för arbetslöshetsförsäkringen och därigenom bedöma om skillnaderna i sanktionsgrad grundar sig på formellt korrekta beslut. 1.3 Metod Initialt togs statistik fram för samtliga arbetslöshetskassor för att belysa antalet sanktioner respektive antalet med fortsatt ersättning. För att testa lämpligt sätt för granskning och framtagande av granskningsmall valdes först 10 ärenden per a-kassa ut från tre arbetslöshetskassor för en pilotstudie. Arbetslöshetskassorna i pilotstudien utmärkte sig varken i fråga om hög sanktionsgrad eller i fråga om hög andel tillerkänd ersättning. Sedan pilotstudien färdigställts valdes två arbetslöshetskassor med hög sanktionsgrad och två arbetslöshetskassor med låg sanktionsgrad ut. Kravet vid urvalet av kassor var att antalet ärenden var tillräckligt stort för att medge slutsatser med rimlig säkerhet. Urvalet bestod av ungefär 60 ärenden per a-kassa varav cirka hälften var ärenden med fortsatt ersättning och hälften ärenden där a-kassan beslutat om sanktion. De utvalda ärendena med sanktionsbeslut var sådana där arbetslöshetskassorna grundat beslutet på 9 och 45 a ALF. Någon fördelning av ärenden på dessa två beslutsskäl har inte gjorts. Skälet till att ärenden med beslut enligt 9 och 45 a valdes var att dessa av IAF bedöms ha ett vidare tolkningsutrymme än andra sanktionsparagrafer.
PM 3 (11) Ärenden har granskats utifrån frågeställningen huruvida arbetslöshetskassan har fattat ett korrekt beslut. Utöver detta har ärendena även systematiserats för att kunna utläsa eventuella strukturella skillnader eller felaktigheter hos de olika arbetslöshetskassorna. 1.4 Avgränsningar Granskningen har endast omfattat underlag som var relevant för det angivna syftet. Urvalet har bestått av underrättelser från år 2007. Eventuella återkrav av statsbidrag som uppkommit med anledning av uppdraget hanteras särskilt och utanför projektet. 1.5 Externa kontakter I pilotstudien ingick Unionens arbetslöshetskassa, IF Metalls arbetslöshetskassa och Transportarbetarnas arbetslöshetskassa. I urvalet till den egentliga granskningen ingick fyra arbetslöshetskassor. Arbetslöshetskassorna har på begäran skickat erforderligt material till IAF. 1.6 Frågeställningar Finns osakliga skillnader mellan arbetslöshetskassorna vad gäller sanktionsgraden vid underrättelser? Kan man utifrån materialet utläsa vad eventuella osakliga skillnader beror på? Kan eventuella osakliga skillnader kvantifieras? 1.7 Projektgrupp Projektgruppen bestod av Fredrik Karlman, uppdragsansvarig, Jenny Gustafsson och Marcus Pettersson. Urvalet av ärenden gjordes av Jonas Eriksson. Beställare var enhetschef Bo Lundgren. 1. 8 Regelverk I 9 ALF anges att rätt till ersättning vid arbetslöshet har sökande som 1. är arbetsföra och oförhindrade att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan, 2. är beredda att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken de inte anmält hinder som kan godtas av arbetslöshetskassan,
PM 4 (11) 3. är anmälda som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, 4. medverkar till att en individuell handlingsplan upprättas i samråd med den offentliga arbetsförmedlingen, och 5. aktivt söker ett lämpligt arbete men inte kan få ett sådant arbete. Av 45 a ALF framgår att dagpenningen sätts ned med 25 procent i 40 ersättningsdagar om sökanden 1. avvisar ett erbjudet lämpligt arbete utan godtagbart skäl, eller 2. utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen har vållat att anställning inte kommit till stånd. 2. RESULTAT 2.1 Genomförande Av de arbetslöshetskassor som granskades hade arbetslöshetskassa A en sanktionsgrad på 73 procent och arbetslöshetskassa B en sanktionsgrad på 60 procent. Arbetslöshetskassan C hade en sanktionsgrad på 94 procent och arbetslöshetskassa D en sanktionsgrad på 92 procent. Nedanstående redovisning per arbetslöshetskassa ger en översiktlig bild av motiven för sanktionsbeslut och tillerkännanden. En mer detaljerad redovisning av hur ärendena fördelar sig finns i bilagan. Felregistreringar samt flera underrättelser på samma person har fått till följd att antalet ärenden per arbetslöshetskassa och fördelningen av dessa i urvalet i någon mån har påverkats. De motiv för beslut som redovisas nedan rör den faktiska sakfråga som arbetslöshetskassan prövat. 2.2 Arbetslöshetskassa A IAF bedömer att samtliga granskade beslut hos arbetslöshetskassa A är godtagbara. I allmänhet kan noteras följande angående arbetslöshetskassans handläggning: Arbetslöshetskassan skickar en särskild blankett som medlemmen kan fylla i vid kommuniceringen. Medlemmarna utvecklar sin talan i det egna ärendet och i samband med kommuniceringen. Besluten präglas, i jämförelse med andra granskade arbetslöshetskassor, av detaljerade beslutsmotiveringar. Av 60 granskade ärenden var 12 sanktionsbeslut enligt 9 ALF och 17 sanktionsbeslut enligt 45 a ALF, samt 31 ärenden med fortsatt ersättning.
