Rapport 2013:52 Arkeologisk förundersökning Ny bergvärmeanläggning till Villa Viking RAÄ 14 Söderköping 2:43, Kanalgatan 8 Söderköpings stad och kommun Östergötlands län Marie Ohlsén Ö S T E R G Ö T L A N D S M U S E U M AVDELNINGEN FÖR ARKEOLOGI OCH BYGGNADSVÅRD
Ny bergvärmeanläggning till Villa Viking Innehåll Sammanfattning.................................................. 2 Inledning........................................................ 4 Områdesbeskrivning............................................... 4 Syfte............................................................ 4 Metod och dokumentation.......................................... 4 Resultat och tolkning............................................... 5 Referenser....................................................... 5 Tekniska uppgifter................................................. 6 Omslagsbild: Ö S T E R G Ö T L A N D S M U S E U M AVDELNINGEN FÖR ARKEOLOGI OCH BYGGNADSVÅRD Box 232 581 02 Linköping 013-23 03 00 www.ostergotlandsmuseum.se 1
Sammanfattning Östergötlands länsmuseum utförde i augusti 2004 en arkeologisk förundersökning i form av antikvarisk kontroll inom fastigheten Söderköping 2:43, Kanalgatan 8, Söderköpings stad och kommun, Östergötland. Förundersökningen föranleddes av grävning för ledningar till en bergvärmeanläggning. Schaktet omfattade ca 25 löpmeter med en bredd av ca 0,30 m och med ett djup av ca 0,4-0,5 m. Inom schaktet konstaterades bevarade kulturlager direkt under befintlig markyta/grästorv. Dessa fortsatte under schaktbottnens nivå. De ca 0,35 m tjocka kulturlagren som kunde undersökas var till synes ostratifierade. Inom vissa partier förelåg uttorkning av dem till följd av trädrötter. Lagerinnehållet karaktäriserades av tegelkross, djurben, bränd lera, yngre rödgods, fajans och porslin. Fynden dateras till 1600-1700-talen. Marie Ohlsén avdelningschef 2
1530000 1530500 Söderköping 19:1 6484500 Söderköping 15:1 Söderköping 8:1 Söderköping 13:1 Söderköping 16:1 6484500 Söderköping 12:1 Söderköping 12:2 Söderköping 4:1 Söderköping 7:1 Söderköping 14:1 Söderköping 18:1 6484000 6484000 Lantmäteriverket MS2008/06551 1530000 1530500 Figur 2. Utdrag ur digitala Fastighetskartan med undersökningsområdet markerat. Skala 1:5000. 3
Inledning Östergötlands länsmuseum utförde den 18 augusti 2004 en arkeologisk förundersökning i form av antikvarisk kontroll inom fastigheten Söderköping 2:43, Kanalgatan 8, Söderköpings stad och kommun i Östergötland. Förundersökningen föranleddes av grävning för ledningar till en bergvärmeanläggning. Installationen medförde markingrepp i form av ett borrat djuphål samt dragning av ledningar mellan borrhål och fastighet. Schaktet omfattade ca 25 löpmeter med en bredd av ca 0,30 m och ett djup av ca 0,4-0,5 m. Förundersökningen utfördes efter muntligt beslut från Länsstyrelsen i Östergötlands län. Uppdragsgivare var Kjell Westerlund, Söderköping, som även svarade för de arkeologiska kostnaderna. Ansvarig för förundersökningen var antikvarie Anders Lundberg. Rapporten har skrivits av undertecknad. Områdesbeskrivning Söderköping växte fram på allvar från år 1200. Redan under 1000-1100-talen var dock bebyggelse etablerad på platsen och orten fungerade sannolikt som en centralort för det omgivande landskapet. Staden växte fram där Storån och Lillån möts och från dessa vattendrag var det möjligt att nå Östersjön och Östergötlands inland. Det arkeologiska källmaterialet har påvisat att en tät och regelbunden stadsbebyggelse var under uppbyggnad från tidigt 