Nervsystemet sköter information

Nervsystemet

Nervsystemet sköter information Nervsystemet är ett nätverk för kommunikation och instruktioner och består av hjärnan, ryggmärgen och nerver. Människan har ett nervsystem som är mer utvecklat än djurens och har därför mer avancerade mentala och intellektuella funktioner. Tack vare det kan man tala och skriva. Människan har också ett välutvecklat minne och ett rikt känsloliv. Nervsystemet är nödvändigt för att kroppens olika delar snabbt ska kunna få kontakt med varandra, och fungera som en enhet. Kommunikation kan även ske med hjälp av hormonsystemet, men det går långsammare. Nervsystemet delas in i två delar: Hjärnan och ryggmärgen bildar tillsammans centrala nervsystemet, som ofta förkortas CNS. Båda dessa är täckta av hjärnhinnor. Dessa delar av nervsystemet skyddas av skallens ben och av ryggkotorna. De fungerar som kroppens kommandocentral. Nerverna (från huvud och ryggrad) som skickar iväg eller tar emot information kallas perifera nervsystemet, PNS. Det autonoma nervsystemet som ger nerver till alla kroppens inre organ är också en del av det perifera nervsystemet 2

Hjärnan Hjärnan ligger väl skyddad i det hålrum som bildas av skallens ben. Hjärnan slutar utvecklas ungefär i 15-årsåldern och har huvudkontrollen över människans kropp och sinne. Den väger knappt 1,5 kilo vilket motsvarar cirka två procent av kroppsvikten, men hjärnan förbrukar 15-25 procent av kroppens energi. Hjärnans olika delar är storhjärnan (de två delarna högra- respektive vänstra hemisfären) hjärnstammen lillhjärnan Hjärnan Hypotalamus Storhjärnan cerebrum Skallbenet Hjärn stam Mellanhjärnan Pons-hjärnbryggan Medulla oblongataförlängda märgen Lillhjärnan - Ryggraden Det perifera nervsystemet Består av 12 par kranialnervar, 31 par ryggnerven och det autonoma systemet. (Hela det nervsystem som inte är en del av det centrala nervsystemet). Motoriska och sensoriska nerver som förmedlar information till och från kroppen och hjärnan. I det perifera nervsystemet finns ganglier (nervknutor) som har till uppgift att föra sensorisk information från periferin till det centrala nervsystemet. Kraniala nerver Börjar och slutar i hjärnan Motoriska, sensoriska och blandade nerver och är bl. a: Femte kranialnerven - Trigeminusnerven (nervus trigeminus) Sjunde kranialnerven ansiktsnerven (nervus facialis) Elfte kranialnerven - extranerven, binerven (nervus accessorius) Andra kranialnerv synnerven (nervus opticus) 3

Ryggnerver Dessa nervpar är uppdelade i fibernätverk (nervflätor som kallas plexus) som fördelas ut för att hjälpa olika delar i kroppen. De är namngivna efter den del av ryggraden som det stödjer: De 31 paren ryggmärgsnerver indelas i: 8 par halsnerver 12 par bröstnerver 5 par ländnerver 5 par korsnerver 1 par svansnerver Varje nerv innehåller både nervtrådar som leder information från hjärnan och ryggmärgen ut till kroppen, och nervtrådar med känselinformation från kroppen till hjärnan. Strax efter att ryggmärgsnerverna har passerat ut från ryggradskanalen delar de upp sig i en främre och en bakre gren. Allt kan inte styras med viljan Den del av centrala och perifera nervsystemet som kan påverkas av viljan kallas somatiska nervsystemet. Den del som inte kan styras medvetet kallas autonoma nervsystemet. Namnet beror på att detta nervsystem arbetar helt självständigt eller autonomt, utan viljans kontroll. 4