PM 5 (11) 2.2.1 Sanktionsbeslut Det vanligaste skälet (fyra ärenden) till sanktionsbeslut enligt 9 ALF var att den sökande inte hade följt handlingsplanen. I två ärenden ansågs den sökande inte ha godtagbara skäl för begränsningar av geografiskt och/eller yrkesmässigt sökområde och/eller pendlingsområde och/eller familjeskäl. Två ärenden rörde deltidsanställda som inte sökte arbete hos annan arbetsgivare och/eller arbetsutbudet hos den deltidssökande. Vad gäller beslut enligt 45 a ALF noterades att den vanligaste beslutsorsaken (sju ärenden) var att sökanden inte kunnat anföra giltiga skäl för begränsningar i geografiskt och/eller yrkesmässigt sökområde samt pendlingsområde. I fyra ärenden hade den sökande inte sökt anvisat arbete och saknade giltiga skäl härtill (exempelvis glömt bort att söka, missat sista ansökningsdag o dy.). I två ärenden bedömdes den sökande vara ansvarig för att ansökan per brev inte kommit fram till arbetsgivaren. 2.2.2 Beslut om fortsatt ersättning Den vanligaste orsaken (elva ärenden) till att arbetslöshetskassan beslutade om fortsatt ersättning var att sökanden anförde godtagbara skäl för att begränsa sitt arbetssökande i geografiskt och/eller yrkesmässigt sökområde och/eller pendlingsområde och/eller familjeskäl. Tre beslut om att om fortsatt ersättning grundades på att den sökande uppgav att denne inte fått försändelsen med anvisningen från Arbetsförmedlingen. Vidare noterades tre ärenden där den sökande inte deltagit i anvisad rekryteringsträff, men där det i arbetslöshetskassans utredning framkommit att den sökande haft godtagbara skäl (exempelvis anställningsintervju) för att inte delta. 2.3 Arbetslöshetskassa B I allmänhet noterades följande angående arbetslöshetskassans handläggning: Medlemmarna yttrar sig oftast i det egna ärendet och det sker på ett något mer kortfattat sätt i jämförelse med medlemmarna i arbetslöshetskassa A. Besluten präglas, likt arbetslöshetskassa A, av detaljerade beslutsmotiveringar. Arbetslöshetskassa B har fattat beslut enligt 45 a ALF i 18 ärenden och enligt 9 ALF i 10 ärenden. Arbetslöshetskassan har beslutat om fortsatt ersättning i 29 ärenden. 2.3.1 Sanktionsbeslut De vanligaste orsakerna (tre ärenden) till arbetslöshetskassans beslut enligt 9 ALF var att den arbetssökande inte sökt anvisat arbete och inte kunde redovisa relevanta orsaker härtill samt att deltidssökande bara sökte arbete hos befintlig arbetsgivare eller inte sökte anvisad
PM 6 (11) tillsvidareanställning hos annan arbetsgivare. Näst vanligaste orsak (två ärenden) var att den sökande inte följde handlingsplanen eller inte bidrog till att upprätta en sådan. Vad gäller de beslut som fattades enligt 45 a ALF noterades i sex ärenden att den sökande anförde icke godtagbara skäl till att begränsa sitt arbetssökande i geografiskt och/eller yrkesmässigt sökområde och/eller pendlingsområde och/eller familjeskäl. I ytterligare sex ärenden hade den sökande inte sökt anvisat arbete och saknade giltiga skäl härtill (exempelvis glömt bort att söka, missat sista ansökningsdag, hävdat att släkting sökt samma arbete o dy.). I tre ärenden hade den sökande avvisat eller valt att lämna arbetsmarknadspolitiska åtgärder. 2.3.2 Beslut om fortsatt ersättning För de ärenden där arbetslöshetskassan fattat beslut om fortsatt ersättning kan konstateras att den vanligaste orsaken (sju ärenden) var att sökanden anfört godtagbara skäl till att begränsa sitt arbetssökande geografiskt och/eller yrkesmässigt och/eller pendlingsområde och/eller hade familjeskäl. Näst vanligaste skälet (tre ärenden) var att sökanden hade godtagbara hälsoskäl för att inte söka det anvisade arbetet. 