1200-tal. Vid 1200-talets slut var de flesta av stadens medeltida institutioner fullt utvecklade. Gatunätet inom Söderköpings centrala delar har visat sig i stort vara det samma som under medeltiden med vissa förskjutningar och den skillnaden att en hel del mindre gränder försvunnit under årens lopp. Rådhustorget med dess hamn var Söderköpings hjärta och omgavs av Bergskvarteren i norr, Vintervadskvarteren i väst-sydväst samt Hagakvarteren i öst-sydöst. Ågatan, med den kulverterade Lillån, bildar gräns mellan Bergskvarteren och Vintervadskvarteren (Broberg & Hasselmo 1978). Det aktuella förundersökningsområdet ligger strax söder om kanalen, i den norra delen av det medeltida stadsområdet, RAÄ 14, som kallas Bergskvarteren. Kanalgatan sträcker sig från Ågatan i söder fram till Göta kanal vid Ramunderberget i norr. Då kanalen byggdes under åren 1810-1832 grävdes denna rakt igenom delar av den äldre stadsbebyggelsen från medeltiden fram till och med 1600- och 1700-talen. I samband med kanalbygget påträffades även rester efter kyrkan och ett stort antal skelett i kanaldiket (Eriksson 1979, Magnusson 2009 och 2012). År 2008 framkom ett bevarat skelett i kanalens bottenslam. I närheten av skelettet hittades även medeltida raseringslager och ytterligare skelettdelar. Vid fortsatta undersökningar 2009 framkom vad som sannolikt är en del av den södra grundmuren till S:t Ilians kyrka. På platsen för grundmuren påträffades även huggna stenblock vilka troligen utgjort kyrkans sockelstenar (Magnusson 2009 och 2012). Det aktuella området ligger i den norra änden av Kanalgatan. Gatan har vid flera tillfället varit föremål för arkeologiska undersökningar. Under delar av 1998 och 1999 utförde Östergötlands länsmuseum en arkeologisk förundersökning i Kanalgatan. Undersökningen genomfördes med anledning av schaktningar inför byte av VA-ledningar och nedläggande av en ny dagvattenledning. Vid undersökningen påträffades kulturlager i hela det schakt som grävdes i Kanalgatan. Lagren bestod främst av ett flertal välbevarade gatunivåer av olika typ och datering. Kulturlagren var som mäktigast i söder med en tjocklek av hela 2,3 m, men tunnade sedan långsamt ut mot norr till en tjocklek av endast ca 1,2 m. I söder bestod gatunivåerna av risbäddar varvat med stenläggningar och ovanpå dessa träflislager varvat med kavelbroar. Kavelbroarna gick, räknat från Ågatan i söder, att följa under en sträcka av ca 80 m, för att längre norrut minska markant i omfattning (Carlsson 2008). Mot norr dominerade istället olika träflislager. Fynden var förhållandevis få och bestod främst av keramik. Keramiken utgjordes av såväl yngre rödgods som stengods. Dessutom hittades en del trä-, metalloch läderföremål. Till de viktigaste anläggningar som påträffades kan de olika nivåerna av kavelbroar räknas, vilka kunde ges en datering till 1200- och 1300-talen. Dessa medeltida gatunivåer tillhör några av de äldsta som överhuvudtaget har påträffats i Söderköping. Dessutom framkom rester av bebyggelse som kan härröra från senmedeltiden i form av olika fundament av gråsten (ibid). Syfte Syftet med den arkeologiska förundersökningen var primärt att söka fastställa om lagskyddad lämning skulle beröras av det planerade arbetsföretaget. Om så var fallet skulle lämningarna undersökas och dokumenteras i syfte att fastställa dess karaktär, omfattning och datering. 4