Det autonoma nervsystemet förser nerverna i alla inre organ och blodkärl och kontrolleras av hypotalamus. Det påverkar bland annat andningen, hjärtverksamheten, blodtrycket och aktiviteten i mag-tarmkanalen. Det styr också förmågan att kissa och könsorganens funktioner. Det autonoma nervsystemet är indelat i två delar: Sympatiska nervsystemet Parasympatiska nervsystemet Sympatiska nervsystemet Det sympatiska nervsystemet består av flera nervknutor eller ganglier. Nervknutorna är förenade med varandra till ett pärlband som ligger på båda sidor om ryggraden. De kallas tillsammans den sympatiska gränssträngen. Nervknutorna är omkopplingsstation för nervtrådar som kommer från ryggmärgen. Impulserna i dessa nervtrådar fortsätter i långa utskott, axon, vars cellkroppar ligger i nervknutorna. Dessa axon löper tillsammans med en del av hjärn- och ryggmärgsnerverna och når stora delar av kroppen. Det sympatiska nervsystemet påverkar de flesta av kroppens inre organ. Det aktiveras när kroppens krafter behöver mobiliseras, till exempel i stressituationer eller när man känner sig rädd. Det gör att kroppen bättre kan hantera sådana påfrestningar. Impulser i det sympatiska nervsystemet stimulerar även binjuremärgen, vilket leder till att stresshormonerna adrenalin och noradrenalin går ut i blodet. När det sympatiska nervsystemet aktiveras medför det bland annat att: pulsen ökar hjärtat pumpar kraftigare blodcirkulationen omfördelas så att blodflödet till muskulaturen ökar, medan det minskar till hud och inälvor blodtrycket ökar luftrören vidgas så att det går lättare att andas blodsockernivån ökar så att man får extra energi pupillerna utvidgas svettningen ökar tarmrörelserna minskar matsmältningen sätts på sparlåga. Dessa effekter gör kroppen redo att fly eller slåss. Det sympatiska nervsystemet är inte bara aktivt i stressituationer, utan deltar hela tiden genom att bland annat reglera blodtrycket och kroppstemperaturen. Parasympatiska nervsystemet mest aktivt vid vila Det parasympatiska nervsystemet har också nervknutor eller ganglier, men de finns ute i 5

kroppen nära de områden som påverkas. Nervtrådarna till ganglierna följer dels några av hjärnnerverna (nummer 3, 7, 9 och 10) från hjärnstammen och även ryggmärgsnerver. När det parasympatiska nervsystemet går igång medför det att: pulsen minskar hjärtats pumpkraft minskar blodtrycket sjunker luftrören dras ihop pupillerna dras ihop salivproduktionen ökar tarmrörelserna ökar matspjälkningen ökar erektionen underlättas man kan kissa man kan tömma tarmen. Det parasympatiska nervsystemet är alltså mest aktivt vid vila och i lugna situationer då kroppens reserver byggs upp. Det hjälper också till att minska effekten av det sympatiska nervsystemet. De båda nervsystemen förmedlar som regel impulser till samma områden i kroppen. Nervtrådar från de båda systemen kan till och med vara sammanflätade med varandra. De båda nervsystemen har oftast motsatta effekter på kroppen. Funktion Vad gör en nervcell? Nervceller fungerar som länkar i en kedja som vidarebefordrar information och/eller instruktioner. Nervcellerna för vidare stafettpinnen tills den når hjärnan eller den del av kroppen det gäller. Axonen hos en cell ligger nära dendriten till nästa cell men de berör faktiskt inte varandra. Stafettpinnen med nervimpulser får hjälp att överbrygga klyftan mellan nervcellerna via s.k. Neurotransmittorer: kemikalier som frigörs av nervändarna. Gemensamma funktioner. Enskilda nervceller har samma funktioner över hela kroppen, dvs, att överföra information men tillsammans så bildar de upp till fem olika typer av nerver och nervvävnad som alla har olika funktioner: Motoriska eller efferenta nerver transporterar impulser från hjärnan eller ryggmärgen till musklerna. Musklerna reagerar på impulsen genom att utföra en rörelse eller genom en kärlsammandragning. Motoriska nerver för endast över information till muskel- eller körtelvävnad. Sensoriska - afferenta nerver. Transporterar impulser från hela kroppen till hjärnan. Blandade. Transporterar både motoriska och sensoriska nervfibrer. Blandade nerver finns endast i ryggraden. 6

Kärna Cellkrop Schwannsk cell Myelinskidan Ranviers nod Neurilemma yttersta skiktet av myelinskidan Axonände - synaps Vad är en nervimpuls? Något som är typiskt för nervceller är att de kan bilda, ta emot och leda impulser. Impulser är en form av elektriska urladdningar som uppstår i nervcellerna. Urladdningen beror på att natrium och kaliumjoner snabbt passerar genom cellens yta, cellmembranet. Impulsen sprids sedan i nervcellen och dess utskott, och fortsätter sedan till andra celler. Nervimpulser löper inte kontinuerligt längs varje nerv. Impulser skapas som en reaktion på speciella stimuli, som förändringar i temperatur, tryck och kemikalier. Dessa impulser orsakas av kemiska förändringar i cellkroppen. Kemiska föreningar genererar elektriska laddningar. Inuti cellen finns kaliumikoner, som är positivt laddade, och vävnadsvätskan utanför cellen innehåller natriumjoner som också är positivt laddade. Dock är membranet mer genomträngligt när det gäller kalium än natrium, vilket resulterar i att cellens utsida har mer positiv laddning än insidan. När en temperatur- eller tryckförändring eller en kemisk reaktion uppstår blir en del av nervmembranet genomträngligt för natrium och positivt 7