2.3.3 Ifrågasatta beslut IAF har efter granskning funnit anledning att ifrågasätta två av de ärenden där arbetslöshetskassa B fattat beslut. I det första ärendet hade den sökande tillerkänts arbetslöshetsersättning. Arbetsförmedlingen har skickat tre olika underrättelser samma dag av vilka det framgår att den sökande har avvisat anvisat arbete och att hon inte bedöms vara beredd att anta erbjudet lämpligt arbete. Den sökande har uteblivit från rekryteringsträffar för rekrytering av personliga assistenter, tidningsutdelare och kundtjänstmedarbetare. Sökanden kommenterar underrättelsen med att hon arbetar 50 60 procent på timmar. Sökanden yrkar också att hon har rätt att begränsa sig yrkesmässigt då hon har en samhällsvetenskaplig universitetsutbildning. Av Arbetsförmedlingens kommentarer till sökandens skäl framgår att den anvisade tjänsten var en heltidstjänst, och att det är ett krav att en person med behovsanställning aktivt söker heltidsarbete för att anses stå till arbetsmarknadens förfogande. Förmedlingen ansåg i detta ärende att det var befogat att göra en prövning mot hela arbetsmarknaden Arbetslöshetskassan beslutade om fortsatt ersättning mot bakgrund av att det i handlingsplanen framgick att den sökande hade ett geografiskt och yrkesmässigt begränsat sökområde. IAF konstaterar att beslutet ger upphov till frågor om vilka begränsningar i yrkesmässigt sökområde som är rimliga, särskilt då sökanden arbetar utanför det yrkesmässiga sökområdet. I det andra ärendet där IAF funnit anledning att ifrågasätta beslutet har Arbetsförmedlingen skickat en underrättelse mot bakgrund av att den sökande på annat sätt genom sitt uppträdande vållat att anställning eller deltagande i program inte kommit till stånd. I detta ärende har den sökande
PM 7 (11) fått en provanställning med lönebidrag med förbehåll att inte låta denna övergå i en förlängd anställning om återfall i alkoholmissbruk inträffar under prövotiden. Arbetslöshetskassan har beslutat om fortsatt ersättning mot bakgrund av de individuella omständigheterna i ärendet. IAF konstaterar att beslutet väcker frågor huruvida sökanden i dylika fall kan fråntas ansvaret som vållande till att anställning inte kommit till stånd. 2.4 Arbetslöshetskassa C I allmänhet noterades följande angående arbetslöshetskassans handläggning: Medlemmarna yttrar sig i jämförelse med A och B:s arbetslöshetskassor i mindre utsträckning och talan är ofta inte särskilt detaljerad. Beslutens utformning skiljer sig mellan arbetslöshetskassans olika verksamhetsorter men inga kvalitativa skillnader har kunnat uppmärksammas. Arbetslöshetskassan har fattat beslut enligt 9 ALF i elva ärenden och i 18 ärenden enligt 45 a ALF, samt beslutat om fortsatt ersättning i 29 ärenden. Vidare har arbetslöshetskassan fattat beslut enligt 43 ALF i ett ärende. 2.4.1 Sanktionsbeslut I två av de ärenden där arbetslöshetskassan fattade beslut enligt 9 ALF hade sökanden avstått från att söka ett flertal anvisade arbeten och hade heller inte följt handlingsplanen. I de beslut som fattades enligt 45 a ALF var den vanligaste orsaken (tio ärenden) att sökanden inte ansågs ha godtagbara skäl för att inte söka anvisat arbete (exempelvis glömt att söka, missat sista ansökningsdatum, inte förstått att man måste söka anvisat arbete o dy.). Vidare finns fem ärenden där sökanden hävdade yrkesmässiga eller geografiska begränsningar som inte var godtagbara. 2.4.2 Beslut om fortsatt ersättning I fyra ärenden har arbetslöshetskassan beslut om fortsatt ersättning av följande skäl: Tillfälligt förhinder att närvara vid rekryteringsträff Frågor om yrkesmässig och geografisk begränsning, pendlingsområde och familjeskäl Styrkta hälsoskäl Fråga om vem som bär risken i samband med brevförsändelser (varav en berör vad sökanden skickat)
