Troja Myt och verklighet

Troja Dörpfelds plan

Troja Nio städer (I-IX)

Troja II - tidig bronsålder (EB II) Heinrich Schliemann trodde att han funnit det homeriska Troja i lager II(g) p.g.a. de rika fynden. Senare forskning har visat att fynden är från mitten av 2000-talet f.kr. Skatten smugglades till Berlin där ryska trupper tog den vid Andra Världskrigets slut; nedsmält trodde de flesta fram till 1990-talet när den dök upp igen.

Troja VIIa Det homeriska Troja? Lämningar från lager VII i kullen i Hisarlik spänner över perioden 1300-950 f.kr. och är samtida med det sena hettiterriket och det ny-hettitiska riket. Staden var befäst med torn som var nio meter höga; grunden till ett av dem mäter 18 x 18 meter. Manfred Korfmann, som grävde på platsen 1980-2005, uppskattar att staden täckte ungefär 200 000 kvadratmeter och hade mellan fem och tiotusen invånare. Lager VIIa, som dateras till ca 1275-1240 f.kr.,associeras oftast med det homeriska Troja. Det förstördes genom brand; i de begränsade utrymmen som avtäckts har flera människoskelett och tre pilspetsar av brons påträffats. Det går varken att bevisa eller motbevisa att mykenska soldater deltog vid en av de flera dokumenterade förstörelserna av Troja VI eller VIIa. Däri ligger också fascinationen. Vad väljer DU att tro.?

Grekiska fastlandet 2000-1450 f.kr. Den mellan- och senhelladiska kulturen finns belagd över hela Peloponnesos och centrala Grekland upp till dalgången vid floden Spercheios i Thessalien. Importer finns under mellanhelladisk tid belagda i stora mängder på de norra cykladiska öarna och, sparsamt, på Kreta. Under den senhelladiska kulturen är spridningen så stor att det är svårt att avgöra gränserna för dess utbredning i det egeiska området.

Grekiska fastlandet 2000-1450 f.kr. Middle Helladic period (mellanhelladisk): 2000-1650/1550 f.kr. beroende på dateringen av vulkanutbrottet på Thera. Historiska korsdateringar till Egypten står mot natur-vetenskapliga metoder, främst C14. Perioden har inga etablerade underperioder, även om indelningen I-III ofta förekommer, löst baserad på den keramiska utvecklingen. Late Helladic period (senhelladisk): 1650/1550-1050 f.kr. Alternativt benämnd den mykenska perioden efter den mest berömda fyndplatsen. Perioden delas på grundval av keramisk utveckling in i en rad underperioder (LH I, LH IIA, LH IIB, LH IIIA1, LH IIIA2, LH IIIB1, LH IIIB2, LH IIIC early, LH IIIC middle, LH IIIC late, Submycenaean). De mykenska palatsen existerade bara under perioden 1400-1200 f.kr. (LH IIIA1-IIIB2). Shaft Grave period (schaktgravsperioden): 1700-1450 f.kr. (MH III-LH IIA). En samlingsbeteckning för slutet av den mellanhelladiska och början av den mykenska perioden. Grunden läggs för de efterkommande palatsekonomierna på det grekiska fastlandet. Under perioden, som har fått sitt namn efter de oerhört rika schaktgravarna funna i bl.a. Mykene, ägde en befolkningsökning rum och en tydlig ekonomisk/politisk elit går att identifiera främst i gravmaterialet för första gången på fastlandet.

Lerna Vissa platser blir genom sina fynd så viktiga att de ständigt återkommer i diskussionerna. För den helladiska bronsåldern intar Lerna en sådan ställning. Framförallt bosättningarna från de tidig- och mellanhelladiska perioderna är mycket väl dokumenterade.

Asine Asine är utgrävt av svenska arkeologer i flera omgångar. Platsen, vid kusten av den argiviska slätten, har varit mer eller mindre kontinuerligt bebodd från slutet av neoliticum till romersk tid. Den mellanhelladiska bosättningen med tillhörande gravar är väl utforskad, bl.a. av Gullög Nordquist (bosättning) och Anne-Ingvarsson Sundström (gravar).

Kolonna på Egina

Kolonna på Egina Monumentalbyggnad (röd) och befästningsmurar (grön) Lokalt tillverkade rullsigill

Kolonna på Egina

Tumuli - Vrana

Schaktgravar - Kolonna

Schaktgravar Ayios Stephanos

Schaktgravar Mykene

Schaktgravar Mykene En del begravda hade guldmasker placerade över ansiktena. Agamemnons dödsmask överst till vänster.

Schaktgravar Mykene

Schaktgravar Mykene Stelae uppställda ovanpå Gravcirkel A i Mykene