laddade joner strömmar in och lämnar membranens negativa utsida. Denna omkastning när det gäller polaritet skapar en elektrisk reaktion. Hur kommunicerar nervcellerna? Kontaktpunkten mellan två nervceller, mellan en nervcell och en muskelcell, eller mellan en nervcell och en körtelcell kallas synaps. När en impuls når synapsen släpper den iväg en kemisk signalsubstans som påverkar nästa cell. Om cellen då stimuleras uppstår en ny impuls som förs vidare till nästa nervcell. På så sätt kan en impuls färdas lång väg genom många nervceller innan den slutligen leder till något. Man kan till exempel känna att spiken som man trampat på är vass. En nervcell, neuron, skickar alltid sina impulser i samma riktning. Så förflyttningen av nervimpulser i ett enda neuron är enligt följande: 1. Impulsen passerar änden (end feet på bilden nedan) på synapsen av cell A 2. Vidare till dentriterna på cell B 3. Impulsen går från dentriterna till cellkroppen 4. Och sedan ut igen via axonen till cell B;s ändplatta 5. Sedan hoppar impulsen vidare genom synapsen med hjälp av den kemiska rektionen till cell C 6. Osv. Sedan här processen fortsätter tills impulsen antingen når hjärnan eller den muskel/organ det gäller Cellerna har många kontaktpunkter En nervcell kan ha kontakt med mer än tusen andra nervceller, och själv kontaktas av ytterligare tusen andra celler. På så sätt bildas ett nätverk av celler. 8

Kontakten mellan nerv och muskel kallas motorändplatta, och fungerar på liknande sätt som synapsen mellan två nervceller. När impulsen överförs till muskelcellen drar den ihop sig. Om impulsen istället överförs till en körtelcell utsöndrar den sitt sekret, exempelvis saliv. De nervceller som förmedlar information från centrala nervsystemet, det vill säga hjärna och ryggmärg, till muskler och körtlar i kroppen kallas motoriska. Nervceller som leder information från kroppen till centrala nervsystemet kallas sensoriska. Motoriska och sensoriska nervceller ingår ofta i samma nerv som då sägs vara blandad (endast i ryggens nerver) Sjukdomar och störningar i nervsystemet Neuritis Nervinflammation. Orsakad av en infektion, skada, förgiftning el dyl. Smärta i nerven och/eller minskad förmåga att använda det område på kroppen som nerverna dit ska stödja Bells paisy Ansiktsförlamning. Orsakad av en skada eller infektion på ansiktsnerven som har blivit inflammerad Neuralgi nervsmärta. Anfall med brännande och/eller huggande smärta tillsammans med smärta i nerver. Kan vara olika orsaker. Sciatica Ischias. Smärta på baksidan och utsidan av låren, benen och fötterna. Orsakas oftast av förslitning av disk i ryggraden. Parkinsons sjukdom Sjukdom som gradvis blir sämre. Orsakas av en skada i basganglier i hjärnan som medför minskning av dopamin (signalsubstanser i hjärnan). Detta gör att musklerna darrar och blir stela. Rörelserna hos den som insjuknar blir också långsammare. Multipel skleros (MS) Förlust av nervfibrer i de skyddande myelinskidorna i CSN. Ger minskad muskelstyrka, koordination. Problem med elasticiteten i huden samt tal och syn. Cerebral pares CP. Skada på hjärnan. Skadan uppstår vid födseln eller genom under fosterstadiet. Påverkar motoriken Motorneuronsjukdom Ovanlig grupp progressiva neurologiska sjukdomar där de nervceller som kontrollerar kroppens viljemässiga muskulatur (motorneuron) bryts 9

ner och till slut slutar att fungera, vilket leder till tilltagande förlamningar. ALS (amyotrofisk lateralskleros) är den vanligaste motorneuronsjukdomen. Myalgisk encefalomyelit (ME). Kroniskt trötthetssyndrom. Svår att diagnostisera och beskriva då den varierar mycket. Symptomen är bl. a. utmattning, allmän smärta och värk, huvudvärk och yrsel. Stress - Är en faktor som påverkar mentalt eller fysiskt välbefinnande. Ångest, rädsla och andra negativa känslor kan påverka nervsystemet och orsaka ökad hjärtfrekvens, andningssvårigheter, sömnstörningar och magproblem. Dess fysiska effekter orsakas av att nervsystemet överarbetar som svar på stress. Samarbete med andra system Nerver från centrala nervsystemet kontrollerar och tar emot information från alla andra system i kroppen. Musklerna - musklerna behöver en nervimpuls för att dras samman Skelettet - muskelkontraktioner (orsakade av nervimpulser) skapar rörelse i skelettet. Cirkulationen nerver kontrollerar hjärtverksamheten Andningen nerver kontrollerar andningsprocessen Endokrina systemet (hormonsystemet) nervsystemet arbetar med endokrina systemet för att upprätthålla balans i hela kroppen (homeostas) Huden huden innehåller en rad olika nervändar i hudens alla lager. 10