PM 8 (11) Två ärenden noterades för frågan om sökandens arbetsutbud efter arbetsförmågeutredning reducerats. Sökanden hade i dessa båda ärenden inkommit med ändringsanmälan. 2.4.3 Ifrågasatta beslut Arbetslöshetskassa C har fattat tre beslut som IAF haft anledning att ifrågasätta. I det första ärendet framkommer att den sökande anvisades arbete av Arbetsförmedlingen och sedan inte sökte detta arbetet med motiveringen att hon ansåg pendlingsavståndet vara för långt och att hon inte hade möjlighet att flytta. I skrivelse till arbetslöshetskassan vidimerade sökanden Arbetsförmedlingens utsaga med kompletteringen att hon var lovad ett vikariat under ett och ett halvt års tid, vilket sedan inte blev av. Arbetslöshetskassan beslutade mot bakgrund av detta att avslå ersättningsrätten enligt 9 ALF. IAF finner anledningen att ifrågasätta huruvida rätt sanktion använts i detta beslut. I det andra ärendet framkommer i Arbetsförmedlingens underrättelse att den sökande frivilligt och utan godtagbar anledning lämnat en anställning eller blivit avskedad på grund av otillbörligt uppförande och inte bedöms vara beredd att anta erbjudet lämpligt arbete. Den sökande fick en tidsbegränsad anställning på Samhall med placering hos en privat arbetsgivare. Av underrättelsen framgår att sökanden arbetade två dagar och att han sedan var borta ett par veckor för vård av barn. När han återkom till arbetsplatsen arbetade han under två timmar och sade därefter upp sig. Sökanden bekräftar Arbetsförmedlingens beskrivning men kompletterar uppgifterna med att anledningen till uppsägningen var att han kände svårigheter att andas ordentligt på arbetsplatsen samt var rädd att få skräp i ögat. Arbetsförmedlingen kommenterar sökandens uppgifter med att arbetsplatsen var anpassad för personer med funktionshinder. Arbetslöshetskassan beslutade att avslå rätten till ersättning med stöd av 9 ALF då sökanden avslutat en anställning utan godtagbara skäl och då det fanns skäl att anta att sökanden inte stod till arbetsmarknadens förfogande. I båda de ovan nämnda ärendena anser IAF att frågan om huruvida rätt sanktion har använts uppkommer. I det tredje beslutet har den arbetssökande inkommit med läkarintyg i efterhand för att styrka att medicinska skäl föreligger för att inte ta anvisat arbete och arbetslöshetskassan har därmed tillerkänt ersättning. IAF har funnit att denna hantering leder till frågor om när läkarintyget skall inkomma samt att det är oklart huruvida inkommet läkarintyg verkligen är av den art att den styrker sökandens skäl. 2.5 Arbetslöshetskassa D I allmänhet noterades följande angående arbetslöshetskassans handläggning:
PM 9 (11) Arbetslöshetskassans medlemmar yttrade sig, i jämförelse med övriga arbetslöshetskassor i studien, i låg utsträckning och ofta på ett ofullständigt sätt. Arbetslöshetskassans beslutsmotiveringar var, i jämförelse med de övriga granskade a-kassorna, kortare. Arbetslöshetskassa D har fattat beslut angående 9 ALF i 15 ärenden och enligt 45 a ALF i 15 ärenden. I ett ärende har arbetslöshetskassan fattat beslut enligt 43 ALF och i 29 ärenden har beslut om fortsatt ersättning fattats. 2.5.1 Sanktionsbeslut I de ärenden där beslut fattats enligt 9 ALF var det bara frågan om sökanden står till arbetsmarknadens förfogande som uppträdde i fler än ett ärende. Vad gällde beslut enligt 45 a ALF var den vanligaste orsaken (fem ärenden) att sökanden inte sökt anvisat arbete och saknade giltiga skäl härtill. I tre ärenden hade den sökande anfört icke godtagbara skäl att begränsa sitt arbetssökande i geografiskt och/eller yrkesmässigt sökområde och/eller pendlingsområde och/eller familjeskäl. Slutligen noteras två fall där den sökande inte följt handlingsplanen. 2.5.2 Beslut om fortsatt ersättning I de ärenden där arbetslöshetskassan fattat beslut om fortsatt ersättning var den vanligaste observationen (fem stycken) att sökanden inte meddelat adressändring eller på annat sätt inte gått att nå för Arbetsförmedlingen. Fyra ärenden rörde försändelse och risk (sökanden uppger sig ha skickat en ansökningshandlingen men arbetsgivaren har inte mottagit denna). Vad gäller denna fråga är denna arbetslöshetskassa generösare än de andra a- kassorna i studien. Fyra ärenden rörde sökandens uppförande i samband med anställningsintervju. Två ärenden handlade om att sökanden fått annat arbete: Vidare berördes i två ärenden yrkesmässig och geografisk begränsning av sökområdet. 