Metod och dokumentation Den arkeologiska förundersökningen utfördes som en antikvarisk kontroll i samband med schaktningen. Påträffad lagskyddad lämning undersöktes genom handgrävning och dokumenteras genom inmätning och beskrivning. Dokumentationsmaterialet förvaras på Östergötlands museum. Resultat och tolkning I samband med den antikvariska kontrollen öppnades ett schakt som omfattade ca 25 löpmeter med en bredd av ca 0,30 m. Djupet uppgick till ca 0,4-0,5 m. Inom schaktet konstaterades bevarade kulturlager direkt under befintlig markyta/grästorv. Dessa fortsatte ned under schaktbottnens nivå. De ca 0,35 m tjocka kulturlager som kunde undersökas var till synes ostratifierade. Lagerinnehållet karaktäriserades av tegelkross, djurben, bränd lera, yngre rödgods, fajans och porslin. Fynden dateras till 1600-1700-talen. Inga av fynden tillvaratogs. På vissa partier hade uttorkning av kulturlager skett till följd av trädrötter. 1530300 Referenser Broberg, B & Hasselmo M. 1978. Söderköping. Medeltidsstaden 5. Rapport. Riksantikvarieämbetet. Carlsson, C. 2008. Bebyggelse och medeltida gatunivåer under Kanalgatan i Söderköping. Söderköpings stad och kommun. Östergötland. Arkeologisk förundersökning. Rapport 2008:16. Östergötlands länsmuseum. Eriksson, J. 1979. Arkeologisk undersökning. Schaktningsövervakning vid Östra kanalmagasinet. Söderköpings stad och kommun. Rapport, Östergötlands länsmuseum. Magnusson, M. 2009. S:t Ilian den tredje kyrkan. Arkeologisk förundersökning. Söderköpings stad och kommun, Östergötlands län. Rapport 2009:100. Östergötlands länsmuseum. Magnusson M. 2012. Kanalhamnen i Söderköping. RAÄ 14. Söderköping 2:36 (Kanalhamnen), Söderköpings stad och kommun, Östergötlands län. Arkeologisk förundersökning. Rapport 2012:47. Östergötlands museum. 1530400 6484400 6484400 Lantmäteriverket MS2008/06551 1530300 Figur 3. Utdrag ur digitala Fastighetskartan med schaktet markerat. Skala 1:1000. 1530400 5
Tekniska uppgifter Lokal Söderköping 2:43, Kanalgatan 8 Stad Söderköping Kommun Söderköping Län och landskap Östergötland Fornlämningsnummer RAÄ 14 Ekonomiska kartans blad Koordinater Koordinatsystem 8G 6g Söderköping X6484420, Y11530355 RT90 2,5 gon V Typ av undersökning Arkeologisk förundersökning Länsstyrelsens dnr 431-9331-04 Länsstyrelsens handläggare Annika Toll Länsstyrelsens beslut Muntligt, Annika Toll ÖLM dnr 368/04 ÖLM projektnr 530107 Uppdragsgivare Kostnadsansvarig Kjell Westerlund, Söderköping Kjell Westerlund, Söderköping Projektledare Anders Lundberg Personal - Rapportarbete Marie Ohslén Fältarbetstid 2004-08-18 Totalt undersöktes 25 löpm Fynd Foto Analyser Nej Nej Nej Grafik Lasse Norr Renritning - Grafisk form Lasse Norr Dokumentationsmaterialet förvaras på Östergötlands museum. Ur allmänt kartmaterial ISSN 1403-9273 Lantmäteriverket MS2008/06551 Rapport 2013:52 Östergötlands museum 6
Östergötlands länsmuseum utförde i augusti 2004 en arkeologisk förundersökning i form av antikvarisk kontroll inom fastigheten Söderköping 2:43, Kanalgatan 8, Söderköpings stad och kommun, Östergötland. Förundersökningen föranleddes av grävning för ledningar till en bergvärmeanläggning. Schaktet omfattade ca 25 löpmeter med en bredd av ca 0,30 m och med ett djup av ca 0,4-0,5 m. Inom schaktet konstaterades bevarade kulturlager direkt under befintlig markyta/grästorv. Dessa fortsatte under schaktbottnens nivå. De ca 0,35 m tjocka kulturlagren som kunde undersökas var till synes ostratifierade. Inom vissa partier förelåg uttorkning av dem till följd av trädrötter. Lagerinnehållet karaktäriserades av tegelkross, djurben, bränd lera, yngre rödgods, fajans och porslin. Fynden dateras till 1600-1700-talen. ISSN 1403-9273 Rapport 2013:52