2.5.3 Ifrågasatta beslut IAF har funnit att fyra av de beslut arbetslöshetskassa D fattat kan ifrågasättas. I det första ärendet har Arbetsförmedlingen skickat en underrättelse vari anges att den sökande inte sökt anvisat arbete och inte aktivt bedöms söka arbete. Arbetslöshetskassan har mot bakgrund av 9 ALF beslutat att ersättningsrätten upphör. Motiveringen är att arbetslöshetskassan har skickat två brev till sökanden där denne ombetts inkomma med synpunkter på underrättelsen, vilket den sökande inte hörsammat. Vidare uppger arbetslöshetskassan att den sökande när denne är inskriven hos Arbetsförmedlingen måste söka lämpligt arbete. IAF anser, mot bakgrund av vad som framkommit om handläggningen av ovanstående ärende, att frågan om vilken sanktion som skall användas uppkommer.
PM 10 (11) Av den andra underrättelsen framgår efter kontroll med arbetsgivaren att den sökande inte sökt anvisat arbete. Sökanden hävdar att ansökan har skickats i god tid och att ansökan således måste ha kommit bort utan hennes förskyllan. Arbetslöshetskassan har fattat beslut om fortsatt ersättning mot bakgrund av de uppgifter som lämnats av sökanden. IAF anser att kassans beslut ställer frågor om vem som bär risken vid försändelser. Av den tredje underrättelsen framgår att sökanden inte bedöms vara anträffbar och ha anmält vistelseadress till Arbetsförmedlingen för de dagar då han eller hon begärt ersättning. Av sökandens kommentar framgår att denne haft eftersändning av posten under en sexmånadersperiod och att denna tog slut för tre veckor sedan. Arbetslöshetskassan har beslutat om fortsatt ersättning mot bakgrund av att den sökande är anmäld på Arbetsförmedlingen och inte har tackat nej till anställning eller avstått från att söka något arbete. IAF anser att beslutet väcker frågor huruvida sökanden överhuvudtaget varit anmäld på Arbetsförmedlingen. Av den fjärde underrättelsen framgår att den sökande inte aktivt bedömts söka lämpligt arbete. Arbetsförmedlingen bedömde att den sökande har hela Sverige som sökområde då hon har 150 ersättningsdagar kvar av totalt beviljade 600 dagar. Hon har under denna tid inte kunnat undanröja hinder för att söka arbete över hela landet. Den sökande uppger i sin kommentar att hennes familjesituation inte är sådan att hon kan flytta från hemorten. Av arbetslöshetskassans utredning framkommer att den sökande har läs- och skrivsvårigheter och att hon inte förstått vad som gäller avseende de uppgivna familjeskälen. Vidare framkommer att sökanden under dagen varit i kontakt med Arbetsförmedlingen och där uppgett att hon sökt arbete hela landet. Arbetslöshetskassan har beslutat om fortsatt ersättning mot bakgrund av att den sökande inte förstått att hon inte har rätt att begränsa sitt sökområde till följd av de uppgivna familjeskälen. Arbetsförmedlingen har heller inte varit tydlig angående detta. IAF finner att ärendet väcker frågor om vilka skäl som finns för att begränsa sökområdet och om sökanden är aktivt arbetssökande. 3. SLUTSATSER Syftet med uppdraget var att kartlägga de olika beslutsmotiveringar som ligger till grund för en arbetslöshetskassas beslut i fråga om underrättelser. Vidare skulle analyseras om dessa motiv hade stöd i arbetslöshetsförsäkringens regelverk och därigenom bedömas om skillnaderna i sanktionsgrad grundar sig på formellt korrekta beslut.
PM 11 (11) Slutsatsen av granskningen är att det inte går att finna några osakliga skillnader mellan arbetslöshetskassorna vad gäller de beslut som fattats med anledning av underrättelsen. Katrineholm den 7 april 2009 Anne-Marie Qvarfort Generaldirektör